Kungl. Maj:ts proposition nr 110

Proposition 1951:110

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Nr 110.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående vissa
avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1951152 in. in.; given
Stockholms slott den 16 mars 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Allan Vougt.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framläggas slutliga anslagsäskanden beträffande vissa anslag
under fjärde huvudtiteln som i förslaget till riksstat upptagits med allenast
beräknade belopp. Till flygvapnets materielanskaffning äskas ytterligare
anslag och bemyndiganden. Förslag framlägges om ytterligare anskaffning av
nattjaktflygplan och fortsatt modernisering av luftbevakningen.

Förslag framläggas om begränsning av arméns fredsorganisation genom indragning
av följande utbildningsenheter, nämligen Norrbottens artillerikår
den 1 juli 1951, Skånska kavalleriregementet och Göta trängregementes kompani
i Nora den 1 juli 1952 samt arméns jägarskola i Kiruna framdeles, när
förutsättningar därför föreligga. Öresunds marindistrikt föreslås skola indragas
den 1 juli 1951. Militärmusikorganisationen föreslås skola något reduceras.
En fråga om den fortsatta remonteringen av hästar underställes riksdagen.

Vidare framläggas förslag om ändrad statsammansättning för flottans underofficerare
samt om återinförande tills vidare av kategorien reservofficerare i
flygförartjänst vid flygvapnet.

1—355 5i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr Ilo.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Utdrag av protokollet över för svar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 16 mars 1951.

Närvarande: ,

Statsministern Erlander, statsråden Skörd, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman,
Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och, såvitt
avser punkten 7, jämväl med chefen för jordbruksdepartementet anför chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Yougt, följande.

I de anslagsäskanden som framlagts i årets statsverksproposition vid anmälan
av fjärde huvudtiteln har ett mindre antal anslag upptagits med allenast
beräknade belopp. Slutliga anslagsberäkningar ha sedermera framlagts
beträffande några av dessa anslag. Jag får nu anmäla de övriga anslag som
återstå att slutligt äska. I sammanhang härmed upptager jag till behandlingvissa
andra försvarsfrågor av ekonomisk betydelse.

En sammanställning av de uppskjutna slutliga anslagsäskandena under
fjärde huvudtiteln för budgetåret 1951/52 torde få intagas i protokollet efter
anslagsberäkningarna.

[i.] Koncentrering av utbildningsverksamheten inom vissa av

arméns truppslag m. m.

I årets statsverksproposition lämnades en sammanfattande redogörelse
för de förslag som 1949 års försvarsutredning i skrivelse den 4 juli
1950 framlagt om koncentration av utbildningen inom vissa av arméns truppslag
samt om indragning av Öresunds marindistrikt ävensom för de över förslaget
avgivna yttrandena. Försvarsutredningens förslag i vad avser armén
åsyftade att arméns jägarskola (JS) skulle flyttas till Norrbottens regemente
(119) i Boden, att kavalleriets cykelutbildning skulle överflyttas till
infanteriet och att Skånska kavalleriregementet (K 2) i Hälsingborg i anslutning
därtill skulle indragas, att Norrbottens artillerikår (A 5) i Boden skulle
sammanslås med det på samma ort förlagda Bodens artilleriregemente (A 8)
samt att Göta trängregementes kompani i Nora (T 2 N) skulle indragas. I
statsverkspropositionen tog jag icke ställning till dessa förslag; jag förutsatte
emellertid att ifrågavarande spörsmål skulle efter vissa detaljutredningar
upptagas till behandling i samband med anmälan av försvarsgrenarnas
allmänna avlöningsanslag för budgetåret 1951/52. Jag återkommer nu till
dessa frågor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110 3

Allmän översikt över försvarsutredningens förslag och däröver avgivna yttranden.

Försvarsutredningens förslag.

Försvarsutredningen har i fråga om armén framhållit, att den nuvarande
utbildningsverksamheten karakteriserades av en splittring på ett betydande
antal i vissa fall relativt små enheter. Antalet förband hade nämligen anpassats
med hänsyn till utbildningskontingentens storlek, möjligheten att
erhålla lämplig spridning och militärområdesvis fördelning av förbanden
samt, i vissa fall, beredskapsskäl.

Utredningen framhåller vidare, att splittringen av utbildningsverksamheten
på ett stort antal enheter föranledde en betydande administrationsapparat
med stora kostnader. Åtgärder hade under de senaste åren vidtagits
för att begränsa fredsorganisationen i första hand genom att införliva vissa
småförband med större enheter. Inom arméstaben påginge undersökningar
om en ytterligare koncentrering av utbildningsorganisationen. På begäran
av utredningen hade ohefen för armén lämnat utredningen en redogörelse för
det preliminära resultatet av undersökningarna och rörande konsekvenserna
av en centraliserad värnpliktsutbildning. Utan att detaljundersökningar
kunnat verkställas hade två alternativ skisserats, det ena med mycket stora
utbildningsenheter, förslagsvis omkring 20 mot för närvarande ett 50-tal, det
andra med en sammanslagning av förband med utnyttjande av det överskott
på förläggningsutrymme — omkring 5 500 platser — som under åren
fram till 1960 beräknats föreligga, därest arméns värnpliktskontingent bibehölles
vid 29 500 man. Det första alternativet hade arméchefen ansett icke
på länge kunna genomföras redan med hänsyn till de betydande investeringar
— 200 miljoner kronor eller mera — som dess realiserande skulle
kräva. Den mera begränsade förbandssammanslagningen enligt det andra
alternativet skulle innebära en minskning med sammanlagt 10 förband. Utan
att minska utbildningskapaciteten eller krigsorganisationen syntes nämligen
infanteriet kunna minskas med D regementen och .JS anslutas till ett regementsförband,
kavalleriet minskas till 2 regementen, artilleriet minskas med
1 regemente och 1 kår, ingenjörtrupperna minskas genom sammanslagning
av 2 kårer till 1 regemente och trängtrupperna minskas med 1 regemente och
1 detachement.

Beträffande arméchefens utkast har försvarsutredningen till eu början framhållit,
att grunderna för det mindre omfattande alternativet rubbades redan
genom utredningens i annat sammanhang framförda förslag om skärpning av
besiktningsföreskrifterna, varigenom arméns värnpliktskontingent komme att
minskas med 1000 man (se statsverkspropositionen 1951, bil. 6, s. 5 o. f.).
Emellertid måste förutsättas, framhåller utredningen, att den slutliga avvägningen
mellan försvarets olika grenar kunde komma att medföra ytterligare
förändringar i fråga om anspråken på utbildningskapacitet inom armén och
därmed i fråga om möjligheterna att vidtaga ändringar i fredsorganisationen.
Sålunda påverkade organisationen av marinen och flygvapnet dessa försvarsgrenars
behov av värnpliktiga och därmed i sista hand även storleken
av arméns värnpliktskontingent. Beträffande arméorganisationen bordo järn -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

väl framhållas, att det av kostnadsskäl kunde komma att visa sig nödvändigt
att vidtaga sådana åtgärder, som minskade kraven på utbildningsorganisationens
storlek.

Med hänsyn till det anförda har iförsvarsutredningen i nuvarande läge icke
ansett sig böra förorda mera genomgripande förändringar i fråga om arméns
fredstruppförband. En så omfattande koncentration, som avsåges med det
av arméchefen först anförda alternativet, syntes för övrigt redan av hänsyn
till de stora engångskostnaderna icke böra övervägas. Även en koncentration
av utbildningen enligt det senare alternativet — inom ramen för i huvudsak
det befintliga fastighetsbeståndet — förutsatte emellertid icke blott indragningar
av förband utan även utbyten av etablissement mellan kvarvarande
förband. Fullt genomförd skulle en dylik omläggning kunna komma
att visa sig olämplig med hänsyn till den arméorganisation som framkomme
som resultat av den slutliga avvägningen mellan försvarsgrenafna.

Eörsvarsutredningen har å andra sidan framhållit angelägenheten av att
den begränsning av antalet utbildningsenheter, som kan ske utan att det
fortsatta utredningsarbetet föregripes, genomföres utan dröjsmål. Utredningen
har därvid ansett att i första hand mindre förband med förhållandevis
höga administrationskostnader böra utgå ur organisationen. Utredningen
har med denna utgångspunkt funnit sig böra förorda i det föregående redovisade
förslag om indragning inom vartdera av infanteriet, kavalleriet, artilleriet
och trängtrupperna av ett truppförband. Eörsvarsutredningen har
emellertid i detta sammanhang framhållit att det i avvaktan på ett kommande
förslag från utredningens sida icke bör föreligga hinder att, därest
arméchefen i särskilda fall funne möjligt föreslå förenklingar i förbandsorganisationen
som icke föregrepe det slutliga ställningstagandet till frågan om
fredsorganisationens utformning, genomföra sådana förenklingar.

Beträffande den närmare motiveringen till försvarsutredningens förslagtill
koncentration av utbildningsverksamheten inom armén återkommer jag i
det följande.

Eörsvarsutredningen har såsom redan nämnts i fråga om marinen föreslagit
indragning av Öresunds marindistrikt. Utredningen har framhållit att
utredningen i avbidan på att slutligt förslag i avvägningsfrågan förelåge icke
ansett sig böra fatta någon ståndpunkt beträffande frågan om den militärterritoriella
ledningen och indelningen. Utredningen har emellertid uppmärksammat
att enighet tidigare rått bland de militära myndigheterna om
att Öresunds marindistrikt kunde utgå och införlivas med Sydkustens marindistrikt.
Denna sammanslagning har även ansetts kunna ske oberoende av
det slutliga ståndpunktstagandet beträffande den territoriella ledningen. Sammanslagningen
synes, framhåller utredningen, kunna motiveras förutom av
rationaliseringsskäl jämväl av rent militära skäl, då ledningen av försvaret
inom vattenområden, som i händelse av krig med stor sannolikhet komma
att bli gemensamma stridsområden, så vitt möjligt bör bli enhetlig. Kostnadsbesparingen
vid en sammanslagning har uppskattats till omkring 50 000
kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Yttranden.

Chefen för armén (utlåtande 3% 1950) har under vissa förutsättningar i
princip tillstyrkt vad försvarsutredningen föreslagit beträffande armén.
Arméchefen bär emellertid i anslutning därtill framhållit bland annat följande.
Det av försvarsutredningen omnämnda utkastet till koncentration av
arméns organisation på fredsförband hade uppgjorts med utgångspunkt från
att arméns värnpliktskontingent skulle komma att uppgå till omkring
29 500 man. Den nuvarande kontingenten vore emellertid — trots att
delar av två åldersklasser inginge i den — exceptionellt liten. Efter 1960
komme årskontingenten att snabbt stiga ända upp till 45 000 man. Då kontingenterna
ökade måste antingen stängda etablissement åter öppnas eller de
utnyttjade kasernerna utbyggas. Det senare alternativet vore avgjort att föredraga.
En förutsättning vore dock att utbyggandet av kvarvarande kaserner
påbörjades i så god tid att förbanden vore beredda mottaga årskontingenterna
i den takt de ökade. En nybyggnad av kaserner bleve under slutet av
1950-talet för övrigt nödvändig även av det skälet att medelåldern av de nuvarande
då komme att vara omkring 50 år.

För arméchefens utlåtande i fråga om försvarsutredningens .förslag till förbandsindragningar
lämnas en närmare redogörelse i det följande

Chefen för marinen (utlåtande 28/s 1950) bär avstyrkt förslaget om sammanslagning
av Sydkustens och Öresunds marindistrikt. Sammanfattningsvis
har marinchefen framhållit, att han i nuvarande än ytterligare skärpta
läge ansåge det olämpligt att vidtaga en ändring i den under beredskapstiden
prövade marindistriktsorganisationen, enär en dylik ändring under övergången
till den nya organisationen kunde komma att medföra osäkerhet och
fördröjning vid ett eventuellt intagande av beredskapstillstånd eller mobilisering.

överbefälhavaren (utlåtande 2!l/9 1950) har förklarat sig i stort sett dela
chefens för armén uppfattning om de föreslagna indragningarna och samman
slagningarna av vissa truppförband. Överbefälhavaren har dock funnit förflyttningen
av JS böra anstå i nuvarande läge. Beträffande den föreslagna
indragningen av Öresunds marindistrikt har överbefälhavaren funnit frågan
därom böra lösas i samband med en kommande översyn av den militärterritoriella
indelningen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län (utlåtande 31/i 1951) har, efter hörande av
stadsfullmäktige i Kiruna, i likhet med stadsfullmäktige avstyrkt en förflyttning
av JS.

Hälsingborgs stads drätselkammare (skr. 6/n 1950 och Va 1951) har hemställt,
att förslaget om indragning av K 2 icke måtte föranleda någon Kungl.
Maj:ts åtgärd.

Försvarsutredningens förslag beträffande ändringar i arméorganisationen.

Jag övergår härefter till att lämna en närmare redogörelse för försvarsutredningens
förslag till ändringar i arméorganisationen och i anslutning
därtill avgivna yttranden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Av vad jag i det följande anför framgår, att jag icke räknar med överflyttning
av JS eller indragning av K 2 och T 2 N under budgetåret 1951/52. Anledning
torde därför saknas att i förevarande sammanhang ingå på de personalfrågor
som sammanhänga med dessa organisationsförändringar. Övriga
av förordade organisationsförändringar betingade personaländringar
komma att anmälas vid behandlingen av vederbörlig försvarsgrens avlöningsanslag.

Förflyttning av arméns jägarskola (JS) från Kiruna till Boden.

Försvarsutredningen har föreslagit att JS skall flyttas till Boden och där
anslutas till 119. Till stöd för förslaget har utredningen åberopat uttalande
av arméchefen att utbildningsförhållandena i Boden vore ojämförligt bättre
än i Kiruna. Därjämte skulle besparingar vinnas genom att regementets förvaltningsorganisation
kunde utnyttjas. Dessa besparingar ha uppskattats till
omkring 660 000 kronor.

Chefen för armén har närmare utvecklat sin ståndpunkt beträffande utbildningsförhållandena
och därvid framhållit att jägarskolans förläggning till
Kiruna 1942 betingades bland annat av det dåvarande strategiska läget och
dess krav på utbildning i fjällterräng. Emellertid måste utbildningen främst
koncentreras på skogsområdenas problem. Då Kiruna saknade typisk norrländsk
skogsterräng vore det önskvärt att bedriva jägarutbildningen i östra
Norrbotten. En förläggning till Boden motsvarade bäst detta krav. En
förflyttning till Boden vore önskvärd även av det skälet att Kirunaetablissementet
icke försloge för den ökade värnpliktskontingent som erfordras för
att återupptaga utbildning av värnpliktiga för s. k. fri jägarverksamhet. Efter
att ha närmare berört förläggningsfrågan ur kuppberedskaps- och mobiliseringssynpunkter
har arméchefen förklarat sig anse övervägande militära skäl
tala för skolans förflyttning till Boden från och med utbildningsåret 1951/52.

Beträffande frågan om förläggningen av JS efter dess förflyttning till
Boden har chefen för armén i sitt utlåtande framhållit, att utrymme
kunde beredas i I 19:s etablissement, därest av arméchefen förordat
förslag till lösande av med sammanslagning av A 5 och A 8 sammanhängande
lokalfrågor genomfördes. Arid anslutning till 119 borde jägarskolan erhålla
ändrad benämning till Norrbottens regementes jägarbataljon. Det vore önskvärt
att jägarbataljonen erhölle egen skjutbana, kostnadsberäknad till 180 000
kronor.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har funnit en förflyttning av JS ur flera
synpunkter mindre lämplig. Länsstyrelsen har framhållit att länet vore synnerligen
vidsträckt — avståndet mellan Boden och Kiruna vore SO mil —
och att det syntes naturligt att ett militärt förband vore förlagt till en ort,
där det kunde tjänstgöra som lämplig bas för en utbyggd krigsorganisation.
Länsstyrelsen har funnit kuppberedskapsskäl tala för en bibehållen förläggning
och har ansett utbildningsförhållandena i Kiruna vara ur vissa synpunkter
bättre än i Boden. Länsstyrelsen har slutligen betonat att den cen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

trala delen av Kiruna stad i försörjningshänseende vore uteslutande beroende
av gruvdriften och att det varit en stor förmån att i samhället äga
tillgång till JS, som ur ekonomisk synpunkt visserligen icke betydde så
mycket men som likväl visat att även andra företag än gruvdriften kunde
rymmas i staden. Länsstyrelsen har avstyrkt förslaget om förflyttning av JS.

Överflyttning av kavalleriets cykelutbildning. Indragning av Skånska
kavalleriregementet (K 2).

För svarsutredning en förordar såvitt gäller kavalleriet att dess cykelutbildning
överflyttas till infanteriet. Då kavalleriets utbildningskontingent härigenom
reduceras med i runt tal 50 %, blir därefter en betydande begränsning
av truppslagets fredsorganisation möjlig. Utredningen anser, att redan
nu beslut bör fattas om indragning av ett kavalleriregemente. På grund av
den begränsade användbarheten av ryttarförband särskilt i södra Sverige
har utredningen stannat för att föreslå att K 2 utgår ur organisationen. Kostnadsbesparingen
har uppskattats till omkring 1 000 000 kronor. Utredningen
har förutsatt att en mobiliseringscentral skall upprättas såsom ersättning
för K 2.

Chefen för armén har —- under förutsättning att planerad utbyggnad av
Södra skånska infanteriregementets (17) etablissement kommer till stånd —
tillstyrkt, att K 2 indrages och att i samband därmed K 2:s cykelkontingent förlägges
till 17 och K2:s ryttarkontingent till Livregementets husarer (K 3).
Arméchefen har därjämte föreslagit, att K 3:s cykelkontingent förlägges till
Älvsborgs regemente (115). Arméchefen har i anslutning därtill anfört i
huvudsak följande.

Enligt gällande krigsorganisation uppsättas av kavalleriet dels ryttarskvadroner
och dels cykelbataljoner. Cykelbataljonerna bestå av cykelförband
med motoriserad tross ävensom av stridsvagnskompanier, till vilka personal
och materiel lämnas av pansartrupperna. Cykelbataljonernas organisation
och utrustning överensstämma i huvudsak med de s. k. pansarsky ttebataljonernas,
vilka organiseras av pansarinfanteriregementena Svea livgarde (II),
17 och 115. Inom båda dessa förbandstyper samverka cykelförband med
stridsvagnsförband. Utbildningen är därför likartad, även om kavalleriförbandens
utbildning främst måste inriktas på de speciella kavalleriuppgifterna
spaning, beslöjning och fördröjande strid.

Vid kavalleriet bedrives från och med 1950 redan under de värnpliktigas
första tjänstgöring utbildning i såväl ryttar- som cykeltjänst. På grund av
kavalleriets ringa värnpliktskontingent och dubbleringen av utbildningslinjerna
på ryttar- och cykeltjänst blir varje utbildningslinje av oproportionerligt
liten omfattning. Detta försvårar i sin tur förbandsutbildmngen och
innebär misshushållning med tillgången på instruktörer. En koncentration
av cykelufbildningen till ett kavalleriregemente och ryttarutbildningen till
ett annat är emellertid icke möjlig av mobiliseringsskäl, hänsyn till de värnpliktigas
fördelning och resor m. in.

En undersökning genom arméstaben angående möjligheterna att förlägga
cykelkavalleriutbildningen till pansarinfanteriregementena har givit vid handen,
att cykelkontingenten vid Norrlands dragonregemente (K 4) i Umeå icke

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

bör överflyttas till ''pansarinfanteriregemente, enär dessa äro förlagda till
södra Sverige oeli K 4:s cykelkontingent måste bibringas erforderlig vinterutbildning.
Av pansarinfanteriregementena är 11 mindre lämpat såsom förläggning
för cykelkavalleriförband på grund av dels sin förläggning i anslutning
till huvudstaden, vilket medför ständigt återkommande förläggningskrav
för tillfälliga skolor och kurser in. m., dels ock att i regementet redan
utöver normalorganisationen ingår ett garnisonskompani. För förläggning
av cykelkavalleriutbildningen komma I 7 och 115 närmast i fråga. Vid 115
finnas redan från och med utbildningsåret 1951/52 tillräckliga utrymmen för
ändamålet. En förläggning av utbildningen till I 7 förutsätter emellertid utbyggnad
av etablissementet.

Omfattningen av den för förläggning till I 7 och 115 avsedda cykelstyrkan
beräknas till sammanlagt 400 man. Styrkan bör lämpligen uppdelas med en
kavalleribataljon på vartdera regementet, varje bataljon bestående av en
cykelskvadron och en specialskvadron. Vid vartdera regementet är en särskild
kavalleribataljon med en regementsofficer såsom chef nödvändig för
att utöver den gemensamma pansarinfanteri- och cykelkavalleri tjänsten kunna
tillgodose kavalleriets specialutbildning. Åtgärden erfordrar emellertid ingen
ökning av antalet bataljoner vid pansarinfanteriregementena, enär dessas 3:e
bataljon kan omorganiseras till kavalleribataljon.

Arméchefen har beträffande frågan om utbyggnad av I 7:s etablissement
i anledning av den ifrågasatta överföringen av cykelkavalleriutbildningen till
regementet till en början erinrat om att, enligt de beräkningar som lågo till
grund för Kungl. Maj ds förslag i proposition (nr 135) till 1949 års riksdag
rörande samförläggning av 17, kostnaderna för i en första etapp ingående
ny- och ombyggnadsarbeten, vilka vore ovillkorligen erforderliga för att
flytta över regementets i Be vinge bedrivna utbildningsverksamhet till Ystad,
beräknats till i runt tal 4,7 miljoner kronor. Sedan riksdagen avslagit Kungl.
Maj ds berörda förslag hade, efter förnyad utredning, arméchefen förordat ett
nytt alternativ beträffande erforderliga byggnadsåtgärder i Ystad. Därvid
hade i första byggnadsetappen medtagits endast sådana byggnadsarbeten, som
bedömdes oundgängligen erforderliga för att förlägga truppen och hjälpligt
bedriva utbildningen. Utrymme hade beräknats för omkring 1 000 man. Kostnaderna
för arbetena hade beräknats till 3,5 8 miljoner kronor. Medel,
(200 000 + 39 000 =) 239 000 kronor, hade sedermera anvisats för anläggande
av skolskjutningsbana och korthållsbana för regementet.

Genom försvarsutredningens nu framlagda förslag att indraga K 2 och förlägga
utbildningen av cykelkavalleriet till pansarinfanteriet har, framhåller
arméchefen vidare, I 7 :s förläggningsfråga delvis kommit i nytt läge. Förslaget
lrar sin grund i den plan för rationalisering av arméns fredsorganisation,
som för närvarande utarbetades inom arméledningen. Efter att ha erinrat
om att under utbildningsåret 1950/51 omkring 450 man av I 7:s värn
pliktskontingent förlagts till Ystad och omkring 280 till Revinge och att i
kasernerna i Ystad med utnyttjande av alla utrymmen kunna förläggas 700
man, har arméchefen vidare framhållit att berörda plan i ett slutläge förutsätter
utbyggnad av I 7 med 400 platser från 700 till 1100. Tills vidare vore
dock 1 000 platser tillräckliga, varav omkring 800 för pansarinfanteriet och
200 för cykelkavalleriet. Kostnaderna för utbyggnad i en första etapp av

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

etablissementet för tillgodoseende av sistnämnda behov rymdes inom ramen
för förut angivna belopp av 3,5 8 miljoner kronor. En utbyggnad inom denna
kostnadsram av 17 har av arméchefen angivits utgöra förutsättning för att
en cykel kavallerikontingent skall kunna mottagas vid 17 och ett kavalleriregemente
som en följd härav indragas.

Därest den vid K 2 och K 3 bedrivna cykelutbildningen överflyttas i enlighet
med arméchefens förslag, frigöres visst förläggningsutrymme vid K 3:s
etablissement. Arméchefen har förordat att K2:s ryttarkontingent överflyttas
till K 3. I anslutning härtill har arméchefen beträffande frågan om vilket av
kavalleriregementena som bör ifrågakomma för indragning anfört följande.

Av befintliga tre kavalleriregementen har försvarsutredningen föreslagit,
att K 2 skall indragas och motiverat detta med den begränsade användbarheten
av ryttarförband särskilt i södra Sverige. Cykelkavalleri lämpar sig
däremot väl för slättområdena i söder.

Utbildningsförhållandena vid Hälsingborg äro väsentligt ogynnsammare
än vid Skövde och Umeå. Ytterligare tillkommer, att ett fortsatt utnyttjande
av kavallerietablissementet i Hälsingborg kräver en omfattande reparation av
detsamma. Bland annat måste enligt anmälan från fortifikationsförvaltningen
en ny värmeanläggning installeras till en kostnad av 750 000 kronor. Denna
stora summa bör rätteligen avdragas från kostnaderna för tillbyggnaden av
17, som sålunda netto uppgår till (3 580 000—200 0001—-39 0001— 750 000=)
2 591 000 kronor.

Med anledning av vad sålunda anförts bär arméchefen — under förutsättning
att I 7 utbygges enligt insänt förslag — tillstyrkt att K 2 indrages, varvid
detta regementes ävensom K 3:s cykelkontingenter förläggas till I 7 och
115 och K2:s ryttarkontingent överflyttas till K 3.

Arméchefen har vidare framhållit, att utbyggnaden av 17 och indragningen
av Iv 2 icke förutsätter någon ändring beträffande användningen av
förläggningen vid Revinge. Lägret och övningsfältet böra fortfarande avses
för en sjukvårdsbataljon ur Skånska trängkåren (T 4), 17 mobiliseringsförråd
samt viss förbandsutbildning för skånetrupperna. Så länge Ystadsetablissementet
icke fullständigt utbyggts enligt plan, måste emellertid övergångsvis
visst utrymme å Revingehed reserveras för 17.

Såsom tidpunkt för indragning av K 2 har arméchefen under förutsättning
att byggnadsarbetena vid 17 kunna påbörjas sommaren 1951 angivit
början av utbildningsåret 1952/53.

Hälsingborgs stads drätselkammare har erinrat om att indragningen av
K 2 skulle innebära att nordvästra Skåne framdeles kommer att sakna fredsförband
och framhållit vikten av att denna landsdel har en stark militär
kuppberedskap. Drätselkammaren har vidare hävdat, att kronan utan
medgivande av staden icke kan förfoga över de av K 2 utnyttjade markområdena.
Härjämte har understrukits den betydelse förhandenvaron av K 2
haft för den frivilliga befälsutbildningen. Tillika har framhållits att placeringen
av de värnpliktiga från K2:s rekryteringsområde i Ystad och Skövde
bleve olämplig för de värnpliktiga såväl ekonomiskt som rent personligt.

* Redan beviljade medel för anläggning av skjutbana och korthällsbana.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Sammanslagning av Norrbottens artillerikår (A5) och Bodens artilleriregemente (AS).

För svarsutredning en liar i fråga om artilleriet framhållit att, med de utgångspunkter
utredningen haft, närmast borde ifrågakomma att inställa värnpliktsutbildningen
vid något av de minsta, såsom kårer organiserade förbanden.
Utredningen har föreslagit att A 5 i Boden utgår ur fredsorganisationen
genom sammanslagning med det på samma ort förlagda A 8. Kostnadsbesparingen
har uppskattats till omkring 800 000 kronor.

Chefen för armén har erinrat om att utbildningen vid A 5 bedreves i hästanspänd
tjänst under det att utbildningen vid A 8 ägde rum i motoriserad
tjänst. Frågan om A 5:s transportsätt hade emellertid nu på grund av den
inom Övre Norrland pågående starka ökningen inom jord- och skogsbruk av
för militärt bruk användbara traktorer kommit i ett nytt läge. Möjlighet
förefunnes sålunda att motorisera kårens krigsförband i samma takt som
den årligen utbildade värnpliktskontingentens storlek medgåve. Beslut borde
därför nu fattas om denna motorisering. Därigenom undanröjdes de tidigare
svårigheterna och olägenheterna av att sammanslå A 5 med A 8. Arméohefen
har med hänsyn härtill förordat en sammanslagning av dessa förband,
därvid A 5:s två divisioner borde uppgå i A 8.

Chefen för armén har sedermera i skrivelse den 13 januari 1951 — efter
arméförvaltningens hörande samt efter samråd med försvarets civilförvaltning,
försvarets sjukvårdsstyrelse och statens organisationsnämnd —• framlagt
närmare förslag rörande genomförande av sammanslagningen av A 5
med A 8. Arméchefen har därvid förordat, att A 5 utgår in- fredsorganisationen
den 1 juli 1951 samt att sammanslagningen påbörjas omedelbart efter
det beslut därom fattats av riksdagen. I anslutning därtill har arméchefen
anfört följande.

Sammanslagningen av A 5 med A 8 bör så långt möjligt förberedas redan
innevarande budgetår. Utbildningen av A5:s och A8:s sammanslagna värnpliktskontingent,
som inrycker den 28 maj 1951, avses äga rum inom ramen
av en hjultraktordragen krigsdivision och med utnyttjande av A 8:s anordningar
för utbildning i motortjänst m. m. Erforderlig motormateriel (hjultraktorer
och kraftuttagskärror) finnes eller är under anskaffning med anlitande
av till förfogande stående anslag. Intill dess garagefrågan för Bodens
garnison blivit slutgiltigt löst, kan nytillskottet av motorfordon m. m. provisoriskt
uppställas i förråd, stallar m. m. efter smärre förändringsarbeten,
kostnadsberäknade till 4 700 kronor. Medel härför beräknas kunna disponeras
från anslag till smärre nybyggnads- och förändringsarbeten m. m.

Arméchefen har föreslagit, att A 8 efter sammanslagningen skall bestå av
regementsstab och tre divisioner. Divisionerna förutsättas skola indelas i
sammanlagt nio batterier, nämligen ett skolbatteri, ett befälsbatteri, tre pjäsoch
motorbatterier, ett eldledningsbatteri, ett signalbatteri, ett stormkanonbatteri
samt ett kasernbatteri.

I samband med förbandssammanslagningen förutsättes antalet hästar för
militärt behov i Boden kunna minskas. Arméchefen har därvid erinrat om
att enligt gällande bestämmelser vid A 5 och A 8 skola finnas 142 respektive
10 stamridhästar. Avvecklingen av huvuddelen av A 5:s hästbestånd före -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

sias skola genomföras om möjligt redan i samband med utryckningen den
15 mars 1951 av inneliggande åldersklass. Av A 5:s hästbestånd förutsattes
127 hästar antingen skola överlämnas till kavalleriregementena för utackordering
eller försäljas samt 15 överföras till A 8. Sistnämnda antal förordas
emellertid skola snarast enligt arméchefens bestämmande nedbringas till 5,
varigenom antalet stamridhästar vid A 8 skulle uppgå till (10 + 5 =) 15.

Vad härefter angår i samband med förbandssammanslagningen uppkommande
lokalfrågor har arméchefen framhållit, att regementsstaben och två
divisioner alltjämt böra vara förlagda i A8:s etablissement. Den tredje divisionen
måste emellertid tills vidare förläggas i den ena av A 5:s kaserner
med hänsyn till, bland annat, att en batterilokal vid A 8 alltjämt måste tills
vidare disponeras av regementets mobiliserings- och artilleriavdelningar. Den
andra av A5:s kaserner, vars bottenvåning är inredd till sjukhus, har arméchefen
föreslagit skola i dess helhet omändras till centralt sjukhus för garnisonen
i Boden. En följd härav skulle, framhåller arméchefen, emellertid bli,
att signalkompaniet i Boden (SI B), som tidigare avsetts skola överflyttas
till A 5:s etablissement, alltjämt måste vara förlagt till 119. Detta läte sig
emellertid göra utan att väsentligt inkräkta på 119:s egna lokalbehov genom
att en för närvarande för sjukvård använd kompanilokal vid 119 frigjordes
sedan centralsjukhuset färdigställts. A 8:s nuvarande sjukhus avsåges främst
tagas i anspråk för regementets förvaltningsavdelningar. Sjukhusfrågans
snara lösning utgjorde därför enligt arméchefen en förutsättning för en rationell
organisation av A 8:s stabs- och förvaltningstjänst. Arméchefen har
vidare föreslagit, att A5:s kanslihus skulle få disponeras av Bodens försvarsområdesstab.
I fall av behov kunde även S 1 B:s stab inrymmas i denna
byggnad. Enär den till A5:s etablissement förlagda styrkan förutsatts skola
utspisas vid 119 kunde matinrättningen och manskapsmatsalen vid A 5
stängas men borde dock bibehållas såsom reserv. För det gemensamma garnisonsstallet
hade av A 5:s etablissement avsetts en halv stallänga, ett ridhus
och sjukstallet. Övriga stall- och ridhusutrymmen föreslås skola disponeras
såsom provisoriska garage och andra förrådslokaler. Förvaltningen av A 5:s
etablissement förutsättes skola omhänderhavas av A 8.

Arméchefens förenämnda förslag att inrätta ett centralt sjukhus för garnisonen
i Boden har av, försvarets sjukvårdsstyrelse och fortifilcationsförvaltningen
i gemensam skrivelse den 8 februari 1951 upptagits till närmare behandling.
Myndigheterna ha därvid, i anslutning till arméchefens förslag,
förordat, att ett centralt truppförbandssjukbus tillskapas inom den kasern vid
A 5, där förbandets nuvarande sjukhus är inrymt, varvid samtliga tre våningar
i kasernen förutsatts skola tagas i anspråk. Då det icke ansetts möjligt att
helt centralisera även den öppna sjukvården till centralsjukhuset, ha sjukvisitationslokalerna
vid A 8 och Ing 3 förutsatts skola bibehållas samt en särskild
tandpoliklinik, avsedd för personal vid A 8 och Ing 3, inrättas i anslutning
till sjukvisitationslokalen vid A 8. Mottagningsavdelning för sjukvisitation
vid A 8 samt tandpoliklinik för A 8 och Ing 3 föreslås sålunda skola
inrymmas i den år 1943 tillbyggda delen av det nuvarande sjukhuset vid A 8,

Kungl. Maj ds proposition nr 110.

varvid i återstående delen av sjukhuset expeditionslokaler för A 8 kunna inrymmas.
Kostnaderna för genomförande av förslaget ha beräknats till sammanlagt
735 500 kronor.

Indragning av Göta trängregementes kompani i Nora (T 2 N).

Försvarsutredningen har såsom skäl för indragning av T 2 N framhållit,
att förbandet på grund av sin ringa storlek föranleder förhållandevis höga
administrationskostnader. Då något överskottsutrymme icke finnes på trängregementena
har försvarsutredningen ansett T 2 N i stället böra förläggas till
förband ur annat truppslag, förslagsvis Livregementets grenadjärer (13) i
Örebro. T2N:s indragning har beräknats medföra en årlig kostnadsbesparing
av omkring 200 000 kronor. Förbandet förutsattes skola ersättas med eu
mobiliseringscentral.

Chefen för armén har tillstyrkt, att T 2 N indrages med utgången av juni
1951. Därvid har förutsatts, att förbandets huvuddel, ett permanent organiserat
sjukvårdskompani, förlägges till Västernorrlands regemente (121) i
Sollefteå, där förläggningsutrymme finnes tillgängligt, och i utbildningshänseende
underställes chefen för Norrlands trängregemente (T 3). Ett vid
T 2 N varje år tillfälligt organiserat sjukvårdskompani åter bör enligt arméchefens
mening icke längre organiseras såsom självständig enhet utan värnpliktskontingenten
uppdelas på trängregementena. Alternativt anses emellertid
kompaniet kunna förläggas till Linköping (14 eller T 1) eller Skövde
(P 4 eller T 2). Vilken organisationsform som skulle väljas bör fastställas
av arméchefen för varje utbildningsår med hänsyn till tillgängliga förläggningsutrymmen
m. m.

Arméchefen har förutsatt att den mobiliseringscentral, som för närvarande
är ansluten till T 2 N, bibehålies vid sin förläggning i Nora. Beträffande användningen
av återstoden av T2N:s etablissement har arméchefen förklarat
sig icke hava något att erinra mot dess ifrågasatta utnyttjande för förläggning
av en central civilförsvarsskola.

I detta sammanhang må framhållas, att civilförsvarsstyrelsen i skrivelse
den 22 januari 1951 framlagt förslag angående organiserande av en civilförsvarsskola,
förlagd till T2N:s etablissement i Nora, Engångskostnaderna för
ändringsarbeten och inredning ha beräknats till omkring 1 100 000 kronor. De
årliga kostnaderna ha uppskattats till 630 000 kronor.

Övriga förslag till ändringar i arméorganisationen.

Motorisering av Göta artilleriregemente (A 2).

I skrivelse den 7 februari 1951 har chefen för armén, efter samråd med
chefen för försvarsstaben och fortifikationsförvaltningen samt efter hörande
av arméförvaltningen, framlagt förslag om motorisering av A 2.

Arméchefen har inledningsvis erinrat om att, sedan beslut fattats om
motorisering av Svea och Wendes artilleriregementen, återstående artilleri -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

förband, som organisera lätta artilleridivisioner — A 2 och Norrlands artilleriregemente
(A 4) samt A 5 —- vore hästanspända. Å 5 hade föreslagits skola
motoriseras i samband med sammanslagningen med A 8. Det vore angeläget,
framhåller arméchefen, att samtliga artilleridivisioner snarast möjligt
omorganiserades från hästanspänning till motordragning. En dylik motorisering
kunde av kostnadsskäl icke bygga på användning av specialbyggda
terränggående fordon. Åtminstone tills vidare kunde en billigare lösning
ernås genom att utnyttja i jordbruket använda hjultraktorer, uttagna i fred
för att vid mobilisering rekvireras. Jordbrukets minskade behov av traktorer
i krig förutsattes medgiva detta. Av A 2 och A 4 borde A 2 med hänsyn
till utbildningsförhållanden och uppgifterna i krig i första hand motoriseras.
Utbildningen i motortjänst vid regementet borde påbörjas redan utbildningsåret
1951/52. För utbildningen erforderliga hjultraktorer och kraftuttagsdrivna
kärror vore beställda och beräknades kunna tilldelas förbandet
våren 1951. Behovet för krigsförbanden av specialutrustning för uttagna
hjultraktorer och av övrig fordonsmateriel borde fyllas i takt med krigsförbandens
omorganisation; denna takt bestämdes på sätt närmare angåves i en
skrivelsen bilagd promemoria i sin tur av tillgången på motorutbildade värnpliktiga,
Kostnaderna för erforderlig mobiliseringsmateriel för de två första
krigsdivisionerna kunde rymmas inom ramen för befintliga beställningsbemyndiganden
och anslag. Kostnaderna för motorisering av övriga divisioner
— omkring 3 miljoner kronor — avsåges skola äskas för budgetåren
1952/53 och 1953/54.

Beträffande de byggnadsåtgärder som omedelbart erfordras för A2:s övergång
till motorutbildning har arméchefen framhållit, att dessa till följd av
gynnsamma lokalförhållanden kunde givas en begränsad omfattning. De inskränkte
sig till inredning i befintligt varmgarage av serviceverkstad och utvidgning
av portar i vissa stallbyggnader. I framtiden borde emellertid byggnadsbeståndet
kompletteras med permanent smörj- och spolhall, drivmedelsstation
och vissa varmgarage.

I fråga om A2:s hästbestånd har arméchefen föreslagit, att antalet stamridhästar,
för närvarande 213 inräknat remonter, snarast borde reduceras till
det för motoriserat artilleriregemente fastställda, eller 15. Överskottet borde
sålunda, sedan erforderliga utbyten och kassation inom i första hand tredje
militärområdet ägt rum, utackorderas eller, i den mån detta icke visade sig
möjligt, försäljas. Remontutbildningen har förutsatts skola upphöra redan
med utgången av innevarande utbildningsår. I avvaktan å hästbeståndets avveckling
borde emellertid regementets remontryttare och remontskötare helt
eller delvis kvarstå i tjänst för att efter hand avskedas. Vidare kunde en
tjänst för regementsveterinär samt 2 hovslagaröverfurirer och 2 hovslagarfuriror
efter hand indragas.

Chefen för armén har sammanfattningsvis föreslagit, att A 2 motoriseras,
att de krigsförband, som organiseras av regementet, motoriseras i den takt.
materielanskaffningarna och tillgången på utbildade värnpliktiga medgiver,

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

att stamridhästarna vid regementet snarast nedbringas till 15 samt att i anslutning
därtill möjliga personalindragningar äger rum.

Organisering av arméns radarskola.

I proposition (nr 135) till 1949 års riksdag anmälde jag ett av chefen för
armén framlagt förslag om inrättande av en arméns radarskola. Ehuru utredning
icke förelåg rörande skolans slutliga organisation fann jag mig böra
förorda inrättande av en särskild beställning för skolans chef. För ändamålet
upptogs å luftvärnets stat en beställning för alternativt överstelöjtnant
eller major. Vidare förordade jag inrättande av en för skolan avsedd extra
ordinarie beställning för arméingenjör av 1. graden (Ce 29). Eiksdagen biföll
förslagen.

Vid avgivande av berörda förslag hade arméchefen ansett möjligt att såsom
ett provisorium ansluta arméns radarskola till signalskolan. Verksamheten
vid radarskolan har hittills bedrivits i enlighet härmed.

I skrivelse den 10 december 1949 har chefen för armén anmält resultatet
av ytterligare utredning om skolans förläggningsfråga. Enligt denna utredning
bör radarskolan förläggas i anslutning till ett luftvärnsförband för att
få tillgång till eldlednings- och annan luftvärnsmateriel samt övningstrupp.
Vidare bör vid förläggningsfrågan beaktas tillgången på civila speciallärare
i radarteknik. Ur dessa synpunkter vore Göteborg lämplig förläggningsort.
Förläggning kunde beredas skolans elever antingen vid A 2 eller Göteborgs
luftvärnskår (Lv6). Vilket förband som än valdes erfordrades tillbyggnad
av en skolbyggnad och en radarhall, till en beräknad kostnad av 900 000 kronor
(Lv6) eller 1000 000 kronor (A 2). Den fasta lärarpersonalen vid skolan
kunde tillgodoses inom nuvarande personalstater med undantag av 2 arméingenjörer,
radaringenjörer.

Sedermera har arméchefen i skrivelse den 7 november 1950 föreslagit att
radarskolan förlägges i anslutning till A 2. Denna förläggning vore lämpligare
än en anknytning till Lv 6, vars etablissement inom en snar framtid beräknades
bliva kringbyggt. Skolan borde i utbildningshänseende underställas
inspektören för luftvärnet och i förvaltningshänseende chefen för A 2.

Chefen för försvarsstaben, på uppdrag av överbefälhavaren, har tillstyrkt
förslaget.

Departementschefen.

Vid anmälan i statsverkspropositionen till årets riksdag av frågorna under
fjärde huvudtiteln erinrade jag inledningsvis om de besparingar inom den
nuvarande försvarsorganisationens ram, som i samband med rationalisering
av stabs- och förvaltningstjänsten nåtts under senare år. Jag framhöll i anslutning
därtill att sådana besparingsåtgärder, som skulle ha påverkat gällande
försvarsordnings omfattning, hittills fått anstå i avvaktan på resultatet
av 1949 års försvarsutrednings arbetsresultat.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 110.

Den utredning som sedan någon tid bedrivits inom arméstaben angående
begränsning av arméns fredsorganisation och därmed fredskostnaderna hai
givit vid handen, att en koncentration av utbildningsorganisationen är möjlig
med bevarande av krigsorganisationens kvalitet, kvantitet och mobiliseringsberedskap.
De av försvarsutredningen i skrivelse den 4 juli 1950 framlagda
förslagen till organisationsförändringar bygga på denna utredning. Förslagen
äro mindre vittomfattande än vad arméohefen funnit i princip vara möjligt,
då endast sådana förslag framlagts, som befunnits kunna genomföras utan att
det fortsatta utredningsarbetet beträffande den framtida avvägningen mellan
försvarsgrenarna påverkas.

Försvarsutredningens ordförande har sedermera i skrivelse den 16 januari
1951 till statsministern — med erinran att utredningsarbetet under det första
verksamhetsåret blivit fördröjt och därefter i avbidan på utlåtande från överbefälhavaren
måste praktiskt taget helt ligga nere — framhållit, att tidpunkten
för arbetets återupptagande på grund av nyligen inträffade omständigheter
måst ytterligare uppskjutas på oviss tid. Med hänsyn till det utrikespolitiska
läget har det ansetts för närvarande ej kunna bedömas vilka
riktlinjer som skola följas vid en allmän omprövning av vår försvarsorganisation,
då arbetet därmed en gång kan återupptagas. Under dessa förhållanden
har utredningens ordförande, efter samråd med utredningens övriga ledamöter,
ansett sig böra anmäla saken för de åtgärder, vartill statsministern må
finna anledning.

I skrivelsen anföras vissa synpunkter på frågan om försvarskostnadernas
nedbringande. Sålunda framhålles, att åtagna försvarsbördor icke kunna förväntas
att i någon för statsbudgeten betydelsefull omfattning kompenseras
av rationaliserings- och besparingsåtgärder. Skola försvarskostnadema en
gång åter nedbringas synes det icke kunna ske annorledes än genom mer
eller mindre betydande nedskärningar av vår försvarsorganisation i materiellt
eller personellt hänseende.

Med hänsyn till i nyssberörda skrivelse angivna förhållanden måste det betraktas
som ovisst under vilka former det fortsatta utredningsarbetet beträffande
försvarets organisation på längre sikt skall bedrivas. Då det emellertid
är tydligt att ett snabbt utredningsresultat icke kan ernås, är det, såsom
redan framgår av vad som anförts i statsverkspropositionen, av vikt att utan
avvaktan därpå tillvarataga alla de möjligheter till besparingar som kunna
åvägabringas utan att försvarets effektivitet äventyras.

Försvarsutredningens i det föregående anmälda förslag till organisationsförändringar
innebära avsevärda besparingar i fredskostnaderna, av utredningen
uppskattade till omkring 2,7 miljoner kronor årligen. Av vad jag i
det följande anför framgår, att förändringarna kunna genomföras med förhållandevis
ringa engångskostnader; investeringsbehovet uppgår till allenast
omkring 915 000 kronor. Även om så stora besparingar som utredningen
angivit av skilda skäl icke torde kunna uttagas, torde dock ekono -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

miska skäl tala för att förslagen snarast realiseras, därest mot desamma icke
kunna resas vägande invändningar av annan art.

Arméchefens principförslag till krympning av fredsorganisationen är uppgjort
med utgångspunkt från ett utnyttjande av under 1950-talet förefintligt
överskott på förläggningsutrymme, så att huvuddelen av kasernetablissementen
fylles med värnpliktiga medan återstoden nedlägges eller stänges. Efter
1950-talets slut, då arméns nu exeptionellt låga värnpliktskontingent åter
ökas —- vid oförändrade principer i fråga om uttagning och tilldelning upp
till 45 000 man — måste därför enligt arméchefens åsikt antingen stängda
etablissement åter öppnas eller de utnyttjade kasernerna utbyggas. Det torde
emellertid enligt min mening icke vara erforderligt att här taga ställning till
detta problem. De nu föreslagna förbandsindragningarna äro nämligen av
så begränsad räckvidd, att de knappast kunna inverka på frågan i stort. Jag
finner alltså ur här angivna synpunkter hinder icke möta mot ett beslut i positiv
riktning beträffande de ifrågasatta förbandsindragningarna.

Det är förklarligt, att de kommunala myndigheterna i vissa av de av indragningarna
berörda städerna rest invändningar mot förslagens realiserande.
Önskvärt hade varit att frågorna om etablissementens framtida användning
kunnat lösas i samband med besluten om indragning av förbanden.
Tidpunkten för genomförandet av de förslag till indragningar som jag
i det följande förordar lämnar emellertid rådrum för ytterligare undersökningar
härutinnan. Frågorna om användningen av etablissementen kunna i
allt fall enligt min mening icke få bliva slutligt avgörande vid ett ställningstagande
till de framlagda förslagen. De militära och statsfinansiella skälen
måste därvid bliva av utslagsgivande betydelse.

Vad härefter angå de rent militära bevekelsegrunderna får jag till en
början erinra om att frågorna om indragning av K 2 och T 2 N samt sam,
manslagningen av A 5 och A 8 tidigare varit föremål för överväganden. Förslag
i dessa hänseenden avgåvos redan av 1945 års försvarskommitté. Vid
anmälan av kommitténs betänkande (proposition 1948: 206) ställdes emellertid
förslagen på framtiden. Jag ansåg nämligen då att i anslutning till av
mig förordad översyn av arméns organisation utredning borde verkställas
om och i vad mån K 2 borde pa lämpligt sätt helt eller delvis omorganiseras.
I fråga om artilleriet fann jag bland annat omfattningen av den hästanspända
artilleritjänsten tala för att en sammanslagning för det dåvarande icke
borde föreslås. Vad slutligen angår frågan om indragning av T 2 N fann
jag bland annat med hänsyn till knappheten på förläggningsutrymme vid
trängregementena att lokalutrymmena vid T 2 N i avbidan på vissa utredningar
tills vidare borde utnyttjas.

De förutsättningar, som förelågo 1948, hava numera väsentligt ändrats.
Vad först angår kavalleriets fredsorganisation har arméchefen funnit numera
verkställda utredningar utvisa, att den vid K 2 och K 3 bedrivna cykelutbildningen
efter organiserandet av pansarinfanteriet lämpligen bör överflyttas till
pansarinfanteriregementena. Av arméchefen till stöd för denna uppfattning

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

anförda skäl måste anses bärande. Från Hälsingborgs stads sida har till
stöd för ett bibehållande av K 2 främst åberopats behovet av en stark kuppberedskap
i nordvästra Skåne. Dylika synpunkter ha givetvis beaktats vid
utformandet av det nu framlagda förelaget. Vid det slutliga ställningstagandet
ha emellertid —- förutom besparingssynpunkter — övriga militära skäl
varit utslagsgivande. Det må i detta sammanhang framhållas att, därest
K 2:s cykelkontingent förlägges till ett pansarinfanteriregemente, den kvarvarande
ryttarstyrkan icke blir av sådan storlek att den ur utbildningssynpunkt
motiverar bibehållandet av K 2 som självständigt förband och att en
alternativ lösning att bibehålla K 2 för ryttarutbildning och nedlägga K 3
med hänsyn till utbildningsförhållandena vid Hälsingborg och Skövde och
K 2:s etablissements relativt dåliga skick icke ansetts kunna ifrågakomma.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit och under framhållande av de besparingar,
som här stå att vinna, har jag ansett mig icke böra motsätta mig
försvarsutredningens av de militära myndigheterna tillstyrkta förslag om indragning
av K 2.

En förutsättning för överflyttning av K2:s cykelutbildning enligt arméchefens
förslag är att förläggningsutrymme för omkring 200 man tillskapas
vid ett pansarinfanteriregemente. Arméchefen har förordat förläggning
av K 2:s cykelkontingent till I 7. Hans förslag har samordnats med den
alltjämt olösta frågan om samförläggning av I7:s nu på Ystad och Revinge
uppdelade värnpliktskontingenter. Jag är med hänsyn till uppkommande
kostnader och svårigheter att inrymma erforderliga byggnadsåtgärder inom
tillgänglig byggnadskvot icke beredd att nu framlägga förslag om genomförandet
av denna samförläggning. På mitt uppdrag under hand verkställd
utredning har emellertid givit vid handen, att utan mera omfattande byggnadsåtgärder
I 7 nu kan utbyggas för omkring 200 man till en kostnad av
omkring 200 000 kronor. Erforderligt utrymme kan därigenom beredas K2:s
cykelkontingent vid I 7.

Yad härefter angår sammanslagningen av A 5 och A 8 synas ur materielsynpunkt
hinder icke längre möta mot en motorisering av de av A 5 uppsatta
krigsförbanden. För ett rationellt lösande av de i samband med sammanslagningen
uppkommande lokalfrågorna erfordras emellertid en viss omdispo
nering av inom Bodens garnison tillgängliga utrymmen ävensom vissa omoeh
tillbyggnader av för sjuk vårdsändamål avsedda lokaler. Yad härutinnan
föreslagits liar icke föranlett erinran från min sida. Det förtjänar i detta
sammanhang framhållas, att kostnaderna enligt tidigare utarbetade förslag
enbart för ett nöjaktigt lösande av truppförbandssjukvården vid enskilda
Bodenförband beräknats överstiga det sammanlagda beloppet för nu föreslagna
investeringskostnader.

I fråga om indragningen av T 2 N må till en början framhållas, att sedan
beslut numera fattats om intendenturutbildningens inlemmande i trängtrupperna
den avgörande tveksamheten i fråga om etablissementets bibehållande
— svårigheten att överblicka förläggningsförhållandena — eliminerats. Nu 2—355

5i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 110.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

mera verkställda utredningar tala för att fredsutbildningen av den hittills
till T 2 N förlagda värnpliktskontingenten bör ordnas i enlighet med armechefens
förslag. Några byggnadsåtgärder erfordras icke för förslagets genomförande.

Vad slutligen angår överflyttningen av JS från Kiruna till Boden finner
jag de skäl, som ur utbildnings- och mobiliseringssynpunkt anförts för förflyttningen,
vara så vägande, att de böra i princip tillmätas avgörande betydelse
i förhållande till de mot förflyttningen anförda kuppberedskapssynpunkterna.
Jag delar emellertid överbefälhavarens uppfattning att överflyttningen
icke bör i nuvarande läge omedelbart genomföras. Tidpunkten för
överflyttningen bör sålunda tills vidare lämnas öppen. De i samband med
sammanslagningen av A 5 och A 8 förordade byggnadsåtgärderna tillgodose
jämväl JS lokalbehov i Boden.

Av vad jag här förut anfört framgår, att jag finner övertygande statsfinan
siella och militära skäl tala för att principbeslut nu fattas om dels överflyttning
av cykelutbildningen vid K 2 och K 3 till 17 och 115, överflyttning
av ryttarutbildningen vid K 2 till K 3 och indragning i samband
därmed av K 2, dels motorisering av de av A 5 hittills uppsatta krigsförbanden
och i samband därmed sammanslagning av A 5 och A 8, dels in
dragning av T2N, dels ock överflyttning av JS från Kiruna till Norrbottens
regemente i Boden.

Beträffande tidpunkten för genomförandet av nu förordade organisationsförändringar
har jag redan förordat att med överflyttningen av JS tills
vidare bör anstå. Avvecklingen av K 2 är beroende av tidpunkten för färdig
ställandet av erforderliga lokalutrymmen i Ystad; man torde icke kunna
räkna med att K 2 skall kunna indragas förrän från och med budgetåret 1952/53.
Sammanslagningen av A 5 och A 8 synes kunna genomföras från och med budgetåret
1951/52. Avvecklingen av T2N slutligen skulle i och för sig kunna
genomföras redan från och med utbildningsåret 1951/52. Skäl torde emellertid
tala för att indragningen får anstå ännu ett år. Enligt vad jag inhämtat lärer
förslag om Noraetablissementets utnyttjande för civilförsvarsändamål icke
vara att förvänta till innevarande års riksdag, varför den för Nora stad betydelsefulla
frågan om etablissementets framtida utnyttjande alltjämt står
öppen. Svårigheterna på bostadsfronten synas vidare motivera, att något
rådrum beredes av överflyttningen berörd personal.

Jag tillstyrker arméchefens förslag om motorisering av A 2 och av regementet
uppsatta krigsförband. Utbildningen i motortjänst bör påbörjas
så snart lokalförhållandena det medger.

Jag har heller icke något att erinra mot att principbeslut fattas om förläggning
av arméns radarskola i anslutning till A 2. I årets statsverksproposition
har bemyndigande begärts till omdisponering av medel ävensom ytterligare
anvisning som möjliggör färdigställandet av den för skolan erforderliga
radarhallen. Enligt vad jag erfarit förslå sålunda tillgängliga medel
jämväl för anordnande av erforderliga skollokaler.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 110.

Vad arméchefen förordat i fråga om avvecklingen av stamridhästarna vid
A 2 och A 5 har icke givit mig anledning till erinran.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser
rörande indragning av de tjänster, som bliva övertaliga i anslutning
till minskningen av hästbeståndet vid A 2. Några förändringar beträffande
kavalleriets personalstater beräknas icke kunna ske under budgetåret 1951/52.
Till frågan om personalförändringar i samband med sammanslagningen av
A 5 och A 8 återkommer jag i det följande vid behandlingen av arméns avlöningsanslag.
Jag förutsätter att, därest riksdagen bifaller förslagen om indragning
av K 2 och T 2 N samt förflyttning av JS, vederbörlig hänsyn till
dessa minskningar av fredsförband tas vid tillsättandet av ledigblivande
tjänster vid förbanden.

I förevarande sammanhang må vidare följande framhållas.

Efter förhandlingar med Ystads stad rörande vissa med samförläggningen
till staden av I 7 sammanhörande markfrågor har tidigare övcrenskommits med
staden angående överlåtelse av mark för övningsändamål. Stadens åtaganden
ha därvid knutits till den förutsättningen att samförläggning kommer til!
stånd och att förläggningsstyrkan i Ystad i samband därmed ökas. Jag förutsätter
att slutlig överenskommelse i markfrågan skall kunna åvägabringas på
grundval av nu förestående utökning.

Yad härefter angår frågan om indragning av Öresunds marindistrikt har,
såsom försvarsutredningen framhållit, tidigare enighet rått bland de militära
myndigheterna om att marindistriktet kunde utgå och införlivas med Sydkustens
marindistrikt. Med hänsyn till de besparingar som stå att vinna
genom en indragning och då beredskapssynpunkterna beträffande Öresundsområdet
lärer kunna tillgodoses jämväl inom ramen för Sydkustens marindistrikts
organisation, finner jag mig nu böra förorda, att Öresunds marindistrikt
indrages den 1 juli 1951. Härav föranledda personalförändringar beaktas
i det följande vid behandlingen av marinens avlöningsanslag.

Vid anmälan i annat sammanhang av vissa ytterligare äskanden å kapitalbudgeten
för nästa budgetår avser jag hemställa om förslag till riksdagen att
anvisa medel för i det föregående omnämnda byggnadsåtgärder vid I 7 och
för anordnande av vissa lokaler i Boden. I förevarande sammanhang får jag
under åberopande av vad ovan anförts hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen besluta

a) att Norrbottens artillerikår skall utgå ur fredsorganisationen
från och med budgetåret 1951/52 och den vid kåren bedrivna
utbildningen överflyttas till Bodens artilleriregemente,

b) att Skånska kavalleriregementet skall indragas från och med
budgetåret 1952/53 och ersättas med en mobiliseringscentral, i
samband varmed regementets cykelkontingent skall förläggas till
Södra skånska infanteriregementet och dess ryttarkontingent till
Livregementets husarer,

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

c) att Livregementets husarers cykelkontingent skall i samband
med indragningen av Skånska kavalleriregementet förläggas
till Älvsborgs regemente,

d) att Göta trängregementes kompani i Nora skall från och
med budgetåret 1952/53 utgå ur fredsorganisationen, i samband
varmed förbandets permanent organiserade sjukvårdskompani
skall underställas chefen för Norrlands trängregemente och förläggas
till Yästernorrlands regemente,

e) att arméns jägarskola skall från och med tidpunkt som
framdeles bestämmes förläggas till Norrbottens regemente,

f) att Göta artilleriregemente skall motoriseras,

g) att arméns radarskola skall organiseras i anslutning till
Göta artilleriregemente samt

li) att Öresunds marindistrikt skall indragas den 1 juli 1951.

[2.] Rationaliseringsverksamhet i övrigt inom försvaret. Liksom skett till
tidigare motsvarande propositioner torde i detta sammanhang böra lämnas en
översikt över det aktuella läget beträffande den rationaliseringsverksamhet
inom försvaret som bedrives genom statens organisationsnämnds försorg, särskilt
i den mån denna verksamhet påverkar anslagsberäkningarna i det följande
eller eljest utformningen av skilda organisationsenheter under nästa
budgetår.

Undersökningarna rörande den centrala förrådsorganisationen pågå och
beröra huvudsakligen arméns centrala tyganstalter. Därjämte pågår i samråd
med arméstaben, arméförvaltningens tygavdelning och statens sakrevision en
utredning med därav betingade organisationsundersökningar rörande tygreparationstjänsten
i vad avser driften vid arméns tygverkstäder. Representanter
från den privata industrien deltaga även i utredningen.

Försöksverksamheten avseende den regionala och lokala fortifikations- och
byggnadsförvaltningen inom I. och III. militärområdena, i vilka organisationsnämnden
medverkat, ha nu slutförts. Förslag i ämnet torde komma att avgivas
inom den närmaste tiden.

En sedan länge föreliggande rapport över organisationsundersökningar
vid kavalleriregemente har, i avvaktan på att frågan om kavalleriets organisation
blir slutligt löst, ännu icke föranlett förslag till ny regementsorganisation.

Omorganisationen av stabs- och förvaltningstjänsten m. m. vid trängregementena
pågår.

Ändrad organisation av stabs- och förvaltningstjänsten m. m. vid pansarregementena,
de motoriserade artilleriregementena samt luftvärnsregementena
har nu fastställts att gälla som normalorganisation, i första hand för typregementena,
Skaraborgs pansarregemente, Smålands artilleriregemente och
Östgöta luftvärnsregemente. Bodens artilleriregemente har varit föremål för
särskilda undersökningar i samband med utredning av frågan om samman -

Kungl. May.ts proposition nr 110.

slagning av Norrbottens artillerikår med detta regemente. Genomförandet av
organisationen vid de övriga förband som tillhöra nämnda truppslag pågår
successivt i samråd med och under medverkan av nämnden. Nödvändiga byggnadsarbeten
fördröja icke oväsentligt genomförandet, som dock i stort sett beräknas
slutfört under innevarande budgetår.

Förslag till ändrad organisation av stabs- och förvaltningstjänsten föreligger
nu även för luftvärnskårerna efter undersökningar vid Skånska luftvärnskåren.

Undersökningarna vid infanteriskjutskolan äro avslutade och förslag har
avgivits om ändrad organisation av skolans stabsorgan m. m. Förslaget är
f. n. föremål för remissbehandling.

Avgivet förslag om ändrad organisation av arméhundskolan har ännu icke
upptagits till behandling.

Yid försvarsområdesstaberna pågå förnyade organisationsundersökningar,
omfattande stabs- och förvaltningstjänsten m. m. Grundundersökningarna ha
utförts vid Karlstads försvarsområde samt Norrköping-Linköpings försvarsområde.
Rapport över dessa undersökningar ha framlagts.

Under budgetåret 1950/51 har organisationsnämnden i samråd med därav
berörda myndigheter påbörjat en översyn rörande tillämpningen av den nya
organisationen vid förbanden. Uppmärksamheten har därvid särskilt inriktats
på ekonomitjänsten och förrådstjänsten.

Organisationsundersökningarna vid Sydkustens marindistrikt ha slutförts
och rapport därom avgivits.

Genomförandet av den föreslagna nya organisationen vid marinens underofficersskola
pågår.

Försöksverksamheten vid Stockholms kustartilleriförsvar är nu avslutad
och försöksledaren, chefen för Stockholms kustartilleriförsvar, har avgivit slutrapport
över verksamheten. Då möjligheter visat sig föreligga att under vissa
förutsättningar gå längre i rationalisering än vad försöksverksamheten syftat
till, har chefen för marinen erhållit uppdrag att närmare klarlägga dessa förutsättningar.

Yid flygvapnet beräknas försök med flottiljorganisation, grundade på verkställda
undersökningar vid en flottilj, kunna igångsättas under 1952.

Yissa av de bär angivna förslagen till organisationsändringar vid armén
kunna nu upptagas till behandling. De personalförändringar som äro erforderliga
för övergång till ny organisation komma att behandlas i det
följande under arméns avlöningsanslag. Där behandlas också personal
frågor som föranledas av anpassningen av personalorganisationerna vid
pansar-, artilleri- och luftvärnsförband till fastställda normalorganisationer
för förband ur dessa truppslag. I den män det skulle visa sig möjligt
att tidigare än nu beräknats genomföra rationaliseringen även vid andra
enheter än som sålunda förutsatts skola kunna omorganiseras före utgången
av nästa budgetår böra givetvis sådana möjligheter tillvara -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

tagas. Jag förutsätter därför att — liksom varit fallet för innevarande ock
tidigare budgetår — Kungl. Maj:t skall äga att jämväl under budgetåret 196D52
vidtaga de jämkningar i vederbörande personalorganisationer som kunna bliva
erforderliga i anledning av beslut om organisationsändringar, doek givetvis
alltjämt icke såvitt avser personalstaterna för ordinarie personal, samt att
bereda särskild ersättning åt personal som med bibehållen löneställning bestrider
göromål som i en ny organisation ankomma på innehavare av högre
tjänst.

[3.] Flottans underofficerare. I enlighet med vad som förutsatts i 1948 års
riksdagsbeslut rörande försvarets organisation (prop. nr 206; rd. skr. nr 369)
tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1948 fem utredningsmän1
för att biträda med utredning rörande marinens maskinbefäl och
marinens underofficerskårer i övrigt. De sakkunniga, som antagit benämningen
marinens underofficerssakkunniga, skulle enligt direktiven undersöka
underofficerarnas arbetsuppgifter, ansvarsområden, tjänsteställning, anställningsvillkor
m. m. Därjämte borde bland annat allmänna riktlinjer för förvaltares
placering och befordran tagas under övervägande samt undersökas
huruvida och i vilken omfattning det kunde visa sig möjligt att ersätta underofficerare
i mindre kvalificerade befattningar med långtjänstunderbefäl.

Marinens underofficerssakkunniga ha med skrivelse den 19 januari 1951
avgivit betänkande rörande flottans underofficerare (stencilerat), varvid anmälts,
att betänkande rörande kustartilleriets underofficerare senare kommer
att avlämnas.

Över underofficerssakkunnigas förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,
statens lönenämnd, försvarets civilförvaltning, chefen för marinen,
statens organisationsnämnd, försvarets sjukvårdsstyrelse, 1949 års tjänsteförteckningskommitté,
svenska underofficersförbundet, marinens maskinbe
fälsförening, försvarsväsendets underbefälsförbund, svenska officersförbundet,
försvarets civila tjänstemannaförbund och svenska maskinbefälsförbundet.

Underofficerssakkunnigas betänkande är i vissa delar icke enhälligt. Beträffande
skiljaktiga meningar torde få hänvisas till det följande.

Marinens underofficerssakkunniga.

K u va rande bef ordringsf örhållanden.

De sakkunniga ha bland annat undersökt de faktiska befordringsåldrarna
för försvarets underofficerare under åren 1947—1949. Dessa undersökningar
ha de sakkunniga sammanfattat på följande sätt.

1 Överdirektören i arbetsmarknadsstyrelsen C. W. Curtman, ordförande, numera kommendörkaptenen
av 1. graden vid flottan S. O. Bergelin och numera byråchefen i civildepartementet
A. V. L. Rydback samt för frågor rörande maskinbefälet flaggmaskinisten
vid flottan K. G. Sjöberg och för frågor rörande underofficerskårerna i övrigt numera
flaggradiomästaren vid flottan A. E. V. Nyman. Sedan Sjöberg anhållit om befrielse från
uppdraget anmodades den 24 november 1950 förvaltaren vid flottan G. G. Hellman att i
Sjöbergs ställe vara ledamot av utredningen i frågor rörande maskinbefälet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

	Genomsnittsålder under åren 1947—1949 vid
Försvarsgren	befordran till förvaltare	befordran till flaggundor-officer (fnnj unkare)	utnämning till underofticer av 2.,graden (sergeant)
	50	40	27
	48	36	26
	45	35	27
	39	31	27
			--7-

I anslutning härtill framhålles, att av det statistiska material som redovisats
ej får dragas alltför långtgående slutledningar. Flera faktorer — vilkas
verkan ej kan återges statistiskt — påverka de förhållanden, som här behandlas.
Yad särskilt angår de för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningarnas
inverkan framhålles, att dessa befattningar icke påverka befordringsförhållandena
inom underofficerskårema utan endast förskjuta tidpunkten
för definitiv pensionsavgång.

De sakkunniga ha beräknat den procentuella delen av varje årlig avgång
flaggunderofficerare (fanjunkare), som teoretiskt kunna nå arvodesbefattning,
och kommit till följande värden: flottan 15 %, kustartilleriet 23 %, armén
43 % och flygvapnet 31 %.

Vissa beräkningar över kommande befordringsförliållanden grundade på
nuvarande personalstater ha ävenledes verkställts. Därvid har framhållits,
att en sådan undersökning endast kan giva värden för inbördes jämförelser.
Man har vid beräkningarnas utförande måst bortse från vissa faktorer såsom
möjligheten för underofficerare att övergå till andra än underofficersbeställningar
inom krigsmakten, rådande olikheter i fråga om befordringsenheter
m. m. Värdena i nedanstående tablå äro beräknade med dessa förutsättningar
och dessutom grundade på antagandet att de för budgetåret 19o0/ol fastställda
undero fficersstaterna äro helt besatta.

\| Genomsnittlig befordrings- ; ålder till flaggunderofficer, 1 därest befordringsålder till Försvarsgren j förvaltare utgör
45 år	50 år
	46''1 år 44-8 » 39 r> » 36'' 7 »
Kustartilleriet ....................j 44''1 ” Armén............................j 38''8 » Flygvapnet........................j a5''7 ”

De sakkunniga ha ävenledes beräknat hur stor del — angiven i procent
av varje årskull 45-åriga respektive 50-åriga flaggunderofficerare (fanjunkare)
som ha möjlighet att vinna förvaltarbefordran, därest denna inträffar vid 45

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

år respektive 50 år. Ifrågavarande beräkningar redovisas i nedanstående
tablå.

	Procent av hel årskull 45-
	åriga resp. 50-åriga flagg-
	underofficerare, som bli för-
Försvarsgren	valtare därest forvaltarbe-
	fordran inträffar vid
	45 år	50 år
Flottan............	10-2	15'' 8
Kustartilleriet .............	16-o	24-8
Armén .............	22-8	36-B
Flygvapnet...............	45-2	75-8

Allmänna synpunkter.

De sakkunniga ha kommit till den uppfattningen, att det nuvarande vakansläget
inom flottan har sin grund icke enbart i konjunkturbetonade omständig
heter såsom exempelvis knappheten på arbetskraft utan även till icke oväsentlig
del i djupare liggande orsaker. Som exempel nämnas de tätt på varandra
följande organisationsändringarna, vilka menligt inverkat på arbets- och trivselförhållandena
samt på möjligheterna att hålla fulltaliga kadrar. I anslutning
härtill framhålla de sakkunniga bland annat följande.

Det må dock bär anföras, att ett icke ringa antal underofficerare, särskilt
sådana som erhållit en för staten kostsam utbildning inom vissa tekniska
yrken, övergår till andra och som regel bättre avlönade befattningar inom
såväl enskild som offentlig verksamhet. Den stora avgången bland flottans
maskinister torde till en icke oväsentlig del bero på att rådande stora behov
såväl till sjöss som i land av personal med maskinistutbildning för närvarande
huvudsakligen kan tillgodoses endast med personal, som erhållit utbildning
vid sjöbefälsskola eller inom marinen.

De sakkunniga vilja vidare peka på den bristande överensstämmelsen mellan
den under andra, äldre förhållanden uppbyggda personalorganisationen och
de nuvarande arbetsuppgifterna och därav betingade krav av personal.

Vid sina överväganden ha de sakkunniga funnit anledning ingå på frågan om
den nuvarande underofficerskårens avskaffande och fördelning av dess arbets
uppgifter på övriga personalgrupper vid flottan. De sakkunniga ha funnit skäl
föreligga för en omprövning av flottans hela personalorganisation. Med hän
syn till att direktiven för de sakkunnigas arbete begränsat utredningsarbetet
till att beröra frågor rörande marinens underofficerare ävensom till befälsutredningens
pågående arbete ha de sakkunniga ansett sig icke kunna ingå på eu
sådan omprövning. De sakkunniga understryka dock vikten av att en sådan
utredning snarast kommer till stånd.

Som redan i propositionen 1948: 206 anfördes (s. 362) ha marinens maskinis
ter framlagt förslag till omorganisation av marinens maskinistkårer. Förslaget
innehåller i huvudsak följande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

Flottans maskinister böra utbrytas ur underofficerskårerna och bilda eu
oivilmilitär gren av sjöförsvaret. Kustartillerimaskinisterna böra inlemmas i
flottans maskinbefälskader. Utbildningen bör ändras och effektiviseras. Pensionsåldern
för vissa kategorier bör höjas. Löne- och pensionsförhållanden
böra ändras. Titulaturen bör ändras och göras jämförbar med den som användes
i civil verksamhet av motsvarande art.

De sakkunniga ha framhållit, att vad maskinunderofficerarna föreslå äger
i stort sett samma aktualitet även för andra grupper av underofficerare inom
marinen än maskinisterna, exempelvis för underofficerare tillhörande hantverksavdelningen.
De sakkunniga anföra vidare följande.

Det torde sålunda icke vara möjligt att genomföra förslaget endast i fråga
om maskinister. Att utsträcka förslaget till att omfatta såväl maskinavdelningens
underofficerare som vissa underofficerare tillhörande andra )nkesavdelningar
och bibehålla övriga underofficerare i nuvarande militära ställning
skulle emellertid, enligt de sakkunnigas mening, varken innebära någon fördel
för tjänsten eller vara till gagn för personalen. De sakkunniga äro för
övrigt av den uppfattningen, att åtskilliga av de arbetsuppgifter som åvila
maskinisterna inom örlogsflottan äro speciellt militära och specifika i det att
motsvarighet saknas inom handelsflottan. Detta förhållande i förening med
det därav föranledda behovet av utbildning i militära ämnen och färdigheter
samt behovet av okomplicerade och självklara lydnadsförhållanden i alla situationer
utgöra enligt de sakkunnigas uppfattning starka skäl för att marinens
maskinister skola tillhöra den rent militära personalen.

De sakkunniga framhålla dessutom att de irritationsmoment, som ha sin
orsak i den nuvarande uppdelningen av personalen i olika kategorier knappast
skulle minska i styrka vid en sådan ytterligare uppdelning i kategorier,
som ett genomförande av maskinunderofficerarnas förelag skulle innebära.
Därest marinen tillfördes ännu en personalkategori skulle detta sannolikt
medföra att de redan nu svårlösta frågorna rörande förläggning och mässning
såväl ombord som i land ytterligare försvårades.

De sakkunniga ha efter värdering och lönegradsplacering av samtliga
mobiliseringsbefattningar för underofficerare vid flottan funnit, att de i förslaget
framlagda önskemålen om förbättrad löneställning för maskinister i
viss utsträckning varit befogade. Värderingen hade dock givit vid handen,
att en skälig löneställning kunde beredas befattningshavarna vid maskinavdelningen
inom ramen för de lönegrader som enligt gällande avlöningsföreskrifter
vore avsedda för underofficerare. Do sakkunniga anföra i denna fråga
vidare följande.

Det av de sakkunniga på grundval av värderingen och lönegradsplaceringen
av underofficersbefattningarna framlagda förslaget till stat för under
officerare vid flottan, i vilket bland annat lönegraden Ma 8 avsetts för vissa
förvaltare, innebär väsentliga förbättringar för maskinisternas del såväl vid
jämförelse med nuvarande förhållanden för maskinister som vid jämförelse
med de sakkunnigas förslag i vad det avser övriga underofficersgrupper inom
flottan. Med hänsyn till det samband som förefinnes mellan löne- och tjänsteställning
medför de sakkunnigas förslag även förbättringar för maskinunderofficerarna
i fråga om tjänsteställningen inom nnderofficerskadcrns ram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Enligt undexofficerssakkunnigas mening böra sålunda flottans maskinister
även i fortsättningen vara underofficerare. Till följd av detta ställningstagande
ha underofficerssakkunniga ansett sig sakna anledning att närmare be
handla av maskinunderofficerarna avgivna förslag i fråga om titulatur och
pensionsförhållanden.

