om vissa jordbrukspolitiska frågor, m.m.

Proposition 1991/92:96

Regeringens proposition
1991/92:96

om vissa jordbrukspolitiska
frågor, m. m.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 96

Regeringens proposition
1991/92:96

om vissa jordbrukspolitiska frågor, m. m.

Prop.

1991/92:96

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 5 mars 1992 för de åtgärder och de ändamål
som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

Bengt Westerberg

Karl Erik Olsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om stöd till jordbruket och viss livsme-
delsindustri i norra Sverige för budgetåret 1992/93. Stödnivån för jordbru-
ket i norra Sverige höjs med i genomsnitt 15 °/o.

Vidare föreslås ändringar i prisstödet till rennäringen.

I propositionen läggs också fram förslag rörande statistiken inom livs-
medelssektorn.

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1992

Prop.1991/92:96

Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Laurén,
Hörnlund. Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Davidson, Könberg, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition om vissa jordbrukspolitiska frågor,
m. m.

1 Inledning

1.1 Utredningar m. m.

Riksdagen gav våren 1991 regeringen till känna att en förutsättningslös
översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige borde göras (prop.
1990/91:99, JoU27, rskr. 276). Regeringen tillsatte därför genom beslut
den 27 juni 1991 en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp1 för att
utreda stödet.

Uppdraget specificerades i en bilaga till beslutet. Enligt uppdraget skall
arbetet bedrivas i två etapper dels kortsiktigt med förslag till hantering av
stödet under budgetåret 1992/93 fram till ett svenskt inträde i EG, dels
långsiktigt med hänsyn till ett resultat i GATT-förhandlingarna och ett
svenskt EG-medlemskap. Den parlamentariska arbetsgruppen lade i no-
vember 1991 fram ett delbetänkande (Ds 1991:80) Jordbruket i norra
Sverige. Förutom frågor rörande jordbruket till norra Sverige har gruppen
också lämnat förslag avseende prisstödet till rennäringen och högstprissätt-
ningen på mjölk.

I arbetsgruppens uppgifter, som behandlas i denna proposition, ingick i
den första etappen att ge förslag till hur stödet bör utformas och beräknas
mot bakgrund av en helhetsbild av de faktorer som avgör företagens
framtid och fortbestånd i norra Sverige. En sådan helhetssyn inbegriper
andra åtgärder än prisstöd m. m. till jordbruket som vidtas för att utveckla
jordbruk och näringsliv i glesbygden. Jordbrukets betydelse för landsbyg-
den skulle analyseras liksom livsmedelsindustrins betydelse för jordbru-
kets lönsamhet. Gruppen skulle vidare föreslå förändringar i nuvarande
beräkningsmodell för stödet med anledning av bl. a. de ändrade beräknings-
grunderna till följd av 1990 års livsmedelspolitiska beslut.

Till protokollet i detta ärende bör fogas kapitel 9 i delbetänkandet,

1 Ekonom Sture Åström, ordförande, direktör Bo Genfors, lantbrukare Jan Grim-
lund, lantbrukare Lennart Lindström samt riksdagsledamöterna Per-Ola Eriksson,
Jan Fransson, Bengt Rosén, Åke Selberg och Annika Åhnberg, ledamöter. Departe-
mentsråd Yvonne Gustafsson deltog vid arbetsgruppens sammanträden för finansde-
partementets räkning.

Överväganden och förslag, som bilaga 1, en förteckning över remissinstan- Prop. 1991/92: 96
serna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2 samt en
skrivelse från statens jordbruksverk med beräkningar av stödbehovet som
bilaga 3.

Norrmejerier och LRF: s Norrlandsgrupp har kommit in med skrivelser
om vassleförordningens avskaffande. Länsstyrelsen i Kopparbergs län har i
en skrivelse tagit upp mjölkproduktionens framtid m. m. Landsbygdsföre-
tagens utvecklingscentrum i Värmland har inkommit med en skrivelse
angående förslag om projekt med syfte att utveckla försäljning av matpo-
tatis. Statens jordbruksverk har överlämnat en skrivelse av Tomas och
Mikael Hugosson angående stödet till smågrisproduktionen.

Våren 1990 tillkallades en särskild utredare2 med uppgift att utreda
statistikbehovet inom livsmedelssektorn. Utredningen skulle göras mot
bakgrund av det reformarbete som pågår såväl nationellt som internatio-
nellt samt med anledning av reformer inom angränsande politikområden
som påverkar livsmedelssektorn.

Utredaren överlämnade hösten 1990 ett delbetänkande (SOU 1990:99)
Statistikbehovet inom livsmedelssektorn — vissa förslag till förändringar
på kort sikt. Hösten 1991 överlämnade utredaren sitt slutbetänkande
(SOU 1991:99) Statistiken inom livsmedelssektorn — förslag till föränd-
ringar. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels sammanfattningen i
slutbetänkandet som bilaga 4, dels en förteckning över remissinstanserna
och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 5.

1.2 Uruguayrundan i GATT

Den s. k. Uruguayrundan i GATT står nu förhoppningsvis inför en snar
lösning. Ett totalförslag presenterades i december 1991 och siktet är inställt
på att parterna utifrån förslaget skall komma överens under våren 1992.
Förslaget innebär på jordbruksområdet en neddragning av internstödet
med 20 %, att allt gränsskydd görs om till tullar och sänks med i genomsnitt
36% samt att exportsubventionerna skall minskas med 36% i monetära
termer och med 24% kvantitetsmässigt. Samtliga neddragningar avser
perioden 1993—1999. Dessutom innehåller paketet vissa åtaganden om
marknadstillträde. GATT-förhandlingarna påverkar den svenska livsme-
delspolitiken på en rad områden.

Riksdagen beslutade i juni 1991 om en sänkning av gränsskyddet på
jordbruksprodukter med i genomsnitt 10%. Mot bakgrund av den starka
kritik som riktats mot beslutet gav regeringen den 24 oktober 1991 statens
jordbruksverk i uppdrag att utreda vilka importförändringar som gräns-
skyddssänkningen medfört och hur denna sänkning påverkat eller kan
komma att påverka producentpriserna i jordbruket.

