Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1968

Proposition 1968:24

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1968

1

Nr 24

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873
(nr 31) om rikets mynt; given Stockholms slott den
26 januari 1968.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av § 6 lagen den
30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen om rikets mynt ändras så att mynt i valörerna
två kronor och en krona, som nu präglas av silver, skall kunna präglas
av kopparnickel. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 samt. Nr 24

2

Kungl. Maj :ts proposition nr år 1968

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873 (nr 31)

om rikets mynt

Härigenom förordnas, att § 6 lagen den 30 maj 1873 om rikets mynt1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 6.

Av silver----------

Dessutom må,--------

Silvermynten skola-----

Etthundra stycken------

Av kopparnickel må, efter av
Konungen för varje gång därom
meddelat beslut, präglas myntstycken
av följande namnvärde:

femtio öre; tjugufem öre; tio öre.

- tio öre.

--fem kronor.

-----etthundradelar silver.

----sex tiondels gram.

Av kopparnickel må, efter av
Konungen för varje gång därom
meddelat beslut, präglas myntstycken
av följande namnvärde:

två kronor; en krona; femtio öre;
tjugufem öre; tio öre.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

1 Senaste lydelse av § 6 se 1954:145.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1968

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den
26 januari 1968.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Andersson, Kling,
Johansson, Aspling, Palme, Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson,
Geijer, Myrdal, Odhnoff, Wickman, Moberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring av lagen
om rikets mynt och anför.

Inledning

Under år 1967 steg världsmarknadspriset på silver kraftigt. Med anledning
härav har 1966 års myntkommitté1 i skrivelse den 15 januari 1968 anmält
att sådana omedelbara åtgärder bör vidtas att Kungl. Maj :t om den
fortsatta prisutvecklingen ger anledning härtill kan besluta om prägling
av en- och tvåkronor i annan metall än silver.

Efter remiss har fullmäktige i riksbanken avgett yttrande över skrivelsen.

Gällande ordning m. m.

I lagen den 30 maj 1873 (nr 31) om rikets mynt (myntlagen) föreskrivs
i 5 § (ändrad senast 1942: 640) att följande metaller skall användas till
prägling av skiljemynt: 1. silver, legerat med koppar eller med koppar och
nickel eller med annan för ändamålet lämpad metall, 2. kopparnickel, 3.
brons eller järn.

Enligt 6 § myntlagen (ändrad senast 1954: 145) skall av silver präglas
myntstycken i valörerna två kronor, en krona, femtio öre, tjugofem öre och
tio öre. Dessutom skall av silver präglas mynt med ett namnvärde av fem
kronor efter av Kungl. Maj :t för varje gång därom meddelat beslut. Silvermynten
skall myntas av en legering som innehåller minst 40 % silver. Etthundra
stycken silvermynt skall innehålla fint silver till lägst följande vikt,
nämligen: femkronestycken 720 gram, tvåkronestycken 560 gram, enkrone 1

Kommitténs ledamöter: kanslirådet Olof Lindberg, ban k direktören ~Åke Gustafsson och
myntdirektören Benkt Ulvfot.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 saml. Nr 21

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1968

stycken 280 gram, femtioörestycken 192 gram, tjugofemörestycken 92,8
gram, tioörestycken 57,6 gram. I paragrafens sista stycke föreskrivs att mynt
i valörerna femtio, tjugofem och tio öre även får präglas i kopparnickel.
Sådan prägling förutsätter emellertid särskilt beslut av Kungl. Maj :t.

Enligt 7 § myntlagen (ändrad senast 1942: 640) skall av brons präglas
myntstycken i valörerna fem öre, två öre och ett öre. Alternativt får mynten
präglas av järn efter av Kungl. Maj :t för varje gång därom meddelat beslut.

Det ankommer enligt 11 § (ändrad senast 1942: 640) på Kungl. Maj :t att
meddela närmare bestämmelser om sammansättningen av de legeringar, av
vilka silver-, kopparnickel- och bronsmynt skall utmyntas, om silvermyntens
vikt, om det antal skiljemynt av andra slag som skall utmyntas av viss
viktmängd metall och om högsta tillåtna avvikelser i fråga om silvermyntens
silverhalt och vikt. Enligt paragrafens andra stycke ankommer det
också på Kungl. Maj :t att förordna om myntens diameter, prägel, inskrift,
rand och utseende i övrigt.

I 1 § kungörelsen den 18 juli 1942 (nr 642) med vissa bestämmelser angående
skiljemynt föreskrivs att silvermynten skall utmyntas av en legering
som består av 40 % silver, 50 % koppar, 5 % nickel och 5 % zink. Legeringen
i kopparnickelmynten skall bestå av 75 % koppar och 25 % nickel
medan bronsmynten skall bestå av 95 % koppar, 4 % tenn och 1 % zink.