Herr Hellman, som anser, att de sakkunnigas förslag med vissa jämkningar
kan provisoriskt genomföras, föreslår, att främst frågan om maskinbefälets
förhållanden vid flottan blir föremål för förnyad utredning.

Vissa utgångspunkter för de sakkunnigas arbete.

Underofficerssakkunniga ha räknat med underofficerarna som eu befälsgrupp
mellan underbefäl och officerare, d. v. s. med nuvarande förhållanden
i detta hänseende oförändrade. Av den undersökning, som sammanfattningsvis
redovisats i det föregående, ha de sakkunniga konstaterat, att flottans
underofficerare i fråga om befordringsförhållanden äro mindre gynnsamt
ställda än huvuddelen av försvarets underofficerare i övrigt. Enligt vad de
sakkunniga inhämtat äro för närvarande cirka 350 beställningar vakanta. Inom
en treårsperiod med början hösten 1950 kommer enligt de sakkunnigas beräkningar
antalet vakanser att nedgå med omkring 150, om ingen onormal
avgång inträffar.

De sakkunniga ha prövat olika sätt för att förbättra befordringsförhållandena
för flottans underofficerare. Därvid har framkommit, att detta skulle
kunna ske genom en »reglerad befordringsgång».

De sakkunniga ha emellertid framhållit, att frågan om att införa en reglerad
befordringsgång till flaggunderofficer är av sådan räckvidd att den till
större delen faller utom de sakkunnigas verksamhetsområde. Då frågan därjämte
är under övervägande inom 1949 års tjänsteförteckningskommitté ha
de sakkunniga ansett sig icke böra taga ställning till frågan.

Erforderliga förbättringar av befordringsförhållandena för flottans underofficerare
skulle, framhålla de sakkunniga, även kunna åstadkommas genom
eu ändrad sammansättning i förbättrande riktning av underofficersstaten, uppnådd
som ett resultat av antingen en prövning av lönegradsplaceringen av
flottans underofficersbefattningar eller eu ur befordringssynpunkt skälig avvägning
av antalet beställningar i olika lönegrader. De sakkunniga ha valt
att i huvudsak följa den förstnämnda utvägen, vilken givetvis skulle ha kunnat
leda till oförändrade eller försämrade befordringsförhållanden men som
å ena sidan möjliggör en rättvisande undersökning huruvida och i vilken omfattning
det kan visa sig möjligt att ersätta underofficerare i mindre kvalificerade
befattningar med långtjänstunderbefäl samt å andra sidan tillvaratager
såväl statens som personalens berättigade intressen i denna mycket viktiga
fråga.

I likhet med 1941 års försvarsutredning och 1945 års försvarskommitté ha de
sakkunniga lagt mobiliseringsbehovet av stamunderofficerare till grund för
underofficerskaderns storlek och sammansättning. Kaderns storlek är baserad
på de mobiliseringstabeller som gällde den 27 maj 1950.

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 110.

1941 års förs var,sutredning och 1945 års försvarskommitté angåvo vilka befattningar,
som borde avses för förvaltare, men prövade icke huruvida annan
i krigsorganisationen ingående befattning borde bestridas av flaggunderofficer
eller underofficer av 2. graden. Underofficerssakkunniga ha undersökt
och prövat samtliga stamunderofficersbefattningar i krigsorganisationen
och med ledning därav hänfört varje befattning till viss lönegrad. I fråga om
fartyg ha de sakkunniga lönegradsplacerat samtliga underofficersbefattningar
och därefter — med uteslutande av de för förvaltare avsedda befattningarna
—- fördelat desamma på stam och reserv (värnpliktiga) enligt de proportioner
som finnas i flottans mobiliseringstabeller.

För att utröna i vad mån en på mobiliseringsbehovet grundad underofficerskader
passar för fredsbehoven (sommar- och vinterbehoven) ha de sakkunniga
lönegradsplacerat befattningarna i fredsorganisationen. En jämförelse
mellan de beräknade mobiliserings- och fredsbehoven har enligt de
sakkunnigas mening utvisat att den på grundval av mobiliseringsbehovet
föreslagna underofficerskadem i stort sett överensstämmer med fredsbehoven
av underofficerare.

Som en följd av det principiella ställningstagandet att grunda arbetet på
den nuvarande organisationen ha de sakkunniga ansett sig icke böra taga hänsyn
till de av statens organisationsnämnd i augusti 1950 beträffande Sydkustens
marindistrikt och av 1946 års militära förvaltningsutredning i oktober
1950 beträffande den centrala förvaltningsorganisationen avgivna förslagen.
Med hänsyn till pågående utredning rörande militärmusiken ha underofficerssakkunniga
ansett sig icke böra till behandling upptaga frågor, som beröra
flottans musikpersonal.

Avlöningsfrågor.

Underofficerarna äro för närvarande lönegrads- och löneklassplacerade
enligt följande. I

Tjänstegrad

Lönegrad

Omfattande

löneklasserna

Underofficer av 2. graden ..........

Flaggunderofficer ..................

Ma 4
Ma 5
Ma 6

14,15, 16 och 18
15, 16, 18 och 20
18, 20 och 22

I det från och med den 1 juli 1947 gällande avlöningssystemet har därutöver
upptagits en lönegrad, Ma 8, omfattande löneklasserna 22—25, avsedd
för förvaltare. Någon inplacering i denna lönegrad har emellertid hittills icke
skett. Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 30 juni 1949 har uppdragits åt
1949 års tjänsteförteckningskominitté att verkställa utredning rörande löneställningen
för förvaltare och därmed sammanhängande frågor. Underofficerssakkunniga
ha haft underhandsöverläggningar med tjänsteförteckningskommittén
i dessa frågar och ha ansett sig kunna utan hinder av inom tjänstelorteckningskommittén
pågående arbete avgiva förslag beträffande löneställ -

Kungl. Maj:ts proposition m 110.

ning för förvaltare med utnyttjande av såväl lönegraden Ma 6 som lönegraden
Ma 8. De sakkunniga äro emellertid medvetna om att deras förslag i detta
avseende ej kan undantagas från tjänsteförteckningskommitténs prövning.
Detta gäller även de av de sakkunniga tillämpade normerna för förvaltarbefattningarnas
fördelning på lönegrader, särskilt som vissa av de sakkunniga
behandlade befattningar inom flottan ha motsvarigheter inom försvaret i
övrigt. En placering av samtliga förvaltare i lönegraden Ma 8 skulle enligt
de sakkunnigas mening påkalla en omprövning av den av de sakkunniga verkställda
gränsdragningen mellan förvaltar- och flaggunderofficersbeställning
arna. De av de sakkunniga i lönegraden Ma 6 placerade förvaltarna skulle sålunda
sannolikt komma att fördelas på flaggunderofficersbefattningar i Ma 5
och förvaltarbefattningar i Ma 8.

Befattningarna såsom maskintjänstchefer (uppbördsmaskinister) på ubåtar
ha av de sakkunniga lönegradsplacerats såsom förvaltarbeställningar. Med
hänsyn till att innehavarna av ifrågavarande befattningar, enligt vad de sakkunniga
inhämtat, icke kunna kvarstå i dessa till uppnådd pensionsålder -—
60 år — föreslå de sakkunniga att ett system med vikariatslöneförordnanden i
lönegraderna Ma 8 och Ma 6 för maskintjänstchefer (uppbördsmaskinister) på
ubåtar införes.

I följd av vad sålunda anförts skulle löneskalan för underofficerare vid
flottan komma att omfatta lönegraderna Ma 4, Ma 5, Ma 6 och Ma 8 mot
tidigare Ma 4, Ma 5 och Ma 6.

De sakkunniga ha tagit ställning till vissa frågor, vilka avse de särskilda
avlöningsförmåner, som enligt gällande föreskrifter utgå vid tjänstgöring om
bord. Härmed åsyftas den särskilda ersättning som utgår för omhänderhavande
av viss uppbörd ävensom sjötillägg (isbrytartillägg och beredskapstillägg).
Mässpenningarna, som ha karaktär av traktamentsersättning, ha de sakkun
niga ansett sig sakna anledning behandla,

Enligt 33 § B. Försvaret, punkt 3, statens allmänna avlöningsreglemente
utgår till sådan tjänsteman vid flottan eller flygvapnet, som under sjötjänstgöring
omhänderhar annan uppbörd än penninguppbörd, särskild ersättning
med 50 öre för dag. De sakkunniga föreslå, med hänsyn till att de vid värderingen
av ifrågavarande befattningar beaktat det speciella med uppbördsmannaskapet
förenade ansvaret, att dylik ersättning i fortsättningen icke skall
utgå till underofficerare, vilka omhänderha uppbörd ombord. De sakkunniga
föreslå emellertid att sådan beställningshavare varom här är fråga bör över
gångsvis bibehållas vid rätten till ersättningen så länge han kvarstår i den
beställning, han innehade omedelbart före tidpunkten för genomförandet av
de sakkunnigas förslag.

Därest den särskilda ersättningen för omhänderhavande av uppbörd slopas
för underofficerare vid flottan, bör enligt de sakkunnigas mening ersättningen
borttagas även för övriga personalkategorier. Med hänsyn till begräns
ningen av utredningsuppdraget ha de sakkunniga icke avgivit förslag härom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Enligt 35 § 2 mom. Försvaret, statens allmänna avlöningsreglemente äger
beställningshavare under sjötjänstgöring uppbära sjötillägg i enlighet med
de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar. Sjötillägget utgår med
högre belopp vid tjänstgöring på ubåt än vid tjänstgöring på annat fartyg
samt inom samma lönegrad med högre belopp till »vissa yrkesmän» än till
»beställningshavare i allmänhet».

Med hänsyn till att frågan om sjötilläggets bibehållande prövades av statsmakterna
år 1948 (prop. 1948: 225) ha de sakkunniga icke ingått på detta
spörsmål utan förutsatt att sjötillägg även fortsättningsvis skall utgå. De sakkunniga
ha icke heller ifrågasatt ändring i det nu gällande förhållandet att
högre sjötillägg uppbäres vid tjänstgöring på ubåt än vid tjänstgöring på övervattensfartyg.
Däremot ha de sakkunniga till prövning upptagit frågan, huruvida
nuvarande differentiering av sjötillägget mellan, å ena sidan, »vissa
yrkesmän» och, å andra sidan, »beställningshavare i allmänhet» bör bibehållas.

De sakkunniga ha kommit till den slutsatsen, att högre sjötillägg tillerkänts
vissa personalkategorier av i huvudsak det skälet att de, som tillhöra
dessa personalkategorier, ansetts ha en särskilt krävande och ansvarsfylld
tjänstgöring ombord. Vidare har rekryteringsskäl tillmätts viss betydelse.

De sakkunniga ha för sin del funnit övervägande skäl tala för att vid sin
värdering i lönehänseende av olika underofficersbefattningar ombord utgå
från att sjötillägget skall vara lika stort för samtliga innehavare av underofficersbeställning
i en och samma lönegrad. Hänsyn till mera ansvarsfylld och
krävande tjänstgöring i vissa befattningar ombord har i stället tagits vid avvägningen
av lönegradsplaceringen för de särskilda befattningarna. Av resultatet
av de sakkunnigas arbete framgår, att den förmånligaste statsammansättningen
— sett ur befordringssynpunkt — kommer de underofficersgrupper
till del, vilka hittills åtnjutit förhöjt sjötillägg. Angivna förhållande synes
kunna tillmätas lika stor betydelse ur rekryteringssynpunkt som nuvarande
förhöjning av sjötillägget.

Under åberopande av anförda omständigheter förorda de sakkunniga, att
här ifrågavarande differentiering av sjötilläggen slopas. Vad angår tidpunkten
för en sådan åtgärd ha de sakkunniga erinrat, att det med hänsyn till lönerelationerna
mellan underbefäl odh underofficerare icke synes möjligt att vidtaga
densamma för den senare gruppen, innan motsvarande spörsmål utretts
för övriga personalkategoriers del. De sakkunniga ha ansett det falla utom
uppdraget att behandla frågor, som avse manskapets avlöningsförmåner och
till följd därav föreslagit att spörsmålet snarast göres till föremål för särskild
utredning. I avbidan härpå föreslås att förhöjningen av sjötilläggen övergångsvis
bibehålies för vissa yrkesmän även i underofficersgradema.

Beträffande isbrytartillägg och beredskapstillägg ha de sakkunniga avgivit
förslag som motsvara de nyssnämnda förslagen rörande sjötillägg.

De sakkunnigas expert, marindirektören Cagnell har reservationsvis framhållit,
att föreslagen jämkning av kaderns sammansättning motiverat ett bibehållande
av differentierade sjötillägg.

Kungl. Maj:ts ''proposition nt Ilo.

Underofficerskaderns storlek och sammansättning.

De sakkunniga framhålla, att för närvarande erfordras 1 591 underofficerare
för att täcka flottans mobiliseringsbehov av stamunderofficerare. De sakkunniga
föreslå att 102 befattningar utgå.

De sakkunniga föreslå vidare att 309 befattningar för underofficerare överföras
till befattningar för högbåtsmän. I anslutning härtill anföra de sakkunniga
bland annat följande.

En konsekvent tillämpning av de principer, som legat till grund för de sakkunnigas
arbete, borde ha medfört att ytterligare ett antal befattningar —
främst inom maskinavdelningen — för närvarande avsedda för underofficerare
skulle ha överförts till befattningar för manskap. Ur utbildningssynpunkt har
det emellertid ansetts ofrånkomligt att placera underofficerare i befattningar
vilkas bestridande i och för sig icke motivera underofficers löneförmåner. Med
hänsyn härtill ha de sakkunniga hänfört ett antal befattningar till lönegraden
Ma 4 ehuru en strikt tillämpning av värderingsgrunderna skulle ha medfört
att befattningarna placerats i lönegraden Ma 3. I den mån ifrågavarande till
lönegraden Ma 4 hänförda befattningar visat sig icke räcka till för att täcka
behovet av utbildningsplatser för underofficerare torde det bli nödvändigt att
låta underofficerare bestrida befattningar, som av de sakkunniga hänförts till
lönegrad Ma 3.

Genom här angivna förslag nedbringas underofficerskadern till att omfatta
(1591 —102 — 309—) 1 180 beställningar. Tidigare har anförts, att en på
grundval av mobiliseringsbehovet beräknad underofficerskader enligt do sakkunnigas
mening i stort sett överensstämmer med fredsbehoven av underofficerare.

Vid sitt arbete med lönegradsplaceringen av underofficersbefattningama
funno de sakkunniga, att ett 70-tal befattningar kunde hänföras likaväl till
lönegraden Ma 5 som till lönegraden Ma 4. Ifrågavarande befattningar ha
av de sakkunniga fördelats på nämnda lönegrader i syfte att uppnå största möjliga
jämnhet i fråga om befordringsförlrållandena mellan de av de sakkunniga
föreslagna befordringsenheterna. Efter denna fördelning verkställda beräkningar
utvisade emellertid, att befordringsläget för däcksavdelningens underofficerare
skulle bli avsevärt sämre än för övriga underofficerare. För att
komma till rätta med detta problem ha de sakkunniga funnit sig böra föreslå
en överföring av 33 beställningar för underofficerare (vid däcksavdelningen)
i lönegraden Ma 4 till lönegraden Ma 5. Vid sina befordringsberäkningar ha
de sakkunniga förutsatt, att förvaltarbeställningarna komma att vara anknutna
till yrkesgrenarna på visst sätt.

I följande tablå detaljredovisas de sakkunnigas förslag i fråga om förvaltarbefattningar
vid flottan i fredstid.

Förslaget förutsätter att tre underofficerare i arvodesbefattningar utbytas
mot förvaltare i lönegraden Ma 6 samt att en civil tjänsteman i lönegraden
Ce 21 vid Karlskrona örlogsvarv ersättes med en förvaltare i lönegraden Ma 6.

De sakkunnigas förslag till förvaltarbeställningar innefattar samtliga i personalförteckningen
för budgetåret 1950/51 upptagna med undantag för två

Kungl. Majrts proposition nr 110.

t t n i

Lönegrad Ma 8.

Förvaltare tjänstgörande vid marinstabens organisationsavdelning ............

Chef för underofficersdetalj vid ÖSS och ÖSK ..............................

Chef för registerdetalj ÖSG..................................................

Maskintjänstchef (uppbördsmaskinist) pä 9 stadsjagare och jagaren Klas Horn

Uppbördsmaskinist pä 3 kryssare............................................

Kontrollant vid maskinsektion ÖVK..........................................

Kontrollant vid elektrosektion OVK..........................................

Kontrollant vid fartygsavdelning ÖVS........................................

Kontrollant vid maskinsektion ÖVK.. .....:...................................

Biträde ät chef för fartygsavdelning ÖVS, ÖVK och ÖVG....................

Kontrollant vid fartygsavdelning ÖVS........................................

Chef för radiostation MDO, MDS.och MDV..................................

Biträde åt chef för skrovsektion ÖVK ......................................

Summa beställningar i lönegrad Ma 8

Lönegrad Ma 6.

Uppbördsman vid artilleriinventarieförråd ÖVS och ÖVK ....................

Biträde åt kontrollofficer Bofors ............................................

Uppbördsman vid marinförvaltningens förråd Bofors..........................

Uppbördsman vid artilleriammunitionsförråd ÖVS och ÖVK..................

Skjutfältsföreståndare artillerisektion ÖVK ........................ ..........

Uppbördsman vid artilleriinventarie- och artilleriammunitionsförråd ÖVG......

Förvaltare vid minsektion ÖVS..............................................

Förvaltare vid minsektion ÖVK..............................................

Uppbördsman vid min- och svepförråd ÖVG..................................

Kasernuppbördsman ÖSS och ÖSK..........................................

Kasernuppbördsman Bergaskoloma ......................,.......................

Uppbördsman vid material- och drivmedelsförråd ÖVS, ÖVK och ÖVG........

Chef för underofficersdetalj ÖSG ............................................

Kassachef vid marinstaben..................................''................

Uppbördsman vid centralt intendenturförråd..................................

Kassachef vid Bergaskoloma................................................

Uppbördsman vid beklädnadsförråd MDO och MDS ..........................

Uppbördsman vid intendenturinventarieförråd MDO och MDS................

Chef för avlöningsdetalj MDO och MDS ......................................

Expedition sunderofficer vid registerdetalj ÖSS och ÖSK......................

Uppbördsman vid beklädnads- och intendenturinventarieförråd MDV..........

Fartygschef på 3 tendrar och 3 tankfartyg ...................................

Uppbördsman vid sjöreserv ÖVS, ÖVK och ÖVG ............................

Arbetsledare vid sjöreserv ÖVK................................................

Expeditionsunderofficer vid rätts vårdsdetalj ÖSG ............................

Uppbördsman vid proviantförråd MDO, MDS och MDV .....................

Förvaltare tjänstgörande vid intendenturavdelningen marinförvaltningen......

Maskintjänstchef (uppbördsmaskinist) på 2 ubåtsjaktfartyg och 6 kustjagare ..

Uppbördsmaskinist på 3 pansarskepp och 2 landskapsjagare..................

Vaktbefälhavare i maskin på 2 kryssare......................................

Biträde åt nybyggnadskontrollant marinförvaltningen ........................

Instruktionsunderofficerare vid vissa skolor eller kurser ......................

Maskintjänstchef (uppbördsmaskinist) på minfartyget Alvsnabben och stats isbrytaren

Ymer ..........................................................

Elektrotjänstchef (uppbördselektrilcer) på 10 stadsjagare och jagaren Klas Horn

Uppbördselektriker på 3 pansarskepp och 3 kryssare ........................

Eldlodningsuppbördsman på 2 kryssare typ Tre Kronor ......................

Förvaltare vid artillerisektionens eldledningsdetalj ÖVS ......................

Kontrollant vid elektrosektion ÖVS.,..........................................

Biträde åt chef för elektrosektion ÖVK......................................

Uppbördsman vid elektroinventarieförråd tillika föreståndare för kraftcentral
ÖVG ....................................................................

3
1
8
5

4
3
2

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Befattningar	Antal
Biträde åt nybyggnadskontrollant marinförvaltningen ........................	i
Uppbördsman vid reservdelsförråd för ubåtars, minsvepares m. fl. mindre far-	i
Förvaltare tjänstgörande i xnarinöverdirektörens expedition ..................	i
Uppbördsman vid maskin- och elektroinventarieförråd ÖVS och ÖVK ........	2
Föreståndare för kommenderings- och militär personaldetalj ÖVS och ÖVK ..	2
Uppbördsman vid teleförråd ÖVS, ÖVK och ÖVG............................ Chef för radioskola ÖSS tillika uppbördsman för radiostation in. m. MDO . . . .	3
1
Förste instruktionsunderofficer vid flottans signalskola på Berga, tillika upp-	l
	1
Förste instruktionsunderofficer vid radioskola ÖSK ..........................	1
Tygfö re ståndare vid artillerisektion ÖVK....................................	1
Uppbördsman vid centralt torpedförråd......................................	1
Förvaltare vid torpedsektion ÖVS och ÖVK..................................	2
Föreståndare för torpedinskjutningsstation ÖVK.............................. Uppbördsman vid torpedförråd, tillika föreståndare för torpedverkstad ÖVG ..	1
1
Uppbördstimmerman på 2 kryssare typ Tre Kronor ..........................	2
Biträde åt chef för skrovsektion ÖVS........................................	1
Biträde åt chef för fartvgsavdelning oVO ..................................	1
	3
Teleuppbördsman på radarfartyget Prins Carl................................	1
Förvaltare tjänstgörande vid telebyrån marinförvaltningen....................	1
Förste instruktionsunderofficer vid teleskolan MDO ..........................	L
Summa beställningar i lönegrad Ma 6	123

kasernuppbördsmän vid Karlskrona örlogsstation, en uppbördsman vid Hårsfjärdens
örlogsdepå samt en uppbördsman vid sjukvårdsmaterielförrådet vid
Sydkustens marindistrikt.

De sakkunniga anse, att det vid genomförandet av de sakkunnigas förslag
bör ankomma på de marina myndigheterna att undersöka i vad mån innehavarna
av nämnda befattningar kunna överföras till andra befattningar
för förvaltare. Därest överföring icke kan ske, böra befattningshavarna enligt
de sakkunnigas förslag kvarstå över stat med full tjänstgöringsskyldighet.
Härvid bör motsvarande antal beställningar i lönegraden Ma 5 hållas vakant.

De sakkunniga föreslå följande stat för flottans underofficerare.

Benämning	Antal	Lönegrad
Förvaltare..........................	32	Ma 8
» ..........................	123	Ma 6
Flaggunderofficerare................	1 453	Ma 5
Underofficerare av 2. graden........	547	Ma 4
Flaggunderofficerare eller underoffice-rare av 2 gr. (musikunderofficerare)	25	Ma 5 el. Ma 4
Summa	1180

1 Av dessa må högst 24 regelmässigt inneha vikariatsloneforordnande
i högre lönegrad (raaskintjänstchefer på ubåtar).

Kungl. Maj:ts proposition nr 110. 33

De sakkunnigas förslag till fördelning av underofficersbeställningarna på
yrkesavdelningar framgår av följande tablå.

Yrkesavdelning	Lönegrad	Summa
Ma 8	Ma 6	Ma 5	Ma 4
Däcks av delningen..........................	4	40	189	221	454
Ekonomiavdelningen ......................	—	6	26	30	62
Maskinavdelningen ........................	24	54	170	218	466
Hantverksavdelningen......................	4	23	68	78	173
Summa	32	123	453	547	*1155
1 25 musikuuderofficerare ha icke redovisats i denna tablå.

Herr Rydback bar reserverat sig mot den föreslagna jämkningen av staten
genom överförande av 33 beställningar i lönegraden Ma 4 till beställningar i
lönegraden Ma 5.

Herr Nyman bär icke kunnat ansluta sig till utgångspunkterna för värderingsarbetet.
Han bär vidare föreslagit inrättande av ytterligare 24 förvaltarbeställningar
samt ansett klassificeringen av förvaltare i lönegraderna Ma 6
och Ma 8 såsom provisorisk.

Bef ordringsenheter m. m.

Sedan Kungl. Maj:t fastställt staten för flottans underofficerare fördelas
dessa av chefen för marinen till de tre örlogsstationema. Samtliga underofficerare
vid örlogsstation bilda en kår, som utgör befordringsenhet. Detta har
medfört, framhålla de sakkunniga, att underofficerarna som regel befordras
(utnämnas) vid den örlogsstation, vid vilken de erhållit beställning såsom
manskap. Överföring från en örlogsstation till en annan har enligt vad de
sakkunniga inhämtat endast förekommit vid särskilda tillfällen såsom exempelvis
vid uppsättandet av Göteborgs örlogsstation. De sakkunniga framhålla,
att systemet medför att befordringsförhållandena bli ojämna de tre
örlogsstationema emellan på grund av ojämnheter i kåremas sammansättning,
oväntade avgångar, skilda rekryteringsmöjliglieter m. m. Detta medför särskilda
olägenheter på de fartyg, som ha bemanning från mer än en örlogsstation.

De sakkunniga ha funnit att fördelar skulle vinnas och rättvisesynpunkter
tillgodoses, om flottans underofficerare sammanfördes till befordringsenheter
gemensamma för hela flottan, d. v. s. oberoende av örlogsstation, och avgivit
förslag i denna riktning. Enligt de sakkunnigas mening medför detta förslag
krav på vissa organisatoriska ändringar. Bland annat kräves ett stationscheferna
överordnat organ. De sakkunniga anse nämligen, att samtliga stamunderofficerare
skola bilda eu enda kår, flottans underofficerskår, och anföra
i anslutning härtill bland annat följande.

Beställningarna för underofficerare böra icke fördelas till örlogsstationerna,
men det bör alltjämt åligga marinchefen att fördela beställningarna

3—355 m Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 110.

Kung!. Maj:ts proposition nr 110.

på yrkesgrenar med ledning av bland annat krigs- och fredsorganisationemas
behov. Vidare skall det ankomma på marincheten att utnämna och befordra
stamunderofficerare ävensom att tilldela underofficer viss örlogsstation.
Stationschef skall vara personalchef för de underofficerare, vilka tilldelats
honom underlydande örlogsstation, och skall beträffande desamma fullgöra
alla de åligganden, som ankomma på stationschef, med undantag av utnämning
och befordran. Han skall till chefen för marinen inkomma med förslag
till utnämning till och befordran av underofficerare.

De sakkunniga räkna med att marinchefen i högre grad än som nu är fallet
kommer att genom direktiv till stationscheferna få reglera manskapets utbildning
till underofficerare samt dessas tjänstgöring och utbildning för att
säkerställa tillgången på lämplig personal för olika yrkesgrenar och befattningar.
Marinchefen kommer att i icke ringa utsträckning få övervaka alla de
frågor, som sammanhänga med underofficerarnas utnämning, befordran och
kommendering m. m. Sådana ärenden, varav flertalet nu handläggas i marin
stabens organisationsavdelning, komma att öka i antal och omfattning. För
att biträda vid handläggningen samt för insamlande och bearbetning av
statistik, skötande av register och dylikt bör personalen vid marinstaben ökas
med en underofficer. De sakkunniga ha i sitt förslag till stat för flottans
underofficerare beräknat en beställning i lönegraden Ma 5 för nu nämnd befattningshavare.
De sakkunniga ha övervägt, huruvida det vore möjligt och
lämpligt att överföra ytterligare arbetsuppgifter från stationscheferna till
chefen för marinen eller till annat centralt organ. Sådana åtgärder skulle
komma att medföra ganska avsevärda organisationsändringar. Ehuru de sakkunniga
hålla det för sannolikt att vissa fördelar kunde vinnas genom att överföra
ytterligare arbetsuppgifter, framlägges icke förslag därom. Den främsta anledningen
härtill är, att de sakkunnigas förslag om överföring allenast av
ärenden rörande utnämning och befordran gör det möjligt att utan nämnvärd
ändring i organisationen pröva en centralisering, varvid värdefulla erfaren
heter därom kunna vinnas. Visa de vunna erfarenheterna att en mera genom
gripande centralisering bör komma till stånd, torde ett ökat personalbehov
vid det centrala organet kunna täckas genom överföring av personal från örlogsstationernas
underofficersdetaljer. De sakkunnigas nu framlagda förslag medför
icke sådan ändring i arbetsuppgifterna och arbetsomfånget vid nämnda detal
jer, att en minskning av personalen vid desamma är möjlig.

Som tidigare nämnts, ha de sakkunniga föreslagit att 309 befattningar för
stamunderofficerare överföras till befattningar för högbåtsmän på aktiv stat.

Härvid ha de sakkunniga förutsatt, att högbåtsmän, som avses för vissa
av do sålunda överförda befattningarna, skola f rhålla längre yrkesutbildning
— huvudsakligen praktisk — än som för närvarande meddelas i underbefälsutbildningen.
Den ytterligare utbildningen beräkna de sakkunniga kunna
rymmas inom en tidrymd av 6 månader och bedrivas inom den utbildnings
organisation, som redan finnes vid flottan.

övergångsfrågor.

De sakkunniga beräkna, att under budgetåret 1951/52 komma att finnas
totalt omkring 1 300 stamunderofficerare. Enligt de sakkunnigas förslag erfordras
1180. Med hänsyn till underofficerarnas yrkesgrenstillhörighet be
räknas det komma att finnas överskott på underofficerare i vissa yrkesgrenar
samtidigt som det föreligger brist i andra. De sakkunniga anse att omskol

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

ning och omregistrering av underofficerare kan ske i viss utsträckning. Av
de därefter övertaliga underofficerarna beräknas omkring 110 bestrida befattningar,
för vilka de sakkunniga avsett högbåtsmän. Resten — omkring 40 underofficerare
— erfordras icke enligt de sakkunnigas förslag. De sakkunniga
föreslå, att även dessa underofficerare utnyttjas för att kompensera vakanserna
inom högbåtsmannakadern men understryker, att om svårigheter i fråga om
rekrytering av högbåtsmän skulle uppstå på grund av att mot antalet övertaliga
underofficerare svarande antal beställningar för högbåtsmän vakanthållas,
särskilda åtgärder böra vidtagas efter prövning av statsmakterna.

De sakkunniga föreslå vidare, att samtidigt med att den föreslagna ordinarie
staten för underofficerare genomföres, de övertaliga underofficerarna
överföras till särskild stat. De övertaliga underofficerarna böra enligt de sakkunnigas
mening inom sin .särskilda stat särhållas från övriga underofficerare.
De böra icke befordras till förvaltare. Till staten för övertaliga hörande
underofficer av 2. graden bör befordras till flaggunderofficer i tur med under
officer i den nya staten.

Kostnadsberäkningar.

De sakkunnigas förslag, fullt genomfört, beräknas medföra en lönekostnadsminskning
såvitt avser underofficerare med i runt tal 2 770 000 kronor i
förhållande till den för budgetåret 1950/51 fastställda staten. Beträffande
lönekostnaderna för manskap beräknas däremot en kostnadsökning med drygt
2 100 000 kronor (lönekostnaderna för 309 befattningshavare i lönegraden
Ma 3). Totalt beräknas förslaget, fullt genomfört, medföra en lönekostnadsminskning
med i runt tal 660 000 kronor.

De sakkunniga ha emellertid anfört att förslaget, därest det genomföres
under budgetåret 1951/52, kommer att medföra en lönekostnadsökning i förhållande
till lönekostnaderna för flottans underofficerare under budgetåret
1951/52 enligt nuvarande stat med i runt tal 300 000 kronor.

De sakkunniga ha med hänsyn till rådande vakanser inom nuvarande högbåtsmannakader
ansett det icke erforderligt att för budgetåret 1951/52 beräkna
några lönekostnader för den utökning av högbåtsmannakadern som föreslå
gits.

De sakkunnigas förslag om slopande av den i 33 § statens allmänna av
löningsreglemente föreskrivna särskilda ersättningen för omhänderliavande
av uppbörd beräknas av do sakkunniga, efter en viss övergångstid, medföra
en årlig kostnadsminskning av i runt tal 36 000 kronor.

I fråga om kostnaderna för sjötillägg, isbrytartillägg, beredskapstillägg
(under isbrytarberedskap), rese- och traktamentsersättningar, flyttningsersätt
ningar m. m. beräkna de sakkunniga att förslaget medför mindre kostnads
ökningar.

Under nu rådande vakanser inom underofficerskadern ha, framhålla de sak
kunniga, underbefäl beordrats att bestrida underofficersbefattningar och till
följd därav mässat i undcrofficersmäss samt uppburit sjötillägg i likhet mod

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

underofficerare av 2. graden. De sakkunnigas förslag beräknas — på grund
av överföring av befattningar till manskapskadern — komma att medföra att
kommendering av underbefäl till att bestrida befattningar avsedda för underofficerare
upphör. Härigenom ernås enligt de sakkunnigas beräkningar
mindre kostnadsminskningar.

Slopandet av 102 underofficersbefattningar medför, enligt vad de sakkun
niga slutligen anföra, kostnadsminskningar i flera andra avseenden.

Remissutlåtanden.

Behovet av en allmän omprövning av flottans personalorganisation understrykes
i flera av remissutlåtandena.

Sålunda finner chefen för marinen önskvärt, att en dylik utredning snarast
kommer till stånd ehuru under nuvarande utrikespolitiska förhållanden
stora svårigheter anses föreligga att frigöra för utredningsarbetet erforderlig
personal. I likhet med de sakkunniga anser marinchefen det icke möjligt att
inom ramen för nuvarande personalorganisation komma till rätta med vissa
av de förhållanden, som kunna tänkas inverka på trivseln ombord.

Minskningen av antalet underofficersbeställningar får som konsekvens,
framhåller marinchefen, minskade möjligheter för manskapet att nå underofficersbeställning.
Visserligen erbjudes en häremot svarande ökad möjlighet
för anställning som högbåtsman. Totalt sett, fortsätter marinchefen, torde
dock de framtida utsikter som bjudas det extra ordinarie och kontraktsanställda
manskapet enligt de sakkunnigas förslag knappast innebära sådana
fördelar, att av denna anledning en förbättrad manskapsrekrytering är att
påräkna. Marinchefen understryker särskilt, att de sakkunnigas förslag enligt
hans mening icke löser flottans personalfrågor på längre sikt. De av dem föreslagna
åtgärderna i löneförbättrande syfte anses väl motiverade men måste
betraktas som åtgärder av mer eller mindre provisorisk art, som nu få vidtagas
i avvaktan på resultatet av översyn av flottans hela personalorganisation.

Marinchefen delar helt de av de sakkunniga anförda synpunkterna rörande
marinens maskinisters förslag till omorganisation av maskinistkårema vid
marinen.

I fråga om de sakkunnigas förslag rörande förvaltarbefattningar föreslår
chefen för marinen den avvikelsen, att det bör räknas med förvaltarbeställningar
även för uppbördsmaskinister på de under byggnad varande jagarna
Småland och Halland.

Marinchefen tillstyrker den föreslagna löneförbättringen för maskintjänstehefer
på ubåtar, men anser att den endast bör utgå under sjötjänstgöring
på ubåt. Det föreslås, att för 33 av de sakkunniga föreslagna förvaltarbefattningar
får gälla vad för uppbördsmaskinist på ubåt föreslagits d. v. s. att
vikariatslöneförordnande må meddelas under tid vederbörligt fartyg är rustat.
Marinchefen anser det bör övervägas, huruvida icke befattningshavare, vilka
tillsatts medelst vikariatslöneförordnande borde få ökade pensionsförmåner i
relation till tiden för innehavda förordnanden.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 110. 37

Marinchefen föreslår att den föreslagna underofficersstaten ökas med 7
beställningar i Ma 5 och med 8 i Ma 4 avsedda för radiostyrmän.

Chefen för marinen biträder de sakkunnigas förslag rörande slopande av
ersättning till uppbördsmännen ombord samt borttagande av differentieringen
av sjötillägget inom en och samma lönegrad men framhåller att sjötilläggen
med hänsyn till penningvärdet äro för lågt beräknade och föreslår att frågan om
revision av sjötilläggsbeloppen snarast upptages till behandling. Marinchefen
avgiver dessutom vissa förslag i anslutning till dessa lönefrågor beträffande
vilka torde få hänvisas till yttrandet.

Marinchefen avstyrker bestämt de sakkunnigas förslag rörande beford
ringsenheter och anför i anslutning härtill bland annat följande.

Med av de sakkunniga föreslagen ordning skulle skapas för den berörda
personalen osäkra befordringsförhållanden, varjämte den kommer att berövas
det stöd den i den nuvarande organisationen har i personalkårchefen. Det
vore nämligen orimligt att begära att chefen för marinen skulle kunna full
göra personalkårchefs åligganden för såväl sjöofficers-, underofficers- och sjömanskårerna
och bland annat tillgodose all denna personals rätt och bästa.

Chefen för marinen anser enda alternativet till nuvarande ordning vara
en centralisering av alla personalfrågor beträffande underofficerare och manskap
till en chef, som sålunda beträffande nyssnämnd personal skulle ha de
befogenheter som i nuvarande organisation tillkommer stationschef beträffande
denne underställda personalkårer. I realiteten skulle detta innebära
att de nuvarande tre örlogsstationerna centraliserades till en. Alternativet
förutsätter en större rörlighet beträffande personalens placering än vad med
nuvarande organisation är att räkna med. Ett visst personalmotstånd torde
förefinnas mot en sådan ordning.

Av vad marinchefen i övrigt anför torde i förevarande sammanhang endast
behöva påpekas att ifrågasatta organisationsändringar enligt marinchefens
förmenande icke i sin helhet kunna verkställas i ett sammanhang utan kräva
noggrann planläggning för att först därefter successivt genomföras. Å andra
sidan, framhåller marinchefen, är det angeläget, att de förbättringar, som
förslaget innebär för personalen, redan från och med den 1 juli 1951 såvitt
möjligt effektueras. Sålunda anser marinchefen intet hinder böra möta för
inrättande av de nya förvaltarbeställningarna. Marinchefen förutsätter dock,
att det icke blir möjligt att redan den 1 juli 1951 tillsätta samtliga förvaltar
beställningar, emedan sannolikt icke alla sådana kunna tillsättas utan att:
befattningshavaren erhållit föregående för befattningen erforderlig utbild
ning. I avvaktan på att för befattningen avsedd befattningshavare tillträder
bör, föreslår marinchefen, i befattningen kommenderad beställningshavare i
lägre lönegrad åtnjuta vikariatsersättning, sjötjänstgörande beställningshavare
oberoende av föreskrifterna i statens allmänna avlöningsreglemente 31 §, B,
Försvaret, sista stycket.

Även försvarets civilförvaltning anser, att marinens personalorganisation
icke är lämpligt anpassad efter nuvarande förhållanden och vill för sin de!
förorda att en översyn snarast igångsättes. Därvid borde särskilt undersökas,
huruvida icke anledning kunde föreligga att även för marinens del skapa eu

Kungl. Mai ds proposition nr 110.

särskild personalkår för det stora antal militära beställningshavare som sysselsattes
i teknisk tjänst. Ehuru civilförvaltningen sålunda är av den uppfattningen,
att den förordade utredningen kan komma att till väsentlig grad påverka
sammansättningen av de skilda personalkårerna och därmed också frågan
om lämpliga löneställningar, anser ämbetsverket sig likväl böra tillstyrka, att
i avvaktan på en dylik utredning provisoriska åtgärder vidtagas i syfte att förbättra
befordringsförhållandena för flottans underofficerare i huvudsaklig
överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. Detta tillgodoser enligt ämbetsverkets
mening i tillräcklig utsträckning önskemålet om förbättrade befordringsförhållanden.

Behovet av en allmän omprövning av flottans befälsorganisation understrykes
jämväl av statskontoret, som däremot anför erinringar mot vissa detaljer
i de sakkunnigas förslag. Sålunda framhålles, att det skulle ha förefallit naturligare
att till utgångspunkt för värderingen och bestämmandet av antalet tjänster
taga fredsorganisationen samt att därefter undersöka i vad mån av beredskapshänsyn
en utbyggnad därutöver skulle vara påkallad.

I fråga om underofficerarnas lönegradsplacering understryker statskontoret
betydelsen av att en inplacering i lönegraderna Ma 8 och Ma 6 för marinens
vidkommande föregås av en allmän omprövning av lönesättningen för samtliga
förvaltarbeställningar inom försvaret, så att enhetliga principer komma
till användning inom de olika försvarsgrenarna.

Liksom ledamoten Rydback ställer sig statskontoret avvisande till förslaget
om att överföra 33 beställningar inom däcksavdelningen från lönegraden Ma 4
till lönegraden Ma 5.

Den särskilda ersättningen för omhänderhavande av viss uppbörd bör med
hänsyn till ersättningens ringa storlek (50 öre för dag) enligt statskontorets
mening kunna borttagas utan några särskilda övergångsanordningar.

Ämbetsverket delar de sakkunnigas uppfattning, att förhöjningen för vissa
yrkesmän av sjötilläggen bör slopas. Att vänta med reformens genomförande
i avbidan på att en motsvarande reglering genomföres för underbefälet vid
flottan förefaller statskontoret mindre välbetänkt. Enligt statskontorets uppfattning
borde förhöjningen redan nu i princip kunna slopas för alla kategorier,
om samtidigt föreskreves, att förmånen övergångsvis finge behållas av
de för närvarande därtill berättigade, så länge de kvarstå i sina nu innehavda
tjänster.

Statens lönenämnd har funnit skäl föreligga för en placering även av kassachefen
vid maxinstaben respektive vid Beigaskolorna i den högre förval tarlönegraden,
Ma 8. Lönenämnden förutsätter, att samma grunder komma att
tillämpas för bestämmandet av löneställningen av förvaltare inom samtliga
försvarsgrenar.

Lönenämnden finner för sin del, att överföringen av 33 beställningar från
lönegraden Ma 4 till lönegraden Ma 5 kan vara ägnad att väcka betänkligheter,
men vill icke motsätta sig förslaget, då någon bestämd gräns mellan befattningar
avsedda för Ma 5 och Ma 4 — såsom de sakkunniga framhållit — icke

Kungl. Maj:is proposition nr 110.

torde kunna dragas och det dessutom synes ofrånkomligt, att hänsyn tages
till önskemålet att åstadkomma likvärdiga befordringsmöjligheter inom olika
befordringsenheter.

Lönenämnden har intet att erinra mot ett borttagande av den särskilda
ersättningen för omhänderhavande av viss uppbörd. Då ersättningen är
knuten till viss befattning ombord bör densamma enligt lönenämndens
mening emellertid utgå övergångsvis allenast så länge beställningshavaren i
en följd bestrider enahanda befattning ombord som omedelbart före tidpunkten
för genomförandet av de sakkunnigas förslag.

Lönenämnden kan för sin del icke tillstyrka, att vid genomförande av utredningens
förslag de för vissa yrkesmän förhöjda sjötilläggen skola utgå
även i fortsättningen. Detta skulle medföra dubbel kompensation. Nämnden
föreslår i stället, att differentieringen av sjötillägget för underofficerarna
borttages i samband med regleringen, dock att förhöjda sjötillägg få utgå
övergångsvis så länge beställningshavare kvarstår i den beställning, han innehade
före genomförandet av förevarande förslag. Vad lönenämnden beträffande
sjötillägg anfört har avseende jämväl å isbrytar- och beredskapstillägg.
Nämnden förutsätter att differentieringen av ifrågavarande tillägg upptages
till omprövning i lämpligt sammanhang jämväl för manskapet. Detsamma
gäller för övrigt också den särskilda ersättningen för omhänderhavande av
viss uppbörd.

Lönenämnden finner förslaget att maskin tjänstchef på ubåt må förordnas
att mot vikariatslön bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänsteman i
högre lönegrad, vara ägnat att inge vissa principiella betänkligheter. Enligt
nämndens mening hade det varit önskvärt att reglera denna lönefråga genom
inrättande av beställningar för maskinisterna. Mod hänsyn till de särskilda
förhållandena inom ubåtstjänsten har lönenämnden emellertid ansett de
sakkunnigas förslag vara en godtagbar lösning.

Statens organisationsnämnd förutsätter att de sakkunnigas förslag jämkas
med hänsyn till kommande organisation av marindistrikten. Nämnden har
icke något att erinra mot att arvodestjänsterna för expeditionsunderofficerare
vid örlogsstationernas registerdetaljer utbytas mot förvaltartjänster på sätt
do sakkunniga föreslagit. Expeditionsunderofficeren vid rättsvårdsdetaljen
vid Göteborgs örlogsstation bör enligt, nämndens mening icke vara förvaltare.
Nämnden anser vidare att vissa förvaltarbefattningar vid örlogsstationerna
icke böra hänföras till lönegraden Ma 8 men att däremot kassadhefema vid
Ostkustens och Sydkustens marindistrikt motivera lön enligt lönegraden
Ma 8.

Uppbördsmännen vid Ostkustens och Sydkustens sjukvårdsmaterielförråd
böra enligt försvarets sjukvårdsstyrelse vara förvaltare i lönegraden Ma 6.

1940 Ars tjänsteförteckningslcommitté anför att kommittén ur sina utgångspunkter
ej funnit anledning till erinran mot att lönegraden Ma 6 ut
nyttjas huvudsakligen i föreslagen omfattning. Vad åter angår lönegraden
Ma 8 anses ett utnyttjande av densamma i nuvarande läge i och för sig kunna

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

föregripa tjänsteförteckningskommitténs prövning av förvaltarfrågan. Rent
begreppsmässigt förefaller det kommittén som om de tekniska befattningarna
falla utanför förvaltarproblemet i egentlig mening. Skäl kunna därför åberopas
för att betrakta frågan om dessas löneställning som ett spörsmål för sig
vid sidan av förvaltarfrågan. Kommittén vill lieller icke motsätta sig en in
placering i respektive vikariatslöneförordnande enligt lönegraden Ma 8 av
sådana hithörande beställningar med speciell ansvarsställning, vilka äro före
nade med huvudsakligen tekniska arbetsuppgifter, om det anses angeläget att
den föreliggande frågan avgöres redan vid innevarande års riksdag.

Svenska under officer sförbundet har icke blivit övertygat om att de sak
kunnigas arbete medfört de förbättringar av sjöunderofficerarnas olika förhållanden,
vilka förbundet, funnit skälig anledning förvänta. Med hänsyn till
angelägenheten av att flottans underofficerare snarast möjligt bli delaktiga
av de nu föreslagna förbättringarna, anser sig dock förbundet böra i huvud
sak godtaga de sakkunnigas förslag att tills vidare gälla i avvaktan på att den
föreslagna utredningen rörande flottans hela personalorganisation genom
föres och lägges till grund för en slutlig personalorganisation. Såsom ett
villkor för detta har dock förbundet framställt yrkande om att de av reser
vanten Nyman föreslagna uppvärderingama av vissa befattningar vinner
beaktande.

Marinens maskinbefälsförening kan icke godtaga det framlagda förslaget.
Föreningen framhåller att förslaget icke kan anses vara sådant, att däri föreslagna
åtgärder motverka avgångarna från marinens maskinbefälskårer. En
ligt föreningens uppfattning är det därför nödvändigt att frågan om maskin
befälets förhållanden upptages till förnyad behandling. I avvaktan på den
förnyade utredningen kan det föreliggande förslaget, enligt föreningens
mening, tillämpas i form av ett provisorium under förutsättning att vissa i
yttrandet föreslagna ändringar vidtagas.

Försvarsväsendets underbefälsförbund ansluter sig till den uppfattningen
att en utredning av hela personalorganisationen vid flottan är befogad och
vill särskilt framhålla önskvärdheten av att en översyn snarast kommer till
stånd rörande behovet av fast anställt underbefäl.

Beträffande överföringen av 309 befattningar från underofficerare till
högbåtsmän anför förbundet bland annat följande.

Då de sakkunniga förutsatt att särskild utbildning av högbåtsmännen blir
erforderlig vid ett genomförande av förslaget, måste detta innebära, att hög
båtsmännen framdeles skola komma att tagas i anspråk för tjänstgöring i
mera kvalificerade befattningar än hittills. Detta synes skäligen böra medföra
att en omprövning av högbåtsmännens löneställning kommer till stånd.
Förbundet anser sig därför ha anledning räkna med att det vidgade och mera
kvalificerade verksamhetsområde, som avses skola anvisas högbåtsmännen,
skall beaktas av 1949 års tjänsteförteckningskommitté vid prövningen av
tjänsteförteckningen för den militära personalen.

Förbundet anser att förbättringarna av underofficerarnas befordringsför
hållanden åstadkommits på det sättet att befordringsmöjligheterna för det

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

fast anställda underbefälet i ungefär motsvarande grad försämrats. Även om
detta utgjort anledning till tveksamhet från förbundets sida vill förbundet
icke motsätta sig förslagets genomförande, då därigenom kunna vinnas bättre
avvägda arbets- och befälsförhållanden framförallt ombord.

Svenska officer sförbundet har icke någon erinran mot det framlagda för
slaget.

Svenska maskinbefäls för bundet anser att bristen på maskinister inom
marinen mindre beror på de ekonomiska förhållandena och mera på att
maskinunderofficerarna icke få sitt krav på specialofficerskår tillräckligt be
aktat. Förbundet har därutöver anfört vissa synpunkter till frågan om lik
värdigheten mellan marinens och handelsflottans maskinister varom torde få
hänvisas till yttrandet.

Departementschefen.

Jag har i tidigare sammanhang framhållit, att de skiljaktigheter, som för
närvarande föreligga med avseende på befordringsförhållandena mellan
flottans underofficerare och motsvarande personal vid armén och flygvapnet,
i viss mån kunna ha bidragit till de betydande vakanser bland flottans underofficerare,
som nu förefinnas. Underofficerssakkunniga ha närmare undersökt
de nuvarande befordringsförhållandena för underofficerare, och av
denna undersökning kan konstateras att läget för flottans underofficerare
är påtagligt ogynnsamt. Det förslag till stat för underofficerare, som de
sakkunniga ha framlagt och som är grundat på arbetsvärdering av samtliga
underofficersbefattningar, innebär en väsentlig förbättring härutinnan. De
sakkunniga ha genom sitt värderingsarbete påvisat, att flottans underoffice
rare för närvarande icke ha den löneställning som arbetsuppgifter och ansvars
ställning i såväl krigs- som fredsorganisation motivera. Med beaktande av de
sakkunnigas värdering av arbetsuppgifter och ansvar i fredsorganisationen för
ordar jag, att de sakkunnigas förslag till statsammansättning för flottans under
officerare i huvudsak lägges till grund för förslag till riksdagen. Såsom när
mare framgår av det följande förordar jag dock vissa avvikelser från de sak
kunnigas förslag.

Marinens maskinbefälsförening har föreslagit vissa organisatoriska änd
ringar innebärande bland annat att flottans maskinister böra utbrytas ur
underoffieerskårerna och bilda en civilmilitär gren av sjöförsvaret. Jag delar
de sakkunnigas uppfattning att flottans maskinister tills vidare böra intaga
den ställning i organisationen som de för närvarande ha. Erforderliga förbättringar
torde kunna beredas dem inom underofficerskårens ram. Jag delar
de sakkunnigas uppfattning, vilken för övrigt rönt instämmande från flertalet
remissmyndigheter, att skäl föreligga för cn omprövning av flottans
hela personalorganisation. Yad här föreslås får anses vara ett provisorium
närmast i avvaktan på resultatet av befälsutredningens arbete.

Gällande personalförteckning för marinen upptager underofficersbeställ
ningar i tre lönegrader: Ma4 (underofficer av 2. graden), Ma5 (flaggunder

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

officer) och Ma6 (förvaltare). Enligt beslut av 1947 års riksdag bär i avlöningsreglementet
upptagits ytterligare en lönegrad för förvaltare, Ma 8.
Vid lönegradens inrättande lämnades emellertid öppet, i vilken omfattning
och efter vilka grunder förvaltarna böra inplaceras i den nya lönegraden.
Denna fråga har sedermera hänskjutits till 1949 års tjänsteförteckuingskommitté,
vilken har att snarast framlägga förelag i ämnet.

Marinens underofficerssakkunniga ha nu avgivit förslag om inplacering
av ett antal förvaltare i Ma 8 men framhållit, att förslaget i detta avseende
icke kan undantagas från tjänsteförteckningskommitténs prövning. I sitt
utlåtande har kommittén förklarat, att den icke motsätter sig att befattningar
med huvudsakligen tekniska arbetsuppgifter och med speciell ansvarsställning
inplaceras i respektive vikariatslöneförordnas enligt Ma 8. Med beaktande
härav kan jag biträda de sakkunnigas förslag rörande löneställningen för
uppbördsmaskinisterna på kryssarna Tre Kronor, Göta Lejon och Gotland,
sju av kontrollanterna vid örlogsvarven samt cheferna för marindistriktens
radiostationer, sammanlagt 13 befattningar. Övriga av de sakkunniga föreslagna
beställningar i Ma 8 utom de som avsetts för maskintjänstchefer på
stadsjagare och jagaren Klas Horn samt en av kontrollanterna vid Karls
krona örlogsvarvs maskinsektion torde i avvaktan på resultatet av tjänsteförteckningskommitténs
arbete böra inplaceras i Ma 6.

Med hänsyn till vad marinchefen i remissyttrandet anfört kan jag icke
utan ytterligare utredning biträda de sakkunnigas förslag att inrätta förvaltarbeställningar
för vaktbefälhavare i maskin på kryssare, maskin- och
elektrotjänstchefer på stadsjagare och jagaren Klas Hom, maskintjänstchefer
på ubåtsjaktfartyg och kustjagare, instruktionsunderofficerare vid
vissa skolor eller kurser samt eu kontrollant vid maskinsektionen vid Karlskrona
örlogsvarv. Jag kan icke heller biträda förslaget att inrätta en förvaltarbeställning
för expeditionsunderofficeren vid rättsvårdsdetaljen vid
Göteborgs örlogsstation. För samtliga nu nämnda befattningar räknar jag
med beställningar i Ma 5. Jag förordar emellertid att maskintjänstchef på
stadsjagare, jagaren Klas Horn och större ubåt under sjötjänstgöring skall
anses bestrida göromål som ankomma på beställningshavare i Ma 8 samt att
vaktbefälhavare i maskin på kryssare, maskintjänstchef på ubåtsjaktfartyg,
kustjagare och mindre ubåt och elektrotjänstchef på stadsjagare och jagaren
Klas Hom under sjötjänstgöring skola anses bestrida göromål som ankomma
på beställningshavare i Ma 6. Jag tillstyrker i samband härmed de sakkunnigas
förslag, att sjötillägg må utgå till befattningshavare i Ma G och Ma 8 med
kronor 9: 25 och 11: — vid tjänstgöring på undervattensbåt samt kronor 3: 70
och 5: 20 vid tjänstgöring på annat fartyg samt att isbrytar- och beredskapstillägg
må utgå till befattningshavare i Ma 6 med kronor 5: 20 och 8: — respektive
kronor 2: 60 och 4:—, varvid det högre beloppet inom varje grupp avser
vissa yrkesmän.

De sakkunniga ha föreslagit att befintliga förvaltarbeställningar för två
kasernuppbördsmän vid Karlskrona örlogsstation, en uppbördsman vid sjuk
vårdsmaterielförrådet i Sydkustens marindistrikt och en uppbördsman vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Hårsfjärdens örlogsdepå skola utgå. Jag biträder de sakkunnigas förslag i
detta avseende och räknar med att ifrågavarande beställningar indragas i den
mån de nuvarande innehavarna kunna placeras på andra förvaltarbeställningar
samt att fyra beställningar i Ma 5 i avvaktan härpå hållas vakanta.

Statens organisationsnämnd har i rapport rörande organisationsundereökningar
vid Sydkustens marindistrikt föreslagit att personalen inom berörda
delar av marindistriktet minskas med bland annat fem förvaltare. Av dessa
fem förvaltare har jag i det föregående på förslag av underofficerssakkunniga
förordat indragning av tre. Organisationsnämndens förslag har ännu icke
slutligt prövats. Utan att nu taga ställning till förslaget förordar jag att
föreskrift meddelas om att beträffande två förvaltarbeställningar, avsedda
den ena för kasernuppbördsman och den andra för förvaltare vid intendenturförvaltningen
vid marindistriktet, frågan om återbesättande skall prövas
vid nuvarande innehavares avgång. Då det synes möjligt att antalet förvaltarbeställningar
jämväl inom Ostkustens och Västkustens marindistrikt
på grundval av fortsatta organisationsundersökningar inom marinen kan
minskas, föreslår jag motsvarande anordning beträffande ytterligare tre förvaltarbeställningar.

Jag biträder de sakkunnigas förelag rörande ombildningen av de nuvarande
arvodesbefattningarna vid personalavdelningarna vid Stockholms och Karlskrona
örlogsstationer och vid artillerisektionen vid Karlskrona örlogsvarv till
tre befattningar för förvaltare i lönegraden Ma 6 såtillvida att befattningarna
vid nuvarande innehavares avgång böra besättas med förvaltare i lönegraden
Ma 6. Samtidigt med att ifrågavarande befattningar återbesättas med förvaltare
böra arvodesbefattningarna indragas.

Jag kan icke nu tillstyrka att i stället för en tjänsteman i lönegraden Ce 21
vid torpedinskjutningsstationen tillhörande Karlskrona örlogsvarv inrättas en
befattning för förvaltare i lönegraden Ma 6.

På grundval av underofficerssakkunnigas förslag med de ändringar jag i
det föregående förordar räknar jag för nästkommande budgetår med 13
beställningar i lönegraden Ma 8 och 99 beställningar i lönegraden Ma 6.
Härtill komma nio övergångsvis kvarstående beställningar i Ma 6. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj:t att fördela beställningarna på befattningar.
Nyinrättade förvaltarbefattningar böra besättas i den takt personalläget medgiver.

Mot storleken av den beräknade stamunderofficerskadern i övrigt har
jag för närvarande intet att erinra. Jag vill emellertid framhålla, att de fortsatta
organisationsundersökningarna inom marinen kunna föranleda jämkningar
i personalberäkningarna. Personalbehovet påverkas även av ändringar
i flottans fartygsbestånd. I detta sammanhang får jag framhålla, att någon
ökning av underofficerskadem icke bör komma i fråga med anledning av
tillkomsten av de två landskapsjagarc som nu äro under byggnad. Genom
planerad utrangering av pansarskepp kommer nämligen ett flertal beställningar
att frigöras.

Med hänsyn till alt chefen för marinen bestämt avstyrkt de sakkunnigas för -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

slag till befordringsenheter är jag icke beredd att nu förorda detsamma. Här
vid bortfalla i huvudsak de skäl, som föranlett de sakkunnigas majoritet
att föreslå en överföring av 33 beställningar i lönegraden Ma 4 till lönegrad
Ma 5. Med beaktande härav och med hänsyn till de minskningar i förvaltar
graderna, .som jag i det föregående föreslagit, räknar jag med 457 beställ
ningar i lönegraden Ma 5 och 580 beställningar i lönegraden Ma 4 sedan
underofficerskadern anpassats till den nya staten. Härtill komma 25 beställ
ningar i lönegraderna Ma 5 och Ma 4 för musikunderofficerare. Jag tillstyrker
förslaget om att öka antalet beställningar för högbåtsmän (lönegraden Ma 3)
med 309. Övergångsvis bör emellertid minskningen av underofficerskadern
respektive ökningen av högbåtsmannakadern ske successivt enligt närmare
bestämmelser av Kungl. Maj:t. I förslaget till personalförteckningar för
nästa budgetår har jag beaktat de förslag rörande underofficerskadems sam
mansättning som här framlagts.

Jag tillstyrker att den särskilda ersättningen för omhänderhavande av viss
uppbörd borttages. I fråga om övergångsanordningar ansluter jag mig i stort
sett till de sakkunnigas förslag.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att godkänna vad jag i det föregående föreslagit rörande flot
tans underofficerare.

[4.] Personalorganisationen vid de fasta maskinanläggningarna vid lägre förband
inom försvaret m. m. Vid 1950 års riksdag (prop. 196, skr. 385) fastställdes
vissa allmänna riktlinjer för lönegradsplacering av eldar-, reparatörs
och maskinistpersonal vid statsförvaltningens fasta maskinanläggningar.

I årets statsverksproposition (jfr bil. 2, För flera huvudtitlar gemensamma
frågor, p. 4) ha framlagts detaljförslag rörande lönegradsplacering av viss
eldar-, reparatörs- och maskinistpersonal, m. m. Förslaget har godtagits av
riksdagen (skr. nr 44).

Det sålunda i statsverkspropositionen framlagda förslaget grundade sig,
såvitt avser försvaret, närmast på resultatet av den översyn av personalorga
nisationerna vid de fasta maskinanläggningarna inom försvaret som fortifikations-
och arméförvaltningarna efter uppdrag företagit i samverkan med sta
tens organisationsnämnd och i samråd med försvarets civilförvaltning och som
redovisats i skrivelse den 12 oktober 1950. Till do principiella frågor som
uppkommit i ärendet — såsom beträffande anställningsformerna och lönegradsplaceringarna
m. m. — ha statsmakterna redan tagit ställning, även såvitt
avser försvaret, i anledning av förslaget i statsverkspropositionen. I förhål
lande till vad myndigheterna föreslagit innebär detta ställningstagande i stort
sett ingen annan avvikelse än att samtliga helårsanställda eldare placerats i
10 lönegraden medan myndigheterna föreslagit en fördelning på 9 och 10
lönegraderna.

I statsverkspropositionen ha, såvitt gäller försvaret, även detaljfrågorna

Kungl. Muj:ts proposition nr 110.

beträffande personalantalet vid varje anläggning reglerats, i vad avser krigsmateriel
verket och garnisonssjukhusen. Härefter återstå att reglera detaljfrågorna
beträffande fortifikationsförvaltningen samt i fråga om försvarskraftemas
maskinanläggningar. Dessa frågor behandlar jag i detta sammanhang
gemensamt.

Den nu beslutade löneregle.ringen har eu i viss mån provisorisk karaktär.
1949 års tjänsteförteckningskommittés arbete har förutsatts kunna komma att
medföra förändringar i nu beslutade löneställningar. Därjämte föreligger för
försvaret fråga om en samordning av den fasta maskintjänsten vid två
eller flera närliggande förband. Denna fråga hade i brist på närmare utredning
lämnats öppen i det förslag som myndigheterna avgåvo den 12 oktober
1950. I anledning därav hade myndigheterna där föreslagit, att den löneförbättring,
som eljest skulle utgå i form av placering i högre tjänst, i tjänster
som berördes av denna samordningsfråga skulle beredas personalen endast
i form av vikariatslöneförordnanden att bestrida göromål som eljest ankomma
på tjänstemän i viss högre lönegrad eller i form av extra anställning. Tills
vidare hade myndigheterna också beräknat normalbehovet av personal vid
anläggningar av här avsett slag i huvudsak enligt samma grunder som tilllämpats
vid fristående anläggningar.

Utredningsarbetet beträffande den s. k. garnisonsmaskinistorganisationen
har därefter fortsatts av vederbörande myndigheter — fortifikations- och
arméförvaltningarna i samverkan med statens organisationsnämnd. Full enighet
mellan myndigheterna om ett förslag i frågan har icke kunnat nås. Organisationsnämnden
har därför i en promemoria angående samordning av
den fasta maskintjänsten inom vissa av försvarets garnisoner
sammanfattat sitt förslag i ämnet. Denna promemoria ha fortifikations- och
arméförvaltningarna överlämnat med gemensam skrivelse den 10 februari 1951.
Arméförvaltningen har förklarat sig kunna ur de synpunkter detta ämbetsverk
har att företräda biträda organisationsnämndens förslag. Fortifikationsförvaltningen
däremot har ur sina synpunkter anfört erinringar mot förslaget
men ansett sig icke böra motsätta sig en samordning i viss begränsad omfattning.

Beträffande innebörden i förslaget och de däröver avgivna yttrandena torde
här i största korthet få nämnas följande.

Organisationsnämnden har ansett, att eu samordnad maskintjänst kunde
anordnas beträffande förband och enheter, där förutsättningarna härför förelåge,
utan hinder av att den militära fastighetsförvaltningens organisation
icke slutligt fastställts. Genom att frågan om personalorganisationen för den
fasta maskintjänsten kunde lösas samtidigt i cless helhet kunde man undvika
provisoriska löneanordningar och onödiga personalkostnader.

Grundtanken i systemet med samordnad maskintjänst är att personal
disponeras gemensamt för de olika enheter som omfattas av samordningen.
Den i tidigare sammanhang diskuterade frågan om ansvarsfördelningen vid en
dylik samordning föreslås skola lösas därigenom, att maskintjänsten garnisonsvis
sammanföres till en enda anläggning. Personalen, underställd en
garnisonsmaskinist, skulle disponeras gemensamt för alla förbanden. Varje
förband skulle tilldelas en mindre personaluppsättning som fast styrka. Gar

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

nisonsmaskinisten skulle vara ansluten till ett förband och underställd dess
fastighetsförvaltning men kunna i frågor som röra ett enskilt förband tillfälligt
underställas detta förbands kasernvårdsavdelning.

Organisationsnämnden föreslår samordnad maskintjänst vid vissa anlägg
ningar i Karlskrona, forten i Boden samt militärstabs- och förvaltningsbygg
naderna i Stockholm ävensom vid förband, skolor, garnisonssjukhus m. m.
på följande garnisonsorter, nämligen Boden, Umeå, Uppsala, Östersund,
Solna, Stockholm, Skövde, Karlsborg, Linköping, Eksjö och Visby.

I förhållande till det i oktober 1950 avgivna personalförslaget innebär
det nu avgivna förslaget en nettominskning med 11 tjänster. Kostnadsminskningen
har angivits till omkring 80 000 kronor.

Fortifikationsförvaltningen har varit tveksam om fördelarna med förslaget
och därjämte framhållit, att den föreliggande frågan icke kunde helt skiljas
från spörsmålet angående den lokala och regionala fastighetsförvaltningens
organisation. Ämbetsverket har dock icke velat motsätta sig en samordning
på vissa orter och enheter. Fortifikationsf örvaltningen har framlagt ett i för
hållande till organisationsnämndens till omfattningen väsentligt begränsat förslag
till samordnad maskintjänst och förutsätter därvid, att befälsförhållandena
skola instruktionsvis kunna ordnas på ett godtagbart sätt. Fortifikations
förvaltningens förslag redovisar i personal- och kostnadsminskningar i förhållande
till förslaget i oktober 1950 sex tjänster och omkring 50 000 kronor.

Statskontoret har förordat samordning i den omfattning organisations
nämnden föreslagit, under det att försvarets civilförvaltning i denna del till
styrkt fortifikationsförvaltningens förslag.

B yggriadsst yreisen har ansett nödvändiga förutsättningar för ett fullgott
ekonomiskt resultat vara, att garnisonsmaskinisten icke vore underställd mer
än en chef och att han i fråga om arbetsledning och arbetsfördelning beträf
fande all i organisationen ingående personal hade befogenhet som ansvarsmaskinist
vid en icke samordnad anläggning. Detta kunde åstadkommas en
dast med en gemensam fastighetsförvaltning. Med erinran jämväl om väokt
fråga om sammanslagning mellan det militära och civila byggnads- och under
hållsväsendet har byggnadsstyrelsen förklarat sig icke kunna tillstyrka, att
ställning tagos till det föreliggande förslaget om samordnad maskintjänst,
förrän klarhet vunnits om den militära fastighetsförvaltningens framtida
gestaltning.

Tjänstemännens centralorganisation, som i ärendet hört försvarets civila
tjänstemannaförbund och Sveriges arbetsledareförbund, har understrukit an
gelägenheten av att ansvars- och lydnadsförhållandena otvetydigt regleras, om
en omorganisation kommer till stånd.

Vid behandlingen i propositionen 1950: 196 av riktlinjerna för lönesätt
ningen beträffande här ifrågavarande personal ifrågasattes huruvida icke vid
utarbetandet av detalj förslagen jämväl, bland annat, f ortmaskinisterna
vid Bodens fästning borde bli föremål för undersökning i lönereglc
ringshänseende. I särskild bilaga till förslaget den 12 oktober 1950 upptogs
denna fråga till behandling.

För närvarande finnas beställningar i Ca 16 för åtta civilmilitära fort
maskinister, varav sju avses för Bodens fästning och eu för vissa anlägg
ningar på Gotland. Den organisation som i nämnda sammanhang föreslogs
beträffande maskin tjänsten i Bodens fästning förutsatte bland andra en
maskinmästare i 17 lönegraden och sex maskinister i 15 lönegraden. För de

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

ifrågavarande anläggningarna på Gotland föreslogs en tjänst för maskinist i
13 lönegraden. Det förutsattes vidare i detta förslag, att samtliga dessa
maskinisttjänster skulle vara civila, enär särskilda skäl för civilmilitär anställ
ning icke syntes föreligga. Förslagen om anläggningsindelning och löneställ
ningar angåvos vara provisoriska i avbidan på prövning av frågan om en sam
ordning av maskintjänsten inom fästningen i Boden.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet har i yttrande över detta förslag
yrkat, att den civilmilitära anställningsformen skulle bibehållas för fortmaskinisterna
med hänsyn till såväl freds- som krigsförhållanden, att, med
hänsyn till arbetsuppgifter utöver maskintjänsten som ankomma på denna
personal, löneställningen för personalen provisoriskt skulle bestämmas till
19 respektive 17 lönegraderna för fortmaskinisterna i Boden och, slutligt,
15 lönegraden för fortmaskinisten på Gotland, samt att tjänstebenämningen
på ifrågavarande personal i Boden skulle vara fortmaskinmästare.

I anledning av tjänstemannaförbundets framställning har chefen för armén
föreslagit, att den civilmilitära anställningsformen för fortmaskinisterna måtte
bibehållas, vilket bedömdes vara av stor betydelse ur militär synpunkt. Fortifihationsförmltningen
har heller icke haft något att erinra mot detta förslag.

I samband med frågan om samordnad maskintjänst har organisationsnämnden
beträffande anläggningarna i Bodens fästning föreslagit, att samtliga
dessa anläggningar sammanföras till en anläggning under en maskinmästare
i 19 lönegraden. Med detta förslag kunde samtliga sju maskinister
placeras i 15 lönegraden. Övrig personal beräknas till samma antal och löneställningar
som i det tidigare provisoriska förslaget. Förslaget har motiverats
med, att den tidigare beräknade organisationen icke skulle kunna tillfredsställande
tillgodose behovet av effektiv användning, vård och underhåll av
den dyrbara och militärt synnerligen betydelsefulla tekniska materielen i
forten. Den sammanförda anläggningen har klassificerats i grupp 6. Vid
klassificeringen hade nu liksom tidigare tagits hänsyn till att särskilda arbetsuppgifter
påvilade ifrågavarande personal.

Organisationsnämndens här angivna förslag har tillstyrkts av fortifikationsförvaltningen,
som föreslagit, att maskinmästaren i personellt och expo
ditionellt avseende skulle sortera under fortifikationsbefälliavaren. Chefen
för försvarsstaben har likaledes tillstyrkt förslaget.

Departementschefen.

Det förslag beträffande samordnad maskinisttjänst som statens organisa
tionsnämnd avgivit och för vilket jag i det föregående lämnat en mycket
kortfattad redogörelse innebär vissa kostnadsbesparingar i förhållande til]
det i oktober 1950 avgivna förslaget till personalorganisationer för maskin
tjänsten vid försvaret. Säkerligen kunna också med en dylik samordning
vinnas fördelar i fråga om driftsekonomi och beträffande underhåll. Med
den korta tid som stått till buds för ärendets behandling i departementet —
vissa av remissyttrandena ha varit tillgängliga mindre tid än en vecka — har

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

(let icke varit mig möjligt att ännu taga slutlig ställning till förslaget. Med
hänsyn till vad som anförts av fortifikationsförvaltningen och i vissa remissyttranden
är jag tveksam om icke skäl kunna finnas att avvakta ställningstagandet
till frågan om den militära lokala fastighetsförvaltningens framtida
organisation, innan förevarande fråga löses. Vad beträffar de befarade olägenheterna
ur personalsynpunkt med ett uppskov kan jag nämna, att försvarets
civila tjänstemannaförbund bedömt dessa olägenheter icke vara av den art
att man på denna grund skulle ha anledning att forcera frågan om garnisonsmaskinistt
j änsten.

I vart fall är jag icke beredd att i detta sammanhang framlägga något förslag
till garnisonsvis samordnad maskintjänst eller över huvudtaget samordning
av maskintjänsten i andra fall än där en gemensam fastighetsförvaltning
i övrigt redan föreligger.

Med detta mitt ställningstagande förordar jag, att på grundval av
organisationsnämndens förslag vissa jämkningar göras i det organisationsförslag
som framlades i oktober 1950.

De skäl som anförts för en samordnad maskintjänst inom Bodens fästning
synas mig starkt tala för att den av organisationsnämnden föreslagna
anordningen därstädes bör komma till stånd. Jag förutsätter, att för den
maskinmästartjänst i Ca 19 som skulle bli eirforderlig kan utnyttjas den
tjänst för övermaskinist i nämnda lönegrad som nu finnes i Boden. De nuvarande
fortmaskinisttjänsterna kunna vid nuvarande innehavarnas avgång
ersättas med tjänster i 15 lönegraden. Ur militär synpunkt torde övervägande
skäl tala för att maskinisttjänsterna vid Bodens fästning skola vara civilmilitära.
Jag biträder därför förslaget om fortsatt civilmilitär anställningsform
och föreslår i anslutning härtill att tjänstebenämningen fortmaskinist bibehålies
även för tjänsterna i 15 lönegraden.

Däremot finner jag icke skäl biträda förslaget om fortsatt civilmilitär
anställningsform för den tjänst som avses skola ersätta fortmaskinisttjänsten
på Gotland.

Jag tillstyrker vidare, att under Lv3 i Stockholm sammanföras anläggningarna
vid I l:s före detta etablissement och intendenturförvaltningsskolan,
varigenom enligt förslaget en personalminskning med två tjänster kan göras
i förhållande till oktober-förslaget.

Slutligen torde såsom också föreslagits anläggningarna vid förvaltningsbyggnaderna
på Gärdet och vid militärstabsbyggnaden böra sammanföras,
vilket i förhållande till tidigare förslag innebär en förskjutning mellan vissa
tjänster vid fortifikationsförvaltningen.

Sedan numera alltså de garnisonsorter angivits, som enligt organisationsnämndens
uppfattning ha kunnat komma i fråga till samordning beträffande
maskintjänst, respektive de förband eller enheter i övrigt angivits, som inom
en garnisonsort kunnat komma i fråga till samordning med övriga förband
inom samma ort, torde anledning icke längre föreligga att beträffande anläggningar
som sålunda icke ifrågasättas för samordnad maskintjänst behålla de

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

provisoriska anordningar med vikariatslöneförordnanden ock extra anställningsform
som i vissa fall förekomma enligt oktober-förslaget. I det följande
föreslår jag därför, att tjänster inrättas i dessa fall i enlighet med de principer
som i övrigt tillämpats i oktober-förslaget och godtagits i statsverkspropositionen.
Å andra sidan föranleder nu framlagt förslag om en vidgad
samordning av maskinanläggningar i Karlskrona, att provisorier böra införas
beträffande en del tjänster vid dessa anläggningar. Beträffande garnisonssjukhusen
har i statsverkspropositionen föreslagits provisoriska anordningar
i en del fall där i enlighet med vad nu sagts fasta tjänster hade kunnat inrättas.
Då dessa anordningar utan alltför stora olägenheter böra kunna äga
bestånd under ett budgetår, ifrågasätter jag icke nu några ändringar i vad
härutinnan föreslagits beträffande tjänster som eljest skulle ha upptagits såsom
ordinarie. Jag förutsätter, att erforderliga ändringar i dessa hänseenden
vidtagas till ett kommande budgetår.

