om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område

Proposition 1991/92:121

Regeringens proposition
1991/92:121

om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område

Prop.

1991/92: 121

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 mars 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Börje Hörnlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets
område. Lagen ersätter dels förordningen (1968:111) om uppgifter för
lantbruksstatistiken och lantbrukets företagsregister, dels lagen (1991: 911)
om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedelsområdet. I hu-
vudsak innebär förslaget att bestämmelserna i dessa båda författningar
samlas i en ny lag. Några större sakliga förändringar genomförs inte.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.

1 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 121

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område

Härigenom föreskrivs följande.

Uppgiftsskyldiga

1 § Skyldiga att lämna uppgifter om sin verksamhet enligt denna lag är

1. den som driver jordbruk, skogsbruk, husdjursskötsel eller trädgårds-
odling,

2. den som äger mark där någon annan driver verksamhet som avses i 1,

3. en näringsidkare som tar befattning med sådana varor som avses i

1 12, 15 25, 28, 31, 35 och 38 kap. tulltaxelagen (1987:1068), samt

4. en näringsidkare som levererar varor som används vid framställning
av sådana varor som avses i 3.

Uppgiftsskyldigh et ens omfattning

2 § Skyldigheten enligt 1 § 1 gäller uppgifter om

1. namn, person- eller organisationsnummer, adress och telefonnummer
samt ägar- och arrendeförhållanden i fråga om den fastighet eller den del av
en fastighet där verksamheten bedrivs,

2. registerbeteckning, areal och markanvändning i fråga om den fastig-
het där verksamheten bedrivs,

3. byggnader och andra anläggningar,

4. maskiner och andra inventarier,

5. husdjur,

6. produktion,

7. använd arbetskraft, och

8. energianvändning.

För en fysisk person gäller uppgiftsskyldigheten också tillträdesår, ut-
bildning och tidigare sysselsättning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva att ytterligare uppgifter skall lämnas, om uppgifterna behövs för
verksamheten vid statens jordbruksverk eller statistiska centralbyrån.

3 § Skyldigheten enligt 1 § 2 gäller uppgifter om namn och adress på den
som bedriver verksamhet på fastigheten och uppgift om den areal som
används för verksamheten.

4 § Skyldigheten enligt 1 § 3 och 4 gäller uppgifter om import, export,
inköp och försäljning samt de uppgifter i övrigt som behövs för att belysa
förhållandena på livsmedelsområdet och följa effekterna av avregleringen
på detta område.

Användning av uppgifterna

5 § Uppgifter som samlats in med stöd av denna lag får användas av
statens jordbruksverk i dess verksamhet och av statistiska centralbyrån för
statistiska ändamål och för förande av register av lantbruksföretag.

Används insamlade uppgifter för framställning av officiell statistik gäl-

Prop. 1991/92: 121

ler, med undantag för uppgiftsskyldigheten, lagen (1992: 00) om den offi- Prop. 1991/92: 121
ciella statistiken.

6 § Uppgifter som samlats in med stöd av 2 och 3 §§ får användas för
beräkning och utbetalning av bidrag på jordbrukets område och i ärenden
om skördeskadeskydd. Uppgifterna får också utnyttjas för jordbrukets
blockorganisation eller för annan beredskapsplanläggning.

Varje enhet för lantbruksfrågor eller annan enhet med motsvarande
funktion inom en länsstyrelse skall for sin verksamhet på jordbrukets
område ha tillgång till uppgifterna.

Insamlande myndighet

7 § Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som regeringen bestäm-
mer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas samt om sättet och
tiden för uppgiftslämnandet.

Kontroll m. m.

8 § Kontroll av att uppgifter som samlas in med stöd av lagen är riktiga
utövas av statens jordbruksverk.

Jordbruksverket har rätt att på begäran få de upplysningar och hand-
lingar som behövs för kontrollen. Jordbruksverket har också rätt till
tillträde till lokaler och andra utrymmen samt rätt att göra fältmätningar
och faltbesiktningar. Jordbruksverket har dock inte med stöd av denna lag
rätt till tillträde till bostäder.

9 § Den myndighet som en uppgift skall lämnas till får meddela de
förelägganden som behövs för att uppgiftsskyldigheten enligt lagen skall
fullgöras. I beslut om förelägganden får myndigheten sätta ut vite.

Ansvar m.m

10 § Till böter döms den som

1. inte fullgör uppgiftsskyldighet enligt denna lag eller

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

Till ansvar skall inte dömas om gärningen är belagd med straff enligt
brottsbalken.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar för en
gärning som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal får väckas bara efter anmälan av den myndighet som
uppgiften har eller skulle ha lämnats till.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då förordningen (1968:111)
om uppgifter för lantbruksstatistiken och lantbrukets företagsregister och
lagen (1991:911) om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsme-
delsområdet skall upphöra att gälla. Äldre föreskrifter gäller dock fortfa-
rande i fråga om uppgifter som har eller skulle ha lämnats före utgången av
år 1992.

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992

Prop. 1991/92: 121

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Hörnlund

Proposition om uppgiftsskyldighet på jordbrukets
område

1 Ärendet och dess beredning

Livsmedelsstatistikutredningen lämnade i november 1991 sitt slutbetän-
kande Statistiken inom livsmedelssektorn förslag till förändringar (SOU
1991:99). I betänkandet behandlas bl. a. frågor om strukturstatistik och
registeruppgifter för jordbruket. I utredningen föreslås att lantbruksregist-
ret i sin nuvarande omfattning skall behållas till och med år 1993. Betän-
kandet har remissbehandlats. De ställningstaganden förslagen föranleder
har redovisats för riksdagen tillsammans med förslag i vissa jordbrukspo-
litiska frågor (prop. 1991/92:96).

Föreskrifterna på det statliga statistikområdet har nyligen setts över från
formella utgångspunkter av en särskild utredare. Utredaren lämnade i april
1990 betänkandet Förenklad statistikreglering (SOU 1990:43). Betänkan-
det innehåller bl. a. förslag till en särskild lag om den statliga statistikfram-
ställningen. Betänkandet har remissbehandlats. Efter föredragning av che-
fen för finansdepartementet har regeringen beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om den officiella statistiken.

Uppgiftsskyldigheten för lantbruksstatistiken omfattas inte av förslaget
till lag om den officiella statistiken. Skälet till detta är att uppgifterna för
lantbruksstatistiken också har en administrativ användning.