I 2 § kungörelsen (ändrad senast 1954: 146) meddelas närmare bestämmelser
om silvermyntens vikt och om det antal skiljemynt av kopparnickel,
brons och järn, som skall tillverkas av viss viktmängd. Silvermyntens vikt
skall vara för

femkronestycke ...................... 18 gram

tvåkronestycke........................ 14 »

enkronestycke........................ 7 »

femtioörestycke ...................... 4,8 »

tjugofemörestycke .................... 2,32 »

tioörestycke.......................... 1,44 »

I 3 § kungörelsen (ändrad senast 1962: 286) föreskrivs i fråga om silvermynt
att avvikelsen över eller under stadgad silverhalt för etthundra silvermynt
får vara högst tio tusendelar fint silver av myntens sammanlagda bruttovikt
och att avvikelsen över eller under den nominella vikten vid uppvägning
av det antal silvermynt, som närmast motsvarar ett kg, inte får överstiga
1 %.

I december 1965 avlämnade sakkunniga med uppdrag att verkställa en allmän
översyn av gällande myntlagstiftning in. in. betänkandet Ny myntserie
(SOU 1966: 4). I detta föreslogs att enkronemyntet skulle tillverkas i kopparnickel
(75 % koppar och 25 % nickel). Under remissbehandlingen av
betänkandet gjordes gällande att övergången skulle tvinga fram omfattande
ändringar eller utbyten av varu- och serviceautomater. Anledningen härtill
var att ett stort antal automater, som är utrustade med anordningar för av -

5

Kungl. Maj. ts proposition nr år 1!)68

kännande av myntens elektriska ledningsförmåga, är så konstruerade att
de inte godtar mynt präglade av kopparnickel. Uppgifter saknades emellertid
om storleken av de kostnader som den föreslagna reformen skulle medföra
för automathandeln. Dessutom framhölls att den svenska och den norska
enkronan skulle bli i det närmaste identiska beträffande storlek och metallinnehåll.
Huvudsakligen med anledning av vad som sålunda framkommit
tillsattes i december 1966 en kommitté (1966 års myntkommitté), som enligt
sina direktiv bl. a. skall belysa konsekvenserna av olika alternativ till
myntserie, såväl kostnadsmässigt som i övrigt. Kommittén har getts fria
händer vad beträffar myntmetallen. I direktiven har framhållits att mynt
som nu allmänt används i automathandeln inte utan mycket vägande skäl
bör förändras till storlek och vikt. I första hand skall kommittén eftersträva
att en myntreform kan genomföras utan sådant ekonomiskt förfång för enskild
att ersättning av allmänna medel behöver komma i fråga.

Silverpriset

Världsmarknadspriset på silver steg kraftigt år 1967. Detta sammanhänger
med att Amerikes förenta stater, som under ett antal år sålt silver till ett
fast pris av ca 216 kr. per kg för att skydda de amerikanska silvermynten
mot nedsmältning, i maj 1967 upphörde med denna försäljning. Världsmarknadspriset
på silver steg då omedelbart till ca 290 kr. Därefter har silverpriset
fortsatt att stiga. Medelnoteringen för december 1967 var 349 kr. för
omedelbar leverans enligt noteringar på silvermarknaden i London. För 3-,
6- och 12-månadersleveranser var noteringarna genomgående högre. Silvermarknaden
karakteriseras f. n. av initierade bedömare som känslig och
spekulativ. Vid sidan av fint silver har oraffinerat silver och demonetariserade
mynt bjudits ut på silvermarknaden i London.

Samtidigt som Amerikas förenta stater upphörde med försäljningen av
silver till fast pris infördes förbud mot såväl nedsmältning som export av
mynt.

Under den tid då världsmarknadspriset på silver låg på en nivå av ca 216
kr. per kg uppgick silvervärdet i den svenska enkronan till ca 60 öre. Den
redovisade prisutvecklingen har emellertid medfört, att silvervärdet i såväl
en- som tvåkronan, som innehåller 2,8 resp. 5,6 gram silver, närmat sig och
t. o. in. vid några tillfällen överstigit de nominella värdena på dessa mynt.

1966 års myntkommitté

Kommittén har övervägt prisutvecklingen på silvermarknaden. Angelägenheten
av att undvika prägling av skiljemynt med högre metallvärde än
namnvärdet, heter det inledningsvis, har gett kommittén anledning anmäla
att sådana omedelbara åtgärder bör vidtas, att Kungl. Maj:t om den fort -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1968

satta prisutvecklingen ger anledning härtill - kan besluta om prägling av
en- och tvåkronor i annan metall än silver. Kommittén erinrar om att möjlighet
finns att prägla valörerna femtio, tjugofem och tio öre av kopparnickel
i sammansättningen 75 % koppar och 25 % nickel och att denna
möjlighet utnyttjas sedan år 1962.