Jordbruksverket påpekar i sin utredning, som lämnades till regeringen
den 2 december 1991, att det är svårt att efter så kort tid bedöma
konsekvenserna av gränsskyddssänkningen, eftersom denna genomfördes
samtidigt som avregleringen inleddes. Vidare konstaterar verket att gräns-

Direktör Kristina Granlund.

skyddssänkningen inte hindrat avräkningspriserna att stiga vid den för- Prop. 1991/92:96
bättrade balans mellan produktion och konsumtion som uppnåtts för
animalieprodukter under år 1991. För vegetabilieprodukter har gräns-
skyddssänkningen i de flesta fall inte påverkat avräkningspriserna. Det
kvarvarande överskottet på spannmål innebär att det fortfarande är en
skillnad mellan gränsskyddat pris och marknadspris. Verket konstaterar
att det är för tidigt att bedöma de långsiktiga effekterna av gränsskydds-
sänkningen, men eftersom gränsskyddets nivå ger en övre gräns för vilket
pris som kan tas ut på den svenska marknaden, kommer det lägre gräns-
skyddet — under förutsättning av stigande kostnader — på sikt att åter-
verka på marknadspriserna och därmed också på avräkningspriserna.

Jag är inte beredd att nu föreslå några förändringar av gränsskyddets
nivå. Ett avtal inom ramen för GATT:s Uruguayrunda kommer troligen
att leda till en successiv sänkning av gränsskyddet.

En utgångspunkt för de pågående GATT-förhandlingarna är att export-
stöd hör till de stödformer som har de mest handelssnedvridande effekt-
erna och som därför måste reduceras.

I samband med det livsmedelspolitiska beslutet (prop. 1989/90:146,
JoU25, rskr. 327) underströk jordbruksutskottet att den grundläggande
principen om ömsesidighet som utskottet understrukit vad gällde gräns-
skyddets nivå m.m. även skulle gälla i fråga om exportsubventioner.
Utskottet var dock inte berett att föreslå någon avvikelse från den förhand-
lingslinje som Sverige intagit i GATT. En förutsättning för detta ställnings-
tagande var enligt utskottet att de fortsatta förhandlingarna blir framgångs-
rika vad gäller avskaffandet av handelssnedvridande stöd. Riksdagens
beslut fattades i ett läge då de pågående GATT-förhandlingarna beräkna-
des bli klara i december 1990. Ytterligare en anledning till att frågan om
exportsubventioner på nytt bör prövas — om GATT-förhandlingarna inte
leder till ett avskaffande — är anpassningen till EG och dess jordbrukspo-
litik. Denna aspekt av frågan skall i första hand behandlas av den kommis-
sion (Jo 1991:07) som regeringen nyligen tillsatt och som har i uppdrag att
förbereda en avstämning av de omställningsbeslut som omfattas av 1990
års livsmedelspolitiska beslut. Kommissionen skall i sitt arbete beakta
effekter och faktorer som inte var kända eller förutsedda vid tidpunkten för
beslutet, i första hand konsekvenserna av en anslutning till EG.

Riksdagen beslutade våren 1989 att 1 170 milj.kr. skulle tillföras jord-
bruket under regleringsåret 1989/90 som kompensation för kostnadsök-
ningar m.m. Till följd av en överenskommelse i GATT i april 1989, som
bl. a. innebar att stödpriserna till jordbruket inte skulle höjas fram till dess
att förhandlingarna avslutats, beslutades att jordbrukets ersättning i hu-
vudsak skulle lämnas genom ett bidrag per djur av olika slag eller per
hektar av olika grödor. För regleringsåret 1990/91 beslutade riksdagen att
höja beloppet med sammanlagt 1 330 milj.kr. till 2 500 milj.kr. Av dessa
medel har jordbruket — med stöd av tidigare beslut — tillförts 56,5 milj.kr.
genom höjda priser. Det totala kompensationsbeloppet i form av direkt-
bidrag uppgick alltså till 2 443,5 milj.kr. under budgetåret 1990/91. Inne-
varande budgetår har riksdagen beslutat om en besparing av beloppet med

50 milj.kr. Resterande belopp, 2 393,5 milj.kr., har använts på följande Prop. 1991/92:96
sätt: 1 478,5 milj.kr. har betalats ut i form av djurbidrag eller använts för
kollektiva åtgärder inom animalie- och matpotatisproduktionen, 755
milj.kr. har använts för att amortera den räntefria rörliga kredit som ställts
till förfogande för att täcka kostnaderna för 1990 års spannmålsexport.

Vidare har 100 milj.kr. använts för att utöka ramen for anläggningsstödet
och 60 milj.kr. har förts till skördeskadefonden.

I årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 10) har jag anmält att
direktbidragen, som ett led i det nödvändiga besparingsarbetet, bör redu-
ceras med 175 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Ett ställningstagande till hur
kompensationsbeloppet för budgetåret 1992/93 skall utbetalas får anstå till
dess förhandlingarna i GATT är avslutade. Överväganden bör då också
göras med beaktande av att anpassningen till EG av svenskt jordbruk och
svens. k. jordbrukspolitik inte får försvåras.

2 Omställningen inom jordbruket

2.1 Åkermarken

I riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik framhölls den stora enighe-
ten om det nödvändiga i en successiv avreglering och en övergång till ett
mer marknadsinriktat system. Utgångspunkten för livsmedelspolitiken bör
vara att produktionen i princip skall vara underkastad samma villkor som
andra näringar. Övergången till ett mer marknadsinriktat system skulle
enligt riksdagen ske under socialt acceptabla former. Den hittillsvarande
utvecklingen efter avregleringen den 1 juli 1991 har överlag varit positiv.
Konsumenterna kunde under år 1991 uppleva att priserna på livsmedel i
genomsnitt förblev oförändrade medan konsumentpriserna totalt sett
ökade med 8,1%. Samtidigt kunde producenterna i vissa fall notera sti-
gande avräkningspriser. Den marknadsbalans som var ett av den livsme-
delspolitiska reformens syften har uppnåtts inom mejeri- och animalieom-
rådet. Även inom vegetabilieområdet har utvecklingen gått mot en bättre
marknadsanpassning.

