Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1965

Proposition 1965:174 - höst

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1965

1

Nr 174

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till
politiska partier; given Stockholms slott den 5 november
1965.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att politiskt parti, som är representerat i riksdagen
och fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar
och bland allmänheten, skall få statsbidrag. För statsbidrag skall
ytterligare fordras att partiet i det senaste andrakammarvalet fått minst ett
mandat och minst två procent av de i hela riket avgivna giltiga rösterna.
Bidrag skall enligt förslaget utgå till varje bidragsberätligat parti med 60 000
kr. per riksdagsmandat och år. Bidragen skall inte vara förknippade med
några villkor eller någon kontroll beträffande användningen.

Det nya bidragssystemet skall tillämpas fr. o. m. kalenderåret 1966. Kostnaderna
för detta år beräknas till ungefär 23 milj. kr. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll ISC5. 1 samt. Nr 174

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1965

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,
i statsrådet på Stockholms slott den 5 november
1965.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden Sträng, Lange, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Palme,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Gustafsson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om statsbidrag till politiska
partier och anför.

Frågor om statligt stöd till politisk verksamhet har under senare år aktualiserats
i olika sammanhang. År 1964 ändrades statsbidragssystemet för ungdomsorganisationer
så att de demokratiska partiernas ungdomsorganisationer
numera får statsbidrag som de kan använda efter gottfinnande. Samma
år infördes i vallagstiftningen bestämmelser om ersättning av statsmedel till
partier med representation i riksdagen för valsedelskostnader vid allmänna
val av rikskaraktär. I motioner till årets riksdag har framförts yrkanden
som siktar till att väsentligt utvidga statens ekonomiska stöd till politisk
verksamhet både i och utanför riksdagen.

Pressutredningen1, som tillkallades på hösten 1963 för att undersöka tidningspressens
utveckling under efterkrigstiden och dess nuvarande situation,
redovisade i mars 1965 resultatet av sitt arbete i betänkandet Dagstidningarnas
ekonomiska villkor (SOU 1965: 22). Utredningen föreslår ett statligt
presstöd i den formen att bidrag tillcjelas de i riksdagen representerade
politiska partierna för att användas till stöd åt tidningar. Syftet med pressstödet
är enligt utredningen att garantera fortsatt konkurrens på tidningsmarknaden
och säkerställa en fri och mångsidig samhällsdebatt genom
pressen.

Betänkandet har remissbehandlats. Yttranden bär inkommit från hovrätten
över Skåne och Blekinge, statskontoret, ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor,
poststyrelsen, Svenska tidningsutgivareföreningen, Publicistklubben,
Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska
arbetsgivareföreningen, Svenska journalistförbundet, Folkpartiets ungdomsförbund
och Sveriges konservativa studentförbund.

1 Landshövdingen Ingvar Lindell, ordförande, direktören Gustaf Ander samt riksdagsledamöterna
John A. Ericsson, Nils G. Hansson och Birger Lundström.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1965

Remissinstanserna har tagit upp ett flertal problem av principiell innebörd.
I anslutning till ett särskilt yttrande av en ledamot av pressutredningen
har från ett par håll framförts tanken att man i stället för det av pressutredningen
föreslagna systemet skulle införa ett allmänt partistöd till politiska
partiers opinionsbildande verksamhet.

Nuvarande förhållanden

Staten ger för närvarande inte några bidrag till de politiska partiernas allmänna
opinionsbildande verksamhet. Däremot har riksdagen under efterkrigstiden
i samband med folkomröstningar anslagit medel till enskild upplysningsverksamhet
genom propagandakommittéer. Inför 1955 års folkomröstning
i högertrafikfrågan anvisades 2 milj. kr. och inför 1957 års folkomröstning
i pensionsfrågan 6 milj. kr. för sådana ändamål.

