om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.

Proposition 1992/93:179

Regeringens proposition
1992/93:179

om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.

Prop.

1992/93:179

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 23 februari 1993 för de åtgärder och
de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Olof Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner den ramkonvention om
klimatförändringar som undertecknades under Förenta Nationernas
konferens om miljö- och utveckling i Rio de Janeiro 1992. I proposi-
tionen redovisas också förslag till fortsatta åtgärder inom klimatom-
rådet. I denna del behandlas förslag lämnade av Biobränslekommissio-
nen, Naturvårdsverket och av trafikverken i samband med deras
miljörapportering.

Regeringens förslag till riksdagen att godkänna klimatkonventionen
leder fram till en nationell strategi som bör vara att koldioxidutsläppen
från förbränning av fossila bränslen stabiliseras till 1990 års nivå år
2000. En sektorsstrategi för att begränsa koldioxidutsläppen inom trans-
portsektorn redovisas. Denna sektorsstrategi omfattar ökad användning
av biobränslen och ekonomiska styrmedel, energieffektivisering, för-
bättrad kollektivtrafik, samhällsplanering samt forskning, utveckling och
demonstration. Program skall utarbetas för introduktion av motoralko-
holer samt el- och hybridfordon.

Som en del av omläggningen av energibeskattningen fr.o.m. 1 januari
1993 aviserades i kompletteringspropositionen våren 1992 (prop.
1991/92:150) en avsättning av 500 miljoner kronor per år för att finan-

1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 179

siera insatser vad gäller fömybar energi, energihushållning samt vissa Prop. 1992/93:179
stödåtgärder i Baltikum och Östeuropa, bl.a. vad avser kärnsäkerheten
och insatser for att rena Östersjön. Förslag till fördelning av medel för
energieffektivisering, fömybara energikällor, strålskydd och kunskaps-
uppbyggnad i de baltiska staterna och miljö- och kämsäkerhetsåtgärder
kring Östersjön tas upp i propositionen. I propositionen föreslås också
att riksdagen godkänner de ändringar av Montrealprotokollet som an-
togs i Köpenhamn i november 1992.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1993 Prop. 1992/93:179

Närvarande: statsminister Bildt, ordförande, och statsråden Johansson,
Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Wibble, Björck, Könberg,
Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsråden Johansson, Thurdin, Hömgren, Odell, P.
Westerberg.

Proposition om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.

Statsråden Johansson, Thurdin, Hömgren, Odell, P. Westerberg an-
mäler sina förslag. Anförandena redovisas i underprotokollen för Kom-
munikations-, Jordbruks-, Närings-, resp. Miljö och naturresursdepar-
tementet.

Statsrådet Johansson anför:

Med hänvisning vad jag och de övriga statsråden har anfört hemställer
jag att regeringen i en proposition förelägger riksdagen vad vi har
anfört för de åtgärder och de ändamål vi har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har
anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i
underprotokollen skall bifogas propositionen enligt följande:

Miljö- och naturresursdepartementet
Kommunikationsdepartementet
Jordbruksdepartementet

Näringsdepartementet

Bilaga 1

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Miljö- och naturresursdepartementet

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1993

Föredragande: statsrådet Johansson och - såvitt avser avsnittet 9.2 -
statsrådet Thurdin.

Anmälan till proposition om åtgärder mot
klimatpåverkan

1 Inledning

Statens naturvårdsverk fick i oktober 1990 regeringens uppdrag att
utföra en fördjupad analys över möjligheterna till en stabilisering av
koldioxidutsläppen i Sverige till år 2000 på 1990 års nivå. Uppdraget
omfattade också en redovisning av kostnader for föreslagna åtgärder.
Naturvårdsverket skulle också redovisa en översiktlig analys över möj-
ligheterna till en reduktion av utsläppen med 20 % till år 2005. Möjlig-
heterna till en begränsning av utsläppen för andra växthusgaser skulle
också studeras. En delrapport lämnades i december 1991 och rapporten
i dess helhet förelåg i oktober 1992. En sammanfattning över rapporten
bör fogas till protokollet som bilaga 1.1. Såväl delrapporten som slut-
rapporten har remissbehandlats. En sammanställning av de remissin-
stanser som har inkommit med yttranden bifogas till protokollet som
bilaga 1.2. En komplett remissammanställning finns tillgänglig i Miljö-
och naturresursdepartementet.

FN:s klimatpanel, Intergovemmental Panel of Climate Change, IPCC,
bildades av FN:s Miljövårdsprogram (UNEP) och Världsmeteorologiska
Organisationen (WMO) år 1988. Dess uppdrag var att klarlägga kun-
skapsläget rörande växthusgaserna samt att beskriva effekterna av ett
varmare klimat och vilka åtgärder som kan vidtas för att begränsa ut-
släppen av klimatpåverkande gaser. Panelens utvärdering blev färdig-
ställd till FN:s generalförsamling år 1990 som på basis av rapporten
tillsatte en mellanstatlig kommitté (INC) med uppgift att förhandla fram
en konvention för att skydda jordens klimat. En kompletterande rapport
redovisades i maj 1992 av IPCC inför denna kommitté.

Ett stort antal länder har deltagit i arbetet. Det omfattande materialet
har legat till grund for förhandlingarna om att bilda en klimatkonven-
tion. Klimatkonventionen undertecknades av 153 stater vid FN:s kon-
ferens om miljö och utveckling i Brasilien år 1992. I det följande
föreslås att riksdagen godkänner konventionen. Avtalstexten bör bifogas
protokollet som bilaga 1.3.

Internationella överenskommelser om att minska användningen av
ozonnedbrytande ämnen har tidigare träffats inom ramen för det s.k.
Montrealprotokollet. I det följande föreslås att riksdagen godkänner de
ändringar i Montrealprotokollet som antogs i Köpenhamn i november
1992. Avtalstexten bör bifogas protokollet som bilaga 1.4.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Mina förslag i korthet:

Regeringen överlämnar klimatkonventionen till riksdagen för god-
kännande.

Regeringen överlämnar ändringarna av Montrealprotokollet om
ämnen som bryter ned ozonskiktet till riksdagen för godkännande.

5 miljoner kronor anvisas under budgetåret 1993/94 för
klimatrelaterad information och utbildning m.m. Syftet är att öka
kunskapen hos allmänheten om effekten av ett förändrat klimat och
förebyggande åtgärder och betydelsen av den enskildes agerande.

5 miljoner kronor anvisas for det bilaterala samarbetet om
kunskapsuppbyggnad och förvaltningsstöd i Central- och Östeuropa
under budgetåret 1993/94.

1.5 miljoner kronor anvisas för att utarbeta en vision for Östers-
jöområdet under budgetåret 1993/94.

12 miljoner kronor anvisas under budgetåret 1993/94 för fortsatt
strålskyddssamarbete med de baltiska staterna och Ryssland.

105.5 miljoner kronor anvisas under budgetåret 1993/94 för i
första hand multilaterala miljö- och kämsäkerhetsprogram i Öster-
sjöområdet.

Mina bedömningar i korthet:

Sverige bör ratificera klimatkonventionen. Därmed skall utsläp-
pen av samtliga klimatpåverkande gaser begränsas. Sverige bör
genomföra kostnadseffektiva insatser såväl nationellt som interna-
tionellt.

En nationell strategi bör vara att koldioxidutsläppen från fossi-
la bränslen stabiliseras i enlighet med klimatkonventionen till
1990 års nivå år 2000.

Koldioxidskatt bör i nytillkommande anläggningar utgå även vid
elproduktion. Skatten bör uppgå till 8 öre/kg koldioxid och utgå
från den 1 januari 1994.

Satsningar från svensk sida på att utveckla sänkor bör ses som
kompletterande åtgärder till huvudstrategin att minska utsläppen av
koldioxid.

Metanutsläppen från avfallsupplag bör minska med 30% till år
2000. Åtgärdsstrategier för de totala metanutsläppen och för övriga
växthusgaser bör anstå tills dess att kompletterande ny kunskap
tagits fram om förekomst m.m. samt om resp, växthusgas poten-
tiella betydelse i klimatsammanhang.

Åtgärdsprogram för att minska utsläppen av växthusgaser skall
utgöra en integrerad del av det framtida samhällsbyggandet och i
arbetet med att miljöanpassa olika samhällsaktiviteter. Klimatas-
pektema bör beaktas ingående inför energi- och transportsystemens
framtida utbyggnad, bostädernas och arbetsplatsernas lokalisering
och utformning och bli en drivkraft för den tekniska utvecklingen.

En vetenskaplig samordningsgrupp för klimatrelaterad forskning
och utveckling bör inrättas. Gruppen får i uppgift att samordna
svensk klimatrelaterad forskning när det gäller såväl naturveten-
skapliga, tekniska som ekonomiska och sociala aspekter. Gruppen
bör vidare svara för viss rapportering till nationella och interna-
tionella organ om svensk forskning inom området samt handa
andra uppgifter som regeringen ålägger den.

Systemet med miljöklasser för motorfordon bör vidareutvecklas.

Naturvårdsverket bör få i uppdrag att lämna förslag till lämpliga
styrmedel för att ta tillvara metan från deponeringsanläggningar.
Målet bör vara att flertalet tippar även små och nedlagda depon-
eringsanläggningar, skall ha något system för att ta tillvara metan.

Naturvårdsverket bör vidare ges i uppdrag att lämna förslag till
fortsatta åtgärder för att begränsa utsläppen av FC- och HFC-
föreningar.

Statens naturvårdsverk bör få i uppdrag att utreda utformningen
av de åtgärder som måste vidtagas för att Sverige skall kunna upp-
fylla sina åtaganden enligt det år 1992 reviderade Montrealproto-
kollet.

Naturvårdsverket bör vidare erhålla ett uppdrag att utreda even-
tuella ytterligare svenska begränsningsåtgärder i syfte att nå slut-
målet att användningen av ozonnedbrytande ämnen upphör helt i
Sverige.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

2 Växthuseffekten och klimatförändringar Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

2.1 Jordens klimatsystem

Den naturliga s.k. växthuseffekten medför att klimatet på jorden är
varmare än det annars skulle ha varit. Utan den atmosfär som vi har i
dag skulle medeltemperaturen på jordytan vara ca 30°C kallare. De s.k.
växthusgaserna reglerar jordens energiutbyte med rymden. Det är
vattenånga, koldioxid, metan, dikväveoxid, klorfluorkarboner (CFC
eller s.k. freoner) och ozon som är de viktigaste växthusgaserna. Dessa
ämnen absorberar långvågig strålning från markytan och förhindrar
därför att värmen går förlorad till rymden. Utsläpp från mänskliga
verksamheter har påtagligt ökat halten av växthusgaser i atmosfären.
Denna trend kommer att fortsätta om inga åtgärder vidtas.

Det är emellertid inte bara växthusgaserna som reglerar jordens kli-
mat. Solens aktivitet, utsläpp av stoft från vulkaner och svavelutsläpp
spelar också roll. Det är känt att energitillförseln från solen varierar och
långsiktiga svängningar förekommer, vilket kan ha betydelse för sväng-
ningar i klimatet. Små aerosoler eller partiklar från vulkanutsläpp eller
svavelutsläpp från förbränning kan absorbera eller återkasta solenergi.
De senaste forskningsresultaten indikerar att de stora svavelutsläpp som
sker på den norra hemisfären har haft en viss kylande effekt på klima-
tet. Vanligtvis har partiklar och aerosoler en kort upphållstid i atmo-
sfären varför koncentrationerna i atmosfären förändras snabbt beroende
på utsläppsförändringar.

Man har sammanställt de mätningar över jordens medeltemperatur
som finns beräknade sedan senare delen av 1800-talet (Figur 1). Den
globala temperaturhöjningen uppgår till 0,3 - 0,6°C sedan dess. Det
senaste årtiondet har varit det varmaste sedan temperaturmätningar
startade.

Figur 1. Förändring av jordens medeltemperatur sedan år 1860.

Ökningen överensstämmer, särskilt om man tar hänsyn till svavelutsläp-
pens kylande effekt på norra halvklotet, med gjorda modellberäkningar.
Det har fastslagits att den observerade temperaturhöjningen inte är en
effekt av mätproblem utan måste anses som verklig. Man kan däremot
inte med säkerhet ännu särskilja effekterna av växthusgaserna från andra
naturliga orsaker.

De flesta växthusgaser har en lång livslängd i atmosfären. Det betyder
att ledtiderna är långa innan en jämvikt har inställt sig mellan utsläppen
av och sänkoma for växthusgaser. Det kommer att ta lång tid innan vi
ser någon effekt av eventuella åtgärder. Samspelet mellan atmosfär och
hav spelar en stor roll for klimatet. Haven verkar som en utjämnings-
bassäng för värmeförändringar och fördröjer en ökad temperatur på
jordytan. Det kan ta mer än 100 år innan en jämvikt har inställt sig. De
förändringar vi kan iakttaga i dag har orsakats av utsläpp som skett
sedan slutet på 1800-talet.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

2.2 Olika växthusgaser

Schematiskt beror vaije växthusgas klimatpåverkan på vilken förmåga
den har att absorbera värmestrålning, hur länge den finns kvar i
atmosfären samt i hur stora mängder den tillförs atmosfären.

Koldioxid, dikväveoxid och CFC är långlivade gaser som kan stanna
i atmosfären upp till hundra år och mer. Ozon, metan och flertalet s.k.
HCFC-föreningar är betydligt mer kortlivade. HCFC är ofullständigt
halogenerade klorfluorkarboner som ersätter CFC i vissa användningar.
Även HCFC är en växthusgas. Andra kemikalier som används för att
ersätta CFC är HFC-fÖreningama, ofullständigt fluorerade karboner.
Dessa ämnen innehåller inget klor eller brom och har ingen
ozonnedbrytande effekt men de är växthusgaser.

Ozon i atmosfären ger flera effekter. Ozon absorberar långvågig
strålning i den lägre delen av stratosfären och i den övre troposfären
och är därmed en växthusgas. Troposfären är atmosfärens nedersta skikt
(upptill ca 10 km) och stratosfären är skiktet ovanför. Troposfäriskt
ozon bildas genom reaktioner mellan luftens syre, kolväten och
kväveoxider under inverkan av solljus. Man kan därför säga att
kolväten och kväveoxider har en indirekt växthuseffekt, eftersom
utsläpp av ämnena leder till att växthusgaser bildas. Sambanden mellan
utsläppen av dessa ämnen och bildningen av ozon är en komplicerad
process. Det går ännu inte att kvantifiera effekten. Eftersom kolväten
och kväveoxider har en kort upphållstid i atmosfären kan man dessutom
förvänta sig stora regionala variationer.

Ozon har också den viktiga egenskapen att den absorberar skadlig
kortvågig strålning. Den största mängden ozon förekommer i
stratosfären - det s.k. ozonskiktet. Utsläpp av CFC och andra ämnen
som påverkar ozonskiktet har förorsakat en reduktion av ozonhalten i
stratosfären. Förutom att UV-strålningen har ökat så har också
ozonmolekylemas absorption av värmestrålning minskat. Forskarna

anser att denna kylande effekt ungefär kompenserar de uppvärmande
egenskaperna av CFC-gasema.

En arbetsgrupp inom IPCC har räknat fram effektiviteten som växt-
husgas - global warming potential (GWP) - för olika ämnen. Dessa mått
- som anges per kg utsläpp - kan räknas fram för olika tidsperioder.

Flertalet växthusgaser bidrar - räknat per kg utsläpp - betydligt mer
till en ökad uppvärmning än koldioxid. Exempel på detta visas i tabell 1
som anger effektiviteten räknat för en hundraårsperiod. De indirekta
effekterna av växthusgaserna anges enbart schablonmässigt i tabellen.
Som tidigare framgått har CFC-gasema en kylande effekt och kolväten
kan i vissa fall bidra till uppkomsten av troposfäriskt ozon och
vattenånga i stratosfären. Dessa indirekta effekter kan för närvarande
inte kvantifieras med tillräcklig noggrannhet.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Tabell 1. Effektiviteten som växthusgas - global warming potential
(GWP) - för några olika gaser i relation till koldioxid

Gas	GWP	Indirekt växthuspåverkan
koldioxid	1	ingen
metan	11	positiv
dikväveoxid	270	osäker
CFC 11	3 400	negativ
CFC 12	7 100	negativ
HCFC 22	1 600	negativ
HFC 134a	1 200	ingen

Källa: IPCC

Trots att många gaser - per viktenhet - bidrar betydligt effektivare till
en ökad uppvärmning än koldioxid är koldioxid ändå den viktigaste
växthusgasen. Det beror på att den tillförs atmosfären i mycket stora
mängder.

2.3 Utsläpp och upptag av växthusgaser

De gobala utsläppen av koldioxid från förbränning av fossila bränslen
uppgår till ca 6 miljarder ton, räknat som kol, per år. Förbränning av
stenkol och olja svarar för merparten av utsläppen och i lika stora an-
delar. Betecknande är att tolv länder svarar för 75 % av världens
utsläpp av koldioxid av vilka det helt övervägande antalet är industrilän-
der. Sedan år 1950 har utsläppen ökat med nära tre gånger. Då svarade
koleldningen för merparten av utsläppen.

Kolets naturliga kretslopp innebär att koldioxid tas upp ur luften vid
växternas fotosyntes och sedan binds som kol i biomassan. Då växten
dör bryts biomassan så småningom ner och bildar återigen koldioxid,
som återgår till atmosfären. Detta är ett kretslopp som vid jämvikt inte
ger något nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Då t.ex. skogs-
bestånd avverkas utan att någon återväxt sker omvandlas dock det bund-
na kolet till koldioxid och ökar koldioxidhalten. Det tydligaste exemplet
på detta är avverkningarna av de tropiska skogarna. Nettoutsläppen,
räknat som kol, på grund av denna förändring i markanvändningen har
uppskattas till ca 1,6 miljarder ton kol årligen. Osäkerheterna i denna
bedömning är betydande. En annan betydelsefull sänka för koldioxid är
absorption i havet. Man uppskattar att absorptionen i havet uppgår till
2 miljarder ton kol årligen. Osäkerheterna är stora då det gäller att be-
döma nettoupptaget av kol i biomassa. Genom balansstudier kan man
konstatera att haltökningen i atmosfären är mindre än förväntat med
hänsyn till vad man känner till om utsläpp och upptag av koldioxid.
Man bedömer därför att det finns en stor sänka på norra halvklotet, men
preciseringar av denna har inte kunnat ske. En arbetshypotes är att sko-
garna på norra halvklotet växer fortare till följd av gödslingseffekten av
kväveoxidutsläpp som människan orsakat.

Koldioxidhalten har ökat med ca 28 % under de senaste århundradet
och ökningen uppgår nu till ca 0,5 % per år. Variationen i halt under
året beror på upptaget i den växande biomassan.

Metan bildas naturligt i våtmarker vid nedbrytning av organiskt mate-
rial under syrefattiga förhållanden. Likaså bildas metan under jäsning i
termitstackar och i idisslares matsmältningskanal. Den största enskilda
posten för utsläpp av metan har emellertid härletts till kolbrytning och
utvinning och distribution av naturgas. Andra antropogena - av männi-
skan skapade - källor är odling av ris, avfallsupplag, djurhållning och
avloppsreningsverk. Stora depåer av metan finns i tundran. Om
permafrosten ger vika till följd av ett varmare klimat kan eventuellt
stora mängder metan tillföras atmosfären.

Metan oxideras i atmosfären till koldioxid och vattenånga. Till en
mindre del kan metan tas upp direkt via markprocesser. Koncentratio-
nen av metan i atmosfären ökar för närvarande med ca 1 % per år och
halten har mer än fördubblats under de senaste hundra åren.

Under den mikrobiella reduktionen eller oxidationen av kväveföre-
ningar kan dikväveoxid bildas under vissa omständigheter. Bedöm-
ningar av utsläppsnivån är osäker beroende på de stora variationer i
utsläppsflöden som rapporterats. De naturliga utsläppen är den domine-
rande källan.

Inom jordbrukssektorn avges dikväveoxid i samband med gödsling av
åkermark. Även omvandling av naturmark till åkermark genom ned-
huggning av tropiska skogar och förbränning av biomassan ökar be-
lastningen av dikväveoxid. En annan källa till dikväveoxidutsläpp är
förbränning av bränslen i pannor och motorer. Denna källa bedöms inte
vara särskilt stor. Det har visat sig att utsläppen av dikväveoxid är
större från förbränning i fluidiserade bäddar än från vanliga pannor.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Dikväveoxid bryts ned i atmosfären främst under inverkan av solljus.
Ökningen av dikväveoxidutsläppen har varit måttlig under 1900-talet. I
dag uppgår haltökningen till 0,2 - 0,3 % per år.

Klorfluorkarboner (CFC) har till skillnad från andra växthusgaser
ingen känd naturlig förekomst. CFC-föreningar används som jäsmedel i
mjuk och hård skumplast, som köldmedium i värme- och kylanlägg-
ningar, som lösningsmedel och avfettningsmedel, som isolergas och
som drivmedel i sprayburkar.

Den enda kända processen som bryter ned CFC-föreningar är fotolys
i stratosfären. Haltökningen för CFC uppgår ännu till 3 - 4 % per år,
men en minskning av ökningstakten börjar nu märkas på grund av
kraftig nedgång i användningen under de senaste åren.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

2.4 Framtida klimatpåverkan

Flera olika matematiska simuleringsmodeller har använts för att bedöma
ändringar i jordens klimat. Dessa modeller är behäftade med osäker-
heter och vissa faktorer kan ännu inte modelleras tillfredsställande. De
nyckelfrågor, för vilka ett förbättrat underlag behöver tas fram, berör
molnbildningen och utbytet av energi mellan hav och atmosfär.

Figur 2. Global temperaturökning i Scenariet "Inga ytterligare åtgär-
der."

övre osäkerhets-
marginal

Bästa uppskattningen

Nedre osäkerhets-
marginal

Källa: IPCC

IPCC har bedömt klimatpåverkan under olika antaganden om samhälls-
utvecklingen. Scenariet "Inga ytterligare åtgärder" innebär - enligt de
modellberäkningar som gjorts - att den globala medeltemperaturen
skulle öka med omkring 0,3 grader (0,2 - 0,5° C) per decennium under
nästa sekel. Det betyder att den globala medeltemperaturen - jämfört
med i dag - skulle öka med omkring en grad till år 2025 och med när-
mare tre grader (1,5 - 4,5° C) före år 2100 (Figur 2). De regionala
förändringarna skulle bli än större eller mindre. Betydande förändringar

av nederbördens fördelning över jorden skulle också bli resultatet av en
global temperaturförändring. Jorden skulle bli betydligt varmare än
någon gång under de senaste 10 000 åren. Sådana förändringar skulle
förändra livsbetingelserna på jorden på ett omvälvande sätt.

I ett annat alternativ där man förutsätter en gradvis minskning av
utsläppen av växthusgaser efter år 2020 och en lägre befolkningstillväxt
kan ökningstakten begränsas till en takt som är av samma storleksord-
ning som skett av naturliga orsaker, dvs. 0,1 grad per årtionde. Den
totala temperaturökningen stannar vid drygt 1 grad i detta alternativ.

Temperaturen vid markytan bedöms öka snabbare än temperaturen
över haven. Områden belägna på nordliga breddgrader bedöms vintertid
erhålla en större temperaturhöjning än förändringen av medeltemperatu-
ren på jorden. I övrigt är det är svårt att bedöma de regionala varia-
tionerna på jorden, särskilt i tropikerna och på södra halvklotet.

Havsytans nivå bedöms öka med ca 20 cm till år 2025 och med ca 65
cm till år 2100, om inga åtgärder vidtas. Detta är en långsammare
förändring än som tidigare diskuterats. Nivåhöjningen beror till en
större del på att havet blir varmare och till en mindre del på att glaciä-
rer smälter.

2.5 Effekterna av en förhöjd temperatur på jorden

Eftersom det inte har varit möjligt att beskriva de regionala tempera-
turhöjningarna särskilt noggrant, har man istället pekat ut de områden
på jorden som anses vara särskilt känsliga for ett förändrat klimat.
Allmänt sett är det inte medeltemperaturen i sig som är avgörande, utan
förekomst av extremvärden såsom sammanhängande perioder med hög
temperatur och torka.

En global temperaturhöjning med 1,5 - 4,5 grader kommer att för-
skjuta klimatzonerna 10-40 mil inom loppet av en 50 års period. Eko-
systemen kan inte anpassa sig i samma takt som klimatzonerna för-
skjuts, vilket leder till förändrad artsammansättning och artdiversitet.
Tundrazonen i Asien bedöms på sikt försvinna, vilket också kan leda till
en ökad emission av metan från dessa marker. Minskad nederbörd kan
innebära en ökad ökenutbredning i de norra delarna av Afrika och
främre Orienten. De förväntade effekterna innebär att torkan i Sahelom-
rådet sprider sig till savannerna. Medelhavsområdet kan få problem
med ökad torka och saltvatteninträngning i vattentäkter.

De mest utsatta jordbruksområdena återfinns i stora delar av Afrika, i
östra Brasilien, Sydostasien och Centralamerika på 25 - 40 graders
nordlig bredd. Det är stora skillnader mellan olika länders förmåga att
kunna anpassa sin jordbruksproduktion till de nya förhållandena. De
fattigaste länderna har minst förmåga att anpassa sig till de nya förut-
sättningarna. I de norra delarna av Europa kan jordbruket komma att
öka sin produktion om nederbörden inte minskar, vilket dock inte kan
uteslutas.

De mest känsliga skogsbruksområdena är dels de skogar som har en
lång omloppstid där en anpassning försvåras, dels de områden som i

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

dag har ett halvtorrt klimat. Problem med insektsangrepp liksom med
föryngringen kan inträffa. En förändrad skogsproduktion kan också
orsaka problem i de områden där människan är beroende av skogen som
bränsle för matlagning och värme.

En höjning av havsytans nivå med 50 cm skulle göra miljontals män-
niskor hemlösa. Det är Egypten, Bangladesh, Indien, Pakistan, Indone-
sien, Vietnam och delar av Kina som är mest utsatta. Vissa ö-nationer
belägna i Indiska oceanen kan komma att drabbas hårt.

En ökning av temperaturen kan också komma att medföra hälsoeffek-
ter. Heta perioder ökar sjukdomsfallen i hjärtkärlsjukdomar. De kemis-
ka förhållandena i atmosfären kan leda till en ökad ozonbildning nära
markytan. Man befarar också att virussjukdomar som sprids med
insekter kan få en ökad utbredning mot polerna. Härigenom kan
populationer drabbas som har liten motståndskraft mot sådana virussjuk-
domar. Den ökande saltvatteninträngningen kan också ge upphov till
problem med renvattenför sörj ningen.

2.6 Utsläppsreduktioner

Som framgått av vad jag tidigare anfört är ledtiderna långa beroende på
trögheten i klimatsystemet och genom att livslängden för koldioxid och
andra växthusgaser i atmosfären är omkring 100 år. Det tar också tid
för det industrialiserade samhället med en omfattande infrastruktur och
specialutbildad arbetskraft att genomföra stora omställningar, särskilt av
energiförsörjningen.

Åtgärder som vidtas nu kan därför inte förväntas få något större
genomslag de närmaste decennierna. Detta förhållande får inte tas som
intäkt att vi kan vänta med att begränsa utsläppen, eftersom det då krävs
kraftfullare reduktionsprogram om målet är att inte överstiga en viss
temperaturstegringsnivå. Följaktligen är det av väsentlig betydelse att
redan nu vidtaga åtgärder och utforma långsiktiga handlingsprogram för
att begränsa växthusgaserna.

Forskarna har beräknat hur stora reduktioner som krävs av utsläppen
för att halterna i atmosfären inte skall överstiga dagens nivå, som i sig
är betydligt högre än i förindustriell tid. Det är inte samma sak som att
enas om hur stor temperaturhöjningen, eller ökningstakten, högst kan få
vara med hänsyn till effekterna. Men det ger en viktig information vilka
förändringar i utsläppsnivåer som krävs för att inte förändra dagens
klimatsystem allt för mycket.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Tabell 2. Erforderlig reduktion av antropogena utsläpp av växthusgaser Prop. 1992/93:179
för att halten av dessa inte skall överstiga den nivå de har i dag. Bilaga 1

Växthusgas	Erforderlig reduktion [%]
Koldioxid	60-80
Metan	15 - 20
Dikväveoxid	70-80
CFC-11	70-75
CFC-12	75 - 85
HCFC-22	40-50

Källa IPCC

Industriländerna har ett särskilt ansvar för att få till stånd en minskning
av utsläppen. Huvuddelen av de utsläpp av växthusgaser som nu påver-
kar atmosfären har sitt ursprung från industriländerna. Det går inte att
hejda en klimatförändring utan en omfattande omställning av världens
energiförsöijning som innebär att fossilbränsleanvändningen måste
minska avsevärt. Industriländerna har också ett ansvar att medverka till
att utvecklingsländerna får del av effektiv och resurssnål teknik. Energi-
förbrukningen i utvecklingsländerna behöver emellertid öka för att till-
godose minimikraven för en godtagbar levnadsstandard och för att be-
kämpa fattigdomen.

3 Hittillsvarande arbete inom klimatområdet

3.1 Utsläpp av växthusgaser

Koldioxid är den viktigaste växthusgasen och står för huvuddelen av ut-
släppen av växthusgaser i Sverige. Mer än 90 % av utsläppen härrör
från användningen av fossila bränslen, dvs. kol, olja och gas. Även
förbränning av torv ger ett nettotillskott av koldioxid och torven bör
därför principiellt räknas ihop med de fossila bränslena. Förbränning av
biobränslen ger däremot inget nettotillskott av koldioxid till atmosfären
om återplantering sker. Tabell 3 visar koldioxidutsläppens utveckling
mellan 1970 och 1991. För avfallsförbränning är enbart den del av
avfallet som kommer från fossilt material inräknad. Av tabellen framgår
även utsläppen från industriprocesser. Huvuddelen kommer från den
koldioxid som frigörs från kalksten vid cementproduktion.

Tabell 3 Utsläpp av koldioxid i Sverige 1970-1991, miljoner ton/år. Prop. 1992/93:179
____________________________________________________________________ Bilaga 1

År	Förbränning av bränslen1’	Samfärdsel	Industri- processer	Summa
1970	80	16	4	100
1975	65	17	3	85
1980	57,3	21,9	2,8	82,0
1985	41,7	22,3	2,9	66,9
1986	40,3	24,2	3,3	67,8
1987	38,2	24,9	3,7	66,8
1988	33,8	25,9	3,4	63,1
1989	33,3	26,6	3,5	63,4
1990	30,0	25,6	3,6	59,2
1991	30,1	25,4	3,5	59,0

Källa SNV och SCB

l) För industriproduktion, el- och fjärrvärmeproduktion samt for andra uppvärmningändamål.

Utsläppen av koldioxid nådde en topp år 1970 då ca 100 miljoner ton
koldioxid släpptes ut i Sverige. Från slutet av 1970-talet och fram till
mitten av 1980-talet minskade koldioxidutsläppen markant. Efter denna
nedgång har utsläppen stabiliserats på en ny lägre nivå av ca 60
miljoner ton per år.

Minskningen skedde framfor allt genom att förbränning av fossila
bränslen minskade for industriproduktion och for uppvärmningsända-
mål. Utsläppsminskningen kan till en del ses som en konsekvens av
höjda oljepriser och ökad effektivisering och energibesparing. Be-
sparingarna inom bostäder/service har dock i stort sett motverkats av att
nya hus byggts. Den avgörande förklaringen till nedgången i koldioxid-
utsläppen är övergång från olja till el och utbyggnad av kärnkraften som
skedde mellan år 1976 och 1984. Andra faktorer som påverkat utveck-
lingen är utbyggnaden av fjärrvärme och att den elproduktion med
oljeeldade kondenskraftverk som fanns under 1970-talet i stort sett er-
satts av kärnkraft.

Industrins minskade utsläpp under perioden har flera förklaringar.
Dels har olja ersatts med el i samband med kämkraftsutbyggnaden, dels
har höjda oljepriser lett till energibesparande åtgärder inom framför allt
energiintensiva industribranscher som massa- och pappersindustrin och
järn- och stålindustrin.

Omstruktureringar inom industrin har också påverkat utvecklingen,
särskilt nedläggningar av råvarubaserad produktion och övergång till
produktion av mer förädlade produkter inom järn- och stålindustrin,

metallurgisk industri och gruvindustri. I ett globalt perspektiv är det en
trend att energiintensiv råvaruproduktion flyttar från industriländer till
utvecklingsländer. Detta bör uppmärksammas vid jämförelser mellan
olika länder och vid bedömning av trender for koldioxidutsläpp.
Industrins koldioxidutsläpp är vidare starkt konjunkturberoende.
Svängningar i kapacitetsutnyttjande och produktion medför variationer i
utsläpp.

Medan utsläppen från energisektorn - dvs. förbränning för uppvärm-
ningsändamål och för elproduktion - och från industrin stadigt har
minskat har trafikens utsläpp av koldioxid successivt ökat sedan böljan
av 1970-talet, framför allt har utsläppen från vägtrafik ökat. Transport-
sektorns andel av de totala utsläppen har ökat från ca 17 % år 1970 till
ca 40 % år 1990. De senaste två åren har utsläppen från transportsek-
torn minskat.

Utsläppsmönstret för koldioxid skiljer sig betydligt mellan olika län-
der. Sveriges och Norges situation skiljer sig från flertalet västeuropeis-
ka länder genom att vi praktiskt taget inte har några koldioxidutsläpp
från elproduktionen. I Sverige produceras el genom ungefär lika delar
vattenkraft och kärnkraft. Frankrikes utsläppsmönster liknar Sveriges.
Frankrike har också en stor kämkraftsbaserad elproduktion. Österrike
och Schweiz har stora mängder vattenkraft och liten fossileldning. I
länder utan fossilbaserad elproduktion blir transportsektorns andel av
koldioxidutsläppen stor. Danmark, Tyskland, Storbritannien och USA
har en stor fossilbaserad elproduktion. Genom att effektivisera
elproduktionen, framför allt genom att ersätta kolkraftverk med
gaseldade kraftverk kan en övergång från dyrt och subventionerat kol
till gas i det närmaste ge en halvering av koldioxidutsläppen. Sverige
och andra länder i liknande situationer måste däremot vidta åtgärder
inom transport-, industri- och uppvärmningssektom for att klara mot-
svarande krav.

En mängd olika faktorer påverkar koldioxidutsläppens storlek. En del
förhållanden har att göra med levnadsmönster, industristruktur,
transport- och energisystem etc. Andra faktorer har att göra med yttre
förhållanden som klimat, befolkningstäthet, tillgång till alternativa
energikällor samt är beroende av åtgärder som redan vidtagits.

Av tabell 4 framgår att Sverige har låga specifika utsläpp både per
capita och per BNP-enhet jämfört med andra industrialiserade länder.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Tabell 4 Koldioxidindikatorer för olika länder (1989)

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Land/Länder- grupp	Koldioxidutsläpp per invånare [ton/inv.J	Koldioxidutsläpp per BNP-enhet [ton/USD]
Sverige	7,3	0,7
Norge	8,6	0,6
Finland	13,1	1,0
Danmark	10,9	0,9
Västtyskland	11,2	1,0
Frankrike	6,9	0,7
Storbrittanien	10,3	1,1
Spanien	5,5	1,1
USA	21,1	1,1
Japan	8,2	0,7
EG och EFTA	8,5	0,9
Östeuropa	16,8	-
Asien	1,1	2,6

Källa: SNV

Den svenska skogen utgör i dag en sänka för koldioxid. Tillväxten i
skogen är större än avverkningen, vilket leder till att koldioxid binds i
biomassan. Förråd av kol finns också i markens humus och i rötterna.
Sedan slutet av 1800-talet har ett effektivare skogsbruk medfört att
mängden skog stadigt ökat. Det ökande kvävenedfallet har sannolikt
också haft effekt på tillväxten. Som en konsekvens av detta ökar det
genomsnittliga virkesförrådet. Det ökande virkesförrådet motsvarar en
nettoackumulation av koldioxid i den svenska skogen på omkring 40
miljoner ton koldioxid per år. Till detta kommer att de utvunna produk-
terna binder koldioxid tills de brutits ned. Vid en fortsatt god skogsvård
kommer det samlade virkesförrådet att öka i ytterligare 20 till 60 år.
Om skogsbruket däremot upphör kommer virkesförrådet och därmed
bindningen av kol med tiden att återgå till vad som gäller för
naturskogar. Skogens framtida tillväxt hotas av nedfallet av försurande
ämnen från atmosfären. Vi kan i dag inte förutse konsekvenserna av det
sura nedfallet.

Den årliga avgången av koldioxid från jordbruksmark har uppskattats
till i storleksordningen 6 miljoner ton koldioxid per år. Utdikning av
torvmossar ger på samma sätt ett tillskott av koldioxid. Då det under
tusentals år ackumulerade organiska materialet i torven används som
bränsle, eller oxideras under nedbrytningen på plats då vattennivån
sänks och luften får tillträde, omvandlas bundet kol till atmosfarisk
koldioxid.

2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 179

Det bör slutligen påpekas att de biologiska processerna är av en annan
karaktär än den tekniska användningen av fossila bränslen. Det är i det
här sammanhanget av betydelse att skilja på skogen som en sänka for
koldioxid och som en reservoar för bundet kol. Skogens roll som sänka
är endast temporär. Då en jämvikt har inställt sig mellan nedbrytning
och upptag i skogen så fungerar skogen enbart som en reservoar.
Människans ingrepp i de naturliga biologiska processerna verkar i båda
riktningarna. Huvudsakligen har de dock inneburit ökade halter av
växthusgaser i atmosfären. Tillräckligt underlag finns inte i dag för att
på ett rättvisande sätt kunna subtrahera skogens upptag av koldioxid
från utsläppen av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen.

De av människan skapade utsläppen av metan i Sverige uppgår i dag
till ca 500 000 ton årligen. Avgången från upplagen beräknas vara ca
300 000 ton och djurhållningen svarar för 120 000 ton årligen. Dessa
båda källor svarar således för 80 % av de totala utsläppen.

I övrigt bildas metan i varierande grad vid olika förbränningsproces-
ser. Grovt sett kan man säga att ju bättre förbränning, desto mindre
metan bildas. Förbränningstekniska åtgärder och katalysatorer reducerar
därför metanutsläppen väsentligt. Metan bildas även vid vissa industri-
ella processer. Ofta sker utsläppen tillsammans med andra kolväten. En
stor naturlig källa är myrar och vattendränkta marker. Även sjöar,
vattendrag och havsområden avger metan. Data är dock här mycket
bristfälliga. Mänsklig påverkan av de naturliga systemen är en viktig
faktor. Utsläpp av närsalter skapar övergödning och därigenom syrefria
miljöer i sjöar och havsområden, vilket ökar avgången av metan. Ut-
dikningen av våtmarker från 1800-talet och fram till nu har däremot
verkat i andra riktningen. De naturliga källorna i Sverige bedöms vara
betydligt större än de som människan förorsakar. Osäkerheten i de
naturliga flödena är dock betydande.

Liksom för metan är de antropogena tillskotten av dikväveoxid små i
förhållande till de naturliga flödena. Mänsklig påverkan på de naturliga
flödena genom förändrad markanvändning etc. är dock betydelsefull.
Mekanismerna bakom avgången av dikväveoxid från markprocesser är
komplicerade och kunskapen om hur olika faktorer samverkar och på-
verkar utsläppen är ofullständig.

Tillskott av kväve genom atmosfärisk deposition liksom kväveutsläpp
till vatten ökar bildningen av dikväveoxid. Kvävegödslingen inom jord-
bruket är sannolikt en betydelsefull källa.

Utsläppen av dikväveoxid från tekniska processer är betydligt lägre än
från biologiska system. Vid vissa industriprocesser, ftämst salpetersyra-
tillverkning, bildas dikväveoxid. Dikväveoxid bildas även vid för-
bränning.

När det gäller övriga växthusgaser är långlivade flourkolväten av in-
tresse.

Flera ämnen av detta slag har tagits fram som ersättare för CFC. Den
mest aktuella är HFC 134a som ersätter CFC 12 i vissa kylanläggningar.
Den nuvarande användningen är liten men en snabb ökning kan förvän-
tas.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

En annan grupp är fullständigt fluorerade ämnen med mycket lång
livslängd i atmosfären. Användningen som kemikalie har hittills varit
begränsad, men ämnen ur denna grupp förekommer som "freon-fritt"
alternativ både som isolergas och som köldmedel. CF4 och QFg bildas
dessutom vid aluminiumtillverkning. Mängderna är osäkra men kan
vara betydande.

3.2 Hittills vidtagna åtgärder i Sverige

Jordbruksutskottet tog hösten 1988 upp frågan om effekten av kol-
dioxidutsläpp i Sverige. Utskottet uttalade "att regeringen bör klarlägga
energianvändningens effekter på koldioxidhalten i atmosfären och ut-
arbeta ett program för att minska koldioxidutsläppen till vad naturen tål.
Som ett nationellt delmål bör anges att koldioxidutsläppen icke bör ökas
utöver den nivå den har i dag." Riksdagen ställde sig bakom detta ut-
talande.

Hösten 1990 tog den dåvarande regeringen initiativ till överläggningar
med företrädare för riksdagspartierna Folkpartiet liberalerna och Cen-
terpartiet, i syfte att skapa ett underlag för långsiktigt hållbara beslut
om energipolitiken. Överläggningarna slutfördes den 15 januari 1991
med en överenskommelse om riktlinjer för energipolitiken. Överens-
kommelsen antogs av riksdagen (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40,
rskr. 1990/91:373). I regeringsdeklarationen hösten 1991 underströks
att energiöverenskommelsen ligger fest. I överenskommelsen ingår en
strategi mot klimatförändringar. I klimatstrategin lades stor vikt vid det
internationella arbetet. Det framhölls att industriländerna har en särskild
roll och ett särskilt ansvar för att minska klimatpåverkan. Det interna-
tionella arbetet för att uppnå globala mål för begränsningar av klimatpå-
verkan bör utgå från ett internationellt rättvist synsätt. Detta gäller
mellan industriländer och utvecklingsländer men även inom den indus-
trialiserade världen. Kraven på länderna bör ställas så att åtgärder kan
vidtas på ett kostnadseffektivt och rättvist sätt med hänsyn till bl.a.
nuvarande utsläpp per invånare och till tidigare åtgärder som har min-
skat utsläppen.

Enligt klimatstrategin bör arbetet på det nationella planet utformas så
att Sverige kan vara pådrivande i det internationella arbetet. Av strate-
gin framgår att;

"Strategin bör omfatta koldioxid och andra klimatgaser. Ett
gemensamt EG/EFTA-mål, som senare kan breddas till övriga Europa
och OECD, bör vara att de samlade koldioxidutsläppen år 2000 for de
berörda ländergruppema inte får överstiga nuvarande nivå for att där-
efter minska. Sverige har tillsammans med övriga EFTA-länder nått en
principöverenskommelse med EG om att utarbeta en gemensam position
vad gäller stabilisering av koldioxidutsläpp. Åtaganden inom denna ram
bör fördelas kostnadseffektivt och rättvist mellan länderna. Formerna
för detta blir föremål för senare förhandlingar inom EG-EFTA.

Ett samarbete mellan västeuropeiska länder kan även innehålla förslag
till samordnade ekonomiska styrmedel, stöd till åtgärder i Östeuropa

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

m.m. De insatser Sverige gör som stöd till omställningen i Östeuropa
bidrar till en mer effektiv energianvändning och därmed till minskad
klimatpåverkan. Utvecklingen mot en alltmer internationell elmarknad
nödvändiggör att åtgärder mot koldioxidutsläppen från elproduktion
samordnas med övriga länder i Västeuropa, så långt detta är möjligt.
Sverige bör i detta sammanhang verka för att prissättningen av el av-
speglar de verkliga kostnaderna inkl, miljöpåverkan.

Det nationella arbetet om klimatförändringar bör utformas så att
Sverige tillsammans med övriga västeuropeiska länder kan vara pådri-
vande i det internationella arbetet. En svensk klimatstrategi måste vara
åtgärdsinriktad. Den skall omfatta samtliga klimatpåverkande gaser och
samtliga samhällssektorer. Sverige skall aktivt verka för begränsningar
av utsläppen även från sektorer som är beroende av att konkurrera på
en internationell marknad. Långtgående sådana begränsningar förutsätter
internationellt samarbete."

Sverige har vidtagit en rad åtgärder för att begränsa utsläppen av kol-
dioxid. Under 1991 introducerades en koldioxidskatt i Sverige motsva-
rande 25 öre per kg koldioxid. När det gäller trafiksektorn så trädde
höjningen i kraft redan den 1 juli 1990 på motorbensin. Skatten på
oblandad etanol har tagits bort. Från den 1 januari 1993 har
energibeskattningen ändrats. Nedsättningen av allmän energiskatt och
koldioxidskatt för industrin kommer i sin helhet att tas bort under år
1995. Nedsättningsreglema har inneburit att energibeskattningen inte
haft någon styrande effekt för de energiintensiva företagen så fort
energiskattebelastningen överskridit en viss procentsats av förädlingsvär-
det. Genom att slopa bestämmelserna kommer den energiintensiva
industrin i likhet med annan förbrukning att på marginalen drabbas av
skatt. Ändringen av koldioxidskatten innebär bl.a. höjning av koldiox-
idskatten från 25 öre per kg koldioxid till 32 öre. Vidare innebär för-
slaget att även den konkurrensutsatta industrin kommer att omfattas av
en likformig koldioxidskatt, i det fallet uppgående till 8 öre per kg.
Omläggningen av energibeskattningen innebär att Sverige befäster sin
tätposition internationellt sett vad gäller åtgärder på klimatområdet.
Från den första januari 1993 höjdes också bensinskatten med 77 öre/1
för blyfri bensin och med 97 öre/ för annan bensin. Skatten på bensin
är ett viktigt styrmedel inom klimatområdet.

I kompletteringspropositionen våren 1992 (prop. 1991/92:150) angavs
att ett belopp om 500 miljoner kronor per år skulle användas till energi-
effektivisering, fömybara energikällor och vissa miljöåtgärder inom
Östersjöregionen.

Andra viktiga instrument i arbetet med att minska utsläppen av kol-
dioxid utgörs av särskilda program for omställning av det svenska
energisystemet. Stödsystemet uppgår i sin helhet till nära 3 miljarder
kronor under en femårsperiod. Cheferna for Jordbruks- och
Näringsdepartementen kommer senare att beskriva de olika stödsyste-
men.

Ett annat viktigt inslag i 1991 års energipolitiska beslut är att riks-
dagen och regeringen skall ha möjlighet att bedöma resultatet av in-
satserna för energihushållning och för ny kraft- och värmeproduktion.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Det förutsätts att de resultat som uppnås genom de energipolitiska pro-
grammen årligen skall redovisas till riksdagen i budgetpropositionen.
Regeringen skall samtidigt förelägga riksdagen förslag om de ytterligare
åtgärder som är motiverade. Det är därför, enligt beslutet, nödvändigt
att de energipolitiska programmen fortlöpande följs upp och utvärderas.
Chefen for Näringsdepartementet kommer senare att utveckla denna
fråga.

4 Konventionen om klimatförändringar

4.1 Tillkomsten av konventionen om klimatförändringar

FN:s generalförsamling behandlade under hösten 1988 ett förslag från
Malta att anta en resolution om Protection of Global Climate for Present
and Future Generations. Resolutionen antogs enhälligt av generalför-
samlingen i december 1988. Resolutionen uttrycker oro över att mänsk-
liga aktiviteter kan förändra det globala klimatsystemet i en sådan rikt-
ning att det hotar nuvarande och framtida generationer. Resolutionen
utmynnar i slutsatsen att klimatförändringar är ett gemensamt problem
för hela mänskligheten och att ett globalt samarbete är nödvändigt för
att ta tillvara dess gemensamma intressen. Sedan dess har en rad in-
ternationella möten med vetenskapsmän, tjänstemän och politiker hållits
och klimatfrågorna blev successivt en allt mer framträdande punkt på
den internationella agendan. Viktiga möten hölls i Toronto 1988, Haag
1989, Noordwijk 1990, Bergen 1990 och Genéve 1990.

Den första ministerkonferensen hölls i Noordwijk i Holland år 1989.
Mötet enades om att industriländerna borde stabilisera sina utsläpp så
snart som möjligt, på nivåer som skulle anges av en klimatpanel, IPCC
(Intergovemmental Panel on Climate Change) och den andra världskon-
ferensen om klimatfrågor.

FN:s miljöprogram (UNEP) och världsmeteorologiska organisationen
(WMO) bildade i slutet av år 1988 klimatpanelen (IPCC). Panelens
uppgift var att ge en samlad värdering av växthuseffekten och redovisa
möjliga åtgärder för att begränsa den. Ett mycket stort antal forskare
från mer än 70 länder har deltagit i arbetet. Till ordförande valdes pro-
fessor Bert Bolin, Stockholms universitet. IPCC:s första slutrapport
färdigställdes vid ett möte i Sundsvall år 1990. IPCC fick sedermera ett
uppdrag att uppdatera sin rapport i avsikt att komma till användning i
arbetet med att skapa en konvention om klimatförändringar. Arbetet
inom IPCC har haft en mycket stor betydelse för möjligheten att för-
handla fram en klimatkonvention.

Möjligheten att böija förhandla om en klimatkonvention diskuterades
under FN:s generalförsamling första gången under hösten 1989. Det var
länge oklart vilket organ som skulle ges förhandlingsuppdraget. Hösten
1990 beslöt generalförsamlingen att tillsätta en förhandlingskommitté
(INC) som fick i uppdrag att formulera ett internationellt avtal som
skulle kunna undertecknas vid FN:s konferens om miljö och utveckling
i juni 1992.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Förhandlingarna om en klimatkonvention startade i februari 1991. Prop. 1992/93:179
Fransmannen Jean Ripert valdes till ordförande och totalt genomfördes Bilaga 1
sex förhandlingssessioner. De små östaterna i Karibien och Stilla havet
var bland de mest pådrivande nationerna för att få till stånd ett bindande
och långtgående avtal. EG-kommissionen spelade en mycket aktiv roll i
förhandlingsarbetet, främst för att få gehör för åtgärdsprogram för att
begränsa koldioxidutsläppen. Flera av de oljeproducerande nationerna
intog däremot en avvaktande attityd.

USA deklarerade på ett tidigt stadium att man inte kunde acceptera en
bindande målsättning att stabilisera utsläppen av koldioxid till sekel-
skiftet. I stället betonade USA vikten av ett konkret åtgärdsprogram
som skulle omfatta samtliga växthusgaser.

Utvecklingsländerna fäste stor vikt vid att tillfoga ett avsnitt med
principer i klimatkonventionen. Utvecklingsländerna ville framför allt
slå fast att industriländerna svarar för de största utsläppen av växthus-
gaser och att industriländerna därför måste ta huvudansvaret för att lösa
klimatproblemen. En annan central fråga för utvecklingsländerna var att
skapa en finansiell mekanism för resursöverföringar från industriländer
till utvecklingsländer.

Förhandlingarna var, enligt samstämmiga bedömningar, relativt kom-
plicerade inte minst mot bakgrund av att många regeringar hade utrustat
sina förhandlingsdelegationer med detaljerade mandat som medgav få
öppningar för kompromisser. Den 9 maj 1992 kunde konventionstexten
emellertid slutgiltigt antas med acklamation av mer än 170 nationer.

Sverige underteckande tillsammans med 152 andra nationer klimat-
konventionen under FN-konferensen i Rio de Janeiro. Hittills har ett
flertal länder ratificerat konventionen, bl.a. Canada och USA. Om de
planer som nu föreligger för ratifikation realiseras kan konventionen
träda i kraft redan under år 1994.

4.2 Konventionens huvudsakliga innehålli

FN:s ramkonvention om klimatförändring lägger grunden för fortsatt
internationellt samarbete på klimatområdet. Parterna förpliktar sig att
uppnå vissa generellt formulerade mål, nämligen att minska utsläppen
av växthusgaser, att öka upptagen av sådana gaser i sänkor och att
underlätta ekosystemens successiva anpassning till klimatförändring.
Konventionen är uppbyggd på ett processorienterat sätt med
bestämmelser om kontinuerlig uppföljning i form av rapportering från
parterna och granskning av nationella program och planer. Detta gör det
också möjligt för parterna att gå vidare inom konventionens ram genom
att ytterligare förstärka och kvantifiera sina åtaganden i ljuset av nya
mätdata och vetenskapliga forskningsrön om klimatutvecklingen och
sambanden mellan klimatförändring och växthusgaser.

Konventionens parter är uppdelade i två länderkategorier, utvecklade
industriländer och utvecklingsländer. Staterna i det tidigare Östeuropa
räknas till industriländerna, men det noteras att de befinner sig i ett
övergångsskede.

En viktig faktor i det fortsatta internationella arbetet med Prop. 1992/93:179
klimatfrågorna är att industriländerna enligt konventionen har åtagit sig Bilaga 1
att finansiera de extrakostnader som uppstår för utvecklingsländerna på
grund av de åtaganden som skall genomföras inom konventionens ram.
Industriländerna har därmed accepterat att bekosta de åtgärder man
förväntar sig från utvecklingsländerna för att bemöta den globala
klimatförändringen. De exakta kostnaderna för dessa åtgärder, och
sättet att beräkna kostnader, fastställs inte i konventionen utan det
uppdras åt partskonferensen att fetta erforderliga beslut. Kostnader för
projekt och liknande insatser i utvecklingsländer avses, åtminstone
under en interimsperiod, finansieras via den globala miljöfonden (GEF).
Kostnader för utvecklingsländernas nationella planer och rapportering
till partskonferensen avses finansieras med andra medel från
industriländerna.

Denna starka koppling mellan industriländernas åtaganden att ställa
finansiella resurser till förfogande för att utvecklingsländerna skall
kunna genomföra åtgärder för att bemöta global klimatförändring gör
det mycket viktigt att tillräckliga resurser satsas på det vetenskapliga
arbetet inom konventionens ram. Övertygande bevis från vetenskaplig
expertis torde nämligen erfordras för att åstadkomma den
attitydförändring hos utvecklingsländerna som behövs om dessa länder
skall förmås att beakta den globala klimatförändringen när de fettar
ekonomiska och politiska beslut om långsiktiga tekniska vägval som
kommer att inverka på det globala klimatet under mycket lång tid.
Lyckas inte detta torde inustriländema vara hänvisade till alternativet att
tillhandahålla mycket stora finansiella resursöverföringar till
utvecklingsländerna om man vill få dessa länder att föra en politik som
gör det möjligt att stabilisera utsläppen av växthusgaser på längre sikt,
särskilt som utvecklingsländerna klart deklarerat att de för egen del
prioriterar ekonomisk utveckling och avskaffande av fattigdom och fått
dessa prioriteringar accepterade av industriländerna i konventionen.

Konventionen innehåller ett inledande avsnitt samt 24 artiklar. Till
konventionstexten hör också en resolution som drar upp riktlinjer för
arbetet tills dess konventionen trätt i kraft.

I inledningen understryks klimatfrågans allvarliga karaktär och oron
över att mänskliga verksamheter förstärker den naturliga växthuseffek-
ten, vilket beferas leda till skadlig inverkan på människan och ekosyste-
men. I inledningen framhålls även vikten av att industriländer skrider
till omedelbar handling för att motverka växthuseffekten.

I artikel 1 definieras en rad begrepp. Definitionerna är i huvudsak
vetenskapliga till sin karaktär. Det bör noteras att begreppen "utsläpp",
"källor" och "sänkor" omfattar alla utsläpp resp, processer, inte bara de
som förorsakas av mänskliga aktiviteter.

Artikel 2 anger konventionens mål. Den slutgiltiga målet är att
stabilisera halten av växthusgaser i atmosfären vid en sådan nivå och
inom en sådan tidsram att livsmedelsproduktionen inte hotas och att
ekosystemen kan anpassa sig på ett naturligt sätt. Samtidigt festslås att
vidtagna åtgärder skall möjliggöra hållbar ekonomisk utveckling.

Konventionen lägger fest vissa grundläggande principer och synsätt Prop. 1992/93:179
som vägledning för parterna i artikel 3. Bilaga 1

I punkt 1 sägs att klimatet ska skyddas till förmån för nuvarande och
kommande generationer. Detta ska ske på ett rättvist sätt och med
beaktande av parternas gemensamma men diffrentierade ansvar och
förmåga att vidtaga åtgärder. Industriländerna har den ledande rollen.

Hänsyn skall tas till utvecklingsländernas speciella behov och omstän-
digheter, vilket kommer till uttryck i punkt 2.

I punkt 3 i denna artikel slås försiktighetsprincipen fest. Avsaknaden
av fullständig vetenskaplig säkerhet får inte användas som skäl för att
inte vidta nödvändiga åtgärder. Åtgärder för att motverka klimatför-
ändringar ska vara kostnadseffektiva samt ta hänsyn till olika socio-
ekonomiska förhållanden. Åtgärder får genomföras gemensamt i sam-
verkan mellan flera parter.

Punkt 4 slår fest rätten och skyldigheten att främja en hållbar ut-
veckling samt stryker under betydelsen av god ekonomisk utveckling för
att en part skall kunna vidta åtgärder till skydd för klimatet.

Punkt 5 betonar vikten av ett öppet internationellt ekonomiskt system
och att åtgärder inte får leda till störningar i den internationella handeln.

I artikel 4 beskrivs parternas åtaganden.

Punkt 1 innehåller förpliktelser som gäller för alla parter. Vaije land
skall rapportera och publicera sina utsläppsdata för växthusgaser och
upptagen i sänkor. Parterna skall genomföra program i syfte att
begränsa utsläppen av växthusgaser. Programmen skall publiceras och
ses över regelbundet. Parterna skall främja användningen av tekniker
som begränsar eller eliminerar utsläpp av växthusgaser inom alla
sektorer. Politiska beslut förutsätts innehålla bedömningar av
konsekvenserna från klimatsynpunkt.

Vidare skall parterna samarbeta och främja vetenskaplig forskning och
utveckling inom alla områden som berör klimatet. Utbildning och
information om växthuseffekten skall främjas.

Den andra punkten är en av de mest centrala i konventionstexten. För
att differentiera åtagandena finns två listor av länder upptagna som
bilagor till konventionen, bilaga 1 omfattar OECD-ländema samt EG.
Bilaga 2 omfattar dessa parter samt f.d. östländer. De sistnämnda
länderna har i punkt 6 tillerkänts vissa övergångslösningar och omfattas
inte av åtagandet om resursöverföringar till utvecklingsländerna enligt
punkt 3 i samma artikel.

Enligt punkt 2(a) skall industriländerna föra en nationell politik och
vidta åtgärder för att motverka klimatpåverkan. Sådana åtgärder bör
leda till att utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser vid sekelskif-
tet bör återgå till tidigare nivåer.

Därvid bör man beakta att det finns stora skillnader beträffande ut-
gångspunkter, förutsättningar och möjligheter mellan länderna. Åtgär-
derna måste därför ses mot bakgrund av det enskilda landets utgångs-
läge, ekonomiska situation m.m. Vidare finns en hänvisning till behovet
av rättvis fördelning av åtgärderna mellan länderna. Parterna ges möj-
lighet till att genomföra åtagandena gemensamt eller i samarbete.

För industriländerna gäller samtidigt enligt punkt 2(b) att rapportera
om den nationella klimatpolitikens inriktning, åtgärdsprogram liksom
projicerade utsläpp och upptag i sänkor. Dessa rapporter skall granskas
av den första partskonferensen. I samma stycke anges att syftet med
åtgärdsprogrammen är att utsläppen av koldioxid och andra växthus-
gaser bör återgå till den nivå som rådde år 1990. Denna rapporterings-
skyldighet kommer att bli föremål för parternas regelbundna gransk-
ning.

Den första partskonferensen skall i enlighet med punkt 2(c) ta
ställning till metodik för utsläppsberäkningar och metoder för att be-
räkna upptag av växthusgaser. Vid det tillfället får man ta ställning till
om åtagandena att stabilisera utsläppen avser varje växthusgas för sig
eller om man kan räkna samman dem enligt någon vetenskapligt godtag-
bar metod. Detta framgår inte klart av konventionstexten. Vidare skall
kriterier för gemensamt genomförande utarbetas.

Enligt punkt 2(d) skall den första partskonferensen också pröva
tillämpligheten av bestämmelserna om åtagandet enligt (a) och (b) och
vidta de förändringar av konventionstexten som kan vara motiverade
med hänsyn till bl.a. vetenskapliga framsteg. En andra översyn av
samma slag skall göras senast under år 1998.

I punkt 3 anges att industriländerna skall tillhandahålla nya och addi-
tionella resurser för att bestrida de överenskommna totala kostnader
som utvecklingsländerna behöver för att uppfylla sina åtaganden vad
gäller rapportering. Sådana finansiella resurser skall också tillhandahål-
las för de överenskomna kostnaderna for utvecklingsländernas åtgärder
enligt artikel 1.

Punkt 4 innebär att parterna i bilaga 2 skall stödja de utvecklings-
länder som är särskilt utsatta för klimatförändringar.

Punkt 5 innehåller ett åtagande för länderna i bilaga 2 att överföra
teknologi till utvecklingsländerna och understödja utvecklingen av ut-
vecklingsländernas inhemska kapacitet och teknologier. Sista meningen
i denna paragraf stadgar att även andra länder som inte är listade i
bilaga 2 kan göra detta.

Punkt 7 behandlar utvecklingsländernas krav på bistånd för att
genomföra åtaganden enligt konventionen. Här förutsätts att resurs- och
teknologiöverföringar kommer till stånd innan utvecklingsländerna
förväntas genomföra några av åtagandena.

I punkt 8 listas de kategorier av länder som har ansetts vara särskilt
känsliga för klimatförändringar.

I punkt 9 har de minst utvecklade ländernas behov framhållits.

Punkt 10 innehåller en hänvisning till de svårigheter som kan
uppkomma för länder som är beroende av inkomster från fossila bräns-
len eller som har svårt att finna alternativ till användningen av fossila
bränslen.

Artikel 5 behandlar behovet av forskning och systematisk insamling av
data inom klimatområdet. Parterna skall stödja och vidareutveckla
internationella forskningsorganisationer och program. Forsk-
ningsinsatserna bör stärkas, särskilt i utvecklingsländerna. Vidare skall

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

partema främja utbyte av data mellan nationerna och ta särskild hänsyn
till utvecklingsländernas behov av att delta i arbetet.

Enligt artikel 6 åtar sig partema att främja och underlätta information
om klimatförändringar och dess effekter till allmänheten. Utbildningsin-
satser riktade till allmänheten och till yrkesverksamma inom teknik och
vetenskap betonas, liksom vikten av att alla medborgargrupper får
möjlighet att delta i informationsarbetet. För utvecklingsländerna under-
stryks behovet av expertutbyte.

Partskonferensen är konventionens högsta beslutande organ. Dess
viktigaste funktioner beskrivs i artikel 7. Partskonferensen skall se till
att partema fullgör sina åtaganden i konventionen eller i andra juridiskt
bindande dokument under konventionen. Rapporter skall regelbundet
utarbetas.

Kommittén för vetenskaplig forskning skall sötja för att vetenskapliga
utvärderingar om klimatförändringar utarbetas i enlighet med artikel 9.
Arbetet skall bedrivas under överinseende av partskonferensen och med
hänsyn tagen till existerande organ. Det egentliga utvärderingsarbetet
skall alltså inte ligga på kommittén, men den har till uppgift att ta fram
beslutsunderlag i form av vetenskapliga utvärderingar över effekten av
de åtgärder som har vidtagits under konventionen. Vidare skall
kommittén visa på effektiva teknologier och ge råd om hur de skall
kunna överföras till utvecklingsländerna. Kommittén skall också vara
rådgivande när det gäller att starta nya vetenskapliga program för
klimatförändringar. Slutligen skall kommittén bereda frågor som
uppkommer i andra organ under konventionen.

I artikel 10 anges mandaten för kommittén för genomförande. Denna
artikel har varit föremål för kompakt motstånd från utvecklingsländerna.
Man har hävdat att någon sådan kommitté inte behövs och att arbetet
kan klaras av partskonferensen. Industriländerna har hävdat att denna
kommitté har en mycket viktig funktion för att få till stånd en kraftfull
konvention. Resultatet blev en mycket kortfattad text om kommitténs
uppgifter, samt att partskonferensen har det övergripande ansvaret för
genomförandet. Kommittén skall ta emot och behandla rapporter från
parterna över vidtagna åtgärder, emissionsdata m.m. Kommittén skall
också hjälpa till att utvärdera om de åtgärder som åsyftas i
konventionen och som vidtas av parterna är tillräckliga med hänsyn till
utvecklingen.

I artikel 11 anges ramarna för den finansiella mekanismen. Flera svåra
frågor t.ex. parternas relation till den operativa delen av den finansiella
mekanismen skall beslutas på konventionens första möte. Inom fyra år
efter konventionens första möte skall den finansiella mekanismen om-
prövas.

I punkt 1 etableras en finansiell mekanism för överföring av finan-
siella resurser inkl, teknologi till utvecklingsländer. Överföringen skall
ske på gåvobasis eller koncessionella villkor. Den skall fungera under
vägledning från och rapportera till partskonferensen som skall bestämma
inriktning av mekanismens arbete och prioritera i enlighet med konven-
tionens föreskrifter. Det operativa ansvaret skall anförtros åt ett eller
flera existerande internationella organ.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Mekanismen skall ha en rättvis och balanserad representation av Prop. 1992/93:179
länder som skrivit på konventionen. Bilaga 1

Enligt den tredje punkten skall partskonferensen och den eller de
organisationer som anförtros det operativa ansvaret för den finansiella
mekanismen skall sluta en överenskommelse för att uppfylla punkterna
1 och 2. Överenskommelsen skall inkludera villkor för att garantera att
finansierade projekt uppfyller den policy och inriktning som festställts
av partskonferensen. Villkoren skall vara så utformade att de möjliggör
att ett enskilt projekt kan omprövas. Regler för rapportering från den
operativt ansvariga organisationen till partskonferensen skall festställas.
Vidare måste man lägga fest vilka resurser som är nödvändiga för att
uppfylla konventionen samt ange kriterier för regelbunden granskning
av om dessa är tillräckliga.

Enligt ljärde punkten skall partskonferensen vid sitt första möte
genomföra denna överenskommelse och se över de interimsarrangemang
som finns i artikel 21 punkt 3.

I femte punkten sägs att industriländer också får bistå utvecklings-
länderna med resurser för uppfyllandet av konventionen på bilateral och
regional basis samt via andra multilaterala kanaler.

Artikel 12 behandlar rapporteringsskyldigheten under konventionen.
Utvecklingsländerna har varit rädda för att konventionen skulle få en
form av överstatlighet, bl.a. till följd av föreskrifter om granskning av
nationella rapporter. Överenskommelse kunde nås genom att döpa om
artikeln från "Reporting" till "Communication of Information".
Dessutom är åtaganden om rapportering olika för industriländer,
utvecklingsländer och för f.d. östländer.

Alla parter skall rapportera data för utsläpp och sänkor av
växthusgaser och ge en generell redovisning över vilka åtgärder som
har vidtagits med anledning av konventionen. Industriländerna skall
lämna en mer detaljerad redovisning och också göra en beräkning över
effekten av vidtagna åtgärder för att nedbringa utsläppen av
växthusgaser till 1990 års nivå vid slutet av seklet, i enlighet med
artikel 4. OECD-länderna skall dessutom visa vilka ekonomiska bidrag
man lämnat till den finansiella mekanismen, vilka åtgärder man vidtagit
för att underlätta teknologiöverföring och i vilket avseende man hjälpt
de särskilt utsatta länderna när det gäller att mildra effekten av
klimatförändrin gar.

Utvecklingsländerna kan i sina rapporter föreslå projekt inom klimat-
området som behöver ekonomiskt stöd m.m. för att genomföras.

Industriländerna skall lämna sin första redovisning senast sex månader
efter det att konventionen trätt i kraft. Övriga länder efter tre år.

Artikel 13 stadgar att parterna vid sitt första möte har att ta ställning
till huruvida man skall etablera någon form av mekanism som skall
kunna anlitas för att behandla frågor som gäller genomförande av
konventionen. Flertalet industriländer önskade få en sådan mekanism
etablerad redan i konventionen. Utvecklingsländerna motsatte sig dock
detta.

Artikel 14 om tvistlösning följer en traditionell modell med 27

förhandlingar som ett första steg. Om tvisten inte kunnat lösas inom 12

månader kan den, på begäran av endera av parterna, hänskjutas till för-
likning. En särskild förlikningskommission skall då etableras.

Artikeln innehåller även ett alternativt förfarande som gör det möjligt
för en part att acceptera bindande tvistlösning i form av skiljedom
och/eller hänskjutande av tvisten till Internationella domstolen i Haag
genom en skriftlig deklaration till depositarien. Innan erfarenhet vunnits
av hur konventionen kommer att fungera anser jag att Sverige inte bör
avge en sådan deklaration.

Konventionen innehåller i övrigt sedvanliga bestämmelser om bilagor,
ändringar, protokoll, ratifikation, ikraftträdande m.m. (artiklarna 15-
24).

Till konventionen hör också en resolution som stadgar betydelsen av
en tidig start av arbetet med åtgärder m.m. enligt konventionen. För att
nå detta syfte kommer man redan under år 1993 att börja förbereda den
första partskonferensen efter det att konventionen trätt i kraft.

Flera uppgifter skall, som jag redan nämnt, behandlas av
partskonferensen vid dess första möte. Den kommer att besluta om
procedurfrågor och budget för de olika organen i konventionen inkl, för
sin egen verksamhet. För att konventionen skall bli meningsfull måste
den också besluta om en metodik för att beräkna utsläpp och sänkor av
växthusgaser och om kriterier för gemensamt genomförande.
Granskning av industriländernas politik och åtgärder för att uppfylla
åtagandena i punkt 4 skall också göras vid det första mötet. I det
sammanhanget skall parterna utvärdera om åtagandena enligt artikel 4,
punkt 2(a) och (b) är tillräckliga mot bakgrund av den tekniska och
vetenskapliga utvecklingen. De måste också besluta om den globala
miljöfonden (GEF) även efter övergångsperioden skall vara
konventionens finansiella mekanism. Det är också viktigt att arrangera
tekniskt och finansiellt stöd till utvecklingsländerna så att de skall kunna
ta fram nationella rapporter om vidtagna åtgärder, utsläppsberäkningar
m.m. Slutligen måste partskonferensen avgöra om det behövs ett
fristående arrangemang som kan behandla frågor om konventionens
genomförande.