Innebörden av riksdagens livsmedelspolitiska beslut år 1990 är i fråga
om spannmålsproduktionen framför allt att den interna marknadsregle-
ringen för spannmål avskaffas den 1 juli 1991 och att inlösensystemet för
spannmål avvecklas stegvis för att vara helt avvecklat den 1 juli 1994.
Vidare utbetalas under en övergångsperiod arealbaserat inkomststöd till
jordbrukarna medan särskilda åtgärder vidtas för att stimulera en varaktig
omställning av åkermarken till annan produktion än livsmedel. Omställ-
ningsprogrammet syftar till att underlätta omställningen till balans mellan
produktion och konsumtion av spannmål.

Anslutningen till omställningsstödet har under det första året varit större
än vad som ursprungligen beräknades och omfattar nu ca 350000 ha.
Omställningsarealen finns främst i slättbygderna i mellersta Sverige. An-
sökningarna om anläggningsstöd, vilket lämnas för anläggning av lövskog,
energiskog och våtmarker, omfattar ca 62 000 ha. Intresset för anläggnings-
stöd har varit störst i södra Sverige.

Trots denna anslutning till omställningsprogrammet ger den nuvarande Prop. 1991/92: 96
produktionen ett årligt överskott av spannmål som vid normal skörd
uppgår till drygt 1 milj. ton. Världsmarknadspriserna på spannmål är
fortfarande låga och medför betydande exportkostnader. Om det även
fortsättningsvis kommer att produceras överskott av spannmål i denna
storleksordning, kommer detta att leda till sjunkande priser för producen-
terna. Det är således angeläget att omställningen fullföljs.

Sedan det livsmedelspolitiska beslutet fattades har Sverige ansökt om
medlemskap i EG. Regeringen har publicerat en s. k. grönbok där en första
kartläggning av konsekvenserna av ett medlemskap inom resp, område
redovisas. Av denna studie framgår att EG: s stöd till jordbruket i dag ligger
på en lägre nivå än det svenska. En anpassning till stödnivån är därför
nödvändig, vilket förutsätter förändringar av den svenska jordbrukspro-
duktionen i olika avseenden.

På jordbrukets område kompliceras bedömningarna av behovet av för-
ändringar av att EG nu behandlar ett förslag till genomgripande reform av
den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Förslaget innebär bl. a. ökad
inriktning på direktstöd till jordbrukarna, lägre stödpriser, produktionsbe-
gränsningar och ökad miljöhänsyn.

Det är ännu för tidigt att göra några närmare bedömningar av vilka
förändringar som kan komma att vidtas i fråga om EG: s framtida jord-
brukspolitik. Vissa delar av den nuvarande politiken kommer dock med all
sannolikhet att även framdeles ingå i CAP, t. ex. marknadsregleringen på
spannmålsområdet med inlösensystem för spannmål och exportstöd.

En särskild kommission har tillsatts för att förbereda avstämningen av
det livsmedelspolitiska beslutet år 1990, i första hand med hänsyn till
konsekvenserna av en anslutning till EG. Kommissionen skall löpande
redovisa resultatet av sitt arbete och ge förslag till förändringar.

Regeringens ambition är att Sverige snarast möjligt blir fullvärdig med-
lem av EG. Detta kommer sannolikt att innebära att svenskt jordbruk vid
tiden för omställningsperiodens slut står inför att anpassa sig till de
förhållanden och regler som gäller inom EG. Då EG för närvarande är inne
i en reformprocess är det i dag för tidigt att mer exakt bedöma vilka
förändringar som kan bli resultatet av reformarbetet.

Det finns alltså anledning till försiktighet i fråga om att i dag fatta beslut
om större principiella förändringar av den svenska jordbrukspolitiken och
omställningsprogrammet. Med hänsyn till dels att spannmålssektorn fort-
farande befinner sig i obalans, dels den osäkerhet som jordbrukarna känner
beträffande omställningen finner jag det naturligt att omställningskommis-
sionen behandlar denna fråga med förtur. För att intentionerna i 1990 års
beslut skall nås bör en utgångspunkt därvid vara att jordbrukarnas omställ-
ning ökar så att marknadsbalans på spannmålsområdet så snart som
möjligt uppnås. En ytterligare utgångspunkt bör vara att omställningen
inte medför att svenska jordbruk, som har förutsättningar att vara konkur-
renskraftiga i EG, slås ut.

Frågor av denna karaktär är som jag tidigare nämnt för närvarande
föremål för diskussion inom EG, bl. a. i samband med den reformering av
jordbrukspolitiken som är aktuell.

Det är enligt min mening glädjande att de miljömässiga aspekterna på Prop. 1991/92: 96
jordbruket uppmärksammas i allt högre omfattning i vår omvärld. I det
beslut om reform av livsmedelspolitiken som fattades år 1990 var miljö-
hänsynen av avgörande betydelse för reformens utformning, bl. a. vad
gäller behovet av ett mindre kemikalieberoende jordbruk. Jag ser det
därför som naturligt att omställningskommissionen i sitt arbete, mot
bakgrund av utvecklingen inom EG, beaktar behovet av mer principiella
förändringar i omställningsbesluten också vad gäller åtgärder för alternativ
odling.

2.2 Exportbidrag för kött

Mitt förslag: De medel som riksdagen anvisat för att finansiera
export av kött under budgetåren 1991/92 — 1993/94, högst 200, 150
resp. 100 milj.kr., får vid behov överföras mellan budgetåren för att
medge en större flexibilitet.

Skälen för mitt förslag: Det livsmedelspolitiska beslutet från år 1990
innebär bl. a. att ett temporärt system för köttexport införts den 1 juli 1991.
Budgetåren 1991/92—1993/94 skall anvisas högst 200, 150 resp. 100
milj.kr. för ändamålet.

Att medlen är låsta mellan budgetåren innebär att systemet är oflexibelt
och kan ge upphov till transaktioner som snarare är budgettekniskt moti-
verade än affärsmässiga. Jag föreslår därför att de redan anvisade medlen
får användas på ett något flexiblare sätt. I likhet med vad som gäller för de
medel, 360 milj.kr., riksdagen anvisat bl. a. för att stimulera utslaktning av
mjölkkor samt för att förhindra utslaktningens pristryckande effekt på
nötköttsmarknaden, bör de anvisade medlen få överföras mellan budget-
åren under den aktuella perioden. Förslaget innebär således ingen föränd-
ring av medelsbehovet.