De demokratiska partiernas ungdomsorganisationer åtnjuter statsbidrag
för sin allmänna verksamhet enligt kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 519) om
statsbidrag till vissa ungdomsorganisationers centrala verksamhet. Statsbidrag
kan enligt kungörelsen utgå endast till organisation, som 1) är uppbyggd
och fungerar enligt vedertagna demokratiska principer samt öppet tar
ställning för demokratin, 2) bedriver en till kamratskap fostrande verksamhet
och 3) har minst 3 006 medlemmar i åldern 1225 år. Bidragets storlek
beror bl. a. på antalet medlemmar och antalet lokalavdelningar inom organisationen.
Bidragsberättigad organisation är skyldig att avlämna verksamhetsberättelse
till skolöverstyrelsen, som även i övrigt utövar en viss kontroll.
Någon kontroll beträffande medlens användning förekommer dock inte.
Ingenting hindrar enligt kungörelsen en politisk ungdomsorganisation som
åtnjuter statsbidrag att utnyttja bidraget exempelvis för upplysning och politisk
propaganda.

För budgetåret 1965/66 har anslagits sammanlagt 3 666 000 kr. till 41 ungdomsorganisationer
av olika slag. De demokratiska partiernas ungdomsorganisationer
har fått: Högerns ungdomsförbund 105 000 kr., Centerns ungdomsförbund
220 000 kr., Folkpartiets ungdomsförbund 85 000 kr. och Sveriges
socialdemokratiska ungdomsförbund 200 000 kr.

Vallagstiftningen räknar med att väljarna vid både riksdagsval och kommunalval
skall kunna förfärdiga egna valsedlar, och när val förrättas skall
i vallokalerna finnas tillgängliga blanketter för delta ändamål. I praktiken
använder sig emellertid väljarna så gott som uteslutande av de färdigtryckta
valsedlar som de politiska partierna brukar tillhandahålla såsom en serviceåtgärd
och som ett led i sill propaganda.

Enligt 97 § lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till riksdagen,
60 a § kommunala vallagen den 6 juni 1930 (nr 253) samt kungörelsen den

lf liihang till riksdagens protokoll 1965. i samt. Nr 174

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 774 år 1965

21 maj 1964 (nr 395) om gottgörelse för kostnader för valsedlar är partier,
som är representerade i riksdagen, berättigade till ersättning av statsmedel
för sina kostnader för framställning däremot inte för distribution av
valsedlar vid andrakammarval, landstingsmannaval och val till stadsfullmäktige
i städer som inte deltar i landsting. I princip ersätts de verkliga
kostnaderna. Ersättningen är emellertid maximerad till sex kronor per 1 000
valsedlar, och den får inte heller avse fler valsedlar än som motsvarar fem
gånger sammanlagda antalet vid valet röstberättigade.

1 anslutning till 1964 års andrakammarval fick partierna gottgörelse för
valsedelskostnader med följande belopp: högerpartiet 138 853: 60 kr., centerpartiet
134 262:68 kr., folkpartiet 123 073:28 kr., socialdemokratiska partiet
152 860: 74 kr. samt kommunistiska partiet 86 772 kr.

Förslaget till presstöd genom partiernas förmedling

Pressutredningen har föreslagit ett statligt presstöd på 25 milj. kr. per
år som skall förmedlas till tidningarna av de politiska partierna. Bidragsmottagare
skall vara de politiska partierna. Såsom villkor för att ett parti skall
få bidrag för pressändamål skall enligt förslaget gälla att partiet är representerat
i riksdagen och har erhållit mandat i två på varandra följande
andrakammarval.

Beräkningen av bidragens storlek har föreslagits skola ske med utgångspunkt
i partiernas genomsnittliga röstandel vid de två senaste ordinarie
andrakammarvalen. Bidragsbeloppen skall alltså stå i relation till partiernas
styrka hos välj aropinionen. Samtidigt har utredningen genom föreskrifter
om en genomsnittsberäkning baserad på utfallet i två val velat förebygga att
tillfälliga förskjutningar i röstetalen påverkar partiernas ekonomiska resurser
för opinionsbildning.

