Kungi. Maj:ts proposition nr 127

Proposition 1952:127

Kungi. Maj:ts proposition nr 127.

yr 127.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1952/53 till arbetsmarknadsstyrelsen och den
offentliga arbetsförmedlingen m. in.; given Stockholms
slott den 1 mars 1952.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Med anledning av det förslag som framlagts av utredningen angående
näringslivets lokalisering föreslås, att den hittills bedrivna lokaliseringsverksamheten
utvecklas i huvudsak i enlighet med f. n. tillämpade riktlinjer.
Uppgiften att vara centralmyndighet för verksamheten föreslås fortfarande
ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen. Personalen för lokaliseringsärendena
föreslås något förstärkt.

En av 1950 års arbetsförmedlingsutredning företagen översyn av arbetsmarknadsstyrelsens
verksamhet och organisation redovisas. 1 fråga om
verksamhetsområdet föreslås, bortsett från lokaliseringsverksamheten, icke
annan ändring än att den av pensionsstyrelsen bedrivna yrkesutbildande
verksamheten med början under budgetåret 1952/53 överflyttas till arbetsmarknadsstyrelsen.
Denna anses fortfarande böra vara utrustad för att
bedriva beredskapsarbeten i egen regi.

1—m as Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition nr 12?.

I fråga om arbetsmarknadsstyrelsens organisation föreslås, att tre byråer
— ntlänningsbyrån, sociala byrån och försvarsbyrån — utgå ur organisationen
som självständiga byråer. En särskild arbetsvårdsbyrå samt en lokaliserings-
och utredningsbyrå föreslås inrättade. I sistnämnda byrå inordnas
även den nuvarande försvarsbyrån. Styrelsens personaluppsättning föreslås
i viss utsträckning reducerad.

I fråga om den offentliga arbetsförmedlingen redovisas en av 1950 års
arbetsförmedlingsutredning verkställd översyn av organisationen inom
Stockholms stad och län.

Arbetsmarknadsstyrelsens uppsättning av maskiner för anläggningsarbeten
föreslås kompletterad och förnyad så att den förslår för sysselsättning
av ca 3 000 man.

Anslag äskas till arbetsmarknadsstyrelsen, den offentliga arbetsförmedlingen
och arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
7 mars 1952.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Danielson, Zetterbebg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar
Nilson, Lindell.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med cheferna för kommunikations-, finans-, handels-, jordbruks-,
inrikes- och civildepartementen.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj;t, på min hemställan, under
femte huvudtiteln, punkterna 44—49 och 56, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1952/53 beräkna

följande anslag:

Arbetsmarknadsstyrelsen: Kronor

Avlöningar .................................... 3 329 000

Omkostnader ................................. 798 500

Krisorganisationen ........................... 1 050 000

Den offentliga arbetsförmedlingen:

Avlöningar .................................... 15 085 000

Omkostnader ................................. 4 006 000

Krisorganisationen ........................... 2 500 000

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens

förrådsverksamhet ........................... 100

Jag hemställer nu att få upptaga ifrågavarande spörsmål till fortsatt

handläggning. Härvid torde till en början de av utredningen angående
näringslivets lokalisering framlagda förslagen få behandlas. Därefter upptagas
i övrigt föreliggande spörsmål rörande arbetsmarknadsstyrelsen och
den offentliga arbetsförmedlingen. Slutligen torde arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsverksamhet få behandlas.

I. ÅTGÄRDER FÖR NÄRINGSLIVETS LOKALISERING.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade statsrådet Ericsson den
17 februari 1947 vissa sakkunniga att utreda och avgiva förslag rörande
frågan om näringslivets lokalisering. De sakkunniga ha den 26 januari 1951
avgivit betänkande i frågan (SOU 1951: 6). I det följande lämnas en kortfattad
redogörelse för innehållet i betänkandet samt däröver avgivna yttranden.

Kungl. May.ts proposition nr 127.

Betänkandet.

Inledning.

Utredningen redogör inledningsvis för sambandet mellan befolkningsrörelser
och näringslivets lokalisering under åren 1870—1949 samt för den
under 1940-talet förda lokaliseringspolitiken. De sakkunniga erinra bl. a.
om den upplysnings- och rådgivningsverksamhet i lokaliseringsfrågor, som
industriens produktionsråd — bildat av Sveriges industriförbund och
Svenska arbetsgivareföreningen — och dåvarande statens arbetsmarknadskommission
i samarbete påbörjade 1945. Inom arbetsmarknadsstyrelsen
handläggas numera dessa ärenden av sektionen för social planläggningsverksamhet;
under styrelsen bedriva även länsarbetsnämnderna sådan
verksamhet. Oberoende av till vilket av här nämnda organ — produktionsrådet,
arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnderna — företagen
hänvända sig, sker den lokaliseringspolitiska bedömningen efter enhetliga
riktlinjer. Av företagen inhämtas sålunda erforderliga uppgifter beträffande
behovet av manlig och kvinnlig arbetskraft, företagets fordringar på
kommunikationer samt tillgång på vatten och elkraft, särskilda anspråk
på industritomtens läge, speciella önskemål rörande verksamhetens förläggning
med hänsyn till råvarornas belägenhet och avsättningsmarknaderna
för de tillverkade produkterna in. m. Med ledning av de lämnade
uppgifterna göres i samråd med företaget en bedömning av vilka områden
som ur såväl allmänna som företagets synpunkter kunna anses lämpliga
för den planerade industrien, varefter olika orter inom dessa områden
bli föremål för undersökning.

Den hittills hedrivna verksamheten har fått relativt stor betydelse; i
samband med startandet av 200—250 nya industrianläggningar med ca
10 000 arbetare ha företagen diskuterat lokaliseringsfrågan med produktionsrådet
eller arbetsmarknadsorganeu.

Även de i flera län bildade företagareföreningarna ha handlagt lokaliseringsfrågor.

Behovet av eu samhällelig lokaliseringspolitik.

Ekonomiska synpunkter. Av affärsmässiga skäl eftersträva företagen
att förlägga produktionen till de orter, som företagsekonomiskt äro mest
gynnsamma, d. v. s. i regel där produktions- och distributionskostnaderna
bli så små som möjligt. Eu nationalekonomisk kalkyl kan emellertid
icke inskränkas till de poster, som komma till uttryck i företagets bokslut,
utan måste omfatta de totala konsekvenserna av lokaliseringsåtgärderna.
Som direkt följd av lokaliseringen kan samhället förorsakas betydande
kostnader för investeringar i bostäder, vägar, skolor etc. Vidare kunna
driftskostnaderna för anläggningar, som drivas av samhället, variera på
olika orter. Avvikelser från den nationalekonomiskt riktiga lokalisei ingen
kunna även uppstå genom att företagens val av produktionsort icke leder
till ett maximalt utnyttjande av samhällets arbetskraftsresurser. I fråga

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 5

om orter med eu arbetskraftsreserv måste övervägas om arbetskraften skall
söka sig till förvärvskällor på andra håll i landet eller om nya förvärvskällor
skola lokaliseras till den plats, som bar överskott på arbetskraft.

Sociala synpunkter. Den befolkning, som bor i glesbebyggda områden
och i små tätorter, har f. n. i flera avseenden en lägre standard i fråga om
social och kulturell service av olika slag än befolkningen i de medelstora
och större tätorterna. Genom lokaliseringspolitiska åtgärder kan man söka
stödja utbyggnaden av näringslivet inom sådana tätorter, vilka kunna
bli av betydelse som kommersiella och kulturella centra för befolkningen
på den egentliga landsbygden. Man kan vidare sträva efter att få anläggningarna
så lokaliserade, att de kunna betjäna ett så stort antal människor
som möjligt, samtidigt som man söker effektivisera kommunikationsväsendet.
Ehuru eu standardutjämning mellan olika samhällstyper endast till
en del är fråga om näringslivets lokalisering kunna åtgärder av antytt slag
reducera bestående standardskillnader. Även sådana olägenheter som den
konjunkturkänslighet, vilken uppstår på en ort om näringslivet är alltför
ensidigt, en lokal disproportion mellan antalet män och kvinnor och eu
ogynnsam åldersstruktur i ett område kunna i många fall påverkas genom
lokaliseringspolitiska åtgärder.

Försvarspolitiska synpunkter. Även om de försvarspolitiska synpunkterna
icke alltid kunna få avgörande inflytande på lokaliseringen av
näringslivet måste de likväl under överskådlig framtid tillmätas stor vikt.
Den krigsviktiga industrien bör utbyggas inom områden, som icke direkt
kunna väntas beröras av krigshandlingar till lands. Inom dessa områden
bör industrien vara grupperad så, att samma förnödenheter kunna tillverkas
på flera olika ställen och att långa transporter i samband med tillverkningen
undvikas i största möjliga utsträckning. En alltför stark koncentration
av näringslivet till ett fåtal större städer bör undvikas.

Slutsatser. Under de närmaste decennierna kan förutses en fortsatt avfolkning
av landsbygden samt en utflyttning från de landsdelar, som nu
ha en relativt stor befolkning inom jord- och skogsbruk. Då förutsättningarna
att i ökad utsträckning decentralisera produktionsenheterna inom
industri och hantverk till jordbruksbygder äro begränsade, torde lokaliscringsfrågan
främst komma att gälla vilka tätorter, som i framtiden skola
öka eller eventuellt minska sin folkmängd. För lokaliseringspolitiken blir
här uppgiften närmast att söka jämka lokaliseringen så, att det blir möjligt
att samordna bebyggelsegrupper inom större områden — i den glesa
jordbruksbebyggelsen med smärre handels- och industriorter samt dessa
med medelstora och större städer — på ett sådant sätt, att befolkningen på
landsbygden får rika kontaktmöjligheter med tätorternas affärs- och kullurliv,
samtidigt som stadsbefolkningen får ökad beröring med landsbygdens
arbetsmiljö och rekreationsmöjligheter. Lokaliseringspolitiska åtgärder
kunna sannolikt reducera de totala investeringskostnaderna i samhälle!,
sänka produktions- och transportkostnader samt medverka till att lokala
arbetskraftsresurser, som annars skulle stå outnyttjade, lagas i anspråk. Eu

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

mera aktiv lokaliseringspolitik från samhällets sida måste dock bygga på
ett väsentligt större kunskapsmaterial än man 1''. n. förfogar över.

Lokaliseringspolitikens medel.

Såväl förläggningen av olika samhälleliga institutioner som effekten av
statens verksamhet på skilda områden — t. ex. i fråga om byggnadsregleringen,
arbetsmarknads- och bostadspolitiken, jordbruket och kommunikationsväsendet
— äro av betydelse för näringslivets lokalisering. För direkt
påverkan av enskilda företags lokalisering bör i första hand upplysning
och rådgivning komma i fråga. Informationsverksamhet i lokaliseringsfrågor
är ett sätt att öka effektiviteten inom näringslivet. Då flera orter
ur företagsekonomisk synpunkt äro likvärdiga men det ur samhällelig synpunkt
föreligger stora skillnader mellan de olika alternativen, är rådgivning
värdefull. Samarbetet mellan staten och det enskilda näringslivet, som
varit av relativt begränsad omfattning och haft begränsade resurser, bör
utvidgas. Forsknings- och utredningsverksamheten måste intensifieras.

Om rådgivning icke får avsedd effekt kan ifrågasättas, om samhället
bör tillgripa ekonomiska stödåtgärder — subventioner —- för att påverka
lokaliseringen. Staten bör endast i undantagsfall lämna individuella subventioner
till enskilda företag, t. ex. då av såväl företagsekonomiska som
nationalekonomiska skäl ett flertal orter äro likvärdiga medan samtidigt
dessa alternativ äro mycket olika ur social synpunkt. Kollektiva subventioner
till företag inom vissa områden böra kunna förekomma. För en avvägning
och bedömning ur rikssynpunkt av lokaliseringsfrågor av denna
karaktär saknas emellertid f. n. lämpligt forum.

Kommunerna böra däremot icke genom subventioner påverka företagens
lokalisering; bl. a. kan härigenom den lokaliseringsinriktning, som
eftersträvas av nationalekonomiska skäl, i stor utsträckning snedvridas.
Möjligheterna att inskränka de kommunala subventionerna äro emellertid
begränsade. En aktiv statlig lokaliseringspolitik torde dock komma att
minska kommunernas benägenhet att ge subventioner till enskilda företag.

Om de angivna utvägarna att påverka näringslivets lokalisering icke
medföra önskade resultat kan övervägas, om samhället skall ha möjlighet
att genom tillståndstvång förhindra en lokalisering, som ur det allmännas
synpunkt anses olämplig. Utredningen framhåller i detta sammanhang
önskvärdheten av att förhindra lokaliseringen av nya företag till stockholmsregionen.
Innan ställning härtill tages bör dock avvaktas frågan om
byggnadsregleringens fortbestånd samt de erfarenheter, som kunna vinnas
av en utvidgad lokaliseringsverksamhet.

Lokaliseringsplaneringen.

Lokaliseringspolitiska åtgärder böra grundas på utredningar, som klarlägga
de sociala och ekonomiska konsekvenserna av olika lokaliseringsalternativ.
I viss utsträckning måste en sådan planering bedrivas i nationell

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 7

skala. För alt kunna beräkna sannolika förskjutningar i den totala sysselsättningen
och lokaliseringen av produktionsenheterna inom eu bransch
krävas ofta utredningar, som avse förhållanden inom hela landet. Kommunikationsspörsmål
och frågan om eu befolkningsförflyttning mellan olika
landsdelar måste i huvudsak bedömas ur rikssynpunkt. Andra problem
böra behandlas regionnit. Lolcaliseringsverksamheten bör inom ett område
med differentierat näringsliv och olikartad bebyggelse klargöra dels var
skilda produktionsenheter av sociala och ekonomiska skäl böra förläggas
inom området, dels ock vilka åtgärder som erfordras för att den lämpliga
förläggningen kan komma till stånd. Länen böra vara enheter för den
regionala lokaliseringsplaneringen; planeringen skall dock i vissa fall
kunna utsträckas över länsgränserna.

Lokaliseringsplaneringen har ett nära samband med den översiktsplanering,
som enligt byggnadslagen bedrives i form av generalplaner eller regionalplaner.
Lokaliseringsplaneringen måste därför samordnas med bebyggelseplaneringen
liksom med den regionala jordbruksplanering, som bedrives
under ledning av lantbruksstvrelsen. Arbetet bör fördelas så, att
frågor, som röra näringslivets lokalisering inom större områden, angripas
enhetligt för städer och landsbygd — med hjälp av material, som framkommit
i det förberedande arbetet om jordbruksplanering och bebyggelseplanering
— medan den konkreta detaljerade planeringen därefter sker för
olika områden i regionplaner och generalplaner enligt byggnadslagen resp.
i regionala jordbruksplaner.

Lokaliserings verksamhetens organisation.

Lokaliseringsverksamheten bör påbörjas i relativt begränsad skala och
i sådana former, att organisatoriska förändringar lätt kunna genomföras.
Verksamheten bör bedrivas dels genom ett centralorgan, dels genom särskilda
länsorgan.

Det centrala organet skall övertaga den rådgivning i lokaliseringsfrågor,
som f. n. bedrives av arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med industriens
produktionsråd. Organet bör beakta, att statens verksamhet om möjligt
bedrives och förlägges så, att den gynnar en utveckling av näringslivet i
överensstämmelse med den lokaliseringspolitiska målsättningen. Det skall
vidare ha ansvaret för de utredningar och slutsatser i lokaliseringspolitiska
frågor, som kunna erfordras för den översiktliga bebyggelseplaneringen och
den regionala jordbruksplaneringen samt söka intensifiera utrednings- och
forskningsverksamheten i lokaliseringsfrågor.

Utredningen har övervägt, om det centrala organet skulle kunna inordnas
i arbetsmarknadsstyrelsen. Förslaget avvisas dock. Härom anföra de
sakkunniga.

För en samordning med arbetsmarknadsstyrelsen talar framför allt att
detta verk f. n. i samråd med industriens produktionsråd har hand om rådgivningen
i lokaliseringsfrågor. En lösning, som ligger nära till hands, är
därför att den redan existerande organisationen byggs ut till eu särskild
lokaliseringsbyrå eller avdelning inom styrelsen. Vi anse dock icke att

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

organisationsfrågan bör lösas efter denna linje. Det skulle uppstå svårigheter
att på ett tillfredsställande sätt fylla samtliga de krav, som redovisats
i det föregående särskilt beträffande samordningen av statens planeringsatgärder
samt beredandet av eu fri och auktoritativ ställning åt centralorganet.
Härtill kommer att det skulle föreligga risk för att lösningen av
lokaliseringsproblemen skedde med större beaktande av de sysselsättningspolitiska
faktorerna, än som vore önskvärt ur andra samhälleliga synpunkter.

Det ligger dock i sakens natur att den erfarenhet, som genom sociala
beredskapssektionens verksamhet vunnits i fråga om lokaliseringspolitiska
åtgärder, bör utnyttjas vid planläggningen av lokaliseringspolitikens administration.
Enligt av arbetsmarknadsstyrelsen lämnade uppgifter har eu
tjänsteman med heltid och en på halvtid fortlöpande varit sysselsatta med
lokaliseringspolitiska frågor. Utredningar om arbetsmarknadsfrågor av betydelse
för lokaliseringspolitiken böra dock även i fortsättningen anförtros
arbetsmarknadsstyrelsen.

Utredningen avstyrker också, att det centrala organet inordnas i Kungl.
Maj :ts kansli eller byggnadsstyrelsen samt att för ändamålet inrättas ett
självständigt ämbetsverk. I stället förordas eu fristående nämnd — statens
lokaliseringsnämnd. Eu sådan verksamhetsform skulle bättre än någon
annan möjliggöra en smidig anpassning efter arbetsuppgifterna, vilkas storlek
ännu icke kan bestämt fixeras. Nämnden bör bestå av ordförande samt
förslagsvis 6 ledamöter. För att undvika dubbelarbete och kompetenstvister
i förhållande till byggnadsstyrelsen bör chefen för styrelsen eller dess planavdelning
vara ledamot i nämnden. Experter på arbetsmarknads-, jordbruks-,
försvars- och trafikekonomiska frågor böra finnas inom nämnden
eller såsom särskilt tillkallade sakkunniga.

I fråga om organisationen av nämndens kansli anföra de sakkunniga
i huvudsak följande.

Utredningen har ansett det vara lämpligt att kansliets personal till en
början fördelas på två avdelningar. Den ena avdelningen skall i huvudsak
handha frågor, som sammanhänga med rådgivning och granskning av olika
slags planer, främst general- och regionplaner samt jordbruksplaner. Denna
avdelning bör även svara för kontakten med olika grenar av statsförvaltningen
i syfte att bevaka lokaliseringsfrågorna. Den andra avdelningen bör
främst syssla med utredningsverksamhet och med rådgivningen till det enskilda
näringslivet. I den hittillsvarande verksamheten har man huvudsakligen
anlagt arbetsmarknadspolitiska synpunkter. I framtiden får man förutsätta,
att rådgivningen i många fall måste byggas på relativt omfattande
samhällsekonomiska och näringspolitiska utredningar. Det synes därför
naturligt, att rådgivningen till en början bör ske från utredningsavdelningen.

Kanslichefen skall leda kansliets arbete och svara för ärendenas behöriga
handläggning. Han skall därjämte särskilt ägna sig åt ledningen av
planarbetet och förestå denna avdelning. Det kommer till stor del att bero
på honom om verksamheten får en god inriktning. På innehavaren av denna
befattning måste därför ställas stora krav. Viktigast är att han äger initiativförmåga,
organisationstalang och har lätt att samarbeta med andra.
Han bör äga erfarenhet av utredningsarbete och kännedom om näringslivets
förhållanden. De sakkunniga anse det därför ofrånkomligt att kanslichefen
ges en relativt hög löneställning och i varje fall icke placeras lägre
än i Cp 14.

Kungl. Majds proposition nr 127.

Utrednings- och rådgivningsavdelningen bör utrustas med två kvalificerade
tjänstemän i Ce 31 (varav den ene förutsättes huvudsakligen komma
att syssla med utredningsarbete och den andre med rådgivningsverksamheten).
På avdelningen bör därutöver när verksamheten kommit igång
finnas minst fem befattningshavare i amanuensställning och högre.

Planavdelningen, som skall föx-estås av kanslichefen, behöver en 1 :e
aktuarie och två amanuenser.

Vid sidan om dessa extra tjänstemän behöver emellertid kansliet tillgång
till experter av olika slag. Ett anslag för arvoden till sakkunniga bör
därför ställas till nämndens förfogande att användas efter anvisningar av
Kungl. Maj :t. Det är utredningens uppfattning, att nämnden genom att
centralt anlita experter kan minska behovet av undersökningar i lokaliseringsfrågor
på andra håll inom statsförvaltningen och att därigenom
nämndens utgifter för experter kunna komma att medföra betydande besparingar
på andra håll. Utredningen föreslår att under första året anvisas
ett anslag för detta ändamål av 25 000 kronor.

För omkostnader beräknas ett belopp av 30 000 kronor.

Utredningen har med sitt förslag endast angivit den ungefärliga personal
och arbetsorganisation som anses sannolik, sedan verksamheten
vunnit viss stadga. Organisationen bör emellertid icke i sin helhet tillskapas
omedelbart utan successivt uppbyggas i den takt, som Kungl. Maj :t
finner lämplig.

De totala kostnaderna vid en fullt utbyggd organisation beräknas enligt
följande sammanställning till ca 310 000 kronor (omräknat efter 1951 års
höjning av det rörliga tillägget). Utredningen är för sin del övertygad om
att nämndens arbete kommer att leda till samhällsekonomiska vinster som
flerfaldigt överstiga kostnaderna för statsverket.

Nämnden

1 ordförande .............................

................ 5 000

0 ledamöter (2 400) ....................

................ 14 400

Planavdelningen

1 kanslichef Cp 14 .......................

................ 26 904

1 n ouo

1 förste aktuarie Cg 27 ......

(alt. förste byråsekreterare)

	2 amanuenser Ce 20 .......................	............. 21 600
Utrednings- och	2 byrådirektörer Ce 31 ..................	............. 38 232
rådgivnings-	1 förste aktuarie Cg 27 ....................	............. 15 888
avdelningen	2 aktuarier Cg 24 .......................... (alt. byråsekreterare)	.............. 27 144
	2 amanuenser Ce 20 .......................	.............. 21 600
Övrig personal	1 kontorist Ce 13 ..........................	.............. 8 088
2 kanslibiträden Ce 11 ....................	.............. 14 7 84
	4 kontorsbiträden Ca 8 ....................	.............. 25 152
	1 expeditionsvakt Ce 9 ....................	.............. 6 636
	Extra biträdeshjälp ......................	.............. 16 000
	Arvoden till sakkunniga ................	.............. 25 000
	Omkostnader ................................	.............. 30 000

Summa kronor 312 310

Kungl. Maj:In proposition nr 127.

Som regionala organ anses endast länsstyrelserna kunna komma i fråga.
Länslokaliseringsorganet bör emellertid vara sammansatt så, att såväl
näringslivet som kommunerna få inflytande på lokaliseringspolitiken. Om
länsstyrelsen får den organisation, som föreslagits av länsstyrelseutredningen,
kan detta önskemål tillgodoses. Genomföres icke länsstyrelseutredningens
förslag eller uppskjutes genomförandet av detta, bör till länsstyrelsen
knytas ett expertråd eller en kommitté med tills vidare uteslutande
rådgivande funktioner och med uppdrag att under landshövdingens ledning
och i samarbete med planberedningen inom länsstyrelsen handlägga
lokaliseringsfrågorna. Bland experterna böra finnas representanter för
landstinget och eventuellt landstingsfria städer samt representanter för
företagare och anställda inom näringslivet. Inom länsstyrelserna måste
finnas eu tjänsteman med statistisk eller ekonomisk utbildning, som kan
ägna sig åt lokaliseringsfrågor.

I denna del har en av de sakkunniga varit av avvikande mening och
i stället förordat inrättandet av ett arbets- och industridepartement.

Yttranden.

Yttranden över belänkandet ha avgivits av chefen för försvarsstaben,
arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret,
statens lönenämnd, statens organisationsnämnd, överstyrelsen för
yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen — som överlämnat yttranden från
lantbruksnämnderna — lantmäteristyrelsen, kommerskollegium —- som bifogat
yttranden från samtliga handelskamrar — riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, civilförsvarsstyrelsen, överståthållarämbetet och
samtliga länsstyrelser — vilka tillika ingivit yttranden från Stockholms
stad och vissa andra kommuner —- tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers
tekniska högskola, statens samhällsvetenskapliga forskningsråd,
Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens cenIrulorganisation
(TCO), Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges grossistförbund,
Kooperativa förbundet, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska teknologföreningen,
Svenska arkitekters riksförbund, Sveriges lantmätareförening och Föreningen
för samhällsplanering.

I yttrandena har med få undanlag vitsordats behovet av eu aktiv samhällelig
lokaliseringspolitik.

Kommerskollegium framhåller, att den starkt tilltagande konkurrensen
mellan samhällen och landsdelar om nya industrier medför behov av ökad
vägledning rörande företagens samhälleligt lämpliga lokala förläggning.
Behovet av en samhällelig lokaliseringspolitik har enligt arbetsmarknads -

Kungl. Maj:ts proposition nr 12?.

styrelsen aktualiserats genom den rådande bostadsbristen. Bostadsstyrelsen
understryker för sin del, alt lokalisering av näringslivet bör ske även under
beaktande av samhällets intresse av att undvika felinvesteringar. En ökad
differentiering av näringslivet på sådana orter, som nu domineras av konjunkturkänsliga
industrier, skulle minska riskerna för förluster. Lantbruksstyrelsen
framhåller, att lantbruksorganisationen i sin planeringsverksamhet
sökt ställa jordbruket och dess problem i belysning av näiängslivet i
dess helhet. Styrelsen anför vidare.

Industriens och andra tätortsnäringars lokaliseringsproblem ha väl hittills
oftast bedömts mot bakgrunden av de större tätorternas utbyggnadsproblem,
kommunikationsproblem etc. och mycket av det som hittills utförts
i planeringssyfte får anses vara ur intressesynpunkt starkt tätortsbetonat.
För var dag skarpes kravet på att uppmärksamma vad dessa problem
innebära för å ena sidan landsbygden och dess även till jordbruket närmast
anslutna tätorter samt å andra sidan städer och andra större tätorter
med mera ensidig funktion för stadsnäringar. Det är nödvändigt att vid
behandlingen av sådana lokaliserings- och planeringsproblem jordbruksbygdens
intresse av att erhålla ett differentierat näringsliv som ekonomisk
grund för standardhöjning mera än som hittills skett beaktas. Samhälleliga
åtgärder torde erfordras härför.

Landsorganisationen anser, att utredningen klart påvisat behovet av åtgärder
för att åstadkomma en ur samhällssynpunkt så lämplig lokalisering
av olika företag som möjligt. Liknande synpunkter ha också anförts av
länsstyrelsen i Malmöhus lön, Kooperativa förbundet, TCO, Svenska arbetsgivareföreningen
och Sveriges industriförbund.

Så länge byggnadsregleringen består, anse statskontoret och länsstyrelsen
i Jämtlands län ytterligare åtgärder för näringslivets lokalisering knappast
erforderliga.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner det tveksamt, om den i och för
sig önskvärda spridningen av industrien till landsbygden kan främjas genom
samhälleliga åtgärder. Eu utveckling utan ingripande från myndigheter
eller kommuner vore den lyckligaste. Med hänsyn till osäkerheten vid en
bedömning av lokaliseringen ur försvarsberedskapssynpunkt anser riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap ur sin synpunkt behov ej föreligga
av en särskild organisation för lokaliseringsplanering.

Vad utredningen anfört om forskning samt upplysning och rådgivning
som lokaliseringspolitiska medel biträdes i flertalet yttranden.

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Skaraborgs och Västmanlands
län, Svenska stadsförbundet, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund
samt TCO förorda, att lokaliscringsverksamheten tills vidare
begränsas till nämnda uppgifter. Likartade synpunkter ha framförts av
Kooperativa förbundet. Olämpligheten av kommunala subventioner understrykes
i de flesta remissutlåtandena. Tillståndsgivning som lokaliseringspolitiskt
medel avstyrkes i de yttranden, där denna fråga direkt behandlats.

Vad beträffar verksamhetens organisation har förslaget om inrät -

Kungl. Maj ds proposition nr 127.

tande av eu fristående Iokaliseringsnämnd avstyrkts i det övervägande antalet
yttranden. Statens organisaiionsnämnd, flertalet länsstyrelser, Svenska
arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,
Kooperativa förbundet, Sveriges hantverks- och smäindustriorganisation
samt TCO förorda i allmänhet, att den centrala lokaliseringsverksamheten
förlägges till arbetsmarknadsstyrelsen. Åtskilliga anse det tillräckligt om
en viss utvidgning av den av arbetsmarknadsstyrelsen i samarbete med
produktionsrådet hittills bedrivna upplysnings- och rådgivningsverksamheten
kommer till stånd. Kooperativa förbundet anser, att risken för att
sysselsättningspolitiska faktorer skulle vinna större beaktande än andra,
om verksamheten förlägges till arbetsmarknadsstyrelsen, kan förebyggas,
om till styrelsen knytes en nämnd med representanter för berörda ämbetsverk
och näringslivet. En förstärkning av arbetsmarknadsstyrelsen med
sådana representanter förordas även av länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads
och Örebro län. Av övriga avstyrkande instanser föreslår statskontoret
kommerskollegium som centralorgan. Länsstyrelsen i Hallands län förordar
en beredning inom Kungl. Maj :ts kansli.

Byggnadsstyrelsen förordar tills vidare endast fortsatt utredning. Den
verksamhet och de åtgärder, som tills vidare skulle kunna åläggas den
föreslagna nämnden, torde nämligen bli av så förberedande karaktär att ett
lika gott resultat hör kunna uppnås av en till organisationsformen mera
obunden, fortsatt utredning. De områden, som närmast sammanhöra med
lokaliseringsfrågorna, äro bebyggelseplaneringen och verksamheten rörande
reglering av arbetskraft och investering. Styrelsen finner det därför naturligt
att de två verk, byggnadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen, som
i främsta rummet svara för dessa verksamheter och vilkas organisation
omspänner eller har tillgång till såväl länsinstanser som kommunala organ,
åläggas fullfölja denna utredning, eventuellt med biträde av den särskilda
ytterligare expertis som kan befinnas lämplig.

Riksförbundet landsbygdens folk föreslår, att tills vidare endast en forskningskommitté
tillsättes med uppgift att samordna utredningsverksamheten.

Bland de myndigheter och organisationer, som tillstyrka förslaget om
inrättande av eu särskild nämnd, märkas arbetsmarknadsstyrelsen — som
anser att nämndens kansli bör förläggas till styrelsen — lantbruksstyrelsen,
lantmäteristyrelsen, överståthållarämbetct, Landsorganisationen och
Sveriges lantbruksförbund. Kommerskollegium tillstyrker förslaget om en
särskild nämnd under förutsättning att denna inordnas under arbetsmarknadsstyrelsen
och att verksamheten även i fortsättningen bedrives i nära
samband med industriens produktionsråd.

Bostadsstyrelsen föreslår, att tillsynen över plan- och byggnadsväsendet
flyttas från byggnadsstyrelsen till ett nytt ämbetsverk, som även skulle
handlägga lokaliseringsfrågor. Tills vidare kan för lokaliseringspolitiken
inrättas en särskild nämnd under byggnadsstyrelsen.

I de flesta yttrandena är inställningen positiv till utredningens förslag

Kungl. May.ts proposition nr 127.

att länsstyrelserna skola vara regionala lokaliseringsorgan. Förslaget tillstyrkes
uttryckligen av bl. a. bostadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmätcristyrclsen,
ett flertal länsstyrelser, Sveriges lantbruks förbund och Landsorganisationen.
Vissa länsstyrelser anse det dock tveksamt, om det av organisatoriska
skäl går att f. n. genomföra förslaget. I några yttranden förordas,
att verksamheten handliaves av de inom vissa länsstyrelser verksamma
länsråden. Länsarbetsnämnderna såsom regionala lokaliseringsorgan
föreslås bl. a. av kommerskollegium, några länsstyrelser och TCO.
Arbetsmarknadsstyrelsen understryker behovet av samordning av den planeringsverksamhet,
som olika länsorgan utföra. I avbidan på ytterligare
erfarenhet böra länsarbetsnämnderna tills vidare fungera som regionala
lokaliseringsorgan. överslåthållarämbctet framhåller, att spörsmålet om
Stor-Stockholmsområdets framtida administration, såvitt angår för området
gemensamma lokaliserings- och planeringsfrågor, snarast måste lösas.

Departementschefen.

Den verksamhet, som hittills bedrivits i skilda former i syfte att ernå
en lämplig förläggning och spridning av industriföretagen, har varit av icke
ringa betydelse. Utredningen angående näringslivets lokalisering har i sitt
betänkande förordat eu systematisk utveckling av denna verksamhet. I likhet
med utredningen och flertalet av dem som yttrat sig i ärendet är jag av
den uppfattningen, att samhället bör bedriva en aktiv lokaliseringspolitik.
Kunskaperna på detta område äro emellertid ännu långt ifrån fullständiga.
Det blir därför en primär uppgift att sammanställa och bearbeta tillgängligt
material samt att främja specialundersökningar och annan forskning.

De synpunkter av ekonomisk, social och försvarspolitisk natur, som utredningen
anlagt på behovet av en samhällelig lokaliseringspolitik, äro enligt
min mening beaktansvärda. Lokaliseringspolitiken bör samordnas med
strävandena all maximalt utnyttja tillgängliga arbetskraftsresurser och
stödja utbyggnaden av näringslivet på de platser, där de totala kostnaderna
för produktionen äro lägst. Särskild uppmärksamhet bör ägnas folkminskningen
på landsbygden och utflyttningen från de landsdelar, som nu ha eu
relativt stor befolkning inom jord- och skogsbruk. Jag vill i sammanhanget
erinra om det allvarliga problem, som Stor-Stockholms tillväxt innebär.

De ekonomiska och sociala synpunkterna på lokaliseringspoliliska åtgärder
måste i det praktiska arbetet ofta komma i konflikt med varandra.
Avvägningen för därvid ske från fall till fall. Betydelsefullt är emellertid
alltid att de ekonomiska konsekvenserna i vidsträckt mening av olika alternativa
åtgärder bli klarlagda.

En precisering av de riktlinjer, efter vilka lokaliseringspolitiken bör arbeta,
när det gäller förläggningen av näringsliv och samhälleliga anläggningar
inom olika regioner, bör kunna erhållas genom såväl undersökningar
berörande hela landet som regionala studier av den typ som lokaliseringsutredningen
skisserat. Sådana regionala studier synas böra komma till

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

stånd länsvis och anknytas till bebyggelseplaneringen och den regionala
jordbruksplaneringen. Frågor som röra näringslivets lokalisering inom
större områden böra således angripas enhetligt för stadsbygd och landsbygd.
En dylik samordning med ömsesidigt utbyte av material och synpunkter
torde vara nödvändig för att såväl den översiktliga planeringen som lokaliseringspolitiken
skola kunna bedrivas ändamålsenligt.

Vad angår lokaliseringspolitikens medel synes den politik, som från samhällets
sida skall bedrivas i syfte att påverka enskilda företags förläggning,
främst böra få formen av upplysning och rådgivning. Denna verksamhet
måste framför allt taga sikte på att för företagarna klargöra de sociala och
ekonomiska förhållanden, som ur det allmännas synpunkt böra beaktas
vid lokaliseringen. Företagarna å sin sida böra ha intresse av att centralt
och lättillgängligt kunna få erforderliga upplysningar rörande sådana förhållanden,
som äro av betydelse för deras ställningstagande i lokaliseringsfrågor,
såsom arbetsmarknadsläget på olika platser, markpriser, transportkostnader
o. s. v.

I åtskilliga remissuttalanden har framhållits, att lokaliseringspolitiken
tills vidare icke bör omfatta mera än forskning och rådgivning. Denna uppfattning
kan motiveras med att man här rör sig på ett svårbedömbart och
föga känt område. Med hänsyn härtill synes det riktigt att forsknings- och
upplysningsverksamhet i synnerhet i begynnelseskedet erhåller en dominerande
ställning vid lokaliseringspolitikens utformning. Jag vill emellertid
samtidigt understryka, att om dessa uppgifter effektivt skola kunna fullföljas
måste ett fortlöpande intimt samarbete äga rum mellan statliga, kommunala
och enskilda organ, som i olika sammanhang syssla med lokaliseringsfrågor.
Ett .statligt organ på detta område bör sålunda söka samordna
strävandena att åstadkomma en välavvägd lokalisering. Man har anledning
hoppas att genom en sådan samordnande verksamhet efterhand skola
vinnas icke blott ökade kunskaper om olika lokaliseringsproblem utan överhuvudtaget
ett bättre underlag för en sund lokaliseringspolitik.

Jag delar lokaliseringsutredningens uppfattning, att individuella bidrag
av staten som medel för lokaliseringspåverkan i regel icke böra förekomma.
Frågan huruvida kollektiva bidrag böra ifrågakomma torde få prövas i
varje särskilt fall. I överensstämmelse med vad som anförts såväl av utredningen
som i flertalet yttranden vill jag understryka önskvärdheten av att
de kommunala subventionerna upphöra. Lokaliseringsorganet bör vid fortlöpande
samarbete med kommunerna ha sin uppmärksamhet riktad härpå.
Den fortsatta utvecklingen torde få utvisa, huruvida anledning kan anses
föreligga att vidtaga några särskilda åtgärder på detta område.

Tillståndsgivning för att förhindra olämplig lokalisering anser jag icke
erforderlig. Så länge byggnadsregleringen fortgår, böra emellertid lokaliseringspolitiska
synpunkter anläggas vid prövningen av ansökningar om
byggnadstillstånd. Tillståndsärenden av lokaliseringspolitisk betydelse pas -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 15

sera numera arbetsmarknadsstyrelsens sociala planläggningssektion för
yttrande. Motsvarande ordning bör gälla för lokaliseringsorganet.

Utöver de direkta lokaliseringspolitiska åtgärder, som här berörts, bör
lokaliseringsorganet skaffa sig god överblick över lokaliseringen av statens
olika verksamhetsgrenar.

Genom den föreslagna uppläggningen av samhällets politik på detta område
får lokaliseringsorganet vissa möjligheter att indirekt inverka på lokaliseringen
av det enskilda näringslivet. En sådan indirekt påverkan bör
även ske genom att lokaliseringsorganet uppmärksamt följer verksamheten
inom olika områden av samhällslivet ur lokaliscringspolitisk synpunkt.
Med hänsyn till vad som tidigare anförts om målsättningen för lokaliseringspolitiken
är det av största vikt, att denna politik nära samordnas med
arbetsmarknadspolitiken, bebyggelseplaneringen och jordbruksplaneringen.