4.3 Godkännande av klimatkonventionen

Mitt förslag: Regeringen överlämnar klimatkonventionen till
riksdagen för godkännande.

Skälen för mitt förslag: Det krävs långtgående åtgärder för att hejda
en ökning av växthusgaserna i atmosfären. Det vetenskapliga underlaget
tyder på att utsläppen måste minska med 50-80 %. Att låta utvecklingen
fortsätta i enlighet med dagens trender skulle förändra livsbetingelserna
på jorden på ett mycket påtagligt sätt. Växthusgasernas stora tröghet
och långa uppehållstid i atmosfären innebär att när en klimatförändring

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

väl har inträffat kommer det att ta mycket lång tid innan man kan återgå Prop. 1992/93:179
till tidigare förhållanden. Det är därför utomordentligt viktigt att inrikta Bilaga 1
den långsiktiga samhällsutvecklingen mot kraftigt reducerade utsläpp.
Klimatkonventionen är en nödvändig bas för det fortsatta internationella
arbetet för att motverka klimatförändringar.

Klimatkonventionen är en ramkonvention och dess artiklar medför
inte några problem i förhållandet till svensk rätt. Någon situation där
Sverige inte skulle kunna uppfylla sina förpliktelser enligt konventionen
kan för närvarande inte förutses. Jag kommer senare i dag att redogöra
för utformningen av den svenska klimatstrategin samt ange vissa
preciseringar av målsättningarna på klimatområdet. De förändringar jag
föreslår ligger helt i linje med klimatkonventionens inriktning och en-
skilda bestämmelser.

5 Strategi och mål för en minskad klimatpåverkan

5.1 Kostnadseffektivitet och rättvis fördelning

Klimatfrågan är världsomfattande och resultat av utsläpp av klimatpå-
verkande gaser från alla jordens länder. Den helt övervägande delen
härrör från de rika länderna.

Klimatpåverkan från växthusgaser är oberoende av var på jorden
utsläppen äger rum. Effekterna är svårbedömda, men hotbilden har
blivit allt tydligare i takt med att kunskapen har utvecklats på området.
Mot denna bakgrund är det naturligt att försiktighetsprincipen måste
tillämpas i klimatpolitiken dvs. att bristen på kunskap inte får användas
som argument för att inte vidta åtgärder.

Kostnaderna för att begränsa utsläppen och vidta andra åtgärder för
att motverka ökningen av växthusgaser i atmosfären varierar i hög grad.
Ett flertal internationella studier visar att kostnaderna för att begränsa
t.ex. koldioxidutsläpp spänner över stora intervall såväl inom som mel-
lan nationer.

I vissa fall kan avsevärda reduktioner av utsläpp åstadkommas till låga
eller obetydliga kostnader och även vara ekonomiskt lönsamma för det
enskilda landet eller individen. I andra fåll kan kostnaden för reduktio-
ner vara betydande, särskilt i länder som redan genomfört långtgående
åtgärder för att effektivisera energisystemet.

Klimatfrågans komplexitet och globala omfattning innebär att ingen
enskild nation eller grupp av nationer på ett avgörande sätt kan bidra
med tillräckliga motåtgärder för att begränsa växthuseffekten. Uppgiften
är gemensam för världssamhället. Detta förhållande liksom den stora
variationen i kostnaderna för åtgärder har inneburit att kraven på
kostnadseffektivitet har blivit en utgångspunkt för klimatpolitiken både
nationellt och internationellt.

Kostnadseffektivitet innebär att ett visst givet mål, exempelvis en
minskning av ett utsläpp uppnås till lägsta kostnad eller omvänt att vaije
satsad resurs skall ge största möjliga utsläppsminskning.

Möjligheterna att utforma en kostnadseffektiv strategi för att förhindra
klimatförändringarna påverkas emellertid av de stora ekonomiska
skillnaderna mellan i första hand industrialiserade västländer och länder
i tredje världen. Därför har också rättviseaspekten och krav på en
rimlig bördefordelning mellan olika länder blivit en utgångspunkt i det
internationella klimatsamarbetet.

Omfattningen vad gäller utsläppen av växthusgaser innebär att
generellt verkande styrmedel ter sig särskilt attraktiva. Hittills har
koldioxidskatter böijat tillämpas i Sverige och några andra länder. På
lång sikt kan ännu oprövade system med överlåtbara utsläppskvoter bli
aktuella. Överlåtbara utsläppskvoter är också instrument som kan ge
kostnadseffektiva lösningar, men det återstår ett omfettande arbete innan
sådana system kan tillämpas i det internationella regelverket på
miljöområdet.

Marknadsinriktade styrmedel som skatter eller kvoter ger företag och
andra incitament att sträva efter att minska utsläppen på billigaste sätt.
De ger också tydliga signaler till marknaden att utforma nya tekniska
eller organisatoriska lösningar.

I öststaterna har avsaknaden av väl fungerande marknader och en
kostnadsrelaterad prissättning på energi lett till ett mycket omfattande
slöseri och bristande energieffektivitet. Utsläpp av metan från läckande
naturgasledningar i det ryska naturgassystemet är en av de större källor-
na till metanutsläpp i Europa. Sådana läckage kan åtgärdas till mycket
låga kostnader och är ofta direkt lönsamma.

Skillnaderna i möjligheten att vidta åtgärder kan vara mycket stora
också mellan industriländer. I flera länder kan exempelvis en avveckling
av inhemsk kolproduktion till förmån för ett ökat utnyttjande av
naturgas innebära att den specifika koldioxidutsläppet per producerad
kWh elenergi halveras.

Kostnaderna för ytterligare reduktioner utöver den minskning av
koldioxidutsläppen som redan har åstadkommits i t.ex. de nordiska
länderna framstår som förhållandevis höga beroende på långtgående
effektivisering och en hög andel icke fossil energi.

Villkoren för en begränsning av utsläppen på nationell nivå skiljer sig
därför i hög grad mellan länderna.

Klimatkonventionen är en bekräftelse på industriländernas vilja att gå
före övriga länder inte bara när det gäller att bära kostnadsbördan utan
även i hög grad när det gäller att genomföra åtgärder i det egna landet.
På detta sätt markerar också industriländerna trovärdighet och politisk
tyngd åt strävandena att motverka växthuseffekten.

Även inom Sverige bör insatser och åtgärder styras i huvudsak med
utgångspunkt i strävan efter kostnadseffektivitet. Överväganden av t.ex.
fördelningpolitisk eller energipolitisk art har emellertid betydelse i
avvägningen av insatemas fördelning i samhället.

Åtgärder mot koldioxidutsläpp från elproduktion bör samordnas med
övriga Europa.

Utvecklingen mot en intemationaliserad elmarknad nödvändiggör
internationellt samordnade åtgärder mot koldioxidutsläppen från

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

elproduktionen. Sverige bör därför verka för att en koldioxidskatt på Prop. 1992/93:179
elproduktion infors allmänt inom EG och övriga industriländer. Bilaga 1

Frågan om energi- och koldioxidskatt har väckts inom EG. Ett
införande har emellertid gjorts villkorligt av en introduktion av
motsvarande beskattning i övriga OECD-länder. Danmark och
Nederländerna har dock infört nationella energi-och koldioxidskatter,
vilka har godkänts av kommissionen, liksom undantagsreglerna för den
energiintensiva industrin. Den danska koldioxidskatten för
elproduktionen är en konsumtionsskatt och påverkar inte kraftutbytet
med andra länder.

EG-kommissionen har föreslagit ett skattesystem där bränslen beläggs
med energiskatt och koldioxidskatt tas ut på elproduktion. Hur skatten
skall fördelas mellan energi och koldioxid samt mellan el och bränslen
är ännu ej bestämt. Andra olösta frågor rör skattens nivå, skattebasen
och beskattningen av inhemska bränslen. Jag vill understryka att
Sverige senast när ett direktiv på detta område träder i kraft måste
utöka skattebasen för koldioxidskatten i enlighet med direktivets regler.

5.2 Möjligheter att samverka med andra länder i
klimatpolitiken

En fri prisbildning och väl fungerande marknader är grundläggande
förutsättningar för en effektiv resurshushållning. Ett slopande av skatter
som har ogynnsamma miljöeffekter och att avlägsna subventioner kan
effektivt bidra till att växthuseffekten begränsas.

Brister i marknadsprisbildningen kännetecknar särskilt länderna i
Östeuropa där möjligheterna till energiefifektivisering och
utsläppsminskningar är mycket stora. En angelägen uppgift för den
svenska östeuropapolitiken, såväl från humanitära och ekonomiska
överväganden som från klimatsynpunkt, är att stödja arbetet med att
åtgärda bristerna i marknadshushållningen.

Enligt klimatkonventionen kan åtgärderna mot klimatförändringar
vidtas gemensamt av flera av konventionens parter. I Artikel 4 i kon-
ventionen, som jag tidigare har kommenterat, öppnas möjlighet till
gemensamt genomförande (joint implementation) i anslutning till i-län-
demas åtaganden. I samma artikel föreskrivs att den första partskon-
ferensen skall utarbeta kriterier för gemensamt genomförande av kon-
ventionens åtaganden.

Bestämmelserna om gemensamt genomförande har tagits in i
klimatkonventionen främst för att söka tillgodose kraven på
kostnadseffektivitet i åtgärdsarbetet. Detta innebär också att konventio-
nens parter inte ser någon motsättning mellan nationella ansträngningar
och t.ex. regionalt eller bilateralt samordnade insatser för att minska
globala miljöproblem.

Jag anser att Sverige bör använda möjligheterna att samverka med
andra länder på det sätt som klimatkonventionen öppnat möjlighet för. 31

För svensk del är en sådan samverkan också angelägen med tanke på att

åtgärder i energisystemen i framför allt Östeuropa är nödvändiga för att
minska nedfallet av försurande luftföroreningar från dessa länder. En
särskild utredare kommer inom kort att tillkallas för att närmare belysa
möjligheterna till gemensamt genomförande och redovisa förslag om
formerna för ett framtida samarbete med andra länder i klimatpolitiken.

5.3 Mål för den svenska klimatpolitiken

Utgångspunkter

Utgångspunkterna för svensk del i det fortsatta arbetet med att begränsa
globala klimatförändringar är energiöverenskommelsen från år 1991
samt klimatkonventionens åtaganden. Av stor betydelse är också nya
forskningsresultat om klimatförändringar och i vilken takt och till vilka
kostnader andra länder vidtar konkreta åtgärder. Vid den närmare ut-
formningen av en svensk klimatstrategi måste jämförelser göras med
faktiskt vidtagna åtgärder i andra länder för att undvika att Sverige
påtar sig en väsentligt större ekonomisk börda än våra konkurrentlän-
der.

I klimatkonventionen har industriländernas särskilda ansvar tydlig-
gjorts genom att dessa länder har åtagit sig att anta nationella strategier
och åtgärder för att begränsa utsläppen av klimatgaser. Detta skall
enligt konventionstexten demonstrera industriländernas vilja att korrige-
ra den långsiktigt ökande utsläppstrenden för att uppnå konventionens
mål. Konventionen innehåller däremot inte några kvantitativa eller tids-
bestämda åtaganden för varje land. Bestämmelserna i klimatkonventio-
nen innebär inte några direkta krav på omorientering eller preciseringar
av den hittillsvarande svenska klimatpolitiken.

En utgångspunkt i det internationella klimatarbetet har varit att
begränsa klimatförändringarna till den nivå som naturen tål. Jag har
uppskattat att detta innebär att ökningen av den globala medeltempera-
turen inte bör överstiga 0,1 grad per decenium eller 2 grader sedan
industrialismens början. För att stabilisera koldioxidhalten i atmosfären
och för att motverka allvarliga effekter bör enligt min mening de
globala utsläppen av koldioxid minska med 50 - 80 % inom en 50-
årsperiod. Dessa angivna nivåer bör läggas till grund för den svenska
klimatpolitiken.

Klimatpolitiken skall utformas på ett kostnadseffektivt sätt. Generella
styrmedel i form av t.ex. koldioxid skatter kommer därför även i
fortsättningen att ha en central roll i den nationella miljöpolitiken. För
att underlätta den omfattande omställning av samhällsstrukturen som
krävs på sikt och för att minska anpassningskostnaderna bör de gener-
ella styrmedlen kompletteras med riktade insatser främst inom energi-
och transportområdena.

Svenska åtgärdsprogram bör enligt det synsätt jag redovisat
inledningsvis utformas så att de i samklang med insatser i övriga
industriländer inkl, länderna i Östeuropa bidrar till en kostnadseffektiv
global strategi för att minska klimatpåverkan.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Utsläpp av koldioxid till år 2000

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Min bedömning: Sverige bör ratificera klimatkonventionen.

Därmed skall utsläppen av samtliga klimatpåverkande gaser
begränsas. Sverige bör genomföra kostnadseffektiva insatser såväl
nationellt som internationellt.

En nationell strategi bör vara att koldioxidutsläppen från fossila
bränslen stabiliseras i enlighet med klimatkonventionen till 1990 års
nivå år 2000.

Koldioxidskatt bör i nytillkommande anläggningar utgå även vid
elproduktion. Skatten bör uppgå till 8 öre/kg koldioxid och utgå från
den 1 januari 1994.

Naturvårdsverkets förslag: Förslaget om utsläppsmål överenstämmer i
princip med min bedömning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker en nationell
stabilisering. Väg- och trafikinstitutet anser att denna ambition är för låg.

Skälen för min bedömning: Sverige har hittills i enlighet med energi-
överenskommelsen verkat för en överenskommelse mellan OECD-ländema
om i första hand stabilisering av koldioxidutsläppen till år 2000 samt att
åtgärderna vidtas på ett kostnadseffektivt och internationellt rättvist sätt.

Arbetet med att utforma nationella klimatstrategier pågår sedan ett antal
år i de flesta OECD-länder. Svårigheterna att vidta åtgärder utan
internationell samordning har visat sig vara betydande. Den internationella
lågkonjunkturen under senare år har ytterligare minskat utrymmet för
åtgärder som på kort sikt riskerar att försämra det egna landets
konkurrenskraft. Det är i stort sett endast de nordiska länderna och
Nederländerna som beslutat om konkreta åtgärdsstrategier genom införande
av koldioxidskatter. I övriga OECD-länder är klimatstrategiema
fortfarande i beredningsstadiet.

EG-kommissionen presenterade under år 1992 ett förslag om kombinerad
koldioxid- och energiskatt som ett led i en strategi för att stabilisera de
samlade utsläppen till år 2000 på 1990 års nivå. Något beslut om införande
av denna skatt har ännu inte träffats. Ett villkor för att skatten skall införas
är att andra OECD-länder som Japan och USA också beslutar om
motsvarande åtgärder. Vidare bör enligt kommissionens förslag flera
undantag göras, bl.a. för energiintensiv industri. I Sverige kommer, till
skillnad från flera andra länder, den övervägande delen av
koldioxidutsläppen från värmeförsörjning och transportsektorn, medan en
liten del av utsläppen kommer från elproduktion.

För att begränsa utsläppen av koldioxid i Sverige och i andra länder med
liknande förhållanden i elproduktionen krävs åtgärder främst inom
transportområdet, inom industrin och i uppvärmningssektom.

Sverige har liksom Norge och Schweiz hög marginalkostnad för
utsläppsbegränsningar av koldioxid. Även om länder som Danmark,
Nederländerna och Tyskland skulle minska utsläppen med 20 % kommer
de fortfarande att ha ett utsläpp per invånare som överstiger dagens 33

svenska nivå. Å andra sidan överstiger dagens svenska utsläpp per

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 179

invånare den nivå som krävs för att nå de långsiktiga målen som jag
redogjort för tidigare.

Vid en kämkraftsaweckling, som innebär att hälften av den nuvarande
elproduktionen ersätts med ny energitillförsel eller med energi-
hushållningsåtgärder, kommer ansträngningarna för att begränsa koldi-
oxidutsläppen att bli kännbara för svensk del. Som ett räkneexempel kan
anges att även om tre tjärdedelar av de nuvarande reaktorernas elpro-
duktion kan ersättas med biobränslen, annan fömybar energi och
effektiviseringsåtgärder, motsvarar den återstående fjärdedelen knappt 8
miljoner ton koldioxid, om detta elbehov skulle tillgodoses vid naturgas-
baserade kondenskraftverk. Detta skulle innebära en ökning av koldioxi-
dutsläppen med ca 15 % jämfört med 1990 års nivå.

Enligt energiöverenskommelsen från år 1991 måste omställningen av
energisystemet, vid sidan av säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet
av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När
kärnkraftsawecklingen kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av
resultaten av hushållning med el, tillförseln av el från milj oacceptabel
kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt kon-
kurrenskraftiga elpriser.

Under den senaste 20-års perioden har Sverige minskat sina utsläpp av
koldioxid med ca 40 %. Sverige har dessutom infört en koldioxid-
beskattning, som ligger väsentligt högre än den föreslagna EG-nivån. I den
allmänna debatten har det bl.a. framförts att Sverige borde avvakta
införandet av åtgärder som ger motsvarande effekter i andra OECD-länder
innan nya beslut tas om att höja ambitionsnivån i den nationella
klimatpolitiken.

De beräkningar som Naturvårdsverket åberopar i sin rapport visar
emellertid att det finns goda möjligheter att stabilisera de nationella
utsläppen till år 2000 på 1990 års nivå. Vid beräkningarna har samma
modell använts som i 1990 års långtidsutredning. Modellstudierna utgår
från en genomsnittlig tillväxt av bruttonationalprodukten med 2 % per år
mellan år 1985 och år 2000. Resultaten visar att en stabilisering av
koldioxidutsläppen inte ger några större effekter på bruttonationalprodukt
och bruttonationalinkomst oavsett om motsvarande åtgärder vidtas i andra
länder. En stabilisering till år 2000 förutsätter enligt Naturvårdsverket en
höjning av koldioxidskatten och ett återinförande av energiskatt för icke
energiintensiv industri. Naturvårdsverkets bedömning har här grundat sig
på prognoser som visat relativt höga utsläpp. Senare prognoser har visat
att utsläppen kan antas bli väsentligt lägre till följd av justeringar av
tillväxtantagandena.

Jag anser mot denna bakgrund att den nationella strategin bör vara att
koldioxidutsläppen från fossila bränslen stabiliseras till 1990 års nivå år
2000.

Den svenska energipolitiken bör i enlighet med energi-
överenskommelsen utformas så att den stimulerar till en ekonomiskt
försvarbar utbyggnad av ny kraft som är grundad på fömybara energislag
och som utnyttjar teknik med hög energieffektivitet, såsom kraftvärme.
Som en följd av den höga energieffektiviteten har kraftvärmen också
påtagliga miljöfördelar. Chefen för Näringsdepartementet kommer senare

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

i dag att föreslå särskilda medel för att främja utbyggnaden av Prop. 1992/93:179
fjärrvärmenäten. Bilaga 1

Det är angeläget att de investeringar som görs i kraftvärmen i ökad
utsträckning baseras på användning av biobränslen. Sådana investeringar
främjas genom det investeringsbidrag för biobränslekraftvärme som
inrättades år 1991.

En koldioxidskatt på elproduktionen skulle ytterligare stärka
biobränslenas konkurrenskraft i ny kraftproduktion. Biobränsle-
kommissionen har föreslagit en sådan koldioxidskatt på 8 öre/kg koldioxid.

Remissbehandlingen av Biobränslekommissionens betänkande har visat
att opinionen är delad i denna fråga. Bl.a. framhåller flera remissinstanser
att en svensk koldioxidskatt i elproduktion skulle störa det nordiska
kraftutbytet och verka prishöjande på den svenska elmarknaden. Andra
remissinstanser instämmer i Biobränslekommissionens slutsats att en
koldioxidskatt på elproduktion kan medverka till en viss marginell
minskning av koldioxidutsläppen. Vidare menar remissinstanserna att en
koldioxidskatt på elproduktion kan medverka till att sända signaler inför
nyinvesteringar i elproduktionskapacitet.

Många skäl kan emellertid anses tala för att införa en koldioxidskatt i
elproduktionen fr.o.m. beskattningsåret 1994. Denna bör vara 8 öre/kg
koldioxid. Med tanke på vad som framkommit i remissbehandlingen bör
skatten endast gälla nya anläggningar.

En beskattning enligt de linjer som här har redovisats innebär vissa
komplikationer av bl.a. teknisk natur. Inom regeringskansliet görs för
närvarande en översyn av kraftvärmens beskattning i en särskild
arbetsgrupp. Koldioxidbeskattningen i elproduktionen bör beredas vidare i
denna grupp. Regeringen bör senare återkomma till riksdagen med sina
överväganden i denna fråga.

Sverige inleder omedelbart insatser i de baltiska länderna i syfte att
effektivisera deras energisystem. I framtiden kan sådana svenska insatser i
utlandet i enlighet med klimatkonventionens stadganden om så kallat
gemensamt genomförande till del räknas som svenska insatser mot
klimatpåverkande gaser. På så sätt upprätthålles kostnadseffektivitet i de
svenska insatserna.

Kolsänkomas roll i klimatpolitiken

Mdn bedömning: Satsningar från svensk sida på att utveckla sänkor
bör ses som kompletterande åtgärder till huvudstrategin att minska
utsläppen av koldioxid.

Remissinstanserna: Vattenfall, KRAFTSAM, Kraftverksföreningen,
Svenska Gasföreningen m.fl. anser att den svenska klimatpolitiken bör
inriktas på sänkoma för koldioxid.

Skälen för min bedömning: Virkesförrådet i den svenska skogen ökar.
Med en fortsatt god skogsvård kommer detta att kunna fortsätta i

ytterligare 20 - 60 år. Om skogstillväxten är större än virkesuttaget
fungerar skogen som en sänka för koldioxid. Den svenska skogens
nettoupptag av kol motsvarar i dag ca två tredjedelar av de samlade
koldioxidutsläppen från fossila bränslen i Sverige. Med hänvisning till
denna sänka skulle Sverige i och för sig kunna hävda att ett mål om att
stabilisera koldioxiutsläppen kan nås utan särskilda åtgärder. I den
allmänna debatten har också förekommit argument som gått ut på att
åtgärder för att minska koldioxidbelastningen enbart borde riktas mot att
öka upptaget av kol i den svenska skogen och utveckla andra sänkor.

Jag avvisar sådana förslag av flera skäl. Den svenska skogens långsiktiga
- och viktigaste - roll i klimatpolitiken är att bidra med produkter som
ersätter fossila bränslen. Skogens förmåga att fungera som sänka är enbart
temporär.

Den svenska skogens produktionsförmåga hotas dessutom av försurning
och övergödning till följd av svavel- och kvävenedfall med ursprung i
andra länder. Insatser för att begränsa utsläppen från energi- och
trafikområdena kommer att åtföljas av gynnsamma effekter också för att
minska de miljöproblem som står högt i den nationella prioriteringen. Om
inte åtgärder vidtas för att minska depositionen av svavel och kväve
riskerar skogen att förlora sitt värde både som kolsänka och som bas för
uttag av fömybara bränslen eller råvaror till industriproduktionen.
Dessutom kommer den biologiska mångfalden att gå förlorad. Växt- och
djurarter kommer att gå förlorade.

Den enda åtgärd som varaktigt kan minska risken för klimatföränringar
är en global minskning av koldioxidutsläppen på ca 50-80 %. En satsning
på att utveckla sänkoma kan vara en möjlighet att vinna tid för att utforma
tekniska och mindre kostsamma lösningar för att åtgärda koldioxidut-
släppen från fossil förbränning. Men, samtidigt är det enligt min
bedömning en uppenbar risk att en ensidig sastning på sänkor fördröjer
åtgärdsarbetet utan att bidra med några nya lösningar på huvudproblemet,
dvs. att begränsa koldioxidutsläppen från fossila bränslen.

Jag gör därför bedömningen att satsningar på att utveckla sänkor från
svensk sida i första hand skall ses som kompletterande åtgärder till
huvudstrategin att minska koldioxiutsläppen.

Övriga växthusgaser

Min bedömning: Metanutsläppen från avfallsupplag bör minska
med 30% till år 2000. Åtgärdsstrategier för de totala metanuts-
läppen och för övriga växthusgaser bör anstå tills dess att komplet-
terande ny kunskap tagits fram om förekomst m.m. samt om resp,
växthusgas potentiella betydelse i klimatsammanhang.

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i princip med min bedöm-
ning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har haft mycket få kommentarer
till andra växthusgaser än koldioxid.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Skälen för min bedömning: I energiöverenskommelsen festslogs att en
Svensk åtgärdsstrategi skall omfetta samtliga växthusgaser och samtliga
samhällssektorer. Kunskapsunderlaget om andra växthusgaser än koldioxid
är fortfarande bristfälligt. För metan bör ett mål preciseras för de utsläpp
som kommer från avfallsupplag. Enligt min mening är återvinning av
metan från avfallsupplag ett sätt att minska användningen av fossila
bränslen samt en del i strategin att kretsloppsanpassa samhällsutvecklingen.
För övriga växthusgaser vid sidan av koldioxid instämmer jag i de
bedömningar som Naturvårdsverket gjort angående möjligheten att på kort
sikt fastställa åtgärdsstrategier. Beträffande utsläpp av dikväveoxid bör
utvecklingen noga följas och åtgärder övervägas med hänsyn till
möjligheterna att samtidigt reducera utsläpp av såväl kväveoxider som
dikväveoxid.

Naturvårdsverket har ställt sig tveksam till att göra sammanvägningar av
alla växthusgaser och att sätta upp mål för utsläppsreduktioner i form av
koldioxidekvivalenter. Jag delar Naturvårdsverkets bedömning att det inte
finns tillräcklig kunskap för att på kort sikt väga samman olika utsläpp.
Man kan dessutom behöva beakta kostnaderna för skilda åtgärder över
tiden. Samtidigt anser jag att man inte bör utesluta att sådan kunskap kan
tas fram. Många länder har i det internationella förhandlingsarbetet
förespråkat en sammanvägning för att kunna genomföra en kostnadsef-
fektiv klimatpolitik. Det gäller främst länder där stora metanutsläpp sker i
samband med produktion av fossila bränslen eller i länder med omfettande
nötköttsproduktion. Sverige bör inte minst för att underlätta det fortsatta
internationella förhandlingsarbetet delta i arbetet med att fastställa
koldioxidekvivalenter för alla växthusgaser.

Utvecklingen efter år 2000

Min bedömning: Åtgärdsprogram för att minska utsläppen av
växthusgaser skall utgöra en integrerad del av det framtida
samhällsbyggandet och i arbetet med att miljöanpassa olika
samhällsaktiviteter. Klimataspektema bör beaktas ingående inför
energi- och transportsystemens framtida utbyggnad, bostädernas och
arbetsplatsernas lokalisering och utformning och bli en drivkraft för
den tekniska utvecklingen.

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet inte närmare
kommenterat inriktningen av målen på medellång sikt.

Skälen för min bedömning: Jag delar Naturvårdsverkets bedömning att
Sverige redan nu - parallellt med de åtgärder som föreslås på kort sikt -
bör inrikta sig på att utveckla långsiktigt hållbara system. En tidig
omställning torde på sikt också innebära ekonomiska fördelar för de länder
som tidigt böijat ställa om sina system. Genom en målmedveten satsning
på nya tekniska lösningar kan anpassningskostnaderna begränsas och

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

långsiktigheten bäddar också för att omställningen kan ske med bibehållen
stabilitet i samhällsutvecklingen.

Jag delar också Naturvårdsverkets bedömning att det inte är meningsfullt
att fastställa ytterligare kvantitativa mål vid sidan av att stabilisera
utsläppen fram till år 2000. De åtgärder som behövs för att vidmakthålla
stabila koldioxidutsläpp är som jag tidigare redovisat i hög grad beroende
av kämkraftsawecklingen.

I energiöverenskommelsen från 1991 sägs bl.a.: "Riksdagen uttalade år
1980 (prop. 1979/80:170, bet. 1979/80:NU70, rskr. 1979/80:41) att
kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till
behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd.
Vidare angav riksdagen att den sista reaktorn skall stängas senast år 2010.

En trovärdig politik för omställning och utveckling av energisystemet
förutsätter konkreta åtgärder som förenar en stabil och tillräcklig tillförsel
av energi med energipolitikens övergripande mål. Stränga miljökrav skall
gälla för all el- och värmeproduktion."

För att kombinera detta med en stabilisering av koldioxidutsläppen krävs
djupgående och kostsamma förändringar. Enligt beräkningar
Naturvårdsverket låtit genomföra skulle en koldioxidskatt på ca 1 kr/kg
behövas för att stabilisera koldioxidutsläppen under en
kämkraftsaweckling. En reduktion av koldioxidutsläppen med 20 % till år
2005 skulle tillsammans med en kämkraftsaweckling kräva än högre kol-
dioxidskatt och medföra kännbara kostnadsökningar för hushåll och
näringsliv. Utvecklingen mot en integrerad elmarknad innebär svårigheter
för enskilda länder att införa höga skatter på bränslen till elproduktion. En
hög svensk beskattning skulle då kunna leda till en import av fossilbaserad
el från länder med lägre skattesatser.

En förutsättning för att begränsa ökningen av koldioxidutsläppen vid en
kämkraftsaweckling är att stärka satsningarna på energieffektivisering och
att öka inslaget av vind- och solenergi samt biobränslen i energisystemet.
För att få till stånd kraftfulla satsningar på fömybara energislag är det av
stor betydelse att de program som finns för utveckling av dessa energislag
genomförs enligt planerna och att prisrelationema mellan fossila bränslen
och fömybar energi korrigeras genom skatter eller särskilda stödåtgärder.

Fortsatta åtgärder för att stödja användningen av vind- och solenergi
samt biobränslen bereds fortlöpande inom regeringskansliet.

För att begränsa utsläppen från transportsektorn krävs bl.a. åtgärder som
avser fordon och bränslen. Sådana åtgärder återkommer jag till längre
fram. För att åstadkomma ett miljöanpassat transportsystem är det
dämtöver nödvändigt att lägga fast en strategi för utvecklingen av
investeringar i bebyggelse och transportinfrastruktur samt åtgärder för att
främja övergång till miljövänliga transportsätt. En sådan strategi bör
utarbetas av den särskilda utredning om trafik- och miljöfrågor som chefen
för Kommunikationsdepartementet föreslår i sin föredragning.

Vid en befarad ökning av koldioxidutsläppen i samband med kämkrafts-
awecklingen bör Sverige, med stöd av bestämmelserna om gemensamt
genomförande i klimatkonventionen, ha hög beredskap för att genomföra
motsvarande insatser för att minska koldioxidutsläppen företrädesvis i
Östeuropa där marginalkostnaderna för åtgärder är lägre än i Sverige.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Sverige bör vidare också internationellt verka för att infrastruktur och Prop. 1992/93:179
teknik utvecklas som underlättar omställningen av energi- och trafiksys- Bilaga 1
temen. Satsningar på nya fordonstyper och alternativa bränslen är centrala
i detta sammanhang liksom utvecklingen av fömybara energiformer.

Jag har erfarit att chefen för Kommunikationsdepartementet och
statsrådet Hörnlund senare kommer att föreslå regeringen att fördjupade
studier görs för åtgärder inom transportsektorn och för att främja
användningen av fömybara energikällor.

6 Det fortsatta internationella samarbetet på
klimatområdet

Klimatförändringarna är ett globalt problem som kräver samverkan mellan
alla jordens nationer för att komma närmare en lösning.
Klimatkonventionen utgör basen för det fortsatta internationella samarbetet,
men klimatfrågans vittomfattande karaktär kommer att få konsekvenser i
en rad internationella sammanhang, t.ex. i samband med Sveriges före-
stående förhandlingar med EG, i det nordiska elsamarbetet, vid utform-
ningen av regler för internationell handel, i biståndet till fottiga länder etc.

De industrialiserade länderna svarar idag exempelvis för 75 % av
koldioxidutsläppen. För att minska de totala koldioxidutsläppen och för att
ge utvecklingsländerna möjlighet att öka sin energianvändning kommer på
sikt mycket omfettande åtgärder att krävas av de industrialiserade länder-
na.

Sverige har tillsammans med övriga industriländer ett särskilt ansvar för
att ge klimatfrågan en framskjuten plats i det internationella samarbetet och
särskilt i relation till de u-länder där effekterna av eventuella klimatför-
ändringar kan förväntas bli särskilt allvarliga. Biståndsministern avser att
utfärda särskilda riktlinjer till SIDA, BITS och SAREC om att
klimataspektema skall beaktas i det svenska biståndet.

6.1 EG-EFTA-frågor

En framtida svensk anslutning till EG och utvecklingen mot en integrerad
energi- och transportmarknad i Västeuropa innebär att en långsiktig svensk
klimatstrategi blir beroende av utvecklingen inom EG. Sverige har enligt
energiöverenskommelsen eftersträvat ett samarbete med EG och EFTA-
ländema för att få till stånd en stabilisering av de totala Västeuropeiska
koldioxidutsläppen och att utveckla kostnadseffektiva styrmedel. Det
interna arbetet inom EG har emellertid bara delvis lett till konkreta resultat
och fortfarande saknas beslut om en gemensam handlingslinje när det
gäller koldioxid- och energiskatter. EFTA-ländema har bl.a. genom
samarbete inom ramen för EFTA:s miljögrupp vidarebefordrat synpunkter
och erfarenheter av de gällande systemen i Finland, Norge och Sverige
och de planer som finns i Österrike och Schweiz. Det är enligt min
mening ytterst angeläget att Sverige verkar pådrivande för att få till stånd

en kostnadseffektiv europeisk strategi för att begränsa koldioxidutsläppen
innefattande bl.a. miniminivåer för en koldioxidskatt.

I enlighet med vad chefen för Näringsdepartementet aviserade i sin
anmälan till propositionen om klimatfrågor m.m. (prop. 1992/93:99)
kommer Sverige nu att söka uppnå deltagande i EG:s program för att
utveckla fömybara energikällor och effektivisera energisystemen t.ex.
THERMIE, ALTENER och SAVE. Sverige deltar även i ECE:s program
Energy Efficiency 2000 som i avser att stärka samarbetet mellan de väst-
och östeuropeiska länderna på energiområdet.

Vad gäller trafikfrågorna bör Sverige aktivt driva på arbetet med att få
till stånd effektiva gemensamma regler for utsläpp av koldioxid från i
första hand lätta fordon inom EG. Vidare bör vi följa och driva
utvecklingen inom EG i fråga om övergång till energisnåla hushålls-
apparater m.m.

6.2 Klimatkonventionen och IPCC

Förberedelserna inför den första partskonferensen i klimatkonventionen har
redan påbörjats i den förhandlingskommitté som på mandat från general-
församlingen i FN förhandlat fram klimatkonventionen. Den första
partskonferensen skall besluta om en rad frågor bl.a. metodologier för
rapportering av utsläpp och upptag i sänkor av växthusgaser, kriterier för
gemensamt genomförande, konventionens samspel med GEF, den globala
miljöfonden, samt om arbetet i konventionens olika delorgan. Den första
partskonferensen skall också pröva om i-ländemas åtagande är ända-
målsenliga och en andra översyn rörande i-ländemas åtagande skall göras
senast år 1998. En central fråga inför det fortsatta arbetet är också
relationerna till IPCC och OECD:s inriktning.

IPCC och OECD har fått i uppdrag att utarbeta de metodologier och
rutiner som skall tillämpas vid rapporteringen av i-ländemas åtaganden
enligt konventionen. Sverige bör i detta sammanhang kraftfullt hävda att
t.ex. koldioxidutsläpp från biobränsleförbränning inte skall räknas in i
bruttoutsläppen av koldioxid i länder som bedriver ett uthålligt skogsbruk.
Det ankommer i första hand på Naturvårdsverket och NUTEK att
medverka i detta arbete.

Sverige har hittills spelat en framträdande roll i IPCC genom professor
Bert Bolins uppskattade ordförandeskap. Det är angeläget att den svenska
medverkan i IPCC kan vidmakthållas på en ambitiös nivå såväl när det
gäller att bidra med forskningsresultat om det globala klimatsystemet som
att medverka i analyser av åtgärdsstrategier. Den samrådsgrupp för
klimatforskning som jag återkommer till senare kommer att få en central
roll för att samordna den svenska medverkan i bl.a. IPCC Här förutsätts
även en aktiv och bred insats från myndigheter och organisationer med
kompetens inom det samhällsekonomiska området. En inventering av
pågående svensk forskning med anknytning till klimatområdet bör
omedelbart genomföras.

Sverige bör vid översynen av konventionsåtagandena verka för att
industriländerna gemensamt åtar sig att minska utsläppen av koldioxid och
andra växthusgaser eller - om det visar sig möjligt med hänsyn till nya

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

kunskaper - utsläppen av koldioxidekvivalenter enligt en preciserad
tidtabell. Industriländernas gemensamma åtagande bör vidare fördelas på
ett kostnadseffektivt och rättvist sätt mellan industriländerna. Sverige bör
verka för att ekonomiska styrmedel, i första hand likformiga koldioxid-
och energiskatter för alla samhällssektorer, införs gemensamt. Möjligheter-
na att långsiktigt införa ett system med överlåtbara kvoter bör ytterligare
analyseras. Sverige bör även verka för att konkreta åtgärdsplaner och
kvantitativa åtaganden fastställs för så många länder som möjligt efter
principen om att klimatarbetet är en gemensam fråga för alla länder och att
länderna skall bidra till det gemensamma målet utifrån sina egna
förutsättningar av social och ekonomisk natur.

6.3 Övrigt internationellt samarbete

Inom Nordiska ministerrådet har ett stort antal projekt beröringspunkter till
klimatområdet. Det är angeläget att samordna nordiska insatser t.ex. när
det gäller att bedöma framtida klimatförändringars effekter på klimatet i
våra länder.

Det hittillsvarande nordiska elsamarbetet inom Nordel har haft stor
betydelse för vår gemensamma elförsörjning. En viktig aspekt på detta
samarbete har varit den positiva miljöeffekten av ett optimalt utnyttjande
av de sammantagna nordiska elproduktionsresursema, främst vattenkraften.
Förutsättningarna för det nordiska elsamarbetet förändras nu när stora
förändringar av våra länders elmarknader har genomförts eller kommer att
genomföras. Även olikheter i ländernas beskattning av koldioxidutsläpp i
samband med elproduktion påverkar elsamarbetet. Det är angeläget att
studera hur vi i det framtida nordiska elsamarbetet kan ta till vara de
fördelar jag nyss nämnt. En sådan gemensam nordisk studie har redan
föreslagits inom Nordiska Rådet. Jag har i denna fråga samrått med chefen
för Näringsdepartementet.

7 Fortsatta åtgärder mot klimatförändringar

7.1 Forskning och utveckling

Min bedömning: En vetenskaplig samordningsgrupp för klimat-
relaterad forskning och utveckling bör inrättas. Gruppen får i
uppgift att samordna svensk klimatrelaterad forskning när det
gäller såväl naturvetenskapliga, tekniska som ekonomiska och
sociala aspekter. Gruppen bör vidare svara för viss rapportering
till nationella och internationella organ om svensk forskning inom
området samt handa andra uppgifter som regeringen ålägger den.

Skälen för min bedömning: Forskningsfrågorna har behandlats i
regeringens proposition om forskning och utveckling (prop. 1992/93:

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

171). I propositionen betonas vikten av ökade forskningsinsatser kring Prop. 1992/93:179
konsekvenserna av klimatförändringar for våra nordiska ekosystem. Bilaga 1
Större vikt skall läggas på forskningstillämpning. Vidare understryks
också vikten av att en samhällsrelaterad klimatforskning stöds och ut-
vecklas. Det gäller inte minst ekonomiska analyser och värderingar av
effekter av klimatförändringar och erforderliga motåtgärder. Statens
naturvårdsverk har en betydelsefull roll när det gäller forskning kring
effekter på ekosystemen. Myndigheten svarar också för sammanhållna
förslag till regeringen inom klimatområdet. Forskning och finansiering
av forskning om klimatfrågor är dock fördelad på många olika forsk-
ningsinstitutioner, finansieringsorgan/forskningsråd och sektorsorgan,
däribland Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), NUTEK och
SMHI. Det finns därför starka skäl att i en vetenskaplig samrådsgrupp
försöka samordna och knyta samman klimatrelaterade forskningsinsatser
inom olika områden, inte minst mot bakgrund av klimatforskningens
internationella karaktär. Representationen i gruppen bör avspegla de
olika intressenter som nämnts ovan.

Internationellt samordnas grundläggande klimatforskning av World
Climate Research Programme (WCRP) inom ramen för Världsmeteo-
rologiska organisationen (WMO) och International Council of Scientific
Unions (ICSU). International Biosphere-Geosphere Programme (IGBP)
har också en betydelsefull roll när det gäller forskning kring globala
miljöfrågor. Samhällsrelaterad klimatforskning har en internationell
sammanhållning genom programmet "Human Dimension of Global
Change". Den internationella aktiviteten att utvärdera klimatforskningen
kommer att bli en viktig uppgift för FN:s klimatkommitté (IPCC) som
underlag för de fortsatta förhandlingarna inom klimatkonventionens
ram.

Samordningsgruppen kommer att få en viktig roll såväl när det gäller
nationell samordning som vissa kontakter internationellt och då främst i
förhållande till IPCC. Gruppen skall också ha en rådgivande roll.

Gruppen bör vidare kunna svara för rapportering om klimatforskning
och stödja svenskt deltagande i olika internationella organ inom om-
rådet. Genom denna samordning skapas också förutsättningar för att ge
enhetliga råd om hur forsknings- och utvecklingsresultaten kan tillämpas
inför nationella beslut och inför internationella överläggningar. Gruppen
bör följa upp utvecklingen och uppmärksamma regeringen på frågor
som ligger inom dess kompetensområde. Gruppen skall också kunna ta
hand om andra frågor som regeringen ålägger den. Jag kommer att
under våren 1993 föreslå regeringen att en sådan grupp inrättas och
närmare ange de organisatoriska formerna för dess arbete.

I övrigt när det gäller utvecklingsfrågor kommer senare stasrådet
Hörnlund att föreslå riksdagen att ytterligare medel satsas på att utveck-
la tekniken när det gäller förbränning av biobränslen i små
hetvattencentraler. Vidare kommer han att föreslå ökat stöd till utveck-
ling av effektiv teknik för framställning av alkoholer ur biomassa. Vad
gäller stöd till fordonsflottor och teknikupphandlingsprogram inom
transportsektorn avser jag återkomma. Chefen för Kommunikations- 42

departementet kommer senare att föreslå åtgärder inom transportområ-

det. Slutligen kommer chefen för Näringsdepartementet att redogöra för Prop. 1992/93:179
ytterligare åtgärder inom sitt ansvarsområde. Bilaga 1

7.2 Information om klimatfrågan m.m.

Mitt förslag: 5 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1993/94
för klimatrelaterad information och utbildning m.m. Syftet är att
öka kunskapen hos allmänheten om effekten av ett förändrat
klimat och förebyggande åtgärder och betydelsen av den enskildes
agerande.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har pekat på att Natur-
vårdsverket inte har beaktat betydelsen av att öka kunskaperna hos och
information till allmänheten om effekter av en klimatförändring och
vilka åtgärder som kan vidtagas.

Skälen för min bedömning: För att långsiktigt åstadkomma de krafti-
ga reduktioner av växthusgaser som behövs för att förebygga klimatför-
ändringar krävs det långtgående förändringar i samhället. Att skapa ett
uthålligt samhälle kräver en förändring av den nuvarande livsstilen. Alla
medborgare måste ges möjlighet att se sina handlingar i ett globalt och
långsiktigt perspektiv. För detta krävs tillgång på korrekt och heltäckan-
de information. Brist på kunskap kan också vara en anledning till att
vidtagna styrmedel inte får avsedd effekt. Kunskap måste spridas om
klimatfrågorna och dess vittomfattande konsekvenser i samhället.

Den enskildes attityder till miljöproblem och diskussion av livsstilsför-
ändringar är av stor betydelse för det fortsatta arbetet. Samtidigt tar det
lång tid att få till stånd avgörande attitydförändringar. En kretsloppsan-
passad samhällsutveckling är nödvändig för att minska energianvänd-
ningen och utsläppen av växthusgaser. Information om kretsloppssam-
hället bör därför vara en naturlig del av informationen om klimatfrågor.
För att få genomslag bör informationskampanjer förberedas noggrant.
Det är önskvärt att branschorganisationer och folkbildningsinstitut enga-
geras i arbetet. Jag kommer därför att ta upp överläggningar med före-
trädare för olika branscher och med arbetsmarknadens organisationer.
Naturvårdsverket, NUTEK, Konsumentverket m.fl. myndigheter bör
ges i uppdrag att närmare utforma informationsinsatserna inom sina
resp, områden.

För budgetåret 1993/94 bör anvisas ett belopp om 5 miljoner kronor
över samma huvudtitels anslag Utredningar m.m. för informations- och
utbildningsinsatser.

7.3 Trafikfrågor

Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer senare att redovisa
en översikt över transportsektorns bidrag till växthuseffekten och olika

åtgärder som övervägts. Jag kommer i det följande att ta upp vissa Prop. 1992/93:179
åtgärder inom transportsektorn som berör Miljö- och naturresursdepar- Bilaga 1
tementets verksamhetsområde. Några av åtgärderna kommer att behand-
las av den utredning om trafik- och miljöfrågor som chefen för Kom-
munikationsdepartementet föreslår i sin föredragning.

7.3.1 Koldioxidutsläpp frän fordon

Det finns en stor potential for att förbättra bränsleeffektiviteten hos lätta
fordon. Olika styrmedel är möjliga för att den potentialen skall tas till
vara. Ett sådant styrmedel är regler för att begränsa koldioxidutsläpp.
Naturvårdsverket har föreslagit intensifierade insatser för att få till stånd
emissionsgränser för koldioxidutsläpp från lätta fordon.

Inom EG-kommissionen pågår för närvarande ett arbete med ett för-
slag till direktiv om koldioxidutsläpp från personbilar.

Bland de förslag som förekommit i olika sammanhang när det gäller
regler för att begränsa koldioxidutsläpp från bilar har olika principer
tillämpats. Exempelvis kan reglerna bygga på obligatoriska gränsvär-
den, användning av ekonomiska styrmedel eller en kombination av
dessa båda principer. I vissa fall har hänsyn tagits till fordonens vikt
och i andra inte.

Stockholmsgruppen, som utgörs av representanter på expertnivå från
länder med särskilt höga ambitioner på bilavgasområdet, och där Sveri-
ge har ordförandeskapet, har tidigare utarbetat ett förslag till obligato-
riska emissionsgränser för koldioxidutsläpp, där hänsyn tas till fordo-
nens vikt. Förslaget bygger på ett förslag som tidigare utarbetats av
Tyskland i samband med arbetet i EG-kommissionen.

Ett system med ekonomiska styrmedel kan bli verkningsfullt om
styrmedlen blir tillräckligt starka. Om detta inte är möjligt, kan ett
system med obligatoriska kravnivåer vara att föredra från
miljösynpunkt. Effektiva system kan konstrueras oavsett om de görs
beroende av fordonsvikten eller ej. Man kan dock konstatera att ett
gränsvärde som är oberoende av fordonets vikt främst drabbar tillverka-
re som i första hand producerar större bilar. Ett sådant system styr
också bilparken snabbare mot lättare bilar, vilket kan vara i konflikt
med strävanden att uppnå högre krocksäkerhet.

Min bedömning är att regler för koldioxidutsläpp från personbilar är
en möjlig åtgärd för att minska vägtrafikens bidrag till utsläppen. Såda-
na regler får störst effekt om de samordnas mellan olika länder. En
samordning med EG är därför viktig. Regeringen bör därför på olika
sätt bidra till att kommande gemensamma europeiska fordonskrav får en
utformning som medför en påtaglig minskning av koldioxidutsläppen.

7.3.2 Miljöklasser och andra miljöfrämjande åtgärder avseende Prop. 1992/93:179 motorfordon Bilaga 1

Min bedömning: Systemet med miljöklasser för motorfordon bör
vidareutvecklas.

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med min be-
dömning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har uttalat sig om
detta är positiva till att vidareutveckla miljöklassystemet i syfte att
minska koldioxidutsläppen. Några betonar vikten av internationell sam-
ordning.

Skälen for min bedömning: Ett system med miljöklasser och
differentierade försäljningsskatter för motorfordon introducerades i
Sverige den 1 juli 1992. Miljöklassystemet avser bilar fr.o.m. 1993 års
modeller. I bilavgasförordningen (1991:1481) definieras tre miljöklass-
er. Miljöklass 3 motsvarar de grundläggande, obligatoriska kraven och
klasserna 2 och 1 innehåller successivt strängare krav. För att påskynda
introduktionen av fordon som uppfyller mer långtgående miljökrav har
försäljningsskatten differentierats mellan de olika klasserna.

Systemet har börjat fungera när det gäller lätta fordon. Flera modeller
i miljöklass 2 finns nu tillgängliga på marknaden. Introduktionen har
dock gått sämre när det gäller tunga fordon. Bilindustrin har hänvisat
till ett antal introduktionsproblem. Man har även anfört kritik mot
skattesystemets konstruktion. Vidare har nybilsförsäljningen av både
tunga och lätta fordon gått ned kraftigt på grund av lågkonjunkturen.
Riksdagen har beslutat att den nya försäljningsskatten inte skall tas ut på
tunga fordon av 1993 och tidigare års modell.

Det har från olika håll hävdats att utformningen av systemet med
ekonomiska styrmedel inte medför de miljöeffekter som eftersträvas.
Detta gäller framför allt tunga fordon, där en ny försäljningsskatt inför-
des samtidigt som de grundläggande avgaskraven skärptes. Naturvårds-
verket har tidigare föreslagit att utformningen av de ekonomiska styrme-
del som är kopplade till miljöklasserna ändras så att stimulansen sker
genom subventioner i stället for avgifter och att subventionerna finansi-
eras med avgifter på den äldre fordonsparken.

Enligt min mening behöver en vidareutveckling av miljöklassystemet
ske. Detta motiveras dels av Sveriges närmande till EG, dels av behovet
att vidareutveckla systemet som ett verkningsfullt miljöpolitiskt styrme-
del.

I uppdraget att vidareutveckla miljöklassystemet bör ingå att skissera
alternativa lösningar som underlag vid framtida diskussioner inom EG
om gemensamma regler och i expertdiskussionema inom ramen för
EES-avtalet.

I definitionen av de svenska miljöklasserna anges gränsvärden för ut-
släpp av skadliga ämnen som koloxid, kolväten, kväveoxider och partik-

lar. I uppdraget bör ingå att överväga om en komplettering av miljö-
klasserna med gränsvärden för utsläpp av koldioxid är ett verkningsfullt
och ekonomiskt försvarbart sätt att minska dessa utsläpp. I uppdraget
bör också ingå att överväga om definitionen av miljöklasserna skall
kompletteras med gränsvärden för utsläpp av andra skadliga ämnen än
de som regleras i dag.

I det svenska miljöklassystemet för personbilar motsvarar miljöklass 3
de grundläggande, obligatoriska avgaskraven, miljöklass 2 de krav som
införs federalt i USA år 1994 och miljöklass 1 den kommande krav-
nivån TLEV (Transitional Low Emission Vehicles) i Kalifornien. Från
1994 års modeller skall en del av nybilsförsäljningen i Kalifornien
uppfylla kraven enligt TLEV. Kraven i miljöklass 1 kan klaras med
sådana bränslen som i dag finns på den svenska marknaden. Enligt
proposition 1990/91:156 om miljöklasser för nya fordon m.m. skall
elbilar hänföras till miljöklass 1. I propositionen sägs att det då inte
förelåg något behov av en särskild miljöklass för fordon med mycket
låga utsläpp, men att det inte kunde uteslutas att miljöklassindelningen i
framtiden kan behöva utökas.

Systemet med miljöklasser för motorfordon bör vidareutvecklas. Upp-
draget att vidareutveckla miljöklassystemet bör påbörjas under våren
1993 och samordnas med de utredningar inom skatteområdet som berör
detta område.

Den miljömässiga drivkraften bakom utvecklingen på elfordonssidan
har främst varit att minska avgasutsläppen i tätorter. För att uppnå de
av Naturvårdsverket utfärdade riktvärdena for luftkvalitet i tätorter
krävs långtgående minskningar av avgasutsläppen. Det gäller särskilt i
våra största tätorters centrala delar.

En introduktion av elfordon har emellertid också betydelse från
klimatsynpunkt, eftersom elmotorn har betydligt högre verkningsgrad än
en konventionell förbränningsmotor. Detta gäller särskilt under stads-
köming.

Introduktionen av elfordon försvåras av de höga merkostnaderna i in-
ledningsskedet, främst på grund av små tillverkningsserier. Enligt min
mening kan små provserier hjälpas fram genom demonstrationsprojekt
där man förutom de tekniska lösningarna följer upp frågor om infra-
struktur för laddning, service, utbildning m.m. En introduktion i större
skala kräver dock mer generellt verkande åtgärder.

Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer i det följande att
föreslå att medel avsätts till utvecklings- och demonstrationsprojekt för
att bana vägen för en introduktion av el- och elhybridfordon i större
skala. Även chefen for Näringsdepartementet kommer att redovisa
åtgärder rörande fordon och drivmedel.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

7.4 Åtgärder mot metan, dikväveoxid och andra växthus-

gaser

Min bedömning: Naturvårdsverket bör få i uppdrag att lämna
förslag till lämpliga styrmedel för att ta tillvara metan från
deponeringsanläggningar. Målet bör vara att flertalet tippar, även
små och nedlagda deponeringsanläggningar, skall ha något system
för att ta tillvara metan.

Naturvårdsverket bör vidare ges i uppdrag att lämna förslag till
fortsatta åtgärder för att begränsa utsläppen av FC- och HFC-
föreningar.

Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser ser positivt på att ta
tillvara metan från soptippar. Vad gäller restriktioner på användningen
av HFC-föreningar anser Bilindustriföreningen att förslaget om begräns-
ningar av HFC bör konkretiseras. Föreningen anser att det är viktigare
att begränsa CFC-användningen.

Skälen för min bedömning: En stor del av metanutsläppen i Sverige
sker från avfallsupplag. Åtgärder för att minska utsläppen från
avfallsupplag innebär i huvudsak en utbyggnad av deponigasuppsamling
på samtliga upplag vars gasproduktion anses vara väsentlig. Mindre
upplag skall på sikt kunna ta om hand metanutsläppen genom oxidation
i täckskiktet.

Genomförandet av utbyggnad av metangasutvinning varierar mellan
upplagen. Upplagets utformning och sammansättning ger olika
förutsättningar för gasbildning. I första hand bör utbyggnad kombineras
med energiutvinning som kan ersätta fossila bränslen. Det som är mest
aktuellt är användning av gasen för fjärrvärmeändamål, eventuellt i
kombination med elproduktion.

Styrmedel för att få till stånd ett omhändertagande av gasen kan varie-
ra. Naturvårdsverket kommer enligt vad jag erfarit att utarbeta allmänna
råd till sommaren 1993. Råden är avsedda att vara till vägledning vid
prövning av deponiema enligt miljöskyddslagen. För att påskynda till-
varatagandet av metan och för att få till stånd åtgärder på de nedlagda
deponiema bör man överväga andra typer av styrmedel. Enligt min
mening bör Naturvårdsverket, i samråd med NUTEK, ges i uppdrag att
lämna förslag till lämpliga styrmedel. Som utgångspunkt för förslaget
bör gälla att flertalet tippar ska ha någon form av uppsamling av metan
till år 2000.

HFC- och FC-föreningar är kraftfulla växthusgaser. Det finns för när-
varande en trend att HFC ersätter CFC- och HCFC-föreningar. Viss
användning är också nödvändig för att så snabbt som möjligt avveckla
användningen av CFC- och HCFC-föreningar. Det bör dock inte ses
som en slutlig lösning på grund av föreningarnas växthuseffekt. Det kan
finnas andra ämnen än HFC men med mindre miljöpåverkan. Använd-

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

ningen av FC-föreningar är däremot i dag liten. Jag avser senare föreslå Prop. 1992/93:179
regeringen att ge ett uppdrag till Naturvårdsverket att kartlägga och Bilaga 1
analysera utsläpp och användning av HFC- och FC-föreningar för att
skapa ett bättre underlag för eventuella framtida åtgärder.

7.5 Vissa avfallsfrågor

I min anmälan till propositionen om riktlinjer för ett kretsloppsanpassad
samhällsutveckling (prop. 1992/93:180) redogjorde jag för min syn på
den framtida avfallshanteringen. Jag förordade ett system med källsorte-
ring av avfåll, som ger möjlighet till ökad återvinning och återanvänd-
ning av avfallet. Vid en sådan sortering kan även en brännbar fraktion
erhållas med högt energivärde som närmast kan karakteriseras som
biobränsle.

Jag har erfarit att statsrådet Hörnlund i det följande kommer att före-
slå att ett reducerat investeringsbidrag kan utgå till avfallsanläggningar
i de fall där en källsorterad avfallsfraktion av i huvudsak biobränsle an-
vänds.

8 Uttunningen av det stratosfäriska ozonskiktet

8.1 Åtgärder till skydd för ozonskiktet

Det stratosfäriska ozonskiktet skyddar jorden mot skadlig ultraviolett
solstrålning som vid ökande doser kan ge upphov till en ökande
frekvens av hudcancer och skador på växter och djur. Påverkan på
växtplankton runt Antarktis tycks nu även visa på ett hot mot havens
ekosystem.

Uttunningen av ozonskiktet fortgår. Alltför stora utsläpp av
ozonförstörande ämnen producerade av människan innebär en ozonför-
störande klor- och brombelastning i stratosfären som beräknas nå sin
kulmen om cirka tio år.

Efter larmrapporter sedan flera år tillbaka om uttunningen över södra
halvklotet, har ozonskiktet nu även böijat tunnas ut markant över norra
halvklotet. Uttunningen i norr är statistiskt signifikant alla årstider utom
hösten. Under kortare tidsperioder kan extremt låga stratosfäriska ozon-
halter uppmätas. I februari 1993 var ozonskiktet enligt SMHI tidvis
40% tunnare än normalt. Den största genomsnittliga uttunningen, år
1992 ca 8%, har observerats under vår-vintern. Den mindre genomsnitt-
liga uttunningen på hittills ca 3% under sommaren är dock allvarligare
eftersom solen då står högre och mer skadlig kortvågig ultraviolett (UV-
B) strålning därmed når jordytan.

De åtgärder som behöver vidtagas är dels att stoppa utsläppen av de
långlivade ozonförstörande kemikalierna som klorfluorkarboner (CFC)
och haloner med syfte att långsiktigt återställa de naturliga halterna av
ozon i stratosfären, dels att minska den nämnda toppbelastningen. Det
senare kräver även åtgärder beträffande de mer kortlivade ämnena som

t.ex. ofullständigt halogenerade klorfluorkarboner (HCFC) och 1,1,1-
trikloretan.

8.1.1 Internationella åtgärder

Uttunningen av ozonskiktet är ett i högsta grad globalt miljöproblem.
Internationella överenskommelser spelar därför en mycket viktig roll.
Sverige ratificerade Wienkonventionen år 1986 och dess Montreal-
protokoll år 1988.

I takt med den internationella insikten om ozonproblemets allvar och
dimensioner har den internationellt överenskomna avvecklingsplanen for
ozonnedbrytande ämnen skärpts, först i London år 1990, sedan i no-
vember 1992 i Köpenhamn. Wienkonventionen och Montrealprotokollet
har i dag ratificerats av ca 100 stater, Londonändringama av hälften av
dessa. Ratifikation av Köpenhamnsändringama har påböljats. Sverige
ratificerade år 1991 Londonändringama. En viktig del av Sveriges
arbete inom Montrealprotokollet är att verka for att fler länder ansluter
sig till denna överenskommelse.

Jag avser nu att föreslå regeringen att överlämna de ändringar som
överenskommits i Köpenhamn till riksdagen för godkännande, samt att
utan fördröjning ratificera dessa. Jag återkommer senare till denna
fråga.

8.1.2 Åtgärder i Sverige

Hittillsvarande åtgärder

Sverige blev tidigt medvetet om faran med utsläpp av ozonnedbrytande
ämnen. Redan år 1979 förbjöds CFC som drivmedel i aerosoler. Riks-
dagen antog år 1988 (prop. 1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23, rskr.
1987/88:373) en avvecklingsplan för CFC med en betydligt högre
ambitionsnivå än vad som då internationellt krävdes.

Riksdagen beslöt år 1991 att revidera den svenska avvecklingsplanen
genom att kraftigt begränsa användningen av även andra
ozonnedbrytande ämnen som halon, 1,1,1-trikloretan och koltetraklorid,
samt införa reglering av användningen av övergångsämnena, främst
HCFC-föreningama (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30, rskr.
1990/91:343).

Avvecklingen har gått snabbare och har inneburit färre problem än
väntat. Vi ligger nu väl framme vad gäller avvecklingen av tidigt regle-
rade ämnen som CFC. År 1992 förbrukades mindre än 1 100 ton
jämfört med 5 140 ton CFC år 1986, en minskning med 75%. Den
minskade användningen har på flera områden möjliggjorts genom att
utnyttja andra ämnen och annat produktionssätt.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 179

Ytterligare åtgärder

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Min bedömning: Statens naturvårdsverk bör få i uppdrag att utreda
utformningen av de ytterligare åtgärder som måste vidtagas för att
Sverige skall kunna uppfylla sina åtaganden enligt det år 1992
reviderade Montrealprotokollet.

Naturvårdsverket bör vidare erhålla ett uppdrag att utreda eventu-
ella ytterligare svenska begränsningsåtgärder i syfte att nå slutmålet
att användningen av ozonnedbrytande ämnen upphör helt i Sverige.

Skälen för min bedömning: I ljuset av nya vetenskapliga rön har allt
fler länder anslutit sig till uppfattningen att en fullständig och global av-
veckling av samtliga ozonnedbrytande ämnen är nödvändig. Jag delar
denna uppfattning och anser att all användning av dessa ämnen i Sverige
bör upphöra. Den nuvarande svenska avvecklingsplanen med dess förord-
ning (1988:716) om CFC och halon m.m. är inte tillräcklig för att detta
mål skall kunna uppnås. Avvecklingsplanen bör alltså ses över. Slutav-
vecklingen av samtliga ozonnedbrytande ämnen måste dock med hänsyn
till industrin och andra användare ske under en viss tidsperiod.

De beslutade skärpningarna i Montrealprotokollet innebär att parterna
måste följa upp med nationella åtgärder, läck vare Sveriges tidigare åt-
gärder krävs endast begränsade kompletteringar som kan omfatta ett im-
portförbud för CFC, halon och ofullständigt halogenerade bromfluorkarbo-
ner (HBFC) samt användningsbegränsande åtgärder för metylbromid. I ett
längre tidsperspektiv krävs även att HCFC användningen upphör helt.

För att undvika utbytande av ett miljöproblem mot ett annat måste på
sikt ersättningsämnena HFC och FC bytas ut mot milj ovänligare alternativ.

Ytterligare styrmedel för HCFC

HCFC-föreningar skall endast ses som övergångsämnen för att påskynda
och underlätta avvecklingen av CFC användningen.

Som ett led i den av riksdagen beslutade begränsningen av HCFC an-
vändningen uppdrog regeringen i maj 1992 åt Statens naturvårdsverk att
utreda och föreslå utformning av styrmedel för att ytterligare begränsa
användningen av HCFC-föreningar. Uppdraget redovisades i november
1992 i rapporten Ytterligare styrmedel för HCFC, vilken remissbehandlats.

I rapporten föreslår Naturvårdsverket att ett förbud införs från den 1
januari 1995 mot HCFC användning vid tillverkning av expanderad
polystyren (XPS), fjärrvärmerör och polyuretan-(PUR) isolering. Vissa
särskilda tillämpningar föreslås erhålla ytterligare några få års respittid.

Verket föreslår vidare att en skatt på 300 kronor per kg HCFC införs
från den 1 januari 1995 för användning som köldmedium. Denna skatt
avses inte gälla redan installerade mängder i befintliga aggregat. För att
undvika att det ter sig billigare att behålla CFC som köldmedium eller för
särskilda isoleringsändamål, föreslås att en skatt på 600 kr/kg CFC införs

samtidigt. Denna föreslås gälla nytillverkat CFC och CFC som kan Prop. 1992/93:179
återanvändas som köldmedium. Bilaga 1

Förslagen, som även inkluderar införande av miljömärkning, undergår
nu fortsatt beredning. De beslut som togs i Köpenhamn i november 1992
kan innebära att vissa av de föreslagna åtgärderna är nödvändiga för att på
sikt uppfylla våra åtaganden under Montrealprotokollet. Under den fort-
satta beredningen kommer även remissinstansernas synpunkter och förslag
att noga beaktas. Jag avser att återkomma till regeringen i frågan.

8.2 Godkännande av 1992 års revideringar av Montreal-
protokollet

Vid det möte mellan partema i Montrealprotokollet som ägde rum i
Köpenhamn i november 1992 beslutades om justeringar1 och ändring-
ar2 i protokollet (se bilaga 1.4).

De beslut som fattades vid mötet redovisas i huvudsak nedan. Juste-
ringarna i protokollet, som innebär ytterligare skärpningar i av-
vecklingsplanema for de ämnen som redan omfattas av protokollets be-
stämmelser, är direkt bindande for partema. Ändringarna i protokollet,
där bl.a. nya ämnen tillkommer, träder dock i kraft först efter ratifice-
ring. Innan ratificering sker bör ändringarna underställas riksdagens
godkännande.

Frågan om Sveriges årliga bidrag till den 1992 permanentade
finansiella mekanismen med dess multilaterala fond till stöd för
utvecklingsländers deltagande har behandlats i 1993 års
budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 4, huvudtiteln Multilateralt
utvecklingssamarbete, avsnittet om miljöinsatser under anslaget C 1.).

8.2.1 Montrealprotokollets huvudsakliga innehåll efter
revisionen 1992

Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet är ett proto-
koll under Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet, vilken trädde i
kraft år 1988. Protokollet, som trädde i kraft år 1989, består av en
inledning och 20 artiklar. I inledningen slås fest att det slutliga målet
för protokollets bestämmelser är att eliminera utsläppen av ämnen som
bryter ned ozonskiktet.

Montrealprotokollet finns i sin ursprungliga version i bilaga 6.6 till
regeringens proposition 1987/88:85, medan de revideringar som gjordes
i London år 1990 framgår av bilaga 13.16 till prop. 1990/91:90.

1 Motsvarande benämndes i prop. 1990/91:90 "ändringar", för överensstäm-
melse med övriga konventionsöversättningar har benämningen anpassats.

Motsvarande benämndes i prop. 1990/91:90 "tillägg", för överensstämmelse
med övriga konventionsöversättningar har benämningen anpassats.

De ämnen som, efter 1992 års beslut i Köpenhamn om ytterligare Prop. 1992/93:179
justeringar och ändringar, regleras genom protokollet, framgår av dess Bilaga 1
bilagor A, B, C och E. Dessa s.k. kontrollerade ämnen utgörs av
samtliga CFC-föreningar, HCFC- och HBFC-föreningar, haloner,
koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan och metylbromid. I artikel 1, punkt 5
klargörs att kontrollerade ämnen som används vid tillverkning av andra
kemikalier inte skall omfattas av protokollet.

I bilaga C fanns tidigare endast HCFC-föreningar, under beteckning-
en övergångsämnen. Den reviderade bilaga C innehåller nu de kontrol-
lerade ämnena HCFC- och HBFC-föreningar, med värden på resp,
ämnes ozonnedbrytande potential. En helt ny bilaga, bilaga E,
innehåller det kontrollerade ämnet metylbromid.

Ytterligare skärpningar av gällande åtaganden avseende CFC och
halon framgår av artikel 2A och 2B. För klorfluorkarbonema (CFC)
skall förbrukning och produktion ha minskat med 75 % till år 1994
(jämfört med 1986) och helt ha upphört senast den 1 januari 1996.
Avvecklingsbeslutet för haloner innebär att förbrukning och produktion
skall ha upphört helt den 1 januari 1994.

Den i Londonrevideringen introducerade artikel 2C, som innehåller
dessförinnan ej kontrollerade CFC-fÖreningar, har ändrats på samma
sätt som artikel 2A, dvs. artikeln föreskriver nu 75 % reduktion till år
1994 och ett upphörande av all förbrukning och produktion till den
1 januari 1996.

Artikel 2D innehåller avvecklingsbesluten för koltetraklorid. Förbruk-
ning och produktion skall år 1995 vara nere i 15 % av 1989 års nivå
och en total avveckling skall vara genomförd till den 1 januari 1996.

Avvecklingsplanen för 1,1,1-trikloretan är även den påskyndad och nu
uppdelad i endast tre steg som framgår av artikel 2E. Förbrukning och
produktion skall år 1993 uppgå till högst 1989 års nivå. Under år 1994
skall en 50-procentig reduktion kunna uppvisas och en 100-procentig
reduktion skall vara genomförd till senast den 1 januari 1996.

De ofullständigt halogenerade klorfluorkarbonemas (HCFC) avveck-
ling regleras nu i artikel 2F. Från den 1 januari 1996 skall parterna
sträva efter att HCFC inte används där milj ovänligare alternativ finns
och att användningen begränsas till de områden där HCFC ersätter de
kontrollerade ämnena CFC, halon, koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan och
HBFC. HCFC förbrukningen från och med år 1996 får uppgå till högst
den kalkylerade nivån för år 1989 (vilken beräknas som summan av
3,1% av den ODP viktade3 CFC förbrukningen och hela den ODP
viktade HCFC förbrukningen detta år). Till år 2004 skall förbrukningen
ha reducerats med 35% och till år 2010 med 65%, för att år 2015 vara
nere i 10% av 1989 års kalkylerade förbrukning. Den slutliga
utfasningen skall i princip vara genomförd till år 2020, då endast 0,5 %
av tidigare förbrukning tillåts. All förbrukning skall ha upphört till år
2030.

3 Den ozonnedbrytande potentialen (ODP) för resp, kontrollerat ämne
multipliceras med faktisk volym för ämnet.

Ofullständigt halogenerade bromfluorkarboner (HBFC) behandlas i Prop. 1992/93:179
artikel 2G och avvecklingsplanen innehåller ett enda steg. All Bilaga 1
förbrukning och produktion skall ha upphört senast till år 1996.

Avvecklingen av metylbromid kan i och med tillkomsten av artikel
2H sägas vara inledd. Tillsvidare finns dock ingen tidsplan för
slutavveckling. Till år 1995 skall förbrukning och produktion högst
motsvara 1991 års nivå. Mängder som används till karantänsbehandling
eller vid förberedelser för utförsel skall inte inräknas. Förutom artikel
2H, antogs i Köpenhamn en resolution där parterna åtar sig att efter
bästa förmåga återvinna, återanvända och minska utsläppen av metyl-
bromid i avvaktan på ytterligare vetenskapligt beslutsunderlag. Senast
vid parternas sjunde möte år 1995, skall beslut fettas om en
avvecklingsplan där 25 % reduktion till år 2000 indikerats.

