om musiken i svenska kyrkan

Proposition 1987/88:144

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1987/88:144

om musiken i svenska kyrkan

Prop.

1987/88:144

Regeringen förelägger riksdagen vad som har lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 mars 1988 för den åtgärd och del ändamål som framgär av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bo Holmberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lägger regeringen fram förslag lill en ny lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan. Den är avsedd att ersätta både lagen (1947:275) om kyrkomusiker och kyrkomusikerförordningen (1950:375).

Den nya regleringen innebär en väsentlig förenkling av bestämmelserna på området. Den syftar till all skapa förutsättningar för en smidig och till de lokala förhållandena anpassad organisation.

Enligt den nya lagen skall pastoraten svara för den kyrkomusikaliska verksamhet som behövs i församlingarna. Kyrkomusikertjänslerna, som i dag är statligt reglerade, föreslås i fortsättningen bli rent kyrkokommunala. De nuvarande skolkantorsljänsterna avvecklas på sikt.

Etl visst statligt inflytande över kyrkomusikerorganisationen behålls. Lagen innehåller sålunda föreskrifter dels om vissa obligatoriska inslag i den kyrkomusikaliska verksamheten och olika behörighetskrav för kyrkomusiker, dels om att domkapitlen skall pröva vissa behörighetsfrågor och yttra sig vid tjänsletillsältningar och vid fastställandet av reglementen för den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoraten.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den I januari 1990.

I propositionen behandlas också vissa övergripande frågor om utbildningen av kyrkomusiker.

Utbildningen av kantorer bör i första hand ske vid Sköndalsinsfitutet och inom folkhögskolans ram. Frågan om den särskilda sommarkursverksamhet m. m. som för närvarande bedrivs av Musikaliska akademien med inriktning bl. a. på all ge lärare kantorsbehörighet kan ersättas av en kyrkomusikalisk tillvalsmöjlighel på högskolans ellämnesutbildning i musik utreds närmare.

I    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 144

Högskolans organislutbildning bör enligt propositionen ses över av     Prop. 1987/88:144 universitets- och högskoleämbetet för atl vidga möjligheterna till fyllnadstjänstgöring som musiklärare för organister.

Propositionens lagförslag                                Prop. 1987/88:144

Förslag till

Lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde m. m.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om den kyrkomusikaliska verk
samheten i svenska kyrkans territoriella församlingar. Regeringen får före
skriva att lagen skall tillämpas ocksä på icke-terriloriella församlingar.

I lagen avses med

kyrkomusikalisk verksamhet musikverksamhelen hos svenska kyrkans församlingar,

kyrkomusiker den som är behörig all anställas pä en tjänst som kantor eller som organist.

Pastoratets ansvar

2   §   Pastoraten skall svara för den kyrkomusikaliska verksamheten.

3   §   I den kyrkomusikaliska verksamheten ingår bl. a.

1.  orgelspel vid gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar enligt den ordning som gäller för svenska kyrkan,

2.  främjande av kyrkosången,

3.  fri musikundervisning med inriktning på kyrkans musikverksamhel samt

4.  vård av de orglar som finns hos församlingarna.

4 § För sådan verksamhet som anges i 3 S skall pastoratet förordna en
eller flera kyrkomusiker.

Domkapitlet får dock, när del finns särskilda skäl, medge all pastoratet förordnar någon annan. Medgivandel får begränsas till alt gälla en viss gudstjänstlokal eller en viss kyrkomusikalisk uppgift.

Tjänsteorganisation

5   § Tjänster som kyrkomusiker i etl pastorat är tjänster som organist eller som kantor.

6   S I varje pastoral skall det finnas minst en tjänst som organist, om inte domkapitlet medger något annal.

Domkapitlet får lämna medgivande enligl första stycket, om de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna är av liten omfattning eller om del av organisatoriska skäl inte är lämpligt all anställa någon organist. Domkapitlet får begränsa medgivandet till atl avse en viss tid.

7 § I det pastoral där stiftets domkyrka är belägen skall del finnas en
tjänst som domkyrkoorganisl.

Behörighet

8 §    Behörig alt anställas på en tjänst som organist är den som har avlagt       3
högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen.

9§   Behörig alt anställas på en tjänst som kantor är Prop. 1987/88:144

1.         den som har avlagt organist- och kantorsexamen och som med godkänt
vitsord har genomgått pedagogisk kurs för kantorer,

2.  den som har avlagt högskoleexamen för musiklärare med kyrkomusika-liskt tillval saml

3.  den som är behörig att anställas som organist.

10 § Domkapitlet kan förklara en sökande som inte uppfyller villkoren i 8
och 9 SS behörig alt anställas på en tjänst som organist eller kantor, om han
med hänsyn till sin utbildning och yrkeserfarenhet är att anse som jäm
ställd med den som uppfyller dessa villkor.

Tjänstetillsättningar

11   § Tjänster som kyrkomusiker tillsätts i ett enförsamlingspastorat av kyrkorådet och i ett flerförsamlingspastorat av den tillsättningsnämnd som anges i 7 S prästanslällningslagen (1988:000).

12   § Innan en tjänst som kyrkomusiker tillsätts, skall domkapitlet pröva vilka sökande som är behöriga samt yttra sig över deras kyrkomusikaliska skicklighet.

Reglemente

13 S Församlingsdelegerade eller kyrkofullmäktige skall faställa elt reg
lemente för den kyrkomusikaliska verksamheten.

Av reglementet skall framgå hur de uppgifter som anges i 3 S skall tillgodoses. Utförs sådana uppgifter av flera, skall reglementet ange hur uppgifterna är fördelade mellan dem.

14 § Innan reglementet fastställs, skall yttrande inhämtas från försam
lingarna i pastoratet och domkapitlet. Av domkapitlets yttrande skall sär
skilt framgå huruvida förslaget till reglemente står i överensstämmelse med
vad som har beslämts om gudstjänster i församlingarna.

Orgelvård

15   S Den som enligt reglementet har alt svara för vården av en orgel skall till pastoratet anmäla sådana brister som han inte lämpligen själv kan avhjälpa.

16   S Innan pastoratet tillåter någon annan än den som är förordnad enligl 4S all använda en orgel, skall yttrande inhämtas frän den som enligt reglementet har all svara för vården av orgeln.

Fyllnadstjänstgöring

17 S Innehavaren av en tjänst som kyrkomusiker år skyldig all fullgöra
fyllnadstjänstgöring hos en annan arbetsgivare i den omfattning som följer
av anställningsavtalet.

Musiksakkunniga                                                           Prop. 1987/88:144

18 §    Vid handläggningen av ärenden enligt denna lag får domkapitlet
biträdas av en eller flera musiksakkunniga.

Behörig att vara musiksakkunnig i domkapitlet är domkyrkoorganisten eller någon annan som är behörig alt anställas på en tjänst som organist.

Stiftsstyrelsen skall förordna en eller flera musiksakkunniga efter yttrande av domkapitlet.

överklagande

19    §   Domkapifiets beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen.
Domkapitlets beslut enligt 4 S andra stycket och 6 S andra stycket får

överklagas endast av pastoratet.

1.  Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

2.  Genom lagen upphävs lagen (1947: 275) om kyrkomusiker saml kyrkomusikerförordningen (1950: 375).

3.  Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas lill en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, skall i stället den nya föreskriften tillämpas.

4.  Den som enligt äldre föreskrifter eller beslut är behörig lill en tjänst som organist eller kyrkokantor skall anses vara behörig till motsvarande tjänst även efter ikraftträdandet av de nya föreskrifterna.

Detsamma gäller den som enligt äldre föreskrifter är behörig till en tjänst som extra kyrkokantor och som i miiisl fem år innehaft en tjänst som kyrkomusiker med minst 40 procent av heltidsanställning.

5.  Den som vid ikraftträdandet är anställd på en kyrkomusikerljänsl med fullmakt eller konstitutorial eller med förordnande för en bestämd tid som ännu löper är skyldig atl utöva sin tjänst genom atl utföra i huvudsak samma arbetsuppgifter som tidigare hos pastoratet.

6.  För den som vid utgången av år 1989 alltjämt innehar en klockar-, organist- eller kyrkosängarbefaltning, som fanns inrättad i församlingen före den 1 juli 1947, skall andra stycket 1 övergångsbestämmelserna till lagen (1947: 275) om kyrkomusiker fortfarande tillämpas, så länge innehavaren kvarstår på befattningen.

Civildepartementet                                        Prop. 1987/88:144

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om musiken i svenska kyrkan 1 Inledning

Tillsammans med 1982 års kyrkokommitté (Kn 1985:05) har kyrkomusi-kerulredningen (Kn 1980:04, utredare f.d. statsrådet, lektorn Bertil Hansson) avgelt dels diskussionsbetänkandel (SOU 1983:55) Försarnlingen i framliden, dels remissammanställningen (SOU 1984:75) Församlingarna om framliden.

Utredningen har dessutom överlämnat slulbetänkandet (SOU 1985:55) Musiken i svenska kyrkan. I slulbetänkandet redovisas överväganden rörande grunden för indelningen av den kyrkomusikaliska verksamheten och behovet av en ny tjänsteorganisation samt angående instruktioner, tjänsteåligganden och anställningsformer för kyrkomusiker. Vidare har utredningen övervägt vad som bör gälla i fråga om inrättande och tillsättning av kyrkomusikertjänsler, behörighetsvillkor och befordringsgrunder samt frågor om utbildningen av kyrkomusiker m. m. Belänkandet innehåller förslag till lag om kyrkomusikalisk verksamhet i svenska kyrkan samt till förordningar om lärares fyllnadstjänstgöring som kyrkomusiker m.m. och om förordnande av skolkantorer på tjänster som lärare m. m.

Till protokollet i defta ärende bör som bilaga 1 fogas den sammanfattning av slutbetänkandet som finns i SOU 1985:55.

Det lagförslag som har lagts fram i belänkandet bör fogas lill protokollet som bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning av remissyttrandena bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 3.

I fortsättningen av mitt anförande kommer jag alt först ange några enligl min bedömning viktigare utgångspunkter för en reform av den kyrkomusikaliska verksamheten. Därefter kommer jag alt ta upp de lagsfiflningsfrå-gor som föranleds av utredningens förslag och som gäller kyrkomusikerorganisationen. Slutligen redovisar jag vilka riktlinjer som enligt min mening bör gälla i fråga om den framfida utbildningen av kyrkomusiker. I utbildningsfrågorna har jag samrått med chefen för utbildningsdepartementet och med statsrådet Göransson.

2 Allmän motivering                                       Prop. 1987/88:144

2.1 Allmänna utgångspunkter

I 13 kap. 1686 års kyrkolag föreskrivs att man i församlingarna skall lova Gud med sång, spel och musik. Över sängen och musiken skall enligl kyrkolagen kyrkoherden ha inseende.

1 övrigt finns de grundläggande bestämmelserna om den kyrkomusikaliska verksamheten i lagen (1947:275) om kyrkomusiker (ändrad senast 1970:941). Där föreskrivs bl. a. all för kyrkomusikens uppehållande skall för varje territoriell församling finnas anställd kyrkomusiker. Lagen föreskriver också att sådana anställnings- och arbetsvillkor som får bestämmas genom avtal skall fastställas under medverkan av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer. Kyrkomusikertjänsler är alltså statligt reglerade.

Närmare bestämmelser om den kyrkomusikaliska verksamheten finns i kyrkomusikerförordningen (1950:375, omtryckt 1973:681, ändrad senast 1987:549). Förordningen innehåller bestämmelser om kyrkomusikerdi-strikl. Etl sådant distrikt utgörs i regel av en församling. I princip skall det i varje distrikt finnas en kyrkomusiker. Förordningen innehåller bestämmelser om olika slag av kyrkomusikertjänsler och om behörighetsvillkoren för sädana tjänster. Vidare innehåller den en detaljerad reglering av de åligganden som år förenade med olika tjänster och om hur omfattningen av dessa skall beräknas. Arbetsgivarfunktionerna år fördelade mellan det lokala kyrkorådet och domkapitlet. En rad förvaltningsuppgifter, bl. a. att fastställa instruktioner för varje tjänst, fullgörs av domkapitlet.

Kyrkomusikerförordningen har förut setts över, men några genomgripande förändringar har inte kommit till stånd. Dess regler är stela, detaljerade och komplicerade. De framstår i dag som starkt föråldrade. Under årens lopp har också gjorts en rad framställningar lill regeringen om att reglerna skall revideras. Sådana framställningar har kommit från kyrkomötet, från såväl arbetslagar- som arbetsgivarhåll saml från domkapitel och andra myndigheter.

I flera vikfiga avseenden har tiden gått förbi den nuvarande organisationen. Jag vill här nämna.de förändringar som skett på del arbelsrältsliga området, på utbildningsområdet och framför allt i fråga om kyrkans egen organisation.

Det kyrkliga reformarbetet under senare år har präglats av en strävan atl ge svenska kyrkan en större inomkyrklig frihet alt själv besluta om resursanvändning och resursfördelning. Reformarbetet har också präglats ay en medveten strävan atl decentralisera viktiga delar av förvaltningen och att minska det statliga inflytandet på olika områden.

De förslag lill en reformerad kyrklig organisation på det lokala planet och på stiftsnivån som nyligen lagts fram för riksdagen pä grundval av 1982 års kyrkokommittés förslag (prop. 1987/88:31) bildar en vikfig bakgrund till mina ställningstaganden i det följande.

Den grundläggande enheten inom svenska kyrkan är församlingen. Det

är församlingens gudstjänst och församlingslivet i övrigt som utgör grund-

7 valen för svenska kyrkans verksamhet. Församlingarnas behov av kyrko-

musikaliska insatser och önskvärdheten av att upprätthålla en god kyrko-     Prop. 1987/88:144 musikalisk standard är viktiga utgångspunkter för mina överväganden. Vid en reform av den kyrkomusikaliska organisationen måste också beaktas samhällets intresse av etl rikt förgrenat och differentierat musikliv.

Kyrkomusikens anknytning lill församlingens gudstjänst och församlingslivet för med sig en viss koncentration av de kyrkomusikaliska uppgifterna till helgerna. Den förgrenade församlingsstrukluren kan därför ofta innebära svårigheter all bereda underlag för kyrkomusikaliskl heltidsarbete. Möjligheterna all förena kyrkomusikalisk tjänst med andra tjänster i kyrka och samhälle bör därför förbättras. En reform måste också ta sikte på all la tillvara och bättre än nu utnyttja kyrkomusikernas kyrkomusikaliska kompetens.

Del är med dessa utgångspunkter viktigt all finna en lokal organisation av verksamheten som ger förutsättningar atl förbättra utnyttjandet av befintliga resurser och därmed höja musiklivet inom församlingarna liksom musiklivet i allmänhet.

Den svenska kyrkomusiken har stor bredd och engagerar mänga. Den håller en mycket hög standard, även vid en internationell jämförelse. Kyrkorna erbjuder i dag en omfattande konsertverksamhet. Denna har bidragit lill elt tilltagande intresse för orgelmusik. Den kyrkomusikaliska verksamhet som bedrivs i svenska kyrkans och andra trossamfunds regi utgör en tillgång som måste tas till vara. Staten har elt övergripande ansvar för alt verksamheten kan bedrivas. Föratt kvaliteten i den kyrkomusikaliska verksamheten skall garanteras även i framtiden bör därför etl visst statligt inflytande finnas kvar.

2.2 Grunden för indelningen av den kyrkomusikaliska verksamheten

Mitt förslag: Den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna skall organiseras pastoratsvis.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt. Utredningen har dock lämnat ell utrymme för alt undanlagsvis använda någon annan indelningsgrund än pastoratet.

Remissinstanserna: Del övervägande antalet remissinstanser tillstyrker förslagets princip. Bland dem märks svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och Domkyrkoorga-nislernas förening. Några remissinstanser som lillstyrker förslaget framhåller vissa svårigheter med detta, t. ex. att det kan bli många tjänstgöringsställen och långa resor, vilkel fordrar särskild planering och samordning beträffande gudstjänsltider. Musikaliska akademien anser bl. a. att det behövs normer beträffande pastoralens storlek. Sambandet med församlingsverksamheten har framhållits av åtskilliga remissinstanser. Delta samband synes ha varil del avgörande skälet för de remissinstanser som avstyrkt förslaget. Bland dessa märks flera församlingar och pastorat.

Många av dessa har uttryckt farhågor för alt del kommer all innebära en     Prop. 1987/88:144 minskning av antalet kyrkomusikertjänsler, som kan komma alt gå ul över de små församlingarnas gudstjänstliv.

Skälen för mitt förslag: Omfattningen av den kyrkomusikaliska verksamheten varierar starkt mellan olika församlingar. Särskilt tydligt framgår detta vid en jämförelse mellan större tätorter och landsbygdsförsamlingar. Beträffande många församlingar på landsbygden fär indelningen bl. a. lill följd alt kyrkomusikertjänslen inte sällan har en mycket liten omfattning och ibland inte kan tillsättas. Ell särskilt problem utgör här det stora antal skolkantorsljänsler, som inte är tillsalla på del sätt som från början varil avsett. En viktig orsak till dessa problem är anknytningen till församlingen som grund för indelningen i kyrkomusikerdislrikt. Antalet församlingar är och torde under överskådlig lid komma alt förbli stort.Även om problemen i någon mån undanröjts genom sammanslagning av två eller flera församlingar till elt kyrkomusikerdislrikt, slår det klart att de väsentliga svårigheterna skulle komma all kvarstå med församlingarna som kyrkomusikerdislrikt.

Enligt min mening måste därför församlingen överges som grund för indelningen i kyrkomusikerdislrikt. Del gäller alltså att finna större enheter som är så stora atl möjligheterna lill kombinationer av olika tjänster i kyrka och samhälle kan tas lill vara på ell enkelt och smidigt sätt. Del gäller alltså all se lill atl organisationen blir så flexibel som möjligt.

I sistnämnda krav ligger att organisationen skall kunna anpassas till de lokala behoven och en lämplig fördelning av arbetsuppgifterna kunna göras när det finns flera kyrkomusiker. Men det gäller också alt skapa förutsättningar för alt på etl smidigt sätt kunna möta från tid till annan uppkommande behov. Del måste också finnas sådana adminislrafiva resurser all en effektiv och smidig handläggning av kyrkomusikerärenden kan uppnås. Samtidigt måste kyrkomusikerna ha kvar en nära anknytning till församlingarna och församlingslivet.

Utredningen har förordat pastoraten som nya organisatoriska enheter för den kyrkomusikaliska verksamheten, en tanke som för övrigt flera gånger tidigare förts fram vid översyner av kyrkomusikerorganisationen. Enligl min mening har tiden nu mognat för en sådan reform.

Vid en övergång lill pastoratet som grund för den kyrkomusikaliska verksamheten skulle antalet sådana enheter komma alt minska från ungefär 2 500 lill ungefär I 100. Del slår klart atl förutsättningarna för en ändamålsenlig och flexibel organisation därigenom skulle förbättras avsevärt. Det kan naturligvis övervägas atl gå längre och bygga en ny organisation kring kontraktet som enhet. Då skulle man dock enligl min mening avlägsna sig alltför långt från församlingarna. Pastoratet är dessutom från bl. a. administrativ synpunkt en mera naturlig enhet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om innebörden av de förslag som
regeringen lagt fram för riksdagen genom proposifionen 1987/88:31 om ny
organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan. En bärande prin
cip i dessa förslag är atl slå vakt om församlingen som kyrkans grundläg
gande enhet. Förslagen innebär att det lika lite i framliden som hittills skall
finnas några i författning angivna gränser för församlingarnas storlek, vare        9

sig nedåt eller uppåt. Huruvida en församling är stor nog för att fungera Prop. 1987/88:144 beror i första hand på församlingsmedlemmarnas engagemang och vilja till frivilliga insatser. Propositionens förslag till ansvarsfördelning mellan församling och pastorat är emellertid inriktade på en ökad samverkan mellan församlingarna i flerförsamlingspastorat. Avsikten är all uppnå en förbättrad resursanvändning och jämnare kostnadsfördelning. Genom atl församlingarna i elt flerförsamlingspastorat skall svara gemensamt för tunga ekonomiska åtaganden får de enskilda församlingarna en påtaglig ekonomisk avlastning och kan bättre koncentrera sig pä församlingsverksamheten. Därigenom skall församlingens möjligheter att ta ansvar för bl. a. kyrkans gudstjänstliv och undervisning stärkas. Förslagen är alltså av avgörande betydelse inte minst för de små församlingarnas möjligheter alt beslå som självständiga enheter.

I propositionen 1987/88:31 (s.89) harjag gjort bedömningen all det är rationellt atl pastoralssamfällighelen tar över arbetsgivaransvaret för församlingsanställd personal som diakoner, församlingsassistenter, lokalvårdare och kyrkogårdsarbetare. Pastoralssamfällighelen har enligl mitt bedömande bättre förutsättningar än de enskilda församlingarna atl svara för de personaladministraliva frågorna. Syftet för framtiden är också att pastoraten skall ha en sådan storlek att de verkligen kan bära de ekonomiska bördorna.

För alt en hög kyrkomusikalisk standard skall kunna upprätthållas och utvecklas är del viktigt atl man kan inrätta tjänster med ell så stort kyrkomusikaliskl innehåll som möjligt. Ulan sådana tjänster kommer man i längden inte all kunna upprätthålla de krav på utbildning och yrkesskicklighet som är en förutsättning för en sådan standard. Med pastoratet som enhet breddas undertaget för de kyrkomusikaliska uppgifterna. Möjligheterna all inrätta kvalificerade kyrkomusikertjänsler blir därmed större:

I några remissyttranden har del framförts farhågor för alt antalet kyrkomusikertjänsler kommer atl minska vilkel kan komma all gå ut över mindre församlingar och musiklivet där. För egen del anser jag dessa farhågor överdrivna. Som jag ser del torde snarare behovet av högt kvalificerade tjänster öka. För de små församlingarnas del är del viktigt atl det så långt möjligt tillskapas kvalificerade tjänster med ell så stort kyrkomusikaliskl innehåll som möjligt. Endast på del sättet kan man enligt min mening på sikt garantera all även de mindre församlingarna får tillgång lill kyrkomusik av hög kvalitet.

Utredningen har lämnat ett visst utrymme för all undanlagsvis bedriva
den kyrkomusikaliska verksamheten i mindre enheter än pastoral. Också
en del remissinstanser har förordat alt församlingen undanlagsvis, exem
pelvis efter dispens av domkapitlet, skall kunna utgöra enhet för den
kyrkomusikaliska verksamheten. Som argument för detta har framför allt ■
framhållits förhållandena i pastoral med många församlingar eller stor
ytvidd. Man har varnat för alt del kan bli många Ijänslgöringstillfållen och
långa resor och för all kyrkomusikern kan mista kontakten med försam
lingslivet. Jag har förståelse för dessa synpunkter. I detta sammanhang vill
jag emellertid betona all en övergång lill pastoratet som enhet för den
kyrkomusikaliska verksamheten inte innebär all pastoratet ersätter för-             10

samlingen som kyrkomusikerdislrikt i den nuvarande meningen. Som jag tidigare har framhållit är del i stället fråga om atl med pastoratet som enhet bygga upp en flexibel kyrkomusikerorganisation som skall tillgodose församlingarnas behov.

I den förut nämnda propositionen 1987/88:31 har jag anfört atl det förhållandet att personal som sysslar med församlingsarbete blir anställd hos pastoralssamfällighelen naturligtvis inte utesluter alt många ändå kan ha sin tjänstgöring helt eller till väsentlig del förlagd till någon viss församling inom pastoratet. En sådan ordning kommer säkert alt tillämpas även för kyrkomusiker. I sädana fall är det fullt möjligt att också låta församlingen ta det närmaste ansvaret för arbetsledningen.

Emellanåt kan del finnas elt behov av all bedriva den kyrkomusikaliska verksamheten i samverkan över en pastoralsgräns. Inte heller för detta fall anscrjag att det finns något behov av att skapa särskilda lösningar. Som jag längre fram kommer all redogöra för kan en samverkan mellan pastoraten åstadkommas på frivillig väg genom avlal angående fyllnadstjänstgöring, varvid likväl en berörd tjänst organisatoriskt hör lill ettdera pastoratet. En kyrkomusiker kan givetvis också, liksom för närvarande, inneha flera deltidstjänster.

Prop. 1987/88:144

2.3 Den statliga detaljregleringen avskaffas

Mitt förslag: Den statliga detaljregleringen av kyrkomusikertjänslerna slopas. Tjänsterna skall inte heller längre vara statligt reglerade ulan blir i framliden rent kyrkokommunall reglerade.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget alt kyrkomusikertjänslerna skall vara kommunalt reglerade har tillstyrkts av bl. a. statens arbetsgivarverk, kammarrätten i Jönköping, några domkapitel, svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Flertalet remissinstanser har dock varil emot förslaget. Till dessa hör flera domkapitel. Svenska kyrkans personalförbund. Kyrkomusikernas riksförbund och Musikaliska akademien. En av många framförd uppfattning är all ell statligt inflytande genom domkapitlen bör bibehållas av hänsyn till.kvaliteten på kyrkomusiken. Tjånstgöringsföreskriflernas samband med dem som gäller för prästerna har framhållits. Vidare har framförts farhågor för sänkt kvalitet på kyrkomusiken eller i vart fall stora skillnader mellan pastoratens ambifionsnivåer, t. ex. i fråga om att inrätta tjänster. En del remissinstanser har varnat för ell slags "minimilänkande". Kyrkomusikernas riksförbund har ansett att avskaffande av den statliga regleringen medför starkt försämrade anställningsvillkor och såsom negativa konsekvenser framhållit avskaffat ordinarieskap, sämre semesterförmåner, sämre sjukförmåner, avskaffat arbetsgivarihlräde och en friare meritvärdering.  ,

Skälen för mitt förslag: Kyrkomusikerorganisationen fick i det väsentliga

II

sin nuvarande utformning genom lagen om kyrkomusiker och den därtill Prop. 1987/88:144 anslutande regleringen. Lagen om kyrkomusiker trädde i kraft den I juli 1947, men reformen genomfördes först år 1950, då den nuvarande kyrkomusikerförordningen tillkom. Reformen var resultatet av en lång tids utredningsarbete och fick sin prägel av dåtida förhållanden. I stället för de tidigare klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningarna kom de nya kyrkomusikertjänslerna. Kyrkomusikerna förblev som fidigare kommunall anställda och avlönade. Sådana anställnings- och arbetsvillkor som får bestämmas genom avtal skulle emellertid fastställas under medverkan av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Kyrkomusikertjänslerna blev alltså - och är alltjämt - s. k. statligt reglerade tjänster.

Som jag har redovisat tidigare (avsnitt 2.1) år den kyrkomusikaliska verksamheten och kyrkomusikerljänsterna kringgärdade av etl stort antal detaljerade författningsbestämmelser.

Kyrkomusikerförordningens myckel detaljerade och delvis komplicerade föreskrifter har av utredningen på goda grunder betecknats som otidsenliga. De har också under årens lopp blivit föremål för åtskillig kritik. Detta avspeglas i elt stort antal framställningar till regeringen från skilda häll om olika ändringar i förordningen.

Utredningen har konstaterat atl regleringens bristande flexibilitet medför svårigheter alt tillgodose olika församlingars behov av säsongmässigl ökade insatser, t. ex. i den s. k. frilidskyrkan, och all den är ett hinder för all utveckla möjligheterna att kombinera kyrkomusikalisk tjänstgöring med annat arbete. Dessa är för närvarande tämligen begränsade och svårigheterna framstår som särskilt påtagliga i fräga om skolkantorerna.

I det föregående harjag förordat att den nuvarande organisationen med församlingen som kyrkomusikerdislrikt ersätts av en mera flexibel organisation pä pastoratsnivä. Jag har därvid föst särskild vikt vid att organisationen skall kunna anpassas till behoven och de särskilda förhållandena i varje enskilt pastorat. Det ligger i sakens natur atl en författningsreglering som detaljerat lägger fast vad som skall ankomma på olika kyrkomusiker såsom innehavare av vissa typer av tjänster utgör elt hinder för en sådan anpassning. Som jag har konstaterat i föregående avsnitt ger en övergång till pastoratet som den organisatoriska basen för den kyrkomusikaliska verksamheten goda möjligheter atl höja kvaliteten på många av kyrkomusikertjänslerna. Detta kan ske genom alt föra samman dem till tjänster med störte kyrkomusikaliskl innehåll och besätta dem med utbildade kyrkomusiker. För alt dessa möjligheter skall kunna utnyttjas fullt ut är det angeläget all la bort den nuvarande statliga regleringen och skapa största möjliga utrymme för smidiga lösningar och en ändamålsenlig fördelning av arbetsuppgifterna på det lokala planet.

Även ur de anställda kyrkomusikernas synvinkel får den nuvarande ordningen anses vara otidsenlig.

, Kyrkomusikerförordningens detaljerade regler lämnar ell mycket litet utrymme för ell sådant medinflytande som den arbelsrältsliga lagstiftningen i princip medger.Detta gäller l. ex. något så viktigt som tjänsteåliggandena och omfattningen av tjänstgöringsskyldigheten.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört och strävan atl åstadkomma en så      12

flexibel kyrkomusikerorganisation som möjligt framstår det som naturligt all staten i framliden inte reglerar kyrkomusikertjänslerna mer ån som behövs för att säkerställa verksamheten och dess kvalitet.

Slopar man den statliga detaljregleringen av kyrkomusikerorganisationen och de kyrkomusikaliska tjänsterna är det inte längre motiverat att låta tjänsterna vara s. k. statligt reglerade anställningar. Jag delar alltså utredningens uppfattning alt tjänsterna bör bli kyrkokommunala och alt avlöningsförmånerna inte längre bör fastställas under medverkan av regeringen eller någon myndighet som regeringen bestämmer. Som utredningen också har konstaterat åstadkommer man därigenom elt ökat självbestämmande för pastoraten som arbetsgivare och ger förutsättningar för etl ökat medinflytande för kyrkomusikerna som arbetstagare. De farhågor för bl. a. försämrade anställningsvillkor som har förts fram av etl antal remissinstanser framstår enligl min bedömning som överdrivna. För egen del kan jag inte se något skäl varför anställningsvillkoren skulle försämras om statliga organ inte längre skulle medverka vid fastställande av dem.

Prop. 1987/88:144

2.4 Obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifter

Mitt förslag: Minimikraven på den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna anges i lag. Förutom den verksamhet som behövs för gudstjänster och kyrkliga handlingar skall pastoralen svara för den verksamhet som församlingslivet kräver. Det gäller främjandet av kyrkosång, fri musikundervisning och orgelvård. Pastoraten får själva bestämma vilken kyrkomusikalisk verksamhet som därutöver skall bedrivas.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt i fråga om de obligatoriska kyrkomusikaliska åliggandena. Utredningen har emellertid föreslagit en ordning där stiftsstyrelsen skall genom särskilda beslut lägga fast elt minimum för verksamhetens omfattning i varje pastorat.

Remissinstanserna: Dessa har främst uppehållit sig vid frågorna om den statliga regleringens avskaffande och vilkel organ som bör svara för det kvarvarande statliga inflytandet. Några har dock kritiskt kommenterat utredningens lös'ning med beslut pä stiftsplanet om verksamhetens omfattning i pastoraten. Bl. a. Göteborgs kyrkliga samfällighet har betecknat del som självklart att beslutanderätten bör tillkomma kyrkokommunen, eftersom tjänsterna skall vara kyrkokommunala och del ekonomiska ansvaret skall vila på kommunen. Även Sveriges kyrkokamerala förening och länsskolnämnden i Malmöhus län har framfört liknande synpunkter. Musikaliska akademien har påpekat att del statliga inflytandet fäll en påtagligt oklar beskrivning. Riksförbundet Svensk kyrkomusik har efterlyst en närmare författningsreglering, om den statliga regleringen avskaffas. Flera andra har på liknande sätt påpekat atl del är oklart vad som skall inverka på miniminivån eller efterlyst en närmare reglering. Andra har påpekat att man får räkna med skilda bedömningar i olika stift. Som en risk med

13

utredningens förslag har också framhållits alt pastoraten kan komma atl     Prop. 1987/88:144 betrakta besluten om miniminivå som normerande och bli obenägna alt gå utöver den fasfiagda nivån. Frågan huruvida den fria musikundervisningen bör ingå bland de obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifterna har varil föremål för delade meningar bland dem som tagit upp saken.

Skälen för mitt förslag

Sammanfattning av skälen för mitt förslag: Jag gör den bedömningen alt pastoralen bör åläggas alt svara för den kyrkomusikaliska verksamhet som behövs för gudstjänster och kyrkliga handlingar samt för orgel vård, främjande av kyrkosången och fri musikundervisning. Detta är också genomgående sådana kvalificerade uppgifter för vilka erfordras befattningshavare med grundlig utbildning.

Jag vill samtidigt kraftigt betona atl del slår pastoraten fritt all utvidga den kyrkomusikaliska verksamheten till helt andra områden än de nu nämnda. Jag vill här särskilt nämna den alltmer utbredda kvalificerade konsertverksamhet som blivit en värdefull tillgång såväl för det kyrkliga livet som för samhället i övrigt.

Utgångspunkter: Den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna är i dag reglerad främst genom detaljerade föreskrifter i kyrkomusikerförordningen om kyrkomusikernas tjänsteåligganden. Föreskrifter om den kyrkomusik som skall eller får användas vid gudstjänster och kyrkliga handlingar finns i kyrkohandboken och andra kyrkliga böcker samt i de författningar som reglerar användningen av dessa.

Utredningen anser - liksom även jag - att staten inte kan frånsäga sig
elt ansvar för alt den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna
även framgent håller en god standard. Del är mot denna bakgrund som
utredningen har föreslagit atl sliftsslyrdsen skall fastställa minimum för
den kyrkomusikaliska verksamhetens omfattning i varje pastoral på för
slag av pastoratet. Bedömningen skall enligt förslaget ulgå från elt flertal
skilda kriterier. Det gäller antalet församlingsmedlemmar och befolkning
en i pastoratet, särskilda behov med hänsyn lill förekomsten av större
vårdinstitutioner, s. k. fritidskyrka m. m. Andra kriterier skulle vara den
körverksamhet som bedrivs och orgelbeståndets karaktär. Enligl förslaget
skall stiftsstyrelsens beslut kunna omprövas närhdsl stiftsstyrelsen eller
pastoratet finner skäl till del. Utredningen har inte ansett atl kriterierna
behöver anges i lag, och den har inte närmare utvecklat hur stiftsstyrelsens
beslut skall utformas. Vid remissbehandlingen har åtskilliga kritiska syn
punkter förts fram mot den av utredningen föreslagna lösningen. I det
föregående harjag som vikliga skäl för den av mig förordade reformen av
kyrkomusikerorganisationen hänvisat till dagens strävan att lägga viktiga
beslutsfunktioner nära dem som berörs av besluten och lill betydelsen av
att kyrkomusikerorganisationen smidigt skall kunna anpassas till del en
skilda pastoratets behov och särskilda förhållanden. Utredningens förslag
om att stiftsstyrelsen skall fatta beslut varigenom minimiomfaltningen av
den kyrkomusikaliska verksamheten i pastorat och församlingar noga
läggs fast tycks mig stå i mindre god överensstämmelse med dessa utgångs-    14

punkter. Jag befarar all en sådan ordning lätt skulle kunna innebära alt Prop. 1987/88:144 dagens detaljerade författningsreglering på många håll ersattes av en nästan lika ingående styrning genom sfiflsslyrdsens beslut. Risken är då bl. a., som nägon remissinstans varit inne på, atl det blir etl sä litet utrymme kvar för initiativ på det lokala planet alt besluten i själva verket blir helt avgörande för verksamhetens omfattning. De kan med andra ord komma att verka hämmande pä viljan atl ta lokala initiativ.

Utgångspunkten för mina överväganden, liksom för utredningens, är synen pä svenska kyrkan som etl trossamfund där församlingen är basenheten. Del är i församlingen som evangelisation bedrivs och gudstjänstlivet får sin gestaltning. Del är församlingslivels behov som i första hand skall fillgodoses.

Den kyrkomusikaliska verksamheten är en faktor av stor betydelse för församlingslivet och samtidigt för kyrkans möjligheter att nå ul och verka bland människorna. Som jag ser det, ligger däri den bästa garantin för all verksamheten blir av tillfredsställande omfattning och kvalitet. Det är därför enligt min mening inte motiverat all låta en regional myndighet, statlig eller kommunal, bestämma omfattningen och inriktningen av den kyrkomusikaliska verksamheten i varje enskilt pastorat.

Jag anser atl man i stället bör välja en lösning, enligl vilken riksdagen i lag anger vilken kyrkomusikalisk verksamhet som obligatoriskt skall förekomma i varje pastorat. Omfattningen av denna verksamhet bör pastoraten själva få besluta om med utgångspunkt i de behov som finns. Pastoralen bör även själva få besluta om vilken kyrkomusikalisk verksamhet som därutöver skall bedrivas. Genom all i lag ange de obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifterna skapas garantier för atl verksamheten i varje pastorat håller en godtagbar bredd.

Som utredningen har framhållit är vissa kyrkomusikaliska uppgifter av den arten alt de genomgående skall finnas med i församlingarnas arbete. Det är lill stor del fråga om sådana uppgifter som kyrkomusikerna i dag enligl kyrkomusikerförordningen är skyldiga atl fullgöra. När man skall bestämma pastoratens ansvar bör utgångspunkten vara de obligatoriska inslag i den kyrkomusikaliska verksamheten som i dag förekommer i församlingarna.

Musik vid gudstjänster m. m: Till de nuvarande obligatoriska uppgifterna hör först och främst alt vid gudstjänster och kyrkliga handlingar leda församlingssången och alt ulföra orgelmusik på det sätt som förutsätts i kyrkohandboken och mässboken (lOS 2 mom. kyrkomusikerförordningen). I likhet med utredningen och de remissinstanser som här yttrat sig i frågan anscrjag alt dessa uppgifter även i fortsättningen skall vara obligatoriska inslag i den kyrkomusikaliska verksamheten. Det förekommer dock rätt ofta atl en del av församlingssången leds av andra än kyrkomusikern. Regleringen bör därför kunna begränsas till spel på orgel vid gudstjänster och kyrkliga handlingar.

Kyrkosång: I kyrkomusikernas åligganden ingår atl främja intresset för kyrkosången, bl. a. genom all öva och leda kyrkokören. Vidare åligger del kyrkomusikerna all undervisa konfirmander i psalmsång.

Utredningen har ansett alt körverksamhelen är av den arten atl den              15

genomgående skall finnas med i varje församlings arbete. Som en minimi-     Prop. 1987/88:144

standard har angetts normalt minst en kör i varje församling. Samtidigt har

utredningen anfört all avgörande för verksamhetens omfattning bör vara

en bedömning som lar hänsyn lill varje pastorats behov och resurser och

övriga omständigheter. Remissinstanserna har inte haft nägon erinran mot

utredningens förslag i denna del.

För egen del vill jag till en början framhålla alt den körverksamhet som förekommer i församlingarna är av stor belydelse för såväl gudstjänstlivet som församlingslivet i övrigt. Därtill berikar verksamheten inte sällan del lokala musiklivet. Körverksamhelen utgör en stor folkrörelse. Etl allmänt önskemål torde vara att denna verksamhet kan garanteras i framtiden. Atl ställa upp elt krav på pastoraten atl se till atl del i varje församling eller pastorat skall finnas minst en kyrkokör kan emellertid vålla problem. Del gäller framför allt i mindre glesbygdspastorat. All samla och öva en kyrkokör kan vara en i det närmaste omöjlig uppgift i pastorat där befolkningsunderlaget är litet och de geografiska avstånden stora. Det kan också vara svårt atl finna en klar definition av begreppet kyrkokör. Med hänsyn till dessa förhållanden anscrjag inte alt det rimligt att ställa ett sådant uttryckligt krav på pastoralen. Enligl min mening är del emellertid angelägel atl kyrkomusiken vid gudstjänsterna inte begränsas lill församlingssång och orgelmusik. Även annan kyrkomusik, främst körsång, bör förekomma så långt del är möjligt.

En framkomlig väg atl åstadkomma en bred kyrkomusikalisk verksamhet vid gudstjänster m. m. är enligt min mening atl ålägga pastoraten atl främja intresset för kyrkosången i församlingarna. Delta knyter an lill den ordning som i dag gäller för kyrkomusikerna. Främjandet av intresset för kyrkosången sker normalt genom all församlingssången leds på elt kvalificerat sätt saml genom all en kyrkomusiker övar och leder en eller flera kyrkokörer. Del kan emellertid ske även på annat sätt. Jag föreslår därför atl pastoraten åläggs atl främja detta intresse.

Som jag har sagt i del föregående åligger del också en kyrkomusiker atl undervisa konfirmander i psalmsång. Delta är en viktig uppgift. Enligl min mening får del emellertid anses ligga i kravet på alt främja kyrkosången att konfirmanderna ges den undervisning som behövs. Någon ytterligare reglering är därför enligl min mening inte nödvändig.

Orgelvård: Det orgelbeslånd som finns i vårt land representerar stora ekonomiska värden och utgör en betydande kulturtillgång. En riklig vård och skötsel av orglarna är inte bara en nödvändighet för församlingarnas gudstjänstliv, den är också en viktig förutsättning för ell allsidigt musikliv i landet. Många av landels orglar är dessutom historiskt värdefulla kulturföremål.

Enligl kyrkomusikerförordningen ligger ansvaret för vården av orgdver-ket obligatoriskt hos kyrkomusikerna. Som en följd av delta har också föreskrivits atl kyrkorådet inte får medge atl någon annan använder orgeln innan rådet har låtit kyrkomusikern yttra sig.

Utredningens förslag utgår från all sliftsslyrdsen skall bestämma etl
minimum för den kyrkomusikaliska verksamhetens omfattning. Del går
därför inte i alla delar atl jämföra med mitt förslag. Vad utredningen                   16

emellertid anfört är att vid bedömningen av omfattningen skall beaktas om     Prop. 1987/88:144 det finns ett orgelbestånd av speciell karaktär.

Orgelverken och orgelmusik vid gudstjänster och andra förrättningar är av grundläggande betydelse för gudstjänst- och församlingsliv. Med hänsyn härtill anser jag att pastoraten uttryckligen bör åläggas att svara för vården av de orglar som finns hos församlingarna i pastoratet. Det är därvid viktigt att orgelvården anförtros kyrkomusiker med en kvalificerad utbildning. Till denna fråga återkommer jag emellertid i det följande när jag behandlar behörighetsvillkoren.

Fri musikundervisning: För närvarande ingår också s. k. fri musikundervisning bland kyrkomusikernas åligganden. Under remissbehandlingen har röster höjts för att denna verksamhet inte skall höra till det som pastoraten obligatoriskt bör svara för. I denna fråga vill jag säga följande.

I början av 1900-talet var möjligheterna till utbildning i musik begränsade. Behovet kunde inte täckas. Även om etl betydelsefullt frivilligt arbete utfördes bl. a. inom ABF och lOGT fanns det stora grupper, främst på landsbygden, som inte kunde få någon musikutbildning.

Under del arbete som ledde fram till 1950 års reform av kyrkomusi-kerverksamhelen togs tanken upp att kyrkomusikerna skulle kunna även mer allmänt utveckla sång- och musiklivet i församlingarna. Kyrkomusikernas kompetens togs därför tillvara så, att de blev skyldiga atl meddela en allmän och kostnadsfri musikundervisning. Kyrkomusikerna fanns ju tillgängliga som kvalificerade musikaliska krafter. På många häll skulle kyrkomusikern kunna bli en centralgestalt i bygdens musikaliska liv. De som engagerades som elever skulle få möjligheter atl delta i och tillgodogöra sig även den rent kyrkomusikaliska verksamheten, t. ex. genom alt delta i kyrkokörer.

Avsikten med undervisningen var all - med utgångspunkt i grundskolans undervisning— ge eleverna en elementär musikteorelisk allmänbildning samt att ge dem som hade förutsättningar för del undervisning i instrumentalmusik och sång. Genom kyrkomusikerförordningen infördes alltså fri musikundervisning som en tjänsleuppgift för organisterna. När sedan kyrkokantorerna tillkom i slutet av 1950-lalet, bestämdes det att även de skulle meddela fri musikundervisning, varigenom musikundervisningen utsträcktes till betydligt fler kyrkomusikerdislrikt. Fri musikundervisning har däremot inte ålegat skolkantorerna med hänsyn till deras arbetsbörda.

Utredningen har funnit atl den fria musikundervisningen i stort sett har fungerat på det sätt som varit avsett från början. Inget annat har framkommit än atl undervisningen har varit av stor betydelse för det musikaliska livets utveckling i församlingarna. Den har i hög grad bidragit till alt underlätta rekryteringen av medlemmar till kyrkokörer av olika slag. Även undervisningen pä instrument har bidragit till alt skapa och vidmakthålla en god kyrkomusikalisk standard.

Sedan den fria musikundervisningen infördes har den kommunala mu
sikundervisningen vuxit fram som elt alternativ. Kyrkomusikerna har inte
för den skull förlorat i betydelse för landels musikliv. Däremot har utrym
met på många håll ökat för en mera markerad kyrklig prägel i den fria         17

2    Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 144

musikundervisningen. Samfidigt har åtskilliga kyrkomusiker med delfids-tjänster kunnat öka sin arbetstid med tjänstgöring i den kommunala musikskolan och därigenom blivit i tillfälle atl la vara på många unga människors intresse för den kyrkomusikaliska verksamheten och engagera dem för ideell verksamhet inom kyrkan.

Den fria musikundervisningen är sålunda enligt min bedömning fortfarande en värdefull tillgång i landets musikliv samtidigt som den behövs för kyrkans egen verksamhet. Därför bör den, som utredningen också har föreslagit, finnas kvar i framtidens kyrkomusikaliska verksamhet. Liksom nu bör den fria musikundervisningen skötas av organister och kantorer med kvalificerad utbildning. Med hänsyn till framväxten av den kommunala musikundervisningen bör i enlighet med utredningens förslag pastoratens ansvar begränsas till musikundervisning med kyrklig inriktning. Elt åläggande för pastoraten att meddela sådan undervisning bör gälla endast för dem som är medlemmar i en församling inom pastoratet.

Eftersom del är kyrkans och församlingarnas behov som i första hand skall tillgodoses, bör den närmare omfattningen och uppläggningen av den fria musikundervisningen bestämmas av pastoratet.

Prop. 1987/88:144

2.5 Tjänsteorganisationen

Mitt förslag:I regel skall del i varje pastorat finnas minst en organist anställd. Undantag från detta får medges av domkapitlet. I övrigt fär pastoraten utforma en lämplig organisation och avgöra vilka anställningar som skall finnas. Endast med domkapitlets medgivande får för de obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifterna anlitas någon som saknar kyrkomusikalisk behörighet. Någon begränsning av anställningsskyddet för sådant fall skall inte föreskrivas.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att stiftsstyrelsen efter en samlad bedömning av förhållandena och efter förslag från pastoralen, skall bestämma minimum för verksamhetens omfattning samt fastställa minimikrav på kompetensnivån för den eller de kyrkomusikertjänsler som skall finnas inrättade. Utredningen har vidare föreslagit all anställningsskyddet för s. k. orgelspelare skall begränsas.

Remissinstanserna: Remissinstansernas inställning har i väsentliga delar redovisats tidigare (avsnitt 2.4). Några har mera i detalj kritiskt kommenterat utredningens förslag. Sveriges kyrkokamerala förening, har ansett atl minimikraven på kompetensnivå bör fastställas pä det lokala planet enligt vad som avtalats centralt, i likhet med vad som nu är fallet beträffande andra kyrkomusikaliska tjänster. Länsskolnämnden i Malmöhus län har ställt sig tveksam fill behovet av alt en regional statlig myndighet bestämmer minimikompeiensen för kyrkomusiker i större kommuner. Länsskolnämnden har ansett atl den kyrkliga samfällighelen själv bör kunna klara uppgiften, särskilt som den enligt förslaget skall ha rätl all bestämma sig för en högre kompetens ån myndigheten bestämt. Även Göteborgs kyrkliga samfällighet har ansett all kyrkokommunen bör ha det avgörande inflytandet.

En del remissinstanser har understrukit all glesbygdens behov av kyrko-     Prop. 1987/88:144 musik på många håll inte kan tillgodoses om inte orgelspelare utan formell behörighet liksom hittills kan ingå i organisationen.

Många remissinstanser förordar all del statliga inflytandet skall utövas av domkapitlen i stället för av stiftsstyrelserna. Biand dessa märks domkapitlen. Domkyrkoorganisternas förening samt församlingar och pastorat. Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund, TCO, Krislen demokratisk samlings kyrkopolitiska råd och andra remissinstanser, bland vilka märks mänga församlingar och pastoral som avstyrkt förslaget om den statliga regleringens avskaffande, har på olika sätt argumenterat för alt domkapitlen även i fortsättningen skall behålla ell inflytande över den kyrkomusikaliska verksamheten.

Skälen för mitt förslag

Nuvarande tjänsteorganisation: I de nuvarande kyrkomusikerdislrikten skall del normall flnnas antingen en organistljänst eller en kanlorstjänst. Organisttjänst får inrättas i distrikt med fler än 5000 invånare och kanlorstjänst i distrikt med färre invånare. Domkapitlet, som fastställer distriktets tjänstetyp, får dock medge undanlag från denna regel.

Organistljänslen är en självständig kyrkomusikalisk tjänst, i vilken dock kan ingå fyllnadstjänstgöring som musiklärare. Kanlorsljänsten kan vara en skolkanlorstjänsl, dvs. en grundskollärarljänst med tillkommande kyrkomusikaliska uppgifter. Den kan också vara en kyrkokaniorsljänsl, som är en självständig kyrkomusikalisk tjänst. I små distrikt kan med domkapitlets medgivande finnas en orgelspelare. Den senare saknar formell kyrkomusikalisk kompetens. I större distrikt kan organisationen förstärkas med biträdande kyrkomusiker med den kompetens som domkapitlet i varje särskilt fall fastställer. Utanför den författningsmässiga regleringen faller de s. k. försiimlingsmusikerna, som kan anställas för särskilda kyrkomusikaliska uppgifter.

Den 1 mjirs 1988 fanns i hela landet 2 536 kyrkomusiker, varav 417 organister (inklusive de 13 domkyrkoorganislerna), 638 kyrkokanlorer, 287 skolkantorer, 521 biträdande kyrkomusiker och 487 orgelspelare, varav 318 fullgjorde den kyrkomusikaliska delen av en vakant skolkanlorstjänsl. Antalet församlingsmusiker var 166. Övriga kyrkomusiker, t. ex. på sjukhus, var 20.

Jämförs siffrorna med dem som utredningen återgell i bilaga 8 till betänkandet, framträder en påtaglig ökning av antalet kyrkokantorer och biträdande kyrkomusiker och en minskning av antalet orgelspelare.

Utgångspunkterna för mina överväganden: För atl garantera en god
kyrkomusikalisk standard skall det enligt mina förslag även i fortsättningen
finnas bestämmelser om särskilda behörighetsvillkor för anställning som
kyrkomusiker. Förslagen (avsnitt 2.7) innebär alt det åven fortsättningsvis
skall finnas två huvudtyper av kyrkomusiker nämligen organister och
kantorer. Därutöver kan i en del fall med domkapitlets medgivande få
anlitas orgelspelare. Jag föreslår också (avsnitt 2.6) alt pastoratet för de
obligatorisk:! kyrkomusikaliska uppgifterna skall kunna förordna någon        19

söm har organist- eller kanlorsbehörighet, men som är anställd hos någon     Prop. 1987/88:144 annan, exempelvis som musiklärare på en skola eller som kyrkomusiker i ell annat pastorat.

Med pastoratet som ny indelningsgrund uppkommer i många fall nya möjligheter alt anpassa den kyrkomusikaliska organisationen lill de lokala behoven och förhållandena i övrigt. Avskaffandet av den statliga regleringen gör det också möjligt att genomföra en lämplig fördelning av arbetsuppgifterna mellan flera kyrkomusiker. För att dessa fördelar skall kunna tas till vara, bör enligt min mening göras sä få ingrepp som möjligt i pastoratets frihet alt anordna en till de lokala förhållandena anpassad organisation. Regleringens syfte skall endast vara atl garantera en god och sä långt möjligt likvärdig kyrkomusikalisk standard.

Principiellt krav på en organist i varje pastorat: Utredningen har ansett alt del statliga inflytandet över organisationen av den kyrkomusikaliska verksamheten främst bör bestå i alt efter förslag av pastoraten bestämma dels minimum för verksamhetens omfattning i varje pastorat, dels minimikraven på behörighet för de kyrkomusikertjänsler som inrättas. Av det jag fidigare anfört framgår atl jag anser atl minimikravet på den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoraten bör anges direkt i lag.

Kvaliteten i organisationen tillgodoses enligl mitt förslag i första hand genom kravet på åtminstone kanlorsbehörighet för att få förordnas för den obligatoriska kyrkomusikaliska verksamheten i pastoratet. Därutöver behövs endast en föreskrift om när organist skall finnas anställd.

Enligt kyrkomusikerförordningen avgörs valet mellan organist och kantor av om invånarantalet i distriktet överstiger 5000 personer. Regeln är enkel, men alltför stel. Detta har åven utredningen konstaterat. I och med atl kyrkomusikerorganisationen skall byggas upp med pastoratet som enhet i stället för församlingen, passar inte heller konstruktionen.

Utgångspunkten bör enligl min mening vara atl det i varje pastorat skall finnas åtminstone en organist. Då kan elt kvalitativt högtstående utbud av kyrkomusik ställas till alla församlingarnas förfogande.

