Digitala TV-sändningar

Proposition 1996/97:67

Regeringens proposition

1996/97:67

Digitala TV-sändningar

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 20 december 1996

Göran Persson

Marita Ulvskog

(Kulturdepartementet)

Prop.

1996/97:67

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att TV-sändningar med digital teknik skall
införas i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta ställning till
om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. I ett första steg med
början om möjligt under hösten 1997 kommer digitala marksändningar
att inledas på ett antal orter i Sverige. Förutsättningarna för de digitala
TV-sändningama skall redan från början vara sådana att krav på
yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald tillgodoses. En grundläggande
förutsättning för en eventuell utbyggnad är att de digitala marksänd-
ningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft.

Sändningarna skall starta på ett begränsat antal orter som skall väljas
så att de kompletterar varandra när det gäller t.ex. dimensionen storstad-
glesbygd. Minst två sändningsfrekvenser bör kunna disponeras på vaije
plats. Kärnan i sändningsverksamheten skall vara TV-sändningar. Vid
sidan av denna kärna bör det emellertid kunna förekomma andra tjänster,
t.ex. utbildningstjänster och teletjänster av olika slag. Verksamhetens
inriktning kan variera mellan olika orter beroende på bl.a. det lokala
intresset.

Vid urval av programföretag skall man ta hänsyn till att program-
utbudet som helhet skall tilltala olika intressen och smakriktningar. De
TV-företag som sänder analogt via marknätet i dag skall beredas tillfälle
att medverka i de digitala sändningarna. Den föreslagna sändningsverk-
samheten skall i sin helhet bekostas av de medverkande företagen och
således inte finansieras med statsbudgetmedel.

1 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 67

Sändningsverksamheten kommer att förberedas av en särskild utredare,
som bl.a. får till uppgift att föreslå sändningsorter och att utforma en
modell for programföretagens samverkan i tekniska frågor. En kommitté
med parlamentariskt inslag skall följa sändningsverksamheten och med-
verka vid utvärderingen. Den särskilde utredaren skall också utreda
frågan om Sveriges Televisions möjligheter att finansiera vissa sänd-
ningar med särskilda avgifter.

I propositionen föreslås vidare att högst 200 miljoner kronor från rund-
radiokontot skall anvisas for digitala sändningar inom Sveriges Tele-
vision, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio under förutsättning
att rundradiokontots resultatutveckling medger detta.

Prop. 1996/97:67

Innehållsförteckning

Prop. 1996/97:67

1 Förslag till riksdagsbeslut.....................................................................4

2 Ärendet och dess beredning..................................................................5

3 Förutsättningar för digital TV i Sverige...............................................6

3.1 Den tekniska utvecklingen for distribution av TV.........................6

3.1.1 TV distribuerad via marknätet............................................6

3.1.2 Satellitsänd TV...................................................................7

3.1.3 Kabel-TV når många svenska hushåll................................7

3.1.4 Telenätets kapacitet ökar....................................................8

3.2 Utbudet i kabel-TV........................................................................8

3.2.1 Lokala kabelsändningar......................................................8

3.2.2 TV-kanaler som sänds via satellit.......................................9

3.3 Text-TV har flera användningsområden........................................9

3.4 Svenskarna tittar på TV två timmar varje dag...............................9

3.5 Tekniska grunder för digital marksänd TV..................................10

3.5.1 Avkodaren omvandlar den digitala signalen....................11

3.5.2 Standarder för digital TV..................................................12

3.5.3 Den digitala TV-teknikens egenskaper.............................12

3.5.4 Returkanaler för interaktivitet...........................................13

3.6 Frekvenskoordineringen pågår.....................................................13

4 Förutsättningar för digital TV i andra länder......................................14

4.1 Digitala TV-sändningar via satellit har startat.............................14

4.2 Konkurrensen från kabel-TV.......................................................14

4.3 Digital marksänd TV i Storbritannien..........................................15

4.4 Frankrike - försöksverksamhet pågår i väntan på beslut.............16

4.5 Tyskland - oklart läge..................................................................16

4.6 Vissa andra länder i Europa.........................................................17

4.7 USA - bred samling i standardiseringsffågan..............................17

4.8 Japan - förbereder en bred övergång till digital teknik................18

5 Utredning föreslår offensiv satsning...................................................18

5.1 Konsekvenser av teknikbytet.......................................................18

5.2 Remissinstanserna........................................................................19

6 Digitala TV-sändningar......................................................................20

6.1 Digitala TV-sändningar inleds på ett antal orter..........................22

6.2 Närmare om sändningarna...........................................................28

7 Finansieringsfrågor.............................................................................31

7.1 Medel till public service-företagens digitala sändningar.............31

8 Övriga frågor.......................................................................................33

8.1 Betal-TV i Sveriges Television....................................................33

8.2 Digitala ljudradiosändningar........................................................34

8.3 Sveriges Utbildningsradio AB.....................................................35

8.4 Förutsättningar för lokal TV........................................................36

Bilaga 1 Sammanställning av remissvar................................................39

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1996/97:67

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner vad regeringen föreslår om digitala TV-sändningar
(avsnitt 6),

2. godkänner vad regeringen föreslår om anvisande av engångsbelopp
ur rundradiokontot till Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och
Sveriges Utbildningsradio AB (avsnitt 7).

2 Ärendet och dess beredning

I juni 1995 gav regeringen i uppdrag åt utredningen om tekniska förut-
sättningar för utökade sändningar av radio och television till allmänheten
att redovisa underlag för ett beslut om en eventuell övergång till digital
teknik för marksänd TV. Utredningen överlämnade i februari 1996 sitt
slutbetänkande Från massmedia till multimedia - att digitalisera svensk
television (SOU 1996:25). I betänkandet föreslås att statsmakterna skall
fatta beslut om att införa digital marksänd TV. Betänkandet har remiss-
behandlats. En sammanställning av remissinstansernas synpunkter finns i
bilaga 1.

Frågan om digital marksänd TV behandlades även i ett tidigare be-
tänkande av utredningen, Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sänd-
ningar (SOU 1994:34). Huvudsyftet var då att utreda möjligheterna för
utökade analoga sändningar, men utredaren konstaterade att den frågan
var nära kopplad till den digitala teknikens utveckling. Utredningen an-
såg att det då inte var möjligt att ta ställning till om digitala marksänd-
ningar av TV borde införas, men att ett beslut borde fattas så snart
förutsättningarna kunde överblickas.

Regeringen har gett Post- och telestyrelsen (PTS) i uppdrag att koor-
dinera frekvenser för digital marksänd TV. PTS har hittills överlämnat
två lägesrapporter om koordineringsarbetet, i juli och december 1996.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har på uppdrag av
regeringen, sammanställt uppgifter om bl.a. avkodare, dvs. den utrust-
ning som behövs för att dagens analoga TV-mottagare skall kunna an-
vändas vid mottagning av digitala TV-sändningar. Uppdraget redovi-
sades i en rapport i augusti 1996.

Företrädare för Kulturdepartementet har vid ett flertal tillfällen
sammanträtt med representanter för Radio- och TV-verket, Konsument-
verket, NUTEK, Kungliga tekniska högskolan, TERACOM Svensk
Rundradio AB (Teracom), Sveriges Television AB, Sveriges radio-
och hemelektronikleverantörer, kabel-TV-branschen och kommersiella
programbolag. Syftet har varit att hämta in synpunkter och fakta samt att
komplettera bilden av förutsättningarna för ett teknikskifte.

Frågan om digitala ljudradiosändningar behandlades av riksdagen
våren 1995 (prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:Ku47, rskr. 1994/95:369).
Riksdagen beslutade att digitala ljudradiosändningar skulle påbörjas och
att såväl Sveriges Radio AB (SR) och Sveriges Utbildningsradio AB
(UR) som privata programföretag skulle ges möjlighet att delta i
sändningarna. Regeringen fattade beslut om sändningarna för SR och UR
den 21 september 1995 och den 25 januari 1996. Beredning av ansök-
ningar om sändningstillstånd från privata programföretag pågår.

Prop. 1996/97:67

3 Förutsättningar för digital TV i Sverige

3.1 Den tekniska utvecklingen för distribution av TV

Prop. 1996/97:67

De första reguljära rundradiosändningama inleddes i USA år 1920 och i
Storbritannien år 1923. I Sverige gjordes de första försöken att sända
radio år 1922. Drygt 30 år senare genomfördes de första svenska test-
sändningarna av television. Den tekniska utvecklingen har lett till att TV
nu kan distribueras på många olika sätt - via marknätet, satellit och
kabel. Utvecklingen kommer även att möjliggöra nya distributionsvägar,
t.ex. via telenätet eller mikrovågssändare.

Årtal ur svensk TV-historia

1954 Första testsändningen av TV.

1957 Reguljära TV-sändningar startar.

1969 TV2 börjar sända.

1970 Reguljära farg-TV-sändningar inleds.

1980 Reguljära text-TV-sändningar böijar.

1986 Reguljära kabel-TV-sändningar startar.

1987 TV3:s satellitsändningar startar från London.

1989 Den första svenska TV-satelliten, Tele-X, sänds upp.

1990 TV4 börjar sändas via Tele-X.

1991 TV4 startar reklamfinansierade marksändningar.

3.1.1 TV distribuerad via marknätet

Vid marksänd TV distribueras signalen via tilldelade radiofrekvenser
från master på marken. Det svenska marknätet ägs och sköts av det
statliga bolaget Teracom (tidigare affärsområdet Rundradio mom Tele-
verket Radio). I nätet ingår 54 storstationer och drygt 630 mindre s.k.
slavsändare. Hushållen kan fånga upp signalen med en egen enkel an-
tenn. Nästan alla svenska hushåll kan i dag direkt via egen antenn, via
centralantenn eller via något kabel-TV-nät nås av de markbundna sänd-
ningarna.

TV-sändningama startade i mitten av 50-talet och Sveriges Television
var länge det enda TV-företaget som sände i marknätet. I november 1991
fick Nordisk Television AB (numera TV4 AB) sändningstillstånd för den
tredje markbundna TV-kanalen och inledde sändningarna den första
december samma år. I dag sänds alltså tre rikstäckande kanaler via mark-
nätet: SVT1, SVT2 och TV4.

Regeringens tillstånd att sända marksänd TV förenas med vissa krav
på programverksamhetens utformning, sändningarnas geografiska räck-
vidd, regional och lokal produktion, beredskapsåtgärder m.m. De mest
långtgående kraven ställs på Sveriges Television men även för TV4
gäller liknande villkor.

3.1.2 Satellitsänd TV

Prop. 1996/97:67

Satellitsänd TV använder högfrekventa radiosignaler. Dessa signaler har
andra egenskaper än de som används för marksändningar och kräver fri
sikt mellan sändare och mottagare. TV-programmet sänds till satelliten
från en station på marken, återsänds av satelliten och täcker på så sätt ett
stort geografiskt område. Satellitsändningar tas emot med hjälp av
parabolantenn. Antingen tar hushållen emot sändningarna direkt, vilket
ca en halv miljon svenska hushåll i dag har utrustning för, eller så
vidaresänds TV-programmen via kabelnät till hushållen. Enligt MMS
beräknas ca 60 % av svenskarna ha möjlighet att se satellitsänd TV.

Nyårsafton 1987 startade TV3 sina satellitsändningar från London.
Därmed var Sveriges Televisions monopol på svenska TV-sändningar
brutet. I början av 1990-talet kunde omkring en tredjedel av hushållen
titta på TV3 via egna parabolantenner eller via kabelnät. Hösten 1990
inledde även TV4 sändningar via satellit.

Ca 200 satellitbaserade TV-kanaler sänds ut över Europa. Vilka av
dessa som kan tas emot i Sverige beror på hur och om signalerna är
kodade och i övrigt vilken teknisk utrustning som krävs.

De programföretag som bedriver satellitsändningar och har hemvist i
Sverige skall registreras hos Radio- och TV-verket. Däremot krävs inget
tillstånd enligt radio- och TV-lagen (1996:844) för sådana sändningar.

3.1.3 Kabel-TV når många svenska hushåll

Varje kabel-TV-nät har en huvudcentral varifrån TV-signalen sänds till
de anslutna hushållen via koaxialkabel eller kabel av optisk fiber.
Huvudcentralen tar emot de flesta TV-kanalema från satelliter eller
marknätet.

Utbyggnaden av kabel-TV inleddes i Sverige 1984 och under de första
två åren gällde en provisorisk lagstiftning. Den 1 januari 1986 trädde
lagen (1985:67) om lokala kabelsändningar i kraft. I början bestod
utbudet av ett fåtal satellitkanaler, t.ex. Sky Channel, franska TV5 och
Music Box.

Uppgifterna om kabel-TV-nätens omfattning varierar. Enligt Svenska
kabel-TV-föreningen är ca 70 % av de svenska TV-hushållen anslutna till
kabel-TV. Alla kabelanslutna hushåll utnyttjar dock inte möjligheten att
se satellitkanaler.

Näten är koncentrerade till tätorter med goda förutsättningar att förena
många hushåll. Näten har olika struktur. I stjämformade nät har vatje
abonnent en egen kabelförbindelse till stjärnans centrum, medan kaskad-
nätets struktur påminner om ett träd - med stam och grenar - där hus-
hållen motsvarar trädets löv. Kaskadnäten är vanligare på grund av att
tidigare installerade centralantennanläggningar utnyttjades när näten
byggdes.

Det finns i dag ca 70 företag som tillhandahåller kabel-TV-nät men
fyra företag dominerar marknaden. De ledande företagen har tillsammans
drygt två miljoner anslutna hushåll vilket utgör 90 % av alla kabel-
anslutna hushåll.

Kabelanslutna hushåll år 1996

Prop. 1996/97:67

Telia Kabel-TV 1 300 000
KabelVision 470 000

StjämTVnätet 217 000

Sweden On Line 185 000

Källa: Svenska kabel-TV-föreningen

3.1.4 Telenätets kapacitet ökar

Telenätet skapades för individuell kommunikation. Behovet av över-
föringskapacitet var mindre när nätet endast användes för att distribuera
ljud mellan två telefoner. När telenätet började användas för datakommu-
nikation växte behovet av överföringskapacitet.

Fiberoptisk kabel har en enorm överföringskapacitet. Fiberoptisk kabel
har främst använts mellan städer och i vissa fall som ”ryggrad” i stä-
derna. Den sista delen av telenätet, det s.k. accessnätet, består i ökande
grad av fiberkabel, men den allra sista delen mot hushållens telefonjack
består av koppartråd.

Den tekniska utvecklingen vad gäller att öka telenätens överförings-
kapacitet är mycket snabb. ADSL (Asymmetrical Digital Subscriber
Line) är en teknik som klarar överföring av en eller flera samtidiga TV-
kanaler på den individuella koppartråden, samtidigt som den används för
vanliga telefonsamtal. Om ADSL införs i telenätet kan enligt betänkandet
Från massmedia till multimedia (SOU 1996:25) tekniken användas av
minst 90 % av Sveriges befolkning. På sikt väntas kapaciteten kunna
ökas ytterligare med s.k. VDSL-teknik (Very high bit-rate Digital
Subscriber Line). För att VDSL-tekniken skall kunna användas i stor
omfattning behöver fibernätet byggas ut närmare hushållen så att
koppartrådarna blir kortare än idag.

3.2 Utbudet i kabel-TV

Ett modernt analogt kabelnät är i regel utrustat för distribution av 30-40
TV-kanaler. Enligt den s.k. must carry-regeln - se 8 kap. 1 § radio- och
TV-lagen (1996:844) - måste innehavare av kabel-TV-nät se till att de
anslutna hushållen kan ta emot de marksända kanalerna (SVT1, SVT2
och TV4) och lokala kabelsändningar (se nedan).

3.2.1 Lokala kabelsändningar k

Enligt radio- och TV-lagen (1996:844) skall kabelnätföretagen upplåta
plats i sina nät åt ett eller flera av Radio- och TV-verket utsedda lokala
kabelsändarföretag. Dessa företag förordnas på högst tre år. Ett lokalt
kabelsändarföretag skall vara en juridisk person som har bildats för att
bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika intressen

och meningsriktningar komma till tals. Sändningarna får inte innehålla
reklam. För närvarande är 29 lokala kabelsändarföretag förordnade.

Enligt Radio- och TV-verket finns det därutöver ca 110 stycken lokala
kommersiella företag som sänder TV via kabel.

3.2.2 TV-kanaler som sänds via satellit

Kabel-TV-utbudet består till antalet främst av utländska satellitkanaler
som vidaresänds i kabelnäten. Ett tiotal satellitkanaler riktar sig till
den svenska publiken, bl.a. TV3 och Kanal 5. Dessa två är reklam-
finansierade programkanaler med huvudinriktning på allmän underhåll-
ning. TV3 ägs av Modem Times Group (Kinnevik) och Kanal 5 ägs av
Scandinavian Broadcasting System (SBS). Båda programbolagen sänder
från London med brittiska sändningstillstånd och omfattas inte av de
svenska radiorättsliga reglerna.

Av de engelskspråkiga TV-kanalema i det svenska kabel-TV-utbudet
kan CNN International, Sky News, BBC World Service, NBC Super
Channel, Discovery, Children’s Channel och MTV nämnas.

Från andra språkområden kommer till exempel Deutsche Welle och
RTL (Tyskland), TV5 (Frankrike), TVE Intemacional (Spanien) och Rai
Uno (Italien).

3.3 Text-TV har flera användningsområden

En del av TV-signalens överföringskapacitet kan användas för att sända
särskild textinformation. Text-TV har i huvudsak två användnings-
områden. Det ena är programtextning av utländska program samt text-
ning som komplement till svenska program för TV-tittare med nedsatt
hörsel. Det andra användningsområdet innebär att TV-företaget, vid
sidan av de vanliga TV-programmen, sänder separata textade informa-
tionssidor som fyller hela TV-rutan. TV-tittaren kan också via telefonen
t.ex. annonsera, boka biljetter eller spela olika typer av spel i text-TV.
För att sända de textade sidorna används som regel outnyttjat utrymme i
TV-signalen.

3.4 Svenskarna tittar på TV två timmar varje dag

Inget massmedium har så stor räckvidd som TV. Enligt Nordicoms
Mediebarometer 1995 tittar 84 % av svenskarna på TV en genomsnittlig
dag. Nästan hela befolkningen mellan 9 och 79 år tittar på TV någon
gång under en genomsnittlig vecka.

Svenskarna tittar på TV ungefär två timmar per dag i genomsnitt.
Tittartiden i Sverige är klart lägre än genomsnittet för Europa.

Pensionärer är storkonsumenter av TV, medan barns och ungdomars
TV-konsumtion är mindre än vuxnas. Bland vuxna minskar tittartiden
med ökad utbildning.

Prop. 1996/97:67

Tre kanaler dominerar i kampen om TV-publiken. TV4 dominerar
kraftigt vad gäller den yngre publiken medan andelen SVT-trogna tilltar
med stigande ålder. Enligt Nordicoms Mediebarometer 1995 uppger
hälften av de tillfrågade att de under en genomsnittlig dag tittat på TV4,
vilket är något fler än de som uppgivit att de tittat på någon av public
service-kanalerna SVT1 och SVT2. Dessa uppgifter säger inget om hur
lång tid publiken har tittat på kanalerna, utan endast att de tittat.
Diagrammet nedan visar hur lång tid publiken (hela TV-befolkningen)
ägnat åt de olika TV-kanalema.

Prop. 1996/97:67

TV-kanalernas andelar av tittartiden
en genomsnittlig dag 1/1-30/6 1996

TV4

29%

övriga

TV3

Källa: MMS 1996.

3.5 Tekniska grunder för digital marksänd TV

Den analoga TV-signalen sänds ut som elektromagnetiska vågor genom
att en bärvåg moduleras. När signalen når TV-mottagaren omvandlar
denna vågorna till elektriska strömmar och sedan till bilder via bildröret.

Digital marksänd TV sänds också med hjälp av bärvågor. Informa-
tionen - t.ex. bild och ljud - sänds dock som binära talserier eller
populärt uttryckt som kombinationer av "ettor" och "nollor". En vanlig
jämförelse är skillnaden mellan LP- och CD-skivan. I det förra fallet är
det svängningar som alstrar ljudet och i det senare läser CD-spelaren av
strömmen av "ettor" och "nollor".

När man spelar in digitala TV-produktioner sker en bildkodning, dvs.
vaije ”bild” kodas till "ettor" och "nollor". Rörliga bilder består av
sekvenser av stillbilder. Om all information i vaije ”bild” överfördes
skulle informationsmängden bli mycket stor. Den digitala tekniken kan
dock komprimera informationsmängden. I en sekvens av rörliga bilder
skiljer sig varje bild lite från nästa. Dock ändras inte allt i en bild jämfört

med den föregående varje gång. Hur mycket information varje bild-
sekvens innehåller påverkas av hur stor förändringen är mellan bilderna.
Tekniken kan lura ögat genom att bildsekvensema endast visar så mycket
som vi hinner registrera.

Sekvenser som visar stora eldsvådor, myrstackar eller ishockey kräver
högre kapacitet än ett studioprogram där deltagarna sitter stilla i en soffa.
Överföringskapacitet anges ofta i Mbit/s, dvs. hur många miljoner data-
bitar som kan överföras varje sekund. Enligt betänkandet Från mass-
media till multimedia (SOU 1996:25) krävs en överföringskapacitet på ca
6 Mbit/s för en TV-bild som motsvarar dagens bildkvalitet för analog TV
och ca 1,5 Mbit/s för enklare ”hemvideokvalitet”, men kodningstekniken
utvecklas kontinuerligt.

Frekvenser för marksänd TV är en begränsad resurs. Den del av
frekvensspektrum som varje TV-kanal tilldelas är given. Enligt betänkan-
det kan med dagens teknik vanligen 18-25 Mbit/s överföras via radio-
sändning på lika stor del av frekvensspektrum som en analog TV-kanal
behöver. En digital TV-kanal, med samma kvalitet som en analog TV-
kanal, kräver en överföringskapacitet på 6 Mbit/s. Det ryms alltsÄ 3-4
digitala kanaler på samma utrymme av frekvensspektrum som en analog
TV-kanal.

Då det av sändningstekniska skäl inte är lämpligt att minska på varje
TV-kanals del av frekvensspektrum, är det bättre att låta flera digitala
TV-kanaler samsas om samma frekvenser. Därför genomgår den digitala
TV-signalen ytterligare förändring. Med hjälp av s.k. multiplexering
sammanflätas flera signaler, t.ex. olika TV-kanaler, till en signal som
sedan sänds ut. Mottagarens avkodare knyter sedan upp flätan och
sorterar ut den kanal som tittaren valt.

3.5.1 Avkodaren omvandlar den digitala signalen

Dagens TV-mottagare är analoga. För att kunna ta emot den digitala
signalen måste därför en avkodare användas. Detta gäller oavsett hur den
digitala signalen distribueras till mottagaren. Avkodaren kan antingen
byggas in i TV-mottagaren eller likt videobandspelaren vara ett löst
tillbehör. Avkodaren urskiljer vald kanal och omvandlar den digitala
signalen till en analog som TV-mottagaren kan tolka.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har på uppdrag av
regeringen samlat in information om avkodare. I rapporten skriver
NUTEK att avkodare för marksänd TV med önskvärda egenskaper
kommer att finnas till försäljning i slutet av år 1997.

De enklaste avkodarna kodar enbart om signalen. De mer avancerade
”multimediaterminalema” förväntas kunna ansluta de flesta av hemmens
elektroniska apparater, t.ex. persondator, skrivare, radio och CD-spelare.
Dessa terminaler förväntas också innehålla modem för inkoppling på
kabel- eller telenätet. Detta möjliggör att terminalen kan användas vid
telekommunikation samt för Intemet-tjänster.

Vad avkodarna kommer att kosta i framtiden är svårt att förutse och
beror bland annat på hur avancerade apparater som avses. NUTEK anger

Prop. 1996/97:67

att tillverkningskostnaden för avkodarna troligen kommer att sjunka med
50 % under en femårsperiod. Intressegruppen för digital TV i Storbri-
tannien (Digital TV Group) kräver att en avkodare inte får kosta mer än
370 pund (ca 4 000 kr) vid introduktionen år 1997.

3.5.2 Standarder för digital TV

För att alla elektroniska komponenter skall kunna fungera tillsammans
krävs standarder. Detta är också en förutsättning för massproduktion och
billigare produkter för konsumenterna. En global standard för hur rörlig
bild, ljud och data skall överföras med digitalteknik har utarbetats och
kallas MPEG-2. Utifrån denna standard har European Telecommuni-
cations Standards Institute (ETSI) antagit standarder för sändningar i
satellit och kabel. I december 1995 föreslogs en standard för digitala
marksändningar som ETSI väntas fatta beslut om i januari 1997. För
distribution av digital TV i telenät med hjälp av s.k. ADSL- eller VDSL-
teknik saknas ännu internationella standarder.

Prop. 1996/97:67

3.5.3 Den digitala TV-teknikens egenskaper

Förutom att den digitala tekniken medger högre överföringskapacitet
möjliggörs också ett flexibelt utnyttjande av kapaciteten och bild-
kvaliteten. En given överföringskapacitet kan utnyttjas så att fa kanaler
med hög bildkvalitet sänds eller många kanaler med lägre kvalitet. Om
tekniken utnyttjas flexibelt kan t.ex. en naturfilm med många rörliga
inslag ges högre kapacitet och därmed också bättre bildkvalitet samtidigt
som ett studioprogram ges lägre kapacitet utan att bildkvaliteten upplevs
som sämre.

Digitala marksända signaler är tåligare än analoga. De påverkas mindre
av brus och störningar från andra radiosignaler och egna ekon. Digital
marksänd TV möjliggör också portabel mottagning, dvs. att mottag-
ningen endast kräver enkla antenner. Med en inbyggd eller en liten fri-
stående antenn är mottagning inte beroende av annat än en strömkälla.

Digitala signaler är lätta att kryptera vilket medför att det kan bli
lättare att betala och ta betalt för olika tjänster. I stället för att tittaren
abonnerar på och betalar för en TV-kanals hela utbud, kan tittaren i
stället välja att endast betala för de program som tittaren vill se.

Tittaren kommer också att kunna erbjudas tjänster med tydlig koppling
till ett visst TV-program, t.ex. resuméer, bakgrundsinformation eller
textning på olika språk.

Tekniken möjliggör även tjänster utan koppling till det vanliga utbudet
av TV-program, bl.a. interaktiv utbildning, försäljning, biljettbokning,
banktransaktioner, elektroniska tidningar, bibliotekstjänster och tillgång
till trafikinformation.

3.5.4 Returkanaler för interaktivitet

Prop. 1996/97:67

För att uppnå interaktivitet krävs att information kan skickas i bägge
riktningarna. Förutom att tittaren skall kunna ta emot information, måste
det också finnas möjlighet att sända information åt andra hållet. I
praktiken finns två typer av returkanaler - via något fast eller mobilt
telenät eller via kabel-TV-nätet. Den normala överföringskapaciteten via
det fasta telenätet (koppartråd) är tillräcklig för enkla tjänster där mäng-
den information i returkanalen är relativt liten. Kabel-TV-nätet (koaxial-
kabel) kan också komma att användas för returkanalen, vilket skulle ge
en avsevärt högre kapacitet.

3.6 Frekvenskoordineringen pågår

När det gäller frekvensplanering för TV är Sverige och övriga länder i
Europa bundna av en plan från 1961 (den så kallade Stockholmsplanen).
Planen anger frekvensband och frekvenstilldelning för marksändningar
och baseras på analog teknik.

För att nya frekvenser skall kunna tas i anspråk måste dessa koordi-
neras såväl inom landet som internationellt. Post- och telestyrelsen (PTS)
skall på uppdrag av regeringen koordinera de frekvenser som kommer att
behövas för digital marksänd TV. I första hand skall frekvenser för fyra
digitala sändamät koordineras. PTS skall även bedöma förutsättningarna
för koordinering av ytterligare två digitala sändamät. Enligt uppdraget
skall de fyra första näten i huvudsak utnyttja Teracoms befintliga sta-
tioner. Minst ett av näten skall också vara regionalt nedbrytbart.

PTS har delat in arbetet i tre steg. Det första steget avser koordinering
av nät ett och två och det andra steget gäller koordinering av de tredje
och fjärde näten. Det tredje steget är en bedömning av möjligheterna att
koordinera ytterligare två digitala nät.

PTS har till största delen koordinerat nät nummer ett. Visserligen är
det koordinerat för analog TV, men PTS bedömer möjligheterna att
använda de koordinerade sändarna för digital TV som goda - eventuellt
på ”non-interference basis”. Med detta uttryck menas att operatören
börjar sända trots risken att tvingas stänga av vissa sändare om signalerna
stör grannländernas sändningar. Dessutom måste operatören acceptera att
de egna signalerna kan störas av grannländernas sändare.

Nät nummer två är endast till en mindre del koordinerat och även det
för analog TV.

