Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsiikring, hälso- och sjukvård och socialtjänst

Proposition 1993/94:205

Regeringens proposition

1993/94:205

Lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso-
och sjukvård och socialtjänst

Prop.

1993/94:205

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 mars 1994

Carl Bildt

Bo Könberg

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och
socialtjänst.

Enligt förslaget skall en allmän försäkringskassa, ett landsting och en
kommun kunna komma överens om att föra samman ekonomiska resur-
ser för berörda sektorers verksamhet till en gemensam s.k. finansiell
ram. Den som ansvarar för försöksverksamheten ansvarar också för
kostnaderna för de delar av berörda sektorer som skall ingå i försöks-
verksamheten. Vilka områden som skall ingå i försöksverksamheten
föreslås parterna själva få komma överens om inom en angiven ram.

Försöksverksamheten skall i första hand handhas av en från parterna
fristående organisation. Denna kan vara ett av landstinget och kommu-
nen bildat kommunalförbund som träffar avtal om samverkan med den i
försöket medverkande försäkringskassan. Ett annat alternativ är ett för
alla i försöket ingående parter gemensamt fristående ledningsorgan, en
ny organisation kallad beställarförbund. Under vissa förutsättningar
föreslås också den kommun som deltar i försöksverksamheten få handha
ledningen av verksamheten.

Ledningsorganet skall, inom ramen för gällande lagstiftning och uti-
från ett befolkningsansvar, ha den övergripande uppgiften att besluta om
mål och riktlinjer för de i försöket ingående verksamheterna samt plane-
ra, prioritera, upphandla och finansiera dessa. Ledningsorganet föreslås

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 205

däremot inte ha uppgifter som i s.k. beställar-utförarmodeller brukar Prop. 1993/94:205
beskrivas som utförande. Uppgifter och beslut som direkt berör enskil-
da, bl.a. innefattande myndighetsutövning, skall ligga kvar hos respek-
tive huvudman.

Antal försök föreslås uppgå till högst fem stycken. Ärenden om med-
givande till försöksverksamhet skall beredas under medverkan av Social-
styrelsen och Riksförsäkringsverket som också föreslås svara för övrig
central administration av försöksverksamheten.

De resurser respektive parter skall tillföra ett försök skall enligt för-
slaget fastställas av parterna efter samråd med Socialstyrelsen och Riks-
försäkringsverket. Detsamma gäller fördelning av över- och underskott.
Försäkringskassans andel av över- och underskott föreslås fördelas
mellan staten och försäkringskassan.

Försök med lokal finansiell samordning mellan de tre sektorerna skall
enligt förslaget få inledas efter medgivande av regeringen samt börja
tidigast den 1 juli 1994 och avslutas senast vid utgången av år 1997.
Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket avses ansvara för uppföljning
och utvärdering. Huvudmännen för försöken skall dock genomföra den
lokala utvärderingen.

Regler för denna försöksverksamhet samt bestämmelser om hur ett för
sådan försöksverksamhet anpassat beställarförbund bildas och hur det
skall arbeta m.m. föreslås införas i en särskild tidsbegränsad lag.

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:205

1 Förslag till riksdagsbeslut.........................4

2 Lagtext....................................4

3 Ärendet och dess beredning ......................10

4 Försök med finansiell samordning...................11

4.1 Finsamförsöken...........................11

4.2 4S-projektet i Stenungsund .................... 17

5 Utökad finansiell samordning .....................19

5.1 Försöksverksamhet med finansiell samordning mellan tre

sektorer ...............................19

5.2 Finansiell ram för försöksverksamheten ............24

5.3 Ledningen av försöksverksamheten...............26

5.4 Ledningsorganets uppgifter....................29

6 Fastställande av den finansiella ramen m.m............36

7 Uppföljning och utvärdering......................40

8 Kostnader och finansiering.......................44

9 Försöksperiod och ansökningsförfarandet ............. 45

10 Författningskommentar ........................46

Bilaga 1 Arbetsgruppens sammanfattning av rapporten Hur tre
blir ett - finansiell samordning mellan socialför-
säkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst
(Ds 1994:15).......................... 58

Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som avgivit yttrande
över Hur tre blir ett - finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst
(Ds 1994:15).......................... 62

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1994 . 63

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst,

2. godkänner de riktlinjer för sådan lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning som regeringen förordar (avsnitt 6),

3. medger att femte huvudtitelns anslag Bidrag till sjukpenning och
rehabilitering samt medel beräknade på statsbudgetens inkomssida
vad avser sjukförsäkringen, får disponeras för de utgifter i samband
med försöksverksamheten som regeringen förordar (avsnitt 8) och

4. medger att femte huvudtiteln anslag Allmänna försäkringskassor
får disponeras för de utgifter i samband med försöksverksamheten
som regeringen förordar (avsnitt 8).

Prop. 1993/94:205

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till

Lag om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § Om regeringen medger det, får en allmän försäkringskassa, ett
landsting och en kommun som har kommit överens om det bedriva lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst i syfte att pröva möjligheterna till
en effektivare användning av tillgängliga resurser. Sådan försöksverk-
samhet får också, med regeringens medgivande, bedrivas av en kommun
som inte ingår i ett landsting och en allmän försäkringskassa.

Regeringen får återkalla sitt medgivande om förutsättningarna för
försöket väsentligt förändrats eller det finns andra särskilda skäl. Rege-
ringen får också bestämma de villkor som skall gälla för försöksverk-
samheten.

2 § Försöksverksamhet enligt denna lag kan bedrivas genom ett bestäl-
larförbund som bildats genom sammanslutning av de som deltar i för-
söket. Dessa är medlemmar i förbundet. I annat fall skall verksamheten
bedrivas genom ett kommunalförbund som bildats genom sammanslut-
ning av det landsting och den kommun som deltar. Om ett landsting inte
deltar i försöksverksamheten skall dock verksamheten, om den inte
bedrivs genom ett beställarförbund, i stället bedrivas av den kommun
som deltar i försöket.

Ett kommunalförbund eller en kommun som bedriver försöksverksam-
het enligt första stycket och den allmänna försäkringskassa som skall
medverka i den finansiella samordningen skall skriftligen avtala om den

närmare utformningen av denna samordning.

Prop. 1993/94:205

3 § Till den som enligt 2 § skall bedriva försöksverksamheten får de
parter som deltar i försöket överföra medel för sådana kostnader som är
hänförliga till försöksperioden och som avser

1. hälso- och sjukvård,

2. sjukreseersättning,

3. verksamhet enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa fall och verksamhet som i annat fall enligt lag
skall handhas av socialnämnd och inte omfattas av 1, samt

4. sjukpenning och rehabiliteringsersättning enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring och medel avsedda för den allmänna försäkringskassans
köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster.

Parterna får också till den som bedriver försöksverksamheten överföra
medel för beräknade kostnader för administration av verksamheten.

Den som bedriver försöksverksamheten övertar ansvaret för att i för-
söksområdet täcka de kostnader som parterna beslutat skall ingå i för-
söket.

4 § Försöksverksamheten får innefatta att den som bedriver verksam-
heten beslutar om de medel som enligt 3 § tillförs försöksverksamheten
och i övrigt fullgör vissa uppgifter i angelägenheter som de deltagande
i försöket annars har att befatta sig med, om angelägenheterna faller
inom ramen för försöksverksamheten.

Den som bedriver försöksverksamheten får inte besluta i frågor om
förmåner eller rättigheter för enskilda eller vidta åtgärder i övrigt som
innefattar myndighetsutövning eller som avser tillhandahållande av
tjänster avsedda för enskilda. Detta gäller dock inte beslut i fråga om
bestämmande av avgifter för tillhandahållande av tjänster och nyttigheter
inom ramen för försöksverksamheten.

5 § När ett beställarförbund, ett kommunalförbund eller en kommun har
hand om angelägenheter enligt denna lag, om vilka det finns regler i
annan författning, skall den författningens bestämmelser om allmän
försäkringskassa, landsting eller kommun gälla för förbundet eller kom-
munen. Detta gäller dock endast i den utsträckning inte annat föreskri-
vits i denna lag.

6 § Tvister med anledning av försöksverksamhet enligt denna lag mellan
dem som enligt 1 § kommit överens om verksamheten eller mellan en
eller flera av dem och den som enligt 2 § bedriver försöksverksamheten
handläggs enligt lagen (1929:145) om skiljemän.

Om försöksverksamheten bedrivs genom ett kommunalförbund skall
4 kap. 10 § kommunalförbundslagen (1985:894) inte tillämpas i fråga
om överklagande av förbundsmedlem av beslut som rör försöksverksam-
heten.

Försöksverksamhet som bedrivs genom ett beställarförbund

Bildandet av ett beställarförbund

7 § För ett beställarförbund skall det finnas en förbundsordning. För-

bundet är bildat när förbundsordningen antagits och undertecknats av Prop. 1993/94:205
medlemmarna.

Förbundsordningen skall finnas tillgänglig hos förbundet och dess
medlemmar.

8 § Förbundsordningen skall ange

1. förbundets ändamål och medlemmar,

2. förbundets benämning och den ort där förbundet skall ha sitt säte,

3. den tid som förbundet skall bestå,

4. antalet ledamöter och ersättare i styrelsen samt det antal ledamöter

och ersättare som varje medlem skall utse,

5. de uppgifter förbundet skall få fullgöra enligt 4 § och den beslut-

anderätt förbundet enligt samma bestämmelse skall ha,

6. de begränsningar som förbundsmedlemmarna har kommit överens

om när det gäller förbundets rätt att sätta sig i skuld,

7. förbundsmedlemmarnas andelar i förbundets tillgångar och skulder,
och om någon annan grund skall gälla för medlemmarnas deltagande i
kostnaderna för förbundets verksamhet, den grunden,

8. på vilken förbundsmedlems anslagstavla tillkännagivande om juste-

ring av protokoll skall ske,

9. regler för styrelsens verksamhet samt förbundets förvaltning och
tjänstemannaorganisation utöver vad som anges i denna lag,

10. de bestämmelser om förutsättningarna för förbundets likvidation

och upplösning som skall gälla utöver vad som föreskrivs i denna lag,

11. grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar samt

12. vad förbundsmedlemmarna i övrigt anser nödvändigt för att ordna
de ekonomiska förhållandena mellan förbundet och dess medlemmar
samt förbundets förhållanden i fråga om ekonomi och förvaltning.

I förbundsordningen får det inte tas in någon bestämmelse om begräns-
ning av en förbundsmedlems skyldighet att tillhandahålla medel när det
gäller en angelägenhet som enligt särskild författning ankommer på
allmän försäkringskassa, landsting eller kommun.

Beställarförbundets ledning m.m.

9 § Beslutanderätten, förvaltningen och verkställigheten i ett beställar-
förbund skall utövas av en styrelse. Förbundsmedlemmarna får dock
besluta att en ledamot eller ersättare i styrelsen eller en tjänsteman hos
förbundet skall få besluta på styrelsens vägnar i en viss grupp av ären-
den.

Förbundsmedlemmarna bestämmer antalet ledamöter och ersättare i
styrelsen. Antalet ledamöter får dock inte understiga fem och varje för-
bundsmedlem skall ha minst en ledamot och en ersättare i styrelsen.

10 § Ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen väljs av medlemmar-
nas fullmäktige och allmän försäkringskassas styrelse. Vid sådant val
skall för kommun och landsting 2 kap. 5 § andra stycket kommunal-
förbundslagen (1985:894) gälla i tillämpliga delar.

Till sådan ledamot eller ersättare får medlem endast välja den som är
ledamot eller ersättare i medlemmens fullmäktige eller försäkrings-
kassans styrelse.

Vid val av ersättare till förbundsstyrelsen skall bestämmas i vilken
ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

11 § Ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen väljs för tre år räknat

från och med den 1 januari året efter det, då val i hela riket till kom- Prop. 1993/94:205
munfullmäktige och landstingsfullmäktige ägt rum. Tjänstgöringstiden
för ledamot eller ersättare som utses av den allmänna försäkringskassan
räknas dock från och med den 1 september året efter nämnda valår.

När val av ledamöter och ersättare till förbundsstyrelsen sker första
gången, skall tjänstgöringstiden räknas från valets förrättande till den
tidpunkt, då nästa tjänstgöringstid börjar enligt första stycket.

12 § När val skall ske enligt 11 § första stycket skall detta förrättas, be-
träffande kommun och landsting, av de nyvalda fullmäktige det år då
val i hela riket till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige har ägt
rum. Försäkringskassans val av ledamöter och ersättare skall förrättas
av försäkringskassans nyutnämnda styrelse året efter nämnda valår.

Vid val enligt första stycket skall 2 kap. 7 § tredje stycket kommunal-
förbundslagen (1985:894) tillämpas på motsvarande sätt. Vad som i den
bestämmelsen föreskrivits om en medlems fullmäktige skall också gälla
för en allmän försäkringskassas styrelse.

13 § Om en ledamot i förbundsstyrelsen avgår under tjänstgöringstiden
och ersättare har utsetts, inträder ersättare i den avgångnes ställe för
återstoden av tjänstgöringstiden. Ersättarna inträder i den ordning och
för de ledamöter som har bestämts vid valet. En ersättare får dock
endast inträda i stället för en ledamot som valts av samma förbundsmed-
lem som ersättaren själv.

Om en ledamot avgår och det saknas ersättare som kan inkallas i den
avgångnes ställe, skall den medlem som utsett ledamoten förrätta fyll-
nadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

14 § Bestämmelserna i 4 kap. 8, 9 och 11 §§ samt 18 § första stycket
kommunallagen (1991:900) om upphörande av uppdrag och rätt till
ledighet skall gälla i tillämpliga delar för ledamot och ersättare i för-
bundsstyrelsen. Det förhållandet att en ledamots eller ersättares tjänst-
göringstid i förbundsmedlemmens fullmäktige respektive styrelse har
löpt ut under tjänstgöringstiden i förbundsstyrelsen medför inte att upp-
draget som ledamot eller ersättare i förbundsstyrelsen upphör före
tjänstgöringstidens utgång.

15 § Förbundsstyrelsen väljer bland sina ledamöter en ordförande och
en eller två vice ordförande för den tid som styrelsen bestämmer. Till
dess valet har förrättats utövas ordförandeskapet av den som styrelsen
utser.

16 § Förbundsstyrelsen skall hålla förbundsmedlemmarna underrättade
om den allmänna planläggningen av förbundets verksamhet samt om
frågor av större ekonomisk eller organisatorisk betydelse.

Förbundsstyrelsen har rätt att från förbundsmedlemmarnas styrelser få
de yttranden och upplysningar som behövs för att förbundsstyrelsen
skall kunna fullgöra sina uppgifter.

17 § Beträffande förbundsstyrelsens verksamhet skall 4 kap. 17, 19, 20
och 22 §§ samt 6 kap. 10, 11, 18, 20 och 23 - 31 §§ kommunallagen
(1991:900) gälla i tillämpliga delar. I fråga om justering av protokoll
skall 2 kap. 13 § kommunalförbundslagen (1985:894) tillämpas. Vidare
skall i fråga om sammanträde för fastställande av budget bestämmel-
serna i 3 kap. 5 § tredje stycket kommunalförbundslagen gälla.

18 § Kommunstyrelsen i den kommun som deltar i försöksverksamheten
ansvarar för tillsynen av att förbundet fullgör sina skyldigheter enligt
arkivlagen (1990:782). Kommunstyrelsen skall därvid samråda med
Riksarkivet.

Kommunfullmäktige får, efter samråd med Riksarkivet, meddela
föreskrifter om förbundets arkivvård. Vad som föreskrivs i 12 och
15 §§ arkivlagen om regeringen, den myndighet regeringen bestämmer
och landstingsfullmäktige skall i stället avse kommunfullmäktige.

Ekonomisk förvaltning m.m.

19 § Bestämmelserna i 8 kap. 1 - 4 §§, 5 § första och andra styckena
samt 10, 12 och 13 §§ kommunallagen (1991:900) gäller i tillämpliga
delar i fråga om ekonomisk förvaltning i beställarförbundet.

Förbundet får inte ingå i borgen. Förbundet får inte heller sätta sig i
skuld i annat fall än när det gäller sedvanliga krediter för verksamheten.
I övrigt gäller de begränsningar i fråga om skuldsättning som anges i
förbundsordningen.

20 § Om ett beställarförbund saknar tillgångar för att betala en skuld, är
medlemmarna skyldiga att fylla bristen. Om inte medlemmarna kommer
överens om annat, skall varje medlem tillskjuta så stor del av bristen
som svarar mot medlemmens andel i förbundets tillgångar och skulder
efter de grunder som har bestämts enligt 8 § första stycket 7.

21 § Förbundsstyrelsen skall fastställa beställarförbundets budget senast
tre månader före räkenskapsårets början. Förbundsstyrelsen skall dess-
förinnan samråda med förbundsmedlemmarnas styrelser om budgeten.
För ett nybildat beställarförbund fastställs förbundets budget av med-
lemmarna vid bildandet av förbundet.

22 § När budgeten fastställs bestämmer förbundsstyrelsen det bidrag
som varje medlem skall lämna till förbundet enligt de grunder som an-
ges i förbundsordningen.

23 § Förbundsstyrelsen skall fortlöpande föra räkenskaper över bestäl-
larförbundets medel. Bokföringslagen (1976:125) skall därvid gälla i
tillämpliga delar. Styrelsen skall årligen och inom tre månader från
räkenskapsårets slut sammanfatta och avsluta räkenskaperna.

24 § Förbundets räkenskaper och årsredovisning samt styrelsens förvalt-
ning skall granskas av en revisor för varje medlem i förbundet. För
revisorerna skall finnas personliga ersättare. Valet skall förrättas av
medlemmarnas fullmäktige och i fråga om den allmänna försäkrings-
kassan utses av Riksrevisionsverket. För val som förrättas av kommun-
och landstingsfullmäktige skall därvid 11 § första stycket, 12 och 13 §§
denna lag samt 4 kap. 5 och 6 §§ kommunallagen (1991:900) gälla i
tillämpliga delar.

För granskning av ett nybildat förbund skall revisor och revisorsersät-
tare väljas respektive utses senast när förbundet bildas och avse tiden
från valets förrättande eller tidpunkten för utseendet till dess nästa
tjänstgöringstid för revisorer och revisorsersättare börjar.

Bestämmelserna om revision i 9 kap. 4 - 18 §§ kommunallagen gäller
i övrigt i tillämpliga delar. I fråga om justering av protokoll skall dock
i stället 2 kap. 13 § kommunalförbundslagen (1985:894) tillämpas. Re-

Prop. 1993/94:205

visionsberättelse skall lämnas till förbundsstyrelsen, till medlemmarnas
fullmäktige respektive styrelse och till Riksförsäkringsverket. Förbunds-
medlemmarna skall var för sig pröva frågan om ansvarsfrihet för för-
bundsstyrelsen och om skadeståndstalan skall väckas.

Likvidation

25 § Ett beställarförbund skall träda i likvidation senast när tiden för
dess bestånd har gått ut. Medlemmarna kan också komma överens om
att förbundet skall träda i förtida likvidation.

26 § Likvidationen verkställs av beställarförbundets styrelse i egenskap
av likvidator.

När förbundet har trätt i likvidation, får kallelse på förbundets okända
borgenärer sökas av förbundsmedlem eller likvidatorn.

När förbundet har trätt i likvidation, skall förbundets egendom i den
utsträckning det behövs för likvidationen förvandlas till pengar genom
försäljning på offentlig auktion eller på annat lämpligt sätt.

27 § När styrelsen har fullgjort sitt uppdrag som likvidator, skall styrel-
sen avge slutredovisning för sin förvaltning genom en förvaltningsbe-
rättelse som rör likvidationen i dess helhet. Berättelsen skall även inne-
hålla en redovisning för skiftet av behållna tillgångar. Till berättelsen
skall fogas redovisningshandlingar för hela likvidationstiden.

När likvidationsuppdraget är fullgjort, skall kommunstyrelsen i den
kommun som deltagit i försöksverksamheten överta och vårda de hand-
lingar som hör till förbundets arkiv. Handlingarna skall överlämnas
inom tre månader om inte kommunstyrelsen har beslutat om något
annat.

Förvaltningsberättelsen och redovisningshandlingarna skall delges var
och en av förbundsmedlemmarna. När berättelsen och redovisningshand-
lingarna delgetts samtliga förbundsmedlemmar, är förbundet upplöst.

28 § En förbundsmedlem som inte är nöjd med redovisningen eller det
skifte som förrättats av förbundets styrelse, har rätt att väcka talan om
detta mot de övriga förbundsmedlemmarna inom ett år från det att slut-
redovisningen delgavs medlemmen.

29 § Om det framkommer någon tillgång för beställarförbundet efter
dess upplösning eller om talan väcks mot förbundet eller om det på
annat sätt uppkommer behov av en ytterligare likvidationsåtgärd, skall
likvidationen fortsättas.

Överklagande

30 § Bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen (1991:900) gäller i
tillämpliga delar i fråga om beställarförbund. Beslut får överklagas av
medlemmar av den kommun eller det landsting som ingår i förbundet.
Beslut varigenom kammarrätten har upphävt ett beslut eller förbjudit att
det verkställs får endast överklagas av förbundet.

Prop. 1993/94:205

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och gäller till utgången av år
1997.

3 Ärendet och dess beredning

Den 1 januari 1993 startade med regeringens medgivande lokala försök
med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjuk-
vård. Denna försöksverksamhet regleras i lagen (1992:863) om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring
och hälso- och sjukvård (Finsamlagen) och bedrivs inom fem lokala
områden. Försöken får bedrivas under åren 1993-1995. I förarbetena till
Finsamlagen (prop. 1991/92:105) aktualiserades även förutsättningar för
en utvidgad samverkan, i vilken också kommunens socialtjänst skulle
kunna ingå.