Vissa undantag medges inom protokollets ram. För CFC, halon,
koltetraklorid, 1,1,1-trikloretan och HBFC gäller att parterna, om det
visar sig nödvändigt, kan komma överens om en mycket begränsad
förbrukning och produktion för definierade oumbärliga ändamål, trots
det generella stoppet.

I Montrealprotokollet anges inte på vilket sätt en minskning av
förbrukning och produktion av ozonnedbrytande ämnen skall uppnås,
utan det ankommer på varje part att utforma erforderliga styrmedel. Av
artikel 2, punkt 11 framgår att det står varje part fritt att genomföra en
snabbare avveckling än vad som krävs enligt protokollet. Vad som
stipuleras i protokollet skall alltså ses som minimikrav.

Utvecklingsländernas situation beaktas liksom tidigare i artikel 5.
Respittiden på upp till 10 år gäller de ämnen som reglerades före
Köpenhamnsrevideringen av Montrealprotokollet. Åtaganden avseende
de nytillkomna kontrollerade ämnena i artiklarna 2E, 2G och 2H
(HCFC, HBFC och metylbromid) gäller för utvecklingsländer först efter
det att beslut tagits på ett särskilt partsmöte, vilket skall hållas senast år
1995.

Rapporteringsskyldigheten enligt artikel 7, innefettar nu även krav på
inrapportering av årlig import och export av återvunnen HCFC och
halon, eftersom återanvändning förväntas få ökad betydelse.

Artikel 8 behandlar införande av rutiner för att säkerställa parternas
efterlevnad av bestämmelserna i protokollet. Regler för kontroll av
efterlevnaden antogs vid parternas fjärde möte i Köpenhamn. I enlighet
med antagna förfaranden kan parterna vid ett särskilt möte besluta om
nödvändiga åtgärder, t.ex. erbjudande av assistans, utfärdande av
varning och i sista hand uteslutning i enlighet med internationell rätt.

Den finansiella mekanismen med dess multilaterala fond, vilken skall
svara för utvecklingsländernas behov av täckning av tilläggskostnader
för genomförande av åtaganden enligt protokollet, behandlas i artikel
10. Fonden förändrades genom parternas beslut i Köpenhamn från att
vara en interimistisk instans till att ges en permanent status från den
1 januari 1993. Dess sekretariat skall även i fortsättningen vara lokalise-
rat till Montreal, Kanada.

Finansiering av fonden sker enligt den år 1990 antagna artikel 10, 53

punkt 6. Fördelningen mellan givarländema baseras på FN:s

bidragsskala. Sveriges andel utgör for år 1993 1,30 % (avrundat) av det
totala tillskottet till fonden. Bilateralt och i vissa fall regionalt samarbete
kan få medräknas som bidrag till fonden. Detta får dock högst uppgå till
20% av det nationella bidraget. Antalet givarländer inom
Montrealprotokollet, samt utvecklingen vad gäller bidragen från f.d.
öst-länder med ekonomier i omvandling, kan under kommande år
påverka Sveriges bidragsandel.

Parterna enades i Köpenhamn om att icke-utvecklingsländer år 1993
skall bidra med 113,34 miljoner dollar (USD) till den multilaterala
fonden, med ytterligare tillskott år 1994 med minst samma belopp. För
perioden 1994 till år 1996 bedöms fondens storlek att sannolikt kunna
komma att ligga inom intervallet 340 till 500 miljoner USD. Det högre
beloppet är baserat på antaganden om att ytterligare utvecklingsländer
ansluter sig som parter.

Vid mötet i Köpenhamn beslutades att uppmana parterna att samla
upp, återanvända och, när så är möjligt, destruera de kontrollerade
ämnena. Vidare enades parterna om vilka destruktionstekniker som skall
anses uppfylla kraven på en miljömässigt acceptabel destruktion.

8.2.2 Godkännande av de senaste ändringarna av Montreal-
protokollet

Mitt förslag: Jag föreslår att regeringen överlämnar ändringarna
av Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet till
riksdagen för godkännande.

Skälen för mitt förslag: Åtgärderna som i flera steg vidtagits världen
över i enlighet med hittillsvarande internationella avtal har visat sig vara
otillräckliga for att bromsa nedbrytningen av det skyddande stratosfaris-
ka ozonskiktet. Uttunningen böijar nu bli betydande även på norra halv-
klotet. En allt större grad av samstämmighet hos de allt fler parterna i
Montrealprotokollet ger dock hopp om och möjlighet till förbättring av
läget.

Under parternas fjärde möte år 1992 lyckades man, som jag nyss
beskrivit, enas om betydelsefulla skärpningar i och utvidgningar av
protokollet för att snabbare nå den punkt då den negativa utvecklingen
bryts. Det är angeläget att Sverige och övriga parter snarast ratificerar
ändringarna av Montrealprotokollet.

Parterna har under förhandlingarna om skärpningar i protokollet i hög
grad eftersträvat undvikande av allvarliga omställningssvårigheter for
industri och samhälle. Sverige ligger dessutom väl framme i avveckling-
en. Ett uppfyllande av skärpningarna bedöms därför inte medföra några
problem av betydelse. Efter de begränsade ändringar i den svenska
förordningen (1988:716) om CFC och halon m.m, som jag aviserat i

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

avsnitt 8.1.3, medför det nyligen reviderade Montrealprotokollet inte Prop. 1992/93:179
några problem i forhållandet till svensk rätt. Bilaga 1

Jag konstaterar med tillfredsställelse att de stora användarna av
ozonnedbrytande ämnen, EG och USA, nyligen aviserat att i sin
lagstiftning gå längre än vad de i Köpenhamn beslutade ändringarna i
protokollet kräver. De viktigaste industriländerna har nu i det närmaste
anslutit sig till den svenska awecklingsplanens tidtabell.

9 Östersjöfrågor inkl, strålskyddsfrågor

9.1 Kunskapsuppbyggnad och förvaltningsstöd i Central- och
Östeuropa

Mitt förslag: 5 miljoner kronor anvisas för det bilaterala
samarbetet om kunskapsuppbyggnad och förvaltningsstöd i
Central- och Östeuropa under budgetåret 1993/94.

Skälen för mitt förslag: I propositionen 1992/93:99 (bet.
1992/93:JoUll, rskr. 1992/93:138) behandlades Sveriges bilaterala
samarbete för kunskapsuppbyggnad och förvaltningsstöd.

Det är angeläget att det bilaterala samarbetet kring miljöfrågor med
länderna i Central- och Östeuropa kan upprätthållas. Jag anser att det
bilaterala samarbetet direkt mellan myndigheter i Sverige och dessa
länder bör fortsätta och utvecklas vidare. Det är viktigt att på detta sätt
kunna främja överföring av praktiska kunskaper på miljöområdet till
relevanta myndigheter och institutioner.

Jag föreslår att 5 miljoner kronor begärs av riksdagen för detta ända-
mål under budgetåret 1993/94. Medlen bör föras upp under ett nytt
reservationsanslag under fjortonde huvudtiteln som benämns Miljöinsat-
ser i Östersjöregionen.

9.2 Vision för Östersjöområdet år 2010

Mitt förslag: 1,5 miljoner kronor anvisas för att utarbeta en
vision för Östersjöområdet under budgetåret 1993/94.

Skälen för mitt förslag: I augusti 1992 möttes miljö- och planerings-
ansvariga ministrar från samtliga länder runt Östersjön, inkl. Norge,
Island, EG-kommissionen och Europeiska utvecklingsbanken i
Karlskrona. Vid mötet enades man om att gemensamt utarbeta doku-
mentet "Vision and strategies for the Baltic Sea Region 2010".

Avsikten med det svenska initiativet är att åstadkomma ett för
Östersjöområdet gemensamt planeringsunderlag som kan ge vägledning
för hur energisystem, naturresurser, infrastruktur, kommunikationer etc.
bör utnyttjas på ett rationellt och miljöhushållande sätt i framtiden .

Riksdagen beviljade i enlighet med prop. 1992/93:99 1,5 miljoner
kronor för de svenska åtagandena rörande en Östersjövision under år
1993. Sveriges totala åtagande har hittills beräknats till 3 miljoner
kronor för kostnader i samband med att man från svensk sida åtagit sig
att inledningsvis upprätthålla sekretariatsfimtionen.

Det svenska initiativet till en Östersjövision har rönt ett positivt in-
tresse. Det faktum att Tyskland, Danmark och EG-kommissionen för-
klarat sig stödja initiativet ger arbetet en EG-dimension.

I de baltiska länderna, Polen, Ryssland och Vitryssland har Östersjö-
visionen välkomnats som ett viktigt komplement till andra initiativ.
Flera länder och organisationer har inlett eller står i begrepp att inleda
biståndsinsatser på samhällsplaneringens område i de baltiska länderna
och övriga Östeuropa.

En internationell kontaktgrupp har etablerats for arbetet med Östersjö-
visionen. Gruppens första uppgift blir att inför nästa konferens, som
äger rum i Polen år 1993, identifiera viktiga samarbetsområden och
redovisa underlag om regionens förutsättningar vad gäller demografi
och ekonomisk utveckling, miljö, speciella regioner inkl, gränsområden,
infrastrukturutbyggnad inkl, transporter och telekommunikationer.

Tidtabellen för arbetet bör samordnas med EG-kommissionens
motsvarande planeringsarbete Europa 2000. EG-kommissionen har
nyligen inlett arbetet med Europa 2000+ , som innebär en utvidgning av
planeringen till EG:s gränsområden, inkl. Norden och Östersjöområdet.

Vid konferensen i Karlskrona erbjöd sig Sverige att tillhandahålla
nödvändiga sekretariatsresurser genom Östersjöinstitutet i Karlskrona,
som skall ställa samman de nationella bidragen och samordna arbetet
med andra initiativ son berör Östersjöområdet.

Regeringen har givit Boverket i Karlskrona i uppdrag att samman-
ställa kunskapsunderlag för den svenska delen av det samlade dokumen-
tet. Verket skall fortlöpande informera om sitt arbete så att det kan
samordnas med arbetet med Östersjövisionen.

Jag föreslår att 1,5 miljoner kronor begärs av riksdagen för detta
ändamål under budgetåret 1993/94.

Medlen bör anvisas över § ortonde huvudtitelns anslag Bidrag till in-
ternationellt samarbete kring den byggda miljön m.m.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

9.3 Strålskydd och kärnsäkerhet

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Mitt förslag: 12 miljoner kronor anvisas under budgetåret
1993/94 för fortsatt strålskyddssamarbete med de baltiska staterna
och Ryssland.

Skälen för mitt förslag: Sverige har intagit en pådrivande roll i
kärnsäkerhets- och strålskyddssamarbetet i Östersjöregionen. Hittills har
sammanlagt 83,1 miljoner kronor avsatts för dessa ändamål. Därutöver
har åtaganden gjorts om ett extraordinärt bidrag om 35 miljoner kronor
för teknisk utrustning avsedd att öka säkerheten vid kärnkraftverket
Ignalina i Litauen. I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100) har
under tredje huvudtitelns anslag G 1. Samarbete med länderna i Cent-
ral- och Östeuropa föreslagits ytterligare 25 miljoner kronor för kärnsä-
kerhets- och strålskyddssamarbete under budgetåret 1993/94.

De svenska insatserna koncentreras främst på förbättrad säkerhet vid
kärnkraftverken i vårt närområde samt på stöd till de nationella tillsyns-
och kontrollorganen i de baltiska staterna samt Ryssland, Ukraina och
Kaszakstan. De bilaterala kämsäkerhetsprogrammen koordineras genom
samarbete inom G-24 där Sverige medverkar. Denna koordinering avser
i huvudsak projekt med anknytning till säkerhetshöjande insatser i
kärnkraftverk och behandlar således inte strålskyddssamarbete i ett miljö-
och hälsoperspektiv som inte är direkt kopplat till säkerhetsförhållande-
na i de östeuropeiska kärnkraftverken och de därmed sammanhängande
riskbedömningarna av en kämkraftsolycka.

De svenska projekten inom kärnsäkerhets- och strålskyddssamarbetet
administreras och samordnas av Statens kämkraftinspektion (SKI) och
Statens strålskyddsinstitut (SSI).

Förutom medverkan i direkt kämsäkerhetsrelaterade projekt har SSI
även inlett samarbete med de baltiska staterna och Ryssland kring bl. a.
omhändertagande och deponering av förbrukade strålkällor och radioak-
tivt avfall från industrier och sjukhus. I samarbete med finska, norska
och estniska myndigheter och företag har ett projekt inletts för att be-
döma riskerna med och föreslå åtgärder för sanering och återställning
av en sedimenteringsdamm för produktionsavfall från uranutvinning i
Sillamäe i Estland. SSI har också inlett samarbete med de baltiska
staterna för att bygga upp den nationella mätkompetensen i resp, land
för att bl a kunna genomföra egna radonundersökningar i bostäder.

Inom ramen för Östersjörådets arbete med bl. a. kärnsäkerhets- och
strålskyddsfrågor har behovet av samarbete kring Sillamäedammen och
omhändertagande och slutförvaring av vissa strålkällor understrukits.

Jag föreslår sålunda att 12 miljoner kronor begärs av riksdagen för att
under budgetåret 1993/94 kunna fortsätta samarbetet inom de angelägna
strålskyddsprojekt som inletts med de baltiska staterna och Ryssland och
som inte är direkt kopplade till reaktorsäkerhetsfrågor. Medlen bör

anvisas under ett nytt reservationsanslag över fjortonde huvudtiteln som
benämns Miljöinsatser i Östersjöregionen.

För fortsatta insatser som hör samman med reaktorsäkerhetsfrågor
har, som jag nämnde, förslag lagts fram om att anvisa ytterligare medel
under tredje huvudtiteln för budgetåret 1993/94. Jag räknar dock med
att bilateralt och även multilateralt samarbete av detta slag kommer att
behöva fortgå under flera år och att medel för svenska insatser kommer
att behöva ställas till förfogande i viss omfattning från statsbudgeten
även under de närmaste åren. Utrymme härför bör därför skapas inom
ramen för de medel som jag föreslår senare, i den mån framtida an-
visningar till Öststatssamarbete under tredje huvudtiteln inte är tillräck-
lig-

9.4 Övriga insatser i Östersjöområdet

Mitt förslag: 105,5 miljoner kronor begärs av riksdagen för
insatser i Östersjöområdet utöver de som tidigare föreslagits i
denna proposition.

Skälen för mitt förslag: De medel jag nu föreslår är i första hand
avsedda för multilaterala insatser för miljö och kärnsäkerhet. I proposi-
tionen till riksdagen om vissa åtgärder inom klimatområdet och i Öster-
sjöregionen (prop. 1992/93:99) beskrivs Åtgärdsprogrammet för Öster-
sjön och den finansieringskonferens som kommer att anordnas i Gdansk
i mars 1993. Konferensen kommer huvudsakligen att ägnas åt Åtgärds-
programmets finansiering. Avsikten är att vid konferensen redovisa dels
bankernas arbete med att finna finansiellt stöd till åtgärdsobjekten dels
nationella bidrag som stöd för åtgärdsprogrammet. För förslag om
multilaterla insatser som kan komma att presenteras vid konferensen
måste det från svensk sida finnas beredskap att bistå med resurser.
Sveriges roll som initiativtagare till Ronneby-konferensen och därmed
till Åtgärdsprogrammet ger oss ett särskilt ansvar för att multilaterala
insatser kommer till stånd. Genom att kraftfullt stödja insatser i denna
form kan Sverige bidra till ett ökat totalt engagemang i Östersjöpro-
grammet från andra givarländer.

I föregående avsnitt behandlades strålskydd- och kämsäkerhetsfrågor.
I prop 1992/93:99 redovisas det internationella arbete som pågår för att
bilda en multilateral fond i syfte att åtgärda omedelbara behov av in-
satser för förbättrad säkerhet vid kärnkraftverken i Central- och Öst-
europa. Fonden förutses administreras av EBRD. Förhandlingsprocessen
är ännu inte slutförd. Min bedömning är dock att fonden snart kommer
att upprättas.

Därvid kommer det att krävas medel för insatser på kämsäkerhetsom-
rådet. Dessa medel kompletterar de satsningar på bilateralt kämsäker-
hetsarbete som väntas ske med stöd av medel under tredje huvudtiteln.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Det är idag omöjligt att precisera exakta belopp för ovanstående ända- Prop. 1992/93:179
mål för budgetåret 1993/94. Med hänsyn till de förslag som hittills förts Bilaga 1
fram samt med tanke på Sveriges särskilda roll i Östersjösamarbetet
bedömer jag att vi bör ha en betydande beredskap för insatser på detta
område. Mot denna bakgrund föreslår jag att 105,5 milj kr avsätts för
för deltagande i, i första hand, multilaterala program i samband med
implementeringen av Östersjöprogrammet samt den planerade fonden
för ökad säkerhet vid kärnkraftverken i Central- och Östeuropa.

Om det visar sig att de samlade svenska åtagandena till multilaterala
miljö- och kämsäkerhetsprogram under budgetåret 1993/94 skulle un-
derstiga 105,5 miljoner kronor bör riksdagen bemyndiga regeringen att
använda resterande medel för miljöinsatser i Estland, Lettland, Litauen,
Ryssland och Polen. Dessa insatser bör när så är lämpligt koordineras
med internationella insatser.

Mot denna bakgrund föreslår jag att 105,5 miljoner kronor begärs av
riksdagen för multilaterala insatser i Östersjöområdet utöver de som
tidigare föreslagits i denna proposition. Medlen bör föras upp under ett
nytt reservationsanslag över fjortonde huvudtiteln som benämns Miljöin-
satser i Östersjöregionen.

10 Hemställan

Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att;

1. godkänna Förenta Nationernas ramkonvention om

klimatfrågor,

2. godkänna 1992 års ändringar av Montrealprotokollet om ämnen

som bryter ned ozonskiktet,

dels

3. godkänna de strategier för minskad klimatpåverkan som jag för-

ordat i avsnitt 5

4. under ett nytt reservationsanslag över fjortonde huvudtiteln Miljö-
insatser i Östersjöregionen anvisa för budgetåret 1993/94 122 500 000
kronor

5. under fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m. anvisa ett
belopp som är 5 000 000 kronor högre än vad som tidigare har före-
slagits i prop. 1992/93:100. bil. 15

6. under fjortonde huvudtitelns anslag Bidrag till internationellt
samarbete kring den byggda miljön m.m. anvisa ett belopp som är

1 500 000 kronor högre än vad som har föreslagits i prop.
1992/93:100. bil. 15,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om;

7. det fortsatta internationella samarbetet på klimatområdet i

avsnitt 6,

8. forskning och utveckling i avsnitt 7.1,

9. trafikfrågor i avsnitt 7.3,

10. åtgärder mot metan, dikväveoxid och andra växthusgaser i
avsnitt 7.4,

11. vissa avfallsfrågor i avsnitt 7.5,

12. åtgärder till skydd mot ozonskiktet i avsnitt 8.1,

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1

Sammanfattning av Statens naturvårdsverks rapport Prop. 1992/93:179
Bilaga 1.1

Åtgärder mot klimatförändringar, SNV-rapport

4120

Klimatproblemet och behovet av åtgärder globalt

IPCC (Intergovemmental Panel on Climate Change) uppdaterade under
år 1992 sin tidigare utvärdering av klimatproblemet. Utvärderingen
utfördes och granskades av ett mycket stort antal vetenskapsmän världen
över.

IPCC konstaterar att de tidigare slutsatserna står sig. Den samlade
bedömningen innebär att fortsatta utsläpp av koldioxid och andra växt-
husgaser kommer att höja temperaturen globalt. Ett troligt scenario
utifrån nuvarande trender, dvs utan kraftfullare motåtgärder, leder till
en temperaturhöjning på ca 0,3 °C per decennium (mellan 0,2 och
0,5 °C per decennium) under nästa århundrade. Detta innebär 1° över
dagens nivå - eller ca 2° över förindustriell nivå - till ungefär år 2030.

IPCC har också summerat de nya rön som gjorts. De i detta samman-
hang viktigaste är:

- Nedbrytningen av ozon i den lägre stratosfären på höga breddgrader
och på mellanbreddgradema har resulterat i en minskad växthuseffekt
som är av samma storleksordning som den direkta växthuseffekt som
orsakats av CFC-föreningama.

- Utsläpp av svavelföreningar har en nedkylande effekt. På norra halv-
klotet har svavelutsläppen hittills dolt en avsevärd del av växthus-
effekten.

- Faktorer som uttrycker vaije gas växthuseffekt jämfört med koldioxid
s k GWP-faktorer (Global Warming Potential) är fortfarande använd-
bara. Uppskattningen av den indirekta komponenten, dvs den kompo-
nent som anger växthuseffekten till följd av gasens effekt på andra
gaser i atmosfären, är osäker. GWP kvantifieras nu bara avseende
den direkta växthuseffekten.

Bedömningen av de kommande globala temperaturhöjningarna är rela-
tivt samstämmig. Även om förutsägelserna har stora osäkerheter har
relativt preciserade bedömningar av osäkerhetsintervallet kunnat göras.
Det är mer osäkert hur olika regioner kommer att påverkas av en global
temperaturhöjning. Detta gäller både hur temperatur, nederbörd och
vindförhållanden kommer att utvecklas i olika regioner och vilka effek-
ter dessa klimatförändringar för med sig.

Det finns emellertid en tydlig hotbild vad gäller följande effekter.

- En global uppvärmning innebär att vattenståndet i haven höjs. Den Prop. 1992/93:179
sammantagna effekten blir enligt IPCC en ökning på 30-110 cm fram Bilaga 1.1

till år 2100. Särskilt utsatta blir befolkning och jordbruksområden i
lågt liggande kusttrakter och deltaområden, speciellt i fettiga länder
med otillräckliga fördämningssystem.

- De allvarligaste effekterna på havsekosystemen förväntas uppkomma
genom ändringar i oceancirkulationen vilket påverkar näringstill-
gången.

- En global uppvärmning med 2-5 °C över nutida nivå innebär att
jorden når en temperatumivå som inte förekommit på över 120 000
år. Förväntade klimatförändringar väntas t ex leda till att den tropiska
skogen i Afrika minskar snabbare och att torkan i Sahelområdet spri-
der sig till savannerna.

- Vissa regioners jordbruk kan gynnas, andras missgynnas. Torka är
det största hotet. IPCC förutser minskad vattentillgång i betydande
delar av det varmtempererade området, bl a över centrala Nord-
amerikas högavkastande områden. Länder, med små resurser för att
anpassa sig till antingen ökad torka eller översvämningar, drabbas
hårdast.

Stockholm Environment Institute (SEI) har i en studie föreslagit miljö-
mål som både tar hänsyn till hastigheten och storleken av klimat-
förändringen. Den övre gränsen för vad naturen tål bedöms vara följan-
de.

- En maximal förändringshastighet på 0,1° per årtionde

- En maximal total temperaturökning på 1° (lågriskgräns) till 2° (hög-
riskgräns) över förindustriell nivå

Den maximala förändringshastigheten är gränsen för vad ekosystem och
arter behöver för att hinna anpassa sig.

Temperaturstegringar över den maximala temperaturökningen bedöms
kunna utlösa snabba, oforutsägbara och icke-linjära responser som kan
leda till omfattande skador på ekosystemen. Bortom det övre absoluta
värdet bedöms riskerna för allvarliga ekosystemskador öka snabbt.

Utsläpp och utsläppsmål - globalt

Koldioxid är den dominerande växthusgasen. Utsläppen av koldioxid
beräknas svara för mellan 60 och 80% av den samlade växthuseffekten
från de globala antropogena utsläppen. Metan står för mellan 15 och
18% och dikväveoxid för ca 5% av de totala utsläppen omräknade till
koldioxidekvivalenter. Den angivna osäkerheten beror på osäkerhet om
vilken nettoeffekt CFC -utsläppen har på växthuseffekten.

Koldioxidutsläppen från förbränning av fossila bränslen har ökat
alltsedan industrialiseringen tog fert under 1700-talet. Efter det andra
världskriget accelererade utsläppsökningen och huvuddelen av den 62

koldioxid som har tillförts atmosfären har släppts ut de senaste 50 åren.

Nettoflödet av koldioxid till atmosfären påverkas också av hur marken Prop. 1992/93:179
brukas. Under tidigare århundraden var det främst i världens temperera- Bilaga 1.1
de områden som skogarnas areal minskade och därmed bidrog till ökade
halter av koldioxid i atmosfären. Idag är det nedhuggningen av de
tropiska regnskogarna som framför allt bidrar till nettoflödet av kol-
dioxid till atmosfären. Ungefär fyra femtedelar av koldioxidutsläppen
från mänsklig verksamhet beräknas nu komma från eldningen av fossila
bränslen medan den återstående femtedelen kan hänföras till förändring-
ar i markanvändningen, i första hand nedhuggningen av skogar.

De industrialiserade länderna - i väst och i öst - har idag 25 procent
av jordens befolkning men svarar för 75 procent av koldioxidutsläppen.
Utvecklingsländerna - inklusive Kina - har 75 procent av befolkningen
men bara ca 25 procent av utsläppen.

IPCC utarbetade under 1990 ett antal scenarier som bl a visar effekten
av olika omfattande åtgärder för att begränsa utsläppen av växthusgaser.
Scenariet med de mest radikala åtgärderna innebär bl a kraftigt förbätt-
rad energieffektivitet, betydande användning av fömybara energikällor
och nyplantering av skogar. Det krävs åtgärder i nivå med detta
scenario för att begränsa den förväntade temperaturstegringen till 2°
över förindustriell nivå.

Det kan konstateras att lågriskgränsen för den absoluta temperatur-
stegringen, 1° över förindustriell nivå, redan har passerats. För att klara
SEI:s högriskmål krävs globala minskningar av koldioxidutsläppen med
minst 50-60%. För att u-ländema skall få utrymme att utvecklas måste
i-ländemas utsläpp minskas mer än så. En tysk parlamentarisk utredning
(Enquete C ommission) anger att målet för i-länderma bör vara att
minska sina koldioxidutsläpp med 80%.

Det är uppenbart att det finns en mycket stort gap mellan de mål som
har beslutats och den minskning av på koldioxidutsläppen på 50-80% i
industriländerna under de nästa 50 åren som krävs för att klara miljö-
målet. Även om vi har tid på oss att klara miljömålet så kräver detta en
så fundamental omställning av konsumtions- och produktionsmönster att
omställningen måste börjas snarast. Det tar mycket lång tid att förändra
transport- och energistrukturer. Samtidigt krävs stora investeringar i
infrastruktur och produktionsapparat.

Sveriges utsläppssituation

Koldioxid står för huvuddelen av utsläppen av växthusgaser också i
Sverige. Mer än 90% av utsläppen härrör från användningen av fossila
bränslen dvs kol, olja och naturgas.

Denna rapport behandlar koldioxid, metan, dikväveoxid och stabila
fluorföreningar (HFC och FC-föreningar). CFC och HCFC har inte
tagits med, dels på grund av osäkerheten om dessa ämnens växthus-
effekt, dels på grund av att det redan finns beslut om avveckling och
begränsningar i syfte att skydda ozonskiktet. Osäkerheten om de in-
direkt verkande gaserna kolmonoxid, NOX och VOC (flyktiga organiska

föreningar) är också stor enligt IPCC:s senaste utvärdering. Vi har Prop. 1992/93:179
därför inte behandlat dessa gaser nu i denna rapport. Bilaga 1.1

Koldioxidutsläppen i Sverige har minskat betydligt de senaste tio åren
genom energieffektivisering och övergång från olja till el. Övergången
till el har skett i takt med utbyggnaden av kärnkraften.

Medan utsläppen från energisektorn och ftån industrin stadigt har
minskat har trafikens utsläpp av koldioxid successivt ökat sedan böijan
av 70-talet. Transportsektorns andel av utsläppen har ökat från knappt
20% 1970 till ca 40% 1990.

Utsläppsmönstret för koldioxid skiljer sig betydligt mellan olika län-
der. Detta påverkar ländernas förutsättningar för att genomföra åtgärder
för att stabilisera och minska utsläppen. Sveriges har praktiskt taget inte
några koldioxidutsläpp från elproduktionen. I länder som har en stor
fossilbaserad elproduktion kan man begränsa koldioxidutsläppen genom
att effektivisera elproduktionen och ersätta kolkraftverk med gaseldade
kraftverk. En övergång från kol till gas ger i stort sett en halvering av
koldioxidutsläppen. Sverige och andra länder med liknande utsläpps-
mönster måste däremot vidta åtgärder inom transport-, industri och
uppvärmningssektom för att klara motsvarande krav.

Skillnaden blir för Sveriges del ännu större när kärnkraften avvecklas,
då i stort sett halva elproduktionen skall ersättas genom energihushåll-
ning eller ny energitillförsel. Om detta skall ske utan att koldioxid-
utsläppen ökar krävs mer långtgående åtgärder än i många andra länder.
Det finns dock även faktorer som är gynnsamma for Sverige. Särskilt
tillgången på biobränsle gynnar Sverige i förhållande till andra länder.

Samtidigt har Sverige som avancerat industriland med stor tillgång på
biobränsle och en högteknologisk industri inom bl a områdena transport-
medelstillverkning, husbyggnad och energiproduktion möjligheter att
ligga i spetsen för utvecklingen. En internationell utveckling mot ett
samhälle som leds in mot tekniker som är energi- och resurssnåla
kommer därför också att i längden vara fördelaktig för Sverige.

Åtgärdsmöjligheter och kostnader i relation till de globala
koldioxidutsläppen

Analyser med globala ekonomiska modeller visar att koldioxidutsläppen
skulle kunna minskas betydligt inom ramen för en uthållig ekonomisk
tillväxt - förutsatt att energiförsörjningens struktur, industriproduktio-
nens sammansättning osv kan anpassas på ett flexibelt och kostnads-
effektivt sätt till förändrade förutsättningar. I flera modellstudier har
man t ex analyserat konsekvenserna av att minska de globala utsläppen
med 20 procent jämfört med i dag till en bit in på 2000-talet. Analyser-
na av sådana utsläppsreduktioner visar att den årliga globala BNP-till-
växten i de flesta fallen minskar med mellan 0 och 0,3 procentenheter
till följd av att koldioxidutsläppen begränsas.

Kostnaderna for att minska koldioxidutsläppen skiljer sig mellan olika 64

regioner och länder. Modellstudierna tyder på att kostnaderna för att

begränsa utsläppen på sikt kommer att vara störst i u-ländema. Det
beror på att dessa länder ännu är i ett tidigt skede av sin industrialise-
ring och på att den ekonomiska tillväxten förväntas bli snabbare än i
industriländerna. Även om u-ländema ökar utsläppen upp till en viss
nivå medan de industrialiserade länderna skär ned kan kostnaderna -
som procentuell BNP-förlust eller realinkomstförlust - bli högre i u-
ländema.

OECD har vidareutvecklat sin globala ekonomiska modell (GREEN)
och gjort nya beräkningar sedan vi lämnade delrapporten.

Slutsatsen av de nya beräkningarna är bl. a. att en utsläppsminskning,
som endast gäller OECD, i mycket liten grad motverkas av utsläpps-
ökningar i andra länder. Den energiintensiva industrins tillväxt inom
OECD jämfört med andra länder ändras bara obetydligt. Effekterna via
sänkta världsmarknadspriser på fossila bränslen när OECDs efterfrågan
minskar synes också bli små enligt dessa kalkyler.

Beräkningarna visar även att det vore gynnsamt från såväl ekonomisk
synpunkt som miljösynpunkt att avskaffa existerande subventioner - i bl
a Östereuopa och många u-länder - till de fossila bränslena.

Utvecklingen inom EG

Under de senaste åren har man arbetat för att skapa friare marknader
både för energi och för transporter inom EG.

Kommissionens strategi för genomförandet av en inre energimarknad
omfattar tre steg. I det första steget skall kommissionen verka för att de
direktiv som ministerrådet antagit om transitering på övergripande nät
av el eller gas samt förbättrad insyn i prisbildningen (transparens) för el
och gas införlivas i medlemsländernas lagstiftning före slutet av år
1992. Steg två avses genomföras 1993, och är en slags begränsad Third
Party Access (TPA) som bygger på direktivförslaget från januari 1992.
Det berör tredje parts tillgång till näten och innebär att större energi-
förbrukare och distributörer får köpa el och gas var som helst inom EG.
Detta skall enligt planerna komma att utökas under steg tre - 1996 - då
även små förbrukare skall få samma rättigheter. 1996 är alltså året för
fullständig TPA. Om denna tidsram kan hållas återstår att se eftersom
förslagen som ingår i steg två ännu inte har godtagits av ministerrådet.

I maj 1992 enades kommissionen om en strategi för att begränsa
risken för klimatförändringar. Strategin har sin utgångspunkt i
ministerrådets beslut i oktober 1990 om att stabilisera EG:s totala kol-
dioxidutsläpp på 1990 års nivå senast år 2000. Kommissionen har fått i
uppdrag att presentera en strategi för detta med förslag till konkreta
åtgärder.

Det förslag som presenterats innehåller konkreta förslag till råds-
direktiv/beslut på fyra områden;

* Ramdirektiv om energihushållningsprogrammet SAVE

* Beslut om ALTENER, ett program för fömybara energikällor

* Förslag till direktiv om energi-/koldioxidskatt

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.1

5 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 179

Förslag till beslut om inventering av utsläppen av koldioxid och Prop. 1992/93:179
andra växthusgaser inom EG Bilaga 1.1

Det förslag som blivit mest omdebatterat är det som gäller införandet av
en energi-/koldioxidskatt. Skatten skall motsvara 17,75 ECU per ton
oljeekvivalenter Ar 1993, för att sedan ökas gradvis till nära 60 ECU
per ton oljekvivalenter år 2000. (Vid den nivå som skall vara uppnådd
år 2000 motsvarar koldioxidkomponenten ca 7 öre per kg CO2 och den
sammanlagda skatten ca 14 öre per kg CO2. Detta kan jämföras med
den svenska koldioxidskatten som kommer att uppgå till 32 öre/kg för
hushåll och 8 öre/kg för industrin från och med år 1993).

Ett villkor som ställs upp i kommissionens förslag är att skatten skall
tillämpas först när andra OECD-länder vidtar liknande åtgärder. Det är
ministerrådet som med kvalificerad majoritet avgör när detta villkor är
uppfyllt. Protesterna mot denna klausul har varit livliga från flera av
medlemsländerna och minst fem av dem - Tyskland, Nederländerna,
Danmark, Luxemburg och Italien - har förordat att EG inför skatten
oavsett vad USA och Japan gör.

Under hösten skall skatteförslaget behandlas av Europaparlamentet.
Införandet av skatten var ursprungligen tänkt till den 1 januari 1993,
men på grund av nyss nämnda villkor har ikraftträdandet nu skjutits
upp.

De europeiska transportmarknademas utveckling kommer också att
präglas av bildandet av den inre marknaden. När den blir verklighet i
januari 1993 kommer dock transportsektorn fortfarande att vara reglerad
i vissa avseenden. Principerna för avgifter och skatter på trafik, liksom
nivån på avgiftsuttaget, kommer att variera en hel del. Vad gäller
skatter har man hittills har man bara fettat beslut om miniminivåer för
beskattningen av bensin och diesel.

Bildandet av den inre marknaden väntas öka såväl person- som gods-
transporterna.

Kommissionen arbetar för att skatter och avgifter i framtiden skall
inkludera såväl infrastrukturkostnader som externa kostnader. Det
totala uttaget av skatter och avgifter på trafik kommer troligtvis att öka
i de flesta nuvarande EG-länder.

Utöver en generell beskattning av koldioxid riktad mot fossila
bränslen kan man vänta sig separata insatser för att begränsa koldioxid-
utsläppen från bilar.

Energi- och transportmarknaderna i Sverige

Också de svenska energi- och transportmarknadema är på väg att för-
ändras.

Affärsverket Vattenfell har omvandlats till ett statligt aktiebolag och
verksamheten i storkraftnätet har förts över till det nybildade Svenska
kraftnät. En särskild utredare ser för närvarande över ellagen. I en
första etapp skall bl a utredas förutsättningarna för att upplåta lokala nät

för transitering till större kunder. I en andra etapp skall konsekvenserna
övervägas av ett fullständigt öppnande av de lokala näten.

Den pågående reformeringen av den svenska elmarknaden stämmer
väl överens med arbetet att realisera en inre marknad för el inom EG.
Närmandet till EG kommer knappast att ställa krav på någon mer långt-
gående liberalisering än den som redan har inletts. Sverige ligger sna-
rast före EG-ländema i sin tidtabell.

Handel med el över gränserna kan successivt väntas öka. I perspekti-
vet fram till år 2000 är det främst utbytet av el inom Norden som kan
väntas påverka den svenska elmarknaden. Den planerade kabeln till
Tyskland - liksom förstärkta förbindelser mellan Danmark och Tyskland
- kommer dock att möjliggöra ett ökat utbyte med kontinenten.

Tillgången på kraft bedöms vara fortsatt god i Sverige under 90-talet.
NUTEK utgår i sin senaste prognos från att ett måttligt behov av ny
kraft uppkommer först mot slutet av decenniet. Råkraftpriset bedöms då
stiga med 25 procent. En ökad export kan påskynda prisuppgången i
Sverige, medan en ökad import kommer att verka dämpande. NUTEK
räknar i sin prognos med en - jämfört med idag - något ökad import av
fast kraft till Sverige år 2000.

Elhandelns roll kan bli väsentligt mycket större när kärnkraften böijar
avvecklas. Det är dock svårt att nu närmare bedöma denna utveckling.
En ökad konkurrens på energimarknaderna kan vara gynnsam från
miljösynpunkt, t ex om den förbättrar avvägningen mellan energisparan-
de och investeringar i ny produktionskapacitet och om den gör det
lättare att introducera tekniker baserade på fömybara energislag. Det är
dock svårt att bedöma hur utvecklingen kommer att bli på de olika
marknaderna där ju antalet konkurrerande företag även fortsättningsvis
kan väntas vara begränsat. Den närmare utformningen av konkurrens-
reglerna kan påverka utfallet. Det är därför angeläget att de förslag till
nya regler som förs fram av utredningar, myndigheter och andra organ
åtföljs av noggranna miljökonsekvensbedömningar och att besluten på
området tydligt beaktar behoven av minskade utsläpp av växthusgaser.

Liberaliseringen av transportmarknadema i Sverige har också gått
långt. SJ och banverket har skilts med möjligheter för nya operatörer att
öppna trafik. Taxi och flygtrafik har avreglerats och en process mot en
fullständig avreglering av den långväga busstrafiken har inletts. Sverige
ligger således även vad gäller avregleringen av transportmarknadema
väl framme i sin tidtabell jämfört med EG-ländema.

Det trafikpolitiska beslutet från år 1988 slår tydligt fest det samhälls-
ekonomiska marginalkostnadsansvaret. Det har varit och är ett intensivt
arbete med att utveckla ekonomiska styrinstrument. Bland annat har
miljöklassning av fordon och bränslen införts.

De svenska erfarenheterna av skatte- och avgiftssystem för trafiken
kommer att vara väsentliga i det internationella arbetet. Det är bl a
ekonomiska styrinstrument utgående från marginalkostnadstänkande som
kommer att behövas även utanför Sveriges gränser om det skall vara
möjligt att uppnå "sustainable mobility" enligt EGs s k green paper.
Den förväntade snabba transporttillväxten i Europa kan sammanfatt-
ningsvis komma att öka både klimatpåverkan och föroreningsbelast-

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.1

ningen på den svenska miljön. När det gäller regler för utsläpp från Prop. 1992/93:179
fordon kan det på kort sikt finnas svårigheter att vidmakthålla ett ut- Bilaga 1.1
vecklat regelsystem for fordon med hänsyn till EGs typgodkännande-
regler. Det finns dock förutsättningar att på längre sikt konstruera regel-
system - även omfattande koldioxid på som är kopplade till ekonomiska
styrmedel.

Framtida koldioxidutsläpp i Sverige

Transportsektorns koldioxidutsläpp väntas öka med ca 15% mellan 1990
och år 2000. Energisektorn ökar med knappt 10% till år 2000 jämfört
med 1990 års verkliga utsläpp. Jämfört med 1990 års klimatkorrigerade
utsläpp blir utsläppen år 2000 i stort sett lika stora. Industrins process-
utsläpp förväntas inte ändras i någon högre grad (tabell 1.1).

Sammantaget ger detta en ökning på 6,4 Mton, eller drygt 10% till år

2000 jämfört med de verkliga utsläppen år 1990. Om man korrigerar
för att 1990 var ett ovanligt milt år blir ökningen 3,7 Mton eller drygt
5%.

Uppskattningarna av de framtida utsläppen bygger för energisektorns
del på NUTEKs energiprognos, för transportsektorn på de olika trafik-
verkens prognoser. Prognoserna förutsätter att redan fettade beslut
genomförs, men inga ytterligare åtgärder vidtas för att begränsa ut-
släppen av växthusgaser.

Alla prognoser är behäftade med stora osäkerheter. Den ekonomiska
utvecklingen och konjunktursvängningarna påverkar starkt den framtida
utsläppsbilden.

Tabell 1.1

Utsläpp av koldioxid i Sverige 1990 och utsläpps- Prop. 1992/93:179
cenario år 2000 (Mton CO2/år) Bilaga 1.1

omräknat enligt prognoser från Nutek och
trafikverken)

sektor	verkliga 1990	klimatkorrigerade 1990	förvänta- de 2000
elproduktion	1,5	1,5	4,6
fjärrvärme	5,8	7,3	8,1
oljeraffinaderier	1,5	1,5	1,7
industrins energi	13,1	13,1	13,4
bostäder/service	10,3	11,5	7,3
transporter	24,1	24,1	27,6
industrins processer	3,6	3,6	3,6
Summa	59,9	62,6	66,3

Efter år 2000 får den begynnade kämkraftavvecklingen stor betydelse
för utsläppen. I utredningen Ett miljöanpassat energisystem bedömdes
koldioxidutsläppen öka med 160% mellan 1987 och 2015 i basfallet
med hög ekonomisk tillväxt och med 70% i basfallet med låg eko-
nomisk tillväxt. Då antogs all kärnkraft var avvecklad efter år 2010 och
inga åtgärder för att begränsa koldioxidutsläppen komma till stånd.

Medel för att minska koldioxidutsläppen

Koldioxidutsläppen kan bara begränsas genom att energisektorn, trafik-
sektorn och andra viktiga samhällssektorer förändras. Energin måste
utnyttjas mer effektivt i alla led. Fömybara energislag måste vinna
marknad i förhållande till de fossila bränslena. Styrmedel för att be-
gränsa koldioxidutsläppen kan därmed komma att gripa in starkt på
många områden. Det handlar om energi- och trafikbeskattningen,

utgångspunkterna for den fysiska planeringen, vilka ramar som skall
gälla for avreglerade marknader osv.

Generella ekonomiska styrmedel som en koldioxidskatt eller över-
förbara utsläppskvoter för koldioxid ger incitament till kostnadseffektiva
utsläppsreduktioner och innebär en stark stimulans till teknisk utveck-
ling. De ekonomiska styrmedlens fördelar i fråga om kostnadseffektivi-
tet och incitament till teknisk utveckling är särskilt påtagliga när det är
fråga om att påverka många olika slags aktörer vars åtgärdsmöjligheter
och åtgärdskostnader skiftar väsentligt. Användningen av ekonomiska
styrmedel underlättas också av att det inte spelar någon roll på vilken
plats utsläppen minskar.

Om man ser till kostnadseffektivitet på ett nationellt plan, och bortser
från fördelningspolitiska problem, bör en koldioxidskatt omfatta alla
sektorer och vara lika hög överallt. Tills det finns internationellt - eller
åtminstone regionalt - samordnade lösningar för de energiintensiva bran-
scherna får man emellertid räkna med någon form av särregler för
dessa, liksom för det internationella flyget och den internationella sjö-
farten. Beskattningen av insatsbränslen i elproduktionen måste beakta
utvecklingen mot en integrerad europeisk elmarknad.

Energi- och transportmarknadema kännetecknas i vissa avseenden av
bristande konkurrens och av institutionella förhållanden som snedvrider
prissignalema till dem som använder bränslen och drivmedel.
Investeringar i energisparande uteblir ofta trots att de kan vara mer
lönsamma per energienhet än investeringar i ny produktionskapacitet.
Det kan förklaras av t.ex. bristande information, dåligt fungerande
kapitalmarknader eller taxor som ger en felaktig bild av kostnaderna.
Skattereglerna för tjänstebilar och arbetsresor är annat exempel på
denna typ av imperfektioner. På grund av dessa omständigheter måste
man räkna med ett stort inslag av mera direkta åtgärder som komple-
ment till en koldioxidskatt.

Utbyggnaden av samhällets infrastruktur är viktig från klimatsyn-
punkt. Effekterna av t ex höjda bensinpriser är starkt beroende av till-
gången på alternativ till personbilstrafiken. Investeringar i bl a miljö-
vänlig kollektivtrafik är därför en förutsättning för en effektiv styrning
med hjälp av skatter och avgifter.

Ett generellt ekonomiskt styrmedel i kombination med andra styr-
medel ger sannolikt den billigaste lösningen.

Konsekvenser av att begränsa de svenska koldioxidutsläppen

Låga kostnader fram till år 2000

De tekniskt inriktade studier som har genomförts pekar mot att det finns
stora möjligheter att minska koldioxidutsläppen genom effektivisering
och övergång till energiformer med lägre utsläpp bl a biobränslen.
Profu AB har på uppdrag av Naturvårdsverket använt energisystem-

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.1

modellen MARKAL för att studera effekterna av att begränsa utsläppen.

MARKAL är en energisystemmodell som utvecklats inom Internatio-
nal Energy Agency (IEA). Utifrån det som anges beträffande bl a
tekniska prestanda, världsmarknadspriser och efterfrågan på nyttig
energi optimerar modellen det tekniska energisystemet, däri inkluderat
möjligheterna att spara energi genom olika tekniska åtgärder. Efter-
frågan på nyttig energi antas vara given utifrån. Modellen tar således
inte hänsyn till att hushållen och företagen kan ändra sin efterfrågan på
nyttig energi om energipriserna ändras.

I MARKAL-beräkningamas grundfeli förblir koldioxidutsläppen
konstanta fram till år 2000. Koldioxidutsläppen skulle alltså enligt detta
resultat kunna hållas oförändrade till år 2000 utan extra kostnader. Det
förutsätter att energisystemet optimeras så att kostnaderna för att spara
energi på marginalen blir lika med kostnaderna för att producera mer.

Som nyss nämnts finns det emellertid hinder av olika slag som måste
övervinnas. Man kan inte räkna med att hela potentialen av tekniskt sett
lönsamma sparåtgärder automatiskt kommer att tas i anspråk.

Också den ekonomiskt inriktade analys som professor Lars Bergman
vid Handelshögskolan i Stockholm gjort på uppdrag av Naturvårds-
verket pekar emellertid mot att det finns goda möjligheter att stabilisera
koldioxidutsläppen till år 2000.

Lars Bergman har bedömt de samhällsekonomiska effekterna av att
begränsa utsläppen. Han har utnyttjat en modell över den svenska
ekonomin som belyser utvecklingen av produktion, priser och resurs-
användning i olika sektorer vid fullt kapacitetsutnyttjande. Tillväxten i
BNP förutsätts vara i genomsnitt 2 procent per år mellan år 1985 och år
2000 i beräkningarnas basfall.

Koldioxidutsläppen antas bli begränsade genom en koldioxidskatt.

Beräkningarna visar att även ganska långtgående restriktioner på kol-
dioxidutsläppen får små effekter på BNP. I fellen då koldioxidutsläppen
stabiliseras till år 2000 blir BNP-nivån detta år ca 0,1 procent lägre än
i fellet utan någon utsläppsbegränsning. I fellen då utsläppen minskas
med ca 15 procent till år 2000 blir BNP-nivån år 2000 ca 0,3 procent
lägre än i fellet utan någon begränsning av utsläppen.

Bruttonationalinkomsten (BNI) påverkas mer än BNP, åtminstone i
vissa fell. Det beror på att Sveriges bytesförhållande med utlandet kan
försämras när export från energiintensiva branscher till en del skall
ersättas av annan export. BNI är ett mått på de samlade fektor-
inkomstemas reala köpkraft. BNI påverkas till skillnad från BNP av
förändringar i bytesförhållandet med utlandet.

Effekterna på BNI beror på hur en koldioxidskatt utformas och i
vilken utsträckning åtgärder för att begränsa koldioxidutsläppen är
samordnade mellan olika länder. BNI påverkas mest om koldioxid-
skatten är enhetlig (dvs lika hög för den energiintensiva industrin som
för resten av ekonomin) och om Sverige är ensamt om att vidta åt-
gärder.

Effekterna på BNI kan begränsas om åtgärderna för att begränsa kol-
dioxidutsläppen samordnas mellan olika länder. I brist på sådan sam-
ordning kan BNI-förlustema begränsas genom att skatten differentieras

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.1

mellan i första hand den energiintensiva delen av näringslivet och Prop. 1992/93:179
ekonomin i övrigt (Lars Bergman räknar i sina kalkyler med att skatten Bilaga 1.1
för hela industrin i sådana fäll sätts ned till en fjärdedel av full skatt. En
känslighetskalkyl visar emellertid att det är nedsättningen för den
energiintensiva delen av näringslivet som är avgörande för att hålla
BNI-förlustema små).

Med en differentierad koldioxidskatt blir BNI år 2000 0,1 procent
lägre än i basfallet vid en stabilisering och 0,4 procent lägre än i bas-
fallet vid en utsläppsminskning med 15 procent. Produktionen inom stål
och baskemi faller med ca 10 procent jämfört med basfallet vid stabili-
seringen och med ca 15 procent vid minskningen med 15 procent.
Skogsindustrin påverkas mindre eftersom kostnaderna för utsläpps-
begränsningar till en del antas kunna övervältras bakåt på virkespriset.

Effekterna på BNI blir mycket små eller till och med positiva om om-
världen antas vidta åtgärder mot koldioxidutsläppen i ungefär samma
omfattning som Sverige. Produktionen inom stål och baskemi ändras på
ungefär samma sätt som i fellet med differentierad skatt.

Effekterna på BNI kan således hållas låga om koldioxidskatten för den
energiintensiva delen av näringslivet bestäms till en lägre nivå än för
ekonomin i övrigt. En sådan differentiering av skatten begränsar också
skattens effekter på de energiintensiva branschernas produktion.

Avsevärt svårare efter sekelskiftet

Med fortsatt ekonomisk tillväxt och begynnande kämkraftavveckling
blir det betydligt svårare att begränsa koldioxidutsläppen efter sekel-
skiftet. Vi har bedömt konsekvenserna av att begränsa utsläppen i detta
tidsperspektiv med utgångspunkt i bl a MARKAL-beräkningama och
beräkningarna i den tidigare utredningen Ett miljöanpassat energi-
system. Lars Bergman har inte kunnat göra några kalkyler för perioden
efter år 2000.

Det är i första hand

- ytterligare sparåtgärder

- vindkraft

- biobaserad kraftvärme

som framstår som kostnadsefifektiva förändringar i det tekniska energi-
systemet i perspektivet efter år 2000. Fram till år 2000 används relativt
stora kvantiteter biobränsle för fjärrvärmeproduktion i hetvattenpannor
enligt MARKAL-kalkylema. Efter sekelskiftet minskar denna använd-
ning samtidigt som kraftvärmeproduktion baserad på biobränslen alltså
ökar mycket kraftigt.

Om kämkraftavvecklingen skulle skjutas framåt i tiden minskar be-
hovet av effektivisering och fömybara energislag närmast efter sekel-
skiftet vid en begränsning av koldioxidutsläppen. Biobränslen bedöms
dock även i ett sådant fäll bli dominerande inom fjärrvärmeproduktio- 72

nen. Strategin för hur biobränslena skall utnyttjas ändras emellertid.

Med kärnkraft kvar kommer de att användas i hetvattenpannor och Prop. 1992/93:179
endast i liten utsträckning i kraftvärmeverk. Bilaga 1.1

En begränsning av koldioxidutsläppen leder i kombination med käm-
kraftavvecklingen till kraftigt ökade priser på bl a el och fjärrvärme.
Den koldioxidskatt som behövs för att stabilisera utsläppen blir också
hög i perspektivet efter sekelskiftet. Med en snabb ekonomisk tillväxt
kan det bli fråga om en koldioxidskatt på 1 krona per kg CO2 eller mer
för hushållen och den icke-energiintensiva delen av näringslivet. Om
kämkraftavvecklingen skjuts framåt i tiden dröjer det längre innan
energipriser och koldioxidskatt når höga nivåer. Energiprisökningama
kan också dämpas om Sverige får möjligheter att importera större
mängder el än i dag.

En breddad eller höjd koldioxidskatt kan minska utsläppen

I analyserna med MARKAL har vi även studerat effekterna av att

skattebelägga elproduktionen

låta den icke-energiintensiva industrin betala samma skatt som hus-
hållen även efter 1993
höja skattenivån för all användning av fossila bränslen till 50 öre/kg
CO2

En koldioxidskatt på de bränslen som används för elproduktion får -
under år med normal tillgång på vattenkraft och kärnkraft - ingen
märkbar effekt på utsläppen under resten av nittiotalet. Det är först efter
sekelskiftet, då fossila bränslen blir aktuella för elproduktion, som
skatten får en styrande effekt. Då minskar utsläppen tydligt jämfört med
fallet utan skatt. Emissionerna minskar i stort sett proportionellt mot
skattens storlek. NUTEK har dragit liknande slutsatser i beräkningar åt
biobränslekommissionen.

Om koldioxidutskatten höjs till 32 öre/kg för den icke-energiintensiva
industrin minskar de totala koldioxidutsläppen med ca 1 milj ton år
2000 och ca 4 milj ton år 2015 enligt MARKALberäkningama. Beräk-
ningarna gäller fallet med hög energitillväxt.

Koldioxidutsläppen minskar markant i det fall en skatt på 50 öre per
kg antas gälla för all användning av fossila bränslen. När kärnkraften
har avvecklats är dock skatten inte tillräckligt hög för att stabilisera
utsläppen. Det är framförallt inom elproduktionen men också inom
industrin som utsläppen minskar. Biobränslen blir mycket konkurrens-
kraftiga.

Beräkningarna visar den potentiella styrka som en koldioxidskatt har
när den appliceras brett. I praktiken kan utvecklingen i andra länder
väntas sätta gränser för hur hög skatten på den energiintensiva delen av
näringslivet kan vara. Beskattningen av insatsbränslen i elproduktionen
kommer att vara beroende av de skattenivåer som överenskoms inom
EG.

Det bör emellertid observeras att beskattningen av elproduktionen inte Prop. 1992/93:179
kan avvika hur mycket som helst från koldioxidbeskattningen i övrigt Bilaga 1.1
när Sverige får ett tillskott av fossilbaserad elproduktion. Om elproduk-
tionen förblir skattefri och koldioxidskatten i övrigt höjs, exempelvis till
50 öre/kg som vi räknade med i vårt exempel, kan utsläppen efter
sekelskiftet öka jämfört med om nivån ligger kvar vid 32 öre. Det beror
på att el i sådant fall blir mycket konkurrenskraftigt samtidigt som
emissionerna från elproduktionen på marginalen blir stora. En alltför
differentierad beskattning kan alltså i ett sådant läge få oönskade konse-
kvenser.

Sammanfattande bedömning av möjligheterna att minska
koldioxidutsläppen

Stabilisering till år 2000

De beräkningar som gjorts inom uppdraget pekar sammanfattningsvis
mot att koldioxidutsläppen kan stabiliseras till låg kostnad i perspektivet
till år 2000. Det kräver förhållandevis små höjningar eller
kompletteringar av befintliga skatter och avgifter och förhållandevis små
ändringar av andra styrmedel.

Stabilisering efter år 2000

De åtgärder som krävs för att vidmakthålla koldioxidutsläppen på 1990
års nivå efter år 2000 beror starkt på i vilken takt kärnkraften avveck-
las. En avveckling av kärnkraften till år 2010 enligt gällande riksdags-
beslut kräver djupgående förändringar inom energisystemet för att det
skall vara möjligt att stabilisera koldioxidutsläppen. Bland annat måste
stora mängder biobränslen och vindkraft introduceras. Inom trafik-
sektorn får man räkna med stränga bränsleeffektivitetskrav på trafik-
medel, införande av alternativa biobaserade bränslen och omfattande
utbyggnad av kollektivtrafik. Förändringarna inom energi- och trafik-
systemen kommer att innebära högre energipriser och ändrade förutsätt-
ningar for vårt dagliga liv. För hushållen och den icke-energiintensiva
industrin kan det t ex bli fråga om elpriser på 1 kr per kWh eller mer
snarare än dagens ca 50 öre/kWh. Den koldioxidskatt som - till-
sammans med andra åtgärder - behövs för att driva fram förändringarna
kan med en snabb ekonomisk tillväxt komma att ligga kring 1 kr/kg
koldioxid eller mer.

Utsläppsminskning med 20 procent

En minskning av de svenska koldioxidutsläppen med 20 procent till år 74

2005 och en avveckling av kärnkraften till år 2010 kräver att alla möj-

ligheter till minskad elanvändning tas till vara tillsammans med kraftigt Prop. 1992/93:179
ökad användning av fömybara energikällor. Detta kan inte genomföras Bilaga 1.1
utan väsentliga förändringar av samhällsstrukturen. Arbetet med att
ställa om energi- och trafiksystemen måste inledas omedelbart.

Förändringar i ett längre tidsperspektiv

Om beslutet att avveckla kärnkraften till år 2010 ändrades skulle givet-
vis mindre långtgående åtgärder behövas för att nå en stabilisering eller
minskning av utsläppen efter år 2010. Det skulle också göra det enklare
att nå en minskning med 20 procent till år 2005. Detta förutsätter att
kärnkraftverken skulle kunna drivas med nuvarande prestanda vilket
givetvis är osäkert. Förr eller senare kommer emellertid under alla
omständigheter kärnkraftverken att ha tjänat ut. Om man inte vill
ersätta dem med ny kärnkraft måste man vid den tidpunkten ställa om
till ett system med kraftigt förbättrad hushållning och ökat utnyttjande
av fömybara energikällor för att kunna begränsa koldioxidutsläppen.
Det grundläggande kravet att ställa om till ett mer hållbart system finns
således oavsett hur man ser på tidtabellen för kärnkraftverkens avveck-
ling. Avvecklingen påverkar i första hand hur snabbt det måste ske.

Mål för svenska åtgärder

Svenska åtgärder för att begränsa utsläppen av växthusgaser syftar till
att Sverige skall ta sin del av ansvaret för att lösa ett globalt miljö-
problem. Det nationella åtgärdsprogrammet bör utformas så att det
bidrar till effektiva globala och europeiska program och ger Sverige en
god beredskap att klara kommande internationella åtaganden.

Det övergripande målet är att få till stånd åtgärder som på sikt be-
gränsar temperaturstegringen till högst 0,l°C per decennium och högst
2° C totalt. Detta innebär enligt nuvarande kunskap att koldioxid-
utsläppen långsiktigt behöver mer än halveras globalt samtidigt som de
tropiska skogarna så långt möjligt bevaras och utsläppen också av andra
växthusgaser än koldioxid begränsas. Om u-ländema skall få möjlighet
att utvecklas måste utsläppen minskas förhållandevis mest i industri-
länderna.

För att klimatpåverkan skall kunna minskas till lägsta kostnad bör de
åtgärdsprogram som formuleras - internationellt och nationellt - omfatta
samtliga växthusgaser och beakta sänkor likaväl som källor. Det är
däremot enligt vår åsikt inte ändamålsenligt - vare sig internationellt
eller nationellt - att väga samman nettoutsläppen av alla växthusgaser
och sätta upp mål för utsläppsreduktioner uttryckta i koldioxidekviva-
lenter. Kunskapen om hur människan påverkar utsläppen av växthus-
gaser från de biologiska systemen är ännu ofullständig. Mål för de
sammanvägda växthusgasutsläppen blir föga precisa och svåra att följa
upp. De tidsintervall som är relevanta för olika typer av utsläpp och 75

upptag varierar också.

Vi föreslår mot denna bakgrund att målen för Sveriges utsläpps- Prop. 1992/93:179
begränsande åtgärder formuleras växthusgas för växthusgas och att Bilaga 1.1
direkta utsläpp från "tekniska källor" beaktas separat från upptag i
biologiska system.

Koldioxid

Ett första delmål bör enligt vår uppfattning vara att de svenska kol-
dioxidutsläppen från och med år 2000 begränsas till högst 1990 års
nivå. Kostnaderna för att - på marginalen - minska utsläppen skiljer sig
inte på något avgörande sätt mellan energisektorn och trafiksektorn
enligt de beräkningar vi kunnat göra. Man bör därför kunna sikta till en
stabilisering i båda sektorerna i detta tidsperspektiv. Efter år 2000
måste elproduktionen få ett visst utrymme att öka sina utsläpp varför
värmeproduktionen och trafiken då måste kunna minska sina utsläpp.

Med tanke på de osäkerheter som kämkraftavvecklingen innebär - en
fossilbaserad elproduktion motsvarande kärnkraftverkens ger ett tillskott
av koldioxid som svarar mot 50 - 100 procent av Sveriges totala kol-
dioxidutsläpp - kan Sverige i dag knappast precisera ett mer långtgående
mål för år 2000 än att stabilisera utsläppen.

Möjligheterna att minska utsläppen förbättras sett på längre sikt efter-
som förändringar i energi- och trafiksystemens uppbyggnad, bostädernas
och arbetsplatsernas utformning, konsumtionsmönstren m m då kan få
större genomslag liksom nyutvecklad teknik. Sverige bör redan nu -
parallellt med att vidta de åtgärder som behövs för att stabilisera ut-
släppen på kort sikt - inrikta sig på att utveckla långsiktigt hållbara
system.

Metan, dikväveoxid och stabila fluorföreningar

De kända antropogena utsläppen av metan härrör framför allt från
avfållsdeponier och djurhållning. En utbyggd utvinning av metan från
deponier beräknas kunna reducera de totala utsläppen av metan med ca
20 procent inom 5 - 10 år. Övriga metanutsläpp bör åtminstone kunna
hållas konstanta.

Vi föreslår att målet blir att reducera metanutsläppen med 20 procent
till år 2000.

Flödena av dikväveoxid är osäkra. En ökning av utsläppen kan eve-
ntuellt förväntas från från kväveoxidrening i katalysatorbilar och vid
förbränning av fasta bränslen i fluidiserad bädd. Som preliminärt mål
bör gälla att dessa tillskott begränsas så att de totala utsläppen inte ökar
till år 2000.

Användningen av HFC-föreningar kommer att öka då dessa ämnen
ersätter CFC. Växthuseffekten av denna ökning bedöms dock vara
betydligt mindre än växthuseffekten av den förväntade minskningen av
FC-utsläppen från tillverkning av aluminium. Som mål bör sättas att

utsläppen av HFC- och FC-föreningar skall minska till år 2000 uttryckt Prop. 1992/93:179
som samlad växthuseffekt. Bilaga 1.1

Åtgärdsprogrammets inriktning

Åtgärdsprogrammen för att minska utsläppen av klimatgaser bör
utarbetas som en integrerad del av samlade åtgärdsprogram för att
miljöanpassa olika samhällsaktiviteter. Då kan även andra miljömål
beaktas vid utformningen av åtgärder.

Det är viktigt att sikta till en strategi som klarar uppställda mål till så
låg kostnad som möjligt. Generella ekonomiska styrmedel - som en
koldioxidskatt - har fördelar härvidlag. De ger incitament till
kostnadsefifektiva utsläppsreduktioner och innebär en stark stimulans till
teknisk utveckling. Vi ser därför koldioxidskatten som ett mycket viktigt
instrument för att påverka de svenska koldioxidutsläppen.

Som diskuterats ovan behöver koldioxidskatten kompletteras med andra
styrmedel bl a ökade miljöhänsyn vid utbyggnaden av samhällets infra-
struktur och stöd till forskning och utveckling. Styrmedel som gäller
övriga växthusgaser måste också utvecklas.

Åtgärdsprogram - energi

Koldioxidskatt och övrig beskattning

Vi bedömer att koldioxidskattens nivå är tillräckligt hög för den
närmaste framtiden på de områden där den tillämpas fullt ut. Den ger
där en god styreffekt nationellt och även en god demonstrationseffekt
internationellt. De förändringar av beskattningen som bör genomföras
snarast möjligt för energisektorn är

att lägga en koldioxidskatt på bränslen för elproduktion, inled-
ningsvis 8 öre/kg CO2

att bestämma koldioxid- och energiskatten för den icke-energiin-
tensiva delen av näringslivet till samma nivå som för hushållen;
koldioxidskatten på denna del av näringslivet bör alltså från och
med 1993 vara 32 öre/kg i stället för 8 öre/kg; elskatten bör vara
8,5 öre/kWh i stället för 0 öre/kWh; energiskatterna på olja, kol
och gas bör ligga kvar på 1992 års nivåer
att återinföra energiskatt för kraftvärme

Övriga styrmedel

I utredningen "Normer för maximal elförbrukning i hushållsapparater
m.m." har NUTEK och Konsumentverket föreslagit att normer för
maximal elförbrukning i hushållsapparater skall införas. Normerna skall

vara frivilliga och kombineras med obligatorisk energideklaration. Vi Prop. 1992/93:179
stöder dessa förslag. Det är ytterst angeläget att arbetet med normer Bilaga 1.1
snarast påböijas, då det tar lång tid innan normer av denna typ får fullt
genomslag.

I utredningen föreslås som mål att en elbesparing för hushållsel och el
för bostadsuppvärmning på 10 procent skall uppnås inom tio år. Vi
stöder det föreslagna målet i ett kortsiktigt perspektiv, men det bör
poängteras att på längre sikt krävs mer långtgående reduktioner.

Satsningarna på effektiv energianvändning bör intensifieras även i
övrigt. NUTEKs program för effektivare energianvändning bör
fullföljas och kompletteras med ytterligare insatser.

Biobränslen har idag svårt att konkurrera med fossila bränslen för
kraftvärmeproduktion. Investeringsstödet till biobränslekraftvärme är
viktigt för att ett visst antal biobränslebaserade kraftvärmeverk trots allt
skall kunna byggas och den tekniska kompetensen utvecklas. Vi stöder
biobränslekommissionens förslag om ett års förlängning av investerings-
stödet till biobränslebaserad kraftvärme.

För att långsiktigt förbättra konkurrenskraften för biobränslen är det
likaså viktigt att satsa på forskning och utveckling för förgasning och
förbränning av biobränslen. Dessa satsningar bör kunna ske inom
energiforskningsprogrammet, där stöd till utveckling av biobränsleteknik
bör vara ett prioriterat område.

Med vårt förslag till beskattning av industrin får den energiintensiva
industrin lägre energibeskattning än andra verksamheter. För dessa
industrier finns ett behov av andra lösningar för att stimulera till
effektiv energianvändning och låga utsläpp av koldioxid.

Vi anser att energifrågorna bör prövas i samband med miljöskydds-
prövning av energiintensiva industrier. Tilläggsdirektiv bör ges till
miljöskyddskommitten för att snabbutreda hur detta skall ingå i
kommande miljölagstiftning.

Utsläppet av metan från energisektorn bör begränsas genom teknikut-
veckling. Behoven är därvid mest påtagliga vad gäller småskalig vedeld-
ning.

Utsläppet av dikväveoxid från energisektorn bör begränsas genom
teknikutveckling och krav vid miljöskyddsprövningen. Insatserna bör i
första hand gälla förbränning i fluidiserad bädd och anläggningar med
ureainjektion.

Åtgärdsprogram - transportsektorn

Allmänt

Arbetet med att ge trafikverk, kommuner och andra sektororgan ett ökat
ansvar för att miljöanpassa trafiksystemen måste drivas vidare och ut-
vecklas till såväl form som innehåll. De berörda sektororganen bör
avsätta större resurser än hittills för att tillsammans med miljömyndig-
heterna åstadkomma denna utveckling.

Koldioxidskatt och annan beskattning

Även inom transportsektorn utgör en koldioxidskatt ett viktigt styrmedel
men på grund av mycket långa genomslagstider för olika åtgärder och
de starka kopplingar som finns mellan åtgärder för att komma till rätta
med olika miljöstörningar kommer också andra styrmedel att komma i
fråga i betydande omfattning.

Bensinskatten och koldioxidskatten kommer att höjas från och med
1993. Den förändring av beskattningen som nu bör prioriteras är
enligt vår uppfattning att utforma nya regler för tjänstebilsförmåner och
reseavdrag. De studier som gjordes av utredningen om reformerad
inkomstbeskattning (RINK) och Miljöavgiftsutredningen (MIA) visade
att sådana förändringar får stor effekt - inte bara på koldioxidutsläppen
utan även på andra miljöstörningar - till låg samhällsekonomisk kostnad.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.1

Infrastruktur, planering och FoU - allmänt

Ett långsiktigt program för utbyggnad av kollektivtrafiksystemen i våra
tätorter och utbyggnad av miljövänliga transportslag i övrigt bör ut-
arbetas. Övergripande planer för infrastruktursatsningar och stora
investeringar i enskilda objekt bör miljökonsekvensbeskrivas och värde-
ras innan de genomförs.

Kommunala trafikplaner och andra fysiska planer som är av betydelse
från miljösynpunkt bör miljökonsekvensbedömas.

Integreringen av miljöhänsyn måste fortsätta och stärkas i olika FoU-
program. Transportforskningsberedningens (TFB:s) sammanhållande
roll bör stärkas i enlighet med beredningens eget förslag.

Fordon med alternativa drivmedel

Med hänsyn till de samlade miljöproblemen kommer det - utöver ökad
kapacitet i kollektivtrafiken - att krävas ett ökat inslag av kollektivtrafik-
fordon och distributionsfordon som baseras på annan drivteknik än
dagens - t ex elfordon - eller drivs med andra bränslen än dieselbränn-
olja.

För närvarande pågår flottförsök med motoralkoholdrivna fordon.
Något motsvarande program för lätta fordon finns inte. Här skulle
elbilen kunna vara ett intressant alternativ. För att stimulera utveckling
och användning av elbilar bör ett flottförsök göras motsvarande det som
görs för motoralkoholer.TFB bör tilldelas medel för att i samråd med
NUTEK och Naturvårdsverket genomföra ett sådant program.