Möjlighet att ge dispens: Den I januari 1987 understeg folkmängden 4 000 i 559 av landets 1 138 pastorat och 6000 i 729 av dem. Det betyder att en stor del av landets pastorat inte för närvarande har någon organistljänst. Av mindre pastoral där även de kyrkomusikaliska uppgifterna är av mindre omfattning kan av bl. a. ekonomiska skål oftast inte krävas att de anställer en organist. Del är därför nödvändigt alt undanlag kan göras från del principiella kravet på minst en organist.

En naturiig utgångspunkt för bedömningen huruvida det finns underiag för atl anställa en organist är invånarantalet och de regler som idag är knutna till detta. Invånarantalet är dock inte en sådan faktor som ensam kan få fälla utslaget. Flera andra faktorer måste också kunna vägas in.

En sådan faktor är antalet kyrkomedlemmar. På orter där många invånare inte är medlemmar i kyrkan, kan del vara så alt medlemsantalet bättre än invånarantalet återspeglar behovet av kyrkomusikaliska insatser. Medlemsantalet är också i viss mån ell uttryck för pastoratets ekonomiska förmåga.

Viktigare än antalet kyrkomedlemmar är dock den kyrkliga besöks-          20

frekvensen och det lokala engagemanget i kyrkans musikliv. En särskilt     Prop. 1987/88:144 viktig faktor utgör körverksamhelen, vilken kan variera högst betydligt, både i omfattning och kvalitet. Det kan röra sig om såväl stora oratoriekörer som körer med lägre ambitioner.

I de inre delarna av storstäderna bor numera inte sä många, men etl mycket stort antal människor vistas ändå regelbundet där. Detta medför ett krav på resurser för kvalificerad kyrkomusikalisk verksamhet. Andra liknande faktorer kan vara förekomsten av större sjukhus och andra liknande inrättningar.

Det kan också, dock mera undantagsvis, vara så alt förhållandena i ett pastoral inte motiverar att en organist anställs, trots all pastoratet är stort. De kyrkomusikaliska uppgifterna kan fördela sig på elt större antal församlingar, så att de av organisatoriska skäl måste utföras av flera anställda med mindre tjänstgöring.

Domkapitlet medger undantag från kravet på organist: Utredningen har föreslagit all del skall ankomma på stiftsslyrelserna att fastställa behörighetskraven för kyrkomusikertjänslerna. Avgörande för utredningens val mellan domkapitel och stiftsstyrelse har blivit den begränsning av domkapitlets framlida uppgifter fill frägor som rör kyrkans lära och den prästerliga ämbetsförvaltningen, som föreslagits av 1982 års kyrkokommitté och som återspeglas i propositionen (1987/88:31) om ny organisation pä lokal-och stiftsplanet i svenska kyrkan, m.m. Domkapifien har emellertid lång erfarenhet av kyrkomusikfrågor. I del följande kommer jag all föreslå att del skall ankomma på domkapitlen att medverka även vid tillsättningen av kyrkomusiker och vid faslslällandet av reglementen för den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoraten. Därför finner jag det lämpligast atl domkapitlen handlägger även den här behandlade frägan. Därigenom tillgodoses också etl önskemål från mänga remissinstanser.

Jag vill i delta sammanhang understryka, att vad det nu handlar om är en reglering, avsedd all garantera en kvalitafiv minimistandard på den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoraten. I normalfallet bör domkapitlet enligt min bedömning kunna utgå från att det nuvarande antalet inrättade organistljänster i stort sett kan anses motsvara behovet. En minskning av antalet organister strider mot syftet att säkra den höga kvalitet som i dag kännetecknar svensk kyrkomusik. Den pågående verksamhetens omfattning och innehåll bör också vara utgångspunkten när pastoraten planerar den kyrkomusikaliska verksamheten i framfiden. Jag utgår frän atl det liksom nu i många pastorat, inte minst i städer, kommer att finnas flera kyrkomusiker med organislbehörighet.

Orgelspelare: I etl kyrkomusikerdislrikt, där arbetsuppgifterna är av ringa omfattning och kantorstjänst av organisatoriska skäl inte lämpligen kan inrättas eller behållas, får för närvarande i stället efter medgivande av domkapitlet anställas en orgelspelare. Orgelspelare får också anställas för kyrkomusikaliska uppgifter som avskilts frän en ledig skolkanlorstjänsl som visat sig svårbesätt. Orgelspelare kan ha en högst varierande utbildningsbakgrund.

Som jag anfört i det föregående är det angelägel att hålla uppe kvalifika
tionerna hos de utövande kyrkomusikerna pä en så hög nivå som möjligt.   21

Det bör vara en strävan hos pastoralen att skapa tjänster med ett sådant Prop. 1987/88:144 kyrkomusikaliskl innehåll eller med sådan annan kompletterande musikalisk tjänstgöring, atl tjänsterna kan besättas med kompetenta innehavare. Den nya organisationen med pastoratet som inddningsenhel skapar förbättrade möjligheter till detta. De lokala förhållandena är emellertid myckel skiftande, och del är inte realistiskt atl bortse från de organisatoriska problem som koncentrationen av vikliga kyrkomusikaliska uppgifter till framför allt helgerna på många håll medför.

I de fall där antalet församlingar i vilka gudstjänst firas är stort eller där avstånden mellan församlingarna är stora måste det enligl min mening liksom hittills finnas möjlighet alt förstärka organisationen av utbildade kyrkomusiker med insatser av orgelspelare. Detta är också något som framhållits av många remissinstanser med erfarenhet av detta problem.

Om det uppstår svårigheter, som inte är endast övergående, att besätta en kyrkomusikerljänsl med någon behörig innehavare måste pastoratet också kunna anlita någon som saknar full kyrkomusikalisk kompetens.

I enlighet med det sagda, måste orgelspelare finnas kvar för de kyrkomusikaliska uppgifterna i många fall. En förutsättning för att orgelspelare skall fä förordnas bör emellertid vara all det finns särskilda skäl. Etl sådant skäl kan vara atl det är påkallat med hänsyn fill gudstjänstlivets behov. Orgelspelarens uppgift blir därvid som regel endast att medverka vid gudstjänster och kyrkliga handlingar. Övriga obligatoriska kyrkomusikaliska åligganden bör som regel tillgodoses genom utbildade kyrkomusiker, eventuellt genom alt avtal träffas med etl annat pastorat om fyllnadstjänstgöring för någon där anställd organist eller kantor. Ett annal skäl lill att få förordna en orgelspelare kan, som jag förut har antytt, vara att en behörig kyrkomusiker inte kan rekryteras. Det gäller t.ex. när pastoratet trots utannonsering av ledigheten inte har fått någon behörig sökande till tjänsten eller uppdraget. Även för dessa fall bör pastoratet få anlita någon som inte är behörig.

För att få förordna någon som saknar behörighet som kyrkomusiker bör liksom för närvarande krävas medgivande i särskild ordning. Ett sådant medgivande bör kunna begränsas till atl avse en eller flera bestämda gudstjänstlokaler inom pastoratet och lill vissa slag av kyrkomusikaliska uppgifter. Medgivandel bör grundas på en bedömning av kvalifikationerna i det särskilda fallet, bl. a. med hänsyn till vad som krävs för alt handha orglarna, öva körerna osv. Eftersom del enligl mitt förslag skall ankomma på domkapitlet att pröva andra behörighetsfrågor beträffande kyrkomusiker och domkapitlet bäst kan bedöma vad som erfordras för gudstjänstlivets behov, bör prövningen även i fortsättningen ankomma på domkapitlet.

Ingen begränsning i lag av anställningsskyddet för den som inte är behö
rig: Utredningen har föreslagit en särskild lagbestämmelse om att en an
ställning av nägon som inte är behörig kyrkomusiker skall ske pä viss tid,
dock längst två år. Som utredningen särskilt anmärkt står den föreslagna
regeln inte i överensstämmelse med vad som annars gäller för anställning
enligl lagen (1982:80) om anställningsskydd (ändrad senast 1984:1008).
Utredningens förslag sammanhänger med att den sett anställandet av en   22

orgelspelare endast som en tillfällig åtgärd i avvaktan på atl en tjänst tillsätts med behörig innehavare. Som framgått, kan jag liksom många remissinstanser inte till fullo ansluta mig lill del synsättet. Enligl min mening bör del fordras starka skäl för att uppställa särskilda regler, som begränsar det lagfästa anställningsskyddet. Jag är därför inte beredd alt föreslå en sådan regel som utredningen förordat. Emellertid vill jag framhålla atl avtal om tidsbegränsad anställning enligl 5 S lagen om anställningsskydd får träffas bl. a. i fråga om vikariat. I den mån det finns ett behov av sådana avlal utöver vad som följer av lagen om anställningsskydd kan dessutom avvikelser från dessa regler göras genom kollektivavtal, som slutits med eller godkänts av central arbetstagarorganisafion.

Prop. 1987/88:144

2.6 Kombinationstjänster

Mitt förslag:Del skall finnas möjligheter all i en anställning som kyrkomusiker låta ingå fyllnadstjänstgöring. Den som år anställd som kyrkomusiker i ett pastorat bör vara skyldig att fullgöra fyllnadstjänstgöring hos annan, om en sädan skyldighet avtalals i samband med anställningen. Pastoratet bör också få anlita en behörig kyrkomusiker som är anställd hos någon annan. I sådant fall inrättar pastoratet ingen tjänst. De nuvarande skolkantorsljänsterna avskaffas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Flertalet av dem som yttrat sig i frågan tillstyrker avskaffandet av skolkantorsljänsterna. Åtskilliga har uppehållit sig vid frågor om hur övergången skall ske. Samtliga som yttrat sig därom ansluter sig lill tanken på kombinalionsljänster, men det framförs många olika uppfattningar om hur sådana tjänster kan utformas.

Skälen för mitt förslag

Fyllnadstjänstgöring: Målet för framtiden mäste vara atl öka tjänsternas kyrkomusikaliska innehåll. Framför allt förslaget om pastoratet som ny indelningsgrund ger bättre förutsättningar för detta. Trots detta torde de rent kyrkomusikaliska uppgifterna i många fall inte kunna ge underlag för mer än deltidsarbete. En förutsättning för rekryteringen till kyrkomusiker-yrket är alt man på annat sått kan skapa ett sådant underlag för kyrkomusikertjänslerna, all dessa ger en tryggad sysselsättning för innehavarna. Som utredningen konstaterat måste del därför finnas möjligheter att i en anställning som kyrkomusiker låta ingå fyllnadstjänstgöring.

Kombinationsalternativ: Utredningen har undersökt intresset för olika kombinationsallernativ hos yrkesverksamma kyrkokantorer och studerande med inriktning på kyrkokanlorsbehörighet. Alternativen var det allmänna skolväsendel, dvs. kommunal grundskola, gymnasieskola eller vuxenutbildning, den kommunala musikskolan, annan församlingsvård och kyrk-

23

lig administration samt i fråga om studerandegruppen även annat arbete.     Prop. 1987/88:144 Del fanns enligt utredningen ett sådant intresse för samtliga alternativ, att inget borde uteslutas. Alternativen med annan musikverksamhet tilldrog sig dock det större intresset.

Som ytterligare kombinalionsalternativ har utredningen särskilt nämnt kyrkomusikalisk tjänstgöring inom ett annat pastorat och tjänstgöring som lärare i folkhögskola. Även tjänstgöring i orkester har nämnts. Slutligen har utredningen omnämnt ett uppslag som har kommit från Svenska kyrkans kulturinstitut och gäller kombinationstjänster med exempelvis dramaverksamhet, tllm, kulturpedagogik eller kulturadminislraliv verksamhet.

För min del anser jag det helt givet atl sådana kombinalionsalternativ som innebär atl kyrkomusikertjänslen fylls ul med musikutövning eller undervisning i musik måste stå i förgrunden. Det är ju för sådan verksamhet kyrkomusikern valt atl skaffa sig utbildning. Detta väger särskilt tungt i fråga om den mera långvariga och rätt krävande organislutbildningen. Samtidigt står del klart atl det i första hand måste ankomma på kyrkan att svara för innehållet i kyrkomusikertjänslen. Flera remissinstanser har också framhållit detta.

Av del nyss anförda följer till en början att alla möjligheter till samverkan mellan pastoraten bör tas väl till vara. Den nuvarande kyrkomusikerorganisationen har sina rötter i etl äldre samhälle. Numera ligger en sådan samverkan närmare lill hands. Ansvaret ligger i första hand på pastoraten som kyrkomusikernas arbetsgivare, men jag förutsätter alt även kyrkans centrala och regionala organ kommer atl sfimulera pastoraten fill ökad samverkan.

Samhället måste tillhandahålla sådana ulbildningsvägar som kan underlätta inrättandet av kombinationstjänster med annan musikalisk verksamhet än den kyrkomusikaliska. Med hänsyn till kyrkomusikerns yrkesinriktning är det därvid kombinafioner med utbildningsyrken som kommer i förgrunden.

De övriga uppslag utredningen lämnat för olika former av fyllnadstjänstgöring bedömer jag som intressanta alternativ, värda att prövas. Jag vill särskilt peka på möjligheterna till samverkan med den lokala och regionala musikproduktionen i övrigt. I likhet med utredningen anscrjag emellertid inte att del för närvarande behövs några särskilda ätgärder från samhällets sida.

Kombinationer med lärartjänstgöring: Kombinationstjänstgöring som kyrkomusiker och lärare har gammal hävd och förekommer för närvarande i två former.

På kanlorsnivån finns skolkantorsljänsterna, som är lärartjänster för klass på grundskolans lågstadium eller på dess mellanstadium, enligt skolförordningen (1971:235, omtryckt 1983:721, ändrad senast 1987:882). För skolkantorerna tillkommer utöver lärartjänstgöringen den kyrkomusikaliska. Behörighet för den kyrkomusikaliska tjänstgöringen kan i dag förvärvas av en lärare genom den av Musikaliska akademien anordnade utbildning och examination som beskrivs närmare i avsnitt 2.11.1.

På organistnivån fmns möjligheten alt i en organistljänst eller en tjänst    24

som biträdande kyrkomusiker lägga in fyllnadstjänstgöring som lärare i Prop. 1987/88:144 musik, anfingen inom det allmänna skolväsendet och vissa övriga statliga eller statsunderstödda läroanstalter eller inom kommunal musikundervisning. Såsom jag närmare kommer atl beskriva senare (avsnitt 2.11.2) förvärvas behörigheten för fyllnadstjänstgöringen genom det val av fördjupningskurs som sker under den blivande organistens högskoleutbildning.

Utredningen föreslår att skolkantorsljänsterna skall avskaffas. I stället bör enligt utredningen ges vissa möjligheter för en musiklärare inom grundskolan och gymnasieskolan till fyllnadstjänstgöring som kantor och omvänt för en kantor som sådan musiklärare. Enligt utredningens förslag skall en blivande musiklärare kunna förvärva kantorskompetens genom vissa tillvalsalternativ inom högskoleutbildningen. Däremot skall det enligl utredningens förslag inte längre finnas någon högre kyrkomusikerulbildning som ger förutsättningar för atl kombinera en organistljänst med verksamhet som musiklärare inom det allmänna skolväsendel.

Jag kommer längre fram (avsnitt 2.11) all närmare ta upp och ange min syn på utredningens förslag till lösningar i fråga om den framtida kyrkomu-sikerulbildningen. Redan nu kan jag emellertid säga all dessa förslag enligt mitt bedömande kommer all behöva bearbetas ytterligare. I fråga om den högre kyrkomusikerutbildningen bör emellertid med utgångspunkt i remissutfallet som målsättning kunna anges alt det även i fortsättningen skall vara möjligt atl kombinera tjänstgöring som organist med verksamhet som lärare inom grundskola och gymnasieskola.

Konstruktionen av en kombinationstjänst: När det gäller saltet att tillskapa en kombinationsljänsl har utredningen ansett alt del inte kan bli fråga om atl lägga fram förslag med färdiga konstruktioner. Grunden för sådana tjänster bör enligt utredningens förslag i stället utgöras av avtal mellan dem som skall bidra med underlaget för tjänsten. Förslaget bygger på tanken alt kyrkomusikern alltid skall vara anställd av endast den ena avtalsparten. Konstruktionen som sådan har inte rönt kritik under remissbehandlingen. Även jag ansluter mig till förslaget i denna del. De träffade avtalen bör innehålla överenskommelser om sådana förhållanden av personaladmini-straliv och ekonomisk art som parterna behöver reglera sinsemellan. I skolförfattningarna får regler införas som gör del möjligt att låta kyrkomusikalisk fyllnadstjänstgöring ingå i de lärartjänster som blir aktuella. Del ankommer på regeringen atl utfärda närmare föreskrifter om delta. I övrigt behövs det inte något särskilt förfallningsstöd för alt avtalen skall kunna träffas.

Utredningen har framhållit alt del finns ell normalavtal, upprättat av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, som gäller fyllnadstjänstgöring för kyrkomusiker i kommunal musikskola. Avtal av liknande slag kan givetvis underlätta det lokala arbetet med att åstadkomma kombinalionsljänster. Jag förutsätter all frågan tas upp av pasloralsförbundel.

För sådana kombinalionsljänster som nyss har beskrivits bör gés en
föreskrift om skyldighet för den som har en tjänst som kyrkomusiker alt
fullgöra fyllnadsljänslgöring ät någon annan än pastoratet. En förutsätt
ning för atl en sädan skyldighet skall föreligga bör vara atl den avtalas i     25

samband med anställningen. Omfattningen av skyldigheten att fullgöra fyllnadstjänstgöring bör regleras i anställningsavtalet.

Skolkantorstjänster avskaffas: Skolkantorljånsterna har haft stor betydelse genom åren. De framstår emellertid numera som otidsenliga och från administrativ synpunkt opraktiska. Nackdelen med arbete på heltid som lärare i skolan och dessutom kyrkomusikalisk tjänstgöring med i vissa fall så myckel som 14-15 veckotimmar är uppenbar. Ett stort och ökande antal skolkantorstjänster är vakanta. Jag delar därför utredningens och flertalet remissinstansers uppfattning atl dessa tjänster bör avskaffas. Genom reformen av kyrkomusikerorganisationen bör således tillsättningen av sådana tjänster upphöra. Det ankommer på regeringen att i förordning meddela sådana bestämmelser som kan behövas för att bereda de nuvarande skolkantorer som så önskar möjlighet alt övergå på annan tjänst.

Till frägan om de skolkantorer som är förordnade med fullmakt eller konstitutorial och vill behålla sina tjänster återkommer jag senare (avsnitt 2.12).

Prop. 1987/88:144

2.7 Behörighetsvillkor

Mitt förslag: För att utföra kyrkomusikaliska uppgifter skall även i fortsättningen normall krävas behörighet motsvarande dagens högre och lägre kyrkomusikerulbildning. Om det behövs för alt tillgodose gudstjänstlivets behov, får domkapitlet för vissa fall godta lägre kompetens. Allmänna behörighetsvillkor behövs inte.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Utredningen har dock som ett allmänt behörighetsvillkor föreslagit alt den sökande skall vara lämplig för anställningen.

Remissinstanserna: Dessa har överlag gett sitt stöd ät tanken att tjänsteorganisationen även i fortsättningen skall anknyta lill statligt fastställda examenskrav för en högre och en lägre kyrkomusikerulbildning. Domkapitlet i Skara har krävt en precisering av kriterierna för att kantorskompe-lensen skall få underskridas.

Etl stort antal remissinstanser tar upp frågan om medlemskap i svenska kyrkan som etl allmänt behörighetsvillkor. Elt sådant villkor förespråkas av bl. a. domkapitlen i Uppsala, Strängnäs, Skara, Lund, Härnösand, Luleå och Visby samt av Svenska kyrkans personalförbund. Domkyrkoorganisternas förening och Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS). EFS framhåller dock atl viktigare är kyrkomusikerns lojalitet mot kyrkans arbete och grundläggande målsättning. Bl. a. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser att något krav på medlemskap inte behöver ställas upp. En del remissinstanser, bl. a. kammarrätten i Jönköping och Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoratsförvall-ning, anser alt pastoraten själva bör få avgöra vilken betydelse medlemskapet skall ha. En precisering av kravet pä lämplighet efterlyses av domkapitlet i Linköping.

26

Skälen för mitt förslag                                                    Prop. 1987/88:144

Utgångspunkter: För kyrkomusikertjänsler gäller i dag dels allmänna behörighetsvillkor, dels särskilda behörighetsvillkor. De allmänna behörig-helsvillkoren avser hälsotillstånd, vandel, vilja alt främja församlingslivet saml undervisningsförmåga m. m. De särskilda behörighetsvillkoren innefattar krav på avlagda examina eller prov eller annars på genomgången utbildning. I vissa fall krävs det också viss praktisk tjänstgöring. Från de särskilda krav som uppställs när fyllnadsljänslgöring ingår i en tjänst bortser jag nu.

Särskilda behörighetskrav: För att garantera en god kyrkomusikalisk standard bör del enligt min mening även i framliden ställas krav på alt kyrkomusiker uppfyller bestämda kompetenskrav. Liksom utredningen utgår jag från atl kraven för anställning som kyrkomusiker allmänt sett inte i framliden kan vara lägre än vad som nu gäller för de bägge huvudtyperna av självständiga kyrkomusikaliska tjänster.

Kyrkomusikerförordningens särskilda behörighetsregler, vilka återges i utredningsbetänkandet (s. 161 ff.) är detaljerade och komplicerade. I princip krävs emellertid i dag för behörighet till organistljänst examen från en fyraårig musikalisk högskoleutbildning på kyrkomusikerlinje saml viss lids tjänstgöring. För behörighet till kantorstjänst krävs antingen viss lärarutbildning jämte organist- och kantorsexamen eller en två- till treårig utbildning på folkhögskola eller liknande, varefter avlagts dels organist- och kanlorsexamen, dels pedagogisk examen för kyrkokantorer.

Enligt min mening är del också för framtiden ändamålsenligt all tjänsteorganisationen är principiellt knuten till specificerade kunskapskrav på motsvarande bägge nivåer. Längre fram kommer jag atl behandla utbildningsfrågorna närmare. Jag kan emellertid redan nu säga att jag inte kommer alt förorda några genomgripande förändringar i fråga om den kyrkomusikaliska utbildningens innehåll. Mina förslag innebär sålunda i huvud--sak oförändrade särskilda behörighetskrav för organister och kantorer.

Dispens från särskilda behörighetskrav: För närvarande gäller att domkapitlet får medge en sökande till en organist- eller kanlorstjänst befrielse från bl. a. särskilda behörighetsvillkor, om del finns särskilda skäl (24 S 5 mom. och 26 § 3 mom. kyrkomusikerförordningen). Innan sådan befrielse medges skall domkapitlet inhämta yttranden av kyrkorådet och domkyrko-organislen. Sådan befrielse kan t. ex. gälla kravet på pedagogisk utbildning eller i fråga om organist på viss tids tjänstgöring som kyrkomusiker eller lärare. Del kan också handla om någon som har undergått utbildning utomlands. Utredningen har föreslagit att en sådan dispensmöjlighel behälls. Också jag är av uppfattningen alt den fyller en funktion. Som villkor för befrielse från eljest gällande behörighetsvillkor bör gälla all den sökande med hänsyn till utbildning och yrkeserfarenhet är att anse som jämställd med den som uppfyller de för den ifrågavarande tjänsten gällande behörighetsvillkoren. Dispensprövningen bör ankomma på domkapitlet.

Allmänna behörighetskrav: Jag övergår härefter lill frågan om del behövs
några allmänna behörighetsvillkor för kyrkomusiker. I denna fråga har
utredningen till en början påpekat alt bestämmelserna i 19 kap. 2 S kyrko
lagen om psykiskt eller fysiskt handikapp som hinder för antagning fill        *■'

präst numera slopats med hänvisning lill atl föreskrifterna inte längre tillämpades rigoröst och att prövningen av de blivande prästernas lämplig-hel ankom på biskoparna. Utredningen har vidare påpekat alt enligt de allmänna bestämmelser som hör lill gällande huvudöverenskommelse på del kyrkokommunala området (AB 84) är en arbetstagare skyldig atl i samband med anställandet eller annars lämna s. k. ijänstbarhetsintyg, om arbetsgivaren kräver del.

Jag anser liksom utredningen atl del inte behövs särskilda föreskrifter om kyrkomusikers tjänslbarhel. En behörighetsprövning av någon som har etl handikapp bör göras i det enskilda fallet ulan fördomar eller förutfattade meningar i fråga om handikappades möjligheter atl fungera i arbetslivet. Del är viktigt all la lill vara de möjligheter till arbetsbiträde och tekniska arrangemang som ingår i nutida arbetsmarknadspolitik och ger förutsättningar för en god arbetsinsats även från den som är handikappad. Kyrkan bör i detta avseende vara en föregångare.

Utredningen har vidare diskuterat om medlemskap i svenska kyrkan bör vara en förutsättning för anställning som kyrkomusiker, något som även har tagits upp av många remissinstanser. Det kan finnas principiella skäl som talar för ett sådant krav. Liksom utredningen anser jag emellertid föga vunnet med en sådan regel. Det är viktigare att det av medarbetaren kan förutsättas en lojalitet mot kyrkans arbete än atl lyfta fram något formellt krav på medlemskap. Elt sådant krav är inte som jag ser del någon garanti för den nödvändiga lojaliteten. Det kan också framhållas att något motsvarande krav inte har uppställts när del gäller andra kategorier av församlingsarbetare och att det är svårt atl se varför kyrkomusikerna skulle särbehandlas i delta hänseende. Jag är därför inte beredd att som ett formellt behörighetsvillkor för kyrkomusiker föreslå krav på medlemskap i kyrkan.

Utredningen har stannat för all förorda en allmän behörighetsregel av innebörd all som kyrkomusiker endast får anställas den som är lämplig. Elt så allmänt hållet behörighetsvillkor fyller emellertid enligt min mening ingen funktion. Som jag anfört angående motsvarande fråga beträffande präster (prop. 1987/88:31 s. 147) anscrjag att den allmänna behörighels-prövningen måste anses ingå i tillsättningsmyndighetens bedömning av den sökandes skicklighet. Del finns inte någon skyldighet att tillsälta en tjänst med någon som inte uppfyller de krav tjänsten ställer.

Prop. 1987/88:144

2.8 Tillsättning av tjänster

Mitt förslag: Tjänster som kyrkomusiker i elt enförsamlingspastorat filisätts av pastoralskyrkorådet. I flerförsamlingspastorat skall kyrkomusiker anställas genom beslut av den lillsättningsnämnd, som skall finnas för tillsättning av pråstljånster. Domkapitlet skall pröva de sökandes behörighet och yttra sig över deras kyrkomusikaliska skicklighet.

28

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit ell rent kommunalt     Prop. 1987/88:144 tillsättningsförfarande med en möjlighet för tillsättningsmyndigheten alt påkalla sakkunnigt biträde från stiftsorganisalionen.

Remissinstanserna: Många remissinstanser har vänt sig mot elt rent kommunalt tillsättningsförfarande. Deras remissyttranden återspeglar farhågor för alt det i så fall kan uppslå svårigheter i fråga om en riktig meritvärdering. Likaså har framhållits atl det vid kommunala tjänstetillsättningar inte behövs någon riksomfattande annonsering. Bl. a. Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges Lärarförbund vill värna om den nuvarande tillsätlningsordningen. Till de remissinstanser som tillstyrkt förslaget eller lämnat detta utan väsentlig erinran hör bl. a. svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska kyrkans församlings- och patoratsförbund. Nämnden för församlings- och pastoralsförvallning, domkapitlen i Härnösand, Skara och Stockholm, Göteborgs kyrkliga samfällighet och Sveriges kyrkokamerala förening.

Skälen för mitt förslag

Utgångspunkter: En följd av atl kyrkomusikertjänslerna blir kyrkokommunala är alt de nu gällande detaljerade reglerna om tillsällningsförfarandet kan slopas. Pastoratens inflytande över tillsättningarna kommer därmed att öka. Som jag har anfört i det föregäende bör emellertid ett visst statligt infiytande behållas även i framtiden.

Tillsättningsmyndighet: I dag gäller för organist- och kantorstjänster att dessa tillsätts av kyrkorådet i församlingen. Organister och kyrkokantorer tillsätts genom val av nägon av de behöriga sökande som domkapitlet har fört upp på förslag lill tjänsten. Som en följd av förslaget atl pastoratet skall ulgöra grunden för indelningen av den kyrkomusikaliska verksamheten har utredningen föreslagit att kyrkomusikerna anställs genom beslut av pastoratet i stället för församlingen. Utredningen har emellertid framhållit att församlingarna även i framtiden bör ha ett inflytande över tillsättningarna. Enligl utredningens förslag bör pastoralen därför ge församlingarna tillfälle alt yttra sig över ansökningarna.

Jag ansluter mig till utredningens förslag alt tillsättningsbeslutet skall fallas på pasloratsnivån. 1 likhet med utredningen anser jag också all församlingarna även i framtiden bör ha etl inflytande över tillsättningarna. Den kyrkomusikaliska verksamheten bedrivs i församlingarna och har stor belydelse för gudstjänst- och församlingslivet.

I enförsamlingspastoratet blir församlingens behov av inflytande automatiskt tillgodosett. Frägan är hur inflytandet skall ske i flerförsamlings-pastoratel. En länkbar lösning är den som utredningen har föreslagit, nämligen alt församlingarna skall få yttra sig till pastoratet. För egen del anser jag emellertid all övervägande skäl talar för all välja samma lösning som har valls i fråga om prästtjänster i flerförsamlingspastorat.

För tillsättning av prästtjänster skall del enligt 7 § förslaget till prästan-
slällningslag (prop. 1987/88:31) i varje flerförsamlingspastorat finnas en
tillsättningsnämnd, till vilken församlingarnas kyrkoråd inom sig utser
representanter. Syftet med denna ordning är atl garantera församlingarna 29

etl jämlikt inflytande på tillsätlningsbeslutel. Enligt min mening kan sam-     Prop. 1987/88:144 ma synsätt anläggas när det gäller kyrkomusiker. Jag föreslår därför atl tjänster som kyrkomusiker i ell flerförsamlingspastorat tillsätts av tillsättningsnämnden.

Behörighetsprövning: Enligl den ordning som gäller i dag prövar domkapitlet före tillsättningen av tjänster som organist och kantor de sökandes behörighet. Utredningen har föreslagit all denna uppgift i framtiden skall ankomma på pastoraten själva. Flera remissinstanser har ansett att den nuvarande ordningen bör behållas.

Som jag har anfört tidigare bör det statliga inflytandet över kyrkomusikerorganisationen i viss utsträckning behällas. Detta kommer i mitt förslag till uttryck bl. a. genom att del i lag anges vilka behörighetsvillkor som skall gälla för olika kyrkomusiker. Det är enligl min mening naturligt att inflytandet i detta avseende följs upp med en behörighetsprövning av elt statligt organ. Jag finner det också naturligt alt denna uppgift även i framtiden handhas av domkapitlen, som har en omfattande erfarenhet av sådana ärenden. I domkapitlens framlida uppgifter kommer bl. a. också att ingå all pröva behörigheten hos sökanden lill prästtjänster enligt förslagen i propositionen 1987/88:31.

Mitt förslag är alltså all domkapitlen skall pröva behörigheten hos de sökande innan en kyrkomusiker anställs i pastoratet. Domkapitlets beslut blir bindande och kan inte frångås av pastoratet.

Meritvärdering: Regler om de befordringsgrunder som skall gälla vid tillsättning av tjänster som kyrkomusiker finns i dag i 27 S kyrkomusikerförordningen. När domkapitlet upprättar sitt förslag skall de sökande rangordnas pä grundval av den meritvärdering domkapitlet har gjort. Utredningens förslag innebär atl lillsällningsförfarandel skall följa kyrkokommunala regler och all några särskilda regler om meritvärdering inte skall ges. Flera remissinstanser har uttryckt farhågor för atl det kan uppslå svårigheter vid meritvärderingen.

När del gäller valet mellan olika sökande kan man, som utredningen konstaterat, inte komma ifrån all en del tillsättningsärenden kan bli svåra all bedöma för pastoraten. Det är därför angeläget all garantier ges för en sakkunnig belysning av de sökandes kvalifikationer. Utredningen har ansett atl stiftsstyrelsen på begäran av pastoratet skall avge yttrande över ansökningarna. Ett ytterligare slöd kunde enligl utredningen vara atl den föreslagna s. k. sliftsmusikern på begäran av pastoratet föredrar tillsättningsärendet för de lokala beslutsfattarna. Många remissinstanser har emellertid förordat att del statliga inflytandet utövas genom domkapitlen. Jag har förståelse för de synpunkter som ligger bakom yttrandena. Även i denna fråga ligger det enligt min mening nära lill hands alt knyta an till den lösning som har valls beträffande tillsättning av prästtjänster i pastoralen.

Enligl förslaget till präslanslällningslag i propositionen 1987/88:31 skall
domkapitlet vid prästtillsättningar, sedan det prövat de sökandes behörig-
hel, med egel yttrande lämna över ansökningshandlingarna till den myn
dighet som lillsälier tjänsten. Förslaget atl domkapitlet alllid skall avge
yttrande kommer från kyrkomötet. Kyrkomötet ansåg atl det var värde
fullt för lillsältningsmyndighelerna med elt yttrande från domkapitlet,                  30

särskilt med tanke på meritvärderingen. Enligt min mening bör man nu för     Prop. 1987/88:144 kyrkomusikerna välja samma lösning. Domkapitlets yttrande bör avse den kyrkomusikaliska skickligheten och innehålla en jämförelse av de behöriga sökandena i delta hänseende.

I detta sammanhang vill jag framhålla att det endast är domkapitlets prövning av behörigheten som är bindande för pastoraten. Yttrandet är inte bindande, men bör kunna tjäna som en vägledning.

Yttrande vid tillsättning av domkyrkoorganist: Enligt 30 S 2 mom. kyrkomusikerförordningen skall domkapitlet innan del upprättar förslag till tjänst som domkyrkoorganist inhämta yttrande av Musikaliska akademiens styrelse. Utredningen har föreslagit atl yttrande i sådana ärenden i stället skall inhämtas från svenska kyrkans centralstyrelse. Förslaget hänger samman med alt utredningen har föreslagit att Musikaliska akademiens befallning med kyrkomusikerutbildningen skall upphöra. Jag lägger inte nu fram några sädana förslag i utbildningsdelen. Emellertid bör det i framtiden slå domkapifiet fritt all bestämma hur det experlullålande skall inhämtas som kan behövas när en domkyrkoorganist skall anställas. Möjligheten att anlita akademiens expertis finns kvar, men detta blir alltså inte obligatoriskt. Däremot bör man beakta atl en domkyrkoorganist behöver särskild kunnighet och erfarenhet för alt biträda domkapitlet i kyrkomusikaliska frågor (jfr avsnitt 2.10).

Annonsering av lediga tjänster: För närvarande skall kyrkomusikertjänsler i regel kungöras lediga i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan kungörelse brukar i allmänhet kompletteras med annonsering i Kyrkomusikernas tidning, som är ell organ för Kyrkomusikernas riksförbund och som sprids lill förbundels medlemmar. Härigenom åstadkommer man en god kännedom om lediga tjänster.

Utredningen har framhållit all det, för all behålla en bred rekryteringsbas, är angelägel att kungörelser om lediga tjänster får sä stor spridning som möjligt. Detta mål kan enligt utredningen näs genom annonsering förutom i dagspressen, i Svenska kyrkans tidning och Kyrkomusikernas tidning. Flera remissinstanser anser all det bör finnas en föreskrift om alt tjänsterna skall annonseras ul i något rikstäckande organ med spridning bland de berörda.

För egen del vill jag till en början erinra om atl tillsällningsförfarandet vid kyrkokommunala anställningar delvis är reglerat genom kollekfivavlal. Enligt de allmänna bestämmelser (AB 84) som hör till den gällande huvudöverenskommelsen pä området gäller i fråga om tillsvidareanställning av arbetstagare med minst 40 procents tjänstgöring en skyldighet atl kungöra tjänsten ledig till ansökan med minst Qorton dagars ansökningstid, om inte särskilda skäl föranleder annat. Kungörandet sker vanligen med anslag på kommunens anslagstavla. Samma reglering gäller i fråga om sådan anställning för viss lid, eller vikariat, som beräknas omfatta minst sex månader. Vid bl. a. omplaceringsbehov eller när någon arbetstagare har företrädesrätt till ny anställning, behöver kungörande inte ske.

Frägor om annonsering av lediga tjänster kan regleras i kollektivavtal.
Så har också redan skett pä del kommunala området. Jag vill starkt betona
alt det måste ligga i pastoratens eget intresse att få ell så brett rekryterings-  31

underlag som möjligt. Delta kan endast erhållas genom atl ledigheter annonseras så att de når aktuella grupper.

Överklagande av tillsättningsbeslut: Kyrkorådets tillsättning av tjänster som organist och kyrkokantor får i dag överklagas enligl bestämmelserna i lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter. Utöver vad som gäller enligt den lagen får beslutet överklagas av den som är uppförd på domkapitlets förslag.

Utredningens förslag innebär alt överklagande av beslut om tillsättning av kyrkomusiker i framliden helt skall följa kyrkokommunala överklaganderegler. Av delta följer atl beslutet endast får överklagas av den som är kyrkobokförd i pastoratet och av en församling som ingår i ell flerförsamlingspastorat. En del remissinstanser har föreslagit atl kretsen som har rätl atl överklaga nu aktuella beslut skall utökas till att avse andra sökande till tjänsten.

Jag har viss förståelse för de önskemål som sålunda har förts fram. De överensstämmer med den ordning som gäller i dag. I denna fråga gör jag emellertid samma bedömning som jag har gjort i propositionen 1987/88:31 när det gäller överklagande av beslut om tillsättning av prästtjänster. Alt utöka kretsen av dem som får överklaga kyrkorådets eller tillsättningsnämndens beslut lill atl avse även andra sökande stämmer inte överens med allmänna principer för vem som får klaga på etl kommunalt beslut. Jag är därför inte beredd alt gå ifrån utredningens förslag på denna punkt.

Prop. 1987/88:144

2.9 Regleringen av kyrkomusikernas tjänsteåligganden

Mitt förslag: För varje pastorat skall det finnas elt reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten. Av reglementet skall framgå hur de obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifterna är fördelade mellan pastoratets kyrkomusiker. Reglementet fastställs efter yttrande av församlingarna i pastoratet och domkapitlet. Domkapitlet skall särskilt se lill att gudstjänstlivets behov blir tillgodosedda.

Utredningens förslag: Pastoralen skall fastställa en instruktion för varje kyrkomusikerljänsl. En tjänst skall inte kunna omfatta mer än vad som kan anses vara hellid. Uppgifter i tjänsten skall vara tjänstgöring vid gudstjänster och förrättningar/kyrkliga handlingar, körverksamhet saml orgelvård m. m. I princip skall också fri musikundervisning vara en ijänsleuppgift för samtliga kyrkomusiker. Fastställandet av omfattningen av uppgifterna i varje tjänst bör ske efter lokala MBL-förhandlingar.

Remissinstanserna: Remissinstansernas inställning präglas av deras slåndpunklstaganden lill utredningens huvudförslag om en kommunal reglering av tjänsterna. Kritiska instanser har i allmänhet ansett alt fastställandet av tjänsleinslruktioner bör ankomma på domkapitlet. Enligl en uppfattning, företrädd bl. a. av domkapitlet i Göteborg, kan pastoraten inte ha personal som är tillräckligt utbildad för uppgiften. Därvid skulle uppslå risker för bristande enhetlighet m.m. Enligl en annan uppfattning, före-

32

trådd bl. a. av Göteborgs kyrkliga samfällighet, bör beslutanderätten i Prop. 1987/88:144 fråga om instruktionerna tillkomma kyrkokommunen, eftersom tjänsterna skall vara kyrkokommunala och även del ekonomiska ansvaret kyrkokommunall. Samfällighelen anför att en normalinstruklion kan utarbetas av Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund. Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges Lärarförbund anser all såväl obligatoriska som andra åligganden skall framgå av instruktionen och denna fastställas av domkapitlet. Domkyrkoorganisternas förening anser ocksä alt instruktioner skall fastställas av domkapitlen. Föreningen ser dock med tillfredställelse alt utredningens förslag innebär flexibilitet i fråga om den kyrkomusikaliska verksamhetens omfattning.

Skälen för mitt förslag

Utgångspunkter: Den närmare regleringen av de kyrkomusikaliska göro-målen i varje enskild församling sker enligt 7 S kyrkomusikerförordningen genom alt domkapitlet fastställer en instruktion för varje kyrkomusikerljänsl. Förslag lill sådana instruktioner upprättas av kyrkorådet, som har atl höra kyrkoherden och tjänsteinnehavaren saml i förekommande fall skolmyndigheterna.

Till ledning vid faslslällandet av vad som bör ingå i instruktionerna gäller, utöver de föreskrifter som befingas av lokala förhållanden, cirkuläret (1952:804) angående normalinstruklion för kyrkomusikertjänst. Till cirkuläret hör som bilagor normalinstruktioner för organistljänster och kanlorstjänsler. Normalinslruktionerna upptar föreskrifter om var kyrkomusikern skall tjänstgöra och om omfattningen av hans Ijänslgöringsskyl-dighet i olika hänseenden. Del finns också föreskrifter bl. a. om samverkan mellan kyrkomusiker och präst, orgelvård och om den fria musikundervisningen.

Kyrkomusikernas tjänstgöringsskyldighet m. m. kommer naturligtvis all kräva en närmare reglering även i framtiden. Utredningen har bedömt alt det även i framtiden är nödvändigt med en instruktion för varje tjänst. I sammanhanget har utredningen framhållit atl en tjänst inte bör kunna fastställas att omfatta mer än vad som kan anses vara hellid.

Syftet med den reform som jag nu föreslår är bt.a. - som jag har framhållit flera gånger tidigare - alt avskaffa den statliga detaljregleringen och alt skapa förutsättningar för en så flexibel kyrkomusikalisk organisation som möjligt. På sä sätt underlättas möjligheterna alt anpassa verksamheten och tjänsteorganisationen till de lokala önskemålen och behoven. Dessa förhållanden tillsammans med den omständigheten alt kyrkomusikerna i framliden inte längre skall ha statligt reglerade anställningar gör alt deras tjänstgöringsskyldighet m. m inte längre kan eller bör författningsregleras. Utredningens lagförslag innehåller inte heller några regler angående ijänsleinstruklioner för kyrkomusikerna. I motsvarande mån som författningsregleringen bortfaller ökar utrymmet för en reglering genom kollektivavtal.

Kollektivavtal: Utredningen har konstaterat all del är naturligt alt speci
albestämmelser för kyrkomusikerbefallningarna las in i kollektivavtal när      33

3    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 144

anställningarna förs över lill del kyrkokommunalt reglerade området. Så-     Prop. 1987/88:144 dana specialbeslämmelser kan upprättas för verksamhetsområden där behov föreligger enligt de centrala parternas gemensamma bedömning och de knyts till de allmänna bestämmelser som avtalas.

Specialbeslämmelser innehåller normall lönegradsbestämningar eller latitud- eller lönefällsangivelser för olika befattningar. De brukar även innehålla överenskommelser angående del huvudsakliga innehållet i befallningarna, liksom även bl. a. de kvalifikationer som skall gälla för lönevillkoren. I vissa fall kan bestämmelserna också innefatta ändringar eller tillägg i förhållande till de allmänna bestämmelserna, liksom överenskommelser om avvikelser från dispositiv arbetsrältslig lagstiftning, såsom ar-betsmiljölagen (1977:1160) och arbetsfidslagen (1982:673). För sådana verksamhetsområden, där del är erforderiigt atl för de enskilda anställningarna bestämma anställningens sysselsättningsgrad när inte arbetstiden direkt schemaläggs, kan de centrala parterna också komma överens om tidslistor. Det är också möjligt all komma överens om normalinstruklion för särskilda befattningstyper.

Jag förutsätter att möjligheterna atl dra upp enhetliga riktlinjer genom sådana specialbeslämmelser och normalinstruktioner kommer att tas tillvara vid förhandlingar mdlan pastoratens och kyrkomusikernas centrala organisationer i den mån det är behövligt och lämpligt. Jag kan därför inte dela de under remissbehandlingen framförda farhågorna för atl del skall komma att brista i enhetlighet i verksamheten på olika håll i landet.

Reglemente: Mina förslag i del föregående bygger, som jag nyss har sagt, genomgående på tanken att pastoraten skall ha frihet att organisera den kyrkomusikaliska verksamheten på det sätt som bäst tillgodoser behoven i församlingarna. Den av mig föreslagna lagregleringen syftar i det väsentliga lill att garantera en hög och sä långt möjligt likvärdig standard i fråga om vissa särskilt angelägna kyrkomusikaliska uppgifter. Uppgifterna skall av pastoratet kunna fördelas mellan flera kyrkomusiker efter vad som är lämpligt med hänsyn lill de lokala förhållandena. En ordning där det skall ankomma på något regionall organ atl fastställa instrukfioner för de enskilda tjänsterna i pastoratet är enligt min mening inte förenlig med reformens syfte.

Med det sagda följer emellertid inte att man helt bör avstå frän atl ge föreskrifter om tjänsteorganisationen i pastoratet. Som jag även tidigare framhållit råder det elt nära samband mellan kyrkomusikernas och prästernas [Uppgifter och tjänstgöring. Till den obligatoriska kyrkomusikaliska verksamheten enligl mitt förslag hör först och främst medverkan vid gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar. Jag har tidigare (avsnitt 2.4) bedömt att det behövs någon garanti för all verksamheten i pastoratet planeras så, atl en samordning kommer lill stånd med vad som beslämts i fråga om gudstjänstlivet i församlingarna.

Enligt min mening är del lämpligt att del för varje pastorat finns ett
reglemente för den kyrkomusikaliska verksamheten. Ett sådant reglemen-
le bör utvisa hur de obligatoriska uppgifterna skall tillgodoses. En före
skrift om detta kan bidra till alt ge stadga ål organisationen av den kyrko
musikaliska verksamheten i pastoratet och klargöra arbets- och ansvars-   34

fördelningen mellan kyrkomusikerna, när flera är verksamma i elt pas-     Prop. 1987/88:144 torat. I elt sådant reglemente kan ocksä meddelas de närmare föreskrifter som kan behövas angående arbetsledningen. Reglementet bör ges en sådan utformning all del framgår hur gudstjänstlivets behov skall tillgodoses.

Eftersom pastoratet skall ha ansvaret för den kyrkomusikaliska verksamheten bör det ankomma på pastoratet alt fastställa reglementet. Den kyrkomusikaliska verksamheten måste dock samordnas och anpassas lill församlingsarbetet, gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar. Det är därför nödvändigt alt församlingarna i ett flerförsamlingspastorat kan lämna synpunkter för att få sina behov tillgodosedda. De bör därför få yttra sig över förslaget till reglemente. En samordning behövs också med vad som skall gälla i fråga om prästernas tjänstgöring och gudstjänslhållningen. Behovet av samordning i detta hänseende kan enligt min mening ske enklast genom atl domkapitlet också får yttra sig över förslaget lill reglemente. Domkapitlet och dess musiksakkunniga kan också tänkas ha synpunkter på hur behovet av en betryggande orgelvård bäst kan tillgodoses i pastoratet.

De anställda kyrkomusikernas inflytande över innehållet i elt reglemente tillgodoses genom reglerna i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet och eventuella avtal som kan komma atl träffas på området.

Tillsyn: Jag vill i detta sammanhang beröra frågan om det behövs särskilda föreskrifter om tillsynen över den kyrkomusikaliska verksamheten. Utredningen har i sitt lagförslag tagit med bestämmelser som i huvudsak motsvarar föreskriften i 4 S kyrkomusikerförordningen om domkapitlens allmänna inseende över verksamheten och den närmare tillsyn som fillkommer kyrkorådet och kyrkoherden. Med slöd av bl.a. denna bestämmelse anses arbetsledningen når del gäller den kyrkomusikaliska verksamheten tillkomma kyrkoherden.

På kyrkomötets uppdrag arbetar f n. en inomkyrklig utredning med frågorna om ansvarsfördelningen i församlingen. Resultatet av utredningens arbete bör enligl min mening avvaktas innan ställning las lill frågan om arbetsledningen i församling och pastorat närmare skall regleras. Jag vill dock erinra om alt 1982 års kyrkokommitté redovisade en preliminär ståndpunkt i sin rapport (SOU 1985:1) Församlingar i samverkan. Där uttalade kommittén bl. a. atl det är rimligt alt pastoralels organ beslutar om vem eller vilka som skall utöva den faktiska arbetsledningen inom skilda områden saml alt kyrkoherden under alla förhållanden bör vara arbetsledare för del rent församlingsvärdande arbetet liksom ocksä för den personal som arbetar i och i anslutning fill församlingsvård och gudstjänst. Jag delar denna uppfattning, som också vinner slöd i den alltjämt gällande kyrkolagen. Av milt förslag att pastoratet skall ha ansvaret för den kyrkomusikaliska verksamheten följer alt det är pastoratskyrkorädet som skall leda verksamheten. Vem som skall utöva den faktiska arbetsledningen på området bör anges i del reglemente som pastoratet enligt mitt förslag i det föregående skall besluta om. Någon särskild lagbestämmelse med det innehåll som utredningen har föreslagit anser jag därför inte nödvändig.

Jag vill också påpeka atl man även från stiftsledningens sida kan väntas
komma alt uppmärksamt följa utvecklingen av den kyrkomusikaliska verk-   35

samheten. Detta följer av biskopens skyldighet att visitera församlingarna och av den uppgift som stiftssamfälligheterna har föreslagits få i den nya stiftsorganisalionen, nämligen främjande av församlingslivets utveckling i stiftet.

Prop. 1987/88:144

2.10 Behovet av kyrkomusikalisk expertis i domkapitlen och stiftssamfälligheterna

Mitt förslag: Vid domkapitlets handläggning av kyrkomusikärenden skall som regel domkyrkoorganisten även i fortsättningen vara sakkunnig. Möjligheter öppnas dock för domkapitlet att för sådant ändamål anlita även någon annan kyrkomusiker med organislbehörighet.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit atl de särskilda stifts-uppgifterna frikopplas från tjänsten som domkyrkoorganist och alt det i stället hos varje stiftsstyrelse skall finnas en stiftsmusiker.

Remissinstanserna: Endast några få remissinstanser, bland vilka märks svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, har tillstyrkt förslaget utan invändningar. Flera remissinstanser har framhållit domkyrkoorganisternas höga kvalifikafioner och viklen av alt värna om deras ställning i stiftet. Från flera håll har framförts farhågor för atl det inte skall vara möjligt alt besätta sliftsmusikertjänster-na med tillräckligt kvalificerade innehavare. Én del remissinstanser har dock varil inne på atl på olika sätt dela upp stiftsuppgifterna på flera.

Skälen för mitt förslag

Utgångspunkter: Utöver sina ordinarie uppgifter som organist i domkyrkoförsamlingen har domkyrkoorganislen för närvarande enligt 18 S kyrkomusikerförordningen särskilda uppgifter för sfiftel i dess helhet. Han skall stå till domkapitlets förfogande som musiksakkunnig i frågor om kyrkomusi-kerverksamhelen i stiftet. Han skall på begäran ge annan kyrkomusiker i stiftet upplysningar och råd. Slutligen skall han granska, sammanfalla och bedöma övriga kyrkomusikers årliga verksamhetsberättelser och lämna domkapitlet en redogörelse härför. Uppgiften som musiksakkunnig innefattar bl. a. atl bereda frågor om förslag i Ijänstelillsältningsärenden och om fastställande av instruktioner.

Utredningens förslag går ut på all inga av de statliga förvaltningsuppgifterna längre skall ankomma på domkapifiet. De skall i stället handläggas av sliflsstyrelsen. Utredningen har mot denna bakgrund föreslagit atl det hos stiftsstyrelsen skall finnas en tjänst som stiftsmusiker. Innehavaren av denna tjänst skall enligt utredningen ha genomgått den högre kyrkomusikerutbildningen. Förslaget får sägas överlag ha mottagits negativt av remissinstanserna.

Mina förslag skiljer sig från utredningens bl. a. genom att jag har föresla-

36

git att de statliga förvaltningsuppgifterna skall ligga kvar hos domkapitlet.     Prop. 1987/88:144 Frågan uppkommer då om del även i fortsättningen kommer att behövas en musiksakkunnig i domkapitlet.

Musiksakkunniga i domkapitlet: Domkapitlen kommer med mina förslag atl även i framliden ha viktiga uppgifter när det gäller den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna. Deras befattning med dessa frågor blir emellertid mindre omfattande än i dag. Flera - men inte alla - uppgifter kommer atl kiäva medverkan av kyrkomusikalisk expertis. Domkapitlen bör därför även i framtiden biträdas av någon eller några musiksakkunniga.

Domkyrkoorganisten är i dag musiksakkunnig i domkapitlet. Frägan är om man skall behålla denna ordning.

Utredningen har för sin del påpekat alt domkyrkoorganisten har en särskilt betydelsefull roll i stiftets musikliv och från sin position har möjlighet att indirekt befrämja den kyrkomusikaliska utvecklingen. Utredningen har framhållit alt denna domkyrkoorganistens ställning på senare lid har förstärkts genom all särskild kyrkomusikalisk och annan verksamhet kommit atl förläggas till domkyrkorna. Från denna utgångspunkt har utredningen understrukit vikten av att domkyrkoorganisten kan koncentrera sig på musikutövandet. Detta är en del av bakgrunden till förslaget om särskilda stiftsmusikertjänster.