De nu berörda uppgifterna böra enligt utredningen anförtros ett centralt
statligt organ. Vissa skäl kunna tala för att samma centrala myndighet bör
handlägga frågor angående såväl stadsplaneväsendet som näringslivets lokalisering.
Frågan om en eventuell omorganisation av stadsplaneväsendet
är för närvarande under behandling inom kommunikationsdepartementet.
Oavsett hur denna fråga löses, synes det även för planväsendet fördelaktigt,
att det redan nu skapas en organisation, som kan ge översiktsplaneringen
erforderligt underlag i fråga om lokaliseringspolitiska utredningar och bedömanden.
Detta har även framhållits av flera remissmyndigheter. Det
är emellertid önskvärt, alt organisationen ges en sådan form, att man icke
förhindrar att bebyggelseplanering och lokaliseringspolitik organisatoriskt
sammanföras, om detta framdeles skulle visa sig ändamålsenligt.

Utredningen har föreslagit inrättande av en särskild nämnd, varigenom
eu fri och auktoritativ ställning skulle beredas centralorganet. I åtskilliga
yttranden har emellertid uttalats den uppfattningen, alt eu viss utvidgning
av arbetsmarknadsstyrelsens sektion för social planläggning bör vara tillräcklig.
Arbetsmarknadsstyrelsen själv samt kommcrskollegium ha uttalat
sig för en särskild nämnd, som dock skulle vara knuten till styrelsen.

Då verksamheten tills vidare endast bör ha försökskaraktär torde det ur
administrativ synpunkt vara lämpligt, att den förlägges till någon redan
bestående myndighet. I första hand synas härvid arbetsmarknadsstyrelsen
och byggnadsstyrelsen kunna komma i fråga. I avvaktan på närmare erfarenheter
och den slutliga utformningen av planväsendets organisation förordar
jag, att ledningen av lokaliseringsverksamheten tills vidare förlägges
till arbetsmarknadsstyrelsen, vilken som nämnts redan har en sektion med
vissa uppgifter på detta område. .lag har övervägt, huruvida styrelsen för
prövning av de lokaliseringspolitiska frågor, som enligt mitt förslag skola
handläggas av centralorganet, bör kompletteras med speciell sakkunskap på
samma sätt som redan sketl genom den särskilda delegationen hos styrelsen
för frågor rörande arbetslöshetsförsäkring. Inrättandet av en sådan delegation
synes emellertid kunna anstå något. Till en början torde det erforderliga

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

samrådet med berörda myndigheter, organisationer m. fl. kunna ske i andra
former.

Såsom närmare utvecklas vid behandlingen i det följande av arbetsmarknadsstyrelsens
organisation, bör den nuvarande sociala planläggningssektionen,
där lokaliseringsfrågorna för närvarande behandlas, ingå i en lokaliserings-
och utredningsbyrå. Denna byrå bör som en av sina huvuduppgifter
ha lokaliseringsfrågorna. Till personalorganisationen torde jag fä
återkomma i nämnda sammanhang.

Jag är icke för närvarande beredd att taga ställning till organiserandet
av den lokaliseringspolitiska verksamheten på länsstadiet. Jag anser ej
detta vara något hinder för att påbörja verksamheten; tvärtom torde vara
lämpligt att innan länsorganisationen hinner fastlåsas avvakta erfarenheten
från det centrala lokaliseringsorganets arbete. De uppgifter som här
föreligga torde tills vidare få ombesörjas av länsstyrelserna, länsarbetsnämnderna,
lantbruksnämnderna och andra lokala organ, som handlägga
ifrågavarande ärenden. Ett ståndpunktstagande i denna del är även beroende
av länsstyrelsernas blivande organisation. Jag förutsätter, att centralorganet
med uppmärksamhet följer frågan om lokaliseringsverksamheten i länen
och — sedan erfarenheter vunnits — avger förslag till ordnandet av denna
verksamhet.

II. ARBETSMARKNADSSTYRELSENS ORGANISATION.

1950 års arbetsförmedlingsutredning1, vilken tidigare behandlat den
offentliga arbetsförmedlingens organisation, har avlämnat ett den 22
november 1951 dagtecknat betänkande angående arbetsmai’knadsstyrelsens
organisation. Utlåtanden över betänkandet ha avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen, pensionsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,
skolöverstyrelsen, statens lönenämnd, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund
och Arbetsmarknadstjänstemännens riksförening, Sveriges
juristförbund, Statsverkens ingenjörsförbund och Svenska väg- och vattenbyggares
riksförbund. Svenska arbetsgivareföreningen har förklarat sig
icke önska avge utlåtande över betänkandet.

Översikt av organisationen.

Arbetsmarknadsstyrelsen inrättades enligt beslut av 1947 års riksdag
(prop. nr 239, statsutsk. uti. nr 227, rd. skr. nr 441) fr. o. m. den 1 januari
1948. Styrelsen utgöres av en generaldirektör och chef, en överdirektör och

1 Riksdagsmännen Gustaf Karlsson (ordförande), I. Johansson och G. Åqvist samt
byråchefen L. Hultströra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

souschef samt sju av Kungl. Maj :t särskilt utsedda ledamöter. Kungl.
Maj:t har därjämte förordnat, att hos styrelsen skall tills vidare vara inrättad
en arvodesbefattning såsom överingenjör med ställning som souschef
beträffande vissa ärenden. Hos styrelsen finnas inrättade två delegationer,
vilka utöva styrelsens beslutanderätt i vissa ärenden. Den ena
delegationen handhar ärenden rörande erkända arbetslöshetskassor, den
andra ärenden angående inköp av gatsten för statens räkning. Styrelsens
kansli delas i en permanent del och en krisdel. Inom styrelsen finnas tio
byråer.

Arbetsförmedlingsbyråns huvuduppgift är att planlägga och övervaka
arbetsförmedlingens verksamhet.

Yrkesvägledningsbyrån handhar ärenden rörande ungdomsförmedling
och yrkesvägledning.

Försåkringsbyrån handlägger ärenden rörande arbetslöshetsförsäkringen.

Sociala byråns arbetsuppgifter äro fördelade på tre sektioner, nämligen
sektionen för arkivarbeten och musikerhjälp, sektionen för allmän arbetslöshetshjälp
(kontantunderstöd m. m.) och sociala planläggningssektionen.

Tekniska byråns huvuduppgifter äro att upprätta förslag till investeringsreserv
(planläggningssektionen) samt att handlägga ärenden rörande statliga
och statskommunala beredskapsarbeten (byggnadssektionen).

Försvarsbyrån handlägger ärenden rörande utnyttjande av landets arbetskraft
under krigs- och beredskapstillstånd (uppskov in. in.).

Kanslibyrån är organiserad på tre sektioner, juridisk-administrativa sektionen,
personalsektionen och statistiksektionen.

Kameralbyrån är likaledes indelad i tre sektioner, kamerala sektionen,
revisionssektionen och intendentursektionen.

Utlänning sb yr ån handlägger ärenden angående arbetstillstånd för utländsk
arbetskraft, praktikantutbyte med utlandet m. in. Till byrån har
tills vidare även knutits arbetsvårdssektionen, vilken tidigare ingått i yrkesvägledningsbyrån.

Byggnadstillståndsbyråns uppgifter omfatta ärenden angående ansökningar
om byggnadstillstånd.

Utlänningsbvrån och byggnadstillståndsbyrån tillhöra styrelsens krisorganisation,
övriga byråer den permanenta organisationen.

Arbetsförinedlingsutredningens förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde.

Utredningen har ifrågasatt mera väsentliga förändringar i arbetsmarknadsstyrelsens
arbetsuppgifter endast i fråga om arbetsvärden, styrelsens
byggande verksamhet samt förrådsverksamheten.

Den arbetsvärdande verksamheten för partiellt arbetsföra har, anför utredningen,
under senare år successivt utbyggts i anslutning till de förslag.

2—2 57 6 2 Bihavg till riksdagens protokoll 1952. 1 sand. Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

som framlagts av kommittén för partiellt arbetsföra. Sedan statsmakterna
år 1950 uppdragit vissa riktlinjer för den fortsatta försöksverksamheten på
detta område (prop. 1950: 167), har arbetsmarknadsstyrelsen tillagts flertalet
av de uppgifter, som kommittén förutsatt skola ankomma på styrelsen
i egenskap av centralt arbetsvårdsorgan. Ett undantag utgör den yrkesutbildande
verksamhet, som pensionsstyrelsen utövar och vilken av kommittén
föreslagits skola överflyttas till arbetsmarknadsorganen. Under frågans
behandling vid 1950 års riksdag uttalade departementschefen som sin uppfattning,
att det i längden kommer att framstå som administrativt olämpligt,
att arbetsmarknadsstyrelsen och pensionsstyrelsen parallellt och utan
klar gränsdragning sinsemellan bedriva yrkesutbildande verksamhet för
partiellt arbetsföra (prop. 1950: 167, s. 59). Emellertid var departementschefen
icke beredd att föreslå beslut om överflyttning utan ansåg, att arbetsmarknadsstyrelsen
borde vinna ytterligare erfarenhet av den arbetsvårdande
verksamheten, innan en dylik överflyttning skedde. Utredningen har
i denna fråga haft överläggningar med de båda verkens ledning. Härunder
har framkommit, att det synes möjligt att den ifrågasatta överflyttningen
skulle kunna verkställas successivt med början den 1 juli 1952. Utredningen
förordar för sin del eu sådan lösning av frågan.

Utredningen erinrar, att frågan huruvida arbetsmarknadsstyrelsen bör
organiseras för att i egen regi bedriva beredskapsarbeten var föremål för
ingående övervägande av sakkunniga rörande ett centralt arbetsmarknadsorgan
(SOU 1947:27). Utredningen anför vidare följande.

Den lösning av frågan, som de sakkunniga stannade för och som godkändes
av statsmakterna, innebar att åt styrelsen borde uppdragas den
byggande verksamhet, som erfordrades för att möta mera tillfälliga ökningar
av arbetslösheten inom visst mera begränsat yrkesområde eller geografiskt
område. Styrelsen skulle dock alltid ha hand om arbeten i sådan
omfattning, att den ur beredskapssynpunkt erforderliga minimiorganisationen
blev fullt sysselsatt. I fråga om denna funno de sakkunniga det
angeläget, att organisationen utformades så att den kunde avvecklas, om
utvecklingen skulle föranleda därtill. Alternativet till arbetsmarknadsstyrelsen
som byggande verk, nämligen att för undvikande av dubbelorganisation
väg- och vattenbyggnadsverket skulle ha hand om all statlig byggnadsverksamhet
i beredskapssyfte, bedömes av de sakkunniga liksom vid
frågans fortsatta behandling som mindre lämpligt. Den vägledande synpunkten
var härvid, att en effektiv beredskap på ifrågavarande område
var av den största betydelse ur samhällsekonomisk och social synpunkt
även under tider med förhållandevis ringa arbetslöshet. Erfarenheten hade
utvisat, att en organisation, där centralorganet för arbetslöshetsfrågor kunde
i egen regi driva arbeten, hade goda möjligheter att ingripa snabbt och
effektivt, vilket icke kunde anses vara fallet, om centralorganet var helt
beroende av andra myndigheter för anordnande av arbeten. För väg- och
vattenbyggnadsverkets del påvisades, att vissa svårigheter voro förknippade
med verkets sysslande med beredskapsarbeten på grund av att i verkets
normala verksamhet strängt ekonomiska synpunkter måste vara avgörande.
Såsom ett ytterligare skäl mot att samordna upprätthållandet av en beredskapsorganisation
med väg- och vattenbyggnadsverkets normala verksamhet

Kungl. Majrts proposition nr 127.

åberopades, att de sociala synpunkterna i vissa hänseenden måste få en
utslagsgivande betydelse, när det gäller arbeten, som anordnas av sysselsättningspolitiska
skäl. Däremot ansågs det icke möjligt att helt fritaga
väg- och vattenbyggnadsverket från beredskapsuppgifter med hänsyn till
att vid en arbetslöshet i större utsträckning en omfattande medverkan från
detta verk torde vara ofrånkomlig.

För att belysa utvecklingen har utredningen lämnat vissa uppgifter
angående antalet arbetsplatser samt antalet hänvisade arbetare vid statliga
beredskapsarbeten i arbetsmarknadsstyrelsens (arbetsmarknadskommissionens)
regi sedan 1946.

Antal arbets- Antal hänvisade

År platser arbetare

	Lägst	Högst	Lägst	Högst
1946 ................	................. 27	51	359	1 361
1947 ................	................. 14	38	114	730
1948 ................	................. 10	23	132	491
1949 ................	................. 12	20	135	415
1950 ................	................. 10	22	131	459
1951 ................	................. 7	11	54	228

Motsvarande siffror för statliga beredskapsarbeten i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
regi framgå av följande sammanställning.

Antal arbets- Antal hänvisade

År platser arbetare

	Lägst	Högst	Lägst	Högst
1946 ................	................. 47	76	566	2 210
1947 ................	.................. 27	61	199	1 341
1948 ................	................. 29	45	241	969
1949 ................	................. 25	44	346	878
1950 ................	.................. 21	37	240	738
1951 ................	.................. 15	26	148	351

I statskommunala arbeten ha under samma tid sysselsatts hjälpsökande
arbetslösa enligt följande tablå.

	Antal arbets-	Antal hänvisade
År	platser			arbetare
	Lägst	Högst	f Lägst	Högst
1946 ................	.................. 47	86	429	1 104
1947 ................	.................. 17	50	125	773
1948 ................	.................. 17	45	112	543
1949 ................	.................. 15	51	125	614
1950 ................	.................. 9	52	58	842
1951 ................	.................. 2	17	12	287

Utredningen framhåller, att omfattningen av beredskapsarbetena, såsom
sammanställningarna utvisa, minskat starkt under den senaste femårsperioden.
Detta gäller särskilt de arbeten, som drivas i arbetsmarknads -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

styrelsens regi. Ehuru styrelsens organisation för dessa uppgifter minskats,
synes organisationen f. n. icke vara fullt utnyttjad. Utredningen anför i
detta sammanhang vidare.

De statliga beredskapsarbetena ha under de senaste åren haft så liten
omfattning, att de mycket väl skulle kunna drivas antingen av väg- och
vattenbyggnadsverket eller av arbetsmarknadsstyrelsen. Om samtliga beredskapsarbeten
överföras till väg- och vattenbyggnadsverket skulle personalbehovet
inom detta verk knappast öka nämnvärt (bortsett från arbetsledarna).
En sådan överföring skulle innebära, att arbetsmarknadsstyrelsens
uppgifter beträffande beredskapsarbetena inskränktes till att pröva
behovet av sådana arbeten, att besluta om igångsättande av arbeten i de
fall, då behovet av arbetsobjekt icke kan tillgodoses på annat sätt, att ställa
medel till förfogande samt att avsyna statskommunala beredskapsarbeten
och granska redovisningar för sådana arbeten. En minskning av arbetsmarknadsstyrelsens
tekniska personal skulle härvid vara möjlig. Arbetsmarknadsstyrelsen
torde i sin tur utan personalökning kunna överta de
beredskapsarbeten, som drivas av väg- och vattenbyggnadsverket. Någon
om än ringa personalminskning skulle härigenom möjliggöras inom sistnämnda
verk.

Enligt utredningens uppfattning tala fortfarande de skäl, som åberopades
vid arbetsmarknadsstyrelsens tillkomst, för att styrelsen utrustas
på sådant sätt, att den kan driva beredskapsarbeten i egen regi. Detta talar
i sin tur för att väg- och vattenbyggnadsverkets beredskapsarbeten överföras
till arbetsmarknadsstyrelsen. Emellertid äro å andra sidan vissa fördelar
förknippade med att väg- och vattenbyggnadsverket driver sådana
arbeten. Genom att beredskapsarbetena huvudsakligen drivas under vintern,
då det ordinarie vägbyggandet har sin minsta omfattning, kunna såväl
arbetsledare som vissa maskiner utnyttjas effektivare än eljest skulle
vara fallet.

Med hänsyn härtill anser utredningen det vara en lämplig anordning,
att väg- och vattenbyggnadsverket fortsätter att i viss omfattning driva
beredskapsarbeten samt att arbetsmarknadsstyrelsen tillföres andra byggande
uppgifter, så att dess tekniska personal utnyttjas fullt. En möjlighet,
som angives av utredningen, är att styrelsen, som tidigare bedrivit
vatten- och avloppsföretag i beredskapssyfte, övertager den byggande verksamhet
beträffande dylika företag, som väg- och vattenbyggnadsverket bedriver
som entreprenör för kommunerna. Utredningen har under sina
överväganden funnit en sådan anordning lämplig och anser, att denna
fråga bör närmare övervägas i samband med prövningen av 1946 års vattenoch
avloppssakkunnigas förslag (SOU 1951:26). För den händelse detta
förslag icke kan genomföras, bör det ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen
att undersöka även andra utvägar att tillföra styrelsen byggande uppgifter.

Utredningens förslag beträffande arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet
behandlas i ett särskilt avsnitt i det följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Bgråindelningcn.

Utredningens förslag i fråga om byråindelningen bär uppgjorts i samråd
med verkets ledning och bygger enligt utredningen i allt väsentligt på
vunna erfarenheter av den år 1947 beslutade organisationen.

Utredningen har till en början erinrat, att man vid utformandet av
den nuvarande organisationen övervägde hur rimliga anspråk på organisationens
elasticitet med hänsyn till de skiftande förhållandena på arbetsmarknaden
skulle kunna låta sig förena med kravet på nödig stadga och
kontinuitet i fråga om verksamhetens bedrivande. Övervägandena föranledde
bl. a. en uppdelning av arbetsmarknadsstyrelsens organisation i eu
permanent del och en krisdel. Till krisdelen fördes personalorganisationen
för ärenden rörande byggnadsregleringen och utlänningsverksamheten.
Utmärkande för krisdelens organisation är att några ordinarie
tjänster icke kommit till användning inom densamma utan endast extraordinarie
och extra tjänster. Antalet extraordinarie tjänster är därjämte
maximerat.

Utredningen har föreslagit, att uppdelningen i en permanent del och en
krisdel skall bibehållas. Med hänsyn till den ovisshet som råder rörande
investeringskontrollen i framtiden bör den personal, som erfordras för
ärenden rörande byggnadsregleringen, enligt utredningens mening tills
vidare alltjämt lämnas utanför den permanenta organisationen.

Beträffande personalen för utlänningsärenden har utredningen funnit
frågan mera tveksam. Ehuru de numera kvarstående uppgifterna i stort
sett torde vara av bestående natur, anser utredningen det icke uteslutet, att
organisationsfrågan kan komma att påverkas av 1949 års utlänningskommittés
förslag. Utredningen har bl. a. av denna anledning funnit det svårt att
överblicka omfattningen av arbetsuppgifterna i framtiden och anser sig
därför icke böra förorda, att den särskilda för utlänningsärenden avsedda
personalen f. n. hänföres till den permanenta organisationen.

Arbetsförmedlingsbyrån och utlänning sb gr ån. Utredningen har framhållit,
att arbetsmarknadsstyrelsens primära uppgift är ledningen av den
offentliga arbetsförmedlingens verksamhet. Denna uppgift ankommer nu
väsentligen på arbetsförmedlingsbyrån, yrkesvägledningsbyrån samt utlänningsbyrån
med den provisoriskt dit hänförda sektionen för arbetsvårdsärenden.
De centrala uppgifterna åvila arbetsförmedlingsbyrån. Denna
byrå är det organ inom styrelsen, där utbud och efterfrågan på arbetskraft
böra mötas. Byrån kommer alltså alt inta ställningen av ett slags »riksarbetsförmedling».
Arbetsförmedlingsbyrån skulle vinna eu förbättrad
överblick över arbetsmarknaden om frågorna rörande disposition av utländsk
arbetskraft inom det svenska näringslivet, vilka handläggas inom
utlänningsbyrån, överföras till den förstnämnda byrån. Utredningen finner
det naturligt, att arbetsförmedlingsbyråns resp. befattningshavare få

Kungl. Maj:ts proposition nr lä?.

att överväga, huruvida arbetskraftsbehov, soin ej kan fyllas med svensk
arbetskraft, i stället skall täckas med utländsk sådan och att vidtaga därav
betingade förberedande åtgärder, innefattande bl. a. samråd med vederbörande
fackliga organisation. En sådan överflyttning av ärenden, vilken
torde medföra ett icke oväsentligt minskat personalbehov, synes möjlig,
då behovet av en särskild utlänningsbyrå icke är lika stort som tidigare.
Utredningen föreslår därför, att utlänningsbyrån indrages och att utlänningsärendena
överföras till arbetsförmedlingsbyrån. Arbetskraftsfrågorna
böra därvid handläggas av den personal å denna byrå, som handhar förmedlingsärendena
i övrigt, medan för återstående ärenden, vilka röra arbetstillstånd,
praktikantutbyte m. m., bör inrättas eu särskild sektion inom
byrån.

Å andra sidan föreslår utredningen, att vissa mindre ärendegrupper,
främst avseende omskolning av friställd och svårplacerad arbetskraft samt
utbildning av arbetsförmedlingspersonal, skola flyttas från arbetsförmedlingsbyrån
till andra byråer.

I fråga om yrkesvägledningsbyråns nuvarande arbetsuppgifter har utredningen
icke ifrågasatt någon ändring.

Utredningen har härefter behandlat frågan om inrättande av en arbetsvårdsbyrå.
Vid utformandet av styrelsens nuvarande organisation förelåg,
anför utredningen, ett förslag från kommittén för partiellt arbetsföra om
inrättande av en särskild arbetsvårdsbyrå. Förslaget ansågs dock icke
kunna läggas till grund för organisationsplanen med hänsyn till att ställning
då ännu ej tagits till nämnda kommittés förslag samt på grund av
svårigheten att säkert bedöma verksamhetens framtida omfattning och utformning.
Å andra sidan betonades, att arbetsvårdsärendena med hänsyn
till sin vikt och omfattning under alla förhållanden borde tillförsäkras en
relativt fristående ställning i styrelsens organisation. Ärendena förlädes
därför till en särskild sektion inom yrkesvägledningsbyrån. Sektionen har
sedermera brutits ut ur denna byrå och provisoriskt underställts chefen för
utlänningsbyrån.

Utredningen framhåller, att den arbetsvårdande verksamheten, som till
en början huvudsakligen omfattade i militärtjänst skadade personer, under
de senaste åren har ökat väsentligt i omfattning. Vid tiden för arbetsmarknadsstyrelsens
inrättande fanns icke någon egentlig arbetsvårdsverksamhet
för övriga partiellt arbetsföra, de s. k. civilskadade, utan endast
arbetsförmedling genom särskilda för denna grupp avdelade tjänstemän.
Sedermera har organisationen utbyggts. Med inräknande av de befattningar,
som med anledning av utredningens förslag beslutats av 1951 års
riksdag, omfatta de lokala arbetsvårdsexpeditionerna numera 70-talet
tjänstemän. En betydande omskolningsverksamhet för civilskadade har
tillkommit. 1950 års riksdag har med anledning av propositionen nr 167
godkänt vissa riktlinjer för arbetsvärden, innefattande bl. a. omskolning,
statsbidrag till skyddad och halvskyddad verksamhet, inrättande av två

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

arbetskliniker för arbetsprövning och arbetsträning m. in. Arbetsvärden
har fortfarande i stort sett karaktären av försöksverksamhet, men denna
får numera anses ha vunnit sådan stadga, att det finns helt annan anledning
att överväga inrättandet av en särskild arbetsvårdsbyrå än vad fallet
var vid arbetsmarknadsstyrelsens tillkomst. Ett skäl härför är för övrigt
just den omständigheten, att verksamheten ännu icke i alla delar utformats
definitivt. Stora krav på initiativ samt samordning och övervakning
måste nämligen under verksamhetens utbyggnad ställas på det centrala arbetsvårdsorganet.
Härtill kommer att styrelsens ifrågavarande verksamhet
kommer att ytterligare öka, om pensionsstyrelsens yrkesutbildande verksamhet,
såsom utredningen föreslagit, överföres till arbetsmarknadsstyrelsen.
Med hänsyn till dessa omständigheter och då erfarenheterna av arbetsvårdsärendenas
sammanförande med yrkesvägledningen inom en byrå
icke varit goda, anser sig utredningen böra tillstyrka, att en särskild arbetsvårdsbyrå
inrättas.

Enligt utredningens förslag bör arbetsvårdsbyrån handlägga de ärenden,
som nu ankomma på arbetsvårdssektionen. Härjämte föreslås, att från
sociala byrån ävensom från arbetsförmedlingsbyrån skola överflyttas ärenden
rörande kursverksamhet för hjälpsökande arbetslösa samt annan friställd
arbetskraft. Samtliga inom styrelsen förekommande omskolningsärenden
komma härigenom att handläggas gemensamt.

Utredningen har anfört, att frågan om arkivarbetenas framtida utformning
f. n. är föremål för särskild utredning inom arbetsmarknadsstyrelsen.
Vid en inventering, som styrelsen företagit av de i arkivarbete och
musikerhjälp sysselsatta, har klientelet ansetts böra hänföras till tre grupper,
omfattande dels rena arbetslöshetsfall med möjlighet att inom viss
tid utan särskilda stödåtgärder kunna placeras på öppna marknaden, dels
sådana fall, som först efter lämpliga arbetsvårdsåtgärder kunna vinna anställning
i näringslivet, och dels slutligen sådana fall, som icke bedömas
stå till arbetsmarknadens förfogande utan där arkivarbetet måste betecknas
som skyddad verksamhet. Styrelsen har meddelat, att den har för avsikt
att föreslå att dessa grupper behandlas enligt olika regler. Förslag till
sådana regler har dock icke utformats innan utredningen måst ta ställning
till organisationsfrågorna. Utredningen har därför icke kunnat lägga fram
förslag till en mera definitiv organisation för ifrågavarande ärenden. I avbidan
på resultatet av styrelsens utredning anses ärendena tills vidare kunna
handläggas inom arbetsvårdsbyrån eller tekniska byrån. Vid redovisningen
av personalbehovet för arkivarbetsärendena har utredningen utgått från att
ärendena skola handläggas inom tekniska byrån.

Beträffande försäkringsbijråns arbetsuppgifter har utredningen icke
ifrågasatt någon ändring.

Arbelsförmedlingsutredningcn har föreslagit, att eu ny byrå, benämnd
utredningsbi/rån, inrättas. Innan motiveringen för detta förslag återges,
torde här få redogöras för sociala och tekniska byråernas organisation och
uppgifter.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 127.

Den nuvarande sociala byrån är organiserad på tre sektioner. Eu sektion
bär hand om ärenden rörande arkivarbeten och musikerhjälp. Sektionen
för allmän arbetslöshctshjälp handlägger ärenden angående kontantunderstöd,
hänvisning'' av arbetslösa till beredskapsarbeten och yrkesutbildningskurser
samt statliga steninköp in. m. Inom sociala planläggningssektionen
utarbetas arbetsmarknadsöversikfer och prognoser över utvecklingen på
arbetsmarknaden. För detta ändamål upprätthålles nära kontakt med närings-
och arbetsmarknadsorganisationer samt med statliga myndigheter och
organ. Sektionen upprättar vidare sådana översikter och prognoser över tillgång
och behov av arbetskraft inom olika områden, som erfordras för nationalbudgetdelegationens
arbete samt utarbetar arbetsmarknadsanalyser, som
tjäna som vägledning för industrilokalisering. Härjämte utövar sektionen
en rådgivande verksamhet i dylika frågor. Vid industrinedläggelser och större
driftinskränkningar tar sektionen initiativ till åtgärder för att lösa uppkommande
omställningsproblem. För att få förhandsinformationer om väntade
dylika händelser tillämpas ett i samråd med industriens produktionsråd
upprättat varselsystem. Inom sektionen föres ett register, som omfattar
samtliga kommuner och innehåller material av betydelse för bedömandet av
arbetskraftstillgången och arbetsmarknadsutvecklingen i olika kommuner
och regioner.

Enligt förordningen den 2 maj 1947 om investeringsfonder äger svenskt
aktiebolag och svensk ekonomisk förening att avsätta viss del av årsvinsten
till investeringsfond. Det åvilar arbetsmarknadsstyrelsen att utöva tillsyn,
granska och föra register över avsättningarna till dessa fonder, att verka
för att fondernas ianspråktagande i erforderlig utsträckning planlägges
samt att pröva och avgöra frågor om fonds ianspråktagande. Inom styrelsen
tilkommer det sociala planläggningssektionen att handlägga hithörande
ärenden.

Tekniska byrån är indelad i eu planläggningssektion och en byggnadssektion.
Till tekniska planläggningssektionens uppgifter hör att upprätta
förslag till investeringsreserv. Det härför erforderliga utredningsarbetet omfattar
i stort sett alla områden för statlig, kommunal och statsunderstödd
byggnads- och anläggningsverksamhet. Grundmaterialet erhålles genom införskaffande
av kompletterande uppgifter rörande sådana företag, som
ingå i reserven, samt nya uppgifter om ytterligare företag, som bedömas
lämpliga att intagas i densamma. Efter granskning och eventuell ytterligare
utredning och komplettering införas uppgifterna i ett register. Uppgörandet
av förslaget till investeringsreserv kräver ett nära samarbete med det ordinarie
budgetarbetet inom berörda departement. Då statsverkspropositionen
föreligger färdig företages det slutliga utarbetandet av förslaget, varvid ofta
erfordras förnyat samråd med berörda verk och myndigheter.

Sedan år 1946 har det centrala arbetsmarknadsorganet av Kung!. Maj :t
årligen anbefallts att avge utlåtanden i de anslagsfrågor, som angå de under
kommunikationsdepartementet lydande verkens investeringar. Det utredningsarbete,
som erfordras härför, utföres inom sektionen.

Sektionen handlägger f. n. även ärenden rörande statsbidrag till planering
av investeringsobjekt. Emellertid skall enligt beslut vid 1951 års riksdag
planeringsarbetet i fortsättningen i huvudsak äga rum inom ramen för
vederbörande myndighets ordinarie anslag. Sektionens befattning med
ifrågavarande ärenden kommer härigenom att upphöra.

Byggnadssektioncn handlägger ärenden rörande statliga och statskommunala
beredskapsarbeten.

Utredningen erinrar, att det vid styrelsens inrättande övervägdes alt fördela
de ärenden, som nu handläggas inom sociala byrån och tekniska byrån,

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 127

på tre byråer, nämligen en planläggningsbyrå, en social byrå och en teknisk
byrå. Till planläggningsbyrån skulle enligt detta alternativ sammanföras
planläggningssektionerna inom de nuvarande byråerna. Alternativet avvisades
främst av det skälet, att det ur beredskapssynpunkt finge anses
principiellt olämpligt att åtskilja de planläggande och verkställande uppgifterna
rörande arbetsbrist.

Utredningen framhåller, att de verkställande åtgärderna rörande arbetslöshetshjälp,
inom sociala byrån avseende främst kontantunderstöd och
arkivarbeten samt inom tekniska byrån beredskapsarbeten, minskat i omfattning
under den lid som förflutit, sedan styrelsen inrättades. Däremot
har behovet av överblick över arbetskraftstillgången och dess utnyttjande
blivit alltmer framträdande, vilket innebär att utrednings- och planeringsverksamheten
på arbetsmarknadsområdet fått allt större betydelse. Såsom
exempel nämnes den utrednings- och prognosverksamhet, som bearives
inom arbetsmarknadsstyrelsen för nationalbudgetdelegationens räkning.
Utredningen anser det sannolikt, alt vid bibehållen hög sysselsättning i
framtiden kravet på utredningsverksamhet av allmänt arbetsmarknadspolitisk
natur kommer att göra sig än starkare gällande än hittills. I sammanhanget
erinras om de förut berörda förslagen om utbyggande av den lokaliseringspolitiska
verksamheten samt de tidigare framlagda förslagen om
upptagande av en prognosverksamhet rörande behovet av arbetskraft inom
yrken med relativt långvarig utbildning, vilken fråga f. n. utredes av 1949
års arbetskraftsutredning. Förslagen visa, framhåller utredningen, att behovet
av arbetsmarknadspolitisk utredningsverksamhet ökar, varför det
synes angeläget, att arbetsmarknadsstyrelsen är utrustad med ett väl kvalificerat
utredningsorgan. Om så är fallet, torde behovet av alt anordna fristående
utredningsorgan för speciella frågor minska.

Utredningen finner det därför lämpligt, att eu särskild utredningsbyrå,
bildad genom sammanslagning av sociala och tekniska byråernas planläggningssektioner,
inrättas. Enligt utredningens förslag bör till denna byrå
även föras kanslibyråns statistiksektion, varvid samtidigt föreslås, att den
statistik, som föres på arbetsförmedlingsbyrån och vrkesvägledningsbyrån,
skall koncentreras till statistiksektionen.

Sedan planläggningssektionen utbrutits, skulle av sociala byrån återstå
dels sektionen för arkivarbete m. in. och dels sektionen för allmän arbetslöshetshjälp.
De på sistnämnda sektion ankommande ärendena böra enligt
utredningens mening handläggas inom tekniska byrån, där ärenden rörande
beredskapsarbeten — bortsett från investeringsplanläggningen -— fortfarande
skola handläggas. I avvaktan på resultatet av styrelsens förenämnda undersökning
rörande arkivarbetenas framtida utformning anser utredningen, såsom
förut nämnts, alt även dessa ärenden kunna handläggas inom tekniska
byrån. Sociala byrån skulle sålunda utgå ur styrelsens organisation.

Beträffande försvarsbyrån har utredningen anfört bl. a. följande.

Försvarsbyrån är den till omfattningen minsta av styrelsens byråer. Förutom
biträdespersonal sysselsätter den f. n. 5 tjänstemän. Vid arbetsmark -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

nadsstyrelsens tillkomst ersatte försvarsbyrån den tidigare inom arbetsmarknadskommissionen
för samma uppgifter inrättade militära beredskapsbyrån,
vilken vid denna tidpunkt omfattade 8 tjänstemän jämte biträdespersonal.
Med hänsyn till den relativt ringa personalstyrkan ifrågasattes vid
den nya organisationens utformande att inordna den militära beredskapsbyrån
i någon annan av arbetsmarknadsstyrelsens byråer. Emellertid ansågos
övervägande skäl tala för bibehållande av en särskild byråorganisation för
ifrågavarande uppgifter. Bl. a. erinrades om att under krigsåren icke mindre
än tre byråer erfordrades inom arbetsmarknadskommissionens kansli för
handhavandet av uppskovsväsendet och frågorna i övrigt rörande dispositionen
av arbetskraft under krigsförhållande. Vidare betonades, att det
planläggningsarbete, som ankom på militära beredskapsbvrån, var av vital
betydelse för såväl försvarets som folkförsörjningens funktionsduglighet i
en beredskapssituation samt att byråns chef intog en betydelsefull mellanställning
mellan å ena sidan de militära myndigheterna och å andra sidan
företrädare för produktionen. Härtill kom att verksamheten var artskild
från den verksamhet, som i övrigt skulle komma att åvila arbetsmarknadsstyrelsen.

Enligt utredningens uppfattning tala alltjämt samma skäl som vid styreisens
tillkomst för ett bibehållande av en särskild byråorganisation för de
uppgifter, som ankomma på försvarsbyrån.

Vad kanslibyrån och kameralbyrån beträffar har utredningen övervägt
möjligheterna att sammanslå byråerna. Emellertid har utredningen funnit,
att en gemensam byrå — nämnda byråer omfatta f. n. tillhopa 44 personer
utom biträdespersonal — även sedan statistiksektionen överförts till utredningsbyrån,
skulle bli alltför stor, om icke arbetsuppgifterna kunna ytterligare
minskas. I denna fråga anför utredningen vidare.

Utredningen har i detta sammanhang uppmärksammat eu av särskilda
sakkunniga nyligen verkställd utredning rörande väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
organisation och personalbehov för administrativa m. fl. arbetsuppgifter
(otryckt betänkande den 25 sept. 1951). De nämnda sakkunniga
ha med hänsyn till bl. a. den förstärkning, som under senare år genomförts
beträffande den kamerala organisationen hos de lokala vägförvaltningarna,
ansett det möjligt att kraftigt beskära den kamerala revisionen inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen. I stället ha de sakkunniga funnit, att väsentliga
förbättringar stå att vinna genom eu inom styrelsen bedriven tekniskekonomislc
granskningsverksamhet, för vilken styrelsen nu i stort sett saknar
organ. De sakkunniga ha sålunda föreslagit, att revisionskontoret inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kameralbyrå skall indragas, att ett särskilt
organ för teknisk-ekonomisk granskning och kontroll skall inrättas
inom styrelsen samt att den kamerala granskningen — utom siffergranskningen,
vilken väsentligt reducerad föreslås inordnad i styrelsens kamrerarkontor
— skall överföras till riksräkenskapsverket. Om arbetsmarknadsstyrelsens
kamerala revision skulle kunna minskas efter liknande linjer'',
skulle detta närmast leda till att kameralbyråns revisionssektion skulle
kunna indragas. Förutsättningar skulle härigenom finnas för en sammanslagning
av kameral- och kanslibyråerna. Emellertid har utredningen icke
funnit, att eu beskärning av arbetsmarknadsstyrelsens kamerala revision är
möjlig eller lämplig. Å ena sidan skulle delta erfordra att länsarbetsnämnderna,
som sakna någon egentlig kameral organisation, måste tillföras ökade
personalresurser till kostnader, som icke skulle stå i rimlig proportion till

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 127.

möjliga besparingar inom styrelsen. Å andra sidan är revisionssektionens
kamerala granskning redan starkt begränsad, medan den sakliga granskningen
under senare år givits ökad betydelse.

Utredningen anser dock, att frågan om en sammanslagning av byråerna
torde kunna bli aktuell framdeles, sedan de av byggnadsregleringen föranledda
s. k. åtalsärendena, vilka utgöra en betydande del av kanslibyråns
uppgifter, försvunnit eller minskat väsentligt i antal.

Beträffande de båda byråernas arbetsuppgifter föreslår utredningen vissa
jämkningar utöver vad som följer av statistiksektionens utbrytande ur
kanslibyrån. Sålunda bör den utbildningsverksamhet, som inom arbetsförmedlingsbyrån,
yrkesvägledningsbyrån och arbetsvårdssektionen bedrives
för den offentliga arbetsförmedlingens personal i organisatoriskt och kurstekniskt
avseende lämpligen handhavas av kanslibyrån. För undvikande av
dubbelarbete synes vidare böra till kameralbyrån koncentreras handläggningen
av frågor rörande styrelsens och den offentliga arbetsförmedlingens
omkostnadsanslag och lokaler, vilka ärenden nu äro uppdelade på kameralresp.
kanslibyrån.