I samband med den pågående översynen av statistiken inom livsmedels-
sektorn och den översyn som görs av den statliga statistiken över huvud
taget i formellt hänseende, har även reglerna i fråga om lantbruksstatisti-
ken setts över från formella utgångspunkter. Vid den översynen har be-
stämmelserna om lantbrukarnas uppgiftsskyldighet samordnats med de
bestämmelser som nu finns i lagen om uppgiftsskyldighet för näringsidkare
inom livsmedelsområdet. Inom jordbruksdepartementet har upprättats en
promemoria med förslag till en lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets
område.

Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas det lagförslag som läggs fram i
promemorian som bilaga 1.

En förteckning över remissinstanserna och kopior av remissyttrandena Prop. 1991/92: 121
finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (jordbruksdepartementet dnr
103/92).

Regeringen beslutade den 12 mars 1992 att inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område. Lagråds-
remissens lagförslag bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Lagrådet har yttrat sig över förslaget. Därvid har lagrådet haft vissa
synpunkter på samordningen mellan lagen om uppgiftsskyldighet på jord-
brukets område och den föreslagna lagen om den officiella statistiken.
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Jag har följt lagrådets förslag. Därutöver har vissa redaktionella änd-
ringar vidtagits.

2 Gällande bestämmelser

Förordningen om uppgifter för lantbruksstatistiken och lantbrukets före-
tagsregister omfattar den som inom landet driver jordbruk, skogsbruk,
husdjursskötsel, fruktodling eller trädgårdsodling eller som äger mark där
någon annan driver sådan verksamhet. Uppgifter skall lämnas bl. a. om
fastigheten där verksamheten bedrivs samt om byggnader, maskiner, hus-
djur, framställda produkter och anlitad arbetskraft. Uppgifterna lämnas
för statistiska centralbyråns lantbruksstatistik men ingår också i lantbru-
kets företagsregister. Registret förvaras hos statistiska centralbyrån. Jord-
bruksverket och de enheter inom länsstyrelserna som handhar lantbruks-
frågor har tillgång till uppgifterna för sin verksamhet på jordbrukets
område. Uppgifterna i lantbrukets företagsregister får, enligt bestämmel-
serna i förordningen, utnyttjas för beredskapsplanläggning. Även i övrigt
utnyttjas registret för administrativa ändamål. Bestämmelser om detta
finns t. ex. i ett flertal stödförfattningar.

Med stöd av lagen om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsme-
delsområdet får uppgifter samlas in för att belysa förhållandena och följa
effekterna av avregleringen på livsmedelsområdet. Uppgiftsskyldighet gäl-
ler för näringsidkare som tar befattning med vissa angivna varugrupper,
framför allt varor som produceras eller används inom jordbruket.

Lagen om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedelsområdet
infördes i samband med jordbrukets avreglering. Inom prisregleringens
ram hade med stöd av lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets
område ett flertal interna avgifter tagits ut. Lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter gällde för förfarandet vid uttag av avgif-
terna. Genom uppbörd och kontroll av avgifterna fick myndigheterna
tillgång till uppgifter om bl. a. produktion, försäljning och lagerhållning av
olika jordbruksprodukter. Lagen om punktskatter och prisregleringsavgif-
ter gav också myndigheterna vissa möjligheter till kontroll hos den som
utan att vara avgiftsskyldig bl. a. tillverkade och idkade handel med varor
som användes vid framställning av avgiftspliktiga varor. Tillgång till
sådana uppgifter är en väsentlig förutsättning för att kunna följa utveck-
lingen inom livsmedelskedjan. När en stor del av den interna regleringen                     5

fl Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 121

upphörde den 1 juli 1991 fick myndigheterna inte på samma sätt som   Prop. 1991/92: 121

tidigare tillgång till de uppgifter som behövs. För att kunna följa den
livsmedelspolitiska reformens effekter på olika områden och utifrån olika
aspekter ansågs det nödvändigt att myndigheterna gavs möjlighet att ta
fram uppgifter i samma omfattning som tidigare. Den uppgiftsskyldighet
som finns enligt forordningen om uppgifter för lantbruksstatistiken och
lantbrukets företagsregister var inte tillräcklig.

Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsme-
delsområdet har tagits in i en särskild lag eftersom en utvidgning av
förordningens tillämpningsområde inte är möjlig. Bestämmelser som inne-
bär att enskilda kan åläggas att lämna uppgifter kräver nämligen enligt
regeringsformen lagstöd. Förordningen med dess nuvarande tillämpnings-
område har kunnat behållas med stöd av regeringsformens övergångsbe-
stämmelser.

3 Uppgifter för lantbruksstatistiken

Mitt förslag: Skyldigheten att lämna uppgifter till lantbruksregistret
regleras i en ny lag i stället för som nu i en förordning.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. En instans, statskontoret, anser det tveksamt att
nu lagstifta om uppgiftsskyldigheten innan jordbruks- och livsmedelsstati-
stikens innehåll slutligen lagts fast. Flera remissinstanser har synpunkter
på den föreslagna omfattningen av uppgiftsskyldigheten.

Skälen för mitt förslag: Skyldigheten att lämna uppgifter till lantbruks-
registret är för närvarande reglerad endast i förordning. Enligt 8 kap. 3 §
regeringsformen skall emellertid föreskrifter om förhållandet mellan en-
skilda och det allmänna som gäller åligganden för enskilda meddelas
genom lag. Som jag redan nämnt uppfyller förordningen om uppgifter för
lantbruksstatistiken och lantbrukets företagsregister de konstitutionella
kraven enbart till följd av övergångsbestämmelser till regeringsformen.
Flertalet remissinstanser är positivt inställda till att uppgiftsskyldigheten
enligt förslaget regleras i lag.

De uppgifter som lämnas till lantbruksregistret används för både sta-
tistiska och administrativa ändamål. I den nyligen beslutade propositionen
om vissa jordbrukspolitiska frågor, m. m. gör regeringen den bedömningen
att lantbruksregistret i sin nuvarande form behövs under de närmast
följande åren för båda de angivna ändamålen. Både avregleringen på
jordbrukets område och Sveriges närmande till EG kommer att ge anled-
ning till en omprövning av den nuvarande uppgiftsinsamlingen för statistik
och administration. Att en sådan omprövning förestår utgör emellertid
enligt min mening inte skäl för att avvakta med en formell översyn av
lagstiftningen. Den översyn som görs på statistikområdet i övrigt i detta

hänseende bör således göras även för jordbrukets del. Mot den bakgrunden Prop. 1991/92: 121
bör bestämmelserna om lantbruksstatistiken omformas så att de uppfyller
nu gällande konstitutionella krav. Bestämmelserna bör därför tas in i en
särskild lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område.