Under beredningen av propositionen till Finsamlagen inbjöds samtliga
sjukvårdshuvudmän, kommuner och försäkringskassor att anmäla
intresse av att delta i en försöksverksamhet med syfte att skapa en bättre
finansiell samordning mellan hälso- och sjukvården, socialtjänsten och
socialförsäkringssystemet. Syftet var att inventera alternativ och idéer
för att åstadkomma en finansiell samordning mellan de tre sektorerna,
men också att undersöka i vilken utsträckning det farms intresse hos be-
rörda huvudmän att bedriva en sådan försöksverksamhet. Intresset för
den aviserade försöksverksamheten visade sig vara stort.

I det projekt som hade den mest långtgående av de försöksupplägg-
ningar som siktade mot en trepartssamverkan, önskade huvudmännen
tillskapa en gemensam, och från parterna fristående, organisation för
finansiell samverkan inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och social-
försäkring, en s.k. beställarnämnd. En sådan gemensam nämnd skulle
vara ett offentligrättsligt organ av en ny typ, något som enligt föredrag-
ande statsråd skulle nödvändiggöra tidskrävande rättsliga och organisa-
toriska överväganden och därmed en mer omfattande försökslagstiftning.

Statsrådet fann det angeläget att snarast möjligt inleda försöksverksam-
het med finansiell samordning och angav därför i propositionen förut-
sättningarna för den finansiella samverkan som krävde minst förändring-
ar, nämligen den mellan hälso- och sjukvården och socialförsäkrings-
systemet. Statsrådet framhöll emellertid att han fann de redovisade för-
slagen till trepartssamverkan intressanta och värda att överväga närma-
re. Han såg därför positivt på fortsatta diskussioner med berörda intres-
senter med inriktning att möjliggöra någon form av finansiell samord-
ning, där även socialtjänsten kunde ingå. Om dessa fortsatta överlägg-
ningar visade på möjliga lösningar förklarade sig statsrådet vara beredd
att vidta åtgärder för att de skulle kunna förverkligas.

Sedermera har socialförsäkringsutskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande 1993/94:SfU4 (rskr. 1993/94:37) anfört att en försöksverk-
samhet med såväl finansiell som verksamhetsmässig samordning mellan
försäkringskassa, landsting och kommun, där en samordning av resurser
för socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst skall kunna
ske, även bör omfatta rehabilitering av missbrukare.

En arbetsgrupp inom Socialdepartementet har övervägt hur ett regel-
system för lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan de
tre berörda samhällssektorerna skulle kunna utformas. Arbetsgruppen

Prop. 1993/94:205

har redovisat sitt förslag i Hur tre blir ett - finansiell samordning mellan Prop. 1993/94:205
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (Ds 1994:15). En
sammanfattning av arbetsgruppens förslag finns i bilaga 1. Rapporten
har remissbehandlats. En förteckning över vilka remissinstanser som
yttrat sig finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns
tillgängliga på Socialdepartementet (dnr S94/265/F).

4 Försök med finansiell samordning

4.1 Finsamförsöken

Syftet med Finsamförsöken är att pröva värdet av en formaliserad finan-
siell samordning av hälso- och sjukvårdens och socialförsäkringens eko-
nomiska resurser för att få till stånd ett effektivare utnyttjande av de
gemensamma resurserna och för att förbättra servicen till medborgarna.
Genom att sammanföra resurser från de båda sektorerna bör samordnade
bedömningar och åtgärder stimuleras, vilket bl.a. bör bidra till en för-
bättrad hälsa. En minskad ohälsa får därmed betydelse för både social-
försäkringens kostnadsutveckling och sjukvårdshuvudmännens ekonomi.

Primärt berörs i de pågående försöken de som är i yrkesverksam
ålder. Det är främst för denna kategori man kan förvänta sig samord-
ningsvinster genom att förebygga och minska ohälsa samt förbereda för
återgång till arbete.

Hälso- och sjukvårdslagens (1982:763) princip om vård av god kvalitet
på lika villkor skall enligt propositionen till Finsamlagen upprätthållas i
försöken. Försöken får inte medföra att vårdtillgången för övriga delar
av befolkningen minskar till följd av att olika verksamheter eller projekt
inriktas mot en viss målgrupp. För att säkerställa detta skall konsekven-
serna för olika patientkategorier noga följas i utvärderingen. En del av
de samordningsvinster som förväntas uppkomma, förutsätts enligt propo-
sitionen bli använda för att finansiera förbättringar för de patientkate-
gorier som inte ingår i försökens primära målgrupp.

En annan grundläggande förutsättning för försöken angavs i proposi-
tionen vara att den lagfästa rätten till olika socialförsäkringsförmåner
inte får påverkas. Inte heller får den nuvarande beslutsordningen för
utgivande av sådana förmåner rubbas. Detta innebär att myndighetsutöv-
ningen - bl.a. beslutsfunktionen i individrelaterade ärenden - skall ligga
kvar hos försäkringskassan.

Organisationsmodeller m.m.

De intresseanmälningar om lokala försök med finansiell samordning som
lämnades in till Socialdepartementet vid beredningen av propositionen
till Finsamlagen uppvisade stora variationer, bl.a. vad gäller de social-
försäkringsförmåner som föreslogs ingå i en samordning och formerna
för organisation och styrning. Föredragande statsråd förordade dock att

en enhetlig grundmodell ställdes upp för den i propositionen föreslagna
försöksverksamheten. Denna angav vissa generella regler som måste
följas om en försöksverksamhet skulle kunna medges.

Av Finsamlagen framgår att möjligheten att delta i ett försök står
öppen för å ena sidan försäkringskassor och å andra sidan sjukvårds-
huvudmän (landsting, kommuner som inte ingår i ett landsting samt
kommuner som har övertagit huvudmannaansvaret för primärvård). De
deltagande parterna skall träffa ett samverkansavtal om att bedriva för-
söksverksamhet. De förutsättningar och villkor som skall gälla i försöks-
verksamheten skall i huvudsak anges i avtalet. Lagen reglerar enbart de
förhållanden där det har behövts göras undantag från nuvarande lagreg-
ler för att göra försöksverksamheten möjlig. Detta innebär emellertid
samtidigt att vissa ramar har satts för försöken.

Som tidigare nämnts krävs medgivande av regeringen för att bedriva
försöksverksamhet enligt Finsamlagen. Regeringen kan förena sitt med-
givande med villkor. Hit hör bl.a. villkor om fördelning av överskott
eller underskott i verksamheten.

Den modell som anges i Finsamlagen innebär att en sjukvårdshuvud-
man, som redan disponerar över egna medel för hälso- och sjukvård, får
med en allmän försäkringskassa avtala om en dispositionsrätt över en
avgränsad del av socialförsäkringsmedlen och åta sig ett delansvar för
vissa socialförsäkringskostnader genom att dessa ingår i en för de del-
tagande parterna gemensam finansiell ram. Detta medför en skyldighet
för sjukvårdshuvudmannen att i försöksområdet täcka kostnaderna för
hälso- och sjukvård och de delar av socialförsäkringssystemet som ingår
i försöket. Kostnadsansvaret ger dock inte sjukvårdshuvudmannen be-
stämmanderätt över hur medlen skall användas inom den andra partens
kompetensområde. Försöksverksamheten kan, och får som tidigare
nämnts, inte medföra någon förändring av enskildas lagfästa rätt till
olika socialförsäkringsförmåner eller av försäkringskassans ansvar för
att besluta om rätt till ersättning från socialförsäkringarna i enskilda
ärenden. Sjukvårdshuvudmännens förfoganderätt över socialförsäkrings-
medlen är således begränsad.

Enligt Finsamlagen har parterna fått frihet att inbördes genom samver-
kansavtal komma överens om vilket samrådsförfarande som skall gälla,
dvs. vilket inflytande var och en av dem skall ha på en mer flexibel
användning av de socialförsäkringsmedel som ingår i den finansiella
ramen för försöket. Ett sätt är att parterna gemensamt fattar beslut om
satsningar som skall finansieras av medlen. Därmed måste parterna vara
överens om de satsningar som någon av dem föreslagit. Detta innebär
att försäkringskassan får ett lika stort inflytande som sjukvårdshuvud-
mannen, fastän den senare har det formella kostnadsansvaret.

En annan möjlighet som står parterna till buds är att genom avtal
komma överens om att sjukvårdshuvudmannen - inom en gemensamt
fastställd ram - kan besluta om konkreta satsningar i syfte att minska
ohälsotalet genom att förkorta vårdköer och vårdtider, öka och tidigare-
lägga olika slag av rehabiliteringsinsatser samt att satsa på sjukdoms-
förebyggande åtgärder.

Prop. 1993/94:205

En tredje möjlighet för de parter som önskar en mer kontinuerlig styr- Prop. 1993/94:205
ning av försöksverksamheten är enligt Finsamlagen att inrätta en lokal
nämnd inom ramen för sjukvårdshuvudmannens organisation. Till leda-
möter i en sådan nämnd kan - utan hinder av kommunallagens
(1991:900) bestämmelser om proportionella val - utses förtroendevalda
inom försäkringskassans organisation. Förslag till val av dessa ledamö-
ter kan lämnas av försäkringskassan till landstingsfullmäktige.

Parternas ansvar och den rättsliga regleringen

Utöver möjligheten att inrätta en lokal nämnd som tagits in i Finsam-
lagen behövdes ytterligare lagstöd, som reglerar vilka avvikelser från
nuvarande lagbestämmelser som får gälla under försöksperioden.

Av kommunallagen framgår att ett landsting eller en kommun inte får
ha hand om angelägenheter som enbart skall handhas av någon annan.
Om ett landsting eller en kommun skall få ett delansvar för att täcka
kostnader för vissa socialförsäkringsförmåner och i övrigt fullgöra vissa
uppgifter inom socialförsäkringssystemet, måste detta regleras i lag.
Lagregleringen har karaktären av en tidbegränsad försökslag, i vilken
anges de avvikelser från nuvarande regler som gäller under försöks-
perioden. Om regeringen medger det kan en sjukvårdshuvudman och en
allmän försäkringskassa som har kommit överens om det bedriva lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring
och hälso- och sjukvård i syfte att pröva möjligheterna till en effektivare
användning av tillgängliga resurser.

I en sådan försöksverksamhet får sjukvårdshuvudmannen, i enlighet
med överenskommelsen med försäkringskassan, ansvar för att i ett för-
söksområde täcka kostnader för sjukpenning och rehabiliteringsersätt-
ning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt sjukpenning
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Enligt föredragande
statsråds uttalande i propositionen till Finsamlagen skall även medel som
är avsedda för försäkringskassans köp av yrkesinriktade rehabiliterings-
tjänster kunna ingå i den finansiella ramen.

Försöksverksamheten får innefatta att en sjukvårdshuvudman fullgör
vissa uppgifter inom socialförsäkringssystemet. De uppgifter som skall
fullgöras skall anges i framställningen om regeringens medgivande att
bedriva försöket.

En lokal nämnd för styrning av försöksverksamheten får besluta i en
angelägenhet som en allmän försäkringskassa har att befatta sig med,
om angelägenheten faller inom ramen för försöksverksamheten och
försäkringskassans styrelse överlåter beslutanderätten till nämnden.
Detta gäller dock inte frågor som rör rätt till förmåner för enskilda.

Den finansiella ramen för försöken

I den finansiella ramen för Finsamförsöken ingår budgeterade hälso- och
sjukvårdskostnader och sjukresekostnader för försöksområdet. Vidare
ingår beräknade kostnader för sjukpenning samt rehabiliteringsersätt-

ning. Även de särskilda ekonomiska medel som är avsedda för försäk- Prop. 1993/94:205
ringskassans köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster kan, som
nämnts, enligt uttalanden i proposition till Finsamlagen ingå i den finan-
siella ramen.

Försöksområdets kostnader för sjukbidrag, förtidspension och arbets-
skadelivräntor har i Finsamförsöken undantagits från den ekonomiska
samordningen när det gäller den finansiella ramen, men skall beaktas
vid resultatberäkningen av försöksverksamheterna. Skälet till detta är att
dessa förmåner är svåra att påverka under en tidsmässigt kort försöks-
period. Det är vidare klart uttryckt i propositionen att försöksverksam-
heten inte får innebära att kostnader skjuts över från sjukförsäkringen
till förtidspensioneringen. Hänsyn skall därför tas till ökningar av nybe-
viljade sjukbidrag, förtidspensioner och arbetsskadelivräntor vid beräk-
ningen av resultatet av försöksverksamheten. Hänsyn skall även tas till
minskningar av sådana förmåner.

Socialförsäkringens tillskott till den finansiella ramen för Finsamför-
söken utgörs av ett preliminärt s.k. kostnadstäckningsbelopp, som fast-
ställs när ett försök startar och som beräknas på antaganden om utveck-
lingen utan försöksverksamhet. Beloppet motsvarar beräknade socialför-
säkringsutgifter för i huvudsak sjukpenning och rehabiliteringsersättning.

För att ge handlingsutrymme för sådana satsningar på vård, rehabilite-
ring m.m. som bedöms kunna minska behovet av inkomstbortfallsersätt-
ningar och därmed socialförsäkringsutgifterna, får en viss del eller högst
10 % av det preliminära kostnadstäckningsbeloppet användas för andra
ändamål än att täcka utbetalningar av socialförsäkringsförmåner, det s.k.
disponibla beloppet. Hur det disponibla beloppet skall användas bestäms
vid överläggningar mellan parterna. Därefter fullföljer respektive part
överenskommelsen inom sitt kompetensområde.

Det slutgiltiga kostnadstäckningsbeloppet avses enligt propositionen till
Finsamlagen bli fastställt efter jämförelse med utvecklingen i ett antal
kontrollområden. Därefter beräknas resultatet av försöket genom att det
slutliga beloppet minskas med faktiskt utbetalade socialförsäkringsför-
måner under försöksperioden och förbrukat disponibelt belopp.

Överskott/underskott

Om ett försök leder till överskott får sjukvårdshuvudmannen och för-
säkringskassan behålla sammanlagt hälften, medan den andra hälften
tillfaller staten. Vid underskott skall detta enligt riktlinjerna i proposi-
tionen till lika delar täckas av staten respektive sjukvårdshuvudmannen
och försäkringskassan. Försöken är alltså förenade med ett visst eko-
nomiskt risktagande för parterna och för staten.

Sjukvårdshuvudmannen och försäkringskassan får själva komma över-
ens om hur deras del av ett över- eller underskott skall fördelas eller
täckas. Det anges i propositionen att det kan vara motiverat att också
försäkringskassan får en viss del av ett överskott och att de båda parter-
na inbördes bör komma överens om de närmare villkoren för detta.
Statsrådet anförde samtidigt att det förefaller naturligt att den överväg-

ande delen av ett överskott tillfaller sjukvårdshuvudmannen och att Prop. 1993/94:205
denne också får ta på sig betalningsansvaret för en motsvarande del av
ett eventuellt underskott.

När det gäller användningen av ett överskott har några särskilda be-
gränsningar inte angetts i propositionen. Det förutsätts dock att en del
av de samordningsvinster som kan uppkomma används för att finansiera
förbättringar av vården för de kategorier som inte ingår i försökens
primära målgrupp.

Lokal nämnd

Ett alternativt sätt för de samverkansparter som önskar en mer kontinu-
erlig styrning av försöket är, som tidigare nämnts, att inrätta en lokal
nämnd inom ramen för sjukvårdshuvudmannens organisation. Om par-
terna är överens om att använda sig av denna möjlighet bör detta enligt
propositionen till Finsamlagen tas in som ett villkor i samverkansavtalet
mellan parterna.

En sådan lokal nämnd avses kunna fatta beslut i frågor som faller
inom försäkringskassans kompetensområde om det inte är fråga om
beslut om rätt till förmåner till enskilda. Detta förutsätter att försäk-
ringskassans styrelse fattar beslut om att överlämna beslutanderätten till
nämnden i frågor av mer övergripande natur, t.ex. principiella frågor
om rehabiliteringsarbetet eller användningen av medel för köp av yrkes-
inriktade rehabiliteringstjänster. De frågor i vilka kompetensöverläm-
nande sker bör enligt propositionen anges i avtalet mellan parterna.

Ett av de fem försöksområdena för Finsamförsöken är Gotlands län.

Gotlands län utgörs av en enda kommun med även landstingskommunal
verksamhet. För bedrivande av försöksverksamheten har bildats en lokal
nämnd kallad Finsamnämnden. Nämnden består av sex ledamöter valda
av kommunfullmäktige. Tre av dessa har utsetts på förslag av Gotlands
läns allmänna försäkringskassa.

Finsamnämnden är rättsligt sett en kommunal nämnd. Ledamöterna är
valda av kommunfullmäktige. Den har ett reglemente, fastställt av full-
mäktige, som uppfyller kommunallagens krav men som också tar sikte
på de särskilda förutsättningar som gäller för nämnden enligt det sam-
verkansavtal som träffats mellan Gotlands läns allmänna försäkrings-
kassa och Gotlands kommun. Finsamnämnden leder enligt detta avtal
försöksverksamheten med samverkan mellan socialförsäkringen och hälso-
och sjukvården. Till skillnad från övriga Finsamförsök berör försöks-
verksamheten på Gotland också socialtjänsten.

Huvudsyftet är att genomföra åtgärder som medför en förbättrad reha-
bilitering och som begränsar socialförsäkringskostnaderna. Verksam-
hetens tyngdpunkt ligger på medicinsk behandling och rehabilitering.
Viktiga delmål är att pröva nya former för rehabilitering och olika orga-
nisatoriska former för samverkan mellan de tre verksamheterna.

De ekonomiska medel som står till buds för försöksverksamheten ut-
görs i enlighet med vad som sägs i Finsampropositionen av dels det
belopp som avser att täcka kostnader för sjukpenning, arbetsskadesjuk-

penning och rehabiliteringsersättning, dels de budgeterade kostnaderna Prop. 1993/94:205
för hälso- och sjukvården och sjukresorna. Någon för de tre verksam-
hetsområdena gemensam ekonomisk ram har inte tillskapats eftersom
detta inte skulle vara förenligt med regleringen i Finsamlagen. Samver-
kan går i stället till på så sätt att de tre verksamhetsgrenarna ansöker
hos Finsamnämnden om att få bedriva olika samverkansprojekt vad
gäller vissa grupper, men med sina egna budgetar. Finsamnämnden
prioriterar bland dessa och fattar beslut om vilka projekt som skall be-
drivas.

Sker samverkan i ett projekt kring enskilda personer, som även inne-
fattar diskussioner om vilket stöd och vilken hjälp de behöver, bygger
detta på de enskildas samtycke.

Utvärdering

Utvärderingen av Finsamförsöken skall beakta dels syftet med försöks-
verksamheten, dels de grundläggande förutsättningarna om vård på lika
villkor och lagstadgade rättigheter inom socialförsäkringen. Så långt
möjligt bör den därför enligt propositionen till Finsamlagen belysa
sådana faktorer som

- sjuktalsutveckling för olika grupper,

- konsekvenser för sjukpenningförsäkrade i termer av väntetid, till-
gänglighet m.m.,

- konsekvenser för olika vårdgivare i termer av arbetsbelastning och
resurser,

- utvecklingen av nybeviljade förtidspensioner, sjukbidrag och arbets-
skadelivräntor,

- relationer i resurshänseende mellan rehabilitering av yrkesverk-
samma och rehabilitering av övriga befolkningsgrupper,

- konsekvenser för andra grupper än sjukpenningförsäkrade i termer

av väntetid, tillgänglighet m.m.,

- konsekvenser vad gäller samverkan dels mellan försäkringskassan

och sjukvårdshuvudmannen, dels mellan dessa och andra.

Motsvarande uppgifter skall samlas in från ett antal jämförelseom-
råden. Utvärderingen innefattar även att följa upp om vissa kostnader
övervältras på andra områden, t.ex. genom att minskade sjukpenningut-
gifter åtföljs av ökade utgifter för socialbidrag eller arbetslöshetsersätt-
ningar.

Utvärderingen skall ske på både central och lokal nivå. Riksförsäk-
ringsverket och Socialstyrelsen har i uppdrag att i samarbete svara för
uppföljningen och utvärderingen. Riksförsäkringsverket skall därvid se
till att försöken beaktar den enskildes rättigheter till socialförsäkrings-
förmåner och att följa utvecklingen vad gäller sjukfallens antal och
längd samt beviljande av förtidspensioner m.m. För Socialstyrelsen
består den centrala delen av utvärderingen i att bevaka att försöksverk-
samheten inte får negativa konsekvenser för dem som inte tillhör den
primära målgruppen för försöken, dvs. andra än de yrkesverksamma.
De båda myndigheterna skall därmed i samarbete svara inte bara för

genomförandet av utvärderingen på central nivå, utan också för samord- Prop. 1993/94:205
ning av de utvärderingar som skall göras lokalt i de olika försöken.

Samverkansparterna för försöken skall emellertid genomföra den lokala
utvärderingen. Uppföljning av verksamheten skall ske löpande.

4.2 4S-projektet i Stenungsund

Bland de huvudmän som inför Finsamförsöken förde fram förslag om en
försöksverksamhet med trepartssamverkan med primärkommun som en
tredje part fanns Stenungsunds kommun samt landstinget i Göteborgs
och Bohuslän och Bohusläns allmänna försäkringskassa.

Huvudmännen pekade på det angelägna i att få till stånd en helhetssyn
på den enskilde och hans skilda behov av vård, omsorg och ekonomisk
trygghet under livets olika skeden. Både samhällekonomiska vinster och
välfärdsvinster för enskilda personer borde enligt huvudmännen kunna
uppnås genom ett nära samarbete mellan de tre sektorerna, baserat på
en samordnad ekonomi.