I statsverkspropositionen behandlades också frågan om anställningsformerna
för här ifrågavarande personal. Härvid godtogs myndigheternas förslag,
vilket i fråga om tjänstemannaanställning eller anställning enligt kollektivavtal
innebar, att för all helårsanställd personal vid anläggningar som
berördes av förelagen skulle tillämpas tjänstemannaanställning. För säsonganställd
och tillfällig personal förutsattes likaså anställning som tjänsteman
kunna ifrågakomma, ehuru såsom extra. I vissa angivna fall har dock räknats
med att även anställning enligt kollektivavtal skulle kunna komma i fråga.
Vid beräkningarna i årets statsverksproposition av försvarsgrenarnas anslag
till avlöningar till viss arbetarpereonal har jag utgått från att all säsonganställd
personal av här ifrågavarande slag skulle vara kollektivavtalsanställd.
I enlighet härmed räknar jag under anslagen till avlöningar till aktiv personal
endast med löner för heltidsanställd personal men vill då framhålla, att det
alltså kan förekomma att avlöningsanslagen kunna komma att belastas jämväl
med avlöningskostnaderna för extra tillfällig eller säsonganställd personal
i maskintjänst.

Med de avvikelser som jag sålunda i det föregående angivit räknar jag
med personaluppsättningar och löneställningar vid de olika maskinanläggningar,
om vilka här är fråga, i enlighet med det förslag som myndigheterna
avgåvo med skrivelse den 12 oktober 1950. Den personal som härvid bör
beräknas under fortifikationsförvaltningens avlöningsanslag redovisar jag i
det följande vid behandlingen av detta anslag.

Vid försvarsgrenarna böra från och med budgetåret 1951/52 vidtagas följande
förändringar beträffande ordinarie tjänstemän.

Armén.

6 maskinister Ca 16 — maskinmästare Ca 19
13 maskinister Ca 16 — maskinmästare Ca 17
27 eldare av 1. klassen Ca 11 — reparatörer Ca 13
10 eldare av 1. klassen Ca 11 ■— reparatörer Ca 11

4—ans si Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 110.

Kungl. Maj ds proposition nr Ilo
Marinen.

1 eldare av 1. klassen Ca 11 — reparatör Ca 13

1 eldare av 1. klassen Ca 11 — reparatör Ca 11

1 maskinist Ca 16 indrages

Flygvapnet.

19 maskinister Ca 16 — maskinmästare Ca 19
1 maskinist Ca 16 — maskinmästare Ca 17
1 eldare av 1. klassen Ca 11 — reparatör Ca 13

19 eldare av 1. klassen Ca 11 — reparatörer Ca 11

Beträffande de nja ordinarie tjänsternas fördelning på förband m. m. får
jag hänvisa till förslaget till personalförteckningar, av vilket jämväl framgå
erforderliga förändringar beträffande extra ordinarie tjänstemän. Av
nämnda förslag framgår vidare vilka redan befintliga ordinarie eller extra
ordinarie tjänster som vid ledigblivande icke böra få återbesättas utan Kungl.
Maj:ts medgivande eller vilkas innehavare böra meddelas förordnande att
mot vikariatslön bestrida göromål i högre lönegrad.

Vad beträffar pensionerad personal i arvodesbefattningar böra
följande befattningar vid marinen indragas, nämligen en kasernmaskinist i
1:20 vid Stockholms örlogsstation samt två kasernmaskinister, tillika föreståndare
för kasernverkstad, vid Karlskrona örlogsstation.

I fråga om de extra tjänstemän, som böra finnas anställda vid försvarsgrenarnas
fasta maskinanläggnängar under budgetåret 1951/52, torde det
få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut.

De kostnadsökningar å försvarsgrenarnas avlöningsanslag som uppkomma

1 anledning av dessa personalförändringar kunna uppskattas till för armén

2 050 000 kronor, för marinen 600 000 kronor och för flygvapnet 550 000 kronor.
Ökningarna motsvaras i stort sett av begränsningar av anslagen till
avlöningar till viss arbetarpersonal.

[5.] Reservofficerare i flygförartjänst. Enligt 1942 års försvarsbeslut skulle
huvuddelen av flygvapnets reservanställda officerare vara flygförare. I övrigt
skulle reservofficerarna vara flygspanare, personal i bastjänst och personal i
intendenturtjänst. Efter tillkomsten i enlighet med beslut vid 1946 års riksdag
av yrkesgrenen stamflygförare — numera fältflygare -— har kategorien
reservofficerare i flygförartjänst, liksom kategorierna underofficerare i flygförartjänst
och värnpliktiga flygförare, varit under avveckling. Enligt beslut
vid 1948 års riksdag skola även samtliga reservofficerare i flygspaningstjänst
utgå. I stället skola tillkomma reservofficerare i luftbevakningstjänst. Behovet
av reservanställda officerare vid flygvapnet har härvid beräknats till 349, varav
104 i bastjänst, 45 i intendenturtjänst och 200 i luftbevakningstjänst.

Chefen för flygvapnet har i skrivelse den 8 februari 1951 avgivit förslag om
att övergångsvis ånyo utbilda reservofficerare i flygförartjänst. Till stöd för
förslaget har flygvapenchefen åberopat den otillfredsställande rekryteringen

Kungl. Maj:ts proposition nr 110. 51

av flygförarpersonal under de senaste åren. Chefen för flygvapnet har härom
närmare anfört i huvudsak följande.

Rekryteringen av flygförarpersonal (officerare, fältflygare och viss flygingenjörspersonal)
hade under senaste åren icke varit tillfredsställande. Det
årliga utbildningsbehovet av flygförare vid krigsflygskolan (F5), där grundläggande
flygutbildning bedreves, hade enligt 1948 och 1949 års riksdagsbeslut
beträffande flygvapnets organisation beräknats till cirka 145 utgående elever
(utom flygingenjörsaspiranter).

Antalet från F 5 utgångna elever hade varit 129 år 1948, 126 år 1949 och
97 år 1950. För närvarande vore antalet elever vid skolan 92. Bristerna i förhållande
till det beräknade behovet fördelade sig på både officersaspiranter
och fältflygare.

I fråga om följderna av det otillfredsställande rekryteringsresultåtet har
chefen för flygvapnet anfört i huvudsak följande.

Bristen på nya flygförare orsakade brist i krigsorganisationen. Denna brist
hade hittills täckts med i förhållande till den åren 1948 och 1949 beslutade
personalorganisationen övertaliga flygförarutbildade reservofficerare, aktiva
underofficerare och värnpliktiga flygförare. Dessa reservofficerare och värnpliktiga
flygförare kunde emellertid icke under dem i fred normalt åvilande
tjänstgöring (repetitionsövningar) omskolas till de nya flygplantyper, som
nu efter hand toges i bruk.

Om allvarlig brist i krigsorganisationen icke skall uppstå, måste därför
enligt chefen för flygvapnet åtgärder vidtagas för att öka tillgången på flygförarpersonal.
Förutom ökad upplysnings- och rekryteringsverksamhet, förbättring
av löneförmånerna för den flygande personalen samt omskolning av
viss icke-aktiv flygförarpersonal borde därvid i första hand ifrågakomma tillfällig
rekrytering av andra flygförare än officersaspiranter och fältflvgare.
Chefen för flygvapnet anför i anslutning härtill.

Antalet år 1951 utgående elever kunde icke ökas, då utbildningstiden vore
10 månader. För år 1952 kunde man — med utgångspunkt i det antal ynglingar
som sökt flygutbildning i år respektive det antal fältflygare, som nu
genomginge förberedande utbildning —- räkna med att högst omkring 105
elever bleve godkända i den grundläggande flygutbildningen. Fn väsentlig
brist skulle således bli resultatet. Denna brist kunde emellertid fyllas eller
minskas genom rekrytering redan i år av flygförare av annan kategori än
officersaspiranter och fältflygare. De kategorier flygförare, som härvid närmast
skulle kunna komma i fråga, vore reservofficerare och värnpliktiga flygförare.
Härvid ifrågasattes emellertid icke för närvarande någon principiell
ändring av den år 1946 beslutade organisationen.

Med hänsyn bland annat till den ogynnsamma verkan som en rekrytering
av värnpliktiga flygförare kunde befaras få på rekryteringen av fältflygare —
rekryteringsunderlaget vore i huvudsak detsamma för båda kategorierna —
borde denna utväg för närvarande icke ifrågakomma. Den grupp av ynglingar,
från vilka reservofficersaspiranter vanligen rekryterades, toges däremot för
närvarande i anspråk av flygvapnet i mycket liten omfattning. Tillströmningen
av reservofficersaspiranter i flygtjänst hade vidare under den tid, då
sådana tidigare rekryterats, varit av stor omfattning. Förfrågningar om
möjligheterna att bli reservofficer-flygförare vid flygvapnet förekomme fortfarande.
Yerkställd undersökning tydde dessutom på att intresse för anställning
funnes hos sådana ynglingar, som skulle kunna komma i fråga. Flygvapenchefen
ansåge därför, att förutsättningar funnes att kunna anställa ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

relativt stort antal reservofficersaspiranter i flygförartjänst, och att — såsom
ett provisorium — denna rekryteringsväg borde väljas för att täcka behovet
av flygförare. Då det nu vore omöjligt att bedöma, om tillräckligt antal officersaspiranter
och fältflygare kunde erhållas i fortsättningen, borde möjligheten
att täcka eventuella brister med reservofficersaspiranter hållas öppen
tills vidare även efter år 1951.

Chefen för flygvapnet hemställer i anslutning till det anförda, att reservofficersaspiranter
i flygförartjänst måtte få anställas till erforderligt antal
och att ett belopp av 10 000 kronor måtte ställas till förfogande för förberedande
rekryteringsverksamhet innevarande budgetår.

Utbildningen av reservofficersaspiranterna avses skola igångsättas sommaren
1951. Då kapaciteten vid flygskola 1 vid F 5 i år är omkring 100 utgående
elever och omkring 40 officersaspiranter och fältflygare beräknas fullfölja
den flygkurs som påbörjas innevarande år, har -samma år plats ansetts
kunna beredas för 60 reservofficersaspiranter, motsvarande med normal gallring
omkring 120 inryckande elever. Chefen för flygvapnet finner det tveksamt
om detta antal kan erhållas men anser att verksamheten bör inriktas
därpå.

Reservofficersaspiranterna avses skola utbildas under sammanlagt omkring
26 månader, varav, i överensstämmelse med vad som gäller beträffande andra,
flygförarelever, grundläggande flygutbildning omkring 10 månader och grundläggande
flygslagsutbildning omkring 12 månader. Härtill skulle komma reservofficerskurs
under 4 månader.

Premie föreslås skola utgå till reservofficersaspirant i flygförartjänst med
tillhopa 3 000 kronor, varav 1 000 kronor efter grundläggande flygslagsutbildning,
första perioden, och med 2 000 kronor efter grundläggande flygslagsutbildning,
andra perioden.

Efter antagning till reservofficerare avses vederbörande skola fullgöra
repetitionsövningar i enlighet med vad som enligt 9 § 1 mom. b. reservbefälskungörelsen
för flygvapnet (SFS 1943: 817) gäller för i flygtjänstbefattning
placerad reservanställd personal. Emellertid föreslår chefen för flygvapnet,
att repetitionsövningarna skola få delas upp i högst tre omgångar.

Chefen för flygvapnet framhåller, att ifrågavarande reservofficerare beräknas
kunna krigsplaceras som förare på den krigsflygplantyp, på vilken de erhållit
sin grundläggande flygslagsutbildning, under 1—3 år efter det att de
avslutat sin första tjänstgöring. I den mån läget nödvändiggör att vederbörande
inkallas till beredskapstjänstgöring kan denna tid förlängas genom
kompletterande utbildning eller genom omskolning till ny flygplantyp. Även
genom frivillig korttidstjänstgöring kan ifrågavarande tid utsträckas. Efter
ett antal år kunna reservofficerarna dock icke länge utnyttjas som förare i
krigsflygplan. I vissa fall anses de likväl under någon tid kunna användas
som förare i transport- eller sambandsflygplan. Slutligen måste de dock
helt sluta att flyga. De böra härvid utnyttjas i luftbevaknings- och stridsledningsorganisationen,
där personalbrist föreligger. Deras utbildning under
den första tjänstgöringen kan i viss utsträckning inriktas härför.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 110.

Någon medelsan visning för budgetåret 1951/52 utöver för samma budgetår
redan äskade anslag bär angivits icke vara erforderlig i anledning av ifrågavarande
aspirantutbildning.

Försvarets civilförvaltning bär anfört, att flygvapenchefens förslag ur kostnadssynpunkt
ingåve vissa betänkligheter, då ifrågavarande reservofficerare
efter en kostsam utbildning kunde utnyttjas i flygtjänst allenast under relativt
kort tid. Med hänsyn till föreliggande personalbrist och nödvändigheten av
att snabbt täcka denna hade civilförvaltningen emellertid intet att erinra mot
att reservofficersaspiranter i flygförartjänst finge anställas enligt de grunder,
som flygvapenchefen angivit. Civilförvaltningen hade intet att erinra mot
den föreslagna premiens storlek.

Civilförvaltningen, som inhämtat att det för innevarande budgetår äskade
beloppet, 10 000 kronor, för rekryteringsverksamhet är avsett att täcka kostnaderna
för annonsering i två omgångar i ett antal dagliga tidningar, har ansett
kostnaderna i fråga principiellt böra belasta flygvapnets expensanslag.
Ämbetsverket har emellertid inhämtat, att medel för ändamålet icke finnas
tillgängliga under nämnda anslag.

Deparl ementschefen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen ställdes kategorierna reservofficerare
i flygförartjänst, underofficerare i dylik tjänst och värnpliktiga flygförare
under avveckling i samband med att vid 1946 års riksdag fattades
beslut om att införa den nya kategorien manskapsanställda flygförare, nu
benämnda fältflygare. För tjänstgöring såsom flygförare rekryteras alltså numera
endast officerare på aktiv stat och fältflygare. Tyvärr har emellertid
såsom framgår av vad flygvapenchefen anfört denna rekrytering icke tillfört
flygvapnet tillräckligt antal flygförare, varför en allvarlig brist på flygförare
i krigsorganisationen hotar att uppstå. I detta läge synes det vara en beredskapsangelägenhet
av vikt att åtgärder vidtagas, som äro ägnade att tillförsäkra
flygvapnet en i möjligaste mån betryggande tillgång till flygförare. Härvid
synes annan utväg icke stå till buds än att i enlighet med flygvapenchefens
förslag ånyo utbilda och antaga reservofficerare i flygförartjänst. Liksom
civilförvaltningen vill jag därför trots de betänkligheter ur kostnadssynpunkt
som förslaget inger tillstyrka detsamma. Jag förutsätter härvid att anordningen
i fråga skall tillämpas endast övergångsvis i avvaktan på att rekryteringen
av flygande officerare på aktiv stat och fältflygare kan få tillräcklig
omfattning. Såsom av det föregående framgår har det antal aspiranter, som
skulle kunna antagas innevarande år, beräknats till 120.

Jag anser mig kunna godtaga vad chefen för flygvapnet föreslagit i fråga
om utbildnings- och tjänstgöringsförhållandena för ifrågavarande reservofficerare.
Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid meddela erforderliga
föreskrifter härutinnan. De bestämmelser rörande avlönings- och
pensionsförmåner m. m., som gälla för nuvarande reservofficerare vid flygvapnet,
böra givetvis tillämpas även på här avedda reservofficerare.

Kungl. Maj-.ts proposition nr Ilo.

Liksom civilförvaltningen kan jag tillstyrka, att den utbildningspremie,
som bör utgå för utbildning till reservofficer i flygförartjänst, i enlighet med
flygvapenchefens förslag bestämmes till sammanlagt 3 000 kronor.

De av flygvapenchefen angivna under innevarande budgetår uppkommande
merkostnaderna för rekryteringsverksamhet torde få bestridas av flygvapnets
anslag till rekryteringskostnader.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen

att godkänna vad jag i det föregående föreslagit i fråga om utbildning
och antagning av reservofficerare i flygförartjänst samt
om premie för dylik utbildning.

[6.] Musikorganisationen inom försvaret. Enligt gällande organisation finnas
inom försvaret i huvudsak tre olika typer av musikkårer, benämnda typ I,
II och III, med följande sammansättning.

Beställning	Lönegrad	Antal beställningar
Typ I	Tvp 11	Typ III
Musikdirektör ............................	Ma 9/7	!	1	1
Musikfanjunkare (motsvarande) ............	Ma 5	3	2	2
Musiksergeanter » ............	Ma 4	4	4	3
Musikfurirer ............	Me 1/2	6	5	4
Musikkorpraler » ............	Mha 2	4	2	1
Musikvicekorpraler och meniga (motsvarande)	Mha 1	12	7	4
	\| Särskilda
Musikelever ..............................	\| avlönings-
	[föreskrifter	6	4	4
Summa \|_	—	39	25	19

Musikkårer vid flottan av typ I ha en något annan sammansättning och bestå
av 45 man.

De olika typerna av musikkårer fördela sig på försvarsgrenarna enligt
nedan:

Försvarsgren	Antal musikkårer
Typ I	Typ 11	Typ III	Summa
Armén....................................	2	20	8	30
Marinen ..................................	2	1	3	6
Flygvapnet................................	—	—	8	8
Summa	4	21	19	44

De årliga kostnaderna för den nuvarande musikorganisationen beräknas till
7,7 miljoner kronor.

Departementschefen.

Vid anmälan av 1948 års försvarsproposition framhöll jag såsom ofrånkomligt,
att det i ett läge, då sparsamhetskraven göra sig starkt gällande,

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

måste komma under diskussion, huruvida värdet för försvaret av en institution
sådan som militärmusiken motiverar dess bibehållande i försvarsorganisationen.
Sedermera har åt 1947 års musikutredning uppdragits att utreda
frågan om militärmusikens betydelse ur allmänkulturell synpunkt.

I ett den 3 februari 1951 dagtecknat betänkande har musikutredningen
framlagt förslag rörande militärmusikens framtida ordnande. Enligt förslaget
skulle vissa musikkårer indragas, medan å andra sidan vissa musikkårer
skulle, i vissa fall avsevärt, utökas. Totalt har räknats med en kostnadsbesparing
på längre sikt om drygt en miljon kronor. Utredningsförslaget
är för närvarande föremål för remissbehandling, och det är därför icke
möjligt att nu taga ställning till detsamma.

De alltmer ökade kostnaderna för försvaret göra det emellertid angeläget
att så snart ske kan söka åvägabringa besparingar i fråga om sådan verksamhet,
som icke är av direkt betydelse för försvarets effektivitet. Jag anser
mig därför böra redan nu föreslå vissa kostnadsbesparingar inom militärmusiken.
Tills vidare anser jag mig dock icke böra föreslå någon indragning
av musikkårer i annan mån än såvitt avser K 2:s musikkår. Däremot föreslår
jag nu att vid musikkårer av typ I, II och III antalet platser för elever
minskas med respektive 3, 3 och 2 platser. Vid den modifierade typ I som
finnes vid flottan bör antalet elevplatser likaledes minskas med 3. Totalt
skulle härigenom 113 platser för musikelever indragas. Å andra sidan förordar
jag en något ändrad fördelning av beställningarna för manskap inom
musikkårerna för att därigenom skapa en lämpligare avvägning mellan beställningar
i olika lönegrader. Jag föreslår sålunda beträffande musikkårer
av typ I (dock ej beträffande flottans typ I), II och III att respektive 4, 2
och 1 volontärbeställningar ombildas till furirsbeställningar. De föreslagna
ändringarna av musikorganisationen beräknas medföra en kostnadsbesparing
på i runt tal 75 000 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare
besluta om den takt i vilken den ändrade organisationen skall genomföras.

[7.] Arméns remontinköp. Genom de av 1950 års riksdag beslutade åtgärderna
i syfte att ytterligare begränsa arméns stamhästbestånd, för vilka jag
lämnat en redogörelse vid anmälan till årets statsverksproposition (bilaga 6,
punkt 50) av anslaget Armén: Remontering, har arméns årliga remonteringsbehov
nedgått från 500 till omkring 350 hästar.

Med hänsyn till hästuppfödarnas intressen beslöt emellertid riksdagen,
att inmonteringen till och med år 1953 skulle uppehållas vid samma nivå
som tidigare, d. v. s. omkring 500 hästar per år. Härigenom uppkommande
överskott på hästar förutsattes skola avyttras, i den mån hästarna icke kunde
utackorderas såsom draghästar. Med hänsyn till de icke oväsentliga merkostnader,
som systemet med varmblodiga ackorddraghästar medför och vilka
merkostnader jag ansåg i princip icke böra belasta fjärde huvudtiteln, var
jag vid anmälan av propositionen 1950: 110 icke beredd förorda, att efter

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

1953 större antal remonter skulle inköpas än som erfordrades för att tillgodose
inmonteringen enligt arméchefens förslag, eller omkring 350. Statsutskottet
intog i sitt förenämnda av riksdagen godkända utlåtande nr 147 samma ståndpunkt.
Utskottet förutsatte därvid, att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet
följde den inverkan på betingelserna för den varmblodiga hästaveln, som
den minskade inmonteringen kunde medföra, och, därest så med hänsyn till
landets beredskap prövades erforderligt, föresloge riksdagen de åtgärder,
som kunde vara ägnade att tillförsäkra landet en tillräcklig reserv av hästar.

Sedan chefen för försvarsstaben efter samråd med chefen för armén i skrivelse
till lantbruksstyrelsen påvisat, hurusom den under senare år starkt
minskade hästaveln kunde komma att medföra allvarliga svårigheter att tillgodose
krigsmaktens och näringslivets behov av hästar i krig och framhållit
angelägenheten av att denna fråga bleve föremål för utredning, har lantbruksstyrelsen
i skrivelse den 21 februari 1951 framhållit att den låga avelsfrekvensen
komme att medföra icke blott en stark minskning av det kallblodiga
hästbeståndet utan under eu följd av år även en ogynnsam åldersfördelning
inom detsamma. Det vore fara värt att minskningen ginge så långt, att redan
under normala förhållanden brist på arbetshästar för näringslivets behov
skulle uppstå, och uppenbart vore, att i händelse av krig det disponibla hästbeståndet,
sedan arméns behov i första hand tillgodosetts, icke skulle förslå
att fylla jordbrukets under sådana förhållanden väsentligt ökade behov av
draghästar. Den kallblodiga hästavelns alltför ringa omfattning under de
senare åren vore därför en främst ur beredskapssynpunkt ytterst allvarlig
företeelse. Åtgärder, som kunde bidraga till att stimulera intresset för en
ökad hästuppfödning, förtjänade därför att övervägas och en utredning härom
syntes lantbruksstyrelsen både önskvärd och nödvändig. Styrelsen hade också
i ett till riksdagens jordbruksutskott avlämnat yttrande över två inom riksdagen
väckta likalydande motioner, nr 1:109 och II: 132, tillstyrkt en dylik
utredning.

Beträffande den varmblodiga hästaveln har lantbruksstyrelsen framhållit,
att den bedrivits i en väl avpassad omfattning för att säkerställa arméns
behov av remonter och därutöver en viss mobiliseringsreserv av ridhästar.
Den reducering av antalet till armén inköpta remonter som planerades från
och med år 1954 hade emellertid väckt mycken oro inom uppfödarkretsar, och
utsikterna för upprätthållande av halvblodsaveln i dess hittillsvarande omfattning
hade hastigt starkt försämrats. Under år 1950 minskades sålunda
antalet av statens hingstar betäckta ston med omkring 400, eller 16 %, och
antalet i aveln nyinsatta ston sjönk med icke mindre än 45 %, eller från
normalt 140 å 150 till 79. Av många tecken att döma kunde det allvarligt befaras,
att under innevarande år ännu mer nedslående resultat i detta hänseende
skulle komma att konstateras. Minskades rekryteringen av stostammen
med hälften och samtidigt, såsom troligt vore, ett avsevärt större antal i
aveln befintliga ston än normalt utmönstrades, kunde situationen inom mycket
få år förändras därhän, att till och med arméns fredsbehov av varmblodiga

Kungl. Maj:ts proposition nr 110. 57

hästar äventyrades. Det kritiska läge beträffande hästförsörjningen för krigsmakten
och näringslivet, som i händelse av mobilisering kunde förutses
såsom en följd av den kallblodiga häststockens starka minskning, skulle
därmed ytterligare förvärras. För varje häst av varmblodigt slag, som under
nämnda förhållanden toges i anspråk för krigsmakten, bleve emellertid eu
kallblodig arbetshäst disponibel för näringslivet. Redan ur denna synpunkt
vore det av stöx-sta vikt, att varmblodiga hästar i största möjliga utsträckning
kunde ställas till arméns förfogande. Därtill komme, att de till följd av
föregående användning, kroppsbyggnad, energi och »tåga» vore för armén
mer användbara i första hand för ridbruk än kallblodiga hästar, som otränade
och i regel mindre väl danade för detta ändamål sämre skulle motstå strapatserna
och hastigare förslitas. Det vore enligt lantbruksstyrelsens bestämda
åsikt av stor vikt att snabba åtgärder vidtoges i avsikt att vidmakthålla halvblodsaveln
i hittillsvarande omfattning. Erfarenheten visade att förutsättningen
härför vore att staten årligen inköpte 500 remonter och att därjämte
något 100-tal kunde avsättas genom export.

Lantbruksstyrelsen har med åberopande av det anförda hemställt, att åtgärder
måtte vidtagas i syfte att möjliggöra oförminskat inköp av remonter
jämväl efter år 1953.

Departementschefen.

Lantbruksstyrelsen har framhållit att den stora nedgången i hästavelns
omfattning är ägnad att inge ytterst allvarliga betänkligheter ur beredskapssynpunkt.
Någon ställning från statsmakternas sida till framställda förslag
om utredning beträffande de åtgärder, som böra vidtagas för att stimulera
intresset för hästaveln, har ännu icke tagits. För den händelse en dylik utredning
skulle beslutas måste det framstå såsom särskilt angeläget att den
varmblodiga hästaveln vidmakthålles i ungefär samma omfattning som tidigare
intill dess resultatet av utredningen föreligger. I detta syfte måste uppfödarna
med hänsyn till betäckningarna redan nu kunna garanteras en viss avsättning
av remonter till armén under åtminstone ytterligare ett år, eller till och med
år 1954. Efter de av statsmakterna under senare år beslutade organisationsförändringarna
inom armén erfordras numera endast 350 remonter årligen. Vid
bifall till mina i det föregående framlagda förslag om indragning av K 2,
sammanslagning av A 5 och A 8 i samband med det förra förbandets motorisering
samt motorisering av A 2 kommer remonteringsbehovet att minskas
ytterligare. Med beaktande härav kan jag icke tillstyrka att beslut nu fattas
om inköp av mer än 450 remonter under år 1954. Jag förutsätter att det
överskott av varmblodiga hästar som härigenom uppkommer skall kunna
tillföras ackorddraghästbeståndet i stället för kallblodiga hästar.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
liksdagen

att besluta, att under år 1954 omkring 450 varmblodiga remon
ter skola inköpas för arméns räkning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

[8.] Fortifikaiionsförvaitningen: Avlöningar.

Anslag NettoutgiJt

1949/50 .......................... 1475 000 1 454 419

1950/51 (statsliggaren s. 187).. 1515 000
1951/52 (förslag) ................ 1470 000

I årets statsverksproposition (Bil. 6, punkt 13) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Fortifikationsförvaltningen:
Avlöningar för budgetåret 1951/52 beräkna ett förslagsanslag
av 1470 000 kronor.

Fortifikationsförvaltningen (skr. 16/s 1950) har anfört, att erfarenheterna
från den tid ämbetsverkets verksamhet pågått givit vid handen, att en översyn
av ämbetsverkets organisation vore synnerligen motiverad. Aven hittills
bedriven försöksverksamhet beträffande den regionala och lokala fortifikations-
och byggnadsförvaltningen hade visat, att organisatoriska förändringar
borde vidtagas vid ämbetsverket. Av nämnda anledningar komme
förvaltningen att så snart ske kunde underställa statsmakternas prövning
förslag till förändringar i ämbetsverkets personalorganisation. De förslag
till personalförändringar som fortifikationsförvaltningen framlagt för budgetåret
1951/52 har ämbetsverket bedömt vara helt oberoende av en eventuell
omorganisation av ämbetsverket.

Yrkanden.

Fortifikationsförvaltningen har hemställt, att anslaget höjes med 55 200
kronor.

Ökning

1. Uppflyttningar i lönegrad.

6 amanuenser enligt reglerad befordringsgång — förste byråsekreterare
Ce 27.................................................. 4 446

* 1 kanslibiträde Ca 11 (registrator på administrativa byrån) —-

kontorist Ca 13 .................................................... 300

2 biträden för skriv- och kontorsgöromål — kanslibiträden

Ce 11................................................................ 612

2. Okade kostnader för anlitande av lantmäteriteknisk sakkunskap .. 6 000

3. Omräkning .............................................................. 43 842

55 200

Motiv.

1. Förslaget om att uppflytta sex amanuenser till förste byråsekreterare
avser fyra tjänster vid administrativa byråns fastighets- och kanslisektioner
samt två tjänster vid kasernbyrån. Som motivering för förslaget ha åberopats
huvudsakligen svårigheterna att med nuvarande låga löneställningar
behålla i tjänst personal som i tjänstgöring vid verket kvalificerat sig för
de krävande arbetsuppgifterna, särskilt vid fastighetssektionen, samt ersätta
denna personal vid avgång.

Kungl. Maj ds proposition nr 110.

Till stöd för förslaget om att till kontorist i Ca 13 uppflytta den för
registrator vid administrativa byrån avsedda kanslibiträdestjänsten i Ca 11,
vilket förslag framställts även i medelsäskandena för innevarande budgetår,
har fortifikationsförvaltningen framhållit, att för registratorerna vid befästnings-,
kasern- och byggnadsbyråerna funnes inrättade kontoristtjänster i
Ce 13. Arbetets art och omfattning motiverade, att även registratorn vid
administrativa byrån placerades i 13 lönegraden.

Även förslaget om att inrätta två kanslibiträdestjänster i Ce 11 i utbyte
mot biträdestjänster för skriv- och kontorsgöromål framställdes redan i
medelsäskandena för innevarande budgetår. Den ena av de föreslagna nya
tjänsterna är avsedd för tjänsteman som under en kontorsskrivare självständigt
för tjänstematrikeln samt uträknar avlöning för hälften av ämbetsverkets
personal och i anslutning härtill uppsätter anordningsbeslut. Den
andra kanslibiträdestjänsten är avsedd för föreståndaren för ämbetsverkets
telefonväxel. Båda de ifrågavarande befattningarna bestridas för närvarande
av ordinarie kontorsbiträden i Ca 8, vilka enligt beslut av ämbetsverket
erhållit extra tjänster i Cg 11 med avlöning från sakanslag.

2. Redan i medelsäskandena för innevarande budgetår räknade fortifikationsförvaltningen
med ifrågavarande kostnadsökning. Motivet för förslaget
är huvudsakligen önskemålet att inom rimlig tid kunna fullfölja arbetet med
omläggning och komplettering av fastighetsregistret.

3. Av ökningen ha 24 642 kronor angivits hänföra sig till löneklassuppflyttningar
och återstoden, 19 200 kronor, till kostnader för avlöningar enligt
kollektivavtal åt en helårsanställd och tre säsonganställda eldare, vilka
kostnader jämlikt de för anslaget meddelade dispositionsföreskrifterna må
bestridas av anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

I övrigt har fortifikationsförvaltningen upprepat i medelsäskandena för
innevarande budgetår framställt förslag om att till Ce 29 uppflytta eu tjänst
för arkitekt i Ce 27 med avlöning från byggnadsanslag, vars innehavare
tjänstgör å kasernbyråns utredningssektion. Till stöd för förslaget har i
huvudsak åberopats, att å sektionen även tjänstgjorde en arkitekt i Ce 29
med avlöning från ämbetsverkets avlöningsanslag och att de båda arkitekternas
arbetsuppgifter vore fullt jämbördiga i kvalitativt avseende.

I skrivelse den 2 oktober 1950 har Sveriges juristförbund gjort framställning
om uppflyttning av förenämnda sex amanuenstjänster till tjänster
för förste byråsekreterare.

Yttranden.

Försvarets civilförvaltning har för sin del funnit det vanskligt att i nuvarande
läge förorda jämkningar i fortifikationsförvaltningens personaluppsättning.
Erdigt ämbetsverkets mening borde, sedan slutlig ställning tagits till
frågan om den regionala och lokala organisationen av fortifikations- och
byggnadsförvaltningen, vilken fråga för närvarande iir under utredning, en ingående
översyn av centralorganets arbetsuppgifter och personalbehov verkställas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

I fråga om de nu föreslagna jämkningarna i personaluppsättningen liar
civilförvaltningen — med beaktande jämväl av de direktiv angående särskild
återhållsamhet, som lämnats för årets budgetarbete — icke kunnat tillstyrka
förslaget om uppflyttning av sex amanuenstjänster till förste byråsekreterartjänster
i Ce 27, även om vid bibehållande av nuvarande organisation fog i
och för sig syntes föreligga för uppflyttning av åtminstone vissa av ifrågavarande
tjänster. Civilförvaltningen har icke heller nu kunnat tillstyrka den
föreslagna uppflyttningen av en kanslibiträdestjänst i Ca 11 till kontoristtjänst
i Ca 13.

Förslaget om att utbyta två biträdestjänster för skriv- och kontorsgöromål
mot kanslibiträdestjänster i Ce 11 liar civilförvaltningen, med hänsyn
till den av fortifikationstorvaltningen vidtagna åtgärden att inrätta extra
tjänster i Cg 11 med avlöning från sakanslag och då av förut angivna skäl
försiktighet borde iakttagas med vidgad extra ordinariesättning inom fortifikationsförvaltningen,
ansett icke böra föranleda åtgärd. I avseende å löneställningsfrågan
ville civilförvaltningen emellertid framhålla, att placering i
11 lönegraden av den för avlöningsuträkning in. m. avsedda tjänsten syntes
stå i överensstämmelse med hittills tillämpade principer. Beträffande föreståndaren
för telefonväxeln framginge av en av civilförvaltningen tidigare
gjord utredning, att fortifikationsförvaltningens telefonväxel icke vore särskilt
stor vid jämförelse med andra växlar, vilkas föreståndare vore placerade
i kontorsbiträdesgraden. Mot bakgrunden härav kunde ifrågavarande
befattningshavare vid fortifikationsförvaltningen anses vara för högt placerad.

Civilförvaltningen har ansett anledning i och för sig föreligga att i löneställningshänseende
jämställa de båda arkitekttjänsterna på kasernbyråns
utredningssektion. Av förut angivna skäl vore civilförvaltningen likväl icke
beredd nu förorda en dylik åtgärd. Däremot ansåge ämbetsverket sig böra —
med hänsyn till vikten av att fortifikationsförvaltningens fastighetsregister
m. m. inom rimlig tid färdigställdes — tillstyrka, att ytterligare medel
ställdes till förfogande för att anställa lantmäteriteknisk sakkunskap.

Statens lönenämnd har ansett, att en allmän omprövning av fortifikationsförvaltningens
personalorganisation och i samband därmed av de olika
tjänsternas lönegradsplacering snarast borde verkställas. I avvaktan härpå
har lönenämnden avstyrkt förslagen om att utbyta sex amanuenstjänster
mot förste byråsekreterartjänster i Ce 27 samt två tjänster för biträden för
skriv- och kontorsgöromål mot kanslibiträdestjänster i Ce 11. Frågan om
löneställningen för registratorn på administrativa byrån har lönenämnden
ansett böra prövas av 1947 års biträdesutredning.

Lönenämnden har i anledning av fortifikationsförvaltningens åtgärd att
inrätta högre extra tjänst med avlöning från sakanslag för den med viss
avlöningsuträkning m. m. sysselsatte tjänstemannen framhållit, att enligt
nämndens mening av myndigheterna disponerade sakanslag icke borde få
anlitas för dylika löneförbättringar.

I övrigt har vad fortifikationsförvaltningen föreslagit icke givit lönenämnden
anledning till erinran.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Departem cntschefen.

Såsom fortifikationsförvaltningen själv framhållit bör en översyn ske av
ämbetsverkets organisation, lämpligen i samband med att frågan om den
lokala och regionala fortifikations- och byggnadsförvaltningens organisation
löses. Det kan icke nu bedömas, i vad mån de tjänster vid fortifikationsförvaltningen
som ämbetsverket nu föreslagit skola omregleras komma att
beröras av den omorganisation av verket till vilken en dylik översyn möjligen
kan leda. Oavsett detta är det mig emellertid, med hänsyn till att
den största återhållsamhet med löneförbättringar alltjämt måste iakttagas,
icke möjligt att tillstyrka något av de förslag till personalförändringar som
ämbetsverket nu framställt. I detta sammanhang vill jag i anslutning till
vad lönenämnden anfört framhålla, att det på områden, där avlöningsanslag
och sakanslag komma till användning för avlönande av personal och tydliga
gränser icke kunna dragas mellan det ena och det andra anslagets användningsområde,
många gånger kan vara tveksamt, om rätt anslag kommit till
användning. Det bör dock icke förekomma, att en myndighet utnyttjar sin
förfoganderätt till sakanslag för att på sätt fortifikationsförvaltningen gjort
bereda tjänsteman löneförbättring i de fall dylik förbättring icke kunnat
ernås genom framställning i vederbörlig ordning till Kungl. Maj:t om höjning
av avlöningsanslag för ändamålet. Det bör övervägas att skärpa bestämmelserna
om sakanslagens användning, där sådant förfaringssätt användes.

Jag anser mig icke heller för nästa budgetår kunna under anslaget beräkna
ytterligare medel till lantmäteriteknisk sakkunskap.

I anslutning till vad jag i det föregående under punkt 4 föreslagit beträffande
maskinistpersonalen vid försvaret räknar jag med följande personalförändringar
vid fortifikationsförvaltningen. En befintlig tjänst för maskinist i Ca 16, som blir
vakant vid utgången av budgetåret 1950/51, indrages. Följande tjänster utbytas
mot nya tjänster, nämligen en eldare av 1. klass i Ca 11 mot reparatör
i Ca 13, en maskinist i Ce 16 mot maskinmästare i Ce 19, eu maskinist
av 2. klass i Ce 12 mot maskinist i Ce 15, en maskinist i Ce 11 mot värmeskötare
i samma lönegrad och tre eldare av 2. klass i Ce 9 mot eldare i
Ce 10. Två reparatörer i Cell och två eldare i Ce 10 tillkomma. Kollektivavtalsanställda
eldare erfordras icke.

Enligt meddelade bestämmelser för byggnads- och reparationsberedskapens
förråd skola kostnaderna för avlöningar vid dessa förråd bestridas
av fortifikationsförvaltningens avlöningsanslag. Dessa avlöningskostnader,
vilka utgöras av arvoden och ersättningar till nio förrådsföreståndare och
uppgå till 7 500 kronor, har fortifikationsförvaltningen beräknat under anslaget
till byggnads- och reparationsberedskapens övningar.

Med hänsyn till den ökning av verksamheten på befästningsområdet som
avses komma till stånd bör den i statsverkspropositionen (Bil. 2, För
flera huvudtitlar gemensamma frågor) föreslagna reduceringen av avlöningskostnader
icke avse fortifikationsförvaltningens befästningsbyrå. Med till
lämpning i övrigt av principerna för denna reducering torde avlöningskost -

Kungi. Maj:ts proposition nr 110.

naderna vid fortifikationsförvaltningen böra minskas med i runt tal 33 600
kronor, vilket belopp bör fråndragas icke-ordinarieposten.

I anledning av ett ntav fortifikationsförvaltningen efter förhandlingar med
vederbörande personalorganisationer avgivet förslag bär Kungl. Maj:t genom
beslut den 8 december 1950 meddelat vissa bestämmelser rörande anställnings-
och löneförhållandena för viss icke-ordinarie personal vid fortifikationsförvaltningen.
Beslutet ansluter sig till de riktlinjer angående tjänsteförteckningsrevision
inom försvaret, som fastställts vid 1947 års riksdag.
Att beslutet meddelats först nu sammanhänger med ämbetsverkets under de
senaste åren genomförda omorganisation. Beslutet innebär, att för ett flertal
befattningshavare med extra anställning inrättats extra ordinarie befattningar
samt att även befattningshavare, som tidigare varit anställda mot arvode,
blivit inplacerade i lönegrader med rätt till extra ordinarie anställning.
Befattningshavare som placerats i högre lönegrader än 24 ha emellertid
i avvaktan på beslut av riksdagen endast kunnat erhålla extra anställning.
Sålunda ha enligt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut inrättats två befattningar
för byråingenjör i Cg 27 med avlöning från avlöningsanslag och
avsedda den ena för befästningsbyrån och den andra för kasernbyrån. Därjämte
ha med avlöning från annat anslag än avlöningsanslag inrättats dels
en befattning för förste byråingenjör i Cg 29, placerad å byggnadsbyrån,
dels ock för tidigare arvodesanställda tjänstemän en befattning för arkitekt
och tre befattningar för byråingenjör i Cg 27 med placering å byggnadsbyrån
ävensom en dylik befattning å befästningsbyrån.

Då enligt de av statsmakterna fastställda riktlinjerna extra ordinarie anställning
bör beredas jämväl de befattningshavare i 27 och högre lönegrader,
om vilka det bär rör sig, föreslår jag, att i personalförteckningen för fortifikationsförvaltningen
uppföras under respektive rubriker för extra ordinarie
tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24 två befattningar för byråingenjör i
Ce 27 med avlöning från fortifikationsförvaltningens avlöningsanslag samt en
befattning för förste byråingenjör i Ce 29, en befattning för arkitekt i Ce 27
och fyra befattningar för byråingenjör i Ce 27 med avlöning från annat
anslag än avlöningsanslag. Någon ökning av medelsbehovet under fortifikationsförvaltningens
avlöningsanslag för nästa budgetår föranledes ej härav.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit beräknar jag anslaget för budgetåret
1951/52 till 1470 000 kronor enligt följande.

Anslagsposten Avlöningar till ordinarie tjänstemän ökas med 528
kronor för utbyte av en eldare av 1. klass i Ca 11 mot reparatör i Ca 13
och med 4 000 kronor för löneklassuppflyttningar samt minskas med 6 864
kronor på grund av indragning av en maskinisttjänst i Ca 16. Posten minskas
alltså med 2 336 kronor till (465 000 — 2 336 =) i avrundat tal 460 000
kronor men kan med hänsyn till belastningen under tidigare budgetår
minskas med ytterligare 20 000 kronor till 440 000 kronor.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,
ökas med 7 500 kronor för arvoden och ersättningar åt förrådsföreståndare
till (2 160 + 7 500 =) 9 660 kronor.

Posten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ökas med

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

18 000 kronor för löneklassuppflyttningar och minskas med förenämnda belopp
om 33 600 kronor. De föreslagna förändringarna beträffande den ickeordinarie
maskinist- och eldarpersonalen föranleda icke nagon anslagsförändring.
Posten minskas alltså med 15 600 kronor till (842 000 15 600 =) i

runt tal 826 000 kronor.

Posten Rörligt tillägg kan med hänsyn jämväl till belastningen under
tidigare budgetår minskas med 11500 kronor till 157 340 kronor.

Anslagsposten Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar,
126 000 kronor, och inkomstposten Pensionsmedel, 89000kronor,
upptagas till oförändrade belopp.

Anslagsminskningen utgör 45 000 kronor.

Med hänsyn till att även den lägre extra ordinarie personalen vid fortifikationsförvaltningen
förtecknas i personalförteckning, som fastställes a''\
Kungl. Maj:t, torde anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal även för nästa budgetår kunna betecknas förslagsvis. Posten bör
emellertid liksom hittills maximeras av Kungl. Maj:t.

Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

a) på personalförteckningen för fortifikationsförvaltningen
under rubriken Tjänstemän å ordinarie stat uppföra en tjänst

för reparatör i lönegrad Ca 13 samt ur förteckningen under
samma rubrik utesluta tjänster för en maskinist i lönegrad
Ca 16 och en eldare av 1. klass i lönegrad Ca 11;

under rubriken Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än Ce 24 med avlöning från fortifikationsförvaltningens avlöningsanslag
uppföra två tjänster för byråingenjör i lönegrad
Ce 27;

under rubriken Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än Ce 24 med avlöning från byggnadsanslag uppföra eu tjänst
för förste byråingenjör i lönegrad Ce 29 samt en tjänst för
arkitekt och fyra tjänster för byråingenjör i lönegrad Ce 27;

b) fastställa följande avlöningsstat för fortifikationsförvaltningen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetaret
1951/52:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ..

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefatt ningar,

förslagsvis ....................................

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis..........................

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
................................................

5. Rörligt tillägg, förslagsvis............................

Summa kronor 1 559 000

440 000

126 000

9 660

826 000
157 340

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Särskilda upp hördsmed el:

Pensionsmedel, förslagsvis .............................. 89 000

Nettoutgift kronor 1 470 000

c) till Fortifikations]ör valt ning en : Avlöningar för budgetåret
1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 1 470 000 kronor.

[9.] Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl.

Anslag Nettoutgift

1949/50.......................... 113 500 000 116 269 208

1950/51 (statsliggaren s. 198).. 116 000 000
1951/52 (förslag)................ 122 000 000

I årets statsverksproposition (Bil. 6, punkt 25) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Armén: Avlöningar
till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1951/52 beräkna ett förslagsanslag
av 119 000 000 kronor.

Till följd huvudsakligast av förefintliga vakanser utvisa försvarsgrenarnas
allmänna avlöningsanslag lägre belastning än vad som skulle vara fallet, om
alla i personalförteckningarna för armén, marinen och flygvapnet redovisade
personalstater vore fyllda. För att såvitt möjligt erhålla överensstämmelse
mellan anslag och belastning ha anslagen för varje budgetår beräknats med
ledning av tillgängliga uppgifter om medelsförbrukningen på anslag för tidigare
budgetår. Den beräkning av medelsbehoven under dessa anslag efter genomsnittliga
löneklassplaceringar och ortsgruppsfördelning för samtlig i personalförteckningar
redovisad personal som angivits av 1945 års försvarskommitté
(jfr prop. 1948:206, s. 90 f.) tillämpas sålunda icke numera. Enligt meddelade
direktiv har även försvarets civilförvaltning för budgetåret 1951/52 beräknat
ifrågavarande anslag med ledning av tidigare medelsförbrukning.

Yrkanden.

Försvarets civilförvaltning har i anslutning till yrkanden av chefen för
armén m. fl. myndigheter föreslagit vissa personalförändringar m. m. vid
armén.

Arméchefens m. fl. yrkanden

1. Arméstabens organisation.

Överste vid generalstabskåren Ma 12 — Mo 12/

Ma 12............................................

1 biträdande ingenjör med arvode — Ce 19

1 tekniskt biträde i Ce 11 ......................

1 kansliskrivare Ca 15 — kontorsskrivare Ca 17

Anslagsförändringar vid bifall
till civilförvaltningens förslag
ökning Minskning Summa

6 228

Kungl. Majrts proposition nr 110. 65

Anslagsförändringar rid bifall till

Arméehofens m. fl. yrkanden civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Samma

1 förste expeditionsvakt Ca 11 — förrådsförman

Ca 14............................................ —

1 extra kanslibiträde överföres till extra ordinarie
anställning ............. ................. —__+ 6 228

2. Arméns krigshögskola m. m.

1 chef Ma 12 — Mo 12/Ma 12 ................ 1056

1 chef Ma 12 — Ma 11/Ma 10 ................ 1 512

3 majorer eller kaptener Ma 10/Md 9 — överstelöjtnanter
eller majorer Ma 11/10............ 7 938

1 befattning för pensionerad officer 1:29 ...... 5 668

1 fanjunkare eller sergeant Md 5/Md 4 i utbyte
mot 1 sergeant Ma 4.................... 672

1 kontorsskrivare i 17 lönegraden.............. —

1 institutionsvaktmästare Ce 11 — kansliskrivare
Ca 15...................................... —

1 tekniskt biträde Ce 11 — förrådsmästare

Ca 14............................................ —

1 kontorist Ce 13 — Ca 13 .................... —

1 förste expeditionsvakt Ca 11 — kanslibiträde

Ca 11............................................ —

1 kanslibiträde Ce 11 — Ca 11 ................ —

1 expeditionsvakt Ca 9 — vaktmästare Ca 9.. —

2 värnpliktiga — kontorsvakter ................ —

4 utbildningsarvoden ä 1800 kronor .......... — +2 486

3. Indragning av Livregementet till häst m. m.

1 övertalig förvaltarbeställning bibehålies för
Livgardesskvadronens mobiliseringscentral.. — _

4. Omorganisation av de centrala intendenturan stalterna.

1 chef för centralförrådet i Växjö 1:29 ........ 4 756 __ 475g

5. Andrad löneställning för och redovisning av

vissa skolchefer.

Chefen för pansartruppskolan Ma 10 — Ma 11/

'' Ma 10 .......................................... 1008

Chefen för arméns signalskola Ma 11 — Ma 12/

Ma 11 .......................................... 1 260

Chefen för ridskolan Ma 11 — Ma 11/Ma 10 —

1 major vid fiilttygkåren Ma 10 — chef för
arméns motorskola Ma 10 .................... — 4. 2 268

6. Befäl för garnisonskompaniet vid Svea livgarde.

1 kapten Ma 9.................................... 11 460

1 fänrik Me 4 .................................... 7 092

1 sergeant Ma 4.................................. 7 092 _ 2 724

—855 51 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr IN).

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 110.

Anslagsförändringar vid bifall

Arméchcfcns m. fl. yrkanden till civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Summa

7. Överflyttning av viss värnpliktsutbildning till

sign al trupperna.

1 kapten Ma 9.................................... 11460 «, +11 460

8. Radartjänsten.

1 kapten Ma 9.................................... 11460

1 arméingenjör av 1. graden Ce 29 ............ 14 808

1 » » 2. Ce 27 ............ 13428

Arvoden till lärare .............................. 30 000 _|_ 9 ggg

9. Fortsatt planenlig utbyggnad av arméingenjör kåren.

2 arméingenjörer av 1. graden Ce 29 — armédirektörer
av 2. graden Ca 31................ 2712

1 armédirektör Ca 30 ............................ 17 256

2 arméingenjörer Ce 24 — arméingenjörer av

2. graden Ce 27................................ 3 936

1 arméingenjör av 1. graden Ce 29............ — _ 10 608

10. Förstärkning av den tekniska tjänsten i övrigt.

2 majorer Ma 10 vid fälttygkåren — överstelöjtnanter
eller majorer Ma 11/10............ —

1 armédirektör av 2. graden Ce 31 ............ —

6 extra arméingenjörer .......................... —

1 tygverkmästare av 1. klassen Ca 21.......... 9144

1 » » » » » .......... —

1 » »2. » Ca 19.......... 8 248

3 tyghantverkare av 1. » Ca 18.......... 23 604

2 » » » » » .......... —

5 » »2. » Ca 16.......... 36 380

6 » »» » > .......... —

40 armétekniker Ca 12 .......................... 247 040

11 » » .......................... —

20 furirer.......................................... 111760

8 » ..........................................

2 radiotelegrafister Ce 16 — förste radiotele grafister

Ce 18 ................................ —

1 förste radiotelegrafist Ce 18 ..................

3 radiotelegrafister Ce 16 i stället för 3 furirer 6 276 _|_ 218 932

11. Andrad tjänstgöring för värnpliktiga läkare

m. fl.

10 sergeanter.................................. — _

12. Planenlig utbyggnad av överfurirskadern m. m.

75 överfurirer Ma 3 .......................... 463 200

63 » ................................ _

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Anslagsförändringar vid bifall till

Arméchefens ra. fl. yrkanden civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Summa

95 furirer och 20 korpraler (konstaplar)____ 580 540

64 furirer ...................................—117 340

13. Ändrat system för remontutbildningen samt

minskningen av hästantalet vid armén.

31 remontryttare Cell ...................... 182 404

7 » Ce 11—Ce 15 ..............

58 » Ce 11—Ce 13 ..............

2 hästskötare Cg 9 .......................... 10 140

65 hästskötare Ce och Cg 9 — remontdres sörer

Ce och Cg 11........................ 36 920

16 remontdressörer Cg 11—Ce 11............ —

103 remontdressörer Ce och Cg 11 och hästskötare
Ce och Cg 9 — remontdressörer

Ce 13........................................ —

2 förrådsmän (hantverkare) Cg 9............ 10 140

2 expeditionsunderofficerare 1:20 — förval t ningsunderofficerare

1:20 ................ — —145 4g4

14. Förändringar beträffande sjukvårdspersonal

m. m.

Arvoden till förbandsläkare.................. 54 750

30 bataljonsläkare vid fältläkarkåren........ 157 440

20 fältläkarstipendiater........................ 70016

3 hälsovårdsinspektörer Ce 20 vid I., III.

och IV. militärbefälsstaberna................ —

3 desinfektörer Ce 17—Ce 18 ................ —

1 över skö ter ska Ce 12 ......................._.____ 6 176 + 276 030

15. Förändringar beträffande skogvaktarpersonal.

1 skogvaktare Ca 16 vid Järvafältet — skogs mästare

Ca 19.................................. —

1 biträdande skogvaktare Ce 13 vid VII.

militärområdet — skogvaktare Ce 16........ 804

1 skogvaktare vid P 2, arvode — Ce 16 — 5 268

1 skogvaktare vid InfSS, arvode — Ce 16.. 4 362

Arvode till skogvaktare vid Marma.......... 150 10 584

16. Bevakningsarvoden.

Arvode för bevakning av arméstabens stall 650

Arvoden till tillsynsmän m. m............... 2 403

Civil vakthållning vid SignS ................ 11400 __-|- 8 347

17. Förstärkning av brandskyddet vid försvaret.

2 brandmästare Ce 16 ........................ 14 760

Arvoden till brandbefäl ........................ 17 460

Ersättningar för förlorad arbetsförtjänst vid

brandövningar ................................ 30 500 __ 4. 62 720

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Anslagsförändringar vid bifall till

Arméchefens in. il. yrkanden civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Summa

18. Befälsförhållandena i Boden m. in.

Kommendant i Bodens fästning (tillika ställföreträdande
militärbefälhavare för Yl.
militärområdet samt försvarsområdesbefälhavare
för Bodens försvarsområde) ändras
till ställföreträdande militärbefälhavare (tilllika
kommendant i Bodens fästning).

Till en ny rubrik, Fortifikationsbefälhavarstaben
i Boden, överflyttas följande tjänster
m. m., nämligen
från Yl. militärbefälsstaben
1 kontorsbiträde Ca 8, 1 expeditionsunderofficer
1: 20, 1 ingenjör Ce 22, 1 kanslibiträde
Ce 11, 1 biträde för skriv- och
kontorsgöromål;

från kommendantsstaben i Boden

1 förste montör Ca 16, 1 skogvaktare
Ca 16, 1 montör Ca 11, 2 driftingenjörer
Ce 27, 1 driftingenjör Ce 24, 1 ingenjör
Ce 22, 2 verkmästare Ce 20, 1 förrådsvaktmästare
Ce 12, 1 biträdande montör Ce 11,

2 förrådsmän Ce 9.

Till A 8 överflyttas från komniendantsstaben
6 fortväblar 1: 20, 9 vaktmästare Ce 9.

Till Bodens försvarsområde överflyttas 1 biträde
för skriv- och kontorsgöromål från
VI. militärbefälsstaben.

Övriga personalförändringar.

1 förrådsvaktmästare Ce 12 överflyttas till
Bodens försvarsområde från Tredje iu tendenturkompaniet.

.......................

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål
vid Yl. militärbefälsstaben — kanslibiträde
Ce 11 ............................

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål vid
fortifikationsbefälhavarstaben — kansli -

biträde Ce 11 ............................ 936

1 kanslibiträde Ce 11 vid fortifikationsbefälhavarstaben
överföres från sakanslag 6 228
1 montör Ca 11 vid fortifikationsbefälhavarstaben
— förste montör Ca 16____ 1 464

+ 8 628

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Anslagsförändringar vid bifall till

Arméchefens in. fl. yrkanden civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Summa

19. Personalförändringar vid rationaliserade

truppförband.

1 förrådsvaktmästare vid I 15 Cg 12 —

Ca 12...................................... —

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål

vid 116 uppföres på personalförteckning —

128 förrådsvaktmästare Ca, Ce ooh Cg 12 —

förrådsförmän Ca, Ce och Cg 14 ...... —

27 förrådsmän Ce 9 — förrådsförmän Ce 12 —

26 biträden för skriv- och kontorsgöromål

— kanslibiträden Ce 11 ................ — —

20. Förändringar i övrigt beträffande förråds och

vaktpersonal m. fl.

Arméns underofficersskola.

1 förste vaktmästare Ce 11 — förman

Ce 12......................................

1 förste vaktmästare Ce 11 — kanslibiträde
Ce 11............,.........................

1 vaktmästare Ce 9 — kanslibiträde Ce 11 —

2 vaktmästare Ce 9 — hantverkare Ce 9 —

5 vaktmästare Ce 9 — förrådsmän Ce 9 —

3 vaktmästare Ce 9 — hästskötare Ce 9 —

Krigsskolan.

2 förste vaktmästare Ce 11 — förmän Ce 12 —

1 vaktmästare Ce 10 — garageförman Ce 12 —

1 vaktmästare Ce 11 —förste vaktmästare

Ce 11....................................... —

1 förrådsmän Ce 9 — förrådsförmän Ce 12 —

1 förrådsmän Ce 9 — kanslibiträde Ce 11 —

2 vaktmästare Ce 9 — hantverkare Ce 11 —

3 vaktmästare Ce 9 — hantverkare Ce 9 —

2 vaktmästare Ce 9 — förrådsmän Ce 9 —

Infanteriets kadettskola.

2 vaktmästare Ce 10 — förste vaktmästare

Ce 11...................................... - _

21. Förändringar i övrigt beträffande kontors personal.

1 kanslibiträde vid IV. militärbefälsstaben
Cg 11 — Ce 11 .......................... -

3 biträden för skriv- och kontorsgöromål

vid I. och IY. militiirbefälsstaberna
uppföras på personalförteckning ......

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Anslagsförändringar vid bifall till

Arméchefens m. fl. yrkanden civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Summa

144 biträden för skriv- och kontorsgöromål

— kontorsbiträden Ca 8 ................ — _

22. Övriga personalförändringar m. m.

1 sergeant Ma 4 vid arméhundväsendet —
fanjunkare, styckjunkare eller sergeant
Md 5/4 ...................................... 138

12 fänrikar...................................... 80 640

Indelt manskap .............................. 2 000

övrig extra personal ............... 50 000

Tillfälligt anställd personal.................. 130 000

Civila lärare .................................. 10000

Personalvårdsassistenter .................... —

Mobiliseringslottor .......................... 36 700

Uppbördsmedel .............................. 1 400 000 i 444 19g

23. Det fortsatta genomförandet av rationaliseringen av stabs- och förvaltningstjänsten
vid lägre truppförband vid armén kan beräknas medföra följande
personalförändringar fr. o. m. budgetåret 1951/52:

F1—P3. 12 förvaltare ..................................... 6 fanjunkare.....................................	Ökning Minskning-	Summa
... 91 728	40 824
3 furirer.........................................		17 892
2 pensionerade officerare 1:29 ............... 17 pensionerade underofficerare 1:20 .........	... 9 512	45 866
10 kanslibiträden Ce 11......................... 21 förrådsmän Ce 9 ............................. 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål ...	... 57 240 ... 108108	13 068	+ 148 938
A 1, A 3 och A 9. 12 förvaltare ..................................... 6 styckjunkare .................................	... 91 728	40 824
3 furirer..........................................		17 892
3 pensionerade officerare 1: 29 ............... 15 pensionerade underofficerare 1: 20 .........	... 15 636	48 300
9 kanslibiträden Ce 11......................... 8 förrådsmän Ce 9 ............................. 3 biträden för skriv- och kontorsgöromål ...	... 53 757 ... 41712	13 068	+ 82 749
Lvl och Lv3. 7 förvaltare ..................................... 4 styckjunkare ................................. 9 pensionerade underofficerare 1: 20 .........	... 55 076 ... 28 000	27 431
6 kanslibiträden Ce 11......................... 2 förrådsmän Ce 9 ............................. 10 biträden för skriv- och kontorsgöromål ...	... 35 352 ... 10 592	44 300	+ 57 289

Kungl. Ma]ds proposition nr 110

Ökning Minskning

Lv é.

3 förvaltare ........................................ 22 932

2 styckj ankare .................................... 16 776

1 furir.............................................. 6000

2 pensionerade underofficerare 1: 20 ............ 6 100

3 kanslibiträden Ce 11............................ 17 172

1 förrådsman Ce 9 ................................ 5 148

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål..........4 356

24. Sammanslagning av A 5 och A 8 m. m.

1 kårchef Ma 12 ........................ 19 272

1 major eller kapten Ma 10/9.......... 16 752

6 kaptener Ma 9 ........................ 88 848

2 löjtnanter Ma 7........................ 22 920

3 fänrikar Me 4.......................... 21 276

2 förvaltare Ma 6........................ 16 632 *

5 styckjunkare Ma 5 .................... 45 540

3 sergeanter Ma 4 ...................... 24 948

2 överfurirer Ma 3 (i hovslagartjänst).. —

1 bataljonsveterinär Ca 23 (indrages

vid vakans)............................

12 furirer Me 2/1, 17 konstaplar Mha2

och 13 vicekonstaplar och meniga

Mha 1 .................................. 183 048

10 befattningar för pensionerade underofficerare
1: 20 ........................ 35 680

1 kontorist Ca 13........................ 7 092

1 köksföreståndare Ca 12 .............. 7 392

2 kanslibiträden Ca 11.................. 12 456

1 biträdande köksföreståndare Ca 10

överföres till 119 .....................

2 förrådsvaktmästare Ce 12 (1/4 1952),
6 remontryttare Cell, 7 biträden för
skriv- och kontorsgöromål (varav 5
1/1 1952), 2 ekonomibiträden Ce 3,

10 ekonomibiträden Ce 2 ............ 124 278

Beställningar för 1 major Ma 10, 3 kaptener
Ma 9, 1 löjtnant Ma 7, 3 styckjunkare
Ma 5 och 3 sergeanter Ma 4

tillföras A 9 ............................ 120 588

Beställningar för 1 kapten Ma 9 och

1 löjtnant Ma 7 tillföras A 6.......... 24 444

2 kaptensbeställningar tillföras Bodens

försvarsområdesstab .................. 29 616

1 tygofficer 1: 29.......................... .....................6 668

Summa kostnadsökning kronor

Summa

1 724

-353 138
1 718 227

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Motiv.

1. Arméstabens organisation. Armécliefen har upprepat sitt tidigare framförda
yrkande om utbyte av den å staten för generalstabskåren uppförda, för
chefen för sektion I vid arméstaben avsedda beställningen för överste i Ma 12
mot beställning för överste i Mo 12 eller Ma 12. Till stöd för förslaget har
arméohefen framhållit angelägenheten av att i möjligaste mån bibehålla kontinuitet
å sektionschefsbefattningen samt därutöver anfört, att det sannolikt
komme att bliva aktuellt att till regementschefer i Mo 12 under nästa budgetår
utnämna yngre officerare än den, som avsåges för sektionschefsbefattningen
från och med den 1 oktober 1950. Civilförvaltningen, som redan föregående
år tillstyrkt arméchefens då föreliggande förslag, har icke funnit anledning
att nu intaga annan ståndpunkt i ärendet. Med beaktande av de för
årets budgetarbete meddelade direktiven har ämbetsverket dock ansett sig
icke böra för närvarande räkna med det ifrågasatta utbytet.

Genom beslut den 28 juli 1950 har Kungl. Maj:t medgivit anställande mot
arvode vid arméstaben av en biträdande ingenjör, avsedd för en nyinrättad
bilddetalj. Arméchefen har anfört, att behovet av personal för bär avsedd
verksamhet, vilken komme att för nästa budgetår få minst samma omfattning
som för närvarande, vore stadigvarande. Personalbehovet utgjordes av en
kompaniofficer, en biträdande ingenjör i Ce 19 och ett tekniskt biträde i
Ce 11. Härvid förutsattes, att tecknings- och retuscharbetet liksom nu utfördes
i allmänna marknaden. Den biträdande ingenjören vore avsedd som
layoutman i fråga om bokframställning medan det tekniska biträdet avsåges för
layoutverksamhet i samband med tillverkningen av bildband.

Då en väl ordnad bildtjänst måste vara av stor betydelse för utbildningsarbetets
rationella bedrivande, särskilt i betraktande av nu gällande utbildningstid
för de värnpliktiga, tillstyrker civilförvaltningen, att de båda föreslagna
extra ordinarie tjänsterna inrättas.

Förslaget om utbyte av en tjänst för kansliskrivare i Ca 15 på arméstabens
expedition mot en tjänst för kontorsskrivare i Ca 17 har civilförvaltningen
alltjämt icke kunnat biträda av följande skäl. Även om, på sätt aiméchefen
nu framhållit, vederbörande tjänsteman genom omorganisationen av
arméledningen kommit att få mera omfattande och måhända också mera kvalificerade
arbetsuppgifter sig ålagda, torde med hänsyn till att ifrågavarande
expedition förestås av en expeditionsofficer, arbetsuppgifterna icke vara av
den självständiga natur, som förutsättes för en kontorsskrivare i 17 lönegraden.

I avvaktan på resultatet av 1947 års biträdesutrednings arbete har ej heller
statens lönenämnd varit beredd tillstyrka nyssnämnda förslag.

Innehavaren av tjänsten för förste expeditionsvakt i Ca 11 har sedan den
1 juli 1948 varit förordnad att bestrida göromål, som ankomma på förrådsförman
i Ca 14. Med hänsyn härtill har civilförvaltningen ansett sig böra räkna
med att en tjänst för förrådsförman i Ca 14 tillkommer i utbyte mot expeditionsvaktstjänsten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Civilförvaltningen tillstyrker, att den extra tjänst för kanslibiträde, som
enligt Kungl. Maj:ts beslut får finnas vid arméstaben och vilken avses för
handsekreterare åt arméchefen, utbytes mot extra ordinarie tjänst i samma
lönegrad.

2. Arméchefen har avgivit förslag om sammanslagning av krigshögskolan
(KHS) och artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS) till eu arméns krigshögskola
(AIvHS), samt av de vid AIHS för närvarande förlagda truppslagsofficersskolorna
till en artilleri- och ingenjörofficersskola (AIOS). Förslaget
innebär i stort sett realiserande av de förslag, som framförts av arméns offieersutbildningskommitté
och vilka sedan upptagits av 1945 års försvarskommitté,
dock att med hänsyn till rådande lokalbrist den av nämnda kommittéer
föreslagna sammanslagningen av samtliga truppslagsofficersskolor till en
gemensam truppslagsofficersskola (ATOS) måst begränsas att avse de officersskolor
—- artilleri-, luftvärns-, ingenjör- och signalofficersskolorna — som
för närvarande äro förlagda i anslutning till AIHS.

I personellt hänseende innebär förslaget viss utökning av lärarpersonalen
i förhållande till den vid de nuvarande skolorna anlitade. Det för kontorsgöromål
m. m. vid de nya skolorna erforderliga personalbehovet avses i stort sett
skola tillgodoses inom ramen för nuvarande kontorspersonal vid KHS och
AIHS. Vissa förändringar i löneställningarna föreslås dock.

Beträffande de jämkningar i personalstatema, som vid bifall till förslaget
avses skola komma till stånd från och med den 1 juli 1951, har arméchefen
anfört, att någon utökning av antalet officersbeställningar för här ifrågavarande
ändamål icke borde genomföras för budgetåret 1951/52. Däremot har
arméchefen föreslagit ändringar i löneställningen för skolcheferna samt för
tre lärare. För befattningen såsom expeditionsföreståndare vid den blivande
AKHS föreslås en ny beställning för fanjunkare eller sergeant. Samtidigt
borde en sergeantsbeställning vid kavalleriet indragas. Slutligen föreslås vissa
jämkningar beträffande expeditions- och förvaltningspersonalens tjänstebenämningar
och löneställningar från och med den 1 juli 1951.

Beträffande chefsbefattningarna innebär förslaget omvärdering av de nuvarande
båda befattningarna i Ma 12 till en befattning i Mo 12 eller Ma 12
och en befattning i Ma 11 eller Ma 10. Till stöd för detta förslag har chefen
för armén anfört bland annat följande.

I enlighet med försvarskommitténs förslag hade chefen för AKHS placerats
i alternativt Mo 12 eller Ma 12. För chefen för den av kommittén förordade
utbildningsanstalten ATOS, dit arméns samtliga truppslagsofficersskolor
skulle sammanföras, hade kommittén räknat med en överste i Ma 12
eller överstelöjtnant i Ma 11. Denna alternativa löncställning syntes för hög
för chefen för AIOS med hänsyn till skolans reducerade omfattning och i
jämförelse med övriga truppslags- eller tjänstegrensvisa skolor. Beställningen
borde därför uppföras i alternativt Mall eller Ma 10.

Även om frågan om chefstjänstemännens löneställning för närvarande är
föremål för behandling, anser civilförvaltningen sig kunna förorda, att föreliggande,
förslag genomföres.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

Förslaget att i utbyte mot tre beställningar i Ma 10 eller Ma 9 inrätta motsvarande
antal beställningar i Ma 11 eller Ma 10 står i överensstämmelse
med försvarskommitténs förslag härutinnan, såvitt avser förste lärare i taktik
och stabstjänst samt i ballistik, konstruktions- och materiellära. Arméchefen
föreslår samma löneställning även för förste läraren i strategi och krigshistoria
och motiverar förslaget i dess helhet med nödvändigheten av att de
viktigaste ämnesgrupperna representeras av förste lärare med långvarig erfarenhet
från undervisning vid högskolan.

Civilförvaltningen har ansett de anförda skälen för en dylik anordning beaktansvärda,
och vill därför icke motsätta sig att det föreslagna utbytet kommer
till stånd.

Mot den föreslagna indragningen av en arvodesbefattning för redogörare
och bibliotekarie har civilförvaltningen intet att erinra.

Som föreståndare för högskolans expedition erfordras en väl kvalificerad
person för att i tillräcklig utsträckning befria adjutanten från expeditions
arbetet. Skäl kunde tala för samma löneställning som för expeditionsföreståndare
vid rationaliserade förband — förvaltare. Tills vidare föreslås dock
fanjunkare eller sergeant genom överförande av en stat från ett förband.

Civilförvaltningen, som med hänsyn till arten av arbetsuppgifterna på
den föreslagna tjänsten lika med arméchefen anser, att för densamma bör
avses militär beställningshavare, tillstyrker att en beställning för fanjunkare
eller sergeant tillkommer för AKHS. Civilförvaltningen räknar med att i
samband härmed en sergeantsbeställning utgår vid kavalleriet.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har yrkat, att den föreslagna beställningen
för fanjunkare eller sergeant vid AKHS skulle utbytas mot en
befattning för kontorsskrivare i 17 lönegraden.

I fråga om den civila personalen innebär förslaget uppflyttning av tjänster
för en institutionsvaktmästare och ett tekniskt biträde, båda i Ce 11, till respektive
kansliskrivare i Ca 15 och förrådsmästare i Ca 14 samt ändrade tjänstebenämningar
för de i nu gällande personalförteckning upptagna tjänsterna för
förste expeditions vakt i Ca 11 respektive expeditionsvakt i Ca 9, vilken sistnämnda
för närvarande är vakant (jfr not till vederbörlig personalförteckning).
Slutligen föreslås, att i stället för värnpliktiga anställas två kontorsvakter.

Civilförvaltningen finner det vanskligt att nu taga ställning till frågan om
den lönegradsplacering som bör ifrågakomma för här avsedd personal. Med
hänsyn härtill och i betraktande av för budgetarbetet gällande direktiv är
civilförvaltningen icke för närvarande beredd räkna medel för de föreslagna
lönegradsuppflyttningarna. Däremot har ämbetsverket icke något att erinra
mot att tjänsterna för förste expeditionsvakt och expeditionsvakt utbytas mot
tjänster för kanslibiträde i Ca 11 och vaktmästare i Ca 9. Med föreslagen
ordinariesättning av en kontorist- och en kanslibiträdesbefattning anser civilförvaltningen
tills vidare böra anstå.

Årméchefens förslag beträffande armékrigshögskolan innebär vidare, att

Kungl. Maj ds proposition nr 110.

4 utbildningsarvoden ä 1 800 kronor tillkomma utöver de 15 dylika arvoden
som nu disponeras för KHS och AIHS. Civilförvaltningen vill icke tillstyrka
ytterligare utbildningsarvoden vid armén men förutsätter, att de lärare, för
vilka utbildningsarvoden sålunda icke finnas disponibla, skola erhålla timarvoden
enligt gällande bestämmelser.

3. Indragning av Livregementet till häst in. in. Enligt en till personalförteckningen
för ordinarie tjänstemän under intendenturkåren fogad not skola
tre beställningar för förvaltare i Ma 6, som blivit övertaliga vid indragningen
av K 1 och genom intendenturutbilclningens omförläggning, indragas vid närmast
uppkommande vakanser (jfr prop. 1949: 135, s. 70, och 1950:110, s. 51).
En av dessa beställningar utnyttjas övergångsvis för intendenturförrådsförvaltare
vid Livgardesskvadronen. Då den mobiliseringscentral, som skall
uppsättas vid Strömsholm, icke beräknas kunna komma till stånd på flera
år, föreligger alltjämt behov av en intendenturförrådsförvaltare vid skvadronen.
I anledning härav föreslår civilförvaltningen, att förenämnda not ändras
därhän, att två beställningar för förvaltare skola indragas vid uppkommande
vakans och en beställning indragas när mobiliseringscentralen flyttat till
Strömsholm.

4. Indragningen är en följd av omorganisationen av de centrala intendenturanstalterna.

5. I samband med sitt förslag om att organisera eu arméns krigshögskola
har arméchefen berört frågan om löneställningen för cheferna vid arméns
uthildningsanstalter och därvid anfört följande.

Försvarskommittén, som ägnat frågan om utbildningsanstalterna stort intresse,
hade strävat att åstadkomma ett enhetligt system i fråga om lönegradsplaceringen
av skolcheferna. Kommitténs tanke var, att chefen för den
främsta utbildningsanstalten, armékrigshögskolan, skulle vara överste i Mo 12
eller Ma 12, medan cheferna för de grundläggande skolorna, krigsskolan och
arméns underofficersskola ävensom de stora skjutskolorna, signalskolan och
arméns truppslagsofficersskola (ATOS), borde vara överstar i Ma 12 eller
överstelöjtnanter i Ma 11. Som chefer för återstående truppslags- eller tjänstegrensvisa
skolor avsågos överstelöjtnanter i Ma 11 eller majorer i Ma 10.
Utmärkande var sålunda de alternativa löneställningarna för samtliga chefer.
Härigenom ville kommittén skapa större urvalsmöjlighet till dessa viktiga
befattningar samt förutsättningar för att cheferna skulle kunna kvarstå längre
tid på sin post.