PTS har begärt koordinering för de två första näten som omfattar totalt
108 sändare. Begäran har sänts till elva länder. Formella godkännanden
från berörda grannländer kan dröja. De europeiska teleförvaltningarnas
samarbetsorgan CEPT har beslutat att anordna ett möte i juli 1997 för att
fastställa de tekniska parametrar som skall användas för planering och
koordinering av digital marksänd TV. Flera av länderna vill invänta
mötets resultat innan de lämnar besked.

PTS har påböljat arbetet med koordineringen av nät tre och fyra, men
anser att det är nödvändigt att invänta resultatet av koordineringen av de
första två innan underlaget sänds ut till berörda länder.

Prop. 1996/97:67

4 Förutsättningar för digital TV i andra länder

4.1 Digitala TV-sändningar via satellit har startat

Redan år 1994 startade satellitbaserad digital TV i USA. Det marknads-
ledande företaget DirecTV erbjuder i dag ca 175 kanaler till omkring 1,7
miljoner abonnenter, vilket motsvarar ungefär hälften av samtliga abon-
nenter av satellit-TV i USA. Den främsta konkurrenten är Primestar med
ca 1,4 miljoner abonnenter.

I Europa startade reguljära digitala sändningar över satellit i Frankrike
(Canal Satellite) och i Tyskland ( DF 1) under år 1996. Digitala prov-
sändningar via satellit har inletts i Italien och Spanien. Canal Satellite ägs
av Canal Plus och DF 1 av mediekoncernen Kirch-Gruppe. I program-
utbudet ingår ett stort antal radioprogram och ett tiotal TV-kanaler samt
olika betaltjänster (t.ex. beställ-video). Den tyska motsvarigheten, som
ägs av mediekoncernen Kirch-Gruppe erbjuder 14 TV-program, 30
radioprogram och beställvideo (near-video-on-demand). För båda projek-
ten räknar man med 2-300 000 abonnemang under det inledande skedet.
Canal Plus och Kirch-Gruppe är även involverad i utvecklingen av
digital-TV i andra europeiska länder, t.ex. Spanien.

Den dominerande brittiska aktören när det gäller analog satellit-TV,
British Sky Broadcasting (BSkyB) med 5 miljoner abonnenter, skall
bölja sända digitalt hösten 1997. Ett utbud på upp till 200 kanaler
planeras.

4.2 Konkurrensen från kabel-TV

Omfattningen av kabelnäten och användningen av kabel för TV-distri-
bution varierar från land till land. Kabel-TV-företagens strategi inför
digitaliseringen skiftar också från land till land. I Tyskland finns världens
största kabelnät med 15 miljoner abonnenter. Deutsche Telekom - det
bolagiserade tyska televerket - digitaliserar för närvarande sina kabelnät.
I USA är marknaden för kabel-TV räknat i antal abonnemang betydligt
större än satellitmarknaden, men mycket talar för att en förskjutning
kommer att äga rum till satellit-TV:s fördel. Frankrike, som satsade stort
på kabeldistribution i ett tidigare skede med klent resultat, har ännu inte
valt väg. I Storbritannien kommer sannolikt kabel-TV-bolagen att delta i
den konkurrens om tittarna som inletts i och med beslutet om digital
marksänd TV (se nedan). Även spanska Telefönica har aviserat en
satsning på digital TV i kabelnät.

I Belgien och Nederländerna ligger kabelaltemativet närmast till hands
med hänsyn till kabeldistributionens dominerande ställning redan idag.
Till bilden hör också att relativt få TV-hushåll har utrustning för direkt-
mottagning från satellit. I Nederländerna avser man dock att genomfora
provsändningar med digital marksänd TV med start i januari 1998. Syftet
är bl.a. att erbjuda ett alternativ till kabel sändningar och få erfarenheter
av tekniken för marksändningar.

4.3 Digital marksänd TV i Storbritannien

Den brittiska regeringen har aktivt drivit frågan om digital marksänd TV.
I den brittiska radiolagstiftningen från år 1996 dras ramarna upp för en
sådan utbyggnad. Det kan vara motiverat att något mera i detalj redogöra
för den brittiska modellen med tanke på bl.a. hur nära den svenska och
brittiska synen på public service-TV ligger varandra. Erfarenheterna och
resultaten av den brittiska modellen kan komma att bli vägledande för
beslutsfattandet i flera andra europeiska länder.

I motiven till 1996 års lagstiftning om digital marksänd TV säger sig
den brittiska regeringen sträva efter att värna om mångfald och variation
i utbudet samt public service-verksamhetens fortbestånd. En viktig driv-
kraft är också omsorgen om brittisk industri som vill bli marknads-
ledande beträffande ny digital distributionsteknik.

Digitala system planeras, som nämnts ovan, redan av privata in-
tressenter för distribution av kabel-TV och satellit-TV. Vad som nu in-
förs genom 1996 års beslut är tillståndsgivning för digital marksänd TV.
Den brittiska regeringen vill varken förutsäga eller bestämma hur den
digitala marknaden kommer att utvecklas. Huvudsyftet är i stället att
främja konkurrensen mellan olika distributionsaltemativ.

Tyngdpunkten i tillståndsgivningen vid digitala sändningar kommer att
ligga på multiplexoperatörema, dvs. de som ansvarar för den process där
olika digitala signaler (t.ex. olika TV-program) sammanflätas till en
signal som sedan sänds ut. Tillståndsmyndigheten Independent Tele-
vision Commission (ITC) har annonserat ut sex multiplexer med en
befolkningstäckning på mellan 60 och 90 %. Vaije multiplex skall kunna
vidarebefordra åtminstone tre program samtidigt med hög bildkvalitet.
Totalt kommer således det digitala marknätet att ge utrymme för samtidig
sändning av åtminstone 18 TV-program. Minst 90 % av kapaciteten hos
en multiplex skall användas för TV eller tjänster som relaterade till TV-
program.

Public service-bolaget BBC och övriga bolag med tillstånd att sända
över marknätet, dvs. Channel 3 (ITV), Channel 4/S4C samt den nya
Channel 5, förutsätts få ett multiplexutrymme reserverat för sin verk-
samhet. BBC har preliminärt tilldelats en egen multiplex. En multiplex
har också preliminärt tilldelats ITV, Channel 4 samt teletexttjänstema.
En tredje multiplex väntas tilldelas Channel 5 tillsammans med den
walesiska programverksamheten S4C.

Övriga programföretag blir underleverantörer till de företag som ITC
utsett till multiplexoperatör. Det är multiplexoperatören som ansvarar för

Prop. 1996/97:67

utbyggnaden av respektive sändamät och som bestämmer program-
profilen. Efter uppbyggnadskedet kommer multiplexoperatören att betala
en årlig licensavgift till staten. Finansiering förutsätts ske genom olika
varianter av betal-TV.

Särbehandlingen av BBC m.fl. motiveras med att man redan vid starten
vill försäkra sig om ett högkvalitativt grundutbud i de nya kanalerna. En
förutsättning är att de nämnda bolagens analoga sändningar parallell-
sänds digitalt. I övrigt förväntas programföretagen kunna utveckla tek-
niken på olika sätt. Den nya lagstiftningen medger att BBC återutsänder
via satellit.

På sikt förutsätts de analoga frekvenserna kunna frigöras för andra
ändamål. Någon definitiv tidpunkt anges inte. Frågan om när de analoga
sändningarna skall upphöra kommer att prövas fem år efter starten av de
digitala sändningarna eller när 50 % av hushållen är utrustade med
avkodare.

4.4 Frankrike - försöksverksamhet pågår i väntan på beslut

I Frankrike är inte en satsning på digitala marksändningar självklar, även
om de flesta av landets 22 miljoner TV-hushåll tar emot TV-signalema
direkt från marknätet. Endast 1,9 miljoner av hushållen är anslutna till
kabelnät och en miljon hushåll har parabolantenn. Inom branschen verkar
man vilja skynda långsamt. Konkurrensen mellan marksänd och
satellitdistribuerad TV är inte lika tillspetsad som i t.ex. Storbritannien.

Olika alternativ utreds för närvarande. Skeptikerna pekar på det ringa
utbyte som tidigare satsningar på kabel-TV gett. Olika kombinationer
studeras, bl.a. möjligheterna att använda telenätet och det befintliga
analoga nätet. Digitala satellitsändningar har redan startat.

En omfattande försöksverksamhet med digital TV-teknik pågår i
Frankrike. Tillståndsmyndigheten Conseil Supérieur de 1'Audiovisuel
(CSA) far medge undantag från gällande regler när det gäller sådana
försök.

Någon övergripande strategi har sålunda ännu inte formulerats. Det
pågående utrednings- och utvecklingsarbetet väntas vara klart under år
1998.

4.5 Tyskland - oklart läge

Tyskland lägger stor vikt vid digital TV som en förutsättning för
utbyggnaden av multimedia och interaktiva tjänster. Till mitten av år
1997 skall en uppgradering av alla kabelnät för radio och TV till digitala
system vara genomförd. Det är för närvarande oklart om man kommer att
satsa på digital marksänd TV. I Tyskland är mer än 65 % av TV-
hushållen kabelanslutna medan ytterligare 20 % tar emot TV-sändningar
via satellit. Försöksverksamhet med digital TV pågår i både offentlig och
privat regi. Gränsdragningsftågor mellan federal och delstatlig kompe-
tens diskuteras liksom mellan radio, TV och telekommunikation.

Prop. 1996/97:67

4.6 Vissa andra länder i Europa

En satsning på digital marksänd TV övervägs i flera andra länder i
Europa. Man har dock inte kommit lika långt i planeringen. Hit hör
exempelvis Spanien, Danmark, Norge och Finland.

I Spanien diskuteras för närvarande olika alternativ. Till intressenterna
hör förutom de nationella programbolagen även utländska program-
företag såsom Canal Plus, och teleföretaget Telefönica. Markbundna
sändningar planeras starta under 1997 under ledning av det spanska
public service-företaget (RTE). Företrädarna för alternativet med mark-
sänd digital-TV uppger att 70 % av TV-hushållen bör ha tillgång till den
nya tekniken inom tio år.

I Finland har man preliminärt stannat för en villkorlig digitalisering.
Sålunda har till koncessionen för en ny analog TV-kanal knutits förplik-
telser om medverkan vid kommande digital anpassning. Public service-
företaget YLE har vidare fått i uppdrag att bilda ett dotterbolag för digital
radio- och TV-verksamhet. Viktigt i Finland är också utvecklingen i
Storbritannien.

Ett liknande synsätt präglar den breda mediepolitiska uppgörelsen i
Danmark. Uppgörelsen gäller från maj 1996 t.o.m år 2000. Det slås fast
att man inom public service-företagen, dvs. Danmarks Radio (DR) och
TV2, skall utgå från att utsändningsverksamheten kommer att digitali-
seras.

Ett tredje nät av marksändare skall byggas ut för digital TV. DR samt
TV2 skall fa två kanaler var, så att de både skall kunna sända sin nuvar-
ande analoga programkanal digitalt och en ny programkanal som endast
sänds i digital form. Ytterligare digitala kanaler kommer att tilldelas
andra än DR och TV2.

I Norge har digitaliseringsfrågoma ännu inte aktualiserats, annat än att
Stortinget i samband med beslutet om den nya, till en mindre del
markbundna, kanalen NRK2 fastslagit att en ev. utbyggnad till 99 %
täckning endast far ske via digitala marknät.

4.7 USA - bred samling i standardiseringsfrågan

Den amerikanska kongressen antog i böijan av år 1996 en ny lag som tar
hänsyn till konvergensen mellan olika teknikområden. Därmed samlades
den amerikanska lagstiftningen om etersändningar, kabel-TV, tele- och
datatjänster i en lag.

Frågor om standarder och införande av digital-TV avgörs av Federal
Communications Commission (FCC) som även skall vara tillstånds-
myndighet för digital marksänd TV. Olika aktörer på medieområdet har
länge haft olika åsikt i frågan om standarder för digitala marksändningar.
Man har bl.a. lagt olika vikt vid möjligheten att integrera persondator-
tjänster med filmproduktion och filmvisning. En annan stridsfråga har
varit de övergångslösningar som skall gälla för de analoga frekvenserna.
TV-företag, dataindustrin och mottagartillverkare enades i december

Prop. 1996/97:67

2 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 67

1996 om att stödja en föreslagen standard för digitala marksändningar,
vilket öppnar för ett beslut av FCC i standardiseringsffågan.

FCC ser det som sin uppgift att ytterligare främja konkurrensen genom
att på olika sätt stimulera markbundna digitala sändningar.

4.8 Japan - förbereder en bred övergång till digital teknik

I Japan har myndigheterna tagit fasta på att gränserna mellan olika
teknikområden blivit allt mer flytande och att det ställs krav på de
tjänster som blir möjliga genom användningen av ny teknik.

Försöksverksamhet med olika typer av digital TV pågår i både statlig
och privat regi. I den offentliga planeringen förutsätts alla sändningar av
TV - oavsett om de sker via satellit, kabel eller är markbundna - vara
digitaliserade runt år 2010.

Prop. 1996/97:67

5 Utredning föreslår offensiv satsning

Frågan om framtida distributionsteknik för television via marknätet och
en eventuell utökad sändningskapacitet har varit föremål för flera utred-
ningar under de senaste åren. Den digitala teknikens utveckling och
teknikens möjligheter och begränsningar är navet i en intensiv debatt om
bl.a. tekniska vägval, informationssamhället, nya tjänster, yttrandefrihet
och kostnader.

I betänkandet Från massmedia till multimedia - att digitalisera svensk
television (SOU 1996:25) redovisas underlag för ett beslut om en
eventuell övergång till digital teknik för marksänd TV.

Utredaren föreslår att statsmakterna bör fatta principbeslut om över-
gång till digital marksänd TV i Sverige. Utbyggnad bör påbörjas senast
1997 och i sin första etapp vara slutförd inom två år efter beslut.
Utredaren föreslår också att nuvarande analoga TV-sändningar via mark-
nätet bör upphöra snarast möjligt, dock senast tio år efter starten av
digitala sändningar. En expertgrupp bör inrättas för att fördjupa analysen
av de frågor som ännu återstår att lösa.

Till grund för utredningens överväganden och förslag ligger antag-
andet att staten även framgent vill hävda allmänna medborgerliga in-
tressen i fråga om televisionen.

5.1 Konsekvenser av teknikbytet

Betänkandet Från massmedia till multimedia ger en överblick över olika
sändningstekniker för TV-distribution och beskriver egenskaperna hos
digital teknik. Utredningen redovisar ett antal studier av hur utbyggnaden
av marknätet skulle kunna gå till. Studierna visar att när nödvändiga
frekvenser är koordinerade borde det vara möjligt att bygga upp samman-
lagt sex rikstäckande, eller så gott som rikstäckande, digitala nät vid

sidan av de nuvarande analoga näten. Totalt skulle upp till 24 program-
tjänster av god teknisk kvalitet kunna distribueras i dessa nät. Följande
frågor betonas i utredningen:

- TV-mottagning med enkel antenn. Utredningen understryker betydel-
sen av portabel mottagning. Det innebär att det räcker med en enkel
inbyggd antenn eller en antenn som kan placeras i närheten av appa-
raten för att se på marksänd TV.

- Lokal och regional TV. Möjligheten att sända TV lokalt och regionalt
är en central fråga i mediepolitiken. Utredningen anser att ett rimligt
antagande är att åtminstone samma täckningsområden för lokala och
regionala sändningar som vid analog distribution, kommer att kunna
erhållas i ett digitalt marksänt alternativ och att de frekvensmässiga
begränsningarna blir mindre.

- Behovet av regleringar uppmärksammas i utredningen, som under-
stryker att digital teknik gör att radio och TV alltmer flyter ihop med
data- och telekommunikation. En aktiv statlig mediepolitik kräver
framförhållning i tekniska frågor och att staten måste ta ställning till
digital sändningsteknik. I den gällande medielagstiftningen finns
ingen uttalad beredskap för en övergång till digitala sändningar. Den
snabba tekniska utvecklingen av multimedia kan medföra ett behov av
helt ny lagstiftning.

- Avtalen med programföretagen. Avtalen beaktar inte den digitala
teknikens frågor och är oklara bl.a. vad gäller initiativ till digitali-
sering, programföretagens möjlighet till betaltjänster och användande
av alternativa distributionsformer. Utredningen menar också att den
nuvarande sändningsplikten i kabelnät, s.k. must carry, måste om-
prövas om antalet programtjänster ökar kraftigt.

- Avkodare och kryptering. Etableringen av digitala sändningar förut-
sätter fungerande system for avkodning av digitala signaler. Staten
skall verka för öppna system och att avkodarna utformas och hanteras
på ett konsumentvänligt sätt. Behovet av tekniska standarder är stort.
Standardiseringsfrågoma kan dock inte lösas genom nationell lag-
stiftning. Arbetet måste ske internationellt.

- Interaktivitet och multimedia. Digital teknik leder till en samman-
smältning mellan telekommunikations-, medie- och elektronik-
industrin. Infrastrukturens utnyttjande och tjänsteutbudet påverkas av
utvecklingen.

5.2 Remissinstanserna

De flesta remissinstanser som yttrat sig angående betänkandet är eniga
om att den digitala tekniken har stora fördelar och att den kommit för att

Prop. 1996/97:67

stanna. Yttrandena handlar främst om vilken distributionsteknik som
skall prioriteras, marknät, satellit, kabel eller telenät, och hur tidtabellen
för införande av digital teknik skall se ut.

Införande av ny teknik påverkar också mediesektom i stort, vilket
många remissinstanser uppmärksammar i sina svar. Särskilt viktiga
frågor gäller public service-företagens framtid, statens roll i mediefrågor
och multiplexoperatöremas ställning. Sammanställningen av remiss-
instansernas synpunkter finns i sin helhet i bilaga 1.

Prop. 1996/97:67

6 Digitala TV-sändningar

Statens åtgärder inom massmedieområdet har som sitt främsta syfte att
säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald. Staten har ett
övergripande ansvar för att medborgarna får tillgång till information och
kultur och för att det finns förutsättningar för en fri och öppen debatt där
olika meningar kan framföras och bemötas.

På det tryckta ordets område är de tekniska utgivningsmöjlighetema i
princip obegränsade. Statens åtgärder har därför främst inriktats mot att
ekonomiskt stödja pluralism och främja goda distributionsmöjligheter.

För etermediernas del sätter tillgången på sändningsfrekvenser en
gräns för hur mycket som kan distribueras. Detta forhållande ligger
bakom att radion och televisionen ursprungligen organiserades som
offentliga monopol med uppdrag att bedriva programverksamhet i
allmänhetens tjänst. Enligt den uppfattning som gäller i Sverige innebär
public service-ansvaret bl.a. att olika meningar och synsätt skall komma
fram i programmen och att programföretagen inte själva skall ta ställning
i kontroversiella frågor. Programmen skall tilltala olika intressen och
smakriktningar. Både den stora majoriteten och mindre grupper skall få
sina önskemål tillgodosedda.

Den tekniska utvecklingen har dock medfört att knappheten på
sändningsfrekvenser har fått mindre betydelse. Genom satellittekniken,
oftast tillsammans med kabelnät för TV-distribution, kan den som har
den nödvändiga utrustningen numera ta emot ett mycket stort antal TV-
kanaler. Valmöjligheterna har ökat för de flesta som bor i Sverige.
Ökningen har varit särskilt stor för TV-tittare i kabelanslutna fastigheter
och för radiolyssnare i storstadsområdena.

Innehållet i de nya kommersiella TV-kanalema är koncentrerat till ett
fåtal populära programtyper. Detta är tydligast för de satellitsända
kanalerna, för vilka inga villkor för programsammansättningen gäller. De
kommersiella radiostationernas programutbud består i det närmaste helt
av musik.

Public service-företagen måste därför även i fortsättningen kunna förse
hela publiken med program av olika slag. I riksdagens beslut om public
service-verksamheten under perioden 1997-2001 (prop. 1995/96:161,
bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297) framhålls bl.a. att program-
verksamheten skall vara inriktad på hela publiken. Inriktningen på
kvalitet betonas. Public service-företagen skall inte se det som sin uppgift

att konkurrera med de kommersiella programföretagen genom att öka
inslagen av lättare underhållningsprogram. Strävan efter höga publik-
siffror skall inte vara styrande för public service-företagens program-
planering.

Vi står nu inför ett nytt steg i den tekniska utvecklingen genom att
digital teknik håller på att bli tillgänglig för både TV och ljudradio. En
signal som finns i digital form kan på ett enkelt sätt lagras, redigeras och
bearbetas. Därför håller världens radio- och TV-företag nu på att byta
från analog till digital utrustning för produktion av program.

Digital teknik kan emellertid också användas för att distribuera
programmen till publiken. 1 jämförelse med analog distributionsteknik
ger digitaltekniken högre överföringskapacitet, bättre frekvensekonomi,
större möjlighet att kryptera och lägre energiåtgång. Digital teknik
möjliggör en kraftig ökning av antalet programkanaler, eller att samma
antal program kan sändas på ett betydligt mindre frekvensutrymme än
idag.

Eftersom ljud, text, stillbild, rörlig bild och data kan blandas och
kombineras på olika sätt kan tjänster av vitt skilda slag distribueras i en
och samma digitala signal. Detta aktualiserar frågor om gränsdragningen
mellan olika tjänster.

Digitala TV-program kan distribueras över satellit, genom kabel, i
marksändning eller i telenätet. För sändningar via satellit och kabel finns
beslutade europeiska standarder. För digitala marksändningar väntas for-
mellt beslut om en europeisk standard i början av år 1997.

Vid digital utsändning blandas, ”multiplexeras” i allmänhet flera
program till en gemensam digital signal. Vid marksändningar kan t.ex.
tre till fyra TV-kanaler rymmas i en signal som annars skulle rymma en
analog kanal av motsvarande tekniska kvalitet. Alternativt kan signalen
rymma en kanal med högupplösnings-TV eller ett stort antal interaktiva
utbildningstjänster. Möjligheten att ge signalen olika innehåll är mycket
stor.

Den som skall ta emot en digital TV-sändning måste ha en avkodare.
En sådan kan antingen vara inbyggd i TV-mottagaren eller också vara ett
separat tillbehör till denna. En avkodare urskiljer det valda programmet
och omvandlar de digitala signalerna till analoga som TV-mottagaren
kan tolka. Den kan också utföra åtkomstkontroll om det krävs en särskild
auktorisation för att ta emot programmet. Via en returkanal kan den t.ex.
överföra beställningar eller underlag för debitering av betal-TV-tjänster.
Avkodaren kan också innehålla en s.k. elektronisk programguide, som är
ett sökprogram för att tittaren lätt skall hitta önskat program.

För närvarande krävs olika avkodare för digitala sändningar via
satellit, kabel, från marksändare resp, över telenätet. En viktig förut-
sättning för att digital sändningsteknik skall slå igenom är att utrust-
ningen kan göras tillgänglig till en kostnad som är överkomlig för
konsumenterna. Avkodare och annan utrustning innehåller avancerade
datatekniska komponenter såsom processorer och minneskretsar. Utveck-
lingskostnaderna är höga samtidigt som tillverkningskostnaderna kan
pressas vid tillverkning i långa serier. Priset på avkodare kommer att
sjunka när marknaden för digital TV växer i olika delar av världen.

Prop. 1996/97:67

Den digitala televisionens utveckling är för närvarande motsägelsefull.
Olika tidsplaner har lagts fram enligt vilka digitala kabel- och
satellitsändningar skulle vara i gång i stor omfattning redan nu. I verk-
ligheten går introduktionen betydligt långsammare. Digitala satellitsänd-
ningar förekommer på några håll i Europa, men ännu i liten skala.
Situationen förändras snabbt när olika storföretag ändrar affärsstrategi
och samarbetsmönster.

I Storbritannien har man emellertid, som redan har nämnts, fattat
beslut om introduktion av marksänd digital-TV. Sändningarna skall
kunna starta i slutet av år 1997. I USA planeras sedan länge en övergång
från analog till digital teknik för marksänd TV. Ett viktigt steg på vägen
mot detta mål togs nyligen när företrädare för TV-företagen, data-
industrin och mottagartillverkama enades om att stödja en föreslagen
standard för digitala marksändningar.

6.1 Digitala TV-sändningar inleds på ett antal orter

Prop. 1996/97:67

Regeringens förslag: Digital marksänd TV införs i flera steg med
möjlighet för staten att successivt ta ställning till om och på vilket
sätt verksamheten skall fortsätta. Förutsättningarna skall redan från
början vara sådana att krav på yttrandefrihet, tillgänglighet och
mångfald tillgodoses. I en första etapp inleds sändningar på ett
begränsat antal orter i Sverige.

En grundläggande förutsättning för en eventuell utbyggnad är att
de digitala marksändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft.

Utredningens förslag: Staten bör fatta principbeslut om uppbyggnad
av ett digitalt marksändamät för TV. Skälet är i första hand medie-
politiskt: genom ett kraftfullt rikstäckande distributionsnät blir det
möjligt att även i framtiden hävda allmänna medborgerliga intressen i
fråga om televisionen. Det blir möjligt att slå vakt om konsumenternas
valfrihet, ett brett programutbud och public service-kanalernas ställning.
Utbyggnaden bör inledas under år 1997. De analoga sändningarna bör
läggas ner senast efter tio år.

Remissinstanserna: I flera remissvar betonas statens uppgift att
garantera mångfald och yttrandefrihet oberoende av distributionsteknik.
Många remissinstanser anser att en omställning kommer att ta lång tid
och att det inte finns anledning för Sverige att gå i täten för en för-
ändring. Rådet för mångfald inom massmedierna menar att statens roll i
första hand bör vara att främja mångfald och kvalitet genom att ge goda
möjligheter till produktion av program och därutöver hindra missbruk av
yttrandefriheten.

Många remissinstanser diskuterar för- och nackdelar med olika distri-
butionssätt för digital TV. De som förespråkar att den framtida TV-
distributionen i huvudsak bör baseras på satellitdistribution framhåller att
detta distributionssätt har stor överföringskapacitet samt att satellit-

sändningar till låg kostnad för den sändande kan göras tillgängliga i stora
områden. De remissinstanser som särskilt förordar distribution via kabel-
och telenät betonar överföringskapacitet och möjlighet till interaktivitet
som de främsta fördelarna. De remissinstanser som förordar marksänd-
ningar pekar på möjligheten att snabbt nå alla hushåll, på möjligheten till
regional uppdelning och på att programmen på många platser kan tas
emot utan konventionella antenner.

Det framförs också att olika typer av kommunikationsnät, som t.ex.
marknät, satellitnät, kabel TV-nät och telenät, kommer att komplettera
varandra och att det inte är mediepolitiskt möjligt att knyta sändnings-
villkoren till en viss distributionsteknik. Telia och Sveriges industri-
förbund framför att statliga beslut inte bör låsa fast val av teknik utan i
stället skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens där de bästa
teknikerna ges möjlighet att utvecklas. Genom att motverka ägarkon-
centration och främja balans mellan olika intressenter kan staten stödja
yttrandefriheten och skapa förutsättningar för att den kan utnyttjas av
alla.

Skälen för regeringens förslag: Målen för statens nuvarande politik
inom massmedieområdet, att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och
mångfald, bör vara vägledande även inför den tekniska utveckling som
nu pågår.

Denna uppfattning ligger bakom den överenskommelse som i februari
1996 ingicks mellan socialdemokraterna, centerpartiet och folkpartiet om
riktlinjer som skall ligga till grund för ett ställningstagande till digitala
TV-sändningar i marknätet. Enligt de tre partierna skall digitaltekniken
användas så att den vidgar yttrandefriheten och mångfalden samt
motverkar privat och offentlig maktkoncentration.

I många länder förbereds eller påbörjas nu digitaliseringen av tele-
visionen. Digitaltekniken innebär att möjligheterna att göra urval ur ett
växande TV-utbud ökar. Genom att gränsen mellan television och data-
kommunikation suddas ut kan en rad av de tjänster som i dag förbehålls
datoranvändare så småningom öppnas för många flera.

Digital distribution kan ske genom många olika distributionsvägar,
t.ex. satelliter, kabel-TV-nät, telenät eller marksändamät. I framtiden
kommer olika distributionsformer att existera sida vid sida. Statens
åtgärder bör vara inriktade på att främja denna utveckling, samtidigt som
staten ser till att grundläggande mediepolitiska krav kan upprätthållas.

Introduktionen av digital-TV far inte innebära att publikens valfrihet
inskränks eller att Sveriges Televisions program inte längre kan nå alla i
hela landet. Det är också viktigt att public service-televisionen tekniskt
skall kunna hålla samma standard som övriga TV-företag.