Deras förslag till försöksuppläggning, det s.k. 4S-projektet, där 4S
står för Samverkan mellan Socialtjänst, hälso- och Sjukvård och Social-
försäkring, innebär att de tre huvudmännen - kommunen, landstinget
och försäkringskassan - eftersträvar att få tillskapa en gemensam, från
huvudmännen fristående, organisation kallad beställarnämnd avseende
de tre verksamheterna för invånarna i Stenungsunds kommun. Detta
skulle innebära att ett offentligrättsligt organ av en ny typ tillskapas.

Beställarnämnd

För att på bästa sätt för kommuninvånarna kunna nyttiggöra sig sam-
hällets resurser anser 4 S-projektets tre drivande huvudmän att en för
dem gemensam styrning av de ekonomiska resurserna bör tillskapas
genom att de samlas under en politisk ledning. Den föreslagna beställar-
nämnden avses ta över uppgifterna från socialnämnden och hälso- och
sjukvårdsnämnden. De uppgifter av myndighetsutövande karaktär som
traditionellt legat hos socialnämnden avses handhas av en särskild myn-
dighetsnämnd. Vidare avses beställarnämnden ta över vissa mer över-
gripande uppgifter inom socialförsäkringssystemet, dock ej försäkrings-
kassans myndighetsutövande funktion.

Den tänkta beställarnämnden skall enligt förslaget se till att den ser-
vice, vård, omsorg och ekonomisk trygghet som anges i socialtjänst-
lagen (1980:620), hälso- och sjukvårdslagen samt i bestämmelserna om
socialförsäkring tillförsäkras kommuninvånarna. Nämnden skall alltså ha
det s.k. befolkningsansvaret. Detta avses dock inte innebära någon för-
ändring av kommunens yttersta ansvar för samtliga kommuninvånare
och inte heller av landstingets ansvar för att landstingsinvånarna får en
vård av god kvalitet och på lika villkor.

Beställarnämnden föreslås, utifrån kunskap om invånarnas olika behov,
prioritera vilka verksamheter som skall drivas samt vilka som skall
driva dessa förvaltningar - offentlig förvaltning eller andra.

2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 205

Nämnden avses däremot inte ha någon egen produktion av tjänster, Prop. 1993/94:205
utan den skall via upphandling och avtal välja vilka som skall utföra de
tjänster som behövs för att uppfylla de förtroendevaldas beslutade mål
för verksamheten. Detta innebär ett införande av beställar-utförarmodel-
len, där beställarnämnden, såsom politisk ledning och som finansiär i
kraft av de medel de samverkande parterna ställt till förbundets förfog-
ande, åtskiljs från dem som producerar beställda tjänster, dvs. social-
tjänsten, hälso- och sjukvården och försäkringskassans lokalkontor vad
avser främst rehabiliteringsinsatser.

Målsättningen för 4S-projektet är även att beställarnämnden, utifrån
sin samlade kunskap om kommuninvånarnas olika behov, skall stödja,
stimulera och styra de producerande förvaltningarnas - utförar-
nas - skilda verksamheter, så att dessa bättre kan samordna sina resur-
ser efter olika målgruppers skilda behov. Därigenom kan ett tydligare
tryck på förvaltningarna skapas för att nå önskvärda integrations-, effek-
tiviserings- och välfärdseffekter.

Nämnden skall enligt förslaget utveckla styr- och uppföljningssystem
så att producentens/utförarens tjänster kan följas upp och stämmas av
mot de krav nämnden genom sitt kansli ställt i samband med upphand-
ling och kontraktskrivning.

Verksamhetsmässig och ekonomisk ram

Förutsatt att projektet kan starta den 1 juli 1994 avses varje huvudman
gå in i beställarnämnden med i princip samma budgetbelopp år 1994
som bokslutet för år 1993 visar. Ett särskilt index som beslutas av
huvudmännen skall användas för beräkningen av den slutliga resursbud-
geten. För de tre och ett halvt år försöket beräknas pågå gäller den
resursinsats som beslutats för det första verksamhetsåret, dvs. halva år
1994 med för varje år därpå angiven indexräkning av resursen. För att
förändring av insatt resurs och index skall kunna göras fordras konsen-
susbeslut av de tre huvudmännen.

De verksamheter som avses ingå i beställarnämndens ansvarsområde

är

- socialtjänsten exkl. barnomsorgen,

- medel för hälso- och sjukvård, sjukresor och ambulanstransporter,

- sjukpenning och rehabiliteringsersättning enligt lagen om allmän
försäkring och sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring,

- försäkringskassans lokalkontors beräknade andel av medel för köp av
yrkesinriktade rehabiliteringstjänster samt

- beräknade kostnader för administration.

Utgångspunkt för 4S-projektet är att resursinsatserna från respektive
huvudman för de verksamheter som avses ingå i samverkansprojektet
skall kunna föras över till beställarnämnden den 1 juli 1994. Dessa har
för hela år 1993 för deltagande parter preliminärt angetts till ca
320 miljoner kronor, varav 47 % avser landstinget, 35 % kommunen
och 18 % den allmänna försäkringskassan.

Förväntade samordningsvinster

I första hand avser man inom 4S-projektet att samordna insatser och
resurser för vissa utsatta grupper som har kontakter med alla de tre
verksamheterna som ingår i samverkansprojektet. Bland dessa grupper
kan nämnas personer med missbruksproblem, personer med behov av
psykiskt/psykiatriskt och socialt stöd, personer med rygg- och nackpro-
blem samt de som - främst unga ensamstående kvinnor - har små barn
eller som skall få barn.

En s.k. riskfond avses byggas upp utifrån förväntade samordningsvins-
ter. Dessa beräknas uppgå till 8 - 9 % av insatta resurser avsedda för
målgrupperna. Varje huvudman har lämnat uppgift om till vilka kost-
nader man beräknar insatserna för dessa grupper under ett helt verksam-
hetsår. Sammantaget beräknas den totala kostnaden till 111,3 mkr. Sam-
ordningsvinsten beräknas därmed komma att uppgå till 9-10 mkr
under varje helt verksamhetsår.

I takt med att samordningsvinsterna realiseras kan enligt projektled-
ningen nya grupper med ett latent behov eller förväntat ökat behov av
vård, omsorg och service få hjälp inom samma kostnadsram.

Riskfonden föreslås vara försedd med ägarspärr, dvs. ianspråktagande
av fondens medel kan inte göras ensidigt av någon huvudman.

Vid eventuellt underskott i verksamheten något verksamhetsår skall
detta i första hand regleras mot riskfonden. Vid behov av ytterligare
medel för reglering av underskott anser man inom projekt 4S att varje
huvudman skall tillskjuta sådana i proportion till de ursprungligen in-
satta resursandelarna i försöket.

Prop. 1993/94:205

5 Utökad finansiell samordning

5.1 Försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
tre sektorer

Regeringens förslag: En allmän försäkringskassa, ett landsting och
en kommun ges möjlighet att bedriva finansiell samordning såvitt
avser socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Detta
skall ske genom en tidsbegränsad lokal försöksverksamhet och regle-
ras i lag.

I lagen anges ramarna för försöken såväl när det gäller vilka resur-
ser som får tillföras en försöksverksamhet som i fråga om vilka upp-
gifter som får överlåtas till ledningen för försöket. För att försök
skall få inledas skall krävas medgivande av regeringen. Ett sådant
medgivande får återkallas. Regeringen får också föreskriva villkor
för försöken.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget
eller har inget att erinra mot det. Remissinstanserna ser positivt på att
man vill pröva nya modeller för samverkan. Däribland kan nämnas
försäkringskassan i Örebro län som anför att samverkan mellan nära-
liggande verksamhetsområden leder till fördelar för såväl den enskilde
som för samhället. Hallstahammars kommun anför dock att arbetsgrup-
pen inte tillräckligt betonat att försöksverksamheten också är till för den
enskilda individen. Svenska Kommunförbundet anser att det är bra att
möjligheter skapas till trepartssamverkan.

Många remissinstanser anser vidare att försöksverksamheten bör utvid-
gas till att omfatta bl.a. även arbetsförmedlingen/länsarbetsnämnder.

En del remissinstanser, bl.a. Riksförsäkringsverket och Landstingsför-
bundet, påpekar att det bör finnas enklare sätt att nå välfärdsvinster än
föreslagen försöksverksamhet.

Skälen för regeringens förslag: Som nämnts förekommer redan i dag
samverkan i skilda former över olika sektorsgränser, bl.a i Finsamför-
söken.

De tre sektorer som här föreslås ingå i en finansiell samordning med
trepartssamverkan har olika uppgifter. Hälso- och sjukvården skall fram-
för allt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Social-
tjänstens uppgift är bl.a. att i enskilda fall bistå personer som behöver
ekonomisk hjälp eller annat bistånd eller som behöver stöd, vård, om-
sorg eller service av annan anledning. Den allmänna försäkringen ersät-
ter bl.a. inkomstbortfall vid sjukdom och ger i samband med yrkesin-
riktad rehabilitering såväl ersättning som stöd i form av olika rehabili-
teringsinsatser.

Behovet av samarbete mellan de tre sektorerna har betonats under lång
tid. Förväntningarna på organisatorisk samverkan mellan socialtjänsten
och andra verksamheter var höga i samband med socialtjänstlagens till-
komst. Nyckelbegreppet var helhetssyn med krav dels på integration av
socialtjänstens olika områden, dels på samarbete med andra sektorer.

Samverkansmål behandlades även i förarbetena till hälso- och sjuk-
vårdslagen. Hälso- och sjukvårdsutredningen anförde i betänkandet
(SOU 1979:78) Mål och medel för hälso- och sjukvården att det borde
vara en skyldighet för sjukvårdshuvudmännen att samverka med andra
verksamheter av betydelse för hälso- och sjukvården. Denna samverkan
skulle främst avse planering, dvs. sjukvårdshuvudmannen som total-
ansvarig för hälso- och sjukvården borde medverka i planeringen på
andra områden. Samverkan kring enskildas behov betonades dock inte
lika mycket som i förarbetena till socialtjänstlagen.

Förväntningarna på de allmänna försäkringskassornas samverkan med
andra samhällsinstitutioner har också ökat under senare år. Detta gäller
framför allt områdena rehabilitering och förebyggande insatser. Försäk-
ringskassorna har getts en initiativroll och ett samordningsansvar för
yrkesinriktad rehabilitering.

Även om hälso- och sjukvården, socialtjänsten och socialförsäkringen
har olika uppgifter har sektorerna i viss mån sammanfallande målgrup-
per. Deras respektive insatser för rehabilitering och åtgärder i förebyg-

Prop. 1993/94:205

gande syfte har många beröringspunkter. Det handlar om att förhindra
att människor slås ut från arbetslivet eller utestängs från ett socialt liv
och att försöka återföra dem som står utanför ett sådant liv till detta.
Verksamheter som gränsar till varandra är främst medicinsk och yrkes-
inriktad rehabilitering, psykiatriskt och alkoholpolikliniskt stöd, förebyg-
gande insatser samt utbetalning av kontantförmåner i form av sjukpen-
ning, rehabiliteringsersättning, sjukbidrag, förtidspension och social-
bidrag.

Beröringspunkter inom de tre sektorerna finns inte bara i fråga om
insatser som riktar sig till individer, utan också när det gäller åtgärder
på mer övergripande eller strukturell nivå. Strukturinriktade insatser kan
innebära medverkan i bl.a. samhällsplaneringen men också att i sam-
arbete med andra samhällsorgan, föreningar och enskilda främja goda
levnads- och arbetsmiljöer.

Eftersom de ekonomiska resurserna till hälso- och sjukvård, social-
tjänst och socialförsäkring är uppdelade på skilda regelsystem och
huvudmän kan det innebära att resursernas användning inte alltid blir
väl samordnad och att de ibland används mindre effektivt, inte bara sett
ur samhällets utan också ur den enskildes perspektiv.

Flertalet remissinstanser anser att det är angeläget att finna former för
att bättre samordna samhällets resurser. Ett antal remissinstanser har
dock framfört att det kan finnas enklare sätt eller andra alternativ för att
nå välfärdsvinster än genom föreslagen uppläggning av försöket. Lands-
tingsförbundet anför att det inte är givet att finansiell samordning är den
bästa metoden att uppnå försöksverksamhetens syfte. Stockholms kom-
mun menar att man måste inrikta förändringsarbetet på permanenta
lösningar, t.ex. genom förändring av huvudmannaskap. Vidare anser
Stockholms läns landsting att förändringar kan åstadkommas inom
ramen för nuvarande organisationsformer. Riksförsäkringsverket ifråga-
sätter om inte försökets uppläggning är onödigt komplicerad.

Som arbetsgruppen anfört kan ökad samverkan mellan hälso- och sjuk-
vård, socialtjänst och socialförsäkring motiveras både med att det ur en
samhällekonomisk aspekt är nödvändigt att åstadkomma en mer kost-
nadseffektiv användning av resurserna och att detta behövs för att bättre
tillgodose enskilda människors behov av hälso- och sjukvård, rehabilite-
ring, omsorg och socialt stöd m.m. för att därmed uppnå välfärdsvinster
för enskilda.

Genom att sammanföra resurser från de tre samhällssektorerna i syfte
att parternas resurser skall användas effektivare bör samordnade bedöm-
ningar och åtgärder kunna stimuleras. Vård-, rehabiliterings- och före-
byggande insatser samt omsorg och service bör därigenom kunna ökas
till samma eller till mindre kostnader än för närvarande, inte bara för ett
försöks primära målgrupper utan också för övriga invånare i ett försöks-
område. Detta skulle innebära inte bara samhällekonomiska vinster utan
även välfärdsvinster för enskilda. Regeringen ser det därför som ange-
läget att nu utöka en försöksverksamhet med finansiell samordning till
att också omfatta socialtjänst.

Regeringen vill därvid poängtera att en viktig utgångspunkt för för-

Prop. 1993/94:205

söksverksamhet är den enskilda individen och instämmer i vad Hallsta-
hammars kommun påpekat om att de enskilda individernas behov i
första hand bör ligga bakom en ökad samverkan, inte bara myndigheter-
nas behov av samordning och samverkan.

När det gäller formen för ökad samverkan mellan de tre sektorerna
anser regeringen det vara angeläget att en ny form för samverkan prö-
vas. Därvid bör som arbetsgruppen föreslagit budgeterade och beräkna-
de medel för vissa verksamheter kunna sammanföras och användningen
av dessa medel bör styras av de samverkande parterna gemensamt eller
i samråd. En stor del av kostnaderna inom berörda sektorer torde
visserligen inte kunna påverkas av en finansiell samordning. Till viss
del har emellertid resurserna alternativa användningssätt som parterna
kan styra. Genom att gemensamt besluta om vissa satsningar öppnas
möjligheter att, som nyss anförts, göra vissa välfärds- och verksamhets-
vinster. Uppföljning och utvärdering av organisationsformen och effek-
ter av denna är av största vikt för eventuella framtida förändringar.

Flera remissinstanser har uttalat en åsikt att utökad försöksverksam-
heten även bör omfatta arbetsförmedlingen/länsarbetsnämnden. Vidare
har i detta sammanhang nämnts kronofogdemyndigheten och yrkesins-
pektionen.

För närvarande pågår många intressanta försök med olika samverkans-
former och mellan olika parter. Några av dessa samverkansprojekt
nämns och beskrivs i arbetsgruppens promemoria. Regeringen bedömer
dock att några parter utöver dem som arbetsgruppen föreslagit nu inte
bör ingå i en finansiell samordning av den art som föreslagits.

En förutsättning för försök med samverkan mellan en allmän försäk-
ringskassa, ett landsting och en kommun när det gäller socialförsäkring,
hälso- och sjukvård och socialtjänst är att de grundläggande förutsätt-
ningarna för respektive huvudman tillgodoses även i en ny organisation
som följer av en sådan samverkan.

Till dessa grundläggande regler hör den allmänna kommunala likstäl-
lighetsprincipen. I 2 kap. 2 § kommunallagen sägs att landsting och
kommuner skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sak-
liga skäl för något annat.

Kommunen har vidare enligt 3 § socialtjänstlagen det yttersta ansvaret
för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de
behöver. Detta innebär dock ingen inskränkning i det ansvar som vilar
på andra huvudmän. En uttrycklig föreskrift om den enskildes rättig-
heter i förhållande till kommunen finns i 6 § samma lag. Enligt denna
paragraf har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin för-
sörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses
på annat sätt. Vidare föreskrivs att den enskilde genom biståndet skall
tillförsäkras en skälig levnadsnivå och att biståndet skall utformas så att
det stärker hans resurser att leva ett självständigt liv.

Även 9 § socialtjänstlagen har stor betydelse för den enskildes möjlig-
heter att påverka valet av olika insatser från socialnämnden. I detta
lagrum sägs att insatserna skall utformas och genomföras tillsammans
med den enskilde och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan,

Prop. 1993/94:205

organisationer och föreningar. Nämnda bestämmelser i socialtjänstlagen
skall också ses mot bakgrund av vad som föreskrivs i 1 § samma lag
om socialtjänstens mål, enligt vilket bl.a. verksamheten skall bygga på
respekt för människors självbestämmanderätt och integritet.

Den tidigare omtalade likställighetsprincipen kommer även till uttryck
i hälso- och sjukvårdslagen. I 2 § stadgas att det övergripande målet för
hälso- och sjukvården är en god hälsa och vård på lika villkor för hela
befolkningen. I förarbetena till hälso- och sjukvårdslagen
(prop. 1981/82:97) framhåller föredragande statsråd att hälso- och sjuk-
vården måste eftersträva att jämna ut skillnader föranledda av olikheter
i ålder, kön, inkomst och utbildning mellan olika patienter i den me-
ningen att alla ges likvärdiga möjligheter att t.ex. förstå en diagnos eller
sätta sig in i vad ett planerat behandlingsprogram har för innebörd.
Hänsyn skall således alltid tas till skiljaktigheter i individuella förutsätt-
ningar. Den som svarar för hälso- och sjukvården skall så långt det är
möjligt inrätta sin verksamhet så att betydelsen av t.ex. geografiska eller
språkliga och kulturella olikheter begränsas. Det skall inte göras någon
principiell skillnad mellan patienter med skilda vårdbehov.

Möjligheterna att få vård får således inte påverkas av sådana förhållan-
den som förmågan att ta initiativ, betalningsförmåga eller sjukdomens
art och varaktighet. Av likställighetsprincipen följer också att åtskillnad
mellan människor inte heller får göras till följd av kön, nationalitet,
ålder, språk, religion, kultur och liknande förhållanden. Hälso- och
sjukvårdslagens bestämmelse om vård på lika villkor har därmed en
bredare innebörd än den allmänna kommunala likställighetsprincipen.

Inom socialförsäkringen gäller lagen om allmän försäkring m.fl. lagar
som på nationell nivå reglerar medborgarnas förutsättningar för rätt till
olika socialförsäkringsförmåner. I 20 kap. 12 § lagen om allmän försäk-
ring stadgas att Riksförsäkringsverket, som tillsynsmyndighet över de
allmänna försäkringskassorna, har att verka för att bestämmelserna om
förutsättningar och rätt till förmåner från den allmänna försäkringen
tillämpas likformigt och rättvist över hela landet, så att enskilda männis-
kor får den ersättning de har rätt till och att allmänheten får en så långt
möjligt likvärdig service och information oavsett bostadsort. I detta
ligger att se till att allmänheten får en sådan kännedom om och förståel-
se för det ekonomiska trygghetssystemet och dess funktion i samhället
att den på bästa sätt kan ta tillvara sina rättigheter och fullgöra sina
skyldigheter.

Regeringen anser att en försöksverksamhet med utökad finansiell sam-
ordning skall ske lokalt efter överenskommelse mellan berörda parter
och under en begränsad tid. För varje försök skall krävas regeringens
medgivande. Ett sådant medgivande bör dock kunna återkallas om för-
utsättningarna för medgivet försök förändras väsentligt eller om det
annars finns särskilda skäl. Regeringen bör också kunna uppställa vill-
kor för försöksverksamheten. Ramarna för trepartssamverkan bör dock
läggas fast i en lag som begränsas till att avse den tid försök kan
komma ifråga. I lagen bör bl.a. anges vilka uppgifter ledningen för en
försöksverksamhet skall kunna ha och de medel som maximalt får tillfö-

Prop. 1993/94:205

ras en försöksverksamhet. De verksamheter som medlen avser kan däri- Prop. 1993/94:205
genom omfattas av en samverkan. Inom dessa ramar bör dock parterna
vara fria att själva avgöra vilka medel och verksamheter som skall ingå
i ett försök med finansiell samordning. En sådan lag kommer därmed att
ange den största omfattning en försöksverksamhet med finansiell sam-
ordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst får

ha.

5.2 Finansiell ram för försöksverksamheten

Regeringens förslag: 1 en finansiell ram för en trepartssamverkan
skall kunna ingå budgeterade medel för hälso- och sjukvård inom
och utom landstinget för försöksområdets invånare, sjukreseersätt-
ning som belöper på försöksområdet samt kostnader för ambulans-
transporter och liknande transporter. Vidare skall budgeterade medel
för kommunens socialtjänst och beräknade kostnader för sjukpenning
och rehabiliteringsersättning enligt lagen om allmän försäkring och
sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring kunna ingå i
ramen. Till den finansiella ramen skall också kunna föras medel som
är avsedda för försäkringskassans köp av yrkesinriktade rehabilite-
ringstjänster.

Även beräknade kostnader för administration av de verksamheter
som ingår i försöket skall av respektive huvudman kunna föras till
den finansiella ramen.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Önskemål har framförts om att utvidga den finan-
siella ramen med bl.a. medel för förtidspension och ersättning vid ar-
betslöshet.

Skälen till regeringens förslag: Syftet med försök med utökad finan-
siell samordning är som tidigare anförts att pröva om en sammanlägg-
ning av de ekonomiska resurserna kan underlätta för parterna att i ökad
utsträckning arbeta för att resurser utnyttjas på ett från samhällets och
de enskildas synpunkt effektivare sätt.