3 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige

3.1 Allmänna utgångspunkter

Enligt det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 skall den nya livsmedelspo-
litiken bidra till regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Genom
en i landet väl differentierad jordbruksproduktion bidrar jordbruket till
möjligheten att bevara en varierad och levande landsbygd (prop.
1989/90:146 s. 91, JoU25, rskr. 327).

Jordbruket i norra Sverige har stor betydelse från många utgångspunkter
utöver den primära betydelsen i form av produktion av livsmedel. Jord-
bruket bidrar till att behålla och skapa sysselsättning, boende och samhälls-
struktur. Det har också en avgörande betydelse för att bevara landskaps-

bilden med därtill hörande kultur- och naturvärden. Jordbruket har vidare Prop. 1991/92:96
betydelse för att upprätthålla en livsmedelsberedskap och minskar sårbar-
heten vid kriser, katastrofer och krig.

Förutsättningarna för jordbruksproduktion är sämre i norra Sverige än i
resten av landet. Kort växtperiod, låg medeltemperatur och långa stallpe-
rioder ger högre produktionskostnader. Norra Sverige har emellertid också
konkurrensfördelar vad gäller produktion med ekologisk inriktning. Kli-
matet som å ena sidan utgör en begränsning i växtodlingen bidrar å andra
sidan till att risken för angrepp av sjukdomar och parasiter är mindre.
Detta leder i sin tur till ett minskat behov av bekämpningsmedel. Det finns
således vissa miljöfördelar med det nuvarande traditionella jordbruket i
norra Sverige samtidigt som steget över till ekologisk produktion är kortare
än i resten av landet.

Med hänsyn till jordbrukets betydelse i norra Sverige och de begräns-
ningar för jordbruksproduktion som klimatet medför lämnas sedan länge
statligt stöd till jordbruket där. Riksdagen beslutade i samband med det
livsmedelspolitiska beslutet att jordbruket i norra Sverige även fort-
sättningsvis skall stödjas genom prisstöd och stöd till kombinationsverk-
samheter. Det särskilda åtgärdsprogrammet förlängdes i två år. Medel för
att stödja jordbruksföretag med kombinationsverksamhet tillfördes ansla-
get för regionala utvecklingsinsatser med 100 milj.kr. per år.

Enligt min mening bör, på de skäl som tidigare redovisats, de mål för
jordbruket i norra Sverige som lades fast i det livsmedelspolitiska beslutet
gälla tills vidare. Jordbruket där är motiverat både av regionala skäl och av
de andra skäl som jag nämnt i det föregående.

Det livsmedelspolitiska beslutet innebär vidare att lönsamheten i jord-
bruket i norra Sverige inte skall tillåtas sjunka nämnvärt till följd av den
interna avregleringen från den lönsamhetsnivå som rådde då beslutet
fattades. Riksdagen var inte då beredd att lägga fast att 1984 års jordbruks-
produktion skulle återställas, men beslutet innebär att norra Sverige i
princip undantas från produktionsanpassningar till följd av reformen.

Riksdagen har senare påpekat att jordbruket i norra Sverige till stor del
består av glesbygdsföretag och att det i dag saknas en helhetssyn som
beaktar alla de faktorer — ekonomiska och sociala — som avgör
dessa företags framtid och fortbestånd. Riksdagen framhöll också att
stödet till jordbruket i norra Sverige bör utformas i överensstämmelse med
andra åtgärder som vidtas för att utveckla jordbruket och andra delar av
näringslivet i syfte att uppnå bästa samlade effekt av stödet (prop.
1990/91:99. JoU27, rskr. 276).

Stödet till jordbruket i norra Sverige har varit föremål för en översyn
genomförd av en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp. Tillsättandet
av arbetsgruppen skedde mot bakgrund av riksdagens ställningstagande,
men också i syfte att utreda den beräkningsmodell som används för att
bestämma stödets storlek. Arbetsgruppen skulle också ge förslag till stödets
utformning på kort sikt. Arbetsgruppens förslag har presenterats i ett
delbetänkande. Översynen skulle i en andra etapp också beröra stödet i ett
längre perspektiv med beaktande av internationella aspekter som ett kom-
mande GATT-avtal och ett svenskt inträde i EG. Det fortsatta utrednings-

arbetet med tyngdpunkten på de internationella aspekterna kommer att Prop. 1991/92:96
övertas av den tidigare nämnda omställningskommissionen.

I det följande föreslår jag en uppräkning av stödnivån med 15 % som ett
genomsnitt för alla produkter (avsnitt 3.3). Uppräkningen är baserad på
jordbruksverkets modellberäkningar avseende lönsamheten. Höjningen
utgör kompensation för de lönsamhetsförsämringar som skett mellan bud-
getåret 1989/90 och år 1991. I denna kompensation har hänsyn tagits till
att avskaffandet av tvåprissystemet den 1 juli 1989 påverkade lönsamheten
negativt. Lönsamhetsnivån uttryckt som täckningsgrad har därför för
budgetåret 1989/90 justerats till den nivå som hade förelegat om tvåpris-
systemet inte hade slopats. Enligt mitt förslag slopas vidare stödet till
transporter från livsmedelsindustrin till butik, det s. k. uttransportstödet,
samtidigt som högstprissättningen på konsumtionsmjölk avskaffas i hela
landet. Jag föreslår i övrigt inte några större principiella förändringar i
utformningen av nuvarande stöd. Såväl stödformer som områdesindelning
bör enligt min mening behållas oförändrade tills vidare.

Internationella aspekter

Den nuvarande beslutssituationen präglas av en stor osäkerhet som en
följd av den internationella utvecklingen. Såväl ett GATT-avtal som ut-
formningen av EG: s jordbruks- och regionalpolitik kommer att ha avgö-
rande betydelse för framtiden för det svenska stödet till jordbruket i norra
Sverige.