Mot denna bakgrund finns det anledning att särskilt uppmärksamma
följande drag i den aktuella tekniska utvecklingen:

- Risken för dominans över de nya distributionsvägarna. Hittills har
främst framgångsrika företag inom betal-TV-området drivit utveck-
lingen. Det finns en risk för att dessa företag tar makten över TV-
distributionen genom att utnyttja tekniska lösningar som binder konsu-
menterna till det egna distributionsnätet. Om det företag som svarar

Prop. 1996/97:67

för distribution och åtkomstkontroll också har stora intressen i
programverksamheten kan den tekniska dominansen utgöra ett hinder
för yttrandefriheten och mångfalden. Det finns därmed betydande
risker för att den nya tekniken kan komma att leda till konkurrens-
begränsningar och maktkoncentration inom TV-området.

- Allmänhetens tillgång till TV-sändningar. Hittills har det varit en vik-
tig princip att TV-sändningar skall kunna tas emot av alla invånare i
landet. På så sätt kan televisionen bilda ett gemensamt rum där frågor
som är av vikt för alla kan behandlas. Med analog teknik är det tek-
niskt komplicerat att utesluta någon i publiken från möjligheten att se
programmen. Digitaltekniken kräver emellertid att den som skall ta
emot programmen har en avkodare. Därmed blir det lätt att begränsa
den krets som kan ta del av programmen och enkelt att ge publik som
vill betala för det tillgång till ytterligare tjänster och program.
Samtidigt finns risken att utvecklingen far till följd att principen om
allas rätt till information försvagas.

Regeringen utgår från att TV och TV-liknande tjänster i framtiden
kommer att distribueras på flera olika sätt men det är inte sannolikt att ett
distributionssätt kommer att bli allenarådande.

Det är en grundläggande politisk ambition att TV-sändningar skall
kunna tas emot av alla som bor i Sverige. För närvarande nås 99,8 pro-
cent av den fast bosatta befolkningen av TV-signaler från marksändare.
Programmen tas i dag emot med enkla utomhusantenner inte bara i
permanentbostäder utan även i fritidshus, husvagnar och fritidsbåtar.
Sändamäten kan delas upp så att lokala eller regionala sändningar blir
möjliga.

Regeringen utesluter naturligtvis inte att en framtida teknisk utveckling
kan leda till en ändrad bedömning när det gäller var tyngdpunkten i TV-
distributionen bör ligga. De alternativ till markdistribution som har
framförts under remissbehandlingen bygger på satellitdistribution eller
trådbunden distribution eller på olika kombinationer av dessa. Enligt
regeringens uppfattning är inget av dessa distributionssätt tillräckligt
utvecklat för att det i dag skall vara möjligt att förorda att de på sikt helt
skall ersätta marksändningarna. Regeringen bedömer därför att trådlösa
marksändningar bör erbjudas som en möjlighet för den framtida TV-
distributionen.

Utredningen föreslår att staten fattar ett principbeslut om att bygga ut
ett rikstäckande nät av digitala marksändningar i Sverige. Vidare anser
utredningen att de nuvarande analoga sändningarna bör läggas ner inom
en tioårsperiod.

Regeringen anser emellertid inte att det finns tillräckligt underlag för
att redan nu fatta ett så långtgående beslut som det som utredningen
föreslår. I stället bör en eventuell övergång till ny teknik för marksänd
TV ske i flera steg, med möjlighet för statsmaktema att successivt ta
ställning till om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. På så sätt
kommer det att vara möjligt att fortlöpande ta hänsyn till vunna erfaren-
heter.

Prop. 1996/97:67

Sändningar av digital marksänd TV bör starta på ett begränsat antal
orter under förutsättningar som gynnar fri konkurrens mellan olika
programleverantörer och publikens möjligheter att välja bland olika
tjänster. Ett viktigt mål for detta initiativ är att de som erbjuder program
och andra tjänster använder en teknik som gör att alla har goda möjlig-
heter att nå publiken med sina olika erbjudanden. Konsumenterna skall
inte vara låsta till en viss tjänsteleverantör genom valet av teknisk
lösning. Sändningarna skall följa svensk lagstiftning och lokala och
regionala sändningar skall kunna finnas med från böljan.

Verksamheten kommer att ge de medverkande erfarenheter av teknik,
tjänster och arbetssätt som utvecklas i de digitala TV-sändningama. Det
är inte bara staten som kommer att ha nytta av dessa erfarenheter vid
framtida ställningstaganden till frågor om ny sändningsteknik för den
svenska televisionen. Även programföretag och andra aktörer kommer att
kunna göra prov inför en kommande introduktion av nya tjänster.
Därmed blir det möjligt att med en begränsad ekonomisk insats tidigt
vinna värdefulla erfarenheter. De samarbetsformer som utformas bör
kunna vara mönsterbildande.

Den föreslagna sändningsverksamheten skall i sin helhet bekostas av
medverkande företag. Eventuella stimulanser till hushållen för att an-
skaffa digitalavkodare - på motsvarande sätt som har skett inom mobil-
telefonmarknaden - måste därmed bekostas av företagen. Verksamheten
skall således inte finansieras med statsbudgetmedel. Såväl staten som de
aktörer som skall svara för det ekonomiska risktagandet får härigenom
möjlighet att bilda sig en uppfattning om vilka marknadsmässiga förut-
sättningar och vilken ekonomisk bärkraft sändningarna har.

Det är angeläget att erfarenheterna från den praktiska verksamheten
fortlöpande kan tas till vara så att staten kan fatta nödvändiga beslut utan
onödigt dröjsmål. Parallellt med sändningsverksamheten bör det därför
ske ett utvärderingsarbete där tekniska, ekonomiska, juridiska och andra
frågor kan behandlas (se närmare avsnitt 6.3).

När det finns tillräckliga erfarenheter kan regeringen ta ställning till
sändningarna och den fortsatta utbyggnaden. En grundläggande förut-
sättning för en utbyggnad är givetvis att de digitala marksändningarna
bedöms ha ekonomisk bärkraft. Om utvärderingen visar att sändningarna
inte har ekonomisk bärkraft skall programföretagens tillstånd att bedriva
digitala marksändningar inte förlängas efter den första tillståndsperiodens
slut.

I det följande går regeringen närmare in på frågor om teknik, tjänster
och samarbetsformer i samband med digital TV.

Teknik

Planerna på att övergå till digital sändningsteknik har hittills framför allt
baserats på vad som är tekniskt möjligt. Ett stort arbete har lagts ned på
att utforma tekniska specifikationer för de processer som behövs för att
koda, sända ut, ta emot och avkoda digitala TV-sändningar och att
konstruera utrustning som klarar de mycket avancerade operationer som
krävs. Utrustningen skall dessutom kunna säljas till ett pris som är
överkomligt för vanliga konsumenter. Detta arbete synes ha varit

Prop. 1996/97:67

framgångsrikt. Ännu är emellertid de praktiska erfarenheterna av tek- Prop. 1996/97:67
niken för digitala marksändningar begränsade, vilket ger utrymme för
skilda bedömningar av digitalteknikens egenskaper. I och med att de
ovan beskrivna sändningarna startar kommer man att få kunskap om hur
den nya tekniken fungerar i det verkliga livet.

Tjänster

Mycket är fortfarande oklart när det gäller vad den nya tekniken skall
användas till. De planer som hittills har offentliggjorts innebär i första
hand att ett utökat antal olika TV-program kommer att kunna spridas.
Exempelvis skulle det kunna bli plats för specialkanaler, t.ex. tema-
kanaler för olika intresseområden, lokala eller regionala kanaler eller
utsändningar från beslutande församlingar och liknande.

Även andra förslag har emellertid framförts. Det kan exempelvis bli
möjligt att sända programmen vid olika tider för att anpassa sändningarna
till tittare med olika dygnsrytm. En annan möjlighet är att samtidigt
sända ut flera bilder av samma händelse men med olika kameravinklar.
Den som ser på en fotbollsmatch kan då välja mellan t.ex. en helbild över
planen och en närbild på den spelare som har bollen. Nya sätt att
distribuera program, t.ex. vissa former av "beställvideo", förutsätter stor
överföringskapacitet.

Med stor överföringskapacitet ökar möjligheterna att distribuera också
mer avancerade former av interaktiva program, där tittaren kan påverka
innehållet i programmet. Som exempel på sådana program kan nämnas
program för distansutbildning, spelprogram eller sökning i databaser,
t.ex. via Internet. I dessa exempel behövs inte någon omfattande kapa-
citet för returinformation från konsumenten. Returkanalen kan därför
enkelt ordnas med hjälp av något telenät. Textinformation i form av t.ex.
”elektroniska dagstidningar” kan också sändas ut över ett markbundet
digitalt TV-nät. Den digitala tekniken öppnar också nya möjligheter att
underlätta för hörsel- och synskadade att följa TV-program.

En stark drivkraft för att utveckla system för digital TV-distribution
var tidigare önskan att kunna sända ut högupplösnings-TV (High
Definition TeleVision, HDTV), som har bättre bildskärpa än vanlig TV.
Intresset för HDTV kan åter komma att växa, eftersom man tycks ha
kommit närmare en lösning på problemet med att tillverka de mycket
stora bildskärmar som behövs för att göra HDTV-formatet rättvisa.

Regeringen är medveten om att ny teknik med nya egenskaper ger
förutsättningar för nya tillämpningar och att det inte går att helt och hållet
förutse vilken väg utvecklingen kommer att ta. I och med att digitala
sändningar kommer i gång skapas praktiska förutsättningar för inno-
vationer inom tjänsteområdet.

Samarbetsformer

Den digitala tekniken har en mer komplicerad överföringskedja än den
analoga, och därmed måste nya samarbetsformer utvecklas. Som nämnts
i det föregående kombineras, multiplexeras, normalt ett antal olika pro-
gram i en och samma signal. I samband med att programmen multiplex-
eras bestäms också hur mycket överföringskapacitet som skall tilldelas

varje program. Flexibiliteten i systemet används bäst om kapaciteten kan
varieras beroende på programmens innehåll. Om dessa möjligheter skall
kunna utnyttjas krävs ett nära samarbete mellan den som svarar för
multiplexeringen, multiplexoperatören, och de olika programföretagen.

I Storbritannien har man valt att ge multiplexoperatören huvudrollen.
Det är de olika multiplexoperatörema som svarar för utbyggnaden av
sändamäten och marknadsföringen av digital-TV gentemot publiken.
Programföretagen har närmast ställning som underleverantörer till multi-
plexoperatören. En annan lösning är att ge ett programföretag möjlighet
att själv vara multiplexoperatör. Även denna lösning prövas i Stor-
britannien, där BBC ensam får rätt att använda ett helt sändamät. De
olika initiativ av privata betal-TV-företag som har berörts i det före-
gående och som består i att ett företag erbjuder konsumenterna en
"bukett" av TV-kanaler och andra tjänster, innebär också att det är
multiplexoperatören som bestämmer villkoren för att få delta i sänd-
ningsverksamheten.

Enligt regeringens uppfattning kan lösningar enligt dessa riktlinjer inge
vissa betänkligheter. De innebär att beslutanderätten hamnar hos en
mellanhand och de rymmer risker för att kraven på yttrandefrihet, till-
gänglighet och mångfald inte tillgodoses fullt ut. Enligt regeringens
mening är det angeläget att utveckla samarbetsformer som innebär att de
som erbjuder programtjänster i systemet vanligtvis bestämmer över
multiplexfunktionen tillsammans.

Den föreslagna sändningsverksamheten skall redan från början vara
upplagd på sådant sätt att krav på yttrandefrihet, tillgänglighet och
mångfald tillgodoses. Det innebär bl.a. att de avkodare som används bör
vara sådana att varje person i publiken har möjlighet att ta del av alla
program som sänds ut, givetvis på de villkor som programföretaget
ställer upp för tillgång till programmen. Om systemet innehåller s.k.
elektroniska programguider bör de olika programföretagens utbud
presenteras på likvärdigt sätt.

Regeringen är medveten om att det kan uppstå problem om kon-
kurrerande företag skall samarbeta inom ett och samma tekniska system.
Problemen kan gälla tillgång till känslig information, t.ex. om kunder och
kundbeteenden, eller svårigheter att samarbeta vid fördelningen av den
tillgängliga överföringskapaciteten. Enligt regeringens mening måste det
vara möjligt att uppnå överenskommelser mellan de olika partema om
sådana former för samverkan att vaije medverkande företag kan behålla
den nödvändiga kontrollen över sitt material, samtidigt som tillgänglig-
heten för publiken till det samlade programutbudet förblir hög. Det är
viktigt att sådana samverkansformer kommer till stånd redan i sändnings-
verksamhetens inledningsskede och att de har en sådan utformning att
även företag som kommer in senare kan delta i samarbetet på likvärdiga
villkor.

Prop. 1996/97:67

6.2 Närmare om sändningarna

Prop. 1996/97:67

Regeringens förslag: Sändningarna skall starta så snart som möj-
ligt, helst hösten 1997. Det är angeläget att erfarenheterna från den
praktiska verksamheten fortlöpande kan tas till vara så att staten kan
fatta nödvändiga beslut utan onödigt dröjsmål. En första utvärdering
skall göras senast när sändningar har pågått omkring ett år.

Sändningsortema skall väljas så att de kompletterar varandra, t.ex.
när det gäller dimensionen storstad - glesbygd. Minst två sändnings-
frekvenser bör kunna disponeras på varje ort.

Kärnan i sändningsverksamheten skall vara digitala marksänd-
ningar av TV, men även andra tjänster än traditionella TV-program
skall kunna förekomma. Vid sidan av trådlösa marksändningar bör
det eftersträvas att också andra distributionsmetoder prövas.

Vid urval av programföretag skall beaktas att programutbudet som
helhet skall tilltala olika intressen och smakriktningar. Lokala och
regionala program bör ges företräde, liksom program som är för-
ankrade i den svenska kulturkretsen. Det skall eftersträvas att flera
av varandra oberoende programföretag deltar. TV-företag som i dag
bedriver marksändningar skall beredas tillfälle att medverka i de
digitala sändningarna.

Skälen för regeringens förslag: De föreslagna sändningarna bör
inledas så snart det är praktiskt möjligt. Regeringen bedömer att mark-
sändningar av digital TV kommer att kunna starta tidigast under senare
delen av år 1997, då man kan räkna med att de första avkodarna för
marksänd TV finns på konsumentmarknaden. Planeringen bör inriktas på
att de svenska sändningarna skall kunna starta då. Det är emellertid fullt
tänkbart att sändningarna inte kommer att komma igång förrän under år
1998.

Sändningsverksamheten kommer att bedrivas inom ramen för nuvaran-
de lagstiftning. Det eventuella behovet av lagändringar kan inte bedömas
med säkerhet förrän det finns praktiska erfarenheter av sändningsverk-
samheten. Regelverket kan därför behöva justeras när sändningarna har
pågått en tid.

Det är samtidigt angeläget att förutsättningarna redan från böljan är
sådana att kraven på yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald tillgodo-
ses. Det är också viktigt att de företag som från början deltar i sänd-
ningarna skall kunna göra bedömningar på längre sikt.

För att sändningsverksamheten redan från böljan skall fungera under
realistiska förutsättningar är det viktigt att den innehåller dels tradi-
tionella TV-program, t.ex. de nuvarande marksända programmen samt
eventuella varianter på dessa, dels nya tjänster.

I det följande behandlar regeringen dessa frågor något mera i detalj.

Antalet sändningsorter

För att den inledande verksamheten skall ge användbara erfarenheter är
det angeläget att sändningar sker på åtminstone ett par, tre olika orter.
Antalet orter och valet av orter bör bestämmas med hänsyn till vad som
framkommer vid den särskilde utredarens (se avsnitt 6.3) kontakter med
tänkbara intressenter. Orterna skall också väljas så att de kompletterar
varandra när det gäller t.ex. dimensionen storstad - glesbygd. För att ett
tillräckligt antal programföretag skall kunna beredas plats bör minst två
sändningsfrekvenser disponeras på varje plats. Vid urvalet av orter är det
angeläget att ta hänsyn till vilket intresse som finns hos TV-företag och
andra intressenter.

Tjänster och distributionsformer

Den övervägande delen av sändningskapaciteten skall användas för TV-
tjänster, inkl, tilläggstjänster som är direkt anknutna till programmen.
Vid sidan av denna kärna bör det emellertid kunna förekomma andra
tjänster, t.ex. utbildningstjänster och teletjänster av olika slag. Vid sidan
av trådlösa marksändningar bör det eftersträvas att också andra distribu-
tionsmetoder prövas. På så sätt kommer för- och nackdelar med olika
distributionssätt att kunna bedömas.

Beroende på bl.a. det lokala intresset kan verksamheten ges olika
inriktning på olika orter.

Lagstiftningsfrågor

För sändningarna gäller lagstiftningen för radio, television och televerk-
samhet. För TV-sändningar gäller radio- och TV-lagen (1996:844). Till-
stånd att bedriva TV-sändningar enligt radio- och TV-lagen skall lämnas
av regeringen, som därvid har möjlighet att ställa olika villkor som kom-
plement till de innehållsregler som framgår direkt av lagen. Regeringen
bedömer att tillståndstiden bör vara högst fyra år.

Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom efterhands-
granskning att regler och villkor om sändningarnas innehåll efterlevs.
Om en tjänst utgör televerksamhet som kräver tillstånd enligt telelagen
(1993:597) lämnas sådant tillstånd av Post- och telestyrelsen. Det är
också Post- och telestyrelsen som meddelar de tillstånd som enligt lagen
(1993:599) om radiokommunikation krävs för att använda de radio-
sändare som behövs för sändningarna. En förutsättning för att sådana
tillstånd skall kunna lämnas är att regeringen har meddelat tillstånd enligt
radio- och TV-lagen.

Enligt radio- och TV-lagen är kabelföretag skyldiga att vidaresända
TV-sändningar som sker med stöd av tillstånd från regeringen och som är
avsedda att kunna tas emot av var och en i området. Om det finns
särskilda skäl till det far Radio- och TV-verket medge undantag från
dessa skyldigheter. Denna möjlighet kan tillämpas t.ex. om en ny kanal
tillkommer eller i förhållande till innehavare av kabelnät med fa kanaler
eller av mindre omfattning (prop. 1995/96:160 s. 185). Regeringen utgår
från att sådana undantag även kommer att kunna beviljas i samband med
de föreslagna sändningarna.

Prop. 1996/97:67

Om den särskilda kommittén (se nedan) finner att det behövs lag-
ändringar skall detta anmälas hos regeringen.

Urval av programföretag

Om flera programföretag än som kan beredas plats önskar delta i
sändningsverksamheten måste ett urval göras. Därvid bör eftersträvas att
mer än ett programföretag deltar i sändningsverksamheten på vaije ort.
Normalt bör inte ett företag ensamt kunna disponera en hel multiplex.
Lokala och regionala program bör ges företräde, liksom program som är
förankrade i den svenska kulturkretsen. Olika programtjänster bör
komplettera varandra så att sändningarna som helhet kommer att tilltala
olika intressen och smakriktningar.

TV-företag som för närvarande bedriver marksändningar bör beredas
tillfälle att delta i de digitala sändningarna redan under den första
utvecklingsfasen. På så sätt får programföretagen möjlighet att utveckla
tjänster med anknytning till digital sändningsteknik. Om public service-
företagen vill starta nya programkanaler i samband med den digitala
sändningsverksamheten krävs regeringens medgivande.

Själva urvalsförfarandet bör gå till så att Radio- och TV-verket utlyser
sändningstillstånd på de orter som regeringen har bestämt. Efter det att
den särskilda kommittén (se nedan) har yttrat sig över ansökningarna
avger Radio- och TV-verket förslag till regeringen om vilka program-
företag som bör erhålla sändningstillstånd. Innan Radio- och TV-verket
avger förslag bör verket förvissa sig om att företaget har förbundit sig att
delta i samverkan om t.ex. multiplexering, åtkomstkontroll och elektro-
niska programguider i enlighet med vad som sagts i avsnitt 6.1.

6.3 Planering och uppföljning av sändningsverksamheten

Prop. 1996/97:67

Regeringens bedömning: En särskild utredare bör förbereda den
föreslagna sändningsverksamheten.

En kommitté med parlamentariskt inslag bör följa verksamheten
och medverka vid utvärderingen.

Utredningens förslag: En expertgrupp för multimedieffågor inrättas
för att fördjupa analysen av de frågor som behandlas i betänkandet.

Remissinstanserna: Förslaget har fått ett blandat mottagande. Några
remissinstanser anser att en expertgrupp i den föreslagna formen inte
behövs medan andra har synpunkter på vilka uppgifter gruppen bör ha
eller hur den bör vara sammansatt.

Skälen för regeringens bedömning: Innan regeringen kan meddela
sändningstillstånd behöver det ske ett visst förberedelsearbete i kontakt
med myndigheter och andra intressenter. Regeringen avser att tillkalla en
särskild utredare med uppgift att, under förutsättning av riksdagens
beslut, svara för dessa förberedelser.

Den särskilde utredaren skall lägga fram förslag om sändningsorter till
regeringen. I uppgiften ingår att, tillsammans med vederbörande myndig-
heter, undersöka de tekniska och ftekvensmässiga möjligheterna, liksom
vilket lokalt intresse som finns för sändningsverksamheten. Regeringen
beslutar om vilka orter som skall komma i fråga.

Den särskilde utredaren skall också i samråd med programföretag och
andra intressenter utarbeta former för samarbete kring t.ex. multi-
plexering, sändare, åtkomstkontroll och elektronisk programguide, even-
tuellt i form av en modellöverenskommelse.

Den särskilde utredaren skall också utreda frågan om Sveriges
Televisions möjligheter att finansiera vissa sändningar med särskilda
avgifter (se vidare avsnitt 8.1).

Regeringen avser att senare under år 1997 tillkalla en kommitté med
parlamentariskt inslag för att följa verksamheten och medverka vid utvär-
deringen.

Kommittén skall medverka vid urvalet av de företag som skall delta i
sändningarna genom att yttra sig till Radio- och TV-verket utifrån de
urvalskriterier som angetts i det föregående.

Kommittén skall följa verksamheten och fortlöpande rapportera sina
iakttagelser till regeringen. Om kommittén anser att det finns behov av
åtgärder, t.ex. ändrade regler, skall detta anmälas. En fråga som särskilt
kan behöva studeras innan ett slutligt ställningstagande sker är erfaren-
heterna av den föreslagna urvalsprocessen. En första utvärderingsrapport,
som också inkluderar en ekonomisk analys av sändningsverksamheten,
skall under alla förhållanden lämnas senast när sändningarna har pågått
under ca ett år. En slutrapport skall lämnas i god tid före utgången av den
första tillståndsperioden.

Kostnaden för den särskilde utredaren och kommittén finansieras inom
ramen för regeringskansliets medel för utredningsverksamhet.

Prop. 1996/97:67

7 Finansieringsfrågor

7.1 Medel till public service-företagens digitala sändningar

Regeringens förslag: Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB
och Sveriges Utbildningsradio AB skall anvisas ett engångsbelopp
för digitala sändningar ur rundradiokontot på högst 200 miljoner
kronor (i 1997 års prisläge) fördelat med högst 100 miljoner kronor
år 1997 och högst 100 miljoner kronor år 1998, under förutsättning
att rundradiokontots resultatutveckling medger det.

Programföretagen: Sveriges Television AB har i en skrivelse till
regeringen den 28 oktober 1996 påpekat att man finner det angeläget att
digitala sändningar påbörjas snarast och att särskilda medel bör betalas ut
i samband med detta. Sveriges Radio AB har i en skrivelse till regeringen
den 20 juni 1996 presenterat en utbyggnadsplan for sändamätet för

digital ljudradio och i samband med detta begärt särskilda medel för bl.a.
sändningskostnader, investeringar i digital produktionsutrustning och
lyssnarundersökningar. Sveriges Utbildningsradio AB har i en skrivelse
till regeringen den 21 oktober 1996 begärt att få starta en medieplattform
för ljudradio- och TV-sändningar från politiska arenor samt att denna
verksamhet skall finansieras med medel ur rundradiokontot.

Bakgrund: I proposition 1994/95:100 föreslog regeringen att ett
eventuellt positivt balanserat resultat på rundradiokontot skulle kunna
användas i huvudsak till ny teknik inom radio- och TV-området. Rege-
ringen meddelade att man avsåg att återkomma till riksdagen i frågan.

Beräkningar av rundradiokontots framtida utveckling rymmer en
osäkerhetsmarginal som främst beror på utvecklingen av kompensations-
index, det s.k. radio- och TV-index. Medelstilldelningen till public
service-företagen värdesäkras med utgångspunkt i detta index som anges
i regeringens beslut den 7 augusti 1992. Därutöver påverkar utvecklingen
av antalet TV-avgiftsbetalare samt storleken på TV-avgiften intäkterna
på rundradiokontot. Det är viktigt att rundradiokontots balanserade resul-
tat upprätthålls positivt för att medelstilldelningen till public service-
företagen skall säkras på lång sikt.

1 samband med de digitala sändningarna uppkommer nya kostnader av
främst två slag. Dels kostnader för parallella utsändningar med digital
och analog teknik, dels kostnader för utveckling av nya programtjänster
som möjliggörs i och med den nya tekniken.

Skälen för regeringens förslag: Public service-företagen bör kunna
delta i utvecklingen av digital teknik för såväl ljudradio som marksänd
TV. Därmed ges förutsättningar för företagen att slå vakt om public
service-verksamheten samt att kunna befinna sig i täten av den tekniska
utvecklingen. Som bidrag till kostnaderna för verksamheten bör
programföretagen erhålla särskilda medel ur ett överskott på rundradio-
kontot. Detta är i huvudsak innebörden av den överenskommelse som
träffades mellan socialdemokraterna och miljöpartiet i samband med
riksdagsbehandlingen av 1995 års budgetproposition.

Regeringen beräknar att resultatutvecklingen på rundradiokontot
medger ett uttag av medel till digitala sändningar om högst 200 miljoner
kronor (i 1997 års prisläge), varav högst 100 miljoner kronor utbetalas
under 1997 och ytterligare högst 100 miljoner kronor under 1998. Rege-
ringen bör emellertid kunna anvisa lägre belopp, t.ex. om resultatutveck-
lingen på rundradiokontot ger anledning till det. Medlen är av engångs-
karaktär. Det finns i dag inget utrymme för att via rundradiokontot
finansiera ytterligare kostnader i samband med digital teknik.

De medel som nu görs tillgängliga bör, enligt regeringens mening,
användas för utveckling av nya tjänster i samband med den nya tekniken,
t.ex. olika interaktiva tjänster och nya programkanaler, samt för ut-
sändningskostnader. För programföretag som önskar starta nya program-
kanaler gäller att regeringens medgivande skall inhämtas (prop.
1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297).

Den digitalisering av den interna produktionstekniken i program-
företagen som pågår har, enligt regeringens bedömning, inget nödvändigt
samband med frågan om digital utsändningsteknik. En övergång till

Prop. 1996/97:67

digital produktionsutrustning genom t.ex. ersättningsinvesteringar av
studioapparatur, kameror, bandspelare och liknande skall därför i huvud-
sak finansieras inom ramen för nuvarande medelstilldelning i likhet med
vad som gäller för övriga investeringar inom programföretagen.

Regeringen bedömer att medlen bör kunna anvisas till programföre-
tagen enligt den fördelningsnyckel som tillämpas vid programföretagens
medelsberäkning (se prop. 1996/97:1 utg.omr. 17, bet. 1996/97:KrUl,
rskr. 1996/97:129). Programföretagen kan i samförstånd justera fördel-
ningsnyckeln om man exempelvis kommer överens om att omfördela
ansvaret för olika gemensamma funktioner. Medlen torde emellertid med
fördel kunna användas i det för programföretagen gemensamma
dotterbolag för teknisk utveckling som skall bildas enligt riksdagsbeslut
(prop. 1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12, rskr. 1995/96:297).

Skrivelsen från Sveriges Utbildningsradio och delar av Sveriges
Radios skrivelse behandlas även i avsnitt 8.

Prop. 1996/97:67

8 Övriga frågor

I detta avsnitt vill regeringen informera riksdagen om sina bedömningar
beträffande vissa frågor som rör betal-TV i Sveriges Television, digitala
ljudradiosändningar, Sveriges Utbildningsradios begäran att fa inleda
ljudradio- och TV-sändningar från politiska arenor samt förutsättningar
för lokal TV.

8.1 Betal-TV i Sveriges Television

Sveriges Television har hos regeringen begärt tillstånd att få pröva betal-
TV som kompletterande finansieringsform till TV-avgiften. Sveriges
Television bedömer att det i en situation av ökande konkurrens är
nödvändigt att på olika sätt öka exponeringen av det programutbud som
produceras inom public service-televisionen. Sveriges Television pekar
också på att flera av de europeiska public service-företagen i dag an-
vänder någon form av betal-TV som kompletterande finansieringsform.

I propositionen om en en radio och TV i allmänhetens tjänst (prop.
1995/96:161) anförde regeringen att en allmän förutsättning för den pro-
gramverksamhet som bedrivs i allmänhetens tjänst är att programmen
skall kunna tas emot utan krav på särskilda avgifter. Regeringen var
därför inte beredd att lägga fram förslag med anledning av Sveriges
Televisions begäran att få pröva betal-TV och pay-per-view. Regeringen
anger dock att den avsåg återkomma till riksdagen om förutsättningarna
skulle förändras, t.ex. i samband med införande av sändningar med
digital teknik.