Olägenheten med att alternativa löner icke funnes för vissa skolchefer
komme att bli kännbar redan nästa budgetår. Önskvärt vore därför att redan
från och med den 1 juli 1951 genomföra de av försvarskommittén föreslagna
löneställningarna för skolchefer. Chefen för armén hade emellertid ansett
sig böra för budgetåret 1951/52 påyrka ändrad löneställning endast för cheferna
för signalskolan, pansartruppskolan och ridskolan. Såväl för budgetåret
1949/50 som 1950/51 hade föreslagits, att chefen för signalskolan skulle
placeras i lönegrad Ma 12 eller Mall och chefen för pansartruppskolan i
Mall eller Ma 10. Som motiv härför åberopades — förutom försvarskommitténs
uppfattning och kravet på kontinuitet — att organisatoriska förändringar
och den under de senaste åren utvidgade utbildningsverksamheten
ökat ifrågavarande skolors omfattning och betydelse i sådan utsträckning,
alt eu höjning av chefslönerna var befogad. Nästa budgetår måste byte ske

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

på chefsposterna vid såväl signalskolan som pansartruppskolan, om löneställningarna
icke dessförinnan ändrades. För att undvika denna olägenhet, som
vore särskilt framträdande för dessa skolor till följd av pågående utbyggnad,
borde alternativa löneställningar införas. Den sammanlagda kostnadsökningen,
2 700 kronor, kompenserades av att beställningen för chefen för ridskolan
i Ma 11 föresloges skola utbytas mot en beställning i Ma 11 eller Ma 10
samt att beställningen för chefen för AIHS (Ma 12) skulle utbytas mot en
beställning för chefen för AIOS, i alternativt Ma 11 eller Ma 10.

Förslag att införa alternativa beställningar för cheferna för signalskolan
och pansartruppskolan ha tidigare tillstyrkts av civilförvaltningen. Trots den
återhållsamhet, som civilförvaltningen i årets medelsäskanden nödgats iakttaga
vid bedömandet av förslag om höjda löneställningar, har ämbetsverket
likväl med hänsyn till de särskilda skäl som arméchefen anfört ansett sig böra
räkna med ifrågavarande utbyten.

Mot den föreslagna jämkningen i löneställningen för chefsbefattningen vid
ridskolan har ämbetsverket intet att erinra. Icke heller har civilförvaltningen
något att invända mot att en beställning såsom chef för motorskolan i Ma 10
tillkommer på särskild personalförteckning för nämnda skola i utbyte mot en
majorsbeställning på fälttygkårens stat.

6. Förslaget om att vid 11 inrätta en kaptensbeställning för chefen för
garnisonskompaniet biträder civilförvaltningen och räknar med att personaluppsättningen
för garnisonskompaniet därvid bör minskas med en fänriksbeställning
och en sergeantsbeställning.

7. Efter förslag av chefen för försvarsstaben ökades från och med budgetåret
1950/51, i samband med överflyttning av viss värnpliktsutbildning till
signalförbanden från försvarsväsendets radioanstalt, signaltruppernas pcrsonalstat
med en löjtnant, en fanjunkare och två sergeanter, samtidigt som antalet
officers- och underofficersbeställningar vid anstalten minskades. Samtidigt
föreslogs emellertid, att en beställning för kapten eller löjtnant (ur
signaltrupperna) vid radioanstalten skulle utbytas mot eu beställning för
militärassistent (kapten ur armén, marinen eller flygvapnet). Detta förslag
bifölls icke utan beställningen indrogs.

Arméchefen har nu framhållit, att, då behovet av militärassistent vore ofrånkomligt,
en kapten ur signaltrupperna måst kommenderas att tills vidare
tjänstgöra såsom militärassistent. Enär en dylik anordning icke förutsatts
vid beräkningen av antalet kaptensbeställningar vid signaltrupperna, hade
ifrågavarande kommendering oförmånligt inverkat på befälsläget vid signalregementet.
Med hänsyn härtill har chefen för armén föreslagit, att en kaptensbeställning
skulle tillkomma vid signaltrupperna.

Civilförvaltningen tillstyrker förslaget.

8. Luftvärnsinspektören är målsman för radartjänsten inom armén. Såsom
biträde vid handläggning av radarfrågor måste han förfoga över sakkunnig
personal. Arméchefen har tidigare räknat med att denna personal
skulle utgöras av en regementsofficer (chef för arméns radarskola), en kompaniofficer
och en radaringenjör. Då alla kompaniofficersbeställningar vid

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 110.

luftvärnet tidigare icke varit besatta, har arméchefen hittills endast yrkat på
tillkomsten av ifrågavarande regementsofficer och ingenjör. Detta förslag har
bifallits av statsmakterna (jfr prop. 1949:135, s. 61—62).

Arméchefen har nu återkommit till frågan om att inrätta förenämnda
kompaniofficersbeställning. Enär alla kaptensbeställningar vid luftvärnet
komme att vara besatta från och med den 1 oktober 1950, borde behovet av
en radarutbildad officer vid arméstabens luftvärnsavdelning tillgodoses
genom att ytterligare eu kaptensbeställning inrättades vid luftvärnet. För
befattningen måste nämligen avses kvalificerad officer med god militär skolunderbyggnad
(högskola) och tillräcklig mognad.

Med hänsyn till radartjänstens betydelse för armén anser civilförvaltningen
skäl tala för att tillmötesgå arméchefens förslag i denna del.

1949 års riksdag fattade principbeslut om att en arméns radarskola skulle
organiseras. Bland annat tillkom förenämnda beställning för skolchef på
luftvärnets stat. Skolan är för närvarande provisoriskt organiserad i anslutning
till arméns signalskola men teknisk lärarpersonal saknas. Denna ersättes
av tillfälligt tjänstgörande ingenjörer ur arméförvaltningens tygavdelning
och tillfälligt anställda civila lärare. Detta system har, enligt vad arméchefen
anfört, medfört betydande nackdelar. Det ständiga ombytet av lärare
hade omöjliggjort stadga och kontinuitet i undervisningen. Genom svårigheten
att erhålla tillfälliga lärare kunde sådana icke anställas med hänsyn
till lämplighet. Antalet lärare bleve till följd av att var och en tjänstgjorde
endast ett begränsat antal timmar mycket stort, vilket försvårade verksamhetens
planläggning och genomförande. Arméförvaltningens tygavdelning
hade belastats mycket hårt genom att ingenjörer måst tagas i anspråk för
lärarverksamhet till förfång för det ordinarie arbetet. En strängt restriktiv
hållning från avdelningens sida hade därför varit erforderlig och redan gjort
sig gällande. Systemet bleve mycket dyrbart, enär de tillfälliga lärarna vore
timavlönade (kronor 8—11:50 per timme). För budgetåret 1948/49 uppginge
kostnaderna för lärararvoden vid radarskolan till 30 000 kronor. För budgetåret
1949/50 såväl som för budgetåret 1950/51 kunde minst samma kostnad
förutsättas.

Med anledning av dessa omständigheter föreslår arméchefen, att en beställning
för arméingenjör av 1. graden och en beställning för arméingenjör
av 2. graden tillkomma, avsedda för radaringenjörer och lärare vid radarskolan.
Tills vidare borde beställningarna uppföras som extra ordinarie.

Civilförvaltningen har, med hänsyn såväl till radartjänstens betydelse som
till de kostnader som äro förknippade med den nuvarande undervisningen vid
radarskolan och svårigheterna att tillgodose skolans lärarbehov, ansett skäl
tala för en förstärkning av arméingenjörkåren. Enligt vad civilförvaltningen
inhämtat avses att nämnda skola skall förläggas till Göteborg. Vid bifall härtill
syntes de nuvarande svårigheterna att anskaffa lärare för radarundervisningen
komma att ytterligare öka, om icke — utöver chefen för skolan —
särskild personal avsåges för ändamålet. Civilförvaltningen tillstyrker där -

78 Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

för att arméingenjörkåren utökas med de föreslagna ingenjörsbeställningarna
för radarskolan.

9. Arméingenjörkårens slutläge fastställdes preliminärt av 1948 års riksdag.
Genom beslut av 1949 och 1950 års riksdagar utökades detta slutläge
med — förutom den i det föregående omnämnde radaringenjören vid arméstabens
luftvärnsavdelning —- fem motoringenjörer, varav två för infanteriregementen
med särskilt stor motorfordonspark (115 och 118) samt tre för
kustartilleriförsvaren. Efter förslag i prop. 1950:110 inrättades därjämte en
beställning för arméingenjör av 1. graden i Ce 29 för vissa utbildningsfrågor
inom arméingenjörkårens ledning. Det förutsattes dock, att antalet ordinarie
arméingenjörsbeställningar enligt det preliminära slutläget icke skulle utökas
genom tillkomsten av denna beställning, som därför borde frigöras för
indragning, innan detta slutläge uppnåtts.

Arméchefen föreslår, att vid arméingenjörkåren planenligt tillkomma två
ordinarie beställningar för armédirektörer av 2. graden i utbyte mot 2 extra
ordinarie beställningar för arméingenjörer av 1. graden. En beställning för
armédirektör i Ca 30 kan utgå. Förslagen tillstyrkas av civilförvaltningen.

För de tre för kustartilleriförsvaren avsedda motoringenjörsbeställningar,
som tillkommit på arméingenjörkårens personalförteckning från och med budgetåret
1950/51 och därvid tills vidare placerats i Ce 24, hade tidigare funnits
inrättade tjänster vid marinen med avlöning från sakanslag i Ce 27. Sedan
arméöverdirektören hemställt, att i två av tjänsterna före den 1 juli 1950
anställda tjänstemän finge bibehållas vid oförändrad löneställning, föreslår
nu civilförvaltningen, att två av ifrågavarande tre beställningar för arméingenjör
i Ce 24 övergångsvis utbytas mot samma antal beställningar för
arméingenjör av 2. graden i Ce 27. I särskild not borde därvid angivas, att
beställningarna vid nuvarande innehavarnas avgång skola hänföras till 24
lönegraden.

Chefen för marinen har hemställt, att en för marinförvaltningen avsedd
beställning för motoringenjör måtte tillkomma på arméingenjörkårens stat.
Detta förslag hade framlagts även för innevarande budgetår men föranledde
då ingen åtgärd. Med hänsyn till den ställning statsmakterna sålunda tagit
till frågan, räknar civilförvaltningen icke nu med den föreslagna förändringen.

10. Arméchefen har i fråga om tillgodoseendet av personalbehovet i övrigt
för den tekniska tjänsten inom armén anfört i huvudsak följande.

Oberoende av eventuella blivande förändringar i arméns fredsorganisation
kunde redan nu förutses, att den tekniska tjänsten inom armén komme att
ställa allt högre krav på den fast anställda personalens kvalitet och medföra
ett ökat personalbehov. Arméns fortskridande motorisering bidroge kraftigt
härtill liksom också pågående anskaffning av alltmer komplicerade vapen och
dyrbar teleteknisk materiel för spaning (radar), eldledning och sambandstjänst.
Den tekniska tjänsten inom armén ledes främst av fälttygkårens och
arméingenjörkårens personal. Den av 1941 års försvarsutredning föreslagna
utökningen av fälttygkåren hade ännu icke lett till resultat. Detta hade medfört
ogynnsamma befordringsförhållanden inom fälttygkåren med därav följande
rekryteringssvårigheter och andra olägenheter. Med hänsyn till på -

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

gående förvaltningsutredning borde några förändringar av fälttygkårens stat
i vad avser personal placerad inom den centrala förvaltningen (arméförvaltningens
tygavdelning) icke nu genomföras. Organisationen av den regionala
förvaltningen inom militärbefälsstaberna syntes emellertid icke komma att
påverkas av de förslag, som förvaltnmgsutredningen komme att framlägga.
Ansvaret för vård och underhåll av den tygmateriel och ammunition till ett
värde av åtskilliga hundra miljoner kronor, som användes för utbildning
eller förrådsförvarades vid förband och försvarsområden inom varje militärområde,
ålåge under militärbefälhavaren närmast stabstygofficeren vid militärbefälsstaben.
Beställningarna för stabstygofficer vore uppförda i lönegrad
Ma 10 (major). Stabstygofficerarna beräknades sålunda icke erhålla
överstelöjtnantsbeställning i motsats till vad fallet vore beträffande de vid
samma staber placerade stabsintendenterna ur intendenturkåren. Enligt beräkningsgrunderna
i 1942 års försvarsbeslut skulle av de sistnämnda tre vara
överstelöjtnanter och fyra majorer. Vid en jämförelse mellan en stabstygofficers
och eu stabsintendents arbetsuppgifter och ansvar inom ett militärområde
kunde den förstnämnde ingalunda anses stå tillbaka för den senare.
Även av detta skäl borde därför staten för fälttygkåren i ett slutläge ändras
så att tre majorsbeställningar vid fälttygkåren utbyttes mot tre överstelöjtnantsbeställningar.
Tills vidare ville dock arméchefen inskränka sig till att
upprepa sitt för innevarande budgetår framförda yrkande, att två majorsbeställningar
borde utbytas mot beställningar för alternativt överstelöjtnant
eller major.

Med hänsyn till vårt lands begränsade möjligheter i främst ekonomiskt
avseende kunde den militärtekniska forskningen i Sverige icke bedrivas utan
en nära anknytning till motsvarande verksamhet i andra länder. Detta förutsatte,
att i de länder, som härvidlag främst komme i fråga, tillgång funnes
på tekniskt sakkunnig och erfaren svensk personal i attachéställning. Av
skilda orsaker vore det vidare nödvändigt för vårt land att anskaffa militär
materiel från andra länder. Jämväl av denna anledning vore det av synnerlig
vikt, att i dessa länder funnes tekniskt väl utbildad personal, som ägde förutsättningar
att medverka till lämpliga inköp. Det vore därför angeläget att
till vissa svenska beskickningar i utlandet knyta väl kvalificerade arméingenjörer
(armédirektörer) såsom biträdande militärattachéer för militärtekniska
ärenden. På grund av Förenta Staternas förhärskande ställning i här ifrågavarande
avseenden borde en biträdande militärattaché för militärtekniska
ärenden anställas vid ambassaden i Washington från och med budgetåret
1951/52, under det att anställande av motsvarande befattningshavare vid
andra beskickningar kunde anstå i avvaktan på de erfarenheter, som kunde
vinnas genom nämnde attachés verksamhet. En extra ordinarie beställning
för armédirektör av 2. graden bordo därför tillkomma från och med den
1 juli 1951.

I samband med behandlingen av arméingenjörkåren har arméchefen även
berört frågan om kårens rekrytering. För att säkerställa rekryteringen av
den nuvarande arméingenjörkåren har Kungl. Maj:t medgivit, att utöver de
ordinarie och extra ordinarie beställningarna må finnas sex extra arméingenjörsbeställningar,
avsedda såsom rekryteringsbefattningar, till dess en
rekrytering aspirantvägen lämnat önskat resultat. Sådant resultat beräknades
emellertid komma att nås först efter cirka 5 år. De sex »utbildningslönema»
vore emellertid, anför arméchefen, icke tillräckliga för att även

Kungl. Maj:ls proposition nr Ilo.

täcka behovet av aspiranter till de nja arméingenjörsbeställningar inom arméförvaltningen,
som enligt vad arméchefen inhämtat komme att föreslås av

1946 års militära förvaltningsutredning. För detta ändamål har arméchefen
efter samråd med 1946 års militära förvaltningsutredning föreslagit, att antalet
»utbildningslöner» för budgetåret 1951/52 utökas med sex.

Reparationer och underhåll av tygmateriel samt utbildning av fast anställd
och värnpliktig personal (mekaniker) i reparationstjänst handhaves i första
hand av personal tillhörande tygstaten. Efter förslag av 1944 års manskapsutredning
fastställde 1947 års riksdag eu plan för utvidgning av denna stat.
Med avseende på denna personal anför arméchefen i huvudsak följande.

Utbyggnaden av tygstaten hade av olika anledningar fördröjts. Främst
hade åberopats svårigheten att rekrytera nytillkommande beställningar.
Denna svårighet vore emellertid numera helt undanröjd. Ännu fattades emellertid
6 beställningar för tygverkmästare, 64 för tyghantverkare och 48 för
armétekniker, medan 55 furirsbeställningar ytterligare skulle indragas. Föreliggande
planer på reduceringar av antalet fredsförband hade också åberopats
som skäl för att alltjämt iakttaga en viss försiktighet vid den fortsatta
utbyggnaden av tygstaten. En eventuell minskning av antalet fredsförband
komme emellertid icke att innebära någon minskning av materielstocken.
Denna komme dessutom att bliva allt mer tekniskt komplicerad, vilket ökade
reparations- och vårdbehovet i såväl fred som krig. Av samma skäl måste
den för reparationstjänsten i fält avsedda värnpliktskontingenten (mekanikerna)
ökas, även om det totala antalet värnpliktiga i krigsorganisationen
av olika anledningar skulle minskas. Behovet av instruktörer för mekanikerutbildning
komme sålunda att stegras. Hantverkarpersonalen inom tygstaten
vore vidare i betydande utsträckning avsedd att utgöra stomme i krigsorganisationens
fältreparationsförband. Även sedan staten blivit utbyggd enligt

1947 års riksdagsbeslut, täckte den icke behovet av arbetsledande personal
vid dessa förband. Detta vore desto mer betänkligt som behovet av föregångsmän
vid reparationstjänsten i fält stegrats genom att de värnpliktiga
mekanikerna numera endast erhölle utbildning under 9 månader mot förut
12, samtidigt som materielen blivit tekniskt svårare att komma till rätta med.
Det vore därför i framtiden snarare nödvändigt att utöka tygstaten utöver
det avsedda slutläget än att reducera den. Chefen för armén vidhölle därför
sitt tidigare framlagda förslag, att tygstaten skulle utbyggas i första hand
till det av 1947 års riksdag fastställda slutläget. Detta innebure, att för budgetåret
1951/52 borde tillkomma 3 tygverkmästare, 16 tyghantverkare och 51
armétekniker, medan 28 furirsbeställningar kunde indragas.

På personalförteckningen för 8 1 finnas bland annat uppförda tio tjänster
för radiotelegrafister i Ce 16, avsedda två för huvudstationen för arménätet
vid S 1, två för Bodens radio och en för envar av I.—III. och Y.—VII. militärbefälsstaberna.
I samband med behandlingen av personalbehovet för teknisk
tjänst har arméchefen upprepat sitt föregående år framförda förslag, .„tt två.
av nämnda tjänster, avsedda den ena för huvudstationen för arménätet och
den andra för Bodens radio, skulle uppflyttas till tjänster för förste radiotelegrafist
i Ce 18. Vidare borde vid signalskolan inrättas tre radiotelegrafistbefattningar,
en i Ce 18 och två i Ce 16. Vid bifall härtill kunde tre furirsbeställningar
vid S 1 indragas. Till stöd för förslaget har arméchefen åberopat

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

svårigheterna att behålla de vid armén utbildade telegrafistema i konkurrens
med den civila marknaden och flygvapnet, där vissa telegrafister hade
högre löneställning än motsvarande befattningshavare inom armén, trots att
arbetsuppgifterna måste betecknas som helt överensstämmande.

I anledning av vad arméchefen sålunda anfört i fråga om personal i teknisk
tjänst har civilförvaltningen framhållit att behovet av dylik personal
helt naturligt måste vara avhängigt av befintliga materielmängder. Ju mer
materielen ökas såväl kvantitativt som i komplicerat avseende desto större
krav måste ställas på den personal som skall handhava materielen. Civilförvaltningen
inser till fullo vikten av att för den tekniska tjänsten kunna avse
personal till sådant antal och med sådana kvalifikationer att materielens
rätta handhavande och vård icke eftersättas. Det måste självfallet i detta
sammanhang också beaktas, att armén under de närmaste åren torde komma
att tillföras ytterligare materiel i betydande omfattning. Mot bakgrunden av
dessa förhållanden ställer ämbetsverket sig i princip förstående till de nu
framförda jrkandena. Emellertid torde såväl det nuvarande statsfinansiella
läget som den omständigheten, att frågan om avvägningen av kostnaderna för
försvarets olika behov är föremål för särskilda överväganden, böra föranleda,
att viss återhållsamhet iakttages även i här förevarande avseende. Civilförvaltningen
har ansett sig böra bedöma de framförda förslagen efter de normer
som angivits i direktiven för årets budgetarbete.

Civilförvaltningen har tidigare tillstyrkt förslaget om ändrad löneställning
för två majorer vid fälttygkåren. Av nyss anförda skäl räknar ämbetsverket
emellertid icke nu med bifall till förslaget. I

I anledning av förslaget att utöka arméingenjörkåren med en beställning
för biträdande militärattaché ifrågasätter civilförvaltningen, om icke tills
vidare detta personalbehov bör, såsom fallet för närvarande är inom marinen,
kunna tillgodoses genom kommendering av lämplig beställningshavare inom
ramen för befintliga arméingenjörbeställningar.

I fråga om förslaget om ytterligare »utbildningslöner» vid arméingenjörkåren
anser civilförvaltningen, att resultatet av militära förvaltningsutredningens
arbete bör avvaktas, innan ställning tages härtill.

Tygstatens utbyggnad anser civilförvaltningen jämväl i fortsättningen böra
ske med iakttagande av samma försiktighet som hittills. Civilförvaltningen
har därför vid anslagsberäkningarna utgått från att följande beställningar tillkomma,
nämligen 1 tygverkmästaro av 1. klassen i Ca 21, 1 tygverkmästare
av 2. klassen i Ca 19, 3 tyghantverkare av 1. klassen i Ca 18, 5 tyghantverkare
av 2. klassen i Ca 16 samt 40 armétekniker i Ca 12, d. v. s. 50 beställningar
mot begärda 70. Antalet furirsbeställningar bör härvid minskas med 20. I
detta sammanhang föreslår civilförvaltningen, att i särskild not till personalförteckningen
angivas de beställningar vid tygstaten, som äro avsedda för
tygförval tningsskolan.

6—355 m Bihang till riksdagens protokoll 1911. 1 sand. Nr Ilo.

Kungl. May.ts proposition nr Ilo.

Civilförvaltningen, som tidigare tillstyrkt förslag om ändrad löneställning
för radiotelegrafister, räknar i förevarande sammanhang med utbyte av tre
furirsbeställningar mot tre befattningar för radiotelegrafist i Ce 16. Däremot
anser civilförvaltningen sig icke kunna i nuvarande läge tillstyrka lönegradsuppflyttning
för de redan befintliga radiotelegrafisterna.

11. 1948 års värnpliktskommitté föreslog, att de värnpliktiga läkarnas
m. fl. soldat- och befälsutbildning i fortsättningen skulle uppdelas på tre omgångar
under sommarmånaderna i stället för som tidigare endast två omgångar
under längre tid. Motivet härför var främst att underlätta de värn
pliktigas studier vid högskolorna. Det ökade befälsbehovet vid trängtrupperna,
som skulle bli en följd av de föreslagna anordningarna, beräknades
av kommittén till 10 officerare, 10 underofficerare och omkring 40 underbefäl.

I kommandoväg ha bestämmelser utfärdats angående ifrågavarande utbildnings
uppdelning på tre omgångar i enlighet med värnpliktskommitténs för
slag. I skrivelse den 28 september 1950 har chefen för armén föreslagit åtgärder
för att tillgodose det ökade befälsbehovet.

Arméchefen har därvid anfört, att utbildningsläget vid trängregementena
för närvarande är synnerligen pressat till följd av stora vakanser i subaltemofficersgraden
och bland underbefälet. Åtgärder borde därför vidtagas för att
åtminstone behålla den befälskader som nu disponeras. För 26 furirer med
underofficerskompetens vid trängtruppema funnes under innevarande budgetår
endast 15 sergeantsbeställningar disponibla. Med hänsyn till det ogynnsamma
befordringsläget för 11 av dessa furirer samt de goda utsikterna på
den civila arbetsmarknaden anser arméchefen att det finns risk, att dessa
furirer begära avsked. Med anledning härav och då möjlighet finnes att omgående
med kompetent personal besätta de 10 sergeantsbeställningar, varav
behov föreligger, har arméchefen föreslagit, att som ett första steg till tillgodoseende
av det ökade befälsbehovet antalet sergeantsbeställningar vid
trängtrupperna fr. o. m. 1 juli 1951 utökas från 144 till 154.

12. Arméchefen har föreslagit, att överfurirskadern — frånsett överfurirer
i hovslagartjänst — skulle planenligt utbyggas med 141 beställningar. Antalet
överfurirer i hovslagartjänst vid kavalleriet föreslås minskat med 3 i anledning
av minskningen i antalet stamhästar. Förslaget innebär, såsom föl
jande tabell utvisar, att sammanlagda antalet överfurirer skulle komma att
uppgå till 1 403 mot 1265 för innevarande budgetår, eller en nettoökning med
138 beställningar.

Arméchefen har erinrat om departementschefens uttalande i propositionen
1950: 110 (s. 55), att vid en eventuell begränsning av fredsorganisationen
bland annat ett antal befattningar i inre tjänst avsedda för äldre överfurirer
skulle kunna uteslutas och i anslutning härtill anfört bland annat följande.

Det vore otvivelaktigt, att en reducering av antalet fredsförbund i personalhänseende
främst komme att hänföra sig till personal i stabs- och förvaltningstjänst,
eftersom krigsorganisationens numerär och därmed den årliga

Kungl. Alaj:is proposition nr 110.

Truppslag m. m.

.Budgetåret

950/61	1951/52
481	538
1171)	120»)
89	102
171	195
119	132
51	60
24	26
1993)	216»)
4	4
2	2
6‘)	64)
2	2
1265	1403

Infanteriet ...............................................

Kavalleriet ...............................................

Pansartrupperna...........................................

Artilleriet.................................................

Luftvärnet ...............................................

Ingenjörtrupperna.........................................

Signaltrupperna...........................................

Trängen...................................................

Infanteriskjutskolan .......................................

Ridskolan.................................................

Arméns jägarskola.........................................

IV militärområdet.........................................

Summ a

1) varav 60 hovslagartjänst

2) > 57 »

s) » 81 sjukvårdstjänst

4) 5 1 för Kiruna-Jokkmokks försvarsområde.

värnpliktskontingentens storlek förutsattes oförändrad och följaktligen behovet
av truppinstruktörer vore minst lika stort som förut. Emellertid hade
under de senaste åren ett ytterligare behov av överfurirer i inre-tjänstbefattningar
framkommit. Sålunda borde för varje förband avses en överfurir för
skötseln och vården av de utbildningsanordningar som på senare tid tillkommit
såsom ett led i effektiviseringen av väropliktsutbildningen. Överfurirer
vore vidare väl lämpade som chefer för bevakningstjänst vid regementena,
vilken tjänst för att mbespara övningstid borde bestridas av portvakter jämte
bevakningshundar i stället för såsom nu av värnpliktiga. Den frivilliga befälsutbildningen,
som ledes av försvarsområdesstabema, krävde tillgång till
biträdande instruktörer och till personal för att utföra målanordningar m. m.
vid övningarna. Härför vore överfurirer särskilt lämpade liksom för befattningar
som garageförmän vid försvarsområdesstabema. Såsom bilförare vid
militärbefälsstaberna borde, såsom arméchefen tidigare framhållit, användas
överfurirer. Med hänsyn till det behov av överfurirer, som sålunda förelåge
och då inrättandet av dylika beställningar verksamt syntes hava bidragit
till den under de senaste åren förbättrade manskapsrekryteringen, ansåge
arméchefen, att överfurirskadem borde utbyggas i planenlig takt. Efter den
utökning som nu föreslås återstå ytterligare två budgetår, innan slutläget
nåtts. Under ettvart av dessa förutsättas omkring 130 beställningar tillkomma.

Civilförvaltningen anser det tveksamt, om de av arméchefen nu redovisade
nya behoven av överfurirer äro av sådan art, att de överhuvudtaget böra tillgodoses
med den relativt dyrbara arbetskraft, som överfurirer utgöra. Med
hänsyn härtill kan civilförvaltningen i avvaktan på resultat av pågående försvarsutredning
icke förorda, att överfurirskadem vid armén för budgetåret
1951/52 utbygges med större antal beställningar än för innevarande budgetår,
oller alltså 75.

För budgetåret 1950/51 fastställd personalförteckning för armén upptager,
med undantag för musikmanskap och furirer i beställningsmannatjänst vid
tygstaten, följande antal beställningar för icke-ordinarie manskap, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

2 731 furirer, 1054 korpraler (konstaplar) och 2 049 vicekorpraler (vicekon
staplar) och meniga. Arméchefens förslag till manskapsstater för budgetåret
1951/52 innebär i stort sett en fortsatt begränsning i enlighet med vad 1944
års manskapsutredning föreslagit i sitt vid 1947 års riksdag prövade förslag
till åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten.
Med hänsyn till förutsatt minskning av antalet stamhästar har föreslagits
eu avsevärd minskning av antalet furirer i hovslagartjänst.

Vid K1 finnas budgetåret 1950/51 tio furirsbeställningar. Dessa skola
efter hand reduceras till sex. Chefen för armén föreslog för innevarande budgetår,
att bevakningstjänsten inom IV. militärbefälsstabens etablissement
skulle övertagas av fyra vaktmästare. Departementschefen ansåg sig icke
kunna upptaga detta yrkande vid 1950 års riksdag, medan däremot statsutskottet
rekommenderade, att åtgärder vid behov skulle vidtagas för att lösa
ifrågavarande bevakningsproblem. Såsom en provisorisk lösning föreslår nu
chefen för armén, att antalet furirsbeställningar vid K1 tills vidare bibehålies
vid 10, varigenom fyra furirer kunde avdelas för bevakningstjänsten.

Utöver den planenliga reduceringen kunna på sätt i det föregående anförts
tre furirsbeställningar indragas vid S 1 under förutsättning, att tre tjänster
för radiotelegrafister tillkomma vid signalskolan.

Arméchefen har haft i uppdrag att närmare överväga den i propositionen
1950:110 (s. 61) behandlade frågan om begränsning av sergeants- eller fuiirskadrerna
i anledning av att de rationaliserade förbanden tillförts nya förvaltarbeställningar.
I anledning härav har arméchefen anfört, att han i princip
anslöte sig till den i förenämnda proposition uttalade tanken, att här
avsedd minskning skulle gå ut över antalet furirer i stället för sergeanter.
Arméchefen har emellertid erinrat, att i samband med pågående organisationsförsök
angående den regionala och lokala fortifikationsförvaltningen tvekan
uppstått, huruvida en av de nya förvaltarbeställningama, nämligen den
för kasernförvaltare avsedda, i fortsättningen skall ingå i organisationen.
Med hänsyn härtill har arméchefen föreslagit, att indragningen av furirsbe
ställningar vid rationaliserade förband tills vidare skulle begränsas till en
beställning per förband.

Arméchefens förslag i fråga om extra ordinarie manskap innebär, att antalet
minskas för furirer med 159 till 2 572 och för korpraler (konstaplar)
med 20 till 1 034, medan antalet vicekorpraler (vicekonstaplar) och meniga
bibehålies oförändrat, 2 049.

Civilförvaltningen, som förordat, att ökningen av antalet överfurirer begränsas
till 75, har föreslagit, att minskningen av furirsbeställningarna begränsas
till 95.

13. Det förändrade utbildningssystem för remonter, som tillämpas sedan
hösten 1947, innebär att remontutbildningen vid förbanden avkortats från tvåårig
till att omfatta endast ett år. Härigenom har antalet befattningshavare
för hästarnas skötsel och vård vid förbanden kunnat successivt nedbringas.
I enlighet med förslag av arméchefen räknar civilförvaltningen med att an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

talet remontryttare i Ce 11 minskas vid kavalleriet med 4 till 58 och vid
artilleriet med 17 till 17. I anledning av förslag av arméchefen, att dressyranstalten
vid Herrevadskloster skall indragas från och med den 1 juli 1951,
kan antalet remontryttare (vid kavalleriet) nedbringas med ytterligare 10.

Ett förslag av försvarets civila tjänstemannaförbund, att vid varje förband
med remontutbilclning skulle tillkomma en förste remontryttare i Ce 15
i utbyte mot en remontryttare i Ce 11, kan icke tillstyrkas av civilförvaltningen
liksom icke heller förslag, att övriga remontryttare skulle uppflyttas
till 13 lönegraden.

För närvarande finnas för utbildning och skötsel av hästar vid remontdepåema
tjänster för 38 remontdressörer i 11 lönegraden, varav 25 extra ordinarie
och 13 extra, samt 67 hästskötare i 9 lönegraden, varav 46 extra ordinarie
och 21 extra.

Annéchefen har utgått från att jämväl under budgetåret 1951/52 skola utbildas
500 remonter enligt samma grunder som för innevarande budgetår. Det
sammanlagda behovet av remontdressörer och hästskötare beräknar arméchefen
till 103 mot för närvarande 105. I fråga om löneställning och anställningsform
för här avsedd personal har annéchefen anfört i huvudsak följande.

Remontdressörer och hästskötare utförde i huvudsak samma arbetsuppgifter.
Olikheterna i benämning och avlöning hade därför väckt missnöje och
försvårat personalens rationella utnyttjande. Med anledning härav, ville
arméchefen föreslå, att ifrågavarande personalgrupper sammanfördes till en,
nämligen remontdressör Ce 11. Före slutlig anställning skulle dock vederbörandes
lämplighet prövas under en 3-årig aspiranttid i Ce 9. Då 16 av de
nu såsom extra tjänstemän anställda remontdressörerna och häst-skötarna erfordrades
under tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1954, syntes det skäligt,
att de erhölle de med extra ordinarie anställning förenade förmånerna. Huvuddelen
av denna personal utgjordes för övrigt av till remontdepåema överförda
f. d. remontryttare Ce 11, som blivit övertaliga vid förbanden och av
Kungl. Maj it medgivits tillstånd att bibehålla extra ordinarie anställning.

Försvarets civila tjänstemannaförbund samt försvarsverkens civila personals
förbund ha yrkat, att samtliga tjänster för remontdressör uppflyttas från
11 till 13 lönegraden.

Annéchefen bär vidare anmält behov av en förrådsman vid vardera av
Herrevadsklosters och Gudhems remontdepåer för förråden av intendentur-,
tyg-, bränsle- och rengöringsmateriel m. m. samt biträde med eldningstjänst.
Behovet av denna personal föranleddes av det ökade omfånget av materieltjänsten
i samband med utbildningsorganisationens utbyggnad.

Slutligen liar arméchefen beträffande remontdepåema föreslagit, att benämningen
expeditionsunderofficer för de vid de båda större remontdepåema
i arvodesbefattning anställda pensionerade underofficerarna -— med hänsyn
till att deras tjänsteåligganden omfattade även förvaltningstjänst, kassatjänst,
uppbördstjänst, kasernvård —- ändras till förvaltningsunderofficer.

Civilförvaltningen bär intet att erinra mot arméebefens beräkning av personalbehovet
för vård av remonter, vilket upptagits i enlighet med statens
organisationsnämnds beräkningar av det antal skötare, som erfordras per häst.

Kungl. Maj ds proposition nr 110.

A^ad beträffar lönes fällnings frågan har civilförvaltningen erinrat att arméchefen
för denna personal tidigare föreslagit 11 och 10 lönegraderna, att civilförvaltningen
föreslagit 11 och 9 lönegraderna med gemensam tjänstebenämning
remontdressör samt att civilförvaltningens förslag godkänts med den
ändringen, att tjänstebenämningarna skulle vara remontdressör och hästskötare
(prop. 1949:135 s. 100).

Att olägenheter vore förknippade med den nuvarande anordningen hade,
anför civilförvaltningen, även bestyrkts av påpekanden i frågan som framställts
från försvarsverkens civila personals förbund. Med hänsyn härtill ville
civilförvaltningen — som icke kunde förorda förslaget att införa 13 lönegraden
för remontdressör — icke motsätta sig, att samtliga här ifrågavarande
tjänster hänfördes till 11 lönegraden under förutsättning att såsom villkor
för placering i nämnda lönegrad uppställdes, att vederbörande under 3 år
fullgjort väl vitsordad tjänstgöring i befattning med samma eller likartade
arbetsuppgifter. Under denna prövotid borde vederbörande anställas såsom
a

Civilförvaltningen har allmänt förordat försiktighet med ordinariesättning
och extra-ordinariesättning av civila tjänster med hänsyn till strävandena att
genom rationaliserings- och andra åtgärder av organisatorisk natur minska
utgifterna för stabs- och förvaltningstjänsten. Civilförvaltningen anser sig
därför icke böra förorda, att några ytterligare befattningar vid remontdepåema
extra-ordinariesättas.

Vad beträffar de föreslagna förrådsmannabefattningama har civilförvaltningen
inhämtat, att de göromål, som avses skola åvila dessa förrådsmän, för
närvarande utföras av remontdressörema och hästskötarna till förfång för
tjänsten. Civilförvaltningen föreslår för sin del, att en hantverkare i Cg 9 anställes
vid vardera av Herrevadsklosters och Gudhems remontdepåer.

Mot den föreslagna ändrade tjänstebenämningen för expeditionsunderofficerama
vid sistnämnda båda remontdepåer har civilförvaltningen intet att erinra.
Ämbetsverket förutsätter, att härav icke skall föranledas någon ändring
av vederbörandes löneställning.

14. Sjukvårdspersonal m. m. I gällande personalförteckning finnas för fältläkarkåren
uppförda — förutom beställningar för arméöverläkare och 7 fältläkarbeställningar
— beställningar för 40 regementsläkare i Ca 29 och 50
bataljonsläkare, varav 17 i Ca 27 och 33 i Ca 25. Regements- och bataljonsläkarbeställningarna
äro fördelade på förband m. m. med två läkare vid de
större och en läkare vid de mindre förbanden.

Förutom dessa för ständigt tjänstgörande läkare avsedda beställningar
finnas vid armén arvodesbefattningar för läkare, vilkas innehavare äro skyldiga
fullgöra viss årlig tjänstgöring, nämligen 46 bataljonsläkare vid fältläkarkåren
och 75 fältläkarstipendiater. Båda dessa läkarkategorier ha en årlig
tjänstgöringsskyldighet om högst 60 dagar. Årsarvoden utgå till bataljonsläkare
vid fältläkarkåren med 3 900 kronor och till fältläkarstipendiat med
2 340 kronor jämte rörligt tillägg å arvodena enligt för lönegradsplacerad

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

personal gällande, grunder. Under föreskriven tjänstgöring uppbära båda
läkarkategorierna dagarvode med 10 kronor vid tjänstgöring inom och 17
kronor vid tjänstgöring utom egen bostadsort.

För att tillgodose läkarbehovet vid vakanser och behov av extra läkarhjälp
ha särskilda anordningar vidtagits.

I enlighet med bemyndigande av 1923 års riksdag (statsverksprop., fjärde
huvudtiteln, s. 40 o. f.) har Kungl. Maj:t genom brev den 4 maj samma år
förordnat, att till innehavare av läkarbeställning vid arméns truppförband
må tills vidare, efter Kungl. Maj:ts beprövande, såsom ersättning för ökat
arbete med anledning av vakans i annan läkarbeställning vid samma truppförband
utbetalas gratifikation med 6 kronor om dagen.

Enligt av Kungl. Maj:t för varje budgetår meddelade bestämmelser, senast
den 14 juli 1950 för budgetåret 1950/51, må — i den man behovet av extra
läkarhjälp vid armén, marinen eller flygvapnet icke kan tillgodoses med till
förfogande stående tjänstgöringsskyldiga läkare — vederbörande försvarsgrensöverläkare
träffa avtal med vid krigsmakten anställd icke tjänstgöringsskyldig
militärläkare eller, där så lämpligen kan ske, med läkare tjänstgörande
vid annan försvarsgren eller med civil läkare att förrätta läkartjänst vid
armén, marinen eller flygvapnet. Då fråga härvid är om uppehållande av
lönegradsplacerad tjänst må vid krigsmakten anställd icke ständigt tjänstgörande
läkare eller civil läkare uppbära dagarvode med belopp motsvarande
högst daglönen i lägsta löneklassen i den lönegrad, till vilken den uppehållna
tjänsten är hänförd. Vid försvaret anställd ständigt tjänstgörande läkare,
vilken åtager sig uppdrag att bestrida läkarvård vid förband tillhörande annan
försvarsgren än den vid vilken han tjänstgör och ej är skyldig att utan ersättning
bestrida läkarvården, må för sådant uppdrag åtnjuta dagarvode av högst
15 kronor i ett för allt såvitt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda
beslutar.

I skrivelse den 27 december 1950 har chefen för armén efter samråd med
försvarets sjukvårdsstyrelse hemställt dels att till innehavare av läkarbeställning
vid förband, där vakans finnes i annan vid förbandet enligt gällande
stat upptagen dylik beställning, måtte få utbetalas ersättning med 25 kronor
per dag för det ökade arbete, som åvilade honom under tid han jämte egen
tjänst uppehölle den vakanta beställningen på grund av att vikarie icke kunde
beordras -eller anställas, dels ock att vid armén måtte få anställas ytterligare
30 bataljonsläkare vid fältläkarkåren och 20 fältläkarstipendiater. Av skrivelsen
inhämtas i huvudsak följande.

Vakanserna vid fältläkarkåren ha under senare år undan för undan på ett
oroväckande sätt ökat, under sista halvåret i allt hastigare tempo. Den 1
november 1950 funnos 18 vakanta beställningar, vilket utgjorde omkring
20 % av samtliga förbandsläkartjänster. Av dessa hade 7 stått vakanta mer
än 1 år, 3 mer än Va år och övriga under kortare tid. Inom den närmaste
tiden beräknas sammanlagt fem regementsläkar- och två batalj onsläkarbeställningar
bli lediga i anledning av förtids- och pensionsavgångar.

Till ledigförklarade förbandsläkarbeställningar ha under de senaste åren
i regel ingen och i undantagsfall en sökande anmält sig. Undantagsfallen ha
merendels förekommit, när det gällt nppflyttning av bataljonsläkare till regementsläkare
inom samma garnisonsort. Under 1949 ha endast tre läkare och
under 1950 intill den 1 november endast en läkare tillförts gruppen förbandsläkare
och av dessa tillhörde två redan fältläkarkåren respektive dess reserv
och en marinläkarkårens reserv.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Dessa förhållanden ha framkallat en mycket brydsam situation, när det
gäller^ att nöjaktigt uppehålla tjänsterna vid förbanden och bestrida armésjukvården
över huvud taget. Vakanserna inverka även synnerligen ogynnsamt
på läkarpersonalens militärutbildning. Det har icke varit möjligt att
anordna taktiska övningar för militärläkare under do sista två åren. Behovet
att bereda bataljonsläkare vid fältläkarkåren och i dess reserv ävensom fältläkarstipendiater
sådan tjänstgöring att deras militärmedicinska kunskaper
vidmakthållas och vidgas har icke kunnat tillgodoses i erforderlig grad. En
följdriktig utbildning av de värnpliktiga läkarna under deras facktjänstgöring
har icke. kunnat genomföras, enär dessa läkare måst tagas i anspråk för att
fylla bristen på militärläkare. Riksdagens militieombudsman hade påtalat
detta förhållande och fäst Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på att det icke stode
i. god överensstämmelse med värnpliktslagens bestämmelser om värnpliktiga
läkares tjänstgöring.

På grund av dessa allvarliga olägenheter anser arméchefen det oundgängligen
nödvändigt att åtgärder vidtagas för att främja rekryteringen. En lösning
av de frågor som sammanhänga med militärläkares anställnings- och
avlöningsförhållanden, vilka hänskjutits till militära läkarlöneutredningen,
och ett genomförande av 1944 års militärsjukvårdskommittés förslag om reglering
av arbetsförhållandena för militärläkare, rörande verks- och tjänsteläkarverksamheten
samt om ersättning för intyg m. m. ha ansetts kunna verka
endast på längre sikt. Det rådande läget, gör det nödvändigt att även vidtaga
åtgärder som kunna medföra omedelbar verkan. De åtgärder som arméchefen
härutinnan föreslår äro, såsom redan nämnts, 1) särskild ersättning
åt ensam läkare vid två läkarförbund för att sköta även den andra tjänsten
samt 2) ökning av antalet icke ständigt tjänstgörande läkare.

1) F. n. äro 11 läkarbeställningar vid förband med tvä läkare vakanta.
Avtal med civila läkare eller icke tjänstgöringsskyldiga militärläkare om
tjänstgöring ha kunnat träffas endast i undantagsfall. Om regementsläkare
vid ifrågavarande förband kunde animeras att utöver egen tjänst även bestrida
de med den vakanta beställningen förenade åliggandena, skulle en betydande
förbättring av situationen åstadkommas. Härvid måste kompensation utgå
för betydligt ökade arbetsuppgifter och för begränsning av vederbörandet
privata läkarverksamhet. Efter övervägande av vilka ekonomiska förluster,
som de ökade arbetsuppgifterna skulle medföra, har arméchefen kommit till,
att det torde vara utsiktslöst att erhålla förbandsläkare, villiga att påtaga sig
dessa ökade arbetsuppgifter, om dagarvodet sattes lägre än 25 kronor. Armé
chefen har gjort en kostnadsjämförelse som visar, att här föreslagen anordning
med dagarvode av 25 kronor kostar 9 130 kronor, att kostnaden för pn
civil läkare med nuvarande ersättningsgrunder uppgår till omkring 11 180
kronor samt att anställning av för ändamålet erforderligt antal — arméchefen
har räknat med 6 — fältläkarstipendiater eller bataljonsläkare i arvodestjänst
skulle kosta omkring 21 850 respektive 32 330 kronor, allt för år.

2) Befattningarna som bataljonsläkare vid fältläkarkåren och fältläkarstipendiat
ha hittills kunnat besättas. Arméchefen har därför ansett, att
en utökning av antalet dylika befattningar skulle kunna minska svårigheterna
för armésjukvården. Med hänsyn till rekryteringsmöjligheterna har utökningen.
ansetts tills vidare böra begränsas till 50 befattningar. Utökningen
borde i första hand avse bataljonsläkartjänster vid kåren för att möjligheter
till befordran skulle kunna beredas fältläkarstipendiater. Arméchefen föreslår,
a.tt de . 50 nya befattningarna uppdelas på 30 bataljonsläkare och 20 fältläkarstipendiater.

Armechefen har räknat med att med de sålunda föreslagna åtgärderna
armésjukvårdens svårigheter skulle kunna tills vidare nödtorftigt bemästras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

Svåra olägenheter voro dock förbundna med ett ständigt ombyte av läkare
vid ett truppförband. För en varaktig lösning av problemet vore det ound
gängligen nödvändigt att vidtaga åtgärder för att snabbt rekrytera fältläkar
kåren, vartill krävdes konkurrenskraftiga löner. Arméchefen har också räknat
med att kåren inom närmaste tiden måste tillföras minst ett tjugutal
ordinarie beställningshavare.

Medicinalstyrelsen, försvarets civilförvaltning och statskontoret ha yttrat
sig i ärendet.

Förslaget om ersättning till regementsläkare för handhavandet av jämväl
den andra läkartjänsten vid samma förband har icke föranlett uttalande från
medicinalstyrelsens sida. Utökningen av antalet läkartjänster liar styrelsen
ansett vara en viktig beredskapsåtgärd, som i nuvarande läge syntes vara
ofrånkomlig, och har därför icke velat motsätta sig bifall till framställningen
i denna del, trots att ökade svårigheter uppkomme för tillgodoseende av den
civila läkarvårdens behov.

Försvarets civilförvaltning har ansett det tveksamt om åtgärder borde
vidtagas som kunde tänkas föregripa resultaten av pågående utredningsarbeten
inom 1948 års militära läkarlöneutredning och 1949 års tjänsteförteckningskommitté,
vilka båda berörde militärläkarnas anställnings- och avlöningsförhållanden.
För att för läkarvården vid armén erforderliga läkare skulle
kunna erhållas vore det dock nödvändigt att utan avvaktan på slutförandet
av utredningarna vidtaga vissa provisoriska åtgärder. De av chefen för armén
föreslagna anordningarna syntes civilförvaltningen innebära en godtagbar
lösning. Det föreslagna dagarvodet till förbandsläkare som uppehåller vakant
läkartjänst vid samma förband har civilförvaltningen ansett väl högt i jämförelse
med vad som hittills plägat utgå. Av skäl som armécliefen anfört och
med hänsyn till de ökade levnadskostnaderna vill civilförvaltningen dock icke
motsätta sig bifall till förslaget i denna del. Civilförvaltningen har också
tillstyrkt, att antalet bataljonsläkare vid fältläkarkåren och fältläkarstipendiater
ökas med 30 respektive 20 men förutsatt, att frågan om antalet dylika
läkare årligen prövades med hänsynstagande till antalet vakanser i ordinarie
regements- och batalj onsläkarbeställningar. Kostnaderna för dagarvoden till
regementsläkare borde bestridas av de till följd av vakanserna inbesparade
avlöningsmedlen.

Statskontoret har ansett, att, enär slutlig ståndpunkt ännu icke tagits till
frågan om militärsjukvårdens framtida organisation, vilket spörsmål utretts
av 1944 års militärsjukvårdskommitté, de åtgärder, som i anledning av framställningen
kunde komma att vidtagas för att avhjälpa den rådande bristen
på militärläkare, borde erhålla provisorisk karaktär. Statskontoret har uttalat
starka betänkligheter mot förslaget att regementsläkare mot ersättning
av högst 25 kronor per dag skulle, i händelse av vakans å annan ordinarie
läkarbeställning vid samma truppförband uppehålla även denna beställning,
framförallt på grund av ovissheten om omfattningen av de ordinarie truppförbandsläkarnas
tjänstgöringsskyldighet men även med hänsyn till att ett
sådant beslut enligt ämbetsverkets uppfattning i viss mån skulle föregripa

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

den militära läkarlöneutredningens arbete, vilket beräknats bliva slutfört inom
den närmaste tiden. Statskontoret har erinrat, att fältläkarstipendiatinstitutionen
återupplivades genom beslut vid 1946 års riksdag (prop. 120, s. 194
o. f.) med anledning av då ifrågasatta åtgärder för att tillgodose behovet av
extra läkarkrafter vid armén men att man då icke velat förorda att ytterligare
befattningar för bataljonsläkare vid fältläkarkåren inrättades. Under beaktande
av den ståndpunkt, som statsmakterna sålunda intagit vid 1946 års
riksdag, och med hänvisning till den förestående allmänna omprövningen
av militärläkarlönerna har statskontoret icke velat tillstyrka en utökning av
antalet befattningar såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren. Om en omedelbar
förstärkning av försvarsväsendets extra läkarpersonal skulle anses ofrånkomlig
och alternativet att efter avtal låta civila läkare uppehålla vakanta
bataljonsläkarbefattningar icke kunde förutses täcka vakanserna, ville ämbetsverket
icke motsätta sig en viss utbyggnad av fältläkarstipendiatorganisationen.
Med hänsyn till att längre daglig arbetstid kunde uttagas av en fältläkarstipendiat
än som beräknades för en ordinarie truppförbandsläkare och
under förutsättning att stipendiaten samtidigt kunde utnyttjas vid flera förband
har statskontoret ansett att antalet föreslagna extra läkartjänster kunde
begränsas. Ämbetsverket har för sin del föreslagit, att såsom ett provisorium
i avvaktan på en mera definitiv lösning av hithörande frågor ytterligare 25
fältläkarstipendiatbefattningar inrättas.

Sjukvårdsstyrelsen har föreslagit en utbyggnad av hälso vårdsorganen vid
försvaret. Till stöd härför har sjukvårdsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

De vid I.—VI. militärområdena nu anställda desinfektörerna (Ce 17) ha
främst till uppgift att utrota råttor, ohyra och förrådsskadeinsekter samt
företaga smittreningar. De skola dessutom lämna råd och anvisningar angående
renhållning, råttsäkring, livsmedels- och furageförvaring o. s. v. Vidare
skola desinfektörerna, som numera samtliga ha därför erforderlig kompetens,
jämväl anlitas för tillsyn över den allmänna hälsovården i övrigt inom försvaret,
i den mån deras tjänsteuppdrag så medgiver. Erfarenheten har emellertid
visat, att deras ordinarie verksamhet är av sådan omfattning, att mycket
ringa tid återstår för tillsyn över den allmänna hälsovården i övrigt. Framför
allt gäller detta förhållandena i I., III. och IV. militärområdena, där enbart
Syd-, Väst- och Ostkustens marindistrikt fordrar en man vardera för
dylika arbetsuppgifter. Starka skäl föreligga sålunda för att utbygga militärområdesstabemas
och marindistriktens organ för hälsovård — icke minst med
tanke på de allvarliga verkningar på den allmänna levnadsstandarden och
hygienen som nya stridsmedel, exempelvis de bakteriologiska, kunna beräknas
få i ett kommande krig. Sjukvårdsstyrelsen inskränker sig emellertid tills
vidare till att föreslå, att en extra ordinarie hälsovårdsinspektör i Ce 20 anställes
vid vart och ett av I., III. och IV. militärområdena samt vid vartdera
Ostkustens och Sydkustens marindistrikt.

Civilförvaltningen inser till fullo vikten av att sådana åtgärder vidtagas,
att hälsovården inom försvaret icke eftersättes men anser sig dock icke för
närvarande beredd att tillstyrka förslaget.

Icke heller tillstyrker civilförvaltningen förslag av försvarets civila tjänste -

Kungl. Maj ds proposition nr 110. 91

mannaförbund om höjning av löneställningen för desinfektörerna frän 17 till
18 lönegraden.

Kungl. Maj:t har medgivit, att eu tjänst för översköterska i Ce 12 vid
armén må disponeras för KA 3. Då denna anordning syntes bliva av mera
permanent natur, föreslår civilförvaltningen att tjänsten överflyttas från
arméns personalförteckning till förteckning för marinen.

15. Skogvaktarpersonal. Militärbefälhavaren för IY. militärområdet hade
av anförda skäl hemställt, att en av de för Järvafältet avsedda tjänsterna för
skogvaktare i Ca 16 måtte uppflyttas till 19 lönegraden med tjänstebenämningen
skogsmästare. Fortifikationsförvaltningen har tillstyrkt framställningen.
Civilförvaltningen har erinrat, att statsmakterna i samband med
tjänsteförteckningsrevisionen vid försvaret beslutat, att med införande av 19
lönegraden för skogvaktarpersonal vid försvaret borde anstå tills vidare. I
avvaktan på den prövning av frågan som syntes ankomma på tjänsteförteckningskommittén
är civilförvaltningen icke beredd föreslå ändrad löneställning
för berörda tjänst.

Civilförvaltningen tillstyrker förslag av fortifikationsförvaltningen om uppflyttning
av den på personalförteckningen för VII. militärområdet uppförda
tjänsten för biträdande skogvaktare från Ce 13 till skogvaktare i Ce 16.

Med hänsyn till omfattningen av skogsbeståndet på regementets övningsfält
vid Hovdala har chefen för P2 ånyo föreslagit eu särskild skogvaktartjänst
vid regementet. Härvid kunde den för närvarande mot arvode anställde
tillsynsmannen indragas. Fortifikationsförvaltningen har, liksom tidigare, tillstyrkt
framställningen och framhållit, att det borde ankomma på fortifikationsförvaltningen
att avgöra, i vilken utsträckning den ifrågasatte skogvaktaren
borde åläggas att jämväl biträda vid skötseln av andra försvaret tillhörande
skogstillgångar i Skåne.

Civilförvaltningen anser med hänsyn till vad fortifikationsförvaltningen
sålunda anfört sig böra räkna med, att en tjänst för skogvaktare i Ce 16 tillkommer
för P 2, varvid det nu utgående arvodet på 1 800 kronor till tillsynsman
vid Hovdalafältet kan indragas.

Fortifikationsförvaltningen har föreslagit en ny tjänst för skogvaktare vid
infanteriskjutskolan. Fr. o. m. den 1 juli 1949 har genom överföring från
domänverket arealen av den skogsmark som förvaltas av skolan i det närmaste
fördubblats och uppgår nu till omkring 830 ha. Arbetet med skötseln
av dessa skogsområden anses fullt jämförbart med vad som åvilar försvarets
skogvaktare. Fortifikationsförvaltningen anser det därför lämpligt,
att en skogvaktartjänst i lönegrad Ce 16 inrättas rid infanteriskjutskolan.
Med hänsyn till att blivande anställningshavare förutsattes skola till ungefär
en tredjedel av arbetstiden tagas i anspråk för slottsförvaltningens räkning
bör lika stor del av kostnaderna för vederbörandes avlöning slutligt
stanna på slottsförvaltningen.

Med hänsyn till vad fortifikationsförvaltningen anfört tillstyrker civilförvaltningen
förslaget. I samband härmed kan det i gällande arvodesförteck -

92 Kvngl. Maj:ts proposition nr Ilo.

ning upptagna arvodet om 350 kronor för skogvaktare vid Rosersberg utgå ur
förteckningen.

Chefen för A 1 har föreslagit, att det till skogvaktaren i Manna nu utgående
arvodet om 450 kronor måtte höjas till 600 kronor. Förslaget har tillstyrkts
av fortifikationsförvaltningen. Med hänsyn till lämnade uppgifter
rörande omfattningen av det arbete, som åvilar denne skogvaktare, har civilförvaltningen
intet att erinra mot bifall till framställningen.

16. Bevakningsarvoden. Det i gällande arvodesförteckning uppförda beloppet
om 650 kronor för bevakning av arméstabens stall är icke längre erforderligt.

Beträffande arvoden till tillsynsman vid byggnader, övningsfält, förråd
m. m. har arméchefen föreslagit följande.

I. militärområdet. Det nu upptagna beloppet, 20 510 kronor, bör ökas med
612 kronor. 200 kronor härav avses för ett förråd inom Malmö försvarsområde,
som hittills icke varit bevakat och i vilket det sista året varit en serie
inbrott. Anledning förefinnes därför att ordna tillsyn vid detta förråd. För
s. k. ordinarie tillsyn erfordras numera på de flesta orter en summa av 200
kronor per år mot 150 kronor tidigare, vidare kan beräknas, att ytterligare
några permanenta förråd komma att bliva färdigställda under åren 1951 och
1952, varför en ökning av militärbefälhavarens reserv med 412 kronor till

I 200 kronor synes erforderlig för att möta uppkommande behov. Behovet
blir således 20 510 + 200 -f 412 = 21 122 kronor.

För II. militärområdet är en sänkning av anvisat belopp med 1 325 kronor
möjlig genom att en post om 600 kronor för tillsyn av försvansområdesstabens
i Gävle expeditionslokaler kan utgå. 725 kronor för bevakning vid ett drivmedelsförråd
kommer enligt Kungl. Maj:ts beslut den 20 januari 1950 att
hädanefter belasta sakanslag. Behovet blir då 9 450 —- 600 — 725 = 8 125
kronor.

Inom III. militärområdet ha tillkommit 5 nya permanenta förråd varjämte
två andra förråd på grund av ändring i förrådens uppbörd överförts till den
kategori förråd, som kräva större eller mindre tillsyn. Kostnaderna för tillsyn
av dessa förråd äro beräknade till 2 545 kronor. Vid förrådsgruppen
Hammamäset, Karlsborg, bör tillsynsarvoöet med hänsyn till att ersättningsbränsle
beräknas komma till användning för förrådens uppvärmning, ökas med
200 kronor. Behovet utgör således 13 120 + 2 545 + 200 = 15 865 kronor.

Beloppet för IV. militärområdet bör i konsekvens med bestämmelserna i
Kungl Maj:ts brev den 20 januari 1950 minskas med 5148 kronor för bevakning
av arméns intendenturförråd i Arboga. För en ny förrådsgrupp för

II bör beräknas ett arvode av 400 kronor. Behovet utgör således 26 876 —
5 148 + 400 = 22 128 kronor.

Inom V. militärområdet erfordras en ökning med 170 kronor för att möjliggöra
tillsyn vid behov vid tre förråd eller att öka tillsynens intensitet om så
visar sig erforderligt. Behovet utgör således 12 600 + 170 = 12 770 kronor.

För VT. militärområdet bör av enahanda skäl som angivits för V. militärområdet
beräknas ytterligare 142 kronor. Behovet utgör således 14 248 +
142 = 14 390 kronor.

Civilförvaltningen anser sig böra godtaga arméchefens beräkningar i förevarande
hänseende.

Bevakningen av de militära etablissementen å Mariebergsområdet i Stockholm
ombesörjes av civilt företag för en sammanlagd kostnad av 34 700 kro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

nor för år. Då ammunitionsfabriken beräknats att från och med den 1 oktober
1950 utflytta från Marieberg, böra de bevakningskostnader som hittills
bestritts av ammunitionsfabriken, 11400 kronor, i fortsättningen bestridas
av signalskolan.

17. Förstärkning av brandskyddet vid försvaret. Arméchefen har hemställt,
att medel måtte anvisas för ersättningar åt personal, som ingår i en
vid arméns anläggningar i Axvall organiserad brandkår.

Frågan om brandväsendets ordnande vid de militära förbanden har också
upptagits av fortifikationsförvaltningen. Av anförda skäl har fortifikationsförvaltningen
föreslagit, dels att medel skulle ställas till förfogande för att
organisera brandkårer vid armén och marinen, nämligen 18 900 kronor respektive
1 200 kronor för arvoden till brandbefäl och 31 500 kronor respektive
2 000 kronor för ersättningar åt civil personal för deltagande i brandövningar,
dels ock att för Karlsborgs och Bodens garnisoner samt för Stockholms
kustartilleriförsvar skulle inrättas särskilda befattningar för brandmästare
i Ce 16.

Civilförvaltningen har erinrat, att brandtjänsten vid förbanden för närvarande
i allmänhet ombesörjes av militär personal. Frånsett de i tilläggsbestämmelserna
till statens allmänna avlöningsreglemente upptagna arvodena till
brandcheferna i Bodens fästning och i Karlsborg samt de ersättningar för
förlorad arbetsförtjänst åt arbetare vid deltagande i brandövningar och brandutryckningar,
som enligt gällande arvodesförteckning må utgå vid Karlsborgs
garnison, finnas icke några bestämmelser meddelade, enligt vilka ersättning
skulle kunna utgå till personal för deltagande i brandövningar och utryckningar.

Att på grundval av fortifikationsförvaltningens förslag taga ställning till
hur och i vilken omfattning militära brandkårer böra organiseras och vilka
kostnader, som skulle föranledas härav, anser civilförvaltningen icke möjligt.
Med hänsyn till vikten av att här ifrågavarande spörsmål snarast lösas har
civilförvaltningen, utan att nu taga ställning till detaljerna i förslaget, emellertid
ansett sig böra beräkna medel för ändamålet i huvudsaklig överensstämmelse
med fortifikationsförvaltningens förslag. Ämbetsverket räknar dock
icke med att tjänsterna för brandmästare nu upptagas såsom extra ordinarie
utan såsom extra. Civilförvaltningen utgår vidare från att förenämnda nu
utgående arvoden och ersättningar (720 + 720 + 1 000 kronor) icke längre
bliva erforderliga. Det syntes böra ankomma på fortifikationsförvaltningen
att så snart ske kan inkomma med detaljerat, av utförliga kostnadsberäkningar
åtföljt förslag i förevarande hänseende.

Statens lönenämnd har ansett sig icke kunna på grundval av föreliggande
utredning taga ställning till fortifikationsförvaltningens förslag.

18. Befäls förhållandena i Boden m. m. Enligt nuvarande organisation är
kommendanten i Bodens fästning tillika ställföreträdande militärbefälhavare
för VI. militärområdet och försvarsområdesbefälhavare för Bodens försvarsområde.
För försvarsområdet finnes därjämte en ställföreträdande försvars -

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

områdesbefälhavare. Enligt vad armécliefen anfört är denna organisation
icke tillfredsställande. De arbetsuppgifter som åvila VI. militärbefälsstaben
göra det nödvändigt att för detta, liksom för övriga militärområden på fastlandet,
avse en ställföreträdande militärbefälhavare, som helt kan ägna sig
åt de uppgifter som eljest äro förenade med en dylik tjänst. Befälhavare
för Bodens försvarsområde borde vara en självständig befattning, med vilken
framdeles borde förenas befattningen som kommendant i fästningen. Som
en övergångsform till en dylik organisation har Kungl. Maj:t efter förslag
av arméchefen beslutat viss provisorisk omreglering av befäls- och personalförhållandena
vid VI. militärbefälsstaben och nuvarande kommendantsstaben,
tillika försvarsområdesstab.

Enligt meddelade bestämmelser skall den nuvarande kommendanten, med
bibehållen benämning, i fred vara platsbefälhavare för Bodens garnison. Av
sina hittillsvarande uppgifter behåller han i övrigt endast de ärenden som
beröra säkerhetstjänsten och utlänningskontrollen inom fästningens skyddsområde.
I övrigt är han ställföreträdande militärbefälhavare. Kommendantsstaben
ingår tills vidare som en särskild del av VI. militärbefälsstaben.

Ställföreträdande försvarsområdesbefälhavaren för Bodens försvarsområde
fullgör i fred de uppgifter med avseende på försvarsområdet och fästningen
som tidigare åvilat kommendanten i hans egenskap av försvarsområdesbefälhavare.

Arméchefen föreslår nu ändrad benämning för kommendanten.

I samband härmed föreslår arméchefen de överflyttningar av tjänster
m. m. till personalförteckningar för fortifikationsbefälhavarstaben i Boden
och A 8 som framgå av personaltablån i syfte att skapa större klarhet om
personalens verkliga utnyttjande. Överföringen till A 8 motiveras av att
regementschefen är ansvarig för fortens och övriga större befästningsanläggningars
skötsel och underhåll inom Bodens fästning.

Civilförvaltningen tillstyrker förslaget.

I enlighet med förslag av chefen för armén föreslår civilförvaltningen
därjämte, att till personalförteckning för Bodens försvarsområde överflyttas,
från personalförteckningen för Tredje intendenturkompaniet en extra ordinarie
förrådsvaktmästarbeställning, som blir obehövlig vid kompaniet i samband
med omorganisationen av de centrala intendenturförråden.

Med hänsyn till budgetdirektiven har civilförvaltningen ansett sig icke
nu böra räkna med bifall till ett av ämbetsverket tidigare tillstyrkt förslag
om uppflyttning till kanslibiträdestjänst av en tjänst för biträde för skrivoch
kontorsgöromål vid Yl. militärbefälsstaben.

I skrivelse den 18 februari 1950 har civilförvaltningen föreslagit, att vid
fortifikationsbefälhavarstaben i Boden inrättas en ny tjänst för kanslibiträde
i Ce 11 — avsedd som expeditionsföreståndare efter en underofficer på aktiv
stat, som avgått med pension — i utbyte mot en biträdestjänst, samt att till
redovisning under avlöningsanslag överföres en nu sakanslagsavlönad kanslibiträdestjänst
i Ce 11 vid samma stab.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Förslaget om uppflyttning till 11 lönegraden av nio vaktmästare, som framställts
av försvarets civila tjänstemannaförbund, bar civilförvaltningen, som
tidigare föreslagit 10 lönegraden för denna personal, icke upptagit för nästa
budgetår.

För budgetåret 1950/51 föreslog civilförvaltningen efter framställningar
från vederbörliga personalorganisationer att montörsbefattningen i Ca 11
vid kommendantsstaben i Boden skulle uppflyttas till befattning för förste
montör i Ca 16. Till stöd för förslaget åberopade ämbetsverket bland annat
ett yttrande från telegrafstyrelsen, av vilket framgick, att nämnda ämbetsverk,
med hänsjm till såväl telefonnätets inom Bodens fästning omfattning
och betydelse som den självständighet, med vilken ifrågavarande montör
hade att ansvara för nätets funktionsduglighet och komplettering, ansåge
en inplacering i 16 lönegraden, d. v. s. samma lönegrad som tillämpas för
telegrafverkets linjemästare, fullt befogad. Förslaget bifölls icke (prop.
1950: 110 s. 56). Vederbörliga personalorganisationer ha nu ånyo framfört
detta yrkande. Civilförvaltningen anser sig böra vidhålla sin tidigare uttalade
mening och räknar därför med att det ifrågasatta utbytet kommer till stånd.

Statens lönenämnd har tillstyrkt, att montörstjänsten uppflyttas till 16
lönegraden. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till frågan om den
lokala fortifikations- och byggnadsförvaltningens organisation borde emellertid
tjänsten upptagas såsom extra.

19. Personalförändringar vid rationaliserade truppförband. Behovet av
beställningen för förrådsvaktmästare vid 115 hade konstaterats genom organisationsundersökningar.
Hinder syntes därför enligt civilförvaltningens
mening icke böra möta mot att fastare anställningsform kommer till användning
i förevarande fall. Tills vidare syntes det dock vara tillfyllest att en
extra ordinarie tjänst inrättas.

Det angivna biträdet för skriv- och kontorsgöromål vid I 16 finnes för
innevarande budgetår upptaget bland extra personal. Då utöver i personal
förteckningen angivna ytterligare ett biträde skall finnas vid 116, bör tjänsten
i fråga uppföras på personalförteckningen.

Övriga under denna punkt angivna löneregleringar föreslogos ursprungligen
av civilförvaltningen i skrivelse den 10 februari 1949 med tilläggsäskanden
för budgetåret 1949/50 efter förslag av vederbörande personalsammanslutning.

Beträffande förrådsvaktmästarna hade gjorts gällande att deras arbetsuppgifter
förskjutits, sedan rationaliseringarna genomförts, så att de numera vore
att anse som arbetsledare och icke, såsom förutsatts, arbetande förmän. Den
förslagna löneställningen skulle gälla provisoriskt i avvaktan på resultatet
av utredningen om förråds- och arbetsledarpersonalens lönegradsplacering.
Civilförvaltningen, som kommit till samma uppfattning beträffande förrådsvaktmästarnas
arbetsuppgifter, ställde sig tveksam till lämpligheten av att
medan utredningen angående löneställningen för arbetsledande personal
ännu påginge ändra löneställningen för här avsedd personal. Då civilförvaltningen
funnit en förbättrad löneställning i detta fall motiverad och sedan

Kung!. Maj:ts ''proposition nr 110.

det uppgivits, att sakanslagsavlönad personal med motsvarande arbetsuppgifter
erhållit löneförbättringar i samband med tjänsteförteckningsrevisionen
inom försvaret, ville ämbetsverket icke motsätta sig, att ifrågavarande tjänster
uppflyttades till 14 lönegraden. Civilförvaltningen hade vidare ifrågasatt huruvida
icke förrådsvaktmästarna, som nu ha civilmilitär anställningsform, utan
olägenhet skulle i likhet med förrådsmännen kunna givas civil ställning.

Under förutsättning att nämnda uppflyttning komme till stånd ville civilförvaltningen,
i anledning av förslag om förbättrad löneställning för förrådsmän,
tillstyrka, att förrådsmän för ammunition erhölle en med hänsyn till
arten av deras arbetsuppgifter befogad uppflyttning till 12 lönegraden.

Av framställda yrkanden beträffande löneställning för kontorspersonal vid
rationaliserade förband tillstyrkte civilförvaltningen, att för personalavdelningarnas
plåt- och maskingrupper avsedda biträden för skriv- och kontorsgöromål,
med hänsyn till de särskilda kvalifikationer som dessa befattningshavare
måste inneha, uppflyttades till kanslibiträden.

Statskontoret hade ansett, att frågor om ändrad löneställning för här avsedd
förrådspersonal icke borde upptagas till omprövning i avvaktan på
resultaten av pågående utredningar.

Statens lönenämnd hade i fråga om förrådsvaktmästarna ansett skäl tala
för att resultatet av pågående utredning avvaktades, innan ändring i löneställningen
vidtoges. Vad beträffar förrådsmännen för ammunition hade
lönenämnden, i likhet med civilförvaltningen, ansett befogat, att dessa erhölle
ett försteg i lönehänseende framför övriga förrådsmän.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har hemställt till civilförvaltningen
att i medelsäskandena för budgetåret 1951/52 ånyo taga upp dessa
lönefrågor. Civilförvaltningen har i nämnda äskanden med hänsyn till direktiven
för budgetarbetet ansett sig icke böra räkna med att förslagen genomföras.

Statens organisationsnämnd har avgivit utlåtande beträffande här ifrågavarande
förslag och därvid anfört i huvudsak följande.

Förrådsvaktmästarnas kvalitativa arbetsuppgifter hade genom rationaliseringen
minskats. Uppbördsmännen kunde nu i större utsträckning än före rationaliseringens
genomförande leda förrådsarbetet. Förrådsvaktmästarna vore
att anse såsom arbetande förmän, vilka enligt nämndens beräkning till omkring
50 % av arbetstiden aktivt skola deltaga i det egentliga förrådsarbetet
och i övrigt biträda uppbördsmännen med arbetsledning. Detta sistnämnda
förhållande samt att de i händelse av mobilisering avsåges tagas i anspråk
för vissa ansvarsfyllda arbetsuppgifter hade motiverat en högre löneställning
för dem än för förrådsarbetarna. Om en ökad löneställning för förrådsvaktmästarna
av andra skäl än mera kvalificerat arbete vore motiverad, kunde
nämnden icke bedöma. Ställning härtill borde tagas först sedan utredningen
om löneställningen för arbetsledande personal slutförts. Ur militär synpunkt
syntes det icke lämpligt att giva förrådsvaktmästarna civil ställning. Fastmer
syntes det vara ett militärt önskemål att i största möjliga utsträckning utbyta
dessa befattningar mot militära.

Yad förrådsmännen beträffade skulle dessa — ehuru speciellt utbildade
på vissa arbetsområden (materielgrupper) och tilldelade en eller flera huvudarbetsplatser
— utgöra en rörlig arbetsstyrka, vilket omöjliggjorde varje differentiering
av förrådsmännen i löneavseende. Skillnaden i ansvar och arbetsuppgifter
på respektive huvudarbetsplatser vore icke av sådan storlek, att den
motiverade någon differentiering av förrådsmännens löner. I de fall, då skäl

Kungl. Maj:ts proposition nr 110. 97

verkligen funnits för en differentiering, hade nämnden även beaktat
detta.

Beträffande föreståndaren för personalavdelningens plåt- och maskingrupp
hade erfarenheterna givit vid handen, att denna befattningshavares ansvarsfulla
arbete och arbetsledning vid större truppregistreringsmyndigheter, med
28 000 truppregistrerade och därutöver, väl motiverade ett kanslibiträdes löneförmåner.

Civilförvaltningen har den 19 januari 1951 yttrat sig i anledning av vad
organisationsnämnden anfört. Ämbetsverket hade därvid ansett sig böra
bortse från de besparingsdirektiv som utfärdats för budgetarbetet och bedöma
de ifrågavarande förslagen från samma utgångspunkter som vid avgivandet
av förenämnda skrivelse den 10 februari 1949. Av civilförvaltningens
yttrande inhämtas i huvudsak följande.

I fråga om förrådsvaktmästarna har civilförvaltningen icke funnit anledning
till ändrad ståndpunkt i löneställningsfrågan. Sedan 1949 års tjänsteförteckningskommitté
tillkommit och fråga uppkommit om utbyte av förrådsvaktmästartjänsterna
mot militära beställningar, har civilförvaltningen emellertid
ansett det knappast möjligt- att nu jämka löneställningen för förrådsvaktmästarna.

Med hänsyn till den ståndpunkt som ämbetsverket sålunda nu intagit till
frågan om förrådsvaktmästarnas löneställning har ämbetsverket icke kunnat
för närvarande förorda uppflyttning av tjänsterna för förrådsmän för ammunition.

Beträffande slutligen föreståndaren för personalavdelningens plåt- och
maskingrupp har civilförvaltningen anslutit sig till organisationsnämndens
uppfattning att kanslibiträdes tjänster borde inrättas allenast vid större truppregistreringsmyndigheter.
Om härvid organisationsnämndens gränsdragning
tills vidare skulle upprätthållas, skulle, enligt vad civilförvaltningen under hand
inhämtat; från centrala värnpliktsbyrån, kanslibiträdestjänster för föreståndaren
för plåt- och maskingruppen vid förband inom armén erfordras vid 14,
I 6, I 7, 111, 112, 117, T 1 och T 2.

20. Förändringar i övrigt beträffande förråds- och vaktpersonal. Samtliga
under denna punkt angivna förslag framfördes av civilförvaltningen i
skrivelse den 10 februari 1949 som ett resultat av den översyn för genomförandet
av tjänsteförteckningsrevisionen inom försvaret som ämbetsverket
företagit beträffande viss personal vid angivna skolor med i huvudsak följande
motiveringar.