Uppgiftsskyldighetens omfattning skall i princip vara densamma som
gäller i dag. Vissa smärre förändringar bör emellertid ske. Till detta
återkommer jag i specialmotiveringen. Till den detaljerade uppräkningen i
lagen av de uppgifter som kan krävas in föreslås ett tillägg i form av ett
bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer att föreskriva att ytterligare uppgifter skall lämnas om uppgifterna
behövs för verksamheten vid statens jordbruksverk eller statistiska central-
byrån. Lantbrukarnas riksförbund och Företagens uppgiftslämnardelega-
tion ifrågasätter om inte uppräkningen av de uppgifter som kan tas in
räcker och att bemyndigandet därför kan avvaras. Jordbruksverket har
däremot framhållit att det är värdefullt att verket som användare av
systemet kan påverka valet av uppgifter. Jag vill i det här sammanhanget
understryka vikten av att inte i onödan belasta de små- och medelstora
företagen med uppgiftslämnande. Följaktligen bör den möjlighet som
bemyndigandet öppnar användas med stor restriktivitet. Det kan emeller-
tid tänkas uppkomma behov av att i något avseende vidga uppgifts-
skyldigheten. Den bedömningen gör jag mot bakgrund av att jordbruket
befinner sig i en omställningsfas och att det därför även på kort sikt är svårt
att till alla delar göra en precis avgränsning av vilka uppgifter som är
nödvändiga. Frånsett vissa detaljer i uppräkningen av uppgifter ansluter
jag mig följaktligen till promemorians förslag när det gäller utformningen
av den bestämmelse som reglerar uppgiftsskyldigheten.

3.1 Uppgifternas användning

Mitt förslag: Precis som i dag skall de uppgifter som samlas in på
jordbrukets område kunna användas för såväl administrativa som
statistiska ändamål.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
lämnar det utan erinran. Datainspektionen har, med utgångspunkt i att
uppgiftsinsamling för statistikändamål är ett huvudsyfte med den före-
slagna lagen, bl. a. pekat på vissa problem med hänsyn till den sekretess
som råder för statistikuppgifter mellan myndigheter. Likartade synpunkter
har framförts av Lantbrukarnas riksförbund och Företagens uppgiftsläm-
nardelegation. Länsstyrelsen i Jönköpings län menar att insamlade upp-
gifter bör få användas av länsstyrelsen i en större utsträckning än för
närvarande. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har också pekat på att läns-
styrelsen som sådan inte bara den enhet som handhar lantbruksfrågor
kan komma att efterfråga uppgifter ur lantbruksregistret.

Skälen till mitt förslag: Omfattningen av uppgiftsskyldigheten enligt

förordningen om uppgifter för lantbruksstatistiken och lantbrukets före-
tagsregister styrs både av de statistiska och de administrativa behoven på
området. Av förordningen framgår att uppgifterna skall lämnas för lant-
bruksstatistiken och ingå i lantbrukets företagsregister. Även andra upp-
gifter som behövs för jordbruksverkets och statistiska centralbyråns verk-
samheter får emellertid begäras in med stöd av förordningen.

Förutom att uppgifter i registret som allmän informationskälla utgör
underlag för beslut i olika avseenden grundar sig också beslut i bidragsä-
renden helt eller delvis direkt på uppgifter i registret. Bestämmelser härom
finns i flera stödförfattningar på jordbrukets område. Uppgifterna får
också användas för beredskapsplanläggning. De uppgifter som samlas in på
jordbrukets område bör i framtiden få användas för samma ändamål som
för närvarande.

I fråga om uppgifter för statistiska ändamål gäller som en allmän princip
att uppgifter som samlas in för statistik inte får användas för andra
ändamål än statistik och forskning. Dessa principer har kommit till uttryck
i Europarådets rekommendation om skydd för personuppgifter inom ve-
tenskaplig forskning och statistik. Enligt datainspektionen har lagförslaget
inte utformats i enlighet med dessa principer och uppfyller därför inte
heller rekommendationens krav. En lösning på detta problem skulle enligt
datainspektionen kunna vara att uppgiftsskyldigheten för den enskilde
skall gälla i förhållande till jordbruksverket och att de sålunda insamlade
uppgifterna också får användas av statistiska centralbyrån för officiell
statistik. Det finns nämligen inget som hindrar att uppgifter som samlas in
för administrativa ändamål också får utgöra underlag för statistik. Da-
tainspektionen förutsätter då att både jordbruksverket och statistiska
centralbyrån har behov av samma uppgifter. Med en sådan utformning av
lagen skulle man enligt datainspektionen också lösa de problem som
sekretesslagens bestämmelser annars kan innebära när uppgifter samlats in
för statistik och därefter skall överlämnas till en annan myndighet för att
där användas för något annat ändamål. En annan lösning på problemen
skulle enligt datainspektionen vara att i lagen klart och tydligt ange vilka
uppgifter som skall lämnas till vilken myndighet och för vilka ändamål de
får användas.

I anledning av vad datainspektionen anfört vill jag på nytt framhålla att
de uppgifter som samlas in med stöd av den föreslagna lagen kan komma
att användas för såväl administrativa som statistiska ändamål. Båda an-
vändningsområdena är lika viktiga. Detta bör komma till klarare uttryck i
författningstexten än vad som skett i promemorieförslaget.

Vad jag nu har anfört gäller generellt för uppgiftsinsamlingen enligt den
föreslagna lagen. Vad beträffar uppgifter som med stöd av lagen samlas in
från lantbrukare är avsikten att dessa uppgifter, liksom hittills, skall kunna
användas för administration som även andra än jordbruksverket svarar
för. Så t. ex. bör det av lagen framgå att uppgifterna kan komma att
användas för statlig stödgivning. Sådana ärenden handhas inte bara av
jordbruksverket utan också av de enheter vid länsstyrelserna som har
ansvaret för lantbruksfrågor.