Sverige har tillsammans med de nordiska länderna i GATT-
förhandlingarna tidigare drivit förslaget att regionalt jordbruksstöd i form
av prisstöd skall tillåtas utan krav på neddragningar. Norden har emeller-
tid fått överge den linjen. Enligt det förslag som GATT-sekretariatet lade
fram i slutet av år 1991 kan regionalstöd undantas från neddragningar
under vissa villkor. Enligt detta förslag till avtalstext synes prisstöd inte
vara möjligt att undanta från neddragningar. Stöd kopplat till produktions-
faktorer, såsom djur- eller arealbidrag, skulle däremot under vissa villkor
kunna uppfylla kraven. Sådana villkor skulle kunna vara att stödet skall
trappas ned när det lämnas till djur utöver ett visst antal och att stödet
skall baseras på ett historiskt djurantal. Ett GATT-avtal kan följaktligen
innebära att nuvarande stödsystem måste överges till förmån för ett system
med djur- och/eller arealbidrag.

Vad gäller det regionala jordbruksstödet inom EG kan det konstateras
att det föreligger stora skillnader jämfört med det svenska systemet. Regio-
nalpolitiskt motiverat stöd till jordbruksföretag lämnas inom ramen för
den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) och finansieras delvis genom
EG: s jordbruksfond och delvis av medlemslandet självt. Regionalstöd
lämnas inom speciella s. k. målområden, där målområde 5 avser jordbruk
och landsbygdsutveckling. Stöd inom målområde 5a lämnas bl. a. i form av
djur-, areal- och investeringsbidrag i bergsområden och områden med
sämre naturgivna förutsättningar (s. k. less favoured areas). Stöd för lands-
bygdsutveckling lämnas inom ramen för målområde 5b till exempelvis
turistnäring, marknadsföring och investeringar i infrastruktur. EG: s regio-

nalpolitik och målen for den håller för närvarande på att omarbetas med en Prop. 1991/92:96
trolig inriktning mot ökad betoning på kombinationsverksamhet och insat-
ser på miljöområdet men med mindre betoning på jordbruket.

En harmonisering med EG: s stöd skulle för norra Sveriges del innebära
att nuvarande stöd i form av pristillägg får ändras till direktbidrag, men
framför allt att stödnivån skulle sänkas drastiskt — enligt arbetsgruppens
uppskattningar till ca 25 % av dagens nivå. Arbetsgruppen har också
studerat EG-kommissionens bedömningar av nationella stödinsatser som
kan tillåtas inom ramen för CAP. Arbetsgruppen anser att en komplette-
ring av CAP-stöden med nationella stöd enligt denna modell för att uppnå
en högre stödnivå inte kan anses vara framkomlig. Gruppen föreslår i
stället att frågan löses genom ett undantag från den gemensamma jord-
brukspolitiken genom att ett särskilt protokoll fogas till avtalet. På så sätt
skulle den svenska stödnivån kunna upprätthållas med hjälp av nationella
stöd.

Arbetsgruppen har således redan i den första etappen av arbetet analy-
serat och tagit ställning till en rad frågor med internationell anknytning.
Jag har inte för avsikt att nu ta ställning till hur Sverige bör lösa dessa
frågor. I dag existerar ännu inget GATT-avtal och EG har ännu inte fattat
beslut om en ny jordbrukspolitik. Jag bedömer i likhet med jordbruksver-
ket och flera andra remissinstanser att den internationella utvecklingen bör
avvaktas innan större principiella förändringar av stödet genomförs. Re-
sulterar GATT-förhandlingarna i ett avtal under våren 1992, bedömer jag
liksom jordbruksverket det som sannolikt att inga förändringar av stödets
utformning kommer att krävas före den 1 juli 1993. På så sätt ges ytterli-
gare tid att analysera såväl internationella aspekter som konsekvenserna av
en övergång till direktbidrag med därtill hörande tekniska problem. Den
nyligen tillsatta omställningskommissionen har fått i uppdrag att närmare
utreda dessa frågor.

Strukturutvecklingen

Sett över en tioårsperiod, åren 1980—1990, skiljer sig inte strukturutveck-
lingen för jordbruket i norra Sverige markant från resten av landet.
Åkermarksarealen har minskat med ca 3 % i hela landet. Utvecklingen har
varit likartad i norra Sverige. Antalet mjölkkor minskade något mer än i
resten av landet — 18 °/o jämfört med 12 %. Företagsstrukturen skiljer sig
däremot från genomsnittet för landet. Mer än hälften av företagen är s. k.
småbruk. Endast ca en femtedel av företagen i riksområde 3, som omfattar
produktionsområdena övre och nedre Norrland enligt klassificeringen i
lantbruksregistret, är heltidsföretag. Riksområde 3 omfattar större delen
av, men inte hela, stödområdet för jordbruket. Den dominerande driftsin-
riktningen bland de större jordbruken är mjölkproduktion.

Stödområdets andel av landets mjölkproduktion uppgår till drygt 20 %.
Mjölkinvägningen i stödområdet har sjunkit sedan den 1 januari 1990,
men utvecklingen skiljer sig inte stort från resten av landet. Invägningen i
stödområdet för juni 1991 var ca 9 % lägre än för samma månad år 1990,
jämfört med 8 % för hela riket. Avräkningspriset på mjölk sjönk inom

stödområdet med 8 % mellan januari 1990 och juli 1991, men även här har Prop. 1991/92:96
utvecklingen i stort sett följt landet i övrigt. Antalet inseminationer har
däremot minskat något mer i stödområdet än riksgenomsnittet på 7,5 %.

3.2 Stödformer

Mitt förslag: Nuvarande konstruktion för stödet till jordbruket i
norra Sverige med en fördelning på pristillägg och djurbidrag behålls
tills vidare. Även områdesindelningen för jordbruket behålls oför-
ändrad.