Emissionsgränser för utsläppen för lätta fordon

Emissionsgränser för koldioxidutsläppen får störst effekt på utveck-
lingen av motorer och fordon om utsläppsgränsema samordnas mellan

olika länder. Diskussioner pågår inom EG och inom Stockholms-
gruppen.

Sverige bör enligt vår åsikt arbeta aktivt för att få till stånd ett system
med obligatoriska emissionsgränser för koldioxidutsläppen från de lätta
fordonen.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.1

Vidareutveckling av system för miljöklassning m.m.

I samband med en översyn av miljöklassningssystemet för fordon bör
övervägas att komplettera systemet med ekonomiska incitament avseen-
de bl a koldioxid. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att utforma ett
förslag.

Luftfartsverket och sjöfartsverket bör få i uppdrag att utforma system
för miljörelaterade landningsavgifter för flyg respektive hamnavgifter
för s jöfart. Sådana system syftar främst till att begränsa andra miljö-
störningar än utsläpp av koldioxid. De berörda myndigheterna bör i sitt
arbete undersöka om sådana system också bör innefatta styrmedel röran-
de utsläpp av koldioxid liksom andra klimatgaser.

Miljöanpassat hastighetssystem pä vära vägar

Systemet för hastighetsbegränsning på våra vägar bör ändras så att kol-
dioxidutsläppen och utsläppen av andra föroreningar begränsas.

Omläggningen bör innefatta ändringar av de skyltade hastighetema
och - framför allt - en utökad övervakning och strängare sanktioner.

Metan och dikväveoxid

Utsläppen av dikväveoxid och metan bör beaktas vid utveckling av
reningssystem mm och vid introduktion av alternativa drivmedel.

Sektorövergripande förslag - energi och trafik

De förslag till nya lagar mm som arbetas fram för marknader som skall
avregleras måste åtföljas av noggranna miljökonsekvensbedömningar.

Effekterna av energi- och koldioxidbeskattningen - liksom av övriga
styrmedel -bör följas upp så att skatteregler m m vid behov kan juste-
ras. En ny samlad bedömning av möjligheterna att klara uppsatta mål
bör redovisas senast 1995.

Jord- och skogsbruk

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.1

Omsättning av växthusgaser

Avgången av klimatgaser från jord- och skogsbruket är av annan karak-
tär jämfört med övriga samhällssektorer. Utsläppen härrör i regel från
påverkan på de naturliga emissionerna av växthusgaser, vilket gör det
svårt att dra en gräns mellan naturliga och antropogena utsläpp.

Totalt släpps ca 60 Mton koldioxid av antropogent ursprung per år ut
från Sverige, vilket kan jämföras med de ca 40 Mton som f.n. binds
upp i den svenska skogen. De antropogent betingade utsläppen av metan
och dikväveoxid uppgår årligen till ca 490 resp. 11 kton. Jord- och
skogsbrukets direkta bidrag till detta har uppskattats vara 170 resp. 6
kton (31% respektive 3%).

Avskogningen inom tropiska och subtropiska klimatområden beräknas
f.n. medföra nettoemissioner av främst koldioxid uppgående till ca 5000
Mton per år. Skogen inom de boreala och tempererade klimatområdena
ackumulerar enligt de senaste beräkningarna (IPCC) ca 3000 Mton kol-
dioxid per år. Inom det boreala området finns dessutom ett stort
kollager bundet i markens humus samt i torv.

Biobränslen

Det finns en betydande potential för ökad användning av biobränslen i
Sverige. Den sammanlagda bränslepotentialen enbart från skogen be-
räknas uppgå till drygt 100 TWh/år tillfört bränsle. Till detta kommer
biobränslen från jordbruket. Den framtida potentialen för en ökning av
dessa energislag bedöms vara stor sett bl.a. mot bakgrund av alternativ
användning av jordbruksmark som tagits ur annan produktion. Den
totala tillgången på biobränslen inom landet har på 10-15 års sikt upp-
skattats av Biobränslekommissionen till maximalt ca 180 TWh/år, dvs
mellan två och tre gånger den nuvarande användningen.

Skogsindustrins fortsatta rationalisering och den ökade användningen
av returfiber vid massaframställning möjliggör att en ökad användning
av skogsbränsle kan komma till stånd. En sådan utveckling är gynnsam
av flera skäl och den kan bidra till en reduktion av de svenska emissio-
nerna av växthusgaser.

En viktig förutsättning för att kunna klara ett kommande svenskt
åtagande beträffande stabilisering och reducering av utsläppen av växt-
husgaser är att bölja ersätta fossila bränslen med förnyelsebara energi-
slag som biobränslen. Samtidigt ger en påböljad satsning på inhemska
biobränslen en handlingsberedskap när kärnkraften börjar avvecklas.

6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 179

Torv

När torv eller fossila bränslen utnyttjas som bränsle frigörs koldioxid
som annars skulle ha förblivit bundet i bränslet. Detta är en avgörande
skillnad gentemot biobränslen. Utdikningen av torvmarken leder å andra
sidan till minskad avgång av metan. Det är önskvärt att storleken av de
naturliga flödena av framför allt metan och dikväveoxid fastställs med
större säkerhet. Beräkningarna visar att brytning och förbränning av
torv sammantaget ger upphov till en nettoemission av växthusgaser både
i ett kort och långt tidsperspektiv.

Åtgärder inom skogsbruket

Metoder och åtgärder i skogsbruket som kan vara motiverade av andra
skäl men som också innebär reducerade utsläpp av växthusgaser är de i
första hand lämpligaste. Sådana åtgärder är samtidigt de mest kostnads-
effektiva från klimatsynpunkt, genom att de bedömts som lönsamma att
genomföra utan hänsyn till deras emissionsreducerande verkan.

Avverkningens storlek

De övergripande samhällsmålen och skogskonjunkturema kommer inom
överskådlig tid att ha det avgörande inflytandet på avverkningarnas
storlek. Mycket talar för att virkestillgångama kommer att byggas upp
ytterligare under de kommande 20-60 åren till följd av en fortsatt hög
tillväxt i skogen och en i förhållande till tillväxten förväntad mindre
avverkning av virke. Detta leder till en ökad bindning av koldioxid på
kort sikt. På lång sikt (över flera skogsgenerationer) är det storleken på
kollagret i skog och skogsmark som är intressant. Ett stort kollager i
skogen kan underhållas långsiktigt och uthålligt genom lämplig skogs-
skötsel som samtidigt möjliggör stora virkesuttag. I de tidsperspektiv
som är mest aktuella ifråga om klimatförändringar och påverkan från
klimatgaser (50-100 år eller mer) är tillfällig låg avverkning av skog av
underordnad betydelse för växthuseffekten. En användning av virket för
att ersätta fossila bränslen ger däremot en påtaglig och långsiktig minsk-
ning av utsläppen av växthusgaser.

Skador på skogen genom inverkan av luftföroreningar kan riskera
både virkesförrådets och kollagrets storlek och åtgärder för att begränsa
dessa förtjänar nu allvarlig uppmärksamhet, även från växthusgas-
synpunkt.

Skogsmarken

Ett vidmakthållet eller förbättrat kolförråd i marken har stor betydelse
för skogens totala kollager. I samband med skogsbruksåtgärder omsätts
skogsmarkens humus varvid emissioner av växthusgaser främst kol-

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.1

dioxid och dikväveoxid sker. Åtgärder som bevarar skogsmarkens Prop. 1992/93:179
humuslager är meningsfulla genom att de begränsar storleken av dessa Bilaga 1.1
emissioner.

Skogsbrukets åtgärder med inriktning mot ståndortsanpassning gynnar

i stort även kollagringen.

Slutsatser och förslag

* Uppmärksamma risken för emissioner av olika växthusgaser vid
utförande av åtgärder i skogsbruket

* Ta hänsyn till risken för ökade emissioner av växthusgaser i sam-
band med införande av nya metoder i skogsbruket

* Behålla skogsmarken så intakt som möjligt.

* Stärk åtgärder som motverkar försurning och skogsskador.

Åtgärder inom jordbruket

Koldioxid

Inom jordbruket är det främst från utdikade organogena jordar som det
förekommer en nettoavgång av koldioxid. Avgången är till stor del
kopplad till intensiteten i odlingen (jordbearbetningen) och beror bl.a.
på att det organiska materialet oxideras fortare vid ökad syretillförsel.
En storskalig satsning på odling av energigrödor skulle innebära att
jordbruket mer aktivt bidrar till att minska de totala utsläppen av kol-
dioxid.

Metan

Den viktigaste källan i jordbruket är husdjuren och då främst idisslarna.
Metanutsläppen från djurhållning etc. uppgår till ca 150 kton metan per
år. Att höja produktionen per djur är det mest effektiva sättet att
minska metanemissionema. En tänkbar åtgärd är att minska andelen
extensivt bete till förmån för mer spannmål eller intensivt odlat grov-
foder samt att använda förädlade, högavkastande djur. Ur natur- och
kulturmiljösynpunkt är det emellertid mycket angeläget att öka andelen
extensivt bete för att bevara värdefulla ängs- och hagmarker.

Åtgärder som minskar avgången av ammoniak från gödsel och där-
med ökar ammoniakkoncentrationen i gödselbehållaren, förhindrar
sannolikt även aktiviteten hos de metanbildande bakterierna.

Dikväveoxid

Avgången från jordbruksmark beror på en mängd olika faktorer. Störst
betydelse har tillgången på lättillgängligt kväve i marken. Åtgärder som
minskar mängden lättlösligt kväve i markprofilen är bl.a. följande:

* Ge lägre givor kvävegödselmedel

* Anpassa gödselgivoma tidsmässigt till grödans behov

* Hålla marken bevuxen så stor del av året som möjligt.

* Minska ammoniakavgången

Övriga verksamheter

Utsläppen av metan och dikväveoxid från industrins processer är inte
fullständigt kartlagda, men bedöms inte vara så betydande att några sär-
skilda åtgärder föreslås i denna rapport. Utsläppen bör dock uppmärk-
sammas och begränsas i miljöskyddsprövningen där så är tekniskt möj-
ligt.

En utbyggnad av metanutvinningen ur avfållsdeponier föreslås. Som
styrmedel bör en kombination av föreskrifter och differentierade bidrag
väljas. Föreskrifterna bör innehålla krav på utbyggnad enligt de tre
klasser som utvecklats i allmänna råd från Naturvårdsverket och skulle
därmed omfatta de ca 300 största tipparna, aktiva som nerlagda. Bidra-
get skulle byggas upp så att en större andel går till nerlagda och små
tippar, dvs där kostnaderna är högst. Utbyggnaden beräknas, med ovan-
stående styrmedel, ta minst 5-10 år men skulle sedan reducera utsläppen
av metan med ca 110 kton per år motsvarande drygt 2 Mton CO2-
ekvivalenter. Investeringsbehovet uppskattas till ca 700 Mkr, driftkost-
nader, information och utbildning mm till ca 210 Mkr.

Utsläppen av dikväveoxid från de kommunala reningsverken är små
och det pågående utbyggnadsprogrammet för kvävereduktion har sanno-
likt marginell effekt på utsläppen av dikväveoxid.

Det kan konstateras att användningen av FC-föreningar (t ex CF4 och
C2F6) ökar i Sverige och kan förväntas öka ytterligare om inte åtgärder
vidtas. För merparten av användningsområdena finns idag alternativ
som kan användas. De miljöegenskaper man känner till idag; lång
atmosfarisk livslängd, höga GWP-värden och osäkerhet om eventuell
påverkan i den övre atmosfären, är oroande.

Mot bakgrund av ovanstående anser vi att förbud mot försäljning,
import och yrkesmässig användning av FC-föreningar bör införas.

Utsläppen av FC-föreningar från aluminiumtillverkning är betydande.
En omprövning enligt miljöskyddslagen av aluminiumsmältverket i
Sundsvall bör genomföras med syfte att kartlägga och minska utsläppen.

Vi föreslår att användningen av HFC- föreningar begränsas till de om-
råden där de behövs för att snabbt avveckla CFC och i vissa fall HCFC
användningen. Detta kan t ex vara vissa områden inom kylsektom. För
en närmare precisering behövs ytterligare utredning. För att påskynda

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.1

avvecklingen även inom dessa områden kan i ett senare skede eko-
nomiska styrmedel införas.

Miljömässigt bra alternativ till användning av SF6 saknas för många
användningsområden. Utsläpp från den elektriska industrin kan begrän-
sas genom krav på uppsamling och återanvändning eller destruktion vid
skrotning samt krav på täta utrustningar. Denna hantering sker till stor
del redan idag på frivillig basis. Kostnaderna bedöms som låga.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.1

Utsläppsreduktion till följd av föreslagna åtgäder

Inom energisektorn är det i första hand de föreslagna förändringarna av
skattereglerna för den icke energiintensiva industrin och kraftvärmen
samt åtgärderna för att effektivisera elanvändningen som kan väntas slå
igenom till år 2000 (tabell 1.2).

Tabell 1.2 Utsläppsreduktion år 2000 (jämfört med prognos i
tabell 8.4) till följd av vissa föreslagna åtgärder, milj
ton CO2

Energisektorn

Förändrade skatteregler för icke 1,5

energiintensiv industri

Åtgärder för att effektivisera 1-2

elanvändningen

Trafiksektorn

Koldioxidkrav på lätta fordon 0,2

Utvecklat miljöklassningssystem, 0,7

miljörelaterade landnings- och hamn-
avgifter

Förändring av tjänstebilsförmåner och 0,9
regler för reseavdrag

Miljöanpassat hastighetssystem 0,5

Introduktion av elbilar och bio- 0,5

baserade drivmedel m m

Summa ca 6

Det är svårt att kvantifiera effekterna av ändrade regler för kraft-
värmen. De övriga nämnda förslagen för energisektorn torde kunna
minska utsläppen år 2000 med ca 3 milj ton jämfört med fallet utan
åtgärder.

De åtgärder som föreslagits for trafiken torde tillsammans kunna ge
en liknande utsläppsreduktion. Härtill kommer effekterna av den höj-
ning av bensinskatten som föreslås i krispaketet (ca 0,7 milj ton år
2000).

Räknat i förhållande till 1990 års verkliga utsläpp kräver en stabili-
sering av koldioxidutsläppen att de förväntade utsläppen år 2000
minskas med ca 6 milj ton. Räknat i förhållande till 1990 års klimat-
korrigerade värde är den behövliga utsläppsreduktionen ca 4 milj ton.

De föreslagna åtgärderna torde således - även om de inte är fullt ut
adderbara - räcka för att stabilisera koldioxidutsläppen givet nu till-
gängliga prognoser.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.1

Sammanställning av de remissinstanser som yttrat sig över
Naturvårdsverkets rapport Åtgärder mot klimatföränd-
ringar

Efter remiss har yttranden över rapporten lämnats av Styrelsen för
internationell utveckling, Kommerskollegium, Statens Järnvägar,
Vägverket, Statens väg- och trafikinstitut, Transportforskningsbered-
ningen, Sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska in-
stitut (SMHI), Statistiska centralbyrån, Riksskatteverket, Göteborgs
Universitet, Linköpings Universitet, Stockholms Universitet, Veten-
skapsakademien, Statens jordbruksverk, Sveriges lantbruksuniversitet,
Skogsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Kon-
kurrensverket, Statens institut för byggnadsforskning, Statens råd för
byggnadsforskning, Ingenjörsvetenskapsakademien, Affärsverket Sven-
ska Kraftnät, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Östergöt-
lands län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län, Konsumentverket, Koncessionsnämnden for miljöskydd,
Institutet för vatten- och luftvårdsforskning, Stockholms kommun,
Malmö kommun, Göteborgs kommun, Sydkraft AB, Vattenfall AB,
Svenska Elverksföreningen, Svenska Kraftverksföreningen,
KRAFTS AM, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska kommunförbundet,
Svenska värmeverksföreningen, Sveriges Industriförbund, Svensk
Industriförening, Svenska bioenergiföreningen, Svenska gasföreningen,
Svenska kolinstitutet, Svenska Petroleum Institutet, Svenska trädbränsle-
föreningen, Svenska torvproducentföreningen, Bilindustriföreningen,
Motormännens Riksförbund, Naturskyddsföreningen. Yttranden har
också inkommit från Sveriges Geologiska undersökning och Jordens
Vänner.

En sammanställning över remissinstansernas yttranden finns tillgänglig
i Miljö- och naturresursdepartementet.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.2

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

UNITED NATIONS FRAMEWORK
CONVENTION ON CLIMATE
CHANGE

The Parties to this Convention,

Acknowledging that change in the Earth’s
climate and its adverse effects are a common
concern of humankind,

Concerned that human activities have been
substantially increasing the atmospheric con-
centrations of greenhouse gases, that these in-
creases enhance the natural greenhouse effect,
and that this will result on average in an addi-
tional warming of the Earth’s surface and at-
mosphere and may adversely affect natural
ecosystems and humankind,

Noting that the largest share of historical
and current global emissions of greenhouse
gases has originated in developed countries,
that per capita emissions in developing coun-
tries are still relatively low and that the share
of global emissions originating in developing
countries will grow to meet their social and de-
velopment needs,

Aware of the role and importance in terrest-
rial and marine ecosystems of sinks and reser-
voirs of greenhouse gases,

Noting that there are many uncertainties in
predictions of climate change, particularly
with regard to the timing, magnitude and re-
gional patterns thereof,

Acknowledging that the global nature of cli-
mate change calls for the widest possible
cooperation by all countries and their parti-
cipation in an effective and appropriate Inter-
national response, in accordance with their
common but differentiated responsibilities
and respective capabilities and their social and
economic conditions,

Recalling the pertinent provisions of the De-
claration of the United Nations Conference on
the Human Environment, adopted at Stock-
holm on 16 June 1972,

Recalling also that States have, in accord-
ance with the Charter of the United Nations
and the principles of international law, the
sovereign right to exploit their own resources

FÖRENTA NATIONERNAS
RAM-KONVENTION OM
KLIMAT-FÖRÄNDRING

Konventionens parter

som konstaterar att förändring av jordens
klimat och dess skadliga verkningar är en ge-
mensam angelägenhet för hela mänskligheten,

som är oroade över att mänskliga verksam-
heter i avsevärd grad har ökat koncentratio-
nerna av växthusgaser i atmosfären, att detta
förstärker den naturliga växthuseffekten och
att det kommer att leda till en genomsnittlig
ytterligare uppvärmning av jordens yta och at-
mosfär och kan inverka skadligt på naturliga
ekosystem och mänsklighet,

som finner att den största andelen av tidi-
gare och nuvarande globala utsläpp av växt-
husgaser har härstammat från industriländer,
att utsläpp per capita i utvecklingsländer fort-
farande är relativt låga och att andelen globala
utsläpp som härstammar från utvecklingslän-
der kommer att öka för att tillgodose dessa
länders sociala och utvecklingsbehov,

som är medvetna om de terrestra och marina
ekosystemens roll och betydelse som sänkor
och reservoarer för växthusgaser,

som finner att det finns många osäkerheter i
förutsägelser om klimatförändring, i synner-
het vad gäller tidsbestämning, omfattning och
dess regionala mönster,

som konstaterar att klimatförändringens
globala karaktär kräver bredast möjliga sam-
arbete mellan alla länder, med deltagande i en
effektiv och lämplig internationell svarsreak-
tion i enlighet med deras gemensamma men
olikartade ansvar och respektive förmåga samt
deras sociala och ekonomiska förhållanden,

som erinrar om de relevanta föreskrifterna i
deklarationen från Förenta nationernas konfe-
rens om den mänskliga miljön, antagen i
Stockholm den 16 juni 1972,

som också erinrar om att stater, i överens-
stämmelse med Förenta nationernas stadga
och folkrättens principer, har den suveräna
rättigheten att utnyttja sina egna tillgångar i

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

pursuant to their own environmental and de-
velopmental policies, and the responsibility to
ensure that activities within their jurisdiction
or control do not cause damage to the environ-
ment of other States or of areas beyond the
limits of national jurisdiction,

Reaffirming the principle of sovereignty of
States in International cooperation to address
climate change,

Recognizing that States should enact effect-
ive environmental legislation, that environ-
mental standards, management objectives and
priorities should reflect the environmental and
developmental context to which they apply,
and that standards applied by some countries
may be inappropriate and of unwarranted
economic and social cost to other countries, in
particular developing countries,

Recalling the provisions of General Assem-
bly resolution 44/228 of 22 December 1989 on
the United Nations Conference on Environ-
ment and Development, and resolutions 43/53
of 6 December 1988, 44/207 of 22 December
1989, 45/212 of 21 December 1990 and 46/169
of 19 December 1991 on protection of global
climate for present and future generations of
mankind,

Recalling also the provisions of General As-
sembly resolution 44/206 of 22 December 1989
on the possible adverse effects of sea level rise
on islands and Coastal areas, particularly low-
lying Coastal areas and the pertinent provisions
of General Assembly resolution 44/172 of 19
December 1989 on the implementation of the
Plan of Action to Combat Desertification,

Recalling further the Vienna Convention for
the Protection of the Ozone Layer, 1985, and
the Montreal Protocol on Substances that De-
plete the Ozone Layer, 1987, as adjusted and
amended on 29 June 1990,

Noting the Ministerial Declaration of Se-
cond World Climate Conference adopted on 7
November 1990,

Conscious of the valuable analytical work
being conducted by many States on climate

enlighet med sin egen miljö-och utvecklings-
politik, och ansvaret för att tillse att aktiviteter
inom sin jurisdiktion eller kontroll inte föror-
sakar skada på miljön i andra stater eller i om-
råden utanför gränserna för nationell jurisdik-
tion,

som ånyo bekräftar principen om staters su-
veränitet i det internationella samarbetet med
att bemöta klimatförändring,

som anser att stater bör införa effektiv mil-
jölagstiftning, att miljönormer, verksamhets-
mål och prioriteringar bör avspegla det miljö-
och utvecklingsmässiga sammanhang de till-
lämpas i, och att normer som tillämpas av vissa
länder kan vara olämpliga och ge oberättigade
ekonomiska och sociala kostnader för andra
länder, i synnerhet utvecklingsländer,

som erinrar om föreskrifterna i generalför-
samlingens resolution 44/228 av den 22 decem-
ber 1989 om Förenta nationernas konferens
om miljö och utveckling samt om resolutio-
nerna 43/53 av den 6 december 1988, 44/207 av
den 22 december 1989, 45/212 av den 21 de-
cember 1990 och 46/169 av den 19 december
1991 om skydd av det globala klimatet för nu-
tida och framtida generationer av mänsklighe-
ten,

som också erinrar om föreskrifterna i gene-
ralförsamlingens resolution 44/206 av den 22
december 1989 om de möjliga skadliga effek-
terna av stigande havsnivå på öar och kustom-
råden, i synnerhet lågt liggande kustområden,
samt de relevanta föreskrifterna i generalför-
samlingens resolution 44/172 av den 19 decem-
ber 1989 om genomförande av handlingspla-
nen för att bekämpa ökenspridning,

som vidare erinrar om Wienkonventionen
av år 1985 för skydd av ozonskiktet och Mont-
realprotokollet av år 1987 om ämnen som bry-
ter ned ozonskiktet, i dess lydelse av den 29
juni 1989,

som noterar ministerdeklaration från den
andra världsklimatkonferensen, antagen den 7
november 1990,

som är medvetna om det värdefulla analy-
tiska arbete som utförs av många stater om kli-

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

change and of the important contributions of
the World Meteorological Organization, the
united Nations Environment Programme and
other organs, organizations and bodies of the
United Nations system, as well as other inter-
national and intergovernmental bodies, to the
exchange of results of scientific research and
the coordination of research,

Recognizing that steps required to under-
stand and address climate change will be envir-
onmentally, socially and economically most ef-
fective if they are based on relevant scientific,
technical and economic considerations and
continually re-evaluated in the light of new
findings in these areas,

Recognizing that various actions to address
climate change can be justified economically
in their own right and can also help in solving
other environmental problems,

Recognizing also the need for developed
countries to take immediate action in a flexible
manner on the basis of clear priorities, as a
first step towards comprehensive response
strategies at the global, national and, where
agreed, regional levels that take into account
all greenhouse gases, with due consideration
of their relative contributions to the enhance-
ment of the greenhouse effect,

Recognizing further that low-lying and other
small island countries, countries with low-ly-
ing Coastal, arid and semi-arid areas or areas
liable to floods, drought and desertification,
and developing countries with fragile moun-
tainous ecosystems are particularly vulnerable
to the adverse effects of climate change,

Recognizing the special difficulties of those
countries, especially developing countries,
whose economies are particularly dependent
on fossil fuel production, use and exportation,
as a consequence of action taken on limiting
greenhouse gas emissions,

Affirming that responses to climate change
should be coordinated with social and
economic development in an integrated man-
ner with a view to avoiding adverse impacts on
the latter, taking into full account the legitim-

matförändring, och om de viktiga bidragen
från Meteorologiska världsorganisationen,
Förenta nationernas miljöprogram och andra
organ, organisationer och delar inom Förenta
nationerna liksom andra internationella och
mellanstatliga organ, till utbytet av vetenskap-
liga forskningsresultat och till samordningen
av forskning,

som anser att steg som erfordras för att för-
stå och bemöta klimatförändring kommer att
vara miljömässigt, socialt och ekonomiskt
mest effektiva om de baseras på relevanta ve-
tenskapliga, tekniska och ekonomiska övervä-
ganden och kontinuerligt omvärderas i ljuset
av nya rön inom dessa områden,

som anser att olika åtgärder för att bemöta
klimatförändring kan ha ett eget ekonomiskt
berättigande och också kan bidra till att lösa
andra miljöproblem,

som också inser behovet av att industrilän-
der skrider till omedelbar handling på ett flexi-
belt sätt på grundval av klara prioriteringar,
som ett första steg mot övergripande åtgärds-
strategier på global, nationell och, då så över-
enskommits, regional nivå, som beaktar alla
växthusgaser, med vederbörlig hänsyn tagen
till dessas relativa bidrag till ökningen av växt-
huseffekten,

som vidare anser att lågt liggande och andra
små Öländer, länder med lågt liggande kustom-
råden, torra eller halvtorra områden eller om-
råden som är utsatta för översvämningar,
torka och ökenspridning, och utvecklingslän-
der med ömtåliga bergiga ekosystem är sär-
skilt sårbara för de skadliga effekterna av kli-
matförändring,

som inser de särskilda svårigheterna för de
länder, i synnerhet utvecklingsländer, vars
ekonomi är särskilt beroende av produktion,
användning och export av fossila bränslen, till
följd av åtgärder som vidtas för att begränsa
utsläpp av växthusgaser,

som bekräftar att motåtgärder mot klimat-
förändring borde samordnas med social och
ekonomisk utveckling på ett integrerat sätt i
syfte att undvika skadlig inverkan på denna ut-
veckling med fullt beaktande av utvecklings-

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

ate priority needs of developing countries for
the achievement of sustained economic
growth and the eradication of poverty,

Recognizing that all countries, especially
developing countries, need access to resources
required to achieve sustainable social and
economic development and that, in order for
developing countries to progress towards that
goal, their energy consumption will need to
grow taking into account the possibilities for
achieving greater energy efficiency and for
controlling greenhouse gas emissions in gen-
eral, including through the application of new
technologies on terms which make such an ap-
plication economically and socially beneficial,

Determined to protect the climate system for
present and future generations,

Have agreed as follows:

ländernas rättmätiga prioriterade behov att
uppnå varaktig ekonomisk tillväxt och avskaf-
fande av fattigdom,

som anser att alla länder, i synnerhet utveck-
lingsländer, behöver tillgång till erforderliga
resurser för att uppnå en hållbar social och
ekonomisk utveckling, och att för att utveck-
lingsländer skall kunna göra framsteg i rikt-
ning mot detta mål, kommer deras energiför-
brukning att behöva öka, med hänsyn tagen
till möjligheterna att uppnå högre energieffek-
tivitet och begränsa utsläppen av växthusgaser
i allmänhet, inklusive genom tillämpning av
nya teknologier på villkor som gör sådan till-
lämpning ekonomiskt och socialt fördelaktig,

som är beslutna att skydda klimatsystemet åt
nutida och framtida generationer.

Har enats om följande:

Article 1

Definitions1

For the purposes of this Convention:

1. ”Adverse effects of climate change” me-
ans changes in the physical environment or bi-
ota resulting from climate change which have
significant deleterious effects on the composi-
tion, resilience or productivity of natural and
managed ecosystems or on the operation of so-
cio-economic systems or on human health and
welfare.

2. ”Climate change” means a change of cli-
mate which is attributed directly or indirectly
to human activity that alter the composition of
the global atmosphere and which is in addition
to natural climate variability observed over
comparable time periods.

3. ”Climate system” means the totality of
the atmosphere, hydrosphere, biosphere and
geosphere and their interactions.

Artikel 1

Definitioner1

I denna konvention avses med:

1. ”Skadliga effekter av klimatförändring”:
förändringar i den fysiska miljön eller i ett om-
rådes växt- och djurliv till följd av klimatför-
ändring som har betydande skadlig inverkan
på sammansättningen, motståndskraften eller
produktiviteten hos naturliga eller anlagda
ekosystem eller på funktionen av socio-ekono-
miska system eller på mänsklig hälsa
och välfärd.

2. ”Klimatförändring”: en förändring av kli-
matet, som är direkt eller indirekt hänförlig till
mänsklig verksamhet, som ändrar samman-
sättningen av den globala atmosfären, och som
går utöver naturliga klimatvariationer som ob-
serverats under jämförbara tidsperioder.

3. ”Klimatsystem”: atmosfären, hydrosfä-
ren, biosfären och geosfären sammantagna,
samt dessas inbördes samspel.

h Titles of artides are included solely to assist the
reader.

9 Artiklarnas titlar är medtagna enbart som en hjälp
för läsaren.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

4. ”Emissions” means the release of green-
house gases and/or their precursors into the at-
mosphere over a specified area and period of
time.

5. ”Greenhouse gases” means those gaseous
constituents of the atmosphere, both natural
and anthropogenic, that absorb and re-emit
infrared radiation.

6. ”Regional economic integration organ-
ization” means an organization constituted by
sovereign States of a given region which has
competence in respect of matters governed by
this Convention or its protocols and has been
duly authorized, in accordance with its in-
ternal procedures, to sign, ratify, accept, ap-
prove or accede to the instruments concerned.

7. ”Reservoir” means a component or com-
ponents of the climate system where a green-
house gas or a precursor of a greenhouse gas is
stored.

8. ”Sink” means any process, activity or
mechanism which removes a greenhouse gas,
an aerosol or a precursor of a greenhouse gas
from the atmosphere.

9. ”Source” means any process or activity
which releases a greenhouse gas, an aerosol or
a precursor of a greenhouse gas into the atmo-
sphere.

4. ”Utsläpp”: frigörandet av växthusgaser
och/eller ämnen till atmosfären över ett angi-
vet område och en angiven tidsperiod.

5. ”Växthusgaser”: de gasformiga bestånds-
delar i atmosfären, både naturliga och antro-
pogena, som absorberar och återsänder infra-
röd strålning.

6. ”Organisation för regional ekonomisk in-
tegration”: en organisation, bildad av suve-
räna stater i en viss region, som har behörighet
vad gäller frågor som regleras i denna konven-
tion eller dess protokoll och som vederbörli-
gen har bemyndigats, i överensstämmelse med
sina interna förfaranden, att underteckna, ra-
tificera, godta, godkänna eller ansluta sig till
de berörda handlingarna.

7. ”Reservoar”: en eller flera komponenter
av klimatsystemet där en växthusgas eller ett
ämne som kan bilda en växthusgas lagras.

8. ”Sänka”: varje process, aktivitet eller me-
kanism som avlägsnar en växthusgas, en aero-
sol eller ett ämne som kan bilda en växthusgas,
från atmosfären.

9. ”Källa”: varje process eller aktivitet som
frigör en växthusgas, en aerosol eller ett ämne
som kan bilda en växthusgas till atmosfären.

Article 2

Objective

The ultimate objective of this Convention
and any related legal instruments that the
Conference of the Parties may adopt is to
achieve, in accordance with the relevant provi-
sions of the Convention, stabilization of green-
house gas concentrations in the atmosphere at
a level that would prevent dangerous anthro-
pogenic interference with the climate system.
Such a level should be achieved within a time
frame sufficient to allow ecosystems to adapt

Artikel 2

Mål

Slutmålet för denna konvention och varje
hithörande legal handling som partskonferen-
sen kan komma att anta är att uppnå, i över-
ensstämmelse med de relevanta förskrifterna i
konventionen, att atmosfärens koncentration
av växthusgaser stabiliseras på en nivå som
skulle förhindra farlig antropogen störning i
klimatsystemet. En sådan nivå bör vara upp-
nådd inom en tidsram som är tillräcklig för att
tillåta ekosystem att anpassa sig naturligt till

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

naturally to climate change, to ensure that
food production is not threatened and to en-
able economic development to proceed in a
sustainable manner.

klimatförändring, att säkerställa att livsme-
delsproduktion inte hotas och att möjliggöra
för ekonomisk utveckling att fortgå på ett håll-
bart sätt.

Article 3

Principles

In their actions to achieve the objective of
the Convention and to implement its provi-
sions, the Parties shall be guided, inter alia, by
the following:

1. The Parties should protect the climate
system for the benefit of present and future
generations of humankind, on the basis of
equity and in accordance with their common
but differentiated responsibilities and respect-
ive capabilities. Accordingly, the developed
country Parties should take the lead in com-
bating climate change and the adverse effects
thereof.

2. The specific needs and special circum-
stances of developing country Parties, espe-
cially those that are particularly vulnerable to
the adverse effects of climate change, and of
those Parties, especially developing country
Parties, that would have to bear a dispropor-
tionate or abnormal burden under the Con-
vention, should be given full consideration.

3. The Parties should take precautionary
measures to anticipate, prevent or minimize
the causes of climate change and mitigate its
adverse effects. Where there are threats of ser-
ious or irreversible damage, lack of full
scientific certainty should not be used as a
reason for postponing such measures, taking
into account that policies and measures to deal
so as to ensure global benefits at the lowest
possible cost. To accieve this, such policies and
measures should take into account different
socio-economic contexts, be comprehensive,
cover all relevant sources, sinks and reservoirs
of greenhouse gases and adaptation, and com-

Artikel 3

Principer

I sitt agerande för att uppnå konventionens
mål och genomföra dess bestämmelser skall
parterna vägledas av, bland annat följande:

1. Parterna bör skydda klimatsystemet åt
nutida och framtida generationer av mänsklig-
heten på grundval av rättvisa och i överens-
stämmelse med sitt gemensamma, men olikar-
tade ansvar och respektive förmåga. Således
bör parter som är industriländer ta ledningen i
kampen mot klimatförändring och dess skad-
liga effekter.

2. De särskilda behoven och speciella om-
ständigheterna hos parter som är utvecklings-
länder, speciellt de som är särskilt sårbara för
skadliga effekter av klimatförändring, och hos
de parter, särskilt parter som är utvecklings-
länder, som skulle komma att tvingas bära en
oproportionerlig och onormal börda enligt
konventionen, bör tas under fullt övervä-
gande.

3. Parterna bör vidta förebyggande åtgärder
för att förutse, förhindra eller minimera orsa-
kerna till klimatförändring och motverka dess
skadliga effekter. Där det föreligger hot om
allvarlig eller oåterkallelig skada, bör inte av-
saknaden av full vetenskaplig säkerhet använ-
das som förevändning för att uppskjuta sådana
åtgärder, med beaktande av att politik och åt-
gärder för att hantera klimatförändring bör
vara kostnadseffektiva så att de säkerställer
globala fördelar till lägsta möjliga kostnad.
För att uppnå detta bör politiken och åtgär-
derna ta hänsyn till olika socio-ekonomiska
sammanhang, vara övergripande, gälla alla re-

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

prise all economic sectors. Efforts to address
climate change may be carried out cooper-
atively by interested Parties.

4. The Parties have right to, and should,
promote sustainable development. Policies
and measures to protect the climate system
against human-induced change should be ap-
propriate for the specific conditions of each
Party and should be integrated with national
development programmes, taking into ac-
count that economic development is essential
for adopting measures to address climate
change.

5. The Parties should cooperate to promote
a supportive and open international economic
system that would lead to sustainable
economic growth and development in all par-
ties, particularly developing country Parties,
thus enabling them better to address the prob-
lems of climate change. Measures taken to
combat climate change, including unilateral
ones, should not constitute a means of
arbitrary of unjustifiable discrimination or a
disguised restriction on international trade.

levanta källor, sänkor och reservoarer för
växthusgaser och anpassning samt omfatta alla
ekonomiska sektorer. Ansträngningar för att
bemöta klimatförändring kan utföras på sam-
arbetsbasis mellan intresserade parter.

4. Parterna har rätt till och bör främja en
hållbar utveckling. Politik och åtgärder för att
skydda klimatsystemet mot förändringar för-
orsakade av människan bör vara anpassade till
varje lands specifika förhållanden och integre-
rade i nationella utvecklingsprogram, under
beaktande av att ekonomisk utveckling är vä-
sentlig för vidtagande av åtgärder för att be-
möta klimatförändring.

5. Parterna bör samarbeta om att främja ett
stödjande och öppet internationellt ekono-
miskt system som skulle leda till hållbar eko-
nomisk tillväxt och utveckling för alla parter,
särskilt parter som är utvecklingsländer, och
därmed möjliggöra för dem att bättre bemöta
problemen med klimatförändring. Åtgärder
vidtagna för att bekämpa klimatförändring,
inklusive unilaterala åtgärder, bör inte utgöra
ett medel för godtycklig eller oberättigad dis-
kriminering eller en förtäckt begränsning av
internationell handel.

Artide 4

Commitments

1. All Parties, taking into account their com-
mon but differentiated responsibilities and
their specific national and regional develop-
ment priorities, objectives and circumstances,
shall:

(a) Develop, periodically update, publish
and make available to the Conference
of the Parties, in accordance with Art-
ide 12, national inventories of anthro-
pogenic emissions by sources and re-
movals by sinks of all greenhouse gases
not controlled by the Montreal proto-

Artikel 4

Åtaganden

1. Alla parter, med hänsyn tagen till sitt ge-
mensamma men olikartade ansvar och sina
särskilda nationella och regionala utvecklings-
prioriteter, mål och förhållanden, skall:

(a) Utveckla, periodiskt uppdatera, publi-
cera och ställa till partskonferensens
förfogande, i enlighet med artikel 12,
nationella inventeringar över antropo-
gena utsläpp från källor och upptag i
sänkor av alla växthusgaser som inte re-
gleras av Montrealprotokollet, med an-

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

col, using comparable methodologies to
be agreed upon by the Conference of
the parties;

(b) Formulate, implement, publish and
regularly update national and, where
appropriate, regional programmes con-
taining measures to mitigate climate
change by addressing anthropogenic
emissions by sources and removals by
sinks of all greenhouse gases not con-
trolled by the Montreal protocol, and
measures to facilitate adequate adapta-
tion to climate change;

(c) Promote and cooperate in the develop-
ment, application and diffusion, includ-
ing transfer, of technologies, practices
and processes that control, reduce or
prevent anthropogenic emissions of
greenhouse gases not controlled by the
Montreal Protocol in all relevant sec-
tors, including the energy, transport, in-
dustry, agriculture, forestry and waste
management sectors;

(d) Promote sustainable management, and
promote and cooperate in the conserva-
tion and enhancement, as appropriate,
of sinks and reservoirs of all greenhouse
gases not controlled by the Montreal
Protocol, including biomass, forests
and oceans as well as other terrestrial,
Coastal and marine ecosystems;

(e) Cooperate in preparing for adaptation
to the impacts of climate change, de-
velop and elaborate appropriate and in-
tegrated plans for Coastal zone manage-
ment, water resources and agriculture,
and for the protection and rehabilita-
tion of areas, particularly in Africa, af-
fected by drought and desertification,
as well as floods;

(f) Take climate change considerations into
account, to the extent feasible, in their
relevant social, economic and environ-

vändande av jämförbar metodik att
enas om vid partskonferensen;

(b) Formulera, genomföra, publicera och
regelbundet uppdatera nationella och,
då så är tillämpligt, regionala program
som innehåller åtgärder för att mot-
verka klimatförändring genom inrikt-
ning på antropogena utsläpp från källor
och upptag i sänkor av alla växthusgaser
som inte regleras av Montrealprotokol-
let, och åtgärder för att underlätta än-
damålsenlig anpassning till klimatför-
ändring;

(c) Främja och samarbeta om utveckling,
tillämpning och spridning, inklusive
överföring av teknologier, kunnande
och processer som reglerar, minskar el-
ler förhindrar antropogena utsläpp av
växthusgaser som inte regleras av
Montrealprotokollet inom alla rele-
vanta sektorer, inklusive energi-, tran-
sport-, industri-, jordbruks-, skogs-
bruks- och avfallshanteringssektorerna;

(d) Främja hållbar skötsel, och främja och
samarbeta om bevarande och ökning, i
tillämpliga fall, av sänkor och reservoa-
rer för alla växthusgaser som inte regle-
ras av Montrealprotokollet, inklusive
biomassa, skogar och oceaner, såväl
som andra ekosystem på land, vid kus-
ter och i vatten;

(e) Samarbeta om förberedelser för an-
passning till följderna av klimatföränd-
ring; utveckla och förfina lämpliga och
samordnade planer för kustområdesför-
valtning, vattenresurser och jordbruk,
och för skydd och rehabilitering av om-
råden, särskilt i Afrika, påverkade av
torka och ökenspridning såväl som
översvämningar;

(f) beakta klimatförändringar, så långt det
är rimligt, i relevant social, ekonomisk
och miljömässig politik och handlande.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

mental policies and actions, and employ
appropriate methods, for example im-
pact assessments, formulated and de-
termined nationally, with a view to min-
imizing adverse effects on the economy,
on public health and on the quality of
the environment, of projects or meas-
ures undertaken by them to mitigate or
adapt to climate change;

(g) Promote and cooperate in scientific,
technological, technical, socio-
economic and other research, system-
atic observation and development of
data archives related to the climate sys-
tem and intended to further the under-
standing and to reduce or eliminate the
remaining uncertainties regarding the
causes, effects, magnitude and timing of
climate change and the economic and
social consequences of various response
strategies;

(h) Promote and cooperate in the full, open
and prompt exchange of relevant
scientific, technological, technical, so-
cio-economic and legal information re-
lated to the climate system and climate
change, and to the economic and social
consequences of various response strat-
egies;

(i) Promote and cooperate in education,
training and public awareness related to
climate change and encourage the
widest participation in this process, in-
cluding that of non-governmental or-
ganizations; and

(j) Communicate to the Conference of the
Parties information related to imple-
mentation, in accordance with Article
12.

2. The developed country Parties and
other Parties included in annex I com-
mit themselves specifically as provided
for in the following:

samt utnyttja lämpliga metoder, till ex-
empel konsekvensbedömningar, natio-
nellt formulerade och fastställda, i syfte
att minimera skadliga effekter på eko-
nomin, folkhälsan och miljöns kvalitet
av projekt eller åtgärder som de vidtar
för att motverka eller anpassa sig till kli-
matförändring;

(g) främja och samarbeta om vetenskaplig,
teknologisk, teknisk, socioekonomisk
och annan forskning, systematisk ob-
servation och utveckling av dataarkiv
angående klimatsystemet och avsedd
att öka förståelsen och att minska eller
undanröja de kvarstående osäkerhe-
terna om orsakerna, verkningarna, om-
fattningen och tidsbestämningen av kli-
matförändring och de ekonomiska och
sociala konsekvenserna av olika svars-
strategier;

(h) Främja och samarbeta om fullt, öppet
och snabbt utbyte av relevant, veten-
skaplig, teknologisk, teknisk, socio-
ekonomisk och rättslig information an-
gående klimatsystemet och klimatför-
ändring, och de ekonomiska och sociala
följderna av olika åtgärdsstrategier;

(i) Främja och samarbeta om utbildning,
yrkesträning och allmänhetens medve-
tenhet avseende klimatförändring och
uppmuntra till det bredaste deltagande i
denna process, inklusive av icke-statliga
organisationer; samt

(j) Överlämna information angående ge-
nomförande till partskonferensen, i en-
lighet med artikel 12.

2. Parterna från industriländer och övriga
parter upptagna i bilaga 1 åtar sig specifikt vad
som föreskrivs i det följande:

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

(a) Each of these Parties shall adopt
national2 policies and take corre-
sponding measures on the mitigation of
climate change, by limiting its anthro-
pogenic emissions of greenhouse gases
and protecting and enhancing its green-
house gas sinks and reservoirs. These
policies and measures will demonstrate
that developed countries are taking the
lead in modifying longer-term trends in
anthropogenic emissions consistent
with the objective of the Convention,
recognizing that the return by the end of
the present decade to earlier levels of
anthropogenic emissions of carbon di-
oxide and other greenhouse gases not
controlled by the Montreal protocol
would contribute to such modification,
and taking into account the differences
in these Parties’ starting points and ap-
proaches, economic structures and re-
source bases, the need to maintain
strong and sustainable economic
growth, available technologies and
other individual circumstances, as well
as the need for equitable and appropri-
ate contributions by each of these Par-
ties to the global effort regarding that
objective. These Parties may imple-
ment such policies and measures jointly
with other Parties and may

assist other Parties in contributing to
the achievement of the objective of the
Convention and, in particular, that of
this subparagraph;

(b) In order to promote progress to this
end, each of these Parties shall
communicate, within six months of the
entry into force of the Convention for it
and periodically thereafter, and in ac-
cordance with Article 12, detailed in-
formation on its policies and measures

(a) Var och en av dessa parter skall föra
nationell2 politik och vidta motsvarande
åtgärder för att motverka klimatföränd-
ring, genom att begränsa sina antropo-
gena utsläpp av växthusgaser och
skydda och öka sina sänkor och reser-
voarer för växthusgaser. Denna politik
och dessa åtgärder kommer att visa att
industriländer tar ledningen i att för-
ändra långsiktiga trender för antropo-
gena utsläpp i överensstämmelse med
konventionens mål, och anser att åter-
gången i slutet av innevarande decen-
nium till tidigare nivåer för antropo-
gena utsläpp av koldioxid och andra
växthusgaser som inte regleras av
Montrealprotokollet skulle bidra till en
sådan förändring, och beaktar olikhe-
terna i dessa parters utgångslägen och
angreppssätt, ekonomiska strukturer
och resurstillgångar, behovet av att vid-
makthålla stark och hållbar ekonomisk
tillväxt, tillgängliga teknologier och
andra individuella omständigheter, så-
väl som behovet av rättvisa och lämp-
liga bidrag från var och en av dessa par-
ter till den globala strävan mot detta
mål. Dessa parter kan genomföra sådan
politik och sådana åtgärder gemensamt
med andra parter och kan bistå andra
parter att bidra till uppfyllandet av kon-
ventionens mål, särskilt det mål som an-
ges i detta stycke;

(b) För att främja framsteg i detta syfte,
skall var och en av dessa parter, inom
sex månader efter det att konventionen
har trätt i kraft för berörd part och där-
efter med regelbundna intervaller, och i
enlighet med artikel 12, överlämna de-
taljerad information om sin politik och

2) This includes policies and measures adopted by re-
gional economic integration organizations.

2 Detta innefattar målsättningar och åtgärder som
antas av organsationer för regional ekonomisk inte-
gration.

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 179

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

referred to in subparagraph (a) above,
as well as on its resulting projected an-
thropogenic emissions by sources and
removals by sinks of greenhouse gases
not controlled by the Montreal Protocol
for the period referred to in subpara-
graph (a), with the aim of returning in-
dividually or jointly to their 1990 levels
of these anthropogenic emissions of car-
bon dioxide and other greenhouse gases
not controlled by the Montreal Proto-
col. This information will be reviewed
by the Conference of the Parties, at its
first session and periodically thereafter,
in accordance with Article 7;

(b) above should take into account the
best available scientific knowledge, in-
cluding of the effective capacity of sinks
and the respective contributions of such
gases to climate change. The Confer-
ence of the Parties shall consider and
agree on methodologies for these calcu-
lations at its first session and review
them regularly thereafter;

(d) The conference of the Parties shall, at
its first session, review the adequacy of
subparagraphs (a) and (b) above. Such
review shall be carried out in the light of
the best available scientific information
and assessment on climate change and
its impacts, as well as relevant tech-
nical, social and economic information.
Based on this review, the Conference of
the Parties shall take appropriate ac-
tion, which may include the adoption of
amendments to the commitments in
subparagraphs (a) and (b) above. The
Conference of the Parties, at its first ses-
sions, shall also take decisions regard-
ing criteria for joint implementation as
indicated in subparagraph (a) above. A
second review of subparagraphs (a) and

(b) shall take place not later than 31 De-

sina åtgärder enligt punkt (a) ovan, så-
väl som om sina därefter beräknade an-
tropogena utsläpp från källor och upp-
tag i sänkor av växthusgaser som inte
regleras av Montrealprotokollet för den
period som anges i punkt (a), med må-
let att individuellt eller gemensamt
återgå till sina 1990 års nivåer för dessa
antropogena utsläpp av koldioxid och
andra växthusgaser som inte regleras av
Montrealprotokollet. Denna informa-
tion kommer att granskas av partskon-
ferensen vid dess första möte och regel-
bundet därefter, i enlighet med
artikel 7;

(c) Beräkningar av utsläpp från källor och
upptag i sänkor av växthusgaser för de
syften som anges i punkt (b) ovan, bör
ta i beaktande bästa tillgängliga veten-
skapliga kunskap, inklusive den effek-
tiva kapaciteten hos sänkor och de re-
spektive bidragen från sådana gaser till
klimatförändring. Partskonferensen
skall överväga och enas om metodiker
för dessa beräkningar vid sitt första
möte och därefter regelbundet granska
dem;

(d) Partskonferensen skall vid sin första
session pröva om bestämmelserna i
punkterna (a) och (b) ovan är tillräck-
liga. Prövningen skall ske i ljuset av
bästa tillgängliga vetenskapliga infor-
mation och utvärdering av klimatför-
ändring och dess följder såväl som rele-
vant teknisk, social och ekonomisk in-
formation. På grundval av denna pröv-
ning skall partskonferensen vidta lämp-
liga åtgärder, som kan innefatta anta-
gande av ändringar av åtagandena i
punkterna (a) och (b) ovan. Partskonfe-
rensen skall, vid sitt första möte, också
fatta beslut om kriterier för gemensam
implementering såsom indikerats i
punkt (a) ovan. En andra prövning av
punkterna (a) och (b) skall äga rum inte
senare än den 31 december 1998, och

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

cember 1998, and thereafter at regular
intervals determined by the Conference
of the Parties, until the objective of the
Convention is met;

(e) Each of these Parties shall:

(i) coordinate, as appropriate with
other such Parties, relevant
economic and administrative in-
struments developed to achieve
the objective of the Convention;
and

(ii) identify and periodically review its
own policies and practices which
encourage activities that lead to
greater levels of anthropogenic
emissions of greenhouse gases not
controlled by the Montreal Proto-
col than would otherwise occur;

(f) The Conference of the Parties shall re-
view, not later than 31 December 1998,
available information with a view to
taking decisions regarding such amend-
ments to the lists in annexes I and II as
may be appropriate, with the approval
of the party concerned;

(g) Any Party not included in annex I may,
in its instrument of ratification, accept-
ance, approval or accession, or at any
time thereafter, notify the Depositary
that it intends to be bound by subparag-
raphs (a) and (b) above. The Deposit-
ary shall inform the other signatories
and Parties of any such notification.

därefter med regelbundna intervall,
fastställda av partskonferensen, tills
konventionens mål är uppnått;

(e) Var och en av dessa parter skall

(i) samordna, om tillämpligt med
andra sådana parter, relevanta
ekonomiska och administrativa in-
strument som utvecklats för att
uppnå konventionens mål;

samt

(ii) identifiera och regelbundet pröva
den egna politik och praxis som
uppmuntrar aktiviteter som leder
till högre nivåer av antropogena
utsläpp av växthusgaser som inte
regleras av Montrealprotokollet
än vad som eljest skulle vara fallet;

(f) Partskonferensen skall, inte senare än
den 31 december 1998, granska tillgäng-
lig information i syfte att fatta beslut om
sådana tillägg till listorna i bilagorna I
och II som kan vara lämpliga, med god-
kännande av den part som berörs;

(g) Varje part som inte är upptagen i bilaga
1 kan i sitt ratifikations-, godtagande-,
godkännande-, eller anslutningsinstru-
ment eller vid varje tidpunkt därefter
anmäla till depositarien att den anser
sig vara bunden av punkterna (a) och

(b) ovan. Depositarien skall informera
de övriga undertecknarna och parterna
om varje sådan anmälan.

3. The developed country Parties and other
developed Parties included in annex II shall
provide new and additional financial resources
to meet the agreed full costs incurred by devel-
oping country Parties in complying with their
obligations under Article 12, paragraph 1.
They shall also provide such financial re-
sources, including for the transfer of techno-
logy, needed by the developing country Parties

3. Parterna från industriländer och övriga
utvecklade parter upptagna i bilaga 2 skall till-
handahålla nya och additionella finansiella re-
surser för att bestrida de överenskomna totala
kostnaderna som parter från utvecklingslän-
der vidkänns för uppfyllandet av sina förplik-
telser enligt artikel 12, punkt 1. De skall också
tillhandahålla sådana finansiella resurser, in-
klusive teknologiöverföring, som parter från

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

to meet the agreed full incremental costs of im-
plementing measures that are covered by para-
graph 1 of this Article and that are agreed be-
tween a developing country Party and the in-
ternational entity or entities referred to in Art-
icle 11, in accordance with that Article. The
implementation of these commitments shall
take into account the need for adequacy and
predictability in the flow of funds and the im-
portance of appropriate burden sharing
among the developed country Parties.

4. The developed country Parties and other
developed Parties included in annex II shall
also assist the developing country Parties that
are particularly vulnerable to the adverse ef-
fects of climate change in meeting costs of ad-
aptation to those adverse effects.

5. The developed country Parties and other
developed Parties included in annex II shall
take all practicable steps to promote, facilitate
and finance, as appropriate, the transfer of, or
access to, environmentally sound technologies
and know-how to other Parties, particularly
developing country Parties, to enable them to
implement the provisions of the Convention.
In this process, the developed country Parties
shall support the development and enhance-
ment of endogenous capacities and technolo-
gies of developing country Parties. Other Par-
ties and organizations in a position to do so
may also assist in facilitating the transfer of
such technologies.

6. In the implementation of their commit-
ments under paragraph 2 above, a certain de-
gree of flexibility shall be allowed by the Con-
ference of the Parties to the Parties included in
annex I undergoing the process of transition to
a market economy, in order to enhance the
ability of these Parties to address climate
change, including with regard to the historical
level of anthropogenic emissions of green-
house gases not controlled by the Montreal
Protocol chosen as a reference.

utvecklingsländer behöver för att bestrida de
överenskomna totala tillkommande kostna-
derna för genomförande av åtgärder som om-
fattas av punkt 1 i denna artikel och som har
överenskommits mellan en part som är ett ut-
vecklingsland och den internationella enhet el-
ler de internationella enheter som åsyftas i ar-
tikel 11, i överensstämmelse med den artikeln.
Vid genomförandet av dessa åtaganden skall
hänsyn tas till behovet av tillräcklighet och för-
utsebarhet i medelsflödet samt vikten av lämp-
lig bördefördelning mellan parterna från indu-
striländer.

4. Parterna från industriländer och övriga
utvecklade parter upptagna i bilaga 2 skall
också bistå parter från utvecklingsländer, som
är särskilt sårbara för skadliga effekter av kli-
matförändring med att bestrida kostnader för
anpassning till sådana skadliga effekter.

5. Parterna från industriländer och övriga
utvecklade parter upptagna i bilaga 2 skall
vidta alla praktiskt genomförbara steg för att
främja, underlätta och finansiera, om lämp-
ligt, överföring av eller tillgång till, miljömäs-
sigt sunda teknologier och kunnande till andra
parter, särskilt parter från utvecklingsländer,
för att möjliggöra för dessa att uppfylla kon-
ventionens bestämmelser. I denna process
skall parterna från industriländer stödja ut-
vecklingen och förbättringen av utvecklings-
ländernas inhemska kapaciteter och teknolo-
gier. Andra parter och organisationer med
möjlighet därtill kan också bistå med att un-
derlätta överföring av sådana teknologier.

6. Vid genomförandet av åtagandena enligt
punkt 2 ovan skall partskonferensen medge en
viss flexibilitet för de parter i bilaga I som ge-
nomgår en process för övergång till marknads-
ekonomi, för att stärka dessa parters förmåga
att bemöta klimatförändring, inklusive i för-
hållande till den tidigare nivå som valts som
jämförelse för antropogena utsläpp av växt-
husgaser, som inte regleras av Montrealproto-
kollet.

100

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

7. The extent to which developing country
Parties will effectively implement their com-
mitments under the Convention will depend
on the effective implementation by developed
country Parties of their commitments under
the Convention related to financial resources
and transfer of technology and will take fully
into account that economic and social develop-
ment and poverty eradication are the first and
overriding priorities of the developing country
Parties.

8. In the implementation of the commit-
ments in this Article, the Parties shall give full
consideration to what actions are necessary
under the Convention, including actions re-
lated to funding, insurance and the transfer of
technology, to meet the specific needs and
concerns of developing country parties arising
from the adverse effects of climate change
and/or the impact of the implementation of re-
sponse measures, especially on:

(a) Small island countries;

(b) Countries with low-lying Coastal areas;

(d) Countries with areas prone to natural
disasters;

(e) Countries with areas liable to drought
and desertification;

(f) Countries with areas of high urban at-
mospheric pollution;

(g) Countries with areas with fragile eco-
systems, including mountainous ecosys-
tems;

(h) Countries whose economies are highly
dependent on income generated from
the production, processing and export,
and/or on consumption of fossil fuels
and associated energy-intensive prod-
ucts; and

(i) Land-locked and transit countries.

7. Den omfattning i vilken parterna från ut-
vecklingsländer effektivt kommer att genom-
föra sina åtaganden under konventionen kom-
mer att vara avhängig av att parter från indu-
striländer effektivt genomför sina åtaganden
under konventionen beträffande finansiella
resurser och teknologiöverföring, och kom-
mer att till fullo beakta att ekonomisk och so-
cial utveckling och avskaffande av fattigdom
är de första och övergripande prioriteterna för
parterna från utvecklingsländer.

8. Vid genomförandet av åtagandena i
denna artikel skall parterna till fullo överväga
vilka åtgärder som är nödvändiga enligt kon-
ventionen, inklusive åtgärder som rör finan-
siering, försäkring och teknologiöverföring,
för att tillgodose de särskilda behoven och an-
gelägenheterna hos parter från utvecklingslän-
der som uppstår på grund av de skadliga effek-
terna av klimatförändring och/eller inverkan
av genomförandet av motåtgärder, i synnerhet
på:

(a) små Öländer,

(b) länder med lågt liggande kustområden,

(d) länder med områden som ofta utsätts
för naturkatastrofer,

(e) länder som riskerar torka och öken-
spridning,

(f) länder med hög luftförorening i stor-
stadsområden,

(g) länder med områden med känsliga eko-
system, inklusive bergs- ekosystem,

(h) länder, vars ekonomier är mycket bero-
ende av inkomster som härrör från till-
verkning, bearbetning och export och/-
eller förbrukning av fossila bränslen och
besläktade energiintensiva produkter,
samt

(i) länder utan egen kust och länder med
genomfartstrafik.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

Further, the Conference of the Parties may
take actions, as appropriate, with respect to
this paragraph.

9. The Parties shall take full account of the
specific needs and special situations of the le-
ast developed countries in their actions with
regard to funding and transfer of technology.

10. The Parties shall, in accordance with
Article 10, take into consideration in the im-
plementation of the commitments of the Con-
vention the situation of Parties, particularly
developing country Parties, with economies
that are vulnerable to the adverse effects of the
implementation of measures to respond to cli-
mate change. This applies notable to Parties
with economies that are highly dependent on
income generated from the production,
Processing and export, and/or consumption of
fossil fuels and associated energy-intensive
products and/or the use of fossil fuels for which
such Parties have serious difficulties in switch-
ing to alternatives.

Dessutom kan partskonferensen vidta åtgär-
der, om så är lämpligt, med avseende på denna
punkt.

9. Parterna skall till fullo beakta de specifika
behoven och de speciella förhållandena hos de
minst utvecklade länderna i sina åtgärder av-
seende finansiering och teknologiöverföring.

10 . Parterna skall, i enlighet med artikel 10,
vid genomförandet av sina åtaganden enligt
konventionen överväga situationen hos parter,
i synnerhet utvecklingsländer, med ekonomier
som är sårbara för skadliga effekter av genom-
förandet av åtgärder för att bemöta klimatför-
ändring. Detta gäller särskilt för parter med
ekonomier som är mycket beroende av in-
komster som härrör från produktionen, bear-
betningen och exporten och/eller förbruk-
ningen av fossila bränslen och besläktade
energiintensiva produkter och/eller från an-
vändningen av fossila bränslen, för vilka så-
dana parter har stora svårigheter att byta till
alternativ.

Article 5

Research and systematic observation

In carrying out their commitments under
Article 4, paragraph 1 (g), the Parties shall:

(a) Support and further develop, as appro-
priate, international and intergovern-
mental programmes and networks of
organizations aimed at defining, con-
ducting, assessing and financing re-
search, data collection and systematic
observation, taking into account the
need to minimize duplication of effort;

(b) Support international and intergovern-
mental efforts to strengthen systematic
observation and national scientific and
technical research capacities and capab-
ilities, particularly in developing coun-
tries, and to promote access to, and ex-
change of, data and analyses thereof
obtained from areas beyond national
jurisdiction; and

Artikel 5

Forskning och systematisk observation

När de utför sina åtaganden enligt artikel 4,
punkt 1 (g) skall parterna:

(a) Stödja och ytterligare utveckla, om så
är lämpligt, internationella och mellan-
statliga program och nätverk av organi-
sationer som syftar till att definiera, ut-
föra, värdera och finansiera forskning,
datainsamling och systematisk observa-
tion, med beaktande av behovet av att
minimera dubbelarbete;

(b) Stödja internationella och mellanstat-
liga ansträngningar för att stärka syste-
matisk observation och nationell veten-
skaplig och teknisk forskningskapacitet
och forskningsförmåga, i synnerhet hos
utvecklingsländer, och för att främja
tillgång till, och utbyte av, data och ana-
lyser av dessa data från områden
bortom nationell jurisdiktion samt

102

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

(c) Take into account the particular con-
cerns and needs of developing countries
and cooperate in improving their endo-
genous capacities and capabilities to
participate in the efforts referred to in
subparagraphs (a) and (b) above.

Article 6

Education, training and public awareness

In carrying out their commitments under
Article 4, paragraph l(i), the Parties shall:

(a) Promote and facilitate at the national
and, as appropriate, subregional and re-
gional levels, and in accordance with
national laws and regulations, and
within their respective capacities:

(i) the development and implementa-
tion of educational and public
awareness programmes on climate
change and its effects;

(ii) public access to information on cli-
mate change and its effects;

(iii) public participation in addressing
climate change and its effects and
developing adequate responses;
and

(iv) training of scientific, technical and
managerial personnel.

(b) Cooperate in and promote, at the inter-
national level, and, where appropriate,
using existing bodies:

(i) the development and exchange of
educational and public awareness
material on climate change and its
effects; and

(ii) the development and implementa-
tion of education and training pro-
grammes, including the
strengthening of national institu-
tions and the exchange or second-

(c) Beakta de speciella intressena och be-
hoven hos utvecklingsländer och samar-
beta om att förbättra dessas inhemska
kapacitet och förmåga att delta i de an-
strängningar, som åsyftas i punkterna

(a) och (b) ovan.

Artikel 6

Utbildning, yrkesträning och allmänhetens
medvetenhet

När de utför sina åtaganden enligt artikel 4,
punkt 1 (i) skall parterna:

(a) Främja och underlätta på nationell och,
om så är lämpligt, subregional och re-
gional nivå, och i överensstämmelse
med nationell lagstiftning och bestäm-
melser, och inom sina respektive kapa-
citeter:

(i) utveckling och genomförande av
program för utbildning och för att
höja allmänhetens medvetenhet
om klimatförändring och dess ef-
fekter,

(ii) tillgång för allmänheten till infor-
mation om klimatförändring och
dess effekter;

(iii) deltagande av allmänheten i bemö-
tande av klimatförändring och dess
effekter och i utveckling av ända-
målsenliga motåtgärder, samt

(iv) träning av vetenskaplig, teknisk
och ledande administrativ perso-
nal.

(b) Samarbeta om och främja, på interna-
tionell nivå, samt, där så är lämpligt,
med utnyttjande av befintliga organ:

(i) utvecklandet och utbytet av mate-
rial för utbildning och för att höja
allmänhetens medvetenhet om kli-
matförändring och dess effekter,
samt

(ii) utvecklandet och genomförandet
av utbildnings- och träningspro-
gram, inklusive stärkande av na-
tionella institutioner och utbyte el-
ler tillhandahållande av personal

103

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

ment of personnel to train experts
in this field, in particular for devel-
oping countries.

för att träna experter inom detta
område, i synnerhet för utveck-
lingsländer.

Article 7

Conference of the Parties

1. A Conference of the Parties is hereby es-
tablished.

2. The Conference of the Parties, as the su-
preme body of this Convention, shall keep
under regular review the implementation of
the Convention and any related legal instru-
ments that the Conference of the Parties may
adopt, and shall make, within its mandate, the
decisions necessary to promote the effective
implementation of the Convention. To this
end, it shall:

(a) Periodically examine the obligations of
the Parties and the institutional ar-
rangements under the Convention, in
the light of the objective of the Conven-
tion, the experience gained in its imple-
mentation and the evolution of
scientific and technological knowledge;

(b) Promote and facilitate the exchange of
information on measures adopted by
the Parties to address climate change
and its effects, taking into account the
differing circumstances, responsibilities
and capabilities of the Parties and their
respective commitments under the
Convention;

(c) Facilitate, at the request of two or more
Parties, the coordination of measures
adopted by them to address climate
change and its effects, taking into ac-
count the differing circumstances, re-
sponsibilities and capabilities of the
Parties and their respective commit-
ments under the Convention.

(d) Promote and guide, in accordance with
the objective and provisions of the Con-

Artikel 7

Partskonferensen

1. En partskonferens upprättas härmed.

2. Partskonfererensen skall, som högsta or-
gan för denna konvention, regelbundet
granska implementeringen av konventionen
och varje härmed sammanhängande juridiskt
instrument som partskonferensen kan komma
att anta, och skall, inom sitt mandat, fatta de
beslut som är nödvändiga för att främja det ef-
fektiva genomförandet av konventionen. För
detta ändamål skall den:

(a) Med jämna mellanrum granska parter-
nas förpliktelser och de institutionella
arrangemangen under konventionen i
ljuset av konventionens mål, erfarenhet
vunnen vid dess genomförande samt ut-
vecklingen av vetenskaplig och teknolo-
gisk kunskap;

(b) Främja och underlätta utbytet av infor-
mation om åtgärder som vidtagits av
parterna för att bemöta klimatföränd-
ring och dess effekter, med hänsyn ta-
gen till parternas olika omständigheter,
ansvar och förmåga och deras respek-
tive åtaganden under konventionen;

(c) Underlätta, på begäran av två eller flera
parter, samordningen av åtgärder som
de vidtagit för att bemöta klimatföränd-
ring och dess effekter, med hänsyn ta-
gen till parternas olika omständigheter,
ansvar och förmåga och deras respek-
tive åtaganden under konventionen;

(d) Främja och vägleda, i enlighet med
konventionens mål och bestämmelser,

104

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

vention, the development and periodic
refinement of comparable methodolo-
gies, to be agreed on by the Conference
of the Parties, inter alia, for preparing
inventories of greenhouse gas emissions
by sources and removals by sinks and
for evaluating the effectiveness of meas-
ures to limit the emissions and enhance
the removals of these gases.

(e) Assess, on the basis of all information
made available to in accordance with
the provisions of the Convention, the
implementation of the Convention by
the Parties, the overall effects of the
measures taken pursuant to the Con-
vention, in particular environmental,
economic and social effects as well as
their cumulative impacts and the extent
to which progress towards the objective
of the Convention is being achieved;

(f) Consider and adopt regular reports on
the implementation of the Convention
and ensure their publication;

(g) Make recommendations on any matters
necessary for the implementation of the
Convention:

(h) Seek to mobilize financial resources in
accordance with Article 4, paragraphs
3, 4 and 5, and Article 11;

(i) Establish such subsidiary bodies as are
deemed necessary for the implementa-
tion of the Convention;

(j) Review reports submitted by its
subsidiary bodies and provide guidance
to them;

(k) Agree upon and adopt, by consensus,
rules of procedure and financial rules
for itself and for any subsidiary bodies;

(l) Seek and utilize, where appropriate,
the services and cooperation of, and in-
formation provided by, competent in-
ternational organizations and intergov-

utvecklingen och den återkommande
förbättringen av jämförbar metodik,
som parts-konferensen skall enas om,
bland annat för färdigställandet av in-
venteringar över utsläpp av växthusga-
ser från källor och upptag i sänkor, samt
för utvärdering av effektiviteten av åt-
gärder för att begränsa utsläppen och
öka upptagen av dessa gaser;

(e) Utvärdera, på grundval av all informa-
tion som tillställts den i enlighet med
konventionens bestämmelser, parter-
nas genomförande av konventionen, de
övergripande effekterna av de åtgärder
som vidtagits med anledning av konven-
tionen, i synnerhet miljömässiga, eko-
nomiska och sociala effekter liksom
dessas samlade inverkan och den ut-
sträckning i vilken framsteg görs i rikt-
ning mot konventionens mål;

(f) Behandla och anta regelbundna rappor-
ter om genomförandet av konventionen
och tillse att dessa publiceras;

(g) Utfärda rekommendationer i frågor
som är nödvändiga för genomförandet
av konventionen;

(h) Sträva efter att anskaffa finansiella re-
surser i enlighet med artikel 4, punk-
terna 3 till 5, samt artikel 11;

(i) Upprätta sådana underorgan som be-
döms nödvändiga för genomförandet av
konventionen;

(j) Granska rapporter från underorganen
och tillhandahålla vägledning för dessa;

(k) Enas om och, i samstämmighet, anta
procedurregler och finansiella regler för
partskonferensen och underorganen;

(l) Söka och utnyttja, då så är lämpligt, de
tjänster, det samarbete och de upplys-
ningar som tillhandahålls av kompe-
tenta internationella organisationer och

105

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

ernmental and non-governmental bod-
ies; and

(m) Exercise such other functions as are re-
quired for the achievement of the ob-
jective of the Convention as well as
other functions assigned to it under the
Convention.