I den föreslagna lagen anges inte vilken myndighet som skall svara för

Prop. 1991/92:121

uppgiftsinsamlingen. Med den utformning lagen får med mitt förslag kan Prop. 1991/92: 121
jag emellertid inte se något hinder mot att den uppgiften liksom hittills
anförtros statistiska centralbyrån. I det uppdraget ingår då också att för
uppgiftslämnarna klargöra att uppgiftsinsamlingen sker också för andra
ändamål än utgöra underlag för statistik. Jag anser följaktligen att förslaget
är förenligt med den princip som gäller för användningen av insamlade
uppgifter och som finns uttryckt i den nyssnämnda rekommendationen.

Vad beträffar de sekretessfrågor som datainspektionen tar upp i sitt ytt-
rande bör dessa få sin lösning genom att det i en förordning till den
föreslagna lagen anges vilka myndigheter som skall ha tillgång till de
insamlade uppgifterna.

Lantbruksregistret förvaras hos statistiska centralbyrån. Utöver jord-
bruksverket har också varje enhet för lantbruksfrågor eller annan enhet
med motsvarande funktion inom en länsstyrelse för sin verksamhet på
jordbrukets område tillgång till uppgifter ur registret. Länsstyrelsernas
lantbruksenheter har i varje fall på kort sikt fortsatt behov av tillgång till
uppgifterna. Länsstyrelsen i Jönköpings län anför emellertid att länsstyrel-
sen som sådan bör få tillgång till lantbruksregistret i större utsträckning än
vad som gäller i dag. I yttrandet hänvisas till att jordbrukets omställning
behöver följas noga på länsnivå och att det därför är önskvärt med ett årligt
statistikunderlag på jordbrukets område. En likartad uppfattning framförs
av länsstyrelsen i Kopparbergs län. De ändringar som föreslås skulle
innebära en utvidgning av användningsområdet i förhållande till vad som
gäller i dag. Jag är inte beredd att i det föreliggande lagstiftningsärendet
föreslå någon sådan utvidgning. I det föregående har jag nämnt att det på
längre sikt finns behov av en omprövning av den nuvarande uppgiftsin-
samlingen. Enligt min mening bör de frågor som länsstyrelserna tar upp
lämpligen behandlas i det sammanhanget.

3.2 Registerfrågor

Mitt förslag: Lantbrukets företagsregister bör även fortsättningsvis
föras med stöd av tillstånd av datainspektionen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna.

Skälen till mitt förslag: Lantbrukets företagsregister förvaras hos sta-
tistiska centralbyrån. Registret är inrättat med tillstånd av datainspektio-
nen.

Frågan om ett register skall lagregleras får avgöras från fall till fall. I
propositionen om offentlighet, integritet och ADB (prop. 1990/91:60) an-
gavs vissa riktlinjer för när särskilda registerlagar borde förekomma. Den
bedömning som gjordes byggde på Data- och offentlighetskommitténs
förslag och remissinstansernas yttrande över detta. I propositionen uttala-
des bl. a. att en målsättning bör vara att i de fall register med ett stort antal

registrerade och ett särskilt känsligt innehåll inrättas bör bestämmelser for Prop. 1991/92: 121
registret meddelas i form av lag. Detta gäller särskilt i de fall uppgifterna i
registret sprids externt i icke obetydlig omfattning. I första hand bör
register hos socialstyrelsen, landstingen, kommunerna (socialtjänst och
skolhälsovård) samt riksförsäkringsverket och försäkringskassorna regleras

i registerlagar.

Konstitutionsutskottets uttalande i betänkandet med anledning av pro-
positionen (1990/91 :KU11) innebar i huvudsak att utskottet delade den
uppfattning som kommit till uttryck i propositionen.

Lantbrukets företagsregister har funnits sedan 1968. Registret kan inte
sägas innehålla särskilt känsliga uppgifter. Mot den bakgrunden anförs i
promemorian att någon lagreglering av registret knappast kan anses nöd-
vändig. Registret bör enligt promemorian även i fortsättningen föras med
stöd av datainspektionens tillstånd. Den uppfattningen delas av datain-
spektionen.

Jag ansluter mig till promemorians förslag som har fått stöd i datain-
spektionens yttrande.

4 Uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom
livsmedelsområdet

Mitt förslag: Uppgiftsskyldigheten för lantbrukare och uppgifts-
skyldigheten för näringsidkare på livsmedelsområdet bör regleras i
en och samma lag.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Kooperativa förbundet har därvid förutsatt att försla-
get inte kommer att medföra tillkommande kostnader för företagen. Han-
delns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Grossistförbundet Svensk
Handel framhåller vikten av att kostnadsaspekterna i sammanhanget ägnas
speciell uppmärksamhet framöver.

Skälen till mitt förslag: I syfte att förenkla regleringen bör bestämmel-
serna om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område samlas i en lag. Det
innebär att bestämmelserna i lagen om uppgiftsskyldighet för näringsid-
kare inom livsmedelsområdet bör föras till den nya lagen. Någon saklig
ändring av bestämmelserna bör dock inte göras. De föreslagna förändring-
arna kommer inte att innebära några ökade kostnader för näringsidkare
inom livsmedelsområdet.

5 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag har anfört har inom jordbruksdepartementet upp-
rättats förslag till lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område.

Lagrådet har granskat lagförslaget.

10

6 Specialmotivering

Lagen om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område innebär en skyldighet
for lantbruksföretag och näringsidkare inom livsmedelsområdet att lämna
uppgifter till myndigheter för administrativa och statistiska ändamål.
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden menar att rubriken till lagen
inte helt täcker det lagen avser att reglera eftersom en stor del av uppgifts-
skyldigheten också omfattar andra än lantbruksföretag. Det är visserligen
riktigt att uppgiftsskyldigheten också gäller for näringsidkare på livsme-
delsområdet men den uppgiftsinsamlingen syftar främst till att göra det
möjligt for jordbruksverket att administrera den kvarvarande regleringen
av jordbruket. Det finns därför skäl att i rubriken särskilt ange att det är
fråga om en uppgiftsskyldighet på just jordbrukets område.

Som framgår av den allmänna motiveringen bör bestämmelser om ett
register för insamlade uppgifter inte tas in i lagen. I stället bör liksom nu
erforderligt register inrättas med tillstånd av datainspektionen. Till följd
härav har alla bestämmelser som syftar på lantbruksregistret och som nu
finns i forordningen om uppgifter för lantbruksstatistiken och lantbrukets
företagsregister utmönstrats ur den nya lagen. I lagen anges inte heller
vilken myndighet som skall svara för uppgiftsinsamlingen. Därför finns det
inte skäl att i lagen ta ställning till frågan om försäljning av uppgifter ur
lantbruksregistret.