Jag delar den av många remissinstanser framförda uppfattningen att som sakkunnigt biträde åt domkapitlet i kyrkomusikärenden bör anlitas någon särskilt kvalificerad och aktivt verksam kyrkomusiker. Dessa krav uppfyller domkyrkoorganislen. Denne intar i allmänhet en framträdande ställning i stiftels musikliv och har dessutom sin anställning i stiftsstaden. Del får därför i regel anses mest naturiigt att dennes sakkunskap tas i anspråk. Man kan dock inte bortse frän alt det inom stiftet ofta finns andra högt kvalificerade kyrkomusiker, ibland kanske med särskilda förutsättningar att bedöma någon viss typ av frågor. Det kan också, som någon remissinstans framhållit, te sig oegentligt all domkapitlet skall vara bundet alt anlita någon som tillsatts pä sin tjänst av ett av stiftets pastorat. Jag föreslår därför all domkapitlet ges möjlighet all som musiksakkunnig anlita domkyrkoorganislen eller någon annan i stiftet verksam kyrkomusiker med organistbehörighet.

Enligt förslagen i propositionen 1987/88:31 skall domkapitlen efter den Ijuli 1989 inte längre ha någon personal anställd. Det skall i stället ankomma på stiflssamfällighelen all tillhandahålla domkapitlet sekreterare och den personal m. m. som behövs för all domkapitlet skall kunna fullgöra sina uppgifter. Kostnaderna skall bäras av stiflssamfälligheten men avses i princip bli täckta genom det föreslagna stiftsbidraget. Med hänsyn till dessa förhållanden har i propositionen föreslagils att sekreteraren i domkapifiet skall förordnas av sliflsstyrelsen efter yttrande av domkapitlet. Enligt min mening bör samma ordning gälla för den eller de musiksakkunniga som skall biträda domkapitlet.

Stiftsmusiker: De statliga förvaltningsuppgifterna på kyrkomusikens om
råde skall enligl mina förslag ankomma pä domkapitlet. Detta innebär inte
all stiflssamfällighelen ställs ät sidan när det gäller den kyrkomusikaliska
verksamheten. Tvärtom delar jag utredningens uppfattning all viktiga kyr-  37

komusikaliska uppgifter bör kunna ligga på stiflssamfällighelen. Jag vill Prop. 1987/88:144 erinra om att del enligt förslagen i propositionen 1987/88:31 är stiftssamfäl-lighelens främsta uppgift att främja församlingslivels utveckling i stiftet, dvs. alt stödja och stimulera församlingarna i deras arbete. Inte minst viktigt är det alt samfälligheterna därvid ägnar den kyrkomusikaliska verksamheten all möjlig uppmärksamhet. Stiflssamfälligheten kan göra vikfiga insatser för musiklivet genom alt svara för bl. a. utbildning och personalutveckling. Jag ansluter mig därför även i denna del till utredningens uppfattning, alt det på dessa områden finns utrymme för intensifierade insatser. I dessa hänseenden krävs emellertid inte några särskilda föreskrifter, eftersom del här rör sig om uppgifter som helt ligger inom ramen för sliftssam-fällighelens kompelens.

Utredningens förslag om s. k. stiftsmusikertjänster grundar sig också på dess bedömning alt det kommer alt behövas en musikkonsulenlverksam-het i sttftet. Jag har ingen från utredningen avvikande uppfattning i denna fråga. Även domkyrkoorganislens nuvarande uppgift att på framställning av annan kyrkomusiker i stiftet lämna denne upplysningar och råd beträffande den kyrkomusikaliska verksamheten bör i framtiden tillgodoses genom insatser från sliftssamfällighetens sida. Många remissinstanser har emellertid ansett att stiflssamfälligheten själv bäst kan bedöma hur den vill anordna och administrera sina insatser på det kyrkomusikaliska området. Många har pekat pä att del kan vara fördelaktigt om stiftsstyrelsen i stället för att anställa någon kyrkomusiker anlitar flera personer på arvodesbasis för denna verksamhet. Jag kan helt instämma i de synpunkter som sålunda har förts fram.

I det föregående (avsnitt 2.6) harjag kort pekat på de möjligheter som kan finnas till samverkan med den lokala och regionala musikproduktionen i övrigt. Här vill jag erinra om att riksdagen med anledning av prop. 1984/85:1 (KrU 7, rskr. 53) beslutat om en omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter och vidare med anledning av prop. 1985/86:114 (KrU 22, rskr. 330) om inrättandet av den statliga stiftelsen Svenska rikskonserter: Denna nya musikorganisation är inrättad fr. o. m. den I januari 1988. En viktig uppgift för stiftssamfälligheten måste vara att sörja för en god kontakt mellan kyrkomusikerorganisationen och de nya regionala och centrala musikstiftelserna.

Min bedömning är alltså den att jag utgår från att stiftssamfälligheterna kommer att la på sig ett ansvar för att främja församlingslivets utveckling i stiftet även på det kyrkomusikahska området. Enligt min mening bör stiftssamfälligheterna därvid ha sä stor frihet som möjligt och inte bindas med föreskrifter om hur denna verksamhet skall bedrivas.

38

2.11 Utbildningen av kyrkomusiker 2.11.1 Utbildningen av kantorer

Prop. 1987/88:144

Min bedömning: Regeringen bör uppdra ål universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att efter samråd med skolöverstyrelsen (SÖ) undersöka möjligheterna att inom eltämnesutbildningen i musik utforma sådana tillvalsmöjligheter atl kanlorsbehörighet kan erhållas jämsides med behörighet som eltämneslärare i musik.

Utbildningen och examinationen av kantorer i övrigt fordrar ytterligare överväganden. Utgångspunkten för framtiden bör vara all utbildningen av kantorer skall ske vid Sköndalsinslitutet och inom folkhögskolans ram. En förutsättning för atl folkhögskolan skall kunna la ansvar för utbildningen är all denna kan genomföras ulan att skolornas frihet att självständigt utforma sin verksamhet behöver begränsas genom t. ex. centralt fastställda kursplaner.

Ingenting hindrar dock all gemensamma riktlinjer för utbildningen dras upp på frivillighetens väg i samråd med kyrkliga ulbildningsor-gan. En anpassning till högskoleutbildningen kan vara eftersträvansvärd men en samordning av utbildningarna svår att genomföra.

Utredningens förslag: Den utbildning som skall ge behörighet för kantorstjänst organiseras om och samordnas innehållsmässigt med den högre utbildningen, sä alt den motsvarar de två första åren av en reformerad organislutbildning. När utbildningen är inriktad på kombination med lärartjänst, skall den vara anordnad som lillvalskurser om högst 30 poäng inom ramen för musiklärarutbildningen. Tillvalsmöjlighelen bör finnas såväl inom ettämneslärarulbildningen som inom den utbildning som avser behörighet att undervisa också i annat ämne än musik. Utbildningen och examinationen av kyrkokantorer anordnas som en allmän utbildningslinje inom högskolan och förläggs dels till vissa musikhögskolor, dels såsom lokal utbildningslinje lill Sköndalsinslitutet och vissa av utredningen angivna folkhögskolor.

Remissinstanserna: Förslagen har fåll ell blandat mottagande. I stora drag tillstyrks de av remissinstanserna, i synnerhet vad avser den tvååriga utbildningen. Många tar upp en diskussion om vilka utbildningsanstaller som är lämpligast för de föreslagna ulbildningsvägarna. Folkhögskolans speciella karaktär betonas i flera yttranden. Från denna utgångspunkt förekommer erinringar mot vissa av utredningens förslag. Från kyrkligt håll har framförts önskemål om alt utbildningen skall inrymma en bättre förberedelse för tjänsten i kyrkans församlingar. Betygsfrägan och behovet av praktik, liksom frågan om utbildningens dimensionering, berörs ocksä i en del yttranden.

Skälen för min bedömning

Utgångspunkter: Som en bakgrund till mina överväganden vill jag inledningsvis i korthet beröra den nuvarande kanlorsutbildningen.

39

För behörighet som kyrkokanlor krävs enligl nuvarande ordning dels     Prop. 1987/88:144 organist- och kanlorsexamen, dels pedagogisk examen för kyrkokantorer. Utbildningen kan i dag erhållas på tvä sätt.

En sammanhållen utbildning för kyrkokantorer bedrivs vid Sköndalsin-sliluleis (förut Svenska diakonisällskapels diakoniskola) kyrkomusikaliska linje saml vid flera folkhögskolor med kyrklig anknytning. Utbildningstiden är två år vid Sköndalsinslitutet och vid folkhögskolorna två fill tre år.

En annan utbildningsväg beslår av en kombination av privata studier och av Musikaliska akademien anordnade sommarkurser om sex veckor för organist- och kantorsexamen. Sedan följer något eller några års tjänstgöring som kyrkomusiker. Vidare skall en brevkurs i musikhistoria och pedagogik genomgås. Därefter kan tillträde erhållas lill sommarkurs för blivande kyrkokantorer. Enligt 3 § andra stycket i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom utbildningsdepartementels verksamhetsområde (ändrad senast 1987:1302) handhar Musikaliska akademien denna utbildning.

För behörighet som skolkantor krävs genomgången lärarutbildning samt organist- och kanlorsexamen, som kan avläggas vid de av akademien anordnade sommarkurserna.

Enligl kungörelsen (1940:961) om examina som avläggs under inseende av Musikaliska akademiens styrelse (omtryckt 1959:370, ändrad senast 1971:195) avläggs proven för såväl organist- och kantorsexamen som pedagogisk examen för kyrkokanlorer för närvarande under överinseende av Musikaliska akademiens styrelse.

Organist- och kantorsexamen anordnas årligen vid Sköndalsinslitutet och i anslutning lill akademiens sommarkurser på elt antal orter i skilda stift, fördelade över landet. Orterna bestäms av regeringen. Examen anordnas vidare vid de flesta folkhögskolor som har kantorsulbildning. En särskild examinator förordnas av Musikaliska akademiens styrelse. Dessutom medverkar tre censorer, varav två förordnas av styrelsen och en av domkapitlet. Betyg sätts med ledning av kurser som särskilt fastställs av akademiens styrelse. Prov avläggs i ämnena sång, solisliskt orgelspel, liturgiskt orgelspel, pianospel, kördirigering, orgelkunskap och salslära.

Pedagogisk examen för kyrkokantorer kan bl. a. avläggas i anslutning lill de av akademien anordnade sommarkurserna. Examensprovet bedöms enligt 1940 års kungörelse av en nämnd, beslående av den av akademiens styrelse förordnade kursledaren såsom examinator, saml två av styrelsen förordnade censorer. När examen avläggs av Sköndalsinstitutels elever, är rektor examinator. I denna examen ingår endast ämnet undervisningsskicklighet, vari dock avläggs flera prov.

Från och med innevarande budgetår betalas kostnader för sommarkur
serna och för kantorsexaminationen ur kyrkofonden. Det ankommer på
regeringen att besluta om storleken av bidraget från kyrkofonden. Tidigare
har bidrag för denna verksamhet utgått över statsbudgeten från civildepar
tementets anslag Bidrag för vissa övriga kyrkliga ändamål. Under åttonde
huvudtiteln utgår statsbidrag till driftkostnader vid folkhögskolor. Stats
bidraget täcker dels lärarlönekoslnader, dels vissa andra kostnader. Inom
en begränsad ram utgår till vissa folkhögskolor bidrag till exlraslöd för mer        40

omfattande musikundervisning. Delta bidrag är avsett för ökad lärartäthet     Prop. 1987/88:144 i undervisningen.

Frågan om en samordnad kantorsutbildning: En utgångspunkt för utredningens överväganden har varil atl utbildningen av kantorer måste förbättras, så atl den motsvarar ökade krav på den kyrkomusikaliska kompelen-sen. Utredningen anser inte den utbildning som ges vid de särskilda sommarkurserna tillfyllest ulan föreslår all denna utbildning slopas. Förslaget har inte mött någon erinran från remissinstanserna, som överlag anslutit sig lill synsättet att en förbättrad utbildning behövs. Några, bl. a. Musikaliska akademien, har uttryckligen tagit ställning för elt slopande av sommarkurserna. Även jag utgår i det följande från all all utbildning skall anordnas som sammanhållna kurser.

En huvudtanke i utredningens förslag till en reformerad kyrkomusiker-utbildning är alt kantorsutbildningen skall göras enhetlig och äga rum inom högskolans ram, ehuru lill större delen lokaliserad till Sköndalsinslitutet och vissa folkhögskolor. Där skall den anordnas som s.k: lokalq utbildningslinjer. Kanlorsutbildningen skall omfatta 80 poäng, dvs. vara tvåårig, och samordnas med organistutbildningen vid musikhögskolorna, sä alt högre kyrkomusikalisk examen efter genomgången kantorsutbildning skall kunna avläggas genom ytterligare två års högskolestudier.

Förslaget om alt folkhögskoleutbildningen skall vara jämställd med högskoleutbildning skulle enligt utredningens bedömning medföra att del behövs stora förändringar i förhållande fill vad som nu gäller. Eleverna skall sålunda uppfylla de tilllrädeskrav som följer av bestämmelserna i 5 kap. högskoleförordningen (1977:263, omtryckt 1984:100, ändrad senast 1987:710). Även lärarna måste uppfylla särskilda behörighetsvillkor som normalt inte gäller vid folkhögskola. Utbildningen måste vidare bedrivas utifrån en vägledande utbildningsplan, och vid varje skola måste inrättas ' utbildningsråd. Råden skall fastställa lokala utbildningsplaner och kursplaner med utgångspunkt från den vägledande utbildningsplanen.

I likhet med flertalet remissinstanser anser jag att största möjliga samordning av den lägre och den högre kyrkomusikerutbildningen är på många sätt eftersträvansvärd. Tanken på en fullständig samordning kan te sig tilltalande, inte minst därför alt kanlorsutbildningen helst inte bör vara någon sorts återvändsgränd för dem som har förutsättningarna och viljan att längre fram vidareutbilda sig. Det slår emellertid klart atl utredningens förslag är förenat med åtskilliga problem.

Enligt UHÄ är det nödvändigt alt närmare klargöra relationen mellan den högre och den lägre utbildningen,och UHÄ anser att utredningen på sådana punkter är oklar. Musikaliska akademien har anfört att det förefaller utopiskt med en sådan samordning över hela landet av kursplanerna, intagningen och fördelningen av kunskapsstoffet över studietiden som skulle krävas för att den högre utbildningen utan vidare skall kunna bygga på den lägre. Akademien har dessutom uttryckligen förklarat alt det förefaller olämpligt alt lägga upp kantorsutbildningen så att den kan vara på en gång förberedande och avslutad.

Även jag anser atl utredningens förslag i denna del vilar på etl otillräck
ligt underiag. För alt kunna bedöma förutsättningarna för en fullständig     41

samordning av den högre och den lägre utbildningen under bibehållen Prop. 1987/88:144 kvalitet hade det erfordrats en väsentligt grundligare belysning av utbildningens nuvarande uppläggning och de enskilda ämnenas innehåll. Dessutom är möjligheterna till en sådan samordning som utredningen föreslagit starkt beroende av vilka krav som skall ställas på den högre utbildningen i framtiden. Som jag närmare utvecklar i närmast följande avsnitt har remissbehandlingen av utredningens förslag i fråga om den högre utbildningens innehåll och uppläggning gett vid handen alt reformbehovet är annorlunda än utredningen ansett, och alt man delvis bör slå in på andra vägar än utredningen har tänkt sig.

Jag vill inte helt utesluta atl det kan visa sig möjligt att i framtiden anordna viss utbildning av kantorer inom högskolan. Som jag nyss anfört, kan dock förutsättningarna härför inte för närvarande bedömas. Jag känner dessutom en viss tvekan inför tanken med hänsyn till den risk som kan finnas för atl utbildning vid en högskola skulle kunna komma att tillmätas ell större meritvärde än annan kantorsulbildning. En sådan konsekvens är inte önskvärd. I nuvarande läge ärjag inte beredd alt ansluta mig till utredningens förslag på denna punkt.

Kantorsutbildningen vid Sköndalsinstitutet och folkhögskolorna: Även från en annan synpunkt har utredningens förslag om en långtgående samordning av kanlorsutbildningen mött sådana invändningar, atl man inte kan bygga vidare på dem.

Flera remissinstanser har fört fram den synpunkten alt en sådan uppläggning av utbildningen som utredningen tänkt sig skulle vara främmande i folkhögskolornas verksamhet. Jag har stor förståelse för dem som vill värna om folkhögskolornas räll all, inom ramen för skolformens allmänna målsättning, själv bestämma inriktning och utformning av sin verksamhet. Den rätt folkhögskolan därigenom har, är av stort värde, eftersom utbildningen av kyrkomusiker skall förbereda inte bara för de rent musikaliska och musikpedagogiska arbetsuppgifterna utan också för de särskilda krav som tjänsten inom församlingar i svenska kyrkan eller andra trossamfund medför.

Vikten av en god förberedelse för församlingstjänsten har mycket starkt betonats, framför allt av kyrkliga remissinstanser. Eftersom kanlorsutbildningen är helt och hållet inriktad på tjänst inom kyrkan, ärjag inte beredd alt förorda sådana ändringar i fråga om uppläggningen av denna, som skulle kunna äventyra eller inkräkta på möjligheterna alt också undervisa i frågor som berör kyrkans tro och liv och alt i övrigt förbereda för tjänsten inom församlingarna. Tvärtom anser jag att det måste finnas ett betydande mått av frihet för skolorna alt lägga upp sin utbildning efter egna önskemål och särskilda lokala förutsättningar. Rätten för folkhögskolorna alt ha en egen profil är grundläggande. Jag ser också detta som en vikfig förutsättning för att det på sikt skall gå all ta fram sådana utbildningsvägar som är inriktade på kombinationstjänster med såväl kyrkomusikaliskl som annat arbete inom församlingarna.

Jag kan inte heller ansluta mig till utredningens förslag om att det skall
krävas allmän behörighet enligl högskoleförordningen för atl antas till
kantorsulbildning vid folkhögskola. Sådana krav kunde tänkas medföra alt   42

åtskilliga sökande som från andra synpunkter har goda förutsättningar all     Prop. 1987/88:144 tillgodogöra sig utbildningen och arbeta i församlingslivet fick avvisas. Samma inställning har redovisats av bl. a. SÖ.

Jag vill här omnämna all jag från chefen för utbildningsdepartementet erfarit atl man där förbereder en utredning rörande folkhögskoleverksam-heten. De överväganden jag nu gjort är emellertid av den arten, atl det är svårt alt se alt saken i en framtid kan komma atl ställa sig annorledes.

När utbildningen har karaktär av kompletterande utbildning för all jämte tjänstgöring som musiklärare kunna arbeta som kantor, är det givet att andra avvägningar kan behöva göras i fråga om utbildningens innehåll och uppläggningen av studierna. Detsamma gäller för övrigt den högre kyrkomusikerutbildningen. Det kan inte utan vidare tas för givet alt högskoleutbildning kan på samma sätt som utbildningen vid folkhögskolorna tillgodose specifikt kyrkliga ändamål. Jag är myckel angelägen om alt utbildningen skall vara anpassad till och ge en allsidig förberedelse för det kommande arbetet i församlingarna men i vad mån det kan ske utan atl de nuvarande kraven på hög kvalitet i den rent musikaliska och musikpedagogiska utbildningen får efterges, kan inte för närvarande med säkerhet bedömas. Detta är något som får prövas vid den översyn av högskoleutbildningen som måste göras enligt vad jag strax skall utveckla närmare. Jag bedömer det inte som uteslutet atl utbildningen vid musikhögskolorna kan komma alt behöva kompletteras med en viss inskolning, som anordnas av vederbörande arbetsgivare. Detta är också innebörden av vissa förslag som utredningen lämnat (avsnitt 2.11.3).

Examinationen av kyrkokantorer: Utredningen har från sina utgångspunkter bedömt att examinationen av kantorer skall ske inom högskolan. Det ankommer enligt utredningen på UHÄ alt utfärda de närmare föreskrifter som erfordras för att organisera utbildningen och fastställa kursfordringarna.

Frågan om en examination inom högskolan har lagils upp av bl. a. UHÄ och SÖ vilka bägge avvisat utredningens förslag. UHÄ - som i och för sig inte invänt mot förslaget alt genom tilllrädesbestämmdser, vägledande utbildningsplan och examinalionsformer höja kvaliteten på folkhögskolornas kantorsulbildning — har påpekat att en examination under UHÄ:s ansvar i enlighet med utredningens förslag skulle innebära en klar begränsning av folkhögskolornas autonomi. Även SÖ har framhållit att utredningens förslag avviker från de principer som gäller för folkhögskolan. Av SÖ:s yttrande framgår emellertid all skolornas hittillsvarande erfarenheter av examination i Musikaliska akademiens regi inte ger anledning atl förorda någon förändring av huvudmannaskapet för denna funktion.

För egen del ärjag väl medveten om den stora belydelse som systemet
med av Musikaliska akademien utsedda examinalorer, censorer och kurs
ledare haft för den svenska kyrkomusikens utveckling. Icke desto mindre
anser jag alt fiden gäll förbi det. Den nuvarande examinationsformen
framstår som otidsenlig, och den medför en press på eleven vid själva
examinationslillfället. Det är inte tillfredsställande atl en elevs prestation
vid ett enstaka tillfälle skall tillmätas en sådan vikt som för närvarande.
Kvalitetsgarantin när del gäller inhämtade kunskaper ligger enligt min         43

mening framför allt i del sätt varpå utbildningen är anordnad och i lärarnas     Prop. 1987/88:144 kvalifikationer.

Studerande som genomgått kurs på folkhögskola har rätt alt få elt intyg därom. Skolans styrelse får dessutom besluta alt etl studieomdöme skall ges elever som önskar detta. Studieomdömet skall främst avse att ge vägledning om den studerandes förutsättningar att tillgodogöra sig fortsatt utbildning. Mot bakgrund av atl det nu inte förefaller troligt att en kommande folkhögskoleutredning kommer alt resultera i några ändringar i dessa avseenden, bör frågan om examination utredas i annan ordning. Tills vidare bör det nuvarande examinationsförfarandet behållas och regeringen få besluta om omfattningen och om medelsanvisningen för ändamålet.

Jag vill framhålla atl det inte finns något hinder för all de folkhögskolor som utbildar kantorer samt Sköndalsinslitutet och centrala kyrkliga organ av egel initiativ lar upp till övervägande hur den framlida kanlorsutbildningen lämpligen kan läggas upp. Jag lar för givet alt SÖ och UHÄ står till förfogande för del samråd sädana överväganden kan påkalla. Jag vill erinra om atl SÖ är tillsynsmyndighet för folkhögskolorna och alt del ankommer på den alt godkänna de studieplaner som för folkhögskolans del motsvarar utbildningsplaner. Vissa utgångspunkter för överväganden torde kunna erhållas genom den översyn av musikhögskolornas musiklärarulbildning och den högre kyrkomusikerutbildningen som jag kommer atl föreslå i det följande, liksom genom samråd med Musikaliska akademien, som har erfarenhet av nuvarande utbildningsvägar.

Utbildningen för kombinerad lärar- och kantorstjänstgöring: Utredningen har föreslagit atl utbildningen för kombinerad lärar- och kantorsljänsl-göring skall anordnas i anslutning till högskolans musiklärarulbildning och äga rum där högre kyrkomusikalisk utbildning anordnas (Stockholm, Göteborg, Malmö och Piteå).

Riksdagen beslutade våren 1985 om en ny lärarutbildning för grundskolan (prop. 1984/85:122, UbU 31, rskr. 366). Denna utbildning skall inledas hösten 1988.

Musik hör till de s. k. praktiskt-estetiska ämnena i skolan. För undervisning i sådana ämnen finns del inom lärarutbildningen för närvarande både linjer där del prakfiskl-esteliska ämnet kombineras med något annal ämne och linjer som inte omfattar något ytterligare ämne, s. k. ellämnesutbildning. Sådan ettämnesulbildning avses finnas kvar även i fortsättningen och liksom hittills ge kompelens att undervisa i såväl grundskolan som gymnasieskolan och inom vuxenutbildningen. Vad gäller utbildningen av lärare i ell praktiskl-esteliskl ämne och ell annat ämne för tjänstgöring inom gymnasieskolan och vuxenutbildningen, har chefen för utbildningsdepartementet i årets budgetproposition föreslagit alt den utbildningen skall inordnas i ämneslärariinjen (prop. 1987/88:100, bil. 10, s. 275).

Utredningen har för sin del tänkt sig att inom ramen för den fyraåriga
utbildningen till musiklärare (160 poäng) skall kunna ske elt kyrkomusika
liskl tillval som omfattar 30 poäng. Två sådana kombinationsmöjligheter
bedöms kunna anordnas ulan svårighet, nämligen vid utbildningen för
musiklärare i det allmänna skolväsendel, den s.k. G/G-varianten, varvid
tillvalet av kyrkomusik skall ske inom ramen för etl s.k. lillvalsblock om     ■      44

50 poäng som redan är förutsett för utbildningen, och dessutom inom den     Prop. 1987/88:144 variant, I/E-varianten, som är inriktad på verksamhet som instrumental-och ensembleledarpedagog.

Utöver dessa bägge av utredningen framlagda förslag föreslår utredningen att åt UHÄ skall uppdras att undersöka om det inte går att inom ramen för högst 180 poäng få till stånd en utbildning som förutom behörighet som musiklärare i grundskolan och lärare för senare årskurser i något av ämnena svenska, elt modernt språk eller matematik också ger kantorsbehörighet.

Förslaget att anordna utbildningen för kombinalionsljänster i anknytning lill musiklärarutbildningen och den högre kyrkomusikaliska utbildningen har i sina huvuddrag vunnit gott stöd under remissbehandlingen. De olika förslagen har närmare berörts i bl. a. remissyttrandena från UHÄ och i av ämbetet inhämtade yttranden frän olika utbildningsenheter samt av Musikaliska akademien. Akademien har därvid anfört att poängsumman 30 avseende den kyrkomusikaliskl inriktade utbildningen inte prövats fillräckligt noga av utredningen. Akademien, som noga understrukit vikten av att kombinationsalternativen ger tillräcklig kyrkomusikalisk kompetens, har bedömt poängtalet 30 som otillräckligt och bl. a. anfört alt det går bra att i utbildningen av musiklärare i det allmänna skolväsendet inpassa upp lill 50 poäng kyrkomusikalisk utbildning, varigenom sammantaget säkert en bättre församlingsarbetarkompetens skulle erhållas än vid den av utredningen föreslagna kanlorsutbildningen om 80 poäng. Vad beträffar instrumentallärarutbildningen har akademien på anförda skäl förklarat att det inte egentligen finns utrymme för mer än som mest elt kyrkomusikaliskl tillval om 20 poäng. Dock har akademien med hänvisning till kunnandet i övrigt hos dessa elevgrupper inte velat utesluta atl en närmare undersökning i alla fall skulle kunna visa på framkomliga vägar.

Jag har i del föregående (avsnitt 2.5.2) funnit alt skolkantorsljänsterna inte kan behållas men att det bör finnas kvar en möjlighet att kombinera lärartjänstgöring med kyrkomusikalisk verksamhet. Remissbehandlingen har visat alt del är en framkomlig väg att såsom utredningen föreslagit öppna möjligheter för elt visst kyrkomusikaliskl tillval pä sådana musiklärarlinjer som avser etlämnesundervisning. UHÄ bör sålunda ges i uppdrag atl pröva möjligheterna att utforma utbildningsalternativ som på delta sätt kan ge kantorsbehörighet. Jag avser atl efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet återkomma lill regeringen med förslag till uppdrag lill UHÄ av denna innebörd. Uppdraget bör utföras i samråd med SÖ.

Folkhögskoleutbildningens dimensionering och lokalisering: Enligl utredningens beräkningar kommer del för den närmaste perioden att behövas en ökning av antalet årligen utexaminerade kantorer från nuvarande omkring 75 fill 85 eller 90. Det skulle alltså röra sig om en utökning av antalet nybörjarplatser med 10—15.

Utredningens beräkningar har bedömts vara i underkant av en del re
missinstanser. För egen del anscrjag atl beräkningarna är behäftade med
en rätl stor osäkerhetsmarginal. Del råder i dag brist på kyrkomusiker.
Någon säker bild av det framtida behovet kan dock inte erhållas förrän den
nya organisationen i pastoralen fält sin form.                                        45

Jag vill framhålla att utredningen vid sin bedömning av det för närvarande tillgängliga antalet utbildningsplatser och del framtida behovet av sädana har tagit hänsyn endast lill vissa av de folkhögskolor där kantorsutbildning för närvarande bedrivs. Utredningen nämner skolorna i Oskarshamn, Mellansd och Ransäter (Geijerskolan), där examination sedan längre lid anordnats av Musikaliska akademien, samt dessutom skolan i Hjo, där del också nyligen blivit möjligt alt examinera kantorer i omedelbar anslutning till utbildningen. Däremot omnämner utredningen inte exempelvis folkhögskolan i Vadslena, där kantorsulbildning bedrivits sedan åtskilliga är. Där får emellertid eleverna efter avslutad utbildning undergå examination pä annan ort. Förutom de nu nämnda skolorna finns det ytterligare ett antal folkhögskolor som har resurser atl bedriva musikundervisning. Det har även framkommit all utbildningen på Sköndalsinslitutet kan utökas, under förutsättning att medel ställs fill förfogande.

För egen del anser jag alt det är viktigt atl framhålla all det inte är eller bör vara möjligt för staten atl föreskriva vilka folkhögskolor som skall bedriva musikundervisning för blivande kantorer. I princip kan utbildningen anordnas på alla de folkhögskolor där ekonomiska resurser finns och kompetenta lärarkrafier kan rekryteras.

Emellertid är kanlorsutbildningen, liksom annan musikundervisning, särskilt resurskrävande. Av det jag inledningsvis anfört framgår alt utrymmet för det statliga stödet för kanlorsutbildningen är begränsat.

I detta sammanhang vill jag emellertid åter erinra om de bidrag som genom kyrkofonden ställs till förfogande för utbildning av kyrkomusiker. Dessa bidrag uppgår för del innevarande budgetåret lill I 392500 kr. sammanlagt för olika kostnader som hänför sig lill utbildning och examination av kantorer och utbildning av orgelspelare. En ej oväsentlig del av kostnaderna — drygt 250000 kr. — avser det nuvarande examinationsförfarandel. Utbildning av kyrkomusiker är givetvis etl sådant ändamål, för vilkel även i fortsättningen kommer atl kunna ulgå slöd från kyrkofonden. Om särskilda kurser för organist- och kanlorsexamen saml pedagogisk examen för kyrkokanlorer inte längre behövs i framtiden, kan de utgående bidragen omdisponeras. Avskaffas vidare den nuvarande formen för examinationen, kan ytterligare resurser frigöras.

Prop. 1987/88:144

2.11.2 Utbildningen av organister

Min bedömning: Inriktningen och uppläggningen av den högre kyrkomusikerutbildningen bör ses över. Syftet med översynen bör vara atl inom den nuvarande 160-poängsramen och med bibehållen standard på det musikaliska innehållet anpassa utbildningen lill dagens behov och med ett bättre tillvaratagande av möjligheterna till fyllnadsljänslgöring även inom det allmänna skolväsendel ge en så god förberedelse som möjligt för yrkesrollen i församlingen.

Översynen kan lämpligen göras av UHÄ i samråd med berörda grupper och myndigheter.

46

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att den nuvarande hög- Prop. 1987/88:144 re kyrkomusikaliska utbildningen med grundkurs och alternativa påbygg-nadskurser för fyllnadsljänslgöring inom del allmänna skolväsendel respektive den kommunala musikskolan ersätts av en sammanhållen kurs om 160 poäng som leder lill en organislexamen som är inriktad endast på fyllnadsljänslgöring inom den kommunala musikskolan.

Remissinstanserna: Förslaget till en sammanhållen utbildning om 160 poäng har i huvudsak vunnit stöd av remissinstanserna. Det har tillstyrkts av bl. a. UHÄ, Musikaliska akademien och SACO/SR. Inriktningen på fyllnadstjänstgöring enbart inom den kommunala musikskolan har dock kritiserats av flera av dem.

Skälen för mitt förslag: Utbildningen på högskolenivå av kyrkomusiker bedrivs sedan år 1972 pä en särskild kyrkomusikerlinje. Sädan finns numera i Stockholm, Göteborg, Malmö och Piteå. I Stockholm kan årligen antas nio studerande och på var och en av de övriga studieorterna sex. Antalet platser motsvarar enligl utredningen behovet, såvitt avser en period fram lill mitten av 1990-lalet, varefter antagningsvolymen troligen kan minskas något.

Kyrkomusikerlinjen ger en grundläggande musikalisk och pedagogisk utbildning om 160 poäng, dvs. motsvarande fyra års studier, och den leder fram till högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen, som krävs för behörighet lill organistljänst inom svenska kyrkan. Studiegången indelas i dels en kyrkomusikalisk grundkurs om 120 poäng, dels en fördjupningskurs om 40 poäng enligl ett av tvä alternativ. Musikpedagogisk fördjupningskurs ger utbildning för fyllnadstjänst inom främst kommunal musikskola men innefattar också fortsatta studier i två av ämnena solisliskt orgelspel, sång, piano eller satslära med instrumentation. Praktisk-pedagogisk fördjupningskurs är helt inriktad på utbildning för fyllnadstjänst inom det allmänna skolväsendet och innehåller ämnen som pedagogik, allmän metodik, sludiemetodik, praktiska undervisningsövningar samt piano- resp. sångmetodik med undervisningsövningar.

Enligl utredningens bedömning fungerar utbildningen i stort sett väl, och
endast begränsade ändringar är därför motiverade. Utredningen konstate
rar likväl alt nästan inga studerande med behörighet lill fyllnadstjänstgö
ring inom det allmänna skolväsendel längre utexamineras. Antalet utlysta
tjänster med sådan tjänstgöring har väsentligt överstigit tillgången på behö
riga sökande. Utredningen har funnit all den musikpedagogiska fördjup
ningskursen har större attraktionskraft, därför alt de studerande där kan
vidareutbilda sig musikaliskt. Den som väljer den praktisk-pedagogiska
kursen avslutar däremot sina kyrkomusikaliska studier för att i stället delta
i den undervisning som bedrivs del Qärde studieåret vid musiklärarlinjen.
Utredningen framhåller att musiklärarlinjen efterhand förändrats genom
att praklikmomenten integrerats med övrig utbildning under hela den fyra
åriga utbildningen och elt flertal moderna ämnen tillkommit. Därigenom
har det uppkommit stora svårigheter att kombinera kyrkomusiker- och
musiklärarutbildningarna. Utredningen bedömer också all utrymmet för
fyllnadstjänstgöring i del allmänna skolväsendel är i avtagande. Av detta
har utredningen dragit slutsatsen atl fyllnadsljänslgöring inom del allmän-   47

na skolväsendet för organister efter hand bör försvinna. Den av utredning- Prop. 1987/88:144 en förordade sammanhållna 160-poängsulbildningen för organistexamen skulle sålunda i huvudsak motsvara den kyrkomusikaliska grundkursen och den musikpedagogiska fördjupningskursen. Utredningen konstaterar också atl det på senare år gjorts vissa förändringar i utbildningen på kyrkomusikerlinjen. Enligt utredningen tillgodoser dessa i den utsträckning det är möjligt inom ramen för 160 poäng sådana synpunkter som kyrkomötet framfört (Kub 1984:6, kskr. 1984:9) om en ökad tonvikt på kyrkomusikerns församlingsvårdande yrkesroll.

Vad som framkommit vid remissbehandlingen ger enligt min mening stöd för bedömningen alt den praktisk-pedagogiska fördjupningskursen inte kan behållas i nuvarande form. UHÄ har uttryckligen anfört atl kursen av sludieorganisaloriska skäl inte längre tjänar sitt syfte, eftersom den inte under senare år har kunnat samordnas med musiklärarutbildningen.

Till slutsatsen atl de högskoleutbildade kyrkomusikerna bör ställas helt utan möjlighet till tjänstgöring inom det allmänna skolväsendel är jag emellertid inte beredd alt ansluta mig. Min utgångspunkt är att detta skulle medföra en alltför stark begränsning av möjligheterna till fyllnadsljänslgöring för kyrkomusikerkårens mest kvalificerade del. UHÄ har också uttryckt tvekan pä denna punkt och anser inte att utredningen pä ett helt övertygande sätt löst problemet med utbildning för kombinationstjänster avsedda för såväl kyrkomusikalisk verksamhet som tjänstgöring inom det allmänna skolväsendel. Enligl UHÄ:s mening bör i stället övervägas om det inte är möjligt att i den sammanhållna kyrkomusikerutbildningen integrera en sådan pedagogisk förberedelse som skulle kunna ge kompetens för fyllnadstjänstgöring inom såväl det allmänna skolväsendet som den kommunala musikskolan. Kommande utbildningsplaner för grundskola och gymnasieskola och de krav dessa medför för musiklärarnas kompetens mäste beaktas. UHÄ har framhållit all den revidering av kyrkomusikerlinjens utbildningsplan som gjorts på senare lid har varil begränsad i avvaktan på utredningens förslag. En mer genomgripande revidering avses ske mot bakgrund av statsmakternas ställningslagande lill utredningens förslag. Också Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) har ansett atl utredningens förslag om atl helt la bort inriktningen på fyllnadstjänstgöring inom det allmänna skolväsendel vilar på alltför svag grund. SFS har argumenterat efter delvis samma linjer som UHÄ i dessa frågor.

Vad gäller utbildningen för fyllnadsljänslgöring inom den kommunala
musikskolai\ har Svenska kommunförbundet framfört eftertryckliga in
vändningar mot utredningens utgångspunkter. Enligt kommunförbundet
bör inte lill grund för bedömningen läggas anlagandel all den nuvarande
musikpedagogiska fördjupningskursen motsvarar musikskolans behov.
Kommunförbundet har påpekat att kursen innehåller metodikutbildning
inom ämnena orgel, piano och sång. Behovet av pianolärare inom musik
skolan är emellerfid i dag mycket begränsat. Vad det däremot enligl
kommunförbundet rader brist på, är kompetenta kör- och ensembleledare.
En förstärkning och breddning av t. ex. denna utbildning på kyrkomusiker
linjen skulle kunna skapa större möjligheter till fyllnadstjänstgöring inom
musikskolan.                                                                                   48

Vad kommunförbundet har anfört är mycket beaktansvärt. Jag vill tillfoga att goda skäl talar för all en organistutbildning med den av förbundet förordade inriktningen också kan svara mot ändrade behov för kyrkans egel vidkommande.

Det finns inte skäl att närmare än jag nu har gjort gå in pä planeringen av den framlida utbildningen av organister. Del ankommer enligt förordningen (1976:702, ändrad senast 1986:953) med instruktion för universitels-och högskoleämbetet på UHÄ atl svara för översiktlig och samordnande planering för den grundläggande högskoleutbildningen och att utarbeta planeringsramar för sädan utbildning. Det kan därför lämpligen ankomma på UHÄ alt med beaktande av vad som anförts i det föregående se över inriktningen och uppläggningen av den högre kyrkomusikerutbildningen. Jag förutsätter all en sådan översyn sker i samarbete med SÖ. Samråd bör givelvis också i lämpliga former äga rum med avnämarinlressenlerna, bl. a. centrala organ för svenska kyrkan och dess församlingar saml med företrädare för kyrkomusikerkåren och de studerande. Viktigt är också atl del kunnande och den erfarenhet som finns inom Musikaliska akademien och dess kyrkomusikerkommitlé tas tillvara i arbetet.

Prop. 1987/88:144

2.11.3 Övrig kyrkomusikalisk utbildning

Min bedömning: Kyrkans egna organ bör ha ansvaret för övriga utbildningsinsatser på det kyrkomusikaliska området.

Utredningens förslag: Överensstämmer med milt.

Remissinstanserna: Dessa har i det väsentliga delat utredningens uppfattning. Behovet av fortbildningsmöjligheler för de lägst utbildade kyrkomusikerna har understrukits i en del yttranden.

Skälen för min bedömning: Utredningen har avslutningsvis fört en diskussion rörande vissa ytterligare utbildningsfrågor. Utredningen har här tagit upp fortbildningsinsatser i kyrkomusikaliskl eller teologiskt avseende för kyrkomusikerna, kyrkomusikalisk utbildning på mer elementär nivå för orgelspelare och tillfälliga vikarier saml utbildning för kombinalionsljänster med inslag av församlingsvårdande, administrativ eller annan inomkyrklig verksamhet.

För egen del vill jag erinra om alt en viktig utgångspunkt för mina överväganden rörande den framlida utbildningen av kyrkokanlorer har varil, att den pä etl naturligt sätt skall kunna ges inslag som anknyter lill kyrkomusikerns roll såsom en av flera medarbetare i församlingen. Genom att utbildningen avses äga rum vid Sköndalsinslitutet och folkhögskolor med kyrklig anknytning och genom alt dessa utbildningsinstitutioner får elt betydande mått av frihet att lägga upp undervisningen på lämpligaste sätt, kan detta önskemål tillgodoses. Jag har också i del föregäende som min mening anfört alt det måste anses vara arbetsgivarens ansvar alt sörja för den inskolning för arbete i församlingarnas tjänst som kan behövas.

Såsom framgått i det föregående räknar jag med att det också i framliden

49

4    Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 144 Rättelse: S. 61 och 60 byter plats

i viss utsträckning kommer atl behövas orgelspelare, främst för spdning Prop. 1987/88:144 vid gudstjänster och kyrkliga handlingar. Del kommer också all behövas en kader av kyrkomusikaliskl kunniga personer för att täcka behovet av vikarier. Utredningen har förutsatt all folkhögskolor med kyrklig anknytning även framdeles kommer all bedriva kyrkomusikalisk undervisning på en mer allmän och elementär nivå. Synsättet har i allmänhet inte gett anledning till erinran från remissinstansernas sida. Frågan har emellertid tagits upp av bl. a. Musikaliska akademien och Domkyrkoorganisternas förening. Bägge dessa instanser har hävdat behovet av samordning och bistånd åt de inomkyrkliga organen.

För min dd ansluter jag mig lill utredningens synsätt alt anordnandet av den enklare kyrkomusikaliska undervisningen i första hand bör ses som en inomkyrklig fråga. Jag vill här erinra om den resurs i form av fri musikundervisning i pastoraten, som enligl mitt förslag skall finnas kvar även i fortsättningen. Den fria musikundervisningen kommer liksom tidigare alt vara av stor betydelse, såväl för all förbereda och främja rekryteringen av studerande lill den egentliga kyrkomusikerutbildningen, som för all få fram kunniga orgelspelare och vikarier.

I detta sammanhang vill jag också erinra om det bidrag ur kyrkofonden som jag redan berört i föregående avsnitt. Bidraget för de folkhögskolekurser för orgelspelare, vilka anordnas av Svenska kyrkans stiftelse för riks-kyrklig verksamhet och slår under tillsyn av Musikaliska akademien, uppgår detta budgetår till 216000 kr.

I bl. a. Musikaliska akademiens remissyttrande har framkommit farhågor för bristande samordning i utbildningen av orgelspelare m.fl. och för atl inte den expertis som representeras av akademien skall tas till vara på bästa sålt. De nu framlagda förslagen innebär inte alt akademiens roll ändras. I övrigt är del enligt mitt synsätt etl kyrkligt intresse av första rangen all befrämja kyrkans musikliv. Det ligger i så hög grad i sakens natur all la lill vara de vinster som en samordning över landet kan medföra, liksom fördelarna med atl anpassa studierna till uppläggningen av den egentliga kyrkomusikerutbildningen, att man kan förlita sig på alt delta sker utan några särskilda åtgärder från statens sida. Det är naturligt atl därvid den expertis utnyttjas, som finns hos akademiens styrelse och kyrkomusikerkommitlé. Även domkyrkoorganislerna kommer säkeriigen också framgent alt spela en betydelsefull roll när det gäller atl främja och understödja den enklare utbildningen i kyrkomusik.

Vad slutligen gäller sådan utbildning som kan behövas för atl kantorer skall kunna med de kyrkomusikaliska uppgifterna kombinera annal inom-kyrkligt arbete, har svenska kyrkans centralstyrelse anslutit sig till utredningens uppfattning om atl detta i princip är en inomkyrklig angelägenhet. Styrelsen har upplyst atl frågan är under utredning genom försorg av Svenska kyrkans nämnd för undervisning och utbildning.

50

2.12 Genomförande

Prop. 1987/88:144

Mitt förslag: Reformen träder i kraft den I januari 1990. Sådana kyrkomusiker som har tjänster, från vilka de inte kan sägas upp, skall vara skyldiga att utöva sin tjänst genom all fortsätta sill arbete ål pastoratet. Övergångsvis lättas på behörighetskravet för dem som avlagt organist- och kantorsexamen, men inte pedagogisk examen för kyrkokantorer.

Utredningens förslag: Utredningen har inte lagt fram något särskilt förslag beträffande dem som inte kan sägas upp från sina tjänster. Utredningen har vidare föreslagit atl reformen skall träda i kraft samtidigt med den avsedda reform av svenska kyrkans organisation på lokal- och stiftsplanet, vilket enligt förslagen i prop. 1987/88:31 till huvudsaklig del avses ske den I januari 1989. I övrigt överensstämmer utredningens förslag med milt.

Remissinstanserna: Dessa har i allmänhet inte särskilt berört nu aktuella frågor.

Skälen för mitt förslag

Utgångspunkter: Del förslag lill ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan som har lagts fram i propositionen 1987/88:31 avses i huvudsak träda i kraft den I januari 1989. I vissa delar träder reformen emellertid i kraft elt halvår senare, dvs. den Ijuli 1989. Den reform på kyrkomusikens område som jag nu föreslår bygger i vissa delar på förslagen i den förutnämnda propositionen. Den kan alltså inte tråda i kraft tidigare. Däremot är det inget som hindrar ell senare ikraftträdande.

Genomförandet av bägge reformerna kommer all ställa stora krav på planerings- och förhandlingsarbete under en längre period. Enligt min mening är det olyckligt om dessa perioder helt sammanfaller i tiden.

Reformen träder i kraft den 1 januari 1990: De förslag som jag nu har lagt fram innebär bl. a. alt den kyrkomusikaliska verksamheten inte längre skall organiseras med utgångspunkt från församlingen som enhet. Den grundläggande enheten för organisationen skall i stället vara pastoratet.

Övergången till den nya kyrkomusikaliska organisationen kommer att kräva etl omfattande planerings- och förberedelsearbete. Avskaffandet av den statliga löneregleringen av kyrkomusikertjänsler m. m. kommer också att kräva etl förhandlingsarbete. Enligt min mening är det viktigt all såväl pastoraten som arbetsmarknadens parter ges tillräcklig lid atl förbereda reformen. Mot den bakgrunden anser jag att del är uteslutet att låta reformen träda i kraft tidigare än den 1 januari 1990.

Den nya tjänsteorganisationen måste beslutas: Vid övergångstidpunklen kommer det alt finnas kyrkomusiker anställda i varje pastoral, men med församlingen som enhet för den kyrkomusikaliska verksamheten. Särskilt i flerförsamlingspasloraten kommer atl behövas etl förberedelse- och planeringsarbete när det gäller alt bygga upp en ny organisation. Samråd måste ske med berörda parter innan den nya tjänsteorganisationen beslutas.

51

Under genomförandeskedet bör bedömningar göras när del gäller di- Prop. 1987/88:144 mensioneringen av verksamheten för framtiden. I de fall del med hänsyn till verksamhetens omfattning eller organisationen i övrigt inte är lämpligt atl ha en organist anställd, bör dispenser från detta krav kunna meddelas redan innan reformen träder i kraft. Likaså bör redan dessförinnan domkapitlen kunna yttra sig över förslag lill reglementen för den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoralen. Pastoral med god framförhållning bör ju ha möjlighet att före reformens ikraftträdande fastställa reglemente som skall gälla för liden därefter. För atl dessa administrativa åtgärder skall kunna vidtas innan lagen tråder i kraft krävs inga särskilda övergångsbestämmelser (jfr lagrådels yttrande i prop. 1983/84:30 s. 172 f).

Nya kollektivavtal träffas: Milt förslag innebär bl. a. alt kyrkomusikerna inte längre skall ha statligt reglerade anställningar. Avlöningsförmåner skall således inte längre fastställas under medverkan av staten. Detta för med sig atl den nuvarande avtalsregleringen måste ersättas med en ny. Avtalen måste träffas mellan kyrkomusikernas fackliga organisafioner och pastoratens arbetsgivarorganisation.

Det förut sagda innebär också all de arbelsrältsliga författningar som avser statligt reglerade anställningar inte längre kommer att tillämpas pä kyrkomusikerna. Den nuvarande författningsregleringen i dessa avseenden, liksom regleringen av kyrkomusikernas tjänsteåligganden m.m. bör ersättas med en reglering i kollektivavtal.

Det blir nödvändigt atl de nya kollektivavtalen träffas innan reformen träder i kraft.

Tjänster tillsatta med konstitutorial m. m.: Mina förslag medför, som jag nyss har sagt, alt den statliga regleringen av kyrkomusikertjänslerna upphör och att pastoraten blir huvudmän för verksamheten. De förutvarande kyrkomusikerdislrikten kommer inte längre att finnas kvar. Inför övergången kommer innehavarna av kyrkomusikertjänsler alt få sägas upp frän sina statligt reglerade anställningar för att sedan anställas på nya tjänster inom pastoraten. Inom kyrkomusikerorganisationen finns del emellertid innehavare av tjänster, som har tillsatts med fullmakt eller konstitutorial.

Sådana arbetstagare kan inte fråntas sina tjänster genom arbetsgivarens ensidiga beslut annat än i vissa undantagsfall. Delsamma gäller dem som har förordnande för bestämd lid, som utlöper efter tidpunkten för pastoratens övertagande av verksamheten. Jag förutsätter att alla arbetstagare som är anställda på de statligt reglerade kyrkomusikertjänslerna vid lagens ikraftträdande kommer att erbjudas sådan anställning inom pastoratet som de skäligen bör kunna godta. Del kan dock antas att några av dem som här avses kommer atl vilja behålla sina statligt reglerade tjänster. Det kommer emellertid inte efter lagens ikraftträdande all finnas möjlighet atl bereda dem motsvarande arbetsuppgifter på annal häll än i de pastorat i vilka kyrkomusikerdislrikten uppgår. Mot denna bakgrund bör genom en särskild övergångsbestämmelse i lagen föreskrivas en skyldighet för en sådan arbetstagare alt fullgöra sin tjänst genom all utföra i huvudsak samma arbetsuppgifier som tidigare hos det pastoral, inom vilket han har sin tjänst.

Fortsatt behörighet enligt äldre bestämmelser: Utredningen har ansett att     52

den som inte uppnått full behörighet till tjänst som kyrkokanlor, men som Prop. 1987/88:144 har avlagt organist- och kanlorsexamen samt förvärvat en betydande praktisk erfarenhet som kyrkokanlor bör anses behörig som kantor vid ikraftträdandet utan särskilt dispensförfarande. Den prakfiska erfarenheten bör enligl utredningen beslå i tjänstgöring som kyrkomusiker med minst 40 procent av hdtidsljänslgöring i minst fem år. Någon kritik mot förslaget har inte framförts under remissbehandlingen. För egen del ansluter jag mig till utredningens överväganden och förslag på denna punkt.

I övrigt bör de som enligt äldre bestämmelser har varit behöriga till tjänst som organist eller kyrkokantor eller har förklarats behöriga lill sådana tjänster anses vara behöriga till motsvarande tjänster i den nya organisationen.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom civildepartementet upprättats förslag till

lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan.

53

4 Specialmotivering                                       Prop. 1987/88:144

Förslaget till

Lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan

Lagens tillämpningsområde m. m.

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om den kyrkomusikaliska verksamheten i svenska kyrkans territoriella församlingar. Regeringen får föreskriva att lagen skall tillämpas också på icke-territoriella församlingar.

I lagen avses med

kyrkomusikalisk verksamhet musikverksamheten hos svenska kyrkans församlingar,

kyrkomusiker den som är behörig atl anställas på en tjänst som kantor eller som organist.

I paragrafens _/(9/-.s-rfl stycke anges atl lagen är tillämplig på de territoriella församlingarna. Andra meningen innehåller ell bemyndigande för regeringen all utsträcka lagens tillämpningsområde till en eller flera av de icke-terriloriella församlingarna.

Förutom de territoriella församlingarna finns det i riket fem icke-terriloriella församlingar; Hovförsamlingen, de tyska och finska församlingarna i Stockholm, Tyska församlingen i Göteborg saml Kungl. amiraliietsförsam-lingen i Karlskrona. Dessa bildar särskilda pastoral. Enligt I S i nu gällande kyrkomusikerlag skall del finnas kyrkomusiker anställd för varje lerri-loriell församling. Föreskriften gäller enligl I a S samma lag även icke-terriloridl församling i den mån regering och riksdag beslutar del. Sådant beslut finns bara beträffande amiralitelsförsamlingen, där det finns en organistljänst.

1 andra stycket definieras begreppen kyrkomusikalisk verksamhet och kyrkomusiker. Med kyrkomusikalisk verksamhet förslås musikverksamheten hos svenska kyrkans församlingar. Annan musikverksamhel inom svenska kyrkan omfattas alltså inte av begreppet. Begreppet kyrkomusiker är i lagen förbehållet dem som är behöriga atl anställas på en tjänst som organist eller kantor. Vilka som är behöriga alt anställas pä sådana tjänster framgår av 8—10 SS.