Omfattningen av byggnadstillståndsbyråns uppgifter, vilka uteslutande
sammanhänga med byggnadsregleringens uppehållande, har icke givit utredningen
anledning att ifrågasätta den nuvarande organisationen.

Utredningen föreslår sålunda att inom arbetsmarknadsstyrelsen skola
finnas följande tio byråer.

Arbetsförmedlingsbyrån,

Y rkesvägledningsbyrån,

Arbetsvårdsbyrån,

F örsäkringsbyr ån,

U tredningsbyrån,

Tekniska byrån,

Försvarsbyrån,

Kanslibyrån,

Kameralbyrån,

Byggnadstillståndsbyrån.

I jämförelse med den nuvarande byråindelningen innebär förslaget, att
sociala byrån och utlänningsbyrån utgå ur organisationen, medan två nya
byråer, arbetsvårdsbyrån och utredningsbyrån, tillkomma.

Beträffande arbetsmarknadsstyrelsens uppdelning på en permanent del
och en krisdel innebär förslaget ingen ändring. Den för byggnadsregleringen
och utlänningsverksamheten erforderliga personalen anses sålunda alltjämt
höra beräknas utanför den permanenta delen.

Allmänt angående personalorganisationen.

I likhet med vad fallet är beträffande flertalet verk har arbetsmarknadsstyrelsens
avlöningsanslag för budgetåret 1951/52 minskats i anledning
av den anbefallda 3-procentnedskärningen. Arbetsförmedlingsutrcdningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

har upplyst, att styrelsen med hänsyn till föreliggande vakanser in. in.
icke tagit ställning till indragning av några tjänster på grund av anslagsminskningen.
Utredningen har därför vid beräkningen av anslagsbehovet
utgått från den före 1 juli 1951 gällande organisationen med de ändringar
som beslutats av 1951 års riksdag.

Denna organisation, utredningens förslag till ändringar i densamma samt
den av mig förordade organisationen för nästa budgetår framgå av som
bilaga till detta protokoll redovisade sammanställningar. I det följande
redogöres närmare för innebörden av dessa förslag.

Utredningen framhåller inledningsvis, att den med hänsyn till tjänsteförteckningskommitténs
arbete ansett sig böra taga ställning till lönegradsfrågor
endast då organisationsfrågor jiåkallat detta. Vidare har utredningen
icke ingått på prövning av styrelsens arbetsrutiner, då utredningen
förutsatt, att dessa komma att prövas vid den undersökning, som organisationsnämnden
väntas utföra inom verket.

Verksledningen.

Verksledningen utgöres av generaldirektören (Cp 19) och överdirektören
(Cpl7). Härjämte har Kungl. Maj :t förordnat, att hos styrelsen skall tills
vidare vara inrättad en arvodesbefatlning som överingenjör med löneförmåner
motsvarande Cs 15. överingenjören har överinseendet över byggnadstillståndsbyrån,
tekniska byrån och kameralbyråns intendentursektion
samt utövar beträffande där handlagda ärenden den beslutanderätt, som
skulle ha ankommit på överdirektören.

Utredningen har ansett, att anledning saknas att ifrågasätta denna organisation
så länge byggnadsregleringen uppehälles i nuvarande omfattning.

Byråcheferna.

Av styrelsens nuvarande tio byråchefer är chefen för tekniska byrån
placerad i Cp 13, cheferna för yrkesvägledningsbyrån, försvarsbyrån, utlänningsbyrån
och byggnadstillståndsbyrån i Ce 37 och de övriga i Ca 37.
Enligt utredningens förslag tillkomma inom den permanenta organisationen
två byråer, arbetsvårdsbyrån och utredningsbyrån, medan sociala byrån
utgår ur organisationen. Utredningen föreslår, att den för sociala
byrån avsedda ordinarie byråchef stjänsten föres på övergångsstat samt att
två nya tjänster i Ce 37 inrättas. Härjämte föreslår utredningen, att den
för yrkesvägledningsbyrån avsedda byråchefsbefattningen omändras till
ordinarie tjänst. Av byråchefstjänsterna inom krisorganisationen bör den
för utlänningsbyrån avsedda befattningen indragas.

Arbetsförmedlingsbyrån.

Arbetsförmedlingsbyrån är f. n. organiserad på tre sektioner: allmänna
sektionen (ärenden angående arbetsmetoder och arbetsmaterial, vakansrapportering,
personalutbildning m. in.), tjänstemannaförmedlingens hu -

Kungl. Maj:ls proposition nr 127.

vudcentral och förmedlingssektionen. Utredningen har anfört, att förrnedlingsarbetet
för tjänstemän efter hand kommit att alltmera samordnas med
förmedlingsarbetet för övriga yrkesgrupper. Någon särskild sektion för
tjänstemannaförmedlingen erfordras icke längre utan denna sektion bör
sammanslås med förmedlingssektionen. I samband härmed böra de två för
allmänna sektionen och förmedlingssektionen avsedda sektionschefsbefattningarna
(Ca 31 resp. Ca 29) byta plats.

Beträffande allmänna sektionen föreslås i övrigt icke annan ändring än
att de två tjänstemän som syssla med personalutbildningsfrågor (1 förste
byråsekreterare i Ca 27 och 1 assistent i Ce 22) flyttas till kanslibyrån samt
att en assistent i Ce 19, som för tjänstemannaförmedlingens del handhar
vakansrapporteringen, flyttas till allmänna sektionen. För denna liksom
för övriga assistenter i 19 lönegraden har utredningen använt benämningen
kontorsskrivare.

Förmedlingssektionens uppgifter komma efter sammanslagningen med
tjänstemannaförmedlingens huvudcentral att omfatta frågor rörande arbetsförmedling
för tjänstemän och alla de grupper av arbetstagare i övrigt,
som icke falla under yrkesvägledningsbyrån och arbetsvårdsbyrån. På sektionen
skall därjämte, såsom förut nämnts, ankomma att pröva behovet av
utländsk arbetskraft inom de olika yrkesgrupperna.

Till tjänstemannaförmedlingens förfogande finnas f. n. bl. a. en tjänst
som förste byråinspektör i Ce 29, en byråingenjörstjänst i Ce 27 och 2
byråinspektörsbefattningar i Ce 25. Då behovei av expertis för tekniskt utbildad
personal i nuvarande arbetsmarknadsläge är begränsat, har byråingenjörsbefattningen
hållits vakant. Det behov av dylik expertis, som f. n.
föreligger inom tjänstemannaförmedlingens område, anses kunna tillgodoses
av hos styrelsen anställda tjänstemän med teknisk utbildning. Utredningen
har därför icke beräknat någon personal härför inom förmedlingssektionen.
Enligt utredningen är vidare en av de nämnda byråinspektörstjänsterna
i Ce 25 icke erforderlig inom sektionen.

Vad angår förmedlingsarbetet för övriga grupper av arbetstagare svara
f. n. 4 förste byråinspektörer, därav en i Ce 29, en i Ca 27 och 2 i Ce 27,
samt en byråinspektör i Ca 25 var och en för ett bestämt yrkesområde.
Förste byråinspektören i Ce 29, vilken tillhör krisorganisationen, handlägger
ärenden rörande byggnadsfacken. I jämförelse med de arbetsuppgifter,
som åvila övriga förste byråinspektörer, har utredningen funnit denna
löneställning för hög och föreslår därför, att tjänsten placeras i Ce 27.
Tjänsten anses alltjämt böra beräknas inom krisorganisationen. Beträffande
övriga nu nämnda tjänster föreslår utredningen, att byråinspektörstjänsten
i Ca 25, vilken är avsedd för ärenden rörande jordbruk och skogsbruk,
omändras till en förste byråinspektör stjänst i Ca 27. Utredningen har
funnit arbetsuppgifternas natur och omfattning motivera denna uppflyttning.

Beträffande personalen i övrigt inom sektionen föreslås eu minskning
med en assistent i Ce 22.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Vtlänningssektionens arbetsuppgifter komma, sedan prövningen av frågor
rörande behovet av utländsk arbetskraft övergått till förmedlingssektionen,
att huvudsakligen omfatta ärenden rörande arbetstillstånd för utlänningar,
praktikantutbyte med utlandet, upplysning beträffande arbetsutsikter
i Sverige och utlandet samt uppgifter, som sammanhänga med
flyktingars mottagande i Sverige.

Utredningen anför, att arbetet på sektionen torde få ledas relativt självständigt
av sektionschefen, vilken bl. a. sannolikt får svara för huvuddelen
av det nära samarbete, som måste upprätthållas med utlänningskommissionen,
polismyndigheterna och, i fråga om praktikantärenden, med utländska
myndigheter. Sektionschefen bör därför vara byrådirektör i Ce 31.

För handläggning av arbetstillståndsärenden, vilka 1950 uppgingo till
9 432 och under första halvåret 1951 till 6 770, beräknar utredningen en
byråassistent i Ce 24, 4 amanuenser eller byråsekreterare samt en kontorsskrivare
i Ce 19. Amanuenstjänsterna böra vid behov kunna ombildas till
assistenttjänster. Härjämte räknar utredningen med en assistent i Ce 22
för flyktingärenden.

Beträffande ärenden rörande praktikantutbyte och upplysningsverksamhet
framhåller utredningen, att arbetsuppgifterna i tämligen stor utsträckning
medföra förhandlingar såväl med fackliga organisationer som med
utländska myndigheter och sålunda ställa relativt stora krav på personalen.
Denna beräknar utredningen till en förste byråsekreterare i Ce 27, en
byråinspektör i Ce 25, en amanuens eller byråsekreterare samt en assistent
i Ce 22.

Jämfört med utlänningsbyråns organisation vid utgången av budgetåret
1950/51 tillkomma enligt utredningens förslag 2 nya tjänster, byrådirektören
och byråinspektören, medan å andra sidan organisationen minskas
med 6 tjänster, nämligen en förste byråsekreterare i Ce 29, 2 amanuenser
och 3 assistenter i högst Ce 22.

Yrkesvägledningsbyrån.

Vid arbetsmarknadsstyrelsens tillkomst utformades, anför utredningen,
organisationen för yrkesvägledningen med hänsyn till att det pågående utredningsarbetet
på skolväsendets område kunde komma att mera avsevärt
ändra förutsättningarna i fråga om sambandet mellan yrkesvägledning
och skolväsende. Det program för yrkesvägledningsarbetet i skolorna, som
skolkommissionen sedermera skisserat, skall nu prövas närmare inom
ramen för den försöksverksamhet med nioårig enhetsskola, som påbörjats
i vissa skoldistrikt fr. o. m. läsåret 1949/50. De administrativa detaljfrågorna
och främst den konkreta gränsdragningen mellan skolans och arbetsförmedlingens
uppgifter behandlas f. n. av en samarbetskommitté, i
vilken arbetsmarknadsstyrelsen, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning
och skolkommissionens yrkesutbildningsdelegation äro representerade.
Denna kommitté har ännu icke lagt fram sina slutliga förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Då någon mera väsentlig förändring av styrelsens uppgifter beträffande
yrkesvägledningen icke väntas, har utredningen emellertid ansett sig kunna
förorda vissa åtgärder för att ge styrelsens organisation för dessa uppgifter
en mera permanent utformning.

Utredningen har redovisat yrkesvägledningsbyråns personal under två
sektioner, den ena för ärenden rörande ungdomens arbetsmarknad, platsförmedling
för ungdom och yrkesvägledning inom både arbetsförmedlingens
och skolans område samt den andra för de arbetsuppgifter, som innefatta
sammanställning av upplysnings- och informationsmaterial.

För de uppgifter, vilka skola ankomma på den första sektionen, finnas
f. n. en förste byråinspektör i Ce 27, 2 konsulenter i Cg 27, 2 byråassistenter
i Ce 24, 2 amanuenser samt en arvodesanställd läkare.

Sektionen bör enligt utredningen ledas av förste byråinspektören. Med
hänsyn till den kvalificerade karaktären av arbetsuppgifterna rörande yrkesvägledningens
allmänna utformning, samarbetet mellan arbetsförmedlingen
och skolan m. m. föreslås tjänsten uppflyttad till 29 lönegraden.
Den anses därjämte böra uppföras å ordinarie stat.

Av konsulenterna skall den ene liksom hittills svara för yrkesvägledningen
vid realskolor, gymnasier och universitet och den andre för yrkesvägledningen
inom folkskolan och enhetsskolan. För båda konsulenterna
förutsättes viss tjänstgöring inom skolöverstyrelsen komma till stånd. För
att hindra alltför täta ombyten å befattningarna föreslår utredningen, att
tjänsterna omändras till extra ordinarie.

För det aktiva yrkesvägledningsarbetet vid läroverk och universitet räknar
utredningen med de nuvarande byråassistenterna i Ce 24.

Av amanuenserna föreslås en överflyttad till utredningsbyrån som följd
av utredningens förslag om koncentration till denna byrå av styrelsens
statistikuppgifter.

Den utrednings- och informationsverksamhet som skall ankomma på
andra sektionen omfattar främst utarbetande av ett antal publikationer.
Svenskt yrkeslexikon (tidigare benämnt yrkeskartoteket) är ett uppslagsverk
innehållande yrkesbeskrivningar med uppgifter angående bl. a. de
fysiska och psykiska krav, som yrket ställer på sina utövare, utbildningsvägar
och utbildningskostnader, kompetenskrav, anställningsförhållanden
samt inkomst- och befordringsmöjligheter. Hittills ha ca 1 500 yrken behandlats,
upptagande 400 blad. I färdigt skick beräknas lexikonet omfatta
omkring 600 blad. Lexikonet är främst avsett för yrkesvägledare och andra
tjänstemän hos de lokala arbetsförmedlingarna samt för yrkesvalslärare i
skolorna. Vidare utarbetas olika broschyrer (Att välja yrke, Gymnasisternas
ämnesval och Skolor för yrkesutbildning). Såsom komplettering till
yrkeslexikonet och nämnda tre broschyrer utarbetas ett flertal översikter
och seriemeddelanden i stencilerad form. Härjämte bedrives en yrkesorienterande
upplysningstjänst genom den s. k. radiobrevlådan, som kom
till 1945.

Kungl. Maj ds proposition nr 127.

Andra sektionen skall enligt utredningens förslag stå under byråchefens
direkta ledning. För uppgiften att under denne leda utredningsarbetet svarar
f. n. en amanuens. Dennes åligganden finner utredningen motivera en
högre löneställning. Utredningen föreslår därför, att amanuenstjänsten utbytes
mot en förste byråsekreterarbefattning i Ce 27.

Beträffande personalbehovet i övrigt erinrar utredningen om att det
tidigare förutsatts, att utrednings- och redaktionspersonalen, vilken f. n.
utgöres av 4 amanuenser och 6 assistenter i högst Cg 24, borde kunna
minskas sedan det grundläggande arbetet för uppläggande av lexikonet
in. m. avslutats, även om ett icke ringa behov av dylik personal måste
kvarstå därefter för fortlöpande revision av materialet. För yrkeslexikonets
del har det visat sig, att ett omfattande revisionsarbete redan nu är erforderligt,
om alla de uppgifter beträffande löner, utbildningskostnader in. m.,
som lexikonet innehåller, skola hållas aktuella. Arbetet därmed bör emellertid
enligt utredningens mening kunna bedrivas med mindre personalinsats
än hittills. Utöver förste byråsekreteraren i Ce 27 föreslår utredningen
för sektionen sex amanuenser eller byråsekreterare. Dessa tjänster
anser utredningen böra vid behov kunna ombildas till assistenttjänster i
Ce 22, varigenom bl. a. möjlighet torde yppas att placera kvalificerade ungdomsförmedlingstjänstemän
å sektionen.

Arbetsvårdsbyrån.

Utredningen framhåller, att den arbetsvårdande verksamheten under senare
år utbyggts i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag, som framlagts
av kommittén för partiellt arbetsföra. Sedan 1950 års riksdag i anledning
av propositionen nr 167 slutligt prövat flertalet av kommitténs förslag
har arbetsmarknadsstyrelsen tilldelats i huvudsak alla de uppgifter,
som kommittén förutsatte för det centrala arbetsvårdsorganet. Den arbetsvårdande
verksamheten inrymmer sålunda numera — förutom arbetsförmedling
-— omskolning, yrkesutbildning, arbetsprövning och arbetsträning,
provanställning, arbete i skyddad verksamhet m. m. Verksamhetens
ökade och alltjämt ökande omfattning påkallar enligt utredningen en förstärkning
av styrelsens organisation för ifrågavarande uppgifter. Å andra
sidan anses verksamhetens försökskaraktär utgöra anledning att iakttaga
försiktighet vid beräkningen av personalbehovet. Av samma anledning
föreslår utredningen, att några ordinarie tjänster tills vidare icke skola inrättas
å arbetsvårdsbyrån.

Utredningen redovisar personalen under två sektioner.

Första sektionen bör stå under byråchefens direkta ledning samt handlägga
ärenden rörande arbetsförmedling och utbildning av partiellt arbetsföra,
häri inräknat de ärenden, som utredningen föreslagit skola successivt
från den 1 juli 1952 överflyttas från pensionsstyrelsen. Enligt utredningens
förslag skola vidare från arbetsförmedlingsbyrån överföras utbildningsärenden
angående arbetslösa och friställd arbetskraft. Sektionen skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 33

även svara för styrelsens informations- och propagandaverksamhet i arbetsvårdsfrägor
m. m.

För sektionen beräknas de tjänster, som för motsvarande uppgifter finnas
inom den nuvarande sektionen. På grund av det ökade antalet
utbildningsärenden föreslår utredningen, att en ny assistenttjänst i Ce 22
inrättas med uppgift att leda det ekonomiska utredningsarbetet i samband
med dessa ärenden. Härjämte räknar utredningen med en förstärkning
med 2 assistenter i Ce 22 för de ökade uppgifter, som följa med övertagandet
av pensionsstyrelsens ärenden. Enligt utredningen uppgå dessa
f. n. till ett antal av ca 400 nya ärenden per år. Utredningen framhåller,
att det möjligen kan visa sig nödvändigt att ytterligare förstärka personalen
för dessa ärenden. Som jämförelse lämnas följande uppgifter beträffande
pensionsstyrelsens personal för ifrågavarande uppgifter.

Inom pensionsstyrelsen kräver handläggningen av utbildningsärenden,
som ledes av en byrådirektör med jämväl andra uppgifter, såsom beslutande
personal två förste byråsekreterare i 27 lönegraden samt två amanuenser
under den tid dessa äro förordnade i nämnda lönegrad. Dylikt förordnande
inneha ifrågavarande amanuenser större delen av året. Enligt
vad utredningen inhämtat beräknar pensionsstyrelsen att genom överflyttningen
till arbetsmarknadsstyrelsen nämnda personal med undantag av en
förste byråsekreterare i 27 lönegraden skulle kunna frigöras för annat arbete.
Denne anses behövlig för utredning av sådana ärenden hos pensionsstyrelsen,
i vilka yrkesutbildning kan tänkas bli aktuell, samt för samarbetet
mellan de båda myndigheterna i dylika ärenden.

På andra sektionen skola i huvudsak ankomma ärenden rörande arbetsprövning,
arbetsträning, skyddad och halvskyddad verksamhet, hemarbete
m. m. För sektionschefsposten avses en inom den nuvarande arbetsvårdssektionen
befintlig tjänst som förste byråinspektör i Ce 29.

Ett arvode av 14 000 kronor har beräknats för en tekniker med uppgift
att biträda vid anskaffande av arbetsobjekt för de träningsverkstäder
och arbetscentraler, som upprättas av landsting, kommuner m. fl. Befattningen
är f. n. vakant. Enligt utredningens uppfattning torde dessa uppgifter
i varje fall under den närmaste tiden icke bli av den omfattning
eller den speciella natur att en särskild för tekniker avsedd tjänst kan anses
motiverad. Utredningen anser, att, i den mån teknisk expertis erfordras
vid handläggningen av ifrågavarande ärenden, detta behov torde
kunna tillgodoses genom anlitande av styrelsens anslag till sakkunniga och
experter. Arvodesbefattningen föreslås omändrad till en byråinspektörstjänst
i Ce 25, vars innehavare bl. a. skall biträda vid förhandlingar med
landsting, kommuner och industrier om upprättande av träningsanstalter,
arbetscentraler m. in.

I övrigt beräknar utredningen för sektionen en amanuens eller byråsekreterare
och en assistent i Ce 22.

3—257 62 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 127.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Försäkringsbyrån.

Utredningen erinrar, att försäkringsbyrån vid arbetsmarknadsstyrelsens
inrättande överflyttades från socialstyrelsen. I samband härmed ifrågasattes
en omorganisation av byrån. Emellertid ansågs denna fråga böra
anstå till dess klarhet vunnits rörande arbetslöshetsförsäkringens framtid.
Härvid åsyftades främst möjligheten av ett genomförande av en obligatorisk
försäkring i anslutning till de förslag, som socialvårdskommittén
sedermera framlagt. Numera ha särskilda utredningsmän tillkallats för
en översyn av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Med hänsyn härtill
har arbetsförmedlingsutredningen icke ansett sig böra upptaga frågan
om försäkringsbyråns personalorganisation till mera ingående behandling.
Omfattningen av byråns arbetsbörda nödvändiggör dock enligt utredningen,
att en viss förstärkning av organisationen redan nu kommer till stånd.

För de administrativa ärendena (registrering, understödsrätt vid arbetsvägran,
statsbidrag m. m.) finnas f. n. en byrådirektör i Ce 31, 3 förste
byråsekreterare (1 Ca 27, 1 Ce 27 och 1 Cg 27) samt en amanuens. Utredningen
har beträffande ifrågavarande ärenden anfört bl. a. följande.

Granskningen och prövningen av kassornas beslut i understödsärenden
ha under senare år kommit alltmera i förgrunden. Medan antalet arbetsvägransfall
1946 uppgick till 820, utgjorde antalet 1950 ca 1 815. Ärendena
ha icke blott ökat kvantitativt utan även i många fall blivit mera
svårbedömbara med hänsyn till att arbetslöshetsförsäkringen kommit att
omfatta nya grupper av arbetstagare med delvis speciella arbetsförhållanden
och levnadsvillkor. På grund av det starkt stegrade antalet arbetsvägransfall
har det visat sig nödvändigt att i viss utsträckning delegera
byrådirektörens beslutanderätt i dessa ärenden på sektionens tre förste
byråsekreterare. Även anordningen med en särskild delegation inom styrelsen
för ärenden rörande arbetslöshetsförsäkring har efterhand medfört
en betydande ökning av arbetsuppgifterna för dessa tjänstemän, vilka stå
till delegationens förfogande för erforderligt utredningsarbete samt såsom
föredragande.

Utredningen anser, att en förbättrad löneställning för dessa befattningshavare
bör kunna övervägas. Emellertid föreslår utredningen, att tills
vidare icke vidtages annan åtgärd än att en förste byråsekreterartjänst i
Ce 29 inrättas i utbyte mot en dylik tjänst i Ce 27. Utredningen förutsätter
härvid, att ärendena differentieras efter svårighetsgrad så att de mest
kvalificerade ärendena anförtros ifrågavarande tjänsteman. Härjämte föreslås,
att en förste byråsekreterartjänst i Cg 27, vilken inrättades 1948, omändras
till extra ordinarie.

För inspektion av kassorna och instruktion av kassornas och arbetsförmedlingens
personal finnas f. n. en förste byråinspektörstjänst i Ce 27
och 2 amanuenstjänster (den ena tillfälligt ändrad till tjänst i Cg 22). Utredningen
framhåller, att personalen icke räcker till för ifrågavarande uppgifter.
Härför anlitas i stor utsträckning även andra tjänstemän inom

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 35

byrån. Dessa fullgöra sålunda vid sidan av sina egentliga åligganden revisions-,
inspektions- och instruktionsuppgifter. Oaktat denna anordning
har främst inspektionen av arbetslöshetskassornas lokalavdelningar, vilka
f. n. uppgå till ca 8 000, måst i betydande grad eftersättas. Rörande omfattningen
av instruktionsverksamheten nämnes, att förutom redogörare
sysselsättas vid den lokala administrationen 10 000—15 000 uppbördsmän.

Den personalt örstärkning, som kan ifrågasättas för nu angivna ärenden,
är enligt utredningen främst beroende av vilka krav, som ur statens
synpunkter böra ställas på kontrollen över arbetslöshetskassornas verksamhet.
Då denna fråga synes böra närmare prövas i samband med översynen
av försäkringen, har utredningen i förevarande sammanhang ansett
sig endast böra föreslå sådan förstärkning, som under alla förhållanden
kan antagas bli behövlig. Utredningen har därvid i första hand funnit
en förbättrad löneställning böra ifrågakomma för sektionschefen. Den nuvarande
befattningen som förste byråinspektör i Ce 27 föreslås därför uppflyttad
till Ce 29.

För inspektions- och revisionsverksamheten vid arbetslöshetskassornas
lokalavdelningar föreslår utredningen, att två befattningar som byråinspektör
i Ce 25 inrättas. För denna verksamhet räknar utredningen härjämte
med 2 amanuenser.

För de försäkringsteknisk-statistiska uppgifterna finnas f. n. en tjänst
som förste aktuarie i Ce 29 och en amanuenstjänst. Utredningen erinrar,
att arbetsmarknadsstyrelsen tidigare hemställt att sektionen måtte
tillföras ytterligare personal med försäkringsmatematisk kompetens med
hänsyn till de oavlåtligt växande arbetsuppgifterna. Inom försäkringsbyrån
har förutom byråchefen endast förste aktuarien försäkringsteknisk
utbildning. Detta har medfört, att byråchefen i betydande omfattning
måst ägna tid åt de löpande ärendena av försäkringsmatematisk natur.
Utredningen anser det nödvändigt, att byråchefen i görlig mån befrias från
handläggningen av dylika ärenden för att kunna ägna erforderlig uppmärksamhet
åt större principiella frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen.
Också för att trygga den nödvändiga återväxten inom denna sektion anses
en dylik förstärkning vara nödvändig. Utredningen föreslår därför, att eu
befattning som förste aktuarie i Ce 27 inrättas å sektionen.

Utredningsbgrån.

Utredningsbyråns arbete föreslås skola organiseras på tre sektioner, nämligen
en allmän sektion motsvarande sociala planläggningssektionen samt
eu teknisk planläggningssektion och eu statistiksektion motsvarande de nuvarande
sektionerna med samma namn. Utredningen förutsätter liksom beträffande
övriga byråer, att någon skarp gräns icke skall uppehållas mellan
sektionerna. Särskilt allmänna och tekniska sektionernas arbete anses böra
intimt samordnas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Till utredningsbyrån och speciellt allmänna sektionen bör i större utsträckning
än vad f. n. är fallet beträffande sociala planläggningssektionen
sammanföras det inom styrelsen i anledning av remisser eller eljest förekommande
utredningsarbetet i arbetsmarknadsfrågor av allmän natur.
Intill dess ställning tagits till lokaliseringsutredningens förslag, förutsättes
den rådgivande verksamheten i lokaliseringsfrågor fortsätta som hittills.

Sociala planläggningssektionens personal utgöres av en byrådirektör i
Ce 31, en förste byråsekreterare i Ca 27 och 4 amanuenser. Utredningen
föreslår, att sektionen skall stå under byråchefens direkta ledning. Byrådirektör
stjänsten föreslås därför utgå ur organisationen. Med hänsyn till
den berörda koncentrationen av utredningsarbetet till byrån anses å andra
sidan eu viss förstärkning av personalorganisationen i övrigt erforderlig.
Utredningens förslag härom upptar en förste byråsekreterare i Ce 27 i utbyte
mot en amanuens. Denne befattningshavare skall främst ha till uppgift
att under byråchefen handlägga remissärenden men även att svara för
planläggningen av åtgärder vid industrinedläggelser och större driftsinskränkningar.

I övrigt beräknar utredningen att å sektionen skall tjänstgöra nu tillgänglig
personal. Av denna beräknas förste byråsekreteraren i Ca 27 och
en amanuens huvudsakligen för utarbetande av prognoser och översikter
rörande utvecklingen på arbetsmarknaden, bl. a. för nationalbudgetdelegationens
räkning och till vägledning för lokaliseringspolitiken. Återstående
2 amanuenser böra utöva tillsynen över näringslivets investeringsfonder,
handha varselsystemet in. m.

Tekniska planläggningssektionens arbetsuppgifter omfatta bl. a. ärenden
rörande statsbidrag till detaljplanering av investeringsobjekt. Enligt beslut
vid 1951 års riksdag skall planeringsarbetet i fortsättningen i huvudsak
äga rum inom ramen för vederbörande myndigheters ordinarie anslag. Då
sektionens befattning med ifrågavarande ärenden härigenom kommer att
upphöra, föreslås eu härför beräknad assistenttjänst i Ce 19 av utredningen
till indragning.

I avbidan på resultatet av arbetsmarknadsstatistikkommitténs arbete
föreslås beträffande personalen inom statistiksektionen endast den ändringen
att från yrkesvägledningsbyrån överflyttas en amanuensbefattning
med aktuarieuppgifter.

Tekniska byrån.

Enligt utredningens förut redovisade förslag till byråindelning skola
arkivarbetsärendena i avvaktan på resultatet av styrelsens utredning beträffande
dessa arbeten sammanföras med ärendena rörande allmän arbetslöshetshjälp
(kontantunderstöd till arbetslösa m. in.) till en sektion inom
tekniska byrån, som därjämte skall omfatta den nuvarande byggnadssektionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Antalet svenska arkivarbetare och musikerhjälpta har under åren 1948—
1950 uppgått till mellan 350 och 500 samt antalet utlänningar, som sysselsatts
i arkivarbete eller erhållit musikerhjälp, till omkring 400. Medan
arkivarbetsverksamheten har varit relativt konstant, har kontantunderstödsverksamheten
liksom ärendena rörande hänvisning av arbetare till beredskapsarbeten
under rådande arbetsmarknadsförhållanden minskat i omfattning.
Till följd härav bär hl. a. en för ifrågavarande ärenden avsedd
byrådirektör stjänst i Ce 31 vid uppkommen vakans icke ansetts böra återbesättas.
Tjänsten uppehälles f. n. medelst förordnande att bestrida göromål,
som ankomma på tjänsteman i 29 lönegraden. Utredningen förutsätter,
att den föreslagna sektionen för ärenden rörande kontantunderstöd,
arkivarbeten in. m. skall stå under byråchefens direkta ledning. Byrådirektör
stjänsten liksom det nämnda förordnandet föreslås därför utgå ur organisationen.
I stället beräknar utredningen 2 befattningar som förste byråsekreterare
i Ce 27, av vilka den ene bör svara för arkivarbetsärendena och
den andre för ärenden rörande kontantunderstöd m. m. Härjämte beräknar
utredningen 2 amanuenser eller byråsekreterare med huvudsaklig uppgift
att biträda vid handläggningen av arkivarbetsärendena. Utredningens förslag
innebär, att den nuvarande organisationen ökas med 2 förste byråsekreterare
i Ce 27 men minskas med en byrådirektör i Ce 31, en amanuens
och en assistent i Cg 19, den sistnämnde tillhörande krisorganisationen.

I fråga om den för ärenden angående beredskapsarbeten avsedda ingenjörspersonalen
föreslås icke någon ändring. Härvid förutsätter utredningen,
att styrelsens byggande verksamhet erhåller sådan omfattning, att denna
personal hålles fullt sysselsatt. Vad angår byggnadssektionens övriga personal
anser utredningen, att behovet av juridisk expertis i frågor, som angå
beredskapsarbeten, bör kunna tillgodoses av kanslibyråns jurister, varför
en för dessa frågor avsedd amanuensbefattning bör indragas.

Försvarsbyrån.

Utredningen har vid genomgången av försvarsbyråns arbetsuppgifter icke
funnit anledning ifrågasätta den nuvarande personalorganisationen. Emellertid
har utredningen ansett sig böra fästa uppmärksamheten på de omfattande
register — företagsregister och uppskovsregister — som föras inom
byrån som hjälpmedel i arbetet. Företagsregistren utnyttjas i stor utsträckning
även av sociala planläggningssektionen. Uppläggningen av dessa
register anses lämpligen böra närmare utredas i samband med den undersökning
av styrelsens arbetsmetoder, som statens organisationsnämnd
väntas komma att påbörja inom den närmaste tiden.

Kanslibyrån.

Av kanslibyråns olika arbetsuppgifter berör utredningen särskilt oinbudsmannaärendena,
av vilka de s. k. åtalsärendena utgöra den ojämförligt
största delen. Utredningen anför härom bl. a. följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Antalet diarieförda dylika ärenden uppgick under åren 1948—1950 till
resp. 4 222, 5 846 och 4 964. Åtalsärendena föranledas av bestämmelserna i
12 § lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete, enligt vilka förseelse mot
lagen ej må åtalas av allmän åklagare, där den ej av tillsynsmyndigheten,
d. v. s. arbetsmarknadsstyrelsen, anmäles till åtal. I propositionen nr 324
till 1943 års riksdag anfördes härom (s. 54), att åtal med hänsyn till lagens
extraordinära karaktär icke torde böra tillgripas i fall, då andra åtgärder
befinnas vara mera ägnade att befordra effektiviteten av lagens tillämpning.
Efter bedömande av omständigheterna i det enskilda fallet underlåter ,
arbetsmarknadsstyrelsen i enlighet härmed i stor utsträckning att anmäla
förseelse till åtal och nöjer sig med en erinran till den felande. Samtliga
förseelser anmälas emellertid till styrelsen, där prövningen av frågan huruvida
åtal skall anställas äger rum. Beslutanderätten i dessa frågor ankommer
på kanslibyråchefen.

Med hänsyn till den betydande organisation som f. n. måste uppehållas
för prövning av åtalsärendena anser utredningen, att en minskning av
antalet ärenden som prövas centralt vore önskvärd. Enda möjligheten härtill
torde med nuvarande byggnadsreglering vara, att avgörandet i mera
bagatellartade ärenden överlämnas till länsarbetsnämnderna. Vikten av en
enhetlig rättstillämpning och den omständigheten att nämnderna icke äro
försedda med juridiskt utbildad personal tala dock emot en dylik uppdelning
av åtalsärendena. Utredningen har vid bedömande av personalorganisationen
icke ansett sig kunna utgå från annan grund än den nu gällande
men förutsätter, att möjligheterna att minska antalet centralt behandlade
åtalsärenden uppmärksammas i samband med eventuella ändringar beträffande
byggnadsregleringens utformning.

I fråga om kanslibyråns organisation uppställer utredningen som ett allmänt
önskemål att byråchefens befattning med åtalsärendena minskas till
förmån för hans övriga uppgifter. För ett verk som arbetsmarknadsstyrelsen
med många underlydande organ och mycket skiftande verksamhet
är behovet av juridisk och administrativ expertis särskilt framträdande.
Detta behov bör i första hand fyllas av kanslibyråchefen.

Av denna anledning föreslår utredningen, att en omorganisation företages
beträffande byråns högre befattningar. Personalsektionen förestås nu
av en byrådirektör, medan å juridisk-administrativa sektionen finnas 2
förste byråsekreterartjänster i 29 lönegraden. Enligt utredningens förslag
skall sistnämnda sektion förestås av en byrådirektör och personalsektionen
i stället av en tjänsteman i 29 lönegraden.

Byrådirektör stjänsten å juridisk-administrativa sektionen skall enligt
förslaget inrättas i stället för den för styrelsens ordinarie ombudsmannaärenden
beräknade befattningen som förste byråsekreterare i Ca 29. Byrådirektören
bör intaga ställningen som styrelsens ombudsman med huvudsaklig
uppgift att svara för samtliga ombudsmannaärenden, inklusive åtalsärendena,
så länge byggnadsregleringen varar. Även om sannolikheten
talar därför, är det enligt utredningen osäkert huruvida behov av en ombudsman
i 31 lönegraden kommer att föreligga, om byggnadsregleringen

Kungl. May.ts proposition nr 127.

skulle upphöra eller ersättas med en reglering i annan form. Med hänsyn
härtill föreslås att byrådirektörstjänsten tills vidare inrättas som extra
ordinarie, varvid den nämnda förste byråsekreterarbefattningen i Ca 29 bör
föras på övergångsstat.

För åtalsärendena räknar utredningen i övrigt med en förste byråsekreterare
i Ce 29, 2 förste byråsekreterare i Ce 27 samt 3 amanuenser, vilket i
förhållande till det antal jurister, som tidigare beräknats för dessa ärenden,
innebär en minskning med 2 amanuenser. Utredningen förutsätter
därjämte, att den förstnämnda befattningen skall kunna utnyttjas för även
andra uppgifter inom sektionen. Samtliga nu ifrågavarande tjänster anses
böra beräknas inom krisorganisationen.

Enligt utredningens förslag skola ärenden angående länsarbetsnämndernas
lokaler och omkostnadsanslag avskiljas från sektionen för att handläggas
å kameralbyrån tillsammans med dylika ärenden berörande styrelsen.
I samband därmed föreslås, att en för ifrågavarande uppgifter avsedd förste
byråsekreterarbefattning i Ca 27 överflyttas till kameralbyrån.

Vidare föreslår utredningen, att redaktörsbefattningen, vilken f. n. är
förenad med ett arvode av högst It 868 kronor, omändras till en heltidstjänst
i Ce 27 på grund av väntade ökade uppgifter i samband med utgivande
av en särskild tidning för arbetsmarknadsfrågor. För styrelsens
planer beträffande tidningen har utredningen lämnat i huvudsak följande
redogörelse.

Redan i 1947 års riksdagsbeslut angående arbetsmarknadsstyrelsen förutsattes,
att riksvakanslistan och nyheter från arbetsmarknaden, vilka
senare publiceras i Sociala Meddelanden, skulle sammanföras till en särskild
tidning, som skulle utgivas varje vecka av arbetsmarknadsstyrelsen.

På grund av tryckeriernas bristande kapacitet torde det vara synnerligen
svårt att regelbundet varje vecka få fram en tidning, om denna skulle framställas
på kortare tid än den nuvarande riksvakanslistan. Därtill kommer,
att ett system med utsändande av lediga platser blott en gång i veckan icke
är tillfredsställande, enär riksvakanslistans uppgifter genom de många förändringar
som äga rum mycket snabbt förlora sin aktualitet och mot slutet
av löpande vecka bruka utvisa betydande avvikelser från det faktiska läget
beträffande lediga platser. På grund härav har styrelsen upptagit tanken
att utsända riksvakanslistan med användande av ett system, som innebär,
att listan hålles verkligt aktuell och återspeglar läget dag för dag i fråga
om lediga platser. Därigenom skulle besparingar kunna göras och ökad
säkerhet vinnas. Ett dylikt system förutsätter, att snabbförbindelser kunna
ordnas mellan styrelsen och samtliga länsarbetsnämnder och vice versa
samt helst även mellan länsarbetsnämnderna inbördes.