3. The Conference of the Parties shall, at its
first session adopt its own rules of procedure
as well as those of the subsidiary bodies estab-
lished by the Convention, which shall include
decision-making procedures for matters not
already covered by decision-making proce-
dures stipulated in the Convention. Such
procedures may include specified majorities
required for the adoption of particular de-
cisions.

4. The first session of the Conference of the
Parties shall be convened by the interim sec-
retariat referred to in Article 21 and shall take
place not later than one year after the date of
entry into force of the Convention. Thereaf-
ter, ordinary sessions of the Conference of the
Parties shall be held every year unless other-
wise decided by the Conference of the Parties.

5. Extraordinary sessions of the Conference
of the Parties shall be held at such other times
as may be deemed necessary by the Confer-
ence, or at the written request of any Party,
provided that, within six months of the request
being communicated to the Parties by the sec-
retariat, it is supported by at least one-third of
the Parties.

6. The United Nations, its specialized
agencies and the International Atomic Energy
Agency, as well as any State member thereof
or observers thereto not Party to the Conven-
tion, may be represented at sessions of the
Conference of the Parties as observers. Any
body or agency, whether national or interna-
tional, governmental or non-governmental,
which is qualified in matters covered by the
Convention, and which has informed the sec-
retariat of its wish to be represented at a ses-

mellanstatliga och icke-statliga organ;
samt

(m) Utöva sådana övriga funktioner som er-
fordras för att uppnå konventionens
mål, liksom alla andra funktioner som
den tilldelats i enlighet med konventio-
nen.

3. Partskonferensen skall, vid sitt första
möte, anta procedurregler för sig och för de
underorgan som upprättats genom konventio-
nen, vilket skall inkludera beslutsprocedurer
för frågor som inte redan omfattas av besluts-
procedurer föreskrivna i konventionen. Så-
dana procedurer kan innehålla krav på specifi-
cerade majoriteter för fattande av vissa beslut.

4. Partskonferensens första möte skall sam-
mankallas av det interimssekretariat som åsyf-
tas i artikel 21 och skall äga rum inte senare än
ett år efter den dag konventionen träder i
kraft. Därefter skall ordinarie möten hållas
varje år, om inte partskonferensen beslutar
annat.

5. Extra möten med partskonferensen skall
hållas vid sådana övriga tidpunkter som kan
komma att bedömas nödvändiga av konferen-
sen, eller på skriftlig begäran av någon part,
förutsatt att denna begäran, inom sex månader
efter det att den har sänts ut till alla parter av
sekretariatet, stöds av minst en tredjedel av
parterna.

6. Förenta nationerna, dess fackorgan och
Internationella atomenergikommissionen lik-
som varje medlemsstat eller observatörer i
dessa som inte är part i konventionen får re-
presenteras vid partskonferensens möten som
observatörer. Varje organ eller fackorgan, så-
väl nationellt som internationellt, statligt eller
icke-statligt, som är behörigt i frågor som om-
fattas av konventionen och som har informerat
sekretariatet om sin önskan att vara represen-
terat vid partskonferensens möte som obser-

106

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

sion of the Conference of the Parties as an ob-
server, may be so admitted unless at least one-
third of the Parties present object. The admis-
sion and participation of observers shall be
subject to the rules of procedure adopted by
the Conference of the Parties.

Article 8

Secretariat

1. A secretariat is hereby established.

2. The functions of the secretariat shall be:

(a) To make arrangements for sessions of
the Conference of the Parties and its
subsidiary bodies established under the
Convention and to provide them with
services as required;

(b) To compile and transmit reports sub-
mitted to it;

(c) To facilitate assistance to the Parties,
particularly developing country Parties,
on request, in the compilation and com-
munication of information required in
accordance with the provisions of the
Convention;

(d) To prepare reports on its activities and
present them to the Conference of the
Parties;

(e) To ensure the necessary coordination
with the secretariats of other relevant
international bodies;

(f) To enter, under the overall guidance of
the Conference of the Parties, into such
administrative and contractual arrange-
ments as may be required for the effec-
tive discharge of its functions; and

(g) To perform the other secretariat func-
tions specified in the Convention and in
any of its protocols and such other func-
tions as may be determined by the Con-
ference of the Parties.

3. The Conference of the Parties, at its first
session, shall designate a permanent secreta-
riat and make arrangement for its functioning.

vatör kan ges tillträde, såvida inte minst en
tredjedel av de närvarande parterna motsätter
sig. Observatörers tillträde och deltagande
skall följa de procedurregler som antagits av
partskonferensen.

Artikel 8

Sekretariat

1. Ett sekretariat upprättas härmed.

2. Sekretariatets funktioner skall vara:

(a) Att arrangera för möten med partskon-
ferensen och dess underorgan, upprät-
tade enligt konventionen, och att till-
handahålla de tjänster som erfordras
för dessa;

(b) Att sammanställa och vidarebefordra
rapporter som inlämnas till det;

(c) Att underlätta bistånd till parterna, i
synnerhet parter från utvecklingslän-
der, på begäran, för sammanställande
och spridning av information som er-
fordras i enlighet med konventionens
bestämmelser;

(d) Att sammanställa rapporter om sina ak-
tiviteter och framlägga dessa för parts-
konferensen;

(e) Att säkerställa den nödvändiga samord-
ningen med sekretariaten för andra re-
levanta internationella organ;

(f) Att under övergripande vägledning från
partskonferensen ingå sådana administ-
rativa och kontraktsenliga arrangemang
som kan erfordras för ett effektivt full-
görande av sina funktioner; samt

(g) Att utföra de andra sekretariatsuppgif-
ter som specificeras i konventionen och
i något av dess protokoll, samt sådana
övriga uppgifter som kan komma att be-
stämmas av partskonferensen.

3. Partskonferensen skall, vid sitt första
möte, utse ett permanent sekretariat och ar-
rangera för dess funktion.

107

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

Article 9

Subsidiary body for scientific and technological
advice

1. A subsidiary body for scientific and tech-
nological advise is hereby established to pro-
vide the Conference of the Parties and, as ap-
propriate, its other subsidiary bodies with ti-
mely information and advice on scientific and
technological matters relating to the Conven-
tion. This body shall be open to participation
by all Parties and shall be multidisciplinary. It
shall comprise government representatives
competent in the relevant field of expertise. It
shall report regularly to the Conference of the
Parties on all aspects of its work.

2. Under the guidance of the Conference of
the Parties, and drawing upon existing compe-
tent international bodies, this body shall:

(a) Provide assessments of the State of
scientific knowledge relating to climate
change and its effects;

(b) Prepare scientific assessments on the ef-
fects of measures taken in the imple-
mentation of the Convention;

(c) Identify innovative, efficient and state-
of-the-art technologies and know-how
and advise on the ways and means of
promoting development and/or trans-
ferring such technologies;

(d) Provide advice on scientific program-
mes, international cooperation in re-
search and development related to cli-
mate change, as well as on ways and
means of supporting endogenous capa-
city-building in developing countries;
and

(e) Respond to scientific, technological and
methodological questions that the Con-
ference of the Parties and its subsidiary
bodies may put to the body.

3. The functions and terms of reference of
this body may be further elaborated by the
Conference of the Parties.

Artikel 9

Underorgan för vetenskaplig och teknologisk
rådgivning

1. Ett underorgan för vetenskaplig och tek-
nologisk rådgivning upprättas härmed för att
förse partskonferensen och, om så är lämpligt,
dess övriga underorgan med läglig information
och rådgivning i vetenskapliga och teknolo-
giska frågor som rör konventionen. Detta un-
derorgan skall vara öppet för deltagande av
alla parter och det skall representera olika
fackinriktningar. Det skall bestå av regerings-
representanter med kompetens inom relevant
expertområde. Det skall rapportera regelbun-
det till partskonferensen om alla delar av sin
verksamhet.

2. Under vägledning från partskonferensen
och med utnyttjande av befintliga kompetenta
internationella organ skall detta organ:

(a) Tillhandahålla utvärderingar av det ve-
tenskapliga kunskapsläget vad gäller
klimatförändring och dess effekter;

(b) Sammanställa vetenskapliga utvärde-
ringar av effekterna av åtgärder som
vidtas för konventionens genomfö-
rande;

(c) Identifiera nyskapande, effektiva och
aktuella teknologier och kunnande och
yttra sig över sätt och medel att främja
utveckling och/eller att överföra sådana
teknologier;

(d) Tillhandahålla råd om vetenskapliga
program, internationellt samarbete
inom forskning och utveckling av-
seende klimatförändring, såväl som om
sätt och medel att stödja inhemskt upp-
byggande av kapacitet i utvecklingslän-
der; samt

(e) Svara på vetenskapliga, teknologiska
och metodologiska frågor som parts-
konferensen och dess underorgan kan
komma att ställa till organet.

3. Uppgifterna och direktiven för detta or-
gan kan vidareutvecklas av partskonferensen.

108

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

Article 10

Subsidiary body for implementation

1. A subsidiary body for implementation is
hereby established to assist the Conference of
the Parties in the assessment and review of the
effective implementation of the Convention.
This body shall be open to participation by all
Parties and comprise government representa-
tives who are experts on matters related to cli-
mate change. It shall report regularly to the
Conference of the Parties on all aspects of its
work.

2. Under the guidance of the Conference of
the Parties, this body shall:

(a) Consider the information commu-
nicated in accordance with Article 12,
paragraph 1, to assess the overall aggre-
gated effect of the steps taken by the
Parties in the light of the latest scientific
assessments concerning climate change;

(b) Consider the information commu-
nicated in accordance with Article 12,
paragraph 2, in order to assist the Con-
ference of the Parties in carrying out the
reviews required by Article 4, para-
graph 2(d); and

Artikel 10

Underorgan för genomförande

1. Ett underorgan för genomförande etable-
ras härmed, för att bistå partskonferensen
med utvärdering och granskning av konventio-
nens faktiska genomförande. Detta organ
skall vara öppet för deltagande av alla parter
och bestå av regeringsrepresentanter som är
experter på frågor som rör klimatförändring.
Det skall regelbundet rapportera till partskon-
ferensen om alla delar av sin verksamhet.

2. Under vägledning från partskonferensen
skall detta organ:

(a) Överväga den information som lämnats
i enlighet med artikel 12, punkt 1 för att
utvärdera den övergripande samman-
lagda effekten av de åtgärder som vidta-
gits av parterna i ljuset av de senaste ve-
tenskapliga rönen i fråga om klimatför-
ändring;

(b) Överväga den information som lämnats
i enlighet med artikel 12, punkt 2, för
att bistå partskonferensen med att ut-
föra de granskningar som erfordras en-
ligt artikel 4, punkt 2 (d); samt

Article 11

Final Mechanism

1. A mechanism for the provision of finan-
cial resources on a grant or concessional basis,
including for the transfer of technology, is he-
reby defined. It shall function under the gui-
dance of and be accountable to the Confe-
rence of the parties, which shall decide on its
policies, programme priorities and eligibility
criteria related to this Convention. Its opera-
tion shall be entrusted to one or more existing
international entities.

Artikel 11

Finansieringsmekanism

1. En mekanism för tillhandahållande av fi-
nansiella resurser på gåvobasis eller konces-
sionella villkor, inklusive överföring av tekno-
logi, definieras härmed. Den skall fungera un-
der vägledning från och vara redovisningsskyl-
dig inför partskonferensen, som skall besluta
om dess politik, programprioriteringar och be-
hörighetskriterier i anslutning till denna kon-
vention. Dess förvaltning skall anförtros åt en
eller flera befintliga internationella enheter.

109

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

2. The financial mechanism shall have an
equitable and balanced representation of all
Parties within a transparent system of gover-
nance.

3. The Conference of the Parties and the en-
tity or entities entrusted with the operation of
the financial mechanism shall agree upon ar-
rangements to give effect to the above para-
graphs, which shall include the following:

(a) Modalities to ensure that the funded
projects to address climate change are
in conformity with the policies, pro-
gramme priorities and eligibility criteria
established by the Conference of the
Parties;

(b) Modalities by which a particular fun-
ding decision may be reconsidered in
light of these policies, programme prio-
rities and eligibility criteria;

(c) Provision by the entity or entities of re-
gular reports to the Conference of the
Parties on its funding operations, which
is consistent with the requirement for
accountability set out in paragraph 1
above;and

(d) Determination in a predictable and
identifiable manner of the amount of
funding necessary and available for the
implementation of this Convention and
the conditions under which that amount
shall be periodically reviewed.

4. The Conference of the Parties shall make
arrangements to implement the above mentio-
ned provisions at its first session, reviewing
and taking into account the interim arrange-
ments referred to in Article 21, paragraph 3,
and shall decide whether these interim arran-
gements shall be maintained. Within four
years thereafter, the Conference of the Parties
shall review the financial mechanism and take
appropriate measures.

2. Den finansiella mekanismen skall ha en
rättvis och balanserad representation från alla
parter inom ett styrsystem som är öppet för in-
syn.

3. Partskonferensen och den enhet eller de
enheter som anförtros förvaltningen av den fi-
nansiella mekanismen skall enas om arrange-
mang för att verkställa innehållet i ovanstå-
ende stycken, vilket skall inkludera följande:

(a) Former för att säkerställa att de finan-
sierade projekten för att bemöta kli-
matförändring överensstämmer med
den politik och de programpriorite-
ringar och behörighetskriterier som
fastställts av partskonferensen;

(b) Former genom vilka ett visst finansie-
ringsbeslut kan omprövas i ljuset av
denna politik och dessa programpriori-
teringar och behörighetskriterier;

(c) Tillhandahållande, från enheten/enhe-
terna till partskonferensen, av regel-
bundna rapporter om finansierings-
verksamheten, som överensstämmer
med kravet på redovisningsskyldighet
enligt punkten 1 ovan; samt

(d) Bestämning på ett förutsägbart och
identifierbart sätt av det medelsbelopp
som är nödvändigt och tillgängligt för
genomförandet av denna konvention
och de villkor under vilka detta belopp
med jämna mellanrum skall omprövas.

4. Partskonferensen skall vidta åtgärder för
att genomföra ovannämnda föreskrifter vid
sitt första möte, under granskning av och med
hänsyn till de interimsanordningar som anges
i artikel 21, punkt 3, och skall besluta om huru-
vida dessa interimsanordningar skall bibehål-
las. Inom fyra år därefter skall partskonferen-
sen göra en översyn av den finansiella meka-
nismen och vidta lämpliga åtgärder.

110

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

5. The developed country Parties may also
provide and developing country Parties avail
themselves of, financial resources related to
the implementation of the Convention
through bilateral, regional and other multila-
teral channels.

5. Parterna från industriländer kan också
tillhandahålla, och parter från utvecklingslän-
der tillgodogöra sig, finansiella resurser i an-
slutning till genomförandet av konventionen
genom bilaterala, regionala eller andra multi-
laterala kanaler.

Article 12

Communication of information related to im-
plementation

1. In accordance with Article 4, paragraph
1, each Party shall communicate to the Confe-
rence of the Parties, through the secretariat,
the following elements of information:

(a) A national inventory of anthropogenic
emissions by sources and removals by
sinks of all greenhouse gases not cont-
rolled by the Montreal Protocol, to the
extent its capacities permit, using com-
parable methodologies to be promoted
and agreed upon by the Conference of
the Parties;

(b) A general description of steps taken or
envisaged by the Party to implement the
Convention; and

(c) Any other information that the Party
considers relevant to the achievement
of the objective of the Convention and
suitable for inclusion in its communica-
tion, including, if feasible, material re-
levant for calculations of global emis-
sion trends.

2. Each developed country Party and each
other Party included in annex I shall incorpo-
rate in its communication the following ele-
ments of information:

(a) A detailed description of the policies
and measures that it has adopted to im-
plement its commitment under Article
4, paragraphs 2(a) and 2(b); and

Artikel 12

Förmedling av information rörande genomfö-
rande

1. I enlighet med artikel 4, punkt 1 skall
varje part lämna följande information till part-
skonferensen genom sekretariatet:

(a) En nationell inventering av antropo-
gena utsläpp från källor och upptag i
sänkor för alla växthusgaser som inte
regleras av Montrealprotokollet, i den
utsträckning dess förmåga tillåter och
med användande av jämförbara meto-
diker, som partskonferensen skall
främja och enas om;

(b) En allmän beskrivning av åtgärder par-
ten vidtagit eller planerat för att genom-
föra konventionen; samt

(c) Varje annan information som parten
anser relevant för att uppnå konventio-
nens mål och lämpad att inkludera i sin
rapport inklusive, om rimligt, material
som är relevant för beräkningar av glo-
bala utsläppstrender.

2. Varje part från industriländer och varje
annan part upptagen i bilaga 1 skall i sin rap-
port medta följande information:

(a) En detaljerad beskrivning av den poli-
tik och de åtgärder som har vidtagits för
att genomföra dess åtaganden enligt ar-
tikel 4, punkterna 2 (a) och 2 (b); samt

111

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

(b) A specific estimate of the effects that
the policies and measures referred to in
subparagraph (a) immediately above
will have on anthropogenic emissions
by its sources and removals by its sinks
of greenhouse gases during the period
referred to in Article 4, paragraph 2(a).

3. In addition, each developed country
Party and each other developed Party included
in annex II shall incorporate details of measu-
res taken in accordance with Article 4, para-
graphs 3, 4 and 5.

4. Developing country Parties may, on vo-
luntary basis, propose projects for financing,
including specific technologies, materials,
equipment, techniques or practices that would
be needed to implement such projects, along
with, if possible, an estimate of all incremental
costs, of the reductions of emissions and incre-
ments of removals of greenhouse gases, as well
as an estimate of the consequent benefits.

5. Each developed country Party and each
other Party included in annex I shall make its
initial communication within six months of the
entry into force of the Convention for that
Party. Each Party not so listed shall make its
initial communication within three years of the
entry into force of the Convention for that
party, or of the availability of financial resour-
ces in accordance with Article 4, paragraph 3.
Parties that are least developed countries may
make their initial communication at their disc-
retion. The frequence of subsequent Commu-
nications by all Parties shall be determined by
the Conference of the Parties, taking into ac-
count the differentiated timetable set by this
paragraph.

6. Information communicated by Parties un-
der this Article shall be transmitted by the sec-
retariat as soon as possible to the Conference
of the Parties and to any subsidiary bodies con-
cerned. If necessary, the procedures for the
communication of information may be further
considered by the Conference of the Parties.

(b) En specificerad uppskattning av de ef-
fekter den politik och de åtgärder som
åsyftas i delpunkt under punkt (a) ovan
kommer att ha på antropogena utsläpp
från dess källor och upptag i dess sänkor
för växthusgaser under den period som
åsyftas i artikel 4, punkt 2 (a).

3. Dessutom skall varje part från industri-
länder och varje annan utvecklad part uppta-
gen i bilaga 2 medta detaljerade uppgifter om
åtgärder vidtagna i enlighet med artikel 4
punkterna 3, 4 och 5.

4. Parter från utvecklingsländer kan, på fri-
villig basis, föreslå projekt för finansiering, in-
klusive specifika teknologier, material, utrust-
ning, tekniker eller förfaranden, som skulle
behövas för att genomföra sådana projekt till-
sammans med, om möjligt, en beräkning av
alla tillkommande kostnader, av utsläppsre-
duktionerna och de ökade upptagen av växt-
husgaser, såväl som en beräkning av de därav
följande fördelarna.

5. Varje part från industriländer och varje
annan part upptagen i bilaga 1 skall inlämna
sin första rapport inom sex månader efter det
att konventionen har trätt i kraft för denna
part. Varje part som inte är upptagen i bilagan
skall inlämna sin första rapport inom tre år ef-
ter det att konventionen har trätt i kraft för
denna part, eller efter det att finansiella resur-
ser tillhandahålles i enlighet med artikel 4,
punkt 3. Parter som är minst utvecklade länder
får inlämna sin första rapport efter eget gott-
finnande. Frekvensen för efterföljande rap-
porter från alla parter skall avgöras av part-
skonferensen, med hänsyn tagen till den diffe-
rentierade tidsplan som fastställs i detta
stycke.

6. Information inlämnad av parterna enligt
denna artikel skall snarast möjligt vidarebe-
fordras av sekretariatet till partskonferensen
och till eventuella berörda underorgan. Om
nödvändigt kan procedurerna för inlämnande
av information övervägas ytterligare av parts-
konferensen.

112

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

7. From its first session, the Conference of
the Parties shall arrange for the provision to
developing country Parties of technical and fi-
nancial support, on request, in compiling and
communicating information under this Ar-
ticle, as well as in identifying the technical and
financial needs associated with proposed pro-
jects and response measures under Article 4.
Such support may be provided by other Par-
ties, by competent international organizations
and by the secretariat, as appropriate.

8. Any group of Parties may, subject to gui-
delines adopted by the Conference of the Par-
ties, and to prior notification to the Confe-
rence of the Parties, make a joint communica-
tion in fulfilment of their obligations under
this Article, provided that such a communica-
tion includes information on the fulfilment by
each of these Parties of its individual obliga-
tions under the Convention.

9. Information received by the secretariat
that is designated by a Party as confidential, in
accordance with criteria to be established by
the Conference of the Parties, shall be aggre-
gated by the secretariat to protect its confiden-
tiality before being made available to any of
the bodies involved in the communication and
review of information.

10. Subject to paragraph 9 above, and wit-
hout prejudice to the ability of any Party to
make public its communication at any time,
the secretariat shall make Communications by
Parties under this Article publicly available at
the time they are submitted to the Conference
of the Parties.

Article 13

Resolution of questions regarding implementa-
tion

The Conference of the Parties shall, at its
first session, consider the establishment of a
multilateral consultative process, available to

7. Från och med sitt första möte skall parts-
konferensen ordna med tillhandahållande av
tekniskt och finansiellt stöd till parter från ut-
vecklingsländer, på begäran, för att samman-
ställa och inlämna information enligt denna ar-
tikel såväl som för att identifiera de tekniska
och finansiella behov som är förknippade med
föreslagna projekt och motåtgärder enligt arti-
kel 4. Sådant stöd kan tillhandahållas av andra
parter, av behöriga internationella organisa-
tioner och av sekretariatet, om lämpligt.

8. Varje grupp av parter kan, med förbehåll
för riktlinjer antagna av partskonferensen och
förhandsanmälan till partskonferensen, in-
lämna en gemensam rapport om uppfyllandet
av sina åtaganden enligt denna artikel, under
förutsättning att en sådan rapport innehåller
information om hur var och en av dessa parter
uppfyller sina enskilda förpliktelser under
konventionen.

9. Information som mottagits av sekretaria-
tet och som är betecknad som konfidentiell av
en part, i enlighet med kriterier som skall fast-
ställas av partskonferensen, skall av sekreta-
riatet föras samman med annan information
för att skydda dess konfidentiella karaktär in-
nan den görs tillgänglig för något av de organ
som handhar förmedling och granskning av in-
formation.

10. Med förbehåll för punkt 9 ovan, och
utan att prejudicera varje parts möjlighet att
offentliggöra sin rapport när den så önskar,
skall sekretariatet göra rapporter från par-
terna under denna artikel allmänt tillgängliga
vid den tidpunkt då de överlämnas till parts-
konferensen.

Artikel 13

Lösande av frågor angående genomförande

Partskonferensen skall vid sitt första möte
överväga upprättandet av en multilateral kon-
sultativ process, tillgänglig för parterna på des-

113

8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 179

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

Parties on their request, for the resolution of
questions regarding the implementation of the
Convention.

sas begäran, för lösande av frågor angående
genomförandet av konventionen.

Article 14

Settlement of disputes

1. In the event of a dispute between any two
or more Parties concerning the interpretation
or application of the Convention, the Parties
concerned shall seek a settlement of the di-
spute through negotiation or any other peace-
ful means of their own choice.

2. When ratifying, accepting, approving or
acceding to the Convention, or at any time
thereafter, a Party which is not a regional eco-
nomic integration organization may declare in
a written instrument submitted to the Deposi-
tary that, in respect of any dispute concerning
the interpretation or application of the Con-
vention, it recognizes as compulsory ipsofacto
and without special agreement, in relation to
any Party accepting the same obligation.

(a) Submission of the dispute to the Inter-
national Court of Justice and/or

(b) Arbitration in accordance with proce-
dures to be adopted by the Conference
of the Parties as soon as practicable, in
an annex or arbitration.

A Party which is a regional economic inte-
gration organization may make declaration
with like effect in relation to arbitration in ac-
cordance with the procedures referred to in
subparagraph (b) above.

3. A declaration made under paragraph 2
above shall remain in force until it expires in
accordance with its terms or until three
months after written notice of its revocation
has been deposited with the Depositary.

4. A new declaration, a notice of revocation
or the expiry of a declaration shall not in any
way affect proceedings pending before the In-

Artikel 14

Tvistlösning

1. I händelse av tvist mellan två eller flera
parter rörande tolkning eller tillämpning av
konventionen skall de berörda parterna söka
bilägga tvisten genom förhandling eller andra
fredliga medel enligt deras eget val.

2. Vid ratifikation, godtagande och godkän-
nande av eller anslutning till konventionen, el-
ler närhelst därefter, kan en part som inte är
en organisation för regional ekonomisk inte-
gration deklarera i ett skriftligt dokument som
inlämnas till depositarien att den, vad gäller
tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av
konventionen, i och med detta och utan sär-
skild överenskommelse erkänner som obliga-
toriskt gentemot alla parter som godtar samma
förpliktelse:

(a) Hänskjutande av tvisten till Internatio-
nella domstolen, och/eller

(b) Skiljedom enligt procedurer som antas
av partskonferensen så snart detta är
görligt, intagna i en bilaga om skilje-
dom.

En part som är en organisation för regional
ekonomisk integration kan utfärda en deklara-
tion med lika effekt i fråga om skiljedom enligt
de procedurer som åsyftas i (b) ovan.

3. En deklaration enligt punkt 2 ovan skall
förbli i kraft tills den upphör i enlighet med
sina villkor eller tills tre månader efter det att
skriftlig anmälan om dess återkallande har in-
lämnats till depositarien.

4. En ny deklaration, en anmälan om åter-
kallande eller en deklarations upphörande
skall på intet sätt påverka pågående förhand-

114

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

ternational Court of Justice or the arbitral tri-
bunal, unless the parties to dispute otherwise
agree.

5. Subject to the operation of paragraph 2
above, if after twelve moths following notifica-
tion by one Party to another that a dispute ex-
ists between them, the Parties concerned have
not been able to settle their dispute through
the means mentioned in paragraph 1 above,
the dispute shall be submitted, at the request
of any of the parties to the dispute, to concilia-
tion.

6. A conciliation commission shall be crea-
ted upon the request of one of the parties to
the dispute. The commission shall be compo-
sed of an equal number of members appointed
by each party concerned and a chairman cho-
sen jointly by the members appointed by each
party. The commission shall render a recom-
mendatory award, which the parties shall con-
sider in good faith.

7. Additional procedures relating to conci-
liation shall be adopted by the Conference of
the Parties, as soon as practicable, in an annex
on conciliation.

8. The provisions of this Article shall apply
to any related legal instrument which the Con-
ference of the Parties may adopt, unless the in-
strument provides otherwise.

lingar inför Internationella domstolen eller
skiljedomstolen, såvida inte parterna i tvisten
enas om annat.

5. Med förbehåll för punkt 2 ovan, om efter
tolv månader från anmälan av en part till en
annan om att en tvist föreligger dem emellan,
de berörda parterna inte har kunnat lösa sin
tvist genom de medel som anges i punkt 1
ovan, skall tvisten på begäran av någon av de
tvistande parterna underställas förlikning.

6. En förlikningskommission skall bildas på
begäran av en av de tvistande parterna. Kom-
missionen skall bestå av lika antal ledamöter
utsedda av varje berörd part samt en ordfö-
rande vald gemensamt av de av vardera parten
utsedda ledamöterna. Kommissionen skall
lämna ett förslag till lösning, som parterna för-
utsättningslöst skall ta under övervägande.

7. Ytterligare procedurer avseende förlik-
ning skall antas av partskonferensen så snart
detta är görligt, i en bilaga om förlikning.

8. Bestämmelserna i denna artikel skall till-
lämpas på alla tillhörande juridiska instrument
som partskonferensen kan komma att anta, så-
vida inte det enskilda instrumentet anger an-
nat.

Article 15

Amendments to the convention

1. Any Party may propose amendments to
the Convention.

2. Amendments to the Convention shall be
adopted at an ordinary session of the Confe-
rence of the Parties. The text of any proposed
amendment to the Convention shall be com-
municated to the Parties by the secretariat at
least six months before the meeting at which
is proposed for adoption. The secretariat shall

Artikel 15

Ändringar av konventionen

1. Varje part kan föreslå ändringar av konven-
tionen.

2. Ändringar av konventionen skall antas
vid ett ordinarie möte med partskonferensen.
Texten till varje föreslagen ändring av konven-
tionen skall överlämnas till parterna av sekre-
tariatet åtminstone sex månader före det
möte, vid vilket den föreslås bli antagen. Sek-
retariatet skall också meddela föreslagna änd-

115

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

also communicate proposed amendments to
the signatories to the Convention and, for in-
formation, to the Depositary.

3. The Parties shall make every effort to
reach agreement on any proposed amendment
to the Convention by consensus. If all efforts
at consensus have been exhausted, and no ag-
reement reached, the amendment shall as a
last resort be adopted by a three-fourths majo-
rity vote of the Parties present and voting at
the meeting. The adopted amendment shall be
communicated by the secretariat to the Depo-
sitary, who shall circulate it to all Parties for
their acceptance.

4. Instruments of acceptance in respect of an
amendment shall be deposited with the Depo-
sitary. An amendment adopted in accordance
with paragraph 3 above shall enter into force
for those Parties having acceed it on the nine-
tieth day after the date of receipt by the Depo-
sitary of an instrument of acceptance by at
least three-fourths of the Parties to the Con-
vention.

5. The amendment shall enter into force for
any other Party on the ninetieth day after the
date on which that Party deposits with the De-
positary its instrument of acceptance of the
said amendment.

6. For the purposes of this Article, ”Parties
present and voting” means Parties present and
casting an affirmative or negative vote.

ringar till konventionens signatärer samt, för
kännedom, till depositarien.

3. Parterna skall göra sitt yttersta för att
komma överens om varje föreslagen ändring
av konventionen med enhällighet. Om alla an-
strängningar till enhällighet är uttömda och
ingen överenskommelse uppnådd, skall änd-
ringen som en sista utväg antas med tre fjärde-
dels röstmajoritet bland de parter som är när-
varande och röstar vid mötet. Den antagna
ändringen skall av sekretariatet meddelas till
depositarien, som skall delge den till alla par-
ter för dessas godtagande.

4. Instrument avseende godtagande av en
ändring skall överlämnas till depositarien. En
ändring antagen i enlighet med punkt 3 ovan
skall träda i kraft för de parter som har godta-
git den på den nittionde dagen efter den dag
då depositarien har mottagit instrument om
godtagande från minst tre fjärdedelar av kon-
ventionens parter.

5. Ändringen skall träda i kraft för varje an-
nan part på den nittionde dagen efter den dag
som denna part har överlämnat till deposita-
rien ett instrument om godtagande av berörd
ändring.

6. I denna artikel betyder ”parter som är
närvarande och röstar” parter som är närva-
rande och som avger en jakande eller nekande
röst.

Article 16

Artikel 16

Adoption and amendment of annexes to the
Convention

1. Annexes to the Convention shall form an
integral part thereof and, unless otherwise ex-
pressly provided, a reference to the Conven-
tion constitutes at the same time a reference to
any annexes thereto. Without prejudice to the
provisions of Article 14, paragraphs 2(b) and

Antagande och ändring av bilagor till konven-
tionen

1. Bilagor till konventionen skall utgöra en
integrerad del av denna och, såvida inte annat
uttryckligen anges, utgör en hänvisning till
konventionen samtidigt en hänvisning till
varje annex till denna. Utan inskränkning av
bestämmelserna i artikel 14, punkterna 2(b)

116

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

7, such annexes shall be restricted to lists,
forms and any other material of a descriptive
nature that is of a scientific, technical, proce-
dural or administrative character.

2. Annexes to the Convention shall be pro-
posed and adopted in accordance with the pro-
cedure set forth in Article 15, paragraphs 2, 3
and 4.

3. An annex that has been adopted in accor-
dance with paragraph 2 above shall enter into
force for all Parties to the Convention six
months after the date of the communication by
the Depositary to such Parties of the adoption
of the annex, except for those Parties that have
notified the Depositary, in writing, within that
period of their non-acceptance of the annex.
The annex shall enter into force for Parties
which withdraw their notification of non-ac-
ceptance on the ninetieth day after the date on
which withdrawal of such notification has been
received by the Depositary.

4. The proposal, adoption and entry into
force of amendments to annexes to the Con-
vention shall be subject to the same procedure
as that for the proposal, adoption and entry
into force of annexes to the Convention in ac-
cordance with paragraphs 2 and 3 above.

5. If the adoption of an annex or an amend-
ment to an annex involves an amendment to
the Convention, that annex or amendment to
an annex shall not enter into force until such
time as the amendment to the Convention en-
ters into force.

och 7 skall sådana annex begränsas till förteck-
ningar, formulär och annat beskrivande mate-
rial som är av vetenskaplig, teknisk, procedu-
rell eller administrativ karaktär.

2. Bilagor till konventionen skall föreslås
och antas i enlighet med den procedur som an-
ges i artikel 15, punkterna 2, 3 och 4.

3. En bilaga som har antagits i enlighet med
punkt 2 ovan skall träda i kraft för alla konven-
tionens parter sex månader efter den dag då
depositarien informerat dessa parter om att bi-
lagan antagits, med undantag för de parter
som dessförinnan skriftligen har anmält till de-
positarien att de inte godtar bilagan. Bilagan
skall träda i kraft för parter som återkallar sin
anmälan att de inte godtar bilagan, på den nit-
tionde dagen efter den dag då depositarien har
erhållit en sådan anmälan om återkallande.

4. Förslag om, antagande av och ikraftträ-
dande av ändringar av bilagor till konventio-
nen skall vara föremål för samma procedur
som gäller för förslag om, antagande av och
ikraftträdande av bilagor till konventionen en-
ligt punkterna 2 och 3 ovan.

5. Om antagandet av en bilaga eller en änd-
ring av en bilaga innebär en ändring av kon-
ventionen, skall denna bilaga eller ändring av
en bilaga inte träda i kraft förrän vid den tid-
punkt då ändringen av konventionen träder i
kraft.

Article 17

Protocols

1. The Conference of the Parties may, at any
ordinary session, adopt protocols to the Con-
vention.

2. The text of any proposed protocol shall be
communicated to the Parties by the secretariat
at least six months before such a session.

Artikel 17

Protokoll

1. Partskonferensen kan vid varje ordinarie
session anta protokoll till konventionen.

2. Texten till varje föreslaget protokoll skall
tillställas parterna av sekretariatet minst sex
månader före en sådan session.

117

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

3. The requirements for the entry into force
of any protocol shall be established by that in-
strument.

4. Only Parties to Convention may be Par-
ties to a protocol.

5. Decisions under any protocol shall be ta-
ken only by the Parties to the protocol concer-
ned.

Article 18

Right to vote

1. Each Party to the Convention shall have
one vote, except as provided for in paragraph
2 below.

2. Regional economic integration organiza-
tions, in matters within their competence,
shall exercise their right to vote with a number
of votes equal to the number of their member
States that are Parties to the Convention. Such
an organization shall not exercise its right to
vote if any of its member States exercises its
right, and vice versa.

3. Villkoren för ett protokolls ikraftträ-
dande skall anges i det instrumentet.

4. Endast konventionsparter får vara parter
till ett protokoll.

5. Beslut under ett protokoll skall fattas av
endast parterna till det berörda protokollet.

Artikel 18

Rösträtt

1. Var och en av konventionens parter skall
ha en röst, med undantag för vad som anges i
punkt 2 nedan.

2. Organisationer för regional ekonomisk
integration skall, i frågor inom sitt behörig-
hetsområde, utöva sin rösträtt med ett antal
röster som är lika med det antal av dessas med-
lemsstater som är parter i konventionen. En
sådan organisation skall inte utöva sin rätt att
rösta om någon av dess medlemsstater utövar
sin rätt, och vice versa.

Article 19

Depositary

The Secretary-General of the United Na-
tions shall be the Depositary of the Conven-
tion and of protocols adopted in accordance
with Article 17.

Artikel 19

Depositarie

Förenta nationernas generalsekreterare
skall vara depositarie för konventionen och för
protokoll antagna i enlighet med artikel 17.

Article 20

Signature

This Convention shall be open for signature
by States Members of the United Nations or of
any of its specialized agencies or that are Par-
ties to the Statue of the International Court of
Justice and by regional economic integration
organizations at Rio de Janeiro, during the
United Nations Conference on Environment
and Development, and thereafter at United

Artikel 20

Undertecknande

Denna konvention skall stå öppen för un-
dertecknande av stater som är medlemmar i
Förenta nationerna eller i något av dess fack-
organ, eller som är anslutna till Internationella
domstolens stadga och av organisationer för
regional ekonomisk integration i Rio de
Janeiro, under Förenta nationernas Konferens
om miljö och utveckling, samt därefter vid

118

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

Nations Headquarters in New York from 20
June 1992 to 19 June 1993.

Article 21

Interim Arrangements

1. The secretariat functions referred to in
Article 8 will be carries out on an interim basis
by the secretariat established by the General
Assembly of the United Nations in its resolu-
tion 45/212 of 21 December 1990, until the
completion of the first session of the Confe-
rence of the Parties.

2. The head of the interim secretariat refer-
red to in paragraph 1 above will cooperate clo-
sely with the Intergovernmental Panel on Cli-
mate Change to ensure that the Panel can re-
spond to the need for objective scientific and
technical advice. Other relevant scientific bo-
dies could also be consulted.

3. The Global Environment Facili ty of the
United Nations Development Programme, the
United Nations Environment Programme and
the International Bank for Reconstruction and
Development shall be the international entity
entrusted with the operation of the financial
mechanism referred to in Article 11 on an inte-
rim basis. In this connection, the Global Envi-
ronment Facility should be appropriately re-
structured and its membership made universal
to enable it to fulfil the requirements of Article
11.

Article 22

Ratification, acceptance, approval or accession

1. The Convention shall be subject to ratifi-
cation, acceptance, approval or accession by
States and by regional economic integration
organizations. It shall be open for accession

Förenta nationernas högkvarter i New York
från den 20 juni 1992 till och med den 19 juni
1993.

Artikel 21

Interimsanordningar

1. De sekretariatsfunktioner som åsyftas i
artikel 8 skall utföras på interimsbasis av det
sekretariat som upprättades av Förenta natio-
nernas generalförsamling i dess resolution
45/212 av den 21 december 1990, tills parts-
konferensens första möte är avslutat.

2. Chefen för det interimssekretariat som
åsyftas i punkt 1 ovan kommer att nära samar-
beta med den Mellanstatliga panelen för kli-
matförändring (Intergovernmental Panel on
Climate Change) för att säkerställa att panelen
kan svara upp till behovet av objektiv veten-
skaplig och teknisk rådgivning. Andra rele-
vanta vetenskapliga organ kan också konsulte-
ras.

3. Globala miljöfonden inom Förenta natio-
nernas utvecklingsprograms, Förenta natio-
nernas miljöprograms och Internationella
återuppbyggnads- och utvecklingsbankens
struktur skall vara den internationella enhet
som anförtros förvaltningen av den finansiella
mekanism, som åsyftas i artikel 11, på inte-
rimsbasis. I detta sammanhang bör Globala
miljöfonden omstruktureras på lämpligt sätt
och dess medlemsskap göras universiellt för
att möjliggöra för fonden att uppfylla kraven i
artikel 11.

Artikel 22

Ratifikation, godtagande, godkännande eller
anslutning

1. Konventionen skall vara föremål för rati-
fikation, godtagande, godkännande eller an-
slutning därtill av stater och av organisationer
för regional ekonomisk integration. Den skall

119

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

from the day after the date on which the Con-
vention is closed for signature. Instruments of
ratification, acceptance, approval or accession
shall be deposited with the Depositary.

2. Any regional economic integration orga-
nization which becomes a Party to the Conven-
tion without any of its member States being a
Party shall be bound by all the obligations un-
der the Convention. In the case of such organi-
zations, one or more of whose member States
is a Party to the Convention, the organization
and its member States shall decide on their re-
spective responsibilities for the performance
of their obligations under the Convention. In
such cases, the organization and the member
States shall not be entitled to exercise rights
under the Convention concurrently.

3. In their instruments of ratification, accep-
tance, approval or accession, regional econo-
mic integration organizations shall declare the
extent of their competence with respect to the
matters governed by the Convention. These
organizations shall also inform the Depositary,
who shall in turn inform the Parties, of any
substantial modification in the extent of their
competence.

vara öppen för anslutning från dagen efter den
dag då konventionen stängts för underteck-
nande. Instrument avseende ratificering, god-
tagande, godkännande eller anslutning skall
överlämnas till depositarien.

2. Varje organisation för regional ekono-
misk integration som blir part i konventionen
utan att någon av dess medlemsstater är part
skall vara bunden av alla förpliktelser under
konventionen. Om för en sådan organisation
en eller flera av dess medlemsstater är part i
konventionen, skall organisationen och dess
medlemsstater besluta om sitt respektive an-
svar för uppfyllandet av sina förpliktelser un-
der konventionen. I sådana fall skall organisa-
tionen och medlemsstaterna inte tillåtas att
samtidigt utöva sina rättigheter under konven-
tionen.

3. Organisationer för regional ekonomisk
integration skall i sina instrument avseende ra-
tificering, godtagande, godkännande eller an-
slutning uppge omfattningen av sin behörighet
vad gäller de frågor som regleras av konven-
tionen. Dessa organisationer skall också infor-
mera depositarien, som i sin tur skall infor-
mera parterna, om varje väsentlig förändring
av omfattningen av deras behörighet.

Article 23

Entry into force

1. The Convention shall enter into force on
the ninetieth day after the date of deposit of
the fiftieth instrument of ratification, accep-
tance, approval or accession.

2. For each State or regional economic inte-
gration organization that ratifies, accepts or
approves the Convention or accedes thereto
after the deposit of the fiftieth instrument of
ratification, acceptance, approval or acces-
sion, the Convention shall enter into force on
the ninetieth day after the date of deposit by
such State or regional economic integration

Artikel 23

Ikraftträdande

1. Konventionen skall träda i kraft på den
nittionde dagen efter dagen för överlämnande
av det femtionde instrumentet avseende ratifi-
cering, godtagande, godkännande eller anslut-
ning.

2. För varje stat eller organisation för regio-
nal ekonomisk integration som ratificerar,
godtar, godkänner eller ansluter sig till kon-
ventionen efter överlämnandet av det fem-
tionde instrumentet avseende ratificering,
godtagande, godkännande eller anslutning
skall konventionen träda i kraft på den nit-
tionde dagen efter dagen för överlämnande av

120

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

organization of its instrument of ratification,
acceptance, approval or accession.

3. For the purposes of paragraphs 1 and 2
above, any instrument deposited by a regional
economic integration organization shall not be
counted as additional to those deposited by
States member of the organization.

Article 24

Reservations

No reservations may be made to the Con-
vention.

Article 25

Withdrawal

1. At any time after three years from the
date on which the Convention has entered into
force for a party, that Party may withdraw
from the Convention by giving written notifi-
cation to the Depositary.

2. Any such withdrawal shall take effect
upon expiry of one year from the date of re-
ceipt by the Depositary of the notification of
withdrawal, or on such later date as may be
specified in the notification of withdrawal.

3. Any Party that withdraws from the Con-
vention shall be considered as also having
withdrawn from any protocol to which it is a
Party.

Article 26

Authentic texts

The Original of this Convention, of which
the Arabic, Chinese, English, French, Russian
and Spanish texts are equally authentic, shall
be deposited with the Secretary-General of the
United Nations.

IN WITNESS WHEREOF the undersig-
ned, being duly authorized to that effect, have
signed this Convention.

DONE at New York this ninth day of May
one thousand nine hundred and ninety-two.

denna stats eller organisations instrument av-
seende ratificering, godtagande, godkännande
eller anslutning.

3. Vad gäller punkterna 1 och 2 ovan får ett
instrument som överlämnas av en organisation
för regional ekonomisk integration inte med-
räknas i tillägg till de instrument som överläm-
nas av organisationens medlemsstater.

Artikel 24

Reservationer

Inga reservationer får göras till konventio-
nen.

Artikel 25

Fränträde

1. När som helst, efter tre år från den dag då
konventionen har trätt i kraft för en part kan
denna part frånträda konventionen genom
skriftlig underrättelse till depositarien.

2. Varje sådant frånträde skall träda i kraft
ett år efter den dag då depositarien erhållit un-
derrättelse därom, eller vid den senare tid-
punkt som kan vara angiven i underrättelsen
om frånträde.

3. Varje part som frånträder konventionen
skall även anses ha frånträtt varje protokoll
som den är part till.

Artikel 26

Autentiska texter

Originalet till denna konvention, vars ara-
biska, engelska, franska, kinesiska, ryska och
spanska texter har lika giltighet skall depone-
ras hos Förenta nationernas generalsekrete-
rare.

Till bekräftelse härav har undertecknade,
därtill vederbörligen bemyndigade, under-
tecknat denna konvention.

Upprättad i New York den 9 maj 1992.

121

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

ANNEX 1

Australia

Austria

Belarus1

Belgium

Bulgaria1

Canada

Czechoslovakia1

Denmark

European Community

Estonia1

Finland

France

Germany

Greece

Hungary1

Iceland

I re land

Italy

Japan

Latvia1

Lithuania1

Luxembourg

Netherlands

New Zealand

Norway

Poland1

Portugal

Romania1

Russian Federation1

Spain

Sweden

Switzerland

Turkey

Ukraine1

United Kingdom of Great

Britain and Northern Ireland

United States of America

BILAGA 1

Australien

Belgien

Bulgarien '/

Danmark

Estland '/

Europeiska gemenskapen

Finland

Frankrike

Grekland

Irland

Island

Italien

Japan

Kanada

Lettland '/

Litauen ’/

Luxemburg
Nederländerna

Norge

Nya Zeeland

Polen '/

Portugal

Rumänien '/

Ryska federationen ’/

Schweiz

Spanien

Storbritannien

Sverige

Tjeckoslovakien '/

Turkiet

Tyskland

Ukraina '/

Ungern ’/

USA

Vitryssland V

Österrike

1 Countries that are undergoing the process of 1 Länder som genomgår en process för över-
transition to a market economy gång till marknadsekonomi.

122

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

ANNEX 2

Australia

Austria

Belgium

Canada

Denmark

European Community

Finland

France

Germany

Greece

Iceland

Ireland

Italy

Japan

Luxembourg

Netherlands

New Zealand

Norway

Portugal

Spain

Sweden

Switzerland

Turkey

United Kingdom of Great

Britain and Northern Ireland

United States of America

BILAGA 2

Australien

Belgien

Danmark

Europeiska gemenskapen

Finland

Frankrike

Grekland

Irland

Island

Italien

Japan

Kanada

Luxemburg

Nederländerna

Norge

Nya Zeeland

Portugal

Schweiz

Spanien

Storbritannien

Sverige

Turkiet

Tyskland

USA

Österrike

123

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

ANNEX II TO THE REPORT OF THE
COMMITTEE

BILAGA 2 TILL

KOMMITTÉNS RAPPORT

RESOLUTION ADOPTED BY THE IN-
TERGOVERNMENTAL NEGOTIATING
COMMITTEE FOR A FRAMEWORK
CONVENTION ON CLIMATE CHANGE

INC/1992/1. Interim arrangements

The Intergovernmental Negotiating Com-
mittee for a Framework Convention on Cli-
mate Change,

Having agreed upon and adopted the text of
the United Nations Framework Convention
on Climate Change,

Considering that preparations are required
for an early and effective operation of the
Convention once it has entered into force,

Further considering that, in the interim ar-
rangements, involvement in the negotiations
of all participants in the Committee is essen-
tial,

Recalling General Assembly resolutions
45/212 of 21 December 1990 and 46/169 of 19
December 1991,

1. Calls upon all States and regional econo-
mic integration organizations entitled to do so
to sign the Convention during the United Na-
tions Conference on Environment and Devel-
opment in Rio de Janeiro or at the earliest sub-
sequent opportunity and thereafter to ratify,
accept, approve or accede to the Convention;

2. Requests the Secretary-General to make
the necessary arrangements for convening a
session of the Committee, in accordance with
paragraph 4 of General Assembly resolution
46/169, to prepare for the first session of the
Conference of the Parties as specified in the
Convention;

3. Requests further the Secretary-General to
make recommendations to the General As-
sembly at its forty-seventh session regarding
arrangements for further sessions of the Com-
mittee until the entry into force of the Conven-
tion;

RESOLUTION ANTAGEN AV DEN MEL-
LANSTATLIGA FÖRHANDLINGSKOM-
MITTÉN FÖR EN RAMKONVENTION
OM KLIMATFÖRÄNDRING

INC/1992/1. Interimsanordningar

Den mellanstatliga förhandlingskommittén
för en ramkonvention om klimatförändring,

som har enats om och antagit texten till För-
enta nationernas konvention om klimatför-
ändring,

som anser att förberedelser erfordras för en
snabb och effektiv tillämpning av konventio-
nen när den har trätt i kraft,

som vidare anser att, under interimsanord-
ningarna, är engagemang i förhandlingarna
från samtliga deltagare i kommittén väsentligt,

som erinrar om generalförsamlingens reso-
lutioner 45/212 av den 21 december 1990 och
46/169 av den 19 december 1991,

1. uppmanar alla stater och organisationer
för regional ekonomisk integration, som är be-
rättigade därtill, att underteckna konventio-
nen under Förenta nationernas konferens om
miljö och utveckling i Rio de Janeiro eller vid
tidigast möjliga tidpunkt därefter samt att se-
dan ratificera, godta, godkänna eller ansluta
sig til! konventionen;

2. anmodar generalsekreteraren att vidta
nödvändiga åtgärder för att sammankalla
kommittén till ett möte, i enlighet med punkt
4 i generalförsamlingens resolution 46/169, för
att förbereda för det första mötet med part-
skonferensen såsom angivet i konventionen;

3. anmodar vidare generalsekreteraren att
utfärda rekommendationer till generalförsam-
lingen vid dess fyrtiosjunde session angående
åtgärder för ytterligare kommittémöten tills
konventionen träder i kraft;

124

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.3

4. Invites the Secretary-General to include
in his report to the General Assemble, as re-
quired in paragraphs 4 and 9 of resolution
46/169, proposals that would enable the secre-
tariat established under resolution 45/212 to
continue its activities until the designation of
the secretariat of the Convention by the Con-
ference of the Parties;

5. Appeals to Governments and organiza-
tions to make voluntary contributions to the
extrabudgetary funds established under Gene-
ral Assembly resolution 45/212 in order to
contribute to the costs of the interim arrange-
ments, and to ensure full and effective partici-
pation of developing countries, in particular
the least developed countries and small island
developing countries, as well as developing
countries stricken by drought and desertifica-
tion, in all the sessions of the Committee;

6. Invites States and regional economic inte-
gration organizations entitled to sign the Con-
vention to communicate as soon as feasible to
the head of the secretariat information regar-
ding measures consistent with the provisions
of the Convention pending its entry into force.

9 May 1992

4. inbjuder generalsekreteraren att i sin rap-
port till generalförsamlingen, som krävs i
punkterna 4 och 9 av resolution 46/169, inklu-
dera förslag som skulle göra det möjligt för det
sekretariat, som upprättats i enlighet med re-
solution 45/212, att fortsätta sin verksamhet,
tills partskonferensen har sett konventionssek-
retariatet;

5. vädjar till regeringar och organisationer
att lämna frivilliga bidrag till de extrabudge-
tära fonder, som upprättats i enlighet med ge-
neralförsamlingens resolution 45/212 för att
bestrida kostnaderna för interimsanordning-
arna och att säkerställa fullt och effektivt del-
tagande från utvecklingsländer, i synnerhet de
minst utvecklade länderna och små Öländer
samt utvecklingsländer drabbade av torka och
ökenspridning, vid alla möten med kommit-
tén;

6. inbjuder stater och organisationer för re-
gional ekonomisk integration som har rätt att
underteckna konventionen att, så snart detta
är rimligt, lämna information till chefen för
sekretariatet om åtgärder som är förenliga
med bestämmelserna i konventionen, i avvak-
tan på dess ikraftträdande.

9 maj 1992

125

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

1992 års revideringar av Montrealprotokollet om ämnen som
bryter ned ozonskiktet.

ADJUSTMENTS TO ARTIGT. ES 2A AND
2B OF THE MONTREAL PROTOCOL
ON SUBSTANCES THAT DEPLETE
THE OZONE LAYER

The Fourth Meeting of the Parties to the
Montreal Protocol on Substances that Deplete
the Ozone Layer decides, on the basis of the
assessments made pursuant to Article 6 of the
Protocol, to adopt adjustments and reductions
of production and consumption of the controll-
ed substances in Annex A to the Protocol as
follows:

JUSTERINGAR* AV ARTIKLARNA 2A
OCH 2B I MONTREALPROTOKOLLET
OM ÄMNEN SOM BRYTER NED OZON-
SKIKTET

Fjärde konferensen med parterna i Mon-
trealprotokollet om ämnen som bryter ned
ozonskiktet beslutar att, på grundval av de
utvärderingar som har gjorts i enlighet med
artikel 6 i protokollet, anta följande just-
eringar och minskningar av produktion och
förbrukning av de kontrollerade ämnen som
anges i bilaga A till protokollet:

A. Article 2A: CFCs

Paragraphs 3 to 6 of Article 2A of the
Protocol shall be replaced by the following
paragraphs, which shall be numbered para-
graphs 3 and 4 of Article 2A:

3. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 1994, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substances in
Group I of Annex A does not exceed,
annually, twenty-five per cent of its
calculated level of consumption in 1986.
Each Party producing one or more of these
substances shall, for the same periods,
ensure that its calculated level of production
of the substances does not exceed, annually,
twenty-five per cent of its calculated level of
production in 1986. However, in order to
satisfy the basic domestic needs of the
Parties operating under paragraph 1 of
Article 5, its calculated level of production
may exceed that limit by up to ten per cent
of its calculated level of production in 1986.

A. Artikel 2A: CFC

Artikel 2A punkterna 3 till 6 i protokollet
skall ersättas med följande punkter, som skall
numreras punkt 3 och punkt 4 i artikel 2A:

3. Varje part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böijar den 1 januari
1994, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av de kontrollerade ämnena
under grupp I i bilaga A inte överstiger
tjugofem procent av den beräknade for-
brukningsnivån år 1986. Vaije part som
producerar ett eller flera av dessa ämnen
skall under samma period tillse att dess
beräknade nivå avseende produktion av
ämnena inte årligen överstiger tjugofem
procent av den beräknade produktionsnivån
år 1986. För att tillgodose de grund-
läggande inhemska behoven hos parter som
avses i artikel 5, punkt 1 får dock en parts
beräknade produktionsnivå överstiga denna
gräns med upptill tio procent av den
beräknade produktionsnivån år 1986.

126

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

4. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 1996, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substances in
Group I of Annex A does not exceed zero.
Each Party producing one or more of these
substances shall, for the same periods,
ensure that its calculated level of production
of the substances does not exceed zero.
However, in order to satisfy the basic
domestic needs of the Parties operating
under paragraph 1 of Article 5, its
calculated level of production may exceed
that limit by up to fifteen per cent of its
calculated level of production in 1986. This
paragraph will apply save to the extent that
the Parties decide to permit the level of pro-
duction or consumption that is necessary to
satisfy uses agreed by them to be essential.

4. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böljar den 1 januari
1996, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av de kontrollerade ämnena
under grupp I i bilaga A inte överstiger
noll. Vaije part som producerar ett eller
flera av dessa ämnen skall under samma
period tillse att dess beräknade nivå
avseende produktion av ämnena inte
överstiger noll. För att tillgodose de
grundläggande inhemska behoven hos de
parter som avses i artikel 5, punkt 1 får
dock en parts beräknade produktionsnivå
överstiga denna gräns med upp till femton
procent av den beräknade produktionsnivån
år 1986. Denna punkt skall tillämpas utom
i den utsträckning som parterna beslutar att
tillåta den produktions- eller förbruknings-
nivå som är nödvändig för att tillgodose
användningsområden som de enats om är
oumbärliga.

B. Article 2B: Halons

Paragraphs 2 to 4 of Article 2B of the
Protocol shall be replaced by the following
paragraph, which shall be numbered para-
graph 2 of Article 2B:

2. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 1994, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substances in
Group II of Annex A does not exceed zero.
Each Party producing one or more of these
substances shall, for the same periods,
ensure that its calculated level of production
of the substances does not exceed zero.
However, in order to satisfy the basic
domestic needs of the Parties operating
under paragraph 1 of Article 5, its
calculated level of production may exceed
that limit by up to fifteen per cent of its
calculated level of production in 1986. This
paragraph will apply save to the extent that
the Parties decide to permit the level of

B. Artikel 2B: Haloner

Punkterna 2 till 4 i artikel 2B i protokollet
skall ersättas med följande punkt, som skall
numreras punkt 2 i artikel 2B:

2. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böijar den 1 januari
1994, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av de kontrollerade ämnena
under grupp II i bilaga A inte överstiger
noll. Vaije part som producerar ett eller
flera av dessa ämnen skall, under samma
period, tillse att dess beräknade nivå
avseende produktion av ämnena inte
överstiger noll. För att tillgodose de
grundläggande inhemska behoven hos de
parter som avses i artikel 5, punkt 1 får
dock en parts beräknade produktionsnivå
överstiga denna gräns med upp till femton
procent av den beräknade produktionsnivån
år 1986. Denna punkt skall tillämpas utom
i den utsträckning som parterna beslutar att

127

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

production or consumption that is necessary
to satisfy uses agreed by them to be
essential.

II

ADJUSTMENTS TO ARTICLF.S 2C, 2D
AND 2E OF THE MONTREAL PROTO-
COL ON SUBSTANCES THAT DEPLETE
THE OZONE LAYER

tillåta den produktions- eller förbruknings-
nivå som är nödvändig för att tillgodose
användningsområden som de enats om är
oumbärliga.

II

JUSTERINGAR1 AV ARTIKLARNA 2C,
2D OCH 2E I MONTREALPROTO-
KOLLET OM ÄMNEN SOM BRYTER
NED OZONSKIKTET

Fjärde konferensen med parterna i Mon-
trealprotokollet om ämnen som bryter ned
ozonskiktet beslutar att, på grundval av de
utvärderingar som har gjorts i enlighet med
artikel 6 i protokollet, anta följande juster-
ingar och minskningar av produktion och
förbrukning av de kontrollerade ämnen som
anges i bilaga B till protokollet:

A. Article 2C: Other Fully Halogenated CFCs

Article 2C of the Protocol shall be replaced by
the following Article:

Article 2C: Other Fully Halogenated CFCs

1. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 1993, its calculated level of
consumption of the controlled substances in
Group I of Annex B does not exceed,
annually, eighty per cent of its calculated
level of consumption in 1989. Each Party
producing one or more of these substances
shall, for the same period, ensure that its
calculated level of production of the
substances does not exceed, annually, eighty
per cent of its calculated level of production
in 1989. However, in order to satisfy the
basic domestic needs of the Parties operat-
ing under paragraph 1 of Article 5, its
calculated level of production may exceed

A. Artikel 2C: Andra fullständigt halo-
generade CFC

Artikel 2C i protokollet skall ersättas med
följande artikel:

Artikel 2C: Andrafullständigt halogenerade
CFC

1. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som börjar den 1 januari
1993 dess beräknade nivå avseende
förbrukning av de kontrollerade ämnena
under grupp I i bilaga B inte överstiger
åttio procent av den beräknade
forbrukningsnivån år 1989. Varje part som
producerar ett eller flera av dessa ämnen
skall, under samma period, tillse att dess
beräknade produktionsnivå avseende
ämnena inte överstiger åttio procent av den
beräknade produktionsnivån år 1989. För
att tillgodose de grundläggande inhemska
behoven hos de parter som avses i artikel
5, punkt 1 får dock en parts beräknade pro-
duktionsnivå överstiga denna gräns med

128

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

that limit by up to ten per cent of its
calculated level of production in 1989.

2. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 1994, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substances in
Group I of Annex B does not exceed,
annually, twenty-five per cent of its
calculated level of consumption in 1989.
Each Party producing one or more of these
substances shall, for the same periods,
ensure that its calculated level of production
of the substances does not exceed, annually,
twenty-five per cent of its calculated level of
production in 1989. However, in order to
satisfy the basic domestic needs of the
Parties operating under paragraph 1 of
Article 5, its calculated level of production
may exceed that limit by up to ten per cent
of its calculated level of production in 1989.

3. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 1996, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substances in
Group I of Annex B does not exceed zero.
Each Party producing one or more of these
substances shall, for the same periods,
ensure that its calculated level of production
of the substances does not exceed zero.
However, in order to satisfy the basic
domestic needs of the Parties operating
under paragraph 1 of Article 5, its
calculated level of production may exceed
that limit by up to fifteen per cent of its
calculated level of production in 1989. This
paragraph will apply save to the extent that
the Parties decide to permit the level of
production or consumption that is necessary
to satisfy uses agreed by them to be
essential.

upp till tio procent av den beräknade
produktionsnivån år 1989.

2. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böljar den 1 januari
1994, och under varje tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av de kontrollerade ämnena
under grupp I i bilaga B inte överstiger
tjugofem procent av den beräknade for-
brukningsnivån år 1989. Varje part som
producerar ett eller flera av dessa ämnen
skall, under samma period, tillse att dess
beräknade produktionsnivå avseende
ämnena inte årligen överstiger tjugofem
procent av den beräknade produktionsnivån
år 1989. För att tillgodose de grund-
läggande inhemska behoven hos de parter
som avses i artikel 5, punkt 1 får dock en
parts beräknade produktionsnivå överstiga
denna gräns med upp till tio procent av den
beräknade produktionsnivån år 1989.

3. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böljar den 1 januari
1996, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av de kontrollerade ämnena
under grupp I i bilaga B inte överstiger
noll. Vaije part som producerar ett eller
flera av dessa ämnen skall, under samma
period, tillse att dess beräknade
produktionsnivå avseende ämnena inte
överstiger noll. För att tillgodose de
grundläggande inhemska behoven hos de
parter som avses i artikel 5, punkt 1 får
dock en parts beräknade produktionsnivå
överstiga denna gräns med upp till femton
procent av den beräknade produktionsnivån
år 1989. Denna punkt skall tillämpas utom
i den utsträckning som parterna beslutar att
tillåta den produktions- eller förbruknings-
nivå som är nödvändig för att tillgodose
användningsområden som de enats om är
oumbärliga.

9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 179

129

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

B. Article 2D: Carbon Tetrachloride

Article 2D of the Protocol shall be replaced
by the following Article:

Article 2D: Carbon Tetrachloride

1. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 1995, its calculated level of
consumption of the controlled substance in
Group II of Annex B does not exceed,
annually, fifteen per cent of its calculated
level of consumption in 1989. Each party
producing the substance shall, for the same
period, ensure that its calculated level of
production of the substance does not exceed,
annually, fifteen per cent of its calculated
level of production in 1989. However, in
order to satisfy the basic domestic needs of
the Parties operating under paragraph 1 of
Article 5, its calculated level of production
may exceed that limit by up to ten per cent
of its calculated level of production in 1989.

2. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 1996, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substance in
Group II of Annex B does not exceed zero.
Each Party producing the substance shall,
for the same periods, ensure that its
calculated level of production of the
substance does not exceed zero. However,
in order to satisfy the basic domestic needs
of the Parties operating under paragraph 1
of Article 5, its calculated level of
production may exceed that limit by up to
fifteen per cent of its calculated level of pro-
duction in 1989. This paragraph will apply
save to the extent that the Parties decide to
permit the level of production or consump-
tion that is necessary to satisfy uses agreed
by them to be essential.

B. Artikel 2D: Koltetraklorid

Artikel 2D i protokollet skall ersättas med
följande artikel:

Artikel 2D: Koltetraklorid

1. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böijar den 1 januari
1995 dess beräknade nivå avseende för-
brukning av det kontrollerade ämnet under
grupp II i bilaga B inte överstiger femton
procent av den beräknade förbruknings-
nivån år 1989. Vaije part som producerar
ämnet skall, under samma period, tillse att
dess beräknade produktionsnivå avseende
ämnet inte överstiger femton procent av
den beräknade produktionsnivån år 1989.
För att tillgodose de grundläggande in-
hemska behoven hos de parter som avses i
artikel 5, punkt 1 får dock en parts be-
räknade produktionsnivå överstiga denna
gräns med upp till tio procent av den be-
räknade produktionsnivån år 1989.

2. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böijar den 1 januari
1996, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av det kontrollerade ämnet
under grupp II i bilaga B inte överstiger
noll. Vaije part som producerar ämnet
skall under samma period tillse att dess
beräknade produktionsnivå avseende ämnet
inte överstiger noll. För att tillgodose de
grundläggande inhemska behoven hos de
parter som avses i artikel 5, punkt 1 får
dock en parts beräknade produktionsnivå
överstiga denna gräns med upp till femton
procent av den beräknade produktionsnivån
år 1989. Denna punkt skall tillämpas utom
i den utsträckning som parterna beslutar att
tillåta den produktions- eller förbruknings-
nivå som är nödvändig för att täcka
användningsområden som de enats om är
oumbärliga.

130

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

C. Article 2E: 1,1,1-Trichloroethane

(Methyl Chloroform)

Article 2E of the Protocol shall be replaced by
the following Article:

Article 2E: 1,1,1-Trichloroethane (Methyl
Chloroform)

1. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 1993, its calculated level of
consumption of the controlled substance in
Group III of Annex B does not exceed,
annually, its calculated level of consumption
in 1989. Each Party producing the substance
shall, for the same period, ensure that its
calculated level of production of the sub-
stance does not exceed, annually, its calcu-
lated level of production in 1989. However,
in order to satisfy the basic domestic needs
of the Parties operating under paragraph 1
of Article 5, its calculated level of produc-
tion may exceed that limit by up to ten per
cent of its calculated level of production in
1989.

2. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 1994, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substance in
Group III of Annex B does not exceed,
annually, fifty per cent of its calculated
level of consumption in 1989. Each Party
producing the substance shall, for the same
periods, ensure that its calculated level of
production of the substance does not exceed,
annually, fifty per cent of its calculated
level of production in 1989. However, in
order to satisfy the basic domestic needs of
the Parties operating under paragraph 1 of
Article 5, its calculated level of production
may exceed that limit by up to ten per cent
of its calculated level of production in 1989.

3. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1

C. Artikel 2E: 1,1,1-trikloretan

Artikel 2E i protokollet skall ersättas med
följande artikel:

Artikel 2E: 1,1,1-trikloretan

1. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böijar den 1 januari
1993 dess beräknade nivå avseende
förbrukning av det kontrollerade ämnet
under grupp III i bilaga B inte överstiger
den beräknade forbrukningsnivån år 1989.
Vaije part som producerar ämnet skall,
under samma period, tillse att dess
beräknade produktionsnivå avseende ämnet
inte överstiger den beräknade produktions-
nivån år 1989. För att tillgodose de grund-
läggande inhemska behoven hos de parter
som avses i artikel 5, punkt 1 får dock en
parts beräknade produktionsnivå överstiga
denna gräns med upp till tio procent av den
beräknade produktionsnivån år 1989.

2. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böijar den 1 januari
1994, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av det kontrollerade ämnet
under grupp Hl i bilaga B inte överstiger
femtio procent av den beräknade forbruk-
ningsnivån år 1989. Vaije part som pro-
ducerar ämnet skall, under samma period,
tillse att dess beräknade produktionsnivå
avseende ämnet inte årligen överstiger
femtio procent av den beräknade produk-
tionsnivån år 1989. För att tillgodose de
grundläggande inhemska behoven hos de
parter som avses i artikel 5, punkt 1 får
dock en parts beräknade produktionsnivå
överstiga denna gräns med upp till tio
procent av den beräknade produktionsnivån
år 1989.

3. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böijar den 1 januari

131

January 1996, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substance in
Group III of Annex B does not exceed zero.
Each Party producing the substance shall,
for the same periods, ensure that its
calculated level of production of the
substance does not exceed zero. However,
in order to satisfy the basic domestic needs
of the Parties operating under paragraph 1
of Article 5, its calculated level of
production may exceed that limit by up to
fifteen per cent of its calculated level of pro-
duction for 1989. This paragraph will apply
save to the extent that the Parties decide to
permit the level of production or consumpt-
ion that is necessary to satisfy uses agreed
by them to be essential.

III

AMENDMENT TO THE MONTREAL
PROTOCOL ON SUBSTANCES THAT
DEPLETE THE OZONE LAYER

ARTICLE 1: AMENDMENT

A. Article 1, paragraph 4

In paragraph 4 of Article 1 of the Protocol,
for the words:

or in Annex B

there shall be substituted:

, Annex B, Annex C or Annex E

B. Article 1, paragraph 9

Paragraph 9 of Article 1 of the Protocol shall
be deleted.

Prop. 1992/93:179
Bilaga 1.4

1996, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av det kontrollerade ämnet
under grupp Hl i bilaga B inte överstiger
noll. Vaije part som producerar ämnet
skall, under samma period, tillse att dess
beräknade produktionsnivå avseende ämnet
inte överstiger noll. För att tillgodose de
grundläggande inhemska behoven hos de
parter som avses i artikel 5, punkt 1 får
dock en parts beräknade produktionsnivå
överstiga denna gräns med upp till femton
procent av den beräknade produktionsnivån
år 1989. Denna punkt skall tillämpas utom
i den utsträckning som parterna beslutar att
tillåta den produktions- eller förbruknings-
nivå som är nödvändig för att tillgodose
användningsområden som de enats om är
oumbärliga.

III

ÄNDRING2 AV MONTREALPROTO-
KOLLET OM ÄMNEN SOM BRYTER
NED OZONSKIKTET

ARTIKEL 1: ÄNDRING

A. Artikel 1, punkt 4

I artikel 1, punkt 4 i protokollet skall orden:

eller B

ersättas med:

, B, C eller E

B. Artikel 1, punkt 9

Artikel 1, punkt 9 skall utgå.