Tre förste vaktmästare (en vid arméns underofficersskola och två vid
krigsskolan) tjänstgjorde som arbetsledare för underställd personal vid skolornas
kasernavdelningar och krigsskolans motorverkstad och borde hänföras
till lönegradsserien för arbetsledarpersonal och inplaceras såsom förmän i
12 lönegraden. I samma lönegrad med tjänstebenämningen garageförman
borde placeras föreståndaren för krigsskolans motorexpedition (vaktmästare
i Ce 10), på vilken i stort sett ankomme motsvarande arbetsuppgifter, som
åvilade garageförmän på andra håll.

En tjänst för vaktmästare i Ce 9 vid underofficersskolan och en för förrådsman
i Ce 9 vid krigsskolan vore placerade i ren expeditionstjänst med
göromål motsvarande expeditionsunderofficerens och borde därför omvandlas
till tjänster för kontorspersonal, kanslibiträde i Ce 11. Jämväl för en förste
vaktmästare i Cell i expeditionstjänst föreslog civilförvaltningen kanslibiträdestjänst
i Ce 11. I detta fall vore löneställningen tveksam, varför föreskrift

7—865 61 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 110.

Kungl. May.ts proposition nr 110.

borde meddelas, att löneställningen skulle omprövas vid nuvarande innehavarens
avgång. Samma övergångsanordning föreslogs för en i expeditionstjänst
placerad vaktmästartjänst i Ce 9 vid underofficersskolan, vilken tills
vidare borde bibehållas oförändrad.

En vaktmästare i Ce 9 vid krigsskolan, placerad som föreståndare för kompaniförrådet,
hade till sitt biträde två förrådsmän och en vaktmästare i Ce 9,
för vilka han vore arbetsledare. Tjänsten borde därför uppflyttas till förste
vaktmästare i Ce 11. Två vaktmästare i Ce 10 vid kadettskolan, vilka hade
enahanda arbetsuppgifter som här ifrågavarande vaktmästare vid krigsskolan,
borde likaledes uppflyttas till förste vaktmästare i Ce 11.

En förrådsmän i Ce 9 förestode krigsskolans huvudförråd för intendenturmateriel.
Med hänsyn till att såväl förrådsunderofficer som förrådsvaktmästare
för intendenturmateriel saknades vid skolan, och vederbörande sålunda
hade att direkt under intendenten ansvara för intendenturmaterielen, föreslog
civilförvaltningen, att tjänten omvandlades till en tjänst för förrådsförman
i Ce 12.

Två vaktmästare vid krigsskolan, som vore att hänföra till hantverkspersonalen,
tjänstgjorde som föreståndare och arbetsledare i respektive snickaroch
målarverkstäderna, varför för dessa båda tjänstemän borde avses hantverkartjänster
i 11 lönegraden.

I övrigt föreslog civilförvaltningen de ändrade tjänstebenämningar i oförändrad
löneställning för vissa tjänster, som framgå av sammanställningen av
yrkandena.

Statskontoret hade ansett, att här angivna frågor om ändrade löneställningar
icke borde upptagas till prövning i avvaktan på resultatet av pågående
utredningar.

Civilförvaltningen har i medelsäskandena för budgetåret 1951/52 endast
anmält dessa förslag. I avvaktan på kommande organisationsundersökningar
vid här avsedda skolor och med hänsyn till gällande direktiv för budgetarbetet
har civilförvaltningen, som ville understiyka angelägenheten av att de
ifrågasatta organisationsundersökningama snarast komme till stånd, ansett
sig icke böra nu räkna med några ändringar i förevarande hänseende.

21. Förändringar i övrigt beträffande kontorspersonal. I prop. 1950:110
har förutsatts, att för proviantredovisningen för de till IY. militärbefälsstabens
etablissement förlagda förbanden skulle avses en till militärbefälsstaben
övergångsvis överförd kanslibiträdestjänst, vilken enligt gällande personalförteckning
skall vid uppkommande ledighet indragas och ersättas med befattning
för biträde för skriv- och kontorsgöromål. Sedan innehavaren av
ifrågavarande tjänst avgått, har Kungl. Maj:t medgivit, att för göromålen
under innevarande budgetår får anställas ett extra kanslibiträde. Då för
proviantredovisningen vid rationaliserade truppförband avses kanslibiträde
och här avsedd befattning torde bliva av stadigvarande natur, tillstyrker civilförvaltningen
arméchefens förslag, att ett extra ordinarie kanslibiträde tillkommer
för ändamålet.

På därom av chefen för armén i skrivelse den 6 december 1950 gjord framställning
har Kungl. Maj:t den 19 januaii 1951 förordnat, att artilleriets
kadettskola, för närvarande förlagd till Norrlands artilleriregemente, fr. o. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

den 15 mars 1951 skall vara förlagd till Smålands artilleriregemente. I nämnda
skrivelse har arméchefen vidare hemställt, bland annat, att ett för skolan
avsett biträde för skriv- och kontorsgöromål, redovisat vid Norrlands artilleriregemente,
skall överföras till Smålands artilleriregemente.

Med åberopande av det särskilt omfattande krigsplanläggningsarbetet inom
I. militärbefälsstaben har arméchefen hemställt, att två tjänster för biträden
för skriv- och kontorsgöromål skola tillkomma vid staben. För egen del har
civilförvaltningen räknat med att en nu befintlig extra biträdestjänst fr. o. m.
den 1 juli 1951 redovisas på vederbörlig personalförteckning.

Två tjänster för skriv- och kontorsgöromål som enligt medgivande må
finnas vid IV. militärbefälsstaben böra uppföras på personalförteckning.

I enlighet med principerna för reglerad befordringsgång för biträdespersonal
föreslår civilförvaltningen att tillhopa 144 nja kontorsbiträdestjänster i
Ca 8 tillkomma i utbyte mot samma antal biträdestjänster för skriv- och kontorsgöromål,
nämligen

hos tjänstegrensinspektörer 3 tjänster;

vid militärbefälsstaberna 10 tjänster, av vilka 1 vid I, 2 vid III, 2 vid IV,
3 vid VI och 2 vid VII militärbefälsstaben;

vid kommendantsstaben i Stockholm 1 tjänst;

» » » Boden 2 tjänster;

vid försvarsområdesstaberna 8 tjänster, av vilka 1 vid Kiruna—Jokkmokks,
1 vid Kristianstads, 1 vid Härnösand—Sundsvalls, 1 vid Uddevalla, 1 vid
Norrköping—Linköpings, 1 vid Umeå—Storumans och 2 vid Kalix försvarsområdesstab; vid

infanteriet 63 tjänster, av vilka 8 vid 117, 7 vid 119, 5 vid I 8, 4 vid
ettvart av II, 16, 113, 120 och I 21, 3 vid ettvart av 13, 14 och 116, 2 vid
ettvart av I 2, 17, 111, 114, 115 och 118 samt 1 vid vartdera av 15 och 112;

vid kavalleriet 7 tjänster, av vilka 3 vid K 2, 2 vid K 4, 1 vid K 1 och 1
vid K 3;

vid pansartrupperna 5 tjänster vid P 4;

vid artilleriet 14 tjänster, av vilka 3 vid A 1, 2 vid ettvart av A 2, A 3, A 4
och A 7, 1 vid A 5 samt vartdera av A 6 och A 9;

vid luftvärnet 15 tjänster, av vilka 4 vid Lv 6, 3 vid vartdera av Lv 1 och
Lv 2, 2 vid Lv 3, 2 vid Lv 4 samt 1 vid Lv 7;

vid ingenjörtrupperna 7 tjänster, av vilka 1 vid Ing 1 och 3 vid vartdera
av Ing 2 och Ing 3;

vid signaltrupperna 1 tjänst, avsedd för S 1 Sk;

vid trängen 4 tjänster, av vilka 1 vid T 1 och 3 vid T 2;

vid utbildningsanstalterna 2 tjänster, av vilka 1 vid vardera av krigsskolan
och krigshögskolan;

vid remonteringsväsendet 1 tjänst, avsedd för Gudhems remontdepå; ävensom vid

arméhundväsendet 1 tjänst.

100

Kungl. Maj ds proposition nr 110.

22. Övriga personalförändringar m. in. Med hänsyn till de speciella förhållanden
som måste anses vara förknippade med tjänsten vid lmndskolan
tillstyrker civilförvaltningen ånyo arméchefens nu upprepade förslag att utbyta
en beställning för sergeant vid hundskolan mot beställning för fanjunkare,
styckjunkare eller sergeant.

I enlighet med förslag av chefen för armén räknar civilförvaltningen med
att antalet fänrikar under budgetåret 1951/52 skall utgöra 228 mot för innevarande
budgetår beräknade 240.

Civilförvaltningen uppskattar kostnaderna för avlöningar åt indelt manskap
till 83 000 kronor, innebärande en kostnadsminskning med 2 000 kronor.
Antalet kvarstående indelta har av arméchefen beräknats till 62.

För avlöningar till sådan extra personal som enligt Kungl. Maj ds medgivande
må anställas under innevarande budgetår har upptagits ett belopp
av 1 150 000 kronor. Med utgångspunkt från att under nästa budgetår dylik
extra personal må finnas anställd till i huvudsak samma antal som för närvarande
och med beaktande av i det föregående föreslagna extraordinariesättningar
och beräknade utökningar av antalet extra tjänster uppskattar civilförvaltningen
medelsbehovet för ändamålet till 1 100 000 kronor, vilket innebär
en anslagsminskning med 50 000 kronor.

För tillfälligt anställande av personal enligt civilförvaltningens bestämmande
har för innevarande budgetår beräknats 350 000 kronor inom den post
om 1 100 000 kronor som anvisats för tillfälligt anställd personal. Arméchefen
har hemställt, att för ändamålet måtte upptagas 400 000 kronor. Till stöd
härför har anförts, att den fortsatta omorganisationen av arméns krigsförband
medförde ett tillfälligt ökat behov av skrivhjälp, främst vid personalavdelningarna.
Civilförvaltningen har i detta sammanhang erinrat om att viss
biträdespersonal enligt Kungl. Maj:ts särskilda beslut må anställas för skrivarbete
i samband med omorganisationen inom förbandens tygavdelningar.
Kostnaderna härför belasta för närvarande sakanslag. Enligt civilförvaltningens
mening böra i fortsättningen dessa kostnader belasta avlöningsanslag.
Med utgångspunkt härifrån uppskattar civilförvaltningen medelsbehovet för
tillfälligt anställd personal till 1 230 000 kronor.

Med hänsyn till ökat antal läsavdelningar vid stamskolorna har arméchefen
hemställt, att medelsanvisningen för arvoden till civila lärare måtte höjas
med 65 000 kronor. Med utgångspunkt från belastningen under budgetåret
1949/50 upptager civilförvaltningen för ändamålet 470 000 kronor, innebärande
en höjning med 10 000 kronor.

För avlöningar och arvoden till personalvårdsassistenter vid armén har
för innevarande budgetår anvisats 145 000 kronor. Arméchefen har liksom
föregående budgetår räknat med en utbyggd personalvårdsassistentorganisation,
innebärande att antalet heltidsanställda assistenter skulle utgöra
13 (nu 6), varvid antalet deltidsanställda assistenter kunde minskas från 41
till 33. I avbidan på resultatet av försvarets personalbehandlingsutrednings
arbete föreslår civilförvaltningen icke nu någon utökning av antalet heltidsanställda
personalvårdsassistenter.

101

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 110.

Till arvoden åt mobiliseringslottor finnas för innevarande budgetår anvisade
50 000 kronor för armén, 10 000 kronor för marinen och 15 000 kronor
för flygvapnet. Av dessa medel utgå månatliga arvoden av i ett för allt 250
kronor till lottor, som anlitas för mobiliseringsuppgifter vid i‘ huvudsak försvarsområdesstaber,
marindistriktsstaber och flygförband.

Vid envar av försvarsgrensstabema finnes därjämte inrättad en tjänst för
personalassistent (för lottafrågor) i Ce 19, vars innehavare anlitas för handläggning
av rekryterings-, utbildnings- och krigsplaceringsärenden in. m.
rörande lottor.

I sitt den 18 oktober 1950 avgivna betänkande (SOU 1950:38) har kommittén
för frivilligt försvarsarbete föreslagit ändrade grunder för beräkning
av arvoden till personal, som i de lägre stabsinstanserna handlägga frågor
rörande kvinnlig krigstjänstpersonal. Handläggningen av dylika ärenden för
samtliga tre försvarsgrenar har föreslagits skola koncentreras till försvarsområdesstab.
Arvodet till vederbörande borde beräknas efter antalet befattningar
för kvinnlig krigstjänstpersonal inom försvarsområdet och antalet
effektiva tjänstgöringstimmar per år.

I skrivelse den 13 januari 1951 har chefen för armén hemställt, dels att
för arvoden åt kvinnliga tjänstemän för handläggning av ärenden rörande
krigsfrivillig personal tillhörande Riksförbundet Sveriges lottakårer, Sveriges
kvinnliga bilkårers riksförbund, Svenska röda korset och Svenska blå stjärnan
måtte för budgetåret 1951/52 för armén anvisas 86 700 kronor, fördelade på
289 månadsarvoden om 300 kronor i ett för allt, dels och att för arvode åt en
extra personalassistent vid arméstaben måtte för samma budgetår anvisas
9 331 kronor. Till stöd för framställningen har arméchefen anfört i huvudsak
följande.

Mobiliseringslottorna borde ersättas med kvinnliga tjänstemän för handläggning
av ärenden rörande krigsfrivillig personal vid armén tillhörande
såväl Riksförbundet Sveriges lottakårer som Sveriges kvinnliga bilkårers
riksförbund, Svenska röda korset och Svenska blå stjärnan. Dessa tjänstemäns
arbetsuppgifter bleve större än de nuvarande mobiliseringslottornas.
Avlöningsförmånerna borde anpassas därefter. Arvodena för mobiliseringslottorna
vid försvarsområdesstaberna hade hittills i huvudsak utgått med 250
kronor per hundratal krigsfrivilliga lottor. För budgetåret 1951/52 borde
antalet arvoden för kvinnliga tjänstemän i försvarsområdesstaberna beräknas
med utgångspunkt från hela antalet krigsfrivilliga tillhörande samtliga nyssnämnda
organisationer. Med hänsyn till de löneökningar, som genomförts
och komme att genomföras under den närmaste tiden, syntes det skäligt, att
arvodet höjdes från 250 kronor till 300 kronor.

Erfarenheterna inom arméstaben hade bestyrkt behovet av två personalassistenter.
Kommittén för frivilligt försvarsarbete hade räknat med att en
dylik befattningshavare skulle placeras i en av kommittén föreslagen frivilligledning.
I avvaktan på slutligt ställningstagande till kommitténs förslag borde
i stället för en deltidsanställd mobiliseringslotta en extra personalassistent
anställas vid arméstaben mot ett arvode motsvarande avlöning enligt lönegrad
Ce 19.

Civilförvaltningen bär anfört att, då arméchefens förslag i stort au slö te
sig till nu tillämpade grunder för arvodessättningen, ämbetsverket med be -

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

aktande av den föreslagna utökningen av personalens arbetsuppgifter intet hade
att erinra mot det av arméchefen beräknade antalet månadsarvoden. Civilförvaltningen
ville icke heller motsätta sig den föreslagna höjningen av arvodena.
Denna höjning borde emellertid ske jämväl för marinens och flygvapnets
motsvarande lottor. Under förutsättning att antalet tjänstgöringsmånader för
mobiliseringslottor för nästkommande budgetår bestämdes till samma antal
som för innevarande budgetår, skulle för marinens del posten till mobiliseringslottor
behöva uppräknas till 12 600 kronor och för flygvapnets del till
18 000 kronor.

Med hänsyn till att frivilligkommittén räknat med en personalassistent i
Ce 19 i den föreslagna frivilligledningen kunde det enligt civilförvaltningen
måhända synas tveksamt om arméledningen nu borde tillföras ytterligare eu
heltidsanställd arbetskraft för här avsett ändamål i utbyte mot en deltidsanställd
mobiliseringslotta. Då det i nuvarande läge syntes angeläget att
åstadkomma en förstärkning av representationen för det frivilliga försvarsarbetet
inom arméledningen, tillstyrkte emellertid civilförvaltningen, att ett
utbyte komrne till stånd. Ämbetsverket förordade dock, att den nya befattningen
tills vidare inrättades såsom extra i lönegrad Cg 19.

De såsom uppbördsmedel under anslaget inflytande pensionsmedlen ha
uppgått till avsevärt lägre belopp än det i riksstaten uppförda. Orsaken härtill
torde vara, att för pensionerad personal avsedda arvodesbefattningar i
betydligt större utsträckning än som förutsatts uppehållas av icke pensionsavgången
personal. Med ledning av belastningen för budgetåret 1949/50 upptager
civilförvaltningen posten till 3 380 000 kronor mot för budgetåret
1950/51 4 800 000 kronor.

23. Under denna punkt ha sammanställts de personalförändringar som,
såvitt nu kan bedömas, bliva erforderliga vid fortsatt genomförande av ändrad
organisation av stabs- och förvaltningstjänsten vid pansarförband, motoriserade
artilleriregementen och luftvärnsregementen samt erforderliga personalförändringar
för rationaliseringar vid Lv 4 ävensom de kostnadsförändringar
som kunna beräknas bli följden av dessa personalförändringar.

24. Sammanslagning av A 5 och .4 8. I sin i det föregående under punkt 1
omförmälda skrivelse den 13 januari 1951 angående sammanslagning av A 5
och A 8 har chefen för armén framlagt förslag beträffande de personalförändringar
som bliva erforderliga i anledning av att A 5 anslutes till A 8 samt att
i samband därmed rationaliserad stabs- och förvaltningsorganisation genomföres
vid A 8. Förslaget grundar sig på kompletterande undersökningar som
statens organisationsnämnd utfört för att anpassa personaluppsättningen och
organisationen av stabs- och förvaltningstjänsten vid A 8 till fastställd normalorganisation
för rationaliserat motoriserat artilleriregemente (jfr prop.
1950:110 s. 57 o. f. samt TLA 1950: 25).

Särskilda förhållanden vid A 8 föranleda vissa avvikelser från normalorganisationen.
Regementet avses organiseras på tre divisioner i stället för två, av
vilka en skall vara förlagd till A 5:s etablissement. Yissa hästanspända för -

103

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

band måste kunna övergångvis uppsättas, och ett mindre antal stamhästar
måste bibehållas. För uppgifter som sammanhänga med regementets befattning
med krigsförberedelsearbete inom Bodens försvarsområde avses skola,
liksom hittills, ingå en särskild artilleriavdelning i regementsstaben.

I förhållande till personaluppsättningen vid A 5 och A 8 enligt gällande
personalförteckningar och normalorganisationen för motoriserat artilleriregemente
innebär förslaget till personal för det sammanslagna regementet i korthet
följande.

Beställningen som kårchef i Ma 12 blir övertalig.

Inom ramen för befintligt antal regementsofficerare tillkomma två utöver
normalorganisationen, en chef för den tredje divisionen och chef för artilleriavdelningen.

En beställning för major eller kapten, sex kaptensbeställningar, varav en på
intendenturkårens stat, och två löjtnantsbeställningar och — beräkningsmässigt
-—- 3 fänriksbeställningar bli övertaliga. Härvid bär räknats med att, utöver
normalorganisationen, en kapten erfordras för artilleriavdelningen samt
att befattningarna såsom biträdande mobiliseringsofficer och chef för kasernbatteriet,
för vilka i normalorganisationen avsetts pensionerade officerare,^ vid
A 8 skola bestridas av kaptener på aktiv stat med hänsyn till de stora svårigheter
som föreligga att tillfredsställande rekrytera arvodesbefattningar i
Boden.

I överensstämmelse med normalorganisationen tillkomma fyra förvaltare,
varav två på fälttygkårens stat, Å andra sidan utgå två förvaltare på intendenturkårens
stat, kassachef och intendenturförrådsförvaltare vid A 5.

Av underofficerare på aktiv stat bli åtta övertaliga, fem styckjunkare och
tre sergeanter. Härvid har av rekryteringsskäl räknats med en styckjunkare
eller sergeant på aktiv stat som stabsunderofficer vid den divisionsexpedition,
som skall vara förlagd i A 5:s etablissement, en befattning för vilken i normalorganisationen
beräknas pensionerad underofficer. Utöver normalorganisationen
erfordras därutöver två beställningar för aktiva underofficerare, av
vilka en avses för artilleriavdelningen och en beräknas för batteriadjutantsbefattning.

Inom ramen för befintligt antal överfurirsbeställningar avses för A 8 tva
utöver normalorganisationen. Av dessa erfordras en för artilleriavdelningen.
Hen andre avses för skötsel in. m. av regementets fasta utbildningsanordningar.
Två beställningar för hovslagaröverfurirer på kavalleriets stat kunna
indragas på grund av minskning av stamhästbeståndet,

Av sistnämnda skäl kan också den för "VI. militärbefälsstaben avsedda
bataljons veterinärbeställningen indragas vid inträffande avgång.

Antalet beställningar för icke-ordinarie manskap föreslås minskat med 12
för furiror, 17 för konstaplar och 13 för vicekonstaplar och meniga. Härvid har
emellertid förutsatts, att 14 av de 72 kvarstående furirsbeställningarna skola
tagas i anspråk för ändamål, för vilka särskild personal tidigare icke beräknats.
Av dessa 14 beställningar avses sex för vaktchefer vid anläggningarna i Bodens
fästning och åtta för vaktchefer vid A8:s och A 5:s etablissement. För bevakning
inom fästningen finnas nu nio vaktmästare i Ce 9, vilket antal har angivits
icke vara tillräckligt för att arbetstidslagens bestämmelser skola uppfyllas. Beställningarna
för de sex furirer som alltså skulle komplettera denna vaktstyrka
föreslås skola i samband med den planlagda utökningen av överfurirskadern
utbytas mot överfurirsbeställningar. Med hänsyn till att rekryteringen
av fast anställt underbefäl är gynnsam vid A 8 föreslås att de nio vaktmästartjänsterna
efter hand skola utbytas mot motsvarande antal furirsbeställningar.

104

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Av nuvarande befattningar för pensionerade underofficerare i arvodeshefattningar
kvarstå en expeditionsunderofficer, en kasernunderofficer och en
skjutfältsunderofficer. Övriga 12 befattningar utgå. I stället tillkomma en föreståndare
för förrådsbokföringskontor och eu stabsunderofficer.

Av ordinarie civil personal bli en kontorist i Ca 13 och en köksföreståndare
i Ca 12 övertaliga. Antalet kanslibiträden i Ca 11 bör ökas med två. En tjänst
för biträdande köksföreståndare i Ca 10 vid A 5 överföres till 119 i anledning
ayttden till A 5 förlagda delen av A 8:s personal föreslås skola utspisas

I fråga om extra ordinarie civil personal innebär förslaget slutligen minskning
med tjänster för två förrådsvaktmästare, sex remontryttare, sju biträden
för skriv- och kontorsgöromål samt 12 ekonomibiträden, varav 2 i Ce 3 och 10
i Ce 2.

I förhållande till normalorganisationen innebär förslaget ökning med eu
förrådsvaktmästare och 3 förrådsmän, huvudsakligen på grund av den delade
förläggningen, samt, övergångsvis, ett biträde för skriv- och kontorsgöromål.

De beställningar vid nuvarande A 5 och A 8 för militär ordinarie personal
som icke erfordras för fredstjänsten vid det sammanslagna A 8 äro sålunda
en kårchef, en major eller kapten, sex kaptener, två löjtnanter, två förvaltare,
fem styckjunkare och tre sergeanter. Beträffande dessa beställningar föreslår
arméchefen, att två förvaltarbeställningar vid intendenturkåren skola indragas
vid uppkommande ledighet, samt att två styckjunkarbeställningar skola indragas
i samband med att befordran sker till nyinrättade förvaltarbeställningar
vid eller för regementet. Kaptensbeställningen för regementsintendent bör enligt
arméchefen icke indragas, enär den kunde komma att erfordras för Bodens
försvarsområde enligt det förslag till ändrad organisation vid försvarsområdesstaberna
som avses skola framläggas inom den närmaste tiden.

Övriga här ifrågavarande beställningar kunna enligt arméchefens mening
icke indragas, enär de äro erforderliga för krigsorganisationen, vilken icke
minskas genom att fredsutbildningen lägges ned vid A 5. Beställningarna föreslås
skola utnyttjas vid vissa skolor och staber inom armén, där stort behov avbeställningar
finnes. En dylik anordning skulle också medföra minskning i de
traktamentskostnader som nu föranledas av kommenderingar till centrala
skolor av befäl från truppförbanden som chefer, lärare och instruktörer.

Arméchefens förslag i detta hänseende innebär följande.

Som befäl vid den övningsdivision som årligen organiseras vid artilleriets
skjutskola i Villingsberg tillföres av de övertaliga beställningarna Bergslagens
artilleriregemente (A 9) beställningen för major eller kapten, vilken därvid
föreslås ändrad till en majorsbeställning, tre kaptensbeställningar, en löjtnantsbeställning,
de återstående tre styckjunkarbeställningarna samt de tre
sergeantsbeställningarna, Under tid, då detta befäl icke tages i anspråk för
artilleriskjutskolans räkning, avses det utnyttjas för annan till A 9 centraliserad
utbildning av t. ex. stabsfurirer och mekaniker.

För att minska kommenderingsbehov till den till Smålands artilleriregemente
(A 6) förlagda, för artilleriet gemensamma troppchef sskolan och artilleriets
kadettskola, som enligt beslut av Kungl. Maj:t skall från och med våren
1951 förläggas till A 6, tillföres A 6 en kaptensbeställning och den återstående
löjtnantsbeställningen.

Den återstående kaptensbeställningen överföres till Bodens försvarsom -

105

Kungl. Maj ds proposition nr 110.

rådesstab för att där utnyttjas för tygofficer. För tygofficer vid denna stab
avses nu en befattning för pensionerad officer i 1: 29. Förslaget motiveras med
svårigheterna att erhålla kompetenta sökande till arvodesbefattningar i Boden.
Arvodesbefattningen kan vid bifall till förslaget indragas.

Yad beträffar den övertaliga beställningen för kårchef har arméchefen föreslagit,
att denna beställning tills vidare utnyttjas för lärare vid den föreslagna
armékrigshögskolan och vid uppkommande vakans ersättes med en beställning
för överstelöjtnant eller major, avsedd för förste lärare vid skolan.

Departementschefen.

1. Arméstabens organisation. Frågan om löneställningen för den här
ifrågavarande överstebeställningen torde komma under bedömning vid den
fortsatta översyn av vissa chefslöner som chefen för civildepartementet avser
att låta företaga. Jag föreslår därför icke nu någon ändring i fråga om
denna beställning.

Av vad i övrigt föreslagits under denna punkt kan jag endast tillstyrka,
att den för handsekreterare åt arméchefen avsedda extra kanlibiträdestjänsten
omvandlas till extra ordinarie.

I bilaga T) III till tilläggsbestämmelserna till statens allmänna avlönings
reglemente finnes uppfört ett arvode på 2 100 kronor för år för chefen för
arméstaben, beställningshavare i Mo 17 eller Mo 14. Då arvodet i fråga givetvis
bör utgå endast för det fall att beställningen tillhör lönegrad Mo 14, bör
föreskrift härom intagas i nämnda bilaga.

2. Vid 1948 års riksdag (prop. 206, rd. skr. 369) fattades principbeslut,
att krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan skulle sammanföras
till en gemensam högskola. I enlighet med arméchefens förslag bör denna
sammanslagning av skolorna nu komma till stånd. I fråga om benämningen
på den sammanslagna skolan, vilken varit föremål för delade meningar, vill
jag för min del föreslå, att namnet krigshögskolan (KHS) bibeliålles.

Jag anser mig vidare kunna förorda, att de truppslagsofficersskolor, som
för närvarande äro förlagda i anslutning till artilleri- och ingenjörhögskolan
— artilleri-, luftvärns-, ingenjör- och signalofficersskolorna — sammanslås
till en artilleri- och ingenjörofficersskola (AIOS). Den av 1948 års riksdag
likaledes i princip beslutade samordningen av alla arméns truppslagsofficersskolor
kan av brist på lämpliga lokaler ännu icke helt genomföras.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare reglera frågorna om
skolornas organisation och verksamhet. I detta sammanhang torde jag få
upptaga förekommande personalfrågor till behandling.

Med hänsyn till den fortsatta översyn av chefslönerna som kommer att
företagas inom civildepartementet vill jag icke nu föreslå högre löneställning
för chefen för krigshögskolan än Ma 12. I enlighet med arméchefens förslag
bör som chef för AIOS avses beställning i Ma 11 eller Ma 10 och den nuvarande
överstebeställningen för chef för AIHS utgå.

Jag delar arméchefens uppfattning om nödvändigheten av att de viktigaste
ämnesgrupperna vid KHS representeras av lärare med långvarig erfarenhet
av högskoleundervisning. För att säkerställa detta torde möjlighet böra före

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

ligga att med bibehållande av lärarbefattningarna befordra lärarna i fråga till
överstelöjtnanter. Jag förordar därför i enlighet med arméchefens förslag,
att tre beställningar för major eller kapten, avsedda för lärarbefattningar som
här avses, utbytas mot beställningar för överstelöjtnant eller major.

Såsom föreslagits kan en nu för AIHS avsedd arvodesbefattning i 1:29
för redogörare och bibliotekarie indragas.

Jag tillstyrker, att som föreståndare för KHS expedition avses en fanjunkare
eller sergeant. Detta personalbehov bör dock tills vidare kunna tillgodoses
genom att lämplig underofficer kommenderas till tjänstgöring vid
högskolan.

I avvaktan på erfarenheter av arbetsuppgifterna vid de nya skolorna kan
jag icke förorda, att högre tjänster inrättas för expeditionspersonal m. fl.
vid skolorna. Jag föreslår, att nu befintliga tjänster för institutionsvaktmästare,
tekniskt biträde, förste expeditionsvakt och expeditionsvakt utbytas
mot två kanslibiträden i Ce 11, en förste vaktmästare i Ce 11 och en vaktmästare
i Ce 9, och förutsätter att med lämplig fördelning av sålunda och i
övrigt tillgängliga tjänster personalbehovet vid skolorna skall kunna nöjaktigt
tillgodoses.

Övriga under denna punkt redovisade förslag kan jag icke biträda.

3. Med hänsyn till vad civilförvaltningen anfört tillstyrker jag, att den
förvaltarbeställning vid intendenturkåren, som övergångsvis utnyttjas för
intendenturförrådsförvaltare vid K 1, får bibehållas tills vidare intill dess den
planerade mobiliseringscentralen kommit till stånd.

4. Arvodesbefattningen i 1: 29 för chefen för centralförrådet i Växjö bör
indragas.

5. Jag förutsätter, att en översyn av löneställningen för cheferna för vissa
skolor vid försvaret kommer till stånd inom en nära framtid. I avvaktan
därpå vill jag inte för nästa budgetår föreslå några löneförändringar för
dylika chefer.

Jag finner heller icke skäl biträda förslaget om redovisning på särskild
stat för arméns motorskola av chefen för denna skola.

6 och 7. Då jag icke är beredd att tillstyrka en utökning av infanteriets
eller signaltruppernas officerskadrar kan jag alltjämt icke biträda förslagen
om att vid 11 inrätta en kaptensbeställning för chefen för garnisonskompaniet
i utbyte mot lägre beställningar och om ytterligare en kaptensbeställning
vid signaltrupperna.

8. Med hänsyn till radartjänstens allt större betydelse samt de olägenheter
och kostnader varmed den nuvarande undervisningen vid radarskolan är
förknippad anser jag mig i likhet med civilförvaltningen böra tillstyrka att
en kaptensbeställning, avsedd för en radarutbildad officer vid arméstabens
luftvärnsavdelning, inrättas på luftvärnets stat. För att undvika statökning
bör som ersättning för denna beställning vid luftvärnet, som sålunda tillkommer,
en av de kaptensbeställningar som bli övertaliga vid sammanslagningen
av A 5 och A 8 indragas. Däremot kan jag för närvarande icke till -

107

Kungl. Maj:ts proposition nr HD.

styrka, att fasta ingenjörstjänster inrättas för utbildningsverksamheten vid
skolan. Behovet av lärare torde få tillgodoses med personal med mindre fast
anställning.

9. Inom ramen för fastställt preliminärt slutläge för arméingenjörkårens
sammansättning böra tillkomma två armédirektörsbeställningar av 2. graden
i Ca 31 i utbyte mot två arméingenjörsbeställningar av 1. graden i Ce 29. Eu
beställning för armédirektör i Ca 30 kan indragas.

Enligt vad jag inhämtat avses numera endast en av de två tjänstemän, för
vilka tidigare funnits inrättade tjänster vid marinen med avlöning från sakanslag
i Ce 27, i fortsättningen beredas anställning vid arméingenjörkåren. Jag
anser mig böra förorda att för denne från och med nästa budgetår övergångsvis
inrättas en beställning såsom arméingenjör av 2. graden i Ce 27 och att
under tiden en arméingenjörsbeställning i Ce 24 hålles vakant. Under innevarande
budgetår uppbär tjänstemannen i fråga enligt Kungl. Maj:ts medgivande
avlöning enligt 27 lönegraden med anlitande av sakanslag.

Jag kan icke heller nu tillstyrka förslaget om att på arméingenjörkårens
stat inrätta en arméingenjörsbeställning av 1. graden, avsedd för marinförvaltningen.

10. Förslaget om förbättrad löneställning för två majorer vid fälttygkåren
är det mig alltjämt icke möjligt att biträda.

Jag kan heller icke tillstyrka, att arméingenjörkåren utökas med en särskild
beställning för teknisk attaché.

I avbidan på prövningen av 1946 års militära förvaltningsutrednings förslag
är jag icke beredd taga ställning till den föreslagna utökningen av antalet
extra arméingenjörstjänster.

Som ett led i tygstatens planenliga utbyggnad böra ytterligare beställningar
tillkomma från och med nästa budgetår. Jag anser dook, att utbyggnaden
alltjämt bör ske i något långsammare takt än arméchefen föreslagit. Jag biträder
härutinnan civilförvaltningens förslag och föreslår alltså, att följande
beställningar tillkomma, nämligen en tygverkmästare av 1. klassen, en tygverkmästare
av 2. klassen, tre tyghantverkare av 1. klassen, fem tyghantverkare
av 2. klassen och 40 armétekniker. I samband härmed kunna 20 furirsbestallningar
vid tygstaten indragas.

Vad beträffar radiotelegrafistpersonalen kan jag i nuvarande läge icke tillstyrka
förslaget om förbättrad löneställning för två tjänster för radiotelegrafister
i Ce 16. Däremot biträder jag civilförvaltningens förslag att utbyta
tre furirsbeställningar vid S 1 mot radiotelegrafisttjänster i Ce 16, avsedda
för signalskolan.

11. I samband med den omläggning av utbildningsgången för värnpliktiga
läkare m. fl., varom bestämmelser utfärdats, måste befälstillgången vid trängförbanden
ökas. Arméchefens förslag att som ett första steg härutinnan inrätta
ytterligare tio sergeantbeställningar tillstyrker jag.

12. Med hänsyn till önskvärdheten av att kunna i beräknad omfattning begränsa
manskapsrekryteringen är det angeläget att överfurirskadern utbygges

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

planenligt. En viss försiktighet har härutinnan iakttagits på grund av ovissheten
om tillgång till erforderligt antal befattningar för att placera överfurirer
som lämnar den egentliga trupptjänsten. Arméchefen har nu pekat på nya
arbetsuppgifter, för vilka skulle kunna avses överfurirer. Huruvida överfurirer
skola komma i fråga för dessa arbetsuppgifter är dock till stor del beroende
av vilken ställning som kommer att tagas till ett förslag av statens
organisationsnämnd om organisationen av försvarsområdesstaberna. I avvaktan
på prövningen av detta förslag bör ökningen av överfurirskadern alltjämt
något begränsas. Jag föreslår, att antalet överfurirer för nästa budgetår
ökas med 100. Antalet skulle då bli (1265 + 100=) 1365 med den fördelning
på truppslag och skolor m. in. som framgår av förslaget till personalförteckning.

Med en dylik begränsad utökning av överfurirskadern kan antalet furirsbeställningar
icke minskas i den omfattning arméchefen föreslagit. Jag förordar
att för nästa budgetår minskning sker med 148 furirsbeställningar. I
enlighet med arméchefens förslag har jag därvid räknat med att tills vidare
bibehålla samtliga de tio befintliga furirsbeställningarna vid Kli syfte att
kunna avdela fyra furirer för bevakningstjänsten inom IV. militärbefälsstabens
etablissement. Med hänsyn till vad arméchefen anfört har jag vidare
ansett mig kunna godtaga förslaget om att tills vidare begränsa indragningen
av furirsbeställningar vid rationaliserade förband till en beställning per förband.
Å andra sidan har jag beaktat att, utöver den planenliga reduceringen
av antalet furirsbeställningar vid armén, tre dylika beställningar vid S 1
kunna indragas vid bifall till det av mig i det föregående tillstyrkta förslaget
om att vid regementet inrätta tre radiotelegrafisttjänster.

Antalet beställningar för korpraler (konstaplar) torde i enlighet med arméchefens
förslag kunna minskas med 20.

13. I enlighet med arméchefens förslag böra 31 tjänster för remontryttare i
Ce 11 indragas från och med nästa budgetår.

Det av försvarets civila tjänstemannaförbund framställda förslaget om
lönegradsuppflyttning av samtliga remontryttartjänster kan icke heller av
mig tillstyrkas.

Jag finner icke anledning till erinran mot arméchefens beräkning av det
sammanlagda behovet av remontdressörer och hästskötare vid remontdepåerna
under budgetåret 1951/52. Däremot anser jag icke tillräckliga skäl föreligga för
att nu till 11 lönegraden uppflytta de för närvarande i 9 lönegraden placerade
tjänsterna. Jag får härvid erinra om att jag vid anmälan av propositionen
1949: 135 (s. 100) särskilt framhöll att, såsom arméchefen förutsatt, i remontdressöremas
arbetsuppgifter borde ingå även hästvård och att hästskötarna
borde vara skyldiga att deltaga i remontutbildningen. I anledning av ett vid
1949 års riksdag motionsvis framställt yrkande om att upptaga samtliga berörda
tjänster såsom remontdressörer i Ce 11 uttalade vidare statsutskottet i sitt
av riksdagen godkända utlåtande nr 155 (s. 30), att vissa fördelar kunde vara
förenade med att viss befordringsgång tillämpades beträffande ifrågavarande
personal och att här avsedda tjänster alltså differentierades i lönehänseende.

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Vad i övrigt föreslagits under denna punkt beträffande extra-ordinariesättning
och lönegradsuppflyttning av remontdressör- och liästskötartjänsterna
vid remontdepåerna kan jag icke heller tillstyrka.

Liksom civilförvaltningen räknar jag med att en extra förrådsman i Cg 9
skall tillkomma vid vardera av Herrevadsklosters och Gudhems remontdepåer.

Jag kan vidare tillstyrka förslaget om ändrad benämning på arvodesbefattningarna
för expeditionsunderofficerare i 1: 20 vid nämnda remontdepåer.

14. Den redogörelse som i arméchefens framställning lämnats för de nuvarande
förhållandena på armésjukvårdens område ger vid handen, att särskilda
åtgärder måste vidtagas för att nöjaktigt tillgodose behovet av läkare.
Innan resultatet föreligger av det arbete som bedrives av 1948 års militära
läkarlöneutredning, är det icke möjligt att föreslå åtgärder som kunna tänkas
på ett varaktigt sätt råda bot på de nuvarande svårigheterna. Åtgärder för
en provisorisk förbättring av de nuvarande förhållandena måste därför vidtagas.

Jag kan emellertid icke tillstyrka arméchefens förslag att till innehavaren
av den ena läkarbeställningen vid ett tvåläkarförband skulle få utbetalas ersättning
med 25 kronor om dagen för ökat arbete i anledning av vakans i den
andra läkarbeställningen.

Däremot anser jag mig kunna tillstyrka, att antalet befattningar för arvodesanställda
läkare ökas. Jag måste emellertid föreslå, att ökningen begränsas
i förhållande till arméchefens förslag. Jag föreslår därför, att antalet
nya befattningar bestämmes till 40. Det torde vara erforderligt för att
kunna behålla läkarna i arvodesanställning, även sedan deras stipendiattid
utgått, att inrätta tjänster även för bataljonsläkare. Jag förordar, att det av
mig föreslagna antalet läkartjänster fördelas på 15 bataljonsläkare vid fältläkarkåren
och 25 fältläkarstipendiater.

En förutsättning för att de här föreslagna anordningarna att provisoriskt
förbättra sjukvårdsförhållandena vid armén skola få utnyttjas bör givetvis
vara den att behov därav föreligger på grund av vakanser i läkarbefattningarna
på aktiv stat.

Jag tillstyrker förslaget om att till marinens personalförteckning överflytta
den överskötersketjänst vid armén, som nu disponeras för KA 3.

Yad i övrigt föreslagits under denna punkt anser jag mig icke kunna
biträda.

15. På de skäl civilförvaltningen anfört kan jag icke nu biträda förslaget
om högre löneställning för en skogvaktare vid Järvafältet.

Den utredning fortifikationsförvaltningen numera förebragt i fråga om
arbetsuppgifterna för innehavaren av den biträdande skogvaktartjänsten i
Ce 13 i Tingstäde utvisar enligt min mening klart, att anledning icke längre
föreligger att för denne avse lägre löneställning än för övriga skogvaktare
vid försvaret. Jag förordar därför, att tjänsten i fråga utbytes mot en skog
vaktartjänst i Ce 16.

Frågan om en skogvaktartjänst vid infanteriskjutskolan får prövas i sam -

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

band med att ställning tages till det förelag till ändrad organisation vid
skolan som avgivits av chefen för armén.

Övriga under denna punkt angivna förslag kan jag icke biträda.

16. Yad under denna punkt föreslagits tillstyrker jag. Jag förutsätter dock,
att möjligheterna att begränsa bevakningskostnaderna vid SignS närmare
undersökas.

17. Även jag finner det angeläget, att åtgärder vidtagas för att effektivisera
brandväsendet vid armén och marinen. Jag är dock icke beredd att nu
förorda att särskilda tjänster inrättas för brandmästare. Denna uppgift bör
liksom hittills fullgöras av militär personal även i Karlsborg och Boden samt
vid Stockholms kustartilleriförevar.

Jag förutsätter att det skall vara möjligt att i någon utsträckning taga i
anspråk tjänstetid för deltagande i brandövningar av såväl tjänstemän som
arbetare. I den mån så icke är möjligt torde dock medel böra beräknas
för att ersätta förlorad arbetsförtjänst vid ledighet för dylika övningar eller
för att bereda ersättning åt personal som under fritid ställer sig till förfogande
för övningarna. För i första hand dylika ersättningar beräknar jag
ett belopp av 30 000 kronor. Det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att efter
förelag av fortifikationsförvaltningen närmare fastställa de grunder, enligt
vilka ersättningar må utgå.

18. Jag tillstyrker förslaget om att den nuvarande beställningen för kommendant
i Bodens fästning i Mo 14 omändras till en beställning i samma lönegrad
för ställföreträdande militärbefälhavare. I samband härmed bör den
befintliga arvodesbefattningen för ställföreträdande försvarsområdesbefälhavare
för Bodens försvarsområde i 1:34 utbytas mot en arvodesbefattning för
försvareområdesbefälhavare med samma löneställning.

De under förevarande punkt redovisade förslagen om överflyttning av
tjänster mellan olika staber och förband tillstyrker jag.

Jag tillstyrker även, att en övertalig förrådsvaktmästartjänst vid förutvarande
tredje intendenturkompaniet tills vidare, i avvaktan på prövningen
av förslaget om försvarsområdesstabernas organisation, tages i anspråk för
Bodens försvarsområde.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter, som äro förenade med montörtjänsten
i Ca 11 vid kommendantsstaben i Boden, anser jag mig böra tillstyrka, att för
desamma avses tjänst för förste montör i 16 lönegraden. Såsom lönenämnden
föreslagit torde i avbidan på slutligt ställningstagande till frågan om den
lokala fortifikations- och byggnadsförvaltningens organisation tjänsten tills
vidare böra uppföras såsom extra. Så länge tjänsten i Cg 16 är tillsatt och
bestrides av innehavaren av den ordinarie tjänsten bör vikarie icke få förordnas
på sistnämnda tjänst.

Övriga under förevarande punkt redovisade förslag kan jag icke biträda.

19. Jag har intet att erinra mot att den ifrågavarande extra förrådsvaktmästaren
vid 115 erhåller fastare anställning. Liksom civilförvaltningen
förordar jag, att den befintliga extra tjänsten utbytes mot en extra ordinarie
tjänst i samma lönegrad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Jag har intet att erinra mot att en nu såsom extra redovisad tjänst för
biträde för skriv- och kontorsgöromål vid 116 uppföres på personalförteckningen.

Av de skäl som från myndigheternas sida anförts mot att nu vidtaga några
förändringar beträffande löneställning för förrådspersonalen vid rationaliserade
förband inom armén kan jag icke tillstyrka, att sådana förändringar
vidtagas.

Däremot tillstyrker jag, att, i utbyte mot tjänster för biträden för skrivoch
kontorsgöromål, tjänster inrättas för kanslibiträden såsom föreståndare
för plåt- och maskingrupp vid mobiliseringsavdelningarna vid förband med
större antal truppregistrei''ade. I anslutning till vad organisationsnämnden
och civilförvaltningen härutinnan anfört föreslår jag därför, att sammanlagt
åtta nya kanslibiträdestjänster inrättas, en vid ettvart av 14, 16, 17, 111,
112, 117, TI och T 2, och att i samband därmed antalet lägre bi trädest jänster
i motsvarande mån reduceras.

20. I avvaktan på organisationsundersökningar vid här ifrågavarande
skolor anser jag mig icke kunna föreslå några förändringar beträffande personalen
vid skolorna.

21. Mot förslagen under denna punkt har jag ingen annan erinran än att
ordinarie kontorsbiträdestjänster icke böra beräknas för K 2 och A 5 samt att
det tills vidare bör anstå med extra-ordinariesättning av kanslibiträdestjänsten
vid IV. militärbefälsstaben.

22. Jag anser mig numera kunna tillstyrka, att en av de befintliga sergeantbeställningama
vid arméhundskolan utbytes mot en beställning för
fanjunkare, styckjunkare eller sergeant.

Vad beträffar medelsbehovet för anställande av extra personal vid armén
har civilförvaltningen och chefen för armén i olika sammanhang föreslagit
medelsanvisningar för detta ändamål till betydande belopp utöver vad som
beräknats av civilförvaltningen i medelsäskandena. Det ökade personalbehovet
är föranlett av det merarbete som föranledes av vissa pågående ändringar
av krigsorganisationen samt av repetitionsövningsverksamheten. I
sistnämnda hänseende har anförts, dels att de krigsförbandsvisa övningarna
i och för sig ökat arbetet vid registreringsmyndigheterna dels ock att den
ökade repetitionsövningsverksamhet under 1951, varom Kungl. Maj:t fattat
beslut, medfört ett ytterligare behov av extra arbetskraft framför allt av
biträden vid registeringsarbetet, sjuksköterskepersonal och biträden vid matinrättningarna.

Sammanlagt uppgå de anmälda ytterligare medelsbehoven till omkring
960 000 kronor. Såsom framgår av vad jag anfört vid anmälan i annat sammanhang
denna dag av fråga om proposition angående kostnader för repetitionsövningar
belöpa av detta belopp omkring 820 000 kronor på den utökade
repetitionsövningsverksamheten.

Då jag icke funnit anledning till erinran mot beräkningarna av medelsbehoven
för extra och tillfälligt anställd personal för nästa budgetår, räknar

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

jag för dessa ändamål med de belopp som sålunda i medelsäskandena och
sedermera angivits.

Vid anmälan till årets statsverksproposition (Bil. 6, punkt 24) av försvarsstabens
avlöningsanslag redogjorde jag i korthet för ett av försvarets personalbehandlingsutredning
den 3 oktober 1950 avgivet förslag beträffande personaltjänsten
inom försvaret. Då jag är förhindrad att nu föreslå några förbättringar
beträffande personalvårdsassistentorganisationen, räknar jag med
oförändrad organisation för nästa budgetår.

Jag är i avvaktan på prövningen av de förslag som avgivits av kommittén
för frivilligt försvarsarbete icke beredd biträda arméchefens förslag till
ändiade grunder för arvoden åt den kvinnliga personal, som biträder med
handläggning av ärenden rörande krigsfrivilliga, i annan mån än att jag i likhet
med civilförvaltningen anser mig böra förorda, att de för närvarande utgående
månadsarvodena om 250 kronor med hänsyn till de vidgade arbetsuppgifterna
och ändrade löneläget höjas till 300 kronor. Såsom civilförvaltningen
anfört bör sådan höjning ske även av motsvarande arvoden vid marinen
och flygvapnet.

Förslaget om att vid arméstaben inrätta ytterligare en tjänst för personalassistent
kan jag icke biträda.

Yad i övrigt föreslagits och anförts under denna punkt ger mig icke anledning
till erinran.

23. I propositionen 1950:110 anmäldes de personalförändringar som föranleddes
av bifall till arméchefens förslag om rationalisering av pansarförbanden,
de motoriserade artilleriregementena och luftvärnsregementena och
framlades förslag till personalförteckningar för typregementena P 4, A 6 och
Lv 2. Förslag föreligger nu beträffande rationaliserad organisation av A 8
efter undersökningar som utförts i samband med utredningen av frågan om
sammanslagningen av A 5 och A 8. Till detta förslag återkommer jag i det
följande. Rationaliseringen av de övriga pansarförbanden, artilleri- och luftvärnsregementena
kommer att successivt genomföras. Jag föreslår, att erforderliga
beställningar och befattningar inrättas för dessa förband samt att
medel beräknas för att anställa övrig personal vid förbanden från och med
nästa budgetår. I sammanställningen över yrkanden ha under denna punkt
upptagits de personalförändringar som, så vitt nu kan bedömas, erfordras
för att genomföra rationaliseringarna på här ifrågavarande områden. Personalförslagen
överensstämma med de för vederbörliga typregementen fastställda
personalstaterna. Då frågan om den regionala och lokala fortifikationsoch
byggnadsförvaltningens organisation ännu icke lösts, böra tills vidare
inga förändringar beträffande kasernvårdsavdelningarna vidtagas. I enlighet
härmed föreslår jag inga beställningar för kasernförvaltare. I övrigt föreslår
jag, att beställningar för förvaltare vid P1—P3, Al, A3 och A9 samt
Lv 1 och Lv 3 och vid fälttygkåren samt befattningar för pensionerade officerare
inrättas till antal som angivits i sammanställningen över yrkanden
under denna punkt samt att indragning av beställningar för fanjunkare (styck -

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

junkare) och befattningar för pensionerade underofficerare vidtagas i enlighet
med vad i sammanställningen angivits. Begränsningen av antalet furirer
har redan beaktats under p. 12 i det föregående. Speciella förhållanden vid de
särskilda förbanden kunna komma att föranleda avvikelser från de angivna
personaluppsättningarna. Såvitt avser arvodesbefattningar för pensionerad
personal bör Kungl. Maj:t äga att reglera de personalförändringar som sålunda
komma att erfordras.

Statens organisationsnämnd har avgivit rapport över organisationsundersökningar
vid Lv 4. Föreslagen organisation vid detta typförband för luftvämskår
överensstämmer i sina huvuddrag med den för luftvärnsregemente fastställda.
Personalorganisationen är också i huvudsak densamma ehuru något
begränsad med hänsyn till att verksamheten vid luftvärnskår är mindi''e än
vid ett luftvärnsregemente.

Ehuru ställning ännu icke tagits till organisationsfrågan, föreslår jag att
de personalfrågor som föranledas av en omorganisation nu föreläggas riksdagen
i den man så är erforderligt. I enlighet med förelaget förordar jag,
att för Lv 4 inrättas tre nya förvaltarbeställningar, varav två på luftvärnets
stat och en vid fälttygkåren. I samband därmed böra två styckjunkarbeställningar
vid luftvärnet indragas. Vidare bör vid Lv 4 inrättas en ny befattning
för pensionerad officer i arvodesbefattning i 1: 29 vid mobiliseringsavdelningen.
Av pensionerade underofficerare i arvodesbefattningar bibehållas expeditionsunderofficeren,
kasernunderofficeren och skjutplatsunderofficeren.
Befattningar för föreståndare för förrådsbokföringskontor och två expeditionsunderofficerare
tillkomma. Av dessa sistnämnda avses en för kårexpeditionen
i befattning för vilken eljest i rationaliserad organisation avses underofficer
på aktiv stat och en för en ekonomigrupp som vid luftvärnskår avses
skola finnas i stället för kasembatteri. Ur organisationen utgå befattningar
för biträden i personaldetalj, åt mobiliseringsofficer och åt regementeintendent,
köksföreståndare samt tygunderofficer.

24. Sammanslagningen av A 5 och A 8 m. m. Under punkt 1 i det föregående
har jag föreslagit, att A 5 från och med den 1 juli 1951 upphör som
självständigt fredsförband och anslutes till A 8. Senare denna dag ämnar
jag föreslå, att medel anvisas under kapitalbudgeten för att ordna sjukhusfrågorna
vid Bodens garnison, vilket är en förutsättning för att rationaliseringen
av stabs- och förvaltningstjänsten vid A 8 skall kunna helt genomföras,
i detta sammanhang behandlar jag de personalfrågor som föranledas av regementenas
sammanslagning och A8:s rationalisering.

Den rationaliserade organisationen av stabs- och förvaltningstjänsten vid
A 8 bör i vanlig ordning fastställas av Kungl. Maj:t. Såsom framgår av
redogörelsen för arméchefens personalförslag föranleda regementets speciella
arbetsuppgifter och do lokala förhållandena visst personalbehov utöver vad
som ingår i den för motoriserat artilleriregemente fastställda personalorganisationen.
Mot denna personalökning torde intet vara att erinra. Jag tillstyrker
också, att aktiv personal, två kaptener och en underofficer, tages i
anspråk för tre befattningar, för vilka i normalorganisationen avsetts pen8—35551
Biliang till riksdagens protokoll 1951. I samt. Nr 110.

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

sionerad personal. Jag räknar därför i förslaget till personalförteckningar
med den personaluppsättning för stabs- och förvaltningstjänsten vid A 8 som
arméchefen föreslagit.

Vad arméchefen föreslagit i fråga om personal som blir övertalig i anled
ning av rationaliseringen och sammanslagningen av förbanden föranleder
följande ställningstagande från min sida.

Om för tyg- och intendenturtjänsten vid Bodens försvarsområdesstab skall
avses aktiv chefspersonal eller som nu pensionerade officerare i arvodesbefattningar,
är en fråga som får prövas i samband med det förslag beträffande
försvarsområdesstabernas organisation som kommer att inom kort ingivas av
chefen för armén. Jag har intet att erinra emot att de två kaptensbeställningar
för tygofficer och intendent som bli övertaliga tills vidare utnyttjas
för ändamålet. De motsvarande arvodesbefattningarna skola i så fall hållas
vakanta.

Två förvaltarbeställningar vid intendeuturkåren, en förrådsförvaltare och
en kassachef, böra indragas. Två beställningar för styckjunkare skola in
dragas i samband med att befordran sker till nyinrättade förvaltarbeställningar
vid eller för regementet.

Såsom föreslagits bör bataljonsveterinärbeställningen vid VI. militärbefälsstaben
indragas vid uppkommande vakans och antalet beställningar för
hovslagaröverfurir vid kavalleriet minskas med två.

Jag anser mig kunna tillstyrka, att såsom vaktchefer vid anläggningarna i
Bodens fästning avses överfurirer och godtager förslaget att tills vidare bibehålla
sex eljest övertaliga furirsbeställningar för ifrågavarande bevaknings
uppgifter. Jag är däremot icke övertygad om lämpligheten av att avse furirer
såsom övrig vaktpersonal i fästningen. Huruvida särskild manskapspersonal
bör beräknas för bevakning av etablissementen är också en fråga till vilken
jag icke är beredd att nu taga ställning. Jag kan emellertid tillstyrka, att åtta
furirer som eljest skulle bli övertaliga vid förbandssammanslagningen få tills
vidare bibehållas för sistnämnda vaktgöromål men förutsätter därvid, att
rekryteringsunderlag i fortsättningen icke beräknas för dessa åtta beställ
uingar.

En tjänst för biträdande köksföreståndare i Ca 10 bör i enlighet med för
slaget överföras till 119. Övriga övertaliga ordinarie civila tjänstemän kunna
beredas motsvarande anställningar inom försvaret eller tagas i anspråk för
lägre tjänst inom organisationen. För behandlingen av övertalig pensionerad
personal i arvodesbefattningar och extra ordinarie personal finnas be
stämmelser meddelade som böra tillämpas i förevarande fall.

Yad härefter beträffar övrig ordinarie militär personal som blir övertalig
vid sammanslagningen bör kårchefsbeställningen indragas vid uppkommande
vakans. Jag är icke beredd att nu taga ställning till för vilka uppgifter den
nuvarande innehavaren av beställningen skall tagas i anspråk. Jag har i det
föregående förutsatt, att en kaptensbeställning som blir övertalig vid A 8
skall kunna utnyttjas för att tillgodose anmält behov av en kapten för radartjänsten.

115

Kungl Ma):is proposition nr 110

1945 års försvarskommitté föreslog i sitt betänKande, att särskilt befäl
skulle beräknas för artilleriskjutskolans övningsdivision, däribland en regementsofficer
och en kapten med placering vid A 9. Med hänsyn härtill och
då jag icke anser mig böra föreslå någon begränsning av tillgängligt utbildningsbefäl
vid artilleriet, tillstyrker jag, att övriga här ifrågavarande militära,
beställningar bibehållas i organisationen. I anslutning till arméchefens förslag
förordar jag, att personalkadrerna utökas med, vid A 9 beställningar
för en major eller kapten, två kaptener, en löjtnant, tre styckjunkare och
tre sergeanter samt vid A 6 en kaptens- och en löjtnantsbeställning.

När Skånska kavalleriregementet (K 2) enligt beslut vid 1945 års riks
dag (prop. 1945: 170) återuppsattes, upptogs icke för regementet någon arvodesbefattning
för köksföreståndare i 1:20, enär denna personalkategori
förutsattes skola avvecklas i samband med rationalisering av matinrättningama.
För de båda övriga kavalleriregementena finnas emellertid alltjämt
inrättade dylika befattningar. Av förbiseende har även vid K 2 en arvodesanställd
köksföreståndare varit anställd alltsedan den 1 september 1947. I
anledning av framställning av regementschefen, som tillstyrkts av arméchefen
och civilförvaltningen, förordar jag att härvid får bero och att vid
regementet får intill dess indragning finnas inrättad en befattning för köks
föreståndare i 1:20 utöver i vederbörlig personalförteckning uppförda befattningar.

I gällande personalförteckning finnes för arméns jägarskola uppförd en
beställning för sergeant i Ma 4, avsedd såsom stabsunderofficer. I enlighet
med förslag av statens organisationsnämnd har chefen för armén i skrivelse
den 9 mars 1951 förordat, att beställningen i fråga överföres till staben för
Kirirna—Jokkmokks försvarsområde. Jag biträder detta förslag.

Med beaktande av vad jag sålunda i det föregående föreslagit i fråga om
personalförändringar vid armén och med ledning av belastningen på arméns
avlöningsanslag under förfluten del av innevarande budgetår beräknar jag
arméns avlöningsanslag för budgetåret 1951/52 sålunda:

Avlöningar till ordinarie tjänstemän 64 300000 (+ 2 300000) kronor;

Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar 6 600 000
(— 200 000) kronor;

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, 670 000
( + 50000) kronor;

Avlöningar till övrig icko-ordinarie personal 40 500000 (+ 1 900 000)
kronor;

Rörligt tillägg 13 310 000 (+ 530 000) kronor;

Pensionsmedel 3 380 000 (— 1 420 000) kronor.

Anslaget bör alltså upptagas till 122 000 000 (+ 6 000 000) kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

a) fastställa de personalförteckningar för ordinarie tjäna te
män och för pensionerad personal i arvodesbefattningar vid ar -

116 Kungl. May.ts proposition nr 110.

mén, soin i särskild ordning komma att överlämnas till riksdagen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att med avseende på personalförteckningarna
meddela särskilda föreskrifter av i tillämpliga
delar samma innehåll som innefattas i de särskilda bestämmelser
som genom Kungl. Maj:ts brev den 2 juni 1950 fastställts
att lända till efterrättelse för tillämpningen av arméns personalförteckningar
för budgetåret 1950/51;

c) godkänna följande avlöningsstat för arméns anslag till avlöningar
till aktiv personal m. fl., att tillämpas under budget -

året 1951/52:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 64 300 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbe fattningar,

förslagsvis................................ 6 600 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis............................ 670 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
.............................................. 40 500 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... 13 310 000

Summa kronor 125 380000
Särskilda upphördsmedel:

Pensionsmedel, fhslagsvis............................ 3 380 000

Netto utgift kronor 122 000 000
d) till Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret
1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 122000 000 kronor.

[10.] Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl.

Anslag Nettoutgift

1949/50 .......................... 47 000000 46 776 987

1950/51 (statsliggaren s. 232).. 47 200000

1951/52 (förslag)................ 47 800 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 70) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Marinen:
Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1951/52 beräkna ett förslagsanslag
av 47 800 000 kronor.

Beträffande de grunder, som numera tillämpas vid beräkningen av försvarsgrenarnas
allmänna avlöningsanslag, får jag hänvisa till vad jag därom
anfört i det föregående vid anmälan av motsvarande anslagsfråga för armén.

Y rkanden.

Försvarets civilförvaltning har i anslutning till yrkanden av chefen för
marinen m. fl. föreslagit vissa personalförändringar m. m. vid marinen.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo. 117

Anslagsförändringar vid bifall till

Förslag av marinchefen m. fl. civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Summa

1. Marinstabens bilddetalj.

1 fotograf Ce 15 — faktor Ce 18, 1 offsettryckare
Cg 12—Ce 13, 2 fotografer Cg 13—Ce 13 ...... —

1 föreståndare för fotolaboratoriet Ce 18, 1 laboratorieförman
Ce 13, 1 fotograf Ce 13, 1 offsettkopist
Ce 13 och 6 tryckeribiträden m. fl.

Ce 8 ....................................................... —

2. Förändringar i övrigt vid marinstaben.

Souschef Ma 12—Mo 12/Ma 12........................ —

Studierektor Ce 26—Cb 10 ...........................

1 expeditionsofficer 1: 29 — förste expeditionsofficer
1:31 ............................................. —

1 bibliotekarie 1:29—1:31 .............../........... —

2 biträden för skriv- och kontorsgöromål —

kanslibiträden Ce 11 (för telefonväxel respektive
truppregister) .................................... —

1 bilförare Ce 10 — expeditionsvakt Ce 10 ...... —

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål ......... 4 728 4 72g

3. Rationaliseringar vid kustartilleriet.

1 besiktningsunderoffic-er 1: 20 vid Stockholms

kustartilleriförsvar....................................

2 expeditionsunderofficerare 1: 20 vid Vaxholms
kustartilleriregemente .....................

1 expeditionsunderofficer 1: 20 vid Härnösands
kustartilleridetachement, vakant..................

1 expeditionsunderofficer 1:20 vid Gotlands
kustartilleriförsvar med Gotlands kustartillerikår
utbytes mot 1 kanslibiträde Ce 11 .........

3 biträden för skriv- och kontorsgöromål (vid

Härnösands kustartilleridetachement samt
Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen)
-—kanslibiträden Ce 11 ..................

1 kanslibiträde Ce 11 vid Älvsborgs kustartilleriregemente
...........................................

4 biträden för skriv- och kontorsgöromål vid

Vaxholms kustartilleriregemente ...............

4. Rationaliseringar vid örlogsstationerna.

2 arvodesbefattningar 1: 20 (vid Stockholms och

Karlskrona örlogsstationer) ........................

3 208
6 416

20 304 _ 29 928

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Anslagsförändringar Tid bifall til!

Förslag av marinchefen in. fl. civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Samma

2 biträden för skriv- och kontorsgöromål (vid
Stockholms och Göteborgs örlogsstationer)

- kanslibiträden Cell ........................—________ —

5. Rationaliseringar vi d marinens underofficers skola.

1 kanslibiträde Ce 11 — kontorist Ce 13 ......... —

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål —

kanslibiträde Ce 11 ................................. —

1 vaktmästare Cg 10—Ce 10 ........................ —

1 förrådsförman Ce 12 — verkstadsförman Ce 16 —

6. Förändringar beträffande lärarpersonalen vid

s j ökrigshögskolan.

1 kommendörkapten av 2. graden, major eller

kapten Ma 10/9 — lärare i artilleri Mp 9...... —

1 kapten Md 9, med vakanthållande av en kaptensbeställning
vid flottan eller kustartilleriet —

1 utbildningsarvode å 1 800 kronor utgår ......... —

1 kapten Md 9 (lärare i taktik) —kommendörkapten
av 2. graden eller kapten Ma 10/Md 9 —

7. Förändringar i övrigt beträffande militär per sonal.

Chefen för Gotlands kustartilleriförsvar, tillika
chef för Gotlands kustartillerikår, Ma 12—

Mo 12 ..................................................... —

1 överstelöjtnant, chef för kustartilleriets skjutskola,
Ma 11 — överste eller överstelöjtnant

Ma 12/11 ................................................. —

1 överstelöjtnant Ma 11 — chef för Hemsö kustartilleriförsvar,
tillika chef för Härnösands

kustartilleridetachement Ma 11 ............... —

1 underofficer av 2. graden Ma 4 vid kustartille
1

riet — förvaltare Ma 6 ..............................

11 överfurirer ............................................. 67 738

Chefen för sjövärnskåren 1:31—1:34 ............ 1596

1 chef för intendenturavdelningen, tillika expeditionsofficer,
1:29 vid Öresunds marindistrikt
................................................... —

1 besiktningsunderofficer 1: 20 vid Göteborgs

örlogsvarv..............................................-____—_________ -f 69 334

8. Förändringar beträffande teknisk personal.

2 mariningenjörer av 2. graden Ca 27 — förste

marindirektörer Co 14 .............................. 16 200

119

Kungl. Maj-.ts proposition nr 110.

Anslagsförändringar vid bifall till

Förslag av marinchefen m. fl. civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Summa

2 mariningenjörer av 2. graden Oa 27 — förste

marin direktörer Co 10 .............................. 11 400

2 specialingenjörer av 3. graden Ca 27 — specialingenjörer
av 1. graden Ca 33 ............... 7 656

7 förste mariningenjörer Ca 30 — marindirektörer
av 2. graden Ca 31 ........................... 4 620

7 specialingenjörer av 2. graden Ca 30 — specialingenjörer
av 1. graden Ca31 ............... 4 620

1 specialingenjör av 2. graden Ca 29 — specialingenjör
av 1. graden Ca 31 ........................ 1 356

1 marindirektör av 1. graden Ca 33 ............. —

2 marindirektörer av 2. graden Ca 31 ............ —

2 mariningenjörer av 1. graden Ca 29 ............ 29 616

4 mariningenjörer av 1. graden Ca 29............. —-

2 mariningenjörer av 2. graden Ca 27 ............ —

2 specialingenjörer av 2. graden Ca 29 ......... 29 616

1 specialingenjör av 2. graden Ca 29 ............... —

2 specialingenjörer av 3. graden Ca 27 ......... 26 856

1 specialingenjör av 3. graden Ca 27............... —

1 arméingenjör av 1. graden Ce29 .................. —

3 arméingenjörer Ce 24 — arméingenjörer av

2. graden Ce 27 ...................................... — ___+131940

9. Förändringar beträffande sjukvårdspersonal

m. m.

1 läkare med arvode vid Härnösands kustartilleridetachement
m. m. — marinläkare av 1.
graden Ca 27 .......................................... —

1 marinläkare av 1. graden Ca 29 indrages vid

uppkommande vakans .............................. —

2 marinläkare av 1. graden vid marinläkarkåren —

3 marinläkare av 2. graden vid marinläkarkåren —

2 hälsovårdsinspektörer Ce 20 ..................... —

1 översköterska Ce 12 ................................. 6 000

2 sjukvårdsbiträden Ce 3 — 1 undersköterska

Ce 5 ....................................................... 3 540

1 sjukvårdsbiträde Ce 3 — undersköterska Ce 5

1 apotoksbiträde Cg 6 ................................. 4 608 — 2 148

10. Förändringar beträffande polis- och vaktper sonal

m. m.

1 överkonstapel Ca 19 .................................

3 inspektionskonstaplar Ce 16 ..................... —

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Anslagsförändringar vid Infall till

Förslag av marinchefen m. fl. civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Summa

3 inspektionskonstaplar Cg 16 ..................... 21 828

1 expeditions vakt Ca 9 indrages vid uppkommande
vakans ..........................................

2 expeditionsvakter Ca 9 — förste expeditions vakter

Ca 11 ............................................. —

1 vaktmästare Ce 10 — förrådsförman Ce 14 ... —

ökade kostnader för tillsynsman vid befästa

ningar, kruthus m. in............................... 12 755

ökade kostnader för uppbördsmän vid marinens

kustbevakning .......................................... 200 _j.. 34 733

11. Förstärkning av brandskyddet vid försvaret.

1 brandmästare ........................................... 7 380

Arvoden till brandbefäl................................. 1 200

Ersättningar för förlorad arbetsförtjänst vid

brandövningar.......................................... 2 000 10 530

12. Ordinarie kontorsbiträdestjänster.

24 biträden för skriv- och kontorsgöromål —

kontorsbiträden Ca 8 ................................. — _

13. Förändringar i övrigt beträffande kontorsper sonal.

Ostkustens marindistrikt.

1 kanslibiträde Ce 11 — kontorist Ce 13......... —

1 tekniskt biträde Cg 8 — kanslibiträde Ce 11 936

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål (för telefonväxel)
— kanslibiträde Ce 11 ............... —

2 biträden för skriv- och kontorsgöromål vid
kameralkontoret — kanslibiträden Cell ... 1872

1 befintlig tjänst för biträde för skriv- och kontorsgöromål
uppföres å personalförteckningen —

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål över -

föres från sakanslag ................................. 4 728

Sydkustens marindistrikt.

1 kontorsskrivare Cg 19—Ce 19 ..................... 8 016

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål —
kanslibiträde Ce 11.................................... 864

Västkustens marindistrikt.

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål —
kanslibiträde Ce 11 ....................................

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

121

Anslagsförändringar vid bifall till

Förslag av mariuchefen in. fl. civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Summa

1 befintlig tjänst för biträde för skriv- och kontorsgöromål
uppföres å personalförteckningen —

14.

Sjökrigsskolan.

1 kontorist Ce 13 — kansliskrivare Ce 15 ......

2 biträden för skriv- och kontorsgöromål —-

kanslibiträden Cell ................................. — -f 384

Övriga personalförändringar m. m.

1 arbetsförman av 1. klass Ce 16 .................. 7 692

2 stabsarvoden ä 720 kronor vid kustartilleri inspektionen

........................................... —

1 utbildningsarvode till heltidstjänstgörande
lärare i kustartilleritaktik vid sjökrigshögskolan
.................................................... —

1 utbildningsarvode till deltidstjänstgörandc
lärare i skjutteknik vid kustartilleriets skjutskola
— utbildningsarvode till heltidstjänst görande

lärare .......................................... —

Arvoden till deltidstjänstgörande militära och
civilmilitära lärare .................................... 7 000

Civila lärare ............................................. —

Arvoden till ledare för specialkurs i krigsfartygs
konstruktion vid teknisk högskola ...... 900

1 arvode till tygmästaren vid Stockholms kustartilleriförsvar
.......................................... 1020

Arvoden till juridiska biträden ..................... 2 460

Mobiliseringslottor .................................... 2 600 _672

Summa kostnadsökning kronor 219 001

Motiv.

1. Marinstabens bilddetalj. Förslagen innebära i huvudsak en upprepning
av marinchefens för innevarande budgetår framställda förslag (prop. 1950: 110,
s. 81). I anledning av sistnämnda förslag ifrågasatte civilförvaltningen i
anslagsäskandena för innevarande budgetår, om icke möjligheterna att genorn
föra den av 1945 års riksdag i princip beslutade centraliseringen av försvarets
tryckerier borde undersökas. I propositionen 1950: 110 (s. 96) framhöll
emellertid departementschefen, att med hänsyn till lokalförhållandena tiden
ännu icke vore inne att företaga dylika undersökningar.

Marinchefen har nu framhållit svårigheterna att med nuvarande personaluppsättning
och löneställningar bedriva verksamheten inom bilddetalj eu
samt belyst de skiftande avlönings- och anställningsförhållandena för den vid

122

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

försvarets olika kjälptryckerianläggningar anställda personalen. Civilförvaltningen
bär framhållit, att den lämnade översikten klart gåve vid handen, att
behov förelåge av en översyn av anställningsvillkoren för personalen. Ämbetsverket
hemställer därför, att översynen måtte komma till stånd oberoende
av nu rådande lokalförhållanden. I avvaktan härå vore ämbetsverket, som
ville framhålla det angelägna i att ifrågavarande lönespörsmål snarast vunne
sin lösning, icke berett förorda några ändringar beträffande- den vid marinstabens
bilddetalj tjänstgörande personalen.

Statens lönenämnd har framhållit önskvärdheten av att den av civilförvaltningen
föreslagna översynen kommer till stånd.

2. Förändringar i övrigt vid marinstaben. Förslagen beträffande souschefen
vid marinstaben, expeditionsofficer och bibliotekarie samt två kanslibiträdestjänster
ha framförts tidigare (1950: 110, s. 81) men icke föranlett åtgärd.

Civilförvaltningen har med hänsyn till direktiven för årets budgetarbete
ansett sig icke böra nu räkna med lönegradsuppflyttning av souschefsbeställningen.

Vidare har civilförvaltningen, som i annat sammanhang uttalat sig för en
allmän översyn av samtliga arvodesbefattningar i syfte att åstadkomma en
utjämning av förefintliga ojämnheter i lönesättningen olika befattningar
emellan, ansett sig icke nu kunna förorda, att ifrågavarande expeditionsoffieers-
och bibliotekariebefattningar uppflyttas i lönegrad.

Beträffande en av kanslibiträdestjänsterna, avsedd för föreståndare för
telefonväxeln, har civilförvaltningen framhållit, att en av ämbetsverket verkställd
undersökning givit vid handen, att ojämnheter förelåge i lönesättningen
för telefonpersonal. Ämbetsverket, som förutsatte, att denna fråga
komme under bedömande i samband med nu pågående utredningar, räknade
tills vidare ieke med att vid försvaret skulle inrättas några nya kanslibiträdest.
jänster för dylik personal. Med hänsyn till direktiven för årets budgetarbete
ansåge sig civilförvaltningen vidare icke kunna förorda, att, såsom föreslagits,
en kanslibiträdestjänst avses för marinstabens truppregister.

Förslaget om uppflyttning av studierektorstjänsten har civilförvaltningen
ansett sig i avvaktan på resultatet av försvarets skolutrednings arbete icke
kunna tillstyrka.

På marinstabens personalförteckning finnes för närvarande en tjänst för
bilförare i Ce 10. Innehavaren av tjänsten har förutsatts skola tjänstgöra dels
i den för ämbetsbyggnaderna å Gärdet gemensamma körcentralen, dels ock i
marinstaben (prop. 1948:209, s. 108). Enligt vad civilförvaltningen inhämtat
vore vederbörandes arbetsuppgifter inom marinstaben numera av sådan storlek
att han icke kunde avses för tjänstgöring i körcentralen. Vid sådant förhållande
har ämbetsverket tillstyrkt, att tjänsten i fråga omvandlas till en
expeditionsvaktstjänst. För att undvika löneminskning för den nuvarande
innehavaren av bilförartjänsten syntes expeditionsvaktstjänsten böra upptagas
i 10 lönegraden med angivande, att densamma vid nuvarande innehavarens
avgång skall nedflyttas i 9 lönegraden.