Enligt förslaget skall bidragen förvaltas av partiägda tidningsstiftelser
eller andra liknande, juridiskt fristående organ. Fondering av bidrag hos
förvaltningsorganen skall vara tillåten inom vissa angivna gränser.

Beträffande användningen av bidragsmedlen har utredningen i övrigt
inte tänkt sig någon annan inskränkning i partiernas eller förvaltningsorganens
dispositionsrätt än att bidragen får användas endast till att bistå
utgivare av tryckt periodisk skrift som utkommer med minst fyra nummer
per kalenderår.

Den enda kontroll som skall förekomma inom systemets ram är enligt förslaget
en årlig revision av två auktoriserade revisorer, varav den ene skall utses
av bidragsmyndigheten och den andre av vederbörande parti.

Pressutredningens förslag bör ses mot bakgrunden av de undersökningar
som utredningen gjort beträffande bl. a. strukturförändringarna inom den
svenska dagspressen under efterkrigstiden. Strukturutvecklingen har enligt

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 174 år 1965

utredningen lett till en kraftig begränsning av konkurrensen på tidningsmarknaden.
Utredningen tror inte att det i längden är möjligt att utan samhälleliga
stödåtgärder bevara den konkurrens mellan ett stort antal tidningsföretag,
som är en nödvändig förutsättning för en allsidig nyhetsförmedling
och differentierad åsiktsbildning. Direkta bidrag till tidningar i
konkurrensmässigt underläge är, efter vad utredningen funnit, den enda effektiva
formen för ett samhälleligt presstöd. En sådan bidragsgivning kan
emellertid av naturliga skäl inte anförtros ett statligt organ. De politiska
partierna bör enligt utredningen inskjutas som ett mellanled mellan staten
och de stödbehövande tidningarna. Härigenom kan de känsliga avgörandena
beträffande bidragsmedlens placering i enskilda tidningsföretag överflyttas
från staten till partierna.

I ett särskilt yttrande har en av utredningens ledamöter1 samtidigt
som han understrukit att han delar majoritetens uppfattning om behovet av
ett samhälleligt stöd till tidningar med partierna som förmedlingsorgan
uttalat, att det vid den fortsatta behandlingen av pressutredningens förslag
bör allvarligt övervägas att utvidga stödet till att avse även annan opinionsbildande
verksamhet än tidningsverksamhet.

Två ledamöter2 har i en gemensam reservation avstyrkt majoritetsförslaget.
De anser bidragssystemet både principiellt förkastligt och praktiskt
otjänligt eller rentav skadligt.

Remissinstanserna har vid sin granskning av pressutredningens betänkande
tagit upp en rad frågor av stor räckvidd till behandling. Det är en så
gott som enhällig uppfattning bland dem som yttrat sig att ett samhälleligt
stöd till dagspressen är behövligt och önskvärt. Beträffande principerna för
ett presstöd och stödets tekniska utformning går emellertid meningarna
isär. Många anser att det behövs ytterligare utredning.

Ett par av remissinstanserna har gått in på frågan om lämpligheten av
att införa ett allmänt partistöd i stället för ett presstöd. Bl. a. LO och TCO
förordar ett allmänt partistöd. I yttrandet från LO motiveras denna ståndpunkt
på följande sätt.

Då olika politiska partier har skilda behov av stöd för sin upplysningsverksamhet,
skulle ett anslag direkt till partierna uppfattas såsom mera
»rättvist» och mera rationellt ur de synpunkter dessa har att företräda.
Därtill kommer att den allmänna opinionen på senare år stadgats i den
uppfattningen, att stöd till politiska partier och politisk upplysningsverksamhet
i allmänhet inte bara är väl förenligt med ett demokratiskt samhällssystem
utan rentav är förutsättningen för att den politiska demokratin skall
få ett reellt innehåll.

TCO:s förord för partistödstanken är inte lika förbehållslöst. Organisationen
anser att frågan är av »den arten och storleksordningen att den bör
bli föremål för en särskild statlig utredning, innan man fattar beslut».