132

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

C. Article 2, paragraph 5

In paragraph 5 of Article 2 of the Protocol,
after the words:

Artides 2A to 2E

there shall be added:

and Article 2H

C. Artikel 2, punkt 5

I artikel 2, punkt 5 i protokollet skall efter
orden:

artiklarna 2A till 2E

följande tillägg göras:

och 2H

D. Article 2, paragraph 5 bis

The following paragraph shall be inserted after
paragraph 5 of Article 2 of the Protocol:

5 bis. Any Party not operating under para-
graph 1 of Article 5 may, for one or more
control periods, transfer to another such
Party any portion of its calculated level of
consumption set out in Article 2F, provided
that the calculated level of consumption of
controlled substances in Group I of Annex
A of the Party transferring the portion of its
calculated level of consumption did not
exceed 0.25 kilograms per capita in 1989
and that the total combined calculated levels
of consumption of the Parties concerned do
not exceed the consumption limits set out in
Article 2F. Such transfer of consumption
shall be notified to the Secretariat by each
of the Parties concerned, stating the terms
of such transfer and the period for which it
is to apply.

E. Article 2, paragraphs 8 (a) and 11

In paragraphs 8 (a) and 11 of Article 2 of the
Protocol, for the words:

Artides 2A to 2E

there shall be substituted each time they
occur:

Artides 2A to 2H

D. Artikel 2, punkt 5 bis

Följande punkt skall införas efter artikel 2,
punkt 5 i protokollet:

5 bis. Vaije part som inte avses i artikel 5,
punkt 1 får, under en eller flera kontroll-
perioder, till en annan sådan part överföra
vaije del av sin beräknade förbrukningsnivå
enligt artikel 2F, förutsatt att den beräk-
nade förbrukningsnivån avseende de kon-
trollerade ämnena under grupp I i bilaga A
för den part som överför en del av sin
beräknade förbrukningsnivå inte översteg
0,25 kg per capita under år 1989 och att de
sammanlagda beräknade förbruknings-
nivåema för de berörda parterna inte över-
stiger de förbrukningsgränser som anges i
artikel 2F. En sådan överföring av för-
brukning skall meddelas till sekretariatet av
var och en av de berörda parterna, med
uppgift om villkoren för överföringen och
den period under vilken den skall gälla.

E. Artikel 2, punkterna 8 (a) och 11

I artikel 2, punkterna 8 (a) och 11 i pro-
tokollet skall orden:

artiklarna 2A till 2E

genomgående ersättas med följande:

artiklarna 2A till 2H

133

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

F. Article 2, paragraph 9 (a)(i)

In paragrapah 9 (a)(i) of Article 2 of the
Protocol, for the words:

and/or Annex B

there shall be substituted:

, Annex B, Annex C and/or Annex E

G. Article 2F: Hydrochlorofluorocarbons

The following Article shall be inserted after
Article 2E of the Protocol:

Article 2F: Hydrochlorofluorocarbons

1. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 1996, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substances in
Group I of Annex C does not exceed,
annually, the sum of:

(a) Three point one per cent of its calculated
level of consumption in 1989 of the
controlled substances in Group I of Annex
A; and

(b) Its calculated level of consumption in
1989 of the controlled substances in Group
I of Annex C.

2. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 2004, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substances in
Group I of Annex C does not exceed,
annually, sixty-five per cent of the sum
referred to in paragraph 1 of this Article.

3. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1

F. Artikel 2, punkt 9 (a)(i)

I artikel 2, punkt 9 (a)(i) i protokollet skall
orden:

och/eller i bilaga B

ersättas med följande:

, B, C och/eller E

G. Artikel 2F: Ofullständigt halo generade
klorfluorkarboner

Följande artikel skall införas efter artikel 2E
i protokollet:

Artikel 2F: Ofullständigt halo generade
klorfluorkarboner

1. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böijar den 1 januari
1996, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av de kontrollerade ämnena
under grupp I i bilaga C inte överstiger
summan av:

(a) Tre komma en procent av den beräkna-
de förbrukningsnivån år 1989 avseende de
kontrollerade ämnena under grupp I i
bilaga A, och

(b) den beräknade förbrukningsnivån år
1989 avseende de kontrollerade ämnena
under grupp I i bilaga C.

2. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som börjar den 1 januari
2004, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av de kontrollerade ämnena
under grupp I i bilaga C inte överstiger
sextiofem procent av den summa som
anges i punkt 1 i denna artikel.

3. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som börjar den 1 januari

134

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

January 2010, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substances in
Group I of Annex C does not exceed,
annually, thirty-five per cent of the sum
referred to in paragraph 1 of this Article.

4. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 2015, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substances in
Group I of Annex C does not exceed,
annually, ten per cent of the sum referred to
in paragraph 1 of this Article.

5. Each Party shall ensusre that for the
twelve-month period commencing on 1
January 2020, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substances in
Group I of Annex C does not exceed,
annually, zero point five per cent of the sum
referred to in paragraph 1 of this Article.

6. Each Party shall ensure that for the
twelve-month period commencing on 1
January 2030, and in each twelve-month
period thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substances in
Group I of Annex C does not exceed zero.

7. As of 1 January 1996, each Party shall
endeavour to ensure that:

(a) The use of controlled substances in
Group I of Annex C is limited to those
applications where other more environ-
mentally suitable altemative substances or
technologies are not available;

(b) The use of controlled substances in
Group I of Annex C is not outside the areas
of application currently met by controlled
substances in Annexes A, B and C, except
in rare cases for the protection of human life
or human health; and

2010, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av de kontrollerade ämnena
under grupp I i bilaga C inte överstiger
trettiofem procent av den summa som
anges i punkt 1 i denna artikel.

4. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böijar den 1 januari
2015, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av de kontrollerade ämnena
under grupp I i bilaga C inte överstiger tio
procent av den summa som anges i punkt
1 i denna artikel.

5. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böijar den 1 januari
2020, och under varje tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av de kontrollerade ämnena
under grupp I i bilaga C inte överstiger
noll komma fem procent av den summa
som anges i punkt 1 i denna artikel.

6. Vaije part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böijar den 1 januari
2030, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av de kontrollerade ämnena
under grupp I i bilaga C inte överstiger
noll.

7. Från den 1 januari 1996 skall vaije part
sträva efter att tillse att:

(a) användandet av kontrollerade ämnen
under grupp I i bilaga C begränsas till de
tillämpningar för vilka andra mer miljö-
anpassade alternativa ämnen eller tekniker
saknas,

(b) användandet av kontrollerade ämnen
under grupp I i bilaga C inte överskrider
de tillämpningsområden som for närvaran-
de täcks av kontrollerade ämnen under
bilagorna A, B och C, utom i sällsynta fall
för att skydda människors liv eller hälsa,
och

135

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

(c) Controlled substances in Group I of
Annex C are selected for use in a manner
that minimizes ozone depletion, in addition
to meeting other environmental, safety and
economic considerations.

H. Article 2 G: Hydrobromofluorocarbons

The following Article shall be inserted after
Article 2F of the Protocol:

Article 2G: Hydrobromofluorocarbons

Each Party shall ensure that for the twelve-
month period commencing on 1 January
1996, and in each twelve-month period
thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substances in
Group II of Annex C does not exceed zero.
Each Party producing the substances shall,
for the same periods, ensure that its
calculated level of production of the
substances does not exceed zero. This para-
graph will apply save to the extent that the
Parties decide to permit the level of product-
ion or consumption that is necessary to
satisfy uses agreed by them to be essential.

I. Article 2H: Methyl Bromide

The following Article shall be inserted after
Article 2G of the Protocol:

Article 2H: Methyl Bromide

Each Party shall ensure that for the twelve-
month period commencing on 1 January
1995, and in each twelve-month period
thereafter, its calculated level of
consumption of the controlled substance in
Annex E does not exceed, annually, its
calculated level of consumption in 1991.
Each Party producing the substance shall,

(c) kontrollerade ämnen under grupp I i
bilaga C väljs ut för användande på ett sätt
som minimerar nedbrytning av ozonskiktet,
utöver att tillgodose andra miljömässiga,
säkerhetsmässiga och ekonomiska över-
väganden.

H. Artikel 2G: Ofullständigt halogenerade
bromfluorkarboner

Följande artikel skall införas efter artikel 2F
i protokollet:

Artikel 2G: Ofullständigt halogenerade
bromfluorkarboner

Varje part skall tillse att under den tolv-
månadersperiod som böijar den 1 januari
1996, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av de kontrollerade ämnena
under grupp II i bilaga C inte överstiger
noll. Vaije part som producerar ämnena
skall, under samma period, tillse att dess
beräknade produktionsnivå avseende
ämnena inte överstiger noll. Denna punkt
skall tillämpas utom i den utsträckning som
parterna beslutar att tillåta den produktions-
eller förbrukningsnivå som är nödvändig
för att tillgodose användningsområden som
de enats om är oumbärliga.

I. Artikel 2H: Metylbromid

Följande artikel skall införas efter artikel 2G
i protokollet:

Artikel 2H: Metylbromid

Varje part skall tilllse att under den tolv-
månadersperiod som böijar den 1 januari
1995, och under vaije tolvmånadersperiod
därefter, dess beräknade nivå avseende
förbrukning av det kontrollerade ämnet i
bilaga E inte överstiger dess beräknade
förbrukningsnivå år 1991. Varje part som
producerar ämnet skall, under samma

136

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

for the same periods, ensure that its
calculated level of production of the
substance does not exceed, annually, its
calculated level of production in 1991.
However, in order to satisfy the basic
domestic needs of the Parties operating
under paragraph 1 of Article 5, its
calculated level of production may exceed
that limit by up to ten per cent of its
calculated level of production in 1991. The
calculated levels of consumption and
production under this Article shall not
include the amounts used by the Party for
quarantine and pre-shipment applications.

period, tillse att dess beräknade produk-
tionsnivå avseende ämnet inte överstiger
dess beräknade produktionsnivå år 1991.
För att tillgodose de grundläggande in-
hemska behoven hos de parter som avses i
artikel 5, punkt 1 får dock en parts be-
räknade produktionsnivå överstiga denna
gräns med upp till tio procent av den be-
räknade produktionsnivån år 1991. De
beräknade nivåerna avseende förbrukning
och produktion av det kontrollerade ämnet
under denna artikel skall inte inkludera de
mängder som används av parten for karan-
tänsbehandling och vid förberedelser för
utförsel.

J. Article 3

In Article 3 of the Protocol, for the words:

2A to 2E

there shall be substituted:

2A to 2H

and for the words:

or Annex B

there shall be substituted each time they
occur:

, Annex B, Annex C or Annex E

K. Article 4, paragraph 1 ter

The following paragraph shall be inserted
after paragraph 1 bis of Article 4 of the Pro-
tocol:

1 ter. Within one year of the date of entry
into force of this paragraph, each Party shall
ban the import of any controlled substances
in Group II of Annex C from any State not
Party to this Protocol.

J. Artikel 3

I artikel 3 i protokollet skall orden:

artiklarna 2A till 2E

ersättas med följande:

artiklarna 2A till 2H

och orden:

eller B

skall genomgående ersättas med följande:

, B, C eller E

K. Artikel 4, punkt 1 ter

Följande punkt skall införas efter artikel 4,
punkt 1 bis i protokollet:

1 ter. Inom ett år efter det att denna punkt
trätt i kraft skall vaije part förbjuda import
av kontrollerade ämnen under grupp II i
bilaga C från vaije stat som inte är part i
detta protokoll.

137

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

L. Article 4, paragraph 2 ter

The following paragraph shall be inserted
after paragraph 2 bis of Article 4 of the Pro-
tocol:

2 ter. Commencing one year after the date
of entry into force of this paragraph, each
Party shall ban the export of any controlled
substances in Group II of Annex C to any
State not Party to this Protocol.

L. Artikel 4, punkt 2 ter

Följande punkt skall införas efter artikel 4,
punkt 2 bis i protokollet:

2 ter. Med början ett år efter det att denna
punkt trätt i kraft skall vaije part förbjuda
export av kontrollerade ämnen under grupp
II i bilaga C till vaije stat som inte är part
i detta protokoll.

M. Article 4, paragraph 3 ter

The following paragraph shall be inserted
after paragraph 3 bis of Article 4 of the Pro-
tocol:

3 ter. Within three years of the date of entry
into force of this paragraph, the Parties
shall, following the procedures in Article 10
of the Convention, elaborate in an annex a
hst of products containing controlled
substances in Group II of Annex C. Parties
that have not objected to the annex in
accordance with those procedures shall ban,
within one year of the annex having become
effective, the import of those products from
any State not Party to this Protocol.

N. Article 4, paragraph 4 ter

The following paragraph shall be inserted
after paragraph 4 bis of Article 4 of the Pro-
tocol:

4 ter. Within five years of the date of entry
into force of this paragraph, the Parties shall
determine feasibility of banning or
restricting, from States not Party to this
Protocol, the import of products produced
with, but not containing, controlled
substances in Group II of Annex C. If
determined feasible, the Parties shall,
following the procedures in Article 10 of the

M. Artikel 4, punkt 3 ter

Följande punkt skall inforas efter artikel 4,
punkt 3 bis i protokollet:

3 ter. Inom tre år efter det att denna punkt
trätt i kraft skall parterna, i enlighet med
de förfaranden som anges i artikel 10 i
konventionen, utarbeta en bilaga med en
förteckning över produkter som innehåller
kontrollerade ämnen under grupp II i bilaga
C. Parter som inte har anmält invändningar
mot bilagan i enlighet med nämnda
förfaranden skall, inom ett år efter det att
bilagan trätt i kraft, förbjuda import av
dessa produkter från vaije stat som inte är
part i detta protokoll.

N. Artikel 4, punkt 4 ter

Följande punkt skall införas efter artikel 4,
punkt 4 bis i protokollet:

4 ter. Inom fem år efter det att denna
punkt trätt i kraft skall parterna avgöra
huruvida det är möjligt att förbjuda eller
begränsa import av produkter som till-
verkas med hjälp av, men inte innehåller,
kontrollerade ämnen under grupp II i bilaga
C. Om detta bedöms möjligt, skall parter-
na, i enlighet med de förfaranden som
anges i artikel 10 i konventionen, utarbeta

138

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

Convention, elaborate in an annex a list of
such products. Parties that have not objected
to the annex in accordance with those
procedures shall ban or restrict, within one
year of the annex having become effective,
the import of those products from any State
not Party to this Protocol.

O. Article 4, paragraphs 5, 6 and 7

In paragraphs 5, 6 and 7 of Article 4 of the
Protocol, for the words:

controlled substances

there shall be substituted:

controlled substances in Annexes A and B
and Group II of Annex C

P. Article 4, paragraph 8

In paragraph 8 of Article 4 of the Protocol,
for the words:

referred to in paragraphs 1, 1 bis, 3, 3 bis,
4 and 4 bis and exports referred to in para-
graphs 2 and 2 bis

there shall be substituted:

and exports referred to in paragraphs 1 to 4
ter of this Article

and after the words:

Artides 2A to 2E

there shall be added:

, Article 2G

Q. Article 4, paragraph 10

The following paragraph shall be inserted
after paragraph 9 of Article 4 of the Protocol:

en bilaga med en förteckning över sådana
produkter. Parter som inte anmält invänd-
ningar mot bilagan i enlighet med nämnda
förfaranden skall, inom ett år efter det att
bilagan trätt i kraft, förbjuda eller begränsa
import av dessa produkter från vaije stat
som inte är part i detta protokoll.

O. Artikel 4, punkterna 5, 6 och 7

I artikel 4, punkterna 5, 6 och 7 i protokollet
skall orden:

kontrollerade ämnena

ersättas med följande:

kontrollerade ämnena i bilagorna A och B
samt under grupp II i bilaga C

P. Artikel 4, punkt 8

I artikel 4, punkt 8 i protokollet skall orden:

som avses i punkterna 1, 1 bis, 3, 3 bis, 4
och 4 bis samt export som avses i punkter-
na 2 och 2 bis

ersättas med följande:

och export som avses i punkterna 1 till 4
ter i denna artikel

och efter orden:

2A till 2E

skall följande tillägg göras:

och 2G

Q. Artikel 4, punkt 10

Följande punkt skall införas efter artikel 4,
punkt 9 i protokollet:

139

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

10. By 1 January 1996, the Parties shall
consider whether to amend this Protocol in
order to extend the measures in this Article
to trade in controlled substances in Group I
of Annex C and in Annex E with States not
Party to the Protocol.

R. Article 5, paragraph 1

The following words shall be added at the
end of paragraph 1 of Article 5 of the Pro-
tocol:

, provided that any further amendments to
the Adjustments or Amendments adopted at
the Second Meeting of the Parties in Lon-
don, 29 June 1990, shall apply to the Parties
operating under this paragraph after the
review provided for in paragraph 8 of this
Article has taken place and shall be based
on the conclusions of that review.

S. Article 5, paragraph 1 bis

The following paragraph shall be added after
paragraph 1 of Article 5 of the Protocol:

1 bis. The Parties shall, taking into account
the review referred to in paragraph 8 of this
Article, the assessments made pursuant to
Article 6 and any other relevant infor-
mation, decide by 1 January 1996, through
the procedure set forth in paragraph 9 of
Article 2:

(a) With respect to paragraphs 1 to 6 of
Article 2F, what base year, initial levels,
control schedules and phase-out date for
consumption of the controlled substances in
Group I of Annex C will apply to Parties
operating under paragraph 1 of this Article;

(b) With respect to Article 2G, what phase-
out date for production and consumption of
the controlled substances in Group II of An-
nex C will apply to Parties operating under

10. Före den 1 januari 1996 skall parterna
överväga om detta protokoll skall ändras
för att utsträcka åtgärderna i denna artikel
till att omfatta handel med kontrollerade
ämnen under grupp I i bilaga C och i
bilaga E med stater som inte är part i detta
protokoll.

R. Artikel 5, punkt 1

Följande skall läggas till i slutet av artikel
5, punkt 1 i protokollet:

, förutsatt att alla ytterligare ändringar av
de Justeringar1 och Ändringar2 som antogs
vid andra partskonferensen i London, den
29 juni 1990, skall gälla for de parter som
avses i denna punkt efter det att den
granskning som föreskrivs i punkt 8 i
denna artikel har ägt rum och skall baseras
på slutsatserna av granskningen.

S. Artikel 5, punkt 1 bis

Följande punkt skall läggas till efter artikel
5, punkt 1 i protokollet:

1 bis. Parterna skall, med beaktande av den
granskning som åsyftas i punkt 8 i denna
artikel, de utvärderingar som görs enligt
artikel 6 och all annan relevant infor-
mation, fore den 1 januari 1996 genom den
procedur som anges i artikel 2, punkt 9 be-
sluta:

(a) beträffande punkterna 1 till 6 i artikel
2F, vilket basår, vilka ingångsnivåer, vilka
tidsscheman för kontroll och vilket utfas-
ningsdatum som skall gälla för förbrukning
av de kontrollerade ämnena under grupp I
i bilaga C för de parter som avses i punkt
1 i denna artikel;

(b) beträffande artikel 2G, om vilket ut-
fasningsdatum som skall gälla för produk-
tion och förbrukning av de kontrollerade
ämnena under grupp II i bilaga C för de

140

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

paragraph 1 of this Article; and

parter som avses i punkt 1 i denna artikel;
samt

(c) With respect to Article 2H, what base
year, initial levels and control schedules for
consumption and production of the con-
trolled substance in Annex E will apply to
Parties operating under paragraph 1 of this
Article.

(c) beträffande artikel 2H, vilket basår,
vilka ingångsnivåer och vilka tidsscheman
för kontroll som skall gälla för förbrukning
och produktion av det kontrollerade ämnet
i bilaga E för de parter som avses i punkt
1 i denna artikel.

T. Article 5, paragraph 4

In paragraph 4 of Article 5 of the Protocol,
for the words:

Artides 2A to 2E

there shall be substituted:

Artides 2A to 2H

U. Article 5, paragraph 5

In paragraph 5 of Article 5 of the Protocol,
after the words:

set out in Artides 2A to 2E

there shall be added:

, and any control measures in Artides 2F to
2H that are decided pursuant to paragraph 1
bis of this Article,

V. Article 5, paragraph 6

In paragraph 6 of Article 5 of the Protocol,
after the words:

obligations laid down in Artides 2A to 2E

there shall be added:

, or any or all obligations in Artides 2F to

T. Artikel 5, punkt 4

I artikel 5, punkt 4 i protokollet skall orden:

artiklarna 2A till 2E

ersättas med följande:

artiklarna 2A till 2H

U. Artikel 5, punkt 5

I artikel 5, punkt 5 i protokollet skall efter
orden:

de i artiklarna 2A till 2E angivna kontroll-
åtgärderna

följande tillägg göras:

, och de andra kontrollåtgärder hänförtiga
till artiklarna 2F till 2H som beslutas i
enlighet med punkt 1 bis i denna artikel,

V. Artikel 5, punkt 6

I artikel 5, punkt 6 i protokollet skall efter
orden:

de skyldigheter som avses i artiklarna 2A
till 2E

följande tillägg göras:

eller någon eller alla skyldigheter3 enligt

141

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

2H that are decided pursuant to paragraph 1
bis of this Article,

W. Article 6

The following words shall be deleted from
Article 6 of the Protocol:

Artides 2A to 2E, and the situation
regarding production, imports and exports
of the transitional substances in Group I of
Annex C

and replaced by:

Artides 2A to 2H

X. Article 7, paragraphs 2 and 3

Paragraph 2 and 3 of Article 7 of the Protocol
shall be replaced by the following:

2. Each Party shall provide to the Secre-
tariat statistical data on its production,
imports and exports of each of the con-
trolled substances

- in Annexes B and C, for the year 1989;

- in Annex E, for the year 1991,

or the best possible estimates of such data
where actual data are not available, not later
than three months after the date when the
provisions set out in the Protocol with
regard to the substances in Annexes B, C
and E respectively enter into force for that
Party.

3. Each Party shall provide to the Secre-
tariat statistical data on its annual production
(as defined in paragraph 5 of Article 1) of
each of the controlled substances listed in
Annexes A, B, C and E and, separately, for
each substance,

artiklarna 2F till 2H som beslutas i enlighet
med punkt 1 bis i denna artikel,

W. Artikel 6

Följande text i artikel 6 i protokollet skall
utgå:

2A till 2E, och situationen beträffande pro-
duktion, import och export av övergångs-
ämnen under grupp I i bilaga C

och ersättas med följande:

artiklarna 2A till 2H

X. Artikel 7, punkterna 2 och 3

Artikel 7, punkterna 2 och 3 i protokollet
skall ersättas med följande:

2. Vaije part skall till sekretariatet lämna
statistiska uppgifter om sin produktion,
import och export av vart och ett av de
kontrollerade ämnena

- i bilagorna B och C, i fråga om år
1989;

- i bilaga E, i fråga om år 1991,

eller, där faktiska uppgifter inte finns att
tillgå, så korrekta uppskattningar som möj-
ligt, senast tre månader efter det att
protokollets bestämmelser avseende de kon-
trollerade ämnena i bilagorna B, C
respektive E träder i kraft för respektive
part.

3. Vaije part skall till sekretariatet lämna
statistiska uppgifter om sin årliga
produktion (som den definieras i artikel 1,
punkt 5) av vart och ett av de kontrollerade
ämnena i bilagorna A, B, C och E, och
som särskilda uppgifter, för vaije ämne,

142

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

Amounts used for feedstocks,

- Amounts destroyed by technologies
approved by the Parties, and

- Imports from and exports to Parties and
non-Parties respectively,

for the year during which provisions con-
ceming the substances in Annexes A, B, C
and E respectively entered into force for
that Party and for each year thereafter. Data
shall be forwarded not later than nine
months after the end of the year to which
the data reläte.

Y. Article 7, paragraph 3 bis

The following paragraph shall be inserted after
paragraph 3 of Article 7 of the Protocol:

3 bis. Each Party shall provide to the Secre-
tariat separate statistical data of its annual
imports and exports of each of the
controlled substances listed in Group II of
Annex A and Group I of Annex C that have
been recycled.

Z. Article 7, paragraph 4

In paragraph 4 of Article 7 of the Protocol,
for the words:

in paragraphs 1, 2 and 3

there shall be substituted:

in paragraphs 1,23 and 3 bis

AA. Article 9, paragraph 1 (a)

The following words shall be deleted from
paragraph 1 (a) of Article 9 of the Protocol:

and transitional

- de mängder som har använts som in-
satsvara4

- de mängder som har förstörts genom av
parterna godkända tekniker, och

- import från och export till parter re-
spektive icke-parter,

under det år då bestämmelserna angående
de kontrollerade ämnena i bilagorna A, B,
C respektive E trädde i kraft för den parten
och for vaije år därefter. Uppgifterna skall
lämnas senast nio månader efter utgången
av det år som uppgifterna avser.

Y. Artikel 7, punkt 3 bis

Följande punkt skall införas efter artikel 7,
punkt 3 i protokollet:

3 bis. Vaije part skall till sekretariatet
lämna särskilda statistiska uppgifter om sin
årliga import och export av vart och ett av
de kontrollerade ämnena under grupp II i
bilaga A och under grupp I i bilaga C som
har återvunnits.

Z. Artikel 7, punkt 4

I artikel 7, punkt 4 i protokollet skall orden;

i punkterna 1, 2 och 3

ersättas med följande:

i punkterna 1,2,3 och 3 bis

AA. Artikel 9, punkt 1 (a)

Följande text i artikel 9, punkt 1 (a) skall
utgå:

och övergångsämnena

143

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

BB. Article 10, paragraph 1

In paragraph 1 of Article 10 of the Protocol,
after the words:

Artides 2A to 2E

there shall be added:

, and any control measures in Artides 2F to
2H that are decided pursuant to paragraph 1
bis of this Article 5.

CC. Article 11, paragraph 4 (g)

The following words shall be deleted from
paragraph 4 (g) of Article 11 of the Protocol:

and the situation regarding transitional
substances

DD. Article 17

In article 17 of the Protocol, for the words:

Artides 2A to 2E

there shall be substituted:

Artides 2A to 2H

BB. Artikel 10, punki 1

I artikel 10, punkt 1 i protokollet skall efter
orden:

artiklarna 2A till 2E

följande tillägg göras:

, och de andra kontrollåtgärder i artiklarna
2F till 2H som beslutas i enlighet med
artikel 5, punkt 1 bis.

CC. Artikel 11, punkt 4 (g)

Följande text i artikel 11, punkt 4 (g) skall
utgå:

och bedöma situationen beträffande över-
gångsämnen

DD. Artikel 17

I artikel 17 i protokollet skall orden:

2A till 2E

ersättas med följande:

2A till 2H

144

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

EE. ANNEXES

1. ANNEX C

The following annex shall replace Annex C of
the Protocol:

ANNEX C

Controlled substances

EE. BILAGOR

1. BILAGA C

Följande bilaga skall ersätta Bilaga C i pro-
tokollet:

BILAGA C

Kontrollerade ämnen

Group Substance Number Ozone

of Depleting
Isomers Potential*

Grupp

Amne

Antal Ozonned-
isomerer brytande
potential*

Group I Grupp I

CHFC12	(HCFC-21)**	1	0,04	CHFC12	(HCFC-21)**	1	0,04
chf2ci	(HCFC-22)**	1	0,055	CHFjCI	(HCFC-22)**	1	0,055
ch2fci	(HCFC-31)	1	0,02	CH2FC1	(HCFC-31)	1	0,02
c2hfci4	(HCFC-121)	2	0,01 -0,04	C2HFC14	(HCFC-121)	2	0,01 -0,04
C2HF2C1j	(HCFC-122)	3	0,02 -0,08	c2hf2ci3	(HCFC-122)	3	0,02 -0,08
CjHFjCIj	(HCFC-123)	3	0,02 -0,06	c2hf3ci2	(HCFC-123)	3	0,02 -0,06
CHC12CFj	(HCFC-123)**	-	0,02	chci2cf3	(HCFC-123)**	-	0,02
C2HF4C1	(HCFC-124)	2	0,02 -0,04	CjHF4C1	(HCFC-124)	2	0,02 -0,04
CHFC1CF,	(HCFC-124)**	-	0,022	CHFCICFj	(HCFC-124)**	-	0,022
C2H2FC13	(HCFC-131)	3	0,007 - 0,05	C2H2FC13	(HCFC-131)	3	0,007 - 0,05
c2h2f2ci2	(HCFC-132)	4	0,008 - 0,05	c2h2f2ci2	(HCFC-132)	4	0,008 - 0,05
c2h2f3ci	(HCFC-133)	3	0,02 -0,06	CjHjFjCI	(HCFC-133)	3	0,02 -0,06
c2h3fci2	(HCFC-141)	3	0,005 - 0,07	C2H3FCI2	(HCFC-141)	3	0,005 - 0,07
CH3CFC12	(HCFC-141b)**	-	0,11	ch3cfci2	(HCFC-141b)**	-	0,11
C2H3F2C1	(HCFC-142)	3	0,008 - 0,07	c2h3f2ci	(HCFC-142)	3	0,008 - 0,07
ch3cf2ci	(HCFC-142b)**	-	0,065	ch3cf2ci	(HCFC-142b)**	-	0,065
c2h4fci	(HCFC-151)	2	0,003 - 0,005	c2h4fci	(HCFC-151)	2	0,003 - 0,005
c3hfci4	(HCFC-221)	5	0,015 - 0,07	CjHFCIj	(HCFC-221)	5	0,015 - 0,07
c3hf2ci3	(HCFC-222)	9	0,01 -0,09	C3HF2C13	(HCFC-222)	9	0,01 -0,09
c3hf3ci4	(HCFC-223)	12	0,01 -0,08	c3hf3ci4	(HCFC-223)	12	0,01 -0,08
c3hf4ci3	(HCFC-224)	12	0,01 -0,09	c3hf4ci3	(HCFC-224)	12	0,01 -0,09
c3hf3ci2	(HCFC-225)	9	0,02 -0,07	CjHFjCIj	(HCFC-225)	9	0,02 -0,07
cf3cf2chci2	(HCFC-225ca)**	-	0,025	CF3CF2CHC12	(HCFC-225ca)**	-	0,025
cf2cicf2chcif	(HCFC-225cb)**		0,033	CF2C1CF2CHC1F	(HCFC-225cb)**	-	0,033
c3hf6ci	(HCFC-226)	5	0,02 -0,10	C3HF6C1	(HCFC-226)	5	0,02 -0,10
CjH2FC15	(HCFC-231)	9	0,05 -0,09	c3h2fci3	(HCFC-231)	9	0,05 -0,09
C3H2F2C14	(HCFC-232)	16	0,008 - 0,10	c3h2f2ci4	(HCFC-232)	16	0,008 - 0,10
c3h2f3ci3	(HCFC-233)	18	0,007 - 0,23	c3h2f3ci3	(HCFC-233)	18	0,007 - 0,23
c3h2f4ci2	(HCFC-234)	16	0,01 -0,28	c3h2f4ci2	(HCFC-234)	16	0,01 -0,28
c3h2f3ci	(HCFC-235)	9	0,03 -0,52	c3h2f5ci	(HCFC-235)	9	0,03 -0,52
c3h3fci4	(HCFC-241)	12	0,004-0,09	C3H3FCI4	(HCFC-241)	12	0,004 - 0,09
c3h3f2ci3	(HCFC-242)	18	0,005 - 0,13	C3H3F2C13	(HCFC-242)	18	0,005-0,13
c3h3f3ci2	(HCFC-243)	18	0,007 - 0,12	c3h3f3ci2	(HCFC-243)	18	0,007 - 0,12
c3h3f4ci	(HCFC-244)	12	0,009 - 0,14	CjH3F4C1	(HCFC-244)	12	0,009 - 0,14
C3H„FC1j	(HCFC-251)	12	0,001 - 0,01	c3h4fci3	(HCFC-251)	12	0,001 -0,01
c3h4f2ci2	(HCFC-252)	16	0,005 - 0,04	c3h4f2ci2	(HCFC-252)	16	0,005 - 0,04

145

10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 179

Group

ANNEX C (continued)

Substance Number Ozone

of Depleting

Isomers Potential*

Grupp

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

BILAGA C (forts.)

Ämne

Antal Ozonned-
isomerer brytande
potential*

C3H4F3C1	(HCFC-253)	12	0,003 - 0,03	C3H4F3C1	(HCFC-253)	12	0,003 - 0,03
c3h5fci2	(HCFC-261)	9	0,002 - 0,02	c3h5fci2	(HCFC-261)	9	0,002 - 0,02
c3h5f2ci	(HCFC-262)	9	0,002 - 0,02	c3h,f2ci	(HCFC-262)	9	0,002 - 0,02
CjHjFCI	(HCFC-271)	5	0,001 - 0,03	CjHjFCI	(HCFC-271)	5	0,001 -0,03

Group II	Grupp H
CHFBr2	1	1,00		CHFBrj	1	1,00
CHF2Br	(HBFC-22B1) 1	0,74		CHF2Br	(HBFC-22B1) 1	0,74
CH2FBr	1	0,73		CH2FBr	1	0,73
C2HFBr4	2	0,3 -	0,8	C2HFBr4	2	0,3 -	0,8
C2HF2Br3	3	0,5 -	1,8	C2HF2Br3	3	0,5 -	1,8
C2HF3Br2	3	0,4 -	1,6	C2HF3Br2	3	0,4 -	1,6
C2HF4Br	2	0,7 -	1,2	C2HF4Br	2	0,7 -	1,2
C2H,FBr3	3	0,1 -	1,1	C2H2FBr3	3	0,1 -	1,1
C2H2F2Br2	4	0,2 -	1,5	C,H2F2Br2	4	0,2 -	1,5
C2H2F3Br	3	0,7 -	1,6	C2H2F3Br	3	0,7 -	1,6
C2H3FBr2	3	0,1 -	1,7	C2H3FBr2	3	0,1 -	1,7
C2H3F2Br	3	0,2 -	1,1	C2H3F2Br	3	0,2 -	1,1
C2H4FBr	2	0,07 -	0,1	C2H4FBr	2	0,07 -	0,1
C3HFBr6	5	0,3 -	1,5	C3HFBr6	5	0,3 -	1,5
C3HF2Brs	9	0,2 -	1,9	C3HF2Brs	9	0,2 -	1,9
C3HF3Br4	12	0,3 -	1,8	C,HF,Br4	12	0,3 -	1,8
C3HF4Br3	12	0,5 -	2,2	C3HF4Br3	12	0,5 -	2,2
C3HF5Br2	9	0,9 -	2,0	C3HFsBr2	9	0,9 -	2,0
CjHFaBr	5	0,7 -	3,3	CjHF^Br	5	0,7 -	3,3
C3H2FBr5	9	0,1 -	1,9	C3H2FBr3	9	0,1 -	1,9
C,H2F2Br4	6	0,2 -	2,1	C,H2F2Br4	6	0,2 -	2,1
C3H2F3Br3	18	0,2 -	5,6	C3H2F3Br3	18	0,2 -	5,6
C3H2F4Br2	16	0,3 -	7,5	C3H2F4Br2	16	0,3 -	7,5
C3H2F5Br	8	0,9 -	14,0	C3H2F5Br	8	0,9 -	14,0
C3H3FBr4	12	0,08 -	1,9	C3H3FBr4	12	0,08 -	1,9
C3H3F2Br3	18	0,1 -	3,1	C3H,F2Br3	18	0,1 -	3,1
C3H3F3Br2	18	0,1 -	2,5	C3H3F3Br2	18	0,1 -	2,5
C3H3F4Br	12	0,3 -	4,4	C3H3F4Br	12	0,3 -	4,4
C3H4FBr3	12	0,03 -	0,3	C3H4FBr3	12	0,03 -	0,3
C3H4F2Br2	16	0,1 -	1,0	C3H4F2Br2	16	0,1 -	1,0
C3H4F3Br	12	0,07 -	0,8	C3H4F3Br	12	0,07 -	0,8
C3H5FBr2	9	0,04 -	0,4	C3H5FBr2	9	0,04 -	0,4
C3H5F2Br	9	0,07 -	0,8	CjHjFjBr	9	0,07 -	0,8
CjHjFBr	5	0,02 -	0,7	C3H4FBr	5	0,02 -	0,7

146

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

* Where a range of ODPs is indicated, the highest
value in that range shall be used for the purposes of
the Protocol. The ODPs listed as a single value have
been determined from calculations based on labora-
tory measurements. Those listed as a range are based
on estimates and are less certain. The range pertains
to an isomeric group. The upper value is the esti-
mate of the ODP of the isomer with the highest
ODP, and the lower value is the estimate of the
ODP of the isomer with the lowest ODP.

** Identifies the most commercially viable substan-
ces with ODP values listed against them to be used
for the purposes of the Protocol.

* När den ozonnedbrytande potentialen anges som
ett intervall, skall det högsta värdet inom detta
intervall användas inom ramen för protokollet. När
ett enda värde anges for den ozonnedbrytande
potentialen, har detta bestämts på grundval av
beräkningar baserade på laboratoriemätningar. De
värden som anges som ett intervall är uppskatt-
ningar och är mindre tillförlitliga. Intervallet avser
en isomergrupp. Det högre värdet är en uppskatt-
ning av den ozonnedbrytande potentialen hos den
isomer som har den högsta ozonnedbrytande
potentialen, medan det lägre värdet är en upp-
skattning av den ozonnedbrytande potentialen hos
den isomer som har den lägsta ozonnedbrytande
potentialen.

** Identifierar de kommersiellt mest gångbara
ämnena med de värden for den ozonnedbrytande
potentialen som skall användas inom ramen för
protokollet.

2. ANNEXE

The following annex shall be added to the
Protocol:

ANNEXE

Controlled substances

2. BILAGA E

Följande bilaga skall inforas i protokollet.

BILAGA E

Kontrollerade ämnen

Group	Substance	Ozone Depleting Potential	Grupp	Amne	Ozonned- brytande potential
Group I			Grupp I
CH3Br	methyl bromide	0,7	CH,Br	metylbromid	0,7

147

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

ARTICLE 2: RELATION SHIP TO

THE 1990 AMENDMENT

ARTIKEL 2: FÖRHÅLLANDET

TILL DE ÄNDRINGAR2 SOM BE-

SLUTADES 1990

No State or regional economic integration
organization may deposit an instrument of
ratification, acceptance, approval or accession
to this Amendment unless it has previously, or
simultaneously, deposited such an instrument
to the Amendment adopted at the Second
Meeting of the Parties in London, 29 June
1990.

Ingen stat eller organisation för regional
ekonomisk integration får deponera ett ratifi-
kations-, godtagande-, godkännande- eller
anslutningsinstrument avseende detta än-
dringsdokument såvida den inte tidigare, eller
samtidigt, har deponerat ett sådant instrument
avseende det ändringsdokument som antogs
vid andra partskonferensen i London den 29
juni 1990.

ARTICLE 3: ENTRY INTO FORCE

ARTIKEL 3: IKRAFTTRÄDANDE

1. This Amendment shall enter into force on
1 January 1994, provided that at least twenty
instruments of ratification, acceptance or
approval of the Amendment have been deposi-
ted by States or regional economic integration
organizations that are Parties to the Montreal
Protocol on Substances that Deplete the Ozone
Layer. In the event that this condition has not
been fulfilled by that date, the Amendment
shall enter into force on the ninetieth day
following the date on which it has been fulfil-
led.

1. Detta ändringsdokument skall träda i
kraft den 1 januari 1994, förutsatt att minst
tjugo ratifikations-, godtagande- eller god-
kännandeinstrument avseende ändringarna har
deponerats av stater eller organisationer för
regional ekonomisk integration som är parter
i Montrealprotokollet om ämnen som bryter
ned ozonskiktet. Om detta villkor inte är
uppfyllt ovannämnda dag, träder ändringarna
i kraft på den nittionde dagen efter den dag
då villkoret har uppfyllts.

2. For the purposes of paragraph 1, any such
instrument deposited by a regional economic
integration organization shall not be counted
as additional to those deposited by member
States of such organization.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 skall ett
instrument som deponerats av en organisation
för regional ekonomisk integration inte
medräknas i tillägg till de instrument som
deponerats av en sådan organisations med-
lemsstater.

3. After the entry into force of this Amend-
ment, as provided under paragraph 1, it shall
enter into force for any other Party to the
Protocol on the ninetieth day following the
date of deposit of its instrument of ratification,
acceptance or approval.

3. Efter det att detta ändringsdokument
trätt i kraft, i enlighet med punkt 1, skall det
träda i kraft för vaije annan part i protokollet
på den nittionde dagen efter det att dess
ratifikations-, godtagande- eller godkännan-
deinstrument deponerats.

148

1 Benämndes "ändringar" i regeringens proposition 1990/91:90, Bilaga 13.16.

2 Benämndes "tillägg" i regeringens proposition 1990/91:90, Bilaga 13.16.

3 Benämndes "åtaganden" i regeringens proposition 1990/91:90, Bilaga 13.16.

41 betydelsen råvara vid tillverkning av andra ämnen.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 1.4

149

Kommunikationsdepartementet

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1993

Föredragande: statsrådet Odell

Anmälan till proposition om åtgärder mot
klimatpåverkan m.m.

Mina förslag i sammanfattning:

- Ett fyraårigt forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprogram
rörande användning av el- och hybridfordon för att förbereda en
introduktion inleds. 9 miljoner kronor avsätts för budgetåret
1993/94.

- Svenska stödinsatser i Östersjöländerna förbereds inom ramen for
det pågående samarbetet om trafik och miljö i Östersjöregionen
(Baltic Sea Conference of Ministers of Transport). 15 miljoner
kronor skall avsättas för finansiering av svenska punktinsatser i
syfte att stärka kollektivtrafiken.

Mina bedömningar i sammanfattning:

- Transportsektorn skall bidra till att koldioxidutsläppen reduceras.
En strategi för reducering av koldioxidutsläppen inom transportsek-
torn skall läggas fast. Strategin inrymmer en ökad användning av
biobränslen, ekonomiska styrmedel, förbättrad kollektivtrafik samt
energieffektivisering.

- En översyn av skatter och avgifter inom alla trafikslag bör bl.a. ha
som inriktning att ytterligare stimulera miljöanpassade alternativ.

- Forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet rörande
användning av biomassebaserade motoralkoholer och biogas skall
vidgas för att förbereda en introduktion.

- Möjligheten att i vissa tätorter införa ett system med miljözoner for
fordon med nollutsläpp bör utredas.

- En särskild utredning bör tillsättas i syfte att minska utsläppen av
koldioxid från trafiken.

- Särskilda uppdrag skall ges inom sjöfarten och luftfarten.

150

1 Inledning

Som grund for mina bedömningar och förslag ligger följande utredningar
och betänkanden: Trafikverkens miljörapporter (september 1992),
Åtgärder mot klimatförändringar (SNV rapport 1992:4120), Åtgärder för
ökad användning av miljövänliga fordon (TFB rapport 1992:7), Strategi
för begränsning av vägtrafikens koldioxidutsläpp (TFB rapport 1992:29),
Slutbetänkande av biobränslekommissionen, Biobränslen för framtiden
(SOU 1992:90), Nordiska ministerrådets uppdrag till Nordiska ämbets-
mannakommittén för transportfrågor (NÄT) om åtgärder inom luftfarten
och sjöfarten (år 1992), Trafikavgifter på samhällsekonomiska villkor
(Ds 1992:44), Betänkande av utredningen om beskattningen av diesel-
drivna fordon, Skatt på dieselolja (SOU 1992:53) och Ekonomiska
styrmedel for begränsning av vägtrafikutsläppen (VTI Notat T 136).
Transportforskningsberedningen (TFB) och Närings- och teknikutveck-
lingsverket (NUTEK) har lämnat ett förslag till forskningsprogram
rörande el- och hybridfordon (år 1992). Skrivelser har inkommit med
förslag om ökat samhällsstöd för el- och hybridfordon bl.a. från Stor-
städernas elfordonsgrupp (STEG) samt förslag om miljövänligare fordon
för tätorter framfört av representanter för de tre storstäderna.

Följande utredningar har remissbehandlats, och sammanställningar över
remissyttrandena finns på Kommunikationsdepartementet: Trafikavgifter
på samhällsekonomiska villkor (Ds 1992:44), Miljö- och naturresurs-
departementet: Åtgärder mot klimatförändringar (SNV:s rapport
1992:4120), Jordbruksdepartementet: Biobränslen för framtiden (SOU
1992:90) och Finansdepartementet: Skatt på dieselolja (SOU 1992:53).

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

2 Koldioxidutsläpp från trafiken

Transportsektorns andel av de svenska koldioxidutsläppen är ca 40 %.
\\ tabellen nedan framgår utsläppen av koldioxid från olika trafikslag
med prognoser till år 2015 under förutsättning att inga ytterligare
åtgärder vidtas, (SNV år 1992). För samtliga trafikslag utom spårburen
trafik beräknas utsläppen öka. Trafikverken redovisar också i sina
miljörapporter att utsläppen av koldioxid kommer att öka under 1990-
talet.

Koldioxid (Mton)

Trafikslag	1990	2000	2005	2015
Vägtrafik	15,7	17,6	18,6	20,7
Flyg (civ. + mil.)	3,1	4,2	4,9	6,8
Sjöfart	2,8	3,1	3,4	5,0
Spårburen trafik	0,1	0,1	0,1	0,1

151

Efter en kraftig ökning av energianvändningen i transportsektorn under Prop. 1992/93:179
1980-talet har förbrukningen, under de tre senaste åren, minskat med ett Bilaga 2
par procentenheter.

Vägverket har registrerat en dämpning av vägtrafiken i sina trafik-
mätningar under år 1991.

NUTEK konstaterar att bränsleförbrukningen för nya årsmodeller av
personbilar sjönk under mitten av 1980-talet. Konsumentverket och
NUTEK påpekar emellertid nu att utvecklingen tenderar att gå i motsatt
riktning.

Trafikverken har i januari 1993 till regeringen lämnat förslag om hur
trafikens investeringar för perioden 1994-2003 bör inriktas. Vägverket
bedömer att investeringsprogrammet medför en reduktion av trafikarbe-
tet. Vägombyggnader leder till ökad framkomlighet och reducerat
trafikarbete. Samtidigt bedöms förbättrad vägstandard leda till höjda
hastigheter vilket medför ökade utsläpp. Enligt Vägverkets beräkningar
ökar de totala koldioxidutsläppen, till följd av de föreslagna investe-
ringarna, endast i begränsad omfattning. Banverket redovisar små
skillnader i utsläpp mellan investeringsaltemativen.

3 Trafikverkens och Naturvårdsverkets rapporter

Trafikverken har i sina miljörapporter redovisat förslag till åtgärder för
att begränsa koldioxidutsläppen. Åtgärdernas kostnader är inte fullstän-
digt beräknade. Trafikverken bedömer att följande fem åtgärder skulle ha
särskilt stor effekt:

- ett högt bensinpris,

- etanolinblandning i bränslen till olika fordonstyper samt användning

av fordon som framförs på ren etanol,

- förändringar i reseavdragsreglema och av beskattningen av bilför-
månerna,

- marknadsintroduktion av el- och hybridfordon samt

- införande av specifika gränsvärden för koldioxidutsläpp från fordon.

Statens naturvårdsverk (SNV) har i sin rapport Åtgärder mot klimatför-
ändringar, presenterat områden inom vilka åtgärder anges. Åtgärdernas
kostnader är inte fullständigt beräknade. Trafikverkens förslag och
överväganden ligger i huvudsak inom de områden som SNV förespråkar.
SNV har också särskilt pekat på behovet av:

- förbättring av kollektivtrafiken och trafikplaneringen samt

- att i ökad omfattning genomföra miljökonsekvensbeskrivningar.

4 Internationellt arbete

Vid FN:s konferens för miljö och utveckling (UNCED) 1992 underteck-
nade Sverige den s.k. Agenda 21, som lägger grunden för nästa

152

århundrades miljöpolitik. Trafikens miljöfrågor lyfts fram i ett särskilt
avsnitt. Vid konferensen föreslogs att världsdelsvisa konferenser om
trafik och miljö bör genomföras. ECE, FN:s regionala utvecklingsorgan
for Europa, bör enligt min mening ansvara för genomförandet i Europa.
Sverige bör verka för att konferensen skall kunna genomföras år 1995.
Regeringen har nyligen tagit ett initiativ i denna fråga.

EG-kommissionen har under hösten 1992 beslutat om en s.k. vitbok om
trafikpolitiken. Den syftar till att ge underlag för utvecklingen av en
gemensam trafikpolitik i EG. Trafikens miljöfrågor prioriteras i
rapporten. Överväganden görs om att skärpa avgasreglema för motorfor-
don. Det diskuteras normer för bränsleeffektivitet och system för
miljökontroll. Enligt rapporten bör ekonomiska styrmedel tillämpas. EG-
kommissionen lyfter också fram idéer om att införa så kallade tillträdes-
avgifter. System föreslås utvecklas för att styra utvecklingen mot att
endast yrkestrafiken skall ha tillträde till vissa områden. Förslag om en
mycket restriktiv parkeringspolitik diskuteras. Överväganden om att
införa särskilda miljöavgifter som är direkt relaterade till hur mycket
bilen körs redovisas samtidigt som behovet av kollektiva transporter
starkt betonas. Behovet av miljökonsekvensbeskrivningar i samband med
planeringen av infrastrukturen betonas.

5 En strategi för 1990-talet inom transportsektorn

Min bedömning:

- En strategi för reducering av koldioxidutsläppen inom transportsek-
torn skall läggas fast. Strategin bör omfatta följande:

- en ökad användning av biobränslen,

- en ökad användning av ekonomiska styrmedel,

- energieffektivisering,

- förbättrad kollektivtrafik samt

- utökad forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet.

Bakgrund och skälen till min bedömning: Den av riksdagen
beslutade miljöpolitiken för 1990-talet (prop. 1990/91:90, bet.
1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:373) om en god livsmiljö förutsätter en
begränsning av trafikens negativa inverkan på människors hälsa, naturen
och det globala klimatet.

Om inga ytterligare åtgärder vidtas kommer miljömålen inte att kunna
nås. Trafiken bedöms fortsätta att öka. Fördelningen mellan transport-
medlen kommer enligt gällande trafikprognoser bara att ändras marginellt
till år 2020. Nu planeras omfattande investeringar inom alla trafikslag.
Infrastrukturinvesteringar i järnvägar är inte en tillräcklig åtgärd för att
nå miljömålen.

Sverige har genom undertecknandet av den internationella klimatkon-
ventionen sommaren 1992 förbundit sig att genomföra åtgärder som

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

153

reducerar koldioxidutsläppen. Enligt trafikpolitiska beslutet (prop.
1987/88:50, bet. 1987/88:TU13, rskr. 1987/88:159) skall transportsek-
torn bidra till att koldioxidutsläppen reduceras. Detta ansvar för
transportsektorn uttrycks på liknande sätt i 1991 års miljöpolitiska beslut.

Naturvårdsverkets rapport Åtgärder mot klimatförändringar, pekar på
att koldioxidutsläppen från trafiken måste begränsas med upp emot 50 %
på drygt 20-25 år jämfört med 1990-års nivå. Jag kan konstatera att
behovet av att minska koldioxidutsläppen är väl dokumenterat. Samtidigt
gör jag den bedömningen att en reducering i den storleksordningen är en
utomordentligt svår uppgift.

De skattehöjningar som blev resultatet av de ekonomisk-politiska
åtgärderna hösten 1992, skapar dock ett andrum. Bensinpriset ligger nu
på en nivå som kan komma att medföra en minskning av bränsleförbruk-
ningen och trafikarbetet under 1990-talet. Till detta kommer att utsläppen
av koldioxid minskade mellan åren 1989-1991 med 1,2 miljarder ton. De
viktigaste orsakerna är enligt NUTEK höjda skattesatser på bensin och
dieselolja under åren 1990-1992, ett högt råoljepris till följd av Kuwait-
krisen och en lågkonjunktur med fallande industriproduktion.

Regeringens förslag till riksdagen att ratificera klimatkonventionen
leder fram till ett behov av en strategi för reducering av koldioxidutsläp-
pen inom transportsektorn.

Enligt min mening kan tre huvudlinjer urskiljas i en sådan strategi. Den
första är att minska koldioxidutsläppen genom ökad energieffektivitet.
Den andra huvudlinjen är att successivt öka användningen av biomas-
sebaserade bränslen. Den tredje är att öka kollektivtrafikens marknadsan-
delar.

Åtgärderna för att minska koldioxidutsläppen har hittills inriktats på att
minska trafikens bränsleförbrukning. Detta har uppnåtts speciellt for
bussar och lastbilar. Det finns ett ekonomiskt incitament för en minskad
bränsleförbrukning. Att införa ekonomiska styrmedel i form av differen-
tierade skatter för olika miljöklasser för fordon och bränslen kan vara ett
medel för att uppnå kostnadseffektiva åtgärder för att minska koldioxidut-
släppen.

Trafikverken och ett flertal remissinstanser pekar på vikten av att redan
nu påbölja arbetet med att ersätta fossila bränslen med bränslen som inte
ger något nettotillskott av koldioxid. Jag ansluter mig till den bedöm-
ningen och har funnit att ett alternativ som bör övervägas är att införa
biomassebaserade drivmedel i Sverige. En kraftig och varaktig minskning
av trafikens koldioxidutsläpp kan inte realiseras utan en sådan övergång.
Möjligheterna att genomföra övriga trafikpolitiska mål kommer, om en
övergång till alternativa bränslen inte sker, att minska. Insatser för att
främja användningen av biobränslen t.ex. en ökad användning av ekono-
miska styrmedel samt forskning och utveckling är mycket viktiga inslag
i denna inriktning. Jag vill i detta sammanhang också påpeka att
introduktionen av biomassebaserade motorbränslen förutsätter att
energiåtgången i de nya bränslenas produktions- och förädlingsled är
förhållandevis låg.

Den tredje huvudlinjen innebär satsningar på kollektivtrafiken. I detta
lägger jag inte minst att utveckla kollektivtrafiken i storstadsområdena

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

154

men även att i övrigt stödja kollektivtrafikens långsiktiga förutsättningar. Prop. 1992/93:179

Jag vill i detta sammanhang betona att behovet av såväl jämvägsut- Bilaga 2
byggnader som vägutbyggnader är väl tillgodosedda i de förslag
trafikverken lämnat till den långsiktiga investeringsplaneringen. Rege-
ringen kommer senare att till riksdagen överlämna ett förslag till
investeringsinriktning för järnvägar och vägar för åren 1994-2003. Av
stor betydelse är att järnvägstrafikens långsiktiga förutsättningar
förbättras.

Regeringens satsningar på utbyggnad och modernisering av infrastruk-
turen är av central betydelse för tillväxt och välfärd. Dessa satsningar
måste emellertid samordnas med den offensiva miljöpolitik regeringen
förordar.

Regeringen har också i januari 1993 beslutat om medel till kollektivtra-
fikinvesteringama inom ramen för storstadsuppgörelsema i Stockholm
och Malmö. Hittills har regeringen fattat beslut om bidrag till investe-
ringar för 3,6 miljarder kronor. När förhandlingarna i Göteborg är
avslutade avser regeringen fatta erforderliga beslut.

För att kunna göra nödvändiga avvägningar anser jag att besluts-
underlaget på trafik- och miljöområdet vad gäller olika åtgärder och
konsekvenser samt kostnader behöver utvecklas. Varken trafikverken
eller SNV har hittills kunnat lämna ett samlat underlag. Inom kort
kommer jag därför att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredning
om trafik och miljö.

6 Trafikens kostnadsansvar

Mina bedömningar:

- Den samhällsekonomiska prissättningen på utnyttjandet av in-
frastrukturen bör förbättras.

- Forskningen om hur miljöskador och trafikolyckor skall värderas
bör vidareutvecklas.

- Utformningen av ett svenskt kostnadsansvar bör ske med beaktande
av de förutsättningar som gäller i EG. Sverige bör dock vara
pådrivande i frågan om att ta hänsyn till samhällsekonomiska
kostnader vid utformning av trafikavgifterna.

Utredningarnas förslag och bedömningar: Departementspromemorian
om trafikens kostnadsansvar, Trafikavgifter på samhällsekonomiska
villkor, betonar betydelsen av en samhällsekonomisk avgiftssättning. Den
redovisar dock inga detaljerade förslag beträffande miljödifferentiering
av avgifter eller förslag om det totala skattetrycket. Promemorian har
remissbehandlats. En sammanställning över remissyttrandena finns på
Kommunikationsdepartementet.

VTI:s rapport Ekonomiska styrmedel för begränsning av vägtrafikut-
släppen, överensstämmer i huvudsak med mina bedömningar.

155

Remissinstanserna: Statens järnvägar (SJ) hävdar att innan ojämlik-
heter i infrastrukturen har rättats till går det inte att utkräva något större
kostnadsansvar från järnvägstrafiken. Det centrala budskapet i utred-
ningen är enligt SJ att alla externa kostnader måste ingå i kostnadsansva-
ret. Innan detta har genomförts kommer kollektivtrafiken bara att ha en
marginell betydelse. SJ instämmer i departementspromemorians bedöm-
ning om att tjänstebilsformåner är en subventionering av viss biltrafik.

Med vissa reservationer instämmer Luftfartsverket i allt väsentligt i
utredningens slutsatser om trafikavgifter. Även Sjöfartsverket, Vägverket,
Banverket, TFB och Statens väg- och trafikinstitut (VTI) tillstyrker i
huvudsak promemorians slutsatser och rekommendationer.

Svenska åkeriforbundet anser att promemorian har ett mycket begränsat
trafikpolitiskt värde bl.a. därför att den inte i tillräckligt hög grad berör
trafikens positiva effekter. Motormännens Riksförbund instämmer i detta.
Även Svenska VägfÖreningen är mycket kritisk. Svenska åkeriförbundet
och Kungliga Automobilklubben framhåller att de kostnader som omfattas
av kostnadsansvaret måste gå att härleda och att de skall vara väl
definierade. Kostnader for miljöskador och trafikolyckor som bygger på
subjektiva värderingar kan således ej blandas i samhällsekonomiska
kalkyler med beräknade kostnader. Kostnaderna måste enligt Svenska
åkeriforbundet också bygga på en internationell samsyn. Högre svenska
miljöskatter än i utlandet motverkar sitt syfte genom att svenska företags
ökade kostnader ger plats för utländska konkurrenter som inte har lika
stränga miljökrav. Sveriges Industriförbund anser inte att det för
närvarande är meningsfullt att försöka förfina och vidareutveckla den
teoretiska modell för fastställande av trafikens kostnadsansvar som gäller
sedan år 1988.

Nationalekonomiska institutionen vid Stockholms Universitet är kritisk
till förslaget att användarna av transportsystemet avkrävs ett kostnadsan-
svar för infrastrukturen genom fasta avgifter. Det gäller också diskussio-
nen om att intäkterna från trafikavgifter skall återgå till transportsektorn.
Båda dessa principer kan leda till en ineffektiv resursallokering.
Institutionen tillstyrker däremot en marginalkostnadsprissättning för att
täcka de rörliga kostnaderna.

När det gäller trängselavgifter, anger bl.a. Institutionen för transport-
teknik vid Chalmers tekniska högskola, att det genom de stora projekt
som nu drivs inom området informationsteknologi för vägtransporter på
sikt kommer att bli möjligt att debitera trängselavgifter. Lantbrukarnas
Riksförbund hävdar att tätortsrelaterade trafikkostnader inte skall betalas
med generella skatter eftersom det medför ytterligare kostnadsnackdelar
för glesbygden.

VTI framhåller att olyckskostnadema är den tyngsta komponenten i
kostnaden för vägtrafiken. Institutet anser att olycksvärderingen behöver
omprövas genom att relateras till riksdagens mål för säkerheten i
vägtrafiken.

När det gäller miljöavgifter konstateras att värderingen av kväveoxider
varierar mellan 10 kronor per kg till 80 kronor per kg för olika
utsläppskällor vilket enligt bl.a. SJ är fel. Enligt TFB och VTI bör
kostnaden räknas fram utifrån det pris som kan väntas krävas för att

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

156

uppnå ett visst miljömål. Skogsindustrierna konstaterar att avgiftsnivån Prop. 1992/93:179
for koldioxid kan ifrågasättas eftersom underlaget är tveksamt. Avgifts- Bilaga 2
nivån grundas inte på finansiella kostnader och höjningen var ett led i
omläggningen av energibeskattningen och inte resultat av några nya
beräkningar av trafikens marginalkostnader. Av näringspolitiska skäl
undantogs dessutom den tunga trafiken från att belastas av höjningen
genom att andra skatter sänktes.

När det gäller användningen av trafikavgifterna anser Vägverket att
syftet med trafikavgifterna är att de skall ingå i kostnadsansvaret på ett
sådant sätt att de kan vara styrande för ett beteende. Detta innebär att
avgifterna i slutändan skall avvecklas efter de har uppnått sitt syfte.
Trafiktekniska föreningen framhåller att avgifterna kan återföras till
transportsektorn utan att styreffekten påverkas särskilt mycket.

Bakgrund och skälen till mina bedömningar: Kostnadsansvaret är
uppbyggt i tre delar:

- samhällsekonomisk marginalkostnadsprissättning vid utnyttjandet av
infrastrukturen,

- fullt kostnadsansvar som generell princip samt

- avsteg från principen om fullt kostnadsansvar efter särskild analys.

Skatter och avgifter inom transportsektorn har inforts av olika skäl och
under en lång tidsperiod. Skälen har varit både fiskala, trafikpolitiska och
miljöpolitiska. Trafikslagen har behandlats olika och trafikavgifterna mot-
svarar inte alltid trafikens kostnader. Avsteg från kostnadsansvaret har
inte analyserats tillräckligt. Det finns osäkerheter i värderingarna av
luftföroreningar och trafikolyckor.

Som en följd av 1988 års trafikpolitiska beslut höjdes de rörliga infra-
strukturavgiftema och skatterna för väg- och järnvägstrafiken samt
inrikesflyget för att komma i nivå med de samhällsekonomiska marginal-
kostnaderna. På grund av internationella överenskommelser inom
luftfarten bedömdes det inte vara möjligt att tillämpa ett samhällseko-
nomiskt kostnadsansvar for det internationella flyget. Av hänsyn till
internationella regler påverkades inte heller sjöfartens kostnadsansvar.

För vägtrafiken finns en god överensstämmelse mellan marginalkostna-
derna och bensin- och kilometerskattema vid landsvägsköming. Järnvägs-
trafiken betalar enligt utredningen for sina externa effekter genom de
rörliga avgifterna. Däremot täcker de fasta banavgifterna endast en
mindre del av de totala infrastrukturkostnadema. Sjöfartens rörliga
farledsavgifter överstiger marginalkostnaderna medan den fasta fyrav-
giften understiger de fasta kostnaderna för infrastrukturen.

Ett väsentligt inslag i det trafikpolitiska kostnadsansvar som jag
förordar är att det totala skatteuttaget från transportmarknaden bör
beaktas i större utsträckning än hittills. Jag är medveten om att skatter
och avgifter påverkar näringslivets konkurrenskraft. Det betyder att
omfördelningar av skatteuttaget inom transportsektorn från t.ex.
yrkestrafik till privattrafik måste kunna diskuteras. Andra omfördelningar
bör också kunna göras. Det primära i detta sammanhang är, enligt min
mening, att klarlägga möjligheterna att inom ramen för dagens skatte-

nivåer förbättra styrningen utifrån miljösynpunkt.

Behovet av ett utvecklat kostnadsansvar kan i dag anses vara allmänt
accepterat. Det beror bl.a. på den växande trafiken, en ökad medvetenhet
om trafikens externa effekter och utvecklingen inom EG. Enligt EG-kom-
missionens s.k. vitbok om trafiken kommer en ökad användning av
miljöavgifter och trängselavgifter att ske i EG under 1990-talet.

Vid en jämförelse med länderna i EG i dag har Sverige en relativt hög
skattenivå inom transportsektorn. Det gäller t.ex. bensinskatten. EG-
kommissionen har dock redovisat rapporter innebärande ökade skatter
mot en målnivå år 2000. En anpassning till EG:s målnivå år 2000 medför
ökade skatter också för den svenska trafiken.

Departementspromemorian om kostnadsansvaret bedömer att konse-
kvenserna för det svenska kostnadsansvaret vid en EG-anpassning blir
små på sikt. Den svenska synen att kostnadsansvaret skall baseras på
samhällsekonomiska kostnader finns inte fastställda inom EG men
principen att infrastrukturhållarens kostnader skall betalas av trafikan-
terna tillämpas.

Det är ingen tvekan om att Sverige kommit långt när det gäller att
genomföra en samhällsekonomisk prissättning. De trafikekonomiska
principerna om förorenarens betalningsansvar och hänsyn till de
samhällsekonomiska kostnaderna är grundstenar i svensk trafikpolitik som
enligt min mening Sverige bör driva såsom medlem av EG.

7 Ekonomiska styrmedel

Mina bedömningar:

- En översyn av skatter och avgifter inom alla trafikslag bör bl.a. ha
som inriktning att ytterligare stimulera miljöanpassade alternativ.

- Nivån för de rörliga vägtrafikskattema bör i tillägg till trafiksäker-
het och vägslitage bestämmas utifrån målet att begränsa utsläppen
av koldioxid.

- Skatter på drivmedel skall även i fortsättningen vara ett styrmedel
för att bidra till att koldioxidmålet kan nås.

VTI:s, TFB:s och SNV:s förslag: Överensstämmer i princip med mina
bedömningar.

SNV:s förslag har remissbehandlats. En sammanställning av remiss-
yttrandena finns på Miljö- och naturresursdepartementet.

Skälen till mina bedömningar: Jag anförde i min anmälan till komp-
letteringspropositionen år 1992 (prop. 1991/92:150 bil. 1:12 s. 14) att en
översyn av användningen av ekonomiska styrmedel skulle inledas. Detta
arbete har startat.

VTI har beräknat effekterna på trafikutveckling och bensinförbrukning
av bensinprishöjningen vid årsskiftet 1992/93. Beräkningarna visar att
trafikarbetet och bensinförbrukningen på kort sikt minskar med drygt

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

158

6 procent. På längre sikt minskar bensinförbrukningen ytterligare. Ett
bensinpris på dagens nivå medför enligt VTI att bilparkens samman-
sättning ändras i riktning mot högre bränsleeffektivitet och att biltrafikens
ökningstakt kan dämpas så att utsläppen av koldioxid fram till år 2000
inte överstiger 1990 års nivå. Det är enligt min åsikt mycket viktigt att
kunna använda bensinskatten i detta syfte.

Bensinpriset har betydelse för att beteenden och attityder hos trafikan-
terna förändras.

Ansatsen för värderingar av luftföroreningar bör enligt min mening
ändras så att man beräknar kostnaden utifrån målen och åtgärderna för
att nå målen. Den hittills använda metoden har varit att försöka beräkna
skadekostnaderna och åtgärdskostnadema för att rätta till skadorna.
Denna metod har emellertid en del begränsningar. Om värdena grundas
på trafikanternas preferenser är de endast relevanta om miljöeffekterna
är sådana att de kan upplevas på ett meningsfullt sätt. Detta är lättare att
acceptera för t.ex. buller än för luftföroreningar. Kunskapen om
luftföroreningarnas effekter är bristfällig och det finns problem med att
mäta både utsläpp och konsekvenser. När det gäller koldioxid är det en
kanske omöjlig uppgift att beräkna miljöskadorna eller kostnaden for att
återställa miljön i ursprungligt skick.

Den av mig förordade ansatsen innebär att man utgår ifrån en
ekonomisk analys av t.ex. drivmedelsefterfrågans priskänslighet och
fastställer ett skuggpris på bensinen. Detta bensinpris kan medföra att
miljömålet kan nås. Samtidigt vill jag dock nämna att även icke direkt
kvantifierbara trafikpolitiska mål, t.ex. trafiksäkerhet, naturligtvis även
med en skuggprisansats kan beaktas vid utformningen av bensinskatten.
En minskad trafik medför också indirekt att antalet olyckor minskar i
trafiken.

VTI har genomfört en studie om ekonomiska styrmedel för att begränsa
vägtrafikens utsläpp. Beräkningarna visar att bensinpriset bör ligga kvar
på nuvarande prisnivå för att ha avsedd styreffekt.

Kostnaderna för utsläpp som inte enbart är relaterade till drivmedels-
förbrukningen, t.ex. kväveoxider, kan på ett effektivt sätt tas ut genom
förbättrade system för miljöklasser på fordon och drivmedel. Fordons-
skatten skulle, då tillräckligt bra förutsättningar för återkommande
miljöbesiktning skapats, kunna differentieras utifrån miljöeffekter.

I princip kan stora effekter uppnås bara man sätter nivån för driv-
medelsskatten tillräckligt högt. Detta är emellertid ingen bra metod för
att begränsa förorenande utsläpp, eftersom det ger en felaktig resursallo-
kering i trafiksystemet. Min utgångspunkt när det gäller att öka använd-
ningen av ekonomiska styrmedel har varit att försöka öka precisionen i
nuvarande styrning så att större hänsyn tas till dels olika fordons och
bränslens miljöegenskaper, dels till skillnader i miljökostnader beroende
på var och när utsläppen sker. Denna fråga är också aktuell inom
vägtelematiken därför att de tekniska och administrativa möjligheterna att
debitera t.ex. vägavgifter ökar i takt med utvecklingen av elektroniska
betalningssystem. Regionala eller lokala avgifter kan tas ut. Två viktiga
principer i trafikpolitiken kan tillämpas bättre med avgifter, nämligen
konkurrens mellan trafikslagen och marginalkostnadsprissättning.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

159

En rättvis tillämpning av dessa principer förutsätter att trafikanterna
betalar sina marginalkostnader. Ofullkomligheter i skattesystemet som
innebär bristande samband mellan kostnader och resande bör justeras.
Reglerna för tjänstebilsförmåner och avdrag för arbetsresor ses för när-
varande över i särskilda utredningar.

Det pågår för närvarande en kartläggning av EG:s regler på den
indirekta beskattningens område. Jag vill betona att innan beslut kan tas
om nya skatter och avgifter i Sverige måste det noga värderas hur dessa
harmoniserar med EG:s bestämmelser. Jag vill också betona att den
harmoniseringsprocess som pågår i EG inte kommer att upphöra nu när
den inre marknaden böijar genomföras. Det pågår en dynamisk process
i EG och kraven på förändringar av svenska skatter och avgifter kommer
därför att vara behäftade med en betydande osäkerhet och således vara
möjliga att påverka i förhandlingarna med EG.

Vid ett svenskt EG-medlemskap uppstår krav på anpassningar av olika
slag på det svenska skattesystemet. Det som är formellt bindande t.ex.
skattebasens utformning för mervärdesskatten måste vi följa. Inriktningen
vad gäller punktbeskattning är, liksom på mervärdesskatteområdet, att en
så långtgående harmonisering skall genomföras att de nuvarande
gränskontrollerna skall kunna avskaffas.