Enligt regeringens mening kan man anföra skäl både för och emot att
låta ett public service-företag som finansieras med TV-avgiftsmedel ta ut
särskilda avgifter av brukarna för vissa tjänster. De som är intresserade
och villiga att betala en extra avgift kan på så sätt få tillgång till ett ännu

3 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 67

rikare programutbud. Det är också en fordel att betal-TV-publiken inte
bara har tillgång till program från kommersiella programföretag. För
Sveriges Television kan det också ge nya erfarenheter och utvecklings-
möjligheter. Att sända program i en ny kanal innebär emellertid ökade
kostnader i form av ersättning för upphovsrätter och sändningskostnader
m.m. Om Sveriges Television gör sig beroende av nya finansierings-
källor kan det finnas en risk att programpolitiken påverkas på ett negativt
sätt och att de mest attraktiva programmen först blir tillgängliga i betal-
TV-sändningama. En oreglerad utveckling skulle kunna hota systemet
med TV-avgifter.

Regeringen anser att frågan behöver studeras ytterligare innan ett
beslut kan fattas. Regeringen avser därför att uppdra åt den särskilde
utredare som också skall förbereda de digitala marksändningarna att
lägga fram förslag om huruvida Sveriges Television bör få möjlighet att
finansiera vissa sändningar med särskilda avgifter och vilka villkor som i
så fall bör gälla. Uppdraget skall redovisas i sådan tid att regeringen har
möjlighet att återkomma till riksdagen under innevarande riksmöte.

8.2 Digitala ljudradiosändningar

Våren 1995 beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag (prop.
1994/95:170, bet. 1994/95:Ku47, rskr. 1994/95:369) att digitala ljud-
radiosändningar skulle påbörjas, men att dessa inledningsvis endast
skulle få förekomma i ett begränsat antal områden. I propositionen an-
gavs dock att sändningar skulle ske i både storstadsregionerna och andra
delar av landet. Såväl Sveriges Radio och Utbildningsradion som privata
programföretag gavs möjlighet att delta i sändningarna. Regeringen be-
dömde att sändningsverksamheten skulle kunna finansieras av de med-
verkande företagen utan att staten anslog några särskilda medel.

Syftet med att inleda sändningar i begränsad omfattning var att pröva
den nya digitala sändningstekniken under svenska förhållanden. Det
gällde bl.a. att utveckla kompetens hos svenska foretag beträffande tek-
niska aspekter, utveckling av nya programtjänster som den nya tekniken
lämpar sig för samt att ge allmänheten möjligheter att bedöma fördelar
och nackdelar med digital ljudradio. En första utvärdering av de digitala
ljudradiosändningama ansågs kunna göras när verksamheten pågått i ca
två år.

Inom den europeiska post- och telesammanslutningen (CEPT) hölls i
juli 1995 ett planeringsmöte i Wiesbaden i Tyskland med sikte på att
planera frekvensanvändningen för digital ljudradio i Europa. Resultatet
av mötet blev att Sverige tilldelades ett rikstäckande frekvensblock samt
regionala frekvensblock i 19 olika områden.

Regeringen har godkänt ändringar av avtalen mellan staten och
Sveriges Radio AB respektive mellan staten och Sveriges Utbildnings-
radio AB. Innebörden av ändringarna är att programföretagen från och
med den 27 september 1995 får bedriva digitala ljudradiosändningar efter
särskilda beslut av regeringen. Vidare har beslut fattats om sändnings-
områden för digitala ljudradiosändningar. I en första omgång fattades

Prop. 1996/97:67

beslut om sändningar i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena.
Regeringen gav därefter Radio- och TV-verket samt Post- och telesty-
relsen i uppdrag att lämna förslag på ytterligare ett sändningsområde.
Efter förslag fattade regeringen beslut om sändningar i ytterligare ett
område - Norrbottens län. Regeringen har också fattat beslut om att
60n75 procent av sändningsutrymmet i de regionala frekvenserna i
Stockholms-, Göteborgs-, Malmö- och Norrbottensområdet skall upp-
låtas till privata programföretag. Återstoden av sändningsutrymmet i de
regionala frekvenserna samt sändningsutrymmet i den nationella frekven-
sen i Stockholms-, Göteborgs-, Malmö- och Norrbottensområdet får
användas av Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB.

Digitala ljudradiosändningar pågår sålunda i Sverige sedan hösten
1995. Sveriges Radio kommer under vintern 1996/97 att sända digital
radio i fyra områden: Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrbotten.
Regeringen bereder för närvarande frågan om sändningstillstånd för
privata programföretag i de regionala frekvenserna. Än så länge finns
emellertid endast ett mycket begränsat antal mottagare ute i handeln, men
flera apparattillverkare bedömer att ett antal olika produkter skall kunna
presenteras under hösten 1997.

Regeringen bereder för närvarande frågan om en begäran från Sveriges
Radio att få starta en finskspråkig digital service ff.o.m. den 1 januari
1998.

Sveriges Radio har i en skrivelse till regeringen den 20 juni 1996
presenterat en utbyggnadsplan för sändamätet för digital ljudradio.

Regeringen bedömer att en utvärdering av verksamheten med digitala
ljudradiosändningar kan göras när mottagare väl finns tillgängliga och
såväl radioföretag som allmänheten i tillräcklig utsträckning har givits
möjligheter att bedöma för- och nackdelar med den nya tekniken.
Regeringen följer frågan och har hög beredskap att fatta beslut när
utvecklingen gör det påkallat.

8.3 Sveriges Utbildningsradio AB

I betänkandet På medborgarnas villkor (SOU 1996:162) diskuterar
Demokratiutvecklingskommittén frågan om direktsändningar i radio och
TV från politiska arenor. Något förslag om hur sådana sändningar skall
organiseras och finansieras läggs dock inte fram.

Sveriges Utbildningsradio AB har i en skrivelse till regeringen den 21
oktober 1996 begärt att få starta en medieplattform för ljudradio- och
TV-sändningar från politiska arenor (UR-ARENA) samt att denna
verksamhet skall finansieras med medel ur rundradiokontot.

Frågan om vilken roll Utbildningsradion skall spela i framtiden be-
handlas av Distansutbildningskommittén (U 1995:7). Utbildnings-
radions nya sändningstillstånd gäller därför endast i två år, från den
1 januari 1997 till och med den 31 december 1998, så att ett ställnings-
tagande till de framtida villkoren kan ske samtidigt med behandlingen av
förslaget från utredningen (se prop. 1995/96:161, bet. 1995/96:KrU12,
rskr. 1995/96:297). Distansutbildningskommittén har yttrat sig i ärendet.

Prop. 1996/97:67

Kommittén avstyrker att Utbildningsradion skall få nya och utvidgade
uppgifter av det slag som UR-ARENA innebär innan ställning tas till
företagets uppdrag på sikt.

Mot bakgrund av detta vidtar regeringen ingen åtgärd med anledning
av Utbildningsradions begäran att få starta egna kanaler.

8.4 Förutsättningar för lokal TV

Under hösten 1996 inledde regeringen överläggningar med TV4 AB
(publ) (TV4) om en förlängning av rätten att sända rikstäckande
television i enlighet med 2 kap. 2 § första stycket i radio- och TV-lagen
(1996:844).

Överläggningarna avslutades den 28 oktober 1996. Det nya tillståndet
skall gälla från den 1 januari 1997 till den 31 december år 2001.

De krav som tidigare ställts på TV4 skärps på några punkter i de nya
tillståndsvillkoren. TV4 skall vidga sitt kulturansvar. Det innebär att TV4
kontinuerligt skall spegla, granska och bevaka det svenska kulturlivet.
TV4 skall dessutom samarbeta med kultur- och musikinstitutioner i hela
Sverige i syfte att erbjuda utsändningar av föreställningar och evene-
mang.

TV4 skall fortsätta att bidra till utvecklingen av svensk filmproduktion
och dessutom medverka i överläggningar i syfte att ge bidrag till utveck-
ling av svensk kvalitetsproduktion för TV.

Nya krav ställs på att programmen skall göras tillgängliga för funk-
tionshindrade. Särskilda krav ställs på att TV4 skall sända barnprogram
på svenska eller något av de andra nordiska ländernas språk.

Ägarkoncentrationen och inflytandet i TV4 får inte i sin helhet på-
tagligt förändras så att ägarkoncentrationen inom medierna ökar.

Den regionala förankringen skall behållas. Sättet att organisera verk-
samheten skall bidra till att händelser och skeenden i olika delar av landet
speglas i programmen. Nyhetsförmedling och samhällsbevakning skall
utgå från olika perspektiv, så att händelser inte ensidigt värderas från
Stockholms utgångspunkter. Produktionsföretag som är verksamma utan-
för Stockholms län skall medverka i programproduktionen.

I det tidigare avtalet med TV4 finns inga direkta krav på regionala
sändningar. TV4 åtog sig ensidigt att upprätta redaktioner i Malmö,
Göteborg och Norrland. Detta åtagande uppfylldes inte, utan TV4 valde
att i stället träffa avtal med ett flertal lokala TV-stationer, för närvarande
16 stycken, som sänder regionala program på fasta tider i TV4:s
sändningar.

Prop. 1996/97:67

I den proposition som ligger till grund för TV4:s koncession konsta-
terades att de krav som skulle ställas på programbolaget innebar att
bolaget skulle spegla hela landet i sin programverksamhet (prop.
1990/91:149 s. 163 f, bet. 1990/91 :KU39 s. 40 f). Det ansågs dock inte
realistiskt att räkna med att det programföretag som skulle fa koncession
för markbunden TV skulle komma att ha en omfattande och dyrbar
organisation för regional produktion av program.

En av de stora skillnaderna mellan radiolagen (1966:755) som gällde
när koncessionen beslutades 1991 och den radio- och TV-lag som trädde
i kraft den 1 december 1996 är att det i radio- och TV-lagen finns en
uttömmande uppräkning av vilka villkor som far ställas på programbolag.
Bakgrunden till den uttömmande uppräkningen är den kritik som tidigare
framförts från Lagrådet att alla yttrandefrihetsbegränsningar måste fram-
gå av lag (prop. 1995/96:160 s. 83). I uppräkningen i lagen finns inget
villkor som motsvarar krav på regionala sändningar eller redaktioner.
Regeringen har därför i de nya tillståndsvillkoren för TV4 inte kunnat
ställa precisa krav på varken regionala sändningar eller redaktioner.

I en gemensam skrivelse till regeringen har de 16 lokala TV-bolagen
yrkat på att lokal-TV:s reklamintäkter skall avgiftsbeläggas separat för
att deras överlevnad den vägen skall garanteras. Den särskilda avgiften
för lokal-TV skulle därmed uppgå till 6,5-7,5 % av reklamintäktema. En
sådan konstruktion innebär att lagen (1992:72) om koncessionsavgift på
televisionens område skulle behöva ändras. Det kan innebära lagtekniska
svårigheter att precisera vilka intäkter som skall särredovisas och om-
fattas av den lägre koncessionsavgiften. Bland annat av det skälet anser
regeringen att reglerna om koncessionsavgift inte bör ändras.

Ett annat sätt att underlätta för lokal TV-bolagen och som kan ge
bolagen ökade förutsättningar att utvecklas vidare är att överväga en
förändring av bestämmelserna om annonsvolym. Reglerna om reklam-
mängden i televisionen bygger på en avvägning mellan publikens in-
tresse av att se programmen så ostört som möjligt och programföretagens
intresse av annonsinkomster (prop. 1990/91:149 s. 99).

Enligt nuvarande regler far annonser i en TV-sändning sändas under
högst tio procent av sändningstiden per dygn. Denna andel skall beräknas
särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och kl. 24.00. Annonsinslagens längd
inom en given entimmesperiod får inte heller överstiga åtta minuter utom
i rena undantagsfall då denna tid får utsträckas till tio minuter.

Regeringen finner ingen anledning att överväga en förändring när det
gäller den totala mängden annonser programbolagen får sända. Såsom
konstaterades när reklamreglema infördes har dock även annonstidens
fördelning under dygnet stor betydelse för ett TV-företags inkomstmöj-
ligheter. Möjliga förändringar är att annonsmängdens särskilda beräkning
för en del av tiden under bästa sändningstid (19.00-24.00) utgår och
inslagens längd under en timme tillåts höjas till tio minuter. Detta torde
leda till sådana ökade annonsinkomster att förutsättningarna för lokal-TV
förbättras. Radio- och TV-lagen måste då ändras.

Prop. 1996/97:67

Regeringen avser att återkomma till riksdagen under våren med ett
förslag om en ändring av radio- och TV-lagen i de avseenden som har
beskrivits. En förutsättning för att regeringen skall föreslå riksdagen en
sådan ändring är att TV4 före februari månads utgång 1997 träffar avtal
med lokala TV-företag om att fortsätta med regionala sändningar i minst
samma antal områden och minst samma omfattning som under år 1996.
Åtagandet skall gälla hela den kommande tillståndsperioden och innebära
att lokal-TV ges goda utvecklingsmöjligheter, bl.a. i fråga om ekonom-
iska förutsättningar och sändningstider.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

Sammanställning av remissvar

Innehållsförteckning

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

1 Remissinstanserna...............................................................................42

2 Allmänt om utredningen.....................................................................42

2.1 Övergripande synpunkter.............................................................43

2.1.1 Kostnader..........................................................................44

2.1.2 Alternativ..........................................................................44

2.1.3 Tidsplan............................................................................45

3 Modeller för digital distribution av television....................................46

3.1 Marknät........................................................................................47

3.1.1 Lokaloberoende mottagning.............................................47

3.1.2 Befolkningstäckning.........................................................48

3.1.3 Möjligheten till lokala/regionala sändningar....................48

3.1.4 Utfasning av nuvarande analoga sändningar....................49

3.2 Satellit..........................................................................................50

3.3 Kabel............................................................................................50

3.4 Telenät..........................................................................................50

3.4.1 Tidsperspektiv...................................................................51

3.4.2 Teknik...............................................................................51

3.5 Beredskapsfrågor..........................................................................52

4 Regleringsbehov och särskilda frågor.................................................52

4.1 Lagstiftning i dag och behov av ny lagstiftning...........................53

4.1.1 Multimedia och interaktiva tjänster..................................53

4.1.2 Upphovsrätt m.m..............................................................53

4.2 Avtalen med programföretagen....................................................54

4.2.1 Brister i utredningen.........................................................54

4.2.2 Villkor för sändningstillstånd...........................................54

4.2.3 Konkurrensfrågor..............................................................56

4.3 Multiplexoperatörer......................................................................56

4.3.1 Regleringsbehov...............................................................57

4.3.2 Staten - multiplexoperatören............................................58

4.3.3 Programföretaget - multiplexoperatören..........................58

4.4 Sändningsteknik och ffekvensanvändning...................................59

4.5 EU................................................................................................60

4.6 Avkodare och kryptering..............................................................61

4.7 Vidaresändning i kabelnät - must carry.......................................62

4.7.1 Bibehållen (utökad must carry)........................................62

4.7.2 Begränsad must carry.......................................................62

4.7.3 Avskaffande av must carry...............................................63

4.8 Tekniska standarder.....................................................................63

5 Ekonomiska konsekvenser..................................................................64

5.1 Kalkylresultat...............................................................................64

5.2 Finansiering..................................................................................65

5.2.1 TV-avgifter.......................................................................65

5.2.2 Subventioner.....................................................................66

5.2.3 Koncessionsavgifter och reklammarknaden.....................66

5.3 Konsumentintressen.....................................................................67

5.3.1 Konsumentnytta................................................................68

5.3.2 Kostnad.............................................................................69

5.3.3 Avkodare...........................................................................69

5.3.4 Kvalitetskrav.....................................................................71

5.4 Marknadsförutsättningar..............................................................71

6 Digital television i ett näringspolitiskt perspektiv..............................73

6.1 Direkta effekter............................................................................73

6.2 Multimedia...................................................................................74

6.2.1 Interaktiva tjänster............................................................75

6.2.2 Utbildning.........................................................................76

7 Mediepolitik........................................................................................77

7.1 Statens roll....................................................................................77

7.1.1 Brister i utredningen.........................................................79

7.2 Public service-kanalernas ställning..............................................80

7.3 Programutbudet............................................................................81

7.3.1 Kulturutbud och svenskt programinnehåll........................82

8 Expertgrupp för multimediafrågor......................................................82

9 Övriga förslag och önskemål..............................................................83

9.1 M4-nätet.......................................................................................84

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

1 Remissinstanserna

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

Efter remiss har yttranden avgetts av Överstyrelsen för civil beredskap,
Post- och telestyrelsen (PTS), Banverket, Kommunikationsforsknings-
beredningen (KFB), Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Kungliga
Tekniska Högskolan (KTH), Göteborgs universitet, Arkivet för ljud och
bild, Statens Kulturråd, Svenska språknämnden, Granskningsnämnden
för radio och TV, Radio- och TV-verket (RTV), Rådet för mångfald
inom massmedierna (Mångfaldsrådet), Rådet mot skadliga våldsskild-
ringar (Våldsskildringsrådet), Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), Konkurrensverket, Konsumentverket, Svenska Akademien,
Landstingsförbundet, Kungliga Teatern AB, Sveriges Radio AB (SR),
Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Utbildningsradio AB (UR),
Telia AB, TERACOM Svensk Rundradio AB (Teracom), Annonsör-
föreningen, Arbetarnas bildningsförbund (ABF), AB Bonnierföretagen,
Copyswede, Telefonaktiebolaget LM Ericsson (Ericsson), Föreningen för
svensk medie- och kommunikationsforskning (FSMK), HSB riks-
förbund, Industriförvaltning AB Kinnevik/ Modem Times Group (MTG),
Kabel vision AB, Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbets-
nämnd (KLYS), Nethold Nordic, Riksbyggen, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag (SABO), Kanal 5-Scandinavian Broadcasting System
S.A., StjämTVnätet AB, Svenska kabel-TV-föreningen, Svenska
tonsättares internationella musikbyrå (STIM), Sveriges industriförbund,
Sveriges reklamförbund, AB Sweden On Line, Televisions aktiebolaget
TV-A, TV4 AB.

Försvarsmakten, Riksantikvarieämbetet, Svenska kommunförbundet,
Sveriges fastighetsägare, Sveriges lokal-TV-förbund och Tidnings-
utgivarna har meddelat att de avstår från att yttra sig. Telia AB och
Svenska kabel-TV AB har lämnat ett gemensamt yttrande.

Dessutom har skrivelser inkommit från Föreningen Öppna kanalen,
Svenska teaterförbundet, TV-Linköping, Svenska IT-företagens orga-
nisation AB (SITO), Vänsterpartiets mediapolitiska grupp, Föreningen
Norden, Sveriges dramatikerförbund, Svenska journalistförbundet,
Hyresgästernas riksförbund och Sveriges radio- och hemelektronik-
leverantörer.

Hyresgästernas riksförbund ställer sig bakom remissyttrandet från
SABO.

Till yttrandet från Landstingsförbundet har bifogats en reservation av
företrädarna för (m), Henrik Hammar, Lars Spolander, Inga B Agnér och
Jan Hallberg.

2 Allmänt om utredningen

Betänkandet från utredningen om tekniska förutsättningar för utökade
sändningar av radio och television, avser att tjäna som underlag för beslut

om eventuell övergång till digital teknik för marksänd TV som ersättning
för nuvarande analoga sändningar.

1 utredningen föreslås bl.a. följande:

- Statsmakterna bör våren 1996 fatta principbeslut om övergång till
digital marksänd (terrester) TV i Sverige.

- Utbyggnad av det terrestra sändamätet för digital sändning bör påbörjas
senast 1997 och i sin första etapp vara slutförd inom två år efter beslut.

- Nuvarande analoga terrestra sändningar bör upphöra snarast möjligt,
dock senast tio år efter starten för digitala terrestra sändningar.

2.1 Övergripande synpunkter

Flera remissinstanser, bl.a. NUTEK och Våldsskildringsrådet, anser att
utredningen på ett bra och intressant sätt redogjort för de tekniska och
ekonomiska villkoren för en framtida TV-utveckling med digital teknik
och effekterna av att införa digitala marksändningar.

I flera remissvar kritiseras utredningen för att utgöra ett bristande
beslutsunderlag. Granskningsnämnden påpekar, liksom bl.a. Göteborgs
universitet, att utredningens resonemang och analyser delvis är svaga.
Radio- och TV-verket menar att utredningen inte utgör tillräckligt under-
lag för slutsatsen i utredningen om att marknät för digitala sändningar
bör initieras. Enligt Mångfaldsrådet är en mer ingående analys av de
stora förändringar som nu sker inom mediesystemet - inklusive
telekommunikationerna - av betydelse för att prova om marksänd digital
television är det alternativ som bör föredras. Detta gäller särskilt i det fall
utökade distributionsmöjligheter för television skall främjas genom
massiva statliga insatser. Svenska journalistförbundet anser att de eko-
nomiska och marknadsmässiga frågorna inte är tillräckligt utredda.

Sveriges dramatikerförbund är förvånade över att perspektivet i
utredningsdirektivet är så begränsat nationellt med tanke på att
digitaliseringen är ett internationellt fenomen med uppenbart gränsöver-
skridande effekter.

I flera remissvar understryks det positiva med den digitala tekniken,
även för markbundna sändningar, och att det är viktigt att Sverige ligger
långt framme, bl.a. NUTEK, SVT, Radio- och TV-verket, Annonsör-
föreningen, Bonnierföretagen och Kulturrådet.

NUTEK stödjer utredningens analyser och förslag. NUTEK anser att
införandet av digital marksänd television har en stark motivering i en
långsiktig överlevnad för en public service-funktion. I en värld av alltmer
digitaliserade medier, behövs ett konkurrenskraftigt alternativ till alla
kommersiella kanaler, som har förutsättning att nå praktiskt taget alla
hushåll i landet.

SVT ser det, liksom utredaren, som angeläget att Sverige ligger väl
framme i utvecklingen av den nya tekniken. SVT påpekar att den digitala
TV-sändningstekniken är i stort oprövad. Speciellt gäller det den version
som ska användas för markbundna sändningar. Begränsade fältprov har
genomförts men betydande prov återstår innan tekniken är stabil och
mogen att, i stor skala, föras ut i kommersiella produkter.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

Bonnierföretagen är positiva till flera TV-kanaler med rikstäckning
och ser förslaget som viktigt och intressant också ur ett totalt IT-perspek-
tiv.

Radio- och TV-verket delar i och för sig utredarens uppfattning att den
digitala sändningstekniken har så stora fördelar att ett teknikskifte är
förestående och att detta kan kräva statsmakternas närmare över-
väganden. För slutsatsen att ett marknät för digitala sändningar bör
initieras ger betänkandet emellertid inte tillräckligt underlag.

Annonsörföreningen ser positivt på den digitala utvecklingen, men
måste samtidigt konstatera att utredningens betänkande är mycket
tekniskt inriktat. Utvecklingsförslaget leder till svårbedömbara konse-
kvenser för såväl annonsörer som reklamproducenter och konsumenter,
konsekvenser som borde analyseras ytterligare.

Kulturrådet menar att det är positivt om det kan skapas ytterligare
utrymme för TV-sändningar för olika intressenter eftersom frekvens-
utrymmet för marksänd TV hittills har varit en knapp resurs.

StjärnTV, liksom bl.a. STIM, Sweden On Line, Telia, avvisar förslaget
om att införa digital marksänd TV. Förslaget försvårar och begränsar
tillgången till ett brett och diversifierat TV-utbud för användarna. En
inriktning mot utbyggda multimediatjänster och interaktivitet försvåras
och försenas.

TV-A är kritisk till utredningen och slutsatserna som de anser är alltför
tekniska och ägnar alltför lite intresse åt marknadsförutsättningar.

Öppna kanalen finner det tillfredsställande med ett statligt ansvar för
att den tekniska utvecklingen redan från början styrs i en riktning som
ger allmänintresset företräde framför marknadsstyrda behov.

2.1.1 Kostnader

Banverket och bl.a. Sweden On Line, framhåller att motiven för en
satsning på ett digitalt markbundet TV-nät är tunna i utredningen särskilt
eftersom förslaget är förenat med stora kostnader.

Bonnierföretagen och Telia anser att de tekniska förutsättningarna och
de sammanlagda investeringskostnaderna måste klargöras innan förslaget
kan bedömas fullt ut.

2.1.2 Alternativ

KTH betonar att utvecklingen på området sker oerhört snabbt och vill
därmed framhålla den osäkerhet som är förknippad med förslaget utan att
förorda annat än vad utredningen föreslår. Dessutom öppnar utveck-
lingen nya möjligheter för applikationer som någon knappt fullt ut kan
förutse. Detta indikerar att man inte utan vidare kan överge distri-
butionssätt, exempelvis kabel- och telenät, som kan ge full interaktivitet.

Nethold anser att om debatten rensas från en del ideologiska under-
toner är frågan om distribution av digital-TV inte särskilt dramatisk.
Staten bör kunna säkerställa att den del av televisionen som staten har
särskilda intressen att fa distribuerad, primärt public service, även i

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

framtiden finner vägar för att nå hushållen. Sådana beslut kan grundas på
mycket praktiska överväganden och baseras på noggranna ekonomiska
bedömningar. Härvidlag kommer satellitburen distribution alltid att
framstå som mycket attraktiv. I dessa avseenden brister utredningen
väsentligt.

2.1.3 Tidsplan

Flera remissinstanser anser att tidsplanen för beslut och införande av
digital marksänd TV är orealistisk eller alltför optimistisk, bl.a. ABF,
Riksbyggen, Kabelvision, Telia, Konsumentverket, Mångfaldsrådet och
SVT.

ABF anser att det forcerade beslutsfattande som utredaren förespråkar
är olyckligt och påpekar att om en utbyggnad av det marksända digitala
nätet inte ger det försprång hos allmänheten som utredaren hoppas, är
risken uppenbar att public service-traditionen urholkas.

Riksbyggen menar att den exakta tidsplanen och omfattningen av
utbyggnaden av det markbundna sändamätet bör fastställas först sedan
erfarenheter erhållits från konsumenternas intresse samt program-
producenternas- och distributörernas tekniska förmåga och affärsmässiga
vilja att sända digital-TV i de nuvarande kommersiella medierna (satellit,
telenät, datanät).

Konsumentverket förutsätter att gällande internationellt fastställda
normer blir ett krav för den marksända digitala televisionen, men noterar
samtidigt att normarbete ännu pågår. Verket ställer sig av detta skäl
undrande till varför digital marksänd TV skall införas så snabbt som
utredningen föreslår.

Kabelvision anser att det är felaktigt att Sverige som ett föregångsland
skall införa föreslagen digitalisering. Kabelvision föreslår i stället att
Sverige skall avvakta med ett beslut i denna frågan till dess ett optimalt
utnyttjande av ny teknik kan användas till rimliga kostnader, samt under
mellantiden nogsamt ytterligare utreda samtliga de konsekvenser som
uppkommer av alternativ till ett digitalt marknät.

Bonnierföretagen menar att den stagnation vi nu ser på den svenska
TV-marknaden är en följd av en kombination av svag efterfrågan i
konsumentledet och på reklammarknaden men också av det faktum att så
många TV-frågor just nu är föremål för utredning och kommande beslut.
En ny roll för public service-bolaget Sveriges Television, koncessions-
förhandlingar för TV4 och stora förändringar i den internationella TV-
miljön har skapat osäkerhet. Förslaget att digitalisera televisionen måste
ses i detta perspektiv, varför det är angeläget att snabba och tydliga
besked ges till marknaden.

Mångfaldsrådet vill framhålla att beslutsordningen som föreslås i
utredningen, som innebär att först fattas ett principbeslut om utbyggnad
och därefter företas en mer ingående undersökning av marknadsförut-
sättningarna och intresset bland tänkbara tillståndshavare, medför vissa
risker om ett principbeslut i ämnet är avsett att tas på allvar. Denna
ordning kommer troligen bli framgångsrik bara under förutsättning att

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

utredarens förhoppning att ett av staten styrt marksänt digitalt
distributionssystem också leder till att det allmänna tar ledningen från de
kommersiella aktörerna.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

3 Modeller för digital distribution av television

I betänkandet framhålls att i och med att det blivit allmänt accepterat att
tiden nu är mogen för att använda digital teknik for TV-distribution, har
de tidigare europeiska försöken att utveckla förbättrad analog teknik
förlorat mycket av sin aktualitet.