1 Hr Hansson.

2 Hrr Ander och Lundström.

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 17i år 1965

Motioner om partistöd

I motioner till årets riksdag har väckts två olika förslag som siktar till
ett utvidgat statligt stöd till politiska partier. Förslagen har ännu inte prövats
av riksdagen.

I de likalydande motionerna I: 218 av herr Källqvist och herr Larsson,
Thorsten samt II: 273 av herr Ullsten m. fl. föreslås att en utredning skall
tillsättas med uppgift att redovisa skälen för och emot statsbidrag till politiska
partiers allmänna verksamhet och att utarbeta alternativa system för sådana
bidrag.

Motionärerna erinrar om att de politiska partierna för sin verksamhet är
helt beroende av bidrag från enskilda medlemmar, från fackföreningar och
ideella organisationer samt från näringslivet. De inkomster, som partierna
sålunda bygger sin ekonomi på, är ojämna och oftast otillräckliga, vilket begränsar
partiernas möjligheter att nå ut till väljarna. Ett statligt ekonomiskt
stöd till de politiska partierna skulle kunna förbättra villkoren för en
effektiv politik.

De invändningar som brukar göras mot tanken på partistöd risken för
att partierna skall bli beroende av staten, risken för att en riksdagsmajoritet
skall manipulera med bidragsreglerna etc. är enligt motionärernas
åsikt inte bärande. Därmed vill motionärerna dock inte ha sagt att alla betänkligheter
utan vidare kan avvisas. Åtskilliga frågor behöver utredas innan
statsmakterna fattar ett positivt beslut om partistöd.

Med utgångspunkt från att eventuella statsbidrag bör vara villkorslösa
vilket enligt motionärerna är ett oeftergivligt krav bör prövas vad som
bör fordras för att ett parti skall få bidrag, hur bidragen lämpligen bör vara
konstruerade, hur man skall kunna undvika att bidragssystemet missbrukas
för partitaktiska syften etc.

Ett annat förslag, som framförts i motionerna 1: 489 av herr Näsström
in. fl. och II: 600 av herr Ohlin m. fl., avser statligt stöd inte till partiernas
allmänna verksamhet utan till arbetet inom partiernas riksdagsgrupper. I
motionerna yrkas, att statsbidrag skall utgå fr. o. m. budgetåret 1965/66 till
de i riksdagens utskott representerade partierna för deras kostnader för
gruppkanslier.

Motionerna knyter an till ett liknande förslag av 1954 års författningsutredning
i betänkandet Sveriges Statsskick förslag till riksdagsordning
(SOU 1963: 18 s. 211), men motionärerna vill ha en annan teknisk konstruktion.
Författningsutredningen hade förordat att varje partigrupp i riksdagen
med utskottsrepresentation skulle få biträde av en av riksdagen för ändamålet
anställd sekreterare. Enligt motionärerna är det att föredra att varje bidragsberättigad
partigrupp själv får anställa sekreterare och i stället får bidrag
av statsmedel till kostnaderna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 17h år 1965

7

Departementschefen

Den svenska demokratin är en folkstyrelse genom partier. Genom partierna
påverkar väljarna politikens utformning. I riksdagen och i de kommunala
församlingarna träffas avgörandena av valda representanter för folket
vilka nominerats inom partierna.

För att väljarna skall kunna utöva ett verkligt inflytande på politiken
fordras inte endast en i princip oinskränkt yttrande- och tryckfrihet samt
rätt att bilda politiska partier och andra organisationer av ideell och intressebetonad
karaktär. Det krävs också att dessa fri- och rättigheter kan utnyttjas
på ett sådant sätt att väljarna får tillfälle att värdera politiska händelser
och beslut och kan väga olika åsikter och politiska program mot varandra.
En så rikt differentierad opinionsbildning, som är nödvändig för att
demokratin skall fungera tillfredsställande, kan inte åstadkommas utan politiska
partier som bär god kontakt med sina medlemmar och allmänheten.