Uppgiftsskyldiga

1 §

Skyldiga att lämna uppgifter om sin verksamhet enligt denna lag är

1. den som driver jordbruk, skogsbruk, husdjursskötsel eller trädgårds-
odling,

2. den som äger mark där någon annan driver verksamhet som avses i 1,

3. en näringsidkare som tar befattning med sådana varor som avses i

1 12, 15 25, 28, 31, 35 och 38 kap. tulltaxelagen (1987:1068), samt

4. en näringsidkare som levererar varor som används vid framställning
av sådana varor som avses i 3.

Uppgiftsskyldigheten i 1 § första och andra punkten motsvarar den som
gäller enligt 1 § förordningen om uppgifter för lantbruksstatistiken och
lantbrukets företagsregister. I första punkten har termen fruktodling ut-
mönstrats. Detta innebär ingen förändring i sak utan den verksamheten får
anses innefattad i begreppet trädgårdsodling. Uppgiftsskyldigheten i 1 §
tredje och fjärde punkten motsvarar den uppgiftsskyldighet som gäller
enligt 2 § lagen om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedels-
området.

Uppgiftsskyldighetens omfattning

2 §

Skyldigheten enligt 1 § 1 gäller uppgifter om

1. namn, person- eller organisationsnummer, adress och telefonnummer

Prop. 1991/92: 121

11

samt ägar- och arrendeförhållanden i fråga om den fastighet eller den del av
en fastighet där verksamheten bedrivs,

2. registerbeteckning, areal och markanvändning i fråga om den fastig-
het där verksamheten bedrivs,

3. byggnader och andra anläggningar,

4. maskiner och andra inventarier,

5. husdjur,

6. produktion,

7. använd arbetskraft, och

8. energianvändning.

För en fysisk person gäller uppgiftsskyldigheten också tillträdesår, ut-
bildning och tidigare sysselsättning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva att ytterligare uppgifter skall lämnas, om uppgifterna behövs för
verksamheten vid statens jordbruksverk eller statistiska centralbyrån.

I 2 § regleras vilka uppgifter som kan krävas in av den som är uppgiftsskyl-
dig enligt 1 § 1, dvs. av den som driver jordbruk, skogsbruk, husdjurssköt-
sel eller trädgårdsodling.

Bestämmelserna i paragrafen överensstämmer i huvudsak med 4 § för-
ordningen om uppgifter för lantbruksstatistiken och lantbrukets företags-
register. I uppräkningen i första punkten har emellertid telefonnummer
lagts till och åttonde punkten är helt ny. Inom vissa delar av jordbruks-
produktionen har energianvändningen stor betydelse. Det finns därför skäl
att göra det möjligt att begära in också sådana uppgifter. Punkten fyra har
kompletterats med inventarier. Genom dessa justeringar och tillägg tillgo-
doses en del av de synpunkter som framförts av statistiska centralbyrån och
Trädgårdsnäringens riksförbund. Däremot har jag inte ansett det befogat
att vidga uppräkningen till att gälla också användningen av gödsel- och
bekämpningsmedel och andra sådana insatsvaror. Jag har erfarit att det
kunskapsbehov som för närvarande finns i det avseendet tillgodoses genom
den uppgiftsskyldighet som åligger näringsidkare på livsmedelsområdet.
Vissa bestämmelser i förordningen har inte fått någon direkt motsvarighet
i lagen. Detta gäller 4 § första stycket 5 förordningen som avser uppgifter
om framställda produkter och deras användning i verksamheten samt
kravet i andra stycket samma paragraf på att uppgifter skall lämnas om
egen arbetsinsats. Tillräckliga uppgifter i dessa hänseenden bör kunna tas
in med stöd av lagbestämmelserna i 2 § första stycket 6 respektive 7.

För närvarande gäller att statistiska centralbyrån i samråd med jord-
bruksverket får besluta att ytterligare uppgifter som behövs för dessa
myndigheters verksamhet skall lämnas. Befogenheten att besluta sådana
föreskrifter delegeras i lagen till regeringen. Regeringen bör dock få över-
låta sin befogenhet till den myndighet som regeringen bestämmer. Bestäm-
melser härom finns i 2 § tredje stycket.

Skyldigheten enligt 1 § 2 gäller uppgifter om namn och adress på den som
bedriver verksamhet på fastigheten och uppgift om den areal som används
för verksamheten.

Prop. 1991/92: 121

12

I paragrafen anges vilka uppgifter som kan tas in av den som är uppgifts- Prop. 1991/92: 121
skyldig enligt 1 § 2, dvs. av den som äger mark där någon annan driver
jordbruk, skogsbruk, husdjursskötsel eller trädgårdsodling. Paragrafen
motsvarar 5 § i förordningen om uppgifter för lantbruksstatistiken och
lantbrukets företagsregister.

4 §

Skyldigheten enligt 1 § 3 och 4 gäller uppgifter om import, export, inköp
och försäljning samt de uppgifter i övrigt som behövs för att belysa
förhållandena på livsmedelsområdet och följa effekterna av avregleringen
på detta område.

I paragrafen regleras vilka uppgifter som skall kunna krävas in av närings-
idkare som tar befattning med vissa varor som närmare anges i tulltaxela-
gen eller levererar varor som används vid framställning av sådana varor.
Paragrafen motsvarar med endast redaktionella ändringar 1 och 3 §§ lagen
om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedelsområdet.

Användning av uppgifterna

5 §

Uppgifter som samlats in med stöd av denna lag får användas av statens
jordbruksverk i dess verksamhet och av statistiska centralbyrån för sta-
tistiska ändamål och för förande av register av lantbruksföretag.

Används insamlade uppgifter för framställning av officiell statistik gäl-
ler, med undantag för uppgiftsskyldigheten, lagen (1992:00) om den offi-
ciella statistiken.

Av skäl som redovisats i den allmänna motiveringen har paragrafen for-
mulerats om i förhållande till promemorieförslaget. Av paragrafen framgår
att uppgifterna får användas av statistiska centralbyrån och därmed bl. a.
för officiell statistik. Uppgifterna får också användas av jordbruksverket i
deras verksamhet. Någon begränsning i det hänseendet gäller inte. Verket
kan således använda uppgifterna både i den verksamhet som finns angiven
i verkets instruktion och i den verksamhet som verket fullgör enligt
särskilda författningsbestämmelser. Detta innebär bl. a. att jordbruksver-
ket kan använda uppgifterna för den tillsyn som verket utövar. I den
allmänna motiveringen har understrukits vikten av att den uppgiftsinsam-
lande myndigheten beaktar vilka syften som uppgifterna skall tjäna.