Efter att ha undersökt olika möjligheter bar styrelsen stannat för ett
system med telexanläggning. Denna skulle i första hand användas för att
hålla riksvakanslistan aktuell, varvid förfarandet skulle bli i huvudsak
följande.

Varje lördag utsänder styrelsen en stencilerad riksvakanslista per post
till samtliga arbetsförmedlingsorgan. Påföljande måndag förmiddag inrapportera
länsarbetsnämnderna per telex under lördagen och måndag
morgon nyanmälda lediga platser jämte förekommande avrapporteringar.
Dessa meddelanden sammanställas omedelbart å styrelsens arbetsförmed -

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

lingsbyrå och utsändas måndag förmiddag samtidigt till länsarbetsnämnderna
per telex.

Tisdag—fredag upprepas förfarandet med inrapportering till styrelsen
och utsändning till nämnderna, vilka efter varje sändning omedelbart upprätta
en duplicerad ändringslista, som utsändes till samtliga avdelningskontor
och expeditioner men däremot icke till ombuden. Dessa senare böra
alltså endast erhålla de fullständiga vakanslistorna och få i övrigt, när så
blir erforderligt, söka kontakt med sitt kretskontor.

Även i andra sammanhang kan telex med största fördel komma till användning.
I stället för kortare rundskrivelser och cirkulär till länsarbetsnämnderna
kan telex utnyttjas liksom vid snabbutredningar där uppgifter
nu måste begäras per telefon av samtliga nämnder. Även för meddelanden
av olika slag till enskilda nämnder kan telex självfallet användas i stället
för telefon, under förutsättning att muntliga resonemang äro obehövliga.
Även nämnderna skulle få stor nytta av telex för sändande av meddelanden
sinsemellan i arbetsförmedlings- och andra ärenden.

Kostnaderna för telexanläggningen har styrelsen beräknat till 110 000
kronor, varav 85 000 kronor anses böra belasta styrelsen. Denna kostnad
beräknas i huvudsak uppvägas av inbesparade utgifter för telefonsamtal
och riksvakanslistan, vilka utgifter uppskattats till ca 72 500 kronor.

Då styrelsen förutsätter, att riksvakanslistan skal! utsändas genom telex,
kommer den avsedda tidningen, vars namn tills vidare bör hållas öppet,
icke — annat än i undantagsfall — att behöva belastas med direkta uppgifter
om lediga platser. Självfallet skall den innehålla fortlöpande upplysningar
om arbetsmarknadsläget, d. v. s. om behovet av och tillgången på
arbetskraft i anslutning till länsarbetsnämndernas halvmånadsrapporter,
varav följer att den bör utgivas med två nummer per månad. I övrigt skall
gälla, att tidskriften skall vara ett officiellt språkrör för arbetsmarknadsfrågor.
Tidskriften är överhuvudtaget avsedd att redigeras så, att dess
innehåll kan intressera var och en, som vill följa utvecklingen på arbetsmarknaden.
I tidningen bör också ingå det material, som styrelsen nu
publicerar i Sociala Meddelanden.

Tidskriften är avsedd att spridas i första hand bland verkets egna tjänstemän,
till dagspressen och vissa intresseorganisationer men också genom
prenumeration bland allmänheten.

I anslutning till att styrelsen får ett eget tidskriftsorgan bör styrelsen
också —- liksom andra verk — utgiva sina tjänstemeddelanden för internt
bruk i form av tryckt cirkulärsamling.

Kostnaderna för tidningen har styrelsen för nästa budgetår beräknat
till 32 500 kronor. Kostnaderna beräknas emellertid till stor del uppvägas
av bortfallande utgifter för tryck i Sociala Meddelanden.

De föreliggande planerna beträffande telexanläggningen och utgivandet
av en särskild tidning synas utredningen otvivelaktigt ägnade att medföra
en effektivisering av förmedlingsarbetet och att sprida kännedom om betydelsefulla
frågor rörande arbetsmarknaden. Då därjämte kostnadsökningen,
på grund av möjliga besparingar i andra avseenden, torde bli av
förhållandevis ringa storlek, tillstyrker utredningen, att styrelsen anvisas
medel för ändamålet.

Beträffande sektionens personal i övrigt föreslår utredningen indragning
av en assistenttjänst i Cg 19.

Såvitt utredningen kunnat bedöma är behovet av en byrådirektörstjänst

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

å personalsektionen betydligt mindre framträdande än i fråga om den
juridisk-administrativa sektionen. Utredningen anför, att byrådirektören
visserligen tillagts en viss beslutanderätt i personalärenden men att tjänsten
i huvudsak synes ha erhållit karaktären av ren föredragandetjänst. Den
bör därför utbytas mot en befattning som förste byråsekreterare i Ca 29.
Utredningen förutsätter därvid, att den sistnämnda tjänsten hålles vakant,
så länge den nuvarande innehavaren av byrådirektörstjänsten, vilken bör
föras på övergångsstat, kvarstår i tjänst.

Vid arbetsmarknadsstyrelsens tillkomst inrättades för handläggning av
personalärenden under sektionschefen två befattningar som förste byråsekreterare
i Ce 27, av vilka den ene avsågs för ärenden rörande länsarbetsnämndernas
personal och den andre för styrelsens personalärenden. En av
dessa tjänster har sedermera överförts till försäkringsbyrån. Då två
tjänster i Ce 27 fortfarande böra finnas för personalärendena, föreslår utredningen,
att en amanuenstjänst utbytes mot en förste byråsekreterarbefattning
i Ce 27.

Utöver nuvarande tjänster upptar utredningens förslag härjämte en förste
byråsekreterare i Ca 27 och en assistent i Ce 22, vilka föreslagits skola överflyttas
från arbetsförmedlingsbyrån i samband med att utbildningsverksamheten
för den offentliga arbetsförmedlingens personal överföres till
kanslibyrån.

Kameralbi] rån.

Utredningen bär anfört, att vid 1950 års riksdag beslut fattades om indragning
av ett antal tjänster, vilka styrelsen vid en översyn av kameralbyråns
organisation funnit sig kunna undvara. Å andra sidan ansågos de
förslag, som styrelsen samtidigt framlagt till förstärkning av kameral- och
revisionssektionerna, icke böra prövas i nämnda sammanhang med hänsyn
till bl. a. utredningens ifrågavarande granskning. Enligt utredningen torde
det f. n. icke vara möjligt att ytterligare minska personalen beträffande de
båda sistnämnda sektionerna, varför utredningen i denna del begränsat sig
till att behandla den av styrelsen föreslagna personalförstärkningen för sektionerna.
Vad intendentursektionen angår bar utredningen funnit det möjligt
att minska sektionens personal, om förrådsrörelsen begränsas till den
omfattning, som utredningen föreslagit (se s. 87).

Den förstärkning, som styrelsen föreslagit för kamerala sektionen, avser
utbyte av ett förordnande att bestrida göroinål, som eljest ankomma på
tjänsteman i 27 lönegraden, mot en ordinarie befattning som biträdande
kamrerare i samma lönegrad, inrättande av en revisor stjänst i Ca 24 i stället
för en bokhållartjänst i Ca 21 ävensom ändrad lönegradsplacering för en
kontorsskrivare från Cg 17 till Ce 19 samt för kassören från Ce 18 till Ca 19.

Förordnandet i 27 lönegraden, vilket inrättades år 1949 med hänsyn till
att en förstärkning av den kamerala organisationen då befanns oundgängligen
erforderlig, anser utredningen fortfarande behövligt. Utredningen är

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

emellertid icke övertygad om att behovet är att anse som permanent och
kan därför icke tillstyrka inrättande av en tjänst som biträdande kamrer.

Den tidigare genomförda indragningen av tjänster förutsatte i viss utsträckning
eu omdisponering av arbetsuppgifterna på sektionens olika befattningshavare.
Sålunda ankommer det nu på bokhållaren bl. a. att övervaka
all dispositionsbokföring och anslagskontroll samt pröva ifrågasatta
utgifter berörande styrelsens omkostnadsanslag, medan kontorsskrivaren
övertagit bokhållarens tidigare uppgifter beträffande det egentliga bokföringsarbetet.
Med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifter, som nu
ankomma på nämnda befattningshavare, tillstyrker utredningen att bokhållartjänsten
omändras till revisorstjänst i Ca 24 och att kontorsskrivarbefattningen
placeras i Ce 19.

Den ifrågasatta löneförbättringen för kassören bör enligt utredningens
mening prövas i ett större sammanhang.

Beträffande revisionssektioncn har styrelsen föreslagit, att en för sektionschef
sposten avsedd tjänst som förste revisor i Ca 27 omändras till en
befattning för revisionskommissarie i Ca 29 samt att en till krisorganisationen
hörande revisorstjänst i Cg 24 överföres till normalorganisationen
och uppföres på ordinarie stat, varigenom sektionen skulle komma att disponera
två ordinarie revisor stjänster i sistnämnda lönegrad. Förslagen har
styrelsen motiverat med behovet av att successivt utveckla sektionens
granskning och systematiska utredningar beträffande de lokala organens
förvaltning.

Utredningen har icke ansett sig höra pröva förslaget om uppflyttning i
lönegrad av förste revisorn, då denna fråga synes böra hänskjutas till 1949
års tjänsteförteckningskommitté. Frågan om överförande av revisor stjänsten
i Cg 24 till normalorganisationen anser utredningen böra anstå tills vidare
med hänsyn dels till att i sektionens åligganden ännu ingå kontrolluppgifter
av kriskaraktär och dels till den minskning av kameralärendena, som
inträffat genom beredskapsarbetenas minskade omfattning.

Vad intendentursektionen angår föreslår utredningen, att personalorganisationen
minskas med en byråingenjör i Ce 27 (vakant), en förrådskontrollör
i Ce 22 och en ingenjör i Ce 21. Genom indragningen av förrådskontrollörstjänsten
förutsättas vissa uppgifter innefattande bl. a. materielbokföring
och slitagedebitering komma att överföras till materialförvaltaren i
Ce 19, som därjämte skall svara för styrelsens kansliförråd in. m. Tjänsten
föreslås därför uppflyttad till assistenttjänst i Ce 22.

Som förut berörts förutsättes härjämte, att en förste byråsekreterare i
Ca 27, som handlägger ärenden rörande styrelsens och länsarbetsnämndernas
lokaler och omkostnadsanslag, flyttas från kanslibyrån till intendentursektionen.

Byggnadstillståndsbyrån.

Med undantag för biträdespersonalen upptar byggnadstillståndsbyråns
organisation 22 tjänster. Av dessa äro 6 befattningar vakanta, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

2 ingenjör stjänster i Ce 27 resp. Ce 23 samt 4 amanuensbefattningar. Ifrågavarande
tjänster har utredningen i första hand föreslagit till indragning.
Vidare framhåller utredningen, att det under utredningsarbetets gång har
framkommit möjlighet att indraga även en byrådirektör stjänst i Ce 31 och
en föredragandetjänst i Cg 31, den senare dock under förutsättning att den
vakanta ingenjörstjänsten i Ce 27 återbesättes. I fråga om byrådirektören
anges denna möjlighet främst ha sin grund däri, att tjänsten, som f. n. uppehälles
av en länsarbetsdirektör under innehavarens ledighet för annan verksamhet,
under senare år i stor utsträckning utnyttjats för speciella utredningsuppgifter,
vilka numera i huvudsak bortfallit.

Bitrudespersonal m. m.

Nuvarande organisation för biträdespcrsonal upptar 9 kansliskrivare, 10
kontorister, 40 kanslibiträden och 116 biträden i reglerad befordringsgång
(= summa 175). Av dessa redovisas 3 kontorister, 14 kanslibiträden och
22 biträden inom krisorganisationen.

I samband med utredningsarbetet har en omprövning av biträdesbehovet
verkställts av styrelsen, varvid antalet tjänster kunnat minskas. Styrelsens
förslag, vilket''utredningen för sin del tillstyrker, upptar 11 kansliskrivare,
11 kontorister, 39 kanslibiträden och 96 biträden i reglerad befordringsgång
(— summa 157). Härav ha två kontorister, 8 kanslibiträden och 14 biträden
beräknats inom krisorganisationen. I jämförelse med nuvarande organisation
innebär förslaget å ena sidan en ökning med 2 kansliskrivare och en
kontorist samt å andra sidan minskning med ett kanslibiträde och 20 biträden
i reglerad befordringsgång.

Av de föreslagna två kansli skrivarna är en avsedd för försäkringsbyrån
och en för kanslibyrån. Försäkringsbyrån saknar f. n. kansliskrivare, vilket
enligt styrelsen visat sig menligt för kansliarbetets rationella bedrivande.
Den för kanslibyrån upptagna kansliskrivaren skall förestå generaldirektörens
och överdirektörens gemensamma kansli. Den föreslagna kontoristen
skall tjänstgöra som föreståndare för en för byråerna avsedd gemensam
skrivcentral, omfattande 14 av de förut nämnda biträdena.

De nya tjänsterna föreslås skola i avbidan på biträdesutrcdningens
granskning av styrelsen upptagas som extra ordinarie.

Expeditionsvaktpersonalen består av en förste expeditionsvakt samt 13
expeditionsvakter, varav 3 redovisas inom krisorganisationen.

Antalet expeditionsvakter minskas enligt utredningens förslag med en.
Av återstående tjänster redovisas en inom krisorganisationen.

Förrådspersonalen består av en förrådsvaktmästare, två hantverkare och
två expeditionsvakter. Förrådsvaktmästaren tillhör krisorganisationen. Av
denna personal anses en expeditionsvakt kunna inbesparas. Den andre
expeditionsvakten bör benämnas förrådsman. Förrådspersonalen skulle
alltså komma att omfatta 4 tjänster, vilka samtliga redovisas inom normalorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Härjämte räknar utredningen med en å försvarsbyrån nu befintlig
arvodesbefattning för en pensionerad underofficer.

Sammanfattning.

Arbetsmarknadsstyrelsens organisation vid ingången av budgetåret 1951/
52 upptog enligt utredningen sammanlagt 390 befattningar, varav 297 tillhörande
den permanenta organisationen och 93 krisorganisationen. Enligt
utredningens förslag skulle antalet befattningar utgöra 345, varav 282 inom
den permanenta organisationen och 63 inom krisorganisationen.

Yttranden.

Vissa allmänna synpunkter.

Enligt statskontorets mening hade det varit önskvärt, att även resultatet
av organisationsnämndens undersökningar hade förelegat, innan den föreslagna
omorganisationen genomföres. Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen
ha givit uttryck åt en liknande uppfattning. Då det därjämte
synes överrevisorerna som om ett genomförande av utredningsförslaget i
dess helhet knappast torde komma att medföra vare sig någon mera väsentlig
förenkling av arbetsmarknadsstyrelsens organisation eller besparingar
av den storleksordning, som utredningen angivit, ifrågasätta överrevisorerna,
om icke utredningens förslag borde bli föremål för överarbetning innan
detsamma slutligt prövas.

Landsorganisationen har uttryckt sin förväntan, att den föreslagna nedskärningen
av organisationen icke minskar eller kommer att minska arbetsmarknadsstyrelsens
möjligheter att fullfölja sina för arbetstagarna viktiga
uppgifter.

Arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde.

Arbetsförmedlingsutredningens förslag att pensionsstyrelsens yrkesutbildande
verksamhet med avseende å partiellt arbetsföra
successivt överföres till arbetsmarknadsstyrelsen med början den 1 juli
1952 tillstyrkes av arbetsmarknadsstyrelsen. Pensions styr elsen, som tidigare
i olika sammanhang redovisat sin uppfattning i denna fråga, understryker
ånyo, att en sådan överflyttning skulle komma att få vittgående och understundom
skadliga verkningar för den del av styrelsens verksamhet, som
omfattar invaliditetsbedömningen. Mellan invaliditetsprövningen och den
verksamhet, som syftar till att häva invaliditet och arbetsoförmåga, måste
förefinnas en intim samordning — understundom så intim, att ståndpunktstagandet
i invaliditetsfrågan blir direkt avhängigt av det sätt, på
vilket arbetsfrågan löses. Ur administrativ och praktisk synpunkt skulle
det vara olämpligt, därest frågan om beredande av exempelvis yrkesutbildning
komme att bli beroende av en annan myndighets ställningstagande,

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

än den som beslutar angående invaliditeten. Pensionsstyrelsen fäster även
uppmärksamheten vid att bibehållandet hos styrelsen av den yrkesutbildande
verksamheten medför, att denna alltjämt får en förankring hos de
lokala folkpensioneringsorganen, vilkas i allmänhet goda kännedom om de
partiellt arbetsföras personliga miljö, stora förtrogenhet med arbetsförhållandena
m. m. kan komma verksamheten till godo.

Arbetsmarknadsstyrelsen delar utredningens mening, att styrelsen bör
vara utrustad på sådant sätt, att den kan bedriva beredskapsarbeten
i egen regi. Styrelsen framhåller, att det är en självklar förutsättning,
att beredskapsarbeten icke skola anordnas och bedrivas så, att lokal arbetslöshet
genom dem konserveras. Denna fråga har ägnats stor uppmärksamhet
från arbetsmarknadsorganens sida. Vid varje tidpunkt ha möjligheterna
väl tillvaratagits att överföra ifrågavarande arbetskraft till arbeten
i öppna marknaden. Läget på arbetsmarknaden kan emellertid snabbt förändras
och göra extra åtgärder för att trygga sysselsättningen erforderliga.
Med hänsyn härtill anser styrelsen det nödvändigt, att centralorganet för
arbetslöshetsfrågor har tillgång till en byggnadsorganisation, som är så
uppbyggd, att den snabbt och effektivt kan ingripa i en arbetslöshetssituation.
Styrelsen delar även utredningens mening, att det bör eftersträvas
att styrelsens byggnadsorganisation är fullt sysselsatt, varvid även andra
byggande uppgifter än den av utredningen berörda verksamheten beträffande
utförandet av vatten- och avloppsföretag för kommunernas räkning
kunna tillföras styrelsen.

Vid styrelsens behandling av ifrågavarande spörsmå.1 har avvikande
mening anmälts av eu av styrelsens ledamöter och tre byråchefer, vilka ansett
att de statliga beredskapsarbetena böra avskaffas såsom hjälpform i
den statliga och statsunderstödda hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Härför
talar lijälpformens obetydliga omfattning, den omständigheten att den
numera i avsevärd omfattning ersatts med beviljande av byggnadstillstånd
samt dess mindre önskvärda biverkningar då arbetsobjektet är beläget i en
trakt där arbetslöshet ej föreligger. Slopandet av denna hjälpform skulle
gynna den för statsverket mera ekonomiska hjälpformen statskommunala
beredskapsarbeten. Möjligheterna att bekämpa en eventuell arbetslöshetskris
genom anordnande av beredskapsarbeten synas numera inom flertalet
yrkesområden starkt begränsade. Även om tvekan skulle råda om lämpligheten
att avskaffa de statliga beredskapsarbetena bör arbetsmarknadsstyrelsens
byggande verksamhet överföras till väg- och vattenbyggnadsverket,
som efter sin utveckling under de senaste åren bör kunna övertaga
densamma.

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör arbetsmarknadsstyrelsen
liksom hittills vara utrustad för att kunna bedriva arbeten i egen regi. Då
man bör räkna med alt sådana situationer kunna uppkomma, att en relativt
omfattande byggnadsverksamhet snabbt kan behöva igångsättas och
bedrivas av arbetsmarknadsstyrelsen, bör den permanenta organisationen

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

för dessa uppgifter icke vara för liten. Emellertid är det av vikt att personalen
har god sysselsättning även när beredskapsarbeten icke äro igång.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser, att arbetsmarknadsstyrelsen bör
oberoende av prövningen av vatten- och avloppssakkunnigas förslag beredas
möjlighet att på samma sätt som väg- och vattenbyggnadsverket utföra
vatten- och avloppsföretag åt kommuner. Innan den framtida utformningen
av vatten- och avloppsorganisationen är klar, anses det dock icke
nödvändigt eller lämpligt, att arbetsmarknadsstyrelsen helt skulle övertaga
väg- och vattenbyggnadsverkets ifrågavarande verksamhet. Härutöver
synes böra övervägas om icke arbetsmarknadsstyrelsen borde ha möjlighet
att utföra ordinära vägföretag, varvid bl. a. syftas på möjligheten för arbetsmarknadsstyrelsen
att i öppna marknaden fullfölja nedlagda beredskapsföretag.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätta lämpligheten
av att arbetsmarknadsstyrelsen övertager byggande uppgifter beträffande
vatten- och avloppsföretag från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, då en
relativt omfattande organisation för sådan anläggningsverksamhet redan
uppbyggts inom denna styrelse.

Statskontoret erinrar, att ämbetsverket redan i samband med arbetsmarknadsstyrelsens
inrättande för sin del icke kunde tillstyrka att det centrala
arbetsmarknadsorganet försågs med byggande avdelning och förråd.
Mot bakgrunden av den erfarenhet som hittills vunnits bör organisationsnämnden
vid sin blivande undersökning ägna hithörande spörsmål särskild
uppmärksamhet.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund (CST) och arbetsmarknadst
jänstemännens riksförening (ATR) ansluta sig till arbetsförmedlingsutredningens
uppfattning att arbetsmarknadsstyrelsen bör tillföras en ordinarie
byggande verksamhet och då i första hand vatten- och avloppsbyggande.

Byråindelningen.

Mot förslaget om arbetsmarknadsstyrelsens uppdelning i en permanent
del och en krisdel riktar arbetsmarknadsstyrelsen i princip icke
någon invändning. Enligt styrelsen finnas dock skäl för att hänföra vissa
befattningshavare avsedda för den föreslagna utlänningssektionens praktikantverksamhet
till normalorganisationen. CST och ATR anse, att samtliga
befattningshavare för utlänningsfrågorna böra hänföras till den permanenta
delen. Statskontoret ifrågasätter, huruvida tillräcklig anledning
längre föreligger att i anslagshänseende räkna med en permanent del och
en krisdel. Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen förorda, att försvarsbyrån
överföres till krisorganisationen.

Beträffande den föreslagna indelningen av arbetsmarknadsstyrelsen
i tio byråer framhåller styrelsen, att förslaget står helt i överensstämmelse
med det av styrelsens ledning för utredningen framlagda för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

slaget. I anslutning härtill anför styrelsen, att det torde finnas få centrala
ämbetsverk med så vitt skilda arbetsuppgifter inom sitt ämbetsområde
som arbetsmarknadsstyrelsen. Härtill kommer att styrelsen har omfattande
lokalförvaltningar sig underställda, vilka även ha mycket differentierade
arbetsuppgifter.

Den ledamot av styrelsen och de tre byråchefer, vilka reserverat sig mot
bibehållandet av de statliga beredskapsarbetena som hjälpform, ha även
anmält avvikande mening i fråga om den föreslagna byråindelningen. Ledamoten
och två av byråcheferna ha sålunda föreslagit, att tekniska byråns
byggande verksamhet nedlägges och att till en byrå benämnd sociala byrån
sammanföras arbetsvårdsärenden, ärenden rörande allmän arbetslöshetshjälp,
arkivarbete och musikerhjälp samt ärenden rörande beviljande och
central kontroll av beredskapsarbeten. Den tredje byråchefen har under
hänvisning till att flera förslag, som kunna påverka omfattningen av styrelsens
arbetsuppgifter och deras fördelning på byråerna, f. n. äro under
utarbetande eller vänta på att realiseras avstyrkt, att den föreslagna byråindelningen
genomföres.

I betraktande av det stora antalet byråer framstår det enligt statskontorets
mening såsom särskilt angeläget, att nya byråer icke anordnas, innan
det blivit till fullo klarlagt, att alla organisatoriska åtgärder vidtagits, som
kunna nedbringa organisationens omfattning. Statens lönenämnd ifrågasätter,
huruvida en så långt driven uppdelning på byråer, som den utredningen
föreslagit, numera är motiverad. Vad särskilt angår försvarsbyrån
erinrar nämnden, att den redan vid arbetsmarknadsstyrelsens inrättande
framhöll, att det syntes kunna övervägas att ersätta denna byrå med en
särskild sektion, ingående i någon av övriga byråer. Såsom exempel på
organisationsenheter, där chefernas inplacering i löneskalan för byråchefer
med hänsyn till arbetsuppgifter och personaluppsättning synes tveksam,
nämnes förutom försvarsbyrån yrkesvägledningsbyrån, arbetsvårdsbyrån
och tekniska byrån. Beträffande kansli- och kameralbyråerna har lönenämnden
icke blivit övertygad om att en sammanslagning av byråerna
icke skulle kunna komma till stånd. I anslutning härtill föreslår nämnden,
att det vid den fortsatta prövningen av utredningsförslaget närmare överväges,
huruvida icke en minskning av antalet organisationsenheter skulle
kunna åstadkommas. Pensionsstyrelsen tillstyrker inrättandet av en särskild
arbetsvårdsbyrå, om en överflyttning av styrelsens yrkesutbildande
verksamhet till arbetsmarknadsstyrelsen anses böra äga rum. Enligt överrevisorernas
mening synes det synnerligen önskvärt och påkallat, att
arbetsmarknadsstyrelsens uppgifter beträffande arbetsvärd, allmän arbetslöshetshjälp,
musikerhjälp samt arkivarbets- och omskolningsverksamhet
sammanföras till en byrå under benämningen social- och arbetsvårdsbyrån.
överrevisorerna kunna icke förorda inrättandet av den särskilda utredningsbyrån.
Som motivering härför framhålles att, därest lokaliseringsutrcdningcns
förslag om inrättande av ett särskilt lokaliseringsorgan skulle
realiseras, torde detta organ komma alt ombesörja de mera omfattande ut -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

redningarna i hithörande frågor. Om åter detta organ icke skulle komma
till stånd, synes arbetsmarknadsstyrelsen vid behov av dylika mera omfattande
utredningar, som icke helt kunna utföras av den nuvarande sociala
planläggningssektionen, böra anlita redan befintliga expertorgan. Med hänsyn
till att tekniska byråns arbetsuppgifter, enligt vad överrevisorerna
erfarit, sedan lång tid tillbaka varit förhållandevis begränsade, skulle det
vara till fördel, om sociala planläggningssektionen knötes till tekniska
byrån, varigenom den tekniska personalen skulle kunna anlitas för utredningar
inom den sociala planläggningssektionens område. Enligt överrevisorernas
uppfattning bör försvarsbyrån i rådande världspolitiska läge
kvarstå som självständig byrå. Vad angår kansli- och kameralbyråerna
framhåller överrevisorerna, att frågan om en sammanslagning av de båda
byråerna är avhängig av ett flertal omständigheter, bl. a. av i vilken utsträckning
arbetsmarknadsstyrelsens lokala organ tilläggas befogenheter
att själva fatta administrativa och kamerala avgöranden, över revisorer na
ifrågasätta, om icke länsarbetsnämnderna i detta avseende nu böra givas en
något självständigare ställning, varigenom vissa personalbesparingar inom
styrelsen sannolikt skulle kunna göras. Enligt överrevisorernas mening bör
även arbetsmarknadsstyrelsens interna revision kunna avvecklas och därmed
sammanhängande frågor överföras till riksräkenskapsverket. Revisorerna
erinra i detta sammanhang, att det vid inrättandet av arbetsmarknadsstyrelsen
förutsattes, att styrelsens revision skulle omhänderha den
kamerala granskningen av de underlydande organens verksamhet, medan
den kontinuerliga sakliga granskningen av bl. a. dessa organs förvaltning
och räkenskaper skulle ombesörjas av överrevisorerna. Sedermera har
även statens sakrevision tillagts befogenhet att verkställa sakrevisionella
.undersökningar inom detta område. Någon ytterligare granskning i sakrevisionellt
avseende synes icke påkallad. Liksom utredningen anse emellertid
överrevisorerna, att frågan om en sammanslagning av kansli- och
kameralbyråerna bör upptagas till prövning först sedan kanslibyråns
arbetsuppgifter i fråga om åtalsärendena upphört eller minskat väsentligt.
Riksräkenskapsverket anser, att en indragning av styrelsens kamerala
revision icke f. n. är lämplig. Behovet av fortlöpande och effektiv kontroll
över de lokala organens medelsförvaltning bör tills vidare såsom hitintills
tillgodoses genom att den kamerala granskningen i första hand verkställes
på arbetsmarknadsstyrelsen inom dess revisionssektion.

Med anledning av utredningens uttalande att försvarsbyrån tills vidare
bör bestå som särskild byrå framhålla OST och ATR, att det med hänsyn
till personalen är synnerligen angeläget, att definitivt besked lämnas om
byråns ställning i styrelsens organisation.

Personalorganisationen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför, att styrelsen vid sin tillkomst den 1
januari 1948 hade sammanlagt 462 anställda. Detta antal har undan för
undan reducerats. Den 1 juli 1948 utgjorde antalet befattningshavare i

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

tjänst 437, varav 161 tillhörde krisorganisationen, den 1 juli 1950 var antalet
382, varav 96 å krisorganisationen, och den 1 juli 1951 voro 360 i
tjänst, varav 85 å krisorganisationen. Antalet i styrelsens nuvarande organisation
ingående befattningar har av utredningen angivits till 390 men
bör vara 38a. Skillnaden mellan detta antal och antalet befattningshavare
i tjänst den 1 juli 1951 (360) beror på att ca 25 befattningar kunnat vakantsättas.
Med hänsyn till att styrelsens arbetsuppgifter till sin omfattning
och även till sin art variera från tid till annan är det nödvändigt att styrelsens
personalorganisation är elastisk. Styrelsen måste äga möjlighet att i
mån av behov anställa extra personal. Den av utredningen beräknade personalorganisationen
blir — även med de ändringar styrelsen funnit påkallade
— en minimiorganisation.

Med hänsyn till att behov av överingenjören funnits över fyra år
och då man icke kan överblicka huru länge det kommer att förefinnas, är
det enligt arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning icke rimligt att befattningen
bibehålies endast som arvodestjänst. Den bör därför hänföras till
lönegrad med beteckning Cp. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller,
att överingenjören innehar förordnande å tjänst i Cp 13 hos denna styrelse,
vilket utgår den 1 juli 1955. Styrelsen ifrågasätter om icke behovet av överingen
jörstjänsten är att anse som permanent, och att den därför bör upptagas
på arbetsmarknadsstyrelsens personalstat. Svenska väg- och vatteni}lJ99ares
riksförbund föreslår, alt överingenjörsbefattningen omändras till
tjänst i Cp 16.

I fråga om byråcheferna föreslår arbetsmarknadsstyrelsen liksom
CST och ATR, att samtliga byråchef stjänster upptagas på ordinarie stat.
Innehavaren av tjänsten som chef för den nuvarande sociala byrån, vilken
tjänst utredningen föreslagit skola föras på övergångsstat, kan enligt
arbetsmarknadsstyrelsen icke lämpligen förordnas att uppehålla tjänst i
lägre lönegrad. Befattningshavaren i fråga, vilken under 1955 uppnår pensioneringsperiodens
övre gräns, bör tills vidare ställas till styrelsens förfogande
för särskilda arbetsuppgifter. Lönenämnden ifrågasätter, huruvida
tillräckliga skäl föreligga att placera chefen för tekniska byrån i annan
lönegrad (Cp 13) än övriga byråchefer.

Beträffande byråpersonalen förordar lönenämnden, att frågan om
löneställningen för den ledande byråpersonalen underkastas ny prövning
i samband med den av nämnden föreslagna översynen av utredningens
organisationsförslag. Nu befintliga tjänster som assistent i 19 lönegraden
ha i den föreslagna organisationen upptagits som kontorsskrivare. En eventuell
ändring i detta hänseende bör icke genomföras annat än i samband
med den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen. Vidare synes det enligt
lönenämnden i viss mån oklart vilka arbetsuppgifter inom styrelsen som
böra ankomma å amanuens- och byråsckrcterarpersonal å ena, samt å
assistent- och inspektörspersonal å den andra sidan. Lönenämnden förutsätter,
alt även dessa gränsdragningsspörsmål komma att uppmärksammas
i samband med tjänsteförteckningsrevisionens genomförande.

1 267 62 Rihang till riksdagens protokoll 1952. I samt. Nr 127.

Kungl. Maj:is -proposition nr 127.

För öviiga yttranden beträffande byråpersonalen redogöres i det
följande byrå för byrå med undantag av biträdes- samt vaktmästar- och förrådspersonalen,
vilken behandlas i ett sammanhang.

Arbetsförmedlingsbyrån.

I fråga om förmedlingssektionen ifrågasätter arbetsmarknadsstyrelsen
lämpligheten av att så länge den nuvarande innehavaren kvarstår i
befattningen till 27 lönegraden nedflytta den förste byråinspektör, som f. n.
är placerad i Ce 29 och har att handlägga arbetskraftsärenden rörande byggnadsverksamheten.
Enligt CST och ATR synes nedflyttningen icke motiverad.
Nämnda organisationer kunna icke biträda förslaget om indragning av en
byråingenjörstjänst i Ce 27, avsedd för förmedlingsarbetet för tekniker.
Tjänsten föreslås i stället omändrad till byråinspektörstjänst i Ca 25.

TCO anser det nödvändigt, att behovet av särskild arbetskraft för handläggning
av tjänstemannafrågor blir bättre tillgodosett än enligt utredningens
förslag.

Vad utlänningssektionen angår erinrar arbetsmarknadsstyrelsen om
att den personaluppsättning, som föreslagits för arbetstillståndsärendena,
bygger på ärendenas omfattning under år 1950. Medan antalet ärenden detta
år uppgick till ca 9 000, utgjorde antalet 1951 ej mindre än 15 000. Då styrelsen
likväl ansluter sig till utredningens förslag, sker detta under den uttryckliga
förutsättningen att styrelsen får medel för att vid behov kunna anställa
extra personal för assistentuppgifter. CST och ATR anse, att för ifrågavarande
uppgifter behövs minst samma personal som f. n. De båda organisationerna
föreslå härjämte, att en för praktikant- och utbytesfrågor m. m.
avsedd förste byråsekreterartjänst i Ce 27 uppflyttas till Ca 29 med hänsyn
till de ansvarsfyllda och krävande arbetsuppgifterna. Härjämte föreslås uppflyttning
av en assistenttjänst från 19 till 22 lönegraden.

Yrkesvägledningsbyrån.

Skolöverstyrelsen erinrar, att arbetsförmedlingsutredningen utgått frän
att personalbehovet inom arbetsmarknadsstyrelsen för yrkesvägledningen
och därmed sammanhängande frågor i stort sett torde vara av permanent
natur samt att utredningen förutsatt viss tjänstgöring inom skolöverstyrelsen
för två konsulenter, överstyrelsen anser sig under nuvarande förhållanden
böra avvakta de förslag i ärendet, som komma att framläggas av samarbetskommittén
för den yrkesorienterande och yrkesvägledande verksamheten
inom olika skolformer, helst som, efter vad överstyrelsen har sig bekant,
ett permanent samarbetsorgan torde komma att föreslås med uppgift
att följa utvecklingen inom yrkesvägledningsverksamheten.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att den amanuens med aktuarieuppgifter,
som utredningen föreslagit skola överflyttas till utredningsbyråns
statistiksektion, tidvis kunnat utnyttjas även för andra uppgifter inom

Öl

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

byrån. Med hänsyn härtill och då skolkonsulenterna vidare skola tjänstgöra
delvis hos skolöverstyrelsen föreslås, att personalen förstärkes med en befattning
som byråinspektör i 25 lönegraden. Vidare böra de båda nuvarande
byråassistentbefattningarna i Ce 24 på grund av de kvalificerade uppgifter
med avseende på yrkesvägledningen i gymnasier och universitet, som äro
förenade med desamma, uppflyttas till Ce 25. Det är icke möjligt att reducera
den för utrednings- och redaktionsarbete behövliga personalen i den
utsträckning, som utredningen föreslagit. Utöver av utredningen beräknade
en förste byråsekreterare i 27 lönegraden och 6 amanuenser eller byråsekreterare
förslår styrelsen en amanuens eller byråsekreterare.

Enligt lönenämnden bör frågan om inrättande av den nämnda förste
byråsekreterartjänsten prövas först i anslutning till tjänsteförteckningsrevisionens
genomförande.

Uppflyttning av byråassistentbefattningarna till Ce 25 förordas även av
OST och ATR, vilka härjämte föreslå inrättande av en förste byråsekreterarbefattning
i Ce 27 för bl. a. förmedlingstekniska frågor. Organisationerna
räkna med ytterligare en tjänsteman i Cg 24 så länge första upplagan av
yrkeslexikonet utarbetas, varjämte föreslås att 2 amanuensbefattningar utbytas
mot byråinspektör stjänster i 25 lönegraden.

Statsverkens ingenjörsförbund anser, att högre teknisk utbildning bör
vara representerad inom yrkesvägledningsbyrån samt föreslår, att 2 tjänster
i 27 lönegraden reserveras för tekniker.

Arbetsvårdsbyrån.

Arbetsmarknadsstyrelsen har — i avvaktan på erfarenheter rörande
arbetsuppgifternas omfattning -— icke någon erinran att göra mot den av
utredningen föreslagna förstärkningen med 2 assistenter i Ce 22 för de ökade
uppgifter, som följa med övertagandet av pensionsstyrelsens utbildningsärenden.
Vidare ansluter sig styrelsen — ehuru med tvekan — till utredningens
förslag, att teknikerbehovet för de arbetsvårdande uppgifterna
under den närmaste tiden fylles genom anlitande av styrelsens anslag till
ersättningar till experter och sakkunniga. Enligt styrelsen förutsätter detta
emellertid, att anslaget uppräknas från 13 000 till 25 000 kronor.

Pensionsstyrelsen anser, att den av utredningen föreslagna personalförstärkningen
för de uppgifter, som skola överföras till arbetsmarknadsstyrelsen,
icke torde vara tillräcklig, då det av utredningen till ca 400 angivna
antalet nya utbildningsärenden per år hos pensionsstyrelsen i verkligheten
torde vara väsentligt större. OST och ATR hävda, att en ytterligare förstärkning
av byråns personal redan nu är nödvändig och att eu uppflyttning i
lönegrad av vissa tjänster måste anses motiverad.

För säkring sbyrån.

Arbetsmarknadsstyrelsen säger sig icke sakna förståelse för att den pågående
översynen av arbetslöshetsförsäkringen kan komma att påverka den slutliga
organisationen för försäkringsbyrån men beklagar, att ställningstagan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

det till frågan ånyo ställes på framtiden. Emellertid anses utredningen med
sitt förslag till provisorisk organisation ha sökt råda bot på väsentliga arbetsmässiga
olägenheter.

Mot arbetsförinedlingsutredningens förslag'' om uppflyttning av en av
de för administrativa ärenden avsedda tre förste byråsekreterarna i
27 lönegraden till Ce 29 har lönenämnden icke funnit anledning till erinran
under förutsättning att, såsom utredningen föreslagit, de mest kvalificerade
ärendena anförtros ifrågavarande tjänsteman. Juristförbundet hemställer,
att även de båda andra förste byråsekreterarbefattningarna uppflyttas till
29 lönegraden.