Resonemanget understryks av flera remissinstanser. KFB menar bl.a.
att oberoende av vilken distributionsform som diskuteras utgör introduk-
tionen av digital-TV en del i ett bredare teknikskifte som på sikt leder
fram till en sammansmält infrastruktur för interaktiv multimedia. KFB
påpekar också att det i debatten ofta uttrycks oro för att marksänd digital
television kommer att bromsa utveckling och spridning av sådana alter-
nativ som enligt flertalet bedömare, inkl, utredaren, bör införas på längre
sikt. Även det omvända problemet har påpekats, dvs. att alternativen i
kraft av högre prestanda (bl.a. i fråga om interaktivitet) kommer att kon-
kurrera ut marknätet redan innan det är fardigutbyggt. I vilken utsträck-
ning sådana balansproblem kan förväntas, vilka andra faktorer som spelar
in och vad de sammanvägda industri- och näringspolitiska konsekvenser-
na blir i olika scenarier behöver utredas ytterligare.

Ericsson anser att det finns två huvudsakliga anledningar varför
dagens distribution av television och radio skall digitaliseras. För det
första är det enda sättet att tillgodose kraven från morgondagens TV- och
multimediatjänster. Det andra skälet är att utnyttjandet av vårt radio-
spektrum måste effektiviseras för att ge plats åt mobila tillämpningar.

Flera remissvar tar upp frågan om kombinationslösningar av olika tek-
niker, bl.a. Statskontoret, Ericsson, FSMK, Modern Times Group och
SVT.

Statskontoret anser att Sverige fortsatt behöver olika alternativ, digitalt
marknät, kabel-TV nät samt det fasta telefoninätet använt för fasta
bredbandstillämpningar. Utredningen har inte tillräckligt belyst dessa
olika alternativ och därmed finns inte heller underlag att välja något
alternativ före ett annat.

Ericsson menar att olika typer av kommunikationsnät, som t.ex.
satellitnät, marknät, kabel TV-nät, telenät och datanät, i vissa avseenden
kommer att komplettera varandra. Ericssons bedömning är att konkurrens
mellan de olika nättypema, internationella standarder som skapar volym-
fördelar samt en tjänsteutveckling som går i takt med nätutvecklingen är
viktiga förutsättningar för att nå kostnadseffektiva lösningar.

FSMK pekar på att den väsentliga lärdomen av digitalisering av TV är
att det inte är mediepolitiskt möjligt att knyta sändningsvillkoren till en
viss teknologi. Kombinationslösningar av satellit, kabel- och telenät samt
marksändningar kan också tänkas allt efter behovet på olika ställen i
landet och vid olika tidpunkter.

Modern Times Group menar att det är uppenbart att det finns ett
gemensamt intresse bland såväl marksändande och satellitsändande TV-
kanaler att samordna övergången till digitala sändningar så att den
kostsamma simulcastperioden med både analoga och digitala sändningar
blir så kort som möjligt.

SVT stödjer utredarens uppfattning att på sikt anpassa SVT:s sändning-
ar till samma princip som för TV4 så att antalet slavsändare (mindre
sändare) efterhand kan minskas. På så sätt kan ett stort antal frekvenser
frigöras; något som bör förenkla planeringen av de många digitala näten
och samtidigt reducera kostnaderna for de analoga parallellsändningama.
Satellitsändningar bör också bli komplement till de analoga parallell-
sändningama.

3.1 Marknät

Utredningen redovisar ett antal studier av hur utbyggnaden av marknätet
skulle kunna gå till. Sammanfattningsvis visar dessa att det i ett rent
digitalt perspektiv borde vara möjligt att bygga ut sammanlagt sex
rikstäckande eller så gott som rikstäckande digitala nät vid sidan av de
nuvarande analoga näten. Detta sedan nödvändiga frekvenskoordi-
neringar genomförts. Sammanlagt upp till 24 programtjänster av god
teknisk kvalitet skulle kunna distribueras i dessa.

3.1.1 Lokaloberoende mottagning

Utredningen understryker betydelsen av lokaloberoende (portabel) mot-
tagning, dvs. mottagning med små enkla antenner som kan placeras i
närheten av TV-mottagaren, både inomhus och utomhus. Ericsson och
Teracom ansluter sig till utredningens uppfattning i den här frågan.

Ericsson understryker, genom att hänvisa till utvecklingen för mobil-
telefoni, hur högt mobilitet värderas av konsumenterna och menar att det
därför finns all anledning att väga in värdet av mobilitet när det gäller val
av distributionsform. Tjänster som inte gynnas av mobilitet kan distri-
bueras i kabelsystem av skilda slag. Full mobilanvändning ställer krav
som bäst uppfylls av digital marksändning vid relativt låga frekvenser.
Teracom vill framhålla vikten av en svensk strategi för digital TV, bl.a.
med hänsyn till växelverkan mellan rundradio- och telekomtjänster, för
framtida lokaloberoende konsumenter.

Sweden On Line och Svenska kabel-TV-föreningen vill tona ner betyd-
elsen av att hushållen skall kunna ta emot TV-signalen med en enkel
antenn vilken är inbyggd i mottagaren. Simulering (Institut fur
Rundfunkstechnik Gmbh) visar att endast 20-30 % av de svenska hus-
hållen kommer att kunna använda den inbyggda antennen. Övriga hushåll
behöver, som i dag, en riktantenn på taket. I praktiken kommer dock
andelen hushåll som kommer att kunna använda den inbyggda antennen
vara lägre då även en digital signal underkastas de fysikaliska lagarna.
Finns det t.ex. mycket armeringsjäm i en fastighet kommer det att finnas
svårigheter att ta emot TV-signalema med en liten inbyggd antenn.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

Kabelvision påpekar att lokaloberoende mottagning av digitala sänd-
ningar via marknätet endast är möjligt om sändningarna håller en viss
fältstyrkenivå (effekt) och om de digitala mottagarna har de tekniska
egenskaper som erfordras. Kabelvision framhåller att lokaloberoende
mottagning endast är möjlig om hushållen är intresserade och finner det
värt att betala för mottagningen. Detta anses inte framgå tillräckligt klart
i utredningen.

3.1.2 Befolkningstäckning

I de studerade alternativen har förutsatts att den andel fasta hushåll som
bör kunna ta emot de digitala sändningarna med konventionella
takantenner, dvs. genom s.k. stationär mottagning, bör vara minst 98 %.

SVT menar att det måste ankomma på företaget själv att avgöra vilka
prioriteringar som skall göras beträffande den nya sändningstekniken. I
dessa prioriteringar måste ingå överväganden om hur marksändningar
ska kombineras med satellitsändningar. Det övergripande krav som SVT
har att uppfylla är att sändningarna tekniskt kan nå den andel av
hushållen som föreskrivs, i dagens läge ca 99,8 %. Med en kombination
av mark- och satellitsändningar blir den tekniska tillgängligheten i
princip 100 %. Därutöver får förutsättas att företaget använder det
digitala marknätet fullt ut när det är utbyggt. SVT utgår från att den nivå
som föreslås i utredningen blir föremål för ytterligare analys och över-
väganden i det fortsatta beredningsarbetet. Så länge som inte 100 %
täckning sätts som mål måste varje lägre nivå värderas utifrån ekonom-
iska och andra aspekter i en kombination av digitala sändningar över
marken och över satellit.

SVT noterar också att sändningar i markbundna nät som är avsedda för
fri och öppen mottagning i princip kan ske okrypterat. I betänkandets
förslag anges att de markbundna sändarna ska matas via satellit samt att
de hushåll som hamnar utanför de markbundna sändarnas täcknings-
områden ska betjänas av satellitsignalema. Därigenom blir kryptering av
SVT:s program oundviklig.

SABO framhåller att en digitalisering av de marksändande näten även
ger hushållen utanför centralorterna möjlighet till ett rikt och varierat
programutbud.

3.1.3 Möjligheten till lokala/regionala sändningar

Utredningen påpekar att sändarnas räckvidd och i vilken utsträckning de
kan realiseras på olika orter inte har studerats närmare inom ramen för
utredningsarbetet. Utredningen anser dock att det är rimligt att anta att
åtminstone samma täckningsområden, för lokala och regionala sänd-
ningar, som vid analog distribution torde kunna erhållas i ett digitalt
alternativ och att de frekvensmässiga begränsningarna blir mindre än i ett
analogt nät.

Flera remissinstanser anser att förutsättningarna för lokala och regio-
nala sändningar förändras och på många sätt förbättras genom digital

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

marksänd TV, bl.a. SVT, UR, Öppna kanalen, TV4, TV-Linköping och
SABO.

SVT konstaterar att regionala sändningar tillmäts en allt större
betydelse. Med en begränsning av de digitala nätens tillgänglighet till
98 % innebär det att två procent av hushållen måste ta emot rikssänd-
ningama via satellit och att de därmed inte kommer att kunna ta emot
SVT:s regionalt nedbrutna marksändningar. SVT:s regionala sändningar
bör dock göras tillgängliga för alla hushåll. Olika ambitionsnivåer kan
därvid väljas med olika kostnader som följd. Ett alternativ är att samtliga
regionala program sänds ut parallellt via satellit. Det ökade kapacitets-
behovet medför då en ökad distributionskostnad. Den kan dock påverkas
av att lägre datahastighet används i de regionala sändningarna (behov av
mindre frekvensutrymme), eventuellt kombinerat med att de regionala
sändningarna far ”snylta” på en del av de rikstäckande kanalernas kapa-
citet.

Öppna kanalen förespråkar att en kanal redan från början reserveras
för lokal publik access, som kan inrymma den verksamhet som nu
bedrivs inom de öppna kanalerna. TV-Linköping anser att utgångs-
punkten för digitala etersändningar borde vara att säkerställa distri-
butionen för lokal- och regional TV, som i dag helt saknar sändarteknisk
infrastruktur. Genom att tilldela lokal-TV digitala frekvenser visar man
politisk vilja. Den viljan skickar signaler till marknaden och till lokala
investerare att börja satsa på lokal-TV.

TV4 framhåller att bolaget skulle kunna låta de lokala bolag som
sänder i TV4:s lokala fönster fa en betydligt utökad sändningstid om
TV4 fungerade som multiplexoperatör.

3.1.4 Utfasning av nuvarande analoga sändningar

Utredningen menar att för att inte hushållen skall tvingas att omedelbart
köpa mottagare för digital teknik kommer det att vara nödvändigt att låta
sändningar av program tjänsterna ske såväl analogt som digitalt under en
övergångsperiod. I den första fasen anläggs därför rikstäckande marknät
vilket utnyttjas för distribution av de digitala sändningarna av program-
tjänsterna. I den andra fasen anskaffar hushållen utrustning för att kunna
ta emot de digitala programmen. I den tredje fasen läggs de analoga
sändningarna ner.

Teracom konstaterar att den hittills använda analoga utsändnings-
tekniken successivt kommer att ersättas av digital sådan. De analoga
marknätens betydelse kommer under alla omständigheter att minska och
efter hand att behöva stängas av. De representerar en alltför kostnads-
krävande teknik som inte heller ger den möjlighet till fortsatt utveckling
av mediet och av tjänsterna som den digitala tekniken skapar. Teracom
anser därför att de analoga marknäten bör avvecklas så fort som möjligt.

SVT anser att det inte redan nu bör fastställas ett datum för när de
analoga sändningarna ska upphöra utan att frågan tas upp till förnyad
prövning när 50 % hushållstäckning har uppnåtts, eller efter åtta år av
digitala sändningar, beroende av vad som inträffar först.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

4 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 67

Frågan om kompensation för höjda kostnader vid parallella analoga Prop. 1996/97:67
och digitala sändningar tas upp av SVT, SR, UR och TV4. Bilaga 1

SVT, SR, och UR framhåller att särskilda medel måste ställas till för-
fogande under övergångsperioden från gammal till ny distributionsteknik
för att täcka kostnaderna för parallella analoga och digitala sändningar.
TV4 har inget att invända emot att de bolag som i dag sänder analogt i
marknätet också förutsätts sända digitalt så snart sådana sändningar
inleds. TV4 anser dock att i och med att den digitala distributionen inleds
kommer det också att vara det huvudsakliga distributionssättet. Staten
övertar i och med detta ansvaret för de analoga sändningarna - både
praktiskt och ekonomiskt. TV4 bör från den tidpunkten betala ersättning
enbart för den digitala distributionen.

Landstingsförbundet anser att betänkandet inte i önskvärd omfattning
redogjort för hur länge kapaciteten hos det analoga nät som skall distri-
buera retursignalema från det digitala nätet räcker till när datatrafiken
ökar. Inte heller har det tekniska samspelet mellan det analoga och
digitala nätet i fråga om signalutbyte klarlagts.

3.2 Satellit

RRV understryker att kapaciteten för satellitsänd digital TV för
närvarande byggs ut i snabb takt. Inom några år beräknar utredningen att
det blir möjligt för hushållen att ta emot flera hundra programtjänster via
satellit, något som sannolikt ger konkurrensfördelar gentemot ett
markbundet sändningsnät. Distribution av programtjänster via satellit är
den billigaste sändningsformen. Kostnaden för hushållen behöver inte bli
större än den som krävs för mottagning från marknätet.

3.3 Kabel

RR Vnoterar att kabel-TV företagen har gjort stora investeringar i nätupp-
byggnad och att digitala marksändningar innebär att kabel-TV nätet för-
lorar sin betydelse. För att inte riskera att konkurreras ut av det statliga
marknätet kan företagen erbjuda sin abonnenter för dem specifik mot-
tagarutrustning till en kostnad som inte behöver bli större än den statliga.

Kabelvision, StjärnTV, Svenska kabel-TV-föreningen m.fl. påpekar att
marksänd digital TV har betydligt lägre kapacitet än kabeldistribution.

3.4 Telenät

Utredningen konstaterar att de tekniska och ekonomiska förutsätt-
ningarna för att med olika telenätslösningar skapa bredbandiga transport-
och accessnät varierar beroende på vilken infrastruktur och vilka
investeringar som operatören redan har gjort. En stor del av tekniken
finns framme. Utbyggnaden kommer till stor del att styras av marknads-
behoven.

3.4.1 Tidsperspektiv

Frågan om förutsättningar för telenätet och hur långt utvecklingen av
telenätets kapacitet har kommit tas upp i flera remissvar, bl.a. KFB,
Telia, NUTEK, Teracom och Mångfaldsrådet.

KFB framhåller att det i debatten f.n. förekommer skilda uppfattningar
om i vilket utvecklingsskede den fiberbaserade distributions- och bred-
bandsväxlingstekniken befinner sig i förhållande till målsättningen att
kunna nå ut till flertalet hushåll, bl.a. för interaktiva TV-tjänster. Komp-
letterande analys krävs för säkrare bedömning, bl.a. med avseende på
tidsperspektiv, utvecklingsbehov, kostnader, aktörernas strategier och
utvecklingen internationellt.

Telia konstaterar att det i en nära framtid finns möjlighet att få TV-
programmet också via det vanliga telenätet med en hög grad av inter-
aktivitet. Företagen bedömer det möjligt att erbjuda hushållen i Sverige
tillgång till bredbandiga och interaktiva tjänster som superintemet med
start redan i början av 1997 och med målet 98 % täckning senast år 2004
under förutsättning av en gynnsam och konkurrensneutral marknadsut-
veckling.

NUTEK menar att även om telenätet i princip kan göras heltäckande
kommer detta att ta mycket lång tid, särskilt om utbyggnaden enligt
dagens tänkande skall ske intäktsstyrt i takt med tjänsteutvecklingen och
marknadsbehoven. Enbart TV-tillämpningar kommer inte att vara till-
räckligt motiverande för en snabb utbyggnad. Takten kommer att
bestämmas av övrigt tjänsteutbud i telenätet och hur snabbt abonnenterna
tar till sig detta. NUTEK beklagar också att utredningen inte kunnat ta
ställning till Telias aviserade utbyggnad, då denna inte var känd vid
tidpunkten för utredningen. Det kan därför finnas skäl att komplettera
utredningen.

Teracom anser inte att det är rimligt att andra distributionsaltemativ
skall uteslutas i syfte att skapa förutsättningar för Telias nätutveckling.
Teracoms övertygelse är i stället att det även i framtiden kommer att
finnas en blandning av olika nätlösningar som både konkurrerar med och
kompletterar varandra.

Mångfaldsrådet menar att när man diskuterar investeringar och
kostnader för ny teknik för TV-sändningar bör frågan ställas om inte den
trådbundna tekniken kommer att byggas ut i snabb takt, alldeles oavsett
satsningarna på marksänd television. En beredskap för att diskutera
frågor om inflytande över informationsförmedlingen i denna belysning
bör självfallet finnas. Till detta kommer att en satsning på marksänd
television kan försena en mer helhjärtad satsning på tråddistribuerad
digital kommunikation ("elektroniska huvudleder").

3.4.2 Teknik

NUTEK menar att det utan tvekan är så att ett bredbandigt telenät
kommer att ha tjänstefördelar för abonnenten, inte minst vad gäller
möjligheter att individuellt välja program. Interaktiviteten rent tekniskt
kan troligen tillgodoses också i ett TV-nät med separat returkanal (från

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

abonnenten, t.ex. via telenätet) och detta kan eventuellt ge tekniska och Prop. 1996/97:67
ekonomiska vinster, vilket bör studeras vidare. Bilaga 1

NUTEK lyfter också fram en teknisk fråga som kan behöva belysas,
när det gäller distribution via ADSL och VDSL, nämligen om trans-
mission av höga frekvenser, upp till flera tiotal MHz, eventuellt upp till
155 MHz, är förenligt med EMC-kraven. Oskärmade kopparledningar,
åtminstone ovan jord, torde utstråla elektromagnetisk strålning i en om-
fattning som ökar med frekvensen.

Teracom påpekar att förutom tidsfaktorn och den avsevärt mycket
större investering som måste till för att bygga ut telenätet bör man notera
att det fasta telenätet inte kommer att kunna erbjuda rörlig och lokal-
oberoende mottagning, en utveckling som är påtaglig inom andra
sektorer av informationssamhället.

3.5 Beredskapsfrågor

Utredningen har gjort en genomgång av de beredskapsmässiga
aspekterna av en digitalisering av TV-sändningama. I slutsatserna
påpekas att det från beredskapssynpunkt:

- är en fördel om det finns flera olika vägar att distribuera television,

- är angeläget att de programföretag med vilka staten har avtal om
verksamheten vid krig och krigsfara utnyttjar sådana distributions-
former att hela den svenska allmänheten kan nås av sändningarna,

- är marknäten som har den största fördelen av en digitalisering genom
de möjligheter denna teknik ger till lokaloberoende mottagning,
minskning av energiberoendet och en betydligt större motståndskraft
mot inmatning av falska signaler i näten.

Frågorna har också behandlats av Kommittén (Ku 1994:8) för
utredning om radio och television vid krig och krigsfara i betänkandet
Viktigt meddelande - radio och TV i krig och kris (SOU 1996:80).

Överstyrelsen för civil beredskap delar helt de allmänna slutsatser som
framförs av utredningen.

4 Regleringsbehov och särskilda frågor

Utredningen menar att en aktiv statlig mediepolitik kräver fram-
förhållning i tekniska frågor. Staten måste ta ställning till digital sänd-
ningsteknik. Ställningstaganden och regleringar är beroende av beslut
inom EU. I den gällande medielagstiftningen finns ingen uttalad bered-
skap för en övergång till digitala sändningar. Den snabba tekniska
utvecklingen av multimedia kan medföra ett behov av helt ny lagstift-
ning.

I betänkandet behandlas rättsliga frågor i kapitel 7. Strukturen från
kapitlet följs i huvudsak i remissvarssammanställningen. Frågorna tas

dock upp i sin helhet och genomgången nedan omfattar därför även andra Prop. 1996/97:67
aspekter än de rent rättsliga. Bilaga 1

4.1 Lagstiftning i dag och behov av ny lagstiftning

4.1.1 Multimedia och interaktiva tjänster

Multimedia och interaktiva TV-tjänster är ett område där lagstiftningen
kan behöva förnyas enligt utredningen. Flera remissinstanser delar den
uppfattningen och tar upp olika aspekter av frågan bl.a. PTS, Teracom
och Konsumentverket.

PTS påpekar att telelagen inte behandlas i utredningen. De gräns-
dragningsfrågor som kan uppkomma i förhållande till radio- och TV-
lagen och lagen om radiokommunikation har inte berörts. PTS konsta-
terar att sändningar av andra digitala tjänster än TV kommer att omfattas
av nu gällande bestämmelser i telelagen.

Teracom finner det angeläget att de legala och regulativa problem-
ställningar som identifierats, när det gäller möjligheten att utöver tradi-
tionella TV-tjänster kunna introducera informationstjänster av olika slag,
mycket snart far en lösning. Regelverket måste utformas så att det
medger ett flexibelt utnyttjande av den kapacitet som det digitala mark-
nätet erbjuder. De lösningar som tas fram bör underlätta TV-mediets
möjlighet att växa och möjliggöra multimedia- och IT-tjänster av olika
slag att via marknät finna sin väg till företag och allmänhet. Det måste
beaktas att de ifrågavarande tjänsterna ofta befinner sig i gränslandet
mellan rundradio och teletjänster, varför regelverket behöver harmoniera
med såväl radio- och TV-lagstiftningen som telelagstiftningen.

Konsumentverket menar att det måste finnas ett konsumentskydd i
samband med tjänster på interaktiv TV.

4.1.2 Upphovsrätt m.m.

Flera remissvar tar upp behovet av ny lagstiftning när det gäller frågor
om upphovsrätt m.m., bl.a. Arkivet för ljud och bild, Copyswede och
STIM.

Arkivet för ljud och bild vill framhålla betydelsen av att intentionerna
bakom pliktexemplarslagen (1993:1392) upprätthålls oavsett den tek-
niska utvecklingen och att bevarandet av TV-utbudet i Sverige enligt
nuvarande lagstiftning underlättas om sändningarna faller under svensk
jurisdiktion.

Copyswede erinrar om att digital television och radio öppnar för helt
nya typer av andrahandsutnyttj anden av upphovsrättsligt skyddat
material. Kopieringsmöjligheterna ökar kraftigt och en vidarespridning
av programinnehåll via datorer och telenät kan ske med blixtens
hastighet. Copyswede förutsätter att svenska myndigheter noga bevakar
att upphovsrättslagstiftningen uppdateras så, att inte skyddet för rättig-
hetshavama i praktiken urholkas i samband med en eventuell digitali-
sering av marksändningarna.

Även STIM betonar att ett generellt problem i digitala nya spridnings- Prop. 1996/97: 67
former är de starkt förbättrade kopieringsmöjligheterna. Denna utveck- Bilaga 1
ling måste följas noga, och STIM förutsätter att statsmakterna är beredda
att vidta de åtgärder som behövs för att förhindra att utvidgade
kopieringsmöjligheter försvårar investeringar i nya program och därmed
möjligheter för svenska upphovsmän att göra sig gällande.

4.2 Avtalen med programföretagen

Utredningen påpekar att avtalen med programföretagen inte beaktar den
digitala teknikens frågor. Oklarheter råder bland annat vad gäller initiativ
till digitalisering, programföretagens möjlighet till betaltjänster och
användande av alternativa distributionsformer.

4.2.1 Brister i utredningen

Flera remissvar innehåller kritik mot utredningens resonemang om
tillståndsfrågor m.m., bl.a. Göteborgs universitet, Granskningsnämnden
och TV4.

Göteborgs universitet menar att det saknas resonemang i utredningen
om kriterier för tillståndsgivning, ägande och risker för ägandekoncen-
tration eller problem med att bedriva kontroll.

Granskningsnämnden finner att utredningen saknar underlag för en
bedömning av i vilka avseenden och hur långt de nya sändnings-
möjligheter som den digitala distributionstekniken ger kan - och bör - bli
föremål för reglering. Därmed ges inte heller något underlag för bedöm-
ning av vilka övervakningsinsatser som kan bli aktuella. Om de digitala
sändningarna skulle bli föremål för någon mer omfattande innehålls-
mässig reglering, lagfäst eller i form av koncessionsvillkor, uppkommer
dock övervakningsproblem som till stora delar är av helt nytt slag och
som rimligen kommer att kräva ytterligare resurser.

TV4 påpekar att regelverket för de kommersiella programtjänstema
inte definieras tydligt i utredningen. TV4 understryker betydelsen av att
program- och reklamreglema utformas så att de nära anknyter till
regleringen i EU-direktivet för gränsöverskridande television. Skulle de
svenska reglerna vara mer restriktiva vad gäller t.ex. reklamtid eller mer
detaljerade vad gäller programutformning finns allvarlig risk för att
betydande aktörer väljer att inte nyttja det digitala marknätet.

4.2.2 Villkor för sändningstillstånd

Radio- och TV-verket framhåller att även om efterfrågan på tillstånd för
digitala marksändningar är högst svårbedömd kan man anta att antalet
sökande åtminstone inledningsvis överstiger frekvenstillgången. Ett ur-
valssystem framstår då som nödvändigt. RTV anser sig inte kunna
förorda något särskilt system, men vill understryka att det måste vara
öppet och innefatta ett övervägande av de ekonomiska förutsättningarna

för att bedriva verksamheten. Verket påpekar att särskilda villkor för
sändningstillstånd kan behöva ställas på programföretag för sändning via
marknätet. Sådana villkor för programföretagen kan tänkas motsvara
dagens public service-villkor och exempelvis syfta till att främja
mångfald, kvalitet och inhemsk TV-produktion. För att villkoren skall
vara meningsfulla måste de programföretag som får tillstånd vara garan-
terade programdistribution i det digitala marknätet.

Radio- och TV-verket lyfter även fram frågan om yttrandefrihet och att
tillståndsbegränsningar endast far göras om det gagnar yttrandefriheten.
Ett sådant fall är t.ex. om det nya utrymmet skulle komma att disponeras
av någon som redan har annat utrymme. RTV menar också att
spelrummet för sådana bedömningar inte torde vara vidsträckt. Däremot
kan man nog tänka sig att man kan begränsa antalet programföretag om
varje programföretag som får tillstånd ges rätt att disponera en stor
överföringskapacitet, ett helt eller halvt multiplexblock. Motivet för att
ge tillstånd till en kapacitet som kanske överstiger programföretagets
aktuella egentliga behov är att man då uppnår önskvärd flexibilitet och
möjlighet till tillfälliga omdisponeringar av överföringsutrymmet. Natur-
ligtvis innebär en ordning där programföretagen får tillgång till mera än
det nödvändiga utrymmet att färre företag får plats. Denna begränsning
av yttrandefriheten skulle ändå kunna motiveras av ffekvenstekniska
skäl. Om överutrymmet får användas för andra tjänster som svårligen kan
inordnas under rundradio kompliceras bedömningen.

Telia anser att det kan finnas skäl att staten med hänsyn till TV-
mediets genomslagskraft har möjlighet att utöva viss kontroll över pro-
graminnehållet. Sådan kontroll bör dock utövas oberoende av vilken
teknisk distributionsform som används för TV-programmen. Det fram-
står som direkt olämpligt att de kontrollmöjligheter som existerar enligt
nuvarande lagstiftning får spela en avgörande roll för valet av den fram-
tida formen för distribution av digital TV.

Teracom finner det självklart att den som bedriver programverksamhet
med stöd av tillstånd enligt radiolagen eller den nya radio- och TV-lagen
samtidigt inte skall kunna vara nätoperatör/multiplexoperatör eller vice
versa. För nätoperatörens del bör rollen som ansvarig för programverk-
samhetens laglighet inskränkas till kontroll av huruvida erforderliga
sändningstillstånd finns. Självfallet bör inte nätoperatören/multiplex-
operatören åläggas ett ansvar för programinnehållet. Teracom anser att
koncession för (program)sändningar som bedrivs med stöd av tillstånd
enligt radiolagen eller den nya radio- och TV-lagen bör ges av regeringen
eller särskild myndighet, inte av nätoperatören/multiplexoperatören.

Mångfaldsrådet finner det rimligt att staten, för att undvika ren
förvirring, åtminstone provisoriskt fastslår en inriktning för tillstånds-
givningen på området. Rådet anger ett antal frågor som behöver över-
vägas närmare, till underlag för att lägga fast en sådan inriktning. Fråg-
orna gäller bl.a. om regler för urval skall kodifieras i en eller annan form,
vilka företag och organisationer som skall kunna få tillstånd, hur
relationen ser ut till en eventuellt kommande EG-reglering och hur regler
skall se ut så att bulvanarrangemang, kringgående av regler etc. undviks.
Sammanfattningsvis konstaterar rådet att - innan svar på dessa frågor har

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

givits - ett snabbt införande av digitala marksändningar inte självklart
kan bedömas ge fördelar som kan motivera en massiv statlig insats i syfte
att medvetet konkurrera ut existerande satellit- och kabelkanaler. Rådet
kan inte finna att utredningen visat att graden av mångfald, när det gäller
information, fri åsikts- och opinionsbildning samt offentlig debatt väsent-
ligen skulle skilja sig mellan de två alternativen.

4.2.3 Konkurrensfrågor

Utredningen pekar på att de företag som kontrollerar infrastrukturen i
form av satelliter, kabelnät, avkodare och kryptering erhållit en mycket
stark position. Dessa företag har stärkt sin ställning på bekostnad av de
traditionella programföretagen.