Andra stycket har utformats efter förslag av lagrådet. Eftersom de
insamlade uppgifterna kan komma till användning för framställning av
officiell statistik bör lagen innehålla en erinran härom.

6 §

Uppgifter som samlats in med stöd av 2 och 3 §§ får användas för
beräkning och utbetalning av bidrag på jordbrukets område och i ärenden

13

om skördeskadeskydd. Uppgifterna får också utnyttjas för jordbrukets Prop. 1991/92:121
blockorganisation eller för annan beredskapsplanläggning.

Varje enhet för lantbruksfrågor eller annan enhet med motsvarande
funktion inom en länsstyrelse skall för sin verksamhet på jordbrukets
område ha tillgång till uppgifterna.

Av första stycket första meningen framgår att vissa uppgifter som lämnas
enligt lagen kan komma att utgöra underlag för beslut om bidrag i enskilda
ärenden. Det gäller sådana uppgifter som samlas in av den som driver
jordbruk, skogsbruk, husdjursskötsel eller trädgårdsodling eller som äger
mark där sådan verksamhet bedrivs. Detta överensstämmer med de för-
hållanden som råder för närvarande och innebär således ingen saklig nyhet.
Som framgår av den allmänna motiveringen är det viktigt att det i lagtexten
klarläggs att insamlade uppgifter kan komma att användas för olika admi-
nistrativa ändamål, bl. a. stödgivning.

Första stycket andra meningen motsvarar 3 § förordningen om uppgifter
för lantbruksstatistiken och lantbrukets företagsregister med det undan-
taget att det inte nämns vilka myndigheter som får besluta att uppgifterna
skall utnyttjas för beredskapsplanläggning. Det får ankomma på regeringen
att besluta föreskrifter om detta. Något särskilt bemyndigande i det hänse-
endet behövs inte.

Bestämmelserna i andra stycket överensstämmer med vad som för
närvarande gäller för länsstyrelsen enligt 8 § förordningen om uppgifter för
lantbruksstatistiken och lantbrukets företagsregister.

Insamlande myndighet

7 §

Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas samt om sättet och
tiden för uppgiftslämnandet.

Enligt bestämmelserna i paragrafen ankommer det på regeringen att be-
stämma till vilken myndighet uppgifterna skall lämnas. Detta överens-
stämmer med vad som gäller enligt lagen om uppgiftsskyldighet för nä-
ringsidkare inom livsmedelsområdet.

I förordningen om uppgifter för lantbruksstatistiken och lantbrukets
företagsregister finns mera detaljerade föreskrifter om uppgifternas lämn-
ande. Enligt 6 § gäller således att uppgifterna skall lämnas på blankett för
vilken statistiska centralbyrån fastställer formulär i samråd med jordbruks-
verket. I samma ordning bestäms också tidpunkt då blankett senast skall
lämnas och myndighet till vilken den skall ges in. I den nya lagen bör det
ankomma på regeringen att meddela sådana föreskrifter. Regeringen bör
dock kunna delegera sin befogenhet till en myndighet. Bestämmelser
härom har tagits in i andra stycket.

14

Kontroll m. m.

8 §

Kontroll av att uppgifter som samlas in med stöd av lagen är riktiga utövas
av statens jordbruksverk.

Jordbruksverket har rätt att på begäran få de upplysningar och hand-
lingar som behövs för kontrollen. Jordbruksverket har också rätt till
tillträde till lokaler och andra utrymmen samt rätt att göra fältmätningar
och fältbesiktningar. Jordbruksverket har dock inte med stöd av denna lag
rätt till tillträde till bostäder.

Motsvarande bestämmelser finns i 7 § förordningen om uppgifter för
lantbruksstatistiken och lantbrukets företagsregister. Enligt bestämmel-
serna där får statistiska centralbyrån eller jordbruksverket låta utföra
fältmätningar eller fältbesiktningar för kontroll av uppgifter om areal och
markanvändning. Uppgifter som behövs för administrativa ändamål bör
kunna kontrolleras och avsikten är att den kontrollverksamheten skall
utövas av jordbruksverket. Efter påpekande av lagrådet har kontrollbefo-
genheten begränsats till att gälla kontroll för jordbruksverkets räkning.
Lagen om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedelsområdet
innehåller inte några bestämmelser som möjliggör kontroll av lämnade
uppgifter. Bestämmelserna i förevarande paragraf har utformats så att de
möjliggör kontroll av alla de uppgifter som samlas in med stöd av den nya
lagen. På förslag av lagrådet har till paragrafens andra stycke fogats en
bestämmelse om att jordbruksverket inte med stöd av lagen har rätt till
tillträde till bostäder.

9 §

Den myndighet som en uppgift skall lämnas till får meddela de föreläggan-
den som behövs för att uppgiftsskyldigheten enligt lagen skall fullgöras. I
beslut om förelägganden får myndigheten sätta ut vite.

Paragrafen innehåller bestämmelser som möjliggör för myndigheterna att
meddela de förelägganden som behövs för att bestämmelserna i lagen skall
efterlevas. Motsvarande bestämmelser finns i 4 § lagen om uppgiftsskyldig-
het för näringsidkare inom livsmedelsområdet men saknas i förordningen
om uppgifter för lantbruksstatistiken och lantbrukets företagsregister. Den
myndighet som samlar in uppgifterna måste beakta att uppgifterna skall
användas inom olika områden och även för en annan myndighets räkning.
Förelägganden och viten kan således komma till användning även om
uppgifterna inte behövs för den insamlande myndighetens verksamhet.

Ansvar m. m.

10 §

Till böter döms den som

1. inte fullgör uppgiftsskyldighet enligt denna lag eller

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

Prop. 1991/92:121

15

Till ansvar skall inte dömas om gärningen är belagd med straff enligt Prop. 1991/92:121
brottsbalken.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar för en
gärning som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal får väckas bara efter anmälan av den myndighet som
uppgiften har eller skulle ha lämnats till.