Pastoratets ansvar

2 S    Pastoraten skall svara för den kyrkomusikaliska verksamheten.

I paragrafen åläggs pastoraten all svara för den kyrkomusikaliska verk
samheten i församlingarna. Den kyrkomusikaliska verksamheten har tidi
gare varil organiserad inom s. k. kyrkomusikerdislrikt, vilka i allmänhet
utgjorts av församlingar. Att pastoratet i fortsättningen skall vara enhet för
verksamheten blir av praktisk betydelse framför allt i flerförsamlingspaslo
raten. Bestämmelsen tar sikte på verksamhetens organisation och bedri
vande.                                                                                                                  54

3 S    I den kyrkomusikaliska verksamheten ingår bl. a.         Prop. 1987/88:144

1.    orgelspel vid gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar enligt den
ordning som gäller för svenska kyrkan,

2.    främjande av kyrkosången,

3.    fri musikundervisning med inriktning på kyrkans musikverksamhel saml

4.    vård av de orglar som finns hos församlingarna.

I paragrafen urskils vissa inslag som alllid skall ingå i den kyrkomusikaliska verksamheten. Del är alltsä fråga om obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifter som måste fullgöras i varje pastorat. Dessa uppgifter har sina motsvarigheter i vissa bestämmelser i kyrkomusikerförordningen, där de emellertid är knutna till olika kyrkomusikertjänsler som tjänsteåligganden för innehavaren. Den nya lagen återspeglar ett helt annal synsätt. Tanken är atl pastoraten skall ha elt betydande utrymme för alt bygga upp den kyrkomusikerorganisation som bäst passar församlingarnas behov och därvid göra en lämplig fördelning av arbetsuppgifterna mellan kyrkomusikerna i de fall där del finns flera sådana.

I fråga om de överväganden som varil avgörande för urvalet av de obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifterna hänvisas lill de allmänna motiveringarna, avsnitt 2.4. I förhållande lill åliggandenas beskrivning i kyrkomusikerförordningen är beträffande punkten två atl märka all främjande av kyrkosången normall sker genom alt kyrkomusikern övar och leder en eller flera kyrkokörer. Denna punkt innefattar även uppgiften att undervisa konfirmander i psalmsång. Beträffande punkten tre, som avser den s. k. fria musikundervisningen, bör framhållas all skyldigheten endast gäller församlingsmedlemmar. De övriga bägge punkterna innefattar inga principiella nyheter.

4 § För sådan verksamhet som anges i 3 S skall pastoratet förordna en
eller flera kyrkomusiker.

Domkapitlet får dock, när det finns särskilda skäl, medge att pastoratet förordnar någon annan. Medgivandet får begränsas till att gälla en viss gudstjänstlokal eller en viss kyrkomusikalisk uppgift.

Paragrafens/ön7« stycke återspeglar det grundläggande synsättet, all del bör finnas stor frihet för pastoraten atl bygga upp en lämplig lokal organisation. Lagen anger endast de minimikrav på verksamheten, som skall garantera en hög och så långt möjligt likvärdig standard. Av paragrafen framgår all pastoratet för den obligatoriska kyrkomusikaliska verksamhet som särskilt angetts i tredje paragrafen skall förordna en eller flera personer som har föreskriven kyrkomusikalisk behörighet, nämligen antingen organislutbildning (8S) eller kantorsulbildning (9S). Genom ell sådant förordnande kan en kyrkomusiker anställas antingen på en kyrkomusiker-tjänst eller på ett vikariat. Uppgifterna kan också anförtros en kyrkomusiker i form av elt uppdrag som inte samtidigt innebär en anställning. Den föreslagna bestämmelsen hindrar inte alt kyrkomusikaliska uppgifter vid särskilda tillfällen utförs av andra.

I paragrafens andra stycke finns ett undantag från den nyss angivna principen om full kyrkomusikalisk behörighet. Liksom hittills skall del

vara möjligt för domkapitlet atl medge all pastoratet förordnar en orgdspe- Prop. 1987/88:144 lare eller nägon annan som inte har den föreskrivna kyrkomusikaliska behörigheten. I första hand bör dispenserna avse de fall, där gudstjänstlivets behov medför all orgelspelare måste anlitas. Vid prövningen bör domkapitlet förvissa sig om atl den som dispensen avser lämpligen kan anförtros de orgelverk som finns i pastoratet. Medgivandet kan begränsas med slöd av regeln i paragrafens sista mening lill att gälla en viss gudstjänstlokal eller en viss kyrkomusikalisk uppgift. I allmänhet bör medgivandet endast avse uppgifter enligl 3§ 1. Dispens bör liksom nu endast meddelas när del finns särskilda skäl. Förutom de organisatoriska förhållandena i pastoratet kan ett sådant skäl vara att det inte finns behöriga kyrkomusiker atl tillgå. Vid bedömningen av denna fråga får vägas in huruvida pastoratet har ansträngt sig alt skaffa en behörig kyrkomusiker, t. ex. genom annonsering med tillräcklig spridning. I övrigt hänvisas här till avsnittet 2.5.

Tjänsteorganisation

5 § Tjänster som kyrkomusiker i ett pastorat är tjänster som organist
eller som kantor.

Enligl denna paragraf finns del endast två slags anställningar som kyrkomusiker, organist eller kantor. Behörighetskraven för anställning framgår av9-12S§.

Med elt visst undantag, som gäller en tjänst för varje pastorat (6S), slår del pastoratet fritt atl anställa en eller flera kyrkomusiker som organist eller kantor eller att avtala med en annan arbetsgivare om fyllnadstjänstgöring för pastoratet. Möjligheten att på detta sätt förordna någon annan behörig person för de obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifterna följer av utformningen av 4S första stycket. En viss valfrihet behövs för all möjligheterna atl anordna kombinationsljänster skall kunna las lill vara enligt vad jag närmare har utvecklat i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6).

6 § I varje pastorat skall det finnas minst en tjänst som organist, om inte
domkapitlet medger något annat.

Domkapitlet får lämna medgivande enligt första stycket, om de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna är av liten omfattning eller om del av organisatoriska skäl inte är lämpligt alt anställa nägon organist. Domkapitlet får begränsa medgivandet lill alt avse en viss tid.

Enligt paragrafens första stycke finns det etl principiellt krav på atl del skall finnas minst en tjänst som organist i pastoratet. Syftet med bestämmelsen är alt trygga kvaliteten i verksamheten. Domkapitlet får dock medge undantag enligt det föreslagna andra stycket. För sädan dispens krävs att de kyrkomusikaliska uppgifterna är av liten omfattning eller all del av organisatoriska skäl inte är lämpligt att anställa en organist. En utgångspunkt för bedömningen kan vara den som gäller idag enligt kyrkomusikerförordningen nämligen all del i princip krävs en organist i varje distrikt med fler än 5000 invånare. Vilka övriga omständigheter som bör vinna beaktande vid domkapitlets prövning framgår av den allmänna mofi-

veringen (avsnitt 2.5). Domkapitlets prövning kan utfalla olika i pastorat     Prop. 1987/88:144 med stor ytvidd och i pastorat med en samlad befolkning, även om antalet invånare är detsamma. Medgivandet kan tidsbegränsas, om domkapitlet bedömer att frågan kan komma alt bedömas annorlunda i en framtid, t. ex. när någon kantor i pastoratet slutar sin anställning.

7 § I del pastoral där stiftets domkyrka är belägen skall del finnas en
tjänst som domkyrkoorganisl.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 S 3 mom. kyrkomusikerförordningen.

Behörighet

8 § Behörig alt anställas på en tjänst som organist är den som har avlagt
högskoleexamen på kyrkomusikerlinjen.

Paragrafen reglerar de behörighetskrav som skall gälla för anställning som organist. För behörighet att vara organist krävs liksom tidigare högskoleexamen på kyrkomusikerlinje, s. k. kyrkomusikerexamen. I den äldre kyrkomusikerförordningen angavs även vissa äldre examina som berättigade till tjänst som organist. Dessa omfattas av övergångsbestämmelsernas punkt 3.

9 S    Behörig all anställas på en tjänst som kantor är

1.   den som har avlagt organist- och kanlorsexamen och som med godkänt vitsord har genomgått pedagogisk kurs för kantorer,

2.   den som har avlagt högskoleexamen för musiklärare med kyrkomusikaliskl tillval samt

3.   den som är behörig att anställas som organist.

För behörighet all anställas som kantor krävs enligt paragrafen liksom hittills dels organist- och kanlorsexamen, dels en pedagogisk examen. Detta framgår av p///;A7e« 7. I den äldre kyrkomusikerförordningen angavs ocksä vissa äldre examina som berättigade till tjänst som kyrkokanlor. Dessa omfattas av övergångsbestämmelsernas punkt 3. Enligt mina bedömningar i fråga om den framtida kantorsutbildningen (se den allmänna motiveringen, avsnitt 2.11.1) bör möjligheterna undersökas all inom eltämnesutbildningen i musik utforma sådana tillvalsmöjligheler, att kantorsbehörighet kan erhållas jämsides med behörighet som eltämneslärare i musik. I enlighet med detta föreskrivs i punkten 2 atl sådan högskoleexamen också ger kanlorsbehörighet. Den som är behörig alt anställas som organist skall enligl punkten 3 också vara behörig atl anställas som kantor.

10 § Domkapitlet kan förklara en sökande som inte uppfyller villkoren i 8
och 9 S§ behörig alt anställas på en tjänst som organist eller kantor, om han
med hänsyn till sin utbildning och yrkeserfarenhet år atl anse som jäm
ställd med den som uppfyller dessa villkor.

Paragrafen reglerar möjligheten för domkapitlet att dispensera från de

behörighetskrav som anges i 8 och 9 SS. Sådan dispens skall få lämnas om      57

sökanden med hänsyn lill sin utbildning och yrkeserfarenhet är alt anse     Prop. 1987/88:144 som jämställd med den som uppfyller de behörighetsvillkor som gäller för anställningen. En i huvudsak motsvarande dispensmöjlighel finns i dag (24 S 5 mom. och 26 S 3 mom. kyrkomusikerförordningen.)

Tjänstetillsättningar

11 § Tjänster som kyrkomusiker tillsätts i elt enförsamlingspastorat av
kyrkorådet och i ett flerförsamlingspastorat av den tillsättningsnämnd som
anges i 7 S prästanslällningslagen (1988:000).

Enligl kyrkomusikerförordningen tillsälls organist- och kanlorstjänsler genom beslut av kyrkoråden i församlingarna. Som en följd av alt pastoratet svarar för den kyrkomusikaliska verksamheten, skall enligt paragrafen kyrkomusikerna i stället anställas genom beslut på pasloratsnivå. Eftersom del är i församlingarna som kyrkomusikerna skall vara verksamma, måste dessa tillförsäkras ell inflytande över lillsätlningarna i ett flerförsamlingspastorat. Delta sker genom alt tillsätlningsbeslutel i elt sådant fall skall fattas av den tillsättningsnämnd som skall finnas i flerförsamlingspastorat enligl den i propositionen 1987/88:31 föreslagna 7 S prästanställnings-lagen. Denna nämnd tillsätter prästtjänster i flerförsamlingspastorat, och är sammansatt på elt sådant sätt att församlingarna får etl inflytande över tillsättningen.

12 § Innan en tjänst som kyrkomusiker tillsätts, skall domkapitlet pröva
vilka sökande som är behöriga samt yttra sig över deras kyrkomusikaliska
skicklighet.

Reformens syfte är atl garantera en minimistandard på den kyrkomusikaliska verksamheten. Delta syfte tillgodoses bl. a. genom föreskrifter om de behörighetsvillkor som skall gälla för kyrkomusiker (8—lOSS). Enligt paragrafen skall behörighetsprövningen ankomma pä domkapitlet. Del innebär alt samma ordning skall tillämpas som i fråga om tillsättning avpräsltjäns-ter. En ansökan om anställning som kyrkomusiker skall dock ges in till pastoratet. Del är alt märka all paragrafen endast avser anställning hos pastoratet. Den gäller alltså inte när någon som är anställd hos någon annan skall anlitas för fyllnadstjänstgöring i pastoratet. Domkapitlets beslut blir bindande och kan inte frångås av pastoratet. Del yttrande som domkapitlet samtidigt skall avge saknar däremot bindande verkan.

Reglemente

13 S Församlingsdelegerade eller kyrkofullmäktige skall faställa etl reg
lemente för den kyrkomusikaliska verksamheten.

Av reglementet skall framgå hur de uppgifter som anges i 3 S skall tillgodoses. Utförs sådana uppgifter av flera, skall reglementet ange hur uppgifterna är fördelade mellan dem.

Paragrafen reglerar pastoratets skyldighet atl fastställa reglemente och vad

ett sådant reglemente skall innehålla. Som jag har framhållit i den allmänna     58

motiveringen (avsnitt 2.9) bör det, i stället för att ett regionalt organ Prop. 1987/88:144 fastställer instruktioner för de enskilda kyrkomusikerna, finnas ett reglemente som utvisar hur de obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifterna skall tillgodoses. Syftet med paragrafen är all ge stadga ål organisationen av verksamheten och klargöra arbets- och ansvarsfördelningen mellan kyrkomusikerna i ett pastoral. I reglementet kan ocksä meddelas närmare föreskrifter om arbetsledningen.

14 § Innan reglementet faslälls, skall yttrande inhämtas från församling
arna i pastoratet och domkapitlet. Av domkapitlets yttrande skall särskilt
framgå huruvida förslaget lill reglemente slår i överensstämmelse med vad
som har beslämts om gudstjänster i församlingarna.

Enligl paragrafen skall församlingarna i pastoratet och domkapitlet yttra sig över förslaget till reglemente innan det fastställs. Kyrkomusiken är etl väsentligt inslag i gudstjänstlivet och den övriga församlingsverksamheten. Den kyrkomusikaliska verksamheten måste därför anpassas lill församlingarnas behov och resurserna fördelas mellan olika församlingar i ell flerförsamlingspastorat. Detta kan inte ske utan medverkan av församlingarna. Härutöver krävs en samordning mellan prästernas och kyrkomusikernas tjänstgöring, framför allt vid gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar. Denna samordning kan ske genom atl även domkapitlet yttrar sig över förslaget till reglemente.

Orgelvård

15 § Den som enligt reglementet har alt svara för vården av en orgel skall
lill pastoratet anmäla sådana brister som han inte lämpligen själv kan
avhjälpa.

16        § Innan pastoratet tillåter någon annan än den som är förordnad enligt
4S all använda en orgel, skall yttrande inhämtas från den som enligl
reglementet har alt svara för vården av orgeln.

I paragraferna ges föreskrifter om orgdvården i pastoratet. Enligl 15 § åligger det den som enligt reglementet svarar för vården av en orgel alt anmäla sådana brister som han inte själv kan avhjälpa. Motsvarande bestämmelse finns i dag i 11 S första stycket första meningen kyrkomusikerförordningen. Enligl 16 § skall den som svarar för vården av en orgel alllid beredas tillfälle atl yttra sig innan någon annan, som inte är kyrkomusiker i pastoratet eller anlitas som orgelspelare där, tilläts använda orgeln. Etl sådant yttrande bör innehålla en bedömning av om den lilllänkle användaren rent tekniskt är kompetent att spela på orgeln. Yttrandet är inte bindande för pastoratet. Regeln motsvarar i huvudsak II S första stycket andra meningen kyrkomusikerförordningen.

Fyllnadstjänstgöring

17 § Innehavaren av en tjänst som kyrkomusiker är skyldig all fullgöra
fyllnadstjänstgöring hos en annan arbetsgivare i den omfattning som följer

av anställningsavtalet.                                                                                        59

Paragrafen reglerar en kyrkomusikers skyldighet alt fullgöra fyllnads-     Prop. 1987/88:144 tjänstgöring hos nägon annan arbetsgivare. Omfattningen av denna skyldighet får regleras i anställningsavtalet.

Musiksakkunniga

18 § Vid handläggningen av ärenden enligt denna lag får domkapitlet
biträdas av en eller flera musiksakkunniga.

Behörig alt vara musiksakkunnig i domkapitlet är domkyrkoorganisten eller någon annan som är behörig alt anställas på en tjänst som organist.

Stiftsstyrelsen skall förordna en eller flera musiksakkunniga efter yttrande av domkapitlet.

I paragrafen finns föreskrifter om musiksakkunniga i domkapitlet. Paragrafen motsvarar delvis 18 S kyrkomusikerförordningen. Enligt första stycket får domkapitlet biträdas av en eller flera musiksakkunniga vid handläggningen av ärenden enligl lagen. Beträffande de närmare övervägandena kan hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.10).

1 andra stycket regleras behörigheten att vara musiksakkunnig i domkapitlet. I första hand är det domkyrkoorganislen som bör anlitas. Emellertid kan även andra kyrkomusiker anlitas. Kravet är då alt den eller de andra skall ha behörighet som organist.

Musiksakkunniga skall enligl tredje stycket förordnas av stiftsstyrelsen efter yttrande av domkapitlet. Denna ordning ansluter till den som enligt förslaget i propositionen 1987/88:31 skall gälla för sekreteraren i domkapitlet.

Överklagande

19     §    Domkapitlets beslut enligl denna lagfar överklagas hos regeringen.
Domkapitlets beslut enligt 4 S andra stycket och 6 S andra stycket får

överklagas endast av pastoratet.

Av paragrafen framgår atl domkapitlets beslut enligl lagen får överklagas hos regeringen. Beslut, varigenom domkapitlets avslagit en framställning från elt pastorat om medgivande enligt 4 S andra stycket eller 6 S andra stycket bör kunna överklagas endast av pastoratet.

Ikraftträdande m. m.

1.  Denna lag träder i kraft den I januari 1990.

2.  Genom lagen upphävs lagen (1947: 275) om kyrkomusiker saml kyrkomusikerförordningen (1950: 375).

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1990. Genom lagen upphävs dels 1947 års lag om kyrkomusiker saml kyrkomusikerförordningen. Upphävandet av den gamla lagen innebär bl. a. alt kyrkomusikertjänslerna inte längre skall vara statligt reglerade anställningar eller i någon annan mening statligt reglerade.

3.   Om del i en lag eller någon annan författning hänvisas till en föreskrift        ""
som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, skall i stället den nya

föreskriften tillämpas.

4.   Den som enligl äldre föreskrifter eller beslut är behörig lill en tjänst     Prop. 1987/88:144
som organist eller kyrkokantor skall anses vara behörig till motsvarande

tjänst även efter ikraftträdandet av de nya föreskrifterna.

Detsamma gäller den som enligt äldre föreskrifter är behörig lill en tjänst som extra kyrkokantor och som i minst fem år innehaft en tjänst som kyrkomusiker med minst 40 procent av heltidsanställning.

Enligt punkten 4 skall de som tidigare har varil behöriga till tjänst som organist och kyrkokantor även vara del i fortsättningen. Den som har varit behörig som extra kyrkokantor skall också anses vara behörig till kanlorstjänst, om denne skaffat sig erfarenhet genom minst fem års tjänstgöring med minst 40 procent av heltidstjånslgöring.

5.   Den som vid ikraftträdandet är anställd på en kyrkomusikertjänst med
fullmakt eller konstitutorial eller med förordnande för en bestämd tid som
ännu löper är skyldig alt utöva sin tjänst genom all ulföra i huvudsak
samma arbetsuppgifter som tidigare hos pastoratet.

I punkten 5 föreskrivs en tjänslgöringsskyldighel hos pastoratet för dem som vid ikraftträdandet innehar en tjänst som kyrkomusiker med fullmakt eller konstitutorial. Beträffande den närmare motiveringen kan hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.12).

6.   För den som vid utgången av år 1989 alltjämt innehar en klockar-,
organist- eller kyrkosängarbefaltning, som fanns inrättad i församlingen
före den I juli 1947, skall andra stycket I övergångsbestämmelserna lill
lagen (1947:275) om kyrkomusiker fortfarande tillämpas, så länge inneha
varen kvarstår på befallningen.

Det finns fortfarande etl fåtal kyrkomusiker på s. k. äldre stat. Enligt övergångsbestämmelserna lill 1947 års lag om kyrkomusiker skall äldre bestämmelser om klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningar tillämpas på innehavare av sådana tjänster. Dessa äldre bestämmelser bör även i fortsättningen fillämpas pä sådana kyrkomusiker, så långe de kvarstår på sina befattningar.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen atl anta förslaget lill lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört under avsnittet 2.11.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

61

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1985:55)  Prop. 1987/88:144

Musiken i svenska kyrkan                       Bilaga i

Allmänt

Kyrkomusikerulredningen lägger härmed fram sitt slutbetänkande. Tillsammans med 1982 års kyrkokommitté har utredningen tidigare avgelt diskussionsbetänkandet (SOU 1983:55) Församlingen i framtiden och remissammanställningen (SOU 1984:75) Församlingarna om framtiden.

Enligl direktiven skall utredningen göra en fullständig och förutsättningslös översyn av organisationen av kyrkomusikernas verksamhet och vissa därmed sammanhängande frågor. De viktigaste utgångspunkterna för utredningens överväganden skall vara församlingarnas behov av kyrkomusikaliska insatser och önskvärdheten av atl uppräilhålla en god kyrkomusikalisk standard. Utöver församlingslivets behov bör också beaktas samhällets intresse av etl rikt förgrenat och differentierat musikliv. Ansträngningarna bör därför inriktas på alt höja musiklivet inom församlingarna liksom musiklivet i allmänhet genom atl bättre än nu utnyttja kyrkomusikernas musikaliska kompetens.

Med dessa utgångspunkter har kyrkomusikerulredningen studerat främst fyra större frågor. Dessa gäller ansvaret för handhavandet av den kyrkomusikaliska verksamheten, dvs. vilken grund för indelningen av verksamheten som är lämpligast. Tjänsteorganisationens uppbyggnad, utbildningen av kyrkomusiker saml kostnadsfrågor hör också hit. I det följande lämnar utredningen en översiktlig redogörelse för sina ställningstaganden.

Grunden för indelningen av den kyrkomusikaliska verksamheten

Utredningen ser det som en av sina viktigaste uppgifter att försöka finna områden som lill sin storlek är lämpliga för en kyrkomusikalisk verksamhet av normal omfattning. Liksom nu måste ansvaret för verksamheten — i analogi med alt svenska kyrkan organisatoriskt läcker hela landet - ligga i en rikstäckande basorganisalion. Denna organisation skall ha en direkt lokal anknytning. De olika enheterna skall inte omfatta alltför stora ytor eller alltför stora befolkningstal. Men de skall vara så stora atl andra mål för utredningen - bl. a. möjlighet till kombination av olika tjänster i kyrka och samhälle - kan tillvaratas på elt enkelt och smidigt sålt.

Man bör naturligtvis inte bortse från betydelsen av all kyrkomusikerna liksom i dag knyts lill de olika församlingarna - direkt eller genom särskilt bildade kyrkomusikerdislrikt. Det framstår emellertid som klart all en av orsakerna till svårigheterna med den nuvarande organisationen är just grunden för indelningen i kyrkomusikerdislrikt. Om man skall kunna skapa områden av lämplig storiek för en kyrkomusikalisk verksamhet av normal omfattning, måste församlingen i princip överges som indelningsgrund.

Pastorat och andra kyrkliga samfälligheter har en fast organisafion med
direkt anknytning till de församlingar som ingår i samfällighelen. Verksam
heten regleras av LEKS. För närvarande står pastoraten för lön m.m. åt            62

kyrkomusikerna. Pastoraten är även tjänstgöringsområden för prästerna.     Prop. 1987/88:144

Från olika synpunkter har pastoraten som ansvariga för den kyrkomusika-     Bilaga 1

liska verksamheten uppenbara fördelar. Administration och rekrytering

kan underlättas. Inom pastoraten - i vart fall större pastorat - bör det

vara möjligt alt skapa rationella arbets- och anställningsförhållanden för

kyrkomusikerna. Organisafionen kan anpassas efter pastoratens samlade

behov och förutsättningar och kyrkomusikerna kan på ett naturiigt sätt

ingå i arbetslag för församlingsvårdande personal i resp. pastoral.

Vid sidan av pastoraten är övrig samfällighelsbildning mycket olika utvecklad. Främst framgår det vid en jämförelse mellan större lätorler och landsbygd. Någon enhetlig struktur finns inte.

Utredningen anser alt goda skäl talar för all pastoraten i princip bör vara anslällningsomräden för kyrkomusikerna och ulgöra den organisatoriska grunden för den kyrkomusikaliska verksamheten. Av detta följer atl pastoraten i framliden kommer alt bli arbetsgivare för kyrkomusikerna. I fråga om vissa slags kombinalionsljänsler (se del följande) kan del undanlagsvis förekomma all annan än pastoratet blir arbetsgivare. Om ett pastoral ingår i en annan kyrklig samfällighet kommer vissa arbetsgivarfunktioner av ekonomisk karaktär atl handhas av samfällighelen. I princip bör även i sådana fall pastoratet vara anslällningsområde för en eller flera kyrkomusiker. Övervägandena bör även gälla Stockholms kyrkliga samfällighet. Denna samfällighets organisation och kompetens övervägs för närvarande av 1982 ärs kyrkokommitté.

Elnligl utredningens mening skall staten även fortsättningsvis ha ell visst inflytande över utformningen av den kyrkomusikaliska verksamheten (se del följande). Del statliga inflytandet utgör en inskränkning i pastoratens bestämmande.

Den omedelbara tillsynen över verksamheten skall handhas av pastoralskyrkoråd och kyrkoherde, vars roll i detta avseende inte förändras.

Behovet av en ny tjänsteorganisation

Med slöd av KML har huvuddelen av kyrkomusikerna statligt reglerade tjänster sedan år 1950. Anställandet av kyrkomusiker och verksamheten regleras ocksä av statliga föreskrifter som regeringen meddelar, KMF. Dessa mycket detaljerade och delvis komplicerade föreskrifter, som till stor del tillkom under 1950-talet, är nu föråldrade i olika avseenden. Ytteriigare problem uppslår på grund av den nuvarande regleringens bristande flexibilitet. Det medför svårigheter all tillgodose olika församlingars behov av säsongsmässigl ökade insatser eller lägger hinder i vägen för försök all utveckla de begränsade möjligheterna alt kombinera kyrkomusikalisk tjänstgöring med annat arbete.

Vidare har utformningen av KMF med dess stora rikedom på detaljregler hittills lämnat myckel litet utrymme för sådant medinflytande som den arbelsrältsliga lagstiftningen i och för sig medger. 1 vissa frågor har kyrkomusikerna dock uppnätt ett visst medinflytande.

Utredningen anser därför all behovet av en reformerad tjänsteorganisa
tion är stort. Tiden är nu i hög grad mogen all avskaffa den starkt föräldra-       63

de, detaljerade och krångliga regleringen. Den bör ersättas av en ordning     Prop. 1987/88:144 som fyller nutida krav på god funktion, enkelhet och flexibilitet. Sålunda     Bilaga 1 föreslår utredningen bl. a. alt det i princip endast skall finnas två tjänstetyper, nämligen organistljänster och kanlorstjänsler.

När del gäller frågan i vilken utsträckning statliga föreskrifter även i framliden skall gälla beaktar utredningen främst följande. Den nuvarande allmänna tendensen lill decentralisering av beslutsfunktioner inom stal och kommun måste få genomslag även när del gäller den kyrkomusikaliska verksamheten. Detsamma gäller del kyrkliga reformarbetets klara inriktning under senare år där målet är all öka svenska kyrkans möjligheter alt själv på olika plan falla avgörande beslut utan statliga föreskrifter.

Mot denna bakgrund har utredningen stannat för ställningstagandet att den statliga regleringen av kyrkomusikertjänslerna har spelat ut sin roll. I framtiden bör tjänsterna därför få en mera renodlat kyrkokommunal karaktär. Därigenom åstadkommer man både elt ökat självbestämmande för pastoraten som arbetsgivare och bättre förutsättningar för etl ökat medinflytande för kyrkomusikerna som arbetstagare.

Med hänsyn till de av riksdagen antagna kullurpolitiska målen har samhället etl intresse av alt en god standard på den kyrkomusikaliska verksamheten upprätthålls. Till följd härav bör staten enligl utredningens mening även fortsättningsvis ha ett visst — om än begränsat — inflytande över organisationen av den kyrkomusikaliska verksamheten. Inflytandet bör främst bestå i en skyldighet all - efter förslag från pastoraten - bestämma dels minimum för verksamhetens omfattning i varje pastorat, dels minimikrav på kompetensnivån för den eller de kyrkomusikertjänsler som skall inrättas. Besluten i dessa frågor skall dock inte hindra pastoraten från att utforma sin verksamhet så att minimum för omfattning och kompelens överskrids.

Med nu gällande regler för svenska kyrkans organisation på stiftsplanet har det framställ som naturligt för utredningen atl domkapitlen borde svara för del kvarstående statliga inflytandet över verksamheten.

Förslagen från 1982 års kyrkokommitté om den framlida organisationen på stiftsplanet (se SOU 1985:1) innebär i korthet en koncentration av arbetsuppgifter lill stiftsstyrelsen som beredande och verkställande organ för stiftssamfälligheten. Sliftsslyrdsen - ett kyrkokommunall organ -skall även svara för vissa statliga förvaltningsuppgifter. Domkapitlets framtida uppgifter begränsas till frågor som rör kyrkans lära och den prästerliga ämbetsförvaltningen.

Till följd härav anser utredningen att stiftsstyrelsen skall svara för det kvarstående statliga infiylandet — en statlig förvaltningsuppgift - som tidigare angetts. Detta ställningslagande bildar således en utgångspunkt för utredningens fortsatta överväganden och förslag.

Instruktion, tjänsteåligganden m. m.

Enligl utredningens mening är det även i framliden nödvändigt med en
instruktion för varje tjänst. Om det anses lämpligt kan instruktionen kom
pletteras med en befattningsbeskrivning, dvs. en beskrivning av befall-            64

ningens allmänna karaktär. Fastställandet av instruktionen bör ankomma     Prop. 1987/88:144
på pastoratet.                                                              Bilaga 1

De kyrkomusikaliska åliggandena omfattar för närvarande i huvudsak en skyldighet att vid gudstjänster och förrättningar/kyrkliga handlingar leda församlingssången och utföra orgelmusik, allt på sätt som förutsätts i kyrkohandboken och mässboken. Kyrkomusikern skall vidare främja intresset för kyrkosången, bl. a. genom atl öva och leda kyrkokör och dessutom undervisa konfirmander i psalmsång. Någon ändring härvidlag är inte påkallad. När det gäller tjänstgöringsskyldigheten vid gudstjänster och kyrkliga handlingar - inräknat dem som avser medlem av församling utom pastoratet - anser utredningen alt kyrkomusikern skall leda församlingssången och utföra musik enligl kyrkohandboken och annan ordning för gudstjänster som kyrkomötet har antagit. Skyldigheten måste begränsas till vad som utgör arbetsgivarens verksamhetsområde och fill arbetstagarens kompetens. Omfattningen härav får diskuteras vid förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Den löpande vården och tillsynen av orgeln vilar på den kyrkomusiker som använder orgeln i tjänsten. Saken kan lämpligen las upp i instruktionen för tjänsten. I det sammanhanget kan även regleras frågor om handhavandet av övriga instrument, notmaterial m. m.

Den fria musikundervisningen är en värdefull tillgång i musiklivet som skall behållas i den framtida kyrkomusikaliska verksamheten. Undervisningen bör skötas av organister och kantorer och ha samma omfattning som den i dag har för organister och kyrkokanlorer.

Flera faktorer bör påverka beslutet om minimum för omfattningen av den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoraten. En utgångspunkt för utredningen är synen på svenska kyrkan som etl trossamfund. Den gudstjänstverksamhet m. m. som kräver kyrkomusikerns medverkan riktar sig i första hand till medlemmarna. Det är därför naturligt att antalet medlemmar i svenska kyrkan inom pastoratet har stor belydelse när stiftsstyrelsen skall fatta sill beslut. Speciella omständigheter aft ta hänsyn lill är invånarantalet, om det väsentligt överstiger antalet kyrkomedlemmar, förekomsten av sjukhus och andra institutioner eller en förutsebar mera betydande ändring av befolkningstalet. Vidare måste hänsyn tas till frilidskyrka och förhållandena i församlingarna i de inre delarna av storstäderna (cilyför-samlingarna) med litet invånarantal men med stor dagbefolkning. Viktiga faktorer är givelvis också körverksamhet och orgelbestånd av speciell karaktär.

Vissa moment av den planerade verksamheten skall finnas med i varje församlings arbete (obligatoriska inslag i den kyrkomusikaliska verksam- . heten). Dit hör allmänna gudstjänster och kyrkliga handlingar, körverksamhet och fri musikundervisning.

Stiftsstyrelsens beslut beträffande omfattningen av den kyrkomusikaliska verksamheten skall gälla tills vidare men kunna omprövas när som helst. Initiativet kan komma från pastoratet eller från sliflsstyrelsen. Fastställandet av omfattningen av uppgifterna i varje tjänst bör ske efter MBL-förhandlingar.

65

5    Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 144

Kyrkomusikertjänsterna, anställningsformer Prop. 1987/88:144

Tjänsteorganisationen enligt KMF består i princip av två kategorier kyrko-   

musiker med olika utbildningsbakgrund, nämligen högre och lägre kyrkomusikalisk utbildning. Denna principiella anknytning av tjänsteorganisationen till statligt fastställda examenskrav är enligt utredningens mening ändamålsenlig också för framtiden och bör därför bestå. I framtiden blir således kompetensnivåerna i princip tvä. De examina som knyts till nivåerna bör benämnas organistexamen och kantorsexamen. Tjänstetyperna, vilka kommer att motsvara dagens organistljänst resp. kyrkokaniorsljänsl, bör därmed bli organisttjänst och kantorstjänst. I undantagsfall kan en lägre kompelens fastställas.

Utredningen har studerat effekterna på sysselsältningsunderlaget i de framlida kyrkomusikertjänslerna vid övergång frän kyrkomusikerdislrikt lill pastorat som indelningsgrund för verksamheten. Undersökningarna av utfallet med nuvarande pastoralsindelning visar alt omfattningen av de kyrkomusikaliska göromålen i ett stort antal tjänster inte torde komma att ändras jämfört med nuvarande förhållanden. Resultaten pekar också på goda möjligheter alt genom sammanslagning av kyrkomusikerdislrikt öka del kyrkomusikaliska innehållet i tjänsterna. Nya attraktiva tjänster framför allt av deltidskaraktär men med tillfredsställande omfattning på göromålen kan skapas i etl stort antal fall. Det medför en kvalitetshöjning på den kyrkomusikaliska verksamheten helt i linje med de övriga förslag som utredningen lägger fram.

Domkyrkoorganisternas roll som kyrkomusiker betonas genom att de fär möjlighet att koncentrera sig på den rent kyrkomusikaliska verksamheten. Del sker genom atl deras nuvarande uppgifter för stiftet fortsättningsvis i princip inte kopplas samman med dessa tjänster.

De framtida stiftsuppgifier som tidigare nämnts saml bl. a. en viss kon-sulenlverksamhel, som skall syfta till alt bibehålla och utveckla den höga kyrkomusikaliska standarden i landet, kommer alt kräva sakkunskap på det kyrkomusikaliska området. Uppgifterna skall fullgöras av en kyrkomusikaliskl väl utbildad person som knyts lill sliflsstyrelsen och benämns stiftsmusiker.

Även om utredningens arbete är inriktat på all öka tjänsternas kyrkomusikaliska innehåll är det uppenbart att uppgifterna ofta inte ger underlag för mer än deltidsarbete. För all om möjligt förbättra sysselsältningsunderlaget i dessa fall bör kyrkomusikerna ges tillfälle till kombinationstjånstgö-ring av olika slag. Kombinalionsallernativen utgörs i första hand av tjänster som innehåller dels kyrkomusikalisk tjänstgöring, dels tjänstgöring i det allmänna skolväsendel (kommunal grundskola, gymnasieskola eller vuxenutbildning), den kommunala musikskolan, övrig församlingsvård förutom kyrkomusik saml administrationen inom kyrkan. Ytterligare alternativ är kyrkomusikalisk tjänstgöring i annal pastorat eller lärararbete i folkhögskola. Tjänstgöring i det allmänna skolväsendet skall inte vara bunden till någon bestämd lärarkategori.

Grunden för en kombinationsljänsl bör utgöras av ell avtal mellan dem som bidrar till underlaget för tjänsten. Sådana avlal bör innehålla överenskommelser om de förhållanden av personaladministrativ och ekonomisk

66

art som parterna vill reglera sinsemellan. Av naturliga skäl bör kombina-     Prop. 1987/88:144
fionstjänsterna rent allmänt ha en inriktning på arbete med musik.         Bilaga 1

Den allmänna bedömningen av erforderligt minimum för kompetensnivån för kyrkomusikertjänsler bör ske med utgångspunkt från i stort sett samma kriterier som beträffande omfattningen av den kyrkomusikaliska verksamheten. Särskild vikt bör läggas vid körverksamhelen. Besluten skall fattas av stiftsstyrelsen, vars beslut skall gälla tills vidare men kunna omprövas när som helst. Initiativet till omprövningen kan tas av pastoratet eller av stiftsstyrelsen.

Inrättande av kyrkomusikertjänsler

I framliden kommer kyrkomusikertjänsterna i regel all inrättas enligt kyrkokommunala regler med pastoraten som beslutande. Om någon annan i stället skall vara arbetsgivare, vilkel undantagsvis kan förekomma beträffande kombinalionsljänster, kommer inrättandet att följa de regler som gäller för denne arbetsgivares verksamhet. Del nu sagda kommer dock inte all gälla ulan inskränkning till följd av utredningens förslag om del statliga inflytandet över organisationen.

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder

Behörighetsvillkoren för de två framlida huvudtyperna av kyrkomusiker-tjänster kommer i huvudsak alt motsvara dagens krav för organist- och kyrkokaniorsljänsl. I vissa undantagsfall kan en lägre kompelens fastställas. Om det föreligger särskilda skäl kan en sökande medges befrielse från fastställt behörighetsvillkor. Sådana dispensfrågor skall prövas av stiftsstyrelsen. Vid tjänsletillsåltningar bör pastoraten följa allmänt erkända meritvärderingsprinciper, såsom förtjänst och skicklighet. Även vid tillsättning av kombinalionsljänster bör man följa dessa merilvärderingsprin-ciper.

Tillsättning av kyrkomusikertjänster

Tillsättningen av kyrkomusikertjänsler kommer i huvudsak atl följa kyrkokommunala regler. Berörda församlingar skall få yttra sig över ansökningarna. Stiftsstyrelsen skall på begäran av pastorat avge yttrande över ansökningarna. När del gäller tillsättning av tjänst som domkyrkoorganist skall yttrande över ansökningarna inhämtas från svenska kyrkans centralstyrelse. Det förutsätts atl centralstyrelsen knyter kyrkomusikalisk expertis lill sig bl. a. för denna uppgift.

Utbildningen av kyrkomusiker

Dagens högre kyrkomusikerulbildning innehållande grundkurs och alter
nativa påbyggnadskurser - praktiskpedagogisk eller musikpedagogisk -
ersätts med en sammanhållen kurs om 160 poäng som leder fill organist
examen. Innehållet i kursen skall i stort överensstämma med den utbild-    67

ning som nu bedrivs inom grundkursen och den musikpedagogiska påbygg-     Prop. 1987/88:144 nadskursen. Fyllnadstjänstgöring för organister bör därmed inriktas på den     Bilaga 1 kommunala musikskolan.

Den lägre kyrkomusikerutbildningen organiseras om och samordnas till vissa delar med den högre utbildningen. Utbildningen skall leda till kantorsexamen och motsvara dagens kyrkokantorsexamen. Examinationen skall ligga under universitets- och högskoleämbetets ansvar.

En form av kantorsutbildning skall vara en tvåårig högskoleutbildning omfattande 80 poäng. Utbildningen knyts till kyrkomusikerlinjerna i Göteborg, Malmö och Piteå. Även vid Sköndalsinstitutet samt folkhögskolorna i Hjo, Oskarshamn, Mellansd och Ransäter anordnas denna utbildning. Vid Sköndalsinstitutet och folkhögskolorna bör kantorsutbildningen jämställas med högskoleutbildning.

Inom ramen för existerande högskoleutbildning bör två utbildningar för tjänster med kyrkomusikalisk och annan tjänstgöring dessutom införas. Det första alternativet utgörs av utbildning till musiklärare och kantor vid högskolans musiklärarlinje om 160 poäng med inriktning mot undervisning i grundskola och gymnasieskola. Inom ramen för 160 poäng bör minst 30 • poäng avse kyrkomusikaliskl tillval. Del andra alternativet består av utbildning till instrumentallärare och kantor vid högskolans musiklärarlinje med inriktning mot verksamhet som instrumental- och ensembleledarpedagog. Utbildningen omfattar 160 poäng varav minst 30 poäng bör avse kyrkomusikaliskl tillval. Dessa utbildningar bör kunna ges i Stockholm, Göteborg, Malmö och Piteå.

För framtiden finns etl behov av en expertgrupp som kan fungera som
samarbetsorgan för frågor rörande kyrkomusikerutbildningen. Andra upp
gifter för gruppen blir bl. a. atl organisera examinationen av kantorer och
att behandla frågor som gäller dimensioneringen av den lägre kyrkomusi
kerutbildningen. Expertgruppen bör knytas lill universitets- och högskole- ,, -
ämbetet.

Övrig utbildning i anslutning till kyrkomusikalisk verksamhet bör främst ses som en inomkyrklig angelägenhet. Initiativen bör ankomma på Svenska kyrkans nämnd för undervisning och utbildning, huvudmännen för diakonal utbildning och de kyrkliga folkhögskolorna.

Kostnader

Kyrkomusikerutredningens förslag innebär genomgripande förändringar av organisationen av kyrkomusikernas verksamhet. Förslagen anger grunderna för verksamheten och tjänsteorganisationen men pekar av naturliga skäl inte i detalj på utformningen i dessa hänseenden i olika pastorat. Man måste räkna med en viss tidsåtgång innan förändringarna är genomförda fullt ul i hela landet. Med dessa utgångspunkter är del inte möjligt att göra detaljerade beräkningar av kostnaderna för den nya organisationen. Utredningens kostnadsöverväganden måste därför grundas pä uppskattningar.

Utredningen föreslår att pastoralen i regel skall vara den minsta enheten
för kyrkomusikalisk verksamhet. Detta bör betyda både förenklingar och
besparingar, särskilt som pastoralen redan stär för lön m. m. åt kyrkomusi- 68

kerna. Domkyrkopastoralen befrias från de kostnader.som nu är förenade     Prop. 1987/88:144
med domkyrkoorganisternas uppgifter enligt 18 S KMF.         Bilaga 1

Utredningens förslag fill ny tjänsteorganisafion innebär förenklingar. Genom att kyrkomusikertjänsterna inte längre skall vara statligt reglerade upphör statens arbetsgivarverks befattning med dem. Uppgifterna övertas av Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund saml pastoraten, vilka alltså kan få vidkännas en viss ökning av sina adminislrafionskostna-der. Möjligheterna all - totalt sett över den kyrkokommunala sidan -hålla dessa kostnader inom nuvarande ramar torde dock vara goda.

Kostnaderna för kyrkomusikerna avseende löner m. m. kan - trots de kvalitetshöjningar som förslagen medför - hållas inom oförändrade ramar i den nya organisationen.

Utredningens förslag angående stiftsplanet innebär bl. a. nya tjänster för stiftsmusiker. Kostnaderna för dessa tjänster kan hållas inom del utrymme som erhålls genom att stiftsstyrelsernas åligganden i fråga om den kyrkomusikaliska verksamheten blir av avsevärt mindre omfattning än de nuvarande domkapitlens arbetsuppgifter på detta område. En viss omfördelning av kostnader från statsverket lill de kyrkliga kommunerna följer av utredningens förslag. De effektivitetsvinster som kan förutses på del kyrkoköm-munala området medverkar lill atl kostnaderna för stiftsmusikerna inte innebär en ökad belastning för del allrhänna.

Regeringens och statens arbetsgivarverks befattning med kyrkomusiker-ärenden upphör genom utredningens förslag. Detta leder fill besparingar. Svenska kyrkans centralstyrelse får vidkännas vissa ökade kostnader.

Den nya 80-poängsutbildningen av kantorer, den nya expertgruppen för utbildningsfrågor och examination av kantorer vid folkhögskola kommer atl öka kostnaderna. De statliga sommarkurserna skall försvinna, vilket ger utrymme för kostnadsökningarna. Utbildningen vid högskola av kantorer med inriktning på kombinalionstjånsl kan hållas inom oförändrade kostnadsramar. Detsamma gäller övrig utbildning av kantorer.

I det övergångsskede då den nya organisationen byggs upp måste medel beräknas för pedagogiska kurser - statliga sommarkurser - för kyrkokantorer. Under denna tid - och när 80-poängsutbildningen av kantorer samtidigt fungerar i full omfattning — är det därför sannolikt att de totala kostnaderna för den lägre kyrkomusikerutbildningen kommer att överstiga de statliga kostnaderna för samfiiga sommarkurser. Utredningen vill dock betona all på längre sikt, då de övergångsvis anordnade sommarkurserna inte längre behövs, kan utbildningskostnaderna hällas inom oförändrade ramar.

Sammanfattningsvis anser utredningen att de totala kostnaderna för den kyrkomusikaliska verksamheten på kort sikt kommer aft öka något. På längre sikt kommer det att vara möjligt att göra besparingar.

69

Lagförslag i betänkandet (SOU 1985:55)         Prop. 1987/88:144

Musiken i svenska kyrkan                               Bilaga 2

Förslag till

Lag (0000:0000) om kyrkomusikalisk verksamhet i svenska kyrkan

Enligt riksdagens beslut föreskrivs följande.

1   § Pastoraten skall handha den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna.

2   § För kyrkomusikalisk verksamhet skall del finnas kyrkomusiker. Kyrkomusiker skall anställas som organist eller som kantor. I pastoratet med domkyrkoförsamling skall det finnas en anställning som domkyrkoorganisl.

I stället för att kyrkomusiker anställs får de kyrkomusikaliska uppgifterna enligt första stycket fullgöras som fyllnadstjänstgöring av lärare enligl föreskrifter som regeringen meddelar eller av annan som är behörig att anställas för uppgifterna.

Om den kyrkomusikaliska verksamheten har mycket begränsad omfattning eller om del finns andra särskilda skäl får de kyrkomusikaliska uppgifterna fullgöras av annan person än som avses i första eller andra stycket.

3   § För särskilda kyrkomusikaliska uppgifter får det finnas andra anställda på vilka denna lag inte tillämpas.

4   § Sfiflsstyrdsen skall följa och aktivt främja utvecklingen av den kyrkomusikaliska verksamheten i stiftet. Hos stiftssamfälligheten skall det för dessa angelägenheter finnas en stiftsmusiker.

Pastoratskyrkorådet och kyrkoherden har den omedelbara tillsynen över den kyrkomusikaliska verksamheten. I flerförsamlingspastorat som inte har pastoratskyrkoråd handhas tillsynen av elt gemensamt kyrkoråd och kyrkoherden.

5 § Stiftsstyrelsen skall fastställa minimum för omfattningen av den kyr
komusikaliska verksamheten i varje pastorat. Stiftsstyrelsen skall även
fastställa den kyrkomusikaliska behörighet som lägst skall krävas av den
eller dem som skall fullgöra de kyrkomusikaliska uppgifterna i pastoratet.
Pastoraten skall, efter hörande av församlingskyrkoråden, lämna förslag
lill stiftsstyrelsen i de nu angivna hänseendena.

Stiftsstyrelsens beslut enligl första stycket kan omprövas när stiftsstyrelsen eller pastoratet finner skäl fill del.

6 § Behörig att anställas som organist, domkyrkoorganist och stiftsmusi
ker är den som har avlagt organistexamen och som är lämplig för anställ
ningen. Detsamma gäller den som uppfyller behörighetsvillkoren enligt
äldre bestämmelser för en tjänst som ordinarie eller extra ordinarie orga
nist.                                                                                              70

7   § Behörig att anställas som kantor är den som har avlagt organislexamen eller kantorsexamen och som är lämplig för anställningen. Detsamma gäller den som uppfyller behörighetsvillkoren enligt äldre bestämmelser för en tjänst som ordinarie eller extra ordinarie organist, som extra ordinarie kyrkokantor eller som skolkantor.

8   § Behörig för de kyrkomusikaliska uppgifterna enligt 2 S andra stycket är den som är behörig atl anställas om organist enligt 6 S eller som kantor enligl 7 S.

9   § Om del finns särskilda skäl får stiftsstyrelsen, efter hörande av kyrkoråd som sägs i 4 S andra stycket, förklara den som söker anställning enligt 2 S behörig för de kyrkomusikaliska uppgifterna, trots att han eller hon inte uppfyller fastställda krav på kyrkomusikalisk utbildning.

10   § Om en behörig kyrkomusiker inte kan anställas får annan kyrkomusiker anställas. En sådan kyrkomusiker skall anställas tills vidare längst lill viss tidpunkt, dock längst för två år.

11   § Stiftsstyrelsen skall inhämta yttrande över ansökningarna till anställning som stiftsmusiker från svenska kyrkans centralstyrelse.

Pastoral skall ge kyrkoråden i berörda församlingar tillfälle till yttrande över ansökningarna till anställning enligt 2 S. Avser ansökningarna anställning som domkyrkoorganist skall yttrande dessutom inhämtas från svenska kyrkans centralstyrelse.

Om elt pastorat begär det skall stiftsstyrelsen avge yttrande över ansökningarna lill andra anställningar enligl 2 S än anställning som domkyrkoorganist.

12 § Stiftsstyrelsens beslut enligl 5 S får överklagas av pastoratet och
beslut enligt 9 S sökanden genom besvär hos svenska kyrkans centralsty
relse. Centralstyrelsens beslut med anledning av sådana besvär får inte
överklagas.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 2

1. Denna lag träder i kraft den

2.    Genom denna lag upphävs lagen (1974:275) om kyrkomusiker.

3.    Om i lag eller annan författning förekommer hänvisning fill föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

4.    För icke-terriloriellt pastorat gäller denna lag om regeringen beslutar det.

5.    Behörig enligt 7 S att anställas som kantor är även den som har avlagt organist- och kantorsexamen saml innehaft en tjänst som kyrkomusiker med minst 40 procent av heltidsanställning i minst fem år.

71

Remissammanställning över kyrkomusikerutredningens    Prop. 1987/88:144

betänkande (SOU 1985:55) Musiken i svenska kyrkan -   Bilaga 3

framtida organisation och utbildning

Efter remiss av betänkandet har yttranden kommit in frän:

Universitets- och högskoleämbetet

Skolöverstyrelsen

Statens kulturråd

Kammarkollegiet

Statens arbetsgivarverk

Statens löne- och pensionsverk

Kammarrätten i Jönköping

Länsskolnämnden i Östergötlands län

Länsskolnämnden i Kronobergs län

Länsskolnämnden i Malmöhus län

Länsskolnämnden i Västerbottens län

Domkapitlet i Uppsala

Domkapitlet i Linköping

Domkapitlet i Skara

Domkapitlet i Strängnäs

Domkapitlet i Västerås

Domkapitlet i Växjö

Domkapitlet i Lund

Domkapitlet i Göteborg

Domkapitlet i Karlstad

Domkapitlet i Härnösand

Domkapitlet i Luleå

Domkapitlet i Visby

Domkapitlet i Stockholm

Svenska kyrkans centralstyrelse

Musikaliska akademien

Svenska kommunförbundet

Linköpings kommun

Falköpings kommun

Örnsköldsviks kommun

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

LO

TCO

SACO/SR

Oskarshamns folkhögskola

Skara stifts folkhögskola

Ingesunds musikhögskola

Geijerskolan

Mellansels folkhögskola

Stiftelsen Stora Sköndal

Pastoralinstitutet i Uppsala

Kyrkomusikernas riksförbund

Domkyrkoorganisternas förening                                                                         72

Kyrkomusikorganisationernas samarbelskommitt - KOSK         Prop. 1987/88:144

Sveriges förenade studentkårer                                        Bilaga 3

De handikappades riksförbund

Riksförbundet Svensk kyrkomusik - RISK

Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation

Rikskommittén för stiflslingen

Evangeliska Fosteriands-Stiftdsen (EFS)

Universitets- och högskoleämbetet har bifogat yttranden av musikhögskolan i Stockholm, universiteten i Uppsala, Göteborg och Umeå, högskolorna i Örebro och Luleå, linjenämnden för musiker- och kyrkomusikerlinjerna vid musikhögskolan i Malmö, universitetet i Lund samt regionstyrelserna för Uppsala, Linköpings, Göteborgs och Umeå högskoleregioner.

Några domkapitel har bifogat yttranden från ett antal församlingar och pastoral.

Yttranden har vidare kommit in från Musikhögskolan i Malmö

Kristen demokratisk samlings kyrkopoliliska råd Svenska kyrkans personalförbund Sveriges kyrkokamerala förening Skara stifts kyrkomusikerförening Västerås stifts kyrkomusikerförening Växjö stifts kyrkomusikerförening Göteborgs stifts kyrkomusikerförening Jämtlands läns kyrkomusikerförening Ansgarsförbundet och Riksförbundet Kyrkans Ungdom Sveriges kyrkliga studieförbund Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning

Därutöver har till civildepartementet sänts in 268 spontana yttranden, de flesta från församlingar och kyrkliga samfälligheter men ocksä frän ett antal kyrkomusiker och andra enskilda personer.

En särställning bland remissinstanserna intar svenska kyrkans centralstyrelse. Underlaget för dess yttrande har utarbetats av nämnden för församlings- och pastoralsförvaltning, nämnden för gudstjänsfiiv och evangelisation och nämnden för undervisning och utbildning. Nämnden för församlings- och pastoralsförvallning har därvid också tillsammans med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, genomfört en underremiss till förbundets underavdelningar och elt represenlafivl urval om 160 kyrkliga kommuner.