Regeringen anser att till den finansiella ramen för försöksverksamheter
i princip skall kunna föras samtliga de budgeterade medel som avser i
försöksverksamheten ingående sektorer. Från en sjukvårdshuvudman
skall således till den finansiella ramen kunna föras budgeterade medel
för hälso- och sjukvård inom och utom landstingsområdet för försöks-
områdets invånare, dvs. regionsjukvård, länssjukvård och primärvård.
Även den hälso- och sjukvård åt boende i särskilda boendeformer och
bostäder med särskild service m.m. som kommunen svarar för enligt
hälso- och sjukvårdslagen skall därvid kunna omfattas. Härtill skall till
den finansiella ramen kunna föras den sjukreseersättning som belöper på
försöksområdet samt kostnader för transporter med ambulansbil eller
annat fordon som är särskilt anpassat för sjuktransport.

Från kommunens sida skall till den finansiella ramen dessutom kunna
föras budgeterade medel för verksamhet enligt socialtjänstlagen, lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall samt verksamhet som i
annat fall enligt lag skall handhas av socialnämnd. Det senare innefattar
viss verksamhet enligt bl.a. föräldrabalken, lagen (1982:636) om an-
ordnande av visst automatspel och lagen (1977:293) om handel med
drycker.

De vanligaste förmånerna vid sjukdom och därav föranledd rehabili-
tering är sjukpenning och rehabiliteringsersättning enligt lagen om all-
män försäkring. Regeringen anser att det är i vården och rehabilitering-
en av personer som uppbär sådana förmåner som de stora välfärds-,
effektivitets- och samordningsvinsterna skall kunna hämtas. Till den
finansiella ramen skall därför kunna föras de medel, som om inget för-
sök hade inletts, kan beräknas åtgå för att inom försöksområdet täcka
kostnader för sjukpenning och rehabiliteringsersättning. Även sjukpen-
ning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring och försöksområdets andel
av de medel som kan beräknas stå till försäkringskassans förfogande för
köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster skall kunna ingå.

Regeringen anser vidare att till den gemensamma finansiella ramen
även skall kunna föras vissa beräknade kostnader för administration av
de verksamheter som parterna kommer överens om skall ingå en för-
söksverksamhet.

Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun och Malmöhus all-
männa försäkringskassa har i remissvar framfört att försäkringskassans
beräknade kostnader för förtidspension bör ingå i den finansiella ramen.
Förbundet och försäkringskassan anser också att sjukbidrag skall ingå.
Ersättningsformer som andra remissinstanser föreslår skall kunna ingå i
ramen är ersättning vid arbetslöshet, bidragsförskott och assistansersätt-
ning.

Försöksområdets kostnader för sjukbidrag, förtidspensioner och arbets-
skadelivräntor är svåra att påverka under en så relativt kort tid som en
försöksverksamhet föreslås få pågå. De insatser som på socialförsäk-
ringsområdet kan bli möjliga inom ramen för en trepartssamverkan är i
första hand sådana som är inriktade på att förkorta sjukskrivningsperio-
der och försöka motverka att en nedsatt arbetsförmåga hos en person
blir permanent, snarare än att rehabilitera dem som redan blivit förtids-
pensionerade. Regeringen anser därför att nämnda kostnader inte bör
ingå i en finansiell ram för utökad finansiell samordning.

Assistansersättning är en relativt ny ersättningsform. Därmed kan kost-
naderna vara svåra att förutsäga. Det är viktigt att den finansiella ramen
kan förutsägas med så stor säkerhet som möjligt för att man skall kunna
beräkna resultatet av ett försök varför inte heller assistansersättning bör
ingå i försöksverksamhet med finansiell samordning.

Som tidigare nämts (5.1) anser regeringen att den föreslagna försöks-
verksamheten inte bör omfatta länsarbetsnämnden. Resurser för arbets-
marknadspolitiska åtgärder m.m. bör därför inte kunna föras till den
finansiella ramen för aktuell försöksverksamhet. Regeringen anser inte

Prop. 1993/94:205

heller att det i övrigt är lämpligt att ta med andra kostnader än dem som Prop. 1993/94:205
arbetsgruppen föreslagit i en försöksverksamhet med utökad finansiell
samordning.

Samtidigt som kostnader för förtidspensionering m.m. inte skall ingå i
den finansiella samordningen anser regeringen att det är viktigt att en
uppläggning av försöksverksamhet inte inbjuder till ett handlande som
innebär att kostnader skjuts över från sjukförsäkringen till förtidspensio-
neringen. I det följande föreslår vi därför att hänsyn tas till detta i sam-
band med beräkning av det s.k. ekonomiska utvärderingsresultatet, (av-
snitt 7).

5.3 Ledningen av försöksverksamheten

Regeringens förslag: Ledningen för en försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård
samt socialtjänst skall i första hand handhas av en från parterna fri-
stående organisation. De samverkande parterna skall därvid kunna
välja att förlägga denna till ett av landsting och kommun bildat kom-
munalförbund som, i likhet med Finsamförsöken, träffar samver-
kansavtal med den i försöket medverkande allmänna försäkrings-
kassan. Om samtliga parter så önskar skall de också få förlägga
denna funktion till ett för de tre parterna gemensamt fristående led-
ningsorgan.

För det fall ett landsting inte skall delta i försöksverksamheten
skall parterna även kunna förlägga ledningen av försöksverksamheten
till kommunen.

I den föreslagna lagen om försöksverksamhet med finansiell sam-
ordning mellan de tre sektorerna införs bestämmelser om en ny
offentligrättslig organisation till vilken de samverkande parterna kan
överlämna tidigare berörda ledningsfunktioner. En sådan organisa-
tion utformas efter förebild av kommunalförbund med direktion.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är allmänt positiva till
arbetsgruppens förslag. Västerbottens läns allmänna försäkringskassa
förordar att ledningen av försöksverksamheten förläggs till ett för par-
terna gemensamt fristående ledningsorgan i vilket de samverkande par-
terna har lika ansvar och befogenheter. Även Socialstyrelsen uttalar sig
positivt när det gäller förslaget om ett nytt från parterna fristående ge-
mensamt ledningsorgan. Ett par remissinstanser har dock ställt sig tvek-
samma till skapandet av en ny offentligrättslig organisation.

Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag en tendens till ett
ökande interorganisatoriskt samarbete inom kommunal verksamhet. Ofta
sker denna samverkan mindre som ett resultat av politisk styrning och
mer som ett resultat av olika utförares behov och intresse av att samar-

beta över sektorsgränser. Olika system för finansiering, skilda huvud-
män, olika regelsystem och myndighetskulturer kan emellertid vara ett
hinder för en till enskilda individer behovsorienterad samverkan. I nu
aktuell försöksverksamhet bör därför, som ett led i förnyelsen av den
offentliga verksamheten, nya former för politisk styrning prövas för att
överbrygga sådana hinder med syfte att kunna använda samhällets resur-
ser på ett bättre sätt. För att överbrygga nu nämnda hinder för en poli-
tisk behovsorienterad samverkan bör ett ledningsorgan för en sådan
samverkan över sektorsgränser i första hand vara fristående från de i en
försöksverksamhet medverkande huvudmännens organisationer.

I ett kommunaldemokratiskt perspektiv kan det finnas vissa betänklig-
heter mot att förlägga ledningen av försöksverksamheten till ett från
parterna fristående ledningsorgan. Ett sådant organ kommer att ha ett
formellt ensambestämmande över de uppgifter som det fått sig tilldelat
av parterna och med den lösning som föreslås, väljs de förtroendevalda
som verkar i organet genom indirekta val. Medborgarna får därmed ett
svagare inflytande över de angelägenheter ledningsorganet kommer att
handha än vad som annars skulle ha gällt.

För att minska olägenheterna av det nämnda är det, som arbetsgruppen
påpekat, viktigt att en från parterna fristående ledning är skyldig att
iaktta de grundläggande verksamhetsvillkoren i respektive sektor. Led-
ningen bör alltså vara bunden av bl.a. vad som föreskrivs i kommunal-
lagen och hälso- och sjukvårdslagen om lika behandling respektive vård
på lika villkor. Regeringen föreslår inte heller någon inskränkning av
parternas ansvar enligt t.ex. hälso- och sjukvårdslagen eller socialtjänst-
lagen eller av parternas ansvar för att enskilda tillförsäkras lagstadgade
socialförsäkringsförmåner. Detta behandlas närmare i nästa avsnitt.
Parterna är också fria att i ett för samarbetet konstitutionerande avtal
exempelvis föreskriva viss samrådsskyldighet för ledningsorganet.

En annan konsekvens av att ledningen av försöksverksamheten för-
läggs till ett från parterna fristående ledningsorgan är att medel som förs
mellan ledningsorganet och de samverkande parterna kan komma att
beröras av mervärdesskattereglerna. En stor del av aktuell verksamhet
är dock undantagen från skatteplikt enligt lagen (1968:430) om mer-
värdeskatt. Detsamma gäller enligt den nya mervärdesskattelag som ny-
ligen beslutats (prop. 1993/94:99,bet. 1993/94:SkU29,rskr. 1993/94:170).

Arbetsgruppen har föreslagit att parterna skall ha möjlighet att för-
lägga en från parterna fristående ledning av försöksverksamhet antingen
till ett kommunalförbund som träffar samarbetsavtal med den samver-
kande allmänna försäkringskassan eller till ett gemensamt från dem
fristående ledningsorgan. Det senare är ett önskemål, som framförts av
de inblandade parterna i det tidigare omnämnda 4S-projektet i Stenung-
sund.

För att ge de samverkande parterna i ett försök möjlighet att förlägga
ledningen till ett gemensamt ledningsorgan behöver dock en ny offent-
ligrättslig organisation bildas. För att skapa en sådan organisation av ny
typ behöver i lag regleras hur nämnda ledningsorgan bildas, hur det
skall vara uppbyggt, hur det skall arbeta m.m. Stockholms läns lands-

Prop. 1993/94:205

ting anför i anledning därav att starka skäl måste finnas för att skapa
ytterligare en offentligrättslig organisation och Försäkringsöverdomsto-
len ifrågasätter om en så omfattande lagteknisk reglering som förutsätts
inte kan uppfattas som en något tveksam byråkratisk överbyggnad.
Sundsvalls kommun ser positivt på försöksverksamhet mellan de tre
sektorerna men anför att detta bör bygga på bibehållet ansvar utan ska-
pandet av nya kostnadskrävande organ.

Den lösning som ligger närmast till hands för en fristående ledning av
försöksverksamheten är att den kommun och det landsting som skall
delta i samverkan bildar ett kommunalförbund för hälso- och sjukvård
och socialtjänstfrågor. Detta förbund kan sedan bedriva försök med
finansiell samordning i ett tvåpartsförhållande med berörd försäkrings-
kassa. En sådan lösning innebär emellertid att endast vissa av parterna
är representerade i ledningsorganet och att parterna, till skillnad från i
Finsamförsöken, inte har möjlighet att organisera en mer kontinuerlig
styrning av försöksverksamheten genom ett organ i vilket alla parter
finns representerade. Regeringen anser att parterna bör ges en sådan
möjlighet.

En landstingsfri kommun svarar för såväl hälso- och sjukvården som
socialtjänsten inom kommunen. Avser en sådan kommun att tillsammans
med den berörda försäkringskassan bedriva försöksverksamhet med
finansiell samordning, bör parterna - för att ha möjlighet att välja att
försäkringskassan endast genom samverkansavtal skall delta i försöket -
kunna förlägga ledningsansvaret för försöksverksamheten till kommu-
nen. Ett sådant undantag bör därför få göras från principen att lednings-
ansvaret för försöksverksamheten skall förläggas till ett från parterna
fristående ledningsorgan.

Eftersom det är fråga om en tidsbegränsad försöksverksamhet bör i
möjligaste mån redan befintliga regler användas som förebild för en
reglering av en ny gemensam organisation för ledning av aktuell för-
söksverksamhet. Närmast i fråga kommer då kommunalförbundslagen
som dessutom kommer att gälla för det fall parterna väljer att förlägga
ledningen av försöksverksamheten till ett kommunalförbund. För att
begränsa lagstiftningen vad beträffar en ny offentligrättslig organisation
bör dock endast kommunalförbund med direktion tjäna som förebild.

Då en allmän försäkringskassa har ett annat budgetår än kommun och
landsting och då styrelsens ledamöter i en försäkringskassa har annan
tjänstgöringstid än ledamöter i kommun- och landstingsfullmäktige be-
höver exempelvis bestämmelser rörande val och tjänstgöringstid utfor-
mas på annat sätt än i kommunalförbundslagen. Bestämmelser som rör
myndighetsutövning behövs inte för det nya ledningsorganet, eftersom
detta inte avses få handha uppgifter av den arten.

Ett för huvudmännen gemensamt från parterna fristående lednings-
organ innebär som nämnts att en offentligrättslig organisation av en ny
typ skapas. Regeringen anser att ett sådant nytt ledningsorgan, med hän-
syn tagen till dess karaktär och organisation, kan benämnas beställarför-
bund. En stor del av dess uppgifter kommer att avse beställningar enligt
tidigare beskriven beställar-utförarmodell och kommunalförbundslagens

Prop. 1993/94:205

bestämmelser föreslås som förebild för organisationen.

Prop. 1993/94:205

5.4 Ledningsorganets uppgifter

Regeringens förslag: Den som bedriver försöksverksamheten får
utföra vissa uppgifter och fatta vissa beslut rörande de medel som
tillförts försöksverksamheten och som annars åligger någon av de
samverkande parterna. Detta skall dock endast gälla uppgifter och
beslut som inte direkt rör enskilda.

Oavsett hur ledningen av försöksverksamheten organiseras skall
medlemmar i den kommun och det landsting som deltar i försöks-
verksamheten kunna överklaga beslut av ledningsorganet enligt de
regler som finns i 10 kap. kommunallagen. Eventuella tvister mellan
de samverkande parterna liksom mellan ledningsorganet och en eller
flera av de samverkande parterna skall däremot prövas enligt lagen
(1929:145) om skiljemän.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens utom när
det gäller rätt att överklaga ett beslut av ledningen för en försöksverk-
samhet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser uttalar sig inte uttryck-
ligen i frågan om vilka uppgifter som skall utföras av den som bedriver
försöksverksamheten. Flera ställer sig dock positiva till gemensam pla-
nering, prioritering, upphandling och finansiering inom de tre sekto-
rerna. Västerbottens läns allmänna försäkringskassa ansluter sig helt till
arbetsgruppens förslag i denna fråga. Konkurrensverket förklarar sig
dela arbetsgruppens uppfattning att de utförande uppgifterna bör särskil-
jas från de beställande och anför att det, för att motverka konkurrens-
problem, är viktigt att hålla utförarenheten redovisningsmässigt och
organisatoriskt strikt åtskild från beställarfunktionen. Stockholms kom-
mun anför däremot att en förutsättning för att åstadkomma en rationell
styrning är att man även kan prioritera och styra resurser praktiskt och
konkret i den dagliga verksamheten. Försäkringskassan i Örebro län
anför också att fördelarna skulle bli större om möjligheten till konkret
samverkan gavs på handläggarnivå.

Skälen för regeringens förslag: Syftet med en finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård samt socialtjänst är att med
tillämpning av en helhetssyn samordna resurser från dessa sektorer för
att därigenom få till stånd ett effektivare utnyttjande av dessa. Ekono-
miska resurser från respektive område skall därför kunna tillföras led-
ningsorganet för försöksverksamhet med finansiell samordning. Rege-
ringen anser att ledningsorganet skall ha ansvaret för att täcka kostna-
derna för de verksamheter parterna beslutat skall ingå i försöket och
som ligger inom ramen för de ekonomiska resurser de tre parterna ställt

till ledningsorganets förfogande. Vi anser vidare att ledningsorganet
skall ha uppgiften att besluta om mål och riktlinjer för berörda verksam-
heter samt planera, prioritera, upphandla och finansiera dessa. Därvid
kan det bli aktuellt att, till ett fristående ledningsorgan, överlämna upp-
giften att besluta om kommunala och landstingskommunala taxor för
tjänster som faller inom ramen för ett försök.

Samverkan på tjänstemannanivå mellan de tre sektorerna kan ge posi-
tiva resultat. En sådan samverkan kan dock i en gemensam organisation
medföra svårigheter bl.a. rörande sekretess och överklagande. För att
uppfylla syftet med en finansiell samordning mellan parterna behöver
inte heller ledningsorganet ha denna typ av uppgifter. Regeringen är
därför inte beredd att i detta sammanhang föreslå att samverkan i in-
dividuella ärenden skall ingå i den reglerade samverkan mellan de tre
sektorerna. Det kan emellertid förutsättas att viss sådan samverkan kom-
mer att komma till stånd som en följd av föreslagen samordning, exem-
pelvis genom att olika projektgrupper bildas. All samverkan mellan
tjänstemän och andra på olika myndigheter måste dock följa gällande
regler i fråga om sekretess m.m.

Socialstyrelsen anför i sitt remissvar att vid implementeringen av för-
söket bör särskilda insatser vidtas för främjande av samarbetet mellan de
tre traditionellt sektoriserade verksamheterna. Regeringen anser att be-
rörda parter, när de inleder en försöksverksamhet med finansiell sam-
ordning även, måste genomföra särskilda insatser för att en god sam-
verkan mellan myndigheterna skall kunna uppnås i försöksområdet.

För att ledningsorganet för en försöksverksamhet med utökad finansiell
samordning skall kunna utföra de uppgifter av mer allmänt styrande art
som tidigare nämnts, måste det hos detta ledningsorgan finnas en bred
och samlad kunskap om invånarna och deras olika behov och förmåns-
rättigheter. Som Socialstyrelsen anfört behöver ledamöterna i ledningen,
för att kunna uppfylla detta s.k. befolkningsansvar, ha god kunskap och
erfarenhet av de ingående verksamhetsområdena. Ledningen måste
också ägna tid åt att föra en dialog med invånarna i försöksområdet,
intresseorganisationer m.fl. samt att politiskt utvärdera resultaten. Där-
vid är det, som bl.a. Stenungsunds kommun, Göteborgs och Bohusläns
landsting och Bohusläns allmänna försäkringskassa påpekat, värdefullt
om ledamöterna har en god lokal förankring.

Ledningsorganets legitimitet skall således vila på befolkningsansvaret.
Genom sin kännedom och kunskap om befolkningen i försöksområdet
skall man planera för och prioritera bland verksamheter eller olika sam-
verkansprojekt som utifrån vissa särskilt utsatta gruppers behov av vård,
omsorg och rehabilitering kan anses mest nödvändiga att bedriva. Av-
kall får dock inte göras i fråga om befolkningens lagstadgade rättigheter
till sådana tjänster och service eller till kontantförmåner.

Beställar-utförarmodellen skiljer på de förtroendevaldas roller som
företrädare för medborgarna och som producenter av service och tjäns-
ter. De förtroendevaldas uppgift är att besluta om vad som skall utföras,
av vem och på vilka villkor det skall ske. Därvid måste bl.a. allmänna
behov och insatser vägas mot olika särintressen m.m. Med underlag

Prop. 1993/94:205

som beskriver behov och utnyttjande av vård, omsorg och service och
med en god kännedom om den lokala situationen avses ledningsorganet
genom att träffa avtal med vård- och servicegivare, tillse att invånarna
får vård av god kvalitet på lika villkor och service av så hög kvalitet
som möjligt samt att huvudmännens rehabiliteringsinsatser samordnas.

I ökande utsträckning strävar kommuner och landsting efter att utsätta
olika delar av verksamheten för konkurrens. Det sker i huvudsak genom
att konkurrensen ökar mellan verksamhet i egen regi och privat entre-
prenadverksamhet eller att konkurrensen ökar mellan olika utförare
inom verksamheter i egen regi. Vi anser att ledningsorganets avtal med
vård- och servicegivare därför skall kunna träffas med, förutom kom-
munen, landstinget och försäkringskassan, privata utförare. Detta gäller
dock enbart i den utsträckning de uppgifter som ingår i försöksverksam-
heten får utföras av annan än de deltagande parterna själva.

Ett ledningsorgan för en trepartssamverkan avses alltså kunna fatta
beslut som faller inom hälso- och sjukvårdens, socialtjänstens och för-
säkringskassans kompetensområden i den utsträckning besluten inte
direkt rör enskilda. Härvid förutsätts för försäkringskassans del att för-
säkringskassans styrelse fattar ett beslut om att överlämna viss beslut-
anderätt till ledningsorganet som därmed får rätt att fullgöra vissa upp-
gifter inom socialförsäkringarna, såsom att fatta beslut i frågor av över-
gripande natur för rehabiliteringsarbetet inom försöksområdet eller i
övrigt om allmänna åtgärder med syfte att begränsa socialförsäkrings-
kostnaderna. Motsvarande beslut förutsätts fattas av landstings- respek-
tive kommunfullmäktige. Därigenom får ledningsorganet också mandat
att fullgöra övergripande ledningsfunktioner inom hälso- och sjukvårds-
och socialtjänstområdena.

En försöksverksamhet med ett från parterna fristående organ får emel-
lertid inte medföra någon inskränkning i parternas ansvar för de ange-
lägenheter som berörs av försöksverksamheten. Exempelvis stadgas i
socialtjänstlagen att kommunen har det yttersta ansvaret för att de som
vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta
innebär att det förhållandet att en kommun beslutar att, med stöd av en
försökslagstiftning, överföra samtliga eller större delen av de
ekonomiska resurserna avsedda för socialtjänsten till ett lokalt lednings-
organ för socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst inte får
medföra att kommunens yttersta ansvar kan sättas ur spel. Om en en-
skild person som vistas i kommunen är berättigad till en viss förmån
enligt socialtjänstlagen skall kommunen även i den föreslagna försöks-
verksamheten vara skyldig att meddela den oavsett vad som avtalats om
socialtj änstbudgeten.