Paragrafen innehåller bestämmelser om straffansvar. Allmänt åtal enligt
denna lag får endast väckas efter anmälan av myndighet som uppgiften har
eller skulle ha lämnats till. I enlighet med vad som anförts i specialmotive-
ringen till 9 § har den insamlande myndigheten ett ansvar för att uppgifter
kommer in även om dessa inte behövs i den egna verksamheten. I huvud-
sak överensstämmer bestämmelserna med vad som gäller enligt såväl
förordningen om uppgifter för lantbruksstatistiken och lantbrukets före-
tagsregister som lagen om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livs-
medelsområdet.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om uppgiftsskyldighet på jord-
brukets område.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-
den har lagt fram.

16

Promemorians lagförslag

Förslag till

Lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område

Härigenom föreskrivs följande.

Uppgiftsskyldiga

1 § Skyldiga att lämna uppgifter om sin verksamhet enligt denna lag är

1. den som driver jordbruk, skogsbruk, husdjursskötsel, fruktodling eller
trädgårdsodling,

2. den som äger mark där någon annan driver verksamhet som avses i 1,

3. näringsidkare som tar befattning med sådana varor som avses i 1 12,
15 25, 28, 31, 35 och 38 kap. tulltaxelagen (1987:1068), samt

4. näringsidkare som levererar varor som används vid framställning av
sådana varor som avses i 3.

Uppgiftsskyldighetens omfattning

2 § Skyldigheten enligt 1 § 1 gäller uppgifter om

1. namn, person- eller organisationsnummer och adress samt ägarförhål-
landen i fråga om fastighet eller del av fastighet där verksamheten bedrivs,

2. registerbeteckning, areal, ägarförhållanden och markanvändning i
fråga om fastighet där verksamheten bedrivs,

3. byggnader och andra anläggningar,

4. maskiner,

5. djur,

6. produktion, och

7. använd arbetskraft.

För enskild person gäller uppgiftsskyldigheten också tillträdesår, utbild-
ning och tidigare sysselsättning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas
föreskriva att ytterligare uppgifter skall lämnas om uppgifterna behövs för
verksamheten vid statens jordbruksverk eller statistiska centralbyrån.

3 § Skyldigheten enligt 1 § 2 gäller namn på den som bedriver verksam-
het på fastigheten och dennes adress samt areal som används för verksam-
heten.

4 § Skyldigheten enligt 1 § 3 och 4 gäller uppgifter om import, export,
inköp och försäljning samt de uppgifter i övrigt som behövs för att belysa
förhållandena och följa effekterna av avregleringen på livsmedelsområdet.

Användning av uppgifterna

5 § Uppgifter som samlats in med stöd av denna lag får användas för
officiell statistik.

Uppgifterna får också användas av jordbruksverket för myndighetens
verksamhet.

6 § Uppgifter som samlats in med stöd av 2 och 3 §§ får användas för
beräkning och utbetalning av bidrag på jordbrukets område och i ärenden

Prop. 1991/92:121

Bilaga 1

17

om skördeskadeskydd. Uppgifterna får också utnyttjas för jordbrukets Prop. 1991/92:121
blockorganisation eller för annan beredskapsplanering.                     Bilaga 1

Varje enhet för lantbruksfrågor eller annan enhet med motsvarande
funktion inom en länsstyrelse skall för sin verksamhet på jordbrukets
område ha tillgång till uppgifterna.

Insamlande myndighet

7 § Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som regeringen bestäm-
mer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas samt om sättet och
tiden för uppgiftslämnandet.

Kontroll m. m.

8 § Statistiska centralbyrån eller jordbruksverket får kontrollera att upp-
gifter som samlas in med stöd av lagen är riktiga.

För kontrollen har myndigheten rätt att komma in i lokaler och andra
utrymmen samt att göra fältmätningar och fältbesiktningar. Myndigheten
har också rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs
för kontrollen.

9 § Den myndighet som en uppgift skall lämnas till får meddela de
förelägganden som behövs för att uppgiftsskyldigheten enligt lagen skall
fullgöras. I beslut om föreläggande får myndigheten sätta ut vite.

Ansvar och överklagande

10 § Till böter döms den som

1. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt denna lag, eller

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Detsamma gäller om den skyldige
kan dömas till ansvar enligt brottsbalken.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte heller till ansvar för
gärning som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal får väckas bara efter anmälan av den myndighet som
uppgiften har eller skulle ha lämnats till.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 då förordningen (1968:111)
om uppgifter för lantbruksstatistiken och lantbrukets företagsregister och
lagen (1991:911) om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsme-
delsområdet skall upphöra att gälla. Äldre föreskrifter gäller dock fortfa-
rande i fråga om uppgifter som har eller skulle ha lämnats före utgången av
år 1992.

18

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

Lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område

Härigenom föreskrivs följande.

Uppgiftsskyldiga

1 § Skyldiga att lämna uppgifter om sin verksamhet enligt denna lag är

1. den som driver jordbruk, skogsbruk, husdjursskötsel eller trädgårds-
odling,

2. den som äger mark där någon annan driver verksamhet som avses i 1,

3. en näringsidkare som tar befattning med sådana varor som avses i
1 12, 15 25, 28, 31, 35 och 38 kap. tulltaxelagen (1987:1068), samt

4. en näringsidkare som levererar varor som används vid framställning
av sådana varor som avses i 3.

Uppgiftsskyldighetens omfattning

2 § Skyldigheten enligt 1 § 1 gäller uppgifter om

1. namn, person- eller organisationsnummer, adress och telefonnummer
samt ägar- och arrendeförhållanden i fråga om den fastighet eller den del av
en fastighet där verksamheten bedrivs,

2. registerbeteckning, areal och markanvändning i fråga om den fastig-
het där verksamheten bedrivs,

3. byggnader och andra anläggningar,

4. maskiner och inventarier,

5. djur,

6. produktion,

7. använd arbetskraft, och

8. energianvändning.

För en enskild person gäller uppgiftsskyldigheten också tillträdesår,
utbildning och tidigare sysselsättning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-
skriva att ytterligare uppgifter skall lämnas, om uppgifterna behövs för
verksamheten vid statens jordbruksverk eller statistiska centralbyrån.

3 § Skyldigheten enligt 1 § 2 gäller uppgifter om namn och adress på den
som bedriver verksamhet på fastigheten och uppgift om den areal som
används för verksamheten.

4 § Skyldigheten enligt 1 § 3 och 4 gäller uppgifter om import, export,
inköp och försäljning samt de uppgifter i övrigt som behövs för att belysa
förhållandena och följa effekterna av avregleringen på livsmedelsområdet.