I del följande lämnas en kort sammanfattning av utredningens förslag i olika avsnitt av betänkandet och i anslutning därtill en sammanställning av remissyttrandena i berörda delar. Siffrorna i rubrikerna anknyter till av-snillens numrering i betänkandet.

73

I. Grunden för indelningen av den kyrkomusikaliska verksamheten

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

11

Utredningen föreslär atl pastoratet i regel bör vara den minsta enheten för en kyrkomusikalisk verksamhet av normal omfattning. Detta innebär också att huvuddelen av arbetsgivaransvaret läggs på pastoraten.

Flertalet remissinstaner lillstyrker förslaget. Bland dessa märks kammarrätten i Jönköping, länsskolnämnden i Östergötlands län, samt domkapitlen i Uppsala, Göteborg, Karlstad och Stockholm.

Några instanser lillstyrker förslaget men reserverar sig på vissa punkter. Bland dessa återfinns länsskolnämnden i Västerbottens län, domkapitlen i Skara, Strängnäs, Västerås, Lund och Härnösand, svenska kyrkans centralstyrelse och Musikaliska akademien.

Förslaget avstyrks av bl. a. Onsala och Tölö pastorat saml Kävsjö, Landa, Ölmevalla, Skånes Fagerhults och Ölmstads församlingar.

Svenska kyrkans centralstyrelse

Arbetsgivaransvar och personaladministration skall enligl förslagen i såväl kyrkokommitténs betänkande som kyrkomusikerulredningen handhas av pastoraten, vilkel är en uppfattning som centralstyrelsen biträder. Detta kommer enligt centralstyrelsens mening att innebära en mer kvalificerad handläggning av personalfrågor i kyrkokommunerna.

Om pastoraten blir lokala arbetsgivare minskar antalet sådana frän ca 2500 till ca I 000. Administrationen kommer att förenklas högst väsentligt. Församlings- och pasloralsförbundel får som central arbetsgivarorganisation lättare atl nå ul till de lokala arbetsgivarna med information om nya avtal m. m.

Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund uttrycker sig på liknande sätt.

Värnamo församling

Vi ställer oss bakom utredningens förslag om att pastoralen istället för församlingarna skall vara huvudmän för den kyrkomusikaliska verksamheten. Möjligheten atl åstadkomma mer ändamålsenliga tjänster med större volym ökar med föreslagen ändring. Förslaget ligger ju dessutom helt i linje med de tankegångar som förs fram i utredningen "Församlingar i samverkan".

Göteborgs kyrkonämnd

Kyrkonämnden tillstyrker alt pastoratet skall ulgöra kyrkomusikerdistrikt. Del måste vara en fördel särskilt i de många småförsamlingspastoraten där

74

den enskilda församlingen saknar underlag i fråga om kyrkomedlemmar,     Prop. 1987/88:144
skatteunderlag och kyrkomusikaliska uppgifter.                    Bilaea 3

Nykyrka församling och Bjurbäcks församling lillstyrker förslaget och anar en framfida utveckling.

Eftersom det kan förutses att pastorat och icke församling i framtiden kommer atl vara anslällningsområde för alla övriga befattningshavare på lokal nivå inom kyrkan, är det naturligt att samma blir förhällandet för kyrkomusikerna. Församlingarna är i många fall för små för att vara kyrkomusikerdislrikt. Kyrkorådet instämmer alltsä i utredningsförslaget i denna del.

Gökhems församling ser förslaget som en fördel dels med tanke på att arbetsområdet blir gemensamt för präst, församlingsassistent som kyrkomusiker, dels därför att pastoratet betalar lönen och dels därför att förslaget innebär att pastoratet tillsätter kyrkomusikertjänslen.

Möjligheten att skapa underlag för flera heltidstjänster och deltidstjänster framhålls i flera remissyttranden, bl. a. av Musikhögskolan i Malmö, Ansgarsförbundet och Riksförbundet Kyrkans ungdom, samt Fridlev-stads, Månsarps och Munktorps pastorat.

Frösö församlings pastorat anser också liksom Hässleholms församlings pastoral, atl attraktivare tjänster kan skapas med pastoratet som bas.

Linköpings kommun har inget att erinra mot förslaget i denna dd, eftersom det ger de samverkande församlingarna bättre resurser och överensstämmer med dagens decentraliseringssträvanden.

Alvesta, Lekaryds och Härlövs församlingars kyrkomusikerdislrikt tycker att förslaget är bra, eftersom något gemensamt kyrkoråd inte längre blir aktuellt.

Domkapitlet i Västerås

Domkapitlet tillstyrker utredningens förslag att pastoratet i regel bör vara kyrkomusikerdistrikt men påpekar att det i ett litet flerförsamlingspastorat kan bli många tjänstgöringsställen vilket är mycket olämpligt. I många delar av landet - framförallt i mellersta och norra Sverige - kommer kyrkomusikern också att ha lång resväg till tjänstgöringsställena. Domkapitlet förutsätter atl det i dessa fall blir nödvändigt med små tjänster motsvarande dagens orgdspdartjänster.

Domkapitlet i Strängnäs delar utredningens uppfattning att pastoratet bör vara grunden för indelning i kyrkomusikerdistrikt men föreslår samtidigt att det bör föreligga en möjlighet för församling att ulgöra kyrkomusikerdistrikt i stora pastorat som inte delas.

Svenska kyrkans studieförbund (SKS), Lenhovda-Herråkra kyrkliga samfällighet, Ålghults pastorat, Kågeröds pastorat och Ryssby församling varnar också för alltför stora tjänstgöringsomräden.

Domkapitlet i Härnösand förordar alt pastoratet skall utgöra tjänstgö
ringsområde men pekar på att flera ijänstgöringsfillfällen och långa resor    75

fordrar särskild planering. Vidare kräver en ny organisation lid för aft     Prop. 1987/88:144
kunna genomföras.                                                         Bilaga 3

Under många år har Härnösands stift haft problem med vakanser på kyrkomusikertjänster. Merparten av tjänsterna har lågt veckotimtal och det har varit svårt alt få kompetenta sökande. Orsaken står atl finna i all församlingen utgör grunden för indelningen i kyrkomusikerdistrikt, vilket medför aft underlaget för många tjänster är för litet.

För arbetet i arbetslaget år det viktigt alt präst, kyrkomusiker och andra anställda i pastoratet har samma tjänslgöringsområde. Vi anser därför atl pastoratet organisatoriskt men även administrativt är en lämplig enhet för den kyrkomusikaliska verksamheten. Det ger möjlighet alt skapa större tjänster som ger innehavaren en skälig inkomst. Redan nu kan vi här i stiftet finna ett ökande intresse för pastoratet som kyrkomusikerdistrikt. Av stiftels 34 flerförsamlingspastorat bildar åtta egna kyrkomusikerdistrikt och av dessa har tre tillkommit under det senaste året.

I ett glesbygdsstifl som Härnösands kan arbetsförhållandena dock på sina ställen bli svåra: stressiga söndagar med flera högmässor i rad och långa resor emellan, körer på olika ställen som fordrar sin egen planering.

Omkring tre Qärdeddar av stiftets kyrkomusikerdistrikt kommer atl beröras av organisatoriska förändringar, när 66 distrikt som nu ingår i flerförsamlingspastorat skall slås ihop lill 29 nya distrikt och ytteriigare sammanslagningar ske på grund av aft små pastorat läggs ihop till större enheter. Det kommer att bli problem med friställningar och övertalighet vid sammanslagningar och det är vikfigt att stiften fär tid på sig för att kunna gå fram med varsamhet.

Domkapitlet i Skara finner den föreslagna ändringen ändamålsenlig men Skövde pastoral, som hörts av domkapitlet, varnar för svårigheter med atl samordna gudsljänsttiderna.

Utredningens förslag att låta pastoraten utgöra indelningsgrund för kyrko-musikerverksamhelen tillstyrks av samtliga fyra remisspastorat. Skövde pastoral tillägger dock att åven om större flexibilitet vinns bör man dock inte hysa långt gående förhoppningar beträffande möjligheten att samordna söndagsljänstgöringen i olika kyrkor inom ramen för en enda tjänst eller ett begränsat antal tjänster.

Domkapitlet finner den föreslagna förändringen i indelningsgrund ändamålsenlig. En sådan ändring torde bland annat komma att främja kyrkomusikerns möjligheter att på ett mera naturiigt sätt kunna ingå i pastoratets gudstjänsfiiv och församlingsvärd. Härigenom skapas ett stabilare underlag för kyrkomusikerns veckofimtal med åtföljande ökade möjligheter att få behöriga sökande lill ledigförklarade kyrkomusikertjänster.

Domkyrkoorganisternas förening fillstyrker förslaget i denna del men pekar på att undantag kan få förekomma t. ex. i glesbygdsområden.

Västerås stifts kyrkomusikerförening

KMR i Västerås stift delar utredningens uppfattning alt pastoraten / princip bör ulgöra kyrkomusikerdistrikt, men vi vill peka på två risker: 1) I pastorat med många små församlingar finns del en risk för en spliftrad

tjänstesituation, särskilt om pastoratet har två eller flera präster men    76

bara en kyrkomusiker. Den enskilda församlingen får huvudgudstjänst     Prop. 1987/88:144
bara varannan vecka exempelvis.                                  Bilaga 3

2) Idestiflsomharstorageografiskaområden(t. ex. Luleå, Härnösands och vissa delar av Västerås stift) kan resor mellan pastoratets församlingar bli orimligt långa.

Domkapitlet bör alltså ges laglig rätt atl frångå huvudprincipen i detta avseende, när förhållandena kräver del.

Sistnämnda uppfattning delas av Växjö stifts kyrkomusikers förening. Alingsås församlings pastorat framhåller också dispensmöjligheten.

Alingsås församling ställer sig bakom principen att pastoraten skall vara arbetsgivare för kyrkomusikerna. Många positiva effekter vinns: enklare alt skapa heltidstjänster, bättre arbetsgivarfunktion o. s. v.

Av erfarenhet vet man att stora enheter leder lill likformighet vad gäller anslag, service o. s. v. Det finns många exempel på alt iniliafivrika kyrkomusiker har blivit "stoppade" p.g. a. att anslagen varil anpassade till pastoratets/samfällighetens låga kyrkomusikaliska aktivitet. Den enskilda församlingen måste därför få stort inflytande över omfattningen av sin musikverksamhet. Ett territorielllstort pastorat kan av många skäl vara olämpligt som anslällningsområde. Därför bör domkapitlet efter förslag från pastoratet kunna besluta om annan indelning av anställningsområden än pastoraten.

Östersunds församlings pastorat värnar om de till ytan stora flerförsamlingspasloraten.

Utredningen föreslår alt pastoraten i stället för församlingarna skall utgöra kyrkomusikerdistrikt, vilkel innebär alt ett stort antal kyrkomusikerdistrikt kommer all omfatta flera församlingar. Detta kan måhända vara lämpligt i vissa fall. Dock måste särskild uppmärksamhet ägnas glesbygdens ofta myckel stora flerförsamlingspastorat. Planerade kyrkomusikaliska distrikt måste begränsas i ytmässig storlek för att kunna fungera. Nuvarande församlingar i glesbygdens flerförsamlingspastorat är ofta lämpade som verksamhetsområden för ddtidstjänslgörande kyrkomusiker. Deltidstjänster kommer också att behövas i framtiden. Alt stå som ansvarig kyrkomusiker i flera församlingar samtidigt, vilket kan bli fallet enligt utredningen, torde knappast komma atl bli problemfritt.

Utredningens förslag om sariimanläggning av kyrkomusikerdislrikten i flerförsamlingspastorat måste självfallet, i likhet med den i annat sammanhang föreslagna samfällighetsbildningen av mindre församlingar, ske på frivillig grund efter berörda församlingars medgivande. Förslaget om att pastoraten i stället för församlingarna i förekommande fall skall ulgöra kyrkomusikerdislrikt innebär nämligen att inflytandet över församlingens musikverksamhel flyttas från församlingen fill pastoratet. Denna ordning torde knappast vinna allmänt bifall.

Det syns mindre lämpligt att genom den aktuella reformen lägga nya och stundom krävande administrativa uppgifter på pastoralen, samtidigt som man på stiftsnivå har och även fortsättningsvis måste ha personal, som är väl insatt i frågor rörande statliga eller kommunala avtal och bestämmd-

77

Musikaliska akademien anser att det framlagda förslaget med pastoraten     Prop. 1987/88:144 som indelningsgrund kan ha fördelar men atl många svårigheter kan förut-     Bilaga 3 ses. Normer för pastoratens sammansättning bör utarbetas.

En avgörande fråga blir hur relationen mellan nuvarande 2567 församlingar resp. 2636 kyrkomusikertjänster i verkligheten blir. Betänkandet lämnar inga konkreta anvisningar om pastoratens storlek, bara vaga erinringar om nu gällande kyrkomusikerförordnings gräns vid 5000 invånare. Invånarantalet kan vara en myckel grov och stundom missvisande gräns mellan de tvä huvudkategorier av kyrkomusiker som här förordas, organisten resp. kantorn.

Flera andra betydande faktorer kan anföras, bl.a. relationen fill präst
tjänsten och dess "geografiska" omfattning. Om man som regel uppställer
alt varje av präst ledd gudstjänst eller annan förrättning skall ha en kvalifi
cerad kyrkomusiker knuten lill förrättningen, fås ett ledtal. Frågan om hur
många förrättningar en präst åläggs eller "klarar av" är densamma för -.

kyrkomusikens vidkommande.

En annan viktig faktor är det antal kyrkor som "betjänas" av kvalificerad kyrkomusiker i vederbörande pastorat. Om sammanslagning leder ■ till att fler kyrkor står "lomma" under större antal sön- och helgdagar osv., bör den avvisas, särskilt som den då strider mot ambitionen att "höja musiklivet". Risken för "feta" pastorat gentemot "magra" måste också beaktas, dvs., alt tjänsternas omfattning varierar p.g. a. antalet kyrkor m. m.

Det är sålunda av vikt alt grundläggande normer för pastoratens optimala sammansättning utarbetas och fillämpas också med kyrkomusikens funktion som ledmärke.

Domkapitlet i Visby ansluter sig till utredningens ställningstagande att pastoratet bör få ansvaret för den kyrkomusikaliska verksamheten men framhåller samtidigt all del bör finnas en kongruens mellan prästens och kyrkomusikerns arbetssituation.

Länsskolnämnden i Västerbottens län tillstyrker förslaget men pekar på vissa personaladministraliva problem.

Kyrkomusikerutredningens förslag alt pastoratet - inte församlingen - i regel bör utgöra den minsta enheten för kyrkomusikalisk verksamhet kan orsaka personaladministraliva problem. Präster och kyrkomusiker tjänstgör tillsammans men får olika arbetsgivare, prästerna domkapitlet och kyrkomusikerna pastoratet. Eventuella svårigheter bör dock kunna överbryggas. Länsskolnämnden i Västerbottens län tillstyrker därför förslaget att pastoralen skall vara anställningsområden för kyrkomusikerna. Detta kan medföra utvidgade tjänster för kyrkomusikerna. Pastoralen torde ha större resurser atl fullgöra arbelsgivaruppgiflerna än de ofta små församlingskyrkoråden.

Riksförbundet Svensk kyrkomusik

RISK tillstyrker utredningens förslag om pastoratet som minsta enhet för
den kyrkomusikaliska verksamheten med förbehållet atl pastoratets kyr
komusiker i så stor utsträckning som är praktiskt möjligt knyts lill verk
samheten i de enskilda församlingarna.                                                 78

PastoralinsiUulel i Uppsala Prop. 1987/88:144

Pastoralinstilutet instämmer i utredningens förslag all lägga pastoraten     Bilaga i som grund för tjänsteorganisationen. Detta framför allt därför alt kyrkomusikern därigenom på ett naturligt sätt kommer att ingå i arbetslaget för församlingsarbete.

Domkapitlet i Linköping menar att detaljerna i utredningens (U) förslag bör diskuteras mera grundligt innan ett beslut fattas.

Vi finner liksom U, atl kyrkomusikerna måste få rationella arbets- och anställningsförhållanden i en organisation, som bl. a. låter dem "på ett naturligt sätt ingå i arbetslag för församlingsvårdande personal".

Den organisation, som nu skisseras i U, förefaller dock atl kunna bli komplicerad. U föreslår, att pastoraten "i princip" skall vara anställnings-områden för kyrkomusikerna, atl alltså pastoraten skall "bli arbetsgivare för kyrkomusikerna". Samtidigt skall dock staten även fortsättningsvis "ha ett visst inflytande över den kyrkomusikaliska verksamheten". U konstaterar också, att "annan än pastoratet blir arbetsgivare", når del blir fråga om kombinalionsljänster. U tänker sig då, att "kyrkoherden under alla förhållanden" blir "arbetsledare för del rent församlingsvårdande arbetet".

Krislen demokratisk samlings kyrkopolitiska råd

Lokall bör ansvaret för den kyrkomusikaliska verksamheten ligga på församlingarna, inte på pastoraten. Så är ju förhällandet med övrig församlingsvårdande verksamhet. Om pastoratet blir kyrkomusikerdistrikt och anställningsmyndighel skall dock ansvaret för verksamheten ligga på församlingen.

Domkapitlet i Lund

Ansvaret lokalt för den kyrkomusikaliska verksamheten bör ligga på församlingen, inte som utredningen föreslagit på pastoratet. Enligt 1982 års kyrkokommitls förslag kommer ansvaret för den församlingsvårdande verksamheten alt ligga på församlingen trots att ansvaret för tjänsterna förs lill pastoratet. Domkapitlet är alltså ense med utredningen om att pastoraten bör vara tjänstgöringsområde för kyrkomusikerna, men etl sådant uttryck som "pastoraten skall handha den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna" (§ 1 i lagförslaget) måste formuleras om.

Kammarkollegiet påpekar all kyrkomusikalisk verksamhet kräver vissa författningsändringar för all övergå lill atl vara pastoratsangdägenhel.

Enligl I S i förslaget till lag om kyrkomusikalisk verksamhet i svenska
kyrkan skall pastoraten handha den kyrkomusikaliska verksamheten i
församlingarna. Man kan fråga sig om inte bestämmelsen i sig blir missvi
sande. Detta eftersom I kap. 3 S i det av 1982 års kyrkokommilt framlagda
förslaget lill lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter (nya LEKS)
liksom nuvarande lag förutsätter atl kyrkomusiken är en församlingsange
lägenhet som hör till andra st. p. I samma paragraf. I 5 S andra st. sista           79

meningen nya LEKS talas om angelägenheter som i dag enligt lag eller annan författning ankommer på pastoratet. Denna typ av i lag eller författning särskilt reglerade uppgifter för pastorat utgör normalt uppgifter utöver den uppräkning av församlingsangelägenheter som nya LEKS innehåller, jfr. t. ex pastorals uppgift enligt folkbokföringsförordningen. En konsekvens av det sagda vore, om utredningens huvudsyfte skall nås, att kyrkomusikalisk verksamhet lades till den grupp församlingsangelägenheter som anges i 3 S andra st. 4-8 nya LEKS. Först delta och sedan en följdändring till det i 5 § andra st. första meningen samma lag borde alltså klart innebära alt kyrkomusikalisk verksamhet blev en s. k. pastoratsangelägenhet.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

Grytnäs församlings pastorat

Då kyrkomusikernas åligganden hänför sig till församlingens ansvarsområde, bör församlingen ulgöra den organisatoriska grunden för den kyrkomusikaliska verksamheten.

Elt antal församlingar som avstyrker förslaget anser att församlingen och inte pastoratet bör vara arbetsgivare.

Landa och Ölmevalla församlingar

En orsak till svårigheter med den nuvarande kyrkomusikerorg. är inte i första hand anknytningen till församlingen som kyrkomusikerdistrikt ulan främst S 23 i nuv. kyrkomusikerförordningen, vilken begränsar etl vidareutvecklande av församlingens musikliv.

Församlingen eller del därav bör vara minsta enheten för kyrkomusikalisk verksamhet av normal omfattning.

Ölmstads församling hävdar små församlingars rätl att kvarstå som huvudarbetsgivare till mindre tjänster.

Skånes Fagerhults församling anser det vikfigt att församlingen får behålla sin arbetsgivarfunktion och därmed bestämmanderätten över församlingens musikverksamhet.

IL Tjänsteorganisationen

12.8.1 o. 12.8.2

Den statliga regleringen av kyrkomusikertjänsterna ersätts med kommunala regler. Ett visst statligt inflytande kvarstår genom alt stiftsstyrelsen såsom en statlig förvaltningsuppgift har att bestämma minimiomfaltningen för den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoralen och minimikraven på kompetensnivån för de inrättade kyrkomusikertjänsterna.

Förslaget alt kyrkomusikertjänslerna skall vara kohnmunalt reglerade tjänster avstyrks av majoriteten remissinstanser. Del tillstyrks dock av bl. a. statens arbetsgivarverk, kammarrätten i Jönköping, domkapitlen i

80

Skara. Härnösand, Luleå och Stockholm, svenska kyrkans centralstyrelse     Prop. 1987/88:144 (dock med 5 reservanter mot förslaget). Svenska kyrkans församlings- och     Bilaga 3 pastoratsförbund, Stockholms församlingsdelegerade, Göteborgs kyrkliga samfällighet,   Värnamo församlings pastoral, Karlskrona stadsförsamling,    Linköpings    och    Falköpings    kommuner    samt    Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

Kyrkomusikerulredningen föreslär alt den statliga regleringen av kyrkomusikerljänsterna skall upphöra och all dessa tjänster fortsättningsvis förs över fill del kyrkokommunala kollekfivavtalsområdet.

Förbundet har tidigare framfört önskemål om en sådan omreglering. Förbundsstyrelsen hälsar med stor tillfredsställelse utredningsförslaget i detta avseende.

Ur central arbelsgivarsynpunkl fär det anses vara förhandlingslekniskl komplicerat, för att inte säga ohanteriigl, atl på arbetsgivarsidan, som för närvarande, ha två centrala parter mot vilka berörd arbetstagarorganisation skall bedriva förhandlingar. Det försvårar dessutom en samordnad arbetsgivarpolitik.

Regeringen, Svenska kyrkans cenlralslyrdse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har gemensamt tillsatt en samrådsddega-lion med uppgift alt verka för en så långt möjligt gemensam politik för arbetsgivarna inom Svenska kyrkan. Kyrkomusikerutredningens förslag faller väl in i ramen för genomförandet av denna målsättning. En del av de övergångsfrågor som föranleds av kyrkomusikerutredningens förslag har för övrigt redan börjat bearbetas av en av samrådsdelegationen tillsatt arbetsgrupp. En rad övergångsfrågor är förhandlingsfrågor och bör givelvis behandlas som sådana.

Svenska kyrkans centralstyrelse biträder förslaget med likalydande skäl.

Domkapitlet i Härnösand lillstyrker all kyrkomusikernas anställningsvillkor regleras kommunall men föreslår all det statliga inflytandet sker genom domkapitlet.

Domkapitlet instämmer i utredningens förslag atl tjänsterna bör regleras kyrkokommunalt. Vi är medvetna om att kyrkomusikerförordningen är starkt föråldrad och all exempelvis bestämmelserna om veckolimtalsbe-räkningen kan överföras till avlal. Vi är överens om alt pastoratet bör ha bestämmanderätt i frågor som rör tjänstens innehåll och veckotimtal utöver del av sfiftel fastställda minimum, tillsättning av tjänster, löneplacering och tjänstledigheter. Vi har alltsä ingenting emot alt stiftets inflytande minskar och begränsas lill de frågor som utredningen föreslagit. Vi föreslår dock atl domkapitlet blir del organ på stiftsnivå som skall utöva del kvarvarande statliga inflytandet över den kyrkomusikaliska verksamheten. Delta innebär visserligen en utvidgning av den principiella avgränsningen av domkapitlets uppgifter enligl kyrkokommitlns förslag. Med hänsyn emellertid lill det nära sambandet mellan prästernas och kyrkomusikernas verksamhet vill vi förorda denna lösning.

Domkapitlet i Skara

Domkapitlet finner utredningens slutsats all behovet av en reformerad

tjänsteorganisation är stor och atl tiden är mogen atl avskaffa en föråldrad,     81

6   Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 144

detaljerad och krånglig reglering helt riktig. En kyrkokommunal reglering Prop. 1987/88:144 av kyrkomusikertjänslerna med bibehållande av del av utredningen före- Bilaea 3 slagna statliga inflytandet utövat som en statlig förvaltningsuppgift av det framtida domkapifiet anser domkapitlet vara en ändamålsenlig lösning för atl uppnå att pastoraten på ell så flexibelt sätt som möjligt får möjlighet att utifrån de egna förutsättningarna och behoven få kyrkomusikaliska arbetsuppgifter utförda varför domkapitlet således tillstyrker utredningens förslag i denna del. Det negativa remissutfall för en sådan lösning som kommit fill uttryck över utredningens preliminära ställningstagande anser dock domkapitlet varit önskvärt alt utredaren utförligare kommenterat.

Domkapitlet vill emellertid i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att, för den händelse särskild lagstiftning inte sker i denna fråga, många nuvarande tjänsteinnehavare innehar ordinarie tjänster varför del under avsevärd tid i så fall kommer alt bli aktuellt att fillämpa både statliga och kommunala avtal på samma yrkeskategori vilket i vissa pastorat kan förutses skapa administrativa problem.

Sveriges kyrkokamerala förening fillstyrker att kyrkomusikertjänsterna blir kyrkokommunalt reglerade, men att sliflsstyrelsen ej fastställer verksamhetens omfattning eller minimikrav vad gäller kompetensnivån, utan att detta regleras i centrala avtal som är fallet för övriga kyrkokommunala tjänster, så att den lokala organisationens största enhet, pastorat eller , samfällighet, i stället fullgör stiftsstyrelsens tänkta uppgifter i detta avseende.

Länsskolnämnden i Malmöhus län år också tveksam till sfiflsslyrdsens tillsyn.

Det inflytande över kyrkomusikerfrågorna som staten enligt förslaget skall behålla innebär bl. a. en tillsynsfunktion hos stiftsstyrelsen. För denna uppgift föreslås en tjänst som stiftsmusiker. Länsskolnämnden är något tveksam till behovet av att en regional statlig myndighet bestämmer mini-miomfaltning av kyrkomusikerverksamhet och minimikompelens för befattningshavarna för en kommun av t.ex. Malmös storlek. Rimligtvis bör den kyrkliga samfällighelen i kommunen själv kunna klara av en sådan uppgift. Tveksamheten till det föreslagna fillsynssystemet ökar när det ur förslaget framkommer alt pastoratet/den kyrkliga samfälligheten har full rätt att bestämma om högre omfattning av den kyrkomusikaliska verksamheten och om högre kompetens för kyrkomusikerna än vad stiftsstyrelsen beslutar om.

Länsskolnämnden i Östergötlands län tillstyrker förslaget och framhåller att etl statligt tillsyns- och utvärderingsansvar av den musikaliska kvaliteten kan kvarstå. Nämnden föreslår att delta uppdras åt Musikaliska akademiens kyrkomusikerkommitt.

Statens löne- och pensionsverk (SPV) har inte någon erinran mot att kyrkomusikerna övergår till det kommunala pensionsområdet i samband med en omorganisation. SPV sammanfattar sitt yttrande:

SPV vill sammanfattningsvis uttala att verket inte har någon erinran emot
atl kyrkomusikerna övergår till den kommunala pensionsområdet i sam
band med en omorganisafion av det slag som föresläs i betänkandet. Efter
det att nya rutiner blivit genomförda nyligen betr. matrikelföringen och              82

inom kort betr. avgiftsdebiteringen är verkels arbetsbelastning med kyrko-

musikerpensioneringen mera hanterlig. Rent administrativa överväganden     Prop. 1987/88:144 synes därför inte böra influera pä avgörandet i frägan. Vid eventuell     Bilaea 3 fortsall statlig pensionering av kyrkomusikerna kommer SPV - i anslutning till elt uttalande av regeringen å sid 5 i förenämnda proposition nr 174 till 1981/82 års riksdag, - all överväga alt ta ut avgifter av huvudmännen även för de administrativa kostnaderna.

Göteborgs kyrkonämnd tillstyrker förslaget. En kyrkokameral reglering ger bl. a. möjlighet atl anpassa sig lill ändrade förhållanden.

Kyrkonämnden tillstyrker utredningens förslag om avskaffande av kyrkomusikerförordningen. Nämnden vill kraftigt understryka vad utredningen anför på sid 105 i betänkandet: ".. tiden nu i hög grad är mogen alt avskaffa den starkt föråldrade, detaljerade och krångliga regleringen."

En kyrkokommunal reglering ger större möjligheter lill flexibilitet och därmed anpassning fill skiftande förhållanden i tid och rum. Det beslutande organet i kyrkokommunen ges möjlighet att, som gäller för andra församlingsvårdande tjänster, bedöma var behovet av insatser är som störst. Den lokala beslutanderätten ger också möjligheter atl tillgodose tillfälliga behov eller att reglera omfattningen av tjänster snabbare än vad som idag är fallet, då underlag för en viss verksamhet försvunnit. I en fid då avreglering och decentralisering från statliga till lokala myndigheter är allmänt förekommande ställer sig utredningens förslag helt naturligt.

De argument som anförs gentemot en kommunalisering av tjänsterna' anser kyrkonämnden att utredningen fillfredsställande bemött. Den kyrkokommunala självstyrelsen, den arbelsrältsliga lagstiftningen, kollektivav-lalsregleringen och det allmänt omvittnade intresset för kyrkomusiken är starka argument att anföra mot dem som befarar försämrade villkor bäde för kyrkomusiken och kyrkomusikerna.

Det är kyrkokommunerna som svarar för kyrkomusikernas kostnader. Då är del också rimligt att kyrkokommunerna har ett avgörande inflytande på organisationen.

En kommunal reglering av kyrkomusikertjänsterna avstyrks av flertalet remissinstanser och i elt stort antal spontant insända yttranden. Bland de remissinstanser som har avstyrkt förslaget i denna del finns kammarrätten i Göteborg, länsskolnämnden i Västerbottens län, domkapitlen i Uppsala, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg, Karlstad och Visby, Musikaliska akademien, TCO, SACO/SR, Kyrkomusikernas Riksförbund/Sveriges lärarförbund. Domkyrkoorganisternas förening. Riksförbundet Svensk kyrkomusik och Sveriges kyrkliga studieförbund.

Länsskolnämnden i Västerbollens län

Länsskolnämnden kan inte finna att utredningen har förebringat några
övertygande skäl för slopande av den statliga regleringen. Visst har den
nuvarande statliga regleringen nackdelar. Men én betydande fördel är
möjligheten atl genom självförvaltningsbesvär kunna få lokala tillsättnings
beslut överprövade. Tanken på en kyrkokommunal reglering renodlas inte
heller i förslaget. Utredningen föreslår sålunda nya typer av skolkantors
tjänster i form av kombinalionsljänster. Huvudparten av uppgifterna i                83

dessa tjänster blir lärartjänstgöring med fyllnadstjänstgöring som kyrko- Prop. 1987/88:144 musiker. Enligt förslaget skall dessa tjänster vara stafiigt reglerade. Orga- Bilaga 3 nisttjänster med fyllnadstjänstgöring i skolväsendel förutsätts också förekomma fortsättningsvis, men med kyrkokommunal reglering. Olika anställda med undervisningsuppgifter i skolan och musikaliska uppgifter i kyrkan skulle alltså bli underkastade skilda regelsystem. Länsskolnämnden känner stor tveksamhet inför detta . Också den omständigheten att någon central reglering inte är filltänkl i fråga om vad kyrkomusikertjänsterna skall innehålla inger vissa betänkligheter.

Domkapitlet I Uppsala

Den nuvarande ordningen med statliga tjänster är lika motiverad för kyrkomusikerna som för prästerna. Del relativa oberoende som musikerna har genom statligt reglerade tjänster gentemot pastoratet kan i vissa fall visa sig ytterligt värdefullt vad gäller kyrkomusiken i pastoratet. Det förhållande all prästernas tjänslgöringsföreskrifter bestäms av domkapitlet och präster och kyrkomusiker har ett nära samarbete i gudstjänst och annorstädes motiverar också del, den nuvarande ordningen med statlig reglering av även kyrkomusikernas tjänster. Vidare får domkapitlet på denna grund även ifrågasätta om den blivande stiftsstyrelsen ska ha ansvar för de kvarvarande kyrkomusikeruppgiflerna. Domkapitlet menar att kapitlet i fortsättningen ska vara myndighet inom den blivande stiftsorganisalionen för kyrkomusikerfrågorna.

Domkapitlet förutsätter att om utredningens förslag om total kommunalisering av tjänsterna vinner gehör de nuvarande tjänsleinnehavama sä länge de innehar nuvarande tjänster och så länge de önskar bibehålls vid den rättsliga ställning de har enligt hitfillsvarande bestämmelser.

Domkapitlen i Karlstad och Visby och kammarrätten i Göteborg avstyrker också på liknande grunder.

Domkapitlet i Linköping förutsätter att beslut om kyrkokommunall reglerade kyrkomusikertjänster fattas endast om förslaget stöds av en betryggande majoritet av bäde pastorat och kyrkomusikerorganisationer/kyrko-musiker.

Domkapitlet i Växjö intar samma ståndpunkt.

Svenska kyrkans personalförbund

Om pastoraten ges ökat självbestämmande kan delta medföra för stora skillnader mellan de olika pastoralens ambitionsnivå, när del gäller kyrkomusiken. Vi menar också alt den statliga regleringen av kyrkomusikernas tjänster, som infördes genom 1950 års kyrkomusikerstadga, medfört en klar höjning av kyrkomusikernas status. Detta har i sin tur lockat mycket kvalificerade musiker lill kyrkomusikertjänsterna.

Genomförs förslaget om kommunalisering skulle detta på sikt säkerligen innebära atl den höga nivån och kvaliteten på den kyrkomusikaliska verksamheten skulle bli lägre på det hela taget i landet.

Vi finner sålunda starka skäl för att kyrkomusikertjänsterna även i
framtiden förblir statligt reglerade och avstyrker förslaget alt den statliga
regleringen av kyrkomusikertjänsterna avskaffas.                                   84

Kyrkomusikernas riksförbund                                                        Prop. 1987/88:144

Ett slopande av den statliga regleringen medför starkt försämrade anställ- Bilaga 3 ningsvillkor. Många negativa konsekvenser för kyrkomusikerna kan bli avskaffat ordinarieskap, sämre semesterförmäner, sämre sjukförmåner, avskaffat arbetsgivarinträde, friare meritvärdering m.m. För arbetstagarorganisationen liksom för arbetsgivaren kommer merarbete alt uppstå i form av ett allt intensivare förhandlingsarbete pä det lokala planet. Förändringen verkar således i rakt motsatt riktning mot utredningens direkfiv och på sikt kommer Svenska kyrkans musikverksamhet atl totalt förändras till men för de enskilda församlingarna som helhet. Störst blir kanske förändringen dock för de mindre och medelstora församlingarna.

Enligt kommittdirekliven bör "beaktas samhällets intresse av etl rikt förgrenat och differentierat musikliv. - i propositionen om den statliga kulturpolitiken (prop. 1974:28) framhölls alt kyrkomusikerna utgör en mycket stor faktisk fillgång i musiklivet. De står för en omfattande och varierad musikutövning och utnyttjas också i mänga fall för andra uppgifter ån de kyrkomusikaliska. Det kunde därför vara av intresse från kultur-politisk synpunkt att vidga de möjligheter härtill som kyrkomusikerförordningen erbjuder". KMR/SL menar att utredningen icke tillräckligt beaktat ovanslående genom att överlämna beslutandet om en viss odefinierad miniminivå till det kyrkokommunala organet stiftsstyrelsen. KMR/SL är övertygat om att ovanstående direktiv bäst fillgodoses genom en reviderad kyrkomusikerförordning och bibehållande av domkapitlens inflytande över kyrkomusikverksamhelen. Härav följer atl regeringen förblir besvärsinstans.

KMR/SL menar alt domkapifien även i framliden skall ha elt betydande inflytande över kyrkomusikverksamheten. Del fär icke bli enbart ett lokalt eller regionalt intresse atl uppehålla standarden och bredden på musiklivet i Sverige. Ansvaret för det kyrkomusikaliska kulturarvet vilar pä svenska kyrkan som helhet men även på staten. Staten får därför icke avhända sig möjligheten till påverkan. Statens intresse av bibehållandet av en kvalitativt och kvantitativt högtstående musikkullur säkras genom en statlig förordning.

TCO avstyrker förslaget och ansluter sig till del yttrande som avgivits av Kyrkomusikernas riksförbund.

Kågeröds pastoral, Ålghults församlings pastorat, Lenhovda-Herråkra kyrkliga samfällighet och Månsarps församling m.fl. anser ocksä atl det statliga inflytandet skall utövas av domkapitlen.

Kristen demokratisk samlings kyrkopolitiska råd

Den positiva utvecklingen från 1950 har i betydande mån präglats av de
insatser domkapitlen gjort. Både på formell och informell väg har domka
pitlens tjänstemän spelat en väsentlig roll för utvecklingen. Om befattning
en med kyrkomusikerärenden på stiftsplanet reduceras till atl stiftsstyrel
sen skulle ha en högst sporadisk konsultverksamhet föreligger klar risk för
en avsevärd försämring. Kyrkomusikerärendena bör därför fortfarande
ligga kvar hos domkapitlet och oavsett kommunalisering inte föras över till
stiftsstyrelsen. I sammanhanget bör beaktas all kyrkomusikernas verk
samhet i stor utsträckning gäller gudstjänsterna i kyrkan. Domkapitlet              85

skall också i fortsättningen ha tillsynen över läran och upprätta tjänstgö-     Prop. 1987/88:144 ringsföreskrifler för prästerna. Del är därför naturligt att också instruktion     Bilaga 3 för kyrkomusikertjänslen m. m. fastslälles av domkapitlet och atl detta har tillsynen över kyrkomusikerärendena på stiftsnivå.

Musikaliska akademien

En av betänkandets huvudteser är aU en "kyrkokommunal reglering" av kyrkomusikertjänsterna skulle vara "en tidsenlig organisation". Redan detta kan i flera avseenden starkt ifrågasättas.

När det sedan hävdas att "etl visst - om än begränsat - inflytande över organisationen" alltjämt skulle utövas at staten, får delta statliga inflytande en påtagligt otydlig beskrivning. I båda dessa omständigheter finner akademien anledning att framlägga invändningar.

Det bör inledningsvis framhållas att sammanställningen av remissyttranden över 1982 års kyrkokommitls diskussionsbetänkande "Församlingen i framtiden" (SOU 1983:55) visar en starkt, ja överväldigande negativ inställning lill det redan då antydda förslaget om kyrkokommunal reglering. Del nya betänkandet vidhåller trots denna massiva opinionsyftring sin ståndpunkt. Beklagligt är därvid särskilt all betänkandet inte klargör hur de invändningar som ofta tydligt framlades i tidigare remissyttranden skulle kunna undvikas, t.ex. genom att tydligare beskriva hur de föreslagna stiftsstyrelserna eller i sista hand staten skulle kunna motverka riskerna för dåligt underbyggda beslut i pastoraten särskilt rörande omständigheter där kompetensen måste vara låg eller obefintlig.

Rent allmänt hävdar akademien mycket stora betänkligheter mot att flytta beslut om anställning från domkapitlen lill pastoralen.

Av de "överväganden och förslag" rörande tillsättning av kyrkomusikertjänsler som lämnas under 17.2 framgår (s. 183) alt betänkandet inser "alt en del tillsättningsärenden kan komma alt framstå som svårbedömda för pastoraten". Men ändå kvarstår för pastoraten möjligheten att själva bedöma del svåra och fatta egna beslut, eftersom stiftsstyrelsen "skall avge yttrande över ansökningarna"'endast på begäran av pastoratet: sålunda står del pastoratet fritt alt underlåta infordrande av yttrande, och därmed går möjligheten för principiellt mera kompetent bedömning förlorad och riskerna för godtycke eller felbedömningar ökar - kanske avsevärt - jämfört med nuvarande situation.

En annan betydande risk för felbedömningar uppstår därigenom att besvärsinstitutet är oklart eller ofillräckligt. Av förfaltningsförslaget (s. 31 ff) framgår att man kan överklaga i vissa avseenden - minimum av verksamheten, lägsta behörighet resp. dispens från fastställda krav på utbildning - men meritvärderingen, bedömningen av normala tillsältningsgrun-der ("nit och skicklighet") har inga besvärsvägar beskrivna. För en demokratisk hantering av dessa ärenden är det nödvändigt atl skapa klara regler i detta avseende. Erfarenheten säger entydigt atl bedömningen av konstnärliga aspekter är vansklig och lätt inbjuder till skilda tolkningar och därmed skiljaktig mening. Benägenheten för överklaganden bör beredas yttrandevägar och kanaliseras räll.

Domkyrkoorganislernas förening anser att standarden på kyrkomusiker bäst kan upprätthållas genom statlig reglering.

SACO/SR avstyrker förslaget av samma skäl.

Sveriges förenade studentkårer (SFS) avstyrker förslaget med hänsyn
lill alt etl kommunall tillsättningsförfarande kan vara godtyckligt.               86

Brämhults och Hässleholms församlingar varnar också för en kommu-     Prop. 1987/88:144
nalisering av samma skäl.                                                             Bilaga 3

Riksförbundet Svensk kyrkomusik (RISK) avstyrker att den statliga regleringen av kyrkomusikertjänslerna avskaffas. Alltför stora lokala variationer kan uppstå. Kyrkomusikertjänsterna kommunaliseras samtidigt som prästtjänsterna förblir statliga.

RISK föreslär vidare att om den statliga regleringen upphävs, bör det utfärdas en författning, som styr stiftsstyrelsens bedömning av miniminivån av den kyrkomusikaliska verksamheten.

Västerås stifts kyrkomusikerförening varnar för atl miniminivån kan skifta mellan pastoraten.

Utredningen har inte definierat vad som konkret skall betraktas som miniminivå. Den absoluta nriiniminivån måste sannolikt utgöras av den allmänna gudstjänstverksamhelen enligt kyrkolag och handbok. Utredningen föreslär att dessa frågor beslutas av en stiftsstyrelse. Vi anser, atl del är vanskligt att lägga väsentliga uppgifter på etl organ, som ännu inte fått sin fasta utformning. Det finns stor risk för standardskillnader i betydande grad inte bara mellan pastoraten inom ett stift utan också mellan de olika stiften.

Vä pastorat framhåller också att utredningen inte definierat vad som menas med minimum.

Malmbäcks församling avstyrker förslaget eftersom det är oekonomiskt. Pastoraten behöver utbilda personal för alt sköta de anställda. Kyrkomusikerna kommer att kräva kompensation i samband med övergång till kommunal reglering.

Tynnereds församling anför flera skäl för fortsatt statlig reglering.

1.    Stiftsstyrelsen skall enligt förslaget besluta om minimum för verksamhetens omfattning. Vad menas med minimum? Detta kan medföra stora olikheter i landet. Minimiomfaltningen av den kyrkomusikaliska verksamheten bör därför vara reglerad i lag som i dagsläget.

2.    Då den kyrkomusikaliska verksamheten i hög grad är beroende av prästernas tjänslgöringsföreskrifter, (gudstjänster och förrättningar m. m.) är det naturligt att domkapitlet även i fortsättningen fastställer kyrkomusikernas tjänsleinslruktioner.

3.    Risk för osäkerhet vid tjänstetillsältning. Möjligheterna all genom besvär åstadkomma ändring i kyrkokommunala tillsättningsbeslut är små. Nuvarande ordning, där domkapitlet sätter upp tre sökande pä förslag efter meriter tillgodoser både kyrkorådens och kyrkomusikernas intresse på elt bättre sätt än förslaget. Kyrkorådet har möjlighet att välja vem man vill oavsett rangordning.

4.    Dåliga erfarenheter av de kyrkokommunala kyrkomusikertjänsler som redan är inrättade. I Göteborgs samfällighet finns åtskilliga s. k. försam-lingsmusikertjänsler med det gemensamma, atl det varit ytterst besvärligt för församlingarna att få det antal "timmar" som skulle behövas för att motsvara redan befintlig verksamhet.

Därför förordar vi att församlingsmusikertjänsterna omvandlas fill statligt reglerade tjänster.

87

Kristianstads Heliga Trefaldighets och Norra Åsums församlingars kyrkli-     Prop. 1987/88:144
ga samfällighet anför både principiella och särskilda skäl mot förslaget:   Bilaga 3

Principiella

1.    Svenska kyrkan är enligt bekännelse och ordning en episkopal kyrka.
Det innebär alt det i läromässigt hänseende finns en organisation som
står över församlingarna och knyter samman dessa i en enhet. Motsat
sen är en kongregationalistisk kyrka.

I en episkopal kyrka är det framför allt gudstjänsterna som stär under biskops och domkapitlets överinseende. I gudstjänsterna är det främst prästens och kyrkomusikerns uppgifter som är av läromässig belydelse. Det är därför angeläget att dessa tjänster faller under biskops och domkapitels reglering och överinseende.

2.    Enmansutredaren är angelägen all minska det statliga inflytandet över
Svenska kyrkan och eftersom domkapitlen år statliga myndigheter så
skall dessas inflytande minskas. Viktigare torde dock den läromässiga
funktionen hos domkapitlen vara och denna funktion får inte hotas på
grund av en önskan atl genomföra en förändring i förhållandet mellan
kyrkan och staten. Den förändringen skall debatteras i etl eget samman
hang.

Särskilda

1.    Enmansutredaren har fört fram en rad fullt berättigade reformbehov. Dessa kan dock tillgodoses genom Zaid Bjureks förslag utan att organisationen behöver kommunaliseras.

2.    Förslaget att stiftsstyrelsen (domkapitlet) skall fastställa elt minimum, ej specifierat, för den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingen, leder till ett minimilänkande. All frivillig höjning utöver minimum betyder ökad kostnader som inte är "nödvändiga". Även ambitiösa församlingar kan bli betänksamma när flera angelägna kostnader trängs i budgetarbetet.

3.    Utredningen konstaterar atl kostnaderna kommer alt öka något om kommunaliseringen genomförs men att del är svårt alt beräkna just hur mycket. Klart är dock alt den ökningen måste bli markant eftersom församlingarna får överta mycken administrativ verksamhet, förhand-lingsverksamhel m. m. Dessutom väntar en lång övergångsperiod, svår-adminislrerad, med musiker på både del gamla och nya systemet.

4.    En kommunalisering av kyrkomusikertjänsterna skulle innebära att präster och musiker får olika huvudmän, vilket kan innebära problem med samordningen av resurser och arbetsuppgifter - utredaren uppmärksammar själv detta. Hår kan även ambitionsnivåerna för tjänsterna skilja sig.

5.    Etl tungt vägande skäl mot genomförandet av "kommunaliseringen" är den kompakta motviljan hos kyrkomusikerna själva. Sakliga skäl för den motviljan är bl. a. den starkt beskurna möjligheten alt fä ändring i lillsällningsbeslut samt avsaknaden av en "icke partsbunden" huvudman.

Östersunds församlings pastorat                                                  Prop. 1987/88:144

Det främsta skälet för att avskaffa den statliga regleringen av kyrkomusi-     5118 i kertjänsterna synes vara att man därigenom vill genomföra ett reformsteg på väg mot upplösandet av nuvarande relationer mellan kyrka och stat. En sådan utveckling har Svenska kyrkans församlingar avvisat i ett flertal remissomgångar och vid 1979 års kyrkomöte.

Flera av dem som i spontana remissyttranden har avstyrkt utredningsförslaget har i stället direkt hänvisat fill det förslag som avgivits av musikdirektör Zaid Bjurek, sakkunnig i utredningen. Dessa utgörs av 6 kyrkliga samfälligheter, 22 pastoral, 109 församlingar, några kyrkomusiker och musikstuderande. Bland övriga märks Musikhögskolan i Malmö, samt Skara och Göteborgs stifts kyrkomusikerföreningar.

13.2

Pastoraten skall fastställa en instrukfion för varje kyrkomusikertjänst. En tjänst skall inte kunna fastställas alt omfatta mer än vad som kan anses vara heltid. Liksom i dagsläget skall tjänstgöring vid gudstjänster och förrättningar/kyrkliga handlingar, körverksamhet samt orgelvård m. m. vara uppgifter i tjänsten för kyrkomusikerna. Fri musikundervisning skall i princip även bli en tjänsteuppgift för samtliga kyrkomusiker. Fyllnadstjänstgöringen behöver inte detalj-regleras i författning. Flera faktorer bör påverka sliftsstyrdsens beslut om minimum för omfattningen av den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoraten. Fastställandet av omfattningen av uppgifterna i varje tjänst bör därefter ske efter lokala MBL-förhandlingar.

Några remissinstanser motsätter sig förändring av nuvarande ordning.

Domkapitlen i Uppsala, Lund och Göteborg samt Kville församling anser alt domkapitlen bäst kan sköta kyrkomusikerärendena.

Domkapitlet i Göteborg anför flera skäl för att behålla nuvarande ordning.

För närvarande handlägger en jurist vid domkapitlen kyrkomusikaliska ärenden, såsom fastställande av tjänsteinstruklion och befattningsbeskrivning, meritvärdering, tjänstetillsättning, MBL-förhandling och andra frågor av många gånger kvalificerad förvaltnings- och arbetsrättslig karaktär. Utredarens förslag, alt dessa ärenden skulle övertas av pastoraten, bedömer domkapitlet som orealisfiskl. Det skulle ställa orimliga krav pä pastoralen, i både utbildnings- och koslnadshänseende, då det i varje pastorat måste finnas en person som handlägger dessa ofta krävande juridiska och adminislrafiva uppgifter. En ytterligare konsekvens av denna decentralisering blev med all sannolikhet att pastoraten kom att tillämpa olika principer vid meritvärdering, beräkning av tjänsters omfattning m. m. Olikheter som kunde komma alt än mer betonas, och ge upphov till en viss rättsosäkerhet, med tanke på den karaktär av ramlag som förslaget till lag om kyrkomusikalisk verksamhet i svenska kyrkan har.

89

Domkapitlet i Lund                                                                         Prop. 1987/88:144

Domkapitlet vill här med skärpa framhålla, atl om förslaget trots allt Bilaga 3 genomförs, bör kyrkomusikerärenden på stiftsnivå handläggas i domkapitlet, inte i sliftsslyrdsen. Kyrkomusikernas verksamhet gäller ju i stor utsträckning gudstjänsterna. Eftersom domkapitlet även efter I/I 1989 skall ha tillsynen av läran och upprätta tjänslgöringsföreskrifter.för prästerna är del logiskt, alt också instruktioner för kyrkomusikertjänster och mini-miomfattning av verksamheten beslutas av domkapitlet liksom då övriga kyrkomusikerärenden på stiftsnivå.

Kville församling

Kyrkomusiker måste också i fortsättningen vara direkt underställd domkapitlet i fråga om instrukfionen och diciplinärenden.

I den mån remissyttrandena tar upp utredningens förslag i dess olika delar redovisas de i del följande uppdelade på underrubriker.

13.2.1 Instruktion för tjänsterna

Inställningen till förslaget i denna del skymtar redan i de yttranden som har redovisats under avsnitt 12.8.1 och 12.8.2. Här återges några mer preciserade yttranden om instruktionerna.

Förslaget att de skall fastställas av pastoraten tillstyrks av Göteborgs kyrkliga samfällighet och Köpings kyrkliga samfällighet.

Göteborgs kyrkliga samfällighet

Kyrkonämnden tillstyrker utredningens förslag att instrukfionen fastställs på lokal nivå. Eftersom tjänsterna skall vara kyrkokommunala är det självklart alt kyrkokommunen, liksom vad gäller övriga tjänster, har det avgörande inflytandet.

I anledning av vad utredningen anför på sid. 122 st. 3 vill kyrkonämnden anföra att i en total kyrklig samfällighet där de ekonomiska pastoralsangelägenheterna tillkommer samfälligheten bör beslutanderätten rörande instruktioner fillkomma samfälligheten. Kyrkofullmäktige bör samtidigt ha möjlighet atl delegera detaljreglering fill pastoralens kyrkoråd.

Kyrkonämnden tillstyrker att normalinstruktion utarbetas av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund i dess egenskap av arbetsgivar-organisafion för de kyrkliga kommunerna.

Köpings kyrkUga samfällighet anser att pastoratet som arbetsgivare skall fastställa instrukfionen efter hörande av församlingens/församlingarnas kyrkoråd.

Domkapitlen i Uppsala, Linköping, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Karlstad, Visby, Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund och Domkyrkoorganisternas förenirig tycker att domkapitlen bör fastställa instruktionerna för kyrkomusikertjänsterna.

Domkapitlet i Uppsala instämmer i alt varje kyrkomusikertjänst skall ha          90

en instruktion men för att få viss likformighet i instruktionen måste domka-     Prop. 1987/88:144
pitlet fastställa etl av pastoratet antaget förslag.                Bilaga 3

Domkapitlet i Linköping förordar atl del regionala organet fastställer instruktionen. I övrigt biträder domkapitlet förslaget i detta avsnitt.

Del regionala organet måste här få fastställa kyrkomusikerns instruktion, enär den har ett intimt samband med prästernas tjänslgöringsföreskrifter. Kyrkomusikernas arbetsuppgifter har, lika väl som prästernas, sitt centrum i församlingens gudstjänsfiiv. Ytterst är detta en fråga om kyrkans profil satt i relation lill dess tradition, som just domkapitlet är satt att förvalla.