När det gäller skattenivån på dieselolja och bensin är EG-reglema
utformade som miniminivåer. Denna nivå är för bensin lägre än den
nuvarande svenska skattenivån. Den 1 oktober 1993 ersätts kilometerskat-
ten av en särskild dieseloljeskatt. Det sammanlagda skatteuttaget på
dieselolja i Sverige kommer då att överstiga miniminivån i EG. Något
formellt krav på anpassning av den svenska skattenivån till EG:s
miniminivå på vare sig bensin eller dieselolja finns inte. Däremot kan
marknadsmässiga krav kräva en sådan anpassning.

8 Vidgade försök med motoralkohol som
fordonsbränsle

Min bedömning: Forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverk-
samhet rörande användning av biomassebaserade motoralkoholer och
biogas skall vidgas för att förbereda en introduktion.

Bakgrunden och skälen till min bedömning: I takt med att miljöprob-
lemen kartlagts har intresset för motoralkoholer ökat, inte bara i Sverige
utan även utomlands.

Alkohol som motorbränsle har tidigare studerats av Motoralkoholkom-
mittén, som lämnade sitt slutbetänkande i november 1986 (SOU
1986:51). Kommittén ansåg att det var fullt möjligt att utveckla system
för låg inblandning av alkohol i bensin liksom fordon som kan drivas
med ren alkohol. Kommittén ansåg att tekniken borde prövas i fullskale-
försök. Vid den tidpunkten ansågs kostnaden för alkoholframställning

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

160

vara så hög att det var svårt att konkurrera med bensin. Förutsättningarna
har förbättrats på denna punkt.

En väsentlig del i utvecklingen sammanhänger med att Kalifornien
fr.o.m. år 1998 kommer att infora mycket långtgående avgaskrav.
Världens bilindustri anpassar sig efter hand till dessa krav, vilket innebär
att man överväger produktion av fordon, som kan drivas med olika
blandningar av bensin och motoralkoholer, s.k. flerbränslefordon eller
hybridfordon för el- och etanoldrift.

Regeringen har gett SNV i uppdrag att föreslå en utformning av en
miljöklassning av bensin. Uppdraget redovisades i januari 1993. Verket
föreslår att blyet i bensin ersätts med andra ämnen.

SNV pekar på att inblandning av alkoholer i bensin minskar utsläppen
av koldioxid men kan medföra andra miljöproblem om inblandningen
överstiger en viss nivå, bl.a. i form av ökade utsläpp av kväveoxider,
aldehyder och flyktiga kolväten. En för hög inblandning kan också
försämra körbarheten. Gränsen för oxygenathalt i nuvarande svenska
standarder för bensin är anpassad för att säkerställa körbarheten för bilar
mellan 1976 och 1988 års modell. Enligt standarderna tillåts en oxygenat-
halt i bensin motsvarande högst 2 viktprocent syreinnehåll. Detta
motsvarar en inblandning av t.ex. etanol på 5,7 volymprocent eller
metanol på 3,8 volymprocent. SNV föreslår att dessa gränser bibehålls
tills vidare.

Verket redovisar samtidigt möjligheter att blanda bensinen med bl.a.
alkoholbaserade tillsatser. Dessa skulle enligt verkets bedömningar kunna
sänka koldioxidutsläppen från trafiken med i storleksordningen
500 000-600 000 ton.

Riksdagen har våren 1991 i det energipolitiska beslutet (prop.
1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40, rskr. 1990/91:373) anvisat medel till
forsknings-, utvecklings- och demonstrations verksamhet med användning
av motoralkoholer i TFB:s regi. Regeringen har också slopat skatten på
oblandad etanol.

120 miljoner kronor avsattes från energiteknikfonden under fyra år med
30 miljoner kronor årligen fr.o.m. budgetåret 1991/92 för utvecklings-
och demonstrationsverksamhet med användning av motoralkoholer. TFB
kunde därmed inleda ett omfattande utvecklings- och demonstrationspro-
gram. Programmet har vid inledningen av budgetåret 1993/94 pågått i två
år. Försöksverksamheten har hittills inriktats mot att använda motoralko-
holer i tunga fordon, bussar och distributionsfordon i tätorter.

Resultaten är vad jag erfarit positiva, och TFB har i en lägesrapport
(januari 1993) redovisat förslag till hur en vidgad verksamhet bör
utformas. TFB anser att forsknings-, utvecklings- och demonstrations-
verksamheten nu bör ges en vidare inriktning samt omfatta försök med
andra fordonstyper och inte enbart koncentreras till tätortsproblemen. För
kollektivtrafiken i de större tätorterna bör även biogas prövas.

Underlaget för bedömningar av vilka inblandningar som är optimala på
längre sikt är bristfälligt, och ytterligare studier behöver därför göras.
Jag har erfarit att TFB planerar sådana studier inom ramen för de 120
miljoner kronor som TFB disponerar för motoralkoholprogrammet.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

161

11 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 179

9 Stöd till utvecklingen av el- och hybridfordon

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

Mina förslag och bedömningar:

- Möjligheten att i vissa tätorter införa ett system med miljözoner för
fordon med nollutsläpp bör utredas.

SNV:s, trafikverkens, TFB:soch NUTEK:s förslag: Överensstämmer
med mina förslag. Förslaget vad gäller miljözoner är dock mitt eget.

Bakgrunden och skälen till mina förslag och bedömningar: Den
tekniska utvecklingen av el- och hybridfordon är sedan ett par år tillbaka
intensiv. Orsaken är främst de successivt skärpta avgaskraven i Kalifor-
nien. El- och hybridfordon ger väsentligt lägre utsläpp än konventionell
teknik och lämpar sig särskilt bra för tätorter.

Elbilen drivs helt av lagrad energi i batterier. Den vanligaste formen
av hybridfordon drivs även den med lagrad energi i batterier. Dessa kan
dock ges en längre aktionsradie genom att batterierna vid behov kan
laddas under färden genom en särskild motordriven generator t.ex.
gasturbin. Volvos nya "environmental concept car" har en sådan
konstruktion.

I ett flertal länder däribland Frankrike, Tyskland, Italien, Schweiz,
Österrike och Nederländerna har användningen av el- och hybridfordon
kommit igång, delvis tack vare ett aktivt samhällsstöd i introduktions-
fasen. Stödet omfattar i dessa fall både direkta inköpsstöd och stöd till
forskning och utveckling.

I Sverige har stödet hittills begränsats till medverkan i ett par mindre
demonstrationsprojekt. NUTEK har nyligen inrättat ett teknikupphand-
lingsprogram i syfte att stimulera inköp av el- och hybridfordon i
Sverige. Ett flertal intressenter har anmält sitt intresse att medverka,
däribland Bilspedition AB, Postverket, Gatubolaget i Göteborg samt
Stockholms läns landsting.

Jag ser för min del ett behov av att öka samhällsengagemanget så att
vidare erfarenheter kan vinnas även i Sverige. Denna uppfattning har
stöd från många intressenter som i skrivelser, i uppvaktningar och på
annat sätt redovisat sina bedömningar.

Regeringens principiella ställningstagande om att aktivt medverka i
introduktionen av el- och hybridfordon motiveras främst av miljö- och in-
dustripolitiska skäl. Det som således väger tungt är att en sådan
medverkan kan bidra till att öka andelen fordon med extremt god
avgasprestanda i tätorterna, en uppfattning som även företrädare för de
tre storstäderna starkt betonat.

162

Forskningen bör förstärkas samtidigt som utvecklings- och demonstra-
tionsverksamheten ges en väsentligt vidare inriktning och omfattning än
tidigare. Jag har därför särskilt noga analyserat de forslag TFB och
NUTEK gemensamt utarbetat för el- och hybridfordon för perioden
1993-1996.

Jag föreslår att ett program för en fyraårsperiod rörande forsknings-,
utvecklings- och demonstrationsverksamhet genomförs i TFB:s regi. För
budgetåret 1993/94 föreslås 9 miljoner kronor avsättas. Beloppet skall
disponeras av TFB för att påbölja programmet.

Verksamheten är långsiktig. Utgångspunkten för det fortsatta arbetet
bör vara en stegvis ökning under fyraårsperioden. Nu anslås 9 miljoner
kronor. Det fortsatta arbetet bör baseras på det nämnda forsknings-
programmet. Jag avser återkomma till regeringen om kommande års
medelstilldelning.

Det av TFB och NUTEK föreslagna forskningsprogrammet bör läggas
som grund för arbetet. För TFB:s del innebär detta att demonstrations-
verksamheten kan genomföras och utvärderas inte minst utifrån speciella
svenska förutsättningar t.ex. avseende klimatet. TFB:s programplaner
innefattar försök med både renodlade elfordon samt med el-hybridfordon
(bl.a. Volvos environmental concept car).

Demonstrationsverksamheten kommer att koncentreras till ett par
försöksområden och omfatta personbilar och distributionsfordon för
enskilda och företag.

Infrastrukturfrågor, marknadsfrågor, attitydfrågor och andra aspekter
kommer att utvärderas.

Chefen för Näringsdepartementet kommer i det följande att redogöra
för ökade insatser för utveckling och teknikupphandling av miljöanpas-
sade fordon och drivmedel. Medlen skall tillföras NUTEK. 5 miljoner
kronor av dessa medel skall användas för teknikupphandling av kollektiv-
trafikfordon.

Det har av min redogörelse framgått att insatserna för att utveckla ett
miljöanpassat trafiksystem berör såväl NUTEK som har ett industripoli-
tiskt och TFB som har ett kommunikationspolitiskt ansvarsområde.

TFB skall kunna stödja projekt med teknisk inriktning eller med
inriktning på bebyggelse om TFB bedömer att de har tillräcklig relevans
för TFB:s systemorienterade och kommunikationspolitiskt motiverade
uppdrag.

Likaså måste NUTEK ha möjlighet att exempelvis studera transporttek-
nik från ekonomiska eller beteendevetenskapliga utgångspunkter om man
bedömer detta vara förenligt med industripolitiskt motiverade uppdrag.

I vissa fall kan den mest praktiska lösningen vara att samfinansiera
forskningen då erforderliga resurser inte kan mobiliseras inom en enda
organisation.

Ett nära samarbete är därför enligt min mening nödvändigt för att en
samlad och enhetlig verksamhet skall kunna uppnås.

Jag vill i denna del också hänvisa till de överväganden rörande ansvars-
fördelningen och samarbetet mellan TFB och NUTEK som regeringen
redovisat i propositionen (prop. 1992/93:170 avsnitt 6) om forskning för
kunskap och framsteg.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

163

Den utredning som jag avser föreslå regeringen att tillsätta kommer Prop. 1992/93:179
även att utreda förutsättningarna för att införa miljözoner i vissa tätorter. Bilaga 2
Möjligheten att införa ett system för fordon med nollutsläpp bör utredas.

10 Östersjösamarbetet om trafik och miljö

Mitt förslag: Svenska stödinsatser i Östersjöländerna förbereds inom
ramen för det pågående samarbetet om trafik och miljö i Östersjöregio-
nen (Baltic Sea Conference of Ministers of Transport). 15 miljoner
kronor skall avsättas för finansiering av svenska punktinsatser i syfte
att stärka kollektivtrafiken.

Bakgrund och skälen till mitt förslag: I samband med ett transport-
ministermöte i Stettin i Polen våren 1992 påtog sig Sverige ordförande-
skapet i en arbetsgrupp om trafik och miljö.

Arbetsgruppens uppgift är att ta fram ett underlag samt föreslå en
gemensam politik utifrån vilken länderna kring Östersjön är beredda att
gå vidare i ett framtida samarbete om trafikens miljöfrågor.

Den politiska överenskommelsen kan komma att innehålla förslag om
bränslen och teknik, marknadslösningar med ekonomiska styrmedel samt
aktionsplaner utifrån de utgångspunkter och möjligheter som gäller i
länderna.

Några konkreta förslag har ännu inte utarbetats men punktinsatser kan
göras som ger en omedelbar miljöeffekt. Enligt min mening är en överfö-
ring av svenska bussar, utrustade med partikelfilter en mycket angelägen
åtgärd. Samtidigt skulle en optimering av motorerna på befintliga bussar
under ledning av svenska fordonstekniker ske. Bränsleförbrukningen på
svenska bussar är väsentligt lägre än på de bussar som används i t.ex. de
baltiska staterna i dag. Upphandlingen av bussarna skall om möjligt ske
i områden där lufkvaliteten är speciellt dålig på grund av mycket avgaser
från dieselfordon.

11 Åtgärder inom sjöfarten

Mina bedömningar:

- Sverige bör, liksom hittills, vara pådrivande i det internationella
arbetet om sjöfartens miljöfrågor.

- Arbetet med bilaterala avtal om begränsningar av svavelutsläpp
fortsätter.

- Ett uppdrag skall ges om att redovisa de tekniska och ekonomiska
förutsättningarna för och konsekvenserna av avgaskrav och renare
bränsle avseende fritidsbåtar, arbetsfartyg och vägfäijor samt andra
fartyg som används enbart för inrikestrafik.

164

Skälen till mina bedömningar: Sjöfartens internationella karaktär
medför att åtgärder för att minska sjöfartens negativa miljöpåverkan i allt
väsentligt måste grundas på internationella överenskommelser och regler.
Långtgående nationella särlösningar kan bl.a. medföra snedvridning av
konkurrensen. Sverige deltar därför aktivt i det internationella arbetet
med sjöfartens miljöfrågor inom bl.a. FN:s sjöfartsorganisation Interna-
tional Maritime Organization (IMO) och i Helsingforskommissionen
(HELCOM).

Sjöfartens utsläpp av kväveoxider och svaveldioxid är inte obetydliga
och kan på sikt minskas. Sverige stödjer därför arbetet inom IMO med
en internationell miljöbaserad minimistandard för fartygsbränslen samt
utvecklingen av en ny bilaga till MARPOL-konventionen om reglering
av luftföroreningar från fartyg. En sådan bilaga skulle således medföra
att föreskrifterna mot vattenförorening från fartyg kompletteras med
föreskrifter mot fartygens utsläpp till luft.

Inom HELCOM har uttalats att Östersjöstatema bör eftersträva att
internationella regler om förorening från fartyg innehåller regler om
maximering av svavelhalten i fartygsbränsle. HELCOM har också uttalat
att bilaterala avtal om maximering av svavelhalten i eldningsolja till högst
1,5 volymprocent bör kunna träffas mellan Östersjöstatema.

Inom EG pågår också arbete för att minska luftutsläpp från fartyg. I
mars 1992 antogs ett direktiv varigenom svavelhalten i bl.a. fartygs-
bränsle för bruk inom EG minskas till 0,2 procent i ett första steg.

I avvaktan på en samlad internationell reglering kan bilaterala avtal
med övriga Östersjöstater vara ett sätt att snabbare få fram regler som
begränsar svavelutsläppen främst från fäijetrafiken i vårt närområde. Jag
har i 1993 års budgetproposition sagt att förutsättningarna för sådana
avtal skall undersökas. Jag avser att återkomma till riksdagen med en
redovisning av arbetet i denna fråga.

För att undersöka möjligheterna att minska luftföroreningarna från bl.a.
fritidsbåtar och svensk inrikes sjöfart bör ett uppdrag ges. Därvid skall
förutsättningarna klarläggas att introducera tekniska eller ekonomiska
åtgärder till grund for nationella åtgärder och initiativ i internationella
forum.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

165

12 Åtgärder inom luftfarten

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

Min bedömning:

- Det arbete med miljöfrågor som pågår inom de internationella luft-
fartsorganisationerna, där Sverige liksom hittills bör vara pådri-
vande, avses bl.a. leda till internationella överenskommelser om
möjlighet till införande av ekonomiska styrmedel för att reducera
flygets utsläpp till luft. Sådana överenskommelser finns i dag
endast beträffande möjlighet till differentiering av landningsavgifter
med hänsyn till buller.

- Luftfartsverket bör, bl.a. som en del i arbetet med att uppfylla av
regeringen fastställda miljövillkor för Arlanda flygplats, slutföra
arbetet med förslag till miljörelaterade landningsavgifter på svenska
flygplatser. I arbetet bör även behovet av en förändring av
nuvarande miljöskatt på inrikes flygtrafik med hänsyn till de
förändrade marknadsförhållandena beaktas.

Skälen till min bedömning: Luftfarten kommer enligt prognoserna i
trafikverkens miljörapporter till följd av förväntad trafikökning att svara
for ett ökat utsläpp av kväveoxider och koldioxid från år 1990 till år
2000. Arbetet med att reducera utsläppen från flygtrafiken måste därför
fortsätta med oförminskade ansträngningar.

Luftfartsverket har under de senaste åren varit pådrivande i det arbete
som pågår inom International Civil Aviation Organization (ICAO) och
European Civil Aviation Conference (ECAC) i miljöfrågor. Initiativen
har ofta tagits i samråd mellan de nordiska länderna.

Flera studier pågår nu inom dessa organisationer beträffande åtgärder
för att komma till rätta med miljökonsekvenser av utsläpp från flygplans-
motorer. Bl.a. gäller det skärpta certifieringsregler för nya motortyper
samt möjligheter att differentiera avgifter med hänsyn till utsläpp till luft.
En sådan differentiering accepteras redan nu internationellt vad gäller
buller. De pågående studierna förväntas leda till ändrade internationella
överenskommelser i denna del i mitten av 1990-talet, varigenom
ekonomiska styrmedel skulle kunna tillämpas i miljöarbetet även vad
gäller internationell luftfart.

Enligt ICAO:s grundläggande riktlinjer skall miljöavgifter inte vara
fiskala utan relaterade till omkostnader. De får inte heller snedvrida
konkurrensförhållandena mellan olika transportformer eller hindra ett
effektivt utnyttjande av existerande flygplansflotta. Jag anser att det bör
vara möjligt att nå internationella överenskommelser om att tillåta ett
system med miljöavgifter också för utsläpp till luft inom ramen för dessa
principer och förutsätter att Sverige fortsätter att vara pådrivande i detta
arbete.

Regeringen beslutade i september 1991 om villkor enligt Naturresurs-
lagen (NRL) för anläggande av en tredje rullbana vid Arlanda flygplats.
Dessa villkor innefattar även gränser för de totala utsläppen till luft av

kväveoxider och koldioxid från flygplatsen. Bl.a. mot bakgrund av dessa
villkor arbetar Luftfartsverket med att ta fram ett förslag till miljödiffe-
rentierade landningsavgifter på svenska flygplatser. Jag anser att detta
arbete är en viktig del i arbetet med att reducera flygets miljöproblem.
Det bör i detta sammanhang beaktas att förutsättningarna för utform-
ningen av den avgasskatt på inrikes flygtrafik som infördes år 1988 nu
har förändrats bl.a. till följd av beslutet om avreglering av det svenska
inrikesflyget och om anslutning till EG:s luftfartsmarknad. De olika
åtgärder som vidtas inom flygsektorn av miljöskäl bör enligt min mening
därför ses samlat för att uppnå den största miljöeffekten med upprätthål-
lande av övriga trafikpolitiska målsättningar.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

13 Utredning om trafik och miljö

Min bedömning: En särskild utredning bör tillsättas i syfte att minska
utsläppen av koldioxid från trafiken.

Skälen till min bedömning: Utredningen kommer att ges vidsträckta
uppgifter inom hela trafikområdet vad gäller möjligheten att minska
koldioxidutsläppen. Trafikens miljöproblem har, som framgått av min
tidigare redovisning, analyserats i ett stort antal utredningar och studier
under de senaste åren. Utredningens uppdrag kommer därför att utformas
så att det klart framgår att uppgiften främst är att bearbeta, konkretisera
och sammanfatta redan redovisade förslag. Då så är påkallat, skall
utredningen kunna genomföra egna studier.

14 Anslagsfrågor

Sjätte huvudtiteln

A. Kommunikationsdepartementet m.m.

A 6. Östersjösamarbetet om trafik och miljö

1993/94 Nytt anslag 15 000 000

(förslag)

Jag har tidigare i min föredragning redovisat skälen till mitt förslag om
satsningar för att stärka kollektivtrafiken i länderna kring Östersjön. Det
bör ankomma på regeringen att disponera anvisade medel.

Ett nytt anslag (reservationsanslag) bör foras upp i statsbudgeten för
stödjande av den redovisade verksamheten.

167

G. Transportforskning

Prop. 1992/93:179

Bilaga 2

G 4. Bidrag till forskning om el- och hybridfordon

1993/94 Nytt anslag 9 000 000

(förslag)

Jag har tidigare i min föredragning redovisat skälen till mitt förslag om
forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet rörande el- och
hybridfordon i TFB:s regi.

Utöver vad jag tidigare redovisat rörande syftet med verksamheten
skall medlen kunna till en mindre del även kunna täcka förvaltningskost-
nader i anslutning till genomförandet av verksamheten.

15 Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. till Östersjösamarbetet om trafik och miljö för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 15 000 000 kronor,

2. till Bidrag till forskning om el- och hybridfordon för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 9 000 000 kronor,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om

3. en strategi för reducering av koldioxidutsläppen inom trans-
portsektorn (avsnitt 5),

4. ekonomiska styrmedel (avsnitt 7),

5. forsknings-, utvecklings- och demonstrationsverksamhet rörande
användning av biomassebaserade motoralkoholer och biogas (avsnitt
8) samt

6. åtgärder inom sjöfarten och luftfarten (avsnitt 11 och 12).

168

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1993

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3

Föredragande: statsrådet Hörnlund

Anmälan till proposition om åtgärder mot klimatpå-
verkan m.m.

1 Inledning

Biobränslekommissionen (I 1991:01) som tillkallades i samband med 1991
års energipolitiska beslut lämnade i november 1991 delbetänkandet (SOU
1991:93) El från biobränslen. Förslagen i betänkandet behandlades av riks-
dagen våren 1992 (prop. 1991/92:97, bet. 1991/92:NU25, rskr. 1991/92:
271). I september 1992 lämnade kommissionen sitt slutbetänkande (SOU
1992:90) Biobränslen för framtiden. Kommissionens sammanfattning av slut-
betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.1. Betänkan-
det har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sam-
manställning av remissyttrandena finns tillgängliga i Jordbruksdepartementet
(dnr 1816/92).

Kommissionens förslag har nära anknytning till angelägna, grundläggande
frågor som rör klimatförändringar och hur de påverkas. De bör därför behand-
las i detta sammanhang.

Därutöver har skrivelser från kommuner, företag och organisationer kom-
mit in till Jordbruksdepartementet rörande de olika frågor som behandlas i det-
ta sammanhang.

Mina förslag och bedömningar innebär

- ett stöd på 10 miljoner kronor om året under tre år till ett utvecklings-
program för att förbättra miljöprestanda hos mindre panncentraler och
villapannor för biobränsle,

- ett stöd på 15 miljoner kronor om året under tre år för utveckling av
ny teknik för framställning av etanol ur cellulosarik råvara,

- en utredning om hur jordbruket och skogsbruket mest effektivt kan
bidra till ett minskat nettoutsläpp av koldioxid,

- ett reducerat investeringsstöd till biobränslebaserade kraftvärmeverk
där det huvudsakliga bränslet består av vissa sorterade avfallsfrak-
tioner,

- att investeringsstödet till biobränslebaserade kraftvärmeverk skall kun
na utnyttjas även under budgetåret 1996/97,

- att förutsättningarna för att minska emissionerna av kolväten vid eld-
ning av biobränslen i villapannor och kaminer utreds.

169

2 Jordbrukets och skogsbrukets roll i klimatsystemet ^P- 1992/93:179
Bilaga 3

2.1 Bakgrund

Högre liv pä jorden är beroende av fotosyntesen. Fotosyntesen är de gröna
växternas förmåga att bygga upp kolhydrater och andra organiska föreningar
frän luftens koldioxid med hjälp av energin i solstrålningen. Den koldioxid
som tas upp av växterna frigörs när de dör och bryts ned i ett naturligt krets-
lopp. Samtidigt frigörs då energi. Det är en del av energin i detta kretslopp
som djur och människor utnyttjar när växtdelar används som föda. Detsamma
gäller när biomassa används som bränsle.

Syftet med jordbruk och skogsbruk är att utnyttja ekosystemet effektivt för
att av biomassa skapa föda, foder, bränsle eller andra produkter. Genom män-
niskan kan de tillvaratas effektivare än vad som är möjligt i ett naturligt eko-
system. Av vår moderna syn på detta brukande följer ett ansvar för att brukan-
det av naturresurser bedrivs långsiktigt och uthålligt. Ett uttryck för detta är
att marken inte får åsamkas skador som äventyrar dess framtida produktions-
förmåga. Detta kräver goda kunskaper.

Den helt övervägande delen av världens livsmedel produceras i jordbruk.
Förutsättningarna för jordbruk och skogsbruk dikteras i stor utsträckning av
klimatet. Därför är vi alla beroende av att de klimatiska förutsättningarna för
jordbruk och skogsbruk inte försämras.

En snabbt förstärkt växthuseffekt kan ge omfattande negativa effekter på
ekosystemen sett från människans behov av försörjning. Med dagens kun-
skapsnivå är det inte möjligt att kvantitativt bedöma dessa konsekvenser.
Trots den rådande osäkerheten måste de farhågor som forskningen anger eller
antyder tas på allvar.

Jordbrukets och skogsbrukets största betydelse för koldioxidbalansen är
att dess produkter i stor utsträckning kan ersätta fossila bränslen, både som
energikälla och som råvara för olika produkter. Därmed minskar behovet av
att utvinna fossila bränslen och biosfären tillförs inte ytterligare kol.

I biosfären finns kol bundet bl.a. i växtmassa och i markens mull. Från
klimatsynpunkt är det en fördel att denna mängd ökar. En hög mullhalt är
även positiv för markens bördighet. Särskilt skogsekosystemen rymmer en
stor mängd växtmassa. Skogen binder därmed stora mängder kol. En god
skogsvård med syfte att öka markens avkastning förstärker detta förhållande.

Det hävdas från vissa håll att särskilt skogsbruket borde koncentreras helt
på att bygga upp en stor växtmassa för att binda så mycket kol som möjligt.
En sådan ansats ger inte någon långsiktig lösning på det underliggande pro-
blemet utan endast en kort respittid. Därtill kommer att ett ökat förråd av växt-
massa i skogen jämfört med naturskogar normalt måste vara en effekt av en
god skogsvård som i sin tur förutsätter ett lönsamt skogsbruk. Att införa
restriktioner för uttag av industriråvara och biobränsle av detta skäl skulle
vara kontraproduktivt från koldioxidsynpunkt. Däremot är det ändamålsenligt
att, i syfte att främja en ökad produktion av råvaror som ersätter fossila brän-
slen, bygga upp ett ökat förråd av växtmassa inom ramen för ett långsiktigt

170

bärkraftigt jordbruk och skogsbruk.

Vid sidan av vattenånga och koldioxid är metan och dikväveoxid de vik-
tigaste växthusgaserna. För båda dessa gäller att jordbruket står för en märk-
bar andel av utsläppen.

Den viktigaste metankällan i det svenska jordbruket är husdjuren, främst
den metanbildning som sker i våmmen hos idisslare. Metanbildningen kan
påverkas bl.a. genom ändrad utfodring och uppfödningsintensitet. Dessa
åtgärder har dock vidare aspekter som inte har belysts tillräckligt. Det finns
därför anledning att ytterligare studera denna fråga. Dessa studier faller inom
ramen för verksamheten vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Våtmarker är en annan källa till metanbildning. Våtmarkerna är värdefulla
biotoper för växter och djur och fungerar även som biologiska filter som hind-
rar läckage av näringsämnen. Att påverka dessa ekosystem enbart i syfte att
minska metanavgången skulle därför kunna leda till stora negativa effekter.
En sådan handlingslinje är därför tveksam.

En felaktig användning av kvävegödsel i form av naturgödsel eller handels-
gödsel kan leda till bildning av växthusgasen dikväveoxid. Helt avgörande
för hur mycket dikväveoxid som avgår är vilken mängd lättlösligt kväve som
är tillgängligt i processen. Det är därför väsentligt att fullfölja pågående och
planerade åtgärder för att minska kväveförlustema inom jordbruket. Bland
dessa kan nämnas det år 1988 startade forsknings- och utvecklingsprogram-
met för att minska de skadliga miljöeffekterna av användning av naturgödsel.
Under de senaste åren har ny teknik tagits fram som möjliggör spridning av
naturgödsel med bättre precision och i bättre takt med grödornas näringsbe-
hov. Programmet finansieras bl.a. med miljöavgifter på handelsgödsel.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3

2.2 Jordbruk och skogsbruk som resurs i klimatarbetet

Min bedömning: NUTEK, Statens naturvårdsverk och Sveriges
lantbruksuniversitet bör ges i uppdrag att göra en samlad utredning om
hur jordbruket och skogsbruket mest effektivt kan bidra till ett minskat
nettoutsläpp av koldioxid.

Skälen för min bedömning: Produkter från jordbruk och skogsbruk
kan ersätta icke fömybara produkter inom olika områden i samhället. Jord-
bruket och skogsbruket måste med dessa utgångspunkter utnyttjas som resur-
ser i miljöarbetet När det gäller målet att minska koldioxidutsläppen har såle-
des dessa sektorer en nyckelroll.

Biobränslekommissionen har visat på en stor potential för produktion av
biomassa för energiändamål. Den drar slutsatsen att tillgångarna inte utgör
någon begränsning för användning av biobränslen inom bostads-, service-
och industrisektorerna. I enlighet med sina direktiv har kommissionen dock

171

inte behandlat den möjliga framtida användningen av biobränslen inom tran- Prop. 1992/93:179
sportsektom. Bilaga 3

Enligt min mening är det angeläget att det görs en översiktlig, samlad be-
dömning av de olika källorna och marknaderna för biobränsle, särskilt med
hänsyn till deras positiva effekter sedda från klimatsynpunkt. Av särskilt in-
tresse är vilka användningsområden som är samhällsekonomiskt mest kost-
nadseffektiva. I detta sammanhang bör även olika metoder för massaproduk-
tion och materialåtervinning belysas. Chefen för Jordbruksdepartementet har
därför för avsikt att i annat sammanhang föreslå regeringen att NUTEK,
Naturvårdsverket och Sveriges lantbruksuniversitet får i uppdrag att göra en
samlad utredning om hur jordbruket och skogsbruket mest effektivt kan bidra
till ett minskat nettoutsläpp av koldioxid. Jag har i denna fråga samrått med
chefen for Näringsdepartementet och chefen för Miljö- och naturresursdeparte-
mentet.

3 Främjande av biobränslebaserad kraftvärmepro-
duktion

3.1 Utgångspunkter

Sveriges elkraftproduktion baseras till övervägande del på vattenkraft och
kärnkraft. Mindre än 5 % av elkraften är baserad på förbränning av bränslen.
Hittills har endast en mindre andel av detta bränsle utgjorts av biobränsle.

I 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40,
rskr. 1990/91:373) uttalades bl.a. att energipolitiken bör utformas så att den
stimulerar till en ekonomiskt försvarbar utbyggnad av ny kraft som är grun-
dad på fömybara energislag och som utnyttjar teknik med hög energieffek-
tivitet såsom kraftvärme. För att åstadkomma detta tillsatte regeringen Bio-
bränslekommissionen med uppgift att bl.a. lämna förslag till åtgärder för att
stärka biobränslenas konkurrenskraft. Riksdagen har med utgångspunkt i
kommissionens förslag beslutat om ett sammanlagt stöd på 625 miljoner
kronor för att påskynda utvecklingen av teknik som förbättrar förutsätt-
ningarna för kommersiell användning av biobränslen.

Riksdagen beslutade vidare att införa ett investeringsstöd på 4 000 kr per
installerad kW elproduktionskapacitet. Stödet ges på villkor att biobränslen
svarar för den huvudsakliga energiförsörjningen. Det innebär i praktiken att
anläggningsägaren förbinder sig att under minst fem år ha en faktisk använd-
ning av biobränslen på minst 85 % av den totala bränsleförbrukningen i den
biobränsleeldade pannan. För stödet har avsatts sammanlagt 1 miljard kronor
för en femårsperiod från den 1 juli 1991. Stödet administreras av NUTEK.
Hittills har beslut fattats om stöd till biobränslebaserad kraftvärme omfattande
sammanlagt ca 500 miljoner kronor. Dessutom finns ansökningar om stöd
omfattande ca 600 miljoner kronor. Detta innebär att ansökningarna, om de
uppfyller kraven för stöd, kommer att kunna ta i anspråk återstående stödut-
rymme.

172

Investeringsstöd har hittills lämnats enbart till anläggningar med biobrän-
slen som huvudsakligt bränsle. När stödet infördes anfördes att sorterade
avfallsfraktioner som miljömässigt är jämförbara med biobränslen bör lik-
ställas med biobränslen i detta sammanhang. Däremot skulle stöd inte lämnas
till anläggningar där torv svarar för den huvudsakliga bränsleförsörjningen.
Det har dock ännu inte bestämts vilka krav som skall ställas pä avfallsfraktio-
ner för förbränning.

3.2 Ett reducerat investeringsstöd för vissa sorterade av-
fallsfraktioner

Min bedömning: Reglerna för investeringsstödet till kraftvärme änd-
ras så att ett reducerat stöd kan lämnas till anläggningar där det huvud-
sakliga bränslet består av vissa sorterade avfallsfraktioner.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3

Biobränslekommissionens förslag överensstämmer i stort sett med
min bedömning.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan
tillstyrker att bidrag skall kunna ges för anläggningar som utnyttjar vissa brän-
slefraktioner av sorterat avfall. Bl.a. Svenska Renhållningsverksföreningen
är tveksam till om det finns motiv för en så långt gående sortering som den
som förordas i kommissionens slutbetänkande. I stället förordas en modell
där, förutom miljöskadligt material som alltid skall sorteras ut, sorteringen av-
görs med beaktande av avsättningsmarknaderna och de lokala och regionala
resurserna för behandling.

Skälen för min bedömning: I budgetpropositionen 1990 anfördes
bl.a. att källsortering skall utvecklas så att allt avfall som lämnas till slutbe-
handling är uppdelat i grupper som möjliggör ett från miljö- och resurshus-
hållningssynpunkt lämpligt omhändertagande av avfallet. Vidare anfördes att
förbränning och deponering av osorterat avfall i allt väsentligt skall ha upp-
hört vid utgången av 1993. Riksdagen hade ingen erinran häremot (prop.
1989/90:100 bil. 16, bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241).

I likhet med vad som är fallet vid all storskalig, bränslebaserad värmepro-
duktion är det vid användning av avfall som bränsle angeläget att i första hand
utnyttja möjligheterna till kraftvärmeproduktion. Med väldefinierade bränsle-
fraktioner förbättras de tekniska och miljömässiga förutsättningarna att utnytt-
ja avfall som bränsle i kraftvärmeproduktion.

I en promemoria som har upprättats av Naturvårdsverket som underlag för
Biobränslekommissionen redovisas en skiss till systemlösning för källsorte-
ring. Enligt denna skall miljöfarligt avfall och annat specialavfall sorteras ut
för särskild behandling. Vidare skall rena material eller rena bränslefraktio-
ner, t.ex. spillvirke, sorteras ut för materialåtervinning eller energiutnyttjan-
de. Fuktigt material med biologiskt ursprung, t.ex. köksavfall, utsorteras för

173

kompostering eller för biogasproduktion. Återstoden består dels av avfall
som inte lämpar sig för återvinning, förbränning eller biologisk behandling,
dels av en torr blandad bränslefraktion. Ett sådant system skulle enligt
Naturvårdsverket ge två bränslefraktioner, en ren bränslefraktion och en
blandad bränslefraktion. Den rena fraktionen bör kunna betraktas som ett bio-
bränsle jämförbart med skogsavfall. Den blandade bränslefraktionen har ett
relativt högt bränslevärde och lämpar sig väl för förbränning och energiut-
nyttjande. Förutsatt att den blandade bränslefraktionen tas fram genom en
utbyggd sortering enligt den i promemorian skisserade modellen, borde
stödet enligt Naturvårdsverket kunna lämnas med ett reducerat belopp enligt
en schablon, t.ex. 75 % av vad som gäller vid eldning med rena biobränslen.

Jag anser att det är angeläget från resurshushållningssynpunkt att komp-
lettera reglerna för det nuvarande stödet så att det framgår att kraftvärme-
anläggningar avsedda för blandade bränslefraktioner av det slag som nämns i
Naturvårdsverkets promemoria blir berättigade till ett stöd på en reducerad
nivå. Det ankommer på regeringen att besluta närmare föreskrifter för stödet.

3.3 En förlängning av tiden för investeringsstöd till bio-
bränslebaserad kraftvärme

Min bedömning: Anslaget till investeringar i anläggningar för bio-
bränslebaserad kraftvärmeproduktion bör kunna utnyttjas även under
budgetåret 1996/97.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3

Biobränslekommissionens förslag överensstämmer med min bedöm-
ning. Dessutom föreslår Biobränslekommissionen att ramen för stöd utökas
med 200 miljoner kronor.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna stödjer Biobränsle-
kommissionens förslag. Kommerskollegium anför att det är osäkert om stö-
det kommer att tillåtas vid ett EG-medlemskap samt att det är tveksamt om
stödet ryms inom de ramar som föreslås i utkastet till ny subventionskod in-
om GATT. NUTEK anser att en utvärdering av bl.a. bidragssystemet till
biobränslebaserad kraftvärmeproduktion bör avvaktas innan beslut fattas om
ytterligare bidrag till kraftvärme. Konkurrensverket är principiellt negativt till
statliga subventioner som hotar att snedvrida konkurrensen. Kraftsam anser
att stödet skulle komma bättre till pass om det försköts längre fram i tiden till
dess utbyggnader av ny kraft behövs.

Skälen för min bedömning: Motivet för stödet till biobränslebaserad
kraftvärme var då det beslutades år 1991 att det, i avvaktan på en internatio-
nell samordning, behövdes andra styrmedel än koldioxidskatt på fossila brän-
slen vid elgenerering för att främja de fömybara energislagen och kraftvär-
men. Fortfarande har någon sådan samordning inte skett.

Biobränslekommissionens analyser visar att investeringsstödet är en nöd-

174

vändig förutsättning för en fortsatt utbyggnad av biobränslebaserad kraft-
värme under 1990-talet. Kommissionen ser det som en fördel om stödet får
samma sluttidpunkt som det särskilda stödet för främjande av biobränslean-
vändningen. En samverkan mellan de båda stödsystemen kan nämligen kom-
ma att krävas i samband med vissa större demonstrationsprojekt.

Ett motiv för stödet är att en fortsatt övergång till biobränslebaserad kraft-
värme är nödvändig för att nå mål som ställs upp för att motverka en klimat-
försämring. Förnyelsen av energisystemet är en process på mycket lång sikt.
Det är därför angeläget att detta arbete inte avbryts även om kraftbalansen för
närvarande är stark. Investeringsstödet utgör med dagens prisnivå för el och
bränslen en nödvändig stimulans för att åstadkomma en sådan fortsatt över-
gäng.

För närvarande är det ingen brist på medel för investeringsstöd. Med hän-
syn härtill och till att stödet inom kort skall utvärderas av NUTEK avser
chefen för Jordbruksdepartementet att återkomma till frågan under nästa
budgetår. Tiden för vilken stödet skall kunna lämnas bör mot denna bakgrund
förlängas med ett år, dvs. till utgången av budgetåret 1996/97.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3

4 Förbättrade miljöprestanda i mindre biobränsle-
pannor

4.1 Utgångspunkter

Vid sidan av läckage vid utvinning och transport av naturgas är ofullständig
förbränning den viktigaste källan till utsläpp av metan och andra kolväten i
energiförsörjningen. Detta gäller främst vid eldning av fasta bränslen i mindre
pannor.

Vedanvändningen i villapannor har bedömts omfatta 10-12 TWh om året.
Den är en viktig del av energiförsörjningen i vårt land. En stor del av befint-
liga vedpannor och vedkaminer har dåliga miljöprestanda beroende på ofull-
ständig förbränning. Detta ger dålig verkningsgrad och orsakar stora utsläpp
av kolväten.

Vid förbränning av biobränslen i större anläggningar blir problemen gene-
rellt sett betydligt mindre. Naturvårdsverket har dock i en särskild rapport
redovisat undersökningsresultat som pekar på stora skillnader i utsläpp av
växthusgasen metan från både villapannor och panncentraler. Vid förbränning
av biobränslen ger rostpannor, som är en vanlig panntyp i mindre panncentra-
ler, betydligt högre värden än de virvelbäddspannor som blir alltmer vanliga i
större panncentraler. Halten av metan speglar även halterna av andra flyktiga
organiska ämnen som eten, propen m.fl. ämnen. Dessa ämnen ingår som en
viktig komponent vid bildningen av bl.a. marknära ozon som skadar växtlig-
heten. Dessutom är ozon en växthusgas. I flera rapporter betonas även de häl-
sorisker som utsläpp av flyktiga organiska ämnen kan medföra, bl.a. cancer.

Endast en liten del av de panncentraler som inte är anslutna till fjärrvärme
är baserade på biobränslen trots att beskattningen av fossila bränslen ger bio-

175

bränslen en kostnadsfördel. En övergång till biobränslen är angelägen sett Prop. 1992/93:179
från klimatsynpunkt. Den får dock inte ske till priset av försämrade miljö- och Bilaga 3
hälsoförhållanden. Det finns därför anledning att vidta särskilda åtgärder.

Chefen för Näringsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå ett
stöd för anslutning av grupp- och blockcentraler och småhus till större fjärr-
värmenät. I sådana större panncentraler kan höga miljöprestanda uppnås.
Dessutom ger större nät möjligheter till utnyttjande av kraftvärme.

När det gäller mindre panncentraler och friliggande byggnader i glest be-
byggda områden finns ofta inte denna möjlighet I många fall är det i sådana
områden som utbudet av biobränsle är särskilt stort. Jag bedömer därför att
det även i fortsättningen kommer att finnas ett stort intresse av att utnyttja bio-
bränsle i sådana områden. För att detta skall kunna ske miljömässigt bättre än
för närvarande bör dock vissa åtgärder vidtas. Jag tar upp dem i det följande.

4.2 Ett utvecklingsprogram för mindre panncentraler för
biobränsle

Min bedömning: Ett tidsbegränsat utvecklingsprogram bör startas
för att utveckla en ny generation förbränningsanläggningar för biobrän-
slen med bättre miljöprestanda. 10 miljoner kronor om året bör avsättas
för detta ändamål. NUTEK bör ansvara för fördelningen av dem.

Biobränslekommissionens förslag överensstämmer med min bedöm-
ning vad gäller behovet av utvecklingsinsatser.

Remissinstanserna: Hera remissinstanser påtalar behovet av förbättring
av förbränningstekniken för mindre anläggningar, främst av miljöskäl.
NUTEK anger att en samlad insats planeras i fråga om biobränslen för
villapannor och med en storlek upp till ca 10 MW.

Skälen för min bedömning: En förbättring av både mindre panncent-
ralers och vedpannors miljöprestanda är angelägen. Mindre panncentraler ger,
som jag har nämnt i det föregående, ofta en något sämre förbränning än större
med förhöjda halter av koloxid och kolväten som följd. Biobränslekommissio-
nen anger att teknisk utveckling är en väg att förbättra både miljöprestanda
och ekonomi. Särskilt tekniken for reglering och styrning av processen anses
kräva ytterligare utveckling. En övergång till förädlade biobränslen är en an-
nan positiv väg enligt kommissionen. En teknisk utveckling av panncentraler
kan väntas ge resultat som även kan bidra till en förbättring av de miljögod-
kända vedpannornas miljöprestanda. Det finns därför anledning att bedriva
utvecklingsarbetet för båda kategorierna i ett samlat program.

Förhållandevis små insatser har gjorts för att utveckla mindre pann-
centraler och vedpannor. Detta talar för att stora framsteg kan göras med
rimliga utvecklingsinsatser. NUTEK bör mot denna bakgrund utarbeta ett
samlat program som inriktas på såväl miljöprestanda som kostnadseffektivi-

176

tet. Programmet bör ses som ett komplement till övriga insatser inom områ- Prop. 1992/93:179
det. Det bör innehålla ett utvecklingsstöd riktat till tillverkningsindustrin och Bilaga 3
bör omfatta pannor, mätteknik, reglerteknik, automatisering m.m. Även ut-
veckling av specifika konstruktionshjälpmedel bör kunna stödjas. Jag beräk-
nar statens kostnader för programmet till 10 miljoner kronor om året under en
treårsperiod. Chefen for Jordbruksdepartementet har för avsikt att senare före-
slå regeringen att NUTEK får detta uppdrag.

4.3 Ett program för minskat kolväteutsläpp från vedeld-
ning i småhus

Min bedömning: Naturvårdsverket, NUTEK och Statens provnings-
anstalt bör ges i uppdrag att utreda förutsättningarna att minska emissio-
nerna av kolväten vid eldning av biobränslen i villapannor, kaminer och
liknande anläggningar.

Skälen för min bedömning: Det finns i Sverige mer än 100 000 pan-
nor för ved som inte är miljögodkända. Många av dem är äldre dubbelpannor
för olja och ved, ofta med undermåliga miljöprestanda vid vedeldning. Det
beror på en kombination av dålig konstruktion, dålig installation och bristan-
de kunskaper om hur de skall användas. Förutom höga kolväteutsläpp har
sådana anläggningar mycket dålig verkningsgrad och i många fall även högre
brandrisk än normalt.

Med moderna miljögodkända pannor som kombineras med ackumulator-
tank reduceras utsläppen av kolväten kraftigt. Kommunerna har möjlighet att i
samband med bygglovsprövning för nyinstallation i tätort kräva miljögodkän-
da pannor. Utanför tätorter ställs inga krav på miljögodkännande. För befint-
liga anläggningar kan kommunen ställa krav om vedeldningen i det enskilda
fallet orsakar sanitär olägenhet. Kolväteutsläpp sker också vid eldning i öpp-
na spisar, eldning av trädgårdsavfall och grillning i träkolsgrillar. Naturvårds-
verket utreder inom ramen för handlingsprogrammet Miljö 93 effekterna av
de nuvarande utsläppen vid småskalig förbränning.

Jag anser att det med utgångspunkt i bl.a. detta handlingsprogram bör ut-
redas förutsättningarna att minska emissionerna av kolväten vid eldning av
biobränslen. Naturvårdsverket, NUTEK och Statens provningsanstalt bör
ges i uppdrag att göra denna utredning. Chefen för Jordbruksdepartementet
har för avsikt att senare återkomma till regeringen med förslag till ett uppdrag.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för Näringsdepartementet, chefen
för Miljö- och naturresursdepartementet och statsrådet Thurdin.

177

12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 179

5 Utveckling av ny teknik för etanolframställning

Mitt förslag: Forskningsprogrammet för alternativa drivmedel bör
kompletteras med ett stöd för utveckling av de nya teknikerna så långt
att de går att tillämpa kommersiellt. Stödet som bör uppgå till 15 miljo-
ner kronor om året bör fördelas av NUTEK.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3

Skälen för mitt förslag: För närvarande lämnas stöd till energirelate-
rad transportforskning från nionde huvudtitelns anslag Bioenergiforskning.
Stödet uppgår till ca 4 miljoner kronor om året. Det lämnas främst till forsk-
ning om ny teknik för etanolframställning. Dessutom bidrar Energiteknikfon-
den med ca 4 miljoner kronor om året till ett kollektivforskningsprogram med
Stiftelsen Svensk etanolutveckling.

Sulfitlut har tidigare varit en viktig råvara för etanolframställning. Sulfitme-
toden har emellertid till stor del ersatts med andra metoder. Andra råvaror
som har varit aktuella för etanolframställning är jordbruksgrödor, t.ex. vete,
sockerbetor och potatis. Av olika skäl har det emellertid varit svårt att ta till
vara de möjligheter som har funnits att använda dessa produkter för etanol-
framställning. En förklaring är att världsmarknadspriset på etanol sedan flera
år är pressat, bl.a. som en följd av det överskott som uppkommer genom
destillering av överskottsvin inom EG. Denna prisnivå har visat sig alltför låg
för att uppnå lönsam etanolproduktion från jordbruksgrödor även om man tar
hänsyn till att det vid processen uppkommer biprodukter som kan säljas som
djurfoder. Detta är en förklaring till att den befintliga demonstrationsanlägg-
ningen för etanolproduktion i Lidköping inte används för närvarande.

De råvaror som beräknas ge lägst framställningskostnader är sågverksav-
fall, skogsflis, flis från energiskog samt andra cellulosarika, billiga råvaror
såsom halm och pappersrika avfallsfraktioner. Användningen av sådana råva-
ror förutsätter att cellulosan kan sönderdelas till jäsbara sockerarter. Tekniken
för sådan sönderdelning med hjälp av syror har på senare tid vidareutvecklats
i ett forskningsprojekt med svenska och kanadensiska intressen. Den har än-
nu inte demonstrerats i stor skala.

Genom ett flerårigt forskningsprogram vid Universitetet i Lund har ett
genombrott gjorts vad gäller enzymatisk sönderdelning av cellulosa. Sådan
sönderdelning ger högre utbyte av jäsbart socker än vid sönderdelning med
syra. Därmed finns det möjligheter till lägre kostnader för processen. Dessut-
om har framsteg gjorts när det gäller tillverkning av etanol av sådana socker-
arter som inte är jäsbara med vanlig jäst. Dessa sockerarter bildas vid sönder-
delning av hemicellulosa som också ingår i ved, halm och andra råvaror.
Eftersom dessa processer som biprodukt ger ett lignin- eller träpulver som
kan ersätta kolpulver i vissa kraftvärmeanläggningar, kan betydande positiva
samverkanseffekter mellan etanolframställning och biobränslebaserad kraft-
värmeproduktion finnas.

För att utvecklingen skall kunna gå vidare behöver de nya teknikerna stu-

178

deras för samtliga processteg i ett sammanhang och i större skala. Vidare kan
det vara värdefullt att redan nu göra förstudier av fullskaleanläggningar bl.a. i
syfte att finna vägar att optimera produktionskostnaderna.

Sverige har rika tillgångar på cellulosarika råvaror, främst i skogen. Där-
med finns goda förutsättningar att bygga upp en konkurrenskraftig etanolpro-
duktion jämfört med länder som saknar dessa råvaror. En låg ffamställnings-
kostnad är en viktig förutsättning för en introduktion av etanol som drivmedel
i större skala. Av dessa skäl bör den pågående utvecklingen stimuleras.

Det nuvarande stadiga stödet för energirelaterad transportforskning m.m.
bör mot denna bakgrund kompletteras med ett stöd till främst dyrbar utrust-
ning såsom laboratorieanläggningar och pilotanläggningar för framställning
av etanol från cellulosa. Begränsade medel bör kunna användas för förpro-
jektering av fullskaleanläggningar. En viss förstärkning av nuvarande forsk-
ningsprogram bör ske för att ge möjlighet att engagera doktorander i projek-
ten.

Jag bedömer att det förde insatser jag nu har förordat behövs 15 miljoner
kronor om året under en treårsperiod.

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag
har anfört om

1. jordbruket och skogsbruket som en resurs för att förbättra klimat-
förhållandena (avsnitt 2.2),

2. främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion (avsnitt 3),

3. utvecklingsprogram för mindre panncentraler för biobränsle och
för minskat kolväteutsläpp från vedeldning i småhus (avsnitt 4),

4. utveckling av ny teknik för etanolframställning (avsnitt 5).

7 Anslagsfråga för budgetåret 1993/94

NIONDE HUVUDTITELN

J. Biobränslen

J 1. Bioenergiforskning

I prop. 1992/93:170 om forskning för kunskap och framsteg har regeringen
under denna anslagsrubrik föreslagit riksdagen bl.a. att för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 51 377 000 kr. Mot bakgrund av
vad jag har förordat i det föregående (avsnitten 4.2 och 5) bör ytterligare
25 miljoner kronor anvisas.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3

179

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att under reservationsanslaget Bioenergiforskning för budgetåret
1993/94 anvisa 25 000 000 kr utöver vad som har föreslagits i prop.
1992/93:170.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3

180

Biobränslekommissionens sammanfattning av be-
tänkandet (SOU 1992:90) Biobränslen för framtiden

Bakgrund

Grunden for Biobränslekommissionens arbete är den s.k. energiöverenskom-
melsen i januari 1991. Syftet med överenskommelsen var att skapa en långsik-
tigt hållbar grund för energipolitiken. Tidpunkten för kämkraftsawecklingens
start och takten i dess genomförande gjordes avhängig av resultaten av elhus-
hållningen, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion och möjlig-
heterna att behålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser.

I överenskommelsen ingick att en biobränslekommission skulle tillkallas
för att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell
användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för att stärka bio-
bränslenas konkurrenskraft. En prioriterad uppgift för kommissionen var att
redovisa förslag om samordning och förstärkning av utvecklingsinsatserna
för biobränslen, med särskild inriktning på teknik för produktion av el. För
sådana insatser under en femårsperiod avsattes ett belopp av 625 miljoner
kronor.

I november 1991 lade Biobränslekommissionen fram förslag om riktlinjer
för användningen av dessa medel för utvecklingsinsatser i delbetänkandet El
från biobränslen (SOU 1991:93). Förslaget innebar att merparten av resurser-
na skulle användas för stöd till demonstration av teknik för elproduktion, i
första hand i kraftvärmetillämpningar.

Kommissionen föreslog att stödgivningen skulle handhas av en särskild
programstyrelse knuten till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),
som svarar för övrigt statligt stöd till utveckling av biobränsleteknik. NUTEK
svarar också för det stöd till investeringar i anläggningar för kraftvärmepro-
duktion med biobränslen som infördes år 1991. För investeringsstödet gäller
en medelsram av 1 miljard kronor under fem år.

På grundval av kommissionens förslag infördes det nya utvecklingsstödet
den 1 juli 1992. Stödet gäller under femårsperioden 1992/93-1996/97 inom
en medelsram av 625 miljoner kronor.

Arbetets inriktning

I slutbetänkandet redovisar Biobränslekommissionen resultatet av sitt arbete i
övrigt. Detta arbete har syftat till att klargöra möjligheterna till ökad använd-
ning av biobränslen för produktion av el och värme. Den potentiella mark-
naden har analyserats i olika tidsperspektiv. Kommissionen har också sökt att
klarlägga hindren för ökad biobränsleanvändning. Särskild uppmärksamhet
har ägnats åt resursbasen, möjliga miljömässiga och ekologiska restriktioner
samt den tekniska utvecklingen.

Kommissionens uppdrag omfattar biobränslen i form av trädbränslen -
inkl, massaindustrins avlutar - och energigrödor samt vissa sorterade avfalls-

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3.1

181

fraktioner. Också torv har behandlats, eftersom torven kan ses som en
fömybar energiresurs.

Kommissionen har inte behandlat frågor om användning av biobränslen
för framställning av drivmedel för transporter, t.ex. etanol. Inte heller behand-
las den småskaliga användningen av ved m.m. i småhus. Arbetet har alltså
inriktats främst på biobränslen för kommersiell produktion av el och värme
inom industrin, de kommunala fjärrvärmesystemen och andra anläggningar
för gemensam uppvärmning i tätorter.

Det internationella perspektivet

När stöd till biobränslen infördes i Sverige mot slutet av 1970-talet var det
framför allt deras egenskap av inhemsk energiresurs som utgjorde motiv för
stödet. I dag framstår emellertid klimatfrågan som huvudmotivet. Till skillnad
från de fossila bränslena ger biobränslena inget nettoutsläpp av koldioxid till
atmosfären vid förbränning och bidrar alltså inte till den s.k. växthuseffekten.
Klimatfrågan är till sin natur global.

Även i övrigt anser kommissionen att det tidigare nationella perspektivet på
biobränslefrågoma måste vidgas. Det förekommer redan nu import av bio-
bränslen till Sverige, och importen väntas öka. Sverige kommer genom EES-
avtalet att i praktiken infogas i EG:s inre marknad, och ett eventuellt senare
svenskt medlemskap i EG kan komma att ställa krav bl.a. på en harmonise-
ring med EG på den indirekta beskattningens område. En annan aspekt av
internationaliseringen är utvecklingen mot en europeisk elmarknad präglad av
ökad konkurrens och ökad handel över gränserna.

En faktor av stor betydelse för den svenska biobränslemarknaden är EG:s
politik i klimatfrågan. Det föreligger nu ett förslag från EG-kommissionen om
en strategi för att begränsa koldioxidutsläppen och förbättra energihushåll-
ningen. I strategin ingår bl.a. införandet av en kombinerad energi- och kol-
dioxidskatt på bl.a. fossila bränslen. Skatten skall omfatta också bränslen för
elproduktion. Avsikten är att skatten skall införas från år 1993 och att den
skall stiga successivt till år 2000. Tidpunkten för införandet har dock gjorts
avhängig av att andra OECD-länder vidtar liknande åtgärder.

Energibeskattning och konkurrenskraft

Det finns stora skillnader i fråga om biobränslenas konkurrenskraft inom
olika användningsområden. Detta beror främst på skattesystemet. Sedan kol-
dioxidskatten på fossila bränslen infördes den 1 januari 1991 som ett kom-
plement till den allmänna energiskatten har de obeskattade biobränslena goda
förutsättningar att konkurrera på områden där båda skatterna har fullt genom-
slag.

Detta gäller t.ex. vid produktion av värme för bostäder m.m. Genom den
nyligen beslutade omläggningen av energibeskattningen kommer dessutom

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3.1

182

koldioxidskatten pä fossila bränslen inom denna sektor att öka frän 25 öre/kg Prop. 1992/93:179
koldioxid till 32 öre/kg från den 1 januari 1993. För industrisektorn minskas Bilaga 3.1
koldioxidskatten till 8 öre/kg, och den allmänna energiskatten slopas helt.
Samtidigt avvecklas emellertid de nedsättningsregler som hittills har gällt för
viss energiintensiv industri.

Bränslen för elproduktion är genom regler om skatteavdrag i praktiken be-
friade från både allmän energiskatt och koldioxidskatt, eftersom el beskattas i
konsumtionsledet. Också vid samproduktion av el och värme i kraftvärme-
verk, inkl, industriella mottrycksanläggningar, är bränsle som hänförs till
elproduktionen befriat från skatt. För bränsle som hänförs till värmeproduk-
tionen erläggs koldioxidskatt men sedan den 1 juli 1991 inte allmän
energiskatt.

Förutom biobränslen är också torv och avfall befriade från allmän energi-
skatt och koldioxidskatt. Torv belastas dock, liksom olja och kol, med sva-
velskatt.

Kommissionen utgår i sina analyser av biobränslenas konkurrenskraft från
de energiskatter som gäller efter skatteomläggningen den 1 januari 1993.

Marknadspotential

Tillförseln av biobränslen, torv och avfall till den svenska energimarknaden
beräknas för närvarande uppgå till ca 70 TWh om året, vilket är ca 14 % av
den totala tillförseln. Skogsindustrins internanvändning svarar för ca 45
TWh. Av återstoden är det ca 10 TWh som omsätts på en kommersiell
marknad. Därav är ca 6 TWh trädbränslen, främst skogsflis, och resten torv.
Kommunernas värmeverk är den helt dominerande köparen.

Inom skogsindustrin räknar kommissionen med att den nuvarande intern-
användningen av biobränslen kommer att vara i huvudsak oförändrad. Inom
industrin i övrigt kommer det efter skatteomläggningen inte att finnas någon
marknad för biobränslen.

Biobränslenas konkurrenskraft är nu god i stora värmeproducerande
anläggningar, t.ex. i de kommunala fjärrvärmesystemens värmepannor. I
mindre värmepannor för uppvärmning av bostäder m.m. finns det fortfarande
betydande praktiska hinder för ökad användning av biobränslen.

Kommissionen har ägnat särskilt intresse åt biobränslenas konkurrenskraft
inom kraftvärmesektom. Det förekommer en viss utbyggnad av kraftvärme-
anläggningar med möjlighet att använda biobränslen. Detta gäller trots att de
fossila bränslena inom denna sektor har en relativt gynnsam beskattning och
trots att lönsamheten vid utbyggnad av kraftvärme för närvarande generellt
sett är svag, beroende främst på ett lågt elpris. I nästan samdiga fall torde det
statliga investeringsbidraget på 4 000 kr/kW eleffekt till biobränslekraftvärme
ha utgjort en förutsättning för projekten.

Kommissionen har sökt att bedöma biobränslenas konkurrenskraft inom
kraftvärmesektom efter sekelskiftet då det kommer att behövas betydande

183

tillskott av elproduktionskapacitet. Vid antaganden om en real prishöjning på Prop. 1992/93:179
fossila bränslen med 3 % om året och en successiv anpassning av de svenska Bilaga 3.1
elpriserna till den högre europeiska prisnivån kommer biobränslekraftvärme
att kunna konkurrera med de bästa alternativen, som t.ex. kraftvärme med
naturgasdrivna kombicykelanläggningar. En långsammare prishöjning på
fossila bränslen skulle dock innebära försämrad konkurrenskraft för bio-
brän slekraftvärmen.

Kommissionen har analyserat också inverkan på biobränslenas konkur-
renskraft av ny teknik, särskilt tekniken för förgasning med kombicykel som
för närvarande utvecklas i Sverige och Finland.

En annan viktig faktor är framtida förändringar i beskattningen av bränslen
som en följd av den europeiska integrationen. En generell energi- och kol-
dioxidskatt på bl.a. elproduktion enligt EG-kommissionens förslag skulle på
flera sätt stärka biobränslenas konkurrenskraft. Tidpunkten för införandet av
skatten är emellertid oviss.

Sammanfattningsvis är biobränslenas framtida konkurrenskraft - i synner-
het inom kraftvärmesektom - mycket svårbedömd. Förutom de mer normala
osäkerhetsfaktorerna när det gäller teknik, ekonomi och marknad finns oviss-
heten om effekterna av en anknytning till EG och av internationella klimatpoli-
tiska åtgärder. Kommissionen pekar dock på betydelsen av en faktor som i
viss mån kan påverkas genom nationella åtgärder, nämligen biobränslenas
framställningskostnader. Kontinuerliga kostnadssänkningar i förhållande till
fossila bränslen kan bli avgörande för biobränslenas möjligheter att bevara
och stärka sin konkurrenskraft.

Kommissionen redovisar inga egna prognoser eller scenarier för den
framtida användningen av biobränslen. Några aktuella bedömningar redo-
visas och kommenteras, bl.a. NUTEK:s Energiprognos 1992. Kommissio-
nen bedömer i likhet med NUTEK en ökad användning med några TWh om
året under resten av 1990-talet som sannolik.

I andra studier antyds en väsentligt större marknadspotential. Därvid antas
att värmeunderlagen i fjärrvärmenäten och inom industrin utnyttjas mer full-
ständigt för kombinerad el- och värmeproduktion. Inte i någon av studierna
har emellertid elproduktion i kondensanläggningar angivits som ett potentiellt
användningsområde för biobränslen.

Resursbas

Användningen av biobränslen från skogen uppgår för närvarande till ca 62
TWh. Därav baseras ca 50 TWh på material - avverkningsrester, industriella
biprodukter och avlutar - som kommer fram i samband med verksamheten
inom skogsindustrin. Återstoden är direktavverkat virke för huvudsakligen
icke-kommersiell användning.

Med stöd av den senaste avverkningsberäkningen (AVB 92) har kommis-
sionen bedömt att det finns en betydande potential för ökat uttag av avverk-

184

ningsrester. Vid nuvarande ekologiska restriktioner skulle uttaget kunna öka Prop. 1992/93:179
till 22-24 TWh om året, jämfört med ca 6 TWh för närvarande. Om det visar Bilaga 3.1
sig möjligt att kompensera bortfallet av näring vid ökat uttag skulle uttaget
kunna ökas till 36-40 TWh. Kommissionen tar dock inte ställning till lämplig-
heten härav eller till valet av metod för kompensation.

Genom ändrade rutiner vid gallring och röjning m.m. skulle ytterligare
kvantiteter virke kunna frigöras för användning som bränsle. Den samman-
lagda potentialen avverkningsrester skulle därmed uppgå till 50-60 TWh om
året, under förutsättning av att kompensationsåtgärder vidtas.

Det är främst denna del av skogsbränslepotentialen som kan utnyttjas för
kommersiell energiproduktion utanför skogsindustrin. Potentialen för indu-
striella biprodukter och avlutar, som är direkt knuten till produktionsnivån
inom skogsbruket, är obetydligt större än den nuvarande användningen.

Kommissionen understryker att nästan hela den angivna skogsbränsle-
potentialen framkommer som ett resultat av skogsindustrins verksamhet. En
förutsättning för beräkningarna är, i enlighet med kommissionens direktiv, att
ökad användning av skogsbränslen inte får äventyra produktion och investe-
ringar inom skogsindustrin.

Beträffande bränslen från jordbruket redovisar kommissionen en teoretisk,
långsiktig potential av 50—60 TWh om året. Därvid förutsätts att hela den
åkerareal som nu kan komma i fråga för omställning används för odling av
energiskog och energigräs, vilket skulle kunna ge en årlig produktion av
40-48 TWh. Resten är halm från den återstående arealen. Kommissionen
framhåller att det ännu är svårt att förutse i vilken utsträckning bränsle kom-
mer att produceras från jordbruket. I vart fall kan endast 15-20 TWh av
potentialen för energiskog och energigrödor anses vara tillgänglig före år
2010 med hänsyn till vissa tekniska begränsningar.

Som potential för produktion av torv har kommissionen angivit en kvan-
titet som motsvarar den beräknade årliga nybildningen, dvs. ca 12-25 TWh.

Potentialen för sådant avfall som kan komma i fråga som bränsle har an-
givits till 15 TWh om året.

En summering ger en total fysisk potential på 185-220 TWh om året.
Hänsyn har därvid tagits till vissa miljömässiga och tekniska restriktioner.
Potentialen skulle dock kunna realiseras först efter år 2010.

Kommissionen bedömer att det inte är de fysiska tillgångarna utan de
ekonomiska förutsättningarna som kommer att sätta gränsen för användning
av biobränslen under de närmaste årtiondena.

Miljöpåverkan

Efter en analys av miljöpåverkan i samtliga led gör kommissionen bedöm-
ningen att de miljöproblem som är förenade med användning av biobränslen
är relativt små. Kommissionen anser det därför osannolikt att miljöfaktorer
kommer att innebära väsentliga inskränkningar i möjligheterna att öka den
framtida användningen.

185

Teknisk utveckling

Kommissionen ger några kompletterande synpunkter på de frågor som be-
handlades i delbetänkandet hösten 1991. Alltjämt framstår förgasning med
kombicykel som den mest lovande tekniken för elproduktion med biobrän-
slen. Det har dock skett vissa förändringar i fråga om tidsplan och inriktning
av det utvecklingsarbete som bedrivs inom kraftindustrin, bl.a. genom att
Vattenfalls stora demonstrationsprojekt VEGA har senarelagts. Kommissio-
nen räknar därför nu med att en introduktion av tekniken i större omfattning
kommer att dröja något.

Kommissionen återkommer vidare till en fråga som lämnades öppen i del-
betänkandet, nämligen användningen av det särskilda utvecklingsstödet för
andra ändamål än stöd till teknik för elproduktion med biobränslen. Kommis-
sionen anger några områden där det kan finnas behov av ökade utvecklings-
insatser, t.ex. teknik för bränsleproduktion från skogsbruket.

Stödet får ses som en förstärkning av det utvecklingsstöd som redan läm-
nas genom NUTEK. Det nya stödet skall dock inriktas på teknik som har
betydelse för möjligheterna till framtida elproduktion med biobränslen.

Kommissionen anser det inte önskvärt att en slutlig fördelning av medels-
ramen på 625 miljoner kronor fastställs nu. Med hänsyn till att prioriteringen
av stödet till elproduktionsteknik står fast föreslås dock att 500 miljoner kro-
nor av ramen redan nu reserveras för stöd inom detta område.

Behov av åtgärder inom värmeproduktionen

Biobränslenas konkurrenskraft är nu i stora värmeproducerade anläggningar
utanför industrin, framför allt i de kommunala fjärrvärmesystemens värme-
pannor. Detta är en följd av att biobränslenas miljöfördelar inom denna sektor
kommer till klart uttryck i beskattningen. Några särskilda åtgärder inom
denna sektor behövs därför inte.

I mindre värmeanläggningar har biobränslena samma skattefördelar, men
detta har ännu inte lett till någon väsentligt ökad användning. Kommissionen
pekar på ett antal tekniska, ekonomiska och institutionella hinder för konver-
tering från olja eller el till biobränslen i sådana anläggningar. Som möjliga
vägar att övervinna dessa hinder anges bl.a. marknadsföring av energitjänster
baserade på biobränslen samt informations- och utbildningsinsatser. Ansvaret
för sådana åtgärder bör ligga i första hand hos företag och organisationer på
producent- och användarsidan. Vissa insatser för teknisk utveckling kan rym-
mas inom NUTEK:s forsknings- och utvecklingsprogram.

Behov av åtgärder inom kraftvärmeproduktionen

Kommissionen pekar på att det nuvarande systemet för kraftvärmebeskattning
har vissa konsekvenser för biobränslenas konkurrenskraft inom denna sek-

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3.1

186

tor. Genom att bränslen för elproduktion är befriade från skatt används van-
ligen fossila bränslen för denna del av produktionen också i anläggningar
som är utrustade för eldning med biobränslen eller torv. Vidare är den del av
kraftvärmeverkens bränsleanvändning som hänförs till produktionen av
värme sedan den 1 juli 1991 befriad från allmän energiskatt, vilket har inne-
burit en relativ försämring av biobränslenas konkurrenskraft.

Ett för biobränslena starkt negativt inslag i skattesystemet är de regeländ-
ringar som har följt av den s.k. Visbydomen år 1991. Dessa ändringar inne-
bär att kraftvärmeanläggningar med viss teknik, bl.a. dieselmotorer och
gasturbiner, numera är helt befriade från skatt även för produktionen av
värme. Sådana anläggningar får därmed en kraftigt förbättrad konkurrens-
kraft.

Kommissionen anser att det nuvarande systemet för kraftvärmebeskattning
är svåröverskådligt och att det dessutom leder till snedvridningar av olika
slag. Från sina utgångspunkter påpekar kommissionen särskilt att systemet
ger endast ett ofullständigt genomslag för den värdering av biobränslenas
miljöfördelar som i övrigt kommer till uttryck i energibeskattningen.

Med hänvisning till att frågan om kraftvärmebeskattningen nu bearbetas
bl.a. av en särskild utredare inom ramen för en lagteknisk översyn av energi-
beskattningen avstår kommissionen från att lägga ffam förslag om regeländ-
ringar. Det betecknas dock som synnerligen angeläget att effekterna av
Visbydomen undanröjs.