Arbetsgruppens förslag: Gruppen föreslår, mot bakgrund av bl. a. det
förväntade GATT-avtalet och medlemskap i EG, att

1. beslut fattas nu om en övergång till ett samlat djurbidrag inför
budgetåret 1992/93,

2. åtgärdsprogrammet förlängs inom ramen för det totala stödet och att
det på sikt byggs ut,

3. ett särskilt stöd i form av djurbidrag för extensiv köttproduktion
inrättas för bevarande av värdefullt kulturlandskap i stödområdet samt

4. inga förändringar av områdesindelningen på kort sikt görs.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser avstyrker en omedelbar
övergång till ett stödsystem med ett renodlat djurbidrag och föreslår att den
internationella utvecklingen avvaktas. Alla som berört frågan om åtgärds-
programmet tillstyrker en förlängning av detsamma. Flera remissinstanser
är positiva till att utöka stödinsatserna för hävd av åkermark i stödområ-
det, men flertalet av dessa instanser anser inte att ännu ett stöd bör införas
för detta ändamål.

Skälen för mitt förslag:

Stödformerna

Största delen av det stöd som i dag lämnas till jordbruket i norra Sverige
utgörs av pristillägg för kött och mjölk samt djurbidrag. Pristillägg lämnas
i form av ett påslag per kg mjölk levererad till mejeri resp, per kg veteri-
närbesiktigat kött av nötkreatur, kalv, får, lamm och svin. Djurbidraget är
en årlig ersättning per djur. Anledningen till uppdelningen i två olika
stödformer är att höjningarna av stödet sedan år 1989 skett som djurbidrag
med hänsyn till den då träffade överenskommelsen inom ramen för GATT,
som bl. a. innebar att prisstödet till jordbruket inte skulle höjas under
förhandlingarnas gång. Stöd lämnas vidare till smågrisproduktion med ett
bidrag per modersugga och år och till äggproduktion med ett bidrag per
insatt höna. Potatisodling stöds genom ett bidrag per hektar och år. Stöd
lämnas också till getskötsel i form av ett bidrag per mjölkproducerande get
och år.

Stödområdet för jordbruksprodukter utgörs av Norrlandslänen, Kop-
parbergs och Värmlands län samt delar av Älvsborgs och Örebro län.

Stödområdet är i sin tur uppdelat i fem delområden efter vilka stödet är Prop. 1991/92: 96
differentierat. Stödet till potatisodling och getskötsel följer annorlunda
områdesindelningar.

Arbetsgruppens förslag innebär en övergång till ett renodlat djurbidrag
med undantag för arealbidraget för potatis. Gruppen motiverar sitt ställ-
ningstagande dels med en rad inhemska motiv, dels med hänvisning till att
ett GATT-avtal med största sannolikhet inte kommer att tillåta pristillägg.
Stödformen stämmer också bättre överens med de stödformer som finns
inom EG. De inhemska motiv för en övergång till djurbidrag som gruppen
hänvisar till är bl. a. att stödet går direkt till brukaren i stället för genom
förädlingsindustrin, att stödnivån blir tydligare, att intensiteten i pro-
duktionen sänks och att en positiv miljöeffekt därvid erhålls. Incitament
finns dock, enligt gruppen, fortfarande för effektivisering av produktionen.

För egen del är jag för närvarande inte beredd att ta ställning till förslaget
om övergång till ett enhetligt djurbidrag. Det finns såväl nackdelar som
fördelar med ett djurrelaterat stöd. Varken strukturella eller administra-
tiva konsekvenser av en övergång till ett renodlat djurbidrag har närmare
utretts av arbetsgruppen. Jag bedömer i likhet med arbetsgruppen det som
sannolikt att ett GATT-avtal inte kommer att tillåta att stöd kopplade till
pris eller producerad kvantitet undantas från neddragningar. Jag anser
emellertid, i likhet med flertalet remissinstanser, att det slutliga resultatet
av GATT-förhandlingarna bör avvaktas innan beslut om det framtida
stödets utformning fattas. Inte förrän en slutlig avtalstext föreligger går det
att med säkerhet avgöra vilka alternativ som står till buds. Inte heller
förrän då framgår vilka tekniska lösningar för utbetalning av djurbidrag
som blir möjliga. Mot bakgrund av mina bedömningar är således en
övergång från dagens blandade system till ett renodlat djurbidrag inte
utesluten. Beslutet behöver dock inte fattas nu. Jag vill heller inte utesluta
en lösning som inbegriper även andra stödformer, t. ex. arealbidrag. Vidare
bör konsekvenserna av en övergång till stöd relaterade till produktionsme-
del utredas ytterligare.

Frågorna bör vidare närmare belysas i perspektivet av ett EG-
medlemskap. Omställningskommissionen har fått i uppdrag att göra en
sådan analys.

Arbetsgruppen föreslår att ett särskilt djurrelaterat stöd för hävd av åker-
och betesmark införs i stödområdet. Detta stöd skall enligt gruppen inte
ersätta utan komplettera det riksomfattande stödet för landskapsvård. Jag
anser det inte vara lämpligt att nu införa ett nytt stöd med landskapsvår-
dande syfte. I dag finns både det s.k. NOLA-stödet och det nyss nämnda
landskapsvårdsstödet för dylika ändamål. I och med att produktionsan-
passningar till följd av reformen i princip skall ske utanför stödområdet,
torde prisstödet till jordbruket i norra Sverige i kombination med bl. a.
dessa stöd vara fullt tillräckligt för att förhindra större nedläggningar av
åker- och betesmark.

Åtgärdsprogrammet Prop. 1991/92:96

Åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige infördes år 1987 som ett
treårigt program. Riksdagen beslutade år 1990 att förlänga det i ytterligare
två år mot bakgrund av de goda resultaten. Programmet har nu snart pågått
under en femårsperiod och medelsanvändningen har uppgått till totalt 345
milj.kr. Syftet har varit att förbättra förutsättningarna för det norrländska
jordbruket, främst genom tillkomst och utveckling av s. k. kombinations-
företag. Åtgärderna har varit inriktade på utvecklingsprojekt, utbildning
och rådgivning, forskning och försök samt investeringsbidrag till enskilda
företag. Programmet har omfattat de sju nordligaste länen och medlen har
kanaliserats genom lantbruksnämnderna (efter den 1 juli 1991 länsstyrel-
serna). Åtgärdsprogrammet har mottagits positivt ute i länen och erfaren-
heterna har varit goda. Investeringsbidraget har visat sig vara kostnadsef-
fektivt i den meningen att ett relativt stort antal sysselsättningstillfällen har
tryggats eller skapats till en förhållandevis låg kostnad. Det är emellertid
ännu för tidigt att avgöra om sysselsättningseffekterna kan anses vara
långsiktiga.