Kommittén diskuterar i det följande vilka myntmetaller som lämpligen
bör användas i de nya en- och tvåkronemynten. Ett nytt mynt i valören en
krona, som är det helt dominerande automatmyntet, bör ges ett sådant utförande
att det kan användas i nuvarande automater utan ombyggnad av
dessa. Med hänsyn härtill kan kopparnickel i den vanliga sammansättningen
75 % koppar och 25 % nickel inte komma i fråga. Inte heller andra myntmetaller
som kommittén f. n. överväger, exempelvis ren nickel, kan användas
eftersom de skulle orsaka kostnader för ombyggnad av automater. Enligt
kommittén torde hinder mot att för tvåkronans del använda kopparnickel
i den vanliga sammansättningen inte föreligga.

I Amerikas förenta stater började man 1965 prägla tio- och tjugofemcentsmynt
av kopparnickelbelagd koppar, heter det vidare. Dessa mynt präglades
förut av en 90-procentig silverlegering. De nya mynten har sådana egenskaper
att de kan användas vid sidan av de tidigare präglade silvermynten även
i sådana automater, som är utrustade med anordningar för avkänning av
myntens elektriska ledningsförmåga. Mynt- och justeringsverlcet har för
kommittén förklarat att man för svenskt bruk med användande av pläterat
material kan prägla enkronemynt som tillgodoser kommitténs önskemål om
ett mynt som kan användas i automater jämsides med de nuvarande silverlialtiga
mynten. De pläterade mynten skulle därvid tillverkas med en kärna
bestående av en legering innehållande ca 97 % koppar och ca 3 % nickel.
Denna kärna skulle på båda sidor beläggas med kopparnickel av den sammansättning
som redan används för valörerna femtio, tjugofem och tio öre.
Till utseendet skulle sådana mynt i stort sett skilja sig från de nuvarande
enkronemynten endast därigenom att den ljust kopparfärgade kärnan
blir synlig i myntens kant. Även om dessa mynt i sin sammansättning skiljer
sig från hittills i Sverige präglade kopparnickelmynt är de att betrakta
som präglade av kopparnickel. Beträffande möjligheten att minska den nuvarande
silverhalten i svenska mynt har mynt- och justeringsverket uppgett,
att endast en obetydlig minskning är tänkbar och då på bekostnad av myntens
utseende.

Kommittén anser sig slutligen böra förorda att Kungl. Maj :t förelägger
riksdagen förslag till sådan ändring av myntlagen, att mynt i valörerna två
kronor och en krona, efter av Kungl. Maj :t för varje gång därom meddelat
beslut, kan präglas av kopparnickel, för tvåkronemyntets del i sammansättningen
75 % koppar och 25 % nickel samt för enkronemyntets del i det av
mynt- och justeringsverket föreslagna pläterade materialet.

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 24 år 1968
Riksbanksfullmäktige

Fullmäktige delar 1966 års myntkommittés uppfattning, att möjlighet bör
skapas att prägla icke-silverhaltiga en- och tvåkronemynt. Enkronemyntet
bör ges ett sådant utförande att det inte i anledning därav blir aktuellt att
ändra automater med enkroneinkast. Det nya enkronemyntet bör utföras
på sådant sätt att det kan användas i alla typer av myntinkast. Eftersom
det av kommittén föreslagna pläterade enkronemyntet uppges fylla detta
krav biträder fullmäktige förslaget.

Departementschefen

Våra en- och tvåkronemynt skall enligt myntlagen präglas av en legering
bestående av minst 40 % silver. Tidigare var silverhalten i dessa mynt 80 %
men genom en lagändring år 1942 minskades silverinslaget till det nuvarande
på grund av svårigheter att importera silver under kriget. Även femtio-,
tjugofem- och tioöresmynt kan enligt myntlagen präglas av silver men
i fråga om dessa mynt skall Kungl. Maj :t enligt bemyndigande i myntlagen
besluta att de i stället skall präglas av kopparnickel (75 % koppar
och 25 % silver). Sedan år 1962 präglas femtio-, tjugofem- och tioöresmynten
enbart av kopparnickel.