Användning av uppgifterna

5 § Uppgifter som samlats in med stöd av denna lag får användas av
jordbruksverket och av statistiska centralbyrån i deras respektive verksam-
heter.

Prop. 1991/92:121

Bilaga 2

19

6 § Uppgifter som samlats in med stöd av 2 och 3 §§ får användas för
beräkning och utbetalning av bidrag på jordbrukets område och i ärenden
om skördeskadeskydd. Uppgifterna får också utnyttjas för jordbrukets
blockorganisation eller för annan beredskapsplanläggning.

Varje enhet för lantbruksfrågor eller annan enhet med motsvarande
funktion inom en länsstyrelse skall för sin verksamhet på jordbrukets
område ha tillgång till uppgifterna.

Insamlande myndighet

7 § Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som regeringen bestäm-
mer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om de uppgifter som skall lämnas samt om sättet och
tiden för uppgiftslämnandet.

Kontroll m. m.

8 § Statistiska centralbyrån eller jordbruksverket får kontrollera att upp-
gifter som samlas in med stöd av lagen är riktiga.

För kontrollen har myndigheten rätt att komma in i lokaler och andra
utrymmen samt att göra fältmätningar och fältbesiktningar. Myndigheten
har också rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs
för kontrollen.

9 § Den myndighet som en uppgift skall lämnas till får meddela de
förelägganden som behövs för att uppgiftsskyldigheten enligt lagen skall
fullgöras. I beslut om förelägganden får myndigheten sätta ut vite.

Ansvar m. m.

10 § Till böter döms den som

1. underlåter att fullgöra uppgiftsskyldighet enligt denna lag, eller

2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar en oriktig uppgift.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Till ansvar skall inte heller dömas
om gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.

Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte heller till ansvar för
en gärning som omfattas av föreläggandet.

Allmänt åtal får väckas bara efter anmälan av den myndighet som
uppgiften har eller skulle ha lämnats till.

Prop. 1991/92:121

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då förordningen (1968:111)
om uppgifter för lantbruksstatistiken och lantbrukets företagsregister och
lagen (1991:911) om uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsme-
delsområdet skall upphöra att gälla. Äldre föreskrifter gäller dock fortfa-
rande i fråga om uppgifter som har eller skulle ha lämnats före utgången av
år 1992.

20

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-03-19

Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-
Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1992 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Wibble beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om den officiella statistiken.

Vidare har regeringen enligt protokoll vid regeringssammanträde den 12
mars 1992 på hemställan av statsrådet Olsson beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område.

Förslagen har inför lagrådet föredragits, förslaget till lag om den officiella
statistiken av chefsjuristen Per Samuelson och förslaget till lag om upp-
giftsskyldighet på jordbrukets område av hovrättsassessorn Eva Ekström.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

I det protokoll, enligt vilket förslaget till lag om den officiella statistiken
remitteras till lagrådet, anförs att lagen inte kommer att omfatta lantbruks-
statistiken, vilket innebär att nuvarande bestämmelser i detta ämne flyttas
till den föreslagna lagen om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område. I
egenskap av näringsidkare, heter det i fortsättningen, kommer dock jord-
brukare att omfattas av uppgiftsskyldighet enligt lagen om den officiella
statistiken inom vissa områden. Detta gäller, sägs det, exempelvis för
uppgifter till statistik om lantbruksekonomi, fiske och vattenbruk. Även
andra näringsidkare än jordbrukare, som är uppgiftsskyldiga enligt lagen
om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område, torde bli uppgiftsskyldiga
enligt lagen om den officiella statistiken.

Uppgiftsskyldigheten för näringsidkare på jordbrukets område kommer
i huvudsak att följa av den särskilda lagen härom. Enligt vad som upplysts
vid föredragningen inför lagrådet är avsikten att regeringen skall utfärda
föreskrifter om att uppgifter som inhämtats med stöd av den lagen även
skall komma till användning för den officiella statistiken såsom denna
definieras i 1 § andra stycket lagen om den officiella statistiken. De båda
lagarna bör innehålla en erinran härom. För detta ändamål bör i 4 § lagen
om den officiella statistiken införas ett nytt andra stycke som lyder: "Att
särskild uppgiftsskyldighet föreligger för vissa näringsidkare framgår av
lagen (1992:00) om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område". Till 5 §
lagen om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område bör fogas ett andra
stycke av följande lydelse: "Används insamlade uppgifter för framställ-
ning av officiell statistik gäller, med undantag för uppgiftsskyldigheten,
lagen (1992:00) om den officiella statistiken.

Beträffande 8 § förslaget till lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets
område har för lagrådet upplysts att endast statens jordbruksverk avses
utöva den kontrollverksamhet som paragrafen handlar om. Paragrafen bör
avfattas i enlighet härmed. Vidare bör till paragrafens andra stycke fogas en
bestämmelse om att jordbruksverket inte med stöd av denna lag har rätt till
tillträde till bostäder.

I förslaget till lag om uppgiftsskyldighet på jordbrukets område finns en

Prop. 1991/92:121

Bilaga 3

21

övergångsbestämmelse om att äldre föreskrifter fortfarande gäller i fråga
om uppgifter som har eller skulle ha lämnats före utgången av år 1992. En
motsvarande bestämmelse bör införas i lagen öm den officiella statistiken.

Härutöver bör vissa formella justeringar vidtas i de båda lagförslagen. I
övrigt föranleder dessa inte några erinringar från lagrådets sida.

Prop. 1991/92: 121

Bilaga 3

22

Innehåll

Prop. 1991/92:121

Regeringens proposition....................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........................... 1

Propositionens lagförslag...................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992 ...   4

1 Ärendet och dess beredning ................................. 4

2 Gällande bestämmelser ..................................... 5

3 Uppgifter för lantbruksstatistiken ............................ 6

3.1 Uppgifternas användning................................ 7

3.2 Registerfrågor.......................................... 9

4 Uppgiftsskyldighet för näringsidkare inom livsmedelsområdet ...  10

5 Upprättat lagförslag ........................................ 10

6 Specialmotivering.......................................... 11

7 Hemställan................................................ 16

8 Beslut .................................................... 16

Bilaga 1 Promemorians lagförslag.............................. 17

Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag ........................... 19

Bilaga 3 Utdrag ur protokoll vid lagrådets sammanträde den 19 mars

1992 ............................................... 21

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992

23