Nyhetsförmedling och åsiktsbildning sker i den moderna demokratin på
många sätt: genom radio och television, genom tidningspressen samt genom
de politiska partierna och andra organisationer. De politiska radio- och televisionsprogrammen
utformas ofta, särskilt i valrörelserna, av partierna
själva eller i nära samarbete med partierna. Större delen av tidningspressen
är nära anknuten till partiväsendet.

Det är naturligt att medlemmarna i ett politiskt parti genom avgifter och
på annat sätt stöder det egna partiets verksamhet. Samtidigt är det uppenbart
att det är ett samhällsintresse, ett intresse för alla och inte bara för de
politiskt organiserade, att det finns partier som har tillräckliga resurser för
en omfattande opinionsbildande verksamhet. Opinionsbildningen blir alltmer
kostnadskrävande för partierna i en tid då samhällsfrågorna blir fler,
mer komplicerade och får allt större betydelse för de enskilda människorna.

De betänkligheter, som tidigare funnits mot tanken på statligt stöd till
politiska partier, har under senare år i stor utsträckning vikit och efterträtts
av en positiv inställning. Vid de båda folkomröstningarna åren 1955
och 1957 anslog riksdagen, såsom jag redan inledningsvis nämnt, medel till
propagandakommittéers upplysningsverksamhet. Sedan år 1964 får de politiska
ungdomsorganisationerna statsbidrag som de kan använda även för
politiskt arbete. Staten bidrar numera till vissa valkostnader för de politiska
partierna.

I år har frågan om statsbidrag till politiska partier fått aktualitet i flera
sammanhang. Motioner har väckts om en utredning för att undersöka förutsättningarna
och formerna för statligt stöd till politiska partiers allmänna
verksamhet. I andra motioner har tagits upp spörsmålet om bidrag till
riksdagspartiernas kostnader för kanslier.

Enligt vad jag inhämtat övervägs inom bankoutskottet att under innevarande
höstsession föreslå att statsbidrag skall utgå till riksdagspartiernas

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1965

kanslier med 3 000 kr. per mandat och år för parti, som är representerat i
regeringen. För övriga partier skall bidrag utgå med 4 500 kr. per mandat
och år. De sammanlagda kostnaderna för förslaget uppskattas till ca 1,5
milj. kr.

Även i anslutning till pressutredningen har frågan om ett direkt partistöd
kommit upp till diskussion. En ledamot av utredningen har förordat
alt bindningen till pressändamål i utredningsförslaget slopas och att statsstödet
utvidgas till att avse all verksamhet som de bidragsberättigade partierna
bedriver i opinionsbildande syfte. Denna rekommendation har biträtts
bl. a. av LO i dess remissyttrande.

Övervägande skäl talar för att man nu bör införa ett system för fortlöpande
statligt stöd till politiska partiers reguljära verksamhet. En i den
offentliga debatten ofta åberopad synpunkt till förmån för statsbidrag till de
politiska partierna är att man genom ett sådant system kan förebygga alt
partierna, för att få en ekonomisk grund för sin informations- och åsiktsbildande
verksamhet, ställer sig i beroende av enskilda bidragsgivare. Det
brukar också framhållas, att statliga bidrag kan motverka ojämnheten och
otillräckligheten i partiernas inkomster och förbättra partiernas möjligheter
att kontinuerligt hålla kontakt med väljarna.

Ett statligt stöd som täcker en väsentlig del av de politiska partiernas utgifter
måste alltid bli en fråga av största betydelse för det politiska livet och
för demokratins arbetsvillkor. Beslutet om ett sådant stöd är av den karaktär
att det bör ha förankring i en bred opinion. Under senare år har i den politiska
diskussionen allt oftare och från allt fler håll rests krav på ett parmanent
statligt partistöd. Dessutom är att märka att vi redan har praktisk
erfarenhet av statliga bidrag till politisk opinionsbildande verksamhet,
främst från 1955 och 1957 års folkomröstningar.