123

Kungl. May.ts proposition nr 110.

Statens lönenämnd har ansett tillräckliga skäl icke föreligga för den av
civilförvaltningen föreslagna övergångsanordningen. Lönenämnden har därför
föreslagit, att bilförartjänsten fr. o. m. ingången av budgetåret 1951/52 utbytes
mot en expeditionsvaktstjänst i Ce 9.

Den nya tjänsten för biträde för skriv- och kontorsgöromål är avsedd för
marinstabens bibliotek. Civilförvaltningen har tidigare tillstyrkt, att en dylik
tjänst inrättas för nämnda ändamål och i anslutning därtill nu räknat med
att tjänsten tillkommer för nästa budgetår.

3. Rationaliseringar vid kustartilleriet. Som resultat av pågående organisationsförsök
kunna indragas en arvodesbefattning för besiktningsunderofficer
vid Stockholms kustartilleriförsvar och två arvodesbefattningar för expeditionsunderofficer
vid Yaxholms kustartilleriregemente.

I samband med viss omorganisation ha de arbetsuppgifter, som åvilat innehavaren
av arvodesbefattningen för expeditionsunderofficer vid Härnösands
kustartilleridetachement, överförts på beställningshavare på aktiv stat. Med
hänsyn härtill kan befattningen utgå ur personalförteckningen.

Marinchefen har föreslagit, att eu arvodesbefattning för expeditionsunderofficer
vid Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartillerikår skall
indragas och ersättas med en befattning för kanslibitråde i Ce 11, avsedd för
truppregistret. I avvaktan på resultatet av pågående organisationsundersökningar
vid kustartilleriförsvaren är civilförvaltningen icke beredd att tillstyrka
förslaget.

De tre kanslibiträdestjänster vid Härnösands kustartilleridetachement samt
Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen, vilka förslagits skola tillkomma
i utbyte mot biträdestjänster för skriv- och kontorsgöromål, samt den
kanslibiträdestjänst, som föreslagits skola nyinrättas vid Älvsborgs kustartilleriregemente,
äro avsedda för truppregistret vid respektive förband. Civilförvaltningen
har erinrat om att ämbetsverket tidigare i princip uttalat sig
för att här avsedda göromål borde handhavas av kanslibiträde. Statens organisationsnämnd
hade också räknat med kanslibiträdestjänster för ändamålet.
Med hänsyn till gällande direktiv för budgetarbetet har civilförvaltningen
emellertid icke ansett sig böra nu biträda förslagen i fråga.

Som resultat av pågående organisationsförsök kunna 4 tjänster för biträden
för skriv- och kontorsgöromål vid Vaxholms kustartilleriregemente indragas.

4. Rationaliseringar vid örlogsstationerna. Chefen för marinen har föreslagit,
att för den militära ledningssidan vid vardera av Stockholms och Karlskrona
örlogsstationer skall tillkomma on för pensionerad underofficer avsedd
arvodesbefattning i 1:20 (krigsplaceringsunderofficer) utöver den personalorga
nisation, som efter av statens organisationsnämnd verkställda undersökningar
fastställts genom Kungl. Maj ds brev den 28 april 1949. I yttrande i ärendet
har organisationsnämnden anfört, att arbetsuppgifterna på i framställningen
avsedda organisationsenheter otvivelaktigt ökat, men att nämnden icke utan
närmare undersökningar kundo bedöma, huruvida denna ökning bordo föranleda
personalförstärkning. Nämnden hade dock icke något att erinra mot

124

Kanyl. May.ts proposition nr Ilo.

att ifrågavarande båda befattningar finge inrättas för tid intill den 1 juli
1953, då erforderliga undersökningar beräknades ha verkställts.

Civilförvaltningen bär i skrivelse den 27 oktober 1950 uttalat, att ämbetsverket
vore tveksamt om här ifrågavarande provisoriska personalförstärkning
borde åstadkommas genom att särskilda befattningar för pensionerad personal
inrättas, och ifrågasatt, om icke personalbehovet skulle kunna tills vidare tillgodoses
genom att personal på aktiv stat toges i anspråk. Ämbetsverket erinrade
om att enligt den rapport angående organisationsundersökningar vid Sydkustens
marindistrikt, som den 26 augusti 1950 framlagts av organisationsnämnden,
ett stöld antal underofficerare ansetts obehövliga i den föreslagna organisa
tionen. Skulle emellertid personal på aktiv stat icke kunna disponeras för
ändamålet, syntes Kungl. Maj:t kunna medgiva, att två pensionerade under
officerare finge tagas i anspråk för avsedd tjänstgöring mot åtnjutande av
särskilda arvoden utöver vederbörande tillkommande pension.

Statens lönenämnd har i likhet med civilförvaltningen ansett, att det av
marinchefen anmälda behovet av ytterligare personal för den militära ledningssidan
vid förenämnda örlogsstationer borde tillgodoses genom att ta
i anspråk aktiv personal eller pensionerade underofficerare mot åtnjutande
av särskilda arvoden utöver pension.

De för Stockholms och Göteborgs örlogsstationer föreslagna kanslibiträdestjänsterna
avses för personalavdelningarnas plåt- och maskingrupper.
Civilförvaltningen, som i princip tillstyrkt förslagen, har emellei-tid med hänsyn
till lämnade direktiv för budgetarbetet ansett sig icke böra räkna med
att desamma nu genomföras.

5. Rationaliseringar vid marinans underofficersskola. Förslagen beträffande
kontorist, kanslibiträde och vaktmästare ha med ledning av de erfaren
heter, som vunnits av vissa organisationsundersökningar vid skolan, fram
ställts av marinchefen efter samråd med statens organisationsnämnd. Civil
förvaltningen har anfört, att, även om skäl talade för bifall till förslagen,
det slutliga resultatet av organisationsundersökningarna borde avvaktas innan
jämkningar vidtagas i personaluppsättningen för skolan.

Civilförvaltningen har icke upptagit ett förslag av försvarets civila tjänstemannaförbund
att till verkstadsförman i Ce 16 uppflytta en tjänst för förråds
förman i Ce 12 vid skolan.

6. Förändringar beträffande lärarpersonalen vid, sjökrigshögskolan. Inom
försvarsstaben pågår för närvarande utredning beträffande åtgärder för att
främja den ballistiska vetenskapen. Förslag har därvid uppkommit om att
i detta syfte inrätta ett ballistiskt forskningsinstitut, i vilket skulle ingå
representanter för försvarsgrensförvaltningarna jämte lärama i ballistik vid
artilleri- och ingenjörhögskolan samt sjökrigshögskolan. Åtgärder för att för
längre tid knyta lärama i ballistik vid nämnda skolor till respektive läroanstalter
och för att tilldela dessa lärare assistenter ha med hänsyn härtill
ansetts erforderliga.

I anledning härav har chefen för marinen föreslagit, att på sjökrigshög -

125

Kungl. Maj ds proposition nr 110.

skolans personalförteckning skulle uppföras beställningar för en lärare i artilleri
i Mp 9 samt för en kapten, biträdande lärare, i Md 9. I samband härmed
kunde en lärarbeställning vid skolan i Ma 10/9 utgå och en kaptensbeställning
vid marinen vakanthållas varjämte ett utbildningsarvode om 1 800
kronor vid skolan kunde inbesparas. Förordnandetjänsten i 9 lönegraden av
löneplan 2 har motiverats med önskvärdheten av att till skolan kunna för
längre tid knyta läraren i fråga, varigenom kontinuiteten inom den ballistiska
vetenskapen skulle bättre säkerställas än för närvarande. Den förordade
löneställningen hade valts i syfte att nära motsvara den lön, som för närvarande
tillkomme professor vid teknisk högskola. De omfattande självstudier, vederbörande
lärare måste bedriva för att uppnå erforderlig kompetens, motiverade
enligt marinchefens mening likställigheten i lönehänseende med dylik
professor.

I yttrande häröver den 27 oktober 1950 har civilförvaltningen anfört, att
ämbetsverket ansåge det vanskligt att, innan pågående utredning av frågan
om den ballistiska vetenskapen slutförts, inrätta särskilda tjänster för avsett
ändamål. Oaktat att åtgärden bedömts icke föregripa en blivande organisation
samt att den icke innebure någon statökning, syntes det civilföi-valtningen
riktigast att projektet i dess helhet finge bedömas, innan separata åtgärder
vidtoges, och detta särskilt som ballistiska ärenden för närvarande handlades
av flera myndigheter. Påtagliga olägenheter syntes icke kunna uppkomma
genom att ställningstagandet till frågan uppskötes i avvaktan på utredningen.

I sina medelsäskanden för budgetåret 1950/51 biträdde civilförvaltningen
ett av marinchefen då framlagt förslag att för heltidstjänstgörande lärare i
taktik vid sjökrigshögskolan inrätta eu beställning för kommendörkapten av

2. graden, major eller kapten vid skolan i utbyte mot en beställning för
kapten vid flottan. I anledning av förslaget uppfördes en beställning för
kapten i Md 9 (lärare i taktik) på personalförteckningen för skolan i utbyte
mot en kaptensbeställning (Ma 9) vid flottan (prop. 1950:110, s. 96).

Marinchefen har nu vidhållit sitt tidigare förslag. Civilförvaltningen, som
ansett skäl i och för sig tala för bifall till förslaget, har dock med hänsyn
till direktiven för årets budgetarbete icke räknat med att det föreslagna utbytet
nu skulle komma till stånd.

7. Förändringar i övrigt beträffande militär personal. Förslagen att uppflytta
beställningen såsom chef för Gotlands kustartilleriförsvar, tillika chef
för Gotlands kustartillerikår, från Ma 12 till Mo 12 samt att för chefen för
kustartilleriets skjutskola inrätta en beställning för alternativt överste eller
överstelöjtnant i utbyte mot eu överstelöjtnantsbeställning ha tidigare framställts
och tillstyrkts av civilförvaltningen (prop. 1949:135, s. 110 och 1950:
110, s. 82). Med hänsyn till pågående organisationsförsök och lämnade direktiv
för budgetarbetet har civilförvaltningen emellertid icke i förevarande
sammanhang räknat med de föreslagna uppflyttningarna.

Civilförvaltningen bär icke haft något att erinra mot att befattningen såsom
chef för Hemsö kustartilleriförsvar, tillika chef för Härnösands kustartilleridetachement
redovisas särskilt i personalförteckningen.

126

Kungl. Maj ds proposition nr 110.

Chefen för marinen har föreslagit utbyte av en beställning för underofficer
av 2. graden vid kustartilleriet mot eu förvaltarbeställning, avsedd för expe
ditionsunderofficeren vid inspektörens för kustartilleriet stab. Med hänsyn
till do göromål, vilka — särskilt i betraktande av inspektörens för kustartilleriet
ställning som personalkårchef — ankomme på expeditionsunder
officeren vid staben, hade inspektören ansett, att för vederbörande borde, lik
som fallet vore i marinstaben, avses förvaltarbeställning. Härigenom skulle
också ernås en önskvärd förbättring av kustartilleriunderofficerarnas beford
ringsförhållanden.

Civilförvaltningen har ansett det i och för sig befogat att för här avsedda
arbetsuppgifter avse en förvaltare. Emellertid har det synts civilförvaltningen
tveksamt, om i nuvarande läge, då frågan om en sammanslagning av kust
artilleriförsvaren och kustartilleriregementena vore aktuell, någon utökning
av antalet förvaltarbeställningar vid kustartilleriet borde komma till stånd.
Det syntes nämligen icke vara uteslutet att vid en dylik sammanslagning
vissa förvaltarbeställningar vid lokalmyndigheterna kunde komma att bli
övertaliga. Civilförvaltningen ansåge sig därför icke kunna tillstyrka förslaget.

I gällande personalförteckning finnas för kustartilleriet uppförda beställ
ningar för 120 överfurirer. Chefen för marinen har föreslagit, att antalet
överfurirsbeställningar utökas med 11. Härigenom skulle överfurirskaderu
uppnå den storlek, som av 1944 års manskapsutredning beräknats för budgetåret
1950/51.

Civilförvaltningen har framhållit, att frågan om behovet av överfurirer vid
kustartilleriet, särskilt i inre tjänst, i hög grad vore avhängig av resultatet av
de organisationsförsök, som för närvarande påginge. Ehuru civilförvaltningen
med hänsyn härtill ansåge det tveksamt, om någon utökning av överfurirs
beställningarna vid kustartilleriet överhuvudtaget nu borde ifrågakomma,
hade ämbetsverket dock vid anslagsberäkningarna utgått från att den före
slagna ökningen skulle komma till stånd.

Förslaget att uppflytta chefen för sjövämskåren från löneklass 1: 31 till
löneklass 1:34 har framställts såväl för innevarande som för närmast före
gående budgetår (prop. 1949: 135, s. 115, och 1950: 110, s. 82). Liksom tidigare
har civilförvaltningen tillstyrkt förslaget.

På innehavaren av den föreslagna arvodesbefattningen i 1: 29 såsom chef
för intendenturavdelningen, tillika expeditionsofficer, vid Öresunds marindistrikt
har ansetts även skola ankomma att bereda och föredraga ärenden
angående krigsförberedelsearbetet inom underhållstjänsten.

Civilförvaltningen har erinrat om att 1949 års försvarsutredning föreslagit,
att Öresunds marindistrikt snarast skulle indragas. Vid sådant förhållande
har ämbetsverket icke kunnat tillstyrka, att någon ny befattning inom marin
distriktet inrättas.

Marinchefen har upprepat ett för innevarande budgetår av civilförvaltningen
tillstyrkt förslag att för Göteborgs örlogsvarv inrätta en arvodesbefattning
i 1:20, avsedd för besiktningsunderofficer, i utbyte mot en kontraktsan -

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

127

ställd pensionerad underofficer (prop. 1950: 110, s. 93). Som skäl för förslaget
ha åberopats rekryteringssvårigheter. Civilförvaltningen har med hänsyn
till statsmakternas inställning till det förra året framförda förslaget i
ämnet ansett sig icke böra räkna med att den föreslagna arvodesbefattningen
tillkommer.

8. Förändringar beträffande teknisk personal. I gällande personalförteck
ning äro för mariningenjörkåren uppförda följande beställningar, nämligen
1 chef, marinöverdirektör Cp 17, 5 marindirektörer av 1. graden Ca 33, 8
marindirektörer av 2. graden Ca 31, 12 förste mariningenjörer Ca 30, 11 marin
ingenjörer av 1. graden Ca 29, 22 mariningenjörer av 2. graden Ca 27, 8 specialingenjörer
av 1. graden Ca 31, 1 specialingenjör av 1. eller 2. graden Ca 31
eller Ca 30, 16 .specialingenjörer av 2. graden Ca 30, 3 specialingenjörer av

2. graden Ca 29 och 21 specialingenjörer av 3. graden Ca 27.

Till personalförteckningen har föreskrivits, att vid uppkommande vakan
ser i beställningarna för förste mariningenjör och specialingenjör av 2. gra
den (Ca 30) 1 beställning för specialingenjör av 2. graden, verkstadsingen
jör, skall indragas samt att — då 30 lönegraden avses icke skola ingå i löne
gradsserien för ingenjörpersonal — frågan om återbesättande av övriga be
ställningar skall prövas av Kungl. Maj:t, som äger att tills vidare utbyta
beställningarna mot beställningar i Ca 29. Vidare har till personalförteck
ningen föreskrivits, att vid uppkommande vakans beställningen för special
ingenjör av 1. eller 2. graden skall indragas.

Det nu av chefen för marinen framlagda förslaget till jämkningar i mariuingenjörkårens
sammansättning innebär dels ett upprepande av marinchefens
för innevarande och närmast föregående budgetår framförda förslag i ämnet
(prop. 1949:135, s. 112 o. f., samt 1950: 110, s. 77 och 84) dels ock en ytter
ligare utökning av kåren.

Marinchefen har understrukit vikten av att mariningen jörkåren utökas i sådan
takt med den tekniska utvecklingen, att den förefintliga materielen kan utnyttjas
till sin fulla effekt. De nu föreliggande förslagen till jämkningar i
personaluppsättningen hade framställts under hänsynstagande till förelig
gande möjligheter att besätta mariningenjörbeställningarna med kvalificerad
och marint utbildad personal.

Beträffande placeringen av de föreslagna mariningenjörbeställningarna har
inhämtats i huvudsak följande.

Beställningarna i Co 14 avse chefen för konstruktionskontoret på marinför
valtningens skeppsbyggnadsavdelning och assistenten på samma avdelning.
Beställningarna i Co 1Ö avse chefer för fartygsavdelningarna vid Stockholms
och Karlskrona örlogsvarv. De till 33 lönegraden hänförda beställningarna
för specialingenjörer av 1. graden äro avsedda för byråchefer inom marin
förvaltningen. De beställningar för marindirektör av 2. graden Ca 31, vilka
föreslagits skola tillkomma i utbyte mot beställningar i Ca 30, avse en chef
för fartygsavdelningens skrovsektion å vartdera av Stockholms och Karlskrona
örlogsvarv, en chef för fartygsavdelningens maskinsektion å vartdera av Stock
holms och Karlskrona örlogsvarv, en chef för fartygsavdelningen vid Göte
borgs örlogsvarv samt en stabsingcnjör vid vartdera av Stockholms och Ble
kinge kust artilleri försvar.

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

De beställningar för specialingenjör av 1. graden (Ca 31), vilka föreslagits
skola tillkomma i utbyte mot beställningar i Ca 30 och 29, äro avsedda för
en chef för fartygsavdelningens elektrosektion å vartdera av Stockholms och
Karlskrona örlogsvarv, en miningenjör vid vapenavdelningen å Karlskrona
örlogsvarv, en chef för samma vapenavdelnings telesektion, en kontrollant vid
centrala torpedverkstaden i Motala, en assistent på marinförvaltningens vapenavdelnings
artilleritekniska byrå, en chef för radarsektionen på marinförvaltningens
vapenavdelning, artilleritekniska byrån, samt en torpedingenjör, antingen
såsom assistent på marinförvaltningens vapenavdelnings torpedtekniska
byrå eller torpedingenjör på vapenavdelningens torpedsektion vid
Karlskrona örlogsvarv.

Av de nytillkommande beställningarna avses 1 mariningenjör av 1. graden
Ca 29 och 1 mariningenjör av 2. graden Ca 27 såsom instruktionsofficerare
vid marinens underofficersskola, 1 specialingenjör av 2. graden Ca 29 såsom
miningenjör, 2 specialingenjörer av 3. graden Ca 27 såsom artilleriingenjör
respektive teleingenjör. Av fyra beställningar såsom mariningenjör av 1.
graden Ca 29 avses en såsom assistent till chefen för marinförvaltningens
skeppsbyggnadsavdelnings projektbyrå, en för tjänstgöring på marinförvaltningens
skeppsbyggnadsavdelnings ubåtsbyrå för bland annat ubåtsprojektering,
en såsom assistent till chefen för marinförvaltningens skeppsbyggnadsavdelnings
varvs- och verkstadsbyrå samt en för tjänstgöring på marinförvaltningens
förrådskontrollkontor

Övriga nytillkommande beställningar vid mariningenjörkåren äro avsedda
för vissa av marinöverdirektören angivna angelägna arbetsuppgifter.

Civilförvaltningen har liksom i anslagsäskandena för innevarande budgetår
framhållit nödvändigheten av att frågan om mariningenjörkårens utbyggnad
snarast bringas till sin lösning. Ämbetsverket vore dock — särskilt i betraktande
av att resultatet av arbetet inom 1946 års militära förvaltningsutredning
kunde komma att påverka behovet av mariningenjörpersonal — icke berett
tillstyrka en så vittgående utbyggnad av kåren som marinchefen föreslagit.
För egen del ville civilförvaltningen nu begränsa sig till att föreslå i huvudsak
samma ntbyggnad av kåren, som ämbetsverket föreslog föregående år.
Ämbetsverket tillstyrker sålunda, att följande beställningar tillkomma, nämligen
4 förste marindirektörer, 2 i Co 14 och 2 i Co 10, i utbyte mot 4 mariningenjörer
av 2. graden Ca 27, 2 specialingenjörer av 1. graden Ca 33 i utbyte
mot 2 specialingenjörer av 3. graden Ca 27, 7 marindirektörer av 2. graden
Ca 31 i utbyte mot 7 förste mariningenjörer Ca 30, 8 specialingenjörer av
1. graden Ca 31 i utbyte mot 7 specialingenjörer av 2. graden Ca 30 och 1
specialingenjör av 2. graden Ca 29 ävensom 2 mariningenjörer av 1. graden
Ca 29, 2 specialingenjörer av 2. graden Ca 29 och 2 specialingenjörer av 3.
graden Ca 27.

Statens lönenämnd har framhållit, att lönegraderna Co 14 och Co 10 hittills
icke kommit till användning för beställningar vid kåren. Lönenämnden
funne det svårt att, innan slutlig ställning tagits till de av utredningen rörande
löneställningen för byråchefer m. fl. högre tjänstemän avgivna förslagen,
taga definitiv ståndpunkt till frågan om lönegradsplaceringen för här avsedda
beställningar. Nämnden ville emellertid, med hänsyn till vad som anförts
rörande nödvändigheten av att frågan om mariningenjörkårens utbyggnad

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

129

snarast bringades till sin lösning, icke motsätta sig en utbyggnad av kåren i
enlighet med civilförvaltningens förslag. Lönenämnden förutsatte emellertid,
att frågan om löneställningen för de högre beställningarna vid kåren prövades
vid den av lönenämnden i utlåtande över förenämnda utrednings betänkande
föreslagna allmänna översynen av löneställningen för samtliga till
lönegrad 33 eller högre lönegrader å löneplan 1 och till löneplan 2 hänförda
chefstjänster. Med hänsyn härtill syntes beställningarna t. v. böra inrättas
såsom extra ordinarie (Cs).

Den arméingenjörsbeställning av 1. graden i Ce 29, som föreslagits skola
nyinrättas, och de arméingenjörsbeställningar av 2. graden i Ce 27, som föreslagits
skola tillkomma i utbyte mot arméingen jörsbeställningar i Ce 24, avses
för motoringenjörer på arméingenjörkårens stat tjänstgörande vid marinen.
Av vad i det föregående anförts vid behandlingen av arméns allmänna avlöningsanslag
(punkt 9) framgår att civilförvaltningen förordat, att två av
ifrågavarande arméingenjörsbeställningar i Ce 24 övergångsvis utbytas mot
beställningar för arméingenjör av 2. graden i Ce 27, men att ämbetsverket
icke räknat med att den föreslagna arméingenjörsbeställningen av 1. graden
inrättas.

9. Förändringar beträffande sjukvårdspersonal m. m. I marinens förteckning
å vissa arvoden och särskilda ersättningar har bl. a. upptagits
ett. arvode av 9 000 kronor till läkare vid Härnösands kustartilleridetachement.
Av arvodet utgöra 1500 kronor ersättning för tjänst som stabsläkare
och chef för sjukvårdsförvaltningen vid Norrlandskustens marindistrikt jämte
Hemsö kustartilleriförsvar.

Marinchefen har upprepat ett förslag i äskandena för innevarande budgetår
om att inrätta en beställning för marinläkare av 1. graden för kustartilleridetachementet
(prop. 1950:110, s. 85). Civilförvaltningen — som då förklarade
sig icke kunna biträda marinchefens förslag med hänsyn till att militära
läkarlöneutredningens arbete kunde komma att aktualisera frågor, som
kunde bli avgörande för beräkningen av antalet läkare — har av samma skäl
icke heller nu kunnat tillstyrka förslaget.

Den för sjukhusläkare vid samarbetssjukhuset i Karlskrona avsedda marinläkarbeställningen
av 1. graden i Ca 29 kan i anledning av ändrat avtal
med Blekinge läns landsting rörande vård av militära patienter på centrallasarettet
i Karlskrona indragas vid uppkommande vakans.

Enligt gällande bestämmelser finnas vid marinen 57 arvodestjänster för
marinläkare av 2. graden vid marinläkarkåren. Sådan marinläkare åtnjuter
årsarvode med 3 900 kronor jämte tillägg samt dagarvode vid tjänstgöring.

Chefen för marinen har föreslagit, att två av dessa läkartjänster utbytas
mot arvodestjänster för marinläkare av 1. graden med tjänstgöringsskyldighet
under 90 dagar per år i stället för de 60 dagar som nu gälla för marinläkare
av 2. graden och med årsarvode av 4 900 kronor. T samband därmed
kunde antalet marinläkare av 2. graden vid kåren minskas med ytterligare en
till 54. Till stöd för förslaget har marinchefen anfört bl. a. följande.

9—855 51 B i han g till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr Ilo.

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Nuvarande möjligheter till inkallelse av marinläkare för tjänstgöring såsom
stabsläkare vid kustflottan medförde icke godtagbara ombyten i befattningen.
Det vore icke möjligt att med nuvarande system erhålla erforderlig kontinuitet
i tjänstgöringen så att den ytterst viktiga stridssjukvårdstjänsten och krigsförberedelsearbetet
i övrigt inom tjänstegrenen vid kustflottan kunde på ett
tillfredsställande sätt handhavas. Med hänsyn till angelägenheten av att för
här ifrågavarande ändamål kunna erhålla erfarna marinläkare borde såsom
stabsläkare avses förste marinläkare med kommendörkaptens av 2. graden
tjänsteklass.

Civilförvaltningen har framhållit, att den föreslagna anordningen syntes
vara beroende av de resultat, till vilka militära läkarlöneutredningen kunde
komma. Civilförvaltningen är därför icke beredd föreslå någon förändring
beträffande dessa läkartjänster.

De båda föreslagna tjänsterna för hälsovårdsinspektör i Ce 20 avses för
Ostkustens och Sydkustens marindistrikt. Beträffande anförda motiv för
att inrätta tjänsterna i fråga hänvisas till vad därom anförts vid behandlingen
i det föregående av arméns allmänna avlöningsanslag (punkt 14). Av
det därvid anförda framgår, att civilförvaltningen ansett sig icke f. n. vara
beredd tillstyrka att tjänsterna inrättas.

Såsom vidare anförts vid behandlingen av arméns nyssnämnda anslag har
civilförvaltningen föreslagit, att en tjänst för översköterska i Ce 12 vid armén,
som enligt Kungl. Maj:ts medgivande disponeras för KA 3, överflyttas till
marinens personalförteckning.

Sjukvårdsstyrelsen, som framhållit att vid Karlskrona örlogsstation behov
förelåge av en undersköterska vid vardera av kasern Sparre och kasern
Anckarstierna, har föreslagit, att en å personalförteckningen för Hemsö kustartilleriförsvar
uppförd tjänst för undersköterska i Ce 5 överflyttas till nämnda
örlogsstation samt att ytterligare en dylik tjänst inrättas. Vid bifall härtill
kunde två tjänster för sjukvårdsbiträde (Ce 3) vid Karlskrona örlogsstation
indragas. Civilförvaltningen, som i sina medelsäskanden för innevarande
budgetår tillstyrkt, att två tjänster för undersköterska skulle tillkomma vid
Karlskrona örlogsstation, bär biträtt sjukvårdsstyrelsens förslag.

I anledning av förslag av marinchefen om att utbyta en tjänst för sjukvårdsbiträde
(Ce 3) vid Göteborgs örlogsstation mot en tjänst för undersköterska
(Ce 5) har civilförvaltningen inhämtat från sjukvårdsstyrelsen, att
behov av undersköterska icke förelåge vid nämnda örlogsstation. Vid sådant
förhållande har civilförvaltningen icke räknat med det föreslagna utbytet.

Civilförvaltningen har förordat, att ett extra apoteksbiträde i Cg 6 vid
Sydkustens marindistrikt, avsett för läkemedelscentralen i Karlskrona, överföres
till försvarets sjukvårdsförråds avlöningsanslag i extra ordinarie anställning.

10. Förändringar beträffande polis- och vaktpersonal m. m. Marinchefen
har upprepat sitt föregående år framförda, av civilförvaltningen då tillstyrkta
förslag om att inrätta en för Göteborgs örlogsvarv avsedd beställning för
överkonstapel i Ca 19. Civilförvaltningen har ansett skäl alltjämt tala för

Kungl. Majds proposition nr Ilo. 131

att beställningen inrättas, men har dock med hänsyn till direktiven för årets
budgetarbete funnit sig icke böra nu räkna därmed.

Chefen för marinen har tillstyrkt ett förslag av inspektören för kustartilleriet
om att inrätta en beställning för inspektionskonstapel i Ce 16 vid ett vart
av Stockholms, Blekinge och Göteborgs kustartilleriförsvar, avsedd såsom
biträde åt kustartilleriförsvarschefen vid handläggning av bevakningsfrågor
och övervakning av bevakningstjänsten inom försvarsområdet. Marinchefen
har särskilt betonat, att det — sedan frågan om bevakningen vid kustartilleriförsvaren
ställts på framtiden (prop. 1950: 110, s. 97) — vore ofrånkomligt,
att cheferna för de tre stora kustartilleriförsvaren finge tillgång till särskild
personal för kontinuerlig tillsyn av förråd och anläggningar.

Civilförvaltningen har anfört, att ämbetsverket väl insåge betydelsen av
att bevakningsorganisationen inom kustartilleriförsvaren gjordes effektiv. I
avvaktan på resultatet av en i sistnämnda proposition omförmäld undersökning
rörande bevakningsförhållandena inom försvaret ansåge ämbetsverket
sig likväl icke kunna tillstyrka, att extra ordinarie tjänster för inspektionskonstaplar
nu tillskapades inom kustartilleriförsvaren. Däremot hade civilförvaltningen
funnit sig böra beräkna medel för att anställa tre extra inspektionskonstaplar.

Av tre tjänster för expeditionsvakt i Ca 9 vid marindistriktsstab och gemensamma
förvaltningsorgan inom Sydkustens marindistrikt skall en, avsedd för
kameralkontoret, indragas vid uppkommande vakans. Marinchefen har föreslagit,
att ytterligare en av nämnda expeditionsvaktstjänster, avsedd för
Karlskrona örlogsvarv, skall indragas vid uppkommande vakans och att
vikariatslöneförordnande icke må meddelas å densamma så länge nuvarande
innehavare uppehåller högre extra ordinarie tjänst. Civilförvaltningen har
biträtt förslaget.

Marinchefen har ansett sig icke böra upptaga av chefen för Ostkustens
marindistrikt och chefen för Sydkustens marindistrikt föreslagna uppflyttningar
av en expeditionsvaktstjänst i Ca 9 vid vartdera marindistriktet till
förste expeditionsvaktstjänst. Försvarets civila tjänstemannaförbund har däremot
yrkat, att de föreslagna uppflyttningarna skola komma till stånd. Civilförvaltningen
har för sin del icke varit beredd att nu räkna med några jämkningar
härutinnan.

Förslag om att ändra en tjänst för vaktmästare i Ce 10 vid sjökrigsskolan
till eu förrådsförmanstjänst i Ce 14, vars innehavare skulle svara för vården
av skolans gymnastik- och idrottsmateriel, har tidigare framförts av civilförvaltningen
i äskandena för såväl innevarande som närmast föregående budgetår
(prop. 1949:135, s. 123, och 1950:110, s. 91). Med hänsyn till anvisade
riktlinjer för budgetarbetet har civilförvaltningen ansett sig icke kunna förorda
marinchefens nu ånyo framlagda förslag i ämnet.

I gällande förteckning å vissa arvoden och särskilda ersättningar finnes
för Stockholms kustartilleriförsvar uppfört ett belopp av 47 535 kronor till
tillsynsman vid befästningar, kruthus m. m. Med hänsyn till nyligen inträf -

132 Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

fade bränder vid vissa förråd inom kustartilleriförsvaret har marinchefen
ansett sig böra förorda förstärkt bevakning och i anledning därav föreslagit,
att nämnda arvodesbelopp ökas med 12 755 kronor till 60 290 kronor. Civilförvaltningen
har räknat med denna höjning.

Det i nyssnämnda förteckning under rubriken Norrlandskustens marindistrikt
uppförda beloppet å 3 000 kronor till uppbördsmän vid marinens kustbevakning
har marinchefen med hänsyn till utökning av antalet bevakningsobjekt
i samband med den fortgående krigsplanläggningen föreslagit skola
höjas med 200 kronor till 3 200 kronor. Civilförvaltningen har biträtt förslaget.

11. Förstärkning av brandskyddet vid försvaret. Såsom framgår av vad som
i det föregående anförts vid behandlingen av arméns allmänna avlöningsanslag
(punkt 17) har civilförvaltningen i anledning av förslag av fortifikationsförvaltningen
i fråga om brandväsendets ordnande vid de militära förbanden räknat
med att för organiserande av brandkårer vid marinen skulle ställas till
förfogande ett belopp av 1 200 kronor för arvoden till brandbefäl och 2 000
kronor för ersättningar åt civil personal för deltagande i brandövningar samt
att en extra tjänst för brandmästare i Cg 16 skulle inrättas för Stockholms
kustartilleriförsvar.

12. Ordinarie kontorsbiträdestjänster. I enlighet med principerna för
reglerad befordringsgång för biträdespersonal ha tillhopa 24 kontorsbiträdestjänster
föreslagits skola tillkomma i utbyte mot samma antal biträdestjänster
för skriv- och kontorsgöromål, nämligen

vid marinstaben 5 tjänster,

vid Norrlandskustens marindistrikt 2 tjänster för Hemsö kustartilleridetachement,

vid Ostkustens marindistrikt 4 tjänster, av vilka två för marindistriktsstaben
och gemensamma förvaltningsorgan samt två för Stockholms
örlogsstation,

vid Sydkustens marin dist rikt 4 tjänster, av vilka en för Karlskrona
örlogsstation och tre för Karlskrona kustartilleriregemente,

vid Västkustens marindistrikt 2 tjänster, av vilka en för marindistriktsstaben
och gemensamma förvaltningsorgan samt en för Göteborgs
örlogsstation,

vid sjökrigshögskolan 2 tjänster,

vid sjökrigsskolan 3 tjänster samt

vid marinens underofficersskola 2 tjänster.

13. Förändringar i övrigt beträffande kontorspersonal.

Ostkustens marindistrikt. I anledning av förslag av chefen för Hårsfjärdens
örlogsdepå om att vid depån i utbyte mot en extra tjänst i Cg 13 inrätta
en kontoristtjänst i Ce 13, avsedd för biträde åt depåintendenten med
förvaltnings- och kontorstjänst, inrättades för ändamålet en kanslibiträdestjänst
i Cell fr. o. m. den 1 juli 1949 (pröp. 1949: 135, s. 121). Civilförvaltningen
har icke kunnat tillstyrka ett av marinchefen nu framställt förslag om
att hänföra tjänsten i fråga till 13 lönegraden.

133

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

1947 års biträdesutredning har, efter att närmare ha tagit del av de med
berörda tjänst förenade arbetsuppgifternas art och omfattning, uttalat att
tjänsten i fråga icke borde vara lägre placerad än i 13 lönegraden.

För en kryptotekniker finnes f. n. vid Ostkustens marindistrikt inrättad en
extra tjänst för tekniskt biträde i Cg 8. Enligt medgivande av Kungl. Maj:t
må emellertid den nuvarande kryptoteknikern under innevarande budgetår bibehållas
i förut innehavd lönegrad, Cg 9. Civilförvaltningen har biträtt ett av
marinchefen framställt förslag om att för kryptoteknikern avse en kanslibiträdestjänst
i Ce 11.

Däremot har civilförvaltningen i anslutning till vad ämbetsverket enligt
det föregående (punkt 2) anfört i fråga om lönesättningen för telefonpersonal
icke kunnat tillstyrka förslag av marinchefen om att för telefonväxeln vid
marindistriktet inrätta eir kanslibiträdestjänst i utbyte mot en biträdestjänst
för skriv- och kontorsgöromål.

I skrivelse den 22 maj 1950 föreslog civilförvaltningen, att i utbyte mot
bi trädest jänster för skriv- och kontorsgöromål två kanslibiträdestjänster måtte
inrättas för kameralkontoret vid Ostkustens marindistrikt, avsedda för föreståndarna
för detaljen för stampersonalens avlöningar och detaljen för vämpliktsavlöningar.
Förslaget föranledde ingen åtgärd från Kungl. Maj ds sida.
Civilförvaltningen har nu upprepat förslaget i fråga.

I skrivelse den 18 augusti 1950 har chefen för Ostkustens marindistrikt
hemställt, bl. a., att nyssnämnda utbyte måtte komma till stånd redan fr. o. m.
budgetåret 1950/51. Förslaget har tillstyrkts av civilförvaltningen. Statens
organisationsnämnd åter har, under åberopande av en av nämnden den 14
januari 1950 avgiven promemoria angående undersökningar av kassaorganisationen
vid Ost-, Syd- och Västkustens marin distrikt, avstyrkt förslaget.
Statens lönenämnd slutligen har anfört, att nämnden, därest nu gällande organisation
ansåges böra bibehållas, icke funnit anledning till erinran mot förslaget
i fråga.

Från posten Övrig extra personal bestridas f. n. enligt Kungl. Maj ds medgivande
kostnaderna för lön åt ett biträde för skriv- och kontorsgöromål,
tjänstgörande såsom signalexpeditör vid Ostkustens marindistrikt. Då tjänsten
ansetts erforderlig för framtiden, har civilförvaltningen tillstyrkt förslag
av chefen för marinen om att uppföra densamma på personalförteckningen.

Civilförvaltningen har förordat, att avlöningen till ett för intendenturförvaltningen
vid nyssnämnda marindistrikt avsett biträde för skriv- och kontorsgöromål
överföres till förevarande anslag från sakanslag.

Sydkustens marindistrikt. Från posten Övrig extra personal må
enligt Kungl. Maj ds medgivande bestridas kostnaderna för lön åt en kontorsskrivare
i Cg 19 vid Sydkustens marindistrikt, vilken avses för handhavandet
av göromål sammanhängande med vården av militärpatienter på samarbetssjukhuset
i Karlskrona. Chefen för marinen har föreslagit, att tjänsten i
fråga omändras till extra ordinarie i Ce 19.

Civilförvaltningen har anfört att enligt Kungl. Maj ds beslut den 14 juli

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

1950 angående ändring av avtal med Blekinge läns landsting rörande vården
av militära patienter å centrallasarettet i Karlskrona m. m. förutsatts, att
tjänstemannen i fråga hädanefter skulle avlönas av landstinget, varför medel
för denne över huvud taget icke borde beräknas under marinens avlöningsanslag.

Civilförvaltningen har liksom i anslagsäskandena för innevarande budgetår
(prop. 1950:110, s. 92) tillstyrkt förslag av marinchefen om att, i utbyte mot
en tjänst för biträde för skriv- och kontorsgöromål, inrätta en för kryptotjänst
avsedd kanslibiträdestjänst i Ce 11 vid Sydkustens marindistrikt.

Västkustens marindistrikt. I anslagsäskandena för innevarande
budgetår (prop. 1950:110, s. 92) tillstyrkte civilförvaltningen ett av marinchefen
framställt förslag om att till kanslibiträde i Ce 11 uppflytta den för
marindistriktschefens expedition avsedda tjänsten för biträde för skriv- och
kontorsgöromål. Det nu av marinchefen ånyo framställda förslaget i ämnet har
civilförvaltningen med hänsyn till direktiven för budgetarbetet icke kunnat
biträda.

Från posten Övrig extra personal bestridas f. n. enligt Kungl. Maj:ts
medgivande kostnaderna för lön åt ett biträde för skriv- och kontorsgöromål,
tjänstgörande såsom signalexpeditör vid Västkustens marindistrikt. Civilförvaltningen
har tillstyrkt förslag av marinchefen om att uppföra tjänsten i
fråga på personalförteckningen.

Sjökrigsskolan. Marinchefen har föreslagit, att en tjänst för kontorist
i Ce 13 vid intendenturavdelningen uppflyttas till kansliskrivare i Ce 15 samt
att två biträdest jänster för skriv- och kontorsgöromål uppflyttas till kanslibiträden
i Ce 11, avsedda det ena för föreståndare för skrivcentralen och det
andra för biträde på kassaavdelningen. Civilförvaltningen, som i anslagsäskandena
för innevarande budgetår (prop. 1950:110, s. 92) förordat, att
kontoristtjänsten uppflyttas till kansliskri var tjänst och att en kanslibiträdestjänst
för föreståndare för skrivcentralen inrättas i utbyte mot en biträdestjänst
för skriv- och kontorsgöromål, har emellertid med hänsyn till riktlinjerna
för budgetarbetet ansett sig icke kunna tillstyrka det nu ånyo framförda
förslaget härom. Ämbetsverket har icke heller nu varit berett upptaga
förslag om att uppflytta en biträdestjänst för skriv- och kontorsgöromål i
kassatjänst till kanslibiträde.

14. Övriga personalförändringar m. m. En för Stockholms örlogsstation
övergångsvis uppförd tjänst för arbetsförman av 1. klass (radioförman) i
Ce 16 är numera vakaut och kan indragas.

Chefen för marinen har upprepat sitt för innevarande och närmast föregående
budgetår (prop. 1949: 135, s. 116, och 1950: 110, s. 81 o. f.) framställda
förslag om att för kustartilleriinspektionen inrätta ytterligare två stabsarvoden
om vartdera 720 kronor.

Civilförvaltningen har erinrat om departementschefens uttalande vid
anmälan av propositionen 1950: 110 (s. 50) i anledning av ett av chefen för
armén framfört förslag om att inrätta ytterligare stabsarvoden om att varken

135

Kungl. Maj:ts proposition nr ILO.

någon förändring av principerna för arvodesregleringen 1945 eller någon utökning
av totalantalet dylika arvoden kunde förordas och med hänsyn härtill
ansett sig icke kunna tillstyrka, att nya stabsarvoden tillkomma för kustartilleriinspektionen.

Marinchefen har föreslagit ett nytt arvode om 1 800 kronor till heltidstjänstgörande
lärare i kustartilleritaktik vid sjökrigshögskolan ävensom att
medel måtte beräknas för en heltidstjänstgörande lärare i skjut-teknik vid
kustartilleriets skjutskola i stället för till en befintlig deltidstjänstgörande
lärare.

Civilförvaltningen har erinrat om att ämbetsverket redan i anslagsäskandena
för innevarande budgetår framhållit, att försiktighet borde iakttagas i
fråga om att inrätta nya arvoden för heltidstjänstgörande lärare vid försvarsgrenarnas
utbildningsanstalter. I enlighet härmed har ämbetsverket utgått
från att några nya arvoden till heltidstjänstgörande lärare icke nu skulle
tillkomma. Ämbetsverket har emellertid räknat med sådan höjning av arvodeskostnaderna
för deltidstjänstgörande militära och civilmilitära lärare vid
marinen, att en deltidstjänstgörande lärare i kustartilleritaktik skulle kunna
avses för sjökrigshögskolan. Då civilförvaltningen i övrigt icke haft något
att erinra mot marinchefens beräkning av medelsbehovet för deltidstjänstgörande
lärare, 91 200 kronor mot för innevarande budgetår beräknade 86 000
kronor, har ämbetsverket upptagit medelsbehovet i fråga till (91200 +
1 800 =) 93 000 kronor.

För civila lärare ha för innevarande budgetår anvisats 400 000 kronor.
Marinchefen har föreslagit, att posten för nästkommande budgetår ökas till
463 000 kronor. Höjningen vore föranledd av det på grund av förbättrad
rekrytering ökade antalet undervisningsavdelningar. Då belastningen på här
avsedd delpost under budgetåret 1949/50 uppgått till allenast i runt tal
265 000 kronor, har civilförvaltningen icke kunnat tillstyrka någon höjning
av medelsanvisningen för ändamålet.

För innevarande budgetår (prop. 1950:110, s. 94 och 99) har beräknats
ett arvode om 600 kronor till ledare för tekniska högskolans specialkurs i
krigsbyggnadskonst. Marinchefen har i sitt militärorganisatoriska underlag
yrkat, att nämnda arvode med hänsyn till bl. a. det tidskrävande arbete,
som vore förenat med planerandet av kursen, höjes till 750 kronor, samt att
ytterligare ett sådant arvode å 750 kronor upptages. Till stöd för sistnämnda
förslag har framhållits, att kursen, som tidigare avhölls växelvis i Stockholm
och Göteborg, numera måste anordnas varje år i vardera staden. Civilförvaltningen
har i sin petitaskrivelse tillstyrkt Vad marinchefen sålunda föreslagit.

Sedermera har emellertid marinchefen föreslagit, att ifrågavarande arvoden
bestämmas till 1 000 kronor. Marinchefen har därvid erinrat om att
arvoden till speciallärare vid tekniska högskolorna utgå med 35 kronor för
föreläsningstimme, 17 kronor 50 öre för övningstimme och 5 kronor för
tenterad elev. Då här avsedda kurser avsåges skola omfatta 14 föreläsnings -

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

timmar och 28 övningstimmar för omkring 8 elever, skulle med de sålunda
tillämpade beräkningsgrunderna arvodena uppgå till 1 020 kronor, eller i
runt tal 1 000 kronor.

I häröver avgivet yttrande den 27 oktober 1950 har civilförvaltningen
erinrat om att här avsedd undervisning omhänderhades av personal tillhörande
mariningenjörkåren. Enligt gällande timtaxa för militära och civilmilitära
lärare utginge timarvode för undervisning vid militär högskola med
15 kronor för timme. Vid en direkt tillämpning av nämnda taxa skulle sålunda
arvodena bli lägre än de av civilförvaltningen tillstyrkta. I betraktande
emellertid av undervisningens karaktär och med hänsyn till att vederbörande
vore ledare för kurserna, hade civilförvaltningen ansett sig böra tillstyrka, att
arvodesbeloppen bestämdes till 750 kronor. Däremot ville ämbetsverket icke
förorda någon ytterligare höjning av arvodena.

Statens lönenämnd har förklarat sig icke vara beredd tillstyrka, att ifrågavarande
arvoden höjas till 1000 kronor i stället för, såsom tidigare föreslagits,
till 750 kronor.

Ett f. n. övergångsvis utgående arvode å 1020 kronor till tygmästaren
vid Stockholms kustartilleriförsvar har angivits kunna utgå, enär
nuvarande innehavare beräknas avgå ur tjänst den 1 april 1951.

I gällande förteckning å vissa arvoden och särskilda ersättningar finnas
uppförda, bl. a., ett arvode å 1 500 kronor till juridiskt biträde vid Ostkustens
marindistrikt och ett arvode å 2 520 kronor till dylikt biträde vid
Stockholms kustartilleriförsvar. Förstnämnda arvode har angivits kunna helt
utgå under det att sistnämnda arvode angivits kunna minskas med 960
kronor till 1 560 kronor, innefattande liksom det hittillsvarande arvodet även
ersättning för uppdrag såsom kronans ombud vid Vaxholms kustartilleriregemente.

För innevarande budgetår ha anvisats 10 000 kronor för arvoden med 250
kronor för månad till vissa lottor som anlitas för mobiliseringsuppgifter vid
marindistriktsstaber m. m. Chefen för marinen har räknat med att för stabslottor
i marindistrikts- och kustartilleriförsvarsstaber skulle tillkomma fyra
tjänster i Cell med deltidstjänstgöring och att därjämte skulle erfordras 25
månadsarvoden å 300 kronor för kårmobiliseringslottor i marinlottakårer.
T sina medelsäskanden har emellertid civilförvaltningen i avvaktan på slutförandet
av arbetet inom kommittén för frivilligt försvarsarbete ansett sig
böra beräkna medelsbehovet till mobiliseringslottor enligt nu gällande grunder.
Efter ett antal månadsarvoden av 42 har ämbetsverket därvid angivit
medelsbehovet i fråga till (42 x 250 =) 10 500 kronor.

Såsom framgår av framställningen i det föregående under arméns allmänna
avlöningsanslag (p. 22) har civilförvaltningen sedermera i anledning av särskild
framställning av arméchefen förordat, att månadsarvodena skola höjas till
300 kronor. Medelsbehovet för dylika arvoden skulle därvid uppgå till (42 X
300 =) 12 600 kronor.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 110.

137

Departementschefen.

1. Jag är icke beredd att i detta sammanhang taga ställning till frågan
huruvida en översyn av avlönings- och anställningsförhållandena för den vid
försvarets olika lijälptryckerianläggningar anställda personalen nu bör komma
till stånd. I vart fall kan jag icke nu förorda några ändringar i löneställningarna
för personalen vid marinstabens bilddetalj eller någon utökning av
denna personal.

2. Förslaget om förbättrad löneställning för souschefen vid marinstaben
anser jag mig icke heller nu kunna biträda. Härutinnan hänvisar jag till vad
jag i det föregående anfört beträffande vissa chefstjänstemän vid armén.

I avvaktan på slutlig prövning av de förslag försvarets skolutredning avgivit
kan jag i likhet med civilförvaltningen icke förorda ändrad löneställning
för studierektorn vid marinstaben.

Jag kan heller icke tillstyrka den föreslagna uppflyttningen i löneklass
av två arvodesbefattningar. Frågan huruvida den av civilförvaltningen ifrågasatta
allmänna översynen av löneställningen i arvodesbefattningar bör komma
till stånd bör ytterligare övervägas. Det bör ankomma på civilförvaltningen
att närmare belysa behovet av en dylik översyn och avgiva förslag om den
lämpligaste formen för densamma.

Jag kan ej heller nu tillstyrka övriga under denna punkt upptagna förslag.

3. I enlighet med vad som under denna punkt föreslagits böra arvodesbefattningar
för en besiktningsunderofficer och tre expeditionsunderofficerare
samt fyra tjänster för biträden för skriv- och kontorsgöromål indragas. I
detta sammanhang vill jag ifrågasätta huruvida icke även övriga i gällande
personalförteckning uppförda arvodesbefattningar för besiktningsunderofficer
skulle kunna utgå ur organisationen. Det torde böra ankomma på chefen för
marinen att i samråd med statens organisationsnämnd närmare överväga
denna fråga.

Jag anser mig böra tillstyrka, att för ettvart av kustartilleriförbanden
avses ett kanslibiträde (Ce 11) för truppregistret. Detta skulle innebära, att
vid Gotlands kustartilleriförsvar eu expeditionsunderoffieersbefattning (I: 20)
utbytes mot ett kanslibiträde, att vid ettvart av Vaxholms och Karlskrona
kustartilleriregementen samt Härnösands kustartilleridetachement ett biträde
för skriv- och kontorsgöromål utbytes mot ett kanslibiträde ävensom att vid
Älvsborgs kustartilleriregemente tillkommer ett kanslibiträde.

4. Då behovet av personal för krigsplaceringsarbetet bör kunna tillgodoses
med aktiv personal, föreslår jag icke arvodesbefattningar för detta ändamål.
Jag kan icke biträda förslaget att för registerdetaljerna vid Stockholms och
Göteborgs örlogsstationer inrätta ytterligare kanslibiträdestjänster.

5. I likhet med civilförvaltningen anser jag, att slutresultatet av undersökningarna
vid underofficersskolan bör föreligga, innan nya tjänster inrättas.

6. Liksom civilförvaltningen är jag i avvaktan på resultatet av den inom
försvarsstaben pågående utredningen icke beredd taga ställning till de av
marinchefen föreslagna åtgärderna beträffande personal för forskning och
undervisning i ballistik vid sjökrigshögskolan.

138

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Jag anser mig icke heller kunna förorda, att den för lärare i taktik vid
högskolan från och med innevarande budgetår inrättade beställningen nu uppflyttas
i lönegrad.

7. Till förslaget om lönegradsuppflyttning av beställningen för chef för
Gotlands kustartilleriförsvar, tillika chef för Gotlands kustartillerikår, vill
jag icke nu taga ställning. Frågan torde komma under bedömande vid den
fortsatta översyn av vissa chefslöner som skall företagas. Under arméns
motsvarande anslag i det föregående har jag också förutsatt, att en översyn
skall ske av löneställningen för vissa skolchefer. I avvaktan därpå förordar
jag ej heller nu någon förändrad löneställning för chefen för kustartilleriets
skjutskola.

Jag finner icke skäl tillstyrka ändrad redovisning av den för chef för
Hemsö kustartilleriförsvar, tillika chef för Härnösands kustartilleridetachement,
avsedda beställningen.

I avvaktan på resultatet av marinens underofficerssakkunnigas fortsatta
arbete kan jag icke biträda förslaget om att i utbyte mot en beställning för
underofficer av 2. graden inrätta en förvaltarbeställning för expeditionsunderofficeren
vid kustartilleriinspektörens stab.

Jag anser mig kunna tillstyrka marin chef ens förslag om att öka antalet
överfurirsbeställningar vid kustartilleriet med 11 till 131, varigenom överfurirskadern
skulle uppnå det av 1944 års manskapsutredning redan för innevarande
budgetår beräknade slutläget.

Jag är fortfarande förhindrad att föreslå uppflyttning till löneklass 1: 34
av arvodesbefattningen såsom chef för sjövärnskåren.

Under punkten 1 har jag föreslagit, att Öresunds marindistrikt skall indragas.
Härvid förfaller frågan om att för detta marindistrikt inrätta en ny arvodesbefattning.
I stället böra vissa personalreduceringar göras i samband med indragningen.
En befattning för pensionerad underofficer i 1: 20 och två ordinarie
kontorsbiträdesbefattningar, båda vakanta, kunna indragas. En kapten, två
underofficerare och en högbåtsman på aktiv stat erfordras icke längre i sina
nuvarande fredsbefattningar vid marindistriktsstaben. En nu tillämpad anordning
med intendent vid staben, inkallad på vakant lön, erfordas icke längre.
Yidare erfordras icke längre ett arvode på 300 kronor till juridiskt biträde
vid staben. I anslutning till vad 1945 års försvarskommitté förutsatt vid sitt
förslag till indragning av staben vid Öresunds marindistrikt föreslår jag, att
beställningen som chef för Öresunds marindistrikt i Ma 11/10 utgår och
ersättes med en beställning för kommendörkapten av 1. eller 2. graden på
flottans stat, på vars innehavare skulle i första hand ankomma att i Sydkustens
marindistriktsstab handlägga ärenden berörande Öresundsdelen av
marindistriktet och verkställa för verksamheten i Öresund erforderligt krigsförberedelsearbete.

Jag kan icke heller nu tillstyrka förslaget om att för Göteborgs örlogsvarv
inrätta en arvodesbefattning för besiktningsunderofficer. Jag får härvid erinra

139

Iiungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

om vad jag i det föregående anfört i fråga om redan befintliga befattningar
för b e s i k fn in gs u n d e r o f fi ce rare.

I detta sammanhang föreslår jag, att arvodesbefattningen som chef för
marinens centrala intendenturförråd, pensionerad officer i 1: 29, indrages.
Enligt vad jag under hand inhämtat är denna befattning icke längre erforderlig
sedan de centrala intendenturanstaltema omorganiserats.

8. Förslag om att nyinrätta ett antal högre beställningar vid mariningen jörkåren
ha tidigare framställts i medelsäskandena för ettvart av innevarande
och närmast föregående två budgetår. Ehuru jag ansett skäl tala för att kåren
tillföres beställningar i högre lönegrad än Ca 33, har jag vid behandlingen
av dessa förslag i propositionerna 1948: 209, 1949:135 och 1950:110 i avvaktan
på resultatet av den numera slutförda utredningen rörande löneställningen
för vissa högre statliga befattningar ansett mig icke kunna föreslå en dylik
åtgärd.

I anledning av motionsvis gjorda yrkanden har statsutskottet i sina av riksdagen
godkända utlåtanden 1948: 161, 1949: 155 och 1950:147 understrukit
vikten av att mariningenjörkåren utan alltför stor tidsutdräkt tillföres ett
antal beställningar i högre lönegrader. I sistnämnda utlåtande uttalade utskottet
bland annat, att det med hänsyn till det bekymmersamma befordringsläget
vid kåren, som redan förorsakat personalbrist, ägnad att äventyra den
tekniska tjänsten vid marinen, enligt utskottets mening kunde övervägas,
huruvida icke vissa högre beställningar borde inrättas utan att prövning av
förenämnda utrednings förslag avvaktades. Då emellertid en sådan åtgärd
onekligen kunde befaras föregripa denna prövning, ansåg sig utskottet, som
med bestämdhet förväntade, att Kungl. Maj:t föreläde 1951 års riksdag förslag
till erforderliga förbättringar av befordringsläget vid mariningenjörkåren, då
förhindrat förorda bifall till i ämnet väckta motioner.

Prövningen av utredningsförslaget angående löneställningen för byråchefer
m. fl. högre tjänstemän inom statsförvaltningen är nu framförd så långt, att
på chefens för civildepartementet föredragning senare denna dag framlägges
förslag om proposition till riksdagen om reglering av chefslönerna. I vad
rör mariningenjörerna innebär regleringen bland annat, att mariningenjör
och marindirektör som uppehåller byråchefstjänst (motsvarande) tills vidare
erhåller vikariatslön i 37 lönegraden. En fortsatt översyn av den framtida
löneplaceringen för tjänster i 33 lönegraden förutsättes vidare skola ske.

Genom dessa placeringar i samband med löneregleringen för chefstjänstemän
kommer alltså ett antal beställningshavare vid mariningenjörkåren att erhålla
högre löneställning. Jag kan icke därutöver för närvarande förorda, att
högre tjänster inrättas vid mariningenjörkåren. Förutom den allmänna återhållsamhet
med nya tjänster som måste iakttagas i nuvarande ekonomiska läge medverkar
givetvis härtill, att eu dylik åtgärd kan föregripa en framtida omprövning
av mardnförvaltningens organisation på grundval av militära förvaltningsntredningens
förslag.

Även om sistnämnda organisationsfråga givetvis också i viss utsträckning

140

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

påverkar mariningenjörkårens sammansättning även i mellanlönegradema,
vill jag dock med särskilt beaktande av riksdagens önskemål föreslå, att de
olägenheter som uppkommit genom att återbesättande icke får ske i 30 lönegraden
i viss utsträckning undanröjas. Jag tillstyrker därför, att av de i
lönegraden Ca 30. övergångsvis uppförda beställningarna sju förste marin -ingenjörer omändras till marindirektörer av 2. graden (Ca 31) och sju specialingenjörer
av 2. graden omändras till specialingenjörer av 1. graden (Ca 31).

Någon utökning av mariningenjörkåren kan jag icke nu tillstyrka.

Vid behandlingen i det föregående av arméns motsvarande anslag har jag
tagit ställning till där framfört: förslag beträffande här angiven arméingenjörspersonal
och därvid endast kunnat tillstyrka, att en arméingenjörsbeställning
i Ce 27 övergångsvis inrättas med vakanthållande av en beställning
i Ce 24.

0. I enlighet med vad som föreslagits bör den för sjukhusläkare vid Karlskronas
jukhuset avsedda marinläkarbeställningen av 1. graden indragas vid
uppkommande vakans.

Av skäl som civilförvaltningen angivit kan jag icke tillstyrka någon utökning
av marinläkarkåren eller att högre befattningar inrättas för arvodesanställda
läkare.

Liksom beträffande armén kan jag ej heller för marinen förorda, att
tjänster inrättas för hälsovårdsinspektörer i Ce 20.

I det föregående har jag vid behandlingen av arméns motsvarande anslag
tillstyrkt, att den överskötersketjänst vid armén, som disponeras för KA 3,
överflyttas till marinens personalförteckning.

Jag anser mig i likhet med civilförvaltningen kunna tillstyrka de av sjukvårdsstyrelsen
föreslagna förändringarna beträffande tjänster för undersköterskor
och sjukvårdsbiträden.

Nid anmälan till årets statsverksproposition (Bil. 6, punkt 145) av anslaget
Försvarets sjukvårdsförråd: Avlöningar har jag tillstyrkt förslaget om att
tjänsten för apoteksbiträde vid Sydkustens marindistrikt från och med budgetåret
1951/52 skall överföras till nämnda anslag.

10. Jag kan alltjämt icke tillstyrka förslaget om att inrätta en beställningför
överkonstapel vid Göteborgs örlogsvarv.

I yttrande över ett av chefen för marinen i skrivelse den 28 juni 1949 framlagt
förslag beräffande marinpolisorganisationen förordade statens organisationsnämnd,
att genom överbefälhavarens försorg en utredning skulle verkställas
rörande bevakningens ordnande inom hela försvaret. Vid anmälan av
dessa frågor till propositionen 1950: 110 (s. 97) anförde jag, att jag i likhet med
organisationsnämnden ansåge att frågorna om huru bevakningsförhållandena
skulle anordnas borde undersökas för försvaret i dess helhet, så att enhetliga
normer kunde tillämpas på detta område. Sedermera har överbefälhavaren i
yttrande i ärendet den 25 september 1950 förordat, att en allsidig utredning
av försvarets bevakningsförhållanden snarast kommer till stånd. Överbefälhavaren
har därvid i likhet med organisationsnämnden förutsatt, att utredningen
skulle verkställas genom hans försorg.

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Frågan om hur här avsedd utredning lämpligen bör anordnas överväges för
närvarande inom försvarsdepartementet. Jag är icke beredd att tillstyrka,
att beställningar för inspektionskonstapel, extra ordinarie eller extra, nu inrättas.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att Kungl. Maj:t i syfte att möjliggöra
erforderlig vakthållning vid kustartilleriförsvaren under tid innevarande
budgetår, då för vakttjänst användbara värnpliktiga icke finnas att tillgå,
enligt beslut den 6 oktober 1950 medgivit att för ändamålet må disponeras
ett belopp av högst 90 000 kronor från marinens avlöningsanslag. Motsvarande
medgivanden ha lämnats även för tidigare budgetår. Jag förutsätter, att motsvarande
åtgärder kunna bli erforderliga även i framtiden och beräknar därför
medel för detta ändamål under anslaget.

Såsom föreslagits bör ytterligare en av de för Sydkustens marindistrikt
uppförda expeditionsvakttjänsterna indragas vid uppkommande vakans samt
föreskrivas, att vikariatslöneförordnande icke må meddelas på tjänsten så
länge innehavaren av densamma uppehåller högre tjänst.

De under denna punkt redovisade förslagen om lönegradsuppflyttning av
vissa tjänster är jag icke beredd biträda.

Jag anser mig i likhet med civilförvaltningen kunna godtaga marinchefens
beräkning av kostnaderna för tillsynsmän vid befästningar, kruthus m. m. och
för uppbördsmän vid marinens kustbevakning.

11. I överensstämmelse med mitt ställningstagande till motsvarande fråga
beträffande armén beräknar jag i anledning av förslaget under denna punkt
om brandskyddet vid marinen allenast ett belopp, förslagsvis 2 000 kronor, till
i första hand ersättningar för förlorad arbetsförtjänst vid brandövningar, att
utgå enligt grunder som fastställas av Kungl. Maj:t.

12. I enlighet med vad som under denna punkt föreslagits böra 24 ordinarie
kontorsbiträdestjänster tillkomma vid marinen i utbyte mot tjänster för biträden
för skriv- och kontorsgöromål.

18. Med hänsyn till vad 1947 års biträdesutredning anfört anser jag mig
böra föreslå, att den ifrågavarande kanslibiträdestjänsten i Ce 11 vid Hårsfjärdens
örlogsdepå utbytes mot en kontoristtjänst i Ce 13.

Liksom civilförvaltningen räknar jag icke för nästa budgetår med några
medel för den ifrågavarande kontorsskrivartjänsten vid Sydkustens mariudistrikt.

Jag anser mig böra i likhet med civilförvaltningen biträda förslagen om
att för en kryptotekniker vid ettvart av Ostkustens och Sydkustens marindistrikt
inrätta kanslibiträdestjänster i Ce 11 i utbyte mot en extra tjänst
i Cg 9 respektive en tjänst för biträde för skriv- och kontorsgöromål.

Övriga under denna punkt redovisade förslag kan jag i nuvarande läge icke
biträda.

14. Såsom föreslagits bör den numera vakanta tjänsten för arbetsförman
av 1. klass i Ce 16 vid Stockholms örlogsstation utgå ur personalförteck
ningen.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Jag kan alltjämt icke tillstyrka någon utökning av antalet stabsarvoden.

Beträffande de ifrågasatta utbildningsår vodena vid sjökrigshögskolan och
vid kustartilleriets skjutskola ansluter jag mig till civilförvaltningens förslag.

Jag har intet att erinra mot civilförvaltningens beräkning av kostnaderna
för arvoden till deltidstjänstgörande militära och civilmilitära lärare samt
till civila lärare.

Jag tillstyrker marinchefens förslag att från och med nästa budgetår två
årsarvoden utgå till ledare för specialkurser i krigsbyggnadskonst vid teknisk
högskola. I likhet med civilförvaltningen och lönenämnden förordar jag
emellertid att arvodena beräknas till 750 kronor vardera.

I enlighet med föreliggande förslag räknar jag med att arvodet till tygmästaren
vid Stockholms kustartilleriförsvar och det till juridiskt biträde vid
Ostkustens marindistrikt avsedda arvodet utgå ur arvodesförteckningen samt
att arvodet till juridiskt biträde vid Stockholms kustartilleriförsvar minskas
med 960 kronor till 1 560 kronor. Sistnämnda belopp bör därvid såsom föreslagits
jämväl innefatta ersättning för uppdrag såsom kronans ombud vid
Vaxholms kustartilleriregemente.

Vid behandlingen i det föregående av arméns allmänna avlöningsanslag
har jag tillstyrkt, att månadsarvodena till mobiliseringslottorna eller motsvarande
tjänstemän höjas från 250 kronor till 300 kronor. Jag kan icke tillstyrka,
att särskilda tjänster inrättas för stabslottor.

Med beaktande av vad jag i det föregående anfört beräknar jag med ledning
jämväl av belastningen på anslaget under förfluten del av innevarande
budgetår marinens allmänna avlöningsanslag sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 28 500 000 (+ 1600 000) kronor;

arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar 1 040 000
(— 55 000) kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,
343 000 (+ 53 000) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 13600000 (—1100000)
kronor;

rörligt tillägg 5 017 000 (+ 102 000) kronor;

pensionsmedel 700 000 kronor.

Anslaget bör alltså upptagas till 47 800 000 (+ 600 000) kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

a) fastställa de personalförteckningar för ordinarie tjänstemän
och för pensionerad personal i arvodesbefattningar vid
marinen, vilka komma att till riksdagen i särskild ordning
överlämnas, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1951/52;

b) godkänna följande avlöningsstat för marinens anslag till
avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under budgetåret
1951/52:

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

143

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.. 28 500 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodes befattningar,

förslagsvis.............................. 1 040 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis ............................ 343 000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
................................................ 13 600 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... 5 017 000

Summa kronor 48 500 000

SärsJcilda uppbärdsmedel:

Pensionsmedel, förslagsvis.............................. 700000

Nettoutgift kronor 47 800 000

c) till Marinen: Avlöningar till aktiv personal mfl. förbudgetåret
1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 47 800000 kronor.

[11.] Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl.

Anslag Nettoutgift

1949/50 .......................... 46 500 000 49 289 396

1950/51 (statsliggaren s. 251).. 48 200 000
1951/52 (förslag) ................ 52 000 000

I årets statsverksproposition (bil. 6, punkt 101) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Flygvapnet:
Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1951/52 beräkna
ett förslagsanslag av 50 000 000 kronor.

Beträffande de grunder, som numera tillämpas vid beräkningen av försvarsgrenarnas
allmänna avlöningsanslag, får jag hänvisa till vad jag därom anfört
i det föregående vid anmälan av motsvarande anslagsfråga för armén.

Yrkanden.

Försvarets civilförvaltning har i anslutning till yrkanden av chefen för
flygvapnet m. fl. föreslagit vissa personalförändringar m. m. vid flygvapnet.

Anslagsförändringar vid bifall till

Förslag av chefen för flygvapnet m. fl. civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Summa

Förändringar beträffande flygstaben.

1 major Ma 10 — överstelöjtnant eller major

Mall/10 .............................................. 972

4 kaptener Ma 9 — majorer Ma 10............... —

1 biträde för skriv- och kontorsgöromål —
kanslibiträde Ce 11................................. —

144 Kungl. Maj ds proposition nr Ilo.

Anslagsförändringar vid bifall till

Förslag av chefen för flygvapnet m. fl. civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Summa

2 kanslibiträden Ce 11—Ca 11..................... —

1 kanslibiträde Cg 11—Ce 11 ..................... —

1 vaktmästare Ce 9 — förste vaktmästare

Ca 11 ................................................... —

1 expeditionsvakt Ca 9 — förste expeditions vakt

Ca 11............................................. —

1 vaktmästare Ce 9 —- förste expeditionsvakt

Ca 11 ................................................... 636

1 garageförman Ce 12—Ce 14 ..................... —

1 bilförare Ce 10....................................... 5 916

9 biträden för skriv- och kontorsgöromål —

tekniska biträden Ce 11 ........................... 8 424 _p 15 948

2. överförande av vissa underofficerare till civil militär

anställningsform.

54 förvaltare (i flygstationstjänst) Ma 6 —
verkmästare av 1. klassen (i flygstationstjänst)
Ca 21 ........................................ —

20 förvaltare (i förrådstjänst) Ma 6 — verkmästare
av 1. klassen (i förrådstjänst) Ca 21 —

77 fanjunkare Ma 5 — materielmästare av
1. klassen Ca 18 .................................... — _

3. Rekryteringen av flygtekniker.

150 hjälp tekniker Ce 10 .............................. 830 000

60 hjälptekniker Cg 12 eller Cg 10 ............... 350 000

200 furirer, 37 korpraler och 46 vicekorpraler

eller meniga.......................................... 1 288 412 _808 412

4. Förändringar beträffande läkar- och sjuk vårdspersonal.

2 specialflygläkare Cp 5 ........................... 32 256

Avlöningsförstärkning till två specialflygläkare
.................................................. 20 016

5 flygläkare av 2. graden ........................... 25 000

19 sjukvårdsförmån Ce 11—Ce 12 ............... —

19 furirer —- sjukvårdsbiträden Ce 3 ............ 25 000

19 furirer — sjukvårdare Ce 12 .................. —

1 sjukvårdsbiträde Cg 3 vid Fl — Ce 3 ...... — + 52 272

5. Förändringar i övrigt beträffande militär per sonal.

1 major eller kapten Ma 10/9, stabschef vid
inspektionen för luftbevakningen — överstelöjtnant
eller major Ma 11/10............... —

Kungl. Maj:ts proposition nr 110. 145

Anslagsförändringar vid bifall till

Förslag av cliefen för flygvapnet m. fl. civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Summa

2 kaptener Ma 9, vid flygkrigshögskolan respektive
flygkadettskolan — majorer Ma 10 —

17 fänrikar ............................................. 112 935

20 sergeanter .......................................... 132 864

1 expeditionsofficer 1: 29 vid flygvapnets centrala
skolor .......................................... 4 756

9 korpraler.............................................. 22 356

52 korpraler eller vicekorpraler ock 57 vicekorpraler
eller meniga ........................... 196 326 — 158 797

6. Förändringar i övrigt beträffande teknisk per sonal.

24 flygingenjörer av 1. graden Ca 30 — flygdirektörer
av 2. graden Ca 31 .................. —

1 driftingenjör Cg 24 vid F 2 — Ce 24 ......... —

Utökning av antalet verkmästare, mästare och
flygtekniker vid fullt genomförd organisation
................................................... -—

7 mästare av 1. klassen Ca 18, 17 mästare av
2. klassen Ca 16 och 237 flygtekniker Ca 12 1 623 754

1 verkmästare av 2. klassen Ca 19 ............... 8 016

5 fältmästare Ce 20—Ce 24 ........................ — + 1 615 738

7. Fortsatt utbyggnad av flottiljpolisorganisa tionen.

4 förste flottiljpoliser Ca 16 och 52 flottiljpoliser
Ca 14 ....................................... 374 218 374 218

8. Förändringar beträffande meteorologpersona len

m. m

Reglerad befordringsgång för extra ordinarie
meteorologpersonal ............................... —

3 meteorologassistenter Ce 16 inordnas i reglerad
befordringsgång ........................... ■—

38 tekniska biträden Ce 8—Ce 11 ............... — _

9. Förändringar i övrigt beträffande förråds- och

vaktpersonal m. m.

1 förrådsvaktmästare Cg 12 vid flygvapnets

centrala skolor — Ca 12 ........................ —-

1 förrådsvaktmästare Ca 12 vid F 2 ............ 6 000

19 förrådsmän Ce 9 — förrådsförmän Ce 12 ... —

18 hundgårdsföreståndare Ce 9—Ce 12 ......... —

19 förrådsmästare Cg 16—Ce 16 .................. —

1 förman Cg 12 vid F 17 — Ce 12 ............... —

10—S55 si Bihang till riksdag ms protokoll 1951. 1 sand. Nr 110.

146

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

10.

11.

Anslagsförändringar vid bifall till

Förslag av chefen för flygvapnet ni. fl. civilförvaltningens förslag

Ökning Minskning Summa

34 förrådsmän Cg 9—Ce 9........................... •—

1 vaktmästare Cg9 vid F5 — Ce 9 .........—

Förändringar i övrigt beträffande kontorspersonal.

1 kontorist Ce 13 vid F 2 — Ca 13 ............... —

1 kanslibiträde Ce 11 vid F 2 — Ca 11 ......... —

2 kanslibiträden Cg 11, vid flygvapnets cen trala

skolor och centralförrådet för intendenturmateriel
— Ce 11 ........................ —-

4 biträden för skriv- och kontorsgöromål, 3
vid F 2 och 1 vid flygvapnets centrala skolor,
uppföras å personalförteckningen ...... —

19 biträden för skriv- och kontorsgöromål —

kanslibiträden Ce 11 .............................. —

25 biträden för skriv- och kontorsgöromål —

kontorsbiträden Ca 8 .............................. —

Övriga personalförändringar m. m.

17 kasernföreståndare Cg 17—-Ce 17 ............ -—

1 garageförman Ce 12 vid flygvapnets centrala
skolor — Ce 14 .............................. —

Arvoden till köksföreståndare..................... 20 400

Flygtillägg m. m......................................

Omprövning av frågan om fördelningen av

stabsarvoden ........................................ —

Arvoden till deltidstjänstgörande militära och

civilmilitära lärare................................. 15 000

Vikarier för innehavare av i personalförteckning
redovisade tjänster ........................ 15 000

Civila lärare............................................. 20 000

Mobiliseringslottor ................................... 3 000

— 6 000

157 824

— 84 424

Summa kostnadsökning kronor 1 000 543

Motiv.

1. Förändringar beträffande flygstaben. Enligt 1948 års försvarsbeslut
(prop. 1948: 206, s. 409 o. f.) består flygstaben av bl. a. en operations-, en
organisations-, en utbildnings-, en personal-, en signal- och en flygsäkerhetsavdelning
samt en pressektion. Personalavdelningen hade tidigare ingått i
utbildningsavdelningen såsom en personalsektion men organiserades enligt
Kungl. Maj:ts medgivande hösten 1945 som en fristående avdelning. För
befattningarna såsom chefer för ovannämnda avdelningar utom personalavdelningen
har räknats med beställningar för överstelöjtnant eller major, medan

147

Kungl. Maj-.ts proposition nr 110.

för befattningen såsom cbef för sistnämnda avdelning avsetts en majorebeställning.
Huruvida personalsektionens ombildning till en särskild avdelning
borde föranleda ändrad lönegradsplacering för dess cbef, syntes enligt 1945
års försvarskommittés mening få bli beroende av framtida överväganden.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att do erfarenheter rörande personalavdelningens
verksamhet, som vunnits sedan hösten 1945, givit belägg för
att avdelningschefens arbetsuppgifter och ansvar icke motiverade lägre löneställning
än för övriga avdelningschefer. Särskilt borde observeras, att chefen
för flygvapnet — i motsats till övriga försvarsgrenschefer — icke hade särskilda
personalkårchefer till sitt förfogande utan själv vore personalchef
för flygvapnets officerare och underofficerare jämte vederlikar. Härmed
sammanhängande personalfrågor förbereddes inom personalavdelningen. Utbyggnaden
av flygvapnets personalorganisation och tillkomsten av nya personalkategorier
hade ökat avdelningschefens ansvar och arbetsuppgifter.
Chefen för flygvapnet föresloge därför, att för befattningen såsom chef för
personalavdelningen skulle avses en beställning för överstelöjtnant eller
major i stället för en majorsbesfällning.