Vad som i annan författning föreskrivs för kommun, landsting och
allmän försäkringskassa och som gäller angelägenhet som berörs av
försöksverksamheten skall också gälla ledningsorganet för denna verk-
samhet. För landsting och kommuner gäller därvid den allmänna kom-
munala likställighetsprincipen. I kommunallagen sägs att landsting och
kommuner skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sak-
liga skäl för något annat. Denna princip kommer även till uttryck i

Prop. 1993/94:205

hälso- och sjukvårdslagen, där det sägs att det övergripande målet för Prop. 1993/94:205
hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för
hela befolkningen.

För att säkerställa lagstiftningens krav på lika behandling och vård på
lika villkor anser regeringen att det är av yttersta vikt att likställigheten
beaktas av ett ledningsorgan för hälso- och sjukvård, socialtjänst och
socialförsäkring i samband med överväganden att styra ekonomiska
resurser till vissa särskilda grupper, bl.a. till grupper i arbetsför ålder.
Försöken får generellt inte innebära att vårdtillgången för befolkningen
i övrigt minskar till följd av att verksamheten inriktas mot vissa mål-
grupper. För att säkerställa hälso- och sjukvårdslagens krav om vård på
lika villkor måste konsekvenserna för olika patientkategorier följas noga
i utvärderingen av försöken.

Vad som i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen sägs om
avgifter skall gälla också i en försöksverksamhet med finansiell samord-
ning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Sekretess

Bestämmelser om sekretess inom de aktuella områdena finns främst i
7 kap. sekretesslagen (1980:100). Inom såväl hälso- och sjukvård som
socialtjänst finns normalt en presumtion att sekretess gäller för enskilds
personliga förhållanden. En sådan uppgift får då endast lämnas ut om
det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon
honom närstående lider men. För uppgifter inom den kommunala
familjerådgivningen gäller normalt absolut sekretess. För uppgift hos
allmän försäkringskassa i ärende enligt lagstiftningen om allmän försäk-
ring m.m. gäller däremot huvudsakligen sekretess för uppgift om en-
skilds personliga förhållanden endast om det kan antas att den som upp-
giften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

När sekretess gäller enligt sekretesslagen för en uppgift som förekom-
mer hos en viss myndighet får uppgiften enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen
inte röjas för annan myndighet i andra fall än som anges i den lagen
eller i lag eller förordning till vilken sekretesslagen hänvisar. Sådana
bestämmelser finns bl.a. i enskilda sekretessbestämmelser som 7 kap.
1 § femte stycket sekretesslagen.

Också i 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser som medger utläm-
nande av annars sekretessbelagd uppgift till annan myndighet. I 1 §
anges bl.a. att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till annan
myndighet om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. Ett
flertal sådana bestämmelser rörande uppgifter inom socialförsäkring,
hälso- och sjukvård samt socialtjänst finns i olika författningar. Även
enligt 2 och 3 §§ finns begränsade möjligheter att lämna annars sekre-
tessbelagda uppgifter till annan myndighet. Den förstnämnda paragrafen
behandlar bl.a. uppgift som behövs hos annan myndighet för ompröv-
ning av beslut eller åtgärd av den myndighet där uppgiften förekommer
eller för tillsyn över eller revision hos den myndigheten. Enligt 3 § får
sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet om det är uppenbart att

intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som
sekretessen skall skydda. Denna bestämmelse gäller dock endast, såvitt
nu är i fråga, uppgift inom socialförsäkringens område.

Arbetsgruppen har anfört att ett ledningsorgan för en försöksverksam-
het bör ha uppgifter av mer allmänt styrande art och att det då inte
kommer att ha behov av sekretessbelagda uppgifter. Socialstyrelsen har
med anledning därav anfört att ledningsorganets behov av individupp-
gifter är svår att förutse och att de parter som deltar i försöket bör vara
skyldiga att lämna även sekretessbelagda uppgifter till ledningsorganet
om detta har behov av sådana uppgifter. Riksförsäkringsverket förklarar
sig dela uppfattningen att ledningsorganet inte skall handlägga individ-
ärenden, men menar att det inte kan uteslutas att även information av
statistisk karaktär kan vara av den arten att individuella förhållanden
skulle röjas när det gäller så små verksamhetsområden som kan bli aktu-
ella i föreslagen försöksverksamhet.

Som tidigare anförts anser regeringen att ledningsorganet för en för-
söksverksamhet med utökad finansiell samordning endast bör ha till
uppgift att besluta om mål och riktlinjer för de verksamheter som ingår
i försöket samt att planera och prioritera mellan verksamheter eller olika
samverkansprojekt och att upphandla och finansiera dessa. Uppgifter
som direkt berör enskilda bör däremot ligga kvar hos respektive huvud-
man. I likhet med arbetsgruppen finner vi att ledningsorganet därmed
inte kan anses ha behov av individuppgifter och att sekretessbelagda
uppgifter inte bör få lämnas till ledningsorganet. Detta måste också gälla
uppgifter av statistisk karaktär om de kan hänföras till individer.

Regeringen delar också arbetsgruppens bedömning att det saknas an-
ledning att föreskriva sekretess för de uppgifter som ledningsorganet
inhämtat. Visserligen bör ledningsorganet ha rätt att få uppgifter till stöd
för sitt arbete från parterna i den finansiella samordningen. Som nyss
sagts anser vi dock inte att ledningsorganet behöver individrelaterade
uppgifter, vare sig från parterna eller i övrigt, och någon rätt för led-
ningsorganet att inhämta sekretessbelagda uppgifter föreslås inte. Emel-
lertid behöver, som arbetsgruppen anfört, sekretess i vissa fall gälla vid
upphandling av tjänster m.m. Vad som föreskrivs i 6 kap. 2 § och
8 kap. 10 § sekretesslagen om sekretess för anbud m.m. och om sekre-
tess hos myndighet för uppgift om affärs- eller driftförhållanden för
enskild som trätt i affärsförbindelse med myndigheten torde dock vara
tillräckligt. Det saknas därför enligt regeringens bedömning också an-
ledning att föreslå någon särskild reglering när det gäller sekretess för
denna typ av uppgifter hos ledningsorganet.

När det gäller samarbetet i individuella ärenden anför länsrätten i
Gävleborgs län att det kan ifrågasättas om det inte borde öppnas en
generell möjlighet att till annan myndighet utlämna annars sekretess-
belagda uppgifter inom den verksamhet som omfattas av arbetsgruppens
förslag.

Visserligen kan projektgrupper eller tillfälliga utförarenheter förväntas
bli ett väsentligt inslag i en trepartssamverkan. Regeringen anser dock
att det inte heller i detta hänseende bör göras några undantag från gäll-

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 205

Prop. 1993/94:205

ande sekretessbestämmelser. I den mån det kan bli fråga om gemensam- Prop. 1993/94:205
ma diskussioner i individärenden måste den enskildes samtycke därför
inhämtas i enlighet med nuvarande sekretessregler.

Överklagande

När det gäller beslut i angelägenheter som en kommun eller ett lands-
ting handhar och för vilka det finns föreskrifter i annan författning än
kommunallagen, finns ibland särskilda bestämmelser om överklagande.
Exempelvis anges i 73 § socialtjänstlagen att en socialnämnds beslut i
vissa uppräknade frågor får överklagas hos länsrätten. Även i lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och lagen (1991:1128) om psykiat-
risk tvångsvård finns särskilda bestämmelser om överklagande. Normalt
saknas dock sådana bestämmelser för beslut inom hälso- och sjukvården.

För det fall det inte finns någon annan bestämmelse om överklagande
av ett beslut som meddelats av en kommun eller ett landsting kan detta
beslut överklagas hos kammarrätten enligt 10 kap. kommunallagen.
Detta gäller framför allt beslut som meddelats av fullmäktige eller som
meddelats av en nämnd eller ett partssammansatt organ och inte är av
rent förberedande eller rent verkställande art. Ett sådant beslut kan dock
inte ändras. Det kan bara upphävas om någon i lagen angiven grund
finns för detta.

Inom socialförsäkringen finns också särskilda regler om överklagande.
När det gäller en allmän försäkringskassas beslut i ett ärende enligt
lagen om allmän försäkring anges exempelvis att detta får överklagas
hos länsrätten såväl av enskild part som av Riksförsäkringsverket
(20 kap. 11 och 12 §§ nämnda lag). Någon bestämmelse om överklag-
ande av ett beslut som fattats av en allmän försäkringskassa men som
inte rör ett visst ärende, finns däremot inte.

Med en sådan begränsning som föreslagits vad gäller uppgifter som
skall kunna handhas av ett ledningsorgan för aktuell försöksverksamhet,
torde ledningsorganet endast komma att fatta beslut som enskild annars
kan överklaga enligt 10 kap. kommunallagen eller, särskilt om beslutet
annars skulle ha fattats av en allmän försäkringskassa, inte alls kan
överklaga. Regeringen avser inte att begränsa denna överklaganderätt.
En uppdelning i olika typer av beslut synes emellertid också svår att
genomföra. Vi anser därför att beslut av ledningsorganet skall kunna
överklagas av en enskild på samma sätt och på samma grunder oavsett
om beslutet normalt skulle ha fattats av kommun, landsting eller allmän
försäkringskassa. För ett sådant överklagande bör bestämmelserna i
10 kap. kommunallagen gälla. Rätt att överklaga ett beslut av lednings-
organet bör därvid tillkomma medlemmar i den kommun och det lands-
ting som deltar i försöksverksamheten.

Arbetsgruppen ansåg att också parterna i en försöksverksamhet borde
kunna överklaga ledningsorganets beslut när ledningen handhas av ett
gemensamt ledningsorgan. Samtidigt föreslog gruppen att tvister mellan
ledningsorganet och dem som deltar i en försöksverksamhet skulle prö-
vas enligt lagen (1929:145) om skiljemän. Som Försäkringsöverdomsto-

len påpekat kan det då inte uteslutas att vissa frågor skulle kunna föras Prop. 1993/94:205
upp till bedömning enligt båda alternativen. Detta är inte lämpligt.

Regeringen anser att eventuella tvister mellan de samverkande parterna
är av den karaktären att de bör prövas av skiljemän. Viss jämförelse
kan därvid göras med 4 kap. 9 § kommunalförbundslagen, enligt vilken
tvister mellan medlemmar i ett kommunalförbund som rör förbundets
lividation och upplösning eller en medlems rätt till utträde ur förbundet
skall handläggas enligt lagen om skiljemän. Även tvister mellan led-
ningsorganet och en eller flera av de samverkande parterna bör prövas
av skiljemän. Detta bör naturligtvis gälla oavsett vem som handhar led-
ningen för försöksverksamheten. Det bör dock samtidigt betonas att
aktuell försöksverksamhet förutsätter att samverkande parter kan komma
överens och att om denna förutsättning brister i någon mer väsentlig
fråga det snarast torde bli fråga om att upphöra med försöksverksam-
heten.

Tillsyn

En försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäk-
ringssystemet, hälso- och sjukvården och socialtjänsten får inte innebära
några begränsningar vad gäller tillsyn inom nämnda områden. Detta
innebär att de regler som finns om tillsyn över berörda sektorer kommer
att gälla även när en försöksverksamhet pågår.

Tillsynen över hälso- och sjukvården utövas av Socialstyrelsen. För
socialtjänsten har Socialstyrelsen det centrala och länsstyrelserna det
regionala tillsynsansvaret. Tillsynen över de allmänna försäkringskassor-
na skall enligt lagen om allmän försäkring utövas av Riksförsäkringsver-
ket. Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket kommer i det följande
också föreslås få ansvar för den centrala administrationen av nu aktuell
försöksverksamheten liksom uppföljning och utvärdering av denna.

6 Fastställande av den finansiella ramen m.m.

Prop. 1993/94:205

Regeringens förslag: Ärenden om medgivande att bedriva för-
söksverksamhet bereds under medverkan av Socialstyrelsen och
Riksförsäkringsverket. Dessa myndigheter svarar också för den cent-
rala administrationen av försöksverksamheten.

Den finansiella ramen, parternas resursandelar samt principer för
fördelning av över- och underskott utformas i samstämmighet mellan
de tre parterna och efter samråd med Riksförsäkringsverket och
Socialstyrelsen. I samband med att regeringen ger medgivande till att
bedriva försöksverksamhet godkänner regeringen dessa förutsätt-
ningar för inledande av ett försök. Regeringen skall också underrät-
tas om ändringar av dessa förutsättningar under ett pågående försök.
Antalet försök begränsas till fem.

Försäkringskassans andel av finansiellt överskott eller underskott
delas mellan staten och försäkringskassan. Försäkringskassans andel
av ett över- eller ett underskott skall enbart avse den del som kan
hänföras till förvaltning och högst ett belopp motsvarande 10 % av
de till ledningsorganet under försöksperioden avsatta medlen från an-
slaget Allmänna försäkringskassor. Övriga delar av ett överskott
eller ett underskott för försöksverksamheten regleras för statens del
via anslaget Bidrag till sjukpenning och rehabilitering samt via stats-
budgetens inkomstsida vad avser sjukförsäkringen.

Arbetsgruppens förslag: I fråga om beredning av ärenden om med-
givande till ett försök och den centrala administrationen av försöksverk-
samhet stämmer arbetsgruppens förslag överens med regeringens. För-
slaget stämmer också i huvudsak överens med regeringens förslag när
det gäller fastställande av resurser. Arbetsgruppen har däremot inte lagt
något förslag rörande fördelning av eventuella över- eller underskott
som belöper på försäkringskassan.

Remissinstanserna: Riksförsäkringsverket anför att det bör övervägas
om inte resursandelarna bör fastställas i andra former än av de i för-
söket ingående parterna.

Bohusläns allmänna försäkringskassa anser att en försäkringskassas
andel av eventuella överskott eller underskott skall delas mellan försäk-
ringskassan och staten.

Skälen till regeringens förslag: Tillsynen över hälso- och sjukvården
och socialtjänsten utövas centralt av Socialstyrelsen. Tillsynen över de
allmänna försäkringskassorna skall enligt lagen om allmän försäkring ut-
övas av Riksförsäkringsverket. Regeringen anser att Riksförsäkrings-
verket och Socialstyrelsen bör medverka i beredningen av medgivande
att bedriva försöksverksamhet. Dessa myndigheter bör vidare bl.a. med-
verka vid eventuella justeringar av den finansiella ramen under försöks-
perioden.

Med hänsyn till bl.a. de höga krav på uppföljning och utvärdering som Prop. 1993/94:205
bör ställas på den här aktuella försöksverksamheten bör antalet försök
begränsas till fem.

Fastställande av den finansiella ramen och parternas resursandelar

m.m.

Regeringen anser att utgångspunkten för deltagande kommuns och
landstings ekonomiska resursinsats vid ingången av en försöksverksam-
het bör utgöras av den budget som beslutas för det första försöksåret av
kommun- respektive landstingsfullmäktige och med hänsyn till antagen
utveckling om ett försök inte ägt rum. En naturlig utgångspunkt är där-
vid föregående års kostnader.

För försäkringskassornas del finns inte någon formell budget avseende
inkomstbortfallsersättningar. Medel för bl.a. sjukpenning och rehabilite-
ringsersättning utbetalas löpande i takt med att rätt till förmåner upp-
kommer enligt tillämpliga regler. Resursnivån vad gäller medel för
yrkesinriktad rehabilitering liksom för förvaltningskostnader fastställs
däremot genom tilldelning av en budgetram. Försök med finansiell sam-
ordning förutsätter dock att en bedömning av samtliga framtida kost-
nader hos försäkringskassan under en viss tidsperiod görs för de för-
måner som ingår i den ekonomiska ramen för försöksområdet. Denna
bedömning bör baseras på den antagna utvecklingen om försök inte ägde
rum. Den naturliga utgångspunkten är härvid den närmast föregående
period för vilken uppgift om utbetalningar föreligger. Denna uppgift
justeras med hänsyn till kända regeländringar, dessa regeländringars och
andra omständigheters förmodade inverkan på utbetalningar samt den
förväntade löneutvecklingen.

I regeringens medgivande att bedriva försöksverksamhet skall bl.a.
ingå att godkänna den finansiella ramen och de tre huvudmännens
resursandelar inför starten av ett försök. Innan regeringen fattar beslut
om medgivande bör ärendet ha beretts av Riksförsäkringsverket och
Socialstyrelsen i samråd. De tre parterna bör samråda med Riksförsäk-
ringsverket och Socialstyrelsen när den finansiella ramen fastställs.

Det möter svårigheter att i förväg närmare beräkna storleken av de tre
berörda sektorernas utgifter med eller utan försöksverksamhet med
finansiell samordning, framför allt vad gäller socialbidrags- och sjukför-
säkringsutgifterna. Dessa utgifter påverkas bl.a. av individuella faktorer,
konjunkturförändringar och i förekommande fall förändrade ersättnings-
regler.

En justering av den finansiella ramens storlek under ett försök liksom
ändring av parternas resursandelar beslutas av de tre huvudmännen i
samstämmighet och efter samråd med Socialstyrelsen och Riksförsäk-
ringsverket. Regeringen bör informeras om sådana justeringar och änd-
ringar.

Överskott respektive underskott Prop. 1993/94:205

Ett finansiellt överskott av försöksverksamheten bör kunna utnyttjas för
att inom försöksområdet ge mer vård, rehabilitering, service eller om-
sorg. Regeringen anser att det saknas skäl att föreskriva några särskilda
begränsningar beträffande användningen av det finansiella överskottet.

En sjukvårdshuvudman har i kraft av sitt huvudmannaansvar att tillse att
behövliga vårdsatsningar görs när ekonomiskt utrymme skapats. En
kommun har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får
det stöd och den hjälp de behöver. Försäkringskassans uppgift i sam-
manhanget är att verka för att försäkringsutgifterna begränsas genom
rehabilitering och förebyggande insatser.

I sin rapport föreslår arbetsgruppen att de samordningsvinster som kan
förväntas uppnås genom samverkan och gemensamt resursutnyttjande
mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst och socialförsäkring bör beräk-
nas i förväg och att motsvarande del av den samlade budgeten bör av-
sättas till en gemensam fond, en riskfond. Fonden skall enligt arbets-
gruppen inte ensidigt kunna tas i anspråk av någon av huvudmännen.
Arbetsgruppen anför vidare att ett underskott av verksamheten i första
hand skall regleras mot fonden samtidigt som fondens medel vid ett
överskott bör kunna utnyttjas för att inom försöksområdet ge mer vård
m.m.

I Riksförsäkringsverkets remissyttrande anförs att riskfondens syften
att dels fungera som buffert för en eventuell förlust, dels användas för
att finansiera olika satsningar på verksamhetsutveckling som lednings-
organet beslutar är motstridiga varandra. Riksförsäkringsverket anför
vidare att reglernas utformning måste tåla en underskottssituation så att
medel inte saknas för förlusttäckning om så blir aktuellt.

Regeringen anser att en riskfond i sig inte är nödvändig. Om försöket
visar ett finansiellt underskott skall förlusten täckas av respektive huvud-
man som medverkar i försöket i förhållande till sin i samarbetsavtalet
belutade andel av underskott. Denna andel behöver dock inte vara den-
samma som huvudmannens andel av tillskjutna medel för försöket.

I samband med regeringens medgivande till försöksverksamhet god-
känns parternas respektive resursandel. Ett villkor som bör ställas är att
parterna i en situation där utfallet för försöket med betydande belopp
avviker från beräknad budget skall vara skyldiga att snarast underrätta
Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket. Situationen kan då vara sådan
att försöksverksamheten bör upphöra och att regeringen bör underrättas
för att kunna återkalla sitt medgivande till denna.

Bohusläns allmänna försäkringskassa har i sitt remissvar anfört att
försäkringskassans andel av eventuella över- eller underskott i likhet
med principen i Finsamförsöken bör delas mellan den försäkringskassa
som deltar i ett försök och staten, dvs sjukförsäkringen och statsbud-
geten. Försäkringskassan har anvisat två möjliga fördelningsprinciper
för att täcka det som försäkringskassan har att svara för av ett eventuellt
underskott, antingen riskfördelning i förhållande till de belopp som från
olika statsbudgetanslag tillförs försöksverksamheten eller lika fördelning

av över- respektive underskott mellan försäkringskassan och staten. Prop. 1993/94:205
Ett avgörande skäl för att den i försöket deltagande försäkringskassan
bör bära en viss del av det över- eller underskott som inte skall bäras av
kommunen eller landstinget är att de resursinsatser i försöket som utgörs
av dels de insatser för att uppmärksamma behov och genomföra aktiv
rehabilitering av sjukskrivna som görs av försäkringskassans personal,
dels av yrkesinriktad rehabilitering, skall ingå på samma villkor i för-
söket som de vård- och stödinsatser som sker inom socialtjänsten och
hälso- och sjukvårdens område. Därtill kommer att uppläggningen inne-
bär ett direkt ekonomiskt incitament för försäkringskassan.

Regeringen anser därför att fösäkringskassans del av över- och under-
skott skall delas mellan staten och försäkringskassan. Försäkringskassans
andel bör då motsvara den andel av kostnaderna i försöket som avser
förvaltning. Därvid avses såväl förvaltning hos ledningsorganet som den
verksamhet hos deltagande parter som omfattas av försöket. En försäk-
ringskassa som deltar i försöket skulle dock drabbas alltför hårt vid ett
stort underskott om dess andel inte maximerades. Försäkringskassan bör
därför inte bära mer än ett belopp som motsvarar 10 % av försäkrings-
kassans tillskott under försöksperioden till den finansiella ramen avseen-
de förvaltningskostnader. Detta belopp skall belasta försäkringskassans
förvaltningsanslag. Övrig del av underskottet regleras via anslaget
Bidrag till sjukpenning och rehabilitering samt via statsbudgetens in-
komstsida vad avser sjukförsäkringen. Vid ett överskott bör försäkrings-
kassan få behålla ett belopp som beräknas på motsvarande sätt som
angetts för underskott. Resterande del tillfaller staten, dvs statsbudgeten
och sjukförsäkringen.