Ett allmänt partistöd erbjuder de bästa möjligheterna att tillgodose beaktansvärda
synpunkter och önskemål, som framkommit i den offentliga debatten
och i motioner i riksdagen. Det har framför allt den fördelen att partierna,
som bär ett väsentligt ansvar för att väljarkåren blir ordentligt insatt
i samhälleliga frågor och olika sätt att bedöma dem, får frihet att välja de
former och vägar för sin informativa och opinionsbildande verksamhet, som
de anser för ändamålet tjänligast. En annan fördel är att det inte kräver någon
offentlig insyn i partiernas verksamhet eller någon statlig kontroll av
hur bidragsmedlen används.

Förutsättningar bör finnas att samla en bred opinion kring ett förslag
som bygger på följande principer: 1) bidrag utgår endast till partier som
har ett inte obetydligt stöd i välj ar opinionen, manifesterat i allmänna val,
2) bidragen beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler som inte
tillåter någon skönsmässig prövning, 3) bidragens storlek sätts i relation
till partiernas styrka och 4) någon statlig kontroll av hnr medlen används
skall inte förekomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1965

9

Med hänsyn till syftet med ett allmänt partistöd bör bidrag utgå endast
till parti som fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet bland sina
medlemmar och allmänheten. Synpunkten att bidragsberättigat parti bör ha
ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen tillgodoses bäst genom ett krav på
att partiet skall vara representerat i riksdagen och ha erhållit mandat i det
senaste valet till andra kammaren. Då emellertid ett parti med gällande valmetod
och valkretsindelning någon gång kan tänkas få ett enstaka mandat
i andra kammaren på grund av ett jämförelsevis lågt röstetal, synes det befogat
att komplettera regeln om mandatmässig representation med en föreskrift
att partiet i det senaste andrakammarvalet även skall ha fått en viss,
inte alltför liten andel av de i hela riket avgivna giltiga rösterna. Denna andel
torde inte behöva sättas högre än till 2 % för att den berörda slumpmässiga
effekten av valsystemet skall elimineras.

Beträffande grunderna för beräkning av bidragens storlek är att märka
att andra synpunkter gör sig gällande vid ett allmänt partistöd till partiernas
reguljära verksamhet än vid ett partistöd för ett speciellt ändamål,
t. ex. sekreterarhjälp till riksdagsgrupperna. Det förslag som övervägs inom
bankoutskottet beträffande sekreterarhjälp m. in. bygger, som jag tidigare
berört, på tanken att bidragen visserligen skall vara proportionella i förhållande
till partiernas mandatsiffror men att de skall utgå med 50 % högre
belopp för ett oppositionsparti än för ett parti som är företrätt i regeringen.
Med hänsyn till de betingelser under vilka oppositionen har att bedriva sitt
riksdagsarbete är det rimligt att partier som inte har del i regeringsansvaret
gynnas vid bidragsgivningen i detta speciella sammanhang.

Då det däremot, såsom här, är fråga om att införa ett allmänt partistöd
ställer sig saken annorlunda. Om man vill undvika att bidragssystemet inbjuder
till en uppsplittring på småpartier eller får andra, inte avsedda återverkningar
på partiförhållandena kan något annat än en proportionell beräkning
efter enhetliga grunder inte komma i fråga. Konstruktioner, som
t. ex. kombinerar ett för alla bidragsberättigade partier lika stort grundbelopp
med ett proportionellt beräknat tilläggsbelopp, torde av denna anledning
sakna aktualitet.

Den proportionella beräkningen av bidragen bör bygga på partiernas mandatmässiga
representation i riksdagens båda kamrar. Bestämmelserna i ämnet
kan lämpligen formuleras så att bidraget för varje parti skall motsvara
ett fixerat belopp per mandat. Till frågan om storleken av detta belopp skall
jag strax återkomma.