Med anledning av vad utredningen anfört rörande byråns inspektionsoch
instruktionsverksamhet betonar arbetsmarknadsstyrelsen, att
ifrågavarande verksamhet har synnerligen stor betydelse. Ett riktigt bedrivande
av densamma kan med de avsevärda bidragsbelopp, varom det här
kan bli fråga, ge ekonomiska resultat, mot vilka personal- och övriga administrationskostnader
te sig blygsamma. Utredningen synes ha förutsatt, att inspektionsarbetet
skall utföras av 2 inspektörer i Ce 25 och 2 amanuenser.
Enligt styrelsen är detta icke någon ändamålsenlig anordning, då mängden
och karaktären av arbetsuppgifterna nödvändiggöra, att envar av dessa befattningshavare
måste självständigt utföra inspektions- och instruktionsarbete.
Vid sådant förhållande böra de 2 amanuensbefattningarna ombildas
till byråinspektör stjänster i Ce 25. Enligt OST och ATR synes 27 lönegraden
vara fullt motiverad för de av utredningen föreslagna inspektörstjänsterna.
Juristförbundet hemställer, att sektionschefen erhåller byrådirektörs löneoch
tjänsteställning.

Beträffande den för försäkringsteknisk-matematiska ärenden
avsedda personalen framhåller arbetsmarknadsstyrelsen, att det torde bli
svårt att få en kvalificerad kraft till den av utredningen föreslagna tjänsten
som förste alctuarie i Ce 27. Styrelsen anmäler sin avsikt att om försöket
icke leder till önskat resultat återkomma i ärendet. Lönenämnden anser, att
frågan om inrättande av den nämnda förste aktuarietjänsten bör prövas i
samband med tjänsteförteckningsrevisionens genomförande.

Utredningsbyrån.

Det av arbetsförmedlingsutredningen för den allmänna sektionens
vidkommande föreslagna utbytet av en amanuensbefattning mot en tjänst
som förste byråsekreterarc i Ce 27 finner arbetsmarknadsstyrelsen behövligt
men anser, att tjänsten bör uppföras i Ce 29. Detta förslag omfattas
även av CST och ATR.

I fråga om statistiksektionen föreslå de nämnda organisationerna,
att den nuvarande tjänsten som förste aktuarie i Ce 27 uppflyttas till Ce 29
och att en befattningshavare i Cg 15, vilken handhar statistiska uppgifter
rörande byggnadstillståndsärendena på denna sektion, uppflyttas till 17

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 58

lönegraden. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår för sin del, att sistnämnda
tjänst uppflyttas till Ce 17.

Tekniska byrån.

Utredningens förslag till personalorganisation för tekniska byrån bär
ieke givit arbetsmarknadsstyrelsen anledning till erinran. Beträffande uppgifterna
för sektionen för allmän arbetslöshetsbjälp vill styrelsen
icke utesluta, att det, sedan arkivarbetsutredningen slutförts, kan visa sig
lämpligt att göra viss ny ärendefördelning mellan denna sektion och arbetsvårdsbyrån.
CST och ATR föreslå, att arkivarbetsärendena skola föras
till arbetsvårdsbyrån. Lönenämnden finner det synnerligen tveksamt, om
arbetsuppgifterna inom sektionen motivera de av utredningen föreslagna
2 förste byråsekreterartjäns terna i Ce 27.

Vad angår byggnads sektionen anse CST och ATR, att en amanuensbefattning
i den nuvarande organisationen bör ersättas med en ingenjörstjänst
i 24 lönegraden. Eu ingenjörsbefattning i 21 lönegraden kan därvid
indragas.

Kanslibyrån.

Arbetsmarknadsstyrelsen har funnit anledning till erinran endast beträffande
juridisk-administrativa sektionen. Styrelsen framhåller,
att utredningens förslag i realiteten innebär att — frånsett byråchefen och
den föreslagne byrådirektören — sektionens permanenta del skall bestå av
allenast en rättsbildad tjänsteman i amanuens’ eller byråsekreterares tjänsteställning.
Med hänsyn till sektionens arbetsuppgifter bör på den permanenta
delen finnas, förutom byråchefen och byrådirektören, en förste byråsekreterare
i Ca 27 och en juridisk amanuens eller byråsekreterare. I fråga
om sektionens krisdel anser styrelsen det icke erforderligt, att de av utredningen
beräknade 3 förste byråsekreterarna sättas i högre lönegrad än
Ce 27. För handläggning av ifrågavarande ärenden erfordras därutöver
endast eu rättsbildad amanuens. Styrelsens nu nämnda förslag omfattas
även av CST och ATR. Enligt juristförbundet bör personaluppsättningen
på sektionens krisdel utgöras av 2 förste byråsekreterarc i 29 lönegraden,
3 förste byråsekreterare i 27 lönegraden samt en amanuens, varjämte för
sektionens permanenta del bör bibehållas den nu befintliga förste byråsekreterartjänsten
i Ca 29. Lönenämnden anser, att utredningens förslag om uppflyttning
av denna tjänst till byrådirektörstjänst samt inrättandet av en
redaktör stjänst i Ce 27 bör prövas i samband med tjänsteförteckningsrevisionens
genomförande.

Utredningens förslag att byrådirektörstjänsten å personalsektionen
skall ersättas med en förste byråsekreterarbefattning i Ca 29 kan icke tillstyrkas
av CST och ATR samt juristförbundet. De båda förstnämnda organisationerna
anse härjämte, att en förste byråsekreterarbefattning i Ca 27,

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

vilken av utredningen föreslagits skola överflyttas från arbetsförmedlingsbyrån
för handläggning av frågor rörande utbildningsverksamhet, bör
uppflyttas till 29 lönegraden samt underställas chefen för kanslibyrån.

Kameralbyrån.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar, att utredningen icke ansett sig kunna
tillstyrka styrelsens förslag att kamerala sektionen förstärkes med eu
befattning som kamrerare i Ca 27 i utbyte mot det nuvarande förordnandet
att bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänsteman i 27 lönegraden.
Enligt styrelsen är behovet av denna arbetskraftsförstärkning, som funnits
alltsedan 1942, under nu rådande förhållanden alltjämt nödvändigt icke
minst med hänsyn till att länsarbetsnämnderna sakna egentlig kameral
organisation. För att tillmötesgå utredningens synpunkter så långt som
de icke beskära de praktiska möjligheterna att för ändamålet förvärva
eller behålla duglig arbetskraft, föreslår styrelsen, att ifrågavarande befattning
i stället för såsom ordinarie uppföres som extra ordinarie. OST
och ATR anse det angeläget, att befattningen ordinariesättes i 27 lönegraden.
Utredningens förslag om utbyte av en bokhållartjänst i Ca 21 mot
en revisorstjänst i Ca 24 och av en kontorsskrivartjänst i Cg 17 mot en
sådan tjänst i Ce 19 bör enligt lönenumndens mening prövas i samband
med genomförandet av tjänsteförteckningsrevisionen.

Beträffande utredningens förslag att till tjänsteförteckningskommittén
hänskjuta frågan om uppflyttning av förste revisorn på re visions sekti
o nen från 27 till 29 lönegraden framhålla OST och ATR, att anledning
saknas att avvakta tjänsteförteckningskommitténs ställningstagande till
frågan på grund av den omorganisation av sektionen som successivt genomförts
under de sista åren.

Gentemot vad utredningen anfört beträffande styrelsens förslag att en
inom revisionssektionen befintlig revisorstjänst i Cg 24 skulle överflyttas
från krisorganisationen och ordinariesättas invänder arbetsmarknadsstyrelsen,
att sektionens befattning med kontrolluppgifter av k riskaraktär numera
icke kunna giva kontinuerlig sysselsättning åt en revisor. Utredningens
i annat sammanhang uttalade åsikt, att styrelsens organisation
för beredskapsbyggande m. m. skall vara fullt sysselsatt inbjuder i stället
till den slutsatsen, att kameralärendena åter komma att öka i omfattning.
Styrelsen finner det därför angeläget, att ifrågavarande revisorstjänst omflyttas
till normalorganisationen och ordinariesättes. CST och ATR hävda,
att enbart de ökade arbetsuppgifter, som tillagts revisionssektionen i samband
med dess omorganisation, motivera bifall till styrelsens förslag.

Vad intendentursektionen angår kan arbetsmarknadsstyrelsen
icke ansluta sig till utredningens förslag om indragning av befattningen
som förrådskontrollör (Ce 22). Styrelsen har dock intet att erinra mot att
befattningen hålles vakant och att frågan om dess återbesättande prövas,

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

sedan större klarhet om styrelsens byggande verksamhet och därav föranlett
personalbehov vunnits. Utredningens förslag om indragning även av
en ingenjörsbefattning i Ce 21 kan styrelsen biträda endast därest medgivande
erhålles att vid centralförrådet i Gnesta inrätta en befattning som
föreståndare i Ce 25 i utbyte mot de nuvarande befattningarna som förvaltare
och verkmästare (arvoden motsvarande 21 resp. 17 lönegraden).
Enligt OST och ATR kan förrådskontrollörbefattningen vakantsättas tills
vidare under förutsättning, att den av utredningen till indragning föreslagna
ingenjörsbefattningen i Ce 21 bibehålies och uppflyttas till Ce 24.
Förutom byråintendenten och en förste byråsekreterare i Ca 27 räkna organisationerna
härjämte med 2 ingenjörer och 2 assistenter i 24 lönegraden.
Lönenämnden anser, att det av utredningen föreslagna utbytet av en materialförvaltartjänst
i Ce 19 mot eu assistenttjänst i Ce 22 bör prövas i samband
med tjänsteförteckningsrevisionen.

Byggnadstillståndsbyrän.

Den av utredningen till indragning föreslagna byrådirektörstjänsten i
Ce 31 bör enligt arbetsmarknadsstyrelsen endast vakantsättas med hänsyn
bl. a. till den ordinarie innehavaren, vilken sedan åtskilliga år anlitas för
uppdrag inom handels- och industrikommissionen. Däremot kan en föredragandetjänst
i Cg 31 — såsom utredningen föreslagit — indragas, dock
endast under förutsättning att ej blott en vakant ingenjör stjänst i Ce 27
återbesättes utan även att en nv ingenjör stjänst i Ce 29 inrättas. Styrelsens
ifrågavarande förslag ha även upptagits av OST och ATR, medan svenska
väg- och vattenbyggares riksförbund föreslagit inrättande av en teknisk
byrådirektörsbefattning i Ce 31.

Beträffande byråns övriga personal föreslår arbetsmarknadsstyrelsen,
att en tjänst som byråinspektör i Cg 25 omändras till extra ordinarie med
hänsyn till att innehavaren varit i styrelsens (arbetsmarknadskommissionens)
tjänst i över 16 år. Styrelsen kan icke biträda utredningens förslag
om indragning av en ingenjörstjänst i Ce 23. Även i nu nämnda avseenden
överensstämmer styrelsens förslag med uppfattningen hos OST och ATR.

Bitrudcspersonalen in. in.

I fråga om biträde spel- so na ten räknar arbetsmarknadsstyrelsen
med behov av ytterligare 2 skriv- eller kontorsbiträden som följd av yrkesutbildningsärendenas
överflyttning från pensionsstyrelsen. Vidare föreslås,
att antalet kanslibiträden i utredningens förslag skall ökas med 3, varvid
antalet kontors- och skrivbiträden föreslås skola minskas med samma antal.
C ST och ATR ha funnit, att biträdespersonalen i jämförelse med utredningens
förslag bör ökas med 2 kansliskrivare, 1 kontorist och 8 kanslibiträden
samt minskas med 3 skriv- och kontorsbiträden. Lönenämnden
anser, att utredningens förslag om inrättande av 2 nya kansliskrivartjänster
och 1 kontoristtjänst bör prövas av 1947 års biträdesutredning.

Kungl. Majris proposition nr 1,27.

Utredningens förslag beträffande expeditionsvakt- och förråds*
personalen har föranlett erinran från OST och ATR, vilka efter samråd
med civilförvaltningens personalförbund avstyrka den föreslagna indragningen
av en expeditionsvakt tillhörande förrådspersonalen. Härjämte
föreslås, att den å försvarsbyrån befintliga arvodestjänsten för en pensionerad
underofficer inrättas som tjänst i lönegrad 9.

Ordinariesättning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har även upptagit frågan om ordinariesättning
av vissa tjänster. Styrelsen anför, att arbetsmarknadsstyrelsen vid sin tillkomst
utrustades med ett jämförelsevis litet antal tjänster.

Då styrelsens organisation nu efter fyra år blivit föremål för översyn,
framstår det som ett oavvisligt behov att få proportionen mellan ordinarie
och icke ordinarie tjänster bättre tillrättalagd. Utredningen har, frånsett
några speciella fall, icke ansett sig böra taga ställning till detta spörsmål
under hänvisning till, bl. a., tjänsteförteckningskommitténs och biträdesutredningens
pågående arbeten. Arbetsmarknadsstyrelsen kan icke finna anledning
att antaga, att dessa utredningar skola så påverka styrelsens personalorganisation,
att de kunna lägga hinder i vägen för en begränsad ordinariesättning
av vissa tjänster, vilkas behövlighet varken styrelsen eller utredningen
ifrågasatt.

Vid bifall till styielsens förslag beträffande antalet tjänster föreslås att
den ordinarie personalen ökas med 77 tjänster utöver vad utredningen föreslagit.

Förslag om ordinariesättning av vissa tjänster ha vidare framlagts av de
över utredningens betänkande hörda personalorganisationerna.

Tidpunkten för omorganisationen.

Arbetsmarknadsstyrelsen förordar slutligen, att tidpunkten för omorganisationen
icke sättes tidigare än till årsskiftet 1952/53 för att möjliggöra en
friktionsfri övergång till den nya organisationen. OST och ATR anse, att en
sådan ordning ur personalens synpunkt synes mest tillfredsställande.

Departementschefen.

Arbetsmarknadsstyrelsen inrättades enligt beslut av statsmakterna år
1947. Det är naturligt att ett nyorganiserat ämbetsverk behöver göras till
föremål för översyn sedan någon tids erfarenhet av den nya organisationen
vunnits. I fråga om arbetsmarknadsstyrelsen tillkommer den omständigheten,
att avsevärda förändringar som påverka styrelsens arbetsuppgifter
inträtt sedan den nuvarande organisationen fastställdes. 1950 års arbetsförinedlingsutredning,
vilken som huvuduppgift haft att granska den
lokala arbetsförmedlingsorganisationen, bär nu i samråd med arbetsmark -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

nadsstyrelsen granskat även styrelsens organisation. Granskningen har begränsats
i vissa hänseenden, bl. a. med hänsyn till pågående tjänsteförteckningsrevision
och annat pågående utredningsarbete. Vidare har arbetsförmedlingsutredningen
förutsatt, att arbetsrutiner m. ni. komma att granskas
genom organisationsnämndens försorg. Det skulle givetvis ha varit
önskvärt att resultatet av organisationsnämndens undersökning förelegat
innan ställning tages till arbetsförmedlingsutredningens förslag. Organisationsnämndens
undersökning, som även avses omfatta den offentliga arbetsförmedlingen,
är emellertid en fråga på längre sikt (minst två år).
Under sådana förhållanden och då organisationsfrågan med hänsyn till
de förändringar, som inträtt i styrelsens arbetsuppgifter sedan nuvarande
organisation beslöts, icke utan olägenhet kan uppskjutas, bör arbetsförmedlingsutredningens
förslag läggas till grund för proposition till årets riksdag.
I detta sammanhang bör framhållas, att man även i framtiden torde
ha att räkna med att eu fortgående anpassning av verksamheten och organisationen
måste äga rum i anslutning til! utvecklingen på arbetsmarknaden.

Vad angår arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde har jag i
det föregående förordat, att de uppgifter, som avse näringslivets lokalisering,
skola utvecklas ytterligare. Arbetsförmedlingsutredningen bär ifrågasatt
mera väsentliga förändringar endast beträffande arbetsvärden, styrelsens
byggande verksamhet samt dess förrådsverksaxnhet. Sistnämnda
verksamhet behandlar jag i ett senare avsnitt. Här lorde jag få behandla
arbetsvärden och den byggande verksamheten.

Beträffande arbetsvärden innebär utredningens förslag att en — i samband
med att statsmakterna år 1950 uppdrogo riktlinjerna för den fortsatta
försöksverksamheten på detta område — ifrågasatt överflyttning till
arbetsmarknadsstyrelsen av den yrkesutbildande verksamhet, som pensionsstyrelsen
utövar, bör verkställas successivt med början den 1 juli 1952.
Arbetsmarknadsstyrelsen har tillstyrkt detta förslag medan pensionsstyrelsen
har uttryckt farhågor för en sådan överflyttning med hänsyn till den
samordning, som måste förefinnas mellan invaliditetsprövningen i folkpensioneringsärenden
och den verksamhet som syftar till alt häva invaliditet
och arbetsoförmåga. För egen del ansluter jag mig till den uppfattning,
som omfattades av min företrädare i ämbetet vid frågans tidigare behandling,
nämligen alt det i längden kommer att framstå som administrativt
olämpligt att arbetsmarknadsstyrelsen och pensionsstyrelsen parallellt och
utan klar gränsdragning sinsemellan bedriva yrkesutbildande verksamhet
för partiellt arbetsföra. Åtminstone huvuddelen av pensionsstyrelsens ifrågavarande
verksamhet bör överföras till arbetsmarknadsstyrelsen. .lag tillstyrker,
att beslut nu fattas om att ifrågavarande överflyttning skall påbörjas
under nästa budgetår. Då omorganisationen av arbetsmarknadsstyrelsen
icke hör träda i kraft förrän den 1 januari 1953, kan någon mera
betydande omläggning knappast genomföras under budgetåret 1952/53.
Förslag till närmare riktlinjer för ärendesfördelningen mellan de båda

Kungl. Maj:ts proposition nr 127

verken, angående det nödvändiga samarbetet samt angående erforderliga
ändringar i pensionsstyrelsens organisation böra läggas fram i samband
med de båda verkens anslagsäskanden för budgetåret 1953/54.

Vad angår frågan om arbetsmarknadsstyrelsens byggande verksamhet
har utredningen, under hänvisning till de skäl som åberopades vid arbetsmarknadsstyrelsens
tillkomst, stannat för att styrelsen alltjämt bör utrustas
på sådant sätt, att den kan driva beredskapsarbeten i egen regi. Utredningen
har icke heller ansett, att väg- och vattenbyggnadsverket bör
fritagas från drivande av dylika arbeten, då vissa fördelar för verkets del
i fråga om utnyttjande av maskiner in. in. äro förenade därmed. Med hänsyn
härtill anser utredningen det vara eu lämplig anordning, att väg- och
vattenbyggnadsverket fortsätter att i viss omfattning driva beredskapsarbeten
samt att arbetsmarknadsstyrelsen tillföres andra byggande uppgifter,
så att dess tekniska personal utnyttjas fullt. Utredningen har i sådant
syfte pekat på möjligheten att arbetsmarknadsstyrelsen övertager den
byggande verksamhet i fråga om vatten och avlopp, som väg- och vattenbyggnadsverket
bedriver såsom entreprenör för kommunerna.

Arbetsmarknadsstyrelsen har, ehuru med reservation av en ledamot och
tre byråchefer, tillstyrkt utredningens förslag. Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har tillstyrkt förslaget. Innan den framtida utformningen av
vatten- och avloppsorganisationen är klar, anses det dock icke lämpligt
eller önskvärt att arbetsmarknadsstyrelsen helt övertar väg- och vattenbyggnadsverkets
ifrågavarande verksamhet. Vidare anser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att det bör övervägas att ge arbetsmarknadsstyrelsen
möjlighet att utföra vägföretag i öppna marknaden.

Ehuru man bör räkna med att beredskapsarbeten sannolikt icke komma
att i framtiden spela samma roll som tidigare vid bekämpande av arbetslöshet,
böra sådana arbeten såväl i statlig som kommunal regi fortfarande
ingå bland de arbetslöshetsbekämpande åtgärderna. På grund härav och då
utvecklingen å arbetsmarknaden icke kan förutses med säkerhet finner jag
— trots att de statliga beredskapsarbetena under de senaste åren kunnat
reduceras starkt till omfattningen -— icke välbetänkt att avskaffa det instrument
för en aktiv arbetsmarknadspolitik, som arbetsmarknadsstyrelsens
byggande organisation oaktat sin ringa omfattning utgör. Jag tillstyrker
sålunda utredningens förslag att arbetsmarknadsstyrelsen alltjämt utrustas
för att driva arbeten i egen regi. Jag har vidare icke något att erinra mot
att arbetsmarknadsstyrelsen beredes möjlighet att under tider med låga
arbetslöshetssiffror bedriva arbeten i öppna marknaden, som kunna hålla
dess byggnadsorganisation fullt sysselsatt. De i sådant syfte anvisade möjligheterna
beträffande utförande av vatten- och avloppsföretag samt vägföretag
anser jag böra prövas. Hur de bägge frågorna närmare skola lösas,
torde få bli beroende av samråd mellan arbetsmarknadsstyrelsen samt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen.

Jag övergår härefter till att behandla de olika spörsmålen angående arbetsmarknadsstyrelsens
organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Mot utredningens förslag i vad det avser uppdelningen av styrelsens
personalorganisation i en permanent del och en krisdel har jag icke
något att erinra.

Utredningens förslag i fråga om byråorganisationen innebär, att
inom styrelsen alltjämt skola finnas tio byråer. Två nya byråer, benämnda
arbetsvårdsbyrån och utredningsbyrån, skulle tillkomma, medan nuvarande
sociala byrån och utlänningsbyrån föreslås skola utgå ur organisationen.
I några yttranden har ifrågasatts huruvida en så långt driven uppdelning
på byråer kan anses motiverad. Enligt min mening föranleder mångsidigheten
i arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet behov av ett relativt stort
antal byråer. Med undantag för förslaget att behålla försvarsbyrån som
självständig byrå har jag därför ansett mig kunna f. n. godtaga utredningens
förslag. Härvid har jag också beaktat de ytterligare anspråk på organisationen,
som den föreslagna utbyggnaden av lokaliseringsverksamheten
ställer.

Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag att sociala byrån och utlänningsbyrån
utgå ur byråorganisationen.

Vad utredningen anfört beträffande behovet av en särskild byrå för den
arbetsvårdande verksamheten, vilken nu omhänderhas av den till utlänningsbyrån
provisoriskt knutna arbetsvårdssektionen, synes innefatta en
bärande motivering för förslaget. Arbetsvärden är av stor betydelse ur samhällsekonomisk
och social synpunkt. Arbetsuppgifterna äro, sedan nya
riktlinjer enligt beslut av 1950 års riksdag uppdragits för verksamheten,
i ständigt stigande och komma att ytterligare öka genom den av mig förordade
överflyttningen av åtminstone huvuddelen av pensionsstyrelsens
yrkesutbildande verksamhet till arbetsmarknadsstyrelsen. Arbetsvårdsärendena
låta sig vidare icke organiskt inordnas i någon annan byrå. Jag tillstyrker
sålunda, att arbetsvårdssektionen ombildas till en särskild arbetsvårdsbyrå.

Jag delar utredningens uppfattning att utrednings- och planläggningsverksamheten
i arbetsmarknadsfrågor i nuvarande läge bör givas ökat utrymme
inom styrelsens organisation. Av särskild betydelse är behovet av
ett speciellt organ för den förut nämnda lokaliseringsverksamheten. För
ifrågavarande ärenden hör eu särskild byrå finnas. Denna bör erhålla benämningen
lokaliserings- och utredningsbyrån. Den nuvarande försvarsbyrån,
vars uppgifter i huvudsak äro av utredande och planläggande natur,
synes lämpligen kunna inordnas som en sektion inom den nya byrån.

Beträffande kanslibyrån och kameralbyrån delar jag utredningens och
överrevisorernas uppfattning att frågan om eu sammanslagning av dessa
byråer bör närmare prövas när de av byggnadsregleringen föranledda
åtalsärendena, vilka utgöra en avsevärd del av kanslibyråns arbetsuppgifter,
minskat väsentligt i antal. Med hänsyn till vad riksräkenskapsverket
anfört bör någon indragning av styrelsens kamerala revision f. n. icke
komma till stånd.

Kungl. Maj:is proposition nr 127.

Mot vad utredningen i övrigt anfört angående arbetsuppgifternas fördelning
mellan byråerna har jag icke något att erinra. Jag förutsätter dock
att arbetsmarknadsstyrelsen i fråga om detaljerna icke skall vara strängt
bunden utan kunna vidtaga de förändringar som befinnas lämpliga för att
främja organisationens effektivitet.

Vad sedan gäller personalbehovet har arbetsförmedlingsutredningen
erinrat, att arbetsmarknadsstyrelsens avlöningsanslag för innevarande budgetår
minskats genom den anbefallda 3-procentsnedskärningen. Då styrelsen
på grund av vakanser icke tagit ställning till indragning av tjänster i anledning
härav, har utredningen vid sin prövning av personalbehovet utgått
från den vid budgetårsskiftet den 1 juli 1951 gällande organisationen. Det
sammanlagda antalet befattningar utgjorde vid denna tidpunkt enligt arbetsmarknadsstyrelsen
385. Av dessa voro ca 25 vakanta. Detta är ett uttryck
för den reduktion av styrelsens personalorganisation — särskilt krisdelen
— vilken ägt rum under de senaste åren och vilken möjliggjorts av
utvecklingen på arbetsmarknaden. Enligt arbetsförmedlingsutredningens
förslag skulle organisationen minskas med ett antal tjänster motsvarande
de vakantsatta samt därutöver ytterligare ett antal tjänster. Samtidigt har
utredningen på några punkter föreslagit förstärkningar för arbetsuppgifter,
som vuxit i omfattning. Enligt utredningsförslaget skulle antalet befattningar
bli 345, varav 282 inom den permanenta organisationen och 63
inom krisorganisationen. Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit resp. 350,
290 och 60 befattningar. I den mån minskningar i personalorganisationen
befunnits möjliga böra de givetvis genomföras. Utbyggnaderna kan jag tillstyrka
endast i mycket begränsad omfattning. Till lönegradsuppflyttningarna
kan jag f. n. endast i undantagsfall taga ställning. I övrigt torde
dessa frågor böra prövas av tjänsteförteckningskommittén. De av statens
lönenämnd aktualiserade spörsmålen angående användningen av amanuensoch
byråsekreterarpersonal, å ena, samt assistent- och inspektörspersonal,
å andra sidan, komma att upptagas i ett vidare sammanhang. I avbidan
på resultatet av tjänsteförteckningsrevisionen har jag icke ansett mig böra
förorda någon ordinariesättning av tjänster.

I bilaga till detta protokoll redovisas sammanställningar över personalorganisationen
för arbetsmarknadsstyrelsen. I det följande redogör jag för
den närmare innebörden av mitt förslag i huvudsak endast i vad detta
avser inrättande av nya tjänster samt ändrad lönesättning för befintliga
tjänster. I övrigt torde jag få hänvisa till de nämnda sammanställningarna.

Från arbetsmarknadsstyrelsens samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
sida har föreslagits, att den nuvarande arvodestjänsten som överingenjör
uppföres i lönegrad med beteckningen Cp. Med hänsyn till svårigheterna
att överblicka det framtida behovet av tjänster är jag icke beredd att nu
tillstyrka någon ändring beträffande denna tjänst.

Kungl. Mai ds proposition nr 12?.

Såsom framgår av det föregående föranleder mitt förslag till byråindelning
att nuvarande försvars- och utlänningsbyråerna utgå ur styrelsens
organisation. Till följd härav böra de för dessa båda byråer inrättade byråchefstjänsterna
i Ce 37 indragas. Den för sociala byrån inrättade byråchefstjänsten
i Ca 37 bör utnyttjas för utredningsbyrån.

För arbetsvårdsbyrån bör inrättas en ny tjänst som byråchef i Ce 37.
Med hänsyn till att yrkesvägledningens framtida ställning ännu icke är
helt klarlagd hör den för yrkesvägledningsbyrån avsedda byråchefstjänsten
fortfarande vara extra ordinarie.

Övriga av mig tillstyrkta förändringar i personalbehovet redovisas i det
följande byrå för byrå med undantag av biträdespersonalen m. fl., vilken
jag behandlar i ett sammanhang. Vid denna redovisning har jag liksom i de
förutnämnda sammanställningarna för andra tjänster i 19 lönegraden än
nu befintliga kontorsskrivartjänster använt benämningen assistent.

I fråga om arbetsf örmedlingsbyråns personalorganisation tillstyrker jag
utredningens förslag. Med anledning av vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört
angående personalbehovet för ärenden angående arbetstillstånd vill
jag anföra, att det vid en mera »avsevärd ökning av antalet ärenden bör
ankomma på Kungl. Maj :t att pröva huruvida eu tillfällig förstärkning av
personalen måste företagas.

Jag har förut anfört, att jag anser mig förhindrad att biträda förslaget
om ordinariesättning av byråchefstjänsten å yrkesvägledningsbyrån. Jag
kan icke heller tillstyrka, att den nuvarande tjänsten som förste byråsekreterarc
i Ce 27 ombildas till ordinarie tjänst. Frågan om lönegradsplaceringen
för denna tjänst bör prövas av tjänsteförteckningskojnmittén. Även
frågan om utbyte av eu amanuenstjänst mot eu befattning i Ce 27 bör
prövas i nämnda sammanhang. Däremot kan jag biträda förslaget att de
båda konsulenttjänsterna i Cg 27 ombildas till tjänster i Ce 27. För de arbetsuppgifter,
som skulle falla på andra sektionen (sammanställning av upplysnings-
och informationsmaterial), beräknar jag 7 tjänster för amanuenser
eller assistenter, av vilka högst 4 böra vara amanuenstjänster.

För yrkesväglednings- och arbetsvårdsärenden finnes hos styrelsen anställd
en läkare med årsarvode om 3 900 kronor. Detta arvode synes böra
höjas med 400 kronor.

Beträffande arbetsvårdsbyrån tillstyrker jag, att den nuvarande personalen
tills vidare förstärkes med 2 assistenter i Ce 22 för de ökade uppgifter,
söm följa med övertagandet av pcnsionsstvrelsens hithörande ärenden.
Frågan om möjliga minskningar av pensionsstyrelsens personalbehov
i anledning härav torde böra prövas först sedan de närmare riktlinjerna
för överflyttningen blivit uppdragna. Utredningen har föreslagit, att byråns
personal förstärkes med ytterligare 2 assistenttjänster i Ce 22. Jag kan
f. n. endast tillstyrka den ena av dessa tjänster.

Utredningen har vidare föreslagit, att en f. n. vakant arvodesbefattning
för tekniker ändras till en byråinspektörstjänst i Ce 25. Jag biträder för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

slaget med den ändringen att tjänsten tills vidare placeras i Cg 25. För tillgodoseende
av teknikerbehovet för de arbetsvårdande uppgifterna beräknar
jag i stället ett belopp av 4 000 kronor under styrelsens anslag till experter
och sakkunniga.

Vad försåkringsbijrån angår har utredningen erinrat, att eu omorganisation
av byrån varit aktuell ända sedan byrån i samband med arbetsmarknadstyrelsens
tillkomst överflyttades dit från socialstyrelsen men att denna
fråga ansetts böra anstå till dess klarhet vunnits rörande arbetslöshetsförsäkringens
framtid. Med hänsyn till att särskilda utredningsmän numera
tillkallats för eu översyn av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen har
utredningen icke upptagit organisationsfrågan till mera ingående behandling.
Den år från år ökade omfattningen av byråns arbetsbörda har utredningen
dock ansett nödvändiggöra, att en viss personalförstärkning redan
nu kommer till stånd. En provisorisk förstärkning är även enligt min
mening motiverad. Jag kan dock endast delvis tillstyrka utredningsförslaget
i denna del. De föreslagna lönegradsuppflyttningarna böra hänskjutas
till tjänsteförteckningskommittén. Personalförstärkningarna böra begränsas
till eu tjänst i Cg 25 för inspektions- oph instruktionsuppgifter samt en
tjänst i Cg 27 för försäkringsteknisk-statistiska uppgifter. Sistnämnda
tjänst bör tillsättas endast om därigenom vinnes en verklig förstärkning
av arbetskrafterna för angivna uppgifter. Förslaget att en förste byråsekreterartjänst
i Cg 27 ombildas till tjänst i Ce 27 biträder jag.

Beträffande lokaliserings- och utredningsbyrån utgår jag i det följande
från att dess arbete organiseras på fyra sektioner, nämligen en sektion
motsvarande den nuvarande sociala planläggningssektåonen, här kallad
allmänna sektionen, en sektion motsvarande den nuvarande tekniska planläggningssektionen,
eu statistiksektion och en försvarssektion.

För allmänna sektionen beräknar jag den personal, som f. n. finns inom
sociala planläggningssektionen. För lokaliseringsärendena bör tills vidare
endast inrättas en befattning som förste aktuarie i Cg 27 och en amanuenstjänst.
Härvid har jag beaktat, att eu nu befintlig amanuenstjänst huvudsakligen
utnyttjas för lokaliseringsfrågor, varjämte byrådirektören ägnar
en del av sin tid åt dessa frågor. Arbetsförmedlingsutredningens förslag att
en ny förste byråsekreterartjänst i Ce 27 skall inrättas i utbyte mot en
amanuensbefattning kan jag f. n. icke tillstyrka. För tekniska sektionen
bör beräknas samma personaluppsättning som nu finns med undantag för
att en befattning i Ce 19 utgår.

I samband med att försvarsbyrån omändras till en särskild sektion och
den nuvarande byråchefsbefattningen utgår ur organisationen bör en byrådirektörstjänst
i Ce 31 inrättas. I övrigt räknar jag med oförändrat personalbehov
för ifrågavarande ärenden.

I avbidan på resultatet av arbetsmarknadsstatistikkommitténs arbete kan
jag i likhet med utredningen icke förorda annan ändring i personaluppsättningen
för statistiksektionen än att en amanuens med statistikuppgifter
överflyttas från yrkesvägledningsbyrån till sektionen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Vad härefter angår tekniska byrån har utredningen beräknat personal
för arkivarbetsärendena samt ärendena rörande kontantunderstöd m. m.
inom denna byrå. För arkivarbetsärendenas del har härvid avsetts ett provisorium
i avbidan på resultatet av styrelsens utredning rörande dessa
ärenden. En för ifrågavarande ärenden avsedd tjänst som byrådirektör i
Ce 31 — f. n. uppehållen medelst ett förordnande i 29 lönegraden — föreslår
utredningen till indragning. I stället beräknas 2 förste byråsekreterarbefattningar
i Ce 27, av vilka den ena avses för arkivarbetsärenden och den
andra för ärenden rörande kontantunderstöd m. in. Jag kan f. n. endast
förorda, att den ena av dessa tjänster inrättas.

För byggnadssektionen räknar jag i likhet med utredningen med oförändrat
personalbehov bortsett från att en amanuensbefattning utgår.

I fråga om kanslibyråns organisation ansluter jag mig till utredningens
uppfattning, att byråchefens befattning med åtalsärendena bör minskas till
förmån för hans övriga uppgifter. Jag tillstyrker sålunda, att den juridiskadministrativa
sektionen förstärkes med en byrådirektörstjänst mot att
en dylik tjänst å personalsektionen indrages.

Byrådirektörstjänsten å juridisk-administrativa sektionen bör inrättas
i stället för en befattning som förste byråsekreterare i Ca 29, vilken är
avsedd för styrelsens ordinarie ombudsmannaärenden. Med hänsyn till
ovissheten om det framtida behovet av en ombudsmannatjänst i 31 lönegraden
för bl. a. åtalsärendena föreslår jag, att befattningen tills vidare
inrättas som extra ordinarie, varvid den nämnda förste byråsekreterarbefattningen
i Ca 29 bör föras på övergångsstat. För åtalsärendena i övrigt
beräknar jag i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens förslag 3 förste byråsekreterarbefattningar
i Ce 27 samt en amanuens, vilka samtliga böra redovisas
inom krisorganisationen. I jämförelse med nuvarande organisation
för ifrågavarande ärenden innebär mitt förslag, att en förste byråsekreterarbefattning
i Ce 29 nedflyttas till Ce 27 samt att antalet amanuenser minskas
från två till en.

Beträffande sektionens personalbehov i övrigt tillstyrker jag med anledning
av vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört att en förste byråsekreterarbefattning
i Ce 27 inrättas mot att antalet byråsekreterare och amanuenser
minskas från 4 till 2. I enlighet med utredningens förslag bör härjämte en
assistenttjänst i 19 lönegraden indragas och en förste byråsekreterare i
Ca 27, vilken handlägger ärenden rörande länsarbetsnämndernas lokaler
och omkostnader, överflyttas till kameralbyrån.

Utredningen har tillstyrkt ett av arbetsmarknadsstyrelsen framlagt förslag
att riksvakanslistan skall ersättas med vakansrapportering med anlitande
av det s. k. telexsystemet samt att arbetsmarknadsstyrelsen skall
utge en tidskrift såsom ersättning bl. a. för det avsnitt om arbetsmarknadsfrågor
som nu ingår i Sociala meddelanden. Jag har icke annat att erinra
mot dessa förslag än att den planerade tidskriften tills vidare bör få en
mindre omfattning än styrelsen tänkt sig och utges månadsvis. Jag kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

icke tillstyrka förslaget att den nuvarande arvodesbefattningen som redaktör
ändras till en befattning i Ce 27.

Vad personalsektionen angår bör, såsom förut nämnts, byrådirektörstjänsten
i Ca 31 indragas. I stället bör inrättas en förste byråsekreterartjänst
i Ca 29. Frågan om inrättande av ytterligare en förste byråsekreterarbefattning
i Ce 27 i utbyte mot en amanuenstjänst bör prövas av tjänsteförteckningskommittén.

Beträffande kameralbyrån tillstyrker jag utredningens förslag med den
ändringen att lönegradsuppflyttningarna böra prövas av tjänsteförteckningskommittén.
Den å kamerala sektionen inrättade tjänsten i Cg 17 bör tills
vidare ändras till befattning i Ce 17. En ökning av styrelsens byggande verksamhet
kan givetvis ge anledning till omprövning av personalbehovet på
intendentursektionen.

Med hänsyn till rådande ovisshet rörande byggnadsregleringen i framtiden
böra f. n. icke några större förändringar vidtagas beträffande byggnadstillståndsbyrån.
Jag räknar f. n. icke med annan ändring än att antalet
amanuenstjänster såsom utredningen föreslagit inskränkes till en.