Domkapitlet i Västerås

Domkapitlets mening är alt domkapitlet skall fastställa instruktion för kyrkomusikertjänsler efter förslag av respekfive pastorat. Om pastoraten har hand om fastställande av instruktionerna kan detta innebära atl man fastställer en viss kyrkomusikalisk inriktning ulan alt ta hänsyn till musikern och detta kan försvåra upprätthållande av en god kyrkomusikalisk standard. Kyrkomusikern skall även fortsättningsvis ha ansvaret för den kyrkomusikaliska inriktningen. Om detta inte blir fallet kan del innebära att kyrkan går miste om många begåvade musiker. Kyrkomusikern är en av förmedlarna av det kristna budskapet och måste ha ansvaret för den musikaliska delen av detta arbete. Musikern är också att betrakta som en kyrkans kulturarbetare. Domkapitlet utgår från att kyrkomusikern får etl stort inflytande vad gäller innehållet i instruktionen.

Visby domkapitel anser också med hänvisning till reglerna som gäller för präster, att kyrkomusikernas instruktioner skall fastställas av domkapitlet. En likartad inställning har Växjö stifts kyrkomusikerförening, Floby församling och Göte ne församling.

Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund

KMR/SL tar avstånd från utredningens förslag om hur instruktionen skall fastställas. Med hänvisning till vad som framförts ovan i fjärde stycket under punkten 12.8.1 menar KMR/SL, att såväl obligatoriska åligganden som annan kyrkomusikalisk verksamhet skall framgå av en av domkapitlet efter förslag av pastoratet fastställd instruktion. Med ledning av instruktionen skall domkapitlet enligt normer i kollektivavtal mellan statens arbetsgivarverk och central arbetstagarorganisation fastställa tjänstgöringens omfattning.

Domkyrkoorganisternas förening:

Domkapitlen bör fortfarande fastställa instruktionerna pä förslag av pasto
ratskyrkoråden. Därmed ökas förutsättningarna atl uppehålla den kyrko
musikaliska nivån i kyrkomusikerdislrikten. Ett genomförande av utred
ningens förslag innebär risker för att kontinuiteten i verksamheten bryts.
Vi ser med tillfredsställelse att utredarens förslag innebär en ökad flexibili
tet när del gäller fastställande av minimum av omfattningen av den kyrko
musikaliska verksamheten.                                                                 91

Vä pastorat. Vä församling, Alingsås församling. Landa församling, Tyn-     Prop. 1987/88:144 nereds församling, Fridlevslads pastorat, Fridlevstads, Tvings och Sill-     Bilaga 3 hövda församlingar, saml kyrkomusikerna i Frillesås pastoral anser också att domkapitlen bör fastställa instruktionerna för tjänsterna.

13.2.4 Fri musikundervisning

Förslaget i denna del fillstyrks av Göteborgs kyrkliga samfällighet och Sveriges kyrkokamerala förening.

Göteborgs kyrkliga samfällighet:

Utredningens förslag alt låta den fria musikundervisningen fortsätta, men mer inriktad på kyrkomusik kan väl förenas med församlingarnas behov av kyrkomusikalisk fostran. Den kan också bli en tillgång i rekryteringen av kyrkomusiker. Olika instrument - klassiska och moderna - kan i denna undervisning vara aktuella, men det är särskilt angeläget att undervisning ges i orgelmusik, eftersom orgeln är en viktig och kostnadskrävande investering i kyrkorna. Samordning inom stiftet skulle också kunna leda till att viss del av den fria musikundervisningen användes lill ensemblemusik.

Sveriges kyrkokamerala förening tillstyrker att den fria musikundervisningen ges en delvis annan inriktning nu när den kommunala musikskolan byggs ul. Detta kan även gälla omfattning och innehåll.

Förslaget avstyrks av kammarrätten i Jönköping och domkapitlet i Skara.

Kammarrätten i Jönköping

När del gäller frågan om vad som skall ligga inom minimiomfaltningen för verksamheten bör enligl kammarrättens mening däri inte ingå fri musikundervisning. Mot bakgrund av alt svenska kyrkans ställning som trossamfund betonas allt mer och atl den fria musikundervisningen inom kyrkan på grund av den kommunala musikskolans framväxt inte längre spelar den roll den tidigare gjorde, ter det sig omotiverat all ålägga pastoralen atl bedriva fri musikundervisning. Endast i den mån musikundervisningen har en kyrkomusikalisk inriktning kan den anses motiverad utifrån församlingarnas behov. Del bör dock tillkomma pastoralen själva alt avgöra i vad mån sådan undervisning skall förekomma eller inte.

Domkapitlet i Skara:

Domkapitlets uppfattning är alt i takt med atl den kommunala musikun
dervisningen utvecklats har den fria musikundervisningen visat sig få svårt
att samla elever till fri musikundervisning med elt mera markerat kyrkligt
inslag varför utredningens förslag i denna del inte ter sig helt realistiskt. En
utveckling av den fria musikundervisningen pä del sätt utredningen skis
serat bygger vidare pä en utökning av antalet kantorstjänster vars förverk
ligande idag ännu är osäkert.                                                                              92

13.2.5 Fyllnadstjänstgöring Prop. 1987/88:144

Falköpings kommun anser att skyldigheten lill fyllnadstjänstgöring bör     ''a finnas kvar av omsorg om den kyrkomusikaliska verksamheten.

Svenska kommunförbundet har starka erinringar mot utredningens förslag i fråga om kombinalionsljänster.

Det är enligl styrelsens mening otidsenligt och föga stimulerande för samarbetet all — när det gäller fyllnadsljänsl/kombinalionstjänster - påtvinga den lokala arbetsgivaren en förutbestämd organisatorisk lösning. I små pastorat - små kommuner - finns med all säkerhet både vilja och förmåga atl på frivillig väg åstadkomma lösningar som tillgodoser samtliga inblandade parters behov och önskemål.

Styrelsen anser däremot alt det skall finnas bestämmelser som tillåter olika typer av kombinalionsljänster och som underlättar för arbetsgivaren alt åstadkomma sådana kombinationer att arbetstagarens kompelens på bästa sätt tas tillvara.

13.2.7 Omfattningen av den kyrkomusikaliska verksamheten

En vid ram för beräkning av kyrkomusikertjänslens innehåll tillstyrks av domkapitlet i Härnösand och Musikaliska akademien.

Domkapitlet i Härnösand

Domkapitlet hälsar med tillfredsställelse att miniminivån för den kyrkomusikaliska verksamheten skall kunna fastställas utifrån en mer flexibel bedömning än nu. Etl av problemen med kyrkomusikerförordningen har just varil de snäva gränserna som inte tagit hänsyn till någon kyrkomusikalisk verksamhet som inte fanns reglerad 1950 när förordningen kom lill. Verksamheten i svenska kyrkan har förändrats sedan dess, särskilt den kyrkomusikaliska, och förordningen har kommit all innebära en hämsko på denna verksamhet. Kritiken mot den allt för snävt reglerade kyrkomusikerförordningen har kommit inte bara från kyrkomusikerhåll utan också från pasloratshåll. Del är emellertid en brist i förslaget all den s. k. miniminivån inte närmare beskrivits. Denna bör bli föremål för fortsatt utredning.

Sveriges kyrkokamerala förening liksom Laholms kyrkliga samfällighet anser atl den lokala organisationens största enhet, pastoral eller samfällighet i stället bör fullgöra stiftsstyrelsens tänkta uppgifter i detta avseende.

Domkapitlet i Luleå och Töreboda församling efterlyser en beräkningsgrund för miniminivån.

Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges Lärarförbund tycker alt tjänstgöringens omfattning skall framgå av kollektivavtal.

13.2.8 Fastställande av omfattningen av uppgifterna i varje tjänst efter lokala MBL-förhandlingar

Domkapitlet i Skara och Västerås stifts kyrkomusikerförening avstyrker

förslaget.                                                                                                             93

Domkapitlet i Skara

Den kyrkomusikaliska verksamhetens nivå i vaije särskilt fall skall enligt utredningens förslag utgå från pastoratets förslag och därefter fastställas efter MBL-förhandlingar med ledning av ett tänkt kollektivavtal. Arbetsgruppen kan inte tillstyrka en så oklar regel. Kyrkomusikerförordningens avskaffande konstaterar arbetsgruppen innebära alt det underlag som idag finns för beräkning av en rimlig nivå inte längre kommer att föreligga och kollektivavtal om nivån kan inte väntas ge den ledning och likformiga beräkning som en reviderad kyrkomusikerförordning skulle kunna ge. Avsaknaden av en normalinstruklion i nuvarande läge försvårar ytterligare möjligheten alt på etl rikligt underiag kunna ta ställning lill utredningens förslag.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

Västerås stifts kyrkomusikerförening

Utredarens förslag innebär ingen förbättring, snarare tvärtom. MBL-förhandlingar rörande tjänsters omfattning och innehåll förs idag mellan domkapifien och KMR:s stiftsombud. Förslagets konsekvens blir, aft MBL-förhandlingar förs på pastoratsnivå, där sakkunskapen inom kyrko-musikerfrågor saknas.

Tjärstads pastorat och Vårdnäs församling

Bedömningen av underlaget för timberäkningar i kyrkomusikertjänsterna kan bli varierande från ort lill ort när den ska bestämmas av de enskilda pastoraten varvid stora orättvisor i landet kan komma alt uppstå.

14.2.1

Tjänsteorganisationens anknytning till statligt fastställda examenskrav bör beslå. Utredningen föreslår två tjänstetyper, organisttjänst och kanlorstjänst.

Förslagen i denna del vinner stöd hos remissinstanserna.

Domkapitlen i Västerås och Karlstad och Domkyrkoorganisternas förening delar utredningens förslag om statliga examenskrav.

Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges Lärarförbund, Västerås stifts kyrkomusikerförening. Köpings kyrkliga samfällighet och Alingsås församling lillstyrker också förslaget i denna del.

Förslaget med två tjänstetyper tillstyrks av länsskolnämnderna i Östergötlands och Västerbottens län, domkapitlet i Luleå, Ingesunds musikhögskola. Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Rikskommittén för stiflslingen, Lenhovda-Herråkra kyrkliga samfällighet, Älmhults församlings pastorat och Göteborgs kyrkliga samfällighet.

Domkapitlet i Skara kräver en precisering av vilka faktorer som skall beaktas för atl en lägre kompelens än kyrkokantorsexamen undanlagsvis skall kunna godtas.

Domkapitlet i Vä.xjö tillstyrker förslaget men föreslår samtidigt atl en

94

lägre utbildning skapas med hänsyn lill mindre församlingar i glesbygd där de föreslagna tjänstetyperna inte blir aktuella. Denna utbildning kunde anordnas stiftsvis under Musikaliska akademiens fillsyn med domkyrkoorganisten som examinator.

Domkapitlet i Härnösand tillstyrker förslaget med två tjänstetyper. I stiftet kan dock förekomma flera musiker med lägre behörighet.

Riksförbundet Svensk kyrkomusik (RISK) tillstyrker förslaget med två tjänstetyper och statligt fastställda examenskrav. En dispensmöjlighet bör emellertid vara kvar.

Växjö stifts kyrkomusikerförening tillstyrker förslaget men påpekar att särskild kompetens kan krävas vid kombinationsljänster.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

Vi tillstyrker utredarens förslag om stafiigt fastställda examenskrav. Utredaren har dock beträffande kombinationstjänster icke tillräckligt tagit fasta på kompetenskraven och utbildningen härför. På denna punkt är utredarens förslag ofullständigt, och en förutsättning för atl utredarens förslag om kombinationstjänster skall få någon praktisk belydelse är atl utbildnings- och kompetensfrågan får kombinafionstjänster utreds ytterligare.

Pjätteryds församling berör frägan om vem som skall vara huvudarbetsgivare i kombinafionstjänster.

Kompetensnivåerna kantor och organist är bra. Vi förordar sakkunnige Bjureks förslag om kantor I och 2. Kyrkan kan inte acceptera utredarens förslag alt kyrkomusikerverksamhelen ska skötas av en lärare över vilken kyrkorådet inte har några som helst befogenheter vare sig vid tillsättning eller eljest.

14.2.2

Omfattningen av den kyrkomusikaliska tjänstgöringen blir oförändrad eller ökar. Tjänster med lågt veckofimtal ersätts av tjänster med större kyrkomusikaliskl innehåll.

Endast några remissinstanser har tillstyrkt förslaget utan invändningar.

Skara domkapitel

Skara domkapitel ser positivt på utredningens strävan att sammanslå or-gdspdarbefatlningar med lågt veckotimtal till bärkraftigare tjänster men vill förutskicka atl denna övergång kan i vissa fall skapa problem för berörda nuvarande befattningshavare.

Västerås stifts kyrkomusikerförening tillstyrker förslaget med den erinran som framförts mot alltför stora distrikt under punkten 11.

Gökhems församling tillstyrker förslaget med heltidstjänster men invänder att flera musiker endast vill tjänstgöra varannan söndag.

95

Göteborgs kyrkliga samfällighet tillstyrker förslaget under förutsättning     Prop. 1987/88:144
alt kommunal reglering införs.                                                       Bilaga 3

Grytnäs församlings pastorat framhåller all utökade möjligheter till kombinationsljänsl talar för atl sammanslagning av flera distrikt inte behövs.

Strävan att inrätta tjänster med så högt veckotal som möjligt, är inte alltid atl rekommendera. Många som annars skulle vara intresserade tvekar all söka en större tjänst med l.ex. dubblerade tjänslgöringar på sön- och helgdagar. Som ex. på problem vid en sådan konstruktion är försämrade möjligheter till körrepetitioner före gudstjänsten. De utökade möjligheterna lill kombination med andra tjänster talar också för att behovet av sammanslagning av flera församlingar till ett kyrkomusikerdislrikt blivit mindre.

Några instanser pekar på alt mindre tjänster behövs också i framliden.

Visby domkapitel tror alt orgdspelartjånster blir nödvändiga även i framtiden.

Under 14.2.2 bedömer utredningen att detta endast kommer att inträffa i rena undantagsfall. Domkapitlet delar inte denna bedömning. I etl område med Visby stifts struktur: många små församlingar, relativt dåliga förutsättningar för fyllnadstjänstgöring, svagt ekonomiskt underlag även för pastoraten, torde orgdspdaljänsler bli nödvändiga även i framtiden, och de måste betraktas som normala inslag i den kyrkomusikaliska organisationen, inte som undanlag. Domkapitlet har därtill redan kunnat konstatera en negativ inställning från flera pastorats sida, - grundad på till synes realistiska ekonomiska överväganden - när förslag väckts om sammanläggning av orgdspdartjänster till kyrkokaniorsljänsl.

Linköpings kommun anser, mot bakgrund av förhållandet främst i mindre församlingar atl tjänsieiiteln "orgelspelare" bibehålles för kyrkomusiker utan formell kompetens dock utan att tjänster som orgelspelare inrättas.

Skara stifts folkhögskola tror också atl orgdspdartjänster kommer alt behövas i vissa delar av landet även i fortsättningen.

Hovs församling beskriver en liten församlings svårigheter.

De hundratals småförsamlingarna på landsbygden är även de betydelsefulla delar av det heltäckande nät över landet som svenska kyrkan utgör och som skall garantera alt kyrklig verksamhet överallt skall bedrivas. De har dock, trots hög kyrkoskatt, små ekonomiska resurser och har svårigheter atl uppehålla en acceptabel verksamhet. Prästsituationen medför att, som bl. a. i vär församling, högmässa endast kan firas varannan eller var tredje söndag och alt evangelisationsarbetet även i övrigt blir begränsat. Ytterligare "reformer", som skulle hota dessa församlingars liv, får på inga villkor genomföras.

En övergäng till den ordning, som utredaren förordar, skulle för församlingar som vår innebära följande negativa konsekvenser: Tjänster annonseras inte ul i Post- och Inrikes tidningar, vilket fär lill följd alt kvalificerade sökande inte har möjlighet all söka tjänsten.

I små församlingar med ekonomiska resurser blir veckotimtalet mini
mum av besparingsskäl. Då förlorar församlingen i kvalitet och kvantitet i          o
utbudet av musik. Vilken kvalificerad kyrkomusiker söker en okvalifi-

cerad tjänst? Kyrkomusikern föriorar också i sociala förmåner, anställningstrygghet och meritvärdering vid tillsättning av tjänst.

Bäckaby församling fruktar ocksä att små församlingar kommer atl ha svårt alt hävda sig mot tätorterna.

Linsells församling oroar sig för att små pastorat inte kommer att locka kvalificerade musiker.

Harlösa församling befarar att sammanlysningar kommer att öka i små och medelstora församlingar, något som blir förödande för små och medelstora församlingars gudstjänsfiiv.

Kullerstads pastoral oroar sig över att antalet kyrkomusikertjänster kommer att minska.

Kyrkorådet vill slutligen uttrycka sin oro över det faktum att föreliggande förslag innebär att antalet kyrkomusikertjänster kommer atl minska. Redan nu finns det i regel färtc kyrkomusiker än präster vilket ger en felaktig arbetsfördelning för kyrkomusiker i samband med förtättningar. Det lagda förslaget innebär dessutom att flertalet mindre församlingar blir av med sin kyrkomusiker eller bitr. kyrkomusiker p. g. a. den föreslagna tilldelningen enligl principen en tjänst per pastorat. Detta skulle medföra en ytterligare utarmning av kulturlivet på landsbygden. Detta kan kyrkorådet ej accepte-

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

14.2.3

De särskilda sliftsuppgifterna bör frikopplas från domkyrkoorganisternas tjänster. Stiftsstyrelsen skall förses med nya tjänster för stiftsmusiker.

Bara några få instanser har fillstyrkt förslaget utan invändningar. Andra vill bevara och stärka domkyrkoorganislens roll, medan några vill lämna stiften frihet alt själva välja form för administrationen av kyrkomusiken.

Bland dem som tillstyrker utredningens förslag märks länsskolnämnden i Malmöhus län, domkapitlen i Skara och Luleå, svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund, Alingsås församling, Göteborgs kyrkliga samfällighet, Värnamo församling och Kungsholms församling.

Svenska kyrkans centralstyrelse

Centralstyrelsen fillstyrker att domkyrkoorganistens administrativa uppgifter för domkapitlens räkning avvecklas. Centralstyrelsen tillstyrker vidare inrättandet av stiftsmusikertjänster med uppgift alt medverka lill utvecklandet och bibehållandet av den kyrkomusikaliska verksamheten i stiftet.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har samma inställning som Svenska kyrkans centralstyrelse i denna fråga.

97

7   Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 144

Värnamo församling ser stiftsmusikern som etl sått atl öka pastoratens     Prop. 1987/88:144
kompetens.                                                                  Bilaga 3

Enligl utredningen föreslås att varje stift skall inrätta stiftsmusikertjänst som bl. a. skall vara stiftsstyrelsernas sakkunniga i kyrkomusikärenden. Dessa stiftsmusiker kunde utöver föreslagna arbetsuppgifier även fungera som konsulter åt pastoraten i kyrkomusikaliskl hänseende. Då skulle pastoraten kunna få den kompelens som flera är oroliga för kommer att saknas.

Kungsholms församling välkomnar förslaget om inrättande av stiftsmusikertjänster, samtidigt som en körkonsulentljänst föresläs bli inrättad i varje stift.

Domkapitlet i Skara fillstyrker förslaget i princip men tror att det blir svårt att besätta en stiftsmusikertjänst.

Flera instanser anser att domkyrkoorganisten bäst kan överblicka kyrkomusiken inom stiftet. Bland dessa märks domkapitlen i Linköping, Strängnäs, Lund, Karlstad, Härnösand, och Visby samt Domkyrkoorganislernas förening.

Domkapitlet i Växjö uttalar samma farhågor.

Del är även för framtiden väsentligt att domkapitlet har tillgång lill en högutbildad kyrkomusiker. Förslaget att inrätta befattningar som "stiftsmusiker" finner domkapitlet i och för sig intressant. Del förefaller dock i del närmaste ogörligt atl finna verkligt kompetenta innehavare av dylika tjänster med krav på dokumenterad skicklighet som såväl musiker som administratör. Det kan i stället vara lämpligt alt domkyrkoorganistens uppgift som domkapitlets musiksakkunnig utvidgas till alt omfatta etl större antal veckotimmar. Genom sin erfarenhet torde domkyrkoorganisten åtnjuta stort förtroende bland övriga musiker inom stiftet.

Domkapitlet i Linköping år tveksamt inställt till förslaget med stiftsmusiker men vill gärna stärka domkyrkoorganislens ställning.

Vi biträder förslaget, atl domkyrkoorganisterna genom atl befrias från sina åligganden enligt 18 S KmF får möjlighet "att koncentrera sig pä den rent kyrkomusikaliska verksamheten".

Domkyrkoorganislernas skyldighet att meddela frivillig musikundervisning bör försvinna.

Förslaget att inrätta befattningar som "stiftsmusiker" finner vi tveksamt. Del bör dock få diskuteras ytterligare. Oss förefaller del i det närmaste omöjligt all finna verkligt kompetenta innehavare av sådana tjänster. De skall vara både skickliga musiker och skickliga administratörer och — väl — vara lockade av denna kombination av sysselsättningar.

Här måste emellertid också domkyrkoorganistens unika ställning betonas - han har som huvudansvarig musiker i stiftets domkyrka med dess gudstjänstliv möjligheten all vara en viktig inspirationskälla för stiftets kyrkomusiker och församlingar. Ev. kan nuvarande uppgifter för domkyrkoorganislen bibehållas men värderas högre i antal veckotimmar.

Domkapitlet i Strängnäs avstyrker förslaget och förordar nuvarande ord
ning, där särskilt domkyrkoorganistens roll framhälles.                             98

Domkapitlet i Lund avstyrker förslaget med följande mofivering: Prop. 1987/88:144

Bilaga 3 Domkapitlet anser det angeläget atl domkyrkans ledande ställning inom stiftets musikliv bibehålles. Enligl domkapitlets uijpfattning beror den i inte ringa mån på domkyrkoorganistens uppgift som domkapitlets musiksakkunnige. Förslaget att anställa en stiftsmusiker, en administratör ulan förankring i egen aktiv kyrkomusikertjänst, förefaller ogenomtänkt. Arbetsuppgifterna skulle bli högst disparata. Del är inte troligt, att kvalificerade musiker skulle vara särskilt intresserade av en sädan tjänst, i vart fall inte under så lång lid att man får tillräcklig erfarenhet och kontinuitet i arbetet. Enligt domkapitlets mening bör därför även i fortsättningen viss del av domkyrkoorganisttjänsten avsättas för stiftsarbele. Omfattningen bör dock bättre än nu anpassas till arbetsuppgifterna i respektive stift. Vid behov får dä ocksä musikertjänsterna i domkyrkan byggas ut genom ytterligare anställning av biträdande kyrkomusiker.

Domkapitlet i Karlstad

Domkapitlet har inget alt erinra mot förslaget om inrättande av sfiflsmusi-kertjänster, som skall vara knutna till sliflsstyrelsen. På en sådan tjänst kommer atl ställas mycket höga kompetenskrav, varför domkapitlet anser att domkyrkoorganislen i första hand bör komma ifråga till tjänsten. Möjlighet bör dock finnas alt utse någon annan kyrkomusiker än domkyrkoorganisten till stiftsmusiker. För behörighet till tjänst som stiftsmusiker bör krävas den högre kyrkomusikerutbildningen.

Om annan än domkyrkoorganislen skall utses fill stiftsmusiker bör tjänsten tillsättas av sliflsstyrelsen efter förslag av domkapitlet.

Domkapitlet föreslår vidare, all domkyrkoorganistens tjänst i egen församling reduceras med omfattningen av tjänstgöring som stiftsmusiker.

Domkapitlet i Härnösand har samma inställning som domkapitlet i Karlstad. Domkyrkoorganislens församlingsarbete bör kunna reduceras så atl sliftsuppgifterna får mer utrymme.

Domkapitlet i Visby anser atl domkyrkoorganisten bör frikopplas från sliflsuppgiflerna men anser ej alt en stiflsmusikertjänst bör inrättas.

Domkapitlet delar utredningens uppfattning atl de särskilda sliftsuppgifterna bör frikopplas från domkyrkoorganisttjänsterna. Del nuvarande förhållandel där domkapitlens musiksakkunniga i realiteten tillsätts av domkyrkoförsamlingarnas kyrkoråd är ej tillfredsställande. När det gäller stiftsmusikerna förordar domkapitlet alt särskilda tjänster ej inrättas. I stället bör uppgiften fullgöras såsom elt uppdrag avseende elt stift eller delar därav (jfr kyrkobokföringsinspektören och konfirmandkonsulenter). För en sådan lösning talar även ekonomiska skäl, liksom del förhållande all kompelens för handläggning av kyrkomusikerärenden redan finns inom de nuvarande domkapildskanslierna och sålunda kommer alt överföras till de nya stiftskanslierna. Domkapitlet förutsätter all valet av stiftsmusiker ej kommer atl omgärdas med många inskränkningar - förslaget atl högre kyrkomusikalisk utbildning skall vara etl absolut krav avstyrkes.

Domkyrkoorganisternas jörening anser all nuvarande ordning bör bibehål
las med en kraftig nedsättning av domkyrkoorganistens tjänstgöring i egen
församling.                                                                                     99

Vi finner det svårt att realisera tanken på inrättandet av s. k. stiftsmusiker, Prop. 1987/88:144 bl. a. på grund av svårigheterna att finna lämpliga tjänsteinnehavare. Bilaga 3 Tjänsten ställer mycket höga kompetenskrav med elt alltför brett verksamhetsområde. Vidare bör en stiftsmusiker vara aktiv kyrkomusiker med en egen konstnärlig tjänst av större omfattning än vad som föreslås. Det är emellertid mycket positivt att utredaren uppmärksammat behovet av resurstimmar för verksamheten på stiftsplanet. Med hänsyn till ovanstående anser vi alt nuvarande förhållanden bibehålles. Domkyrkoorganistens tjänst i egen församling föreslås reducerad med 1/3. Denna tid anslås till funktionen som musiksakkunnig i.Domkapitlet och som producent för de resurstimmar som ställs till förfogande för verksamheten på stiftsplanet.

Många instanser anser atl stiftsstyrelsen (domkapitlet) bäst själv kan avgöra hur den vill administrera kyrkomusiken inom stiftet. Bland de instanser som uttalat sig i den riktningen finns kammarrätten i Jönköping, domkapitlen i Uppsala, Västerås och Stockholm, Musikaliska akademien. Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund. Riksförbundet Svensk kyrkomusik, Rikskommillén för stiflslingen, Västerås stifts kyrkomusikerförening, Växjö stifts kyrkomusikerförening, Kristen demokratisk samlings kyrkopolitiska råd och Nässjö församlings pastorat.

Kammarrätten i Jönköping

Kammartätten vill kraftigt ifrågasätta behovet av en särskild tjänst som stiftsmusiker. Då förfarandet vid fastställande av minimikompelens och miminiomfattning måste göras så enkelt som möjligt, bör dessa uppgifter inte bli mer omfattande än att de kan ingå i domkyrkoorganistens arbetsuppgifter. Stiftsstyrelsens övriga åligganden inom kyrkomusikverksamheten bör inte knytas till en särskild tjänst, ulan det bör stå stiftsstyrelsen fritt alt bestämma hur fullgörandet av dessa uppgifter skall ske.

Domkaphlet i Uppsala anser att sliftsmusikertjänsterna bör vara mindre arvodestjänster.

Domkapitlet i Västerås avstyrker ocksä förslaget och föreslår för dessa frågor en konsulenlverksamhel, som kan bestå av flera personer.

Domkyrkoorganistens befattning med kyrkomusikaliska frågor betingar idag två till tre veckolimmar och är klart otillräcklig. Del är värdefullt att stiftet har en konsulentverksamhet men del behöver inte vara en person utan uppgifterna kan läggas på två eller flera. Domkapitlet menar att det är svårt alt finna en person till sfiftsmusiker med den lilla del egen kyrkomusikalisk verksamhet som blir fallet med en 75%-tjänst. Domkapitlet avstyrker utredningens förslag till stiftsmusiker men är positiv till en uppdelning av arbetsuppgifterna.

Stockholms domkapitel har intet alt invända mot att domkyrkoorganisten
fortsättningsvis skall koncentrera sig på den kyrkomusikaliska verksamhe
ten i domkyrkan. Det är emellertid osäkert om del är möjligt att hitta en
musiker med kompetens på alla de områden som en stiftsmusiker skall
behärska. Domkapitlet föreslär atl det finns en möjlighet att anställa flera
deltidsanställda stiftsmusiker inom ramen för en heltidstjänst.                  100

Musikaliska akademien tillstyrker förslaget med inrättande av stiftsmu-     Prop. 1987/88:144
siker men anser också att tjänsten kan delas.                     Bilaga 3

Akademien hälsar för sin del med tillfredsställelse alt en helt ny tjänst inrättas, nämligen stiftsmusikern. Denne skulle, med rätl kompelens och inordning i systemet, medverka till att förbättra den kyrkomusikaliska situafionen i elt stift och fill att motverka en del nackdelar som blir följden av en kommunalisering, om denna mot förmodan skulle införas.

Emellertid är det enligt akademien nödvändigt alt tillförsäkra stiftsledningen en klarare ansvarsfördelning betr. den konstnärliga "ledningen" av kyrkomusikalisk verksamhet i stiftet. Akademien anser det därför nödvändigt a«

dels bibehålla domkyrkoorganisten som musiksakkunnig ål domkapitlet

dels bibehålla beslutanderätten inom domkapitlet, där konstnärlig och juridisk (samt teologisk) kompetens bäst förenas.

Akademien har också synpunkter på sfiftsmusikertjänstens utformning.

För att stiftsmusikern skall kunna bibehålla kontakten med det levande kyrkomusiklivel, måste i hans tjänst inrymmas en rimlig del av aktiv tjänst. Att beräkna "minst en 3/4-tjänst" förefaller väl mycket; en risk blir att den återstående 1/4-delen fylls med mindre kvalificerad fyllnadstjänstgöring, varför 1/2 tjänst och krav på mindre kvalificerad tjänst bör ställas.

Ett annat och kanske lämpligare, flexiblare alternativ vore att ett motsvarande antal resursfimmar ställs till domkapillets/domkyrkoorganislens förfogande för olika specialuppdrag, fördelade (i någon mån som betr. sfiftsadjunktsverksamheten) på olika kyrkomusiker efter fallenhet, kompetens och intresse.

Dessa resurstimmar kunde disponeras på mycket olika sätt, t. ex. sä alt domkyrkoorganisten avlastas genom etl antal timmar utlagda på en kyrkomusiker som av olika skäl (närhet, personlig överensstämmelse och konstnärlig inriktning) vore lämplig atl knytas lill domkyrkans och annan verksamhet, medan ett par grupper timmar används för uppdrag som orgelvård/rådgivning, körverksamhet, ungdomsverksamhet m.m. De kunde också fördelas regionalt särskilt inom vidsträckta stift, där det är av vikt att etl visst samordnande ansvar ligger nära de lokalt verksamma kyrkomusikerna.

Det är uppenbart att fortbildningen är ett viktigt och aktuellt behov som delvis kunde främjas genom vissa resurslimmar.

Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund tillstyrker förslaget men anser också att tjänsten kan disponeras på flera olika sätt.

Enligl 1982 års kyrkokommitls förslag blir domkapifiens uppgifter "atl även i fortsättningen övervaka alt gällande ordning i fråga om kyrkans lära, sakrament, gudstjänst, kyrkliga handlingar och böcker efterlevs i församlingarna". Det är dä vikfigt, att domkapitlen för sin verksamhet även i framtiden har fillgång till en högutbildad kyrkomusiker, som kan benämnas sfiftsmusiker. Det kan i mänga fall vara lämpligt atl utse just domkyrkoorganisten lill denna uppgift, då domkyrkoorganislerna ofta har lång, välme-riierad tjänstgöring bakom sig, vilket kan göra dem sårskilt lämpade att vara domkapitlens sakkunniga i musikfrågor.

En stiftsmusiker av dét slag utredningen föreslår har länge önskats av    "'

KMR/SL, men arbetsuppgifterna behöver nödvändigtvis inte samordas med sakkunniguppdrag i domkapifien. Sfiftsmusikeruppgifterna bör istället ses som en samlad resurs när det gäller konsulentuppgifter och fortbildningsuppgifter av olika slag i församlingarna och för sfiftets kyrkomusiker. Den samlade resursen kan lämpligen utgöras av olika musiker, som beroende av kunnighet och intresse utför del av stiflsmusikeruppgifterna som en del av sin anställning som kyrkomusiker någonstans i stiftet.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

Riksförbundet Svensk kyrkomusik /RISK

RISK är inte berett att utan invändning acceptera utredningens förslag om inrättandet av stiftsmusikertjänster. RISK anser visserligen att sakkunnig musiker bör knytas till stiftsslyrelserna. Dock bör den kompetens som finns hos landets domkyrkoorganister även fortsättningsvis utnyttjas av domkapitlen/stiftsstyrelserna. RISK instämmer däremot i utredningsförslaget så tillvida at domkyrkoorganislerna bör avlastas ansvaret för olika typer av administrativa uppgifter som nu åvilar dem. RISK instämmer också i förslaget att det bör finnas utrymme för någon form av konsulentverksamhet inom stiftsstyrelsernas ram "i syfte alt bibehålla och utveckla den höga kyrkomusikaliska standarden i landet".

RISK föreslår att domkyrkoorganisterna skall vara sakkkunniga i stiftsstyrelserna, bl. a. avseende orgelfrågor, men att en konsulenttjänst, med kompetenskrav, knyts till stiftsstyrelsen för fortbildningsfrågor, körkonsu-lentverksamhel och liknande.

Rikskommittén för stiflslingen

Rikskommittén fillstyrker att domkyrkoorganisten befrias från en administrativ tillsyn av stiftets kyrkomusikahska verksamhet och att en tjänst som stiftsmusiker knytes till den framlida stiftsstyrelsen. Rikskommittén anser att omfattningen av denna tjänst måste fä avgöras från fall till fall av stiftsstyrelsen, som även bör kunna anlita konsulttjänster i stället för att inrätta en fast tjänst.

14.2.4

Skolkantorsljänsterna bör försvinna.

Flertalet remissinstanser som har yttrat sig i denna del tillstyrker förslaget. Så gör bl. a. skolöverstyrelsen, länsskolnämnden i Kronobergs län, länsskolnämnden i Västerbottens län, domkapitlet i Växjö, svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning, Kävsjö församling och Månsarps församling

Domkapitlen i Karlstad och Härnösand tillstyrker förslaget men beklagar utvecklingen.

Falköpings kommun tillstyrker förslaget men föreslår förändringar av de befintliga tjänsterna.

Söderåkra församling. Köpings m.fl. församlingars pastorat (Växjö

102

stift), Västerås stifts kyrkomusikerförening och Veta församling tillstyrker     Prop. 1987/88:144 alt skolkantorsljänsterna avskaffas i sin nuvarande utformning men före-     Bilaga 3 slår förändringar av tjänstetypen.

Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget. Länsskolnämnderna bör upprätta en plan för avveckling.

SÖ delar utredningens uppfattning att skolkantorsljänsterna är otidsenliga, främst av den anledningen att många mindre skolenheter, däribland mänga "kyrkskolor", lagts ner under de senaste decennierna. Därmed har det naturliga underlaget för skolkantorstjänster i många fall försvunnit. Svårigheterna att rekrytera innehavare av sädana tjänster har också ökat. SÖ fillstyrker därför förslaget om avveckling av skolkantorsljänsterna.

En viktig fråga i detta sammanhang är i vilken utsträckning de nuvarande skolkantorerna (av vilka de flesta är 50 år eller äldre) kommer att åberopa konstitutorialet och kvarstå i sina nuvarande tjänster (i skolan och kyrkan) fram till pensioneringen. Utredningen ger hår skolkantorerna två valmöjligheler:a/jfi«ge« hel lärartjänst med avveckling av de kyrkomusikaliska uppgifterna eller (om pastoratet så beslutar) ett begränsat antal lärarveckolimmar och fyllnadstjänstgöring som kyrkomusiker.

SÖ föreslår atl länsskolnämnderna får i uppdrag att efter hörande av berörda skolkantorer och i samråd med pastoralen upprätta en plan för avveckling av skolkantorsljänsterna i respekfive län.

Länsskolnämnden i Västerbottens län

Av ålder har del funnits en samverkan mellan skolan och kyrkan i fråga om musikalisk verksamhet. De nuvarande skolkantorsljänsterna, som enbart kan innehas av låg- och mellanstadielärare och där den kyrkomusikaliska delen alltid ligger utöver hdlidsljänslgöringen som lärare är dock numera föråldrade. Vakanta skolkantorsljänsler i Västerbottens län har sedan lång tid inte kunnat tillsättas med nya innehavare.

Svenska kyrkans centralstyrelse tillstyrker förslaget.

I förslaget ligger också ett slopande av skolkantorsljänsterna i sin nuvarande konstruktion, vilket centralstyrelsen tillstyrker. Av de totalt 888 skolkantorsljänsterna är endast 331 besatta med ordinarie och extra ordinarie skolkantorer. Resten innehas av orgelspelare. Vid en överföring föreslår utredaren att skolkantorerna skall kunna välja mellan all få förordnande som lärare eller stå kvar i sin nuvarande tjänst. Nämnden anser alt de regler som idag finns för tjänstledigheter och parfidla tjänstledigheter är fillfyllest för de skolkantorer som vill minska sin sysssdsättningsgrad. För dem som önskar ha kvar sin nuvarande tjänslekonstrukfion kommer övergångsbestämmelser att gälla.

Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund liksom Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning tillstyrker förslaget av samma skäl som svenska kyrkans centralstyrelse.

Domkapitlet i Karlstad delar med beklagande utredningens uppfattning.

Domkapitlet i Härnösand tillstyrker två tjänstetyper, organist och kan
tor. Domkapitlet framhåller att skolkantorstjänsten som tjänstetyp är idea-     103

lisk i små församlingar. Med de avstånd som råder blir det svårt alt inrätta     Prop. 1987/88:144
fungerande kanlorstjänsler.                                              Bilaga 3

Falköpings kommun anser också all skolkantorsljänsterna omgående bör avskaffas men föreslär samtidigt att skolkantorernas arbetsförhållanden bör ses över.

Skolkantorsljänsterna bör omgående avskaffas. Så har i stor utsträckning redan skett i praktiken, eftersom del inte längre går atl rekrytera innehavare av dem. Detta beroende i stor utsträckning på deras konstruktion, nämligen att vid sidan av full lärartjänst även utöva en kyrkomusikertjänst. I de få fall, där innehavare av tjänster finns, bör som utredningen föreslagit ett övergångsförfarande komma lill stånd så att åven dessa tjänstemän kan beredas mer rimliga tjänstgöringsförhållanden och arbetstiden.

Söderåkra församling

Vi är posifiva till att de nuvarande skolkantorsljänsterna struktureras om till kantor 2-tjänster enligl Bjureks förslag. Vi anser att anknytningen till skolan är värdefull.

Västerås stifts kyrkomusikerförening förordar den tjänstetyp som föreslagits av sakkunnige Zaid Bjurek som kantor 2.

Förslaget att avskaffa skolkantorsljänsterna i sin nuvarande form tillslyrkes. Den höga arbetsbelastningen har varit ett av huvudskälen till alt så få tjänster kunnat besättas. Dessutom har den fididgare anknytningen till lärarutbildningen försvunnit. Nuvarande form bör ersättas med den typ av lärar- och kyrkomusikertjänst, som den sakkunnige Zaid Bjurek föreslagit som kantor 2. Detta ger en möjlighet till samverkan mellan skola och kyrka, som vi bör bibehålla inte minst av historiskt-traditiondla skäl.

Utredningsförslaget avstyrks av Jämtlands läns kyrkomusikerförening som anvisar en annan lösning.

En allvarlig miss i utredningen är, alt skolkantor försvinner som tjänstetyp. Det har hela tiden hävdats från KMR, också direkt till enmansutredaren, atl skolkantorstjänsten är den enda möjligheten till säker försörjning i små församlingar. Def enda man behövt göra är att omstrukturera den så, atl den innehållit full tjänst på skola/kyrka tillsammans i stället som nu upp till dryga 40 vt. De konstruktioner som utredningen presenterar, bygger alla på ett frivilligt åtagande från en ev. arbetsgivare om kombinations-tjänst, något som i tider av åtstramning inte ter sig särskilt realisfiskt.

Förslaget avstyrks vidare av bl. a. domkapitlet i Linköping, Ingesunds musikhögskola, Helgums församling och Ölmstads församling

Domkaphlet i Linköping anser att frågan bör prövas ytterligare (U=ut-redningen).

U menar, att skolkantorsljänsterna bör försvinna, eftersom de enligt U är
"otidsenliga". Det är dock lätt att konstatera, aft skickliga skolkantorer
har utgjort en mycket viktig förbindelselänk mellan skola och kyrka.
Skolkantorer har också vittnat om —åven just nu - att de trivs med sin    104

situation, även om man naturiigtvis skulle önska sig vissa ändringar i konslrukftonen av tjänsterna.

Med hänvisning till redan lämnade kommentarer påstår vi, att det före ett ev. beslut om atl avskaffa skolkantorsljänsterna måste föras en grundlig diskussion, om det vore möjligt alt göra dessa tjänster rent äv attrakfiva genom ändringar i de nuvarande bestämmelserna. Det är ju f. ö. alt konstatera, att U visserligen vill avskaffa skolkantorsljänsterna men samtidigt vill införa kombinafioner musikerverksamhet/lärarverksamhet av annat slag -kombinationer som dessutom skulle vara betydligt mer komplicerade än kombinationen i en skolkanlorstjänsl.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

Ingesunds musikhögskola (IMH) avstyrker förslaget och föreslår atl skolkantorsljänsterna omorganiseras.

Dessa icke så sällan förvånansvärt kvalificerade "lärarorganister", stundtals betecknade som en orts "enmanskonservalorium", gör ofta en ovärderlig insats speciellt inom de mindre kommunernas kullurliv - och då inte endast inom musikomrädet - just genom sin yrkeskombination.

I egenskap av grundskollärare träffar de dagligen på nästan samtliga skolpliktiga barn i hemkommunen och kommer därigenom atl inom etl brett kulturområde - ofta med musiken i centrum - positivt kunna påverka de flesta av kommunens ungdomar under flera generationer. Deras insatser är också ett utmärkt komplement till ortens kommunala musikundervisning, som ju i första hand är inriktad mot det instrumentala och vokala.

IHM har full förståelse för att dessa tjänster kan vara mycket arbelskrä-vande och att semestern för många skolkantorer tidvis kan komma i kläm, bl. a. på grund av svårigheten att skaffa sommarvikarier.

Värdet av att ha kvar möjligheten fill denna yrkeskombinalion är emellertid så stort, enligt IMH:s sätt alt se, aft man i stället för alt helt ta bort den, bör söka omkonstruera tjänsterna på lämpligt sätt, sä att de i framfiden inte onödigt överbelastas. Detta kunde kanske ske genom aft lärarde-len i tjänsten reduceras i proportion fill den kyrkomusikaliska, vilket totalt sett skulle kunna innebära en mer rimlig arbetsbelastning och därmed förhoppningsvis äter göra skolkantorsljänsterna aftraktiva.

En deltidsanställning som grundskollärare är idag ingen ovanlighet med den övertalighet som råder inom yrket och som troligen i än högre grad kommer atl råda det närmaste decenniet. En sådan töjbarhet i tjänsleupp-ddningen kunde kanske för många kommuner rent av vara tilltalande och underiätta planeringsarbetet i skolstyrelserna.

IMH anser m. a. o. att skolkantorstjänsterna även i framfiden bör finnas kvar.

Domkapitlet i Västerås framför liknande synpunkter.

14.2.5

Kombinationstjänster bör skapas

Samtliga remissyftranden i denna del ansluter sig till tanken på kombinationsljänster, men många ställer sig tveksamma lill utredningens förslag.

105

Förslaget har fillsiyrkls av bl. a. svenska kyrkans centralstyrelse, Svens-     Prop. 1987/88:144 ka kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska kyrkans nämnd     Bilaga 3 för församlings- och pastoralsförvaltning, länsskolnämnden I Västerbottens län, domkapitlen i Västerås, Växjö, Göteborg, och Stockholm, Falköpings komtnun och Stiftelsen Stora Sköndal.

Positiva svar har även avgivils av Göteborgs kyrkliga samfällighet, Karlskrona stadsförsamling saml Fagerhults, Ovikens, Färigtofta, Tynnereds, Gunnareds, Hagby och Veta församlingar.

Några remissinstanser har tillstyrkt förslaget men anfört någon invändning i viss del. De är bl. a. länsskolnämnden i Malmöhus län, domkapitlen i Uppsala, Skara, Strängnäs och Linköping, Söderåkra, Malmbäcks, Dör-by, Brämhults och Synnerby församlingar, Nässjö pastorat, Ansgarsförbundet och Riksförbundet Kyrkans ungdom, samt Svenska kyrkans personalförbund.

Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund har tillstyrkt tillskapandet av kombinafionstjänster men lar avstånd från utredningens förslag i övrigt.

En närliggande grupp utgörs av Lenhovda-Herråkra kyrkliga samfällighet, Ålghults pastorat, Älmhults pastorat. Ryssby församling, Växjö stifts kyrkomusikerförening. Ljuders pastorat, Torslunda pastoral, Nöbbele församling, Eslövs församling och Kråksmåla församling.

Svenska kommunförbundet har anfört allvarliga invändningar.

Svenska kyrkans centralstyrelse anför i denna del följande:

Utredningen föreslår atl kyrkomusikertjänsterna framdeles skall kunna kombineras med andra typer av arbetsuppgifier t. ex. församlingsvårdande sådana. Även arbetskombinationer utanför kyrkan, som t. ex. tjänstgöring vid kommunala musikskolan och vanliga lärartjänster oberoende av vilket stadium det är frågan om, skall vara möjliga.

Centralstyrelsen tillstyrker förslagen om kombinationstjänster. Genom centrala överenskommelser och rekommendationer, vilka kan förväntas komma lill stånd mellan Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och Svenska Kommunförbundet, kommer utvecklingen att underlättas.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning lillstyrker förslaget av samma skäl som anförts av svenska kyrkans centralstyrelse.

Göteborgs kyrkliga samfällighet

Kyrkonämnden tillstyrker också atl tjänsten som kyrkomusiker skall kunna kombineras med annan församlingstjänst. Främst torde detta kunna bli aktuellt beträffande den församlingsvårdande verksamheten. På så sätt kan kyrkomusikern få ett breddal arbetsfält inom församlingen till fördel för helheten. Dessutom kan den totalt tillgängliga arbetstiden utnyttjas effektivare. Inom Göteborgs kyrkliga samfällighet har i enstaka fall kombination skett av församlingsmusikertjänst och uppgifter som församlingsassistent.

106

Länsskolnämnden i Malmöhus län hälsar med tillfredsställelse att läns-     Prop. 1987/88:144 skolnämnden inte längre skall behöva ta befattning med frågor om fyll-     Bilaga 3 nadsljänslgöring i skolan för organister. Nämnden anför emellertid vissa betänkligheter mot utredningens förslag.

Nämnden vill något uppehålla sig vid del föreslagna systemet med kombinationstjänster genom fullnadsljänstgöring av kyrkomusiker i skolan eller av lärare i församlingen. Nämnden delar i denna fråga inledningsvis utredningens uppfattning om att av staten fastställda detaljregler för sådan verksamhet inte behöv. Nämnden har emellertid gjort erfarenheten att de möjligheter till fyllnadstjänstgöring på lärartjänster i skolan som idag föreligger i allt mindre grad utnyttjas. Samverkan över skolformsgränser och kommungränser blir allt ovanligare. Det är också ganska naturligt, att i ett läge då underlaget för lärartjänster är i starkt minskande, kommunerna inte gärna binder sig för alt avdela tjänsleunderlag för lärare som är anställda i andra kommuner. S. k. kombinationsljänster för lärare förekommer i både grundskolan och gymnasieskolan. Del är fräga om kombination av två ämnen som normalt inte har samband med varandra. Det finns för närvarande elva sådana tjänsteslag för lärare i grundskola och gymnasieskola. I sitt nyligen lämnade betänkande Enklare skolförfattningar (SOU 1986:11) föreslår skolförfatlningsutredningen att nio av dessa ijänsteslag utmönstras. Skälet härtill är obenägenheten hos skolstyrelserna att inrätta tjänster med sådant blandat innehåll.

Mot bakgrunden av det nyss redovisade, dels den minskande frekvensen av fyllnadstjänstgöring i skolorna dels obenägenheten alt inrätta kombinationstjänster, ifrågasätter nämnden om inte kyrkomusikerulredningen är för optimistisk i sina antaganden atl samarbetet mellan skolan och kyrkan skall lösa en del problem med Ijänstgöringsunderlag för kyrkomusiker. Om länsskolnämndens uppfattning alt skolan och även kommunala musikskolor kommer att sträva efter "egna tjänster" visar sig riklig rubbas som nämnts en del av förutsättningarna för kyrkomusikerutredningens förslag. Det gäller bland annal förslagen till utbildning för tjänster som kantor med kombinationsljänsl (sid. 199 i utredningen). En förutsättning för etl påbörjande av en ny, speciell utbildning för musiklärare/kantor eller instru-mentallärare/kanlor bör vara säkra prognoser om atl tjänster av dessa slag verkligen kommer att inrättas i fortsättningen. Länsskolnämnden har ovan gett uttryck för sin tveksamhet till atl så verkligen blir förhållandet.

Domkapitlet i Uppsala tillstyrker förslaget men ifrågasätter pastoratet som initiativtagare till kombinationsljänster.

Domkapitlet ifrågasätter förslaget att pastoratet skall vara initiativtagare, när det gäller alt få till stånd kombinationstjänster. Större inflytande bör därvid läggas på domkapitlet. I övrigt tillslyrkes livligt idén med kombinationstjänster av olika slag. I första hand menar dock domkapitlet att det är rimligt atl söka inrätta tjänster som enbart har kyrklig inriktning. Endast i undanlagsfall bör man tänka sig kombinationstjänst över pasloralsgränser-

Domkapitlet i Skara har också vissa invändningar mot förslaget beträffande behörighet att söka sädana tjänster.

107

Domkapitlet vill fästa uppmärksamheten på att kombinationstjänster där Prop. 1987/88:144 bäde lärar- och kyrkomusikertjänst ingår kräver två utbildningar vilket av Bilaga 3 främst ekonomiska skäl torde bli allt svårare för tilltänkta tjänsteinnehavare att skaffa sig. En väsentlig ökning av sådana tjänstetyper ter sig därföi* svår att kunna besätta med behörig innehavare. Kombinationstjänster föreslås vidare bygga pä avlal mellan de huvudmän som bidrar till tjänsten. En viss risk föreligger här atl, om annan än kyrkan är huvudarbetsgivare, den kyrkomusikaliska delen i tjänsten kan komma alt få svårigheter av praktisk natur.

Svenska kyrkans personalförbund hyser samma farhågor.

Vi kan konstatera all utredningen breddal möjligheterna att tillskapa kombinalionsljänster. Sädana tjänster bör kunna inrättas och ändå ha kvar den stafiiga regleringen.

Vi vill dock erinra om de svårigheter som kan föreligga, när det gäller atl rekrytera personal lill kombinationstjänsterna, eftersom det krävs två helt skilda behörigheler. Vi vill understryka vikten av att behörighetskrav på kyrkomusikerdelen och den andra delen inte sänks i en kombinationstjänst. Man kan dock inte räkna med att den som både skall uppehålla en kyrkomusikertjänst och en församlingsvärdande tjänst är lika kvalificerad, som den som enbart söker en kyrkomusikerljänsl. Vi ser därför kombina-lionstjänsterna enbart som en lösning, där det är omöjligt atl lösa kyrko-musikerfrågan på elt annal sätt.

Domkapitlet i Strängnäs tillstyrker förslaget under förutsättning att de kyrkomusikaliska uppgifterna kommer atl utgöra huvuddelen av tjänsterna. Synnerby församling har samma instållning.

De kombinationstjänster, som utredningen föreslår skall inrättas, bör i inget fall konstrueras så, att den kyrkomusikaliska delen blir mindre än halva tjänsten. I inget fall skall någon kyrkomusiker ha annan arbetsgivare än en kyrklig.

Domkapitlet i Linköping frågar sig om inte utredningen varil alltför optimistisk i denna fråga.

Frågan om "sammanslagningar av kyrkomusikerdistrikt" och frågan om "kombinationsljänster" i allmänhet finner vi - liksom frägan om skolkantorstjänster - vara allt för flyktigt diskuterade. Hur många musiker orkar alt i längden helt engagera sig i två församlingar med t.ex. livlig körverksamhet? Vilka blir egentligen konsekvenserna av duplikationer av gudstjänster? (U har faktiskt antytt frågan s. 139, dock allt för knapphändigt.) Också frågan om tjänster, som kombinerar kyrkomusikerverksamhet med tjänstgöring i grundskola, gymnasieskola, folkhögskola, vuxenutbildning och kommunal musikskola har U tyvärr diskuterat allt för knapphändigt.

Vi påpekar, atl man mycket snart får en grundskollärarutbildning för två typer av lärare, senardärare och lidigarelärare. Del blir rimligen etl mycket litet antal "musiker", som kan passa in i den nya skolans lärarkår.

För ijänstgöring på folkhögskola krävs i princip genomgången utbildning
på folkhögskollärarlinje för verksamhet på skolor, som ofta är mycket
specialiserade. Hur många kyrkomusiker kan komma i fråga? Även den       lOg

framlida gymnasieskolan kommer att kräva lärare med utbildning på speci-     Prop. 1987/88:144 dia utbildningslinjer. Till dessa svårigheter i fräga om utbildningskrav     Bilaga 3 kommer faktum, att såväl de nu nämnda skolformerna liksom den kommunala musikskolan med all sannolikhet i eft trängt budgetläge och i ett läge med läraröverskott kommer att kunna erbjuda ett myckel klent underlag för kombinationstjänster.