Konkurrensverket påpekar att både Teracom, den ende operatören av
markbundna televisionssändningar, och Svenska Kabel-TV AB, som kan
betraktas som den dominerande kabel TV-operatören, är i statlig ägo.
Detta försvårar situationen, enligt Konkurrensverket, eftersom staten
också skall motverka konkurrensbegränsningar.

Telia, liksom Svenska IT-företagens organisation, anser att rikstäck-
ande radio- och televisionsforetag själva skall kunna välja och upphandla
sina tekniska distributionsformer. Staten skall inte aktivt medverka till att
snedvrida fungerande marknadsmekanismer.

Statskontoret ifrågasätter en utveckling som gör att staten genom att
digitalisera marknätet och erbjuda nya koncessioner åter skall ta initiativ
och kunna styra utbudet genom avtal med ytterligare TV-kanaler.
Statskontoret anser att om staten tar ställning för ett digitalt marknät bör
statens roll främst vara att fördela frekvensutrymmet och förhindra kon-
kurrensbegränsningar, inte att styra upp sändningarna via olika avtals-
konstruktioner. Regleringen av radio- och TV-kanaler utöver public
service-kanalerna bör enligt Statskontorets uppfattning ske via allmänna
lagar och förordningar.

Kanal 5 anser att det i den fortgående europeiseringen skulle vara
olyckligt sett ur ett konkurrensrättsligt perspektiv att vissa svensk-
språkiga kanaler regleras av svensk lagstiftning såvitt gäller innehållet,
men att andra t.ex. engelskspråkiga kanaler regleras av annan lagstift-
ning.

Reklamförbundet vill framhålla att en alltför långtgående och omoti-
verad reglering kan minska inte bara programbolagens och andra aktörers
intresse att sända i marknätet, utan även annonsöremas intresse att
annonsera i TV-mediet, vilket skulle vara mycket olyckligt för den
aktuella kanalen.

4.3 Multiplexoperatörer

Utredningen anser att den digitala multiplexeringstekniken innebär legala
komplikationer. Med digitaltekniken följer ett antal frågeställningar som
inte besvaras av gällande lagstiftning. De frågor som aktualiseras faller
under flera olika departement och myndigheter. Utredningen drar

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

slutsatsen att en reglering torde vara nödvändig. Den närmare utform-
ningen beror dock på flera övergripande ställningstaganden. Ett sådant
rör kontrollen över sändamäten. Utredningen menar att det kan finnas
skäl för bibehållen statlig kontroll, antingen genom tillståndsgivning eller
genom Teracom. Det torde i dagsläget inte vara formellt uteslutet att låta
Teracom behålla sin ensamställning.

4.3.1 Regleringsbehov

Flera remissinstanser har synpunkter på utredningens slutsats att en
reglering av multiplexeringsfunktionen är nödvändig, bl.a. Radio- och
TV-verket, Teracom, TV4 och Riksbyggen.

Radio- och TV-verket menar att innan man i övrigt kan diskutera behov
av att ytterligare reglera multiplexoperatörskapet måste innebörden av att
vara operatör fastställas. Man måste fråga sig om det i operatörens upp-
gift nödvändigtvis måste ingå att bygga ut sändamät. Menar man att
multiplexoperatören skall ansvara för "hela kedjan", dvs. insamlande av
signaler, signalbehandling/kodning och därefter utsändning till mottag-
aren, finns det väl i realiteten bara ett företag i landet som kan uppfylla
kraven, nämligen TERACOM Svensk Rundradio AB. Men om man
tänker sig rollen som enbart insamlare och signalblandare/kodare finns
det säkerligen flera som har kompetensen och även intresset för att
bedriva sådan verksamhet. Om man nu utgår från att multiplexoperatören
skall ha ansvaret för hela distributionskedjan - i vart fall det överförings-
utrymme som skall, eventuellt också måste, reserveras för traditionella
TV-sändmngar - är nästa fråga hur kravet att bereda utrymme för
programföretag skall tillgodoses. Ett alternativ är att staten utnyttjar sin
ställning som ägare av Teracom att instruera bolagets ledning att tillse
öppenhet i multiplexen. Ett annat är att i lag föreskriva att verksamhet
som multiplexoperatör förutsätter särskilt tillstånd som föreskriver
skyldighet att bereda överföringskapacitet åt programföretag som fått
tillstånd att sända digital-TV. Oavsett om man är beredd att låta flera
företag än Teracom vara operatör eller inte är ett i lag reglerat
tillståndsförfarande att föredra eftersom det är mera öppet och tydligt
gentemot marknaden och allmänheten. Ett tredje i nuläget mer praktiskt
alternativ är att begränsa statens krav till en registreringsplikt och i stället
reglera frågor om sändningarnas geografiska täckning och rätt att utnyttja
överkapacitet genom villkor för programföretagen. Ur ett yttrande-
frihetsrättsligt perspektiv är det dock väsentligt att multiplexoperatören
inte får en sådan ställning att han kan hindra programdistributionen för
ett företag med sändningstillstånd. Fri konkurrens och mångfald talar å
andra sidan mot en särskild tillståndsplikt för multiplexoperatören.

Enligt Teracoms uppfattning är det viktigt att olika och ibland kon-
kurrerande programföretag erbjuds en så neutral plattform som möjligt
för distributionen av sina tjänster. Det är också viktigt att det regelverk
som behövs i sammanhanget är så enkelt som möjligt och lätt att
tillämpa. Det krav som måste ställas på multiplexoperatören är att denne
förhåller sig neutral i förhållande till olika programföretag. Detta hindrar

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

inte på något sätt att nätoperatören svarar för multiplexen, vilket synes
vara från alla utgångspunkter det mest rationella. Ett undantag därifrån
skulle kunna vara ett fall där ett programföretag tilldelas hela kapaciteten
i en multiplex.

TV4 menar att det är rimligt att statens agerande i det digitala
regelverket - lag och förordning - ger förutsättningar för verksamheten.

Riksbyggen delar utredningens uppfattning om att samhället inte bara
skall ta ansvar för traditionell public service-verksamhet utan även vara
en garant för en till medborgarnas och samhällets bästa fungerande
mediaverksamhet. Den digitala multiplexeringstekniken är ett av om-
rådena som måste regleras av samhället för att undvika konkurrens-
begränsningar.

4.3.2 Staten - multiplexoperatören

Mångfaldsrådet menar att frågan om det statliga sändningsbolaget
Teracoms ställning och andra liknande sändarföretag (multiplex-
operatörer) bör belysas ytterligare. Om det fortfarande anses ofrån-
komligt att åtminstone huvuddelen av marksändningsnäten ägs av staten,
uppkommer frågan om upplåtelse av näten och sändningsfacilitetema i
fortsättningen skall användas som ett mediepolitiskt instrument vid sidan
av tillståndsgivning och övervakning. I så fall är bolagskonstruktionen
knappast lämplig, eftersom det blir fråga om en verksamhet som liknar
myndighetsutövning. Rådet ifrågasätter om inte Teracom bör ingå bland
de organ för vilka offentlighetsprincipen skall gälla.

TV4 menar att det vore olyckligt om staten valde att överlåta åt
Teracom att vara multiplexoperatör. Modern Times Group understryker
att det vore olyckligt om staten direkt eller indirekt skulle fa möjlighet att
agera som multiplexoperatör. Erfarenheten visar att denna typ av mellan-
handsfunktion effektivast handhas av separata aktörer.

4.3.3 Programföretaget - multiplexoperatören

SVT konstaterar att den tekniska multiplexeringen i princip kan skötas
där det är praktiskt bäst lämpat. Det är dock viktigt att inte spalta upp och
fördela dataströmmen mellan olika programleverantörer i alltför snålt
tilltagna block, redan i inledningsskedet. Därmed låses handlingsut-
rymmet vad gäller disposition mellan television och andra nya digitala
massmedietjänster i nätet. Det är till de nya medieformer, som kan växa
upp vid sidan av de mer konventionella televisionssändningama, som
många av de industripolitiska förhoppningarna är knutna. SVT noterar
vidare att många internationella tele- och medieföretag siktar in sig på att
gå in i rollen som multiplexoperatör. Det är en funktion som ger full
kontroll över hela affärskedjan; något som blir extra känsligt om denne
också är ”vertikalt integrerad”. Multiplexoperatören är gate-keeper och
om denne också driver egna TV-kanaler kan dessa komma att gynnas
otillbörligt på bekostnad av de andra kanaler som är hänvisade till samma
operatör. För att också framgent kunna ta ansvar för ett samlat public

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

service-utbud och för att undvika att hamna i en beroendeställning till en
framtida gate-keeper måste SVT bli sin egen multiplexoperatör. SVT
bedömer sig kunna fylla minst ett helt block om 20-25 Mbit/s.

Sveriges Radio anser att företaget självständigt bör operera den s.k.
multiplexen för det tilldelade riksblocket. Åtkomstkontroll, program-
guidning och andra tilläggstjänster som ingår i funktionen som multi-
plexoperatör är en viktig förutsättning för att ge publiken/lyssnama till-
gång till de flexibla möjligheter som den nya tekniken medger.

TV4 anser att det vore naturligt om de programföretag som i dag
sänder i marknätet ges möjlighet - på sätt som planeras i Storbritannien -
att fungera som multiplexoperatör. TV4 bedömer sig ha goda förut-
sättningar att administrera i vart fall en multiplex. Väljer regeringen den
lösningen ges de bästa möjligheterna att utnyttja det digitala sändnings-
systemets fördelar.

4.4 Sändningsteknik och ffekvensanvändning

Utredningen betonar att med digitaltekniken ökar möjligheterna att sprida
TV-program kraftigt. Den ökade överföringskapaciteten medför att
distributionskostnaderna per programtjänst kan bli avsevärt lägre än med
analog teknik. Studier som utredningen genomfört visar att det i ett rent
digitalt perspektiv borde vara möjligt att, sedan nödvändiga ffekvens-
koordineringar genomförts, vid sidan av de nuvarande analoga näten,
bygga ut sammanlagt sex rikstäckande eller så gott som rikstäckande
digitala nät.

Teracom delar utredningens bedömning att det finns frekvensutrymme
för åtminstone sex digitala nät som samexisterar med befintliga analoga
nät. När de analoga näten har avvecklats kan den digitala kapaciteten
åtminstone fördubblas. Kulturrådet finner det positivt om det kan skapas
ytterligare utrymme för TV-sändningar för olika intressenter eftersom
frekvensutrymmet för marksänd TV hittills har varit en knapp resurs.

Flera remissinstanser tar dock upp frågan om utrymmesbrist och att
frekvenskoordineringen inte är slutförd, bl.a. Statskontoret, Sweden On
Line, PTS, Ericsson, Kabelvision och Telia.

Statskontoret anmärker att utredaren inte visat att frågan om till-
gängligt frekvensutrymme är löst och föreslår därför fortsatt utredning.
Sweden On Line ställer sig mycket tveksam till utredningens förslag om
att 24 digitala kanaler skall kunna vara i drift inom två år. För att kunna
använda flera frekvenser än i dag måste en koordinering med våra
grannländer ske. Det kan förutsättas att dessa förhandlingar leder till
kompromisser och kommer att ta lång tid.

PTS påpekar att ibruktagning av radiosändare (inkl. TV) innan
ffekvenskoordineringen är avslutad och den föreslagna användningen
accepterad av berörda grannländer innebär en viss risktagning. För att
slutföra koordineringen kan det vara nödvändigt att sänka effekten på
vissa sändare samt frångå samlokalisering med dagens analoga TV-nät.
Man kan dessutom bli tvungen att acceptera mindre god täckning i vissa
geografiska områden. Det är därför av största vikt att det utarbetas

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

alternativa planer för hur fullgod täckning skall kunna erhållas i de fall Prop. 1996/97:67
koordineringen inte kan slutföras till alla delar. Bilaga 1

Ericsson bedömer att de f.n. tillgängliga frekvensområdena kommer att
vara fullt utnyttjade i storstadsområdena någon gång efter 2005-2010,
beroende på hur snabb den ekonomiska utvecklingen blir. Genom en
digitalisering av radio- och TV-sändningama kan på sikt en avsevärd
effektivisering ske av utnyttjandet av frekvenserna som används. Det är,
enligt Ericsson, realistiskt att räkna med en minst fyrfaldig effektivitets-
höjning. Med tanke på de alternativa distributionsmöjligheter som finns
för TV bör, enligt Ericsson, åtminstone hälften av denna effektivitets-
höjning tas ut i form av en reduktion av det för TV avsatta frekvens-
området. Ericsson menar vidare att Sverige inom ramen för arbetet i EU,
CEPT och ITU bör ta initiativ som leder till att frekvenser inom TV-
banden kan frigöras för användning för mobila kommunikationssystem
senast år 2010. I första hand bör banden 470-670 eller 670-862 MHz
komma i fråga för ändrad användning. Initiativen måste avse både
överenskommelser om en gemensam tidsplan för digitalisering och
överenskommelser om en gemensam överföring av vissa band till annan
användning.

Kabelvision finner det anmärkningsvärt att utredaren tar upp ut-
rymmesbristen som ett digitaliserat kabelnät kan drabbas av utan att
nämna det ännu större kapacitetsproblem som gäller marknätet. Kabel-
vision nämner också att en tjänst med near-video-on-demand med start
av program varje kvart erfordrar mellan 4 och 6 digitala kanaler.
Svenska-kabel-TV-föreningen betonar att bristen på frekvensutrymme i
ett digitalt marknät naturligtvis kommer att avsevärt begränsa det utbud
som kan göras tillgängligt för konsumenten. Smala program och program
som vänder sig till invandrare och minoritetsgrupper kommer helt enkelt
inte att kunna distribueras. Sådana program kommer då även framgent att
endast kunna distribueras via kabel- eller satellitsändningar som har
betydligt högre kapacitet.

Telia ser en fara i att under ett initialt skede upplåta alltför få fre-
kvenser för distribution av digitala programtjänster. Den eftersträvade
mångfalden - som ju är ett av huvudsyftena - kan komma att motverkas i
och med att potentiella programleverantörer avstår från att söka kon-
cession på rikstäckande markkanaler. Detta främst på grund av att de
upplever en snedvriden konkurrenssituation genom den begränsning som
fa kanaler utgör och att public service-företagen därmed befäster sin fak-
tiska monopolställning.

4.5 EU

Utredningen konstaterar att olika aspekter av television har rönt
betydande uppmärksamhet i den europeiska gemenskapens organ och
resulterat i handlingsplaner och direktiv. Som exempel nämns EG:s
direktiv om gränsöverskridande television samt om tillämpning av
standarder för sändning av televisionsignaler.

PTS kritiserar utredningen för att inte ha uppmärksammat betydelsen Prop. 1996/97:67
av EG:s regelverk i samband med införandet av digital TV. PTS Bilaga 1
framhåller att den lösning som väljs i fråga om digital TV bör utformas
med iakttagande av att den inte skall strida mot EG:s regelverk. En be-
gränsning av rätten att använda telenät eller skapande av marknads-
dominerande operatörer såsom TERACOM Svensk Rundradio AB skulle
exempelvis sannolikt komma att strida mot EG:s regler på området.

Telia, liksom Svenska IT-företagens organisation, anser att det före-
slagna införandet av digital marksänd distribution kan leda till ett
utvidgat distributionsmonopol i strid mot andan i EU:s liberaliserings-
direktiv. Om Sverige skulle vidta åtgärder som i praktiken begränsar
möjligheterna att etablera alternativa distributionsvägar vore detta ett steg
i fel riktning. Telia finner det anmärkningsvärt att betänkandet inte
belyser detta förhållande på ett tillfredsställande sätt.

4.6 Avkodare och kryptering

Utredningen betonar att etableringen av ett digitalt marknät förutsätter att
den praktiska tillgången till sändningarna är löst. Ett fungerande
avkodarsystem är en förutsättning. Staten har att verka för öppna system,
att avkodarna ges för konsumenterna bästa möjliga utformning och att
hanteringen av avkodare mte blir en konkurrensfaktor. Krav rörande
avkodarna kan ställas i samband med tillståndsgivningen.

Betydelsen av öppna system för avkodare betonas av bl.a. Teracom,
Kulturrådet, Konsumentverket, Telia, Modern Times Group, STIM,
Svenska kabel-TV-föreningen, Kanal 5, Sveriges radio- och hemelek-
tronikleverantörer och Sweden On Line.

Teracom påpekar att olika distributionssystem eller aktörer på ett för
konsumenterna ogynnsamt sätt i praktiken binder konsumenterna till sina
respektive tekniska lösningar. Kulturrådet framhåller betydelsen av
öppna system för avkodare. Öppna system skulle exempelvis ge möjlig-
heter för små producenter att få tillträde till en konsumentstyrd marknad.

Konsumentverket påpekar att det är nödvändigt att avkodaren klarar
flera kanaler samtidigt. Det måste gå att samtidigt ta emot och distribuera
olika program till flera TV-mottagare och videobandspelare i hemmet.
Det är också viktigt att bevaka att inte sådana tekniska lösningar som har
kort livslängd förs ut på den svenska marknaden. Det krävs därför
generella grundspecifikationer för avkodare.

Telia finner det nödvändigt att de svenska representanterna i DVB
verkar för ffamtagning av ett standardiserat gränssnitt, vilket möjliggör
att på ett kostnadseffektivt sätt i en och samma avkodare använda olika,
utbytbara enheter för mottagning av digital marksändning respektive
distribution via kabel-TV eller satellit.

Svenska kabel-TV-föreningen menar att för att bli framgångsrik måste
tekniken vara generell och kundorienterad. Den far inte låsa fast
konsumenten i slutna system på det sätt som blir fallet om man genomför
en utbyggnad av digital marksänd TV enligt utredningens förslag.

Enligt Radio- och TV-verkets bedömning torde sändningsutrymmet i Prop. 1996/97:67
ett digitalt marknät av den föreslagna omfattningen inte kunna fyllas av Bilaga 1
kommersiella programföretag utan ett omprövat och i alla fall avsevärt
begränsat krypteringsförbud som möjliggör finansiering genom betal-
TV.

Sveriges radio- och hemelektronikleverantörer påpekar att det är nöd-
vändigt att flertalet av de befolkningsmässigt stora länderna i Europa
också fattar beslut om digital marksänd TV för att ge de ekonomiska
förutsättningarna för massproduktion av avkodare och mottagare till
attraktiva priser.

4.7 Vidaresändning i kabelnät - must carry

Utredningen anser att legala svårigheter att upprätthålla must carry-
skyldigheten uppstår vid etablering av digitala marknät med många
programtjänster. Den nuvarande sändningsplikten måste omprövas. Den
skulle kunna avskaffas om de digitala sändamäten blir så effektiva att
mottagning med enklare inomhusantenn blir möjlig. Ett alternativ är att
sändningsplikten begränsas till ett fatal programtjänster. Även i det fall
skyldigheten begränsas till ett fatal programtjänster bör eftersträvas att
sändamäten möjliggör god mottagning av övriga marksändningar med
inomhusantenn. Under ett övergångsskede kan must carry-skyldigheten
behöva behållas.

4.7.1 Bibehållen (utökad must carry)

FSMK menar att i en framtida multiteknologisk sändningsmiljö bör must
carry-begreppet utsträckas till alla nätoperatörer som vänder sig till
svensk publik, oavsett om det gäller satelliter, kabelnät, telenät eller
marknät.

Öppna kanalen menar att must carry-skyldigheten för de lokala
kabelsändarföretagens sändningar bör bibehållas så länge en merpart av
hushållen inom en kommun tar emot sändningarna via kabelnäten.

Föreningen Norden betonar att staten i ett digitalt marknät kan ställa
krav på programinnehåll och public service. Rimligen bör det därför bli
utrymme till vidaresändning av nordiska program i en helt annan
omfattning än i dag.

4.7.2 Begränsad must carry

Alternativet att begränsa must carry-skyldigheten till ett fatal kanaler förs
fram i flera remissvar, bl.a. Radio- och TV-verket, SVT, UR, Riksbyggen,
Svenska kabel-TV-föreningen och Sweden On Line.

Radio- och TV-verket menar att hela frågan om ett digitalt marknät
skulle kunna betecknas som en "must carry-fråga" i så måtto att den i
grunden gäller sändningarnas tillgänglighet. En gynnsam teknikutveck-
ling till god mottagning med endast enkla antenner leder till att det inte

längre finns behov av kabelnät. En mängd programföretag med
sändningar av skiftande karaktär kan göra att must carry-skyldigheten
inte framstår som befogad för andra än licensfinansierade företag.

SVT och UR förordar att public service-utbudet omfattas av must carry
i sekundära distributionsnät (kabelnät, MMDS, etc.) i analog form som
nu, men också i digital form i nät där sådan teknik finns installerad.

Riksbyggen anser att det inte är rimligt att kabel-TV-företagen och
deras kunder skall upprätthålla den s.k. must carry-skyldigheten vid eta-
blering av marknät med många programtjänster. En begränsning av must
carry-skyldigheten till enbart SVT1 och SVT2 eller att skapa sådana
tekniska förutsättningar i de digitala marknäten så att skyldigheten kan
avskaffas, är två acceptabla lösningar. Svenska kabel-TV-föreningen
accepterar skyldigheten att distribuera de icke-kommersiella public
service-kanalerna SVT1 och SVT2, eftersom de funnits under lång tid
och finansieras genom mottagaravgifter. Svenska kabel-TV-föreningen
kan dock inte acceptera skyldigheten att utan ersättning distribuera kom-
mersiella reklamfinansierade kanaler som TV4. Sweden On Line anser att
must carry-skyldigheten redan i dag innebär en oacceptabel inskränkning
i företagens möjligheter att fa avkastning på sina investeringar. Sweden
On Line accepterar skyldigheten att distribuera icke-kommersiella public
service-kanaler men kan inte acceptera en skyldighet att utan ersättning
distribuera kommersiella reklamfinansierade kanaler.

4.7.3 Avskaffande av must carry

StjärnTV tar upp EU:s direktiv om öppna nätverk (ONP), som bl.a.
innebär att TV-kanaler som så önskar skall kunna erhålla distribution i
kabelnäten, på rimliga ekonomiska villkor. Programbolagen erbjuds där-
med rätten till distribution och kabelnäten rätten till ersättning. Ytter-
ligare styrning saknar därför relevans.

Kabelvision anser att must carry-lagstiftningen strider mot de interna-
tionella regleringar som Sverige har åtagit sig att följa, varför den i dag
gällande lagstiftningen skall ändras och ej heller införas i en digital miljö.
TV4:s och ev. tillkommande programkanalers must carry-status innebär
en inskränkning i kabelföretagens rätt att sända vad de vill, dvs. en
inskränkning i deras yttrandefrihet.

4.8 Tekniska standarder

Utredningen påpekar att det är uppenbart att behovet av beslut om
tekniska standarder är stort. Dock synes det gagnlöst att söka lösa
övergripande standardiseringsfrågor genom nationell lagstiftning. Arbe-
tet måste bedrivas internationellt. Flera remissinstanser tar upp frågan om
vilka standarder som är möjliga och om hur långt arbetet har kommit.

StjärnTV, Svenska kabel-TV-föreningen och Sweden On Line påpekar
att det är oklart om det är möjligt att tillverka TV-apparater som klarar att
ta emot signaler både med modulationsmetoden 8k standard och 2k
standard. Om Sverige väljer att gå sin egen väg, och låsa sig vid 8k, är

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

risken för att hamna i en återvändsgränd uppenbar. StjärnTV menar
vidare att införande av teknik som inte är generell för olika
distributionssätt, och som inte är enkel att använda, medför omedelbara
begränsningar. En utbyggnad av digital marksänd TV enligt utredningens
förslag binder konsumenten i ett slutet system som effektivt motverkar
utvecklingen av multimediatjänster till hushållen.

Telia anser att för att den digitala tekniken skall ha förutsättningar att
bli framgångsrik måste den vara generell och konsumentorienterad. Den
får inte låsa fast konsumenten i system på det sätt som blir fallet om man
genomför en utbyggnad av de marksända digitala TV-sändningama
enligt betänkandets förslag. En viktig förutsättning för utvecklingen av
digital radio- och TV-distribution och andra bredbandstjänster till
hushållen, är att konsumenten till låg eller obefintlig kostnad fritt kan
byta mellan olika distributionsformer och leverantörer av program-
tjänster.

5 Ekonomiska konsekvenser

5.1 Kalkylresultat

Utredningen betonar att det inte är möjligt att göra mer preciserade
bedömningar av de ekonomiska konsekvenserna av en övergång från
analoga till digitala TV-sändningar. I utredningen redovisas tre räkne-
exempel. Det betonas att samtliga resultat bygger på mycket osäkra
antaganden om bl.a. hushållens beteende och prisutvecklingen på mot-
tagarutrustning. Resultaten skall därför inte tolkas som prognoser.

RRV understryker utredningens bedömning att det är mycket osäkert
att använda utredningens räkneexempel som beslutsunderlag för in-
förande av digitala marksändningar av TV. Banverket menar att kost-
nader beskrivs utan noggrannhet, medan intäkter/nytta inte alls
kvantifieras.

SVT noterar att de kalkylerade kostnaderna för en programtjänst i ett
digitalt marknät och därmed intäktsnivån för en operatör synes utgå från
att all tillgänglig kapacitet kan säljas eller utnyttjas. Sker inte det kommer
kostnaden/priset att höjas i motsvarande grad. En förutsättning för att den
angivna kostnads-/prisnivån ska kunna uppnås vid fullt kapacitets-
utnyttjande är att presumtiva användare finner det motiverat att betala ett
högre pris än för digitala sändningar via satellit. Tillmäts inte mark-
sändningar ett “mervärde” av kommersiella TV-företag kan satellit-
kapacitet komma att bli prisledande. Detta påverkar påtagligt kalkylerna
för det digitala marknätet och skapar en betydande osäkerhet. Ytterst kan
förändringar av intäktsnivån komma att påverka kostnaderna för de
företag som förutsätts sända i det digitala marknätet som t.ex. SVT.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

5.2 Finansiering

Utredningen noterar att kalkylen över kostnaderna inte anger hur dessa
skall finansieras. Tänkbara finansiärer är dock bl.a. hushållen, TV-
företagen och staten.

Teracom bedömer att en investering om ca 0,5 miljarder kronor inom
två år efter beslut, kan ge praktiskt taget hela svenska folket möjlighet att
ta emot 6-8 TV-program via två digitala marknät. Näten kan därefter
byggas ut i en takt som skulle ge ytterligare 6-8 program per år. Om så
många som 20-24 program, eller senare kanske 50 program, önskas blir
den samlade investeringen ca 1,5 miljarder kronor respektive 3,0
miljarder kronor. Teracom behöver ingen finansiering via statskassan för
att genomföra dessa investeringar

KLYS framhåller att finansieringen av utbyggnaden inte får ske genom
att medel tas från programverksamheten.

SABO påpekar att en övergång till digitala sändningar kommer att
kräva betydande investeringar. De investeringar som berör bostads-
företagen är emellertid inte högre än de som krävs for mottagning av
satellitsända digitala TV-signaler. Detsamma gäller hushållens invest-
eringar.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

5.2.1 TV-avgifter

Göteborgs universitet, liksom Copyswede, påpekar att utrymmet för
höjda TV-avgifter är begränsat och att inget talar för att TV-reklamen
växer med antalet kanaler. TV-avgifter kan dessutom endast användas för
allmäntelevision och till TV-reklamens karaktär hör att annonsörema
gärna söker sig till de kanaler som genomgående kan visa stor räckvidd.
Göteborgs universitet menar vidare att det inte finns något stöd för att
hushållens betalningsvilja skulle stiga med antalet kanaler. Säkrast är att
räkna med att betalningsviljan sjunker kraftigt efter hand. Till detta
kommer att betalkanalerna visserligen har sin publik, men att det trots allt
är fråga om relativt små grupper som betalar för t.ex. en film-, en sport-
eller en nyhetskanal.

SVT ser inga förutsättningar för att inom ramen för TV-avgiften finan-
siera ytterligare verksamheter utöver de som idag erhåller medel från
rundradiokontot. Bedöms utrymme finnas for höjningar av TV-avgiften
bör dessa medel användas för att stärka kvaliteten i redan existerande
verksamhet. Så bör t.ex. SVT få möjligheter att ytterligare utveckla den
regionala sändningsverksamheten for vilken just digitala marksändningar
är överlägsna digitala satellitsändningar. SR avvisar tanken på att TV-
avgiftsmedel används för att finansiera subventioner för inköp av
avkodare eller andra merkostnader som inte är direkt hänförbara till
public service-verksamheten. De extra medel som tidigare ställts i utsikt
(överenskommelsen mellan s och mp maj 1995) för att täcka omställ-
ningskostnader för digitaliseringen bör nu delas ut för att genomföra
utbyggnaden av sändamätet.