De tre huvudmännen får själva besluta när fördelning av överskott och
underskott skall ske mellan parterna. Regeringen finner det dock lämpli-
gast att fördelningen sker efter avslutat försök. Det innebär att ett even-
tuellt finansiellt överskott under pågående försök finns kvar hos led-
ningsorganet och kan användas till att ge mer vård, rehabilitering, ser-
vice eller omsorg. I de handlingar som parterna bifogar sin ansökan att
få bedriva försöksverksamhet skall framgå när denna fördelning skall
ske.

Ovannämnda uppläggning innebär att redovisningen av utgifter för ett
budgetår på statsbudgeten motsvaras av de inbetalningar försäkrings-
kassan gjort till ledningsorganet snarare än de löpande kostnaderna.
Uppgift om de faktiska kostnaderna för staten erhålls först när reglering-
en av över- eller underskott har skett mellan i försöket ingående parter.

För Stenungsunds kommun har den totala finansiella ramen för ett
första försöksår beräknats till ca 320 miljoner kronor. Försäkrings-
kassans resursandel uppskattas till ca 18 % och försäkringskassans andel
av en förlust avses motsvara dess resursandel. Om den finansiella ramen
skulle överskridas med 5 % skulle underskottet bli 16 miljoner kronor
och försäkringskassans del av denna 2,9 miljoner kronor. Försäkrings-
kassan i Stenungsund planerar att till den finansiella ramen avsätta ca
2,5 miljoner kronor från förvaltningsanslaget för det första året. Med
ovan föreslagen begränsning av över- och underskott skulle den all-

männa försäkringskassans del av underskottet inte kunna överstiga Prop. 1993/94:205
250 000 kronor för det året.

Ekonomiskt flöde

Stenungsunds kommun, landstinget i Göteborgs och Bohuslän och
Bohusläns allmänna försäkringskassa har beskrivit de ekonomiska
transaktionerna i det planerade försöket på följande sätt.

Ett koncernkonto med kredit upprättas för ledningsorganet. Till kontot
inbetalas medel från huvudmännen som motsvarar resursandelarna.
Därefter betalar ledningsorganet sina producenter. Därvid kan koncern-
kontots kredit utnyttjas.

Medelstilldelningen från huvudmännen till ledningsorganet sker en
gång per månad genom att en tolftedel av fastställda resursandelar för
respektive huvudman inbetalas till koncernkontot.

Den allmänna försäkringskassan avser dock att använda sig av nettoin-
betalning. Försäkringskassan läser av försäkringsutbetalningarna må-
nadsvis efter utbetalningsmånaden och reducerar därvid motsvarande
tolftedel med dessa utbetalda belopp. Om försäkringskassans försäk-
ringsutbetalningar är lägre än tolftedelen, inbetalas överskjutande belopp
från statsbudgetens anslag Bidrag till sjukpenning och rehabilitering
samt statsbudgetens inkomstsida vad avser sjukförsäkringen till koncern-
kontot. Om försäkringsutbetalningarna är högre än tolftedelen, skickar
försäkringskassan en räkning till ledningsorganet. Därefter betalar led-
ningsorganet försäkringskassan som i sin tur överför medel till stats-
verkets checkräkning och redovisar detta som inkomst på statsbudgetens
anslag Bidrag till sjukpenning och rehabilitering och på statsbudgetens
inkomstsida vad avser sjukförsäkringen.

Det beskrivna ekonomiska flödet synes lämpligt. I samband med an-
sökan om medgivande till ett försök skall utformningen av det eko-
nomiska flödet beskrivas.

7 Uppföljning och utvärdering

Regeringens bedömning: Försök bör utvärderas enligt vissa gemen-
samma principer. Uppföljningen och utvärderingen bör göras både
på central och lokal nivå. Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket
bör i samarbete svara dels för uppföljning och utvärdering på central
nivå, dels för samordning av de utvärderingar som bör ske lokalt i
olika försök. Huvudmännen för försöken bör dock genomföra den
lokala utvärderingen. Uppföljning bör vidare ske löpande. En slutlig
utvärdering bör vara färdigställd senast den 1 juni 1998.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer i stort med regeringens.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är överens om att utvärdering Prop. 1993/94:205
är viktig. Instanserna har bl.a. framfört att man bör utvärdera de sär-
skilda problem som kan vara förknippade med ett beställarförbund, hur
samordningen mellan sektorerna utvecklas samt effekter för den enskilde
individen.

Vidare nämns att utvärderingsmetoder måste utarbetas och fastställas
innan försöken inleds, att en gemensam modell för utvärdering på den
lokala nivån bör framställas samt att från projekten fristående expertis
bör anlitas i utvärderingsarbetet.

Skälen för regeringens bedömning: En försöksverksamhet med
finansiell trepartssamordning som ytterst syftar till en bättre hushållning
av parternas tillgängliga resurser gör det nödvändigt - och bör vara en
förutsättning för medgivande att bedriva försöksverksamhet - att en av-
stämning görs för att kunna beräkna ett ekonomiskt utvärderingsresultat
för varje försöksområde. Ekonomiskt utvärderingsresultat beräknas som
skillnaden mellan utfallet av kostnaderna i försöksområdet och utfallet
av kostnaderna i ett kontrollområde. Även andra effekter för försöksom-
rådets invånare bör belysas. Dessutom behöver den tillämpade organisa-
tionsformen utvärderas i olika avseenden.

Utvärderingen av försök måste läggas upp så att den beaktar dels
syftet med försöksverksamheten, dels de grundläggande förutsättningar-
na om vård på lika villkor, kommunens yttersta ansvar och lagstadgade
rättigheter inom socialtjänsten och socialförsäkringen.

Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket utövar tillsyn över hälso-
och sjukvården och socialtjänsten respektive socialförsäkringarna. För
Socialstyrelsen bör en central del av utvärderingen bestå i att tillse att
försöksverksamheten inte får negativa konsekvenser för dem som inte
tillhör de primära målgrupperna för försöken vad gäller dels hälso- och
sjukvårdslagens likabehandlingsprincip, dels kommunens yttersta ansvar
för att de som vistas i försöksområdet (kommunen) får det stöd och den
hjälp som de behöver.

För att säkerställa hälso- och sjukvårdslagens krav om vård på lika
villkor är det av yttersta vikt att likställigheten beaktas av lednings-
organet för finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och
sjukvård och socialtjänst i samband med överväganden att styra eko-
nomiska resurser till vissa grupper, bl.a. till grupper i yrkesverksam
ålder. Socialstyrelsen bör i sin utvärdering av försöksverksamheterna
uppmärksamma detta. Försöken får inte generellt innebära att vårdtill-
gången för befolkningen i övrigt minskar till följd av att verksamheten
inriktas mot vissa målgrupper.

För att säkerställa hälso- och sjukvårdslagens krav om vård på lika
villkor och kommunens yttersta ansvar enligt socialtjänstlagen måste
konsekvenserna för t.ex. olika patientkategorier, äldre och funktions-
hindrade noga följas i utvärderingen av försöken. Det förhållandet att en
kommun beslutat att, med stöd av en försökslagstiftning, föra samtliga
eller delar av sina ekonomiska resurser för socialtjänstområdet till ett
för de tre huvudmännen gemensamt ledningsorgan, får exempelvis inte
medföra att kommunens yttersta ansvar enligt 3 § socialtjänstlagen sätts

ur spel. Prop. 1993/94:205

I Riksförsäkringsverkets roll bör ligga att bl.a. se till att ett försök
beaktar den enskildes rättigheter till socialförsäkringsförmåner och att
följa utvecklingen vad gäller sjukfallens antal och längd samt beviljade
förtidspensioner m.m.

Uppföljning bör vidare ske löpande och på sådant sätt att erfarenheter-
na av försöken blir till nytta för de pågående försöken. Försöksprojektet
kan därmed dra nytta av de resultat som successivt redovisas som stöd
för projektets utveckling.

Malmöhus läns allmänna försäkringskassa anför att man måste följa
upp och utvärdera effekter för den enskilde individen. Bl.a. bör ett antal
försäkrade följas under en längre tid, även efter försökets slut. Rege-
ringen anser liksom försäkringskassan att det är viktigt att utvärdera
effekter för den enskilde individen. En av utgångspunkterna för försöket
är att förbättra situationen för den enskilda individen.

Regeringen anser att parterna i en försöksverksamhet skall ha ansvar
att utvärdera den organisationsform som tillämpas för försöket. I detta
sammanhang bör dock Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket ha ett
centralt utvärderingsansvar, samtidigt som samverkan med Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Försäkringskasseförbundet
är önskvärd. Som Riksrevisionsverket och Malmöhus läns allmänna för-
säkringskassa påpekat kan det samtidigt vara lämpligt att från projekten
fristående expertis anlitas i det lokala utvärderingsarbetet.

Statskontoret anför att en gemensam modell för utvärdering på den
lokala nivån bör tas fram. Regeringen anser att Riksförsäkringsverket
och Socialstyrelsen skall svara för samordning av de utvärderingar som
skall ske lokalt. Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket bör alltså i
samarbete svara dels för uppföljning och utvärdering på central nivå,
dels för samordning av de utvärderingar som skall ske lokalt i olika
försök. Det är dock huvudmännen för försöken som bör svara för ge-
nomförandet av den lokala utvärderingen.

Ekonomiskt utvärderingsresultat m.m.

En kontinuerlig information om utfall i fråga om hälso- och sjukvårds-
kostnader, utbetalningar av socialbidrag, sjukpenning och rehabilite-
ringsersättning respektive satsningar inom ramen för ett försök befräm-
jar en helhetssyn hos de samverkande parterna. Den finansiella ramen
ger också en markering av vad uppföljning och utvärdering av ett försök
skall rikta in sig på.

I arbetsgruppens rapport föreslås att ett kontrollområde utses för be-
räkning av resultat. Riksförsäkringsverket har i sitt remissvar inte några
principiella invändningar mot att ett sådant resultat utgörs av skillnaden
mellan utfallet i försöksområdet och ett kontrollområde. Verket påtalar
emellertid de mycket stora svårigheter som var förknippade med att
hitta användbara kontrollområden för resultatberäkningen av Finsamför-
söken, och detta trots att resultatberäkningen där enbart skulle avse
socialförsäkringen. Verket pekar på att kontrollområde för nu aktuella

försök också skall avse socialtjänstens utbetalningar och eventuellt även Prop. 1993/94:205
hälso- och sjukvårdens kostnader. Verkets bedömning är att de inte har
tillgång till sådan information som gör det möjligt för verket att biträda
med fastställande av kontrollområden för dessa delar av den föreslagna
försöksverksamheten.

Regeringen anser att ett ekonomiskt utvärderingsresultat årligen skall
beräknas för försöksområdet med syfte att visa skillnaden mellan utfallet
av kostnaderna i försöksområdet och utfallet av kostnaderna i ett kon-
trollområde.

Tidigare har framhållits att parterna inom en angiven ram får besluta
om vilka verksamhetsområden som skall ingå i ett försök. Om parterna
beslutar att utnyttja ramen endast partiellt, bör beräkningen av det eko-
nomiska utvärderingsresultatet göras på de delar som skall ingå i för-
söket.

Utgifter för förtidspensioner skall inte ingå i den finansiella ramen för
försöken. Samtidigt gäller att förtidspensioneringen utgör en tung post i
ohälsotalet och ett viktigt mål är att minska förtidspensioneringen genom
att begränsa de långa sjukfallen. Vidare är det väsentligt att uppmärk-
samma förtidspensionsbeslut av det skälet att förtidspension eller sjuk-
bidrag ur ett snävt perspektiv kan te sig som ett fördelaktigt alternativ
till långvarig sjukskrivning och omfattande rehabiliteringsinsatser. Så-
ledes bör man vid beräkning av det ekonomiska utvärderingsresultatet ta
hänsyn till ökningar eller minskningar i fråga om nybeviljade sjukbi-
drag, förtidspensioner och arbetsskadelivräntor. Korrigeringsmetoden
bör vara enkel att förstå och tillämpa. En sådan metod är att vid beräk-
ningen av försäkringsutgifter betrakta nytillkomna förtidpensions- och
sjukbidragsfall som fortsatta sjukfall. Denna korrigeringsmetod torde ge
tillräckligt stöd för att motverka en oönskad utveckling, samtidigt som
den innebär rimliga konsekvenser för huvudmännen vid extrema utfall.

Utöver det ekonomiska utvärderingsresultatet bör man så långt möjligt
belysa faktorer som

sjuktalsutveckling för olika grupper,
konsekvenser för sjukpenningförsäkrade vad gäller väntetid, vår-
dens tillgänglighet, kvalitet m.m.,
konsekvenser för andra grupper än de sjukpenningförsäkrade vad
gäller väntetider, tillgänglighet m.m.,
konsekvenser för olika vårdgivare i termer av arbetsbelastning och
resurser,
utveckling av nybeviljade förtidspensioner, sjukbidrag och arbets-
skadelivräntor,
relationer i resurshänseende mellan rehabilitering av ett försöks
målgrupper och rehabilitering av övriga befolkningsgrupper och
konsekvenser för olika åtgärder inom socialtjänsten.

Motsvarande uppgifter bör även samlas in från andra områden. Det
kan också finnas skäl att följa upp risker att vissa kostnader övervältras
på andra områden, t.ex. genom att minskade sjukpenningutgifter åtföljs
av ökade utgifter för arbetslöshetsersättningar.

Beräkningar av det ekonomiska utvärderingsresultatet m.m. bör ske

enligt former som Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket i samråd Prop. 1993/94:205
närmare anger.

En rapport rörande det ekonomiska utvärderingsresultatet m.m. bör
färdigställas före den 1 juni 1998.

Utvärdering av organisationsformen

Riksrevisionsverket anför att utvärderingen bör ta fasta på de särskilda
problem som kan vara förknippade med en ny offentligrättslig organisa-
tion - ett beställarförbund - bl.a. i fråga om ekonomisk förvaltning och
möjligheterna att utkräva ansvar. Regeringen anser att organisations-
formen för en trepartssamverkan i olika avseenden skall vara ett väsent-
ligt inslag i utvärderingen. Denna utvärdering bör inte enbart beröra
projektets beställarsida utan även utförarsidan.

Utvärderingen kan då belysa frågeställningar som hur den politiska
viljeinriktning som uttrycks i beställningar till producenterna får genom-
slagskraft och i vilken mån patienter, klienter, brukare m.fl. inom för-
söksområdet uppfattar några skillnader till följd av försöksverksamheten.

Vidare bör i särskild ordning organisationsformen utvärderas mot bak-
grund av de av regeringen och riksdagen beslutade principerna för till-
lämpning av ekonomisk styrning och redovisning samt för tillämpning
av verksamhetsformer i staten.

Även en utvärderingsrapport vad gäller den organisationsform som
tillämpats för ett försök bör färdigställas snarast efter avslutat försök
och senast den 1 juni 1998.

8 Kostnader och finansiering

Regeringens förslag: De medel som allmänna försäkringskassor som
deltar i en utökad finansiell försöksverksamhet tillför den finansiella
ramen vad avser sjukpenning, rehabiliteringsersättning och medel för
yrkesinriktad rehabilitering skall utbetalas från det anslag Bidrag till
sjukpenning och rehabilitering som regeringen i 1994 års budgetpro-
position föreslagit skall ingå i statsbudgeten samt statsbudgetens in-
komstsida vad avser sjukförsäkringen. Även statens del av ett even-
tuellt underskott skall utbetalas från nämnda anslag och inkomstsida.

Den del av den finansiella ramen som avser försäkringskassans
administrationskostnader skall belasta anslaget Allmänna försäk-
ringskassor liksom den del av ett eventuellt underskott som försäk-
ringskassan slutligen skall stå för.

Arbetsgruppen har inte lämnat något förslag i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Den allmänna sjukförsäkringen finan-
sieras till 15 % genom statsbidrag medan resterande del finansieras

genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare samt fr.o.m. Prop. 1993/94:205
den 1 januari 1993 genom inkomster från den allmänna sjukförsäkrings-
avgiften. Statsbidraget avses enligt regeringens förslag i 1994 års bud-
getproposition redovisas såsom anslaget Bidrag till sjukpenning och
rehabilitering. Resterande del, utöver statsbidraget, redovisas under
statsbudgetens inkomstsida vad avser sjukförsäkringen.

Genom de regler för fördelning av överskott respektive underskott som
vi tidigare redogjort för skall en allmän försäkringskassas andel av över-
skott respektive underskott delas mellan staten och försäkringskassan.
Försäkringskassans andel av ett överskott eller ett underskott skall en-
bart avse den del som kan hänföras till förvaltning och kan högst uppgå
till 10 % av de till ledningsorganet under försöksperioden avsatta med-
len från statsbudgetens anslag Allmänna försäkringskassor. Övriga delar
av ett överskott eller ett underskott för försöksverksamheten regleras för
statens del via anslaget Bidrag till sjukpenning och rehabilitering samt
statsbudgetens inkomstsida vad avser sjukförsäkringen.

Vad gäller Socialstyrelsens och Riksförsäkringsverkets kostnader för
administration och för utvärdering av försöksverksamheten avser rege-
ringen att i samband med höstens budgetprövning göra en samlad be-
dömning av myndigheternas behov av medel. I detta sammanhang
kommer ställning att tas till även de nu aktuella kostnaderna.

9 Försöksperiod och ansökningsförfarandet

Regeringens förslag: Försöksverksamhet får påbörjas tidigast den
1 juli 1994 och skall avslutas senast den 31 december 1997.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Stenungsunds kommun, landstinget i Göteborgs
och Bohuslän och Bohusläns allmänna försäkringskassa anser att man
bör överväga om inte försöksperioden skall utsträckas om det sker för-
ändringar i den politiska mandatperiodens längd. Svenska Kommunför-
bundet anför att samtliga huvudmän som vill delta i försök med utökad
finansiell samordning bör ges möjlighet till detta. Vidare menar förbun-
det att en allmän intresseförfrågan bör gå ut snarast efter riksdagens
beslut. Även de som senare anmäler intresse bör dock enligt förbundet
ges möjlighet att delta.

Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn bl.a. till angelägenheten
av att resultat och erfarenheter av genomförda försök blir tillgängliga
som underlag för statsmakternas fortsatta överväganden bör försöks-
perioden ej kunna förlängas bortom 31 december 1997.

De parter som är intresserade av att få bedriva försöksverksamhet kan
ansöka om detta hos regeringen. Som tidigare nämnts anser regeringen
att högst fem försöksområden bör komma i fråga. För att försöksperio-

derna inte skall bli för korta, bör försök inledas senast den 1 juli 1995. Prop. 1993/94:205
Av de handlingar som skall ges in till regeringen vid ansökningstill-

fället skall framgå bl.a.

de deltagande parterna

försökets utformning och den tid försöket avses pågå

medel som skall ingå i den finansiella ramen

det ekonomiska flödet

parternas andelar av den finansiella ramen

parternas andelar av över- eller underskott

tidpunkten när över- eller underskott skall fördelas

beskrivning av hur den finansiella ramen skall räknas upp under
försöksperioden

de uppgifter som ledningen av försöket skall handha

vad parterna beslutat om samrådsskyldighet m.m.

plan för uppföljning och utvärdering.

Dessa uppgifter bör framgå av parternas avtal om samverkan. Skall
försöksverksamheten bedrivas genom ett kommunalförbund eller ett
beställarförbund bör även ett förslag till förbundsordning inges.

10 Författningskommentar

I 1 - 6 §§ finns allmänna bestämmelser om aktuell försöksverksamhet.
Dessa gäller oavsett hur parterna väljer att organisera denna verksam-
het.

Som närmare beskrivs under 2 § får försöksverksamheten bedrivas
genom ett beställarförbund, genom ett kommunalförbund eller av en
kommun.

Ett beställarförbund är en helt ny typ av organisation. Bestämmelserna
om detta förbund finns i 7 - 30 §§ i denna lag. Många av dessa över-
ensstämmer med vad som enligt kommunalförbundslagen gäller för
kommunalförbund med direktion.

1 §

I första stycket i denna inledande bestämmelse anges att en allmän för-
säkringskassa, ett landsting och en kommun får bedriva viss försöks-
verksamhet med finansiell samordning. Detta förutsätter att de är ense
om detta men också att regeringen lämnat medgivande till försöksverk-
samheten. Flera kommuner, landsting eller försäkringskassor får dock
inte delta i samma försök.

Syftet med verksamheten skall vara att pröva möjligheterna till en
effektivare användning av tillgängliga resurser. De områden samord-
ningen skall avse är socialförsäkring, hälso- och sjukvård och social-
tjänst (jfr kommentaren till 3 §). Någon ytterligare begränsning av de
områden som samordningen får avse anges inte i denna paragraf. Där-
emot finns vissa begränsningar för försöksverksamheten i 3 och 4 §§.

Andra stycket handlar om återkallande av medgivande och om villkor

för försöksverksamheten. Prop. 1993/94:205

Avsikten är att eventuella villkor för försöksverksamheten skall ställas

1 samband med medgivandet att bedriva denna. Som framgår av den all-
männa motiveringen (avsnitt 9) och av det följande (3, 4 och 8 §§)
måste regeringen ha visst underlag från de samverkande parterna för att
kunna medge en viss försöksverksamhet. Däri ingår samarbetsavtalet
eller en detaljerad beskrivning av detta och, om försöksverksamheten
skall bedrivas genom kommunalförbund eller beställarförbund, en för-
bundsordning. Av dessa handlingar eller av andra handlingar som ges in
skall framgå bl.a. de medel som skall ingå i den finansiella ramen,
parternas andelar därav, parternas andelar av vinst eller förlust och de
uppgifter som ledningen av försöket skall handha. Samarbetsavtalet och
förbundsordningen kan dock, liksom andra avtal parterna emellan, änd-
ras under försökets gång om parterna är ense om ändringarna och nya
avtal om försöksverksamheten kan slutas. Väsentliga förändringar för
försöksverksamheten bör dock godkännas av regeringen. Ett sådant
villkor bör därför kunna ställas för ett medgivande av en viss försöks-
verksamhet.