Vi menar naturligtvis inte, att de antydda svårigheterna skulle göra tanken på kombinationsljänster omöjlig. Men den fortsatta diskussionen av kombinationstjänster måste ha mycken realism.

Vad gäller utredarens förslag om kombinationstjänster, där annan än kyrkan är huvudman, syns de för kyrkan negativa följderna myckel stora vad gäller lillsältning av tjänsterna resp. kyrkomusikaliskl innehåll. Man förlorar också en stor rekryteringsbas med de kyrkomusiker som p. g. a. ■ olika förhållanden endast kan länka sig alt arbeta dellid.

Den kombination med "rent inomkyrkliga tjänster...", som redovisas i avsnitt 22, finner vi både intressant och möjlig.

Nässjö pastorat värnar om de redan anställda.

Angående kombinationstjänster är det viktigt att man kan uppnå trygghet både för den anställde och för resp. pastorat. En eventuell övertalighet får inte ha till följd att kantorer säjes upp från den ena delen av sin tjänst pä grund av att han där är sist anställd.

Somliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget men samtidigt inkommit med eget förslag i något avseende. Bland dessa märks domkapitlen i Karlstad, och Luleå, Skara stifts folkhögskola. Ingesunds musikhögskola, Mellansels folkhögskola och Västerås stifts kyrkomusikerförening.

Domkapitlet i Karlstad tillstyrker förslaget och föreslår samtidigt alt det skall vara möjligt alt inrätta biträdande kyrkomusikertjänster.

Domkapitlet i Luleå tillstyrker förslaget men understryker all så många som möjligt skall ha kyrkan som huvudman och att fyllnadstjänstgöring i största möjliga utsträckning skall hämtas hos kyrkan.

Skara stifts folkhögskola tillstyrker förslaget och framhåller alt folkhögskolan kan erbjuda utbildning för vissa inomkyrkliga kombinalionsljänster.

Vi tillstyrker ocksä förslaget om kombinationstjänster. I mänga fall kan det säkert vara lämpligt att kombinera en kyrkomusikalisk tjänst med tjänsten som musiklärare i grundskolan och gymnasieskolan eller i den kommunala musikskolan. Vi anser också atl det är bra med de förslag om kombinalionsljänster, som framförs i utredningen beträffande olika inomkyrkliga tjänster såsom församlingsassistent, arbete på pastorsexpedition m. m. För vissa av dessa tjänster kan folkhögskolan erbjuda utbildning redan i dag.

Ingesunds musikhögskola har inget atl erinra mot förslaget men anser alt

förslaget kräver adekvat utbildning. Musikhögskolans yttrande angående

80-poängsutbildningen citeras nedan.

Mellansels folkhögskola framhåller det samarbete som finns mellan EFS

och Svenska kyrkan i form av elt antal samarbetskyrkor. Folkhögskolan

fortsätter:

109

Vi vill också understryka viklen av all kombinationstjänster med arbete     Prop. 1987/88:144 som kyrkomusiker och s. k. musikkonsulenl inom EFS kan bli en anställ-     Bilaga 3 ningsform som kan accepteras av alla parter i framliden. Säkert är det en mycket positiv lösning för både kyrkorna och EFS-distriklen.

Västerås stifts kyrkomusikerförening

Förslaget alt på olika sätt skapa kombinationstjänster, där inte underlaget räcker för självständiga kyrkomusikertjänster tillslyrkes under förutsättning, all kombinationer i huvudsak görs med tjänster med musikaliskt innehåll, främst musiklärare i kommunal musikskola. I undantagsfall bör kombinationer med annan tjänst inom eller utom kyrkan kunna förekomma.

Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund

KMR/SL tillstyrker tillskapandet av kombinationstjänster, men tar avstånd från utredningens förslag. Kombinationstjänster bör åstadkommas i samverkan med i första hand den kommunala musikskolan och företrädesvis musikaliska arbetsuppgifter inom skolväsendel i övrigt. Kombinationsljänsl kan också utgöras av kyrkomusikalisk verksamhet och annan tjänstgöring i församlingsvärd eller i kyrklig administration i egel eller näraliggande pastorat. I kombinalionstjånsl kan även ingå verksamhet i annat pastorat.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena av 2 S i utredningens förslag till Lag om kyrkomusikalisk verksamhet i svenska kyrkan utgör en för kyrkan mycket otrygg och osäker lösning. Sakkunnige musikdirektören Zaid Bjurek har i sitt särskilda yttrande på denna punkt lämnat en för svenska kyrkan avsevärt bättre lösning, genom vilken den kyrkomusikaliska verksamhetens fortbestånd garanteras. Utredningens förslag på denna punkt kan vara direkt destruktivt för nuvarande verksamhet.

KMR/SL tar således helt avstånd från utredningens förslag om alt de kyrkomusikaliska uppgifterna skall kunna fullgöras av en lärare med fyllnadstjänstgöring i kyrka och fillstyrker istället Bjureks förslag om tjänst som kantor 1 och kantor 2.

Svenska kommunförbundet anser atl utredningen alltför lättvindigt förutsatt möjligheten lill kombinalionstjänstgöring inom kommunala musikskolan.

I kommittédirektiven (Dir. 1980:85) sägs bl. a. "Möjligheterna alt kombinera deltidsanställning som kyrkomusiker med andra tjänster i kyrka och samhälle bör också kartläggas". Styrelsen finner del anmärkningsvärt att utredningen trots detta ej tagit någon kontakt med Svenska kommunförbundet för en kollationering av omfattningen av kyrkomusikernas nuvarande tjänstgöring inom den kommunala musikskolan och framlida kombinationsmöjligheter.

Några kontakter angående innehållet i den musikpedagogiska delen av kyrkomusikerutbildningen har ej heller tagits. Styrelsen vill hår nämna atl Kommunförbundet i etl kansliyttrande till UHÄ 1982-02-10 angående högre kyrkomusikerulbildning underströk "vikten av att man lar hänsyn inte bara till yrkesrollen som kyrkomusiker utan ocksä till lärarrollen vid utformandet av utbildningsplaner".

Alt som utredningen gör utgå frän att innehållet i den nuvarande musikpedagogiska påbyggnadskursen motsvarar musikskolans behov vittnar om bristande kunskaper om utvecklingen inom den kommunala musikskolan. Den ovan nämnda påbyggnadskursen innehåller t.ex. metodikulbildning inom ämnena orgel, piano och sång. Behovet av pianolärare inom musikskolan är i dag ytterst begränsat. Del råder emellertid brist på kompetenta kör- och ensembleledare. En förstärkning och breddning av kör- och ensembleledarulbildningen på kyrkomusikerlinjen skulle t.ex. kunna skapa större möjligheter till fyllnadstjänst inom musikskolan.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

15

Kyrkomusikertjänsterna inrättas enligl kyrkokommunala regler med pastoralen som beslutande. Om någon annan i stället skall vara arbetsgivare kommer inrättandet atl följa de regler som gäller för den arbetsgivaren.

Bland de remissinstanser som har yttrat sig över förslaget i denna del är meningarna delade.

Förslaget tillstyrks av bl. a. domkapitlen i Skara, och Härnösand, Falköpings kommun, Sveriges kyrkokamerala förening samt Köpings, Laholms och Göteborgs kyrkliga samfälligheter.

Förslaget avstyrks av bl. a. domkapitlen i Strängnäs, Karlstad, Växjö och Västerås, Domkyrkoorganisternas förening. Musikaliska akademien, Tynnereds församling och Västerås stifts kyrkomusikerförening.

Domkapitlet i Härnösand tillstyrker förslaget. Domkapitlet anser alt stiflsinflylandel blir fullt tillräckligt genom all stiftsstyrelsen fastställer minimum för verksamhetens omfattning samt behörighetsvillkoren.

Domkaphlet i Karlstad avstyrker förslaget. Inrättande av kyrkomusikertjänster skall följa statlig reglering och beslutas av domkapitlet efter förslag av pastoratet.

Domkapitlet i Strängnäs föreslår att stiftsstyrelsen inrättar tjänsterna på förslag av pastoratet och efter alt ha hört domkapitlet.

Domkyrkoorganisternas förening avvisar förslaget med motiveringen att erfarenheter från de kommunala förvaltningarna visar på risker för att stora skillnader skall uppstå mellan de olika pastoratens ambitionsnivå.

Västerås stifts kyrkomusikerförening

Utredningens förslag under denna punkt avstyrks i sin helhet. Vi anser att nuvarande regler för inrättande av tjänster skall beslå. Utredningens förslag kommer med stor säkerhet atl leda lill stora skillnader mellan pastoralen beträffande kompetenskrav, sysselsättningsgrad och lönesållning, såsom det idag är inom de vanliga kommunala förvaltningarna.

Ill

16.2

Behörighetsvillkoren för de tvä framtida huvudtyperna av kyrkomusikertjänster kommer i huvudsak att motsvara dagens krav för organist- resp. kyrkokaniorsljänsl. I vissa undantagsfall kan en lägre kompetens godtas. Om det föreligger särskilda skäl kan en sökande medges befrielse från behörighetsvillkor. Sädana dispensfrågor skall prövas av stiftsstyrelsen. Vid tjänstetillsättningar bör pastoraten följa allmänt erkända meritvärderingsprinciper såsom förtjänst och skicklighet.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

Utredningens förslag har i huvudsak slöd hos remissinstanserna.

Förslaget tillstyrks i sin helhet av länsskolnämnden i Östergötlands län, TCO, Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund och Köpings kyrkUga samfällighet.

Förslaget om två huvudtyper av kyrkomusikertjänster fillstyrks av bl. a. Musikaliska akademien, Västerås och Växjö stifts kyrkomusikerföreningar och Alingsås församling.

Kammarrätten i Jönköping, domkapitlen i Linköping, Strängnäs och Karlstad, Domkyrkoorganisternas förening, Sveriges kyrkokamerala förening och De Handikappades riksförbund har delvis tillstyrkt förslaget men framfört förslag om vissa förändringar.

Kammarrätten i Jönköping anser examenskraven motiverade.

Domkapitlet i Linköping tillstyrker förslaget men efterlyser samtidigt en definition av lämplighet.

Vi delar uppfattningen, att behörighetsvillkoren för de två huvudtyperna i huvudsak skall motsvara de nuvarande kraven för organist- resp. kyrkokaniorsljänsl. (I inledningen till avsnittet har U ordningsföljden "förtjänst och skicklighet". Det skall rimligen vara "skicklighet och förtjänst".)

Vi föreslår, att avsnitten om nedsättning av behörighetsvillkor resp. befrielse från sådana stryks - det finns ingen anledning atl särskilt påpeka, atl den aktuella myndigheten kan ge dispens från ordinarie behörighetsvillkor.

Vi efterlyser i detta sammanhang en helt nödvändig definition av begreppet "lämplighet".

Domkapitlet i Strängnäs lillstyrker förslaget om tvä anställningsformer men anser alt som allmän behörighet för kyrkomusiker skall gälla att musikern skall vara medlem av svenska kyrkan.

Domkapitlet i Karlstad

Domkapitlet delar utredningens uppfattning, atl behörighetsvillkoren i huvudsak skall motsvara de nuvarande kraven för organist- resp. kyrkokan-tortjänst och i vart fall inte vara lägre än vad som i dag gäller.

Kompetensnivån för de "små" befallningarna anser domkapitlet bör höjas genom krav på viss minimiutbildning.

/ undantag får behörighetsvillkoren sättas ned.

112

Domkapitlet tillstyrker utredningens förslag att behörighetsvillkoren i     Prop. 1987/88:144 undantagsfall, då man inte kommer all kunna kräva organist- och kantors-     Bilaea 3 kompelens, får fastställas med hänsyn till vad som kan vara lämplig. Beslut i ärendet bör fattas av domkapitlet efter hörande av pastoratet.

Befrielse från behörighetsvillkoren kan medges i vissa fall.

Domkapitlet delar utredningens förslag att befrielse från behörighetsvillkor skall kunna medges i vissa fall.

Dispensprövningen bör ligga på domkapitlet, som innan beslut fattas i ärendet skall höra pastoratet.

Allmänt erkända merilvärderingsprindper bör följas vid tjänstetillsättningar.

Eftersom domkapitlet föreslår bibehållande av den statliga regleringen följer härav alt allmänt erkända meritvärderingsprinciper skall följas vid tjänstetillsättningar.

Musikaliska akademien tillstyrker förslaget i princip men oroar sig för de kyrkomusiker som inte når upp lill kanlorsbehörighet.

I princip accepterar akademien den indelning i två kompetensnivåer som föreslås, alltså en högre för organisttjänst och en lägre för kyrkokaniorsljänsl. Betr. utbildningsformerna lämnas synpunkter nedan.

Här bör dock erinras om atl en nivä "under" de båda huvudsakliga finns och sannolikt måste finnas kvar under en förhållandevis lång övergångstid, kanske renlav beräknas som en permanent inrättning. I betänkandet talas om "särskilda skäl" för "befrielse från behörighetsvillkor", men ingen precisering lämnas för vilka dessa skål kan vara och vilken omfattning dispensförfarandet kan få. Nuvarande syslem med "orgelspelare" och olika vikarialsarrangemang fyller ell ständigt och olika stort behov.

Det är förvånande hur lätt betänkandet berör denna "lägsta" nivå. Att avfärda den som "i första hand inomkyrkliga angelägenheter" och att"för-ulsätla" att kyrkan resp. de kyrkliga folkhögskolorna kan tillgodose behovet utan att anordna nägon kontrollinstans eller övergripande granskning väcker oro. Denna fräga berörs ytterligare i samband med övriga utbildningsfrågor.

Doifikyrkoorganisternas förening lillstyrker förslaget men förordar alt domkapitlet skall avgöra dispensfrågor.

Domkapitlet i Skara delar denna uppfattning och anser att det skall finnas bestämmelser om de särskilda behörighetsvillkoren för olika kyrkomusikertjänster.

Sveriges kyrkokamerala förening menar att dispensfrågor skall bestämmas på lokal nivå

Domkapitlet i Uppsala ser förslaget med lägre kompetens i vissa fall som ell erkännande av atl statlig reglering behövs.

Utredningens konstaterande all man för vissa tjänster inte heller i framliden kommer alt kunna kräva kanlorskompelens pekar indirekt på behovet av en statlig reglering av tjänsterna. Önskar visst pastorat vid minimipröv-ningen av omfattningen av viss tjänst mycket låg omfattning av tjänsten kommer densamma alt bli svårbesätt varvid domkapitlet tvingas medge lägre behörighet för tjänsten.

113

8    Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 144

De Handikappades riksförbund har begränsat sitt yttrande till avsnittet     Prop. 1987/88:144
16.2.3 rörande personer med handikapp.                                     Bilaga 3

DHR har under en lång följd av år verkat för att personer med rörelsehinder skall kunna erhålla befrielse frän behörighetsvillkoren vid kyrkomusikaliska anställningar. Vi ser därför med tillfredsställelse atl utredningen nu föreslår befrielse från behörighetsvillkoren. DHR anser, att en reell kompelens kan finnas trots atl man på grund av handikapp ej kunnat genomföra alla moment i kyrkomusikerutbildningen.

Förbundet anser vidare, atl vid bedömning av insatsen skall tillgången lill arbetstekniska hjälpmedel och arbetsbiträde också beaktas.

Enligl utredningens mening är det lämpligt, atl vid dispensprövning tillföra sakkunskap utöver dem som finns' i pastoralen. I betänkandet föreslås därför, alt dispensprövningen handhas av stiftsstyrelsen. DHR stödjer dessa förslag. Vi vill särskilt betona viklen av all stiftsstyrelsen vid sin bedömning använder sig av den kunskap och de stödresurser för personer med handikapp som finns inom Länsarbetsnämnderna.

Vi vill även peka på den stora sakkunskap, beträffande olika möjligheter alt kompensera sitt handikapp, som finns inom handikapprörelsen. Förbundet vill därför förorda, alt samräd sker med berörd handikapporganisation.

Utredningen har diskuterat frågan om medlemskap i svenska kyrkan skall vara behörighetskrav för kyrkomusiker men vill inte uppställa ett sådant formellt krav. Frågan behandlas i elt stort antal remissyttranden.

Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har ingen erinran mot vad utredningen har uttalat.

Kammarrätten i Jönköping liksom Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoratsförvaltning anser att pastoraten själva får avgöra om medlemskap skall vara krav eller ej.

Medlemskap som behörighetskrav förespråkas av domkapitlen i Uppsala, Skara, Lund, Härnösand, Luleå och Visby saml av Domkyrkoorganisternas förening och Evangeliska fosterlandsstiftelsen.

Domkapitlet i Stockholm delar denna uppfattning men föreslår en dispensmöjlighet från kravet på medlemsskap.

Medlemskapskravet har också slöd i yttranden frän Svenska kyrkans personalförbund, Karlskrona stadsförsamling, Fridlevstads pastorat, Kågeröds och Göteborgs kyrkUga samfälligheter samt Nöbbele, Munktorps, Östersunds Västerlanda, Linderöds, Indals, Ovanåkers, Västra Vrams, Hagby, Gävle Heliga Trefaldighets och Eslövs församlingar samt Kullerstads pastorat.

Svenska kyrkans centralstyrelse har ingen erinran mot utredningens ståndpunkt i frågan om medlemskap i svenska kyrkan.

Utredaren diskuterar kortfattat huruvida man bör kräva att kyrkomusikern är medlem i Svenska kyrkan. Etl sådant krav liksom kravet på lojalitet mot kyrkans lära, ställs inte bara på kyrkomusikern utan på all personal inom församlingsvården, vilkel kan tillgodoses.

Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund anser inte all frågan

om medlemskap i Svenska kyrkan behöver förfallningsregleras.                        114

Utredaren diskuterar kortfattat huruvida man bör kräva att kyrkomusikem     Prop. 1987/88:144 är medlem i Svenska kyrkan. Ett sådant krav torde enligl förbundsslyrd-     Bilaga 3 sens mening kunna ställas inte bara på kyrkomusikern utan på all personal inom församlings vården.

Förbundsstyrelsen har ovan tillstyrkt kyrkomusikerutredningens förslag om en avreglering av det statliga författningssystemel för kyrkomusikerna. Eftersom frågan om medlemskapet i Svenska kyrkan är hänförlig även till annan personal skulle en lag eller författningsreglering av medlemskapet för kyrkomusikerna också leda till en författningsreglering av medlemsfrågan för övrig personal inom församlings vården. Förbundsstyrelsen, som är emot en ökad författningsreglering av kyrkokommunernas verksamhet, anser därför i likhet med utredaren att denna fräga inte skall författnings-regleras.

Förbundsstyrelsen har den uppfattningen att frägan inte är av den arten atl den bör regleras i kollektivavtal med de fackliga organisafionerna, eftersom ett kollektivavtal normalt innehåller endast frågor av materiell karaktär. Kravet på medlemskap i Svenska kyrkan för anställda i de kyrkliga kommunerna bör istället övervägas av respektive kyrkliga kommun/arbetsgivare i samband med nyrekrytering.

Förbundsstyrelsen utreder för närvarande lämpligheten av atl utfärda en rekommendation i den aktualiserade frägan lill de kyrkliga kommunerna. En sådan rekommendation bör inte bara beröra frågan om medlemskap utan även ett uttalat krav på lojalitet i anställningen gentemot Svenska kyrkans lära.

Svenska kyrkans nämnd för församlings- och pastoralsförvaltning har på samma grunder som Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund kommit fram till den uppfattningen att kravet på medlemsskap i svenska kyrkan för anställda i de kyrkliga kommunerna i stället bör övervägas av respektive kyrkliga kommun/arbetsgivare i samband med rekryteringen. Kammarrätten i Jönköping år av samma uppfattning.

Beträffande i vad mån medlemskap i svenska kyrkan skall vara ell krav för tjänst som kyrkomusiker finner kammarrätten det välbetänkt all inte generellt uppställa delta som etl formellt krav. Pastoraten bör dock vara berättigade atl ange medlemskap i svenska kyrkan' som krav för tjänsten. Möjligheten alt ange medlemskap i Svenska kyrkan som krav för en tjänst bör kunna rymmas inom kravet på lämplighet för tjänsten.

Domkapitlet i Uppsala vill däremot införa ett krav på medlemskap i lagen med följande motivering.

Till utredningens diskussion huruvida medlemskap i svenska kyrkan skall vara elt formellt behörighetsvillkor fär påpekas att idag gäller alt musikern skall "vara känd för alt vilja främja församlingslivet" (24 S.KMF). Därav torde följa alt om viss sökande lill tjänst tidigare ulirält ur svenska kyrkan ulan all återinträda han/hon måste anses obehörig lill den sökta kyrkomusikertjänslen i svenska kyrkan. Utredningens förslag fill lag bör i del här avseendet kompletteras sä atl medlemskap bör utgöra behörighetsgrund.

Domkapitlet i Stockholm anser atl medlemsskap i svenska kyrkan skall
vara behörighetsvillkor för kyrkomusiker, från vilket stiftsstyrelsen äger
meddela befrielse, om särskilda skäl föreligger.                                      ' 15

I betänkandet på sidan 168 diskuteras huruvida medlemskap i svenska Prop. 1987/88:144 kyrkan skall vara behörighetsvillkor för kyrkomusiker. Å ena sidan är en Bilaga 3 gemensam luthersk värdegemenskap en av förutsättningarna för ett effektivt och framgångsrikt församlingsarbete. Å andra sidan är kyrkomusiken av internationell och ekumenisk natur. Del har funnits fler exempel på att kyrkomusiker tillhörande visst kristet trossamfund med framgång innehaft tjänst inom ett annal. I framtiden torde den svenska kyrkan komma att arbeta än mer ekumeniskt. Det vore då stridande mot denna utveckling alt genom lagföreskrifl omöjliggöra för kyrkomusiker tillhörande annat trossamfund alt arbeta inom svenska kyrkan.

Stockholms domkapitel får i enlighet med ovan anförda överväganden förslå att medlemskap i svenska kyrkan skall vara behörighetsvillkor för kyrkomusiker, men att stiftsstyrelsen efter hörande av vederbörande pastoralskyrkoråd (motsvarande) - om särskilda skäl föreligger i det enskilda fallet - får medge befrielse från detta krav.

Domkaphlet i Lund anser det som självklart, att medlemskap i svenska kyrkan är elt behörighetskrav för kyrkomusiker.

Medlemskap i svenska kyrkan bör enligt domkapifiets mening självklart skrivas in som elt behörighetskrav för kyrkomusiker, oavsett stafiig eller kommunal reglering. Med den mångfald av religiösa rörelser, som finns i dagens svenska samhälle, räcker det inte att "förutsätta en lojalitet mot kyrkans arbete". Det är viktigt, att svenska kyrkan verkligen kan och får markera krav på, att den lojaliteten också uttrycks i medlemskap.

Domkaphlet i Härnösand anser ocksä att en sökande till kyrkomusikertjänst skall vara medlemmar i svenska kyrkan.

Domkapitlet instämmer i utredarens förslag om behörighetsvillkor, som ju ungefärligen motsvarar nuvarande bestämmelser. Dock anser domkapitlet i likhet med den sakkunnige, kontraktsprosten Bengt Broman, atl man som behörighetsvillkor bör fordra atl sökanden till en kyrkomusikertjänst är medlem av svenska kyrkan. I enlighet med vad domkapitlet sagt under punkt II: 12 bör dispensärenden prövas av domkapitlet.

Som domkapitlet redan framhållit i sitt yttrande över psalmboksbetänkandet efterlyser vi en särskild kyrkans profildel i den kyrkomusikaliska grundutbildningen, motsvarande den som blivande präster får i den pasto-ralleologiska utbildningen och som skall ulgöra villkor för kyrkomusikalisk tjänst i svenska kyrkan.

Domkapitlet i Luleå ser medlemskap i svenska kyrkan som ett självklart krav.

På en punkt vill domkapifiet ansluta sig till kontraktsprosten Bengt Bromans reservafion, och del gäller kyrkomusikernas tillhörighet lill Svenska Kyrkan. Det har blivit allt vanligare atl man, vid utannonsering av församlingsvårdande tjänster, sätter ut tillhörighet till Svenska Kyrkan som en förutsättning, och vi menar, att det mäste vara en självklar sak också för en kyrkorhusiker, som, inte minst i körverksamhelen, ofta har alt arbeta med bibliska och andra texter av uppbyggdsekaraktär, och dessutom är den som skall leda koristerna in i gudstjänsten.

,116

Domkapitlet i Visby anser atl frågan bör övervägas ytterligare. Det kan t. ex. inte anses tillfredsställande att den som har barnkörsverksamhel kan stå utanför kyrkan.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

Domkyrkoorganislernas förening

Synen på Svenska kyrkan som ett trossamfund gör alt kyrkomusikern bör tillhöra denna för all kunna vara "lämplig för anställningen" och kunna fullgöra sina församlingsvårdande uppgifter.

Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS)

Synen på Svenska kyrkan som etl trossamfund gör atl kyrkomusikern bör tillhöra Svenska kyrkan för att kunna vara "lämplig för anställningen" och för att kunna vara en värdefull medlem i arbetslaget. Vi anser dock att viktigare än frågan om formellt medlemskap i Svenska kyrkan är lojalitet mot kyrkans arbete och grundläggande målsättning.

17.2

Tillsättningen av kyrkomusikertjänster kommer i huvudsak all följa kyrkokommunala regler. Om en kyrkomusikertjänst trots upprepade ledigförklaranden inte kan lillsäittas med en behörig sökande får annan kyrkomusiker anställas.

Utredningens förslag avstyrks av en majoritet bland remissinstanserna som vänder sig mot ett rent kommunall tillsättningsförfarande, främst av oro för alt en objektiv meritbedömning inte kommer att ske men också för att en riksomfattande annonsering av lediga tjänster inte behöver ske vid kommunal tjänstetillsättning.

Förslaget avstyrks sålunda av domkapitlen i Västerås, Växjö och Karlstad, Domkyrkoorganisternas förening. Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund, samt etl stort antal församlingar, pastorat och enskilda kyrkomusiker som har gett in spontana yttranden.

Domkapitlet i Västerås avstyrker kyrkokommunal fillsättning, eftersom rekryteringen kan begränsas.

Utredningens förslag om kyrkokommunal tillsättning av kyrkomusikertjänsler avstyrks. Skälen är dels att rättssäkerheten i samband med tillsättningen och besvärsrätlen begränsas och dels alt risk föreligger för en stark geografisk begränsning av rekryteringsområdet - i extremfallet internrekrytering. Meritvärderingen bör även fortsättningsvis göras av domkapitlet som resulterar i ett förslag motsvarande dagens.

Domkapitlet i Växjö avstyrker förslaget med hänvisning till att det är svårt atl bedöma sökandenas meriter.

Tillsättning av tjänster bör alltjämt ske enligt stafiiga regler. Denna tillsättningsordning tar till vara såväl pastoratens intresse av atl välja musiker

117

som musikernas intresse av alt bli anställda med hänsyn till vedertagna     Prop. 1987/88:144 meritvärderingsprinciper. Flertalet pastorat torde sakna förutsättningar för     Bilaga 3 att framgångsrikt genomföra den ofta tekniskt komplicerade meritvärdering det här är fråga om. Sådan kompelens finns i domkapitlens kanslier.

Genom att domkapitlet alltfort gör meritbedömning och handhar förslagssättningen krävs inte någon ytterligare föredragning av stiftsmusiker eller liknande ulan pastoratet bör kunna fatta beslut utifrån det beslutsunderlag som ansökningshandlingar jämte domkapitlets förslag utgör.

Domkapitlet i Karlstad

I linje med vad domkapitlet tidigare anfört föreslås att organist- och kyrko-kantorstjänster tillsätts i samma ordning som hittills, d.v.s. tjänsterna tillsätts av kyrkomusikerdistriktels kyrkoråd inom etl av domkapitlet upprättad förslag.

Beträffande domkyrkoorganist/sliftsmusikertjänst föreslås, atl innan domkapitlet upprättar förslag yttrande skall inhämtas från såväl centralstyrelsen som musikaliska akademiens styrelse.

Vidare föreslås alt tjänst som domkyrko/stiflsmusiker skall tillsättas efter samråd med sfiflsstyrdsen.

Domkyrkoorganislernas förening anser att nuvarande regler skall gälla främst med hänsyn lill besvärsrätlen.

Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund tar avstånd från kyrkokommunal tillsättning.

KMR/SL lar avstånd frän att i elt objeklivitetsresonemang föra in begrepp som muntliga referenser och inlervjuresultal - instrument som enligl förbundens uppfattning kan ifrågakomma först sedan de tre på objektiva meritvärderingsgrunder bästa kandidaterna placerats på förslag. KMR/SL lar helt avstånd från kyrkokommunal tillsättning. Den fortsatta verksamheten gynnas enligt KMR/SL:s uppfattning bäst av att tillsättning av kyrkomusiker liksom präster sker enligt statliga regler. Denna tillsättningsordning tar lill vara såväl pastoratens intresse av att välja musiker som musikernas intresse av alt bli anställda med hänsyn till vedertagna me-rilvårderingsprinciper. Flertalet pastorat torde sakna förutsättningar för att framgångsrikt genomföra den ofta tekniskt komplicerade meritvärdering del här är fråga om. Sådana förutsättningar har däremot efterhand vuxit fram i domkapitlens kanslier.

KMR/SL delar utredningens uppfattning, alt det är angeläget all bibehålla en bred rekryteringsbas för kyrkomusikertjänsterna med andra ord fortsatt riksrekrylering. Ont kyrkokommunal tillsättning genomförs mot KMR/SL:s vilja, måste rätten atl anföra kommunalbesvär kompletteras med en specialregel, som medger sökande, som inte är bosatt i det pastorat, där den sökta tjänsten finns, alt överklaga ett tillsättningsbeslut.

Utredningen anser det angeläget, atl pastoraten får en särskild möjlighet
att inhämta synpunkter utifrån bland annal genom alt stiftsmusikern på
plats hos pastoratet föredrar ett tillsättningsärende. Om inrättande och
tillsättning av kyrkomusikertjänsler samt fastställande av omfattningen av
uppgifterna i varje tjänst kommer att följa kyrkokommunala regler, kom
mer antalet lokala förhandlingar atl öka markant. Den fackliga organisatio
nens lokala förhandlare på kyrkomusikerområdet kan då behöva motsva
rande bistånd från regionala kommunala fackliga förtroendemän, som nu    118

motsvaras av SL/KMR:s stiftsombud. KMR/SL förutsätter, att medel     Prop. 1987/88:144 även i framtiden ställs lill förfogande av t. ex. kyrkofonden för sådan     Bilaea 3 förtroendemannalid.

Västerås stifts kyrkomusikerförening avstyrker förslaget och anser att obehörig vikarie skall inneha tjänsten längst etl år.

Vi avstyrker utredningens förslag angående tjänstelillsältningar enligl kyrkokommunala regler, eftersom allmänt gällande regler som förtjänst och skicklighet (RF 11 kap. 9S) inte gäller vid kyrkokommunala fillsältningar. Här riskerar vi att godtycklighet kan komma atl få elt betydande genomslag.

Förslaget atl en obehörig skall kunna inneha tjänsten i två år avstyrkes. Tiden är alltför lång. Max etl år bör tillåtas. Pastoratet skall inte behöva behälla en obehörig kyrkomusiker så länge, att trygghetslagarna ger skyldighet atl behålla tjänstemannen.

Förslaget tillstyrks eller lämnas ulan erinran av domkapitlet i Härnösand, Svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Nämnden för församlings- och pastoratsförvaltning, Göteborgs kyrkliga samfällighet, Sveriges kyrkokamerala förening, och Laholms kyrkliga samfällighet

Domkapitlen i Skara och Stockholm lillstyrker förslaget med nägon mindre förändring.

Musikaliska akademien, Linköpings kommun, och Skara stifts folkhögskola anser all tillsättningen bör ske genom' domkapitlet eller stiftsstyrelsen.

Domkapitlet i Uppsala vill ge alla sökande rätt att begära yttrande av sliflsstyrelsen.

Synnerby pastorat framhåller alt om kommunall tillsättningsförfarande införs skall ingen tillsättning ske ulan alt yttrande inhämtats från sakkunnig, domkyrkoorganist eller stiftsmusiker.

Domkapitlet i Härnösand tillstyrker förslaget.

Domkapitlet anser alt det framför allt finns stora tidsvinster alt göra om tillsältningsproceduren handhas av pastoraten. Det medför alt de tider som kyrkomusikertjänsler är vakanta mellan två innehavare kan förkortas, vilkel är till stor fördel för den kyrkomusikaliska verksamheten.

Frän kyrkomusikaliskl häll har framförts tvivel på pastoralens kompetens atl handlägga tillsättningsärenden. Domkapitlet har förtroende för pastoraten i denna fråga, även om det på sina håll kan bli problem i inledningsskedet. Vi förutsätter all pastoraten kommer att fä information om de regler som skall gälla.

Kyrkomusikerna är också bekymrade över den korta ansökningslid som gäller för kommunalt reglerade tjänster och all ledigkungörande bara behöver ske på pastoratets anslagstavla. Domkapitlet har full förstående för dessa synpunkter men anser alt det år en sak man måste komma överens om i avtal.

Domkapitlet är medvetet om atl det bland kyrkomusiker finns en ängs
lan över atl tidigare möjligheter all överklaga tillsätlningsbeslut ej längre
slår till buds. Domkapitlet har här förtroende för pastoratens vilja all följa
de bestämmelser och avtal som finns. Som ovan framhållits menar vi också     119

att en ordentlig information säkert kommer alt ges till pastoraten.

Svenska kyrkans centralstyrelse                                                   Prop. 1987/88:144

Kritik har under pågående remisstid anförts mot att vid en kyrkokommu-        '  nalisering så kommer lediga tjänster inte att kungöras i Post- och Inrikestidningar.

Församlingarna själva har ell stort intresse av alt få så kompetenta sökande och ett så stort urval som möjligt, varför del obligatoriska kungörelseförfarandet, enligt gällande kommunala kollektivavtal, normalt kommer alt kompletteras med annonsering i dags- och fackpress.

På samma sätt uttalar sig Svenska kyrkans församlings- och pastoralsförbund samt Nämnden för församlings- och pastoratsförvaltning.

Göteborgs kyrkliga samfällighet

Kyrkonämnden kan inte se någon nackdel i atl kyrkomusikerna tillsätts i samma ordning som gäller för övriga kyrkokommunalt reglerade tjänster. Kyrkorådet skall vid en tillsättning givelvis se till församlingens bästa. Om sä inte sker får detta prövas i samma demokratiska ordning som gäller hela del kommunala området. Kyrkonämnden kan inte se att det föreligger några motiv till större besvärsmöjligheter för kyrkomusiker än andra kyrkokommunala befattningshavare. Den kritik som förekommit mot betänkandet i denna del är obefogad och får hänföras till en förgången tid då medvetenheten om kyrkomusikens betydelse för församlingslivet måhända inte var lika spridd som idag. Detta hindrar inte alt utredningens förslag om möjligheter för pastoratet att inhämta stiftsstyrelsens synpunkter är bra, för den händelse svära avvägningar är för handen.

Sveriges kyrkokamerala förening och Laholms kyrkliga samfällighet anser all tillsättningen helt skall följa kyrkokommunala regler och att stiftsstyrelsen ej skall engageras vid tillsällningsförfarandet.

Domkapitlet i Skara anser alt domkapitlet bör pröva de sökandes behörighet innan pastoratet tillsätter en tjänst som kyrkomusiker.

Domkapitlet i Stockholm föreslår en viss rnindre förändring i utredningens förslag.

Förslaget följer av nedanstående lagparagraf som kan tillfogas efter 10 5 i förslag till lag:

"Ansökan till kyrkomusikerljänsl -där pastorat är huvudman- skall vara pastoratskyrkorädet tillhanda inom tre veckor efter det annonsen varit intagen i Kyrkans tidning. Pastoratskyrkorädet skall därefter sända ansökningshandlingarna jämte eget ev. yttrande över sökandena lill stiftsstyrelsen, som efter hörande av sfiftsmusikern, upprättar förslag på - om möjligt - tre behöriga sökande i ordning efter deras förtjänst och skicklighet.

Stiftsstyrelsens förslag får överklagas hos svenska kyrkans centralstyrelse. Sedan stiftsstyrelsens förslag vunnit laga kraft skall pastoratskyrkorädet utse en på förslaget upptagen sökande lill tjänsten.

Stockholms domkapitel anser att stiftsstyrelsen bör anses ha en sådan
kompelens alt den kan tillsätta stiftsmusiker utan all dessförinnan ha
inhämtat yttrande över ansökningshandlingarna från svenska kyrkans cen
tralstyrelse. Enligl domkapitlets förslag på denna punkt kan därför 11 S, 1
st. i förslag lill lag ulgå.                                                                                        120

Liksom hittills bör rikels musikaliska råd, musikaliska akademiens sly-     Prop. 1987/88:144 relse, få tillfälle atl yttra sig över ansökningar till domkyrkoorganisttjänst     Bilaga 3 (Jämför gällande kyrkomusikerförordning 30S, 2 mom;)

Musikaliska akademien anser all domkapitlet eller sliflsstyrelsen (med motsvarande kompelens) skall sköta tillsättningen.

Avgörande för atl undvika inkompetent eller godtycklig behandling måste vara atl domkapitlet (eller enligl betänkandet stiflstyrdsen, i del fall denna enligl akademiens förslag får motsvarande kompetens) alltid inkopplas.

Linköpings kommun har en likartad bedömning.

För att garantera objektiv och korrekt behandling av alla sökande anser Linköpings kommun att Sliflsstyrelsen bör ta över den funktion som domkapitlet tidigare hade d. v. s.

Sliflsstyrelsen utarbetar förslagsordning för de sökande Överklagande från samtliga sökande (inom och utom församlingarna/pastoralen) ska kunna ske till Stiftsstyrelsen.

Skara stifts folkhögskola anser atl stiftsstyrelsen bör upprätta förslag från vilka kyrkoråden har all välja kyrkomusiker.

Domkaphlet i Uppsala föreslår rätt även för sökande lill organist- eller kanlorstjänst att begära yttrande av stiftsstyrelsen.

Domkaphlet i Strängnäs framhåller att tjänsten bör ledigkungöras genom rikstäckande annonsering.

Tjänsterna bör som hittills tillsättas på lokal nivå. Domkapifiet finner det angelägel, atl tjänsterna utannonseras så alt del blir möjligt alt fä rikstäckande information om lediga tjänster, exempelvis genom införande i Post-och Inrikes Tidningar. Domkapitlet ifrågasätter om ej elt obligatorium här bör införas. Kyrkorådet bör ha rätl att inhämta yttrande från domkapitlet beträffande de sökande till kyrkomusikertjänst.

Domkaphlet i Luleå anser också all tillsättningsreglerna bör innehålla en garanti för rikstäckande annonsering.

En svaghet i förslaget är, alt en tjänst kan tillsällas utan att alla intresserade har möjlighet att söka tjänsten, eftersom det inte finns någon garanti för rikstäckande annonsering, av typ Post- och Inrikes Tidningar; man bara rekommenderar "så stor spridning som möjligt". Tillsättningsreglerna bör därför innehålla någon föreskrift, som garanterar atl en ledig tjänst kommer fill kännedom för alla intresserade, varvid särskilt uppmärksammas Kyrkomusikernas Tidning, Kyrkans tidning etc. Stiftsstyrelsen bör, som ovan sagt, göra en bedömning av samtliga sökandes behörighet och lämplighet, saml föra upp de tre mest förtjänta pä förslag; Sliflsstyrelsen bör sålunda inte bara på begäran av kyrkorådet yttra sig över ansökningarna.

Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen ser på tillsällningsförfarandet med tanke på de s. k. samarbetskyrkorna.

121

När det gäller tillsättande av tjänsteinnehavare anser EFS det lika angelägel med samråd för all säkra god samverkan mellan avtalsparterna. S 4 i Modell för samarbelsavtal utgör här en bra ram för sådant samråd. Vid tjänslelillsättningen måste främst beaktas skicklighet relaterad till samar-betskyrkans behov. Bland dessabehov vill EFS också framhålla "andlig tradition", något som nämns i Framtid i samverkan betr. tillsättning av prästtjänster (SOU 1986:17 s. 142).

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

III Utbildningen av kyrkomusiker

Utredningens ulbildningsförslag i deras helhet tillstyrks eller lämnas utan erinran av länsskolnämnden i Östergötlands län, domkapitlen i Skara, Strängnäs, Västerås, Karlstad och Luleå, Örnsköldsviks kommun. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Nämnden för församling s-och pastoratsförvaltning. Kyrkomusikernas riksförbund/Sveriges lärarförbund, Domkyrkoorganislernas förening, Nöbbele, Saltsjöbadens och Viksjö församlingar, Sveriges kyrkokamerala förening samt Laholms och Göteborgs kyrkliga samfälligheter.

Högre kyrkomusikerulbildning 19.2

Dagens högre kyrkomusikerulbildning innehållande grundkurs och alternafiva påbyggnadskurser - prakfisk-pedagogisk eller musikpedagogisk - ersätts med en sammanhållen kurs om 160 poäng som leder till organislexamen. Fyllnadstjänstgöring för organister bör därmed inriktas på den kommunala musikskolan.

I huvudsak vinner förslaget stöd hos remissinstanserna.

Flera av dem är dock kritiska mot den ensidiga inriktningen på den kommunala musikskolan. Några vill ha elt ökat antal utbildningsplatser och flera föreslär praktik av olika slag. Etl par yttranden förordar en omläggning av den musikpedagogiska utbildningen.

Utredningens förslag till högre kyrkomusikerulbildning tillstyrks av universitets- och högskolämbetet (UHÄ), Musikaliska akademien, domkapitlet i Härnösand, SACOISR, pastoralinstilulet i Uppsala och Västerås stifts kyrkomusikerförening.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)

UHÄ tillstyrker utredningens förslag att nuvarande högre kyrkomusikerulbildning, innehållande en grundkurs (120 poäng) och en påbyggnadskurs (40 poäng) - praktisk-pedagogisk alternativt musikpedagogisk - ersätts med en sammanhållen utbildning om 160 poäng som leder till organistexamen.

UHÄ anser atl den praktisk-pedagogiska påbyggnadskursen i sin nuvarande form bör slopas, eftersom den av sludieorganisaloriska skäl inte tjänar sitt syfte längre. Denna sammanhållna kurs om 40 poäng har - som

122

utredningen framhåller- under senare är inte kunnat samordnas med Prop. 1987/88:144 musiklärarutbildningen sedan denna efter reformeringen under slutet av Bilaga 3 1970-talel haft praktikmomenten utspridda under samtliga fyra läsår. UHÄ ställer sig däremot tveksamt till utredningens förslag atl kyrkomusiker som genomgått den nya högre utbildningen skulle komma att stå helt utanför tjänstgöring i det allmänna skolväsendet. All de studerande inte valt den nuvarande praktisk-pedagogiska påbyggnadskursen i sin fyraåriga studiegång behöver inte betyda att de är ointresserade av fyllnadstjänstgöring inom skolan. Det kan snarare bero på all de inte varil beredda atl efter tredje läsåret praktisk taget upphöra med den kyrkomusikaliska förberedelsen för atl under det fjärde året helt inrikta sig på musiklärarrrollen. Enligl UHÄ:s mening bör man överväga om det är möjligt att i en sammanhållen 160-poängsutbildning inrymma en pedagogisk förberedelse om sammanlagt 40 poäng - utspridd under större delen av hela utbildningstiden -som skulle kunna ge kompetens för fyllnadstjänstgöring inom såväl allmänna skolväsendet som kommunala musikskolan. Denna frågeställning skall också ses mot bakgrunden av att utredningen enligl UHÄ:s uppfattning inte på etl helt övertygande sätt löst problemet med utbildning för kombinationsljänster avsedda för såväl kyrkomusikalisk verksamhet som tjänstgöring inom allmänna skolväsendet. Vid prövning av frågan bör beaktas kommande utbildningsplaner för de nya lärarutbildningarna för grundskola och gymnasieskola och de krav dessa ställer på musiklärarnas kompetens.

Enligl utredningens uppfattning bör frågan om yrkespraktik i den högre kyrkomusikerutbildningen lösas genom initiativ frän svenska kyrkan.

UHÄ vill framhålla att kyrkomusiken vid sidan av den religiösa funktionen även skall tillgodose allmänkulturella behov inorri musiklivet. Kyrkomusikerutbildningen kan därför inte vara lika starkt konfessionellt präglad som prästutbildningen. Kyrkomusikerna utbildas inte heller för atl bli verksamma enbart inom svenska kyrkan utan också inom andra trossamfund. Den normala ordningen är att ansvaret för alt organisera praktiken för högskolans utbildningar ligger på respektive anordnare av utbildningen. Av dessa skäl anser UHÄ att berörda högskoleenheter som ansvariga för kyrkomusikerutbildningen också bör svara för de studerandes praktik. Detta måste dock ske i étt nära samarbete med dem som tillhandahåller praktiken — i detta fall främst svenska kyrkan - och förutsätter också sorn hittills elt aktivt engagemang från kyrkans sida.

UHÄ gjorde år 1985 en viss revidering av utbildningsplanen för kyrkomusikerlinjen. Revideringen var en följd av UHÄ:s tidigare beslut att se över samtliga utbildningsplaner inom högskolan. I avvaktan på de förslag som kyrkomusikerulredningen skulle komma att lägga fram avstod UHÄ dock från en mer genomgripande revidering. Efter det att statsmakterna tagit ställning til! kyrkomusikerutredningens förslag kommer UHÄ att revidera utbildningsplanen för kyrkomusikerlinjen med beaktande av ställningstagandena.

Domkapitlet i Härnösand

Härnösands stift har de senaste åren haft svårigheter alt tillsatta vakanta
organistljänster. Det finns bara 19 organisttjänster i stiftet och av dessa
uppehålls f. n. sex av vikarier. Ytterligare några tjänster har dispenserade
innehavare. Det är viktigt för stiftets musikliv och för fortbildning av andra
kyrkomusiker att organisterna har en god utbildning. Vi hoppas mycket pä
organistutbildningen i Piteå som nu börjat och vi önskar att platsantalet där
om möjligt kan utökas något. Domkapitlet tillstyrker förslaget om en
160-poängsulbildning för organister.                                                   123

Domkapitlet i Uppsala anser i motsats lill utredningen all de studerande i     Prop. 1987/88:144
den högre musikutbildningen skall stimuleras till breddad utbildning. Bilaga 3

Svenska kyrkans centralstyrelse bejakar en sammanhållen utbildning om 160 poäng som leder till organislexamen.

De förändringar utredningen pekar på i det följande är av två slag. Dels gäller det förslag om en sammanhållen utbildning om 160 poäng som leder till organislexamen, och dels är det fråga om vissa mindre förändringar i utbildningen, vilka överenskommits vid en konferens med företrädare för kykomusikerlinjerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det förstnämnda förslaget beträffande organistexamen vill centralstyrelsen i princip bejaka. Innehållet i den nämnda överenskommelsen är, som utredningen framhåller, i linje med kyrkomötets önskemål. Förändringens omfattning slår dock ej helt klar. Den tillkommande utbildningen rörande kyrkoårets och psalmtexternas teologi bör kunna vara utgångspunkt för en slags teologisk grundkurs. Utbildningen behöver också innefatta undervisning i kyrkokunskap jämte viss administration. Med ansvaret för en del av församlingens arbete följer alllid elt mått av administration. Den delvis förändrade inriktningen av ämnet psykologi och pedagogik är i och för sig värdefull, men kan inte bedömas som tillräcklig för bearbetning av kyrkomusikerns identitet i yrkesrollen och lagarbetet i församlingen.

I utredningen sägs (sid. 192) atl de av utredningen redovisade förändringarna i rimlig utsträckning tillgodoser kyrkomötets önskemål och all Svenska kyrkan själv får la initiativ och ansvar om ytterligare förstärkningar i enlighet med 1984 års kyrkomötes önskemål anses behövas. I delta sammanhang framhåller utredningen atl "inom ramen för det statliga utbildningsansvaret ligger inte starkt konfessionellt präglade inslag i en kyrkomusikers utbildning".

1984 års kyrkomötes önskemål beträffande utbildningen gäller inte sådant som enskilda kyrkomusiker på frivillig basis kan avgöra om de vill ta del av eller ej. De nödvändiga förstärkningarna bör därför ingå som en del av den ordinarie utbildningen. Med hänsyn dels till lagförslaget och dels lill Svenska kyrkans dominerande ställning som avnämare är invändningen atl det rör sig om "starkt konfessionellt präglade inslag" inte hållbar. Det är inte heller sagt all en eventuell ytterligare förstärkning av det som Läronämnden vid KM 1984 kallade "frågor om kyrkans tro och liv" behöver bli så starkt konfessionellt präglat. Vilken eventuell ytterligare förstärkning av den teoretiska utbildningen, utöver den ovan nämnda, som kan krävas är det svårt att utifrån utredningens förslag klart ange.

Centralstyrelsen betonar också att utbildningen behöver kompletteras pä ett par punkter. Det gäller dels en praklikperiod som ger en bred bild av församlingsarbetet, dels elevernas deltagande i den"samverkansvecka", som numera ingår som etl obligatoriskt moment i övriga kyrkliga yrkesförberedande utbildningar. Båda dessa moment måste ulgöra obligatoriska delar i den fastställda utbildningsplanen.

Domkaphlet i Luleå betonar ocksä behovet av handledd församlingspraktik och deltagande i samverkansveckorna.

SACO/SR tillstyrker förslaget om en sammanhållen kurs om 160 poäng
och instämmer med utredningen i atl fyllnadstjänstgöringen i skolväsendet
för organisten därmed begränsas fill den kommunala musikskolan. Delta
bör finnas angivet i den kommande författningen.                                             ._ .

Sveriges förenade studenkårer (SFS) varnar däremot för en ensidig inriktning på kommunala musikskolan och föreslår en omläggning av den musikpedagogiska utbildningen.

Utredningen föreslår att fyllnadstjänstgöring för organister bör inriktas mot den kommunala musikskolan. Man vill pä sikt ta bort möjligheten lill fyllnadstjänstgöring i del allmänna skolväsendel. Anledningarna till att man kommer med ett sådant förslag verkar framför allt vara två, nämligen att ingen väljer den varianten, saml praktiska svårigheter med studiegången. SFS anser att de anledningar utredningen för fram är svaga. De studerandes ulbildningsval beror på bl. a. bristande information, tradition samt okunnighet om framtida yrkessituation. Dagens situation vad gäller studiegången uppmuntrar knappast den studerande all välja prakliskl-pedago-giskl tillval. Om man istället förde in de moment som i dag ligger under det fjärde året tidigare i utbildningen samtidigt som man flyttade en del "kyrkomusikämnen" till Qärde årskursen skulle troligen problemet minska.

I dagens arbetssituation för kyrkomusikern är en stor del av tjänsten förlagd lill arbete med barn och ungdom. Delta kräver att den blivande kyrkomusikern har en god insikt i och förståelse för barn och ungdomars musikkullur. Därför skulle det vara av stor nytta för den blivande kyrkomusikern alt genom etl praktiskl-pedagogiskt tillval få la del av andra musikstilar ån den traditionella kyrkomusiken. Ensembleimprovisalion, spel pä elektriska instrument, samt jazz och folkmusik är några sådana exempel.

Beträffande det musikpedagogiska tillvalet anser SFS att det finns anledning atl även där försöka, alt i större utsträckning, föra in den musikpedagogiska delen av utbildningen tidigare.

Även universitets- och högskoleämbetet ifrågasätter om de som genomgått den högre kyrkom.usikerutbildningen skall uteslutas frän fyllnadstjänstgöring i det allmänna skolväsendet.

Ingesunds musikskola uttalar sig också för en möjlighet för organister atl söka fyllnadstimmar inom grundskola och gymnasium.

Skara stifts folkhögskola understryker atl utbildning i lilurgik och församlingsarbete bör ingå i den högre utbildningen.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

Lägre kyrkomusikerulbildning 20.2

Den lägre kyrkomusikerutbildningen, som skall leda till kanlorsexamen, organiseras om och samordnas till vissa delar med den högre utbildningen. En form av kantorsulbildning skall vara en tvåårig högskoleutbildning avsedd för kantorer med enbart kyrkomusikalisk Ijänstgöring. Etl annat alternativ utgörs av en fyraårig utbildning till musiklärare (för undervisning i grundskolan och gymnasieskolan eller för verksamhet som instrumental- och ensembleledarpedagog) och kantor, varvid elt kyrkomusikaliskl tillval ingår i utbildningen. Examinationen skall ligga under UHÄ:s ansvar.

125

Utredningens förslag i denna del möter blandade reaktioner. I stora drag Prop. 1987/88:144 tillstyrks de av remissinstanserna i synnerhet vad avser den tvååriga ut- Bilaga 3 bildningen. Många tar upp diskussion om vilka utbildningsanstaller som är lämpligast för de föreslagna utbildningsvägarna. Folkhögskolans speciella karaktär betonas i flera yttranden. Betygsfrågan och behovet av praktik berörs också i en del yttranden, liksom frågan om utbildningens dimensionering.

Förslagen till lägre kyrkomusikerulbildning tillstyrks i allt väsenligt av av skolöverstyrelsen, länsskolnämnden i Västerbottens län, domkapitlen i Västerås, Härnösand och Luleå saml Stiftelsen Stora Sköndal.