I fråga om biträdespersonalen in. m. innebär utredningens förslag dels å
ena sidan ökning med 2 kansliskrivare och en kontorist samt å andra sidan
minskning med ett kanslibiträde och 20 biträden i reglerad befordringsgång
och dels minskning med 2 expeditionsvakter. Med undantag av att för
de föreslagna kansliskrivartjänsterna i stället bör avses kontoristbefattningar
har jag ansett mig kunna godtaga detta förslag. Som utredningen
funnit böra de nya tjänsterna upptagas såsom extra ordinarie. Frågan huruvida
biträdespersonalen behöver ökas med hänsyn till överflyttningen av
vissa ärenden från pensionsstyrelsen samt till lokaliseringsverksamhetens
utbyggnad torde få prövas framdeles.

De av mig förordade förslagen innebära, att hela antalet befattningar
blir 348, varav 64 inom krisorganisationen.

I fråga om ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna i organisationen
ansluter jag mig till arbetsmarknadsstyrelsens förslag, att tidpunkten härför
i syfte att möjliggöra en så frilctionsfri övergång som möjligt fastställes
till den 1 januari 1953. Jag förutsätter dock att det skall visa sig möjligt
att redan dessförinnan indraga tjänster, som icke skola ingå i den nya organisationen.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de övergångsbestämmelser
som befinnas erforderliga. III.

III. ANSLAG TILL ARBETSMARKNADSSTYRELSEN.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar.

1950/51 ........................................

1951/52 (statsliggaren s. 312) .........

1952/53 (förslag) ...........................

Anslag Nettoutgift

2 781 000 2 683 277

2 724 000

3 343 000

(Jo

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sitt utlåtande över arbetsförmedlingsutredningens
förslag beräknat grundlönekostnaderna (d. v. s. exkl. rörligt tillägg)
enligt utredningens förslag till 2 400 000 kronor och enligt styrelsens i utlåtandet
framlagda förslag till 2 500 000 kronor, vilket enligt utredningens
förslag innebär en minskning med 66 000 kronor och enligt styrelsens förslag
en ökning med 34 000 kronor. Inberäknat kostnader för tillfällig personal,
vikariats- och övertidsersättningar samt rörligt tillägg beräknar styrelsen
kostnaderna under anslaget enligt sitt förslag till 3 557 000 kronor för
helt år.

De partementsch ef en.

Vid bifall till de av mig i det föregående förordade förslagen och med inräknande
av ett belopp av 75 000 kronor för tillfällig personal samt vikariats-
och övertidsersättningar beräknar jag det erforderliga anslagsbehovet
under nästa budgetår till 3 343 000 kronor. Inberäknat kostnader för chefslöneregleringen,
löneklassuppflyttningar, reglerad befordringsgång samt
höjning av det rörliga tillägget innebär detta en ökning av anslaget med
619 000 kronor.

Jag beräknar anslaget sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 840 000 (+ 40 000) kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, 65 600 (—26400) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 621 000
( + 75 000) kronor;

ersättningar till experter och sakkunniga 17 000 (+ 4000)

kronor;

rörligt tillägg 799 400 (+ 526 400) kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1950/51 ............................................................... 632 000 515 693

1951/52 (statsliggaren s. 315) ................................. 671 000

1952/53 (förslag) ................................................... 761 000

Yrkanden.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 3/« 1951) hemställt, att anslaget
höjes med 127 500 kronor i enlighet med följande sammanställning.

ökning Minskning

1. Sjukvård m. in................................................. 13 000

2. Övriga expenser för eget behov ........................... 85 000

3. Expenser för annat än eget behov ........................ 20 000

4. Publikationstryck ............................................. 10 000

5. .Särskilda kurser m. in. för arbetsförmedlingstjänste män

............................................................ 500

128 000 500

+ 127 500

5 —2*7 52 liihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 127.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Motivering.

1. Sjukvård m. m. Utgift 1949/50 22 528, 1950/51 35 043; anslag 1951/52
22 000.''

2. Övriga expenser för eget behov. Utgift 1949/50 235 887, 1950/51
263 999; anslag 1951/52 273 000. — Kostnaderna för renhållning och städning
beräknas öka med 4 000 kronor. För skrivmaterial, papper, blanketttryck
o. d. beräknas de verkliga kostnaderna för budgetåret 1950/51 till
ca 83 000 kronor. Genom övergång från stencilering till tryckning av vissa
broschyrer beräknas en besparing under innevarande budgetår uppkomma
med 7 000 kronor. Vid bifall till styrelsens förslag (se punkt 4) att styrelsens
cirkulärmeddelanden till länsarbetsnämnderna i stället för att stencileras
skola tryckas i form av en ordersamling uppkommer en ytterligare
besparing av 3 000 kronor. Trots nämnda besparingar å sammanlagt 10 000
kronor måste på grund av prishöjningarna å papper 80 000 kronor beräknas
för nästa budgetår, innebärande en ökning med 7 000 kronor. Kostnaderna
för telegram, telefon och annonsering böra i samband med väntad
leverans under budgetåret 1952/53 av s. k. telexapparater för styrelsen och
nämnderna uppräknas med abonnemangsavgifter och sändningskostnader
för anläggningen. Härför beräknas 110 000 kronor, varav 85 000 kronor
böra belasta styrelsen. Då anläggningen förutsättes medgiva en besparing
av kostnader för rikstelefonsamtal, begränsas kostnadsökningen till 80 000
kronor, ökningen uppväges dock till större delen av minskade kostnader
för publikationstryck genom indragning av riksvakanslistan (se punkt 4).
Kostnaderna för inköp och underhåll av möbler m. fl. inventarier beräknas
trots prisökningar kunna minskas med 6 000 kronor. Delposten beräknas
sålunda till (273 000 + 4 000 + 7 000 + 80 000 — 6 000) 358 000 kronor.

3. Expenser för annat än eget behov. Anslagsposten bör med hänsyn till
prisstegringar och höjda arbetslöner uppräknas med 20 000 kronor till
70 000 kronor.

4. Publikationstryck. Utgift 1949/50 59 485, 1950/51 74 065; anslag 1951/

52 145 000. För riksvakanslistan och för styrelsens andel i Sociala meddelanden
har för innevarande budgetår beräknats 100 000 kronor. Under förutsättning
att telexanläggningen kan tagas i anspråk i den ordning som förutsatts
bortfalla dessa kostnader under ifrågavarande post med undantag
av kostnaden för den planerade tidskriften Arbetsnytt. Det för denna tidigare
beräknade beloppet 25 000 kronor bör med hänsyn till prisstegringarna
höjas till 32 500 kronor.

I enlighet med styrelsens förslag att broschyren »Att välja yrke» i besparingssyfte
endast skall tryckas vart annat år har för innevarande budgetår
någon kostnad icke beräknats för denna broschyr. Under budgetåret
1950/51 trycktes broschyren i 30 000 exemplar. För att samtliga avgångsklasser
i folkskolan skola kunna erhålla broschyren erfordras en sammanlagd
upplaga av 70 000 exemplar, varför upplagan under budgetåret 1952/

53 bör fastställas till 40 000 exemplar. Vid nuvarande prisläge beräknas

. Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 67

kostnaderna för denna broschyr liksom för övriga broschyrer för den
yrkesvägledande verksamheten enligt följande.

Att välja yrke .....................................:.	1951/52	Ökning 40 000	1952/53 40 000
Skolor för yrkesutbildning .....................	9 000	6 000	15 000
Gymnasisternas ämnesval .....................	3 800	2 700	6 500
Broschyr för real- och flickskolestadiet ......	4 200	2 800	7 000
Svenskt yrkeslexikon (yrkeskartoteket) •...■	14 000	5 000	19 000
Aktuellt för yrkesvägledning ................ Stipendier och utbildningslån .................. Folkhögskolor .......................................	3 000	1 000	4 000
Industriens yrkesskolor och .................. Inträdeskrav vid högskolor och statliga verk	34 000	57 500	91 500

Styrelsens cirkulärmeddelanden till länsarbetsnämnderna, vilka hittills
duplicerats, böra i framtiden tryckas. Kostnaderna härför beräknar styrelsen
till 15 000 kronor, vilka dock (se punkt 2) beräknas bli kompenserade
till ett belopp av 3 000 kronor genom minskade kostnader för dupliceringspapper
m. m.

För tryckning av styrelsens årsredogörelse beräknas 3 000 kronor samt
för vissa jordbruksbroschyrer och diverse tryckningskostnader 6 000 resp.
1 000 kronor. Anslagsposten till publikationstryck beräknas sålunda till
(32 500 + 91 500 + 15 000 + 3 000 + 6 000 + 7 000) 155 000 kronor.

Yttrande.

Statskontoret anser, att den för anslagsposten till expenser för eget
behov föreslagna höjningen bör kunna begränsas. Bl. a. synes det för inköp
av möbler .in. in. beräknade beloppet av 45 000 kronor kunna ytterligare
nedsättas med hänsyn till den komplettering av inventarierna, som ägt
rum efter styrelsens inflyttning i nya lokaler. För publikationstryck torde
böra räknas med oförändrat belopp av 145 000 kronor.

Departementschef en.

■lag har icke något att erinra mot arbetsmarknadsstyrelsens förslag om
uppräkning av anslagsposten till sjukvård in. in. med 13 000 kronor.

Vid behandlingen av arbetsmarknadsstyrelsens organisation har jag förklarat,
att jag biträder styrelsens förslag att för vakansrapporteringen utnyttja
telexsystemet. Till avgifter härför bör såsom styrelsen föreslagit beräknas
ett belopp av 80 000 kronor under delposten till övriga expenser för
eget behov. Jag kan även i övrigt godtaga beräkningen av denna post, vilken
sålunda bör höjas med 85 000 kronor. I fråga om delposten till expenser för
annat än eget behov kan jag endast tillstyrka eu uppräkning med 10 000
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

1 förcnämnda sammanhang har jag förklarat, att jag endast kan tillstyrka
att styrelsen beredes möjlighet att i stället för det i Sociala meddelanden ingående
avsnittet angående arbetsmarknaden ge ut en månadstidskrift av
mindre omfattning. För detta ändamål bör beräknas ett belopp av 2,0 000
kronor under nästa budgetår. Återstoden av det för innevarande budgetår
till riksvakanslistan och Sociala meddelanden beräknade beloppet bör utgå.
Jag kan icke tillstyrka ökad medelsanvisning för att möjliggöra tryckning
av styrelsens cirkulärmeddelanden till länsarbetsnämnderna. Däremot kan
jag godtaga beräkningen av kostnaderna för broschyrer in. in. för yrkesvägledningen,
91 500 kronor, samt för övriga publikationer, 16 000 kronor.
Anslagsposten till publikationstryck bör alltså uppföras med (20 000 +
91 500 + 16 000) 127 500 kronor, vilket innebär en minskning av posten
med 17 500 kronor.

Mot den föreslagna minskningen med 500 kronor av posten till särskilda
kurser in. m. för arbetsförmedlingstjänstemän har jag intet att invända.

Omkostnadsanslaget bör alltså höjas med (13 000 + 10 000 + 85 000^—
17 500 — 500) 90 000 kronor och uppföras med (671 000 + 90 000) 761 000
kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen.

Anslag Nettoutgift

1950/51 ................................................................ 900 000 992 376

1951/52 (statsliggaren s. 316) ................................. 900 000

1952/53 (förslag) ................................................... 875 000

Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget ha till avlöningar
beräknats 800 000 kronor och till omkostnader 100 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 3/a 1951) under förutsättning av oförändrad
organisation beräknat medelsbehovet under nästa budgetår till
950 000 kronor för avlöningar och 100 000 kronor för omkostnader eller
sammanlagt 1 050 000 kronor.

Departementschefen.

Antalet befattningar inom krisorganisationen uppgick vid ingången av
budgetåret 1951/52 till 93, varav dock några voro vakanta. Vid bifall till de
av mig i det föregående förordade förslagen skulle antalet befattningar
under nästa budgetår utgöra 64. Avlöningskostnaderna kunna för nästa
budgetår uppskattas till ca 775 000 kronor inberäknat 32—33 % rörligt tilllägg.
Då till omkostnader (utgift 1950/51 93 919 kronor) bör beräknas oförändrat
belopp, 100 000 kronor, bör hela anslaget upptagas till (775 000 +
100 000) 875 000 kronor.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 127.

IV. SÄRSKILDA FRÅGOR RÖRANDE DEN OFFENTLIGA
ARBETSFÖRMEDLINGEN.

1950 års arbetsförmedlingsutredning har tidigare avlämnat betänkanden
angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation, varvid dock
organisationen i Stockholms stad och län endast behandlades delvis. Med
anledning av ifrågavarande betänkanden omprövades arbetsförmedlingens
organisation i sin huvuddel vid 1951 års riksdag (prop. nr 135, statsutsk.
uti. nr 152, rd. skr. nr 296). Arbetsförmedlingsutredningen har därefter
den 20 juni 1951 avlämnat sitt betänkande III, Arbetsförmedlingsorganisationen
i Stor-Stockholm (stencilerat). Utlåtanden över detta betänkande
ha avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen — som överlämnat yttranden av
arbetsnämnden i Stockholm och länsarbetsnämnden i Stockholms län —
statskontoret, statens lönenämnd, länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms
stadskollegium och Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund.
Vidare har arbetsförmedlingsutredningen i särskild skrivelse den 28 december
1951 behandlat tjänsterna för de s. k. statistikassistenterna. Yttranden
över denna skrivelse ha avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret,
statens lönenämnd och Arbetsmarknadstjänstemännens riksförening.

I det följande torde till en början nämnda betänkande och skrivelse få
behandlas. Därefter torde arbetsmarknadsstyrelsens anslagsäskanden för
nästa budgetår få upptagas.

Arbetsförmedlingsutrednmgens förslag.

Arbetsförmedlingens organisation i Stor-Stockholm.

Utredningen har till en början anfört, att det område, som Stockholms
stads statistiska kontor redovisar under beteckningen Stor-Stockholm, innefattar,
förutom Stockholm, 44 kommuner (före den nya kommunindelningen)
och vid slutet av år 1948 hade 963 311 invånare. Nämnda område
bör skiljas från det område, som förutsättes ingå i regionplaneförbundet
för Stockholmsområdet. Detta område kommer enligt Kungl. Maj :ts beslut
att omfatta 98 (äldre) kommuner, vilka vid slutet av år 1948 hade cn sammanlagd
befolkning av 1 035 164 personer.

Utredningen har hänvisat till vissa av Stockholms stadskollegium i annat
sammanhang redovisade beräkningar, enligt vilka folkmängden i StorStockholm
skulle stiga till ca 1 300 000 personer omkring år 1960. Utredningen
har vidare redogjort för vissa undersökningar, av vilka arbetstillfällenas
koncentration till den inre staden framgår. Bl. a. uppges, att under
februari 1951 ca 81 % av de hos arbetsförmedlingen i Stockholms stad anmälda
lediga platserna funnos i inre staden, medan endast 58—59 % av de
under nämnda månad anmälda arbetssökande voro hemmahörande där.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Utredningen liar härefter behandlat frågan huruvida en enhetlig organisation
bör finnas för arbetsförmedlingen i Stor-Stockholm. Utredningen
har erinrat, att i det betänkande, som låg till grund för statsmakternas
beslut år 1947 angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation
(SOU 1946:51) föreslogs, att Stockholms län skulle delas mellan arbetsnämnden
i Stockholms stad samt länsarbetsnämnderna i Södermanlands
och Uppsala län. En lämplig arbetsmarknadsenhet ansågs höra omfatta,
förutom Stockholms stad, Södertörn (utom Södertäljeområdet), Mälaröarna,
hela ölandskapet öster om Stockholms stad samt Stockholms län
norrut till en gräns ungefär vid Upplands-Väsby—Vallentuna—österåker.
Delarna av länet norr om denna gräns borde hänföras till länsarbetsnämnden
i Uppsala och Södertäljeområdet till länsarbetsnämnden i Eskilstuna.
Vid anmälan av propositionen 1947:239 anförde emellertid föredragande
statsrådet (s. 183), att inrättande av speciella förvaltningsområden, vilkas
gränser avvika från länsindelningens, bör undvikas för verk med mera allmänna
förvaltningsuppgifter och därmed även för arbetsförmedlingen. En
särskild länsarbetsnämnd för Stockholms län borde därför alltjämt finnas.
Detta blev också riksdagens beslut. Nämnden har emellertid fått en ofullständig
kansliorganisation. Vissa uppgifter ombesörjas även för länets
del av personalen hos arbetsnämnden i Stockholm.

Arbetsförmedlingsutredningen har framhållit, att några skäl knappast
synas föreligga för att från Stockholms län skilja någon del av den söder
om Stockholm belägna länsdelen. Södertäljeområdet har utan tvivel bättre
förbindelser och över huvud taget större samhörighet med Stockholm än
med Eskilstuna. Vad åter gäller den norra länsdelen är det numera otänkbart
att dra gränsen så snävt som gjordes i förenämnda betänkande. Skulle
så ske komme icke ens de i del nuvarande begreppet Stor-Stockholm inrymda
kommunerna att tillföras Stockholms arbetsmarknadsområde. Under
sådana förhållanden synes det utredningen lämpligast att, om en sammanslagning
i fråga om arbetsmarknadsorganisationen skall genomföras, hela
Stockholms län sammanföres med Stockholms stad.

En sammanslagning av de båda nämnderna skulle enligt utredningens
mening innebära vissa betydande fördelar. Arbetsförmedlingsorganisationen
skulle på ett smidigare sätt kunna anpassas till de aktuella behoven.
I fråga om personalen skulle vissa besparingar kunna göras, då man icke
behöver ha dubbel uppsättning av kanslipersonal för nämndernas behov.
Clearingmöjligheterna i fråga om personal mellan staden och länet skulle
öka. Bättre service för allmänheten skulle på vissa punkter också kunna
ernås.

Mot en sammanslagning kan enligt utredningen anföras, att området
med hänsyn till folkmängden skulle bli av alltför stor omfattning för att
samtliga problem skulle kunna ägnas en tillfredsställande uppmärksamhet.
Fara skulle även kunna föreligga för att storstadsproblemen komme att
alltför mycket dominera nämndens verksamhet och att landsbygdsproble -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

men bleve eftersatta. Dessa invändningar torde emellertid icke vara av avgörande
betydelse. Vad angår tillgodoseendet av landsbygdsområdenas intressen
synes det icke omöjligt att säkerställa detta genom föreskrifter om
nämndens sammansättning in. m.

Ehuru starka skäl enligt utredningens mening tala för en sammanslagning
av de båda nämnderna anser sig utredningen dock icke böra framlägga
förslag härom med hänsyn till att staden och länet i övrigt ha skilda
administrativa organ och att länet ur administrativ synpunkt på andra områden
utgör en självständig enhet. Så länge som man har en åtskild administration
på andra områden bör enligt utredningens mening nuvarande
uppdelning i fråga om arbetsmarknadsorganisationen bibehållas. Ett intimt
samarbete mellan staden och länet är emellertid nödvändigt, och organisationen
bör uppläggas så att detta på allt sätt underlättas.

För att befrämja samarbetet bör länsarbetsnämndens kansli enligt utredningens
mening få lokaler tillsammans med arbetsnämndens. Utredningen
vill dock icke motsätta sig att länsarbetsnämndens kansli såsom
planerats förlägges i anslutning till arbetsförmedlingens kontor i Solna intill
dess att för de båda nämnderna gemensamma lokaler kunna erhållas.

Personalorganisationen i Stockholms stad.

Utredningen har anfört, att befolkningen i Stor-Stockholm vuxit med ca
100 000 personer sedan den nuvarande arbetsförmedlingsorganisationen
kom till. Tack vare den goda sysselsättningen ha påfrestningarna på arbetsförmedlingen
icke stigit i samma takt. År 1946 utgjorde antalet ansökningar
om arbete i Stockholm 279 000, antalet lediga platser 243 000 och antalet
tillsatta platser 186 000. År 1950 voro motsvarande siffror 306 000, 287 000
och 219 000. I fråga om de tillsatta platserna har emellertid en utveckling
mot mera kortvariga anställningar skett. Antalet arbetssökande personer
har snarare avtagit än ökat under ifrågavarande tid.

Med hänsyn till den kraftiga befolkningsökning som ägt rum och som
väntas i Stor-Stockholm anser utredningen det icke möjligt att företaga
någon större nedskärning av arbetsförmedlingens resurser i detta område.
På vissa förmedlingsområden, kanske främst i fråga om ungdomsförmedlingen
och yrkesvägledningen, komma de stora yngre årskullarna inom kort
att utsätta arbetsförmedlingen för stora påfrestningar. Behovet av arbetsförmedlingsservice
synes också stiga i och med att staden växer. Ju större
staden blir, desto svårare blir det för den enskilde att på egen hand överblicka
arbetsmarknaden och att komina i kontakt med de för honom
lämpligaste arbetstillfällena.

Den organisation utredningen föreslår är, anför utredningen, avsedd för
nuvarande lokalförhållanden. Skulle ett sammanförande av arbetsförmedlingens
olika lokaler komma till stånd, bör personalbehovet omprövas.

Vad angår arbetsnämndens kansli har utredningen anfört, att biträdespersonalen
enligt pcrsonalplanen utgöres av 3 kanslibiträden och 40 skriv -

Kungi. Maj:ts proposition nr 127.

eller kontorsbiträden (varav ti extra befattningshavare) inom normalorganisationen
samt 10 skriv- eller kontorsbiträden inom krisorganisationen.
Bl. a. på grund av de dåliga befordringsutsikterna har arbetsnämnden haft
stora svårigheter att rekrytera biträdespersonal. Enligt nämndens mening
borde 2 befattningar i Ce 13 oeh en i Ce 11 inrättas i stället för motsvarande
antal befordringsgångstjänster. Utredningen har ansett, att frågan om inrättande
av kontoristtjänster (13 lgr) bör prövas av 1947 års biträdesutredning.
Däremot är ett utbyte av 3 skriv- eller kontorsbiträdestjänster
mot 3 kanslibi trädest jänster i Cell av organisatoriska skäl så
starkt av behovet påkallat, att eu dylik omorganisation bör genomföras
snarast. Utöver de 3 utbytta tjänsterna skulle enligt utredningens mening
denna omorganisation möjliggöra indragning av 3 andra skriv- eller kontorsbiträdest
jänster.

I fråga om artist- och musikerförmedlingen torde få erinras, att 1951
års riksdag beslöt indragning av de inom denna förmedlingsgren inrättade
expeditionerna i Linköping, Växjö, Karlstad och Örebro. Expeditionerna i
Stockholm, Göteborg och Malmö behöllos. Härjämte beslöts, att expeditionen
i Gävle skulle kvarstå under budgetåret 1951/52 med hänsyn till att
frågan om denna expedition nära sammanhänger med organisationen i
Stockholms stad. Utredningen har funnit det svårt att f. n. bedöma i vilken
utsträckning Stockholmsförmedlingen kommer att tillföras arbetsuppgifter
genom nedläggandet av expeditionerna i Linköping, Växjö, Karlstad och
Örebro. Utredningen finner det därför försvarbart, att avgörandet av frågan
om Gävle-expeditionen får anstå intill dess att erfarenhet av den redan beslutade
omorganisationen erhållits. Någon förstärkning av personalen på
Stockholmsexpeditionen föreslås icke.

För sjömansförmedlingen avses enligt gällande personalplan eu förste
assistent i lönegrad 22 (föreståndare), en assistent i lönegrad 19 och 2
assistenter i lönegrad lö. Regelmässigt äro ytterligare 2—3 tjänstemän tilldelade
denna expedition. Utredningen anser motiverat, att föreståndartjänsten,
som f. n. är en förste assistenttjänst i 22 lönegraden, utbytes mot
eu inspektörstjänst i 24 lönegraden. Även i övrigt föreslås en förstärkning
av sjömansförmedlingen så att denna, utom föreståndaren, enligt förslaget
normalt skall bestå av 2 assistenter i 19 och 3 i 16 lönegraden.

Ungdomsförmedlingen har f. n. följande personaluppsättning: 1 inspektör
(24 lgr), föreståndare, samt för manlig ungdomsförmedling 5 assistenter,
för kvinnlig ungdomsförmedling 4 assistenter, för manlig yrkesvägledning
3 assistenter och för kvinnlig yrkesvägledning 3 assistenter. Vidare äro
2 assistenttjänster (1 i 22 lgr och 1 i 16 lgr) för ungdomsförmedling inom
Stockholms län uppförda på arbetsnämndens stat. Utredningen har med
hänsyn till den ökning av antalet ungdomar som kan påräknas anfört, att
det på något längre sikt knappast synes möjligt att undgå en ökning av
personalstyrkan på ungdomsförmedlingen i Stockholms stad. F. n. föreslår
utredningen, att ytterligare en tjänst i 22 lönegraden inrättas för yrkes -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127''. 73

vägledning. De för verksamheten i Stockholms län avsedda tjänsterna böra
enligt utredningens mening redovisas på länsarbetsnämndens stat.

För arbetsvårdsärenden finnas f. n. 1 inspektör (25 lgr), 4 förste assistenter
(22 lgr), 7 assistenter i 19 lönegraden (varav en extra tjänsteman)
samt 3 assistenter i 16 lönegraden. Utredningen föreslår icke annan ändring
än att den extra assistentbefattningen i 19 lönegraden ombildas till
extra ordinarie tjänst.

I fråga om tjänstemannaförmedlingen föreslår utredningen, med anledning
av en av statens organisationsnämnd företagen undersökning, att en
tjänst som förste assistent i 22 lönegraden överföres till länsarbetsnämnden
i Stockholms län och där avses för arbetsvårdsärenden. Även en tjänst
i 16 lönegraden anses kunna indragas inom tjänstemannaförmedlingen.
En av organisationsnämnden föreslagen indragning av en tjänst i 19 lönegraden
anses däremot icke böra genomföras.

Vad slutligen angår arbetsförmedlingen i övrigt har utredningen ansett
förstärkning av personalen erforderlig på vissa punkter, främst expeditionen
för restaurangpersonal och hemhjälpscentralen. I fråga om sistnämnda
central anmärker utredningen dock, att någon förstärkning icke beräknats
för förmedling av hemsamariter, då hemsamaritverksamheten liksom hemvårdarinneverksamheten
ansetts i första hand vara en kommunal angelägenhet.
Resultatet av utredningens översyn i denna del samt av de i det föregående
återgivna förslagen angående specialförmedlingarna har blivit, att
antalet assistenttjänster i 16 lönegraden bör ökas med 2, varjämte 4 extra
assistenttjänster föreslås ersatta med extra ordinarie befattningar.

I planen för arbetsnämnden i Stockholm äro f. n. upptagna 30 aspirantbefattningar.
Utredningen anser detta antal alltför stort för att verksamheten
skall kunna planläggas rationellt. I anslutning till ett av arbetsnämnden
framlagt förslag förordar utredningen, att antalet aspiranter minskas
med 12 samt att i stället 10 nya assistenttjänster i 16 lönegraden inrättas.

Vad angår krisorganisationen har utredningen föreslagit viss reduktion
av den för utlänningsärenden anställda personalen. Denna utgjordes vid
tiden för utredningens granskning av 12 personer, varav en i lönegrad 22,
3 i lönegrad 19 och 8 i lönegrad 16. Av tjänsterna i 16 lönegraden voro 5
placerade på olika förmedlingsexpeditioner i reguljärt förmedlingsarbete
och en på kassaavdelningen. Med hänsyn till utlänningsfrågornas omfattning
i Stockholm har utredningen icke ansett det möjligt att föreslå indragning
av hela den för utlänningsärenden avsedda personalen. En reduktion
anses emellertid möjlig. Utredningen har ansett tillräckligt, att 5 befattningar
bibehållas (1 i lgr 22, 2 i lgr 19 och 2 i lgr 16), vilket skulle innebära
indragning av en befattning i lönegrad 19 och 6 i lönegrad 16.

•74

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

I följande sammanställning upptages nuvarande antalet befattningar
i Stockholms stad samt det av utredningen föreslagna antalet.

Lönegr ad	Befattning	Nuvarande antal	Förslag	Ökning eller minskning + ~
	Arbetsnämndens kansli.
33	Arbetsnamn dsdirektör........................	i	1
29	Förste inspektör ............................	i	1
24	Inspektör....................................	3	3
22	Förste assistent ............................	1	1
19	Assistent....................................	1	1
11	Kanslibiträde................................	3	6	+ 3
11	Förste expeditionsvakt ......................	1	1
9	Expeditions vakt..............................	2	2
ce 1 "tf	Skriv- oeb kontorsbiträden ..................	34	34
		47	50	+ 3
	För medling spersonal.
25	Inspektör....................................	O	2
24	»	1	2	+ 1
22	Förste assistent ............................	24	22	— 2
19	Assistent....................................	48	50	+ 2
16	»	45	61	+ 16
10-14	Aspirant ....................................	30	18	— 12
		150	155	+ 5
	Extra tjänstemän.
15	Extra tjänsteman för statistik................	1	1
4-8	Extra skriv- och kontorsbiträden ............	6		— 6
	Yaktmästarbiträden..........................	4	4
19	Assistent....................................	1	—	..... 1
16	Extra assistenter utan särskild placering ....	4	—	— 4
		16	5	— 11
	Krisorganisationen: utlänningsavdelningen.
22	Förste assistent..............................	1	i
19	Assistent....................................	3	2	— 1
16	»	8	2	6
4—8	Skriv- och kontorsbiträden ..................	3	3
		15	8	— 7
	Krisorganisationen: byggnadscentralen ........	16	16	± 0
	Summa	244	234	— 10

Förslagen beräknas för arbetsnämndens del innebära en minskning av
de årliga avlöningskostnaderna med 68 600 kronor (inberäknat 32—33 %
rörligt tillägg), varav 3 500 kronor falla på normalorganisationen och
65 100 kronor på krisorganisationen.

Personalorganisationen i Stockholms län.

Förutom de två tjänster (1 i 22 och 1 i 16 lgr), som nu finnas
för ungdomsförmedling och yrkesvägledning inom Stockholms län och av

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 127.

utredningen redovisas å länsarbetsnämndens personalstat, anser utredningen
erforderligt, att cn ny tjänst i 19 lönegraden för nämnda uppgifter
inrättas vid kontoret i Solna.

Utredningen anser, att arbetsvärden i Stockholms län icke f. n. blir föremal
för den uppmärksamhet som erfordras. Utredningen föreslår därför
dels, som förut nämnts, att en tjänst i 22 lönegraden vid tjänstemannaförmedlingen
i Stockholms stad överflyttas till länet och där utnyttjas för
arbetsvårdsärenden dels ock att en assistenttjänst i 10 lönegraden nyinrättas
för nämnda ärenden i länet.

Utredningen upprepar sitt tidigare framförda förslag om inrättande av
ytterligare ett avdelningskontor med halvtidstjänstgöring i Stockholms län
(i Huddinge).

För länsarbetsnämndens del innebära förslagen en ökning av avlöningskostnaderna
med 55 000 kronor inberäknat kostnaderna för de från arbetsnämnden
överflyttade tjänsterna (2 tjänster i 22 lgr och 1 i 16 lgr).

Statistikassistenterna.

Arbctsförmedlingsutredningen har erinrat, att den i sitt betänkande den
110 november 1950 angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation
förklarat sig ämna återkomma till frågan om de vid länsarbetsnämnderna
anställda s. k. statistikassistenternas framtida ställning sedan utredningen
behandlat arbetsmarknadsstyrelsens organisation. Utredningen anför nu,
att ifrågavarande befattningar sedan arbetsförmedlingens definitiva förstatligande
den 1 januari 1948 äro placerade å extra stat (17 tjänster i
Cg 15 och 7 i Cg 17). Statistikassistenternas huvuduppgifter äro att svara
för länsarbetsnämndernas statistik samt olika register, bl. a. beredskapsregistren.
Statistikassistenterna ha endast i ett fåtal fall kunnat förordnas
på lägre pensionsberättigande tjänster. Befattningshavarna kunna uppvisa
relativt långvariga anställningstider, ett tiotal sedan 1942 och 1943.

Utredningen anser det rimligt, att ifrågavarande tjänstemän erhålla pensionsberättigande
anställning utan ytterligare dröjsmål. Utredningen är
emellertid icke beredd att förorda högre lönegrad än 15 och anser sig sålunda
icke böra ta ställning till huruvida 17 eller 19 lönegraden bör utnyttjas
för vissa av ifrågavarande tjänster liksom icke heller till huruvida den
vanliga assistentlönegraden 16 bör användas i stället för 15 lönegraden.
Dessa frågor höra närmast till tjänsteförteckningsrevisionen. Enligt utredningens
mening bör ställning till lönegradsfrågan icke tagas, innan arbetsmarknadsstatistikkommittén
framlagt sina förslag och statistikassistenternas
arbetsuppgifter därefter blivit slutligt bestämda.

Utredningen förordar därför, att för statistikassistenterna nu inrättas
extra ordinarie tjänster i 15 lönegraden, varvid arbetsmarknadsstyrelsen
dock bör ha möjlighet att härutöver tills vidare inrätta tjänster i Cg 17 för
de nuvarande tjänstemännen i denna lönegrad.

7t;

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Yttranden

Arbetsförmedlingsutredningens förslag att länsarbetsnämnden i
Stockholms län skall bibehållas har tillstyrkts av arbetsmarknadsstyrelsen
samt länsstyrelsen och länsarbetsnämnden i Stockholms län. Överståthållarämbetet
har erinrat om att ämbetet tidigare tillstyrkt, att Stockholms
län underställes arbctsnämnden i Stockholm. De av arbetsförmedlingsutredningen
företagna undersökningarna ge ytterligare stöd för uppfattningen,
att en enhetlig arbetsförmedlingsorganisation bör eftersträvas.
Det synes dock icke uteslutet, att en sammanslagning av nämnderna med
hänsyn till verksamhetsområdets storlek och den omständigheten, att staden
och länet i övrigt ha skilda organ, även skulle komma att medföra vissa
olägenheter, måhända främst för de övriga arbetsuppgifter, som utöver ledningen
av arbetsförmedlingen för närvarande ankomma på nämnderna. En
dylik sammanslagning skulle därjämte försvåra ett fullföljande av 1948 års
länsstyrelseutrednings förslag om inordnande av vissa fristående länsorgan
i länsstyrelserna. Stockholms stadskollegium har åberopat, att Stockholmsregionen
bildar en i stort sett enhetlig arbetsmarknad. Starka skäl tala
därför för att även arbetsförmedlingen organiseras enhetligt för hela regionen.
Kollegiet vill sålunda i princip tillstyrka en sådan sammanslagning av
arbetsförmedlingsorganen. Arbctsnämnden i Stockholm har anfört, att
nämnden tidigare tillstyrkt förslaget att huvuddelen av Stockholms län
skulle sammanföras med staden i fråga om arbetsförmedlingen. De senare
årens erfarenheter ha icke givit nämnden anledning att frångå sin uppfattning
om lämpligheten av eu organisationsförändring. Statskontoret
anser, att avsevärda fördelar stå att vinna vid ett sammanförande av de
båda nämnderna. Den omständigheten att staden och länet i övrigt ha
skilda administrativa organ kan icke utgöra tillräckligt skäl mot ett sådant
sammanförande. Statskontoret har för sin del svårt att inse, att länsindelningen
skall behöva utgöra avgörande hinder för sådan organisation av
arbetsförmedlingsverksamheten, som ur rationell synpunkt visar sig lämplig.
Staden och länet utgöra en enhet i fråga om hushållningssällskap och
lantbruksnämnd. Då man vidare torde kunna utgå ifrån att länsstyrelseutredningens
förslag att överföra länsarbetsnämndernas funktioner till länsstyrelserna
icke kommer att genomföras, kan icke heller detta förslag åberopas
som skäl att ställa frågan om en sammanslagning av arbetsnämnderna
på framtiden. Statskontoret, som anser en uppdelning av länet på
flera länsarbetsnämnder icke böra komma i fråga, föreslår, att så snart
lokalförhållandena så medgiva Stockholms län i sin helhet sammanföres
med Stockholms stad i fråga om arbetsmarknadsorganisationen.

Med anledning av vad utredningen anfört rörande förläggningen
av länsarbetsnämnden och huvudkontoret i Stockholms län
har arbetsmarknadsstyrelsen uttalat, att vissa synnerligen besvärliga lokalfrågor
för arbetsnämnden och länsarbetsnämnden måste lösas och att

Kungl. Maj-.ts proposition nr 127.

länsarbetsnämnden därför tills vidare bör förläggas till Solna. Denna förläggning
bör emellertid betraktas som en försöksanordning och man får
se till resultatet därav när anordnande av gemensamma lokaler för arbetsnämnden
och länsarbetsnämnden kan bli aktuellt. Den närmare gränsdragningen
mellan de olika nämnderna bör få bestämmas av styrelsen.

Beträffande utredningens förslag till personalorganisation för
ar be t snämnden i Stockholm har arbetsmarknadsstyrelsen anfört, att
enligt förslaget arbetsnäinndens personalresurser komma att minskas med
sammanlagt 10 befattningar. Mot bakgrunden av utredningens uttalande att
arbetsuppgifterna kunna förväntas öka för arbetsförmedlingen i Stockholm
synes det styrelsen som om de föreslagna indragningarna äro alltför stora.
Omsättningen av personal är särskilt stor vid arbetsnämnden. Detta har till
följd att 5—6 tjänster alltid äro vakanta. Därtill komma alltid tjänstledigheter
av olika anledningar. Det föreligger därför ständigt behov av vikarier.
Vissa fördelar stå att vinna genom att behålla ett antal av de extra assistenter,
som enligt utredningens förslag skulle utgå ur organisationen. Genom
att dessa finnas att tillgå och genom omflyttningar skulle ofta behovet av
utomstående vikarier, vilkas upplärande medför en belastning för den
övriga personalen, kunna elimineras. Två av de fyra befattningar i Cg 16,
som utredningen föreslagit till indragning, böra därför behållas.

Den kvalitetsförbättring av tjänsterna i biträdesgraderna, som utredningen
föreslår, torde möjliggöra, att det totala antalet biträden minskas
något, å andra sidan kvarstå fortfarande de med rådande lokalförhållanden
sammanhängande svårigheterna att rationellt utnyttja biträdespersonalen.
Styrelsen föreslår därför, att två av de sex extra befattningar för skriveller
kontorsbiträden, som föreslagits till indragning, tills vidare behållas.

Styrelsen föreslår vidare, att befattningen som föreståndare för ungdomsförmedlingcn
uppflyttas från 24 till 25 lönegraden. De stora krav som
ställas på denna befattningshavare bland annat med hänsyn till befolkningsutvecklingen
motivera, att befattningen i likhet med motsvarande befattningar
inom tjänstemannaförmedlingen och arbetsvärden i Stockholm
hänföres till lönegrad 25. En av befattningarna i lönegrad 16 inom ungdomsförinedlingen
bör vidare utbytas mot eu befattning i lönegrad 19. Omsättningen
av personal är särskilt stor inom ungdomsförmedlingen, bland
annat beroende på att kraven på utbildning ställas högre inom denna förmedlingsgren
än inom andra. Detta har nämligen till följd alt befattningshavare
i 16 lönegraden lätt kunna få mera välavlönat arbete.