Ett medgivande kan återkallas om förutsättningarna för försöket
väsentligt förändrats eller det finns andra särskilda skäl för detta. Ett
sådant särskilt skäl kan vara att parterna utan regeringens godkännande
vidtagit åtgärder som förändrat försökets inriktning eller liknande.
Naturligtvis kan ett medgivande normalt inte återkallas med omedelbar
verkan, utan parterna behöver viss tid att avveckla den finansiella sam-
ordningen.

2 §

I denna paragraf regleras på vilka sätt försöksverksamheten med finan-
siell samordning får organiseras. Detta kan enligt första stycket ske i
huvudsak på två sätt. Det ena är att de samverkande parterna bildar ett
beställarförbund i vilket de är medlemmar. Hur detta går till och vad
som gäller för ett sådant förbund framgår som tidigare nämnts av
7 - 30 §§. Det andra sättet är genom bildandet av ett kommunalförbund
som sedan träffar avtal om samverkan med försäkringskassan.

I det fall då en kommun inte ingår i ett landsting ansvarar kommunen
inte bara för socialtjänsten utan också för hälso- och sjukvården. Kom-
munen och den allmänna försäkringskassan kan då välja att bilda ett be-
ställarförbund. Gör de inte detta skall försöksverksamheten bedrivas av
kommunen efter avtal med den allmänna försäkringskassan.

Att ett kommunalförbund eller en kommun som bedriver försöksverk-
samheten och den allmänna försäkringskassa som skall medverka i verk-
samheten skall träffa avtal om den närmare utformningen av den
finansiella samordningen anges i andra stycket till denna paragraf. Detta
avtal är så grundläggande för försöksverksamheten att det skall vara
skriftligt.

3 § Prop. 1993/94:205

I denna och följande paragraf anges det egentliga innehållet i försöks-
verksamheten med finansiell samordning. Därvid behandlas i första och

andra styckena i här förevarande paragraf de medel som maximalt får
överföras till den som enligt 2 § skall bedriva försöksverksamheten, se
närmare avsnitt 5.2. Då försök enligt 1 § avser tre sekto-
rer - socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst - måste dock
medel från alla tre sektorerna ingå i försöket.

När det gäller punkt 1 bör påpekas att hälso- och sjukvård här avser
detsamma som enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det innefattar alltså
såväl sådan hälso- och sjukvård som ett landsting svarar för, som sådan
hälso- och sjukvård som en kommun svarar för. Vidare innefattas sjuk-
transporter och att ta hand om avlidna.

När det gäller punkt 3 och verksamhet som enligt lag skall handhas av
socialnämnd kan som exempel nämnas vissa uppgifter enligt föräldrabal-
ken rörande fastställande av faderskap, adoption, vårdnad m.m. samt
omhändertagande av avlidens egendom och avlämnande av dödsboan-
mälan enligt ärvdabalken liksom bistånd enligt lagen om bistånd åt asyl-
sökande m.fl. (prop. 1993/94:94, bet. 1993/94:SfUll, rskr.188).
Vidare bör nämnas de uppgifter som åligger socialnämnd enligt lagen
(1977:293) om handel med drycker och lagen (1982:636) om anordnan-
de av visst automatspel.

Beträffande punkt 4 bör nämnas att de kostnader som där anges är
desamma som berörs i de i avsnitt 4.1 beskrivna Finsamförsöken. Vis-
serligen nämns inte i Finsamlagen medel avsedda för den allmänna för-
säkringskassans köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. Av för-
arbetena till nämnda lag (prop. 1991/92:105) framgår dock att avtal
enligt lagen också kan innefatta sådana medel.

I tredje stycket anges att den som bedriver försöksverksamheten över-
tar ansvaret för de kostnader som parterna beslutat att försöket med
finansiell samordning skall avse.

Uppgift om de resurser som skall ingå ett visst försök är av så central
betydelse att denna uppgift är en nödvändig del i ansökan till regeringen
om medgivande att bedriva försöksverksamheten.

4 §

Enligt första stycket i denna paragraf ges den som bedriver försöksverk-
samheten rätt att besluta i frågor som rör de medel som tillförts försöks-
verksamheten och att i övrigt fullgöra vissa andra uppgifter i frågor som
faller inom ramen för försöksverksamheten och som annars åligger en
allmän försäkringskassa, ett landsting eller en kommun. En förutsättning
härför är naturligtvis att det organ som uppgiften annars ålegat medgett
detta.

Vilka uppgifter som bör kunna handhas inom ramen för en försöks-
verksamhet enligt denna lag har berörts närmare i den allmänna motive-
ringen (avsnitt 5.4). I paragrafens andra stycke anges endast att den som
bedriver försöksverksamheten inte får fatta beslut i frågor om förmåner

eller rättigheter för enskilda och inte heller vidta åtgärder i övrigt som Prop. 1993/94:205
innefattar myndighetsutövning eller som avser tillhandahållande av tjäns-
ter avsedda för enskilda. Detta innebär bl.a. att försäkringskassan allt-
jämt är den som fattar beslut om sjukpenning m.m., att socialnämnden
eller annan nämnd som kommunfullmäktige bestämt enligt 4 § första
stycket socialtjänstlagen meddelar bistånd enligt samma lag och hand-
lägger frågor om omhändertagande m.m. samt att sjukvårdshuvudman-
nen tillhandahåller sjukvård. Parterna får dock överlämna uppgiften att
bestämma avgifter för tjänster och nyttigheter inom ramen för försöks-
verksamheten till ledningen för en försöksverksamhet. Detta gäller dock
endast avgifter för tjänster och nyttigheter som tillhandahålls av led-
ningsorganet indirekt då detta inte får ha någon s.k. utförande verksam-
het.

Här bör betonas att landsting, kommun och försäkringskassa inte kan
frånhända sig det yttersta ansvaret för de frågor som överlämnas enligt
denna paragraf (se närmare avsnitt 5.4).

Uppgift om de frågor som ett beställarförbund, ett kommunalförbund
eller en kommun skall ha hand om enligt denna paragraf och den beslut-
anderätt som förbundet eller kommunen därvid skall ha, är också något
som måste ingå i ansökan till regeringen om medgivande att bedriva
försöksverksamheten. I det fall försöksverksamheten bedrivs av ett be-
ställarförbund behövs dock normalt inte någon sådan separat uppgift, då
uppgiften också skall ingå i förbundsordningen enligt 8 § första
stycket 5 och denna, som anges under nämnda paragraf, bör bifogas en
sådan ansökan.

5 §

Bestämmelsen har sin motsvarighet i 1 kap. 2 § kommunalförbunds-
lagen. Den aktualiseras när ett beställarförbund, ett kommunalförbund
eller en kommun enligt denna lag har hand om frågor som regleras i
annan författning. Innebörden av den är att förbundet/kommunen som
bedriver försöksverksamheten exempelvis - i fråga om befolkningen
inom det område som berörs av försöksverksamheten - är bundet av
den s.k. likabehandlingsprincipen i hälso- och sjukvårdslagen liksom
bestämmelsen i kommunallagen om lika behandling. Vidare innebär den
att vad som föreskrivs om exempelvis tillsyn i lagen om allmän försäk-
ring kommer att gälla även för förbundet/kommunen.

I den mån annat föreskrivits i denna lag gäller dock detta.

6 §

Första stycket i denna paragraf reglerar handläggningen av tvister i
anledning av en försöksverksamhet enligt denna lag när tvisten står
mellan dem som deltar i försöksverksamheten eller mellan en eller flera
av dem och den som bedriver verksamheten. Den berör däremot inte
tvister mellan den som bedriver verksamheten och utomstående fysiska
eller juridiska personer.

I 4 kap. 10 § kommunalförbundslagen finns en bestämmelse som bl.a.

4 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 205

innebär att ett kommunalförbunds beslut får överklagas av en förbunds- Prop. 1993/94:205
medlem. För att undvika två olika regler om prövning av beslut av
ledningsorganet för försöksverksamheten har i andra stycket i föreva-
rande paragraf införts en bestämmelse enligt vilken förbundsmedlem
inte får överklaga ett beslut som rör aktuell försöksverksamhet och som
meddelats av ett kommunalförbund som inrättats för ledningen av denna
försöksverksamhet. Inte heller ett beslut som meddelats av ett beställar-

förbund får överklagas av medlem i förbundet (se 30 §).

7 §

Denna paragraf reglerar hur ett beställarförbund bildas. Som tidigare
angetts är ett sådant förbund en ny typ av organisation. Liksom kommu-
nalförbund är ett beställarförbund en offentligrättslig juridisk person
med egen rättskapacitet. Till skillnad från kommunalförbund finns det
dock endast en organisationsform för ett beställarförbund. Det kan när-
mast liknas vid ett kommunalförbund med förbundsdirektion.

Också i likhet med ett kommunalförbund skall ett beställarförbund ha
en förbundsordning. Det är bildat och får rättskapacitet när denna ord-
ning antagits och undertecknats av medlemmarna. Däremot kan ett be-
ställarförbund inte bildas för obestämd tid. Det kan endast bildas för
längst den tid som denna lag gäller.

8 §

I paragrafen finns bestämmelser om vad en förbundsordning skall inne-
hålla. Den motsvarar i stora delar 1 kap. 9 och 11 §§ kommunalför-
bundslagen.

Av punkt 3 framgår dock att ett beställarförbund till skillnad från ett
kommunalförbund endast kan bildas för viss tid. I punkt 5 finns ett krav
på att de uppgifter förbundet skall få fullgöra enligt 4 § och den beslut-
anderätt förbundet enligt samma bestämmelse skall ha, skall anges.
Därvid skall också anges vad parterna kan ha beslutat om exempelvis
skyldighet för förbundet att samråda med medlemmarna före vissa
beslut.

Av 19 § andra stycket framgår att ett beställarförbund inte får sätta sig
i skuld på annat sätt än vad som följer av normala krediter för verksam-
heten. Förbundet får inte heller ingå borgen. I punkt 6 i förevarande
paragraf anges vidare att medlemmarna i ett beställarförbund också kan
sätta begränsningar i förbundets rätt att sätta sig i skuld för denna typ av
krediter. En sådan begränsning kan hänföra sig till storleken av en kre-
dit men också till kredittidens längs eller annat.

Vidare anges i punkt 9 att vad som, utöver vad som föreskrivits i
lagen, skall gälla för styrelsens verksamhet, förbundets förvaltning och
tjänstemannaorganisation skall finnas i förbundsordningen. Detta avser
bl.a. sådana uppgifter som förbundsmedlemmarna enligt 3 kap. 4 §
första stycket kommunalförbundslagen får besluta om. I förarbetena till
kommunalförbundslagen (prop. 1984/85:216) anges att i nämnda stycke
angivna föreskrifter exempelvis kan tas in i ett reglemente som kan

fogas som en bilaga till förbundsordningen. Även om det i förevarande
lag anges att sådana föreskrifter skall tas in i förbundsordningen hindrar
inte detta att föreskrifterna, om de är omfattande, skrivs i en bilaga till
förbundsordningen eftersom bilagan får anses vara en del av denna.

Ytterligare exempel på sådana uppgifter som enligt punkt 9 skall tas in
i förbundsordningen är vad förbundsmedlemmarna har beslutat om even-
tuell offentlighet för förbundsstyrelsens sammanträden, om tjänste-
mannaorganisationens uppbyggnad och om förbundsstyrelsens möjlighet
till delegation enligt 9 § första stycket samt vad medlemmarna beslutat i
fråga om ersättning till ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen. I
förbundsordningen behöver också finnas bestämmelser om vem som
skall kalla till styrelsens första sammanträde efter ett val och hur detta
skall ske.

Har medlemmarna enligt punkt 12 enats om särskilda föreskrifter för
revision av förbundet skall dessa för att vara bindande för förbundet
anges i förbundsordningen (jfr 24 §).

Också förbundsordningen är av så central betydelse för om en försöks-
verksamhet skall medges att det torde krävas att denna, sedan den god-
känts av de inblandade parterna men naturligtvis innan den antagits och
undertecknats, ges in till regeringen i samband med ansökan om med-
givande till verksamheten.

Prop. 1993/94:205

9 §

Första meningen i första stycket motsvarar 3 kap. 1 § första stycket
kommunalförbundslagen varvid dock förbundsdirektionen motsvaras av
en styrelse. Därefter anges att förbundsmedlemmarna får besluta om
möjlighet till delegation för förbundsstyrelsen. Beslut om sådan delega-
tionsmöjlighet och närmare regler därom skall, som angivits under 8 §,
tas in i förbundsordningen.

I andra stycket finns regler om antal ledamöter och ersättare i för-
bundsstyrelsen. Liksom i ett kommunalförbunds direktion måste antalet
ledamöter i ett beställarförbunds styrelse vara minst fem, men varje
medlem i beställarförbundet måste ha minst en ledamot och en ersättare
i styrelsen.

10 §

I 10 - 15 §§ finns regler om val till beställarförbundets styrelse, tjänst-
göringstider, inträdande av ersättare för ledamot, fyllnadsval, upphöran-
de av uppdrag som ledamot eller ersättare, rätt till ledighet samt val av
ordförande och vice ordförande i styrelsen.

I första stycket i 10 § anges vilka som väljer ledamöter och ersättare i
förbundsstyrelsen. För en kommun eller ett landsting som är medlem i
förbundet skall därvid, om kommunen eller landstinget skall utse mer än
en ledamot eller mer än en ersättare, valet vara proportionellt om viss
andel av kommun- eller landstingsfullmäktige begär detta. Detta framgår
av hänvisningen till 2 kap. 5 § andra stycket kommunalförbundslagen.

Valbar till ledamot eller ersättare i förbundsstyrelsen är endast den

som är ledamot eller ersättare i förbundsmedlemmens fullmäktige eller Prop. 1993/94:205
den allmänna försäkringskassans styrelse. Detta framgår av andra styc-
ket.

Enligt tredje stycket skall vid val av ersättare i förbundsstyrelsen anges
i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring. Närmare bestämmel-
ser om inkallande av ersättare finns i 13 §.

11 §

I denna paragraf regleras tjänstgöringstiden för ledamöter och ersättare
i förbundsstyrelsen. Den är, med hänsyn till lagens giltighetstid, tre år
men som framgår av första stycket börjar den vid olika tidpunkter bero-
ende på om ledamoten eller ersättaren valts av en kommun eller ett
landsting eller av en allmän försäkringskassa. Detta beror på att tjänst-
göringstiden för ledamöter och ersättare i medlemmarnas fullmäktige
respektive styrelse är olika och att det enligt följande paragraf är de
nyvalda fullmäktige respektive den nyutnämnda styrelsen som skall välja
ledamöter och ersättare till förbundsstyrelsen.

Med hänsyn till lagens giltighetstid blir dock tjänstgöringstiden för
ledamöter som utses av försäkringskassan kortare än tre år. Första gång-
en ledamöter och ersättare väljs blir tjänstgöringstiden också normalt
kortare än tre år. Den skall då enligt andra stycket i förevarande para-
graf löpa från valets förrättande till dess nästa tjänstgöringstid börjar
enligt första stycket. Detsamma gäller när fyllnadsval förrättats enligt
13 § andra stycket.

12 §

I första stycket har tagits in en bestämmelse som anger när val till för-
bundsstyrelsen enligt 11 § första stycket skall ske och att det är med-
lemmarnas nyvalda fullmäktige respektive nyutnämnda styrelse som
skall förrätta valet. När valet förrättas första gången är det naturligtvis
då tjänstgörande fullmäktige respektive styrelse som förrättar valet.

Också denna reglering skiljer mellan val som förrättas av ett landsting
eller en kommun och val som förrättas av en allmän försäkringskassa.
Detta beror, liksom de olika tjänstgöringstiderna för ledamöter och er-
sättare i förbundsstyrelsen, på att ledamöter i kommun- och landstings-
fullmäktige respektive i en allmän försäkringskassas styrelse har olika
tjänstgöringstid.

Andra stycket reglerar vad som gäller när val till en medlems fullmäk-
tige eller styrelse har upphävts och omval har ägt rum eller om rättelse
har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen
mellan partierna har ändrats.

13 §

I denna paragraf finns bestämmelser om inkallande av ersättare när en
ledamot i förbundsstyrelsen avgått och om fyllnadsval i sådana fall. Det
bör särskilt noteras att en ersättare bara får inträda i stället för ledamot

som valts av samma förbundsmedlem.

Prop. 1993/94:205

14 §

Paragrafen innehåller en hänvisning till vissa bestämmelser i kommunal-
lagen. Av dessa framgår följande.

Uppdraget för en förtroendevald upphör genast om denne upphör att
vara valbar (4 kap. 8 §). Förbundsstyrelsen skall också befria en för-
troendevald från uppdraget när denne önskar avgå om det inte finns
särskilda skäl mot det (4 kap. 9 §). Vidare har förtroendevalda i ett
beställarförbund rätt till den ledighet från sina anställningar som behövs
för uppdraget (4 kap. 11 §) och ersättare som tjänstgör har samma rät-
tigheter att avgå och till ledighet som ledamöter (4 kap. 18 § första
stycket).

När det gäller förstnämnda bestämmelse - att uppdraget i förbunds-
styrelsen genast upphör om den förtroendevalde upphör att vara valbar
- finns dock i här aktuell paragraf en särskild regel som tar sikte på
tiden mellan tjänstgöringstidens slut i medlemmens fullmäktige respek-
tive styrelse och tjänstgöringstidens slut i förbundsstyrelsen. Uppdraget
för en ledamot eller ersättare i förbundsstyrelsen skall inte upphöra bara
för att ledamoten eller ersättaren efter ett nytt val inte längre är ledamot
eller ersättare i en medlems fullmäktige respektive styrelse.

15 §

Enligt denna bestämmelse skall förbundsstyrelsen bland sina ledamöter
välja ordförande och vice ordförande i styrelsen. Tjänstgöringstiden
bestäms av styrelsen men kan naturligtvis inte vara längre än ledamöter-
nas mandattid.

16 §

I första stycket regleras beställarförbundets styrelses skyldighet att hålla
förbundsmedlemmarna underrättade och i andra stycket styrelsens rätt
att få upplysningar m.m. från medlemmarna. Denna rättighet att erhålla
upplysningar, och därmed följande skyldighet för medlemmarna att
lämna upplysningar, är dock inte av den karaktären att uppgifter för
vilka sekretess gäller kan utlämnas till förbundsstyrelsen (jfr. 14 kap.
1 § sekretesslagen).

17 §

Denna paragraf innehåller hänvisningar till kommunallagen och kommu-
nalförbundslagen gällande förbundsstyrelsens verksamhet. Dessa rör
vilka som får väcka ärenden i styrelsen, rösträtt och reservation, ersät-
tares tjänstgöring och rätt att närvara vid förbundsstyrelsens sammanträ-
den, när och var sådana sammanträden skall hållas, befogenhet att hand-
lägga ärenden, jäv, förfarandet vid fattande av beslut, bordläggning av
ett ärende, förande och justering av protokoll, delgivning och kungö-
rande av sammanträde. Bestämmelserna om kungörande av samman-

träde gäller dock enligt förevarande bestämmelse endast i fråga om Prop. 1993/94:205
sammanträde för fastställande av budget.

18 §

I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser om statliga respektive kom-
munala myndigheters arkiv. Genom regleringen i 5 § kommer dessa att
bli tillämpliga även på ett beställarförbund. När det gäller tillsynen över
att en myndighet fullgör sina skyldigheter enligt arkivlagen finns emel-
lertid olika bestämmelser när det gäller allmänna försäkringskassor res-
pektive kommunala och landstingskommunala myndigheter. I paragra-
fens första stycke har därför föreskrivits att kommunstyrelsen i den
kommun som deltar i försöket skall vara arkivmyndighet för beställar-
förbundet. Med hänsyn till att Riksarkivet annars är central arkivmyn-
dighet för de allmänna försäkringskassorna skall dock kommunstyrelsen
i denna tillsynsverksamhet samråda med Riksarkivet.

I andra stycket anges att kommunen även skall ansvara för vissa upp-
gifter som regleras i 12, 15 och 16 §§ arkivlagen. Föreskrifter om ar-
kivvård skall dock meddelas efter samråd med Riksarkivet. För överför-
ande av förbundets arkiv till arkivmyndighet efter försöksverksamhetens
slut finns särskilda bestämmelser i 27 § (jfr 11 och 14 §§ arkivlagen).

19 §

Bestämmelserna i 19 - 24 §§ rör den ekonomiska förvaltningen i be-
ställarförbundet, fastställande av budget och revision.

I 19 § första stycket hänvisas till vissa bestämmelser i 8 kap. kommu-
nallagen. Enligt dessa uppställs allmänna krav på en god ekonomisk
hushållning och på en ekonomisk förvaltning som gör att krav på god
avkastning och betryggande säkerhet kan tillgodoses. De rör bl.a. också
upprättande av budget och förbud för beställarförbundet att upplåta pant-
rätt i sin egendom till säkerhet för fordran. Hänvisningen omfattar också
de bestämmelser om avgifter som föreslås i prop. 1993/94:188. Det bör
därvid noteras att ett beställarförbund inte har utförande funktioner. Ett
sådant förbund kan dock, om medlemmarna bestämt detta, fastställa
kommunala och landstingskommunala taxor.