Med hänsyn till den omfattning, verksamheten inom flygstabens personalavdelning
numera erhållit, bl. a. genom att å avdelningen lagts uttagningsproven
för sökande till fältflygartjänster, och det ökade ansvar, som till följd
därav kommit att påvila avdelningens chef, har civilförvaltningen ansett
sig böra tillstyrka flygvapenchefens förslag.

Chefen för flygvapnet har vidare framhållit, att informations- och presstjänsten
—- med hänsyn icke minst till uppkommande spörsmål i samband
med flyghaverier -—- måste anförtros en högkvalificerad officer, som under
längre tid kunde bibehållas i befattningen. Jämväl för handhavandet av
rekryteringsverksamheten, vilken till följd av det på senare år allt sämre
rekryteringsutfallet måst ägnas större uppmärksamhet, krävdes en välkvalificerad
kraft. Chefen för flygvapnet har därför föreslagit, att en beställning
för kapten, avsedd för chefen för pressektionen, utbytes mot en beställning
för major.

Civilförvaltningen liar ansett att arten av de uppgifter, som ankomma på
innehavaren av ifrågavarande tjänst, knappast motiverade högre löneställning
än för kapten. Med hänsyn till riktlinjerna för årets budgetarbete har civilförvaltningen
ansett sig i vart fall icke kunna biträda förelaget i fråga.

I gällande organisation för flygstaben ingår en majorsbeställning, avsedd
för ställföreträdare för chefen för signalavdelningen. Flygvapenchefen har
anfört, att även inom stabens övriga avdelningar de sektionschefer, som tjänstgjorde
såsom ställföreträdande avdelningschefer, borde vara placerade i Ma

10. Ställföreträdande avdelningschefer (motsvarande) vid vissa av marinstabens
avdelningar voro beställningshavare i Ma 10. Flygvapenchefen ansåge
sig emellertid i nuläget böra begränsa sig till att föreslå, att vid envar av
flygstabens operations-, organisations- och utbildningsavdelningar en sektionschofsbefattning
skulle avses_ för major. Tre beställningar i Ma 9 borde så -

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

lunda utbytas mot samma antal beställningar i Ma 10. Den föreslagna åtgärden
skulle även, tillsammans med i övrigt föreslagna ändringar beträffande antalet
regementsofficersbeställningar, i någon mån bidraga till att motverka de i
befordringshänseende oförmånliga verkningarna av den snabba utbyggnad av
flygvapnets officerskader, som hittills ägt rum.

Civilförvaltningen har erinrat om att, enligt vad som framginge av 1945
års försvarskommittés betänkande (SOU: 1947: 72, s. 609 och 614), befattningen
såsom ställföreträdande avdelningschef vid flygstabens signalavdelning
tillkommit för att i större utsträckning än vad tidigare varit möjligt
frigöra chefen för nämnda avdelning för dennes uppgift att biträda chefen
för flygvapnet med inspektionen av signaltjänsten, vilka åligganden förutsatts
komma att i viss omfattning föranleda resor till förband och utbildningsanstalter.
Någon motsvarande förstärkning av personalorganisationen vid flygstabens
övriga avdelningar hade försvarskommittén icke räknat med. Under
hand hade emellertid nu från flygstaben upplysts, att beträffande operations-,
organisations- och utbildningsavdelningarna förelåge samma skäl som för
signalavdelningens del att räkna med biträdande avdelningschefer. Civilförvaltningen
ifrågasatte, om i nuvarande läge, då en viss försiktighet syntes
böra iakttagas med avseende å förstärkning av personaluppsättningen för
stabs- och förvaltningstjänst, anledning förelåge att vidtaga av flygvapenchefen
här föreslagen jämkning i flygstabens organisation. Civilförvaltningen
ansåge sig följaktligen icke kunna biträda flygvapenchefens förslag i nu
berörd del.

Från posten Övrig extra personal bestridas f. n. enligt- Kungl. Majds medgivande
kostnaderna för lön åt ett biträde för skriv- och kontorsgöromål vid
flygstaben. Civilförvaltningen har ansett sig icke kunna biträda förslag avchefen
för flygvapnet om att utbyta nämnda tjänst mot en kanslibiträdestjänst,
avsedd för organisationsavdelningen.

Däremot har civilförvaltningen tillstyrkt, ett av flygvapenchefen ånyo framlagd
förslag om att ordinariesätta två extra ordinarie kanslibiträdestjänster
vid flygstaben, av vilka stadigvarande behov ansetts föreligga.

Ett av flygvapenchefen i skrivelse den 13 januari 1951 framställt förslag
om att extra-ordinariesätta ett enligt Kungl. Maj ds medgivande anställt extra
kanslibiträde har icke biträtts av civilförvaltningen.

Förslag om att utbyta en vaktmäst-artjänst i Ce 9 mot en förste vaktmästartjänst
i Ca 11, avsedd för bevakningstjänst, och en expeditionsvaktstjänst
i Ca 9 mot en förste expeditionsvaktstjänst i Ca 11, avsedd för filmtjänst, framställdes
av chefen för flygvapnet redan för innevarande budgetår. I anledning
av dessa förslag bär civilförvaltningen liksom i äskandena för nämnda
budgetår förordat, att eu vaktmästartjänst i Ce 9 omvandlas till förste expeditionsvaktstjänst
i Ca 11.

Statens lönenämnd har anslutit sig till civilförvaltningens förslag.

I medelsäskandena för innevarande budgetår biträdde civilförvaltningen
ett utav chefen för flygvapnet framfört förslag om att uppflytta tjänsten för

149

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

garageförman vid flygstaben från 12 till 14 lönegraden. Förslaget upptogs
icke i propositionen 1950: 110 till saklig prövning.

Chefen för flygvapnet har återkommit till frågan om garageförmannens
löneställning och för sin del uttalat, att det icke syntes rimligt, att nämnde
garageförman, som hade självständigare ställning och minst lika stort ansvar
som de i 14 lönegraden placerade garageförmännen vid flygförbanden, skulle
hava lägre löneställning än dessa. Jämväl försvarets civila tjänstemannaförbund
har yrkat på tjänstens uppflyttning till 14 lönegraden.

Civilförvaltningen, som på ort och ställe tagit del av garageförmannens
arbetsuppgifter samt arbetsomfattningen råd den honom underställda hörcentralen,
liar förklarat sig dela flygvapenchefens uppfattning, att nuvarande
åtskillnad i löneställningen mellan, å ena sidan, flygstabens garageförman och,
å andra sidan, flygförbandens motsvarande tjänstemän icke kunde anses vara
sakligt motiverad. I betraktande av de för budgetarbetet meddelade direk
tiven ansåge civilförvaltningen sig likväl icke för närvarande böra räkna med
ändrad löneställning för flygstabens garageförman.

Antalet civila bilförare i flygstabens körcentral, som är gemensam för de
till försvarets ämbetsbyggnader på Ladugårdsgärde förlagda statsmyndigheterna,
skall enligt Kungl. Maj ds beslut den 1 november 1946 vara fem.
Av dessa, samtliga i Ce 10, finnas för närvarande fyra inrättade vid flygstaben
och eu vid marinstaben. Den sistnämnde har avsetts skola tjänstgöra
både i körcentralen och i marinstaben (prop. 1948:209, s. 108).

Civilförvaltningen, som enligt vad som framgår av vad i det föregående
anförts vid behandlingen av marinens motsvarande anslag (p. 2) tillstyrkt
att den vid marinstaben inrättade bilförartjänsten utbytes mot en expeditionsvaktstjänst,
har i enlighet med förslag av flygvapenchefen förordat, att
antalet bilförartjänster vid flygstaben i samband härmed ökas med en.

Vid flygstabens teleprintercentral tjänstgöra 7 tekniska biträden i Ce 11
och 9 biträden för skriv- och kontorsgöromål. Chefen för flygvapnet föreslog
redan för innevarande budgetår (prop. 1950: 110, s. 104 o. f.) att samtliga
9 biträdestjänster för skriv- och kontorsgöromål skulle utbytas mot tjänster
för tekniska biträden i Ce 11. Till stöd härför framhöll flygvapenchefen i
huvudsak följande.

Det meteorologiska observationsmaterialet och flygsäkerhetsmeddelanden,
vilka dygnet runt befordrades genom teleprintercentralen, hade fått sådan
omfattning, att gränsen för teleprintercentralens tekniska kapacitet i det
närmaste nåtts. Detta hade medfört ett forcerat arbetstempo, som gjorde
tjänsten mycket pressande. Med hänsyn därtill och till den betydelse teleprintermeddelanden
hade, vore det av synnerlig vikt, att väl kvalificerad personal
kunde anställas såsom teleprintersignalister och att kontinuiteten i personalbesättningen
kunde vidmakthållas. I regel dröjde det minst sex månader,
innan i maskinskrivning väl utbildad personal förvärvat sådana kunskaper
och färdigheter i fråga om signaleringsförfaranden och den tekniska
apparaturens handhavande att den nöjaktigt kunde bestrida de olika vid cen
trålen förekommande sysslorna. På grund av tjänstens karaktär måste den
samma omväxlande fullgöras av de tekniska biträdena och biträdena för skriv -

150

Kungl. Maj ds proposition nr 110.

och kontorsgöromål. Någon skillnad i arbetsuppgifter och ansvar för dessa
båda kategorier förekomme sålunda icke. Erfarenheten hade givit vid handen,
att svårigheter förelåge att med nuvarande lönesättning — särskilt avsåge
detta biträdena för skriv- och kontorsgöromål — anställa och behålla kvalificerad
personal. En allmän höjning av löneställningen för personalen vid teleprintercentralen
vore därför motiverad.

Civilförvaltningen biträdde i sina medelsäskanden för budgetåret 1950/51
flygvapenchefens förelag. På grund av de allmänna principerna för budgetarbetet
upptogs förslaget emellertid icke till prövning i sak i propositionen
1950: 110.

Chefen för flygvapnet har upprepat sitt nyssberörda förslag och därvid
ytterligare framhållit följande.

Svårigheterna att upprätthålla kontinuiteten i personalbesättningen hade
varit avsevärda. Under åren 1948 och 1949 hade fem respektive åtta befattningshavare
tagit avsked. Intill den 1 maj 1950 hade ytterligare två befattningshavare
slutat. Av dessa femton tjänstemän hade tolv som orsak anfört,
bland annat, den i förhållande till arbetsuppgifter och ansvar alltför låga
löneställningen. Den uteblivna löneförbättringen hade vidare medfört, att
sju av biträdena för skriv- och kontorsgöromål meddelat sin avsikt att säga
upp sin anställning från varierande tidpunkter fram till den 1 juli 1950.
Ett av dessa hade redan den 1 juni 1950 slutat sin anställning. Utsikterna
att med bibehållen löneställning besätta befattningarna med kompetenta
sökande tedde sig små. Om den befarade pereonalavgången förverkligades,
kunde detta medföra, att för flygsäkerheten viktiga meddelanden icke längre
kunde befordras med nödig säkerhet och snabbhet. De konsekvenser, som
kunde följa av en personalminskning, vore uppenbara. Flygvapenchefen ville
här endast framhålla, att de ökade flygliastighetema och de reaktionsdrivna
flygplanens för närvarande relativt korta flygtider hade ökat kraven på snabbhet
i signalförbindelserna.

Civilförvaltningen har liksom i anslagsäskandena för innevarande budgetår
framhållit att samtliga biträden i teleprintercentralen fullgjorde ensartade
arbetsuppgifter, som måste sägas vara av mera kvalificerad natur än de, som
åvilade exempelvis ett biträde för skriv- och kontorsgöromål, placerat i skrivcentral.
I betraktande härav vore det fullt förståeligt, att stora svårigheter
förelåge att med nuvarande lönesättningar förvärva och bibehålla personal för
tjänstgöring i centralen. Då det uppenbarligen vore av största vikt och betydelse,
att flygvapnets signaltjänst kunde upprätthållas på ett tillfredsställande
sätt, ansåge civilförvaltningen sig, även med hänsyntagande till de direktiv,
som meddelats för budgetarbetet, böra ånyo föreslå, att den av flygvapenchefen
föreslagna jämkningen i teleprintercentralens personaluppsättning
komme till stånd.

Statens lönenämnd har erinrat om att personal med här ifrågavarande
arbetsuppgifter förefunnes, förutom vid flygstaben, även vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut (SMHI) samt vid luftfartsverket. Enligt
vad nämnden inhämtat utgjordes den lägre teleprinterpersonalen vid SMHI
för närvarande av teleprinterbiträden och teleprinterexpeditörer. Teleprinterbiträdena
genomginge en elevtid om en månad, varunder dagarvode utginge,

151

Kungl. Maj-.ts proposition nr 110.

varefter antagning skedde i Cf6. Efter IVa år skedde befordran till Ce 8.
Teleprinterexpeditörerna, vilka skulle inneha radiotelegrafistcertifikat, vore
placerade i Cg 10—Cg 12. Vid luftfartsverket tillämpades för hithörande biträden
efter en utbildningskurs på 3—4 månader, varunder dagarvode utginge,
eu befordringsgång omfattande Cf G (IV2 år), Ce 8 (1 år), Ce 9 (3 år)
och Ce 11. Anställnings- och avlöningsförhållandena för teleprinterpersonalen
inom statsförvaltningen vore alltså mycket oenhetliga. Med hänsyn härtill
ville lönenämnden föreslå, att hithörande spörsmål upptoges till prövning
i ett sammanhang råd den pågående allmänna tjänsteförteckningsrevisionen.

Lönenämnden, som avlagt studiebesök vid flygstabens teleprintercentral
och SMHI:s teleprinterexpedition, har emellertid vidare anfört, att nämnden
blivit övertygad om att vissa provisoriska åtgärder, syftande till en förbättring
av löneställningen för teleprinterbiträdena vid flygstaben, borde genomföras
i avvaktan på resultatet av tjänsteförteckningskommitténs arbete. Lönenämnden
föresloge därför, att samtliga för teleprinterbiträden avsedda tjänster
vid flygstaben i enlighet med föreliggande förslag placerades i Ce 11.
Såsom villkor för placering i denna lönegrad borde dock gälla, att vederbörande
under erforderlig utbildnings- och prövotid tjänstgjort såsom aspirant
i Cf 9. Lönenämnden vore medveten om att vissa invändningar kunde göras
mot fastställandet av en så hög begynnelselönegrad för här ifrågavarande
befattningshavare, särskilt som på grund av rådande rekryteringssvårigheter
för befattningarna för närvarande i stor utsträckning toges i anspråk ungdomar
med ingen eller endast obetydlig anställningstid efter avslutad skolutbildning.
Lönenämnden hade emellertid förutsatt, att det med den nu föreslagna
lönesättningen i fortsättningen skulle bli möjligt att — i motsats till
vad som nu vore fallet — rekrytera dessa ansvarsfulla tjänster med kontorsbiträden
med relativt lång anställningstid.

2. Överförande av vissa underofficerare till civilmilitär anställningsform.
Enligt principbeslut av 1948 års riksdag (prop. 206, s. 446, 447, 455 och 462)
skola vid fullt genomförd personalorganisation nuvarande beställningar för
förvaltare i flygstationstjänst och i förrådstjänst (flygmateriel) samt för fanjunkare
i stationsunderofficers- och förrådsunderofficersbefattningar ersättas
med verkmästare av 1. klassen respektive mästare av 1. klassen. Sedan det
emellertid framkommit, att på grund av olika befordringsmöjlighoter starka
slitningar kunde förväntas uppstå mellan befintliga civilmilitära beställningshavaro
och de underofficerare, som skulle överföras till de nya civilmilitära
beställningarna, beslöts, att det skulle anstå med frågan om det sätt, på
vilket övergången till den nya .personalorganisationen skulle ske. Tills vidare
skulle ifrågavarande befattningar besättas med underofficerare enligt då tilllämpade
rekryteringsgrunder, så länge för befattningarna lämpade underofficerare
funnes att tillgå.

Genom bifall till de i sammanställningen under punkt 2 redovisade förslagen
av chefen för flygvapnet skulle nyssnämnda år 1948 fattade principbeslut
nu fullföljas. Flygvapenchefen har såsom motivering härför anfört i huvudsak
följande.

152

Kungl. May.ts proposition nr 110.

Nyrekrytering av underofficerare i de yrkesgrenar som kunde avses för
ifrågavarande befattningar förekomme ej längre. Tillgången på underofficerare
med för befattningarna erforderliga tekniska kunskaper och rutin —
utöver dem som nu vore placerade i befattningarna — vore redan nu knapp.
Det finge därför anses ligga i statsnyttans intresse att så snart som möjligt
vidga rekryteringsbasen för ifrågavarande befattningar. Ett antal underofficerare
hade vidare på förfrågan förklarat sig önska övergå till civilmilitär anställningsform.

Med hänsyn till det anförda ansåge chefen för flygvapnet, att den beslutade
omorganisationen borde genomföras den 1 juli 1951, varvid de underofficerare
som då bestrede respektive befattningar, om de så önskade, borde
överföras till civilmilitär anställningsform. Önskade de icke överföras, borde
de medgivas kvarstå i militär anställningsform. Till personalförteckningen
borde därför anmärkas, att nu ifrågavarande civilmilitära beställningar tills
vidare finge ersättas med för budgetåret 1950/51 uppförda underofficersbeställningar
av motsvarande slag. För att ge vederbörande betänketid syntes
dock övergång från militär till civilmilitär anställningsform böra medgivas
under tiden den 1 juli—den 30 september 1951. Vid därefter inträffande
vakanser i de civilmilitära beställningarna eller de militära beställningar, som
— enligt vad i det föregående sagts — skulle kunna ersätta dessa, borde an
sökningsförfarande tillämpas och beställningarna återbesättas endast såsom
civilmilitära alltefter förtjänst och skicklighet hos de underofficerare och
civilmilitärer som sökte dem.

Chefen för flygvapnet hade förutsatt, att — liksom för närvarande —
mekanikertillägg icke skulle utgå till civilmilitära men väl till militära beställningshavare.
Flygtillägg skulle däremot övergångsvis i överensstämmelse
med nu tillämpade principer utgå till det fåtal flygförare (underofficerare och
till civilmilitära beställningar enligt ovan överförda underofficerare) som
behövdes för att täcka viss brist på flygförare i krigs- och fredsorganisationen
och som voro lämpade härför.

I skrivelse den 27 oktober 1950 har civilförvaltningen framhållit, att bifall
till chefens för flygvapnet förslag i vad avsåge de 74 förvaltarbeställningama
skulle innebära en uppflyttning av dessa beställningar från Ma 6, omfattande
löneklasserna 18, 20 och 22, till Ca 21 med löneklasserna 21, 22, 23 och 24 eller
alltså en förhöjning av lönegradsplaceringen med två lönegrader. Fanjunkarna,
skulle uppflyttas en lönegrad, från Ma 5 (löneklasserna 15, 16, 18 och 20)
till Ca 18 (löneklasserna 18, 19, 20 och 21). Förslaget betingades icke av
några förändringar i beställningshavarnas arbetsuppgifter utan innebure i
realiteten en tjänsteförteckningsrevision. Yäl hade riksdagen i princip god
känt de nu förordade utbytena. Förutsättningarna för genomförande härav
vore emellertid nu andra än då nämnda principbeslut fattades. Sålunda hade
tjänsteförteckningskommittén tillkommit med uppgift att pröva lönegrads
placeringen av statliga tjänster över huvud taget, bland annat också de militära
förvaltarna. Vidare hade i de särskilda besparingsdirektiv, som meddelats
för årets budgetarbete, framhållits, att höjning av löneställningen för
befattningshavare som regel kunde medgivas endast där den stode i samband
med lönereglering för olika grupper statsanställda eller vore en följd av ur
besparings- eller rationaliseringssynpunkt önskvärda organisationsföränd
ringar. Att under sådana omständigheter nu genomföra de ifrågasatta åtgär
derna ansåge civilförvaltningen sig icke kunna tillråda.

153

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Civilförvaltningen har vidare anfört, att ämbetsverket tillfullo insåge vikten
av att här ifrågavarande verksamhetsgrenar inom flygvapnet icke försattes i ett
prekärt läge till följd av eventuellt uppkommande rekryteringssvårigheter.
Särskilda åtgärder av provisorisk natur syntes därför böra vidtagas. Dessa
syntes lämpligen kunna givas den formen, att medgivande lämnades att vid
vakanser i här ifrågavarande förvaltar- och fanjunkarbeställningar finge anställas
civilmilitära extra tjänstemän. Löneställningen för ersättarna i förvaltarbeställningarna
syntes därvid böra vara 19 lönegraden. I fråga om löneställningen
för ersättarna i fanjunkargraden borde beaktas, att de nuvarande
fanjunkarna vore berättigade till mekanikertillägg enligt 35 § statens allmänna
avlöningsreglemente. Med hänsyn härtill syntes lämplig löneställning
för dessa ersättare vara 18 lönegraden. Uppkommande kostnader för avlöning
av här avsedd civilmilitär ersättningspersonal syntes böra bestridas av inbesparade
lönemedel å vederbörliga vakanta förvaltar- och fanjunkarbeställningar.

Statens lönenämnd har anfört, att frågan huruvida den föreslagna överföringen
av vissa underofficerare till civilmilitär anställningsform nu borde
komma till stånd undandroge sig lönenämndens bedömande. Vid ett genomförande
av förslaget syntes emellertid med utgångspunkt i de förhållanden
varå 1948 års riksdagsbeslut grundats intet vara att erinra mot de av flygvapenchefen
för de civilmilitära beställningarna förordade löneställningarna.

1949 års tjänsteförteckningskommitté har erinrat om, att Kungl. Maj:t den
30 juni 1949 uppdragit åt kommittén att verkställa utredning rörande löneställningen
för förvaltare och därmed sammanhängande frågor. Uppdraget
innefattade samtliga militära förvaltargrupper. Utredningen avsåge närmast
frågan om eventuellt utnyttjande av den hittills icke ianspråktagna lönegraden
Ma 8. Detta kunde ske genom att vissa förvaltare, med bibehållande av
militär anställningsform, uppflyttades från Ma G till Ma 8. Frågan om höjning
av löneställningen för vissa förvaltare kunde emellertid lösas även
genom att de överfördes till civilmilitär anställning, varvid den mot Ma 8
svarande lönegraden Ca 22 i första hand komme under bedömande. Spörsmålet
om överförande av förvaltare från militär till civilmilitär anställningsform
syntes, i vad avser maskinistpersonal vid marinen, komma att övervägas
jämväl av marinens underofficerssakkunniga. Den i ärendet aktuella frågan
om ersättande av vissa förvaltare vid flygvapnet med civilmilitär personal
syntes icke böra avgöras utan samtidigt beaktande av läget beträffande motsvarande
spörsmål inom försvaret i dess helhet. Enligt kommitténs mening
vore en överföring nu av vissa flygvapnets förvaltare till verkmästare av 1.
klassen i Ca 21 ägnad att föregripa kommitténs behandling av förvaltarfrågan
i dess helhet. Lönefrågan för de militära förvaltarna kunde sägas ha blivit
aktuell redan år 1947 — alltså före det åberopade riksdagsbeslutet av år
1948 — genom att fr. o. m. den 1 juli 1947 en högre lönegrad för förvaltare
infördes i lönesystemet vid sidan av den tidigare. Då förvaltarfrågans
lösning i dess helhet icke syntes kunna genomföras förrän tidigast fr. o. m.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

den 1 juli 1952, syntes det icke lämpligt att redan fr. o. m. den 1 juli 1951
företaga en lönegradsuppflyttning av en del av förvaltarkårcn allenast med
stöd av 1948 års principbeslut rörande flygvapnet. I varje fall kunde kommittén
—- som bl. a. hade ställning som delegation för förhandlingar med
tjänstemännens huvudorganisationer — icke tillstyrka en dylik åtgärd. Därest
rekryteringsbasen för ifrågavarande verksamhetsgrenar inom flygvapnet
ansåges böra vidgas redan fr. o. m. den 1 juli 1951, finge kommittén fördenskull
ansluta sig till försvarets civilförvaltnings förslag, att tills vidare vid
uppkommande vakanser å här ifrågavarande förvaltarbeställningar i Ma
6 civilmilitära extra tjänstemän i lönegraden Cg 19 finge anställas. Som lämplig
tjänstebenämning för sistnämnda tjänstemän finge kommittén föreslå
verkmästare. Kommittén ville understryka, att fråga i detta sammanhang
vore om en provisorisk anordning i avvaktan på kommitténs slutliga ståndpunkttagande
till förvaltarfrågan i dess helhet. Såvitt kommittén kunde finna
innebure nämnda anordning icke någon egentlig rubbning av grunderna för
1948 års åberopade riksdagsbeslut.

Frågan om överförande av vissa fanjunkare vid flygvapnet till civilmilitära
beställningshavare i lönegrad Ca 18 syntes tjänsteförteckningskommittén icke
vara lika komplicerad. Visserligen innebure förslaget på denna punkt, att 77
av flygvapnets fanjunkarbeställningar med lön enligt löneklasserna 15, 16,
18 och 20 skulle omvandlas till civilmilitära beställningar med lön enligt
löneklasserna 18, 19, 20 och 21, vilket till symes skulle innebära en löneökning.
Den invändning, som i utredningens nuvarande läge skulle kunna
riktas häremot, bortfölle emellertid om man i jämförelsen medräknade det
till ifrågavarande fanjunkare utgående mekanikertillägget. I pensionshänseende
finge erinras om att pensionsåldern för fanjunkare vid flygvapnet vore
50 år men för mästare av 1. klassen 60 år. För egen del hade kommittén ur
sina utgångspunkter funnit sig kunna tillstyrka chefens för flygvapnet förslag
om omvandling av vissa fanjunkarbeställningar till civilmilitära beställningar
i lönegrad Ca 18. Beträffande tjänstebenämningen ville kommittén
emellertid framhålla, att benämningen materielmästare för närvarande över
huvud icke förekomme vid flygvapnet. Med hänsyn till att kommittén jämväl
hade att överse gällande tjänstebenämningar ifrågasatte kommittén i nuvarande
läge om icke de överförda fanjunkarbeställningarna kunde inordnas
i den redan befintliga kategorien mästare av 1. klassen (Ca 18). Skulle det
anses nödvändigt att införa benämningen materielmästare borde benämningen
i varje fäll icke förses med någon klassbeteckning.

3. Rekryteringen av flygtekniker. Beställningarna för flygtekniker (Ca 12)
rekryteras f. n. huvudsakligen genom militära hjälptekniker. Dessa hjälp
tekniker erhålla efter viss civil utbildning eller praktik en femårig utbildning
vid flygvapnet, under vilken tid de inneha anställning såsom stammanskap.
Vid sidan av denna rekrytering pågår sedan hösten 1946 försöksvis
vid fem flygflottiljer rekrytering genom civila hjälptekniker. Dessa hjälptekniker
anställas såsom extra tjänstemän i Cg 10 och uttagas bland värn -

155

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

pliktiga, vilka i sin civila gärning tillhöra yrken, som med hänsyn till tjänsten
vid flygvapnet äro lämpliga, och vilka äga sådan kompetens att utbildningen
vid flygvapnet kan begränsas till endast kompletterande specialutbildning
under omkring två år.

Vid anmälan av propositionen 1948:206 (s. 466) anförde departementschefen,
att rekryteringsförsöket med civila hjälptekniker borde utsträckas så
långt att åtminstone två årskullar sådana hjälptekniker efter tvåårig utbildning
vid flygvapnet kunde jämföras med stammanskap med femårig utbildning
inom vapnet. Detta beräknades kunna ske under år 1949. Statsutskottet
framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 160 (s. 89), att frågan
huruvida rekryteringen framdeles skulle äga rum från endera av kategorierna
militära eller civila hjälptekniker eller från båda dessa personalkategorier
borde hållas öppen tills pågående rekryteringsförsök avsatt resultat.

Chefen för flygvapnet har nu framhållit, att förenämnda försök givit sådana
erfarenheter, att ställning kunde tagas i rekryteringsfrågan. Försöken
hade utvisat, att rekryteringen i fortsättningen icke borde ske från kategorien
militära hjälptekniker. Visserligen medförde en dylik rekryteringsväg den
fördelen, att utbildningen kunde i direkt anslutning till yrkesskolorna anpassas
efter det blivande yrket. Emellertid vore ett dylikt system dyrbarare
iin en rekrytering från den civila personalkategorien. Den civila rekryteringsvägen
hade också den fördelen, att mera mogna sökande till tjänsterna kunde
erhållas, varjämte utbildningsorganisationen kunde minskas och rekryteringsbehovet
bli lägre och lättare att fylla. Chefen för flygvapnet föreslår med
hänsyn härtill, att den senare rekryteringsvägen väljes. Hjälpteknikerna
borde ha civilmilitär ställning och tills vidare placeras i 10 lönegraden.
Under en prövotid av 3 år borde vederbörande anställas såsom extra tjänsteman
för att därefter befordras antingen — i mån av tillgång på tjänster —
till flygtekniker eller till extra ordinarie hjälptekniker i 10 lönegraden. Till
följd av svårigheterna att på förhand överblicka behovet av extra och extra
ordinarie hjälpteknikerbeställningar borde samtliga tjänster upptagas såsom
extra ordinarie i personalförteckningarna. Hjälpteknikerna föreslås skola
erhålla furirs tjänsteklass och rätt att såsom lån utfå erforderliga uniformspersedlar
av kronan.

Behovet av hjälptekniker vid fullt utbyggd organisation har av chefen för
flygvapnet med utgångspunkt från ett årligt rekryteringsbehov av 107 flygtekniker
angivits till 355 man, vilket i jämförelse med det beräknade antalet militära
hjälptekniker vid genomförd organisation (597 man, varav 223 furirer, 117
korpraler och 257 vicekorpraler eller meniga) innebär en minskning med
242 man.

Beträffande de jämkningar i personalförteckningen för budgetåret 1951/52,
som erfordras vid bifall till nämnda förslag, har flygvapenchefen anfört, att
med hänsyn till det beräknade rekryteringsbehovet 150 hjälpteknikerbeställningar
borde uppföras å flygvapnets personalförteckning för andra extra
ordinarie tjänstemän än manskap. I samband härmed kunde antalet man -

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

skapsbeställningar minskas med 200 furirer, 37 korpraler och 46 vicekorpraler
eller meniga. Vidare kunde befintliga 60 extra tjänster för hjälp tekniker
utgå.

Civilförvaltningen har i skrivelse den 27 oktober; 1950 anfört, att, då försöksverksamheten
på förevarande område givit vid handen, att en övergång till
rekrytering av flygteknikerbeställningar från civilmilitära hjälptekniker nu
borde genomföras, ämbetsverket ansett sig böra biträda chefens för flygvapnet
förslag i denna del. Ämbetsverket, som icke f. n. ansåge sig böra ingå
på frågan om innehållet i de vid ett genomförande av ifrågavarande organisation
erforderliga särskilda föreskrifterna, förutsatte, att det skulle ankomma
på chefen för flygvapnet att i sinom tid inkomma med förslag härutinnan.

Icke heller statens lönenämnd har haft något att erinra mot flygvapenchefens
förslag rörande rekryteringen av flygtekniker.

4. Förändringar beträffande läkar- och sjukvårdspersonal. 1945 års försvarskommitté
anförde i sitt betänkande med förslag angående försvarets organisation
(SOU 1947:42, s. 660 o. f.) i samband med behandlingen av frågan
om behovet av flygläkarpersonal, att från militärt håll framhållits, att det
— för att flygläkarna på bästa sätt skulle kunna bedöma de påfrestningar
i olika avseenden för alla kategorier av flygande personal som flygtjänsten
medförde — vore önskvärt att alla flygläkare vore flygförarutbildade men
att det icke utan specialutredning läte sig bedöma, om flygläkarnas deltagande
i förbandens flygtjänst kunde kombineras med de övriga uppgifter,
som åvilade dem. Skulle så icke vara fallet, kunde det, enligt vad vidare från
militärt håll anförts, bli nödvändigt att tillföra flygvapnet vissa flygförarutbildade
flygläkare utöver eljest angivet behov av flygläkare. Även försvarskommittén
ansåg frågan vara av sådan betydelse, att den borde närmare utredas.

I propositionen 1948: 206 framhölls, att genom den tekniska utvecklingen
de flygmedicinska faktorerna kommit att spela allt större roll för flygvapnets
utveckling och att därför frågan om flygförarutbildning av flygläkare borde
närmare utredas. Den 30 juni 1948 uppdrog Kungl. Maj:t åt chefen för flygvapnet
att i samråd med flyg- och navalmedicinska nämnden utreda berörda
fråga.

Efter utredning i ämnet, som bedrivits i samarbete med flyg- och navalmedicinska
nämnden, framlade chefen för flygvapnet med skrivelse den 28
februari 1949 förslag till en organisation med särskilda specialflygläkare
(flygande flygläkare) vid flygvapnet. För detta förslag jämte däröver avgivna
yttranden lämnades en kortfattad redogörelse vid anmälan av propositionen
1950:110 (s. 107—110). Förslaget innebar i huvudsak följande.

Vid sidan av de nuvarande flottiljläkarbeställningama skulle flygvapnet
tillföras sex specialflygläkare med placering vid fyra förband, försökscentralen
samt krigsflygskolan och med tjänstgöring periodvis vid andra förband
respektive skolor.

157

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Utbildningen av specialflygläkarna avsågs börja efter medicine licentiatexamen
och ett därpå följande kliniskt tjänstgöringsår. De skulle fullgöra
grundläggande flygutbildning och flygslagsutbildning såsom flygförare under
en sammanlagd tid av två år. Under denna tid skulle även meddelas viss
medicinsk undervisning.

Specialflygläkarna avsågos skola tjänstgöra i tre år efter avslutad utbildning
men kunna erhålla förlängd tjänstgöring efter avslutad ordinarie treårsperiod.

I fråga om löneförmåner föreslogs lön m. in. under utbildningen enligt
Cg 23 första utbildningsåret och Cg 25 det andra ävensom flygtillägg (elevtillägg),
samt under tjänstgöring såsom specialflygläkare lön m. m. enligt
Ce 27 med ett årligt tilläggsarvode av 10 000 kronor. Specialflygläkarna
skulle förbinda sig att icke inneha verksamhet eller tjänst utanför flygvapnet.

Till specialflygläkare som efter avslutad treårsperiod kvarstod i tjänst
skulle utgå samma löneförmåner som under denna period, dock att tilläggsarvodet
skulle höjas till 12 000 kronor för år.

Den genomsnittliga årskostnaden för den föreslagna organisationen i utbyggt
skick skulle uppgå till omkring 717 600 kronor. I besparingssyfte och
för att pröva lämpligheten av organisationen i fråga föreslog flygvapenchefen,
att tills vidare endast en försöksorganisation skulle igångsättas, varvid fyra
specialflygläkare skulle färdigutbildas. Kostnaderna för denna försöksorganisation
beräknades till i genomsnitt omkring 300 000 kronor för år.

Vid anmälan av propositionen 1950: 110 (s. 119) anförde departementschefen,
att han icke f. n. var beredd tillstyrka flygvapenchefens nyssnämnda
förslag. Departementschefen delade av Sveriges läkarförbund uttalade
farhågor för att rekryteringssvårighetema skulle visa sig bli alltför
stora. Vissa uttalanden om erfarenheter från utländskt håll om att värdet
av flygförarutbildning av läkare icke motsvarade de kostnader och den tid
som krävdes härför borde enligt departementschefens mening tillmätas avsevärd
betydelse vid bedömandet av denna fråga. Liksom civilförvaltningen
och läkarförbundet ifrågasatte departementschefen om icke ett system med
spanarutbildning skulle vara mera lämpat för svenska förhållanden. I vart
fall syntes detta närmare böra klarläggas liksom även vilka kostnader dylik
utbildning skulle medföra, innan slutlig ställning toges till här avhandlade
spörsmål. Det syntes under alla förhållanden angeläget att man inriktade
sig på åtgärder ägnade att stödja den flygmedicinska forskningsverksamhet
som bedreves av flyg- och navalmedicinska nämnden.

Med skrivelse den 21 december 1950 har chefen för flygvapnet efter förnyad
utredning i ämnet framlagt förslag till eu modifierad organisation med
specialflygläkare m. m. I sammanfattning innebär förslaget i huvudsak följande.

Två förordnandetjänster i Cp 5 med högst tolvårigt förordnande inrättas
för fullständigt flygutbildade specialflygläkare med placering i flygledningen.
Specialflygläkarna, som skola vara heltidsanställda, uppbära utöver lön avlöningsförstärkning
med 10 000 kronor samt flygtillägg enligt gällande grunder.
Arbetsuppgifterna falla främst inom flygmedicinens område och fullgöras
under tjänstgöring såväl vid flygledningen som vid flygförband och
försökscentralen.

Ttekryteringen till specialflygläkartjänsterna beräknas ske antingen genom
vid flygvapnet fullt utbildade flygare, vilka sedermera avlägga medicine licentiat -

158

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

examen, eller också genom medicine licentiater, vilka sedermera erliålla fullständig
flygutbildning. Utbildning i flygmedicin erhålles vid flygmedicinska
och. andra institutioner inom landet eller vid kurser i utlandet. Under flygutbildning
utgår lön m. m. enligt lönegrad Ce 25 under första utbildningsåret
och enligt lönegrad Ce 27 under det andra. Flygtillägg (elevtillägg) utgår
enligt samma grunder som för övrig personal i motsvarande löneställning vid
tjänstgöring som flygförare.

Fem nya arvodesbefattningar för flygläkare av 2. graden inrättas, vilkas
innehavare vid anställningen skola förbinda sig att genomgå en två månaders
flygkurs. Dessa läkare skola tjänstgöra dels vid uttagningskommissionema
och dels i och för utförande av vissa flygmedicinska specialundersökningar,
såsom undertryckskammarprov.

I dylik kurs avses vidare, efter frivilligt åtagande, skola deltaga innehavare
av redan befintliga flygläkartjänster.

Av den till grund för dessa förslag liggande utredningen inhämtas i huvudsak
följande.

Flygspanarutbildning för flygläkare skulle i stort sett innebära, att flygläkarna
under flygtjänst praktiskt lärde känna de flygmedicinska problem
(accelerationspåkänningar in. in.) som sammanhängde med flygning. En på
detta sätt erhållen utbildning vore givetvis av stor betydelse för en flygläkare
bl. a. genom den luftvana den skänkte och de erfarenheter av
olika slag, som härunder bibringades honom. Den kunde dock icke på något
sätt ersätta de djupgående insikter i flygningens problem, som medfölja en
fullständig flygutbildning. Fn dylik fullständig flygutbildning vore ofrånkomligt
nödvändig, om man ville äga tillgång till högkvalificerade flygande
flygläkare, vilka skulle kunna tjänstgöra såsom medicinska provflygare.
Huvuddelen av flygvapnets flygplanbestånd bestode av ensitsiga jaktflygplan,
varför möjligheter icke förefunnes att giva spanarutbildade flygläkare
egna erfarenheter av flygning med denna väsentliga del av flygplanbeståndet.
Det syntes alltså kunna fastslås — vilket även senaste utländska erfarenheter
bestyrkte — att fullständig flygutbildning vore oundgängligen nödvändig för
att tillföra flygvapnet högkvalificerade specialister beträffande flygmedicinska
problem. Det måste emellertid tillika framhållas, att det icke vore
nödvändigt, att ens huvuddelen av flygläkarna vore sådana specialister.
Emellertid kvarstode därutöver jämväl det gamla önskemålet att på bredare
front göra flygläkarna mera flygsinnade, än vad nu vore fallet, varvid dock
flygspanarutbildning framstode som onödigt omfattande och förenad med
alltför stora kostnader. Det syntes därför vara nödvändigt att gå fram på
två skilda vägar, nämligen att dels utbilda högt kvalificerade medicinska
provflygare (specialflygläkare), dels ge ett större antal flygläkare ökad luftvana
och allmänt fördjupad erfarenhet av flygning genom att de finge medfölja
i flygplan under ordinarie övningar.

I stället för det tidigare förordade systemet med korttidsanställning av ett
större antal specialflygläkare och därmed följande regelbundet återkommande
dyrbar utbildning av nya dylika, borde endast två specialflygläkare anställas.
Dessa skulle i stället knytas fastare och under längre tid till flygvapnet, genom
att för dem inrättades två förordnandetjänster med en anställningstid av högst
tolv år, efter vilken full pension skulle, utgå. Genom att anställningstiden
på detta sätt begränsades till tolv år, kunde det beräknas, att de under hela
anställningstiden kunde bibehålla en hög grad av flygskicklighet, vilket vore
en nödvändig förutsättning för att de på rätt sätt skulle kunna fylla sina
arbetsuppgifter. Dessa avsåges bliva av såväl taktisk som teknisk natur.
I taktiskt avseende skulle det ankomma på specialflygläkare att med stöd av

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

159

egna erfarenheter genom instruktions- och upplysningsverksamhet vidmakthålla
och förbättra den flygande personalens stridsduglighet. De flygtekniska
uppgifterna innebure, att specialflygläkaren framförde medicinska synpunkter
på samt härav betingade förslag till förbättringar av befintlig flyg- och annan
vid flygvapnet förekommande materiel samt på försökskonstruktioner av flygplan
och dylikt. Möjligheter borde beredas specialflygläkarna att i erforderlig
grad följa utvecklingen och framstegen inom den praktiska medicinens olika
områden.

För närvarande syntes möjligheter föreligga att rekrytera två specialflygläkartjänster
bland personal, som genomgått fullständig flygutbildning vid
flygvapnet. Härigenom skulle för den närmaste tioårsperioden de dryga kostnader,
omkring 130 000 kronor per läkare, som vore förbundna med flygutbildning,
kunna undvikas. I de fall medicine licentiater genomginge flygutbildning
syntes det vara skäligt och nödvändigt ur rekryteringssynpunkt, att
de därvid erhölle extra ordinarie anställning. De föreslagna löneställningarna,
Ce 25 respektive Ce 27, överensstämde med de för bataljonsläkartjänster fastställda
och motsvarade även närmast avlöningsförmånerna i underläkartjänst.

Specialflygläkare borde i lönegradshänseende placeras gynnsammare än
flottilj läkare och närmast jämställas med förste flygläkare i Ca 29, löneklass
31. Med hänsyn till specialflygläkares tjänstgöringsplacering vid flygledningen
borde befattningarna inplaceras i lönegrad Cp 5. Utöver lön och flygtillägg
borde utgå avlöningsförstärkning (arvode). Detta borde icke understiga
de till överläkare vid statens sinnessjukhus och statens anstalt för
fallandesjuka utgående extra förmånerna i form av avlöningsförstärkning med
5 004 kronor och bostadsbidrag med 3 000 kronor eller tillhopa 8 004 kronor.
För specialflygläkare föreslogos ett tilläggsarvode om 10 000 kronor per år,
vilket syntes nödvändigt med hänsyn till att specialflygläkare icke kunde
beräknas åtnjuta någon inkomst från civil läkarverksamhet. Icke heller kunde
de garanteras att efter förordnandetidens utgång få kvarstanna i flygvapnets
tjänst i annan befattning.

Envar av de nuvarande 26 flygläkarna av 2. graden vore skyldig att tjänstgöra
under 60 dagar varje år. De fullgjorde alltså tillsammans 52 tjänstgöringsmånader
per år. Vid beräkningen av flygvapnets fredsbehov av dylika
läkare hade icke medräknats det behov av biträdande undersökningsläkare
som numera funnes vid de kommissioner, där uttagning av aspiranter och
fältflygare ägde rum, och ej heller det behov av läkare som förelåge för
speciella flygmedicinska uppgifter, såsom att leda de numera för flygförare
obligatoriska proven i undertryckskammare. För dessa uppgifter beräknades
sammanlagt ett ytterligare behov av fem flygläkare av 2. graden, motsvarande
tio tjänstgöringsmånader per år. För dessa läkare skulle genomgång av en
två månaders flygkurs — för en beräknad kostnad per läkare av omkring
28 000 kronor — vara obligatorisk. Härigenom beräknades en grund bliva
lagd för ökad kontakt mellan flygläkaren och den flygande personalen. Det
syntes sannolikt, att till dessa befattningar komme att söka läkare, som hade
speciellt intresse för med flygning sammanhängande medicinska problem.
Dessa läkare skulle under sin tjänstgöring vara eu värdefull tillgång för flygvapnet,
samtidigt som de skulle utgöra ett lämpligt rekryteringsunderlag för
flottiljläkarbeställningar. I krig beräknas dessa läkare komma att tjänstgöra
såsom eskaderläkare, i vilka befattningar för närvarande endast värnpliktiga
läkare voro placerade.

Även övriga flygläkare vid flygvapnet skulle, för att tillgodose önskemålet
att på bredare front göra dem flygsinnade, kunna efter frivilligt åtagande
beordras till bär avsedd flygkurs. Kostnaderna för ett uppskattat antal deltagare
i dylik kurs ha beräknats till omkring 128 000 kronor.

160

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Årskostnaderna för bär föreslagen personalökning ha beräknats uppgå till
i runt tal 336 300 kronor.

I sin utredning har chefen för flygvapnet vidare berört frågan om vilka
åtgärder som kunde bli erforderliga för att stimulera de läkare som genomgå
flygkurs till fortsatt deltagande i flygning. Flygvapenchefen har därvid
ifrågasatt huruvida icke, utöver ersättning i form av flygtraktamente, full
kompensation för med flygningen förenade merkostnader för vederbörandes
försäkringsskydd kunde erhållas på statens bekostnad. Denna fråga borde
särskilt utredas.

Över förslaget ha utlåtanden avgivits av överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning,
försvarets sjukvårdsstyrelse, medicinalstyrelsen, statens nämnd
för flyg- och navalmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet, statskontoret,
Svenska läkaresällskapet samt Sveriges läkarförbund. Av dessa ha överbefälhavaren,
sjukvårdsstyrelsen samt flyg- och navalmedicinska nämnden helt tillstyrkt
förslaget och starkt betonat angelägenheten ur personal- och forskningssynpunkter
av att detsamma snarast genomföres.

Medicinalstyrelsen har i princip tillstyrkt förslaget om särskilda specialflygläkare
och därvid särskilt framhållit att ett realiserande av förslaget finge
anses på ett verksamt sätt bidraga till flygsäkerhetens främjande. Styrelsen
har dock påpekat, att förste läkarna vid statens sinnessjukhus utöver lön
enbart åtnjöte en avlöningsförstärkning med 4 008 kronor. Styrelsen ville
vidare framhålla, att med en avlöningsförstärkning i enlighet med flygvapenchefens
förslag specialflygläkama skulle komma att erhålla en fast lön, som
överstege generalläkarens. Frågan om specialflygläkarnas avlöningsförmåner
syntes därför böra bli föremål för närmare övervägande.

Flygvapenchefens förslag i övrigt har medicinalstyrelsen biträtt.

Försvarets civilförvaltning har funnit de skäl övertygande som nu åberopats
till stöd för förslaget att specialflygläkarna skulle inneha fullständig
flygförarutbildning. Vid sådant förhållande och då enligt förslaget förutsättningar
syntes föreligga att — sett på lång sikt — hålla utbildningskostnaderna
på en relativt låg nivå, ville ämbetsverket icke motsätta sig, att av
de blivande specialflygläkarna krävdes fullständig flygutbildning. Ämbetsverket
förutsatte givetvis, att för tjänsterna i första hand borde ifrågakomma
personer, som redan före avlagd medicine licentiatexamen erhållit flygutbildning.
Skulle vederbörande icke inneha fullständig dylik utbildning, borde
möjlighet föreligga att ordna kompletterande utbildning i syfte att nedbringa
kostnaderna. Ämbetsverket ansåge sig kunna biträda vad chefen för flygvapnet
föreslagit i fråga om anställningsform och lönegradsplacering av
ifrågavarande läkare. De båda specialläkarbeställningarna borde uppföras på
personalförteckningen för ordinarie tjänstemän vid flygvapnet. Däremot
syntes, med hänsyn till att de båda extra ordinarie tjänsterna endast skulle
utnyttjas vid förefallande behov, dessa icke böra uppföras å personalförteckning,
utan borde Kungl. Maj:t efter framställning i varje särskilt fall medgiva,
att tjänsterna finge tagas i anspråk. Under utbildning borde läkarna
anställas utan fast stationeringsort. Ifrågasättas kunde, om icke med hän -

161

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

syn till att i arbetsuppgifterna för de utbildade specialflygläkama inginge
tjänstgöring vid olika flottiljer, motsvarande borde gälla jämväl specialflygläkarna.
Civilförvaltningen borde dock ha möjlighet att om omständigheterna
därtill föranledde —• exempelvis vid längre tjänstgöringsperioder utom Stockholm
—- medgiva rätt till tjänstgöringstraktamente. Yad i övrigt föreslagits
beträffande förmåner åt här avsedda läkare hade icke givit civilförvaltningen
anledning till annat uttalande än att ämbetsverket förutsatte, att avlöningsförstärkningen
till specialflygläkare bestämdes till ett med 12 jämnt delbart
belopp, förslagsvis 10 008 kronor. Föreskrift borde meddelas om skyldighet
för specialflygläkare att vid avgång ur tjänst inträda i flygvapnets reserv.

Yad flygvapenchefen i övrigt föreslagit har tillstyrkts av civilförvaltningen.

Statskontoret har anfört, att resultatet av den flygmedicinska forskningsverksamheten
borde avvaktas ännu någon tid, innan slutlig ställning toges
till frågan om inrättandet av särskilda speeialflygläkartjänster. Erinras finge
i detta sammanhang, att för innevarande budgetår medel anvisats till ytterligare
intensifiering av den flygmedicinska forskning, som bedreves under
ledning av flyg- och navalmedicinska nämnden. Därest särskilda tjänster för
flygande läkare skulle anses böra komma till stånd, borde dessa enligt statskontorets
mening icke hänföras till löneplan 2 utan uppföras såsom extra
ordinarie tjänster i högst lönegrad Ce 29, motsvarande den för förste flygläkare
gällande löneställningen. Utöver lön och flygtillägg borde härvid något
särskilt tilläggsarvode icke komma i fråga. Såsom i utredningen framhållits,
utginge visserligen dylikt arvode enligt beslut vid 1950 års riksdag till läkarna
vid de statliga sinnessjukhusen. Statskontoret ville emellertid erinra, att
denna senare löneförbättring genomförts uteslutande i syfte att stimulera
rekryteringen av läkare till sinnessjukhusen, där en omfattande läkarbrist
förelegat. Sagda anordning kunde fördenskull icke tagas till intäkt för att
särskild avlöningsförstärkning skulle utgå även till nu ifrågavarande befattningshavare.
Beträffande avlöningsförmånerna under utbildningstiden (Ce 25
och Ce 27 under första respektive andra året) har statskontoret erinrat om
att ämbetsverket i utlåtande över det av flygvapenchefen år 1949 avgivna förslaget
givit uttryck åt den uppfattningen, att de i nämnda förslag uppställda
lönevillkoren (Cg 23 respektive Cg 25) vore tilltagna i överkant. I vart fall
borde under den första tjänstgöringstiden Cg-anställning ifrågakomma.

Statskontoret har vidare anfört att, då närmare uppgifter rörande omfattningen
av de arbetsuppgifter, som skulle ankomma på innehavarna av de
föreslagna fem nya befattningarna som flygläkare av 2. graden, icke lämnats,
hållpunkter saknades för ett bedömande av förslaget i denna del. Statskontoret
ville emellertid framhålla, att flygvapnets läkarorganisation varit föremål
för statsmakternas prövning så sent som år 1948 (prop. 1948: 206; st. utsk.
uti. 1948:160; rd. skr. 1948:369).

Statens lönenämnd har med beaktande av de alldeles särskilda utbildningsoch
tjänstgöringsförhållandena, varom här vore fråga, icke funnit anledning
till erinran mot att de föreslagna specialflygläkartjänsterna inplaceras i löne 11-8.

-5 51 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 110.

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

grad Cp 5. Lönenämnden har förutsatt, att gällande tjänstepensionsreglemente
skall tillämpas i full utsträckning och att följaktligen pensionsbeloppet
i förekommande fall skall reduceras jämlikt föreskrifterna i 22 § 3 mom.
nämnda reglemente.

Mot förslaget att specialflygläkare skulle äga uppbära flygtillägg enligt
gällande grunder har lönenämnden intet haft att invända. Däremot har lönenämnden
icke ansett sig kunna tillstyrka att avlöningsförstärkning må åtnjutas
med så högt belopp som 10 000 kronor för år. Dönenämnden har för
sin del funnit skäligt, att avlöningsförstärkningen bestämmes till ett belopp
av 4 008 kronor för år eller till samma belopp som för närvarande utgår i
form av avlöningsförstärkning till förste läkarna vid statens sinnessjukhus.
Lönenämnden har härvid utgått från att Kungl. Maj:t meddelar beslut, att
innehavare av specialflygläkartjänst icke må utöva enskild praktik mot betalning.

Yad slutligen angår avlöningsförmåner under sådan fullständig flygutbildning,
vilken avses skola i förekommande fall anordnas för medicine licentiater,
som aspirera på specialflygläkartjänst, har lönenämnden biträtt vad
chefen för flygvapnet härutinnan föreslagit.

Svenska läkaresällskapet, som i princip tillstyrkt den föreslagna organisationen
med specialflygläkare, anser emellertid att utredningen i alltför stor
utsträckning lagt vikten vid flygutbildningen medan den medicinska utbildningen
ej givits tillräcklig bredd. Större delen av den obligatoriska utbildningen
för flygläkare vid amerikanska flygvapnet — mer än 4/s av tiden -—
ägnades åt medicinska ämnen och endast Vs åt flygkunskap. Noggrannare
specifikation av hur mycket fysiologi, flygfysiologi, invärtes medicin, otiatri
o. s. v. som borde fordras av en specialflygläkare vore önskvärd, när dylika
tjänster inrättades. Sällskapet funne det vara av stor vikt att man om möjligt
utnyttjade de amerikanska utbildningsanstalterna för flygläkare. Det
förefölle otillräckligt att låta dessa specialflygläkare endast genomgå en
mindre kurs. Denna omfattade blott iU av den medicin- och neuropsykiatriutbildning,
som inginge i den större kurs som vore obligatorisk för den
amerikanske flygläkaren på stat. Sällskapet har vidare föreslagit att bestämda
regler för specialflygläkarnas medicinska fortbildning efter amerikanskt
mönster i huvudsak fastställdes redan i anställningsvillkoren.

Mot flygvapenchefens förslag i övrigt har läkaresällskapet icke haft något
att erinra.

Sveriges läkarförbund har anfört, att de förslag, som nu avgivits av chefen
för flygvapnet, enligt förbundets uppfattning kunde betraktas som i stöld sett
tillfredsställande och förbundet ville för sin del tillstyrka, att frågan bringades
till sin slutliga lösning i enlighet med de riktlinjer, som uppdragits
i utredningen. Förbundet ville emellertid understryka vikten av att specialflygläkarna
i största möjliga utsträckning bereddes tillfälle till den förutsatta
kompletterande utbildningen inom den praktiska medicinens olika områden.
Förbundet ville föreslå, att specialflygläkarna i sådant syfte tillför -

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo. KxJ

säkrades rätt att under högst o månader per år tillgodogöra sig sådan utbildning.

Läkarförbundet har vidare uttalat, att förbundet helt anslöte sig till tanken
på att flygläkare som deltogo i flygning skulle, utöver ersättning i form av
flygtraktamente, beredas kompensation för med flygningen förenade merkostnader
för vederbörandes försäkringsskydd. Förbundet ville tillstyrka, att
denna fråga snarast möjligt upptoges till bedömande i särskild ordning.

Förslag om att till 12 lönegraden uppflytta de nu till 11 lönegraden hänförda
tjänsterna för sjukvårdsförmån vid förbanden ha tidigare framställts
av civilförvaltningen. I skrivelse den 10 februari 1949 angående vissa medelsäskanden
för försvarsgrenarna för budgetåret 1949/50 framhöll civilförvaltningen,
att försvarets civila tjänstemannaförbund tidigare föreslagit 14 lönegraden
för dessa tjänster medan chefen för flygvapnet stannat vid 12 lönegraden.
Förbundet hade funnit det i hög grad angeläget, att frågan om denna
i lönehänseende eftersatta personalgrupps inplacering icke vidare ställdes
på framtiden. Såsom en provisorisk lösning hade förbundet hemställt att
tjänsterna i fråga, i avvaktan pa slutligt ställningstagande till föreliggande
organisationsfrågor, skulle uppflyttas till 12 lönegraden, varigenom paritet
skulle erhållas med löneställningen för överfurir. Förbundet hade erinrat
om, att sjukvårdsförmanstjänstema i stor utsträckning rekryterades från underbefälets
led.

Tjänstemannaförbundet har nu hemställt hos civilförvaltningen att i
medelsäskandena för budgetåret 1951/52 ånyo upptaga frågan om lönegradsuppflyttning
av sjukvårds förmännen. Med hänsyn till principerna för budgetarbetet
har civilförvaltningen emellertid ansett sig icke nu böra föreslå
jämkning i dessas löneställning.

Av befintliga furirsbeställningar vid flygvapnet avses 38, två vid varje
förband, för sjukvårdsfurirer.

I skrivelse den 2 januari 1951 har försvarsväsendets underbefälsförbund
hemställt, att förslag om att ersätta sjukvårdsfurirema vid flygvapnet med
pensionsberättigade beställningshavare med antingen militär eller civilmilitär
anställningsform måtte föreläggas 1951 års riksdag.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att av de 38 beställningarna för sjukvårdsfurirer
för närvarande endast, 13 vore tillsatta med furirer på aktiv stat.
Av de vakanta beställningarna bestredes 24 av personal — huvudsakligen
kvinnliga sjukvårdsbiträden — anställd med stöd av Kungl. Maj:ts beslut
den 22 juni 1950 angående fortsatt tillfälligt tillgodoseende av behovet av
sjukvårdspersonal vid försvarsväsendet. Flygvapenchefen har vidare bland
annat criniat om att han i äskandena för budgetåret 1949/50, i anslutning till
förslag av 1945 års försvarskommitte, föreslog att vid varje förband do två
sjukvårdsfurirema skulle ersättas med en sjukvårdare i Ce 11 och ett sjukvårdsbiträde
i Ce 3. Härom hade departementschefen vid anmälan av propositionen
1949: 135 (s. 140) anfört, att denna fråga borde övervägas i samband

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

med planerade organisationsförsök beträffande flottiljorganisationen. Flygvapenchefen
ansåge att den av honom sålunda föreslagna organisationsförändringen,
såvitt avsåge utbyte av en furirsbeställning per förband mot tjänst
för sjukvårdsbiträde, borde kunna genomföras utan att resultatet av blivande
organisationsförsök därmed föregrepes. Därvid borde emellertid nuvarande
innehavare av furirsbeställningarna i fråga och sådana befattningshavare, som
med stöd av Kungl. Maj:ts berörda beslut den 22 juni 1950 anställts såsom
ersättare för sjukvårdsfurir, medgivas kvarstå i innehavd anställning i avvaktan
på vakans.

Yad beträffar de återstående för sjukvårdsfurirer avsedda beställningarna,
har flygvapenchefen nu föreslagit, att desamma tills vidare utbytas mot tjänster
för sjukvårdare i Ce 12. Genom att välja civil extra ordinarie anställningsform,
som visat sig lämplig för sjukvårdsförmännen vid flottiljerna, komme
resultatet av förenämnda organisationsförsök icke att föregripas. Pensionsåldern
i de nya tjänsterna borde icke sättas högre än 55 år, enär speciella
krav på fysisk och psykisk kondition måst-e ställas på tjänsternas innehavare.
Därest, såsom föreslagits, här avsedda sjukvårdare placerades i 12 lönegraden,
borde de nu till 11 lönegraden hänförda sjukvårdsförmännen tills vidare hänföras
till lägst 12 lönegraden.

Försvarets sjukvårdsstyrelse har biträtt flygvapenchefens förelag, såvitt
avser utbyte av en furirsbeställning vid varje förband mot tjänst för sjukvårdsbiträde.
Sjukvårdsstyrelsen har vidare föreslagit att, innan beslut fattas
om ändring beträffande de återstående beställningarna för sjukvårdsfurir,
sjukvårdspersonalens åligganden vid flottiljsjukhusen utredas.

Försvarets civilförvaltning har liksom sjukvårdsstyrelsen biträtt förslaget
om att vid varje förband utbyta en furirsbeställning mot sjukvårdsbiträdestjänst.
Däremot borde med hänsyn till vad sjukvårdsstyrelsen anfört någon
jämkning i fråga om de återstående sjukvårdsfurirsbeställningarna icke för
närvarande vidtagas. Flygvapenchefens förelag att nuvarande innehavare av
till utbyte föreslagen furirsbeställning skulle få övergångsvis kvarstå vid
vederbörligt förband ansåge civilförvaltningen sig icke kunna förorda. Då
enligt till ämbetsverket lämnade uppgifter båda här avsedda furirsbeställningar
för närvarande vore besatta vid allenast tre förband, skulle omplacering erfordras
endast för tre beställninghavare.

Civilförvaltningen har ansett sig icke nu kunna tillstyrka ett av chefen för
flygvapnet i skrivelse den 13 januari 1951 framställt förslag om att utbyta
en befintlig extra tjänst för sjukvårdsbiträde vid F 1 mot en extra ordinarie
sådan tjänst.

5. Förändringar i övrigt beträffande militär personal. Stabschefen vid inspektionen
för luftbevakningen är enligt, gällande organisation alternativt
major eller kapten, under det att motsvarande befattningshavare vid inspektionen
för den tekniska tjänsten — om han är officer — är alternativt överstelöjtnant
eller major. Chefen för flygvapnet, som enligt det föregående (p. 1)
föreslagit, att för chefen för flygstabens personalavdelning — i likhet med

165

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

vad som redan gäller för övriga avdelningschefer vid staben — avses en beställning
för alternativt överstelöjtnant eller major, har framhållit, att det
ansvar och de arbetsuppgifter, soin åvilade stabschefen vid inspektionen för
luftbevakningen, enligt numera vunna erfarenheter vore närmast jämförbara
med vad som åvilade övriga förenämnda befattningshavare. Flygvapenchefen
har därför föreslagit, att den för ifrågavarande stabschef avsedda beställningen
för alternativt major eller kapten utbytes mot en beställning för alternativt
överstelöjtnant eller major.

Civilförvaltningen har icke i och för sig haft något att erinra mot detta
förslag. Med hänsyn till meddelade direktiv för budgetarbetet har ämbetsverket
emellertid ansett sig icke nu böra räkna med att det föreslagna utbytet
kommer till stånd.

Den vid flygkrigshögskolan ständigt tjänstgörande lärarpersonalen utgöres
enligt nuvarande organisation av — förutom skolchefen, överste i Mo 12 eller
Ma 12 — eu major och en kapten, vilka tjänstgöra såsom förste lärare, den
ene vid den allmänna kursen och den andre vid den högre kursen (stabskurs
eller teknisk kurs). Chefen för flygvapnet har med hänvisning till förstelärarbefattningarnas
stora vikt för den högre utbildningen inom flygvapnet föreslagit,
att den för den ene förste läraren avsedda kaptensbeställningen utbytes
mot en majorsbeställning.

Vidare har flygvapenchefen föreslagit, att den kaptensbeställning vid flygkadettskolan,
som är avsedd för skolchefens ställföreträdare (läraren i krigskonst
eller förste flyglärare) ävenledes ersättes med en majorsbeställning.
Till stöd för sistnämnda förslag har flygvapenchefen framhållit bland annat,
att motsvarande befattningar vid aiméns krigsskola och sjökrigsskolan bestredes
av beställningshavare i Ma 10.

Med hänsyn till de för budgetarbetet lämnade direktiven har civilförvaltningen
ansett sig icke för närvarande böra föreslå någon jämkning i flygkrigshögskolans
och flygkadettskolans personalorganisationer.

Civilförvaltningen har i enlighet med förslag av chefen för flygvapnet
beräknat, att antalet fänrikar under budgetåret 1951/52 skall utgöra i medeltal
63 mot omkring 80 under innevarande budgetår.

Enligt beslut av 1948 års riksdag (prop. 1948: 206, s. 462) skola för stam
manskap, som vid övergången till flygvapnets nya personalorganisation redan
påbörjat sin utbildning, i princip bibehållas de möjligheter till vidareutbildning
och befordran till underofficer och officer, som förelegat vid rekryterings
tillfället, och följaktligen även till beställningar, som icke längre skola ingå
i den nya organisationen, fullt genomförd. För att möjliggöra befordran av,
bland annat, sådant manskap, som i överensstämmelse med nyssberörda riksdagsbeslut
under innevarande budgetår utbildas till underofficer, har chefen
för flygvapnet föreslagit, att, antalet sergeantsbeställningar från och med näst
kommande budgetår utökas med 20.

Civilförvaltningen har ansett sig böra räkna med att underofficerskadern
utbygges i enlighet med vad flygvapenchefen sålunda föreslagit.

166

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo,

I gällande personalförteckning finnes för flygvapnets centrala skolor uppförd
en arvodesbefattning för expeditionsofficer i 1:29. Innehavaren av denna
befattning tjänstgör som adjutant i den för skolorna gemensamma staben. Då
en kapten på aktiv stat numera kan placeras i befattningen, har chefen för
flygvapnet med tillstyrkan av civilförvaltningen föreslagit, att arvodesbefattningen
utgår ur personalförteckningen.

Antalet icke-ordinarie manskapsbeställningar vid flygvapnet, med undantag
för musikmanskap, vid fullt genomförd organisation angav chefen för flygvapnet
i sitt militärorganisatoriska underlag för innevarande budgetår till
sammanlagt 1 883, varav 895 furirer, 223 korpraler, 122 korpraler eller vicekorpraler
samt 643 vicekorpraler eller meniga (prop. 1950: 110, s. 113). Av
dessa beställningar beräknades för fältflygare (stamflygförare) 412 furirer,
122 korpraler eller vicekorpraler och 127 vicekorpraler eller meniga, för signalis
ter 147 furirer, 76 korpraler och 185 vicekorpraler eller meniga, för trupputbildare
75 furirer, 30 korpraler och 74 vicekorpraler eller meniga, för
sjukvårdare 38 furirer samt för militära hjälptekniker 223 furirer,
117 korpraler och 257 vicekorpraler eller meniga.

Chefen för flygvapnet har nu framhållit, att till följd av beslutad ändrad
utbildningsgång för fältflygare (jfr prop. 1950:110, s. 116—118 samt 121 och
122) antalet för fältflygare avedda manskapsbeställningar vid fullt genomförd
organisation kunde minskas med 5 korpraler eller vicekorpraler och 40 vicekorpraler
eller meniga. Vidare kunde vid bifall till den av flygvapenchefen
enligt det föregående (p. 3) förordade ändrade rekryteringsvägen för flygtekniker
samtliga för militära hjälptekniker avsedda manskapsbeställningar
utgå vid genomförd organisation. Med beaktande härav har flygvapenchefen
angivit antalet icke-ordinarie manskapsbeställningar vid genomförd organisation
till sammanlagt 1241, varav (895 — 223=) 672 furirer, (223 —117=)
106 korpraler, (122 — 5=) 117 korpraler eller vicekorpraler och (643 — 40 —
257 =) 346 vicekorpraler eller meniga.

För budgetåret 1950/51 fastställd personalförteckning för flygvapnet upptager,
förutom musikmanskap, följande beställningar för icke-ordinarie manskap,
nämligen 1 250 furirer, 200 korpraler, 122 korpraler eller vicekorpraler
samt 550 vicekorpraler eller meniga. Såsom av det föregående (p. 3) framgår
liar chefen för flygvapnet föreslagit, att antalet för militära hjälptekniker
avsedda manskapsbeställningar från och med nästa budgetår minskas med
200 furirer, 37 korpraler och 46 vicekorpraler eller meniga. Vad beträffar övriga
yrkesgrenar har flygvapenchefen föreslagit, att antalet korpraler ökas med 9
samt att antalet korpraler eller vicekorpraler och vicekorpraler eller meniga
minskas med 52 respektive 57. Enligt flygvapenchefens förslag skulle alltså
för budgetåret 1951/52 i personalförteckningen uppföras, förutom musikmanskap,
följande beställningar för icke-ordinarie manskap, nämligen (1250 —
200 =) 1 050 furirer, (200 — 37 + 9 =) 172 korpraler, (122 — 52 =) 70 korpraler
eller vicekorpraler och (550 — 46 — 57 =) 447 vicekorpraler eller meniga.

167

Kungl. Maj ds proposition nr 110.

Civilförvaltningen bär icke haft något att erinra mot chefens för flygvapnet
förslag i fråga om antalet manskapsbeställningar.

6. Förändringar i övrigt beträffande teknisk personal. I gällande personalförteckning
finnas uppförda 36 beställningar för flygingenjör av 1. graden
i Ca 30. Enligt till förteckningen meddelad föreskrift skall vid uppkommande
vakans i dylika beställningar frågan om beställningarnas återbesättande prövas
av Kungl. Maj:t. Vid uppkommande vakans i beställning som här avses äger
Kungl. Maj:t med utnyttjande av den vakanta beställningen tillsätta beställning
i 29 lönegraden utöver det i personalförteckningen upptagna antalet
dylika beställningar (jfr prop. 1948:209, s. 123).

Då 30 lönegraden ansetts icke böra ingå i lönegradsserien för ingenjörpersonal,
ha ifrågavarande beställningar för flygingenjör av 1. graden avsetts
skola fördelas på 31 och 29 lönegraderna (jfr prop. 1948:209, s. 122). Med
hänsyn bland annat till 1946 års militära förvaltningsutredning har slutlig fördelning
på nyssnämnda lönegrader av beställningarna i fråga icke kunnat göras.
Förslag av flygvapenchefen för innevarande och närmast föregående budgetår
om att utbyta ett antal av dessa beställningar mot beställningar i 31 lönegraden
ha därför icke biträtts (jfr prop. 1949: 135, s. 130 och 1950: 110, s. 120).

I skrivelse den 14 februari 1951 har chefen för flygvapnet anfört, att det
med hänsyn till svårigheterna att under nuvarande befordringsförhållanden
nyrekrytera och i flygvapnets tjänst bibehålla kvalificerad flygingenjörspersonal
vore nödvändigt att snarast vidtaga åtgärder för att förbättra befordringsförhållandena
för denna personal. Som en första åtgärd i detta avseende
borde från och med budgetåret 1951/52 24 beställningar i Ca 30 utbytas mot
samma antal beställningar i Ca 31, avsedda 18 såsom flottiljingenjörer och
6 såsom avdelningsingenjörer vid de centrala flygverkstäderna. Återstående
12 beställningar i Ca 30 borde tills vidare — i avvaktan på prövning av förvaltningsutredningens
förslag — bibehållas i nämnda lönegrad. Då vissa av
de nuvarande beställningshavarna i Ca 30 icke vore kompetenta för befordran
till flygdirektör av 2. graden, och alltså för befordran till beställningar i Ca
31 kunde ifrågakomma såväl beställninghavare i Ca 30 som Ca 29, kunde behovet
av beställningar i Ca 30 komma att överstiga 12. På grund härav borde
beställning i Ca 29 övergångsvis få ersättas med redan befintlig beställning
i Ca 30. Av befordringstekniska skäl borde vidare beställning för flygdirektör
av 2. graden — om den icke kunde besättas med kompetent innehavare — tilLs
vidare få ersättas med beställning för flygingenjör av 2. graden.

I gällande personalförteckning finnas uppförda två tjänster för driftingenjör
i Ce 24 vid Roslagens flygkår (F2), avsedda för lärare i tekniska
ämnen vid flygvapnets radarskola. Från posten Övrig extra personal bestridas
därjämte enligt Kungl. Maj ds medgivande kostnaderna för lön åt en extra
driftingenjör i Cg 24 vid flygkåren, likaledes avsedd såsom lärare vid radarskolan.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att vid radarskolan stadigvarande
behov förelågo av samtliga tre driftingenjörtjänster och därför — i överens -

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

stämmelse med 1945 års försvarskommittés beräkningar — föreslagit, att
från och med nästa budgetår ytterligare en extra ordinarie driftingenjörtjänst
i Ce 24 inrättas vid skolan i utbyte mot förenämnda extra tjänst. Civilförvaltningen
har biträtt förslaget.

Antalet verkmästare, mästare och flygtekniker har för fullt genomförd personalorganisation
(jfr prop. 1948: 206, s. 455, samt 1950: 110, s. 111 och 120)
beräknats till 25 verkmästare av 1. klassen i Ca 21, 17 verkmästare av 2.
klassen i Ca 19, 91 mästare av 1. klassen i Ca 18, 198 mästare av 2. klassen
i Ca 16 och 1 987 flygtekniker i Ca 12. Två av beställningarna för verkmästare
av 1. klassen ha inberäknats enligt beslut av 1950 års riksdag i anledning
av förslag av chefen för flygvapnet om att med hänsyn till beräknat behov
av personal för radartjänst öka antalet beställningar vid genomförd organisation
med, förutom nyssnämnda två beställningar, 1 verkmästare av 2. klassen,
4 mästare av 1. klassen, 9 mästare av 2. klassen och 24 flygtekniker.

Chefen för flygvapnet har för nästa budgetår med tillstyrkan av civilförvaltningen
upprepat sitt berörda förslag i do delar detsamma icke vunnit
bifall, eller alltså såvitt avser nyssnämnda beställningar för verkmästare av
2. klassen, mästare och flygtekniker.

I gällande personalförteckning finnas uppförda följande beställningar för
verkmästare, mästare och flygtekniker, nämligen 28 verkmästare av 1. klassen,
av vilka 3 för centrala flygverkstäder avsedda beställningar vid nuvarande
innehavares avgång skola vakantsättas, 21 verkmästare av 2. klassen, vilka
beställningar i mån av avgångar skola nedbringas till 17, 84 mästare av 1.
klassen, 181 mästare av 2. klassen och 1 750 flygtekniker. Chefen för flygvapnet
har föreslagit, att från och med nästa budgetår antalet beställningar
ökas med 7 mästare av 1. klassen till 91, 17 mästare av 2. klassen till 198 och
237 flygtekniker till 1 987 samt minskas med 1 verkmästare av 2. klassen till
20. Vid bifall härtill skulle de för radartjänst avsedda ytterligare beställningarna
kunna tillsättas under budgetåret 1951/52 inom ramen för det antal
beställningar, som komme att finnas inrättade för budgetåret. Civilförvaltningen
har tillstyrkt flygvapenchefens förslag.

I skrivelse den 30 augusti 1950 har Civilmilitära tjänséemannaförbundot
under åberopande av befordringsförhållandena hemställt om sådan jämkning
i förhållande till flygvapenchefens förslag av antalet mästare under budgetåret
1951/52 att antalet mästare av 1. klassen bestämmes till 95 och antalet
mästare av 2. klassen till 194.