5 Riksdagen 1996/97. I samt. Nr 67

STIM menar att den attityd som statsmakterna visat när det gäller Prop. 1996/97:67
finansiering av public service-verksamhet i radio och TV gör det föga Bilaga 1
troligt att TV-avgiftsmedel skulle kunna utgöra en finansieringskälla.

5.2.2 Subventioner

Utredningen anger att ett sätt att uppnå en övergång från analog till
digital marksänd TV är att med hjälp av subventioner försöka förmå
hushållen att köpa digitala mottagarutrustningar tidigare än de annars
skulle ha gjort. Utredningen menar dock att subventionering har flera
nackdelar. Den kan strida mot internationella överenskommelser, den är
statsfinansiellt dyrbar och den kan leda till att andra aktörers finansiering
minskar när viss utrustning är subventionerad.

Konkurrensverket understryker risken för att subventioner kan leda till
betydande samhällsekonomiska kostnader i form av oönskade beteende-
effekter och resursslöseri. Enbart motivet att underlätta och påskynda en
viss utveckling kan inte i sig motivera subventioneringen.

RR V befarar att det kommer att krävas omfattande subventioner från
staten för att det digitala nätet för marksänd TV skall kunna konkurrera
ut privata sändningsaltemativ vilket är en förutsättning för upprätt-
hållandet av statens mediepolitiska målsättningar. RRV anser att det är
svårt att motivera att ett ökat TV-utbud skall subventioneras av staten.
Även Sweden On Line anser att endast en kraftig subventionering av
mottagarutrustning kan innebära att hushållen är villiga att införskaffa
avkodare.

Svenska kabel-TV-föreningen menar att det troligen kommer att bli
nödvändigt att kraftigt subventionera hushållens köp av utrustning för att
snabbt få upp antalet tittare. Finansiering med hjälp av koncessions-
avgifter förutsätter att programbolagen är villiga att betala för att
distribueras i ett digitalt marknät som i praktiken saknar tittare. Den låga
penetrationen initialt kan innebära att programbolagen avstår från att låta
sina program distribueras i det digitala marknätet. Därmed blir det
mindre intressant för hushållen att investera i den utrustning som är
nödvändig för att man skall kunna ta emot och titta på de program som
sänds i det digitala marknätet.

Sveriges radio- och hemelektronikleverantörer är positiv till subven-
tioner och menar att de kostnader som uppstår för TV-bolagen genom
subventioner skall ställas mot de kostnadsinbesparingar som görs genom
att parallellsändningstiden minskas och mervärdet av de nya tjänster som
digitaltekniken medför.

5.2.3 Koncessionsavgifter och reklammarknaden

Flera remissinstanser är tveksamma till att koncessionsavgifter kommer
att kunna finansiera ett stort antal nya kanaler i ett digitalt marknät, bl.a.
SVT, Svenska kabel-TV-föreningen, TV-A och Sweden On Line.

SVT finner det mindre troligt att koncessionsavgifter och/eller beskatt-
ning av reklamintäkter kan generera tillräckliga belopp för att, vid sidan

av den redan etablerade public service-verksamheten, kunna finansiera
icke-kommersiell TV av de slag som bedöms som angelägna i utred-
ningen.

Svenska kabel-TV-föreningen påpekar att på den svenska marknaden
omsätter man idag TV-reklam för ca 2,5 miljarder kronor, vilket finans-
ierar 5-6 kanaler. För att med hjälp av koncessionsavgifter finansiera 24
kanaler i ett digitalt marknät måste den här marknaden växa mycket
kraftigt. Det är dock inte bara hög täckning utan framförallt höga
tittarsiffror som är intressant för köpare av TV-reklam. För att åstad-
komma höga tittarsiffror krävs bra program, vilket i sin tur kostar pengar.

Sweden On Line finner det sannolikt att de digitala marksändningarna
initialt kommer att nå fa hushåll då hushållen inte kan förväntas omedel-
bart skaffa utrustning för att kunna ta emot sändningarna. Det innebär att
om finansieringen sker med koncessionsavgifter, kommer program-
bolagen som betalt koncession att under lång tid betala för att distribuera
i ett nät som har fa tittare. Sweden On Line tror inte att denna långsiktiga
uthållighet finns hos programbolagen utan att det kommer att innebära att
hushållen kommer att avvakta med att investera i den utrustning som
krävs för att kunna ta emot sändningarna.

TV-A anser att risken i distributionsledet är överhängande att det dröjer
länge innan staten far betalande kunder, dvs. TV-företag, till de digitala
frekvenserna. TV-A bedömer att det krävs ett universum som minst
motsvarar satellitaltemativens innan staten kan räkna med några intäkter
över huvud taget. Det kan innebära ca. 10 år utan intäkter. Vidare
kommer det med all säkerhet att krävas ytterligare 10 år av simulcasting
(dvs. totalt 20 år) innan en tillräckligt hög penetration av avkodare har
uppnåtts så att de analoga signalerna kan stängas av.

STIM bedömer att de totala reklam-TV-intäktema i Sverige möjligen
kan komma att öka något vid ytterligare kanaletablering, men all
sannolikhet talar för att det i huvudsak blir fråga om att dela på en kaka
som endast i obetydlig mån tillväxer. Detta leder i sin tur till att nyetab-
lering av kanaler måste ske med extrem lågprisprofil och följaktligen
utan att egentligen kunna bidra till den ytterligare mångfald och det
nyskapande av svenskt programmaterial som anses vara önskvärt.

5.3 Konsumentintressen

En grundtanke i utredningsförslaget är att alla hushåll som inte har kabel-
mottagning kommer att ha skaffat sig en särskild tillsats, en avkodare,
fram till år 2007, då de analoga sändningarna beräknas upphöra.

Göteborgs universitet menar att ett sådant antagande knappast är
realistiskt, om man inte tänker sig något slag av tvångsförfarande.
Studier av hur de svenska hushållen tar till sig ny teknologi visar att detta
går ganska fort bland yngre hushåll, men tar betydligt längre tid bland
äldre. Om vi ser på situationen hösten 1995 enligt SOM-institutets vid
Göteborgs universitet årliga riksrepresentativa undersökning av bl.a.
medieinnehav och medievanor är det uppenbart att genomslaget för ny
teknologi tar lång tid i äldre åldersgrupper. Det framgår att teknologier

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

som har funnits mycket länge på marknaden har en förhållandevis svag
ställning hos de äldsta. Om vi till detta lägger den demografiska
strukturen hos den svenska befolkningen med en ökad andel i de äldre
åldersgrupperna blir problemen med genomslaget ännu tydligare. Allt
talar för att utredningen även här gör en alltför optimistisk bedömning.

TV4 gör en liknande iakttagelse och noterar att erfarenheten visar att en
ganska stor del av allmänheten hittills inte varit beredd att investera i
utrustning för satellitmottagning, trots att sådan till en ganska låg summa
skulle ge tillgång till många nya TV-kanaler. TV4 påpekar också att en
betydande del av kabel-hushållen valt att bara ha "must carry"-kanalema
trots att de till en låg summa skulle kunna se mångdubbelt fler TV-
kanaler.

Radio- och TV-verket påpekar att statens möjlighet att genom ett digi-
talt marknät kunna förvissa sig om kontroll över program- och sändar-
företag ytterst är avhängig ekonomiska realiteter; om allmänheten finner
sådana fördelar med digitala marksändningar jämfört med distribution
via satellit och kabel att de satsar på de nödvändiga tillbehören och om
efterfrågan är så stor att programföretagen ser digitala marksändningar
som tillräckligt vinstgivande.

5.3.1 Konsumentnytta

En fråga som tas upp i flera remissvar är konsumenternas upplevda nytta
och incitament att skaffa den nödvändiga utrustningen för att kunna ta
emot digitala TV-sändningar, bl.a. Konsumentverket, FSMK, RRV,
Ericsson, KTH, Svenska journalistförbundet och Nethold.

Konsumentverket konstaterar att utredaren inte gjort någon analys av
konsumenternas behov och önskemål. Man kan bl.a. ställa följande
frågor: Hur många TV-kanaler vill TV-tittama ha? Hur villig är man att
betala för den digitala tekniken? Hur värderas de eventuella fördelama
med den digitala tekniken, som t.ex. fler kanaler och nya tjänster? Vilken
betydelse har bildkvaliteten? Är man benägen att gå ned i bildkvalitet för
att ha möjlighet att få fler kanaler? Att som utredaren föreslår, fatta
beslut om en övergång till digitalt marknät utan att först analysera
konsumentens behov och önskemål vore olämpligt, anser Konsument-
verket. Beslutet har stor betydelse för hushållen och deras ekonomi.
Även FSMK menar att mer omsorg borde ha lagts ned på att beräkna
hushållens acceptans av den nya teknologin och vad olika spridnings-
förlopp skulle betyda över en längre period.

RRV anser att utredningens analys av förutsättningar och scenarier
innehåller flera svagheter. Bl.a. menar RRV att en ovilja från hushållen
att investera i digital mottagarutrustning kan fa den effekten att över-
gången till digitala sändningar tar lång tid. Utredaren bedömer att det
utbud om åtta digitala kanaler, som det marksända nätet i ett inlednings-
skede kan sända, är tillräckligt attraktivt for att hushållen skall investera i
digital mottagarutrustning. Enligt RRV styrker inte de uppgifter som
redovisas i utredningen en sådan bedömning. Hushåll som för närvarande
kan ta emot TV-sändningar via kabel eller parabol har sannolikt möjlig-

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

het att ta emot motsvarande utbud till en lägre kostnad. För den tredjedel
av hushållen, som i dag endast tar emot TV-sändningar via det analoga
marksända nätet, blir kostnaden för ett större utbud i inledningsskedet
lägre, om de i stället för digital mottagarutrustning väljer att köpa en
parabolutrustning.

Ericsson, liksom KTH och Journalistförbundet, påpekar att enbart
digitalisering inte kommer att räcka för att motivera den enskilde att
investera i ny utrustning på flera tusen kronor. Programinnehåll, inter-
aktivitet, nya tjänster, portabilitet eller mobilitet är sådant som sannolikt
faller avgörandet.

Nethold menar att enbart for de hushåll som vid den aktuella tid-
punkten saknar alternativ mottagarlösning, innefattande även kabel-
anslutning, blir ett markburet nytt nät en tillgång. Ett digitalt marknät får
aldrig den heltäckande betydelse som marknätet haft under televisionens
hittillsvarande epok.

5.3.2 Kostnad

Konsumentverket ifrågasätter det riktiga i att i denna situation tvinga
hushållen att skaffa ny teknik for upp emot 10 000 kr för att kunna ta del
av public service-utbudet. Statskontoret anser att användarna inte skall
behöva drabbas av extra kostnader för att stödja hemelektronikindustrin.
Vänsterpartiets mediapolitiska grupp har en liknande synpunkt och anser
att det för konsumenternas skull därför är angeläget att det under en lång
period sänds analogt parallellt med det nya digtala.

SET bedömer att det finns en risk att många hushåll väljer att inte kosta
på sig en ny digital mottagare eller avkodare även om merkostnaden i ett
längre perspektiv ligger under 2 000 kronor. Det faktum att endast 65 %
av hushållen i dag, efter ca 10 år, har skaffat sig möjlighet att ta emot ett
kompletterande utbud via satellit eller kabel, trots att detta går att
tillhandahålla för ungefär 2 000 kronor, är ett tecken i den riktningen.

Telia menar att för hushållen kommer ett införande av digital mark-
sänd distribution enligt betänkandets förslag innebära högre kostnader
och ett betydligt mera begränsat utbud av program och interaktiva
tjänster än vad som annars skulle kunna vara fallet.

HSB stödjer utredningens förslag under förutsättning att digital TV blir
tillgänglig för alla hushåll på överkomliga ekonomiska villkor.

5.3.3 Avkodare

Konsumentverket anser att en snabb övergång till digital television inne-
bär resursslöseri på flera sätt. Det handlar dels om införande av teknik
(avkodare) som man redan vid tillverkningen vet kommer att användas
en kort period, dels kommer analoga TV-mottagare att kasseras innan
deras livstid är till ända.

SVT konstaterar att den viktigaste enskilda framgångsfaktorn för
digitala sändningar är i vilken utsträckning hushållen skaffar sig utrust-
ning för att ta emot sändningarna. För att motivera hushållen att skaffa

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

utrustning och därigenom uppnå målet med universell räckvidd måste Prop. 1996/97:67
följande villkor vara uppfyllda: utbudet måste vara attraktivt och ute- Bilaga 1
slutande distribueras denna väg; utrustningen ska ha lågt inköpspris;
utrustningen ska vara ”framtidssäker”; inga standardbyten ska behöva
befaras; utrustningen måste kunna användas för olika typer av sändningar
(via markbundna sändare, satellit och över publika telenät); utrustningen
måste kunna användas för att ta emot olika programbolags och multiplex-
operatörers utbud.

StjärnTV konstaterar att de svenska hushållen direkt eller indirekt får
betala utbyggnaden av digital TV. Kostnaden för inköp av avkodare
faller direkt på respektive hushåll. Det enskilda hushållet kommer givet-
vis att värdera de tjänster som denna kostnad ger tillgång till, och jämföra
med andra tillgängliga alternativ som t.ex. kabel- eller satellitdistribution.

STIM framhåller att den dryga hälft av de svenska hushållen som redan
har tillgång till kabel-TV torde ha ganska svaga incitament att investera i
en dyrbar avkodare. Även vad gäller den övriga delen av hushållen
förefaller utredningens förutsättningar beträffande hushållens köpvilja
vara minst sagt osäkra.

Telia uppmärksammar osäkerheten i betänkandets kalkyler och analy-
ser över kostnaderna och tidsaspekten för framtagning av en avkodare för
mottagning av marksänd distribution. Telias uppfattning är att kost-
naderna för framtagning av en avkodare för digital marksänd mottagning
ligger betydligt högre än vad betänkandet räknar med. Framför allt är
tidsaspekten avgörande. Det är svårt att bedöma kostnadsutvecklingen av
komponenter men det är Telias erfarenhet under många år att
uppgiftslämnare i branschen har en tendens att vara alltför optimistiska.
Telia anser därför att kostnaderna och tiden för utveckling av olika
alternativa avkodare måste bli föremål för en ingående studie.

En fråga som uppmärksammas i flera remissvar är att många hushåll
har mer än en TV-apparat eller video och därmed kommer att behöva fler
avkodare, bl.a. NUTEK, TV-A, Sweden On Line och Kabelvision.

NUTEK framhåller att om staten vill säkerställa ett digitalt marknät
som kan nå mer än 98 % av hushållen i Sverige, och på kort tid attrahera
en majoritet av dessa, måste priset på avkodare med nödvändiga och
eventuella andra önskvärda funktioner kunna hållas mycket lågt. Detta
blir än mer nödvändigt, då de flesta hushåll idag har fler än en TV-
apparat samt åtminstone en videoapparat. I princip kommer det att krävas
en avkodare för vaije apparat, vilket kan bli mycket kostsamt för ett
hushåll. Preliminära indikationer visar att en avkodare för COFDM-
mottagning kan komma att kosta, åtminstone initialt, minst ca 5 000
kronor, dvs. ungefär lika mycket som en ny TV-apparat. På kort sikt
torde inte någon form av hem-LAN (LAN = local area network) för att
koppla samman de olika apparaterna kunna vara någon lösning.

TV4 antar att införandet av digitala marksändningar kommer att vara
betydligt kostsammare for konsumenten än vad utredaren i sina
räkneexempel indikerar. Detta beroende på att flertalet hushåll har fler än
en TV-apparat och 75 % av hushållen dessutom har en video. TV-A tror
heller inte att konsumentpriset på avkodare kommer att falla till de nivåer
som utredaren hoppas på och vi kan inte se att varken hårdvarubolag eller

programbolag kommer att subventionera avkodarna på motsvarande sätt
som har skett inom GSM-telefonin.

Kabelvision menar att kostnaden avkodare kommer att vara dubbelt
större än vad som anges i utredningen. Kabelvision understryker det
felaktiga i att tvinga de svenska hushållen att investera miljardbelopp i
den första generationens avkodare. Vid beräkningen av de svenska
hushållens kostnader för erforderliga avkodare måste även inräknas de
återstående 4,6 miljoner TV- och videomottagare som finns, utöver de av
utredaren i sin kalkyl medtagna 3,9 miljoner apparaterna.

5.3.4 Kvalitetskrav

Konsumentverket vill särskilt understryka att det är ett väsentligt konsu-
mentkrav att inte bild- och ljudkvaliteten försämras när interaktivitet,
dataöverföringar m.m. används samtidigt med sändning av televisions-
program. Konsumentverket framhåller också att den tekniska kvaliteten
inte får försämras om man väljer att öka antalet programkanaler.
Konsumentverket anser vidare att det måste ställas krav på att kon-
sumenterna skall kunna styra sitt val av tjänster och inte enbart vara
hänvisade till programbolagens utbud.

5.4 Marknadsförutsättningar

I betänkandet framhålls att det med digital TV snarare är ekonomiska
faktorer än tillgången på frekvenser som sätter gränser för utbudet. Flera
remissinstanser tar upp frågan och menar att det i dag är osäkert hur
många aktörer som kommer att vilja sända via marknätet, bl.a.
Kulturrådet, Konkurrensverket, Radio- och TV-verket, Mångfaldsrådet,
Ericsson, FSMK, Journalistförbundet, MTG, Kabelvision, Sveriges
reklamförbund och Sweden On Line.

Kulturrådet instämmer i utredningens slutsats och anser det därför vara
viktigt att de tekniska studierna kompletteras med närmare undersök-
ningar av marknadsförutsättningar. Dessutom behövs studier av hur
frekvensutrymme kan avdelas för TV-kanaler eller program som inte kan
bära sig på marknaden.

Konkurrensverket pekar på att utformningen av en reglering ställer
krav på bl.a. god marknadskännedom. Utan sådan ingående kunskap
finns det stor risk för att en reglering, i synnerhet en detaljerad, kan
komma att styra utvecklingen på ett sätt som inte är önskvärt från sam-
hällets synpunkt. Därför måste möjligheter finnas att snabbt ändra en
reglering om den - t.ex. på grund av snabb teknisk utveckling - skulle
visa sig obsolet.

Radio- och TV-verket bedömer att det är tveksamt om privata program-
företag har intresse av att sända via marknätet. I en kommersiell verk-
samhet är frågan om distributionskostnader säkert av stor betydelse. Om
distributionen i ett marknät är väsentligt dyrare än satellit- och kabel-
distribution lär det billigare alternativet vara att föredra. Är dessutom
sändningstillstånd i marknätet förenat med mer eller mindre betungande

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

villkor av public service-karaktär torde valet bli enkelt. Ytterligare ett
skäl att välja distribution i kabel-/telenät kan vara att man därigenom kan
uppnå interaktivitet mellan programföretag och tittare/användare; något
som kanske är en förutsättning för vissa tjänster man vill erbjuda. I vad
mån det ett marknät kan ge i form av god täckning, möjlighet till
regional/lokal nedbrytning och mobil mottagning ändå kan anses
innebära avgörande fördelar för privata programföretag är än så länge
ovisst.

Mångfaldsrådet bedömer att en förutsättning är att ett antal medie-
företag är intresserade av att utveckla TV-verksamhet på den svenska
marknaden på de villkor som staten ställer för närvarande. Det finns inga
entydiga tecken på det i dag. Många bedömare hävdar tvärtom att det
saknas marknadsutrymme för mer än en rikstäckande kommersiell TV-
distributör på de villkor som staten ställer.

Ericsson menar att mediaföretagens investeringsvilja står och faller
med konsumentens köpkraft och benägenhet till ny eller ändrad media-
konsumtion. Distributionskostnader, täckningsgrad, möjlighet till inter-
aktivitet, möjlighet till betalfunktioner, reklamfinansiering och graden av
statlig reglering är andra exempel på vad som kommer att vägas in i
deras beslutsunderlag.

FSMK påpekar att betänkandet saknar utvecklade resonemang om vad
TV-industrin vill, kan eller förmår erbjuda med den nya teknologin.
FSMK reagerar också på att antalet svenska kanaler måste fördubblas for
att fylla alla digitala markkanaler. Med hänsyn till att digitala satellit- och
kabelsändningar alltid kommer att vara billigare än marksändningar är
detta ett svagt underbyggt argument till förmån för en massiv utbyggnad
av marknätet.

Modern Times Group anser att tre faktorer kommer att vara avgörande
för företagets intresse att sända i någon av de nya marksända kanalerna.
Dessa är distributionskostnaden, framför allt i jämförelse med digital
satellitdistribution; penetrationsgraden, som MTG menar kommer att
vara avgörande för huruvida kommersiella aktörer vill inleda digitala
marksändningar och menar att man lämpligen bör finns ett system där
distributionskostnaden är relaterad till penetrationsgraden i det digitala
nätet; och sändningsreglema, MTG understryker vikten av att eventuella
sändningsregler för nya kanaler i så hög utsträckning som möjligt bör
vara anpassade till de regelverk som finns angivna i EU-direktivet om
gränsöverskridande television.

Kabelvision tvivlar på om det finns ett tillräckligt antal nya aktörer
som är villiga att genom reklamfinansierade sändningar hoppas på att den
svenska reklammarknaden skall utökas från att i dag omfatta 2,5 miljar-
der kronor för att finansiera fem till sex programkanaler till en marknad
som kan finansiera upp till 20 kanaler. StjärnTV anser att digital
distribution i marknät inte kan ersätta distribution över satellit och via
kabel, eftersom programmen riktar sig till ett större geografiskt område
där Sverige endast utgör en relativt liten och lokal del. Programbolagens
betalningsvilja kan antas vara ringa för att nyttja även ett digital marknät.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

Sveriges reklamförbund pekar på att reklaminvesteringar i TV-mediet
stärker respektive kanal och bäddar för ett kvalitetsmässigt bra program-
utbud, men annonsörema satsar knappast pengar om det inte finns tittare.

Sweden On Line anser att höga koncessionsavgifter kommer att
begränsa det antal programbolag, såväl svenska som utländska, som kan
tänkas vara intresserade av distribution via ett digitalt marknät då det
kommer att vara kommersiellt ointressant. Detta kan bl.a. innebära att
vissa invandrargrupper inte längre kommer att kunna att ta emot program
på sina hemspråk, vilket även StjärnTV påpekar.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

6 Digital television i ett näringspolitiskt perspektiv

6.1 Direkta effekter

Utredningen menar att digital TV-transmission på sikt skapar förut-
sättningar för digital transmission inom andra områden och länkar in
Sverige i globala informationsströmmar. Också i ett snävare perspektiv,
påpekar utredningen, är anpassningen till internationella utvecklingslinjer
av betydelse. Det bör bl.a. underlätta för svensk elektronikindustri att
hävda sig på nya marknader som den digitala transmissionstekniken
skapar.

RRV anser dock att det mot bakgrund av vad som redovisas i utred-
ningen inte går att hävda att uppbyggnaden av ett digitalt marksänt TV-
nät far mer gynnsamma industripolitiska konsekvenser än andra sänd-
ningsformer.

NUTEK bedömer att det i Sverige och Norden finns tillräckliga
förutsättningar för att klara industriell utveckling och produktion av
väsentliga komponenter och system, givet ett beslut om satsning på
digital marksänd TV i Sverige och att motsvarande beslut kommer att
fattas i andra europeiska länder, så att en tillräckligt stor marknad skapas.

NUTEK framhåller att det produktområde där svensk/nordisk industri
torde ha största möjligheterna att etablera en internationellt stark position
är avkodare och system för åtkomstkontroll, dvs. kryptering och betal-
system. Vad gäller mottagarteknik, torde endast helt nya typer av TV-
apparater baserade på heldigital teknik i kombination med någon form av
platt bildskärm kunna vara producerbar i Sverige/Norden då monterings-
arbete skulle kunna vara minimalt och skulle kunna automatiseras. Dock
skulle krets- och komponentutveckling och eventuell produktion av dessa
kräva stora resurser, såväl i form av kompetent personal som av kapital.

Ericsson betonar att en utbyggnad och drift av framtidens kommunika-
tionsnät under marknadsekonomiska villkor är en av de viktigaste fram-
gångsfaktorerna för att skapa nya marknader för informationstjänster.
Det är då som samspelet mellan attraktiva tjänster, effektiva distri-
butionsformer samt prisvärd användarutrustning kan fungera bra.

Industriförbundet motsätter sig ökad statlig styrning. En sådan kan lätt
missbrukas för ändamål som strider mot sådana effektivitetskrav som
bäst främjas med en fri marknad med konkurrens. Industriförbundet

6 Riksdagen 1996/97. 1 samt. Nr 67

noterar att utredaren inte synes helt klar på var han står i dessa avseen-
den. Världen över pågår en utveckling mot väl fungerande konkurrens
vilket också återspeglas i den svenska telelagen. Steg bakåt i jämförelse
med denna utveckling bör motverkas. Enligt Industriförbundet bör inte
Teracom få formell ensamrätt. Även utredaren synes tveksam på denna
punkt. På annan plats antyder utredaren å andra sidan att insynen och
styrmöjligheterna skulle bli bättre om bolaget Teracom omvandlades till
myndighet.

6.2 Multimedia

Utredningen betonar att den digitala tekniken leder till en samman-
smältning mellan telekommunikation, mediebranschen inkl. TV och
elektronikindustrin. Med hänsyn till den sammansmältning som digitali-
seringen innebär med avseende på infrastrukturens utnyttjande och
tjänsteutbud framstår det som svårt att inte vidga underlaget för ett beslut
om digital TV till det större området multimedia.

Teracom stödjer utredarens uppfattning att betydelsen sannolikt skulle
bli ännu större om ett beslut om digital TV åtföljs av en strategi för
multimediatjänster. KFB menar att det är av största vikt att ytterligare
utreda vilka långsiktiga konsekvenser sammansmältningen av olika
infrastrukturer och marknader för informationsbehandling, telekommu-
nikationer och massmedia får.

Göteborgs universitet, Mångfaldsrådet samt Telia framhåller en vidare
syn på IT-politiken.

Göteborgs universitet menar att en satsning på digital marksänd TV
kan inverka negativt på utbyggnaden av elektroniska motorvägar, en
satsning som torde ha större betydelse för samhällets infrastruktur än
digital TV.

Mångfaldsrådet menar att utredningens analys av utvecklingen inom
det som kallas för "multimedia", dvs. den i huvudsak tråddistribuerade
förmedling av data, program etc. inom Internet och andra nätverk, som
redan inletts, knappast styrker de slutsatser som utredaren kommit till när
det gäller den avgörande roll som en digital marksänd television kan
spela. Den tråddistribuerade förmedlingen kan förväntas växa snabbt
genom stora investeringar i utbyggda fibernät ("informationshuvud-
ledema") samt förbättrade tekniska lösningar for datakomprimering och
förmedling till enskilda hushåll av mycket stora mängder data.

Telia menar att en framsynt IT-politik med en helhetssyn på området,
måste ta hänsyn till det faktum att röst- och bildtelefoni, datakommunika-
tion, TV- och radiodistribution, informations- och programtjänster, ut-
bildning och distansarbete, miljöarbete o.s.v. hänger ihop och inte kan
särhanteras beroende på viss teknisk lösning. För att Sverige, även med
begränsade ekonomiska resurser hos stat och individ, skall kunna behålla
och säkerställa en tätposition som IT-nation krävs ett gemensamt synsätt
och en marknad som gynnar utvecklingen inom all slags bredbands-
kommunikation där interaktivitet är den bärande målsättningen.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

6.2.1 Interaktiva tjänster

Utredningen betonar utvecklingen av interaktivitet som möjliggörs av
digitalisering av traditionell radio och TV.

Flera remissinstanser tar upp frågan om interaktivitet i ett digitalt
marknät och betonar betydelsen av en snabb utveckling på området, bl.a.
Teracom, Landstingsförbundet, ABF och Riksbyggen

Teracom framhåller att det är viktigt att möjligheten att bedriva nya
medietjänster i ett markbundet digitalt nät erbjuds redan från första bör-
jan. Då kan de digitala marknäten bidra till en god balans mellan olika
distributionssätt och, som utredningen konstaterar, erbjuda en motvikt till
konkurrerande distributionsformer vilket kan gynna såväl oberoende
programföretag som etableringen av standarder. Teracom menar också
att även om man avsätter bara en begränsad andel av den totala
kapaciteten i näten för utsändning av olika informationstjänster till
konsumenterna, kan kapaciteten för sådana tjänster bli mycket stor och
täcka många behov. Interaktiviteten, dvs. konsumentens möjlighet att
sända sina meddelanden till programkällan, databanken etc. kan med
lätthet klaras med hjälp av det befintliga telenätet alternativt de mobila
telefonnäten. Överföringskapaciteten i denna riktning behöver inte vara
särskilt hög i de flesta fall. Många interaktiva tjänster är nämligen
asymmetriska till sin karaktär.

Landstingsförbundet menar att möjligheterna till interaktiv kommuni-
kation mellan sändare och mottagare öppnar vägen för helt nya metoder
och produkter. Förutsättningarna för denna utveckling är emellertid att
dagens analoga nät ersätts med digitala nät som täcker hela Sverige.