I andra stycket anges att ett beställarförbund inte får ingå borgen och
inte heller sätta sig i skuld i annat fall än när det gäller sedvanliga kre-
diter för verksamheten. Med sedvanliga krediter för verksamheten avses
här dels sådana som kan följa av beställarförbundets upphandling, dels
eventuella kontokrediter om förbundet är utan erforderliga likvida me-
del. I stycket erinras också om att medlemmarna i förbundet kan ha
angett begränsningar för förbundet även i fråga om sedvanliga krediter
för verksamheten. Sådana begränsningar skall framgå av förbundsord-
ningen (8 § första stycket 6).

20 §

För ett beställarförbunds skulder svarar i första hand förbundet själv

med sina tillgångar. Skulle emellertid förbundet sakna tillgångar för att Prop. 1993/94:205
betala en skuld är medlemmarna enligt här aktuell bestämmelse skyldiga
att fylla bristen. Sådant tillskott skall ske i förhållande till varje med-
lems andel i förbundets tillgångar och skulder enligt vad medlemmarna
bestämt i förbundsordningen.

21 och 22 §§

I dessa paragrafer regleras fastställande av förbundets budget och det
bidrag som varje medlem skall lämna till förbundet. Det anges därvid
att samråd skall ske med medlemmarnas styrelser innan budgeten fast-
ställs. Paragraferna är i huvudsak utformade på samma sätt som 3 kap.
8 och 9 §§ kommunalförbundslagen. I 21 § regleras också fastställande
av budget för ett nybildat beställarförbund.

23 §

Bestämmelsen, som i huvudsak överensstämmer med 3 kap. 10 § kom-
munalförbundslagen, behandlar förbundsstyrelsens skyldighet att föra
räkenskaper samt att sammanfatta och avsluta dessa. Till skillnad från i
kommunalförbundslagen föreskrivs här att räkenskaperna skall vara av-
slutade inom tre månader från räkenskapsårets slut. En hänvisning görs
också till bokföringslagen (1976:125) som i tillämpliga delar skall gälla
för ett beställarförbund.

24 §

I denna paragraf regleras revision, val av revisorer och revisorsersätta-

re, deras tjänstgöringstid och arbetsuppgifter m.m.

I första stycket anges bl.a. vem som skall välja respektive utse reviso-
rer och revisorersättare. I stycket finns dels en hänvisning till tre para-
grafer i förevarande lag, dels ett par bestämmelser i kommunallagen.
De senare bestämmelserna handlar om vem som är valbar till revisor
eller revisorsersättare. Andra stycket rör tidpunkten för val och utseende
av revisorer och revisorersättare samt deras tjänstgöringstid.

I tredje stycket hänvisas också till kommunallagen. Där avsedda be-
stämmelser handlar bl.a. om jäv samt revisorers och revisorsersättares
arbetsuppgifter och rätt till upplysning. Dessa bestämmelser komplette-
ras dock i viss mån för att tillvarata förbundsmedlemmarnas intresse av
insyn. Ytterligare föreskrifter om revision kan anges i förbundsordning-
en.

25 §

Bestämmelserna i 25 - 29 §§ rör upplösningen av ett beställarförbund.

Till skillnad från vad som gäller för ett kommunalförbund finns ingen
möjlighet för en medlem att utträda ur ett beställarförbund utan att detta
träder i likvidation.

Som framgår av 25 § skall förbundet upplösas när den tid som i för-
bundsordningen angetts för dess bestånd går ut. Medlemmarna kan dock

komma överens om förtida likvidation. Prop. 1993/94:205

Någon möjlighet till uppsägning av medlemsskap i förbundet eller
någon bestämmelse som motsvarar 4 kap. 2 § kommunalförbundslagen
om likvidation på begäran av en av medlemmarna finns inte i denna lag.
Den försöksverksamhet som ett beställarförbund skall bedriva enligt
denna lag är av sådan karaktär att den förutsätter att inblandade parter
kan komma överens. Det får därför förutsättas att de enas om att upp-
lösa förbundet i förtid om någon av dem inte längre vill fortsätta sam-
verkan.

26 §

Paragrafen, som handlar om vem som skall verkställa likvidationen och
hur denna skall genomföras, är utformad efter mönster av 4 kap. 4 §
kommunalförbundslagen. Någon bestämmelse om möjlighet att fortsätta
verksamheten om det behövs för förbundets avveckling har dock inte
införts i förevarande paragraf. En sådan bestämmelse skulle stämma
mindre bra överens med lagens begränsade giltighetstid.

27 §

Bestämmelsen innehåller i huvudsak detsamma som 4 kap. 5 och 6 §§
kommunalförbundslagen.

I andra stycket anges att kommunstyrelsen i den kommun som deltagit
i försöksverksamheten och som varit arkivmyndighet (se 18 § första
stycket) skall överta och vårda arkivhandlingarna. Den tidsperiod inom
vilken handlingarna skall överlämnas till arkivmyndigheten överensstäm-
mer med 11 och 14 §§ arkivlagen.

28 §

Denna paragraf överensstämmer med 4 kap. 7 § kommunalförbunds-
lagen. Till skillnad från vad som gäller enligt kommunalförbundslagen
skall dock talan av en medlem i ett beställarförbund som inte är nöjd
med redovisningen eller det skifte som förrättats av förbundsstyrelsen på
grund av regleringen i 6 § prövas enligt lagen (1929:145) om skiljemän.

29 §

Här föreskrivs att likvidationen i vissa fall skall fortsätta. Paragrafen är
utformad på samma sätt som 4 kap. 8 § kommunalförbundslagen.

30 §

I denna paragraf regleras överklagande av beslut som ett beställarför-
bund fattat och beslut som meddelats efter överklagande av beslut av
beställarförbundet. Därvid skall 10 kap. kommunallagen gälla i tillämp-
liga delar. I förevarande paragraf har emellertid tydliggjorts att det är
medlemmarna i den kommun och det landsting som ingår i ett beställar-
förbund som har rätt att överklaga förbundets beslut och inte medlem-

marna i förbundet. Tvister mellan förbundet och dess medlemmar får i Prop. 1993/94:205
stället handläggas enligt lagen om skiljemän (se 6 §).

I paragrafen anges också att endast ett beställarförbund har rätt att
överklaga beslut varigenom kammarrätten har upphävt ett beslut av
förbundet eller förbjudit att det verkställs.

Arbetsgruppens sammanfattning av rapporten Hur tre blir
ett - finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso-
och sjukvård och socialtjänst (Ds 1994:15)

Det finns i dag en strävan att utveckla samarbetet inom och mellan
kommunala verksamheter. Olika system för finansiering, skilda huvud-
mannaskap för näraliggande verksamheter och varierande myndig-
hetskulturer kan emellertid utgöra hinder för en samverkan orienterad
mot enskilda individers behov.

Det är också allt mer vanligt att kommuner och landsting försöker
möta dagens kärva ekonomiska situation genom att öka inslaget av
marknadsorientering i verksamheten. Exempelvis förekommer det ofta
att verksamheter delas upp enligt den s.k. beställar-utförarmodellen.
Denna, som kan vara utformad på olika sätt, går ut på att skilja de
förtroendevaldas roller som konsumentföreträdare och som producenter
av service och tjänster från varandra. De förtroendevaldas uppgift är
därvid att besluta om vad som skall utföras, av vem och på vilka villkor
det skall ske.

Finansiell samordning mellan huvudmän med näraliggande verksam-
heter, men med skilda finansiella baser, kan vara en väg att få till stånd
en mer kostnadseffektiv användning av tillgängliga resurser och sam-
tidigt bättre tillgodose enskilda människors behov av olika stödåtgärder,
så att välfärdsvinster för enskilda uppnås.

Sedan riksdagen antagit regeringens proposition 1991/92:105 om lokal
försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring
och hälso- och sjukvård, den s.k. Finsampropositionen, pågår för när-
varande inom fem områden tidsbegränsade försök med sådan sektors-
övergripande samordning, de s.k. Finsamförsöken. Dessa innebär att
sjukvårdshuvudmannen, genom lagen (1992:863) om lokal försöksverk-
samhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso-
och sjukvård, den s.k. Finsamlagen, utöver ansvaret för hälso- och
sjukvård har getts ett delansvar för utgifter för sjukpenning och rehabili-
teringsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, för
sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetskadeförsäkring samt, om
parterna kommit överens om det, medel för försäkringskassans köp av
yrkesinriktade rehabiliteringstjänster.

Sjukvårdshuvudmannen och den berörda försäkringskassan har träffat
samverkansavtal om försöksverksamheten, i vilket de förutsättningar och
villkor som skall gälla för försöket har angetts. Finsamlagen reglerar de
förhållanden där det har behövts göras undantag från nuvarande lagreg-
ler för att göra försöksverksamheten möjlig.

För de parter som önskar få till stånd en mer kontinuerlig styrning av
försöksverksamheten, har genom Finsamlagen införts en möjlighet att
inrätta en lokal nämnd för hälso- och sjukvård inom ett försöksområde.
Vid val av ledamöter till nämnden får därvid avsteg göras från kom-
munallagens bestämmelser om proportionella val. Landstingsfullmäktige

Prop. 1993/94:205

Bil. 1

kan därigenom på förslag av försäkringskassan till ledamöter i en sådan
nämnd utse förtroendevalda inom försäkringskassans organisation.

Genom att medel för socialförsäkringarna i Finsamförsöken ställts till
förfogande i en gemensam ekonomisk ram har förutsättningar skapats
för samordnade bedömningar och åtgärder som bidrar till förbättrad
hälsa och minskad belastning på samhällsekonomin.

Även socialtjänsten har i viss mån med socialförsäkringen och hälso-
och sjukvården sammanfallande grupper med behov av olika vård-,
omsorgs- och stödinsatser. Ett mer samlat kostnadsansvar för dessa
samlade insatser skulle kunna stärka motivationen hos beslutsfattare och
verkställare att välja de handlingsalternativ som sammantagna är mest
effektiva.

Under beredningen av Finsampropositionen framfördes förslag om en
trepartssamverkan med en primärkommun som tredje part. Före-
dragande statsråd uttalade därvid i propositionen att han fann det ange-
läget att det snarast skulle kunna inledas försök med finansiell samord-
ning och föreslog därför en reglering av den samordning som krävde
minst förändringar, nämligen den mellan socialförsäkringen och hälso-
och sjukvården. Samtidigt framhöll han att redovisade förslag till
trepartssamverkan i syfte att uppnå bättre resursutnyttjande och främjan-
de av helhetssyn var intressanta och värda att överväga närmare.

I denna promemoria redovisas ett förslag till utformning av en rättslig
reglering för att möjliggöra att försöksverksamhet med samverkan
mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård skall kunna utökas till
att omfatta även socialtjänst. I promemorian redovisas som utgångspunkt
för detta förslag en översikt dels av aktuella försök m.m. med syfte att
åstadkomma ökad samverkan mellan de tre samhällssektorerna, dels en
genomgång av likheter och skillnader vad gäller organisation av sekto-
rerna och regler för dessa.

I promemorian föreslås att ledningen av försöksverksamheten i första
hand bör handhas av en från parterna fristående organisation. De sam-
verkande parterna bör därvid kunna välja att förlägga denna lednings-
funktion till ett av landstinget och kommunen bildat kommunalförbund
som, i likhet med vad som gäller för Finsamförsöken, träffar samver-
kansavtal med den i försöket medverkande försäkringskassan. Om de tre
parterna så önskar bör de emellertid kunna förlägga denna funktion på
ett för parterna gemensamt fristående ledningsorgan.

Den finansiella samordning som redovisas i promemorian föreslås
innebära att budgeterade medel för vissa verksamheter överförs till
ledningsorganet för försöksverksamheten som får kostnadsansvaret för
dessa verksamheter och att de samverkande parterna gemensamt styr
användningen av dessa medel. Liksom Finsamförsöken föreslås försök
med utökad finansiell samordning ske lokalt efter medgivande av rege-
ringen och under en begränsad tid.

I den finansiella ramen för en trepartssamverkan föreslås enligt pro-
memorian kunna ingå budgeterade medel för sjukvård inom och utom
landstinget för försöksområdets invånare, sjukreseersättning som belöper
på försöksområdet, kostnader för ambulanstransporter och liknande

Prop. 1993/94:205

Bil. 1

transporter samt medel för förebyggande hälsovård. Vidare föreslås
budgeterade medel för kommunens socialtjänst och beräknade kostnader
för sjukpenning och rehabiliteringsersättning enligt lagen om allmän
försäkring samt sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring
kunna ingå i ramen. Till den finansiella ramen bör enligt förslaget också
kunna föras medel som är avsedda för försäkringskassans köp av yrkes-
inriktade rehabiliteringstjänster. Inom dessa ramar föreslås dock de tre
parterna vara fria att själva avgöra vilka medel och därmed verksam-
heter som skall ingå i ett försök med finansiell samordning.

De samordningsvinster som kan förväntas uppnås genom samverkan
och gemensamt resursutnyttjande mellan de tre samhällssektorerna bör,
för varje år försöket får pågå, beräknas i förväg och motsvarande del av
den samlade budgeten avsättas till en gemensam fond, kallad riskfond.
Riskfondens medel bör vid ett faktiskt överskott av försöket kunna
utnyttjas för att inom försöksområdet ge mer vård, rehabilitering och
omsorg. Vad gäller användningen av överskott föreslås inte några sär-
skilda begränsningar.

Ledningsorganet bör enligt promemorian, inom ramen för gällande
lagstiftning, utifrån ett befolkningsansvar ha den övergripande uppgiften
att besluta om mål och riktlinjer för de i försöket ingående verksam-
heterna samt planera, prioritera, upphandla och finansiera dessa. Det
betyder närmare att organet genom kännedom och kunskap om befolk-
ningen i försöksområdet skall planera för och prioritera bland verksam-
heter eller olika samverkansprojekt som utifrån vissa särskilt utsatta
gruppers behov av vård, omsorg och rehabilitering främst bör bedrivas,
utan att avkall får göras i fråga om den övriga befolkningens lagstad-
gade rättigheter till sådana tjänster och service eller till kontantför-
måner.

Ledningsorganet bör enligt förslaget inte ha uppgifter som i beställar-
utförarmodellen brukar beskrivas som utförande. Uppgifter och beslut
som direkt berör enskilda, bl.a innefattande myndighetsutövning, bör
ligga kvar hos respektive huvudman. Därför förslås inte någon särskild
reglering när det gäller sekretessbelagda uppgifter i enskilda ärenden.
För de projektgrupper eller tillfälliga utförarenheter som kan förväntas
bli ett väsentligt inslag i en trepartssamverkan föreslås inte heller några
undantag från gällande sekretessbestämmelser. I den mån det kan bli
fråga om gemensamma diskussioner i individärenden måste detta bygga
på den enskildes samtycke.

Det förhållandet att ledningsorganet inte får fatta beslut i frågor om
förmåner eller rättigheter för enskilda och inte heller vidta åtgärder i
övrigt som innefattar myndighetsutövning eller som avser tillhandahåll-
ande av tjänster avsedda för enskilda, innebär vidare att nuvarande
former för överklagande av sådana beslut gäller även vid den nu be-
skriva försöksverksamheten.

En försöksverksamhet med finansiell samordning där ledningsfunktio-
nen handhas av ett från parterna fristående organ avses inte medföra
någon inskränkning i någon av parternas ansvar för de angelägenheter
som berörs av försöksverksamheten. Det förhållandet att en kommun,

Prop. 1993/94:205

Bil. 1

en sjukvårdshuvudman och en allmän försäkringskassa, med stöd av den
föreslagna försökslagstiftningen, beslutar att överföra samtliga eller
stora delar av de ekonomiska resurserna avsedda för socialtjänst, hälso-
och sjukvård och socialförsäkring till ett lokalt ledningsorgan för social-
försäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst får t.ex. inte innebära
att kommunens yttersta ansvar enligt socialtjänstlagen sätts ur spel.

Samtidigt måste ledningsorganet för försöksverksamheten beakta vad
som föreskrivs beträffande de frågor ledningsorganet skall handha.
Exempelvis måste ledningsorganet i samband med överväganden att
styra ekonomiska resurser till vissa målgrupper beakta vad som i kom-
munallagen (1990:900) och i hälso- och sjukvårdlagen (1982:763) före-
skrivs om lika behandling och hälso- sjukvård på lika villkor. Försöken
får inte generellt innebära att vårdtillgången för befolkningen i övrigt
minskar till följd av att verksamheten inriktas mot vissa målgrupper.

En försöksverksamhet med finansiell samordning mellan de tre aktu-
ella samhällssektorerna, i vilken respektive huvudmans ansvar inom sitt
område inte får begränsas, innebär att de regler som finns om tillsyn
över de berörda sektorerna kommer att gälla även när en försöksverk-
samhet pågår.

Som tidigare nämnts föreslås i promemorian att de samverkande
parterna bör ges möjlighet att förlägga ledningen av en försöksverksam-
het till ett för de tre parterna gemensamt fristående ledningsorgan. Detta
inne bär att en offentligrättslig organisation av en ny typ tillskapas. För
att tillskapa ett sådant nytt offentligrättsligt ledningsorgan har i prome-
morians förslag till försökslagstiftning reglerats hur detta skall bildas,
hur dess organisation skall vara uppbyggd, hur det skall arbeta m.m.
Eftersom det är fråga om en tidsbegränsad försöksverksamhet har i
möjligaste mån redan befintliga regler använts som förebild för regle-
ringen. Närmast i fråga har varit kommunalförbundslagen, som kommer
att gälla för det fall parterna väljer att förlägga ledningen av försöks-
verksamheten till ett kommunalförbund. För att begränsa lagregleringen
av en ny offentligrättslig organisation - ett gemensamt från de tre
parterna fristående ledningsorgan, kallat beställarförbund - har därvid
endast kommunalförbund med direktion tjänat som förebild.

Försöken bör enligt förslaget utvärderas enligt vissa gemensamma
principer. Uppföljning och utvärdering föreslås göras både på central
och lokal nivå. Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket föreslås därvid
få i uppdrag att i samarbete svara dels för utvärderingen av försöks-
verksamheten på central nivå, dels för viss samordning av de utvärde-
ringar som bör ske lokalt. De båda verken bör i dessa avseenden sam-
råda med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Försäk-
ringskasseförbundet.

Utvärderingen bör läggas upp så att den beaktar dels syftet med för-
söksverksamheten, dels de grundläggande förutsättningarna om vård på
lika villkor, kommunens yttersta ansvar för berörda frågor samt lagstad-
gade rättigheter inom socialtjänsten och socialförsäkringen. Även orga-
nisationsformen för en trepartssamverkan bör i olika avseenden vara ett
väsentligt inslag i utvärderingen.

Prop. 1993/94:205

Bil. 1

Förteckning över remissinstanser som avgivit yttrande
över Hur tre blir ett - finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst
(Ds 1994:15)

Prop. 1993/94:205

Bil. 2

Följande remissinstanser har inkommit med yttrande:

Försäkringsöverdomstolen

Kammarrätten i Göteborg

Länsrätten i Göteborgs och Bohus län

Länsrätten i Gävleborgs län

Riksförsäkringsverket

Socialstyrelsen

Riksrevisionsverket

Statskontoret

Konkurrensverket

Riksarkivet

Svenska Kommunförbundet

Landstingsförbundet

Stenungsunds kommun

Gotlands kommun

Stockholms kommun

Hallstahammars kommun

Sundsvalls kommun

Göteborgs och Bohusläns landsting

Stockholms läns landsting

Bohusläns allmänna försäkringskassa

Malmöhus allmänna försäkringskassa

Örebro läns allmänna försäkringskassa

Västerbottens läns allmänna försäkringskassa

Socialdepartementet

Prop. 1993/94:205

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1994.

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, Hellsvik, Wibble,
Björck, Davidson, Könberg, Odell, Ask

Föredragande: statsrådet Könberg

Regeringen beslutar proposition 1993/94:205 Lokal försöksverksamhet
med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård
och socialtjänst.

gotab 46252, Stockholm 1994

Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsiikring, hälso- och sjukvård och socialtjänst

Regeringens proposition

1993/94:205

Lokal försöksverksamhet med finansiellsamordning mellan socialförsäkring, hälso-och sjukvård och socialtjänst

Propositionens huvudsakliga innehåll

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut

2 Lagtext

Förslag till

Lag om lokal försöksverksamhet med finansiell samordningmellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst

Allmänna bestämmelser

Försöksverksamhet som bedrivs genom ett beställarförbund

3 Ärendet och dess beredning

4 Försök med finansiell samordning

4.1 Finsamförsöken

4.2 4S-projektet i Stenungsund

5 Utökad finansiell samordning

5.1 Försöksverksamhet med finansiell samordning mellantre sektorer

5.2 Finansiell ram för försöksverksamheten

5.3 Ledningen av försöksverksamheten

5.4 Ledningsorganets uppgifter

6 Fastställande av den finansiella ramen m.m.

7 Uppföljning och utvärdering

8 Kostnader och finansiering

9 Försöksperiod och ansökningsförfarandet

10 Författningskommentar

2 §

4 §

5 §

6 §

7 §

8 §

9 §

11 §

12 §

13 §

14 §

15 §

16 §

17 §

18 §

19 §

20 §

21 och 22 §§

23 §

24 §

25 §

26 §

27 §

28 §

29 §

30 §

Arbetsgruppens sammanfattning av rapporten Hur tre blirett - finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso-och sjukvård och socialtjänst (Ds 1994:15)

Socialdepartementet

Lokal försöksverksamhet med finansiell
samordning mellan socialförsäkring, hälso-
och sjukvård och socialtjänst

Lag om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst

5.1 Försöksverksamhet med finansiell samordning mellan
tre sektorer

Arbetsgruppens sammanfattning av rapporten Hur tre blir
ett - finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso-
och sjukvård och socialtjänst (Ds 1994:15)