Från maj månad 1967 har silverpriserna på världsmarknaden stigit
kraftigt. Enligt de noteringar av silverpriset, som dagligen sker på Londons
silvermarknad, översteg silvervärdet i enkronemyntet vid flera tillfällen
under december månad med några öre sitt namnvärde. Motsvarande
gäller för tvåkronemyntet, som innehåller dubbelt så mycket silver som
enkronemyntet. Före prishöjningarna var silvervärdet i enkronemyntet
ca 60 öre och för tvåkronemyntet ca 120 öre. Medelnoteringen på silver
under december månad var 349 kr. per kg, vilket motsvarar ett silvervärde för
enkronemyntet av 98 öre. Den fortsatta prisutvecklingen på silvermarknaden
är svår att bedöma men en viss ledning ger det förhållandet att noteringarna
för terminsköp genomgående är högre än för omedelbar leverans.

De stigande silverpriserna och angelägenheten av att undvika prägling
av skiljemynt med högre metallvärde än namnvärdet har föranlett 1966 års
myntkommitté att anmäla att omedelbara åtgärder bör vidtas, som gör det
möjligt för Kungl. Maj :t att om den fortsatta prisutvecklingen ger anledning
därtill besluta om prägling av en- och tvåkronemynt i annan
metall än silver. I fråga om valet av myntmetall diskuterar kommittén
olika alternativ. Kopparnickel i den sammansättning som f. n. används i
valörerna femtio, tjugofem och tio öre kan enligt kommittén tills vidare inte
komma i fråga, i vart fall inte i enkronan som är det helt dominerande
automatmyntet. Denna legering har nämligen en annan elektrisk ledningsförmåga
än den nu använda silverlegeringen. Användes denna kopparnickellegering
för prägling av enkronor skulle detta medföra betydande olä -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 24 år 1968

genheter för automathandeln, eftersom ett stort antal för sälj ningsautomater
är utrustade med anordning för avkänning av det ilagda myntets elektriska
egenskaper. Av samma skäl skulle ett enkronemynt tillverkat av ren
nickel åstadkomma störningar i automathandeln. I kommitténs uppdrag
ingår bl. a. att utreda kostnaderna för automathandeln vid övergång till
annan metall i valören en krona. Utredningen är ännu inte avslutad. Kommittén
föreslår därför att det alternativa myntet i valören en krona får en
sådan sammansättning att det kan användas jämsides med de nuvarande
silverhaltiga mynten i alla typer av automater, oavsett vilka avkänningsanordningar
de är utrustade med. Mynt- och justeringsverket har för kommittén
förklarat att ett sådant mynt går att framställa. Myntet skulle tillverkas
av ett pläterat material bestående av tre skikt, det mellersta av en legering av
ca 97 % koppar och ca 3 % nickel och de yttre skikten av kopparnickel av den
sammansättning som redan används för myntningsändamål. Utseendemässigt
skulle de pläterade mynten enligt kommittén i stort sett endast skilja
sig från de nuvarande enkronemynten genom att det ljust kopparfärgade
mellanskiktet blir synligt i myntens kant. Myntkommittén förordar alt det
föreslagna enkronemyntet präglas i det pläterade materialet. Tvåkronemyntet
föreslås präglat av kopparnickel i sammansättningen 75 % koppar och
25 % nickel.

Jag vill först erinra om att skiljemyntens metallvärde mestadels avsevärt
understiger deras namnvärde. Detta förhållande saknar dock betydelse
från penningpolitiska synpunkter. Enligt min mening är det nödvändigt
med hänsyn till förhållandena på silvermarknaden att möjlighet öppnas
att prägla en- och tvåkronor som inte innehåller silver. I avvaktan på
resultatet av myntkommitténs utredning om de ekonomiska verkningarna
för automathandelns del anser jag mig böra godtaga att en- och tvåkronor
skall få präglas av sådan silverfri legering som myntkommittén i samråd
med mynt- och justeringsverket föreslagit. Jag ansluter mig alltså helt till
myntkommitténs förslag. Jag vill i detta sammanhang också omnämna att
jag har för avsikt att senare denna dag föreslå Kungl. Maj:t att utfärda
kungörelse med förbud mot nedsmältning av skiljemynt.

Den här förordade metalliska sammansättningen hos eu- och tvåkronor
föranleder ändring i 6 § myntlagen. Den föreslagna sammansättningen är
att anse som kopparnickel. Lagändringen synes därför kunna ges den formen
att i paragrafens sista stycke en- och tvåkronor tas upp bland de mynt
som, efter för varje gång meddelat beslut av Kungl. Maj:t, får präglas av
kopparnickel. Tekniska prov om den exakta sammansättningen av det föreslagna
enkronemyntet pågår ännu. Då ändringen i myntlagen bör träda i
kraft samtidigt som föreskrifterna om myntens metallsammansättning föreslår
jag att Kungl. Maj:t bemyndigas bestämma dag för ikraftträdande av
lagändringen.

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 24 år 1968

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till lag angående ändrad lydelse av § 6 lagen den 30 maj 1873 (nr 31)
om rikets mynt. Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår
riksdagen att antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680102