Med hänsyn till de positiva effekter som åtgärdsprogrammet åstadkom-
mit när det gäller att stimulera kombinationsverksamheter och att skapa
sysselsättningstillfällen är det viktigt att stöd även framdeles kan avsättas
för denna typ av verksamhet. Jag vill därför i detta sammanhang erinra om
de medel som tillförs anslaget för regionala utvecklingsinsatser, det s.k.
glesbygdsstödet, fr. o. m. budgetåret 1990/91. Beloppet uppgår till 100
milj.kr. Under en övergångsperiod tas dock 28 milj.kr. av detta belopp i
anspråk för stöd till sockerbruken på Öland och Gotland m. m.

Syftet med denna förstärkning är att stödja jordbruksföretag med kom-
binationsverksamheter. Jordbruksutskottet anförde i ett yttrande till ar-
betsmarknadsutskottet att det fäste stor vikt vid att medlen användes för
att stärka jordbruksnäringen och till verksamheter som drivs i kombina-
tion med jordbruksföretag (1989/90: AU 13). Till detta anslöt sig arbets-
marknadsutskottet. Anslaget är, till skillnad mot åtgärdsprogrammet, inte
tidsbegränsat. Det bör således finnas goda möjligheter att även efter det att
åtgärdsprogrammet upphör finansiera verksamheter av denna typ.

Områdesindelningen

I arbetsgruppens långsiktiga uppgifter ingick att i samband med översynen
av konsekvenserna av ett medlemskap i EG se över områdesindelningen
för stödet till jordbruket i norra Sverige. Arbetsgruppen har heller inte
föreslagit några förändringar av områdesindelningen på kort sikt. Min
bedömning överensstämmer med gruppens. Enligt min mening bör inga
förändringar av stödområdet göras nu. Ställningstagande till förändringar
av stödområdet bör anstå till dess det klarlagts vilka förändringar av stödet
som kan behöva vidtas med anledning av ett EG-medlemskap.

3.3 Stödet till jordbruket budgetåret 1992/93

Mitt forslag: Beräkningsmodellen för stödet till jordbruket i norra
Sverige används oförändrad för stödberäkningarna för budgetåret
1992/93. Budgetåret 1989/90 används som basår för mätning av
förändringar av lönsamheten. Stödnivån för jordbruket i norra
Sverige höjs med i genomsnitt 15 % budgetåret 1992/93, vilket
beräknas ge en total kostnad för stödet på 889 milj.kr. Höjningen
utbetalas som djurbidrag.

Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen har utgått från en fortsatt an-
vändning av den traditionella beräkningsmodellen för stödet. Gruppen har
vidare utgått från budgetåret 1989/90 som basår för beräkning av den
lönsamhet som bör utgöra referens vid bestämningen av stödnivån. Arbets-
gruppen har avstått från att ta ställning till nivån på den faktiska kompen-
sationen, men har presenterat en schabloniserad beräkning under ett visst
antagande om förändrad lönsamhet mellan budgetåret 1989/90 och år
1991. Dessa beräkningar tyder på en ökad medelsbelastning på ca 300
milj.kr. förbudgetåret 1992/93. Inom den totala ramen bör enligt gruppen
även övriga föreslagna åtgärder finansieras, t. ex. åtgärdsprogrammet och
ett nytt landskapsvårdsstöd för stödområdet.

Remissinstanserna: Några remissinstanser berör problemen med beräk-
ningsmodellen. De anser att modellen bör omarbetas för att komma till
rätta med de problem som finns och för att modellen skall uppfylla sitt
syfte. LRF tillstyrker förslaget om att budgetåret 1989/90 används som
basår för beräkningar av lönsamheten.

Skälen för mitt förslag: I arbetsgruppens uppdrag ingick att se över den
beräkningsmodell som används för att beräkna stödet till jordbruket i
norra Sverige. Motiven för översynen angavs vara de ändrade beräknings-
grunderna för stödet till följd av det livsmedelspolitiska beslutet, den
eftersläpning som förelegat i beräkningarna och nödvändigheten av att
särskilja reformens effekter på lönsamheten från andra effekter. Ett under-
lag som beskriver lönsamhetsutvecklingen för jordbruksföretagen som
helhet skulle också utvecklas enligt riksdagens beslut.

Nuvarande beräkningsmodell utarbetades med syfte att uppskatta mer-
kostnader för produktion av jordbruksprodukter i stödområdet jämfört
med ett område i mellersta Sverige. Stödnivån har hittills baserats på de
beräknade merkostnaderna. Kopplingen till Mellansverige har emellertid
upphört i och med avregleringen och det är i stället lönsamheten i stödom-
rådet vid tiden för beslutet som skall utgöra utgångspunkt vid stödberäk-
ningarna. Lönsamhetsnivån uttrycks i modellen som en täckningsgrad,
som visar i hur stor utsträckning faktisk ersättning till arbete och kapital
täcker en kalkylerad kostnad för arbete och kapital. Modellen är uppbyggd
kring s. k. typföretag och bygger således inte på insamlade data från
verkliga företag. Modellen kan heller inte användas för att urskilja vilka
lönsamhetsförsämringar som är en följd av avregleringen och vilka föränd-
ringar som beror på andra faktorer.

Prop. 1991/92:96

Syftet med modellen har följaktligen ändrats från att uppskatta merkost- Prop. 1991 /92: 96
nader till att mäta lönsamheten. En framtida modell bör därför bättre än
den nuvarande uppfylla det nya syftet. Ett annat problem är att nuvarande
modell tar hänsyn endast till lönsamhetsutvecklingen i jordbruket. Detta
stämmer inte med den helhetssyn på företaget som riksdagen uttalat sig för.

Trots de brister som modellen uppvisar föreslår jag att den får vara
vägledande för beräkning av stödet budgetåret 1992/93, eftersom det för
närvarande inte finns något lämpligt alternativ. Jag har emellertid för
avsikt att låta se över modellen och beräkningsunderlaget eller, om det
anses nödvändigt, se till att en ny modell utarbetas som bättre svarar mot
de nuvarande behoven.