Styrmedel för elproduktion med biobränslen

Ett hinder för ökad användning av biobränslen inom kraftvärmesektom är att
koldioxidskatten inte belastar bränslen för elproduktion. Om biobränslena
skall ges samma fördel inom denna sektor som inom värmeproduktionen
måste antingen koldioxidskattens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta
också elproduktionen eller biobränslena på annat sätt få gottgörelse. Kombi-
nationer härav är givetvis också tänkbara.

Efter en redogörelse för nuvarande miljö- och klimatpolitiska styrmedel
och av olika kriterier för styrmedelsvalet tar kommissionen upp några
modeller till närmare diskussion. Kommissionen har begränsat diskussionen
till sådana styrmedel som redan finns eller har förebilder i Sverige.

Styrmedelsmodellema är

- investeringsbidrag för biobränslekraftvärme av nuvarande slag,

- produktionsbidrag för el från biobränslekraftvärme,

- koldioxidskatt på bränslen för elproduktion på den nivå som från den
1 januari 1993 gäller för industrin, dvs. 8 öre/kg,

- koldioxidavgift med återbetalning efter mönster av den kväveoxidavgift
som infördes den 1 januari 1992.

Det förutsätts att tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen och - när det
gäller mycket stora anläggningar - även 4 kap. naturresurslagen liksom hit-

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3.1

187

tills kommer att utgöra ett väsentligt styrmedel i miljöpolitiken.

Av de diskuterade modellerna förs produktionsbidraget för biobränsle-
kraftvärme åt sidan, främst på den grunden att ett sådant bidrag skulle
medföra svårberäknade och sannolikt betydande utgiftskrav.

Modellen med en koldioxidavgift pä bränslen för elproduktion innebär att
avgifterna återbetalas till kollektivet av avgiftsskyldiga, varvid elproducen-
terna tillgodoförs ett belopp som svarar mot den elkraft som var och en har
producerat. Modellen verkar till förmån för både kraftvärme och biobränslen,
och den är dessutom statsfinansiellt neutral. Trots dessa fördelar är kommis-
sionen tveksam till att förorda modellen, främst med hänsyn till att den
sannolikt skulle vara svår att tillämpa i ett intemationaliserat elsystem.

I stället föreslår kommissionen att en koldioxidskatt pä bränslen för elpro-
duktion införs. En sådan skatt är den principiellt mest tilltalande formen av
miljöpolitiskt styrmedel, bl.a. genom att den verkar generellt och därigenom
kan antas leda till samhällsekonomisk effektivitet.

En koldioxidskatt på bränslen för elproduktion har hittills ansetts inte böra
införas ensidigt av Sverige med hänsyn till den svenska industrins konkur-
renskraft. Kommissionen anser emellertid att det under senare tid har till-
kommit några faktorer som ger anledning att på nytt pröva frågan. Beslut har
fattats om en omläggning av energibeskattningen som innebär en kraftigt
minskad skattebelastning för industrin. Vidare är elbalansen nu sådan att
höjda kostnader för fossilbränslebaserad elproduktion åtmistone under de
närmaste åren kan väntas få en ringa effekt på elprisnivån. En tredje faktor är
det förslag om en energi- och koldioxidskatt inom EG som nu har lagts fram.

En koldioxidskatt på nivån 8 öre/kg kan väntas få en begränsad styreffekt
när det gäller att öka användningen av biobränslen på kort sikt, i vart fall
inom kraftvärmeproduktionen. Kommissionen ser det emellertid som ange-
läget att statsmakterna genom att införa en sådan skatt redan nu aktivt på-
verkar den framtida elproduktionens struktur.

Kommissionen föreslår att införandet av en koldioxidskatt på bränslen för
elproduktion samordnas med omläggningen av energibeskattningen den
1 januari 1993.

Det nuvarande investeringsbidraget till biobränslekraftvärme har hittills
haft den avsedda effekten att öka utbyggnaden av biobränslebaserade anlägg-
ningar. Beviljade bidrag och inneliggande ansökningar överstiger nu medels-
ramen 1 miljard kronor. Kommissionens analyser visar att detta stöd utgör en
nödvändig förutsättning för en viss fortsatt utbyggnad av biobränslekraft-
värme under 1990-talet.

Kommissionen anser att ett något utvidgat investeringsstöd skulle utgöra
en önskvärd komplettering till koldioxidskatten. Därför föreslås att medels-
ramen för stödet vidgas med 200 miljoner kronor, samtidigt som stödets
giltighetstid förlängs med ett år t.o.m. budgetåret 1996/97. Vidare bör bidrag
i fortsättningen kunna lämnas också till anläggningar som använder visst
sorterat avfall som bränsle.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3.1

188

Konsekvenser av en koldioxidskatt

Införandet av en koldioxidskatt på elproduktion kan antas få vissa konse-
kvenser på det svenska produktionssystemet för elkraft. NUTEK har gjort
modellberäkningar som pekar på att det sannolikt inte blir några större för-
ändringar i fördelningen mellan olika kraftslag. Däremot kan de kortsiktiga
marginalkostnaderna i systemet öka. Effekten på elprisnivån kan dämpas
genom tillfällig import.

Koldioxidskatten kan uppskattningsvis leda till skatteinkomster på
125-150 miljoner kronor under de närmaste åren.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 3.1

189

N äringsdepartementet

Prop. 1992/93:179

Bilaga 4

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 februari 1993

Föredragande: statsrådet P. Westerberg

Anmälan till proposition om åtgärder mot
klimatpåverkan m.m.

1. Energipolitiken och klimatkonventionen

Mina bedömningar och förslag i korthet

De verkningar som utsläpp av klimatpåverkande gaser befaras ge
upphov till är oberoende av var utsläppen äger rum. Kostnaderna för
att begränsa utsläppen är dock mycket varierande och i hög grad
beroende av var begränsningarna genomförs. Klimatpolitiken måste
mot denna bakgrund utformas med ett internationellt perspektiv och i
samarbete mellan jordens stater.

De klimatpolitiska åtgärderna på energiområdet måste utgå från
högt ställda krav på kostnadseffektivitet. Rangordningen mellan
åtgärderna bör därför bestämmas av deras effekt för att minska
klimatpåverkan i förhållande till kostnaden.

Koldioxidutsläppen i det svenska energisystemet har halverats
under de senaste tjugo åren som en följd av långtgående
energieffektivisering och en övergång från fossila bränslen till andra
energikällor.

Kostnaderna för ytterligare utsläppsbegränsningar i Sverige är
höga jämfört med kostnaderna i bl.a. de östeuropeiska länderna vilka
kännetecknas av avsevärt lägre energieffektivitet och större andel
fossila bränslen i energibalansen. De svenska klimatpolitiska insats-
erna inom energiområdet skall därför koncentreras till två områden:
i Sverige forskning, utveckling och demonstration av energieffektiv
teknik och teknik för att utnyttja fömybara energikällor, samt i
Baltikum, Polen och övriga Östeuropa energieffektivisering och över-
gång till fömybara energikällor.

190

1.1 Några utgångspunkter

Prop. 1992/93:179

Bilaga 4

Målet att söka begränsa klimatförändringarna till en för samhället och
naturen hållbar nivå fordrar åtgärder för att såväl begränsa utsläppen av
koldioxid och andra växthusgaser som öka upptaget av kol i skog och
annan växtlighet.

På energiområdet är det i första hand fråga om att minska utsläppen av
koldioxid. Också metanutsläpp har stor betydelse för växthuseffekten.
Minskningar av koldioxidutsläppen är under överskådlig tid främst en
fråga om minskat utnyttjande av fossila bränslen genom energieffektivi-
sering eller övergång till andra energikällor. Ungefär nio tiondelar av
världens energiförsörjning tillgodoses med fossila bränslen. Detta ger en
föreställning om vidden av de åtaganden som en åtgärdsinriktad klimat-
politik ställer världssamhället inför.

De industrialiserade länderna har svarat för den helt övervägande delen
av världsförbrukningen av fossila bränslen. Utvecklingsländernas använd-
ning ökar dock hastigt och deras andel växer. De besitter också huvud-
delen av världens ännu icke utnyttjade resurser och reserver av fossila
bränslen. Uppbyggnaden av dessa länders näringsliv ställer krav på en god
tillgång på energi för industri och transporter.

Kol är det fossila bränsle som vid förbränning ger det största tillskottet
till växthuseffekten räknat per nyttiggjord energienhet. Naturgasens bidrag
är räknat per energienhet ungefär hälften så stort. En ökad användning av
naturgas som ersättning för kol i exempelvis elproduktionen ingår därför i
många länder i Västeuropa som ett huvudelement i strategin mot växthus-
effekten.

1.2 Utvecklingen i Sverige

Utsläppen av koldioxid från fossilbränsleanvändning i Sverige har minskat
med 40 % under den senaste tjugoårsperioden trots att t.ex. BNP under
samma period vuxit med 45 %. Vid en jämförelse med andra länder
framstår de svenska koldioxidutsläppen från fossila bränslen som låga
räknat både per invånare och per producerad BNP-enhet.

Den kraftiga minskningen av koldioxidutsläppen i Sverige förklaras
främst av att oljeförbrukningen i stort sett halverats under de två senaste
decennierna. Det minskade oljeberoendet har kunnat uppnås genom en
uppbyggnad av kärnkraftsbaserad elproduktion och effektivisering av
energianvändningen. En ökad användning av biobränslen har också haft
betydelse vilken möjliggjorts av bl.a. utbyggnaden av fjärrvärmen.

Utsläppen av koldioxid har minskat när det gäller såväl industrins
energianvändning som uppvärmning och elproduktion. Inom transport-
sektorn har emellertid utsläppen ökat kontinuerligt, som en följd av främst
ökad biltrafik och luftfart.

I industrisektorn har de specifika koldioxidutsläppen per krona kunnat
reduceras med tre fjärdedelar sedan början av 1970-talet. Denna utveckling

191

är resultatet av dels ett förbättrat utnyttjande av den tillförda energin, dels Prop. 1992/93:179
en ökad användning av el och biobränslen bl.a. inom skogsindustrin. Bilaga 4

Bostads- och lokaluppvärmning har effektiviserats kraftigt och därtill har
el och fjärrvärme utnyttjats i ökad utsträckning. Som en följd av detta har
koldioxidutsläppen från uppvärmningssektom minskat med ca 60% under
1980-talet. I fjärrvärmesektom har andelen fossila bränslen, som var nära
nog 100 % vid sjuttiotalets början, minskat till en tredjedel.

Den kraftiga minskningen av koldioxidutsläppen i Sverige är till stora
delar ett resultat av en medveten politik för minskad oljeanvändning. Olja
har på bränslesidan ersatts med kol, naturgas, biobränslen, avfåll och torv.
Från klimatsynpunkt framstår kolanvändningen som mindre gynnsam
medan naturgas avger mindre koldioxid än såväl oljeprodukter som kol.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har i Energirapport 1992
redovisat en prognos som pekar på en dryg fördubbling av naturgas-
användningen under 1990-talet medan olje- och kolanvändningen ökar
endast långsamt med 5 respektive 10 % under decenniet. Denna inbördes
förskjutning framstår enligt NUTEK som gynnsam från klimatsynpunkt.
Samma gäller i än högre grad den pågående ökningen av
biobränsleanvändningen framför allt inom fjärrvärmesektom.

Statens naturvårdsverk redovisar i rapporten Åtgärder mot klimat-
förändringar en bedömning av de framtida svenska utsläppen av koldioxid.
Naturvårdsverket har i sitt prognosarbete utgått ifrån en fortsatt aktiv
energipolitik och ett fullföljande av de energipolitiska programmen för
effektivare energianvändning och utveckling av ny energiteknik. Prog-
noserna pekar på en ökning av utsläppen med ca 5 % mellan år 1990 och
år 2000 sedan 1990 års värde temperaturkorrigerats.

Transportområdet väntas enligt Naturvårdsverkets bedömning svara för
den helt övervägande delen av denna ökning beroende på ökad trafik.
Bostadsektoms bidrag väntas minska medan industrisektorns utsläpp antas
bli ungefär oförändrade.

1.3 Svensk politik och svenska åtaganden på energi- och
klimatområdet

Den s.k. energiöverenskommelsen och riksdagens energipolitiska beslut år
1991 (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) utgör
grunden för regeringens energipolitik.

Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el
och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energi-
politiken skall utgå ifrån vad natur och miljö kan bära. En trovärdig politik
för omställningen och utvecklingen av energisystemet förutsätter konkreta
åtgärder som förenar en stabil och tillräcklig tillförsel av energi med
energipolitikens övriga mål.

192

Klimatstrategin

Jordbruksutskottet gjorde år 1988 ett uttalande i klimatfrågan, vilket riks-
dagen ställde sig bakom (bet. JoU 1987/88:23, rskr. 1987/88:373). Enligt
utskottet är koldioxidproblemet globalt och måste lösas genom interna-
tionell reglering. Regeringen borde klarlägga eneigianvändningens effekter
på koldioxidhalten i atmosfären och utarbeta ett program för att minska
utsläppen till vad naturen tål. Som ett nationellt delmål borde enligt ut-
skottet anges att koldioxidutsläppen inte bör ökas utöver den nivå de hade
år 1988.

I samband med det energipolitiska beslutet år 1991 antog riksdagen en
klimatstrategi, som innebar en utveckling av 1988 års beslut (prop.
1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338). I klimatstrategin lades
stor vikt vid det internationella arbetet. Det framhölls att industriländerna
har en särskild roll och ett särskilt ansvar för att minska klimatpåverkan.
Det internationella arbetet för att uppnå globala mål för begränsningar av
klimatpåverkan bör utgå från ett internationellt rättvist synsätt. Detta gäller
mellan i-länder och u-länder men även inom den industrialiserade världen.
Kraven på länderna bör ställas så att åtgärder kan vidtas på ett kostnads-
effektivt och rättvist sätt med hänsyn till bl.a. nuvarande utsläpp per in-
vånare och till tidigare åtgärder som har minskat utsläppen.

Sverige har tillsammans med övriga EFTA-länder nått en princip-
överenskommelse med EG om att utarbeta en gemensam position vad
gäller stabilisering av koldioxidutsläpp. Åtaganden inom denna ram bör
fördelas kostnadseffektivt och rättvist mellan länderna.

Enligt klimatstrategin bör arbetet på det nationella planet utformas så att
Sverige kan vara pådrivande i det internationella arbetet. Den svenska
strategin bör vara åtgärdsinriktad och omfatta samtliga klimatgaser och
samtliga samhällssektorer. Sverige skall aktivt verka för begränsningar av
utsläppen även från sektorer som är beroende av att konkurrera på en
internationell marknad. Långtgående sådana begränsningar förutsätter
internationellt samarbete.

För att koldioxidutsläppen från eneigisektom skall kunna hållas på en så
låg nivå som möjligt, måste energiförsöijningen på sikt klaras genom ett
effektivt utnyttjande av varaktiga och miljövänliga, helst fömybara energi-
källor. Hushållning med energi och en ökad användning av fömybara
energikällor är därför avgörande inslag i en strategi för minskad klimat-
påverkan.

Utgångspunkterna för den svenska energipolitiken och de eneigipolitiska
programmen för omställning av energisystemet överensstämmer väl med
de principer för energiområdet som anges i det vid UNCED-konferensen i
Rio de Janeiro antagna principuttalandet Agenda 21.

Chefen för Miljö- och naturresursdepartementet har tidigare denna dag
föreslagit att Sverige bör godkänna klimatkonventionen. Därmed skall
utsläppen av samtliga klimatpåverkande gaser begränsas. Sverige bör
genomföra kostnadseffektiva insatser såväl nationellt som internationellt.

En nationell strategi bör vara att koldioxidutsläppen från fossila bränslen
stabiliseras i enlighet med klimatkonventionen till 1990 års nivå år 2000.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 4

193

13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 179

1.4 Redovisning av betydelsefulla energipolitiska åtgärder Prop. 1992/93:179
Bilaga 4

Jag redovisar nu kortfattat några av de åtgärder som har vidtagits på
energiområdet och som är betydelsefulla i det svenska klimatarbetet.

Effektivare energianvändning

Det nu löpande programmet för effektivare energianvändning inleddes den

1 juli 1991 och omfattar närmare en miljard kronor under en femårs-
period. Klimatfrågans ökade vikt kan aktualisera vissa förändringar i
programmets inriktning.

Sverige är en pådrivande kraft i det internationella samarbetet på
området främst inom FN:s regionala organisation för Europa, ECE, och
det internationella energiorganet, IEA.

Fömybara energikällor

Viktiga inslag i energipolitiken är åtgärder för att stimulera utvecklingen
av miljövänlig energi såsom biobränslen, solenergi och vindkraft. Mot
denna bakgrund beslutade riksdagen våren 1991 på grundval av
energiöverenskommelsen att under en femårsperiod satsa nära 2,5 miljar-
der kronor på fömybara energikällor.

I energiöverenskommelsen ingick också att insatserna för utveckling av
teknik för biobränslen skulle ökas. På grundval av förslag från
Biobränslekommissionen har riksdagen anvisat 625 miljoner kronor för
stöd till bl.a. demonstrationsanläggningar och utvecklingsarbete under en
femårsperiod (prop. 1991/92:97, bet. 1991/92:NU25, rskr. 1991/92:271).

Våren 1992 beslutade riksdagen om vissa ändringar i energibeskattningen
(prop. 1991/92:150, bil. 1:5, bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350).
Genom förändringarna togs ett steg mot en anpassning av industrins
energiskatter till de nivåer som tillämpas inom EG och USA. Beslutet
innebar också att reglerna om nedsättning av allmän energiskatt och kol-
dioxidskatt för den energiintensiva industrin och växthusnäringen skulle
avvecklas. Nedsättningsreglema har inneburit att det för energiintensiv
industri har funnits ett tak för hur mycket energi- och koldioxidskatt som
måste betalas i förhållande till försäljningsvärdet. Borttagandet av ned-
sättningsreglema ökar incitamenten för energieffektivisering och
sparåtgärder.

För att motverka effekterna av sänkningen av energibeskattningen för
industrin och dämpa energiförbrukningen i andra sektorer höjdes kol-
dioxidskatten för övriga användare.

I samband med denna energiskatteomläggning aviserades att regeringen
avser att avsätta 500 miljoner kronor för ytterligare satsningar på fömybar
energi och hushållning. Dessa satsningar var, vid sidan av höjningen av
koldioxidskatten, viktiga inslag i klimatstrategin. Vidare lämnades
utrymme för kostnadseffektiva miljöåtgärder i Östersjöområdet.

Under hösten 1992 fattade riksdagen beslut om användning av en del av
den angivna medelsramen. Bland annat anvisades 45 miljoner kronor på
tilläggsbudget för budgetåret 1992/93 för bidrag till uppbyggnaden av ett
miljöanpassat energisystem i Baltikum (prop. 1992/93:99, bet.
1992/93 :JoUll, rskr. 1992/93:138). Vidare anslogs 12,5 miljoner kronor
för budgetåret 1992/93 för att finansiera en svensk anslutning till EG:s
program för utveckling av energisystemet (bet. 1992/93:NU20, rskr.
1992/93:137). Programmen syftar bl.a. till att främja energieffektivisering
och bidra till att miljö- och klimatpolitiska mål uppnås. Vidare har från
den 1 januari 1993 investeringstödet till vindkraft och solvärmeanlägg-
ningar i bostäder höjts från 25 % till 35 %.

Enligt riksdagens beslut skall regeringen årligen redovisa de resultat som
har uppnåtts genom de eneigipolitiska programmen för omställning och
utveckling av energisystemet samt förelägga riksdagen förslag om de
ytterligare åtgärder som är motiverade. I årets budgetproposition (prop.
1992/93:100 bil. 13) har regeringen nyligen redovisat utvecklingen samt
lagt fram förslag om vissa mindre förändringar i de energipolitiska
programmen.

Jag vill i detta sammanhang, med hänvisning till den vid Riokonferensen
antagna Agenda 21, framhålla vikten av forskning och utveckling rörande
tillförsel och användning av energieffektiv teknik samt av att främja
kostnadseffektiva program för att förbättra effektiviteten i energianvänd-
ningen. Sverige är i en internationell jämförelse ett föregångsland på detta
fält som är ett nyckelområde när det gäller verksamma åtgärder mot den
s.k. växthuseffekten. De rön och erfarenheter som har gjorts här i landet
kan bli ett viktigt svenskt bidrag till insatserna mot växthuseffekten i andra
länder.

Reformering av elmarknaden

En väl fungerande energimarknad är en grundläggande förutsättning för att
en ökad effektivitet skall uppnås i elproduktion och energianvändning.
Priset är ett viktigt styrmedel som signal till marknadens aktörer. En av-
reglerad och intemationaliserad marknad kan bl.a. innebära ett minskat
behov av topplastproduktion från fossilbränslebaserade kraftverk.

En betydande omstrukturering av den svenska elmarknaden inleddes då
en stor del av verksamheten i det tidigare statens vattenfallsverk överfördes
till ett aktiebolag, Vattenfall AB (prop. 1990/91:86, bet. 1990/91:NU10,
rskr. 1990/91:92). Samtidigt avskiljdes verksamheten i storkraftnätet från
Vattenfall AB och överfördes till det vid årsskiftet 1991/92 inrättade
Affärsverket svenska kraftnät. Dessa åtgärder var ett första steg i omvand-
lingen av det svenska elförsöijningssystemet mot en ökad konkurrens.

Reformarbetet fortsätter enligt de riktlinjer som godkändes av riksdagen
våren 1992 (prop. 1991/92:133, bet. 1991/92:NU30, rskr. 1991/92:322).
Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att överväga och föreslå
de förändringar av ellagstiftningen som krävs för att uppnå dessa syften.
Utredaren (N 1992:04) skall redovisa den första etappen av sitt arbete
senast den 31 mars 1993. Svenska kraftnät utreder på regeringens uppdrag

Prop. 1992/93:179

Bilaga 4

195

förutsättningar för en svensk kraftbörs. Även detta uppdrag skall redovisas Prop. 1992/93:179
under våren 1993. Bilaga 4

I den mån leveransplikten förändras kan detta komma att påverka de
strikt företagsekonomiska motiven hos distributörer och eneigitjänstföretag
att bedriva effektiviseringsverksamhet på användarsidan. Den konkurrens
som förväntas på tillförselsidan kan dock komma att bidra till att åtgärder
på användarsidan blir ett konkurrensmedel. Avsikten är att dessa frågor
skall behandlas i en proposition om ökad konkurrens på elmarknaden
hösten 1993. En beskrivning skall där göras av konsekvenserna för miljön
av en ändrad lagstiftning på området.

De informationsinsatser som görs inom ramen för energihushållnings-
programmet utgör ett viktigt komplement till marknaden när det gäller att
främja energieffektivisering och energisparande.

1.5 Energiområdets roll i en svensk klimatstrategi

Klimatfrågan intar en särställning i miljöarbetet.

Utsläppen av klimatpåverkande gaser har samma effekt oavsett var de
sker. Problemet är således globalt.

Det är också långsiktigt. Effekterna uppträder gradvis, men det är möj-
ligt att de mest dramatiska effekterna uppstår först om 50 - 100 år. För-
ändringar i klimatsystemet är beroende av ackumulerade utsläpp under
lång tid. Förändringar i nettotillskottet påverkar endast långsamt halten av
växthusgaser i atmosfären. Detta innebär att lång tid kan gå från det att
åtgärder vidtagits tills resultat kan observeras. De mål som formulerats i
Rio-konferensens klimatkonvention förutsätter åtgärder som innebär
betydande samhällsekonomiska kostnader i många länder.

Åtgärder mot klimatförändringar måste mot denna bakgrund uppfylla
mycket högt ställda krav på kostnadseffektivitet. En uthållig klimatpolitik
måste dessutom vara rättvis för att kunna bli verkningsfull och genom-
förbar. Resurserna måste till övervägande delen satsas av de rika länderna.

Kostnadsskillnaderna när det gäller att begränsa utsläppen av koldioxid
mellan länder eller samhällsektorer är mycket stora. Länder som redan har
genomfört långtgående minskningar av användningen av fossila bränslen
eller av andra orsaker tillgodoser sitt energibehov huvudsakligen utan
fossilbränslen uppvisar jämförelsevis höga marginalkostnader för att ytter-
ligare minska koldioxidutsläppen. Länder med stor andel olja eller kol i sin
energiförsörjning eller ineffektiv energianvändning har däremot ofta små
kostnader för en minskning av utsläppen. I vissa fall kan minskad fossil-
bränsleanvändning vara kostnadsfri eller t.o.m. ge ett ekonomiskt över-
skott. En övergång från inhemskt och subventionerat kol till naturgas i el-
och värmeproduktion är i flera västeuropeiska länder såväl ekonomiskt
lönsam som gynnsam med avseende på strävandena att motverka
växthuseffekten. I många utvecklingsländer är biobränslen billigare än
fossila, trots att de senare ofta är subventionerade. Ett problem med
biobränsleanvändning i många av dessa länder är den s.k. vedkrisen som
givit upphov till betydande jorderosion. De f.d. planekonomierna i
Östeuropa har byggt upp energisystem som kännetecknas av ett stort

196

slöseri och brister i alla led i energisystemet, från utvinning och produk-
tion till användning.

I utvecklingsländerna och öststaterna liksom i vissa västländer finns en
stor potential för att begränsa koldioxidutsläppen till låg kostnad eller
t.o.m utan kostnad. Inom Världsbanken, European Bank for Recons-
truction and Development (EBRD, kallad Europeiska utvecklingsbanken)
och G24-gruppen pågår ett arbete med att utveckla en sammanhållen
energipolitik för de tre baltiska staterna.

Principen om kostnadseffektivitet bör vara central i varje uthållig global
strategi mot klimatförändringar. En fri prisbildning och väl fungerande
marknader är nödvändiga förutsättningar för en effektiv resurshushållning.
Avregleringar och avskaffande av missriktade skatter och subventioner
som snedvrider konkurrensförhållanden kan därför verksamt och kostnads-
effektivt bidra till att de klimatpåverkande utsläppen begränsas. Den
svenska koldioxidskatten skapar incitament för industri och hushåll att
minska användningen av fossila bränslen genom bl.a. energieffektivisering-
ar. Ju mer långtgående åtgärder som kan komma att krävas desto större
blir kraven på kostnadseffektivitet både nationellt och internationellt.
Svenska åtgärder måste ses i ett internationellt perspektiv. Svenska insatser
mot klimatförändringar måste anpassas till krav på bibehållen internationell
konkurrenskraft, sysselsättning och välfärd. Det är endast genom en ut-
hållig ekonomisk tillväxt som resurser skapas för nödvändiga miljö- och
klimatsatsningar. I vissa fall kan ensidiga svenska klimatpolitiska åtgärder
leda till att svensk industri flyttar ur landet eller konkurreras ut av
industriföretag i länder med lägre klimatpolitiska krav.

Marginalkostnaderna för koldioxidbegränsande åtgärder i Sverige är
höga medan de i vissa av våra grannländer och utvecklingsländerna är
låga. Den svenska klimatpolitiken på energiområdet bör därför innefatta
även åtgärder i dessa länder.

Sverige inleder omedelbart insatser i de baltiska länderna som syftar till
att effektivisera deras energisystem. I framtiden kan sådana svenska in-
satser i utlandet i enlighet med klimatkonventionens stadganden om s.k.
gemensamt genomförande till del räknas såsom svenska insatser mot
klimatpåverkande gaser. På så sätt upprätthålles kostnadseffektivitet i de
svenska insatserna.

Sverige bör ha ett pragmatiskt perspektiv i klimatarbetet. Förhållandet
att formerna för gemensamt genomförande inte har fastlagts bör inte vara
något hinder för klimatpolitiskt motiverade svenska åtgärder i Baltikum,
Polen och andra östeuropeiska länder. Sådana bilaterala åtgärder bör ses
som inledande steg i en effektiv, hållbar och rättvis internationell
klimatstrategi.

En svensk klimatstrategi inom energiområdet måste vara åtgärds-
inriktad. Följande insatser bör prioriteras:

- Insatser för utveckling av energieffektiv teknik och teknik för fömybara
energikällor. Klimatpolitiken bör vara långsiktig. Även åtgärder som inte
uppenbart framstår som befogade på kort sikt, kan behöva genomföras nu
som första steg i ett långsiktigt arbete. Forskning och utveckling är tids-
krävande processer och måste ses i det långa perspektivet. Insatserna kan

Prop. 1992/93:179

Bilaga 4

197

gälla forskning och utveckling inom energiforskningsprogrammet eller
inom t.ex. Eneigiteknikfondens verksamhetsområde.

- Stöd till energieffektiv teknik, distribution och användning i Östeuropa,
t.ex. Baltikum och Polen. Situationen i de tidigare planekonomierna i
Östeuropa när det gäller den för välfärd och ekonomi vitala energiför-
sörjningen är kritisk med bl.a. ett mycket stort energislöseri. Det svenska
stödet bör inriktas mot en introduktion av redan tillämpad och på den
svenska marknaden väl etablerad och prövad teknik. Den energiteknik som
bör stödjas avser såväl tillförsel och användning som överföring. Svenskt
näringsliv har inom dessa områden betydande kunskap som skulle kunna
överföras till främst Östeuropa i form av anläggningar och system m.m.

- Stöd till övergång till fömybara energikällor i Östeuropa och utveck-
lingsländer. En övergång till teknik och metoder som har tillämpats i
Sverige skulle medföra mycket betydelsefulla förbättringar i såväl omvand-
lingsledet som distributions- och användarleden. Även här bör strävan vara
att effektivisera de befintliga systemen och tillämpa väl etablerade metoder
innan nya system byggs upp.

Riksdagen beslutade, som jag nyss har nämnt, hösten 1992 att 45
miljoner kronor skulle avsättas för uppbyggnaden av ett miljöanpassat
energisystem i Baltikum. Planering för hur dessa medel skall utnyttjas
pågår nu. Stora behov av insatser har därvid kommit fram. Insatserna bör
därför förstärkas och ges varaktighet. Dessa åtgärder kommer dessutom att
ha direkta tillväxtfrämjande effekter i mottagarländerna. Svenska insatser
kan också bidra till att öppna nya och på sikt expansiva marknader för den
teknik och kunnande som har utvecklats i svensk industri som en följd av
den pågående omställningen av det svenska energisystemet.

Den här föreslagna strategin innebär att de begränsade svenska resurs-
erna i det internationella klimatarbetet sätts in där de ger stor effekt. Stra-
tegin uttrycker därför en strävan att på bästa sätt hushålla med gemensam-
ma och knappa resurser.

I programmen för omställning och utveckling av energisystemet satsar
staten betydande belopp på utveckling av fömybara bränslen såsom bio-
bränslen och vindkraft. Trots detta kan en del av den nya elproduktions-
kapacitet som kan behövas i Sverige för att säkra eltillförseln behöva bli
baserad på fossila bränslen. Stränga miljökrav bör ställas på nya fossil-
bränsleeldade anläggningar. Vid valet mellan fossila bränslen ger naturgas
lägst utsläpp av koldioxid. Även andra fossila bränslen kan dock behöva
utnyttjas för elproduktionsteknik baserad på förgasning eller annan miljö-
vänlig teknik.

De energipolitiska programmen utgör väsentliga byggstenar i en strategi
mot klimatförändringar. Mot bakgrund av de åtaganden som jag nu för-
ordar och de förpliktelser klimatkonventionen innebär kan inriktningen av
programmen komma att behöva förändras inom ramen för den s.k. energi-
överenskommelsen. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har
regeringens uppdrag att årligen utvärdera de pågående energiforsknings-
programmen, föreslå eventuella förändringar samt sammanställa det aktuel-
la energiläget. Detta görs i årliga energirapporter. NUTEK bör i fortsätt-
ningen efter samråd med Naturvårdsverket även redovisa utvecklingen av
koldioxidutsläppen och andra växthusgaser inom landet samt närmare

Prop. 1992/93:179

Bilaga 4

198

analysera kostnader och effekter av åtgärder rörande bränslen och driv- Prop. 1992/93:179
medel på energiområdet, samt följa upp de bilaterala insatserna i Baltikum Bilaga 4
och Östeuropa.

Sveriges närmande till EG kommer att innebära att vår klimatpolitik

bl.a. på energiområdet samordnas med EG:s klimatstrategi. Ett steg i
denna riktning är våra strävanden att vinna anslutning till EG:s energi-
program, som ingår i EG:s nyligen formulerade klimatpolitiska strategi.

2. Svenska insatser i bl.a. Baltikum och Östeuropa
för energieffektivisering och fömybara energislag

Mitt förslag: Ett program utformas med syfte att bidra till främst
energieffektiviseringsåtgärder och ökat utnyttjande av fömybara
energislag i Baltikum och Östeuropa. Även insatser i utvecklings-
länderna skall kunna finansieras inom ramen för programmet.
Insatserna skall pågå under en längre tid. För budgetåret 1993/94
anvisas 95 miljoner kronor.

Skälen till mitt förslag: Avsaknaden av väl fungerande marknader har
inneburit att de tidigare planekonomierna i Östeuropa har byggt upp
energisystem som kännetecknas av ett stort slöseri och brister i alla led i
energisystemet, från utvinning och produktion till användning. Även om
den pågående övergången till marknadsekonomi nu bidrar till att
situationen förbättras kan betydande försörjningsproblem förutses under en
överblickbar framtid. Energiförsörjningen framstår i dessa länder som en
överlevnadsfråga för befolkningen.

Energisystemen i Baltikum är till över 90 % baserade på fossila bränslen
och karakteriseras av stora miljömässiga brister och låg energieffektivitet.
Förhållandena i Östeuropa är likartade. Någon marknadsrelaterad
prissättning av energiprodukter har inte förekommit vilket är en orsak till
energislöseriet. En övergång till marknadsmässig prissättning har
emellertid inletts såväl i Östeuropa som i Baltikum.

Koldioxidutsläppen från energisektorn per capita i Östeuropa var år 1991
mer än dubbelt så höga som i Sverige.

I en rapport från Förenta Nationernas ekonomiska kommissions för
Europa (ECE) kommitté för energifrågor redovisas energiförsörjningsläget
och möjligheter till energihushållning inom Väst- och Östeuropa. Medan
energiåtgången per BNP-enhet minskade med drygt 20 % i marknads-
ekonomierna i väst under perioden 1973 - 1988 ökade den under samma
period med ca 10 % i Östeuropa och dåvarande Sovjetunionen. Den speci-
fika energiförbrukningen i Östeuropa är i dag dubbelt så hög som i
Västeuropa och i OSS-ländema tre gånger högre. Detta beror bl.a. på att
den tunga industrin svarar för en mycket stor del av industriproduktionen
i dessa länder. Dessutom är energisystemen ineffektiva och dåligt under-
hållna och drivna. Överskottsvärme tas till vara i begränsad utsträckning. 199

Bränsletillförseln har ett stort inslag av lågvärdiga, fossila bränslen. Ut- Prop. 1992/93:179
nyttjande av sådana bränslen i kombination med bristande energieffektivitet Bilaga 4
innebär att det finns en stor potential för en kostnadseffektiv reduktion av
koldioxidutsläppen. Det saknas emellertid i dessa länder tillräckliga resur-
ser för en rekonstruktion av energisektorn.

Den ekonomiska potentialen för energieffektiviseringar bedöms i ECE-
rapporten uppgå till en tredjedel. För elkonsumtionen inom industrisektorn
redovisas en stor effektiviseringspotential genom introduktion av bl.a.
varvtalsreglering av elmotorer. En stor potential föreligger även inom
området belysning såväl inom industri- som hushållssektom genom intro-
duktion av högfrekvent belysning och lågenergilampor.

Återbetalningstidema för investerat kapital i åtgärder för energieffektivi-
seringar bedöms i ECE:s rapport vara kortare än två år. Trots detta
genomförs endast en bråkdel av åtgärderna på grund av bristen på kapital
och avsaknaden av marknadsekonomiska mekanismer.

I en rapport om energisituationen i Lettland från Europeiska utvecklings-
banken redovisas att fossileldade kraftstationer har en verkningsgrad som
är ca 10 procentenheter lägre än hos konventionella kraftstationer i
Västeuropa. I rapporten visas även att energiproduktion baserad på
förnyelsebara energikällor, t.ex. vattenkraft, har en lägre verkningsgrad än
i kraftstationer i Västeuropa. Detta beror enbart på bristande underhåll.

Av samma rapport framgår att fjärrvärmedistributionen har stora energi-
förluster i form av läckage och undermålig isolering. Även detta beror på
bristande underhåll som orsakas av bl.a. en brist på reservdelar. Förluster
i systemen beror dessutom på avsaknad av mätutrustning och regler-
utrustning för flödeskontroll av fjärrvärmevattnet.

I naturgassystemen är läckage i rörledningar vanliga. Mätare för re-
gistrering av gasförbrukning saknas liksom mätare vid gränsen för regist-
rering av inköpt gas från Ryssland.

Bostäderna är dåligt isolerade, tätningslister i fönster och dörrar saknas,
liksom värmemätning. Radiatorer i bostäder saknar ofta reglermöjlighet.
Även i nybyggda hus saknas termostatreglering på radiatorer.

Liknande förhållanden råder i de övriga baltiska länderna och en stor del
av Östeuropa.

Svenska studier som har genomförts av bl.a. Vattenfall AB och ÅF-
Energikonsult, liksom projekt inom EE2000 Eastem Europé and Energy
Efficiency, visar på samma miljöproblem och en stor potential för
energieffektiviseringar.

En svensk satsning som leder till energieffektivisering i Baltikum och
Östeuropa har från miljö- och klimatsynpunkt flera fördelar. Det är en av
de mest kostnadseffektiva åtgärder som Sverige i det korta perspektivet
kan vidta för att minska de globala koldioxidutsläppen. En effektivisering
av energianvändningen i Baltikum, Polen och övriga Östeuropa leder även
till att utsläppen av svavel och kväveoxider minskar. Vattenfall poängterar
t.ex. i sitt remissyttrande över Statens naturvårdsverks rapport att detalje-
rade analyser visar att miljövärdet av åtgärder i t.ex. Baltikum är uppemot
10 gånger större än värdet av åtgärder till samma kostnad i Sverige.

Det pågår redan svenska insatser med inriktning på energieffektivisering 200

i Baltikum. NUTEK är i Sverige ansvarigt för ECE:s program Energy

Efficiency 2000 som startade år 1991. Programmets målsättning är att
främja en ökad handel med eneigieffektiva produkter, tjänster, kunskap
och arbetsmetoder mellan öst och väst.

Jag vill i sammanhanget erinra om några områden där Sverige redan
bedriver samarbete med och stöd till Baltikum och Östersjöregionen.
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil.4) före-
slagit att en särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas
för de baltiska länderna. Ett arbete pågår med att utveckla kontakter på
regional nivå i Östersjöområdet och det nya Storkalottenområdet.
Regeringen har nyligen beslutat om medel för en försöksverksamhet med
stöd till länsstyrelsesamarbete i Östersjöregionen. Betydande insatser görs
för att förbättra kärnsäkerheten i vårt närområde. Beredningen för
internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete, BITS, fyller en viktig upp-
gift genom stöd till utbildning, förvaltningsstöd inklusive lagstiftning och
institutionsuppbyggnad samt teknisk och ekonomisk utbildning.

Som redan nämnts har riksdagen för innevarande budgetår anvisat 45
miljoner kronor för att bidra till ett miljöanpassat energisystem i Baltikum.

En effektivisering och därmed upprustning av energisystemen i Baltikum
och Östeuropa kräver emellertid mycket stora investeringar. Ekonomiska
resurser saknas inom dessa stater. De svenska stödinsatserna bör därför
förstärkas och förlängas i tiden. Medlen bör användas till projekt för effek-
tivisering i elproduktionsanläggningar, fjärrvärmeverk, distributionssystem
och naturgassystem. Till en del bör insatserna även kunna avse konver-
tering av fossileldade värmepannor till biobränsleeldade, om sådana åt-
gärder har ett högre miljövärde än en effektivisering.

Stöd bör kunna ges även för energihushållning i bl.a. bostadssektorn,
t.ex. genom tätning av fönster och installation av termostatreglerade
ventiler på radiatorer.

Medel bör dessutom användas till tekniköverföring, utbildning för
lönsamhetsstudier i energieffektivisering, utbildning av drift- och
underhållspersonal och spridning av information om energieffektivisering.

Europeiska utvecklingsbanken bedriver för närvarande energiprojekt i de
baltiska länderna med samma inriktning som de åtgärder jag här har för-
ordat. De omfattar bl.a. effektivisering av natuigassystemen, insatser i
fjärrvärmeverk och energihushållning i bostäder. Också Världsbanken
förbereder liknande projekt som planerar starta under senare delen av år
1993. Världsbanken har dessutom en sammanhållande roll i arbetet med att
ta fram en regional energistrategi för de baltiska länderna. Det är viktigt
att de svenska insatserna koordineras med dessa. Möjligheter till sam-
verkan med de internationella finansiella institutionerna skall därför ut-
nyttjas.

Stödet bör utgå i form av villkorslån och till en mindre del i form av
bidrag till baltiska och östeuropeiska energiföretag och värmeverk. Här-
igenom kan stödet stimulera till nyföretagande i mottagarländerna. Enligt
min bedömning bör svensk expertis medverka i projektledning, admini-
stration m.m. Endast en mindre del av stödet bör användas för konsult-
upphandling. Svenska företag bl.a. inom tillverkningsindustrin bör ha
mycket goda förutsättningar att spela en aktiv roll, varför insatserna bör

Prop. 1992/93:179

Bilaga 4

201

14 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 179

kunna verka stimulerande för export av svenskt kunnande och svenska
produkter.

Enligt min bedömning bör 95 miljoner kronor anslås för detta ändamål
under budgetåret 1993/94. Programmet bör fortsätta. Jag avser senare att
återkomma till programmets fortsättning.

Under förutsättning av riksdagens godkännande av de riktlinjer jag här
har redovisat avser jag föreslå regeringen att NUTEK ges ansvar för han-
teringen av stödet. NUTEK har ett stort kunnande när det gäller bl.a.
eneigieffektivisering, energiteknik och leverantörsutveckling. Genom
Energy Efficiency 2000 har NUTEK dessutom upparbetade kontakter med
organisationer och företag i de baltiska länderna. NUTEK har i sin verk-
samhet goda kontakter med företag, organisationer och högskolor inom
Sverige. Dessa förhållanden torde säkra en hög kvalitet på insatserna.

I Sverige har BITS ett ansvar för ekonomiska och tekniska bistånds-
projekt. BITS kunskaper om stödinsatser i Östeuropa kompletterar
NUTEK:s kunskaper på energiområdet. Jag förutsätter nära kontakter mel-
lan dessa båda myndigheter.

Stöd till energieffektivisering m.m. i Baltikum och Östeuropa av den typ
som jag här har förordat bör i viss utsträckning kunna lämnas också till
motsvarande insatser i utvecklingsländer.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 4

202

3. Åtgärder i Sverige

Prop. 1992/93:179

Bilaga 4

3.1 El- och värmeproduktionssektom

Mina bedömningar och förslag: Koldioxidutsläppen från elproduk-
tionen och uppvärmningssektom har kontinuerligt minskat från början
av 1970-talet. Elproduktionen är i dag nästan helt fri från koldioxid-
utsläpp.

Utveckling av biobränslebaserad elproduktion pågår.

En del av den nya elproduktionskapacitet som kan komma att
byggas ut mot slutet av 1990-talet kan bli fossilbaserad. Stränga
miljökrav skall ställas på ny kraftproduktion. Naturgas är det fossila
bränsle som ger upphov till de lägsta klimateffektema. Användningen
av fossila bränslen inom fjärrvärmesektom har minskat avsevärt
under de senaste 20 åren. Oljeanvändningen i eldningsanläggningar
utanför fjärrvärmesystemen är dock fortfarande betydande.

Medel begärs av riksdagen för insatser för att förbättra de
ekonomiska möjligheterna för anslutning av mindre block- och grupp-
centraler samt småhus till befintliga fjärrvärmenät. Stödet utformas
som ett tidsbegränsat investeringsstöd. För ändamålet anvisas
50 miljoner kronor budgetåret 1993/94.

Skälen för mina överväganden och förslag: I början av 1970-talet
baserades det svenska elproduktionssystemet på fömybar energi i form av
vattenkraft till ca 70% och på fossila bränslen till ca 20 - 30 %. I dag
svarar kraftproduktion baserad på fossila bränslen för under 5 % av den
svenska elproduktionen. Fossilbränsleanvändningen i det svenska elproduk-
tionssystemet har således minskat sedan början av 1970-talet såväl relativt
som i absoluta tal. Särskilt kraftig var minskningen under perioden 1975 -
1980 då kärnkraften började utgöra en betydande del av den svenska
elproduktionen. Under 1980-talet har också biobränsle introducerats i
produktionsystemet. Koldioxidutsläppen från den svenska elproduktionen
har som en följd av dessa faktorer kraftigt reducerats under 1970- och
1980-talet.

Elproduktionen i Sverige baseras nu på vattenkraft och kärnkraft samt
till en mindre del på biobränsle-, torv- eller fossileldade kraftvärmeverk.
Fossileldade kondensverk eller gasturbiner utnyttjas endast för topp- och
reservkraftproduktion. Vattenkraften och kärnkraften svarar nu normalt för
mer än 90 % av elproduktionen. Samköming med de nordiska
grannländerna utnyttjas då det är tekniskt och ekonomiskt motiverat.

Biobränslekommissionen har föreslagit en koldioxidskatt på bränslen för
elproduktion motsvarande 8 öre per kilo koldioxid. En koldioxidskatt på
denna nivå kan enligt kommissionen väntas få en begränsad styreffekt när
det gäller att öka biobränsleanvändningen på kort sikt, i vart fall i kraft-
värmeproduktionen. Kommissionen ser det emellertid som angeläget att

203

statsmakterna genom att införa en sådan skatt redan nu aktivt påverkar den Prop. 1992/93:179
framtida elproduktionens struktur. Bilaga 4

Statens naturvårdsverk föreslår också en sådan skatt i sin rapport Åt-
gärder mot klimatförändringar. Naturvårdsverket anger att det är de ökan-
de koldioxidutsläppen från elproduktionen som på sikt blir svårast att
bemästra för Sverige. En koldioxidskatt på elproduktionen ger enligt
Naturvårdsverket en tydlig signal till marknaden att energiformer med låga
koldioxidutsläpp kommer att värdesättas.

Som chefen för Miljö- och naturresursdepartementet tidigare denna dag
framhållit kan många skäl anses tala för att införa en koldioxidskatt i
elproduktionen fr.o.m. beskattningsåret 1994. Med tanke på vad som
framkommit i remissbehandlingen av Biobränslekommissionens betänkande
bör skatten endast gälla nya anläggningar.

En beskattning enligt de linjer som här har redovisats innebär vissa
komplikationer av bl.a. teknisk natur. Inom regeringskansliet görs f.n. en
översyn av kraftvärmens beskattning i en särskild arbetsgrupp. Koldioxid-
beskattningen i elproduktionen bör beredas vidare i denna grupp. Rege-
ringen bör senare återkomma till riksdagen med sina överväganden i denna
fråga.

Värmeproduktion

Fjärrvärmeproduktionen i Sverige baseras huvudsakligen på förbränning av
fossila bränslen, biobränslen, avfall och torv. Under 1980-talets andra hälft
ökade unyttjandet av elenergi för värmeproduktion i värmepumpar och
elpannor.

För närvarande svarar kol för 20 % av energitillförseln i fjärrvärme-
systemen. Övriga fossila bränslen svarar för ca 15 %. Olja utnyttjas i
fjärrvärmesystemen huvudsakligen för s.k. spetslastproduktion. Genom
övergången till bl.a. biobränsle och elenergi har utsläppen av koldioxid
från fjärrvärmesektom minskat med över 40 % under den senaste
tioårsperioden.

Biobränslekommissionen redovisar i sitt betänkande att den omläggning
av energiskatterna som trädde i kraft den 1 januari 1993 kan väntas kom-
ma att innebära ökad konkurrenskraft för biobränslen i fjärrvärmeverken.
För kategorin mindre värmenät och panncentraler förstärks ytterligare de
ekonomiska drivkrafterna för en övergång från fossila bränslen och el till
biobränslen.

I Biobränslekommissionens betänkande redovisas en studie av SIMS
(Skog-Industri-Marknad Studier, Sveriges Lantbruksuniversitet) enligt
vilken det finns en stor teoretisk potential inom uppvärmningssektom för
konvertering av fossilbränsleeldade till biobränslebaserade anläggningar.
Det finns i Sverige ca 1 000 - 1 500 oljeeldade pannor i storleken 0,5-10
MW. Pannorna finns företrädesvis i block- och gruppcentraler samt fastig-
heter med egen oljepanna. Ett skäl varför denna grupp inte har övergått till
biobränsle trots de gynnsamma skattereglerna är enligt kommissionen att
det saknas lämplig miljövänlig och prismässigt konkurrenskraftig teknik.

204

En annan orsak kan vara att fjärrvärmenätet inte har varit utbyggt eller att
anslutningskostnaden till fjärrvärme har varit för hög.

Statens naturvårdsverk föreslår stöd till utveckling av miljövänlig för-
bränningsteknik för biobränslen i medelstora anläggningar (0,5 - 10 MW)
för att öka biobränsleanvändningen i de befintliga panncentralerna. Stats-
rådet Hörnlund har tidigare denna dag föreslagit insatser för att utveckla
miljövänlig förbränningsteknik för små biobränsleeldade pannor.

I många fall kan en anslutning till fjärrvärme vara ett miljömässigt och
ekonomiskt rimligt alternativ för medelstora uppvärmningssystem. Det
finns en betydande potential härför. En fördel med en ökad anslutning till
befintliga fjärrvärmenät är att underlaget för en utbyggnad av kraftvärmen
ökar. Det är därför önskvärt att mindre block- och gruppcentraler och
småhus ansluts till större fjärrvärmenät där så är tekniskt och ekonomiskt
möjligt.

Investeringar i fjärrvärmesystemen som innebär att mindre oljeeldade
pannor ersätts med fjärrvärme kommer att reducera koldioxidutsläppen
från uppvärmningssektom. Vidare kan nämnas att svensk industri har
utvecklat en miljövänlig freonfri fjärrvärmekulvert.

Jag föreslår mot den här redovisade bakgrunden ett stöd till infra-
strukturinvesteringar inom fjärrvärmesektom. Stödet bör utformas som ett
tidsbegränsat investeringsstöd med syfte att förbättra de ekonomiska möj-
ligheterna för anslutning av mindre block- och gruppcentraler, industrier
samt småhus till befintliga fjärrvärmenät. Stödet bör utgå med 15 % av
investeringskostnaden för utbyggnad av fjärrvärmenätet.

Det är angeläget av bl.a. arbetsmarknadsskäl att investeringarna kan
sättas igång så snart som möjligt. För att investeringsstöd av detta slag
skall ge avsedd effekt bör erfarenhetsmässigt stöden vara tidsbegränsade.
Stödsystemet bör därför vara i kraft under budgetåret 1993/94 och avse
investeringar i fjärrvärmenäten som beställs tidigast den 15 mars 1993.
Det bör anslås 50 miljoner kronor för detta ändamål.

3.2 Industrisektorn

Den totala fossilbränsleanvändningen (olja och kol) inom industrisektorn
uppgick i böqan av 1970-talet till ca 90 TWh. De fossila bränslena ut-
gjorde vid denna tidpunkt över 50 % av industrins energianvändning. Åter-
stoden utgjordes huvudsakligen av biobränsle och elenergi.

Oljekriserna under 1970-talet medförde ett intensivt arbete för att minska
oljeförbrukningen inom industrin. Industrins oljeanvändning uppgår i dag
till mindre än 20 TWh. Den totala fossilbränsleanvändningen inom denna
sektor utgör endast ca 35 TWh, eller 30 % av energianvändningen. An-
vändningen av biobränslen, torv och avfåll utgör i dag en tredjedel. El-
användningen har däremot ökat från ca 33 TWh i början av 1970-talet till
ca 50 TWh, och utgör nu ca 40 % av industrins totala energianvändning.

Samtidigt med denna utveckling har den totala energianvändningen inom
sektorn minskat som en följd av bl.a. en ökad energieffektivitet inom
sektorn. Den specifika energianvändningen per krona produktionsvärde i
industrin har minskat med ca 25 %.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 4

205

Industrins utsläpp av koldioxid från förbränning och industriprocesser Prop. 1992/93:179
har under 1980-talet minskat med ca 35 %. De specifika utsläppen har Bilaga 4
minskat med ca 75 % sedan 1970.

Ett viktigt inslag i den omläggning av energiskatterna som genomfördes
den 1 januari 1993, är att nedsättningreglema för den energiintensiva
industrin avvecklas fram till år 1995. Genom denna förändring blir energi-
skattebelastningen helt beroende av företagets energiförbrukning.
Härigenom förstärks incitamenten till energieffektiviseringar och begräns-
ningar av koldioxidutsläppen.

Enligt Naturvårdsverkets bedömning kommer koldioxidutsläppen från
industrins processer inte att öka inom den kommande tioårsperioden.
Industrins energianvändning väntas dock öka koldioxidutsläppen med ca
2 % till år 2000 vid en ökning av industriproduktionen med ca 2,5 % per
år. Naturvårdsverket föreslår som åtgärd för att begränsa koldioxid-
utsläppen från industrin att koldioxid- och energiskatten för den icke
energiintensiva industrin bestäms till samma nivå som för hushållen och att
nedsättning av energi- och koldioxidskatten för den energiintensiva
industrin återinförs.

Om svenska åtgärder att minska koldioxidutsläppen skulle innebära att
industrier med stora utsläpp minskar sin produktion i Sverige medan mot-
svarande produktion ökar utomlands uppnås ingen reduktion av de globala
utsläppen av koldioxid. I de fall energieffektiviteten i andra länder är lägre
än i Sverige kan de globala koldioxidutsläppen öka vid en industrinedlägg-
ning i Sverige. Isolerade svenska åtgärder mot dessa utsläpp skulle i
sådana fall således inte bidra till att begränsa klimatpåverkan.

Min bedömning är alltså att det för närvarande inte är befogat med några
ytterligare klimatpolitiska åtgärder från statens sida gentemot industri-
sektorn. Många skäl kan dock tala för att införa en koldioxidskatt i el-
produktionen för nya anläggningar.

3.3 Transportsektorn

Mitt förslag: Medel begärs av riksdagen för utveckling och teknik-
upphandling av miljöanpassade fordon och drivmedel. 15 miljoner
kronor per år tillförs Energiteknikfonden för detta ändamål, varav
fem miljoner kronor avsätts för teknikupphandling av kollektivtrafik-
fordon.

Skälen för mitt förslag: De inhemska transporterna står i dag för ca
hälften av landets oljeanvändning. Den relativa andelen har ökat under
senare år som en följd av den minskade oljeanvändningen inom övriga
samhällssektorer. Samtidigt har koldioxidutsläppen från transportsektorn
ökat och utgör i dag ca 40 % av koldioxidutsläppen i Sverige. Såväl gods-
som persontransporterna väntas öka. En ökad satsning på miljöanpassade
fordon, exempelvis elbilar och motoralkoholdrivna fordon, är därför en
viktig åtgärd i en samlad klimatstrategi.

206

I 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/1991:88, bet. Prop. 1992/93:179
1990/1991 :NU40, rskr. 1990/1991:373) betonades betydelsen, från såväl Bilaga 4
miljö- som beredskapssynpunkt, av en satsning på motoralkoholer. Bl.a.
avsattes 30 miljoner kronor per år under fyra år från Energiteknikfonden
för stöd till utvecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av
motoralkoholer. Dessa medel disponeras av Transportforskningsbered-
ningen (TFB). NUTEK ansvarar för industrirelaterad forskning kring
motorer och drivsystem i enlighet med 1989 års forskningspolitiska beslut
(prop. 1989/90:90, bet. 1989/90:NU40, rskr. 1989/90:337). Industri-
relaterad forskning kring bl.a. informationsteknologi, transport- och
fordonsteknik, produktion av motoralkoholer samt material och produk-
tionsteknik pågår. Verket svarar dessutom för Programmet för effektivare
energianvändning, som fick ökade resurser i 1991 års energipolitiska
beslut. Jag har erfarit att NUTEK inom ramen för detta program till-
sammans med några stora beställare initierat ett teknikupphand-
lingsprogram för el- och hybridfordon. Beställarna och NUTEK anger
härvid kravspecifikationer för nämnda fordon och beställarna åtar sig
inköp av fordon mot att statliga medel satsas.

Regeringen har tidigare i prop. 1992/93:170 om forskning för kunskap
och framsteg föreslagit medel för ökad satsning inom området transport-
teknik.

En miljöanpassning av fordon och drivmedel kräver fortfarande stora
utvecklingsinsatser. Exempel på insatsområden är batterier för elfordon,
där bl. a. den begränsade räckvidden är ett problem. Från den synpunkten
erbjuder s.k. hybridfordon större flexibilitet. Ett hybridfordon kan drivas
med el vid kortare körsträckor och annars med bränsle, t.ex. motoralkohol
eller bensin. Ökade forsknings- och utvecklingsinsatser kring
motoralkoholer, t.ex framställningsteknik och utveckling av motorer, är
nödvändiga.

Chefen för Kommunikationsdepartementet har tidigare denna dag redo-
visat förslag till ökade insatser rörande forskning, utveckling och demons-
tration av el- och hybridfordon att fördelas av Transportforskningsbered-
ningen (TFB) i enlighet med TFB:s kommunikationspolitiska ansvar.

Statsrådet Hörnlund har tidigare denna dag föreslagit insatser för utveck-
ling rörande framställning av etanol.

Jag anser att medel även bör anslås för teknikutveckling och teknik-
upphandling av el- och hybridbilar samt alkoholdrivna fordon. Medlen bör
tillföras Energiteknikfonden. Det bör ankomma på NUTEK att ansvara för
fördelningen av dessa medel som en förstärkning av verkets pågående
FoU-verksamhet inom transportområdet och det pågående teknikupp-
handlingsstödet. Inom anslagets ramar bör en utökad satsning mot ett
miljöanpassat framtida transportsystem initieras. Exempel på områden är
utveckling av batterier för el- och hybridbilar samt alkoholmotorer. Den
redan påböijade teknikupphandlingen i samarbete med beställargrupper är
ett viktigt medel för att skapa en marknad.

För detta ändamål bör 15 miljoner kronor anslås varav fem miljoner
kronor avsätts för teknikupphandling av bl.a. kollektivtransportfordon. I
denna del skall NUTEK bedriva arbetet i nära samarbete med TFB.

207

Det har framgått av min redogörelse att insatserna för ett miljöanpassat Prop. 1992/93:179
trafiksystem berör flera forskningsområden, forskningsinstitut och myndig- Bilaga 4
heter. Ett nära samarbete mellan berörda parter är en förutsättning för en
samlad och enhetlig verksamhet. Detta gäller särskilt de berörda myndig-
heterna NUTEK, TFB och Statens naturvårdsverk. Bl. a. bör TFB:s och
NUTEK :s stora kontaktnät gentemot fordonsindustrin vara till nytta för det
fortsatta teknikupphandlingsarbetet.

Jag vill i denna del också hänvisa till de överväganden rörande ansvars-
fördelningen och samarbetet mellan TFB och NUTEK som regeringen
redovisat i propostionen om forskning (prop. 1992/93:170 avsnitt 6).

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer
som jag har förordat för

1. en klimatstrategi inom energiområdet (avsnitt 1.5),

2. svenska insatser i bl.a. Baltikum och Östeuropa för energi-
effektivisering och fömybara energislag (avsnitt 2),

3. stöd till utbyggnad av fjärrvärme (avsnitt 3.1) samt

4. insatser för miljöanpassade fordon och drivmedel (avsnitt 3.3).

5 Anslagsfrågor

Tolfte huvudtiteln

E. Energi

E 7. Insatser för ny energiteknik

1993/94 Förslag 15 000 0001

'I tillägg till 222 000 000 kr. enligt förslag i prop. 1992/93:100 bil. 13.

Över anslaget betalas utgifter för stöd enligt förordningen (1991:1099)
om bidrag till vissa investeringar inom energiområdet m.m. Vidare förs
över anslaget medel till Energiteknikfonden. Föreskrifter för användning
av medel ur Eneigiteknikfonden har meddelats i förordningen (1988:805)
om statligt stöd ur energiteknikfonden m.m.

I budgetpropositionen (1992/93:100 bil. 13) har regeringen föreslagit att
riksdagen för budgetåret 1993/94 skall anvisa 222 miljoner kronor till
Insatser för ny energiteknik. Av detta belopp avser 160 miljoner kronor
medel som skall föras över till Energiteknikfbnden.

208

För närvarande tillförs Energiteknikfonden i enlighet med riksdagens
beslut (prop. 1989/90:111, bet. 1989/90:SkU31, rskr. 1989/90:357) medel
som motsvarar 10 kronor per kubikmeter olja av den allmänna energi-
skatten på oljeprodukter. I budgetpropositionen har föreslagits att denna
särskilda finansiering fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall ersättas med
finansiering via statsbudgeten med ett belopp som motsvarar 10 kronor per
kubikmeter olja av koldioxidskatten på oljeprodukter. Enligt förslaget skall
ett belopp på 72 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1993/94 under ett
nytt förslagsanslag på tolfte huvudtiteln, E 8. Bidrag till Energiteknikfon-
den.

Föredragandens överväganden

Jag har nyss (avsnitt 3.3) redovisat mina överväganden om en satsning
på utveckling och teknikupphandling av miljöanpassade fordon och driv-
medel. Häri innefattas el- och hybridbilar samt alkoholdrivna fordon.
Kostnaderna för detta ändamål bör finansieras över Energiteknikfonden.
Därför krävs att fonden tillförs ytterligare medel. Jag har beräknat 15
miljoner kronor för detta ändamål under nästa budgetår. Medlen bör an-
visas under anslaget Insatser för ny energiteknik och föras över till Energi-
teknikfonden.

Jag förordar alltså att regeringen föreslår riksdagen att, utöver det
belopp på 222 miljoner kronor som har föreslagits i budgetpropositionen,
anvisa 15 miljoner kronor till Insatser för ny eneigiteknik. Medlen bör
föras över till Energiteknikfonden, som därmed under nästa budgetår
tillförs sammanlagt 175 miljoner kronor från detta anslag.

Jag beräknar därmed det sammanlagda behovet av medel på anslaget för
nästa budgetår till 237 miljoner kronor, inklusive det belopp som redan
föreslagits i budgetpropositionen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att under tolfte huvudtiteln, reservationsanslaget Insatser för ny
energiteknik, för budgetåret 1993/94 anvisa 15 000 000 kr utöver vad
som har föreslagits i proposition 1992/93:100 bilaga 13.

Prop. 1992/93:179

Bilaga 4

209

E 9. Åtgärder for energieffektiviseringar m.m. i bl.a.
Östeuropa och Baltikum

Prop. 1992/93:179

Bilaga 4

Nytt anslag (förslag) 95 000 000

Från anslaget bör betalas stöd enligt vad jag tidigare anfört (avsnitt 2)
rörande svenska insatser för energieffektivisering och introduktion av nya
energislag i Baltikum, Men och övriga Östeuropa.

Stöd bör utgå i form av villkorslån till energieffektiv teknik, distribution
och användning samt till introduktion av fömybara energikällor i dessa
länder.

En mindre del av medelsramen bör kunna utgå i form av bidrag.

Även utvecklingsländer bör kunna komma i fråga.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Åtgärder för energieffektiviseringar m.m. i bl.a. Östeuropa
och Baltikum för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
95 000 000 kr.

E 10. Insatser för utbyggnad av fjärrvärmenäten

1993/94 Nytt anslag (förslag) 50 000 000

Jag har nyss redovisat (avsnitt 3.1) att det finns en stor potential för
ytterligare fjärrvärme i Sverige. Mot bakgrund härav har jag förordat att
ett tidsbegränsat investeringsstöd på 15 % skall lämnas för utbyggnad av
fjärrvärmenät vid anslutning av mindre grupp- och fierbostadscentraler,
industrier och småhus till befintliga fjärrvärmesystem. Stödsystemet skall
vara i kraft under budgetåret 1993/94.

Jag har beräknat 50 miljoner kronor för detta ändamål.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Insatser för utbyggnad av jjärrvärmenäten för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.

210

Innehåll

Prop. 1992/93:179

Proposition................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll................... 1

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den

23 februari 1993 ................................ 3

Bilaga 1 Miljö- ovh naturresursdepartementet

1 Inledning .................................. 4

2 Växthuseffekten och klimatförändringar................ 7

2.1 Jordens klimatsystem........................ 7

2.2 Olika växthusgaser ......................... 8

2.3 Utsläpp och upptag av växthusgaser............... 9

2.4 Framtida klimatpåverkan......................11

2.5 Effekterna av en förhöjd temperatur på jorden.........12

2.6 Utsläppsreduktioner.........................13

3 Hittillsvarande arbete inom klimatområdet ..............14

3.1 Utsläpp av växthusgaser......................14

3.2 Hittills vidtagna åtgärder i Sverige................19

4 Konventionen om klimatförändringar .................21

4.1 Tillkomsten av konventionen om klimatförändringar.....21

4.2 Konventionens huvudsakliga innehåll ..............22

4.3 Godkännande av klimatkonventionen ..............28

5 Strategi och mål för en minskad klimatpåverkan ..........29

5.1 Kostnadseffektivitet och rättvis fördelning ...........29

5.2 Möjligheter att samverka med andra länder i klimatpolitiken 31

5.3 Mål för den svenska klimatpolitiken...............32

6 Det fortsatta internationella samarbetet på klimatområdet.....39

6.1 EG-EFTA-frågor...........................39

6.2 Klimatkonventionen och IPCC ..................40

6.3 Övrigt internationellt samarbete .................41

7 Fortsatta åtgärder mot klimatförändringar...............41

7.1 Forskning och utveckling .....................41

7.2 Information om klimatfrågan m.m................43

7.3 Trafikfrågor..............................43

7.3.1 Koldioxidutsläpp från fordon................44

7.3.2 Miljöklasser och andra miljöfrämjande åtgärder

avseende motorfordon .....................45

7.4 Åtgärder mot metan, dikväveoxid och andra växthusgaser . 47

7.5 Vissa avfallsfrågor..........................48

8 Uttunningen av det stratosfäriska ozonskiktet.............48

8.1 Åtgärder till skydd för ozonskiktet................48

8.1.1 Internationella åtgärder ...................49

8.1.2 Åtgärder i Sverige ......................49

8.2 Godkännande av 1992 års revideringar av Montrealproto-
kollet ....................................51

8.2.1 Montrealprotokollets huvudsakliga innehåll efter
revisionen 1992 ............................ 51

211

8.2.2 Godkännande av de senaste ändringarna av Montreal-

protokollet ...............................54

9 Östersjöfrågor inkl, strålskyddsfrågor.................55

9.1 Kunskapsuppbyggnad och förvaltningsstöd i

Central- och Östeuropa.........................55

9.2 Vision för Östersjöområdet år 2010...............55

9.3 Strålskydd och kärnsäkerhet....................57

9.4 Övriga insatser i Östersjöområdet ................58

10 Hemställan .................................59

Prop. 1992/93:179

Bilagor

1.1 Sammanfattning av Statens naturvårdsverks rapport Åtgärder

mot klimatförändringar, SNV-rapport 4120.............61

1.2 Sammanställning av de remissinstanser som yttrat sig över
Naturvårdsverkets rapport Åtgärder mot klimatförändringar ... 87

1.3 Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar . 88

1.4 1992 års revideringar av Montrealprotokollet om ämnen som

bryter ned ozonskiktet......................... 126

Bilaga 2 Kommunikationsdepartementet

1 Inledning ................................. 151

2 Koldioxidutsläpp från trafiken..................... 151

3 Trafikverkens och Naturvårdsverkets rapporter........... 152

4 Internationellt arbete .......................... 152

5 En strategi för 1990-talet inom transportsektorn.......... 153

6 Trafikens kostnadsansvar........................ 155

7 Ekonomiska styrmedel ......................... 158

8 Vidgade försök med motoralkohol som fordonsbränsle......160

9 Stöd till utvecklingen av el- och hybridfordon........... 162

10 Östersjösamarbetet om trafik och miljö............... 164

11 Åtgärder inom sjöfarten ........................ 164

12 Åtgärder inom luftfarten........................ 166

13 Utredning om trafik och miljö .................... 167

14 Anslagsfrågor .............................. 167

15 Hemställan ................................ 168

Bilaga 3 Jordbruksdepartementet

1 Inledning ................................. 169

2 Jordbrukets och skogsbrukets roll i klimatsystemet ........ 170

2.1 Bakgrund .............................. 170

2.2 Jordbruk och skogsbruk som resurs i klimat-

arbetet .................................. 171

3 Främjande av biobränslebaserad kraftvärmeproduktion......172

3.1 Utgångspunkter .......................... 172

3.2 Ett reducerat investeringsstöd för vissa sorterade avfalls-
fraktioner ................................ 173

3.3 En förlängning av tiden for investeringsstöd

till biobränslebaserad kraftvärme .................. 174

4 Förbättrade miljöprestanda i mindre biobränslepannor...... 175

4.1 Utgångspunkter .......................... 175

4.2 Ett utvecklingsprogram för mindre panncentraler för bio-
bränsle .................................. 176

212

4.3 Ett program for minskat kolväteutsläpp från

vedeldning i småhus.......................... 177

5 Utveckling av ny teknik för etanolframställning.......... 178

6 Hemställan ................................ 179

7 Anslagsfråga för budgetåret 1993/94 ................. 179

Bilaga

3.1 Biobränslekommissionens sammanfattning av betänkandet

(SOU 1992:90) Biobränslen för framtiden ............ 181

Bilaga 4 Näringsdepartementet...................... 190

1 Energipolitiken och klimatkonventionen............... 190

1.1 Några utgångspunkter....................... 191

1.2 Utvecklingen i Sverige...................... 191

1.3 Svensk politik och svenska åtaganden på energi- och klimat-
området .................................. 192

1.4 Redovisning av betydelsefulla energipolitiska åtgärder ... 194

1.5 Energiområdets roll i en svensk klimatstrategi........196

2 Svenska insatser i bl.a. Baltikum och Östeuropa för energieffek-
tivisering och fömybara energislag ................... 199

3 Åtgärder i Sverige............................ 203

3.1 El- och värmeproduktionssektom ............... 203

3.2 Industrisektorn........................... 205

3.3 Transportsektorn.......................... 206

4 Hemställan ................................ 208

5 Anslagsfrågor............................... 208

Prop. 1992/93:179

213

gotab 43237, Stockholm 1993

om åtgärder mot klimatpåverkan m.m.

Regeringens proposition1992/93:179