Statskontoret har i fråga om artist- och musikerförmedlingen icke funnit
tillräckliga skäl att frångå utredningens tidigare förslag om indragning av
Gävleexpeditionen. 1 vart fall torde personalen å expeditionen kunna
minskas. Vad utredningen anfört rörande sjömansförmedlingen har icke
övertygat statskontoret om angelägenheten av eu förbättrad löneställning
för föreståndaren och en assistent. Anledning föreligger icke att beträffande
tjänstemannaförmedlingen frångå statens organisationsnämnds förslag att

Kungl. Maj:ts proposition nr 1X7.

ytterligare en assistenttjänst i 19 lönegraden indrages. Statskontoret ifrågasätter
nödvändigheten av en särskild koinmunalarbetarexpedition för förmedling
av viss personal till Stockholms stad. Det bör övervägas om icke
arbetsuppgifterna omedelbart kunna flyttas till andra expeditioner utan
personalförstärkning å dessa. Expeditionsföreståndarens löneställning, 22-lönegraden, förefaller vidare väl hög. Vad slutligen angår förslaget att byta
ut 12 aspiranttjänster mot 10 assistenttjänster kunna vissa skäl anföras
för en dylik åtgärd. Då denna fråga emellertid har ett intimt samband
med förhållandena å landets övriga arbetsförmedlingar, bör förslaget icke
upptagas till behandling i detta sammanhang.

Statens lönenämnd har icke funnit anledning till erinran mot de av utredningen
framlagda förslagen till lönegradsplacering även om nämnden
hyser viss tvekan om den föreslagna uppflyttningen av föreståndartjänsten
vid sjömansförmedlingen.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anser, att varje tal om
nedskärning av arbetsförmedlingens resurser i Stockholm borde vara uteslutet
med hänsyn till befolkningsutvecklingen. Samtliga inspektör stjänster
vid arbetsnämnden och arbetsförmedlingen i Stockholm böra inrättas
såsom tjänster i 25 lönegraden, varför fyra tjänster i 24 lönegraden böra
uppflyttas. Antalet biträdesbefattningar över kontorsbiträdesgraden bör
vara nio mot för närvarande tre. Det synes tveksamt om den av utredningen
föreslagna indragningen av skriv- eller kontorsbiträdestjänster är möjlig
att realisera. Förbundet ifrågasätter, om förslaget till minskning av utlänningsroteln
är tillräckligt realistiskt i nuvarande läge. En ny tjänst i lönegrad
19 bör inrättas å den kvinnliga förmedlingen för förstärkning av verksamheten
för placering av ensamstående mödrar. Utredningens förslag
innebär indragning av en extra assistentbefattning för hemsamaritverksamheten,
vilket synes diskutabelt. För artist- och musikerförmedlingen
erfordras ytterligare en assistentbefattning samt förstärkning av biträdespersonalen.
Antalet 19-gradstjänster är för litet inom ungdomsförmedlingen
med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär och kvalitet. Den tjänst
i 22 lönegraden å tjänstemannaförmedlingen, som enligt förslaget skall frigöras,
bör ägnas andra betydelsefulla arbetsuppgifter vid denna förmedling.
Än mera betänksam ställer man sig mot förslaget att dra in en tjänst i
10 lönegraden.

Arbetsförmedlingsutredningens förslag till personalorganisation
inom Stockholms län har tillstyrkts av arbetsmarknadsstyrelsen. Med
anledning av förslaget att ett deltidskontor i klass 6 skall inrättas i Huddinge
har styrelsen emellertid anfört, att förslaget i och för sig är välmotiverat
men att verksamheten vore mera betjänt av att ett kontor i klass 5
inrättas i Hallstavik.

Med anledning av utredningens förslag beträffande stati sti k assistenter
na har arbetsmarknadsstyrelsen anfört, att förslaget om placering
i Ce 15 tills vidare kan godtagas i avvaktan på tjänsteförteckningsrevi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

sionen, om möjlighet lämnas styrelsen att i vissa fall bereda de befattningshavare,
som skola handha ifrågavarande arbetsuppgifter, en högre löncställning.
Sålunda böra de tjänstemän som nu ha tjänst i Cg 17 i enlighet
med utredningens förslag få bibehålla denna. Vidare har det i vissa fall visat
sig önskvärt att till hithörande göromål överföra arbetsförmedlingstjänstemän,
som på grund av försvagad hälsa eller annan orsak visat sig mindre
lämpliga för förmedlingsarbete. Av de tjänstemän, som nu handha statistikgöromål
hos nämnderna, äro fem ordinarie tjänstemän i Ca 16 eller
Ca 19. Styrelsen hemställer om bemyndigande att vid behov beordra assistent
i högst lönegrad Ca eller Ce 19 att med bibehållna löneförmåner
uppehålla befattning för statistik- och beredskapsärenden. Den assistenttjänst,
vars innehavare erhållit sådant förordnande, bör under tiden få
uppehållas med vikariatslöneförordnande. Statens lönenämnd har icke funnit
anledning till erinran mot vad utredningen föreslagit beträffande statistikassistenterna.
Statskontoret har uttalat, att om skälen för att tjänsterna
ombildas till extra ordinarie anses så starka, att arbetsmarknadsstatistikkommitténs
förslag icke böra avvaktas, torde göromålen i varje fall
icke kunna motivera högre lönegrad än Ce 13. Civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund finner uppenbart, att en placering i 15 lönegraden är
orimligt låg med hänsyn till arbetsuppgifternas mångfald och art. Förbundet
hemställer, att samtliga ifrågavarande tjänster placeras i 19 lönegraden
samt att, om detta icke kan bifallas, tjänsterna tills vidare inrättas som
extra ordinarie i de lönegrader, till vilka nuvarande befattningshavare äro
hänförda.

Departementschefen.

Arbetsförmedlingens organisation inom Stockholms stad och Stockholms
län erbjuder särskilda problem med hänsyn till att den centrala delen av
länet utan tvivel i arbetsmarltnadshänseende hör närmare samman med
Stockholms stad än med de yttre delarna av länet. En samordning av verksamheten
inom Stockholmsområdet är därför angelägen. När arbetsförmedlingens
nuvarande organisation fastställdes av statsmakterna år 1947 förelåg
förslag att för att säkerställa samordningen förlägga den centrala delen
av länet under arbetsnämnden i Stockholm. Förslaget avböjdes med motivering
alt för arbetsmarknadsfrågorna icke borde skapas eu organisation,
som avvek från länsindelningen. Samma synpunkt bör enligt min mening
fortfarande tillmätas avgörande vikt. Det är icke önskvärt att för förvaltningsuppgifter
av sådan natur som de arbetsmarknadspolitiska ha eu från
länsindelningen avvikande organisation. De svårigheter, som den nuvarande
länsindelningen i Stockholmsområdet föranleder, böra lösas i annat sammanhang.
Jag ansluter mig därför till arbetsförmedlingsutredningens förslag
att en särskild länsarbetsnämnd fortfarande skall finnas för Stockholms
län. En samordnad verksamhet beträffande arbetsmarknadsfrågorna
inom staden och länet bör givetvis ändock säkerställas. Lämpligt synes

SO Kungl. Maj ds proposition nr 127.

vara, att de bada nämndernas kanslier såsom utredningen föreslagit sammanföras
inom en byggnad. Detta kan icke ske för närvarande. Arbetsnämndens
lokaler äro splittrade och delvis i hög grad otillfredsställande.
Länsarbetsnämnden har nyligen flyttat in i goda lokaler i anslutning till
arbetsförmedlingens kontor i Solna. Lokalfrågan bör emellertid upptagas
till förnyad prövning när nya lokaler bli tillgängliga för arbetsnämnden i
Stockholm. Närmare bestämmelser angående gränsdragningen mellan de
båda nämndernas verksamhet och angående samordningen mellan dem
böra liksom hittills utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Trots den ökning av folkmängden i Stockholmsområdet, som ägt rum
under de senaste åren, har arbetsförmedlingsutredningen föreslagit en viss
minskning av personalorganisationen; om de 7 till indragning föreslagna
tjänsterna inom krisorganisationen medräknas skulle enligt utredningens
förslag antalet heltidstjänster i Stockholms stad och län minskas med 5.
I fråga om antalet tjänster kan jag tillstyrka utredningens förslag utom så
tillvida, att jag icke beräknar någon tjänst för ett nytt kontor i Huddinge.
Vad angår anställningsform och lönegrad kan jag däremot endast delvis
tillstyrka förslagen. Avsikten är att .statens organisationsnämnd skall fortsätta
den granskning av arbetsförmedlingens organisation, som företagits
genom arbetsförmedlingsutredningen. Visserligen torde det dröja en avsevärd
tid innan resultatet av denna granskning föreligger. Den torde dock få
föranleda, att extra anställningsform tillämpas beträffande flertalet av de
tjänster som enligt utredningens förslag skola inrättas eller ombildas.

Såsom utredningen föreslagit bör antalet kanslibiträden vid arbetsnämnden
ökas med 11 och samtidigt 6 extra befattningar för skriv- eller kontorsbiträden
utgå. 1 fråga om kanslibiträdestjänsterna kan jag tillstyrka extra
ordinarie anställningsform. Löneställningen för sjömansförmedlingens föreståndare
bör prövas i samband med tjänsteförteckningsrevisionen. I övrigt
skulle enligt utredningens förslag beträffande Stockholms stad tillkomma
en tjänst i Ce 22 och en tjänst i Ce 19. Eu tjänst i Cg 19 och 4 tjänster i
Cg 16 skulle ombildas till Ce-tjänster. Som ersättning för indragna tjänster
inom krisorganisationen skulle ytterligare 3 tjänster i Ce 16 tillkomma.
Samtliga ifrågavarande tjänster torde tills vidare få vara extra tjänster.
Slutligen skulle 12 aspiranttjänster ersättas med 10 tjänster i Ce 16. Detta
förslag kan jag tillstyrka endast såtillvida, att 10 tjänster i Cg 16 inrättas.

Förslaget beträffande Stockholms län innebär, bortsett från den föreslagna
kontorsföreståndartjänsten, att en tjänst i Ce 19 och en tjänst i Ce 16
skulle inrättas. Även dessa tjänster böra tills vidare vara Cg-tjänster.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i annat sammanhang anmält, att placeringen
av länsarbetsnämndens kansli i anslutning till kontoret i Solna möjliggör
ett bättre utnyttjande av personalen, varför en aspirantbefattning
och 2 befattningar för skriv- eller kontorsbiträden (den ena inom krisorganisationen)
kunna indragas. Medel böra sålunda icke beräknas för dessa
tjänster under nästa budgetår.

Arbetsförmedlingsutredningen har föreslagit, att de s. k. statistikassisten -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

terna skola — med bibehållande i förekommande fall av sin tjänst i Cg 17 —
beredas extra ordinarie tjänst i 15 lönegraden i avbidan på slutlig prövning
av tjänsternas lönegradsplacering. Jag biträder detta förslag. Jag har icke
något att erinra mot att arbetsmarknadsstyrelsen må, om särskilda skäl
föreligga därtill, förordna tjänsteman i högst lönegrad Ca (Ce) 19 att
uppehålla dylik tjänst.

Y. ANSLAG TILL DEN OFFENTLIGA ARBETSFÖR MEDLINGEN.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar.

Anslag

1950/51 ........................... 12 897 000

1951/52 (statsliggaren s. 317) 12 670 000
1952/53 (förslag) ............... 14 960 000

Yrkanden.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 3/» och 18/ia 1951) hemställt, att anslaget
höjes med 2 370 000 kronor på sätt framgår av följande uppställning.

Nettoutgift

13 625 179

1. Arbetsförmedlingsutredningens förslag till personalorganisation
i Stor-Stockholm ...........................

2. Arbetsmarknadsstyrelsens förslag till personal organisation

i Stor-Stockholm utöver utredningens
förslag .........................................................

3. Arvoden till kontaktmän .................................

4. Arvoden till yrkesvalslärare ..............................

5. Arvoden till arbetsförmedlingsombud ..................

6. Omräkning

Löneklassuppflyttningar....................................

Rörligt tillägg ................................................

Omräkning av anslaget för 1951/52 .....................

Indragningar föranledda av beslut av 1951 års riksdag
............................................................

7. Ordinariesättning av 157 tjänster.

Ökning Minskning

51 308

32 876
10 000
15 000
75 000

194 602
2 135 274
92 750

_236810

2 606 810 236 810

+ 2 370 000

Motivering.

1.—2. Beträffande dessa punkter torde få hänvisas till vad som anförts
under nästföregående avsnitt.

3. Kontaktmännen för yrkesvägledning — lärare som anlitas på orter
där ungdomsförmcdling icke finnes — erhålla för lektioner i skolan er Bihang

till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 127.

6—257 52

Kungl. Maj ds proposition nr 127.

sättning enligt timtaxa i kungörelsen nr 495/1950. Denna ersättning har
höjts i samband med att det rörliga tillägget ökats. För tjänstgöring under
expeditionstid utgår ersättning med 5 kronor för timme, vilket belopp varit
oförändrat sedan år 1945. Det är skäligt att beloppet höjes till 6 kronor
för timme.

4. Ett belopp av 10 000 kronor beräknas komma att erfordras för avlöning
åt yrkesvalslärare inom försöksdistrikten med nioårig enhetsskola
för deras tjänstgöring inom arbetsförmedlingen. De blivande yrkesvalslärarna
böra under ca 3 veckor hospitera vid ungdomsförmedling innan
de förklaras behöriga såsom yrkesvalslärare. Kostnaderna härför beräknas
till 5 000 kronor.

7. Genom beslut av 1951 års riksdag ordinariesattes 66 tjänster i lönegraderna
19—25 utöver de tidigare befintliga tjänsterna. Trots denna förbättring
är proportionen mellan ordinarie och extra ordinarie tjänster fortfarande
mycket ogynnsam. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår, att ytterligare
142 extra ordinarie tjänster ombildas till ordinarie på sätt som fram -

går av följande tablå.
				Arbetsmarknadsstyrelsens förslag
Lgr Befattning	Nuvarande_ organisation Ordinarie Övriga S:a	Ordinarie	Övriga	Ökning betr. ordinarie
24 Inspektör ............	9	4	13	11	2	+ 2
24 Kontorsföreståndare	10	1	11	10	1
22 Förste assistent......	102	51	153	118	35	+ 16
22 Kontorsföreståndare	23		23	23
19 Assistent ............	114	129	243	162	81	+ 48
19 Kontorsföreståndare	54	6	60	60		+ 6
16 Assistent ............	35	270	305	71	234	+ 36
16 Kontorsföreståndare	16	49	65	50	15	+ 34
	363	510	873	505	368	+ 142

Härjämte böra i enlighet med tillämpade grunder för reglerad befordringsgång
15 befattningar för kontorsbiträde i Ca 8 inrättas.

De 2 till ordinariesättning föreslagna tjänsterna i 24 lönegraden äro
inspektörstjänster för kansliärenden i Stockholm och Göteborg.

Av de 16 tjänsterna i 22 lönegraden (förste assistent) äro 2 avsedda för
allmänna arbetsförmedlingsuppgifter, 5 för tjänstemannaförmedling, 3 för
arbetsvärd, 2 för yrkesvägledning, 2 för artistförmedling och 2 för expeditioner
för industri och hantverk.

I lönegrad 19 ha samtliga kontorsföreståndare utom 6 nu blivit ordinarie.
Styrelsen anser, att samtliga ifrågavarande föreståndare böra vara ordinarie.
Av assistenterna i nämnda lönegrad böra icke flera än en tredjedel
av antalet vara extra ordinarie. 48 tjänster böra vid sådant förhållande
ombildas.

I lönegrad 16 kan det fortfarande vara skäl att behålla ett förhållande -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

vis stort antal extra ordinarie tjänster. Antalet ordinarie kontorsföreståndartjänster
bör dock ökas från 16 till 50 och antalet ordinarie assistenttjänster
från 35 till 71.

Yttranden.

Statskontoret vill icke motsätta sig att ett begränsat antal ordinarie befattningar
inrättas men finner det av styrelsen föreslagna antalet alltför
högt. Icke minst med hänsyn till angelägenheten av att här avsedda organisation
har en viss grad av elasticitet synes antalet böra begränsas väsentligt,
i varje fall intill dess att organisationsnämnden verkställt sin undersökning
av verksamheten.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anser, att utöver de av
arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna tjänsterna 29 tjänster i 22 lönegraden
böra ombildas till ordinarie.

Departementschefen.

Organisationen inom Stockholms stad och Stockholms län har jag behandlat
under nästföregående avsnitt. Med anledning av de av mig därvid
förordade förslagen bör anslaget höjas med 27 000 kronor.

Jag har icke något att erinra med anledning av förslagen rörande arvoden
till kontaktmän för yrkesvägledningen och ej heller mot att särskilt belopp
beräknas för arvoden åt yrkesvalslärare. Riktlinjer för den försöksverksamhet,
där sistnämnda lärare anlitas, underställdes riksdagen i propositionen
1951: 136. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser om
yrkesvalslärarnas arvoden. Det för arvoden till arbetsförmedlingsombud avsedda
beloppet minskades för innevarande budgetår med 90 000 kronor (inberäknat
12 % rörligt tillägg). Styrelsen har nu hemställt, att beloppet ånyo
måtte ökas med 75 000 kronor (inberäknat 33 % rörligt tillägg). Enligt vad
jag inhämtat ha de försök som företagits med skriftliga anmälningar av
arbetssökande å orter där arbetsförmedlingskontor eller ombud ej finnes,
icke motsvarat förväntningarna. På grund härav och med hänsyn till de
numera osäkra förhållandena på arbetsmarknaden anser jag mig icke
böra motsätta mig en viss förstärkning av det för ombudsarvoden avsedda
beloppet. Förstärkningen bör dock begränsas till 50 000 kronor.

Jag vill icke heller motsätta mig, att ytterligare ett antal tjänster inom
arbetsförmedlingen överföres på ordinarie stat. Såsom statskontoret anfört
bör dock det av styrelsen föreslagna antalet reduceras. Jag förordar, att
ytterligare 80 tjänster (2 i 24 Igr, 16 i 22 Igr, 38 i 19 lgr och 24 i 16 lgr)
ombildas till ordinarie tjänster. Härjämte bör antalet befattningar i Ca 8
såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört ökas med 15.

De av mig förordade förslagen föranleda, inberäknat omräkningsposterna,
en ökning av anslaget med 2 290 000 kronor. Anslagsposterna beräknas
sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 5 115 000 (+ 1 123 000)
kronor;

Kungl. May.ts ''proposition nr 127.

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.
Maj:t, 229 000 kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 6 037 000
(— 1 178 000) kronor;

särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän 1 500 kronor;

rörligt tillägg 3 577 500 (+ 2 345 000) kronor.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1950/51 .............................. 3 515 000 3 467 771

1951/52 (statsliggaren s. 320) 3 450 000

1952/53 (förslag) ............... 3 978 000

Yrkanden.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 3/9 1951) hemställt, att anslaget höjes

med 556 000 kronor.

Ökning

1. Sjukvård m. m......... .......... ........................................... 30 000

2. Reseersättningar ............................................................... 45 000

3. Underhåll och drift av tjänstebilar ....................................... 15 000

4. Lokalkostnader ............................................................... 163 000

5. Expenser ........................................................................ 290 000

6. Utbildnings- och instruktionsverksainhet ............................. 13 000

556 000

Motivering.

1. Sjukvård in. in. Utgift 1949/50 74 924, 1950/51 91 264; anslag 1951/52
60 000.

2. Reseersättningar. Utgift 1949/50 282 677, 1950/51 261 774; anslag
1951/52 265 000. Till belastningssiffran för 1950/51 bör läggas ett belopp
av 8 000 kronor för utgifter, som icke hunnit verkställas före budgetårets
utgång. Den av 1951 års riksdag beslutade reduktionen av arbetsförmedlingens
personal torde icke komma att medföra någon minskning av utgifterna
för resor, då den friställda personalen företagit resor i mycket
begränsad omfattning och ökade kostnader torde uppstå för s. k. ambulatorisk
förmedling. Höjningen av biljettpriser och traktainentser sättningar
torde medföra en kostnadsökning av i genomsnitt 15 %.

3. Underhåll och drift av tjänstebilor. Utgift 1949/50 87 498, 1950/51
85 316; anslag 1951/52 90 000. Till belastningssiffran för 1950/51 bör läggas
ett belopp av 3 000 kronor för utgifter, vilka icke hunnit bestridas före
budgetårets utgång. Med hänsyn till de avsevärt höjda reparationskostnaderna
bör posten höjas med 15 000 kronor.

4. Lokalkostnader. Utgift 1949/50 1 158 678, 1950/51 1 182 965; anslag

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

1951/52 1 180 000. De verkliga kostnaderna för 1950/51 beräknas uppgå till
ca 1 197 000 kronor. Av detta belopp utgöra ca 19 700 kronor inredningsoch
reparationskostnader, ca 68 100 kronor lokalersättningar till arbetsförmedlingsombud
och 1 109 000 kronor utgifter för hyror, bränsle, lyse
och vatten. För 1952/53 beräknar styrelsen på grund av prisstegringar ett
medelsbehov för inrednings-, ändrings- och reparationsarbeten av 25 000
kronor. Till lokalersättningar åt arbetsförmedlingsombud beräknas 68 000
kronor. Utgifterna för hyror, bränsle, lyse och vatten uppskattas, med reservation
för åtskilliga ovissa faktorer, till 1 250 000 kronor.

5. Expenser. Utgift 1949/50 1 829 281, 1950/51 1 791 808; anslag 1951/52
1 790 000. De verkliga utgifterna för 1950/51 beräknas till 1 801 000 kronor.
Ökningen av medelsbehovet för nästa budgetår betingas huvudsakligen av
prisstegringarna.

6. Utbildnings- och instruktionsverksamhet. Utgift 1949/50 31 055,
1950/51 53 560; anslag 1951/52 60 000. De fasta utgifterna ha stigit väsentligt.
Detta gäller i första hand de största posterna, nämligen rese- och
traktamcntskostnader samt inackorderingsavgifter. Man torde även få
räkna med en viss höjning av föreläsararvodena.

Statskontoret anser, att anslagsposten till reseersättningar bör fastställas
till något lägre belopp än styrelsen beräknat, förslagsvis 300 000 kronor.
Anslagsposten till lokalkostnader bör med hänsyn till den av 1951 års
riksdag beslutade indragningen av vissa kontor kunna upptagas till lägre
belopp än för innevarande budgetår. Höjningen av expensposten bör begränsas
till ca 10 % och posten sålunda uppföras med 1 980 000 kronor.

Departementschefen.

Jag har icke något att erinra mot den av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna
uppräkningen av anslagsposterna till sjukvård in. in., underhåll och
0, drift av tjänstebilar samt lokalkostnader med resp. 30 000, 15 000 och
163 000 kronor. Anslagsposten till reseersättningar synes böra höjas med
40 000 kronor, anslagsposten till expenser med 270 000 kronor samt anslagsposten
till utbildnings- och instruktionsverksamhet med 10 000 kronor.
Anslaget bör alltså höjas med (30 000 f 15 000 + 163 000 + 40 000 +

Yttrande.

270 000 + 10 000) 528 000 kronor och upptagas till (3 450 000
3 978 000 kronor.

528 000)

Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen.

1950/51 ..............................

1951/52 (statsliggaren s. 321 )

1952/53 (förslag)

Anslag

2 500 000
2 500 000
2 500 000

Nettoutgift

2 586 116

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 3/s 1951) anfört, att avlöningskostnaderna
för arbetsförmedlingens krispersonal under budgetåret 1950/51 uppgingo
till ca 2 060 000 kronor. Härvid är att märka, att höjningen av det rörliga
tillägget endast berörde halva budgetåret. För hela innevarande budgetår
gäller ett liögre procenttal, vilket innebär, att det anvisade beloppet 1 900 000
kronor icke kommer att visa sig tillräckligt, trots att flertalet utlänningstjänster
indragas senast den 1 januari 1952. Icke heller de ytterligare minskningar
i antalet befattningar, som kunna komma att genomföras under
budgetåret 1952/53, torde med hänsyn till det rörliga tillägget leda till att
kostnaderna komma att understiga 4 900 000 kronor.

Styrelsen, som av Kungl. Maj :t anbefallts att inkomma med utredning
angående biträdesbehovet för den offentliga arbetsförmedlingens permanenta
organisation och krisorganisation, anmäler, att statens organisationsnämnd
snarast möjligt kommer att företaga en översyn av detta personalbehov.
Styrelsen kommer att så snart resultatet av översynen föreligger avgiva
ifrågavarande utredning.

Styrelsen upplyser, att utgifterna under omkostnadsposten uppgingo till
517 700 kronor under budgetåret 1950/51. Med tillägg av kostnader, som
bestritts efter budgetårets utgång, uppgick den verkliga belastningen till
545 700 kronor. Med hänsyn till inträffade prisstegringar och avgiftshöjningar
bör omkostnadsposten för nästa budgetår uppföras med oförändrat
belopp, 600 000 kronor.

Hela anslaget beräknas alltså till (1 900 000 + 600 000) 2 500 000 kronor
eller samma belopp som anvisats för innevarande budgetår.

Statskontoret har icke haft något att erinra mot anslagsberäkningen.

Departementschefen.

Under innevarande budgetår har ett antal av de för utlänningsärenden
inrättade tjänsterna indragits i enlighet med beslut av 1951 års riksdag.
I det föregående har jag tillstyrkt indragning av ytterligare 7 dylika tjänster.
Möjligheterna alt minska även den för handhavande av byggnadsregleringen
avsedda organisationen böra givetvis beaktas. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen
anfört föranleder emellertid det höjda rörliga tillägget samt
prisstegringarna ett ökat medelsbehov. Såsom styrelsen föreslagit bör anslaget
för nästa budgetår anvisas med oförändrat belopp 2 500 000 kronor.

VI. ARBETSMARKNADSSTYRELSENS FÖRRÅDSVERKSAMHET.

År! »etsförmed lingsutredningen s förslag.

Arbetsmarknadsstyrelsens förråd omfattar för närvarande i huvudsak
materiel, som är avsedd för beredskapsarbeten. Under det senaste kriget
anskaffades i stor utsträckning materiel för flyktingläger och för skogsarbete,
men dessa förråd ha numera till största delen avvecklats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

För att kunna bedöma behovet av förrådsorganisation inom arbetsmarknadsverket
har utredningen nödgats ingå på frågan i vilken utsträckning
materiel för beredskapsarbeten bör hållas i förråd av arbetsmarknadsstyrelsen
med hänsyn till de av styrelsen drivna arbetena och såsom beredskap
för möjlig framtida arbetslöshet.

Beredskapslagringens storlek.

Utredningen anför att arbetsmarknadsstyrelsen har övertagit uppgiften
att hålla materiel för beredskaps- och motsvarande arbeten från sina föresånsare
arbetsmarknadskommissionen och arbetslöshetskommissionen. Be 0

ståndet av dylik materiel, omfattande arbetsmaskiner och redskap för anläggningsarbeten
ävensom baracker och förläggningsutrustning, hade sin
maximala omfattning vid arbetslöshetskrisen under 1930-talets första hälft
och motsvarade då behovet för en i statliga reservarbeten sysselsatt arbetsstyrka
av cirka 28 000 man (juli 1934). Därefter minskades materielmängden
successivt och motsvarade vid arbetsmarknadskommissionens tillkomst

1 maj 1940 ungefärligen behovet för sysselsättning av cirka 10 000 man.

Förrådshållningens omfattning har sedermera varit föremål för olika
överväganden. Härom anför utredningen i huvudsak följande.

Investeringsutredningen (SOU 1940: 13) ansåg, att ett beredskapslager
borde uppläggas för alt bemästra en första ansvällning av arbetsvolymen
vid inträdande arbetslöshet samt för att säkerställa tillgången på sådana
maskiner, redskap och verktyg, beträffande vilka den inhemska industriens
tillverkningskapacitet var otillräcklig att möta den ökade efterfrågan, som
kunde befaras vid en arbetsmarknadskris. Utredningen ansåg det ändamålsenligt,
att komplettering i första hand företogs av maskinförråden hos
arbetsmarknadskommissionen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Denna komplettering borde erhålla sådan omfattning, att förråden ifråga
blevo tillräckliga för en ökning av arbetsstyrkan med 15 000 man.

Vidare må erinras om en på uppdrag av statens sakrevision under senare
delen av 1947 verkställd granskning av arbetsmarknadskommissionens förrådsverksamhet.
Ifråga om avvägningen av förrådets storlek framhöll sakrevisionens
utredningsman bland annat, att den omständigheten borde beaktas,
att man fick gå så långt tillbaka i tiden som till 1936 för att finna
en arbetsstyrka vid beredskapsarbeten i arbetslöshetskommissionens regi
uppgående till inemot 10 000 man samt att det kunde antagas, att beredskapshållningen
av arbetsmaskiner och redskap med de nya utvägar, som
borde kunna finnas, var tillfyllest även om den skulle reduceras till att
avse behovet för cirka 7 500 man.

1947 års arbetslöshetssakkunniga konstaterade, att behov dittills ej visat
sig föreligga av en beredskapslagring av tidigare ifrågasatt omfattning.
Enligt de sakkunnigas uppfattning kunde det ej heller anses lämpligt att
verkställa upphandling, förrän behov uppstod. På grundval av dessa överväganden
ville de sakkunniga förorda, att beredskapsförråden hos arbetsmarknadsstyrelsen
erhöllo en sådan omfattning, att de blevo tillräckliga för
en arbetsstyrka av cirka 6 000 man.

Vid anmälan av arbetslöshetssakkunnigas förslag i propositionen nr
249 till 1948 års riksdag uttalade föredragande departementschefen, att en
beredskapslagring av den storleksordning, som de sakkunniga föreslagit.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

kunde anses tillräcklig, om den var avsedd för en säsongarbetslöshet av
något större omfattning än den under de tidigare åren vanliga. Enligt departementschefens
mening kunde det emellertid anses överensstämma med de
grundsatser som präglat bland annat investeringsplanläggningen att sätta
målet för beredskapen mot arbetslöshet högre. Han ansåg sig därför icke
böra förorda en begränsning av arbetsmarknadsstyrelsens lagerhållning i
den föreslagna omfattningen. Ehuru departementschefen å andra sidan
icke kunde tillstyrka, att lagerhållningen ökades till den av investeringsutredningen
föreslagna omfattningen, ansåg han, att förråden — vilka i
fråga om vissa arbetsmaskiner uppskattats förslå för 7 000—8 000 man
men icke innehöllo fullgod maskinuppsättning ens för detta antal — borde
tills vidare i stort sett bibehållas vid oförändrad storlek.

1 fråga om storleken av arbetsmarknadsstyrelsens nuvarande förråd
erinrar arbetsförmedlingsutredningen, att styrelsen under 1950 företagit
en undersökning i syfte att utröna behovet av materiel för sysselsättning
av 7 500 man i beredskapsarbeten. Utredningen har givit vid handen, att
väsentliga underskott föreligga beträffande flera olika slag av maskiner
hos den befintliga maskinparken samt att därutöver vissa slag av maskiner
helt saknas. I lagerhållningen ingående handredskap och förläggningsmateriel
ha med hänsyn till nuvarande leveransmöjligheter nedbringats
till en genomsnittlig storlek, motsvarande behovet för 7 500 respektive
4 000 man.

Arbetsförmedlingsutredningen konstaterar, att ovisshet för närvarande
råder rörande målsättningen för förrådsverksamheten, vilket måste göra
sig gällande såväl när det gäller nyanskaffningar och försäljningar som
beträffande förrådsväsendets lokal- och personalfrågor. Utredningen anser
det angeläget att mera bestämda riktlinjer snarast meddelas för verksamhetens
bedrivande.

För att kunna fullgöra den uppgift i fråga om beredskapsarbeten, som
utredningen angivit — innefattande att i egen regi driva vissa ax-beten —
bör arbetsmarknadsstyrelsen disponera maskiner och redskap för anläggningsai-beten.
Med hänsyn till beredskapsarbetenas ringa omfattning för
närvarande och önskemålet att styrelsen skall kunna ingripa mycket snabbt
bör materieltillgången möjliggöra en viss ökning av beredskapsarbetena.
Hur högt målet bör sättas eller med andra ord i vilken utsträckning materiel
bör hållas i förråd av beredskapsskäl anser utredningen emellertid i
hög grad tveksamt. Utredningen anför härom bland annat följande.

Sysselsättningsprogrammen i investeringsreserven för innevarande budgetår
innebära, att sysselsättning skulle kunna beredas cirka 96 000 man i
genomsnitt under ett år, därav 38 000 inom husbyggnadsprogrammet och
54 000 inom grovarbetsprogrammet samt 4 000 man i industriarbete. Utan
en ingående undersökning torde det icke vara möjligt att avgöra, i vilken
utsträckning de nuvarande maskinresurserna i landet möjliggöra ett genomförande
av detta sysselsältningsprogram vid sidan av den ordinarie
verksamheten. Utredningen har icke ansett sig böra företa en sådan undersökning.
Emellertid torde maskintillgången ha ökat i icke obetydlig omfattning
under senare år. Samtidigt har mekaniseringsgraden stigit avsevärt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 89

Allmänt sett synes det finnas anledning antaga, att maskintillgången inom
landet är utnyttjad för den normala byggnads- och anläggningsverksamheten.
Från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har upplysts, att verkets
maskinpark, vilken är den största som disponeras av en statlig förvaltning,
är underdimensionerad i förhållande till omfattningen av verkets nuvarande
verksamhet. Förutom de egna maskinerna disponerar verket för närvarande
ett stort antal sådana, tillhöriga entreprenörer och andra utomstående,
bland vilka även märkes arbetsmarknadsstyrelsen. Även kommunernas och
entreprenadfirmornas materiel torde i stort sett vara fullt utnyttjad. Såsom
framgår av det anförda representerar icke ens arbetsmarknadsstyrelsens
materiel helt en beredskap, i det att denna materiel delvis är uthyrd
och sålunda utnyttjad i den normala anläggningsverksamheten.

Å andra sidan tala enligt utredningen vägande skäl för att den bild av
beredskapen, som sålunda framkommit, icke bör tillmätas alltför stor vikt.
Vad som sagts om att materieltillgångarna äro i stort sett utnyttjade gäller
under förutsättning, att arbetena bedrivas med nuvarande höga mekaniseringsgrad.
Det torde åtminstone övergångsvis vara försvarligt att vid
en omfattande arbetslöshet minska mekaniseringen, varigenom arbetsstyrkan
kan ökas. Vidare bör i beräkningen medtagas, att helt andra
förutsättningar än tidigare nu torde föreligga beträffande industriens
möjligheter att i eu krissituation möta en ökad efterfrågan på maskiner.
Härtill kommer, att anläggningsarbeten icke torde komma att
ges samma centrala roll som tidigare vid en eventuell framtida omfattande
arbetslöhetskris. Slutligen, framhåller utredningen, torde eventualiteten av
en sådan icke böra tillmätas någon större sannolikhet. Utifrån nu anförda
synpunkter har arbetsförmedlingsutredningen ansett, att arbetsmarknadsstyrelsens
lagerhållning i rådande läge på arbetsmarknaden bör kunna begränsas
till att avse behovet för drivande av arbeten vid eu inom visst område
och visst yrke uppträdande arbetslöshet av begränsad omfattning.

Enligt utredningen gör emellertid ovissheten om arbetsmarknadens utveckling
det icke möjligt att draga några bestämda slutsatser beträffande
den erforderliga storleken av denna lagerhållning. En viss ledning för bedömande
av frågan anser utredningen dock kunna erhållas av den omfattning,
i vilken beredskapsarbeten hittills förekommit.

Verksamheten hade, anför utredningen, sin största omfattning under
arbetslöshetskrisen i början av 1930-talet. Den högsta sysselsättningssiffran
uppnåddes som förut nämnts i juli 1934, då antalet i arbetslöshetskommissionens
regi sysselsatta arbetare uppgick till cirka 28 000 man. Under den
period med början i maj 1940, då arbetsmarknadskommissionen svarade
för verksamheten, var sysselsättningen störst under 1944. Maximisiffran
uppnåddes i maj nämnda år, då antalet hänvisade arbetare vid statliga och
statskonnnunala beredskapsarbeten uppgick till 6 491. Antalet vid beredskapsarbeten
sysselsatta arbetare har härefter starkt nedgått. Under åren
1948—1950, då arbetsmarknadsstyrelsen handhaft verksamheten, har det
högsta antalet sysselsatta uppgått till cirka 2 000 man. Verksamheten hade
sin maximala omfattning i mars 1950, då 2 035 man sysselsattes vid bered -

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

skapsarbeten. Antalet sysselsatta arbetare har under 1951 ytterligare nedgått.

Utredningen konstaterar, att med undantag för arbetslöshetskrisen under
1930-talet har behov hittills ej förelegat av materiel för en större arbetsstyrka
än cirka 6 500 man, vilken dock är att finna så pass långt tillbaka
i tiden som 1944. Arbetsmarknadsläget har emellertid sedan dess undergått
en radikal förändring och det synes utredningen därför mera realistiskt
att räkna med en lagerhållning motsvarande behovet för den största arbetsstyrka,
som sysselsatts vid beredskapsarbeten under de senaste åren eller
cirka 2 000 man. Utredningen har dock ansett, att beredskapslagringen av
försiktighetsskäl bör givas en omfattning motsvarande behovet för cirka
3 000 man.

Vad angår sammansättningen av den i arbetsmarknadsstyrelsens nuvarande
förråd ingående materielen uppvisar maskinparken enligt beräkningar,
som företagits inom styrelsen, såväl överskott som underskott i
förhållande till en arbetsstyrka av den föreslagna storleksordningen. Vid
beräkningarna har hänsyn tagits till behovet av utrangeringar samt väntade
leveranser under innevarande budgetår. Utredningen har icke ansett
sig böra närmare ingå på prövning av frågan om den erforderliga upprustningen
av maskinparken eller kostnaderna härför, då det torde få ankomma
på styrelsen att framlägga förslag härom. Emellertid understryker utredningen
lämpligheten av att upprustningsprogrammet under rådande förhållanden
genomföres successivt och under hänsynstagande till att maskinparken
bör kunna tjäna som stomme för en utbyggnad, om situationen på
arbetsmarknaden skulle ge anledning därtill. Med hänsyn till denna eventualitet
synes tills vidare sådan i den nuvarade maskinuppsättningen ingående
omodern men fullt användbar materiel böra behållas, som icke ställer
särskilda anspråk ifråga om lagringsmöjligheter. Utredningen förutsätter
härjämte, att i förrådsrörelsen ingående arbetsmaskiner skola liksom
för närvarande är fallet kunna uthyras i den mån styrelsen icke behöver
utnyttja dem för egna arbeten.