Bidragen bör omprövas årligen och utbetalas för ett kalenderår i sänder.
Därigenom får man en anknytning till riksdagsåret. Det lämpliga synes vara
att bidragsberäkningen varje år sker med utgångspunkt i mandatförhållandena
den 1 februari under bidragsåret. Bidragsbeslnten bör avspegla de då
aktuella partiförhållandena. Även sådana mandat, som den angivna beräkningsdagen
är obesatta, bör därför beaktas.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 174 år 1965

Kvalifikations- och beräkningsreglerna skall givetvis inte medföra att en
sammanslagning av två i riksdagen representerade partier leder till förlust
eller reduktion av bidragsrätt. Det bör i sådana fall räcka med att minst ett
av de sammanslagna partierna i valet fått föreskriven representation och
röstandel. Partibegreppet får inte heller ges en alltför snäv innebörd. Sålunda
bör, för att ta ett exempel, ett parti, som under den aktuella valperioden
ombildas och får nytt namn, i bidragshänseende anses vara identiskt
med det äldre partiet och alltså uppfylla kvalifikationsvillkoren, om de!t
nya och det gamla partiet har samma eller så gott som samma riksdagsrepresentation.

Det administrativa handhavandet av partistödet torde bli en jämförelsevis
enkel uppgift. I allmänhet blir det endast fråga om att räkna ut bidragsbeloppen
till partier, som ansöker om bidrag, efter automatiskt verkande
regler. I undantagsfall kan emellertid tänkas uppkomma tolkningstvister
som eventuellt kan bli både komplicerade och praktiskt betydelsefulla. Bl. a.
av detta skäl torde det inte vara lämpligt att Kungl. Maj :t eller någon Kungl.
Maj :t underställd myndighet sköter fördelningen av bidragen. I stället bör för
ändamålet inrättas en opartisk nämnd, som utses av ett till riksdagen knutet
organ. Uppgiften att utse ledamöter i nämnden kan lämpligen anförtros
åt riksgäldsfullmäktige. Man torde få tillräckliga garantier för en opartisk
och kvalificerad handläggning, om nämnden, som bör utses för sex år i
sänder, sammansätts av tre ledamöter, som är eller varit innehavare av
högre domartjänst. Såsom ledamot bör ej komma i fråga någon, som har politiskt
förtroendeuppdrag.

I händelse av skilda meningar inom nämnden bör den mening gälla, som
biträds av flertalet ledamöter eller, vid lika röstetal, av ordföranden. Beslut
av nämnden bör inte kunna överklagas.

Kostnaderna för nämndens verksamhet bör bestridas ur det anslag som
anvisas till partistödet. Sekreterargöromålen bör kunna utföras av riksgäldskontoret.
Arvode till ledamöterna i nämnden bör bestämmas av riksgäldsfullmäktige.

Vid fastställandet av den anslagssumma som kan ställas till förfogande
för ett allmänt partistöd måste hänsyn tas till bankoutskottets aviserade
förslag om stöd till riksdagspartiernas kanslier, vilket beräknas medföra
en årlig kostnad av ca 1,5 milj. kr. Inom en totalram av ca 25 milj. kr.
vilket är den vidaste ram jag kan tillstyrka finns det då utrymme för ett
bidrag av 60 000 kr. per mandat och kalenderår. Den totala kostnaden för
det allmänna partistödet blir då ungefär 23 milj. kr. för nästa kalenderår.

Det nya bidragssystemet bör tillämpas fr. o. m. kalenderåret 1966. Med
tillämpning av de principer för vilka jag redogjort i det föregående blir utfallet
följande för de i riksdagen representerade partierna:

Kungl. Maj:ts proposition nr 17b år 1965

11

Parti	Antal mandat 1/2 1966	Röstandel (%) i 1964 års AK-val	Bidrag
H ..........	59	13,7	3 540 000
C ..........	53	13,4	3 180 000
Fp..........	69	17,1	4 140 000
S ..........	192	47,3	11 520 000
K ..........	10	5,2	600 000
Mbs ........	1	1,5	0
Övriga ......	0	1,8	0
Summa	384	100,0	22 980 000

Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna de av mig förordade grunderna för bidrag
till politiska partier

b) på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1965/66
under andra huvudtiteln anvisa till Bidrag till politiska partier
ett förslagsanslag av 23 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Per Assarson

MARCUS IOKTK. STHLH 19*5 »50707