ABF betonar att den interaktiva kommunikationen måste underlättas.
ABF anser dock att ökade möjligheter för allmänheten att styra och aktivt
använda etermedia är viktigt såväl för den enskildes valfrihet som ur
demokratisk synpunkt. ABF anser sig dock sakna kompetens att bedöma
om ett markbundet digitalt nät är den bästa tekniska lösningen för att
åstadkomma ”tvåvägs-kommunikation”.

Riksbyggen lägger särskild vikt vid de boendes utökade möjligheter till
nyttjande av interaktiva tjänster (utbildning, beställ-TV, informations-
sökning) och ett aktivt TV-tittande (alternativa innehåll, bildvinklar,
förskjuten utsändning).

Flera kritiska synpunkter framförs mot marknätets möjlighet att
fungera som plattform för utvecklingen av interaktiva tjänster och hän-
visar till potentialen för tele- och kabelnäten, bl.a. Telia, Banverket,
Mångfaldsrådet, FSMK, Kabelvision, StjärnTV, Nethold, Svenska IT-
företagens organisation och Svenska kabel-TV-föreningen.

Svenska kabel-TV-föreningen, liksom StjärnTV, påpekar att distribu-
tion i marknät har betydligt lägre kapacitet än kabel- och satellit-
distribution och i praktiken saknar möjlighet till interaktivitet. En
digitalisering av marknätet kommer endast att leda till något fler vanliga
TV-kanaler.

Telia har liknande synpunkter och pekar på att krav på interaktivitet
sätter den dubbelriktade bredbandskommunikationen i fokus. Endast tele-
och kabel-TV-näten kan erbjuda bredbandskommunikation med tillräck-

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

ligt hög hastighet åt båda håll för att möjliggöra den interaktivitet som
IT-utvecklingen förutsätter.

Banverket menar att även vid en övergång till digitala TV-sändningar
via ett markbundet digitalt nät kommer det att handla om traditionell
förmedling av TV-program. Spin off-effekter och effekter, som driver
teknik- eller tjänsteutvecklingen framåt, kommer däremot att vara små. I
stället kommer tjänsteutvecklingen med bl.a. interaktiva tjänster att äga
rum i och kring de olika fasta och mobila telenät, som redan finns. Om
spin off-effekter är målet, torde en satsning på att uppmuntra och stödja
en innovativ och kundstyrd utveckling av nya, gärna interaktiva tjänster
med de befintliga telenäten som bärare, vara både billigare och
effektivare.

Mångfaldsrådet anser att utredningen inte fullt ut har tagit hänsyn till
sitt eget påpekande om att interaktiva tjänster likaväl eller bättre kan
byggas upp kring telenätet. Multimediaaltemativet - i praktiken en form
av sammansmältning av persondatorer och television - kan enligt
utredningens egna bedömningar i viss utsträckning ske redan inom de
närmaste fem åren.

FSMK reserverar sig mot den optimism som utredaren knyter till just
det digitala marknätet och framväxten av en interaktiv multimediamiljö i
Sverige. Vill staten främja en sådan utveckling är det knappast ett beslut
om digitala marknät som är mest effektivt. Marknätet, digitalt eller
analogt, är inte mer interaktivt än de satellitsändningar som utredaren
avfärdar som enkelriktade.

Kabelvision menar att interaktiva tjänster i stor skala kommer att
finnas redan inom en 3-5 årsperiod, och ej som utredaren menar inom en
10-20 årsperiod. Kabelvision anser vidare att de förutspådda interaktiva
möjligheterna ej kommer att bli verklighet med den tekniska lösning
utredaren föreslår; att använda telenätet och mobiltelenätet för returtrafik
är en förlegad tanke.

Nethold menar att planerna på att säkerställa för lokal-TV, utbildnings-
TV, och kanske andra mindre publikt och kommersiellt gångbara kanaler
och tjänster, också ytterligare försvåras om marknätet skall kunna
utvecklas konkurrenskraftigt. Bl.a. innebär kapacitetsbegränsningen att
den interaktiva möjligheten till "beställ-TV" knappast blir aktuell i mark-
nätet som därmed går miste om en av digitaltelevisionens främsta
fördelar.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

6.2.2 Utbildning

Utredningen menar att tankarna på att använda multimedia och inter-
aktivitet i ett nationellt kunskapslyft är intressanta och att en infrastruktur
för digital TV har en viktig roll att spela i det sammanhanget. Bl.a. KTH,
ABF och UR håller med om utredningens bedömning.

KTH betonar vikten av att möjligheterna ökar att nå ut med utbildning
till individer i företag och i hem, som ett led i deras livslånga lärande.
ABF anser att TV:s utbildningsmöjligheter måste utökas och utvecklas.

Sändningskostnader och koncessionsavgifter får inte bli ett hinder för
t.ex. utbildningsanordnare.

UR ser en möjlighet att väsentligt öka tillgängligheten till företagets
utbildningsprogram för allmänheten genom att företaget tilldelas en egen
kanal. Andra återkopplingsmöjligheter, t.ex. via Internet, telenät och
kabelnät kommer att utgöra viktiga delar i en interaktiv mediepedagogik.
I första utbyggnadsetappen bör en digital utbildningskanal finnas med,
enligt UR. Kanalen bör användas av UR tillsammans med folkbildning,
universitet, högskolor och andra utbildningsanordnare för att inlednings-
vis utveckla pedagogiken med hjälp av den nya tekniken. UR skulle
genom en utökad sändningstid/egen programtjänst i det digitala mark-
nätet kunna bidra till utvecklingen av det nationella kunskapslyft som
planeras och där fort- och vidareutbildning står i centrum samt individ-
uella utbildningsplaner utarbetas för alla vuxna.

FSMK betonar i stället att om staten på allvar vill satsa på en svensk
multimediaindustri och utvecklingen av nya IT-tjänster så bör pengarna
läggas på skolor och utbildning (=användama), på framtidens optiska
fibernät (=relevant infrastruktur) och stödja dem som producerar inne-
hållet i tjänsterna (bland programproducenter, public service-verksam-
heten, och i övrigt läromedelsproducenter, offentliga organ och
myndigheter vad gäller offentlig information m.fl.).

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

7 Mediepolitik

Avgörande betydelse för utredningens överväganden och förslag är
antagandet att statsmakterna även framgent vill hävda allmänna
medborgerliga intressen i fråga om televisionen, som skall grundas på en
vidsträckt yttrande- och informationsfrihet.

Kulturrådet betonar att det är väsentligt att beslutsunderlaget inte bara
utgår från vad som är tekniskt möjligt utan samtidigt beaktar vilken
verksamhet som bör eftersträvas. Förutsättningar för exempelvis en
renodlad kulturkanal, former för kulturansvar för regionala kanaler och
möjligheter till sändning av enskilda kulturprogram i pay-per-view-
system bör studeras närmare.

NUTEK menar att om de mediepolitiska målen väger tungt, ger
otvivelaktigt ett marksänt TV-nät ett kraftfullare mediepolitiskt "verktyg"
än vad telenätet tillåter, av rent tekniska skäl. Utredningen har dock
förtjänstfullt diskuterat dessa frågor.

7.1 Statens roll

Statens roll i utvecklingen av digital TV diskuteras i flera remissvar. De
frågor som främst behandlas gäller statens roll för att garantera mångfald,
i förhållande till val av distributionsteknik och lagstiftning.

Mångfaldsrådet argumenterar emot vad som enligt rådet har varit en
vägledande princip för utredningens förslag - omsorgen om att statens

roll som övervakande och tillståndsgivande instans i förhållande till
televisionen skall vidmakthållas eller stärkas. Rådet anser att denna
princip inte bör vara ensam vägledande för statens massmediestrategi,
om inte vägande skäl för detta kan anges. Statens roll bör enligt rådets
mening i första hand vara att främja mångfald och kvalitet genom att ge
goda möjligheter till produktion av program och därutöver att hindra
missbruk av yttrandefriheten. Rådet menar också att även om utred-
ningen skulle ha rätt i sin grundanalys att ett starkt statligt grepp om
tillståndsgivningen för digital distribution av TV är en viss garanti för
kvalitet och variation är det inte självklart att den statliga rollen skall
stärkas. Man kan inte heller förbise att även en offentlig koncentration av
inflytande över TV-marknaden kan medföra faror för mångfalden. Rådet
ställer sig också frågande till om det är möjligt att - som utredningen gör
i inledningen - se utvecklingen som två skilda alternativ, där det ena
skulle vara renodlat marknadsinriktat och det andra handla om att "vi
som medborgare nyttjar offentliga tjänster". Ännu mer diskutabelt är det
när utredningen i en senare del av betänkandet ställer "marknadskrafter"
och "statlig inblandning" i en sorts absolut motsatsförhållande. Självfallet
innehåller varje form av demokratisk mediepolitik inslag av bådadera.

ABF menar att ett viktigt mål för kulturpolitiken är att stödja yttrande-
friheten och skapa reella förutsättningar för att den kan utnyttjas av alla.
Därför är det ett viktigt mål för mediepolitiken att motverka ägar-
koncentration och främja balans mellan olika intressenter. Det finns
betydande stordriftsfördelar inom massmediebranschen. Det gynnar
maktkoncentration och vertikal integration mellan olika led i produk-
tions- och distributionskedjan. Vi ser idag hur lokala informations-
monopol utvecklas. Det är en uppgift för statsmakten att agera så att
monopol motverkas och att opinionsbildning inte koncentreras till ett
fåtal ekonomiskt starka ägare och producenter. Nethold anser att i den
digitala världen är tillståndsgivningen och urvalet av TV-kanaler genom
hanteringen av ett exklusivt distributionsnät knappast verkningsfullt eller
ens ett angeläget redskap för en aktiv mediepolitik. I stället bör det
statliga engagemanget i första hand inriktas på att säkerställa mångfald
och kvalitet. Härvidlag framstår avtalet med Sveriges Television och dess
möjligheter att bedriva en fortsatt tydligt definierad public service-
verksamhet som långt viktigare.

SVT påpekar att en självklar förutsättning för public service-
televisionen är att ha tillgång till de distributionsvägar som ger kontakt
med hela den svenska TV-publiken. SVT måste finnas där publiken
finns. Samtidigt är det svårt att idag med någon större precision förutspå
eller med rimliga insatser söka styra tittarnas framtida preferenser vad
gäller val av teknisk mottagningsutrustning. SVT efterlyser därför ett
flexibelt synsätt från statsmakternas sida till hur denna distribution
praktiskt skall ordnas för att även i framtiden nå hushållen, ifall de skulle
välja annat mottagningssätt än analog markmottagning. SVT framhåller
att företaget har begränsade formella och ekonomiska möjligheter att
agera offensivt. Förutsättningarna för övergången till en ny teknik måste
i särskild ordning garanteras av statsmakterna. En övergång till
sändningsteknik med ett stort antal nya kanaler i ett digitalt marknät får

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

inte innebära en tillväxt av enbart den kommersiella televisionen. SVT
måste i ett digitalt marknät få arbeta i fler än de två kanaler som företaget
idag sänder över för att öka tillgängligheten och servicen till publiken

Industriförbundet framhåller att statliga beslut inte bör låsa fast val av
teknik utan i stället möjliggöra och eventuellt stimulera innovationer och
införande av ny teknik genom fri konkurrens. Staten bör upphandla eller
eventuellt reglera funktion, inte vilken teknik som skall användas.
Marknadskrafterna bör avgöra i vilken takt förskjutningar mellan analog
och digital teknik och exempelvis mellan marksänd och satellitsänd
information skall ske. Staten bör underlätta denna process genom att
skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens.

Telia anser att det eller de distributionsaltemativ som utifrån tekniska
och marknadsmässiga utgångspunkter är de bästa, borde ges möjlighet att
utvecklas. Statens uppgift bör i första hand vara att ge de olika
alternativen likvärdiga möjligheter att utvecklas och, om behov anses
föreligga, att utreda vilka förändringar som krävs i nuvarande lagstiftning
för att utöva en rimlig kontroll av programinnehållet oavsett distribu-
tionsform. FSMK påpekar att det förefaller föråldrat att knyta statens
åtgärder för att främja vissa mediepolitiska eller kulturpolitiska mål till
en specifik teknologisk lösning.

Dramatikerförbundet menar att det är möjligt att det statliga åtagandet
att ett centralt producerat utbud skall nå alla i landet måste omdefinieras.
Skälet är att interaktivitet har en tendens att montera ner de traditionella
hierarkierna för att i stället favorisera kommunikationer i sidled. Möj-
ligen kan detta medföra att statens viktigaste ansvar begränsas till att
tillhandahålla den infrastruktur som gör sådan kommunikation möjlig för
samtliga svenska medborgare.

SITO anser att en digitalisering av just mediaområdet kommer att
medföra stora konsekvenser inom en rad områden såsom marknad,
lagstiftning och reglering. Det är därför välkommet att staten tar initiativ
i dessa frågor så att klara och stabila spelregler skapas. Ett bra tillfälle
borde vara i samband med översynen av den svenska telelagen. SITO ser
ett drivande av dessa frågor som statens viktigaste uppgift.

7.1.1 Brister i utredningen

Flera remissinstanser anser att utredningen inte ger tillräckliga svar på de
mediepolitiska frågorna, bl.a. KFB, Göteborgs universitet, RRV, Drama-
tikerförbundet och Vänsterpartiets mediapolitiska grupp.

KFB påpekar att även om samhällets behov av inflytande över TV-
mediet går att inse, är KFB inte övertygad om att alla frågeställningar,
inte heller de mediepolitiska, är fardigutredda. Det är viktigt att alla
former och medel för samhällsinflytande granskas och värderas i för-
hållande till alternativen innan frågan slutligen avgörs. Det är viktigt att
denna analys inte begränsas av politiskt sektorstänkande eller av ett
alltför snävt nationellt perspektiv samt att sambanden mellan olika lag-
och regleringsområden beaktas, bl.a. den pågående översynen av tele-
lagen.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

Göteborgs universitet framhåller att utredningen nästan helt saknar Prop. 1996/97:67
medie- eller kulturpolitiska resonemang och finner avsaknaden av sådana Bilaga 1
diskussioner anmärkningsvärd. Det finns många viktiga frågor att ställa:
Är det viktigt för svensk demokrati att staten ekonomiskt garanterar ett
marknät med 24 kanaler? Kommer en sådan utbyggnad att öka eller
minska mångfalden i utbudet? Är betal-TV, där hushållen får ta del av
TV efter betalningsförmåga, förenligt med de kulturpolitiska mål som
finns i senaste kulturutredningen? Ökar yttrandefriheten i det svenska
samhället genom att TV byggs ut? Kan investeringar inom digital TV ha
någon återverkan på presstödets storlek? Enligt vår bedömning är det
viktigt att sådana mediepolitiskt relevanta frågor blir belysta innan staten
engagerar sig inom fältet.

RRV anser liksom utredaren, att ett markbundet statligt digitalt nät ger
förutsättningar för att upprätthålla statsmakternas mediepolitiska mål-
sättningar. Det är, enligt RRV:s mening, inte tydligt utrett hur statsmakt-
erna kan garanteras ett fortsatt inflytande över TV-området och vad kost-
naderna för att åstadkomma detta blir. Det går t.ex. inte att utesluta, att
ett sådant inflytande förutsätter kraftiga subventioner för mottagar-
utrustningar. RRV instämmer i utredningens konstaterande att statliga
subventioner har flera nackdelar. RRV förordar därför restriktivitet i
subventioner.

7.2 Public service-kanalernas ställning

Utredningen menar att en mediepolitisk ambition är att erbjuda allmän-
heten ett balanserat utbud (mångfald) och understryker behovet av
programkanaler som värnar utbudet av nyheter, debatt, kultur m.m. som
är kärnan i public service-TV.

ABF understryker den ambitionen och menar att det blir allt mer
uppenbart att utan starka public service-kanaler hotas etermedierna av
utslätning, förflackning och ensidighet. Den kommersiella radion och
televisionen har inte förmått etablera och utveckla det udda, nyskapande
och annorlunda. Sökandet efter stor publik och publikens ”minsta
gemensamma nämnare” är ett hot mot mångfalden. I ett allt tätare
informations- och intrycksflöde ökar behovet av etermedia ”i allmän-
hetens tjänst”. Ett statligt engagemang bör leda till att public service-
inriktningen förstärks. Inte minst möjligheterna att använda digital-TV
för utbildningsinsatser bör utvecklas

KLYS framhåller betydelsen av public service-tanken - kravet på att
programföretagen når ut, med kvalitativt bra program, till en så stor del
av befolkningen som möjligt oavsett på vilket sätt TV-sändningama i
framtiden kommer att ske.

FSMK instämmer i utredningens ambition, att väma den svenska
public service-verksamheten och kvaliteten i det totala TV-utbudet i
landet. En utökning av antalet kanaler öppnar också möjligheter till en
utveckling av programsorter, som under senare år kommit i skymundan
eller blivit åsidosatta, såsom utbildningsprogram, lokala program eller
nordiska program.

Enligt Granskningsnämnden är det knappast troligt att mer avancerade
krav av public service-karaktär kan ställas på fler marksända digitala
programtjänster än de som kommer att skötas av de nuvarande public
service-företagen (TV4 inbegripet). Granskningsnämnden vill dock inte
utesluta att ytterligare något eller några programföretag skulle vara
villiga att ta på sig sådana krav.

Teaterförbundet, och bl.a. Svenska journalistförbundet, betonar betyd-
elsen av en radio- och TV i allmänhetens tjänst. Förbundet menar att
SVT:s långsiktiga finansiering på en högre nivå än nuvarande måste
garanteras samtidigt med beslut om digital marksänd TV.

7.3 Programutbudet

Utredningen sammanfattar den svenska mediepolitiken för program-
verksamhet och tar bl.a. upp att programmen skall vara opartiska och
sakliga. Genom mångsidighet och kvalitet skall TV-utbudet tillgodose
skiftande behov och intressen. Televisionen skall värna om svenska
språket och om program som produceras av svenska upphovsmän. Hets
mot folkgrupp, barnpornografi, olaga våldsskildringar samt förtal skall
bekämpas.

Göteborgs universitet påpekar att det inte framgår på vilket sätt detta
följer av den föreslagna utbyggnaden, annat än att om staten medverkar
till att ett nytt nät byggs ut kan den också kontrollera nätet. De
utbyggnadsformer som utredningen tänker sig, t.ex. beställ-TV, pekar
dock i annan riktning.

KLYS anser att möjligheten för staten att fortsätta bedriva en medie-
politik grundad på en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet samt att
påverka innehållet i sändningarna med hänsyn till mediets särskilda
genomslagskraft och public service-tanken, är ett av de främsta skälen till
införande av digital marksänd TV.

Våldsskildringsrådet betraktar relationen mellan den nationella
lagstiftningen och EU-rätten och vilken lagstiftning som i praktiken blir
utslagsgivande för de nya TV-kanalemas programinnehåll som en kärn-
fråga i sammanhanget. Om förslagen går igenom förutsätter Våldsskild-
ringsrådet att lagparagraferna om mediets särskilda genomslagskraft som
preciserats i förslaget till ny radio- och TV-lag (prop. 1995/96:160) skall
gälla för samtliga kanaler i det digitala nätet.

Annonsörföreningen säger i sitt yttrande ha viss förståelse för att staten
på detta sätt vill öka kontrollen över TV-mediet och påverka dess
innehåll. Annonsörföreningen vill dock framhålla (vilket också utred-
ningen gjort) att en alltför långtgående och omotiverad reglering kan
minska inte bara programbolagens och andra aktörers intresse av att
sända i marknätet, utan även annonsöremas intresse att annonsera i TV-
mediet, vilket skulle vara mycket olyckligt för den aktuella kanalen.

FSMK, liksom Vänsterpartiets mediapolitiska grupp, anser att det
finns en motsägelse som rör utredarens huvudargument om att staten
skall kunna ställa villkor på innehåll och möjlighet att följa upp att
reglerna följs (s. 149 i utredningen). Där står att "sammantaget kan sägas

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

att ju färre marktillstånd som beviljas, desto större legal möjlighet har det
allmänna till en mer omfattande reglering än EG-direktivets mini-
miregler. Förhållandet kan också beskrivas som att kvalitativa villkor
utöver direktivets minimiregler kanske bara kan ställas på ett färre antal
programföretags regler".

7.3.1 Kulturutbud och svenskt programinnehåll

Om antalet marksända TV-kanaler skulle komma att avsevärt utökas vill
Kulturrådet betona att förutsättningar bör ges för ökade sändningar med
kultur- och utbildningsinnehåll.

FSMK hade gärna sett en redovisning av kulturpolitiska mål och
innehåll i de tänkta kanalerna. I det sammanhanget bör barns och ung-
domars situation särskilt framhållas.

Kungliga Teatern ser att den kraftigt ökade programverksamheten som
föreslagits bör innebära möjligheter att också öka presentationen av
teaterns uppsättningar för televisionspubliken. Dessutom framhåller
Kungliga Teatern att det vore tacknämligt om staten i såväl kommande
avtal med medieföretagen som i sina allmänna kulturpolitiska uttalanden
tydligare markerade för att de båda nationalscenemas produktioner, som
ju bekostas av hela befolkningen, i ökad utsträckning kan visas i svensk
television.

Svenska språknämnden ser det självfallet som angeläget att vi i Sverige
även fortsättningsvis kan försäkra oss om att det finns ett TV-utbud som
fyller de krav man kan ställa på en allmänyttig television, med avseende
på innehåll och språkdräkt. Det måste fortsatt finnas möjlighet för
människor med svenska som modersmål att ta del av och delta i det
offentliga samtalet på sitt eget språk. Svenska Akademien vill betona
vikten av att regeringen ställer ett flertal marksändande digitala kanaler
till förfogande för radio och TV i allmänhetens tjänst, vilket kommer att
få avgörande betydelse för svenska språkets utveckling och därmed för
fortlevnaden av vår kulturella identitet. Skälen härtill är två: dels kommer
de marksändande digitala kanalerna att vara rikstäckande och därigenom
få en mycket stor genomslagskraft, dels utgör de den sändningsform som
ger statsmakterna de största möjligheterna att ställa krav på program-
innehållet och tillse att gällande regler följs.

Från Copyswedes utgångspunkt skulle en positiv effekt av utbygg-
naden vara om nordiska program därigenom kunde få bättre förut-
sättningar för ökad spridning.

8 Expertgrupp för multimediafrågor

Utredningen föreslår att en expertgrupp inrättas för att fördjupa analysen
av de frågor som återstår att lösa. Expertgruppen kan också övervaka och
delvis medverka till introduktion av digital multimedieteknik samt väcka
förslag om regleringar och andra insatser från samhällets sida som kan
aktualiseras av utvecklingen inom detta område. Statskontoret, Kultur-

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

rådet och RRV anser att en expertgrupp i den föreslagna formen inte
behövs.

Statskontoret vill erinra att förslag om liknande funktioner eller
programråd för massmedier återfinns i utredningarna Massmedie-
forskning för bransch och samhälle (SOU 1994:146) och Kulturpoli-
tikens inriktning (SOU 1995:84). Statskontoret förordar att de tre försla-
gen arbetas samman så att en mer samlad organisatorisk lösning skapas
för den statliga styrningen på mediesidan.

Kulturrådet är skeptiskt till den föreslagna formen för beredning och
framtagande av underlag i form av en expertgrupp för multimedieffågor.
Kulturrådet har tidigare, i sitt yttrande över Kulturutredningens slutbe-
tänkande, föreslagit att rådet även skulle fylla funktionen av att förse
departementet med underlag om delar av medieområdet. RRV har en
liknande uppfattning och menar att de uppgifter som föreslås i stället bör
lösas inom befintlig myndighetsstruktur och genom samordning mellan
befintliga utredningar.

NUTEK anser att förslaget är bra och däribland särskilt frågan om
samordning med ett program för att utveckla och använda multimedia i
ett "nationellt kompetenslyft".

Radio- och TV-verket föreslår att ledamöter med särskild kompetens
att bedöma ekonomiska konsekvenser samt yttrandefrihets-, radio- och
EG-rättsliga frågor bör sitta med i arbetsgruppen. FSMK vill fästa upp-
märksamheten på den resurs som landets medie- och kommunika-
tionsforskare utgör för fördjupade analyser. Teaterförbundet föreslår att
förbundet blir representerat i expertgruppen. Skälet är att förbundet har
djupgående kunskaper om utvecklingen i andra delar av världen, om
utövares, men även upphovsmäns, upphovsrättsliga ställning.

Granskningsnämnden föreslår att expertgruppen också bör utreda pro-
gramföretagens intresse för lokala/regionala sändningar samt allmän-
hetens vilja att under varierande förutsättningar investera i avkodare.
Gruppen bör också utreda olika alternativ vad gäller de s.k. multiplex-
operatörema - system för urval och tillstånd, krav som bör ställas, etc.
Härvid bör också yttrandefrihetsrättsliga aspekter beaktas. Vad betyder
det exempelvis om operatören före beslut angående kapacitetsutnytt-
jande, skulle kunna avkräva berörda programföretag förhandsbesked om
vad man avser att sända under en given period.

Öppna kanalen har önskemål om att expertgruppen skall bevaka frågor
kring lokal s.k. community- eller public access-television.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

9 Övriga förslag och önskemål

Teracom föreslår att ett svenskt forum bildas, på liknande sätt som skett
inom DAB-området. I det forumet bör medverka publika och privata
programbolag, operatörer, tillverkare och radiobranschen liksom föret-
rädare för Konsumentverket, Post- och Telestyrelsen, Radio- och TV-
verket samt Kulturdepartementet.

Mångfaldsrådet föreslår att en djupgående analys görs av de problem
som mångfalden ställs inför genom den tekniska utvecklingen. I denna
bör en bred krets av politiker, statsvetare, medieforskare och personer
som arbetar inom medierna medverka. En omfattande offentlig debatt är
likaledes nödvändigt.

SVT föreslår att Radiotjänst i Kiruna AB, RIKAB, eventuellt med stöd
av en underleverantör, får sköta funktionerna för åtkomstkontroll för
SVT:s digitala sändningar. RIKAB:s tjänster kan även nyttjas av andra
programbolag med sändningar över svenskt territorium.

Arkivet för ljud och bild påpekar att om utbudet av programtjänster
ökar kraftigt genom införandet av digitala sändningar kommer det att
finnas behov av nya metoder och system för långtidsarkivering av ljud-
och bildupptagningar.

Föreningen Norden noterar att möjligheten till ett utbyggt nordiskt
samarbete inte nämns explicit i utredningen, men föreningen förutsätter
att de möjligheter till ett utbyggt nordiskt TV-samarbete som de före-
slagna digitala marksändningarna ger tas tillvara.

9.1 M4-nätet

Utredningen föreslår att den frekvensplan som tagits fram för ett fjärde
marknät, kallat M4, kan användas för ett första digitalt riksnät.

Annonsörföreningen, Sveriges reklamförbund och TV-A motsätter sig
utredningens förslag och föreslår att M4 omedelbart tas i bruk för
analoga sändningar.

Annonsörföreningen drar slutsatsen att det inte finns något motsats-
förhållande mellan en utbyggnad av det digitala nätet och ett öppnande
av M4. Sveriges reklamförbund menar att reklaminvesteringar skulle
tillföra resurser för att i lugn och ro bygga upp det digitala nätet.

TVA föreslår att regeringen fattar beslut om att utreda om ett stöd
skulle vara verksamt till de programbolag som frivilligt förbinder sig till
en öppen digital distribution via satellit samt också förbinder sig att följa
den svenska radiolagen. Stödet betalas med koncessionsintäktema från
M4. Den senare punkten tror TV-A för det första kommer att gynna en
öppen digital standard som också blir grunden för det digitala marknätet
och därmed på ett effektivt sätt kommer att bidraga till en snabbare
implementering av detta. För det andra skapar det den politiska kontroll
över programbolagen som regeringen anser önskvärd.

Ericsson betonar att frekvensspektrum är en ändlig naturresurs och
området under 1000 MHz är särskilt värdefullt p.g.a. gynnsam vågut-
bredning och bra möjligheter till mobila system. Att i dag ytterligare
bygga ut analog broadcasting är ur denna synpunkt olyckligt. Man
blockerar då för lång tid värdefullt frekvensutrymme men får ett
förhållandevis lågt utbyte. Även Öppna kanalen menar att en satsning på
M4/M5 skulle ses som ett utmanande slöseri.

Prop. 1996/97:67

Bilaga 1

Kulturdepartementet

Prop. 1996/97:67

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1996

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Freivalds, Wallström, Åsbrink, Schori, Andersson, Ulvskog,
Johansson, von Sydow, Ähnberg, Pagrotsky, Östros

Föredragande: statsrådet Ulvskog

Regeringen beslutar proposition 1996/97: 67 Digitala TV-sändningar.

gotab 52805, Stockholm 1996