Däremot anser utredningen, att lagring av handredskap och förläggningsmateriel
knappast är påkallad av beredskapsskäl. Då emellertid arbetsredskapen
huvudsakligen utgöras av använd materiel, som vid en realisation
torde representera ett förhållandevis ringa värde, synes intet vara
att erinra mot att vissa mängder av dylik materiel hålles i förråd tills
vidare under förutsättning att nämnvärda kostnader härigenom icke uppkomma.

Förrådsorganisationen.

Förrådsorganisationen bestod ursprungligen av materieluppläggningar
vid ett antal större arbetsföretag eller komplex av dylika företag. I samband
med arbetenas successiva upphörande reducerades antalet av dessa tempo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

rära, under respektive arbetsledningars förvaltning stående materielplatser
och ombildades därvid till förrådsorgan med var sin särskilda lokala förvaltning.
Rörande de nuvarande organen har utredningen lämnat följande
uppgifter.

Dessa organ utgöras numera av de s. k. centralförråden, vilka för närvarande
finnas i Tenhult, Gnesta och Långsele. Förrådsplatsernas tomtområden
äro förhyrda och byggnadsbestånden är i regel av enkel beskaffenhet.
I Tenhult utgöras byggnaderna av en f. d. torvlada jämte ett antal från
nedlagda arbetsplatser flyttade skjul och bodar. Huvudbyggnaden i Gnesta
på ett av statens järnvägar förhyrt markområde är ett f. d. lokstall och
övriga byggnader bestå av baracker och skjulbyggnader. Den i Långsele
befintliga enda byggnaden är en f. d. ladugård med stall och fodermagasin.
Den för förrådshållningen erforderliga verkstadsrörelscn är koncentrerad
till förrådet i Gnesta.

Vid de tre centralförråden finnas för närvarande en ledningspersonal
av tre förvaltare, en redogörare och två biträdande redogörare samt en
verkstadsförman. övrig personal utgöres av nio verkstadsarbetare, tre smeder
och en reparatör, en snickare samt tretton förråds- och diversearbetare
eller sålunda totalt 34 personer.

Driftkostnaderna för förråden ha under det sistförflutna budgetåret uppgått
till cirka 380 000 kronor.

Utredningen erinrar, alt arbetsmarknadsstyrelsen i anslutning till den
tidigare berörda utredningen rörande behovet av materiel för en ax-betsstyrka
av 7 500 man även undersökt möjligheterna att samordna en förrådsrörelse
av denna omfattning med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förrådsverksamhet,
därvid olika alternativ för samordning framkommit. Av
utredningens redogörelse inhämtas bland annat, att arbetsmarknadsstyrelsen
i framställning till Kungl. Maj :t förordat en lösning i huvudsak innebärande
att arbetsmarknadsstyrelsen, vad förrådshållningen för södra och
norra Sverige beträffar, i stället för att hålla egna byggnadsbestånd förhyr
lokaler inom byggnader, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förtidsuppföras.
Härvid har förhyrning å tre depåförråd (Skillingaryd, Vännäs
och Älandsbro) preliminärt beräknats, medan förrådshållningen för
mellersta Sverige fortfarande skulle vara förlagd till centralförrådet i
Gnesta. Styrelsen har tillika hemställt om bemyndigande att för förbättringar
vid förrådet i Gnesta få disponera 95 000 kronor av tillgängliga
medel ur anslaget till styrelsens förrådsverksamhet. Genom remiss har
utredningen anbefallts pröva ifrågavarande framställningar.

Arbetsförmedlingsutredningen framhåller, alt genom den reducering av
lagerhållningen, som utredningen föreslagit, frågan om förrådsorganisationen
har kommit i ett annat läge och lämpligen bör lösas efter andra linjer
än arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit. Utredningens förslag innebär,
att lagerhållningen koncentreras till centralförrådet i Gnesta, vilket är beläget
i mellersta Sverige och varifrån transportmöjligheterna med järnväg
till olika delar av landet äro goda. Enligt vad utredningen inhämtat hos
arbetsmarknadsstyrelsen och genom besök på platsen torde det erforderliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

behovet av olika lagringsutrymmen, sedan vissa förbättringar företagits, i
huvudsak kunna tillgodoses inom de nuvarande förrådslokalerna och med
anlitande av den av styrelsen begärda medelsanvisningen för förbättringar
vid förrådet. För lagerhållningens koncentration till Gnesta talar även att
den för de nuvarande förråden gemensamma verkstadsrörelscn finnes där.

Utredningen anser, att det torde vara ändamålsenligt att utöver förrådet
i Gnesta upprätthålla en mindre förrådsorganisation i Norrland med
hänsyn till det hittills ständiga behovet av beredskapsarbeten i denna landsända.
Ifrågavarande uppgift torde tills vidare kunna fyllas av det nuvarande
förrådet i Långsele. Emellertid utgår det gällande nyttjanderättsavtalet,
vilket omfattar både tomt och byggnader, år 1954 utan möjlighet till
förlängning. Med hänsyn såväl härtill som till förrådslokalernas mindre
lämpliga beskaffenhet, anses förrådsorganisationen för Norrlands vidkommande
med fördel kunna anordnas i anslutning till den länsdepå, som
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för avsikt att upprätta i Vännäs. Enligt
utredningen kan möjligen det härutöver vara lämpligt med någon
upplagsplats för sådan materiel, bland annat decauvilleinateriel, som icke
erfordrar förrådsbyggnader. Någon personal synes icke behöva beräknas
härför.

Genom den föreslagna förrådsorganisationen skulle det nuvarande förrådet
i Tenhult, vars verksamhet för närvarande är av relativt ringa omfattning,
upphöra. Den vid förrådet tjänstgörande personalen uppgående
till en förvaltare, en biträdande redogörare och en förrådsman, torde härigenom
kunna inbesparas. Förrådspersonalen vid förråden i Gnesta och
Långsele består för närvarande av 25 respektive 6 personer. Genom pensionsavgång
anses en minskning möjlig under nästa budgetår med 2 respektive
3 personer. Utredningen har icke funnit det möjligt alt nu göra någon
mera ingående beräkning av det erforderliga personalbehovet för de båda
förråden. Emellertid förutsätter utredningen, att ytterligare minskningar
skola kunna göras.

Yttranden över arbetsförmedliiigsutredningens förslag.

Beträffande den föreslagna lagerhållningen framhåller arbetsmarknadsstyrelsen,
att utredningen i alltför hög grad bundit sina hänsynstaganden
till det rådande läget på arbetsmarknaden och de erfarenheter rör
rande behovet av beredskapsarbeten, som utmärkt de senaste åren. Det
avgörande, som statsmakterna måste träffa, gäller enligt styrelsens mening
närmast huruvida beredskapshållningens syfte skall vara att täcka behovet
av utrustning å ena sidan vid en mera säsongmässigt betonad och relativt begränsad
arbetslöshet eller å andra sidan för ett första skede vid en arbetslöshetskris
av större mått. Vid ett sådant val anser styrelsen försiktigheten
bjuda, att man avväger beredskapshållningens omfattning så att förutsättningar
finnas att möta även en svårare kris. Enligt styrelsens uppfattning

Kungl. Maj.ts proposition nr 127. 93

är eu beredskapshållning, som möjliggör sysselsättning av cirka 7 500 man,
avgjort att föredraga framför utredningens förslag. Styrelsen har i detta
sammanhang även hänvisat till att den centrala företagsnämnden för arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsrörelse för sin del ansett, att skäl icke framkommit
för en ändrad uppfattning angående förrådsrörelsens omfattning.
Styrelsens förslag beträffande beredskapshållningen har närmast avsett
hållandet av en maskinpark. För ernående av en såväl kvantitativt som kvalitativt
tillfredsställande uppsättning måste denna dels utökas och dels förnyas,
vilket även gäller vid en begränsning av beredskapshållningen till
det av utredningen föreslagna behovet för cirka 3 000 man. Enligt styrelsens
uppfattning bör möjlighet omedelbart beredas styrelsen att beställa
de maskiner, som erfordras för en sysselsättning av detta antal man. En utökning
av behovet för sysselsättning av cirka 7 500 man anses böra genomföras
successivt beroende av läget på arbetsmarknaden. I fråga om övrig
materiel anser styrelsen, att handredskapen icke böra nedbringas under
den nivå, som väljes som riktlinje för beredskapshållningen, och att förläggningsmaterielen
vid en förrådshållning för cirka 7 500 man utan olägenhet
kan hållas vid det nuvarande lagrets storlek motsvarande behovet
för cirka 4 000 man, medan den vid en beredskapshållning enligt utredningens
förslag kan nedbringas till behovet för cirka 2 000 man.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar utredningens uppfattning att anläggningsarbeten
icke torde komma att givas samma centrala roll som
tidigare vid en eventuell omfattande arbetslöshet. Med hänsyn till ovissheten
om den omfattning, i vilken dylika arbeten därvid kunna komma
ifråga, är styrelsen dock tveksam om lagerhållningen i fråga om maskiner
och materiel kan begränsas så starkt, som utredningen förutsatt. Överrevisorerna
vid arbetsmarknadsstyrelsen anse, att utredningens beräkning
av behovet av förrådshållning är alltför snäv och att densamma därför
knappast torde böra läggas till grund för ett beslut i ämnet.

Utredningens förslag beträffande förrådsorganisationen har icke
föranlett något särskilt uttalande från arbetsmarknadsstyrelsens sida. Icke
heller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har haft något att anföra i frågan,
medan överrevisorerna förutsätta, att organisationsfrågan såvitt möjligt
löses i samverkan med andra statliga myndigheter, som för sin verksamhet
ha tillgång till förrådslokaler.

Arbetsmarknadsstyrelsens anslagsberäkning in. ni.

Å riksstatcn för innevarande budgetår har till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsverksamhet anvisats ett reservationsanslag av 100
kronor. Vid utgången av budgetåret 1950/51 fanns å anslaget en reservation
av 4 575 442 kronor.

Kungl. Maj:t har medgivit, att under budgetåret 1951/52 må från anslaget
bestridas utgifter intill följande belopp i den mån medel för täckande
av utgifterna finnas disponibla å anslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Kronor

Kostnader för förrådens drift ................................................ 340 000

Anskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel ...... 500 000

Anskaffning av reservdelar ................................................... 150 000

Kostnader för uppläggning av förråd av rör och rördelar in. in. ... 50 000

Summa kronor 1 040 000

Kungl. Maj:t har vidare medgivit, att arbetsmarknadsstyrelsen, under angivna
förutsättning, må under budgetåret 1951/52 disponera vid utgången
av budgetåret 1950/51 outnyttjade medel, vilka genom Kungl. Maj:ts tidigare
beslut anvisats till anskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 3/s 1951) anfört, att uppbördsmedlen
under budgetåret 1950/51 uppgått till ca 1 760 000 kronor, varav försälj
ningsinkomster 1 060 000 kronor, hyror 365 000 kronor och debiteringar
på andra anslag 335 000 kronor. Försäljningen av överskottsmateriel
bär i stort sett slutförts under nämnda budgetår.

Försälj ningsinkomster na under innevarande budgetår beräknas
numera till 100 000 kronor. Hyresinkomsterna kunna med hänsyn till
höjda hyror och ökad uthyrning beräknas stiga till 400 000 kronor. Debiteringar
å andra anslag uppskattas till 250 000 kronor. Uppbördsmedlen
beräknas sålunda till 750 000 kronor, varigenom tillgängliga medel under
anslaget skulle komma att utgöra (4 575 442 + 750 000) ca 5 325 000 kronor.

I fråga om utgifterna under anslaget har styrelsen, som utgått från att
dess förut omnämnda förslag om viss samordning med väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsrörelse skall kunna genomföras före utgången av
budgetåret 1952/53, anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till löne- och prisstegringar beräknas driftkostnaderna vid
styrelsens centralförråd komma att uppgå till 380 000 kronor. Av anslagsposten
till anskaffning av maskiner m. m. beräknas med hänsyn till framskjutna
leveranstider endast 250 000 kronor komma att belasta anslaget
under budgetåret 1951/52. Kostnaderna för anskaffning av reservdelar och
för uppläggning av förråd av rör och rördelar m. in. räknar styrelsen med
att kunna begränsa till de härför anvisade beloppen av 150 000 resp.
50 000 kronor. I reservationen från budgetåret 1950/51 ingå 350 000 kronor,
vilka tidigare anvisats till anskaffning av maskiner in. m. Beloppet,
som styrelsen disponerat genom utlagda beställningar, beräknas komma att
ianspråktagas under innevarande budgetår. För förbättringar vid förrådet
vid Gnesta räknar styrelsen med att få disponera 95 000 kronor. Slutligen
beräknar styrelsen kostnaderna för flyttning av förrådet i Tenhult till
Skillingaryd till 30 000 kronor. De sammanlagda utgifterna uppskattas sålunda
till (380 000 + 250 000 + 150 000 + 50 000 + 350 000 + 95 000 +
30 000) 1 305 000 kronor.

Utifrån dessa beräkningar skulle vid innevarande budgetårs utgång finnas
en reservation å anslaget av (5 325 000 — 1 305 000) 4 020 000 kronor.

För nästa budgetår beräknar styrelsen uppbördsmedlen i anledning
av försäljningar, uthyrningar och debiteringar på andra anslag till samma
belopp som för innevarande budgetår eller 750 000 kronor. Tillgängliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 95

medel å anslaget skulle sålunda utgöra (4 020 000 + 750 000) 4 770 000
kronor.

Driftkostnaderna vid styrelsens förråd beräknas till 360 000 kronor.
Under hänvisning till tidigare uttalanden om maskinparkens tillstånd och
angelägenheten av att styrelsen icke på grund av brist på maskiner hindras
från att bedriva beredskapsarbetena på ett ekonomiskt försvarbart sätt beräknar
styrelsen medelsbehovet för anskaffning av maskiner -—- minskat
med det belopp av 500 000 kronor, som anvisats för innevarande budgetår
—- till 2 500 000 kronor. Till anskaffning av reservdelar och kostnader för
uppläggning av förråd av rör och rördelar beräknas oförändrat 150 000
resp. 50 000 kronor. Slutligen beräknar styrelsen i enlighet med sitt förslag
om samordning med väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsrörelse
kostnaderna för flyttning av förrådet i Långsele till nämnda verks förråd
i Vännäs till 35 000 kronor.

De sammanlagda utgifterna under anslaget för budgetåret 1952/53 skulle
sålunda enligt styrelsens beräkningar uppgå till följande belopp.

Kronor

Kostnader för förrådens drift ............................................. 360 000

Anskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel ...... 2 500 000

Anskaffning av reservdelar ................................................ 150 000

Förräntning av förråd av rör och rördelar samt anskaffning av

diverse materiel ............................................................ 50 000

Kostnader för flyttning av förrådet i Vännäs ........................... 35 000

Summa kronor 3 095 000

Då å anslaget tillgängliga medel för budgetåret 1952/53 i det föregående
beräknats till 4 770 000 kronor, föreslår styrelsen, att anslaget endast anvisas
med ett formellt belopp.

Styrelsens framställning har icke givit statskontoret anledning till annat
uttalande än att till anskaffning av maskiner in. m. bör anvisas oförändrat
belopp eller högst 500 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen har, såsom förut nämnts, i sitt utlåtande över
arbetsförmedlingsutredningens förslag hemställt, att möjlighet beredes styrelsen
att omedelbart beställa de maskiner, som erfordras för att styrelsens
maskinuppsättning skall förslå för sysselsättning av cirka 3 000 man.
Kostnaden för denna ökning av maskinparken beräknas till ca 2,7 miljoner
kronor, medan återanskaffning, i anledning av utrangering av maskiner
inköpta under 1930-talet, beräknas draga en kostnad av ca 2,b miljoner
kronor. Sistnämnda kostnad anses kunna fördelas på de närmaste tre
åren. Motsvarande kostnader för fyllande av behovet vid sysselsättning av
ca 7 500 man ha beräknats till 6,o miljoner resp. 3,i miljoner kronor.

Departementschefen.

För de anläggningsarbeten, som under 1930-talet och början av 1940-talet utfördes av arbetsmarknadsstyrelsens föregångare, statens arbetslöshetskommission
och statens arbetsmarknadskommission, anskaffades be -

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

tydande mängder arbetsmaskiner, arbetsredskap och förläggningsmateriel.
Ehuru omfattningen av de anläggningsarbeten, som bedrivits i arbetslöshetsbekämpande
syfte, sedermera minskats starkt, har en stor del av materielen
behållits såsom en reserv med tanke på ett eventuellt ökat behov av
dylika arbeten. Någon klar målsättning för den sålunda uppehållna beredskapen
har dock icke funnits. Matcrielen har under årens lopp blivit
föråldrad och starkt försliten. Under de senaste åren har åtskillig materiel
utrangerats och försålts. Nyanskaffning av materiel har under samma tid
ägt rum i begränsad omfattning; senast har för ett vart av budgetåren
1950/51 och 1951/52 ett belopp av 500 000 kronor ställts till förfogande
för nyanskaffning och återanskaffning av materiel. Sådan materiel som
icke tages i anspråk för de i statlig regi bedrivna beredskapsarbetena uthyres
i stor utsträckning.

Jag har i det föregående förordat, att arbetsmarknadsstyrelsen fortfarande
skall vara utrustad för att driva beredskapsarbeten i egen regi. För
dessa arbeten bör styrelsen disponera arbetsmaskiner av så god beskaffenhet,
att arbetena kunna bedrivas på ett enligt nutida måttstock ekonomiskt
sätt. Även för beredskapsarbeten, som drivas i annan statlig myndighets
eller kommuns regi, bör i den mån så erfordras materieltillskott
kunna erhållas från arbetsmarknadsstyrelsen. Detta kan vara en förutsättning
för att beredskapsarbetena skola kunna komma till stånd. Utöver
den sålunda erforderliga maskinuppsättningen —• vilken om man tar
hänsyn endast till de senaste årens beredskapsarbeten skulle behöva ha
en relativt liten omfattning — bör emellertid fortfarande finnas en reserv.
Utvecklingen på arbetsmarknaden kan icke med säkerhet förutses. Man
bör därför räkna med möjligheten av störningar, som kunna föranleda behov
av att öka anläggningsarbetenas sammanlagda omfattning. I ett sådant
läge är tillgången till materiel eu av de väsentliga förutsättningarna
för att åtgärder skola kunna vidtagas snabbt. Även vid ett mycket begränsat
behov av nya beredskapsarbeten är snabbheten i åtgärderna beroende
av att materiel finnes tillgänglig omedelbart.

När det gäller att fastställa ett mått för den beredskap som sålunda bör
upprätthållas föreligga, såsom arbetsförmedlingsutredningen anfört, betydande
svårigheter. Utredningen har föreslagit, att beredskapen skall begränsas
till att avse arbetsmaskiner för sysselsättande av ca 3 000 man.
Arbetsmarknadsstyrelsen har ansett, att beredskapen bör avse materiel för
7 500 man. Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har uttalat tvekan angående
tillräckligheten av den av utredningen föreslagna materielberedskapen.
För egen del är jag böjd för att anse en bättre beredskap än den
av utredningen föreslagna önskvärd. Läget är emellertid sådant, att arbetsmarknadsstyrelsens
nuvarande maskinpark behöver kompletteras och
förnyas i mycket betydande utsträckning redan för att den skall kunna
anses utgöra en tillfredsställande beredskap för 3 000 man. Styrelsen har
angivit kostnaderna härför till ca 5,2 miljoner kronor. Ehuru de av sty -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 97

relsen härvid förutsatta anskaffningarna torde kunna reduceras något
utan att det väsentliga syftet går förlorat, innebär sålunda även en beredskap
för 3 000 man ett betydande investeringsbehov. F. n. synes beslut
böra fattas om att materielberedskapen under de närmaste åren bör ökas
till att avse behovet för sysselsättning av det sålunda av utredningen föreslagna
antalet. Sedan detta program genomförts bör med ledning av då
föreliggande erfarenheter ställning tagas till frågan om en eventuell ytterligare
förbättring av beredskapen.

Vad angår handredskap och förläggningsmateriel delar jag utredningens
uppfattning att lagring av sådan materiel knappast är påkallad av beredskapsskäl.
I vilken utsträckning nu befintlig materiel av dessa slag fortfarande
skall behållas bör bedömas med hänsynstagande till lagringskostnaderna.
Avgörandet torde böra få ankomma på Kungl. Maj :t.

Med den målsättning för materielhållningen, som i enlighet med vad
jag nu anfört bör gälla under de närmaste åren, bör arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsorganisation såsom utredningen föreslagit koncentreras till
centralförrådet i Gnesta. EU mindre förråd bör finnas i Norrland. Det nuvarande
förrådet i Tenhult bör avvecklas. Möjligen kan det visa sig lämpligt
att åtminstone under eu övergångstid behålla ett mindre förråd även
i södra Sverige. Även i denna del torde avgörandet böra få ankomma på
Kungl. Maj :t.

Jag övergår härefter till beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår.

Arbetsmarknadsstyrelsen har beräknat, att vid en begränsning av målsättningen
i fråga om arbetsmaskiner till behovet för 3 000 man maskinparken
behöver kompletteras för ca 2,? miljoner kronor samt att maskiner
för en kostnad av ca 2,6 miljoner kronor behöva anskaffas såsom ersättning
för föråldrade och utslitna maskiner. Förstnämnda belopp torde
kunna minskas med ca 0,:> miljon kronor. Det bör närmare undersökas
huruvida icke också återanskaffningen kan reduceras något genom att en
del av den äldre materielen repareras. På den i beredskapssyfte lagerhållna
materielen synes nämligen kunna ställas lägre kvalitetskrav än på den
materiel, som beräknas komma till användning även utan en mera betydande
ökning av beredskapsarbetenas omfattning. Jag beräknar det sammanlagda
medelsbehovet till ca 4,.-, miljoner kronor, vilket torde böra fördelas
på tre år. Under nästa budgetår bör alltså ett belopp av 1,5 miljoner
kronor ställas till förfogande av de medel —- försäljnings- och hyresinkomster
— som finnas reserverade under arbetsmarknadsstyrelsens förrådsanslag.
Vid materielanskaffningen bör givetvis den största hänsyn
lagas till andra statliga samt enskilda beställningar.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens beräkning av medelsbehovet i övrigt för
nästa budgetår har jag icke något att erinra. Till kostnader för förrådens
drift böra beräknas 360 000 kronor, till anskaffning av reservdelar 150 000
kronor, till förräntning av förråd av rör och rördelar samt anskaffning av

7—267 52 Bihnng till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

diverse materiel 50 000 kronor samt till flyttning av förrådet i Vännäs
35 000 kronor. Härtill kommer kostnaden för förbättringsarbeten beträffande
Gnesta-förrådet, vilka arbeten tidigare beräknats kosta 95 000 kronor
och numera — med hänsyn till prisstegringarna — 110 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet skulle alltså utgöra (1 500 000 + 360 000
+ 150 000 + 50 000 + 35 000 + 110 000) 2 205 000 kronor. Härjämte böra
medel, som anvisats under tidigare budgetår men icke disponerats eller utbetalats,
få ställas till förfogande i mån av behov. Då under anslaget tillgängliga
medel beräknas komma att uppgå till 4 770 000 kronor erfordras
endast formell medelsanvisning.

VII. HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de i det föregående förordade riktlinjerna beträffande
arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet och organisation; b)

bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningarna
för arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen
vidtaga de ändringar, som påkallas av vad jag i det
föregående förordat;

c) fastställa följande avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens
permanenta organisation, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 840 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis ........................... 65 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ... 1 621 000

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
...................................................... 17 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.............................. 799 400

Summa kronor 3 343 000:

d) fastställa följande avlöningsstat för den offentliga arbetsförmedlingens
permanenta organisation, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. budgetåret 1952/53:

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 5 115 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .............................. 229 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 99

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal... 6 037 000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie
tjänstemän, förslagsvis .................. 1 500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 3 577 500

Summa kronor 14 960 000;

e) under femte huvudtiteln för budgetåret 1952/53 anvisa

1. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag
av 3 343 000 kronor;

2. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 761 000 kronor;

3. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ett förslagsanslag
av 875 000 kronor;

4. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett förslagsanslag
av 14 960 000 kronor;

5. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader ett
förslagsanslag av 3 978 000 kronor;

6. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen
ett förslagsanslag av 2 500 000 kronor;

7. till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet
ett reservationsanslag av 100 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

100

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 127.

Bilaga.

Befattning	Organisation den 1 juli 1951	Föreslagen	organisation
1950 års arbets-förmedlingsutred-nings förslag	Departements-chefens förslag
Arbetsförtnedliiigsbyrån.
Byråchef ..........................	1 Ca 87	1 Ca 37	1 Ca 37
Allmänna sektionen.
Byrådirektör........................	1 Ca 31	—	—
Förste byråsekreterare..............	1 Ca 27	—	—
» byråinspektör................	—	1 Ca 29	1 Ca 29
» »	1 Ca 27	1 Ca 27	1 Ca 27
Byråsekreterare ....................	1 Ca 24	1 Ca 24	1 Ca 24
Amanuens..........................	O u	2	2
Assistent ..........................	1 Ca 22	1 Ca 22	1 Ca 22
»	1 Ce 22	—	—
»	—	1 Ce 19	1 Ce 19
Förmedlingssektionen.
(= tjänstemannaförmedlingens huvud-
central 4- förmedlingssektionen)
Byrådirektör........................	—	1 Ca 31	1 Ca 31
Förste byråinspektör................	1 Ca 29	—	—
» »)	1 Ce 29	1 Ce 29	1 Ce 29
» »	1 Ce 29»	1 Ce 27 1	1 Ce 27 1
)> »	1 Ca 27	2 Ca 27	2 Ca 27
» »	2 Ce 27	2 Ce 27	2 Ce 27
Byråingenjör ......................	1 Ce 27	—	—
Byråinspektör......................	1 Ca 25	—	—
»	2 Ce 25	1 Ce 25	1 Ce 25
Byråsekreterare ....................	1 Ca 24	1 Ca 24	1 Ca 24
Amanuens..........................	2	2	2
Assistent ..........................	1 Ca 22	1 Ca 22	1 Ca 22
n	2 Ce 22	1 Ce 22	1 Ce 22
»	1 Ce 19		—
Utlänningssektionen.1
(= utlänningsbyrån)
Byråchef ..........................	1 Ce 37	—	—
Byrådirektör........................	—	1 Ce 31	1 Ce 31
Förste byråsekreterare..............	1 Ce 29	—	—
» »	1 Ce 27	1 Ce 27	1 Ce 27
Byråinspektör......................	—	1 Ce 25	1 Ce 25
Amanuens..........................	7	5	5
Byråassistent ......................	1 Ce 24	1 Ce 24	1 Ce 24
Assistent ..........................	4 Ce, Cg 22	2 Ce 22	2 Ce 22
» .............	2 Ce, Cg 19	1 Ce 19	1 Ce 19
Yrkesvägledningsbyrån.
Byråchef ..........................	1 Ce 37	1 Ca 37	1 Ce 37
Första sektionen.
Förste byråinspektör................	1 Ce 27	1 Ca 29	1 Ce 27
Konsulent..........................	2 Cg 27	2 Ce 27	2 Ce 27
Byrå assistent ......................	2 Ce 24	2 Ce 24	2 Ce 24
Amanuens..........................	2	1	1
Läkare ............................	1 arvode	1 arvode	1 arvode
1 Krisorganisationen.

Kungl. Maj ds proposition nr 127.

101

Befattning	Organisation den 1 juli 1951	Föreslagen organisation
1950 års arbets-förmedlingsutred-nings förslag	Departements-chefens förslag
Andra sektionen.
Förste byråsekreterare..............	—	t Ce 27	- _
Amanuens..........................	4 \
Assistent ..........................	6 högst Cg 24/
Arbetsvårdsbyrån.
(= arbetsvårdssektionen)
Byr&cbef ..........................	—	1 Ce 37	1 Ce 37
Första sektionen.
Byråinspektör......................	1 Ce 25	1 Ce 25	1 Ce 25
Amanuens..........................	2	2	2
Assistent ..........................	3 Ce 22	6 Ce 22	5 Ce 22
n ..........................	3 Ce 19	3 Ce 19	3 Ce 19
Andra sektionen.
Förste byråinspektör................	1 Ce 29	1 Ce 29	1 Ce 29
Tekniker ..........................	1 arvode	—	—
Byråinspektör......................		1 Ce 25	1 Cg 25
Amanuens..........................	1	1	1
Assistent ..........................	—	1 Ce 22	1 Ce 22
Försäkringsbyråu.
Byråchef ..........................	1 Ca 37	1 Ca 37	1 Ca 37
Administrativa sektionen.
Byrådirektör ......................	1 Ce 31	1 Ce 31	1 Ce 31
Förste byråsekreterare..............	1 Ce 27	1 Ce 29	1 Ce 27
n » ..............	1 Ca 27	1 Ca 27	1 Ca 27
» »	1 Cg 27	1 Ce 27	1 Ce 27
Amanuens..........................	1	1	1
Inspektions- och instruktionssektionen.
Förste byråinspektör................	1 Ce 27	1 Ce 29	1 Ce 27
Byråinspektör......................	—	2 Ce 25	1 Cg 25
Amanuens..........................	2	2	2
Försäkringsteknisk-statistiska
sektionen.
Förste aktuarie ....................	1 Ce 29	1 Ce 29	1 Ce 29
» » ....................	—	1 Ce 27	1 Cg 27
Amanuens..........................	1	1	1
Lokaliserings- och ntredningsbyrån.
(Ersfttter sociala byrån)
Byråchef ..........................	1 Ca 37	1 Ce 37	1 Ca 37

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Befattning	Organisation den l juli 1951	Föreslagen organisation
1950 års arbets-förmedlingsutred-nings förslag	Departements-chefens förslag
Allmänna sektionen.
(== sociala planläggningssektionen)
Byrådirektör ......................	1 Ce 31	—	1 Ce 31
Förste byråsekreterare..............	1 Ca 27	1 Ca 27	1 Ca 27
n n	—	1 Ce 27	—
Förste aktuarie ....................	—	—	1 Cg 27
Amanuens..........................	4	3	5
Tekniska sektionen.
(= tekniska planläggningssektionen)
Byrådirektör........................	1 Cp 9	1 Cp 9	1 ep 9
Förste byråingenjör ................	1 Ce 29	1 Ce 29	1 Ce 29
Amanuens..........................	1	1	1
Kontorsskrivare....................	1 Ce 19	—	—
För svar ssektionen.
(= försvarsbyrån)
Byråchef ..........................	1 Ce 37	1 Ce 37	—
Byrådirektör........................	—	—	1 Ce 31
Förste byråinspektör................	i Ca 29	1 Ca 29	1 Ca 29
» »	1 Ce 27	1 Ce 27	1 Ce 27
Amanuens..........................	2	2	O u
Assistent ..........................	1 Ce 22	1 Ce 22	1 Ce 22
Statistiksektionen.
(Från kanslibyrån)
Förste aktuarie ....................	1 Ce 27	1 Ce 27	1 Ce 27
Amanuens..........................	2	3	3
Extra tjänsteman ..................	1 Cg 151	1 Cg 15 1	1 Cg 15 1
Tekniska byrån.
Byråchef ..........................	1 Cp 13	1 Cp 13	1 Cp 13
Sektionen för allmän arbets-
löshetshjälp.
(— sociala byråns sektioner för all-
män arbetslöshetshjälp och
arkivarbete)
Byrådirektör........................	1 Ce 31	—	—
Förste byråsekreterare..............	—	2 Ce 27	1 Ce 27
Byråsekreterare ....................	1 Ca 24	—	1 Ca 24
Amanuens..........................	2	2	2
Assistent ..........................	1 Cg 19 1	—	—
Byggnadssektionen.
Arbetschef ........................	1 Cp 9	1 Cp 9	1 Cp 9
Förste byråingenjör ................	1 Ca 29	1 Ca 29	1 Ca 29
Byråingenjör ......................	1 Ce 27	1 Ce 27	1 Ce 27
Amanuens..........................	2	1	1
Ingenjör............................	1 Ce 21	-1 Ce 21	1 Ce 21
Kontorsskrivare ....................	1 Ce 19	1 Ce 19	1 Ce 19
1 Krisorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

103

Befattning	Organisation den 1 juli 1951	Föreslagen organisation
1950 års arbets-förmedlings utred-nings förslag	Departements-chefens förslag
Kanslibyrån.
Byråchef ..........................	1 Ca 37	l Ca 37	1 Ca 37
Juridisk administrativa sektionen.
Byrådirektör........................	—	1 Ce 31	1 Ce 31
Förste byråsekreterare..............	1 Ca 29	—	—
)» » ..............	1 Ce 29 1	1 Ce 291	—
)'' A , , . t.......	1 Ca 27	—	1 Ce 27
» )) ............	2 Ce 27 1	2 Ce 27 1	3 Ce 27 1
Redaktör ..........................	1 arvode	1 Ce 27	1 arvode
Byråsekreterare ....................	1 Ca 24	1 Ca 24	1 Ca 24
Amanuens..........................	6 (därav 2 l)	4 (därav 3 l)	2 (därav 1 '')
Assistent ..........................	1 Cg 19	—	—
Registrator ........................	1 Ce 18	1 Ce 18	1 Ce 18
Personalsektionen.
Byrådirektör.......................	1 Ca 31	—
Förste bvråsekreterare..............	—	1 Ca 29	1 Ca 29
fl » ..............	—	1 Ca 27	1 Ca 27
» » ..............	t Ce 27	2 Ce 27	1 Ce 27
Amanuens..........................	2	1	2
Assistent ..........................	—	1 Ce 22	1 Ce 22
Kontorsskrivare ....................	1 Ce 19	1 Ce 19	1 Ce 19
Kameralbyrån.
Byråchef ..........................	1 Ca 37	1 Ca 37	1 Ca 37
Kamerala sektionen.
Kamrerare..........................	1 Ca 29	1 Ca 29	1 Ca 29
Biträdande kamrerare ..............	1 27 lgr	1 27 lgr	1 27 lgr
Revisor ............................	2 Ca 24	3 Ca 24	2 Ca 24
Amanuens..........................	1	1	1
Assistent ..........................	1 Ce 22	1 Ce 22	1 Ce 22
Bokhållare..........................	1 Ca 21	—	1 Ca 21
Kassör ............................	1 Ce 18	1 Ce 18	1 Ce 18
Kontorsskrivare....................	1 Cg 17	1 Ce 19	1 Ce 17
Revisionssektionen.
Förste revisor......................	1 Ca 27	1 Ca 27	1 Ca 27
Revisor............................	1 Ca 24	1 Ca 24	1 Ca 24
» ............................	1 Cg 24 1	1 Cg 24 1	1 Cg 24 1
Amanuens..........................	3	3	3
Inten den tursektion en.
Byråintendent......................	1 Ca 29	1 Ca 29	1 Ca 29
Förste byråsekreterare..............	—	1 Ca 27	1 Ca 27
Byråingenjör ......................	1 Ce 27	—	—
Ingenjör............................	1 Ce 24	1 Ce 24	1 Ce 24
» ............................	1 Ce 21	—	—
Förrådskontrollör ..................	1 Ce 22	—	—
Assistent ..........................	2 Ce 22	3 Ce 22	2 Ce 22
Materialförvaltare ..................	1 Ce 19	—	1 Ce 19
1 Krisorganisationon.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 12?.

	Organisation den 1 juli 1951	Föreslagen organisation
15 ofattning	1950 års arbets-förinedlingsutred-nings förslag	Departements-chefens förslag
By ggnad st illståudsbyrån. i
Byråchef ..........................	i Ce 37	1 Ce 37	1 Ce 37
Byrådirektör........................	1 Ce 31	—	1 Ce 31
Extra föredragande ................	1 Cg 31	—	1 Cg 31
Förste byräingeniör ................	1 Ce 29	1 Ce 29	1 Ce 29
Byråingenjör ......................	2 Ce 27	2 Ce 27	2 Ce 27
i) .....................	1 Cg 25	1 Cg 25	1 Cg 25
Byråinspektör......................	1 Cg 25	1 Cg 25	1 Cg 25
Amanuens..........................	5	1	1
Ingenjör ..........................	3 Cg, Ce 23	2 Cg, Ce 23	3 Cg, Ce 23
Assistent ..........................	1 Cg 21	1 Cg 21	1 Cg 21
I> . ................	6 högst Cg, Ce 19	6 högst Cg, Ce 19	6 högst Cg, Ce 19
Biträdespersonal in. t)
Kansliskrivare......................	9	11	9
Kontorist ..........................	10 (därav 3 l)	11 (därav 2 *)	13 (därav 2 ■)
Kanslibiträde ......................	40 i » 14 *)	39 ( » 8 *)	39 ( » 8 '')
Kontorsbiträde ....................	116 ( » 22	96 ( » 14'')	96 ( » 14l)
Förste expeditionsvakt..............	1	1	1
Expeditionsvakt....................	13 (därav 3 *)	12 (därav 11)	12 (därav 1'')
Förrådsvaktmästare ................	1 1	1	1
Hantverkare........................	2	2	2
Förrådsman........................	—	1	1
Expeditionsvakt ....................	2	—
Arvodesbefattning..................	i	1	1
1 Krisorganisationen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127. 105

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................................. 1

I. Åtgärder för näringslivets lokalisering ............................ 3

Betänkandet.............................................................. 4

Yttranden................................................................ 10

Departementschefen...................................................... 13

II. Arbetsmarknadsstyrelsens organisation.............................. 16

Översikt av organisationen.............................................. 17

Arbetsförmedlingsutredningens förslag.................................. 17

Yttranden................................................................ 44

Departementschefen...................................................... 56

III. Anslag till arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar .................................. 64

» : Omkostnader ................................ 65

» : Krisorganisationen .......................... 68

IV. Särskilda frågor rörande den offentliga arbetsförmedlingen ____ 69

Arbetsförmedlingsutredningens förslag.................................. 69

Yttranden................................................................ 76

Departementschefen...................................................... 79

V. Anslag till den offentliga arbetsförmedlingen.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ........................ 81

* » » : Omkostnader ...................... 84

» : Krisorganisationen ................ 85

VI. Arbetsmarknadsstyrelsens för råds verk samhet.

Arbetsförmedlingsutredningens förslag.................................. 86

Yttranden över arbetsförmedlingsutredningens förslag ................ 92

Arbetsmarknadsstyrelsens anslagsberäkning m. m..................... 93

Departementschefen...................................................... 95

VII. Hemställan.............................................................. 98

Bilaga .......................................................................... 100

8—257 52 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 127