Skolöverstyrelsen tillstyrker förslaget till utbildning men vill inte atl huvudmannaskapet för examinationen vid folkhögskolekurserna ändras.

Enligt utredningen bör tvä olika studievägar leda fram till kanlorsexamen, antingen en tvåårig utbildning vid fyra folkhögskolor och Sköndalsinstitutet eller ett kyrkomusikaliskl tillval inom musiklärariinjen i högskolan. SÖ tillstyrker detta förslag.

Det är enligt SÖ:s mening angelägel att kanlorsutbildningen inom folkhögskolan inte skiljer sig från övrig utbildning där när det gäller inträdesprov. Intagningsprov bör sålunda inte förutsättas för framtida kantorsutbildning inom folkhögskola utan antagningen bör baseras på elt bredare underlag så alt möjligheter ges atl ta hänsyn lill bl. a. sociala omständigheter och längden av tidigare utbildning.

Utredningen föreslår atl kantorsutbildningen avslutas rhed en formell examination. Detta innebär en avvikelse från de principer som gäller för folkhögskolan och kommer ulan tvivel alt styra arbetet under kursen på ett påtagligt sätt. SÖ finner sig trots denna omständighet inte böra avstyrka den föreslagna konstruktionen. Med tanke på utbildningens yrkesförberedande karaktär synes en efter avslutad kurs genomförd examination vara nödvändig.

Hittillsvarande erfarenheter av examination i Musikaliska akademins regi för motsvarande utbildning ger inte anledning att förorda någon förändring av huvudmannaskapet för denna funktion.

Utredningen föreslår alt examination också skall innebära belygsätt-ning. SÖ ifrågasätter behovet härav och vill påpeka svårigheterna att åstadkomma godtagbara normer för en betygsätlning som skall genomföras av varierande grupper av examinalorer. SÖ föreslår att examinationen i fråga om kantorer endast skall avse att pröva om den sökande kan godkännas eller inte.

Länsskolnämnden i Västerbottens län

Från länsskolnämndens utgångspunkter har i första hand de av utredningen skisserade tre förslagen (s. 199—200) fill utbildningen för kantor med kombinationsljänsl intresse. Nämnden finner de tre förslagen realistiska och genomförbara och tillstyrker dem. Nämnden tillstyrker också förslaget (s. 200) om åtgärder för atl möjliggöra viss samordning av lägre och högre kyrkomusikalisk utbildning.

Domkapitlet i Västerås

Utredningens förslag tillstyrks. När del gäller nuvarande organist- och

kanlorsexamen kommer statens medverkan att upphöra. Delta innebär all       126

någon annan måste ordna denna typ av utbildning eftersom den är nödvän-     Prop. 1987/88:144
dig för rekrytering av kyrkomusiker och kyrkans behov av vikarier.         Bilaga 3

Domkapitlet i Härnösand

Utredaren föreslår atl de s. k. sommarkurserna slopas och all utbildning av kantorer sker genom en tvåårig 80 poängs högskoleutbildning som leder lill kantorsexamen. Utbildningen skall erbjudas på etl flertal platser, bl. a. vid Mellansels folkhögskola. Del föreslås också en fyraårig utbildning lill musiklärare/kantor och instrumentallärare/kanlor. Domkapitlet tillstyrker förslaget. Vi är positiva till att utbildningarna lill kantor och organist samordnas organisatoriskt och belygsmåssigl.

Stiftelsen Stora Sköndal framhåller sammanfattningsvis bl. a.

atl den föreslagna kantorsutbildningen på tvä år och om 80 poäng måste ha en nära anknytning till utbildningen vid musikhögskolornas kyrkomusikerlinjer så all 80 poäng skall gälla som 80 poäng också för den föreslagna kanlorsutbildningen vid folkhögskolorna och vid Sköndalsinstitutet,

att en förändring av utbildningen vid musikhögskolorna kommer lill stånd så att de pedagogiska utbildningsmoment som ingår i den pedagogiska examen för kyrkokanlorer tidsmässigt flyttas fram och ingår i de två första studieårens utbildning vid musikhögskolorna.

Förslaget i vad avser den tvååriga utbildningen fillstyrks av universitets-och högskoleämbetet (UHÄ), som dock inte vill ansvara för examination vid folkhögskolorna.

Inom UHÄ -bl.a. i den närmast berörda planeringsberedningen- har den modell för kantorsutbildning som regionslyrdsen för Göteborgs högskoleregion pekat på diskuterats som elt alternativ till det av utredningen lagda förslaget. En kantorsutbildning som i sin helhet vore organiserad som en allmän utbildningslinje inom högskolan skulle — i likhet med vad som gäller för många andra högskoleutbildningar — innebära större möjligheter att få en likvärdig utbildning på olika orter i landet. En nackdel skulle dock vara dislansen mellan beslutsfattande högskoleenheter och den utlokaliserade utbildningen vid folkhögskolorna. Men framför allt skulle modellen kunna innebära ell främmande inträng i folkhögskolornas verksamhet. UHÄ anser det viktigt alt slå vakt om folkhögskolornas vedertagna frihet atl anordna utbildning (även viss yrkesutbildning) efter sina egna värderingar och mål. Vid berörda folkhögskolor och Sköndalsinstitutet finns dessutom idag erfarenheter av och resurser för kantorsulbildning. UHÄ tillstyrker därför utredningens huvudförslag beträffande den tvååriga kanlorsutbildningen.

UHÄ har för sin del inte anledning lill invändningar mot utredningens
förslag all genom lillträdesbeslämmelser, vägledande utbildningsplan och
examinalionsformer höja kvaliteten på folkhögskolornas kantorsutbild
ning. Om examinationen av kantorer i enlighet med utredningens förslag
skulle låggas under UHÄ:s ansvar, skulle delta dock innebära en klar
begränsning av folkhögskolornas autonomi. UHÄ avstyrker därför utred
ningens förslag all UHÄ bör ansvara för examinationen och fastställa
kurskraven för kantorsutbildningen vid folkhögskolorna. UHÄ vill samti-      127

digt framhålla betydelsen av etl nära samarbete mellan berörda folkhög-     Prop. 1987/88:144 skolor och högskolor i syfte all uppnå jämförbara resultat i kantorsulbild-     Bilaga 3 ningen. Delta är inte minst viktigt för de studerande när de skall las emot på arbetsmarknaden eller gå vidare i utbildning som bygger på kanlorsexamen.

UHÄ är i huvudsak också positivt till förslaget om en fyraårig utbildning för kombinafionstjänster.

UHÄ stöder utredningens förslag att utbildning för kombinationsljänster anordnas i anknytning till musiklärarutbildning och kyrkomusikalisk utbildning. UHÄ år dock för närvarande inte berett att ta ställning lill frågan om lämpligaste utbildningskombination och poängomfattning för den kyrkomusikaliska förberedelsen. Denna fräga bör behandlas i samband med utformningen av den reformerade lärarutbildningen efter statsmakternas ställningstaganden lill kyrkomusikerutredningens förslag.

Utredningen föreslår all regeringen uppdrar ål UHÄ att undersöka möjligheterna lill ytterligare en kombinalionsulbildning inom ramen för högst 180 poäng. Enligl UHÄ:s uppfattning bör man inte eftersträva utbildning som skall ge behörighet i tre avseenden, nämligen till kantor, musiklärare i grundskolan saml lärare i alternativt svenska, ett modernt främmande språk eller matematik. Innan en undersökning företas bör etl klart behov av en sådan utbildning ha påvisats. UHÄ ställer sig därför avvisande lill utredningens förslag om uppdraget till UHÄ.

Geijerskolan

Geijerskolan ser mycket positivt på utredningens förslag om en samlad tvåårig kyrkokantorsutbildning. Det är skolans uppfattning all en tvåårig utbildning är nödvändig för all ge de studerande tillräcklig förberedelse för alla de uppgifter som åvilar dagens kyrkomusiker. Kyrkans folkhögskolor har stora möjligheter att ge eleverna utbildning i ämnen som berör kyrkans tro och liv och låta dem få praktisk användning av dessa kunskaper i ett regelbundet gudstjänstliv.

Beträffande utredningens förslag om en viss samordning mellan den framtida kantorsutbildningen och den högre kyrkomusikerutbildningen råder tveksamhet hos några remissinstanser.

UHÄ anser all utredningen är oklar på denna punkt och att relationen mellan den lägre och den högre utbildningen i fråga om mål, innehåll m. m. behöver närmare klargöras.

Musikaliska akademien år också tveksam.

Vad som sägs om atl folkhögskolornas resp. Sköndals tvååriga utbildning skulle kunna tillgodoräknas vid musikhögskolesludier väcker en lång rad frågor. En grundläggande förutsällning för alt man utan vidare skulle kunna gå två år i lägre utbildning, med avslutande yrkesinriktad examen som en avrundad helhet, och därefter ulan vidare kompletteringar fortsätta ytteriigare två år vid högskola och då avlägga högre kyrkomusikerexamen är atl kursplaner, intagning, fördelning av stoffet över studietiden m. m. är totalt samordnade över hela landet, vilket förefaller vara en utopi.

Även om anordningar av någon art kunde inrättas, förefaller det olämp-        128

ligt att lägga upp kantorsutbildningen så atl den både kan vara avslutad och     Prop. 1987/88:144
förberedande.                                                               Bilaga 3

Domkapitlet i Luleå har annan uppfattning.

Utbildningsplanen för kantorer förefaller bra. Speciellt tilltalande är tanken på en viss samordning av den lägre och den högre utbildningen, eftersom kyrkokantorsexamen redan nu för många fungerar som en "förberedande utbildning" för musikhögskolorna. Då skulle man slippa ifrån den dubblering av studierna, som den nuvarande ordningen ofta innebär.

Svenska kyrkans centralstyrelse går pä samma linje.

Det är viktigt alt få till stånd en samordning mellan den lägre och den högre kyrkomusikerutbildningen. Den som genomgått den lägre utbildningen bör utan att behöva böija om från början kunna komplettera sin utbildning och gå vidare till organistexamen. I utredningen pekas på behovet av samordning och därvid noteras all samma typ av utvärdering bör gälla för bägge utbildningarna (sid. 200). Utöver detta kräver den önskade samordningen alt uppläggningen av de ivå första åren av den högre utbildningen så långt möjligt paralldliseras med den lägre utbildningen.

Delade meningar råder också om förläggningen av den lägre kyrkomusikerutbildningen . SACOISR ifrågasätter folkhögskolans roll i detta sammanhang.

SACO/SR anser alt såväl den högre som den lägre kyrkomusikerutbildningen skall anordnas vid statliga högskoleenheter som har musiklärarutbildning. Därför avvisar organisationen förslaget atl viss del av utbildningen skall finnas både i högskolan och vid folkhögskolor. Dessa båda utbildningsformer har olika inriktning och syften. Del är inte lämpligt att UHÄ ansvarar för examinationen av studerande vid folkhögskola, och den hög-skoleförlagda och den folkhögskoleförlagda kanlorsutbildningen bör inte likställas med varandra.

SFS förespråkar högskolorna som lämpligast.

SFS anser atl etl krav måste vara att utbildningen ska vara jämförbar oavsett utbildningsort. Del kan bli svårt atl klara av detta när utbildningen föreslås finnas både på de nuvarande folkhögskolorna och högskolan. Varje folkhögskola har i dagens läge en tydlig profil. SFS ser en risk i att antingen den profilen suddas ut, vilkel vore synd för folkhögskolans övriga verksamhet, eller alt man tar fram den så myckel alt del blir svårt med en jämförelse mellan de olika skolorna. Dessutom skall ju utbildningen jämföras med den som bedrivs pä högskolan. Med detta vill SFS säga all det bästa måste vara atl all kyrkomusikerulbildning bedrivs pä musikhögskolorna.

Etl krav som måste finnas på högskoleutbildning är atl del inte får finnas
några återvändsgränder. Del måste alltså finnas möjlighet alt efter genom
gången 80 poängsutbildning fortsätta till organislexamen. De poäng man
tar på den lägre utbildningen måste vara lika myckel värda som de som är
lästa på musikhögskolan på den högre utbildningen. Del bör alltså gå all
översälta de kurser som finns på den lägre utbildningen till motsvarande på      129

den högre utbildningen. Detta för all man som studerande ska ha möjlighet

9    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 144

alt senare "bygga på" till organislexamen och då ej tvingas läsa alla 160     Prop. 1987/88:144 poängen. SFS menar att sannolikheten för atl ha direkt jämföra poäng är     Bilaga 3 betydligt större när de båda utbildningarna är föriagda pä högskolan.

Musikaliska akademien redovisar däremot i huvudsak posifiva erfarenheter av utbildningen vid folkhögskolorna.

Betr. förläggningen av denna lägre utbildning kan akademien nu efter flerårig försöksverksamhet bekräfta att de hittills prövade folkhögskolorna väl - i fallet Mellansd med viss tvekan - fyller de krav som kan ställas. Förslaget atl lill de tre ytterligare lägga Skara stifts folkhögskolas i Hjo kan akademien inte taga ställning till förrän förhållandena vid skolan, lärarkompetensen och andra omständigheter prövats.

Detta aktualiserar frågan om hur utbildningen rent allmänt kommer atl organiseras. Belänkandet förutsätter all frågan om huvudmannaskap går all lösa, så alt folkhögskolorna (under SÖ) kan få del av sin undervisning överförd lill UHÄ. Förutsättningen är då atl rätt kunskap skapas.

Domkapitlet i Lund föreslår atl kanlorsutbildningen uteslutande förläggs till ett antal folkhögskolor.

Om den föreslagna kanlorsutbildningen vid musikhögskolorna slopas och i stället en Ivå-årig utbildning i stil med den på Stora Sköndal förläggs lill ett antal folkhögskolor med kyrklig och musikalisk inriktning skulle högskolekompetens inte behövas för kantorsutbildningen. Samtidigt skulle nivå och kvällt på utbildningen kunna tillgodoses på elt annat sätt ån vid dagens sommarkurser. Behovet av en lägre "orgelspdarutbildning" skulle också bortfalla. Även de mindre tjänster, som kan komma alt finnas på vissa håll borde kunna tillsättas med någon med denna kantorsutbildning. Domkapitlet förordar, alt kantorsutbildning enligl de här föreslagna linjerna genomförs under alla omständigheter.

Domkapitlet i Visby framför liknande synpunkter.

När del gäller utbildningsfrågorna känner domkapitlet tveksamhet inför förslaget atl examinationen av den lägre utbildningen skall ligga under UHÄ. Likaså är förslaget all endast knyta vissa skolor lill utbildningen väl stelt, överhuvudtaget har utredningen genom en mycket stark anknytning till de statliga högskolorna gjort det svårare för lokala initiativ när del gäller kyrkomusikerutbildningen. Kyrkomusikersilualionen i stora delar av vårt land i dag och under överskådlig framlid talar för ell flexibelt system där varje stift ges möjlighet till decentraliserad kyrkomusikerbild-ning och där utifrån kyrkomusikalisk synpunkt lämpliga dispenser ej försvåras genom t. ex. orealistiska kunskapskrav av annal slag.

Rikskommittén för svensk kyrkomusik (RISK) delar utredningens uppfattning atl nuvarande kyrkokantorsutbildning bör utökas och knytas till "kyrklig" folkhögskoleverksamhel.

Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation tillstyrker förslaget att
kantorsutbildningen förläggs till folkhögskolorna i Hjo, Mellansd, Oskars
hamn och Ransäter med anknytning fill svenska kyrkan och Evangeliska
Fosteriands-Stiftdsen.                                                                     jq

De fyra föreslagna skolorna har en bra geografisk spridning med goda Prop. 1987/88:144 möjligheter all förbereda eleverna för kommande arbetsuppgifter i första Bilaga 3 hand i kyrka och samfund. Skolorna kan ge inblick i ämnen som rör kristet liv och tro, erbjuda regelbundet gudstjänstliv och ordna praktik i församlingar, som ligger i skolans närhet. Där får eleverna rycka in som vikarier, delta i körsång och musikgudsljänsler. Tillfällen lill praktik av olika slag finns också vid de många arrangemang som ordnas av skolorna själva.

Svenska kyrkans centralstyrelse betonar vikten av en spridning av utbildningen.

Förslaget atl all kantorsutbildning skall genomföras i form av en sammanhållen utbildning om 80 poäng bejakas. Likaså tillstyrks att utbildningen förläggs till musikhögskolorna, Sköndalsinstitutet och ett antal folkhögskolor. Det är viktigt atl denna utbildning, såsom utredningen föreslär, finns på etl flertal orter i landet.

Som bilaga 10 lill utredningen finns utkast till en vägledande utbildningsplan för kyrkokantorsutbildning vid folkhögskola. 1 likhet med vad som gällde vid utarbetandet av motsvarande plan för fritidsledarutbildning förutsätts atl ett brett samråd äger rum innan SÖ fastställer planen och tillhörande allmänna råd. Redan nu kan påpekas att de 10 poäng som föreslås fä fördelas lokalt inte bör inriktas på allmänna ämnen utan avse studier inom församlingens musikverksamhel.

Domkapitlet i Linköping och Tjärstads pastorat vill i detta sammanhang framhålla Vadstenas betydelse som utbildningsort.

När det gäller den lägre utbildningens dimensionering, råder delade meningar bland de remissinstanser som uttalat sig.om den.

Universitets- och högskoleämbetet

Eftersom utredningen beräknar en genomsniulig examination av 86 kantorer per är bör det angivna antalet årsstudieplatser (85-90) i stället avse nybörjarplatser.

Med hänsyn till det begränsade antalet platser totalt för den lägre kyrkomusikerutbildningen ifrågasätter UHÄ utredningens förslag alt förlägga den tvååriga kanlorsutbildningen till ytterligare en folkhögskola. Detta skall ses mot bakgrunden av dels en beräknad minskad dimensionering efter den försfa tioårsperioden (från 86 fill 67 platser årligen), dels alt tre högskoleenheter föreslås få endast 15 platser sammanlagt, innebärande genomsnittligt så små grupper som fem studerande i varje. UHÄ anser att de föreslagna tio platserna för den berörda folkhögskolan i stället bör fördelas på de tre orterna med högskoleutbildning, nämligen, Malmö, Göteborg och Piteå samt eventuellt Stockholm (Sköndalsinstitutet).

Utredningens förslag om kombinationsljänster har bemötts positivt av
remissopinionen. Utredningen har dock uppskattat antalet platser för kom
binalionsulbildning lärare/kantor fill endast 5-10 sammanlagt per år på fyra
orter. Dessutom anger utredningen atl den föreslagna dimensioneringen
rymmer en osäkerhetsfaktor, eftersom den föreslagna utbildningen i fråga
kommer all ske efter de studerandes fria val. UHÄ delar universitetels i
Lund (musikhögskolan i Malmö) uppfattning alt inga dimensioneringsbe
räkningar kan utgå från en så slumpartad förutsättning. Det är bl. a. mot
denna bakgrund som UHÄ har ifrågasatt om kyrkomusikerna som genom-   131

gäll den högre kyrkomusikerutbildningen i framtiden skall uteslutas frän     Prop. 1987/88:144
eventuell fyllnadstjänstgöring i det allmänna skolväsendet.         Bilaga 3

UHÄ tillstyrker utredningens förslag alt kombinationsutbildning anordnas endast vid de fyra högskoleenheter som har bäde kyrkomusikalisk utbildning och musiklärarutbildning.

Domkapitlet i Härnösand

I Härnösands stift har antalet kyrkokantorsljänster ökat starkt de senaste åren. 1980 hade vi 21 stycken, nu 1986 har vi 37 stycken. Kyrkokantors-tjänslen är en användbar tjänstetyp. Veckotimtalet varierar hår i stiftet mdlan 12 och 28 och den förekommer i såväl små som stora församhngar. Tack vare kyrkokantorsutbildningen i Mellansd har vi fått fler behöriga sökande till tjänsterna än tidigare. Läget är dock långt ifrån så bra som man kunde önska. Rörligheten är stor och särskilt de mindre tjänsterna är svåra att besätta. En tredjedel av tjänsterna, tolv stycken, är f n. vakanta och uppehålls av vikarier.

När den nya organisafionen träder i kraft kommer vi att ha omkring 70 kantorstjänster i stiftet, d.v.s. nästan en fördubbling jämfört med idag. Eftersom vi här i stiftet inte har någon reserv av kantorsutbildade, kommer vi all gå in i den nya organisationen dels med den brist vi redan har, dels med brist på sökande till nyinrättade tjänster. Vi anser därför alt antalet utbildningsplatser per år under tioårsperioden fram till 1997 inte bör understiga 100. Av utbildningsplatserna bör om möjligt 15 förläggas lill Mellansd.

Svenska kyrkans centralstyrelse

Det kan ifrågasättas om utredningen inte räknat i underkant vad gäller behovet av utbildningsplatser. Enligt bilaga 9 räknas med alt under en första I O-årsperiod skall 80% av de nyutbildade gå ul på arbetsmarknaden som kyrkomusiker. Med hänsyn till de erfarenheter som fmns beträffande dem som genomgått den högre utbildningen och eftersom ett antal av dem som går den lägre kommer all söka till den högre utbildningen, kan det vara minst lika sannolikt atl räkna med 70%. Detta skulle innebära behov av ytterligare 12 utbildningsplatser/år. Del torde vara möjligt för t.ex. Sköndalsinstitutet att öka sin kapacitet utöver föreslagna 10 årsstudieplat-

Skara stifts folkhögskola

När utredningen nu föreslår, all fyra folkhögskolor skall erbjudas möjligheten atl utbilda kyrkokantorer anser vi att den tänkta volymen är lagom stor i förhållande till den efterfrågan man kan räkna med. De fyra föreslagna folkhögskolorna är också geografiskt så fördelade att de täcker landet på ell tillfredslällande sätt. Kyrkans folkhögskolor har i den planerade kanlorsutbildningen stora möjligheter att ge eleverna utbildning i ämnen som berör kyrkans tro och liv saml låta dem få praktisk användning av dessa kunskaper i ett regelbundet gudstjänsfiiv.

Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation delar utredningens bedöm
ning att en dimensionering av 55 årsstudieplatser på folkhögskolor är
lämplig.                                                                                                  .            132

Musikhögskolan i Malmö                                                  Prop. 1987/88:144

Beträffande de utbildningsvägar, som är direkt kopplade till musiklärar- Bilaga 3 linjen, vill linjenämnden påpeka vanskligheten att göra dimensioneringsberäkningar på dessa. Dels beror del på de studerandes fria val hur många som genomgår utbildningen och dels kan ju dessa som färdiga musiklärare välja atl arbete heltid inom obligatoriska skolväsendet eller kommunala musikskolan.

Stiftelsen Stora Sköndal uppger att Sköndalsinstitutet är berett att utöka nuvarande kapacitet till 15 årsstudieplatser. Ingesunds musikhögskola anför för sin del följande:

IMH har också genom sin utbildning velat medverka fill att i någon mån försöka avhjälpa den brist på kyrkomusiker, som alltjämt råder bl. a. i Värmland och i angränsande landskap, särskilt på de mindre orterna.

Del synes också angeläget atl påpeka atl IMH genom sina excepfionellt goda lärar- och lokalresurser har kapacitet över till att ta emot fler studerande, även exempelvis inom det kyrkomusikaliska områdets 80-poängs-variant, om statsmakterna sä önskar och om medel härför ställs till skolans förfogande.

Några remissinstanser har synpunkter på utbildningens innehåll.

Musikaliska akademien

Vad den lägre utbildningen beträffar kan akademien instämma i lämpligheten av en tvåårig högskoleutbildning i den form som föreslås som en grund för den lägre tjänsten.

Däremot synes det akademien vara otillräckligt att föreskriva endast 30 poäng för den kyrkomusikaliska delen i en musiklärarlinje (så som den tidigare föreslagits ersätta nuvarande lägre kyrkomusikerulbildning) resp. instrumentallärare. Denna poängsumma kan inte anses ha tillräckligt noga prövats i relation till annan utbildning, där t. ex. den tvååriga om 80 poäng kan bedömas omfatta betydligt mer kyrkomusikalisk inriktning än 30 poäng utöver en mera allmän musikutbildning. I vilken mån de övriga 130 poängen i musiklärarlinjen kompletterar de kyrkliga 30 poängen bör närmare utredas. Det går bra att i den variant av musiklärarutbildning som avser grundskola/gymnasium (ej tvåämneslärare dock) inrymma 50 poäng kyrkomusikalisk utbildning. Återstoden (110 poäng) i den breda musiklärarutbildningen ger säkert bättre församlingsarbetarkompetens än de 80 poäng som kanlorsutbildningen ger.

Värre är det med instrumentallärarvarianten (IE-varianten). I den omfat
tar den instrumentala resp. vokala specialiseringen 80 poäng, vilket jämte
den för alla gemensamma basutbildningen om 60 poäng bara lämnar 20
poäng kvar. Dessa musiklärare är i gengäld dock skickliga pianospelare
resp. sångare, vilkel i viss mån kompenserar det lilla utrymmet (20 poäng)
för kyrkomusikaliska studier. Del år möjligt atl man skulle kunna diskutera
sig fram till en rimlig kompromiss, t. ex. att av de 80 poängen kanske 15 får
vara kyrkomusik, dvs. sammanlagt 35 poäng (20-1-15). Detta kräver en
specialutredning, som dock kunde vara väl befogad. I utförligare kurspla
ner kan sådana avvägningar ske. Resultatet får inte bli att de i och för sig
angelägna kombinationstjänsterna ger en lägre kyrkomusikalisk kompe
tens för den del av tjänsten som avser kyrkan.                                    133

Geijerskolan har bifogat ett av dess lärarkollegium utarbetat förslag till     Prop. 1987/88:144
fim- och ämnesplan för den tvååriga kantorsutbildningen.            Bilaga 3

Svenska kyrkans centralstyrelse

Som bilaga 10 lill utredningen finns utkast till en vägledande utbildningsplan för kyrkokantorsutbildning vid folkhögskola. I likhet med vad som gällde vid utarbetandet av niotsvarande plan för fritidsledarulbildning förutsätts atl etl brett samräd äger rum innan SÖ fastställer plan och tillhörande allmänna råd. Redan nu kan påpekas atl de 10 poäng somföresläs få fördelas lokall inte bör inriktas på allmänna ämnen utan avse studier inom församlingens musikverksamhel.

SACO/SR

Den lägre kyrkomusikerutbildningen föreslås bli omorganiserad och till vissa delar samordnad med den högre utbildningen. Två alternativ skall finnas: en tvåårig kantorsutbildning avsedd för kantorer med enbart kyrkomusikalisk Ijänstgöring saml en utbildning till musiklärare med ett kyrkomusikaliskl tillval i utbildningen.

SACO/SR instämmer i förslaget men anser atl musikläraralternativet då enbart kan avse ettämnesutbildningen inom musiklärarlinjen. Det bör även övervägas om tillvalet för den kyrkomusikaliska delen inte bör utökas från 30 fill 40 poäng.

Musikhögskolan i Malmö

Linjenämnden anser alt förslaget innebär en kvalitativ höjning av den framtida lägre kyrkomusikerutbildningen. Detta hälsar linjenämnden med tillfredsställelse.

Förslagen förutsätter en revidering av gällande kursplaner, exempelvis fordrar lE-varianten med 30 poäng kyrkomusik en ändring av poängtalen.

Linjenämnden är positiv lill föreslagna utbildningar, som knytes till musiklärarulbildningen, men vill framhålla vikten av alt planläggning av kurserna sker under medverkan från berörda musiklärarlinjer.

Mellansels folkhögskola anser att en förstärkning av ämnet lilurgik i den lägre utbildningen år nödvändig.

Ansgarsförbundet och Riksförbundet Kyrkans Ungdom

Det är helt nödvändigt att alla kyrkomusiker får en församlingsvårdande
och teologisk utbildning som tillägg till den musikaliska  •
högskoleutbildningen. Idag är kyrkomusikern den-enda inom
församlingsvården som inlé har en sådan utbildning. Denna bör ses i
samverkan med övrig yrkesutbildning inom kyrkan. Ansvaret för dén bör
ligga hos Svenska kyrkans nämnd för undervisning och utbildning.
Utbildning för barn-och ungdomskörverksamhet måste starkare
betonas som obligatoriskt inslag i kyrkomusikerutbildningen.                             134

Del är också viktigt att andra instrument än orgel får större utrymme i utbildningen.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

21

En expertgrupp bestående av representanter för utbildningsanslal-lerna, kyrkomusikerkåren och svenska kyrkan föreslås bli inrättad. Gruppen skall knytas lill universitets- och högskoleämbetet. Den skall vara ett samarbetsorgan för frågor som rör kyrkomusikerutbildningen, organisera examinationen av kantorer, bestämma omfattningen av den lägre utbildningen och hålla kontakt med de folkhögskolor som övergångsvis skall bedriva utbildning för organist-och kantorsexamen.

Remissinstanserna är delade i sin bedömning av förslaget. Svenska kyrkans centralstyrelse tillstyrker förslaget.

Förslaget om en expertgrupp med representation från bl. a. Svenska kyrkan tillstyrks. Det är viktigt alt utvidga samarbete och samverkan mellan Svenska kyrkans organ för utbildningsfrågor och kyrkomusikcrutbild-ningarna. F. n. är kyrkomusikerulbildning den enda yrkesutbildning som direkt förbereder för kyrklig tjänst och för vilken Svenska kyrkan inte har något direkt ansvar. De ovan omtalade önskemålen om förändringar i utbildningen understryker viklen av ett utvidgat samarbete.

Domkapitlet i Luleå instämmer i utredningens förslag. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) avstyrker däremot förslaget.

UHÄ har normalt inga permanenta expertgrupper i sin verksamhet och avstyrker därför utredningens förslag. UHÄ är dock självfallet berett alt -så snart statsmakterna tagit ställning till kyrkomusikerutredningens förslag - närmare överväga de frågor som fortfarande kan vara oklara i fråga om kyrkomusikerutbildningen.

Musikaliska akademien år kritisk till förslaget.

Betänkandet anser ulan någon precisering att "MA (=akademien) har i dag åligganden som även i den nya situationen måste fullgöras". I fortsättningen talas om en expertgrupp som "lämpligen kan knytas till UHÄ". Vad som därom säges motsvarar i stora delar just vad akademiens kyrko-musikkommitlé i dag är, och utan atl här överskatta akademiens belydelse eller möjligheter till att som "neutral mark" tjäna samordning och expert-hantering vill akademien hävda att kyrkomusikkommiltn är en sådan expertgrupp. Några kommentarer härtill kan vara skäl atl ange. I. Akademien vill som framgår av vad som ovan anförts och senare tillkommer inte hävda atl dess nuvarande lägre kyrkomusikerulbildning skulle vara tillräckligt fidsenlig eller anpassad lill övrig utbildning för att bibehållas. Att dess Ivåstegs sommarkurser med mellanliggande brevkurs ersätts av det nya systemet och får annat huvudmannaskap är säkert fördelaktigt.

135

2.     Dock finner akademien att etl stort behov kvarstår redan för den lägre     Prop. 1987/88:144
utbildningen betr. samordning, inspektion och handledning, där nuva-     Bilaga 3

rande system med av akademien utsedda examinalorer, censorer och lärare medger en intim närhet till verksamheten och en insikt om situationen över hela landet av mycket stort värde.

3.   Självfallet kan en sådan kunskap och fortsatt samordning byggas upp på annal sålt, t.ex. inom UHÄ. Erfarenheten säger emellertid atl uppmärksamhet ständigt erfordras och att det inte räcker med rutinerad byråkrati, utan atl de kyrkomusikkonsinärliga insikterna är avgörande, och ofta i vad man kunde tro vara förhållandevis triviala ärenden.

4.   Till den kunskap som kyrkomusikkommitlén har, bidrager säkert på ett måhända svårmätt sätt del lagstadgade uppdraget alt avge förslag liU domkyrkoorganisttjänsterna. Till detta uppdrag kommer en av hävd utvecklad insats i dispensärenden av skiftande slag och rådgivning gentemot domkapitlen som förmodligen inte saknar vikt och inte kan ersättas av byråkratiska ordningar.

Akademien anser att den även i framtiden skall upprätta förslag vid lillsältning av domkyrkoorganisitjänsler och alt medel för det expertarbete som erfordras skall utgå för varje enskilt tillfälle från civildepartementet. Var hämtas samma samlade expertis någon annanslans?

5.     En slutsats av dessa synpunkter är atl det vore skäl i atl bibehålla
akademiens kyrkomusikkommitlé som expertgrupp både för UHÄ och
för domkapitlen (eller stiftsstyrelserna) och andra intressenter. Här
skall inga synpunkter på kostnader anföras, men man kunde förmoda
atl det inte kostar mer i akademien än på annan plats.

Domkapitlet i Strängnäs

Domkapitlet ifrågasätter behovet av en expertgrupp knuten till UHÄ. Då examination sker genom högskolans försorg torde högskolan ha tillräcklig kompetens atl bevaka såväl dimensionerings- som övriga utbildningsfrågor. I myckel speciella fall torde kontakt kunna etableras med Musikaliska akademien.

Stiftelsen Stora Sköndal

För närvarande är kyrkomusikerkommittén vid Musikaliska Akademien den expertgrupp som svarar för de statliga sommarkurserna och som dessutom utgör den remissinstans som handhar komplicerade frågor som rör kyrkomusiken och kyrkomusikerna. Utredningen föreslår nu atl Svenska kyrkans centralstyrelse tillsätter en expertgrupp med övergripande ansvar i vissa bestämda frågor.

Stiftelsen biträder förslaget om alt en expertgrupp inom Svenska kyrkan tillsattes och förutsätter all lill denna knyts personer med förankring i Musikaliska Akademien.

136

22

Övrig utbildning i anslutning fill kyrkomusikalisk verksamhet bör främst ses som en inomkyrklig angelågenhet. Initiativen bör ankomma på Svenska kyrkans nämnd för undervisning och utbildning, huvudmännen för diakonal utbildning och de kyrkliga folkhögskolorna.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

Remissinstanserna tillstyrker förslaget. Särskilt betonas behovet av fortbildningsmöjligheler för de lägst utbildade kyrkomusikerna.

Svenska kyrkans centralstyrelse

Det är rimligt att säsom föreslagils se övrig utbildning i anslutning fill kyrkomusikalisk verksamhet främst som en inomkyrklig angelägenhet, naturligtvis fmns det därvid behov av samverkan med dem som svarar för den grundläggande utbildningen.

Beträffande utbildning för kombinationsljänster är detta en fråga som skall las upp i en inom Svenska kyrkans nämnd för undervisning och utbildning initierad utredning. Det bör noteras att kombinationstjänster kan kräva en något annan utbildning än ordinarie kantorsulbildning, men ändå ge full kompetens. Det är inte rimligt att t. ex. vid en ev. kombination av arbete som kyrkomusiker och församlingsassistent den enskilde belastas med kostnader för en fyraårig utbildning, mén erhåller samma lön som den som enbart har endera av de aktuella tvååriga utbildningarna.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)

Regionstyrelsen i Umeå framhåller i sitt remissyttrande alt den kompetens som finns vid universitet och högskolor i regionen myckel väl kan lämpa sig för kurser med den inriktning som föreslås av utredningen. UHÄ har inga invändningar mot utredningens förslag i detta avsnitt.

Musikaliska akademien erinrar om att den får statligt bidrag till kurser för orgelspelare och har tillsyn över kurserna.

Utan att förringa den expertis som kan finnas eUer byggas upp i kyrkans nämnd vill akademien mena atl det kan finnas goda skäl för att bibehålla en extern tillsyn för denna kursverksamhet. Betänkandet anger också att det kan bli fråga om lägsta utbildning på olika sätt och pä olika håll i landet (s. 209), och risken för alt ingen god samordning dä kommer till stånd uppkommer.

I och för sig är den nuvarande ordningen smidig och kräver ingen egentlig tillsyn mer än för den ekonomiska hanteringen. Det ginge självfallet att överföra den redovisning som nu sker till kyrkans nämnd. Emellertid bör man inte underskatta värdet av en samordning över hela fältet av kyrkomusikerutbildningen. Som etl led i strävan efter att höja musiklivet bör man utnyttja alla möjligheter till förbättrad samordning och "fillsyn". Redan det faktum att det i betänkandet föreslås nya expertorgan liksom att huvudmannaskapet blir ganska differentierat - SÖ för folkhögskolorna, UHÄ för högskoleutbildningen (även i de fall den förläggs till ftis). Svenska

137

kyrkans centralstyrelse resp. nämnd för undervisning och utbildning—     Prop. 1987/88:144 förefaller det akademien angeläget atl en samlad bedömning kan ske på etl     Bilaga 3 ställe. Med hänvisning till vad som sägs ovan under avsnitt 21 föreslår akademien atl dess kyrkomusikkommitlé får mera preciserade uppgifter inte minst i detta sammanhang.

Det finns anledning förorda etl mera samlat grepp över den "lägsta" kyrkomusikerutbildningen. När del (s. 209) förutsattes att vissa folkhögskolor utöver "den målinriktade kanlorsutbildningen" också skulle undervisa "på en mer allmän och elementär nivå", vore det värdefullt atl ge en klarare bild av de behov som faktiskt föreligger. Det förefaller akademien befogal att begrunda en nivå som skulle ligga något över orgdspdarinty-gets (vilkel numera uppenbarligen inte ofta utfärdas), kanske ungefär motsvarande nuvarande steg I, organist- och kanlorsexamen eller något därunder. Denna kunde benämnas "stiftsexamen" med etl traditionsrikl namn och ges en tydligare ställning. Vissa stift anordnar redan egna kurser (vid sidan av akademiens sommarkurser), och dessa kunde stadfästas och ges elt för en stiflsexamen avpassat innehåll.

Domkyrkoorganisternas förening uttalar sig i samma riktning.

Också i framliden kommer kyrkan att ha behov av kyrkomusiker med en lägre utbildning än den utredaren avser skall leda fram till kantorsexamen. På etl förhållandevis stort antal platser, t. ex. i glesbygder, torde de kyrkomusikaliska uppgifterna ej bli av sådan omfattning alt kyrkokantor kan anställas. Som bekant anställer då kyrkoråden orgelspelare. Redan i nuläget utför dessa orgelspelare en viktig och berömvärd insats. Då emmertid kvalitet är ett rätlvisekrav även för människor i glesbygd, måste frågan om utbildning av denna viktiga grupp kyrkomusiker lösas med vida större förståelse än utredaren visar. Han menar nämligen att problemet är av inomkyrklig karaktär och därför skall handhas av kyrkan själv. Utredarens förslag är inte realistiskt. Kyrkan har hittills inte kunnat erbjuda denna utbildning och torde inte heller i framtiden kunna göra det. Även för denna utbildning, som har stor kulturell betydelse, särskilt för glesbygderna, måste staten ta sitt ansvar. En sådan visad omsorg om de små församlingarnas och pastoratens behov av lägre utbildade kyrkomusiker harmonierar väl med utredarens intentioner om en rikstäckande och kvalitafivt väl tillgodosedd kyrkomusikalisk standard. Kursinnehåll och kunskapskrav för denna utbildning utarbetas lämpligen av en instans med både kunskap och överblick, t.ex. domkyrkoorganisternas förening. Utbildningens resultat, som skulle kunna redovisas i lämpliga prov, bör bli föremål för jämförande utvärdering. Ett visst censorsförfarande är därför i hög grad önskvärt.

Domkapitlet i Skara

Utredningen föreslår alt kyrkan själv tar initiativ och ansvar om.utbild
ningen behöver förstärkas vilket,måste innebära, att fortbildningen får
ökade resurser. Utbildningsbehovet för biträdande kyrkomusiker med låga
veckotimtal och nuvarande orgelspelare måste kunna tillgodoses på ett
fillfredsställande sätt. Alt sådana begränsade tjänster endast i etl fåtal fall i
framtiden skulle kvarstå finner arbetsgruppen inte plausibell: - i vart fall ,
inte i elt stift med så speciell struktur sorn Skara. ,                    :

,      '                                       138

Västerås stifts kyrkomusikerförening

Lftredningens förslag tillslyrkes, men vi anser del vara ofullständigt. Förslaget till kombinationstjänster mellan lärar- och kyrkomusikertjänster förulsälter en koppling mellan lärarutbildning och kyrkomusikerulbildning. Här borde den så kallade "tvåämnesutbildningen" ge möjligheter att lösa problemet.

Dessutom anser vi att del fortfarande kommer att finnas ett behov av en utbildning motsvarande den nuvarande "lägre organist- och kantorsexamen", framför allt för de mindre tjänsternas behov och för att på delta sätt höja vikariernas kompetens. Domkapitlet eller annat regionalt organ bör ha intresse av atl ordna denna typ av grundläggande utbildning med kompetenskrav enligt ovan, men utan examenskrav.

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

Östersunds församling

För närvarande råder brist på kyrkomusiker. Inom Härnösands stift har ansträngningar gjorts för att avhjälpa denna brist genom anordnandet av kurser för orgelspelare. Dessa kurser har rönt märkbart intresse.

En ökning i behovet av kvalificerade kyrkomusiker kommer sannolikt atl märkas i samband med en omstrukturering ay den kyrkomusikaliska verksamheten. Det är då synnerligen angelägel alt utbildningsbehovet fillgodoses i olika delar av landet. Möjligheterna för erforderlig rekrytering av kyrkomusiker måste för de nordliga stiften garanteras genom att tillräckligt antal utbildningsplatser finns vid utbildningsanslalterna i norrlandsområdet.

De kyrkomusikaliska sommarkurserna, som i många fall utgjort ett viktigt och nödvändigt utbildningsalternativ, torde med all säkerhet behöva anordnas ännu för ett antal är framåt.

Domkapitlet i Luleå

Vi vill också påpeka betydelsen av en ständig fortbildning, enligl de riktlinjer som vårt stifts utbildningsnämnd har dragit upp, och som innefattar bäde arbetslagsfortbildning och yrkes/uppgiftsinriktad fortbildning. En sådan utbildning blir angelägen som uttryck för att kyrkomusikern är en central resurs i en församlings gudstjänstarbete. De nya böcker, som antagits vid 1986 års kyrkomöte, blir därvid ett viktigt gemensamt utbildningsmaterial, bl. a. för kyrkomusikern i församlingen.

23,

Övergångsvis bör ca 250 personer med organist- och kantorsexamen få möjlighet alt komplettera sin utbildning med pedagogisk kurs för kyrkokantorer genom, sommarkurser i statlig regi. Examinationen bör skötas av den föreslagna expertgruppen under UHÄ. Vidare bör ett antal studerande som redan har påbörjat kyrkomusikaliska studier under några år få möjlighet alt avlägga organist- och kanlorsexamen.

139

Förslaget tillstyrks av länsskolnämnden i Kronobergs län och domkapitlet     Prop. 1987/88:144
/ Strängnäs.                                                                                  Bilaga 3

Universitets- och högskoleämbetet avstyrker atl examinationen skall ligga under UHÄ:s ansvar.

Musikaliska akademien

Akademien finner de föreslagna övergångsbestämmelserna skäliga. Dock vill den påminna om atl om kyrkokantorsexamina skall fortsätta i huvudsak som hittills, om också under UHÄ, måste man kräva en översyn av den kurslitteratur som används där. Akademien har i väntan på det nu framlagda betänkandet inte funnit anledning atl taga fram nytt material, men när det nu föreslås att dessa kurser skall fortsätta ända till 1996, är det alldeles ofrånkomligt atl etl tidsenligt brevkursmaterial främst i musikhis-toria framtages. Samtidigt bör det klargöras alt det för UHÄ blir en sannolikt betungande uppgift att övertaga denna verksamhet. En förutsättning för atl den skall kunna bedrivas med framgång är - åtminstone under en övergångstid - att regelbunden inspektion sker både vid dessa kyrko-kantorskurser och att denna också utsträckes lill de folkhögskolor som får i uppdrag alt anordna sådan två-årig utbildning.

En möjlighet att pröva vore atl akademien finge i uppdrag att som hittills utse censorer för dessa examina och att inspektera undervisningen.

Domkaphlet i Härnösand

Enligt förslaget skall cirka 250 personer med organist- och kantorsexamen kunna komplettera sin utbildning med pedagogisk examen 1988-1996. Cirka 100 outbildade skall kunna avlägga organist- och kantorsexamen 1988-1991 vid sommarkurser på folkhögskolorna. Dessa skall senare kunna avlägga pedagogisk examen fram till 1993.

Vi har i Härnösands stift mer än 30 orgelspelare som saknar examen. Framför allt i de två norra sfiflen kan de långa avstånden medföra att särskilt familjeförsörjare kan ha svårt att komma ifrån för kyrkomusikaliska studier. Vi vill att möjligheten för dem att avlägga organist- och kantorsexamen och därefter pedagogisk examen skall utsträckas betydligt längre än de få år som föreslås. För sådana outbildade kyrkomusiker som saknar allmän behörighet för högskolestudier men som har flerårig kyrkomusikalisk erfarenhet måste del dessutom finnas möjlighet atl dispensvägen bli anlagen till kyrkomusikaliska studier.

140

IV Kostnader

24

Prop. 1987/88:144 Bilaga 3

De totala kostnaderna för den kyrkomusikaliska verksamheten kommer alt öka något på kort sikt. På längre sikt kommer det alt vara möjligt alt göra besparingar.

Bland remissinstanserna råder en viss tveksamhet rörande utredningens bedömning av kostnaderna för framliden, vilka inte har redovisats i några siffror.

Universitets- och högskoleämbetet, länsskolnämnden i Östergötlands län, domkapitlen i Strängnäs och Luleå samt Nykyrka och Tynnereds församlingar år inte beredda atl la ställning till utredningens bedömning av de framtida kostnaderna.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Sveriges kyrkokamerala förening samt Göteborgs och Köpings kyrkUga samfälligheter delar utredningens uppfattning, medan bl. a. domkapitlet i Skara, Månsarps församling och Sunne pastoral inte tror på oförändrade kostnader.

Domkapitlet i Härnösand gör följande påpekande:

Genom utredningens förslag omfördelas en del av kostnaderna för den kyrkomusikaliska verksamheten frän statliga organ (regering, arbetsgivarverk och domkapitel) till svenska kyrkans centralstyrelse, pastoratsförbund, stiftsstyrelse och pastorat. Utredaren berör helt flyktigt kostnadsfördelningen mellan församling och pastorat. Domkapitlet vill förorda att pastoratet fär svara för de tunga kyrkomusikaliska kostnaderna, inte bara för löner ulan också för orgel och andra instrument.

Skolöverstyrelsen, statens löne- och pensionsverk (SPV), domkapitlen i Uppsala och Visby, Musikaliska akademien, svenska kyrkans centralstyrelse och Geijerskolan anför olika skäl för ökade kostnader i någon form.

Skolöverstyrelsen

Utredningen hävdar all några mer kostnader inte uppkommer för kanlorsutbildningen vid folkhögskola. Därvid har utredningen dock räknat med ett bifall till SÖ:s förslag i anslagsframställningen för budgetåret 1986/87 om en fortsalt ökning av antalet bidragsveckor för folkhögskolor med mer omfattande musikundervisning. Någon sådan ökning kom emellertid inte till stånd och SÖ har i sin anslagsframställning för budgetåret 1987/88 inte funnit det möjligt atl upprepa förslaget om en sådan ökning. En omfördelning inom oförändrad ram kan enligt SÖ:s mening skapa svårigheter för berörda skolor.

Statens löne- och pensionsverk (SPV)

Vid eventuell fortsatt statlig pensionering av kyrkomusikerna kommer SPV - i anslutning lill etl uttalande av regeringen å sid. 5 i proposition nr

141

174 lill 1981/82 års riksdag, - att överväga att ta ut avgifter av huvudmän-     Prop. 1987/88:144
nen även för de administrativa kostnaderna.                       Bilaga 3

Domkapitlet i Uppsala

Utredningens resonemang alt införandet av stiflsmusikertjänslerna inte medför ökade kostnader är något egendomligt eftersom man tidigare konstaterat atl uppgifterna som sliflsmusikerna skulle utföra tidigare fullgjorts inom de nuvarande domkapitlen. Antingen utgår utredningen från atl samtliga kyrkomusikerhandläggare inom domkapitlet har organislbehörighet eller menar man att dessa nuvarande handläggartjänster skall dras in. Domkapitlet önskar all utredningen klarare utsagt alt inrättandet av stiflsmusikertjänslerna medför ökade kostnader om man inte samtidigt drar in nuvarande kyrkomusikerhandläggartjänsterna.

Domkapitlet i Visby framhåller alt pastoratens kostnader ökar, när orgel-spdartjänsler läggs samman till kyrkokaniorsljänsl.

Musikaliska akademien

Akademien har inge möjlighet atl bedöma betänkandets påståenden om kostnaderna, då dessa inte redovisas i krontal. Del synes sannolikt alt uppskattningen är riklig. Akademien måste för sin egen dd klargöra att inget säges om vilka kostnader det beräknas för akademiens "åligganden som även i den nya situationen måste fullgöras". Det kan förutsättas att överläggningar härom kommer lill stånd.

Svenska kyrkans centralstyrelse

All kyrkomusikerulbildning utom den som bedrivs vid Sköndalsinslitutet finansieras med statsmedel. Sköndalsinstitutet fär via Svenska kyrkans centralstyrelse anslag från kyrkofonden. Sköndalsinstitutet bör behandlas på samma sätt som övriga utbildningar, förslagsvis enligl de normer som gäller för folkhögskolor som bedriver motsvarande utbildning.

Domkapitlet i Luleå anser också atl rättviseskäl talar för statsbidrag till Sköndalsinstitutet.

Geijerskolan menar, alt del krävs en ökad lärartäthet för alt man skall klara av all genomföra kanlorsutbildningen.

Dessutom råder oklarhet beträffande läsårets längd. En utbildning, som ger 40 poäng per år, innebår 40 veckors studier. Folkhögskolornas läsår är normall 34 veckor. Ifall inte folkhögskolans kantorsulbildning får en motsvarighet till högskolans intensiv veckor och dessa kan förläggas till loven, mäste läsåret förlängas. Det innebär ökade kostnader för vinterkursen och en minskning av tid och resurser för sommarkurser.

Folkhögskolornas musikutbildning fungerar idag även som förberedande utbildning till musikhögskolan, såväl till kyrkomusikerutbildningen som lill andra linjer. Dessutom ger folkhögskolorna redan nu förberedande utbildning för kyrkokantorsutbildningen. Behovet av sådan förberedande utbildning kommer antagligen atl öka.

Musikutbildningen vid sidan av kyrkomusikerutbildningen måste på          142

folkhögskolans musiklinje ha ett så pass stort antal devplalser, att utbild- Prop. 1987/88:144 ningen kan garanteras kvalificerade lärarkrafier även i fortsättningen. Det Bilaga 3 kan innebära att antalet platser på musiklinjen måste utökas. Därmed måste kanske också en ökning av det totala antalet elevplatser ske, eftersom musiklinjen inte enligt folkhögskoleförordningen får vara större än resten av skolan, inom vilken bl. a. ovannämnda förb. kanlorsutb. måste inrymmas. De ökade kostnaderna för kanlorsutbildningen kan således inte täckas genom alt medel tas från resurserna för den övriga vinterkursen.

Nuvarande konkurser är viktiga både som breddning av kursutbudet och som rekryteringsbas för vinterkurserna. Inte heller från kortkurserna kan några nämnvärda resurser frigöras.

Det är viktigt, att resurser för läckande av de ökade driftskostnaderna garanteras inte bara i starten utan även i elt längre perspektiv. Med hänsyn till SÖ:s nuvarande regler för bidragstak behöver delta uppmärksammas.

Ökat antal lärartimmar innebär givetvis ökat behov av lokaler och instrument liksom av upprustning av de man redan har. Både till undervisning och övning krävs ekonomiska insatser av engångsnatur även på folkhögskolorna.

V Specialmotivering

Kammarkollegiet, länsskolnämnden i Malmöhus län, domkapitlet i Lund, Gökhems församling och Falköpings kommun redovisar synpunkter på delar av utredningens författningsförslag.

143

Innehåll                                                                       Prop. 1987/88:144

Propositionens huvudsakliga innehåll   .............................        I

Lagförslag .........................................................................       3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988   ...           6

1   Inledning .......................................................................       6

2   Allmän motivering..........    .............................................       7

2.1       Allmänna utgångspunkter .......................................       7

2.2       Grunden för indelningen av den kyrkomusikaliska verksamheten             8

2.3       Den statliga detaljregleringen avskaffas ................       II

2.4       Obligatoriska kyrkomusikaliska uppgifter ................     13

2.5       Tjänsteorganisationen  ...........................................     18

2.6       Kombinationsljänster   .......................    .................     23

2.7       Behörighetsvillkor   .................................................     26

2.8       Tillsättning av tjänster.............................................     28

2.9       Regleringen av kyrkomusikernas tjänsteåligganden.......          32

2.10    Behovet av kyrkomusikalisk expertis i domkapitlen och stiftssamfälligheterna                   36

2.11    Utbildningen av kyrkomusiker..................................     39

2.11.1...................................................................... Utbildningen av kantorer             39

2.11.2    Utbildningen av organister.............................     46

2.11.3    Övrig kyrkomusikalisk utbildning....................     49

2.12................................................................................ Genomförande                  51

3   Upprättat lagförslag.......................................................     53

4   Specialmotivering   .........................................................     54

5   Hemställan   ...................................................................     61

6   Beslut ............................................................................ ... 61

Bilaga 1 Sammanfattning inlagen i kyrkomusikerutredningens slut-
belänkande (SOU 1985: 55) Musiken i svenska kyrkan , . . .  62

Bilaga 2 Utredningens lagförslag....................................... ... 70

Bilaga 3  Remissammanställning över betänkandet (SOU   1985:55)

Musiken i Svenska kyrkan   .................................. ... 72

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988                                                                                                                    144