För envar av södra, västra, östra och norra flygbasområdesstabema samt
Norrbottens flygbaskår finnas i gällande personalförteckning uppförd en tjänst
för fältmästare i Ce 20 eller samma lönegrad, till vilken fältmästare vid den
statliga civila luftfarten äro hänförda. Sedan fl y g f < > r valin ingen, med instämmande
av försvarets civila tjänstemannaförbund, föreslagit, att flygvapnets
fältmästare skulle uppflyttas till Ce 24, anförde civilförvaltningen i skrivelse
den 21 december 1949 angående vissa ytterligare medelsäskanden för budgetåret
1950/51 in. in., att av ämbetsverket verkställd utredning givit vid

169

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

handen att en viss skillnad i arbetsuppgifter förelåg mellan flygvapnets och
den civila luftfartens fältmästare, särskilt med hänsyn till de speciella uppgifter
av militär natur som åvilade flygvapnets fältmästare. Dessa uppgifter
voro enligt civilförvaltningens mening av sådan karaktär, att de motiverade,
att fältmästarna vid flygvapnet gåves försteg i lönehänseende framför motsvarande
tjänstemän inom den civila luftfarten. Ämbetsverket hade emellertid
icke blivit övertygat om att en uppflyttning av flygvapnets fältmästare
till 24 lönegraden vore befogad. För sin del ansåg ämbetsverket sig böra
stanna för att förorda inplacering i 22 lönegraden.

Den sålunda väckta lönefrågan upptogs icke i propositionen 1950: 110 till
prövning i sak.

Försvarets civila tjänstemannaförbund bär nu framfört förnyat krav på
fältmästamas uppflyttning till 24 lönegraden. Civilförvaltningen, som vidhållit
sin tidigare i ämnet uttalade uppfattning, att fältmästarna borde inplaceras
i 22 lönegraden, har emellertid i betraktande av de för budgetarbetet
meddelade direktiven ansett sig icke nu böra räkna med jämkning i denna
befattningshavargrupps löneställning.

I en den 2 oktober 1950 dagtecknad skrift ha vidare innehavarna av de ifrågavarande
fältmästartjänstema gemensamt hemställt om uppflyttning till Ce 24,
eller, därest detta icke kunde bifallas, om placering tills vidare i Ce 22 med
giltighet från och med den 1 juli 1949.

Statens lönenämnd har uttalat, att frågan om en eventuell lönegradsuppflyttning
för fältmästama borde prövas av tjänsteförteckningskommittén.

7. Enligt propositionen 1948: 206 (s. 455) beräknades behovet av flottiljpoliser
till 258, varav 19 förste flottiljpoliser (Ca 16) och 239 flottiljpoliser
(Ca 14). Hittills ha inrättats beställningar för 8 förste flottiljpoliser och 96
flottiljpoliser. Den nu föreslagna och av civilförvaltningen tillstyrkta utökningen
med 4 respektive 52 beställningar skulle möjliggöra, att flottiljpolisorganisationen
kunde genomföras vid ytterligare fyra flottiljer.

8. Förändringar beträffande meteorologpersonalen m. in. I gällande personalförteckning
finnas för flygvapnet uppförda 81 extra ordinarie tjänster för
meteorologer, varav 19 i Ce 23, 43 i Ce 22 och 19 i Ce 19. I skrivelse den 5
februari 1949 föreslog chefen för flygvapnet, att viss reglerad befordringsgång
skulle införas för denna personal samt att i samband därmed särskilda
chefsarvoden skulle inrättas för detaljchef vid flygstabens väderi eksavdelning
och för cheferna för förbandens väderleksavdelningar. Vidare föreslog chefen
för flygvapnet i sitt militärorganisatoriska underlag för budgetåret 1950/51.
att de 3 tjänster för meteorologassistent (Ce 16), som finnas uppförda å flyg
vapnets personalföreckning för andra extra ordinarie tjänstemän än manskap,
skulle inordnas i den befordringsgång, som enligt Kungl. Maj ds beslut den
20 februari 1948 gäller för väderleksassistent. Denna befordringsgång omfattar
lönegraderna 11 (Cf), 14 (Cg) och 16 (Ce eller Cg) samt därefter,
alltefter inhämtade kunskaper, lönegraderna 19, 21 eller 22.

Civilförvaltningen ansåg sig i medelsäskandena för budgetåret 1950/51 böra

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

i avvaktan på Kungl. Maj ds ställningstagande till flygvapenchefens förslag
om befordringsgång för de extra ordinarie meteorologerna utgå från oförändrade
löneförhållanden för personalen i fråga. Vidkommande förslaget om befordringsgång
för meteorologassistenterna upprepade ämbetsverket i samma
medelsäskanden ett av ämbetsverket tidigare framfört förslag om att uppflytta
meteorologa-ssistenttjänstema till Ce 19. Föreskrift borde emellertid meddelas
av innebörd att, därest dylik tjänst icke kunde besättas med kompetent tjänsteman,
väderleksassistent finge bibehållas i tjänst och att för bestämmande
av löneställning för sådan väderleksassistent skulle tillämpas de föreskrifter
rörande befordringsgång, som meddelats enligt Kungl. Maj:ts förenämnda
beslut den 2Ö februari 1948.

Vid anmälan av propositionen 1950: 110 (s. 119) uttalade departementschefen,
att det av flygvapenchefen framställda förslaget om reglerad befordringsgång
för de extra ordinarie meteorologerna alltjämt vore föremål för prövning
och att departementschefen därför utginge från oförändrade löneförhållanden
för denna personal. Civilförvaltningens förslag om inplacering av meteorologassistenttjänsterna
i Ce 19 ansåg departementschefen sig icke kunna biträda,
ej heller flygvapenchefens förslag om att inordna dessa tjänster i den reglerade
befordringsgång, som gäller för väderleksassistenter. Härvid erinrade
departementschefen om att väderleksassistentema utgjorde en personalkategori,
som kvarstode endast övergångsvis så länge behov därav förelåge med
hänsyn till befintliga vakanser i meteorologtjänster.

Chefen för flygvapnet har upprepat sina förslag om införande av särskilda
befordringsgångar för de extra ordinarie meteorologerna och meteorologassistenterna
och därutinnan biträtts av försvarets civila tjänstemannaförbund.

Civilförvaltningen bär förklarat sig vidhålla sin i medelsäskandena för innevarande
budgetår i förevarande ämnen tidigare uttalade uppfattning; dock att
ämbetsverket med hänsyn till givna direktiv för budgetarbetet icke velat nu
upprepa sitt förslag om ändrad löneställning för meteorologassistenter.

Statens lönenämnd har erinrat om att nämnden i utlåtande den 31 maj 1949
föreslagit, att för meteorologpersonalen vid försvaret — liksom vid Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) —- tills vidare provisoriskt
skulle tillämpas en reglerad befordringsgång omfattande Cf 17 (1 år), Ce 19
(IVä år), Ce 21 (lVs år) samt Ce 23, samt att nämnden i utlåtande den 13
oktober 1950 angående anslag till SMHI för budgetåret 1951/52 framhållit,
att hydrologer och meteorologer vid institutet med examen från universitet
eller högskola borde få hänföras till lönegrad Ce 24 vid den tidpunkt, då de
skulle ha inplacerats i denna lönegrad, om befordringsgången för amanuenspersonalen
enligt kungörelsen 1947: 436 varit tillämplig.

I gällande personalförteckning finnas under rubriken Väderlekstjänsten
uppförda 40 tjänster för tekniska biträden, 2 vid flygstaben och 2 vid varje
förband. Civilförvaltningen har liksom tidigare i skrivelse den 10 februari
1949 angående vissa medelsäskanden för försvarsgrenarna för budgetåret
1949/50 förklarat sig icke kunna biträda förslag av försvarets civila tjänstemannaförbund
om att uppflytta de för förbanden avsedda tjänsterna till Ce 11.

171

Kungl. Maj ds ''proposition nr Ilo.

9. Förändringar i övrigt beträffande förråds- och vaktpersonal in. in. I
gällande personalförteckning finnas för Roslagens flygkår (F 2) uppförda två
tjänster för förrådsvaktmästare i Ca 12. Enligt till förteckningen meddelad
föreskrift skall vid uppkommande ledigheter i nämnda tjänster frågan om desammas
återbesättande underställas Kungl. Maj:ts prövning (jfr prop. 1949:135,
s. 132 o. £.).

Chefen för flygvapnet har föreslagit att, sedan en av de båda ordinarie
förrådsvaktmästartjänstema vid F 2 blivit vakant, densamma överföres till
flygvapnets centrala skolor. Härvid kunde en extra förrådsvaktmästartjänst
i Cg 12, vilken enligt. Kungl. Maj ds medgivande må finnas inrättad vid skolorna,
indragas.

Civilförvaltningen, har uttalat att den nuvarande förrådsvaktmästartjänsten
vid flygvapnets centrala skolor borde knytas fastare till skolomas organisation.
Med hänsyn till att skolorna avsåges skola bli föremål för organisationsundersökningar,
syntes emellertid i avvaktan på det resultat, vartill dessa
undersökningar kunde leda, försiktigheten bjuda, att tjänsten åtminstone tills
vidare inrättades såsom extra ordinarie. Civilförvaltningen finge därför föreslå,
att den ledigblivna ordinarie förrådsvaktmästartjänsten vid F 2 indroges och
att i vederbörlig personalförteckning under rubriken Flygvapnets centrala
skolor uppfördes en extra ordinarie dylik tjänst i Ce 12.

Förslag om att till förrådsförmän i Ce 12 uppflytta de förrådsmän (Ce 9) vid
flygflottiljerna, vilka tjänstgöra såsom föreståndarn för fallskärmsförråd, framställdes
ursprungligen av civilförvaltningen i skrivelse den 10 februari 1949
angående vissa medelsäskanden för försvarsgrenarna för budgetåret 1949/50
efter yrkande av försvarets civila tjänstemannaförbund. Förbundet hade framhållit,
att dessa förrådsmän hade så ansvarsfyllda arbetsuppgifter — bland
annat undervisning i säkerhetsmaterielens skötsel och vård — att den nuvarande
löneställningen vore för låg. Civilförvaltningen, som ansåg att av
säkerhetsskäl särskilda krav måste ställas på dessa förrådsmän, tillstyrkte,
att — i den mån de förrådsmän, vilka vid rationaliserade infanteriregementen
handhade ammunitionsförrådet, uppflyttades till 12 lönegraden i överensstämmelse
med vad civilförvaltningen enligt det föregående (se framställningen
under arméns motsvarande anslag, p. 19) förordat — jämväl här avsedda förrådsmän
vid flygflottiljerna skulle erhålla motsvarande lönegradsuppflyttning.
Statskontoret ansåg, att frågor om ändrad löneställning för, bland annat,
ifrågavarande förrådsmän icke borde upptagas till prövning i avvaktan på
resultatet av pågående utredningar. Statens lönenämnd åter ansåg i likhet
med civilförvaltningen befogat, att förrådsmännen i fråga erhöll o ett försteg
i lönehänseende framför övriga förrådsmän.

Statens organisationsnämnd har ansett att en differentiering av olika förrådsmän
i lönehänseende icke borde göras och beträffande här ifrågavarande
förrådsmän hänvisat till vad nämnden anfört beträffande förrådsmän vid
rationaliserade förband. 1 anslutning till vad organisationsnämnden anfört
har civilförvaltningen sedermera uttalat, att av samma skiil som beträffande
förrådsmännen för ammunition vid rationaliserade förband jämkning icke nu

172

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

borde företagas i lönegradsplaceringen för här avsedda förrådsmän vid flygflottiljerna.
(Se arméns motsvarande anslag p. 19.)

För ettvart av flygvapnets förband utom F 3 finnes i gällande personalförteckning
uppförd en tjänst för hundgårdsföreståndare i Ce 9. Frågan om
tjänsternas lönegradsplacering prövades av Kungl. Maj:t i samband med att
desamma från och med budgetåret 1949/50 överfördes från extra till extra
ordinarie anställning. Chefen för flygvapnet hade föreslagit, att tjänsterna
skulle placeras i Ce 12 under det att civilförvaltningen förordat Ce 10. Försvarets
tjänsteförteckningsutredning hade för sin del förordat Ce 9.

Sedan chefen för flygvapnet upprepat sitt förslag om att inplacera hundgårdsföreståndarna
i Ce 12, anförde civilförvaltningen i skrivelse den 21
december 1949 angående vissa ytterligare medelsäskanden för budgetåret
1950/51 m. m., att ämbetsverket, efter att ha låtit närmare undersöka arbetsuppgifterna
för hundgårdsföreståndarna vid såväl armén som flygvapnet, kommit
till den uppfattningen, att vid nuvarande organisation av hundväsendet någon
utpräglad skillnad mellan ifrågavarande hundgårdsföreståndare icke förelåge
med avseende på arbetsuppgifternas kvalitet. Vid överläggningar med chefen
för arméhundskolan hade denna uppfattning ytterligare bestyrkts. Mot bakgrunden
härav och då såsom föreståndare för arméns hundgårdar normalt
räknades med överfurirer, ansåge civilförvaltningen sig dåmera kunna förorda,
att ifrågavarande tjänster vid flygvapnet placerades i Ce 12. Huruvida
efter en eventuell omorganisation av arméhundväsendet samma likställighet
kunde komma att föreligga, kunde icke bedömas.

Vad sålunda förekommit anmäldes vid behandlingen av propositionen
1950: 110 (s. 113), dock utan att löneställningsfrågan upptogs till saklig
prövning.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har nu hemställt hos civilförvaltningen
att i medelsäskandena för budgetåret 1951/52 ånyo taga upp frågorna
om högre löneställning för berörda förrådsmän och hundgårdsföreståndare.
Civilförvaltningen har emellertid med hänsyn till direktiven för budgetarbetet
icke varit beredd att nu räkna med ändrad löneställning för dessa personal
kategorier.

De under denna punkt redovisade förslagen om extra-ordinariesättning av
extra tjänster för förrådsmästare, förman, förrådsmän och vaktmästare ha
framställts av chefen för flygvapnet i skrivelse den 13 januari 1951. Civilförvaltningen
har tillstyrkt, att de 34 förrådsmannatjänsterna — 4 vid flygvapnets
centrala skolor, 3 vid F 3 och F 8, 2 vid F 5, F 11, F 14, F 16 och
F 21 samt 1 vid flygstaben, Fl, F 2, F4, F 6, F 7, F 9, F10, F12,
F 13, F 15, F 17, F 18 och Flybo O —- utbytas mot extra ordinarie tjänster.
Övriga här föreslagna extra-ordinariesättningar har ämbetsverket ansett böra
tills vidare anstå.

10. Förändringar i övrigt beträffande kontorspersonal. Chefen för flygvapnet
har upprepat förslag om att ordinariesätta en kontoristtjänst och en
kanslibiträdestjänst vid Koslagens flygkår (F2), båda i kassatjänst. Civil -

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

förvaltningen har förklarat sig anse, att med den föreslagna ordinariesättningen
tills vidare borde anstå.

Civilförvaltningen har ansett sig icke nu kunna biträda av chefen för flygvapnet
i skrivelse den 13 januari 1951 framställt förslag om att utbyta tva
befintliga extra kanslibiträdestjänster, avsedda för flygvapnets centrala skolor
och centralförrådet för intendenturmateriel, mot extra ordinarie dylika tjänster.

I samma skrivelse har flygvapenchefen föreslagit att fyra extra biträdestjänster
för skriv- och kontorsgöromål, varav tre vid F 2 och en vid flygvapnets
centrala skolor, skola uppföras på personalförteckningen. Civilförvaltningen
har biträtt förslaget, såvitt avser tjänsten vid centrala skolorna och två
tjänster vid F 2.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har föreslagit, att de för flygförbandens
plåt- och registerdetaljer avsedda befattningarna för biträden för skrivoch
kontorsgöromål skola inplaceras i 11 lönegraden såsom kanslibiträden.
Civilförvaltningen har ansett sig icke nu kunna tillstyrka förslaget i fråga.

Civilförvaltningen har förordat, att i enlighet med principerna för reglerad
befordringsgång för biträdespersonal tillhopa 25 kontorsbiträdestjänster
i Ca 8 skola tillkomma i utbyte mot samma antal biträdestjänster för skrivoch
kontorsgöromål med följande fördelning:

flygstaben 3,

flygförbanden 18, av vilka 3 vid vardera av F8 och F 10, 2 vid envar
av F 1, F 4 och F 13 samt 1 vid envar av F 5, F 9, F 16—F 18 och F 21,

väderlekstjänsten 3,

flygkadettskolan 1.

11. Övriga personalförändringar m. m. Från posten Övrig extra personal
bestridas f. n. enligt Kungl. Maj:ts medgivande löner åt, bl. a., 17 kasernföreståndare
i Cg 17, 1 vid envar av F 1—F 7, F 12—F 18, F 21 och flygvapnets
centrala skolor samt 1 vid Övre Norrlands flygbasområde. I skrivelse
den 26 oktober 1950 har försvarets civila tjänstemannaförbund föreslagit att
ifrågavarande tjänstemän, vilka hade eu genomsnittlig anställningstid av sju
år, fr. o. m. budgetåret 1951/52 inplaceras såsom extra ordinarie tjänstemän.

Förslaget har tillstyrkts av såväl chefen för flygvapnet som civilförvaltningen.

Chefen för flygvapnet har upprepat tidigare (prop. 1949: 135, s. 143, och
1950: 110, s. 115) framfört förslag om att uppflytta garageförmanstjänsten
vid flygvapnets centrala skolor från Ce 12 till Ce 14. Förslaget har understötts
av försvarets civila tjänstemannaförbund.

Civilförvaltningen uttalade i skrivelse den 10 februari 1949 angående vissa
medelsäskanden för försvarsgrenarna för budgetåret 1949/50 att de med
ifrågavarande tjänst förenade arbetsuppgifterna i fråga om kvalitet måste
anses jämförbara med dem, som åvilade garageförman vid flygförband, och
att det därför icke kunde vara motiverat, att garageförmannen vid de centrala
skolorna hade sämre löneställning än flygförbandens motsvarande befattningshavare,
vilka äro inplacerade i Ce 14. Med hänsyn till de för budget -

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

arbetet meddelade direktiven har civilförvaltningen likväl ansett sig icke
böra räkna med ändrad löneställning för ifrågavarande tjänst.

Flygförvaltningen har i skrivelse den 17 juni 1949 efter samråd med försvarets
civilförvaltning hemställt, att arvode med belopp motsvarande skillnaden
mellan löneklasserna 14 och 16 tills vidare måtte få utgå till vid flygvapnet
anställda köksföreståndare och biträdande köksföreståndare, med
undantag för en biträdande köksföreståndare vid Upplands flygflottilj. Till
stöd för framställningen har flygförvaltningen anfört i huvudsak följande.

Efter samråd med riksräkenskapsverket och statens organisationsnämnd
hade fr. o. m. den 1 juli 1949 införts ett nytt proviantredovisningssystem
vid flygvapnets samtliga förband, varigenom förrådsmästaren för proviantmagasinet
(proviantuppbördsmannen) hade utgått ur organisationen. Härigenom
hade ernåtts en årlig avlöningsbesparing av omkring 141 000 kronor.
Uppbördsmannaansvar för proviantuppbörden hade ålagts köksföreståndarna,
vilka därigenom erhållit mera kvalificerade arbetsuppgifter än vad som annars
åvilade köksföreståndare. De borde därför erhålla en högre löneställning än
som annars kunde anses påkallad för denna personalkategori. Vid Upplands
flygflottilj, där två biträdande köksföreståndare funnes anställda, borde den
högre löneställningen endast tillkomma den äldsta. Försvarets civilförvaltning
hade i likhet med flygförvaltningen ansett en löneskillnad på två lönegrader
vara skälig. I avvaktan på lönefrågans slutliga lösning borde kompensation
utgå i form av arvode med belopp, motsvarande löneskillnaden
mellan löneklasserna 14 och 16.

Statens organisationsnämnd har avstyrkt förslaget med i huvudsak följande
motivering.

Nämnden hade i eu rapport rörande organisationsundersökningar vid Göta
flygflottilj föreslagit, att, i likhet med vad förhållandet vore vid rationaliserade
arméförband, intendenturförrådsförvaltaren skulle vara uppbördsman för
bl. a. proviantförrådet samt att proviantredovisningen skulle utföras vid intendenturexpeditionen
i stället för av uppbördsmannen. Arbetsbördan för
intendenturförrrådsförvaltaren vid en flygflottilj vore väsentligt mindre än
för motsvarande befattningshavare vid arméförbanden. Flygvapnets förslag
i detta hänseende skilde sig från nämndens därutinnan att köksföreståndaren,
utöver sina nuvarande uppgifter rörande förplägnadstjänsten, även skulle vara
uppbördsman för proviantmagasinet. Båda förslagen'' förutsatte, att proviantuppbördsmannen
skulle utgå ur organisationen. Nämnden hade med hänsyn
till uppbördens ringa omfattning och storlek vid flygflottilj ansett att, sedan
proviantredovisningen omlagts enligt av nämnden förordat system, flygvapnets
förslag med viss fördel kunde genomföras och hade därför icke velat
motsätta sig, att detta förslag prövades. Härvid hade nämnden förutsatt
att organisationen icke skulle medföra högre löneställning eller annan särskild
ersättning för flygvapnets köksföreståndare, då proviantuppbörden vore
av så ringa omfattning och storlek, att denna icke borde påverka löneställningen.
Om det emellertid numera skulle anses skäligt att på grund av
köksföreståndarnas befattning med proviantuppbörden giva dessa särskild
ersättning, förelåge enligt nämndens mening icke längre förutsättningar för
försök med den av flygvapnet förordade.organisationen.

Chefen för flygvapnet har i anledning av vad organisationsnämnden anfört
framhållit, att det vid flygvapnet tillämpade systemet medfört, att köksföreståndarna
ålagts ett merarbete, som i flera fall — delvis beroende på att i
nuvarande organisation endast värnpliktig personal disponerades i proviant -

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

175

magasinet — blivit ganska betungande. Ansvaret för magasinsuppbörden
vore i varje fall av sådan art, att det icke lämpligen borde åläggas köksföreståndarna
utan lönekompensation. Flygvapenchefen har vidare framhållit, att
två väsentliga fördelar vunnits med det tillämpade systemet, nämligen dels
att en befattningshavare (köksföreståndaren) svarade för alla — såväl magasins-
som skafferiförvarade — livsmedel, dels att den sakkunskap köksföreståndarna
hade bättre utnyttjades genom deras handhavande av färskvarubeställningarna.
Nuvarande system hade således befunnits lämpligt med
hänsyn till flygvapnets förhållanden. Om övergång till det av organisationsnämnden
förordade systemet likväl ifrågasattes, borde så icke ske, förrän
genom prov fastställts, att detta icke vore så underlägset flygvapnets system,
att värdet av eventuella besparingar bleve diskutabelt. Även om nämndens
system infördes, borde nuvarande ordning beträffande färsk-varuanskaffningen
bibehållas med hänsyn till de påtagliga fördelarna därav.

Till bestridande av kostnaderna för de lönetillägg, som skola utgå av
anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän, såsom flygtillägg, sjötillägg
m. in., beräknades enligt propositionen 1950: 110 för budgetåret 1950/51
4 500 000 kronor. För budgetåret 1951/52 har civilförvaltningen beräknat motsvarande
kostnader till 4 616 000 kronor, vilket skulle innebära en kostnadsökning
med 116 000 kronor.

Å andra sidan har civilförvaltningen beräknat att kostnaderna för flygtillägg
till manskap skola minska med 273 824 kronor till följd av den enligt
det föregående föreslagna minskningen av antalet manskapsbeställningar.

Vid flygstaben finnas alltsedan budgetåret 1945/46 inrättade sju stabsarvoden
å 720 kronor (prop. 1945: 170, s. 20 och 25). Chefen för flygvapet
har föreslagit, att frågan om antalet stabsarvoden vid försvaret och dessas
fördelning på olika myndigheter skall omprövas. Till stöd härför har flygvapenchefen
anfört i huvudsak följande.

Betydande organisationsförändringar hade vidtagits inom flygledningen
sedan 1946, bland annat genom 1948 års försvarsbeslut. Sålunda hade två
inspektionsorgan, inspektionerna för luftbevakningen och för den tekniska
tjänsten, inrättats. Inom flygstaben hade vidare nya sektioner inrättats. Även
flygförvaltningens organisation hade ändrats och syntes komma att ytterligare
ändras. De företagna organisationsändringama och tillkomsten
av nya arbetsuppgifter motiverade väl att arvodesfrågan upptoges till förnyad
prövning. Som exempel på det enligt chefens för flygvapnet mening
ohållbara i nuvarande ordning finge anföras, att en av de officerare ur armén,
som tidigare inom försvarsstaben handlagt vissa luftbevakningsfrågor och
härvid uppburit stabsarvode, efter överföring till flygvapnet (inspektionen
för luftbevakningen) i samband med att luftbevakningen överfördes till flygvapnet
icke längre kunde tilldelas stabsarvode, trots att hans arbetsuppgifter
nu vore av samma art och lika kvalificerade som när han tjänstgjorde i försvarsstaben.

Civilförvaltningen — som enligt vad som framgår av det föregående (se
framställningen under marinens motsvarande anslag, p. 14) förklarat sig
icke kunna tillstyrka, att några nya stabsarvoden inrättas — bär emellertid
i likhet med flygvapenchefen ansett, att en omprövning av frågan om de nu
befintliga arvodenas fördelning på olika myndigheter bör komma till stånd.

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Till arvoden åt deltidstjänstgörande militära och civilmilitära lärare ha för
innevarande budgetår beräknats 85 000 kronor (prop. 1950: 110, s. 115). För
budgetåret 1951/52 har civilförvaltningen i enlighet med förslag av chefen
för flygvapnet uppskattat motsvarande kostnader till 100 000 kronor. Ökningen
med 15 000 kronor vore föranledd av planenlig utbyggnad av utbildningsverksamheten
vid F 2 (radarskolan) samt föreslagen aspirantutbildning i luftbevakningstjänst
(jfr prop 1951:1, bil. 6, punkt 103).

Med hänsyn till att kostnaderna för vikarier för innehavare av i personalförteckning
redovisade befattningar under budgetåret 1949/50 uppgått till
i runt tal 293 000 kronor, har civilförvaltningen uppskattat medelsbehovet
för budgetåret 1951/52 till 290 000 kronor (nu 275 000 kronor).

Till civila lärare avses för innevarande budgetår enligt av Kungl. Maj:t
fastställd fördelning av anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal ett belopp av förslagsvis 150 000 kronor. För budgetåret 1951/52
har civilförvaltningen beräknat motsvarande kostnader till 170 000 kronor. Av
ökningen, 20 000 kronor, hänföra sig 10 800 kronor till ifrågasatt anställande
av en heltidsanställd gymnastiklärare för den till F 2 förlagda fältflygarskolan.
Återstoden av ökningen har angivits erforderlig med hänsyn till anslagsbelastningen
under budgetåret 1949/50.

Såsom framgår av framställningen i det föregående under arméns motsvarande
anslag har civilförvaltningen förordat, att månadsarvodena till
mobiliseringslottorna vid flygvapnet skola höjas från 250 kronor till 300
kronor i ett för allt. Härav föranledd kostnadsökning under anslaget uppgår
till 3 000 kronor.

Departementschefen.

1. Jag anser mig icke i nuvarande läge kunna tillstyrka förhöjda löneställningar
för officersbefattningar vid flygstaben.

Ej heller de föreslagna förändringarna i fråga om kontors- och vaktpersonal
eller garageförmanstjänsten kan jag nu tillstyrka.

Vid behandlingen i det föregående av marinens allmänna avlöningsanslag
(p. 2) har jag avstyrkt, att den vid marinstaben inrättade bilförartjänsten utbytes
mot en expeditionsvakttjänst. Med hänsyn härtill avstyrker jag även
förslaget om att vid flygstaben inrätta ytterligare en bilförartjänst.

Av vad som anförts beträffande personalförhållandena vid teleprintercentralen
torde framgå, att åtgärder måste vidtagas för att förbättra rekryteringsförhållandena.
I avvaktan på en allmän prövning av löneförhållandena för
personal med här ifrågavarande arbetsuppgifter kan jag dock icke föreslå
längre gående åtgärder än att möjlighet beredes här ifrågavarande personal
vid flygvapnet att nå en löneställning över slutlönegraden för biträden i den
reglerade befordringsgången. Jag förordar därför, att för denna personal inrättas
nio extra ordinarie tjänster i 9 lönegraden.

2. Med hänsyn till vad civilförvaltningen och tjänsteförteckningskommittén
anfört anser jag försiktigheten bjuda att i avvaktan på resultatet av kommit -

177

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

téns utredning nu genomföra det av 1948 års riksdag fattade principbeslutet
om överföring av vissa underofficerare vid flygvapnet till civilmilitär anställningsform
endast beträffande beställningar för fanjunkare. I avvaktan på
närmare utredning beträffande vissa särskilda befattningar föreslår jag, att
från och med nästa budgetår 60 fanjunkarbeställningar utbytas mot civilmilitära
beställningar i Ca 18. Jag förordar härvid, att övergångsanordningar få
vidtagas i enlighet med vad chefen för flygvapnet föreslagit. Tjänstebenämningen
för de nya beställningarna bör såsom tjänsteförteckningskommittén
förordat vara mästare av 1. klassen. Vid bestämmandet av löneställningen
har jag tagit hänsyn till att mekanikertillägg icke utgår i den civilmilitära
beställningen.

Beträffande de ifrågavarande förvaltanbeställningama och de återstående
17 fanjunkarbeställningama förordar jag civilförvaltningens förslag om att
såsom ett provisorium extra tjänstemän få anställas såsom ersättare vid uppkommande
vakanser. I fråga om löneställningen förordar jag härvid Cg 19 för
ersättare för förvaltare och Cg 16 för ersättare för fanjunkare.

3. Med hänsyn till vad chefen för flygvapnet anfört tillstyrker jag, att en
övergång till rekrytering av flygteknikerbeställningar från civilmilitära hjälptekniker
nu genomföres. Yad flygvapenchefen föreslagit i fråga om löne- och
anställningsförhållanden för hjälptekniker har icke givit mig anledning till
erinran. Närmare föreskrifter härutinnan torde böra meddelas av Kungl.
Maj:t efter förslag av flygvapenchef en.

De av chefen för flygvapnet med hänsyn till den nya rekryteringsvägen för
nästa budgetår föreslagna personalförändringarna har jag ansett mig kunna
förorda.

4. Trots att förslaget om flygande läkare nu betydligt begränsats kan jag
alltjämt icke tillstyrka, att tjänster inrättas för detta ändamål. En försöksverksamhet
kan säges redan pågå på området i det att, såsom omnämndes
redan i förra årets motsvarande proposition, en vid flygvapnet anställd förste
flygläkare är flygutbildad och fullgör arbetsuppgifter av den art som avsetts
skola ankomma på en specialflygläkare. Denna hans tjänstgöring synes
ha gett goda resultat varför jag räknar med att denna verksamhet får fortsätta.
Jag anser dock, att ersättning skäligen bör utgå till denne tjänsteman
för arbetsuppgifter som pålagts honom utöver dem som äro förenade med
hans tjänst som förste flygläkare. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att besluta om dylik ersättning.

Jag har intet att erinra mot att innehavare av redan befintliga flygläkartjänster
beredes tillfälle att efter frivilligt åtagande genomgå särskild flygkurs
eller annorledes deltaga i flygverksamhet i ungefärligen den omfattning
chefen för flygvapnet föreslagit. Däremot kan jag icke för närvarande
tillstyrka förslaget om att inrätta ytterligare fem befattningar för flygläkare
av 2. graden, för vilka förutsatts viss obligatorisk flygutbildning.

Övriga under förevarande punkt redovisade förslag kan jag i avvaktan på
organisationsundersökningar vid flygflottiljerna icke biträda i annan mån än

12—855 bi Bihang Ull riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 110.

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

att jag tillstyrker, att en av de båda sjukvårdsfurirsbeställningarna vid varje
flottilj utbytes mot tjänst för sjukvårdsbiträde i Ce 3 med i huvudsak de
övergångsanordningar som flygvapenchefen föreslagit och att den redan befintliga
extra s ju k v å rd sb i t r ä d es t j än s t en vid F 1 omvandlas till extra ordinarie.

5. Jag kan icke nu tillstyrka de under denna punkt föreslagna lönegradsuppflyttningarna.

Övriga här föreslagna personalförändringar tillstyrker jag. Antalet furirsbeställningar,
utom för musikmanskap, under nästa budgetår upptager jag
emellertid, med hänsyn till att jag under föregående punkt förordat utbyte
av en för sjukvårdare avsedd furirsbeställning vid varje flygflottilj mot sjukvårdsbiträdestjänst,
till (1050—19=) 1031. För genomförd organisation
beräknar jag i anslutning härtill antalet här avsedda furirsbeställningar till
(672 — 19=) 653.

6. Ehuru jag är medveten om de olägenheter ur befordringssynpunkt som
uppkommit genom att återbesättande av flygingenjörstjänst i 30 lönegraden
icke får ske, är jag alltjämt förhindrad tillstyrka förslaget om utbyte av vissa
tjänster i denna lönegrad mot högre tjänster.

Förslaget om att omvandla den befintliga extra driftingenjörstjänsten vid
F 2 till extra ordinarie tillstyrker jag.

Utan att taga ställning till personalbehovet vid fullt utbyggd organisation
tillstyrker jag de av flygvapenchefen för nästa budgetår föreslagna utökningarna
av antalet mästare och flygtekniker. En beställning som verkmästare
av 2. klassen bör såsom föreslagits indragas.

Med beaktande av direktiven för budgetarbetet kan jag icke nu föreslå
ändrad löneställning för fältmästarna vid flygvapnet.

7. Det under denna punkt redovisade förslaget kan jag tillstyrka.

8. Jag är icke beredd att nu tillstyrka förslaget om reglerad befordringsgång
för meteorologer. Jag vill härvidlag framhålla, att en viss förbättring av
denna personals löneförhållanden blir följden av bifall till vad chefen för
civildepartementet avser att i annat sammanhang föreslå beträffande flygtillägg
åt meteorologpersonal.

Övriga under denna punkt redovisade förslag kan jag icke heller för närvarande
tillstyrka.

9. Jag anser mig kunna förorda, att den vakanta ordinarie förrådsvaktmästartjänsten
vid F 2 överföres till flygvapnets centrala skolor. Därvid kan
en extra förrådsvaktmästartjänst vid skolorna indragas.

Övriga under denna punkt redovisade förslag är jag icke beredd tillstyrka.

10. Jag anser mig böra tillstyrka att i enlighet med civilförvaltningens förslag
ytterligare tre tjänster för biträden för skriv- och kontorsgöromål, varav
två vid F 2 och en vid flygvapnets centrala skolor, uppföras på personalförteckningen.

Såsom civilförvaltningen förordat böra vidare i enlighet med principerna
för reglerad befordringsgång tillkomma tillhopa 25 kontorsbiträdestjänster
i Ca 8 med i det föregående angiven fördelning i utbyte mot samma antal
biträdestjänster för skriv- och kontorsgöromål.

179

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

I avvaktan på organisationsundersökningar vid flygflottiljerna anser jag
mig icke kunna tillstyrka att nya tjänster för kanslibiträden nu inrättas vid
förbanden.

Jag är heller icke beredd att nu biträda förslagen om ändrad anställningsform
i övriga under denna punkt redovisade tjänster.

11. Jag anser mig böra tillstyrka, att de 17 extra tjänsterna för kasernföreståndare
från och med nästa budgetår omvandlas till extra ordinarie.

Det av flygvapenchefen ånyo framställda förslaget om lönegradsuppflyttning
av garageförmanstjänsten vid flygvapnets centrala skolor är jag icke
heller nu beredd biträda.

Beträffande frågan om särskilda arvoden till köksföreståndare vid flygvapnet
såsom ersättning för handhavande av proviantuppbörd delar jag organisationsnämndens
uppfattning och kan alltså icke tillstyrka, att dylika arvoden
få utgå.

Yad angår chefens för flygvapnet av civilförvaltningen understödda förslag
om att ompröva frågan om fördelningen på olika myndigheter av befintliga
stabsarvoden får jag erinra om att jag vid anmälan till propositionen 1950: 110
(s. 50) av arméns allmänna avlöningsanslag för innevarande budgetår, i anledning
av en av civilförvaltningen i äskandena för samma budgetår ifrågasatt
utredning om dylik omfördelning av tillgängliga stabs- och förvaltningsarvoden,
framhöll, att en dylik utredning enligt min mening knappast syntes
kunna leda till åsyftat resultat, då så gott som från alla håll, där dylika
arvoden disponerades, framförts krav på ytterligare arvoden. Då civilförvaltningen
nu likväl anser, att en omprövning av de nuvarande arvodenas fördelning
bör komma till stånd, vill jag föreslå, att ämbetsverket erhåller i uppdrag
att verkställa härför erforderlig utredning.

Vid behandlingen i det föregående av arméns motsvarande anslag har jag
tillstyrkt, att månadsarvodena till mobiliseringslottorna eller motsvarande
tjänstemän höjas från 250 kronor till 300 kronor.

Jag har icke funnit anledning till erinran mot de av civilförvaltningen
verkställda beräkningarna av kostnaderna under nästa budgetår för flygtilllägg
m. m., arvoden till deltidstjänstgörande militära och civilmilitära lärare,
vikarier för innehavare av i personalförteckning redovisade tjänster samt
civila lärare. Fördelningen av medel för anställande av lärare kommer att i
vanlig ordning prövas av Kungl. Maj:t.

Med beaktande av vad jag i det föregående anfört och med ledning av
belastningen på flygvapnets avlöningsanslag under förfluten del av innevarande
budgetår beräknar jag anslaget sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 31 000 000 (+ 3 800 000) kronor;

arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar 1050 000
(— 50 000) kronor;

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,
180 000 (+ 30 000) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 15 400 000 (— 700 000)
kronor;

rörligt tillägg 5 070 000 (+ 720 000) kronor;

pensionsmedel 700 000 kronor.

Anslaget bör alltså upptagas till 52 000 000 (+ 3 800 000) kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

a) fastställa de personalförteckningar för ordinarie tjänstemän
och för pensionerad personal i arvodesbefattningar vid
flygvapnet, vilka komma att till riksdagen i särskild ordning
överlämnas, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1951/52;

b) godkänna följande avlöningsstat för flygvapnets anslag
till avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 31000 000

2. Arvoden till pensionerad personal i arvodesbefattningar,
förslagsvis................................ 1 050 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis ............................ 180000

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis
................................................ 15 400 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis .......................... 5 070 000

Summa kronor 52 700 000

Särskilda uppbördsmedél:

Pensionsmedel, förslagsvis ............................ 700 000

Nettoutgift kronor 52 000 000

c) till Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för
budgetåret 1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 52000000 kronor.

[12.] Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel m. m.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ........................ 110 000 000 150 890 854

1950/51 ........................1180 000 000

1951/52 (förslag) .............. 255 000 000

1 Därav på tilläggsstat 45 000 000 kronor.

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

I årets statsverksproposition (Bil. 6, punkt 120) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t medgiva utläggande av beställningar
å flygmateriel m. in. inom en kostnadsram av 151 miljoner kronor,
dels ock till Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel m. m. för budgetåret
1951/52 anvisa ett reservationsanslag av 185 000 000 kronor. Jag anhåller att
nu få upptaga denna anslagsfråga till förnyad behandling.

I skrivelse den 28 september 1950 hade flygförvaltningen bland annat
hemställt om nytt beställningsbemyndigande för budgetåret 1950/51 — utöver
flygvapnets kostnadsram — om 24,7 miljoner kronor för anskaffning
av moderna nattjaktplan utöver det antal, som kunde anskaffas inom ramen
för tidigare lämnade bemyndiganden inom flygvapnets kostnadsram.

Vid anmälan av propositionen 1950:251 angående forcering av vissa
materielanskaffningar för försvaret m. m. tillstyrkte jag av flygförvaltningen
föreslagen anskaffning av dylika flygplan inom flygvapnets kostnadsram men
var däremot icke beredd förorda anskaffning av flygplan utöver kostnadsramen.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 227 uttalade statsutskottet, som
anslöt sig till det i propositionen framlagda förslaget om anskaffning av nattjaktplan,
att utskottet ansåge självfallet, att Kungl. Maj:t, icke minst med
tanke på den flygande personalens säkerhetskrav -— antalet haverier och därvid
inträffade dödsfall hade varit oroande många vid vår första nattjaktflottilj
— hade sin uppmärksamhet riktad på frågan rörande möjligheterna att
ytterligare komplettera beståndet av moderna och möjligast driftsäkra nattjaktplan.

Vid anmälan av statsverkspropositionen anförde jag att, därest en undersökning
skulle visa, att möjligheter förelåge att utöka anskaffningen av
natt jaktplan utöver vad som i nyssnämnda proposition förutsatts, min avsikt
vore att ånyo anmäla frågan om anskaffning av här avsedda flygplan. I
samband därmed finge även ånyo övervägas frågan om luftbevakningens
fortsatta modernisering.

Jag anhåller att nu ånyo få upptaga dessa frågor till behandling. I samband
därmed får jag anmäla, att flygförvaltningen i särskild skrivelse den
9 mars 1951 hemställt om ytterligare medel till anskaffning av ftygmateriel
m. m. för budgetåren 1950/51 och 1951/52.

Flygförvaltningen har i sistnämnda skrivelse anfört i huvudsak följande.

Med beaktande av vid ingången av budgetåret 1950/51 förefintlig reservation
stode under detta budgetår ett belopp av i runt tal 180,5 miljoner kronor
till förfogande för anskaffning av flygmateriel m. m. För budgetåret 1951/52
hade i statsverkspropositionen äskats ett reservationsanslag av 185 miljoner
kronor för samma ändamål.

Enligt numera verkställda beräkningar bedömdes betalningsutfallet för
ifrågavarande två budgetår till 212 miljoner kronor för budgetåret 1950/51
och 240 miljoner kronor för budgetåret 1951/52, en ökning alltså med 32
respektive 55 miljoner kronor i förhållande till anvisade och äskade anslag.
Vid beräkningarna hade icke tagits hänsyn till prisstegringar, som inträffat

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

eller komrne att inträffa efter den 1 februari 1951, och ej heller till merkostnader
i anledning av beslutad höjning av statstjänstemannens löner.

De ökade utgifterna vore i huvudsak att hänföra dels till den allmänna
stegringen i prisnivån som gjort sig särskilt gällande under hösten 1950 och
dels till vissa åtgärder av beredskapsnatur, som flygförvaltningen i syfte att
trygga materielförsörjningen tvingats att vidtaga under det senaste halvåret.

Av den angivna utgiftsökningen, 87 miljoner kronor, belöpte 55,7 miljoner
kronor på prisstegringar, 15,4 miljoner kronor på tidigare anskaffning av
nattjaktplan och 15,9 miljoner kronor på vissa andra främst av beredskapsskäl
betingade kostnader.

Flygförvaltningen har sålunda hemställt, att till anskaffning av flygmateriel
m. m. måtte anvisas 32 miljoner kronor å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1950/51 och, i stället för i statsverkspropositionen äskade 185
miljoner kronor, 240 miljoner kronor för budgetåret 1951/52. Flygförvaltningen
har tillika hemställt, att gällande kostnadsram för anskaffning av flygmateriel
m. m. för löpande sjuårsperiod måtte ökas med de angivna beloppen
för prisstegringar, tillhopa 55,7 miljoner kronor.

Ärendet är av den natur, att en fullständig redogörelse för detsamma icke
bör lämnas till statsrådsprotokollet. Ytterligare upplysningar torde få inhämtas
av de handlingar som komma att tillhandahållas riksdagens vederbörande
utskott.

Departementschefen.

Enligt numera föreliggande upplysningar synes det vara möjligt att,
därest anskaffning från utlandet av moderna nattjaktplan kan genomföras,
låta anskaffningen omfatta hela det antal flygplan, som erfordras för
omsättning av nattjaktflottiljens flygplansbestånd. Med hänsyn till betydelsen
av att ha nattjaktflottiljen i sin helhet utrustad med moderna flygplan
anser jag mig böra tillstyrka, att flygförvaltningen bemyndigas utlägga beställning
å — förutom det antal plan som förutsatts i 1950 års riksdags beslut
— det ytterligare antal plan som erfordras för flottiljen. Detta innebär, att
kostnadsramen för anskaffning av flygmateriel m. m., liksom ock flygförvaltningens
bemyndigande att utlägga beställningar, behöver utökas med i runt
tal 25 miljoner kronor. Utbetalningarna under budgetåret 1951/52 i anledning
av den utökade beställningen kunna beräknas till 10 miljoner kronor.

Den av 1948 års riksdag fastställda kostnadsramen för anskaffning av flygmateriel
in. m. innebar, att luftbevakningen jämte jaktstridsledning
skulle utbyggas och moderniseras inom allenast de ur luftförsvarssynpunkt
viktigaste delarna av vårt land. Enligt en inom flygledningen verkställd och
i 1950 års statsverksproposition (Bil. 6, punkt 117) berörd utredning skulle
eu fullständig utbyggnad av luftbevakningen kräva avsevärt högre kostnader.
Flygförvaltningen föreslog, med en viss begränsning av det totala programmet,
att ytterligare 30,8 miljoner kronor skulle beräknas för ändamålet. Enligt
beslut av 1950 års riksdag vid dess höstsession bär det ursprungliga programmet
tills vidare utökats med åtgärder för en beräknad kostnad av 8 miljoner
kronor.

183

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Med hänsyn till den stora vikt, som luftbevakningen numera måste tillmätas
såväl ur militär synpunkt som med hänsyn till civilförsvaret, anser jag
det nödvändigt att beslut nu fattas om genomförande av det av flygförvaltningen
framlagda förslaget i dess helhet. Detta innebär, att kostnadsramen
för anskaffning av flygmateriel m. m. ökas med (30,8 —• 8,o ==) 22,8 miljoner
kronor. Flygförvaltningen torde böra bemyndigas att under budgetåret
1951/52 utlägga beställningar för programmets genomförande inom ramen
för 8 miljoner kronor. De mot angivna beställningar svarande utgifterna
under budgetåret 1951/52 uppskattar jag till 5 miljoner kronor.

Enligt numera verkställd utredning beräknar flygförvaltningen, att belastningen
å betalningsanslaget till anskaffning av flygmateriel
m. m. under budgetåren 1950/51 och 1951/52 kommer att — oavsett i det föregående
berörda organisationsförstärkningar — med icke mindre än 87 miljoner
kronor överstiga vad som står till förfogande för budgetåret 1950/51
jämte det i årets statsverksproposition äskade anslaget för nästa budgetår.
Av merkostnaderna angivas 55,7 miljoner kronor belöpa på prisstegringar
medan återstoden i huvudsak föranledes av vissa av beredskapsskäl vidtagna
åtgärder. Det avsevärda belopp som beräknats för prisstegringar förklaras
delvis av att beräkningarna rörande kostnaderna för flygmaterielanskaffningen
i stort sett icke justerats sedan år 1948. Det har icke varit möjligt
att på den korta tid som stått till buds närmare granska de av flygförvaltningen
framlagda beräkningarna. Jag är därför icke beredd att nu föreslå,
att desamma skola föranleda uppräkning av flygvapnets kostnadsram.
Denna fråga torde böra upptagas till prövning i samband med behandlingen
av flygförvaltningens medelsäskanden för budgetåret 1952/53. Då det emellertid
icke bör riskeras, att den av statsmakterna beslutade flygmaterielanskaffningen
fördröjes av brist på betalningsmedel, anser jag mig böra tillstyrka,
att de av flygförvaltningen äskade beloppen nu anvisas. Jag beräknar således
för budgetåret 1950/51, utöver redan anvisade anslag, ytterligare 32 miljoner
kronor och för budgetåret 1951/52, utöver det i statsverkspropositionen
äskade anslaget, 55 miljoner kronor. Hos riksdagen äskat bemyndigande att
utlägga beställningar bör ökas med motsvarande belopp, tillhopa 87 miljoner
kronor. Jag återkommer i annat sammanhang till frågan om anvisande
av medel å tilläggsstat för nästa budgetår.

Sammanfattningsvis innebära de här framlagda förslagen,
att gällande kostnadsram för anskaffning av flygmateriel m. m., enligt årets
statsverksproposition 1 227,2 miljoner kronor, ökas med (25 + 22,8 =) 47,8
miljoner kronor;

att det bemyndigande att utlägga beställningar å flygmateriel m. m. inom
ramen för 151 miljoner kronor som äskats i statsverkspropositionen ökas med
(25 + 8 + 87 =) 120 miljoner kronor till i avrundat tal 270 miljoner kronor,
att å tilläggsstat IT till riksstaten för budgetåret 1950/51 anvisas ett
reservationsanslag av 32 miljoner kronor till anskaffning av flygmateriel
in. m.; samt

184

Kungl. Maj.ts proposition nr 110.

att reservationsanslaget till anskaffning av flygmateriel m. m. för budgetåret
1951/52 upptages till (185 + 10 + 5 + 55 =) 255 miljoner kronor.

Under åberopande av det anförda får jag i detta sammanhang hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte — med ändring av i statsverkspropositionen härutinnan
framlagda förslag — föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad i det föregående
anförts medgiva utläggande av beställningar å flygmateriel
m. m. inom en kostnadsram av 270 miljoner kronor;

b) till Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel m. m. för
budgetåret 1951/52 anvisa ett reservationsanslag av 255 000 000
kronor.

[13.] Försvarets forskningsanstalt: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ........................ 1330000 1 254198

1950/51 (statsliggaren s. 274) 1310 000
1951/52 (förslag) .............. 1 315 000

I årets statsverksproposition (Bil. 6, punkt 135) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets
forskningsanstalt: Avlöningar för budgetåret 1951/52 beräkna ett förslagsanslag
1 310 000 kronor.

Y rkande.

Försvarets forskningsanstalt (skr. 14/« 1950) har hemställt, att anslaget
höjes med 1 090 000 kronor.

Ökning

1. Personalförstärkningar m. m.

Kansliet.

Kamrerare Ca 27 — byrådirektör Ca 31 ................................. 1 356

Avdelning 1.

3 laboratorer Cp 9 ............................................................... 55 584

3 laboratorer Ce 31 ............................................................ 48 492

2 förste forskningsingenjörer Ce 29 ....................................... 29 616

1 förste forskningsläkare Ce 29 ............................................. 14 808

1 forskningsingenjör Ce 27 ................................................... 13 428

Forskningsassistent Ce 25 — forskningsingenjör Ce 27 ............... 684

Avdelning 2.

3 laboratorer Cp 9 ............................................................... 55 584

2 laboratorer Ce 31 ............................................................ 32 328

1 förste forskningsingenjör Ce 29 .......................................... 14 808

9 forskningsingenjörer Ce 27 ................................................ 120 852

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo. 185

Ökning

Avdelning 3.

4 laboratorer Cp 9 ............................................................ 74112

1 laborator Ce 31 ............................................................... 16164

5 förste forskningsingenjörer Ce 29 ....................................... 74 040

11 forskningsingenjörer Ce 27 ............................................. 147 708

2. Överflyttning av tjänster.

Ett antal tjänster i 24 och lägre lönegrader överflyttas från anslaget
till viss forskningsverksamhet ................................. 383 577

3. Omräkning.

Löneklassuppflyttningar m. m.............................................. 6 000

Avrundning ................................................... 859

Summa kronor 1 090 000

Motiv.

Allmänt.

I början av år 1949 utarbetade forskningsanstalten i samarbete med försvarsgrensförvaltningarna
en plan över verksamheten vid forskningsanstalten
i syfte att under budgetåren 1949/52 genomföra de forskningsuppgifter, som
från såväl försvarsgrensförvaltningarnas som forskningsanstaltens sida bedömdes
mest angelägna. Anstaltens medelsäskanden för budgetåret 1950/51,
som uppgingo till sammanlagt 10 735 000 kronor, grundade sig på denna treårsplan.
Statsmakterna ha emellertid med hänsyn till det statsfinansiella
läget ansett sig icke kunna öka medelsanvisningen till forskningsanstalten
för sistnämnda budgetår utan rekommenderat forskningsanstalten att i vidgad
omfattning lägga sin verksamhet på s. k. beställningsforskning, varvid
dock borde tillses, att verksamheten, såvitt möjligt, hölles inriktad på uppgifter
i forskningsanstaltens treårsprogram.

Forskningsanstalten framhåller, att anstalten under hudgetåret 1949/50
från olika myndigheter utverkat bidrag till kostnaderna för vissa forskningsuppgifter
och erhållit ersättning för utförda uppdrag med sammanlagt omkring
550 000 kronor. Inkomsterna under forskningsanslaget ha uppgått till
sammanlagt omkring 925 000 kronor, i vilket belopp jämväl ingår av aktiebolaget
Atomenergi erlagd engångsersättning i samband med reglerandet av
mellanhavandena mellan bolaget och forskningsanstalten. Trots detta icke
oväsentliga tillskott har forskningsanstalten på grund av bristande tillgång
på medel nödgats att under budgetåret 1949/50 nedskära och begränsa forsk
ningsverksamheten i förhållande till vad som planerats i förutnämnda treårsprogram.
Forskningsanstalten har också, till en del beroende på svårigheter
att med den nuvarande bristen på befattningar i högre lönegrader förvärva
tillräckligt många högkvalificerade forskare, tvingats frånsäga sig upp
gifter, vilka försvarsgrensförvaltningarna uttryckt önskemål om att anstalten
skulle lösa.

Detta förhållande har synts styrelsen oroande, med tanke på det positiva

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

intresse för treårsplanens genomförande, som vid dess uppsättande och senare
visats såväl från försvarsgrenarna som från annat håll. I betraktande
härav har forskningsanstalten under år 1950 i samråd med försvarsgrensförvaltningarna
företagit en översyn av förenämnda treårsplan i syfte att utröna,
huruvida någon del av de i planen upptagna arbetsuppgifterna skulle
kunna slopas. Det har därvid visat sig angeläget att om möjligt bearbeta
samtliga i treårsprogrammet upptagna problem. Från försvarsgrensförvaltningarnas
sida ha därjämte uttalats önskemål om att forskningsanstalten
skulle till behandling upptaga jämväl ett antal nya utanför treårsprogrammet
fallande frågor, vilkas lösande vore av stor betydelse för vårt lands
försvar.

Under innevarande och kommande budgetår torde icke någon förbättring
i fråga om försvarsgrenarnas möjligheter att understödja forskningsarbetet
kunna påräknas. Även bortsett härifrån framstår denna finansieringsmetod
för forskningsanstalten som olämplig, främst därigenom, att det icke är möjligt
att engagera kvalificerad personal för uppbyggandet av effektiva forskningsgrupper
enbart med stöd av bidrag, som beviljas från år till år av försvarsgrenarna
och äro avhängiga av respektive försvarsgrens tillfälliga ekonomiska
resurser. Med hänsyn till att det för landets försvar är angeläget att
de i treårsprogrammet upptagna frågorna snarast möjligt bringas till sin lösning
finner forskningsanstalten det oavvisligt att ur de synpunkter anstalten
har att företräda yrka på att den för treårsperioden 1949—1952 beräknade
utbyggnaden av organisationen i så gott som full utsträckning kommer till
stånd under budgetåret 1951/52.

1. Personalförstärkningar m. m.

Förslagen innebära till stora delar upprepningar av förslag i forskningsanstaltens
medelsäskanden för tidigare budgetår. Beträffande av forskningsanstalten
åberopade motiv för de för budgetåret 1951/52 föreslagna personalförstärkningarna
m. m. må här upptagas följande.

Kansliet. Kamreraren åligger att leda arbetet inom kansliet och tjänstgöra
såsom personalchef. Med hänsyn till de med tjänsten förenade arbetsuppgifterna
anses denna böra uppflyttas till 31 lönegraden med tjänstebenämningen
byrådirektör. Till stöd för löncgradsuppflyttningen åberopas
vidare jämförelse med liknande befattningar vid andra statliga myndigheter.

Avdelning 1. För forskningar vid anstalten rörande organisk och oorganisk
kemi ha hittills anlitats vid andra vetenskapliga institutioner anställda
experter. Det anses emellertid nödvändigt att forskningsanstalten beredes
möjlighet att förvärva inom nämnda områden högt kvalificerade forskare, vilka
odelat kunna ägna tid och arbete åt anstalten. För ändamålet föreslås, att
två laboratorstjänster i Cp 9 inrättas. — Med hänsyn till den omfattning avdelningen
numera erhållit erfordras ett organ, som biträder avdelningschefen
med planering av forskningsarbetet i stort och samtidigt sammanhåller alla
uppgifter om detaljplaneringen och arbetets fortgång inom de olika uppdrags
grupp erna. En dylik forskningsutrednings- och planeringsgrupp måste

187

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

intimt samarbeta med motsvarande organ inom militära staber och förvaltningar
samt andra institutioner och industrier. I betraktande av de mycket
höga krav, som måste ställas på innehavaren av befattningen som chef för
denna grupp, anses befattningen böra placeras i Cp 9.

Med hänsyn till arbetets kvalitet och omfattning anses cheferna för respektive
sektionen för rök- och pyroteknisk forskning (nu Ce 29), sektionen
för gasmasker och kontroll av gasskyddsmateriel (nu Ce 29) samt sektionen
för raketforskning (nu arvode motsvarande Ce 29 från forskningsanslaget)
böra erhålla ställning som laboratorer i Ce 31. De båda härigenom frigjorda
tjänsterna i Ce 29 anses böra bibehållas för raketforskning, varigenom skulle
möjliggöras för anstalten att för denna forskning under längre tid behålla
civilingenjörer och annan personal med högre utbildning.

För tillgodoseende av personalbehovet för raketforskning anses därjämte
en tjänst för förste forskningsingenjör i Ce 29 och en tjänst för forskningsingenjör
i Ce 27 erforderliga.

För intensifiering av explosivämnesforskningen erfordras en förste forskningsingenjör
i Ce 29.

För den försvarsmedicinska forskningen erfordras en förste forskningsläkare.
Med hänsyn till svårigheterna att för ändamålet erhålla lämplig personal
anses tjänsten icke böra placeras lägre än i 29 lönegraden.

Som chef för det nyuppförda köldlaboratoriet tjänstgör för närvarande
en forskningsassistent i Ce 25. De med tjänsten förenade arbetsuppgifterna
anses motivera en löneställning såsom forskningsingenjör i Ce 27.

Avdelning 2. Tjänsten som chef för instrumentsektionen (nu i Ce 31) anses,
med hänsyn till de stora krav som i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende
måste ställas på innehavaren av tjänsten, böra hänföras till Cp 9. Den
nuvarande tjänsten i Ce 31 anses erforderlig för annat ändamål inom anstalten
och föreslås därför få bibehållas. — I likhet med vad gäller första avdelningen
anses det oundgängligen nödvändigt att för andra avdelningen tillskapa
ett organ, som kan vara avdelningschefen behjälpligt med planeringen
och sammanhållandet av forskningsarbetet ävensom med överförandet av
vid avdelningen vunna forskningsresultat till olika militära myndigheter
m. m. Med hänsyn till de maktpåliggande arbetsuppgifterna anses chefen för
denna grupp icke böra placeras lägre än i Cp 9. —- För att möjliggöra för
forskningsanstalten att såsom chef för matematiska sektionen förvärva en
framstående kapacitet anses ofrånkomligt att för ändamålet inrättas en tjänst
i Cp 9. Här ifrågavarande tjänst har tidigare varit hänförd till Ce 31. Sedan
det emellertid icke visat sig möjligt att med denna löneställning förvärva eu
tillräckligt dugande matematiker har tjänsten måst tagas i anspråk för annat
ändamål inom forskningsanstalten.

För maskerings- och fysikalisk sprängämnesforskning anses två tjänster
för laboratorer i Ce 31 böra inrättas.

Vid bifall till anstaltens sålunda angivna förslag beträffande andra avdelningen
komma, på sätt närmare framgår av forskningsanstaltens föronämnda

188

Kungl. Maj-.ts proposition nr 110.

skrivelse, tre tjänster i Ce 29 att frigöras. Dessa tjänster anses, med hänsyn
till de relativt dåliga befordringsmöjligheterna vid forskningsanstalten,
alltjämt böra bibehållas.

Behov anses vidare föreligga av ytterligare en förste forskningsingenjör i
Ce 29 för krutraketforskning.

Till stöd för att inrätta ytterligare tjänster för forskningsingenjör i Ce 27
åberopas, att härigenom skulle möjliggöras för anstalten att under längre tid
få behålla kvalificerad personal med högskoleutbildning.

Avdelning 3. I likhet med vad som föreslagits beträffande första och
andra avdelningarna anses det nödvändigt att för chefen för forsknings-, utrednings-
och planeringsgruppen inrätta en tjänst i Cp 9. — En radioteknisk
grundforskningsgrupp har bildats genom sammanslagning av vissa sektioner.
Chefen för denna grupp (nu Ce 31) kommer därigenom att sammanhålla
större delen av avdelningens grundforskningsbetonade arbete och bör
därför uppflyttas till Cp 9. — Med hänsyn till det synnerligen omfattande
och krävande arbetet inom styrnings- och räknemaskingruppen anses chefen
för gruppen (nu Ce 31) icke böra placeras lägre än Cp 9. — Det anses nödvändigt
att ledningen av arbetet inom radiokommunikations- och elektroakustikgruppen
handhaves av en mycket kvalificerad forskare. Därest forskningsanstalten
skall kunna under längre tid behålla en dylik forskare bör
för ifrågavarande tjänst lägre lönegradsplacering än Cp 9 icke ifrågakomma.

— Vid genomförande av nu framlagt förslag skulle två tjänster i Ce 31 bortfalla.
Dessa föreslås emellertid såsom erforderliga för andra ändamål inom
anstalten få bibehållas.

Med hänsyn till de stora krav i fråga om såväl tekniska som praktiska kunskaper,
som måste ställas på chefen för antennforskningen, föreslås att för
denne befattningshavare inrättas en laboratorstjänst i Ce 31.

Förslagen om att inrätta ett antal tjänster för förste forskningsingenjör i
Ce 29 och forskningsingenjör i Ce 27 ha framlagts för att tillgodose det synnerligen
stora behovet av befordringstjänster samt för att möjliggöra för anstalten
att under längre tid behålla civilingenjörer och annan personal med
högre utbildning.

2. För närvarande avlönas ett antal extra ordinarie tjänster från anslaget
till viss forskningsverksamhet. Dessa tjänster anses böra i största möjliga
utsträckning avlönas från forskningsanstaltens avlöningsanslag. På grund
härav föreslås, att ett antal tjänster — huvudsakligen för personal med ex
peditions- och kontorsarbete samt i viss mindre utsträckning även sådana
rent tekniska tjänster, varav ett stadigvarande behov kommer att föreligga

— överföras från forskningsanslaget till avlöningsanslaget.

I övrigt har forskningsanstalten beträffande anstaltens personal hemställt,
dels att en tjänst för revisor i Ca 24 måtte inrättas i utbyte mot en
dylik tjänst i Ce 24 enligt reglerad befordringsgång för amanuenser, dels och
att en tjänst för kansliskrivare i Ce 15 måtte utbytas mot kassör i Ca 15
(1950:1, bil. 6, s. 157).

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.

189

Departementschefen.

Försvarets forskningsanstalt har nu varit i verksamhet i sex år. Under
denna tid har anstalten successivt utökats till en omfattning, som avsevärt
överstiger vad som planerades vid anstaltens inrättande. Utvecklingen har
såvitt avser personalorganisationen väsentligen omfattat forskare och teknisk
personal i övrigt, medan däremot anstaltens ledning och administrativa organ
förblivit i stort sett oförändrade. En översyn av anstaltsledningens organisation
har därför befunnits påkallad. Med hänsyn bland annat härtill har jag
enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 oktober 1950 tillkallat en utredningsman
för att verkställa utredning rörande den centrala ledningen av
forskningsanstalten och dess avdelningar ävensom att i samband därmed ägna
uppmärksamhet åt frågan om de olika befattningshavarnas tjänsteåligganden.
Utredningsarbetet beräknas bli avslutat under år 1951.

I avvaktan på resultatet av utredningen kan jag icke tillstyrka någon förändring
beträffande kansliets personalorganisation. Ehuru jag är väl medveten
om behovet av att antalet befattningar vid anstaltens forskningsavdelningar,
främst i de högre lönegraderna, utökas, är jag i nuvarande statsfinansiella
läge likaledes förhindrad att föreslå någon dylik förstärkning av
anstaltens fasta organisation. Jag räknar alltså med oförändrad personalorganisation
såvitt avser anstaltens avlöningsanslag. Någon överflyttning av per-,
sonalkostnader från forskningsanslaget till avlöningsanslaget kan jag alltjämt
icke tillstyrka.

Med den ståndpunkt jag här intagit kan jag icke tillstyrka annan höjning
av avlöningsanslaget än den som föranledes av löneklassuppflyttningar m. m.
Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal bör i anledning
härav uppräknas med 6 000 kronor till 929 000 kronor. Anslagsposten
till rörligt tillägg torde för erhållande av en jämn anslagssumma böra minskas
med 1 000 kronor till 136 100 kronor. Övriga poster upptager jag till oförändrade
belopp.

I enlighet härmed upptager jag avlöningsanslaget till (1310 000 + 6 000 —
1 000 =) 1 315 000 kronor, innebärande en anslagshöjning om 5 000 kronor.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

a) fastställa följande avlöningsstat för försvarets forskningsanstalt,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ... 233 000

2. Arvode till pensionerad personal i arvodesbefatt ning,

förslagsvis ................................................ 9 100

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t ................................................... 13 300

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ......... 929 000

5. Itörligt tillägg, förslagsvis ................................. 136100

Summa kronor 1 320 500

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

Särskilda upphör dsmeåel:

Pensionsmedel, förslagsvis .................................... 5 500

Nettoutgift kronor 1 315 000

b) till Försvarets forskningsanstalt: Avlöningar för budgetåret
1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 1 315 000 kronor.

[14.] Försvarets forskningsanstalt: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1949/50 .......................... 195 000 226 653

1950/51 (statsliggaren s. 275) .. 215 000
1951/52 (förslag) ................ 235 000

I årets statsverksproposition (Bil. 6, punkt 135) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets
forskningsanstalt: Omkostnader för budgetåret 1951/52 beräkna ett förslagsanslag
av 235 000 kronor.

Yrkande.

Försvarets forskningsanstalt bär hemställt, att anslaget höjes med 65 000

kronor.
	Ökning
1. Sjukvård..................................................	................ 10 000
2. Beseersättningar ........................................	................ 10 000
3. Expenser.
Bränsle, vatten och elektrisk ström ................	................ 10 000
Övriga expenser ......................................	................ 35 000
	65 000

Motiv.

1. Belastningen på anslagsposten uppgick under budgetåret 1949/50 till i
runt tal 28 500 kronor mot för innevarande budgetår beräknade 15 000 kronor.
Med hänsyn härtill ävensom till utbyggnaden av anstaltens organisation
beräknas anslagsposten till 25 000 kronor.

2. Kungl. Maj:t har medgivit, att resekostnaderna för personal, avlönad
från anslaget till viss forskningsverksamhet, må bestridas från samma anslag.
Den nu gjorda beräkningen av medelsbehovet till reseersättningar m. m.,
40 000 kronor, grundas på förutsättningen, att så får ske jämväl i fortsättningen.

3. Belastningen på delposten till bränsle, vatten och elektrisk ström uppgick
under budgetåret 1949/50 till i runt tal 70 000 kronor mot för innevarande
budgetår beräknade 55000 kronor. Med hänsyn härtill föreslås delposten
höjd till 65 000 kronor. — Beträffande delposten till övriga expenser
framhålles att möjlighet bör förefinnas att i erforderlig utsträckning tillgodose
sådana utgiftsändamål, som kunna verka främjande på verksamheten
och bidraga till att göra denna framgångsrik. Med utgångspunkt härifrån
och på grundval av företagna undersökningar rörande kostnaderna för ifrågavarande
expenser under budgetåret 1949/50 beräknas delposten till 150 000

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo. 191

kronor, huvudsakligen avseende skrivmateriel o. d. samt inköp och underhåll
av inventarier.

Departementschefen.

Jag kan icke tillstyrka, att anslaget uppräknas med större belopp än 20 000
kronor, och hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets forskningsanstalt: Omkostnader för budgetåret
1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 235 000 kronor.

[15.] Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ............................ 5 000 000 5195 044

1950/51 (statsliggaren s. 275)____ 5 400000

1951/52 (förslag) .................. 5 900 000

I årets statsverksproposition (Bil. 6, punkt 135) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets
forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet för budgetåret 1951/52 beräkna
ett reservationsanslag av 5 900 000 kronor.

Försvarets forskningsanstalt har — under framhållande att kostnaderna
för forskningsverksamheten för nästa budgetår beräknas till 8 810 000 kronor
men att anslaget syntes kunna gottskrivas inkomster å 1 010 000 kronor —
hemställt, att anslaget höjes med 2 400 000 kronor varjämte liksom för
innevarande budgetår hemställts om bemyndigande att utlägga beställningar
på materiel för forskningsverksamhet intill ett belopp av 1 500 000 kronor
utöver anvisade anslagsmedel. Börande den närmare innebörden av förslaget
torde få hänvisas till de handlingar som komma att tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

I skrivelse den 21 december 1950 har Jcrigsmaterielverket efter samråd med
forskningsanstalten hemställt om ett anslag för budgetåret 1951/52 av 700 000
kronor för utveckling och tillverkning inom landet av främst elektronrör.
Ämbetsverket har i samband därmed erinrat om att i forskningsanstaltens
anslag till viss forskningsverksamhet för budgetåret 1950/51 inräknats ett
belopp av 400 000 kronor för utveckling och tillverkning inom landet av elektronrör
och andra teletekniska detaljer. Detta belopp hade förutsatts skola
förslå endast under ett halvt budgetår. Medelsbehovet för helt budgetår
beräknades således till 800 000 kronor, varav cirka 700 000 kronor för elektronrör
och cirka 100 000 kronor för andra teletekniska detaljer. Arbeten inom
denna kostnadsram påginge vid svenska företag enligt av krigsmaterielverket
i samråd med forskningsanstalten, på grundval av ett med företagen uppgjort
ramavtal, lämnade uppdrag. Svårigheterna att importera främst detaljer men
även specialrör och vanliga rör ökades snabbt. Med hänsyn till att medelsbehovet
för anskaffning av detaljer ännu ej vore fullt klarlagt ansåge krigsmaterielverket
sig böra nu endast äska medel, avsedda främst för elektronrör.
Ämbetsverket avsågc att så snart tillräckligt underlag framkommit efter den

192 Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

utredning därom, som påginge inom försvaret, återkomma till frågan om
medel för detaljerna.

Vidare har forskningsanstalten i skrivelse den 28 december 1950 hemställt,
att för uppgörande av evakueringsplan för forskningsanstalten 160 000 kronor
måtte anvisas.

Departementschefen.

Det är mig icke möjligt att i nuvarande statsfinansiella läge tillstyrka
högre anslag till viss forskningsverksamhet än 5 900 000 kronor, innebärande
en anslagshöjning om 500 000 kronor. Jag förutsätter, att inom ramen för
detta belopp skola bestridas erforderliga kostnader för utveckling och tillverkning
inom landet av elektronrör, i den mån icke andra medel stå till förfogande
därför. Någon särskild medelsanvisning för att förbereda anstaltens
evakuering kan jag icke heller tillstyrka. Liksom för innevarande budgetår
bör utverkas riksdagens bemyndigande att medgiva utläggande av materielbeställningar
intill ett belopp av 1 500 000 kronor utöver anvisade medel.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) till Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet
för budgetåret 1951/52 anvisa ett reservationsanslag av 5 900 000
kronor;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva att därutöver beställningar
på materiel för försvarets forskningsanstalts verksamhet
må utläggas inom en kostnadsram av 1 500 000 kronor.

[16.] Försvarets forskningsanstalt: Engångsanskaffning av viss utrustning.

Anslag Nettoutgift

1949/50 .......................... 240 000 251309

1950/51 (statsliggaren s. 275) .. 250 000
1951/52 (förslag) ................ 245 000

I årets statsverksproposition (Bil. 6, punkt 135) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Försvarets
forskningsanstalt: Engångsanskaffning av viss utrustning för budgetåret
1951/52 beräkna ett reservationsanslag av 250 000 kronor.

Försvarets forskningsanstalt har hemställt, att anslaget höjes med 270 000
kronor för utrustning av nytillkommande lokaler för anstalten. I annat
sammanhang föreslår jag en väsentlig begränsning av det byggnadsprogram
som framlagts av forskningsanstalten. Med beaktande härav föreslår jag,
att förevarande anslag uppföres med ett belopp av 245 000 kronor, innebärande
en anslagsminskning om 5 000 kronor, och hemställer alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Försvarets forskningsanstalt: Engångsanskaffning av
viss utrustning för budgetåret 1951/52 anvisa ett reservationsanslag
av 245 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

193

Sammanställning

över de i det föregående äskade anslagen ävensom de anslag under riksstatens
fjärde huvudtitel, om vilka slutliga äskanden framlagts i de i annat sammanhang
anmälda propositionerna nr 88 och 108.

Anslag	I statsverks-propositionen upptaget belopp	Slutligt äskat \| belopp
Fortifikationsförvaltningen: Avlöningar................	1 470 000	1 470 000
Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl............. Armén: Ersättning till försvarets fastighetsfond:	119 000 000	122 000 000
Arméns delfond ....................................	21 000 000	20 707 000
Armén: Vissa repetitionsövningar m. m...............	—	53 000 000
Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl........... Marinen: Ersättning till försvarets fastighetsfond:	47 800 000	47 800 000
Marinens delfond....................................	8 000 000	7 587 000
Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl.........	50 000 000	52 000 000
Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel m. m......... Flygvapnet: Ersättning till försvarets fastighetsfond:	185 000 000	255 000 000
Flygvapnets delfond ................................	14 000 000	14 072 000
Försvarets forskningsanstalt: Avlöningar ..............	1310 000	1315000
Försvarets forskningsanstalt: Omkostnader ............	235 000	235 000
Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet Försvarets forskningsanstalt: Engångsanskaffning av viss	5 900 000	5900 000 1
utrustning........................................... Ersättning till försvarets fastighetsfond: Befästningars	250 000	245 000
delfond ............................................	10000 000	10 625 000
Summa anslagsökning	127 991000

Enligt årets statsverksproposition (Bil. 6, s. 232) skulle fjärde huvudtitelns
slutsumma för budgetåret 1951/52 vid bifall till vad däri föreslagits uppgå
till 1 051 585 300 kronor. Vid bifall till de bär angivna förslagen skulle slutsumman
ökas med 127 991 000 kronor till 1 179 576 300 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt förordnar
Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Broberg.

13—»SS»'' Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 110.

Kungl. May.ts proposition nr 110.

l‘J4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

1. Koncentrering av utbildningsverksamheten inom vissa av arméns truppslag
m. in............................................................. 2

Departementschefen...................................................... 14

2. Rationaliseringsverksamhet i övrigt inom försvaret ...................... 20

3. Flottans underofficerare.................................................... 22

Departementschefen .................................................... 41

4. Personalorganisationen vid de fasta maskinanläggningarna vid lägre förband
inom försvaret m. m................................................. 44

Departementschefen ................................................... 47

5. Reservofficerare i flygförartjänst .......................................... 50

Departementschefen...................................................... 53

6. Musikorganisationen inom försvaret ...................................... 54

7. Arméns remontinköp ...................................................... 55

8. Fortifikationsförvaltningen: Avlöningar.................................... 58

9. Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl............................. 64

Departementschefen ............. 105

10. Marinen: Avlöningar till aktiv personal m. fl............................. 116

Departementschefen .................................................... 137

11. Flygvapnet: Avlöningar till aktiv personal m. fl......................... 143

Departementschefen .................................................... 176

12. Flygvapnet: Anskaffning av flygmateriel m. m........................... 180

Departementschefen...................................................... 182

13. Försvarets forskningsanstalt: Avlöningar.................................. 184

Departementschefen...................................................... 189

14. Försvarets forskningsanstalt: Omkostnader................................ 190

15. Försvarets forskningsanstalt: Viss forskningsverksamhet ................ 191

16. Försvarets forskningsanstalt: Engångsanskaffning av viss utrustning.... 192

Sammanställning................................................................ 193

Stockholm 1951. K. L. Beckman» Boktryckeri.