Stödet till mjölkproducenter omräknat till djurbidrag uppgår i dag till
mellan ca 2 000 och 10 000 kr. per ko och år beroende på vilket stödområde
som avses. För ungnöt varierar beloppen mellan ca 190 och 1 300 kr. per
djur, för lamm mellan ca 35 och 230 kr. per djur och för svin mellan ca 50
och 185 kr. per djur.

Enligt det livsmedelspolitiska beslutet skall som nämnts lönsamheten i
det norrländska jordbruket inte tillåtas sjunka nämnvärt till följd av den
interna avregleringen från nivån då beslutet fattades. Vad gäller basåret för
lönsamhetsmätningen anser jag liksom arbetsgruppen att budgetåret
1989/90 bör väljas. Skälen till det är dels att mätperioden bör ligga före
riksdagsbeslutet, dels att perioden bör omfatta ett helt produktionsår.

Statens jordbruksverk har redovisat vilka förändringar av stödnivån
som behöver göras om arbetsgruppens förslag tillämpas.

Jordbruksverkets beräkningar, som är baserade på beräkningsmodellen,
visar på ett ökat stödbehov som skulle föranleda att stödet till jordbruket i
norra Sverige höjs med 15 % som ett genomsnitt för alla produkter för
budgetåret 1992/93. Kostnadsökningen beräknas uppgå till 92 milj.kr. och
den totala medelsbelastningen till 889 milj.kr. för samma period under
antagande att produktionen minskar med 5 % under budgetåret 1992/93.
Verkets beräkningar är ett mått på den lönsamhetsförsämring som skett
mellan budgetåret 1989/90 och år 1991 och visar således på en mindre
lönsamhetsförsämring än arbetsgruppens schabloniserade beräkningar.
För mjölk är täckningsgraden för budgetåret 1989/90 uppjusterad utöver
den faktiska nivån med hänsyn till effekterna av avskaffandet av tvåpris-
systemet. Detta ger en kostnadseffekt på 65 milj.kr. Tvåprissystemet av-
skaffades den 1 juli 1989, vilket hade en negativ inverkan på lönsamheten.
Riksdagen beslutade år 1990 att mjölkproducenterna inom stödområdet
skulle kompenseras för denna lönsamhetsförsämring.

Stödet till mjölk-, kött- och fläskproduktionen höjs enligt de modellbe-
räkningar som jordbruksverket utfört. Stödet till smågrisproduktionen
förblir oförändrat med anledning av att lönsamheten ökat kraftigt mellan
budgetåret 1989/90 och år 1991.

I dag lämnas stöd för högst 60 suggor per företag och år. Denna gräns bör
höjas till 120 suggor fr. o. m. den 1 juli 1992.

Stödet till äggproduktionen höjs till 13:45 kr. per höna i område 1 —2
och till 4:90 kr. i område 3 — 4. Höjningen är en framskrivning med
skillnaden mellan utvecklingen av produktionsmedelsindex (PM-index) 17

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 96

och utvecklingen av producentpriset. Stödet till getskötsel höjs från 700 till
750 kr. per mjölkande get och år i hela stödområdet. Stödbehovet är
framräknat med hjälp av PM-index. Arealbidraget för potatisodling be-
hålls oförändrat med hänsyn till att priserna stigit snabbare än kost-
naderna.

Höjningen av stödet bör utbetalas som djurbidrag med utgångspunkt i
djurantalet år 1992. Jordbruksverket bör ges i uppdrag att ge förslag till
fördelning mellan produktslag samt belopp per djur i de olika stödområ-
dena efter samråd med näringen.

Arbetsgruppen föreslår att om det krävs en finansiering av höjningen bör
den finansieras genom en höjning av någon av de kvarvarande reglerings-
avgifterna.

En finansiering genom höjning av kvarvarande avgifter i regleringseko-
nomin skulle innebära en ändring av 1990 års livsmedelspolitiska beslut,
vilket klart anger till vilka ändamål dessa avgifter skall användas. Riks-
dagens beslut om en ny livsmedelspolitik utgör ett helhetsbeslut där utgif-
ter och inkomster för hela reformen noga prövats. Arbetsgruppens förslag
utgör därför inget alternativ till finansiering över statsbudgeten.

3.4 Stödet till livsmedelsindustrin budgetåret 1992/93

Mitt förslag: Livsmedelsindustrin i stödområdet tillförs 66 milj.kr.
under budgetåret 1992/93. Inga förändringar i konstruktion och
beräkningssätt vidtas nu. Det s. k. uttransportstödet avskaffas den 1
juli 1992.

Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: De remissinstanser som berört frågan är positiva till
att slopa uttransportstödet under förutsättning att högstprissättningen på
mjölk slopas. Flera instanser betonar vikten av att konkurrensen fungerar
för att priseffekten inte skall bli för stor.

Skälen för mitt förslag: Livsmedelsindustrin i norra Sverige stöds i dag
genom ett s. k. kostnadstillägg för merkostnader som uppkommer vid
transporter från leverantör till industri, s. k. intransporter, och för trans-
porter till butik, s. k. uttransporter. Stöd lämnas till mejerier, slakterier och
äggpackerier inom stödområdet för jordbruket. Därutöver lämnas sanitets-
tillägg till slakterier för merkostnader vid sanitetsslakt.

Jag anser i likhet med arbetsgruppen att den analys av mejeriförening-
arnas betalningsförmåga som arbetsgruppen lät göra inte kan föranleda
någon radikal förändring av nuvarande kostnadstillägg. Däremot anser jag,
liksom arbetsgruppen och de remissinstanser som yttrat sig i frågan, att
stödet för uttransporter bör upphöra. Anledningen är att stödet inte kan
anses vara konkurrensneutralt och med hänsyn till marknadssituationen är
det mycket svårt att på ett lämpligt sätt beräkna stödet. Förslaget förutsät-
ter ett avskaffande av högstprissättningen på mjölk. Jag återkommer i det
följande till denna fråga (avsnitt 4).

Prop. 1991/92:96

Norrmejerier och LRF:s Norrlandsgrupp har i skrivelser begärt att Prop. 1991/92:96
merkostnader för avyttrande av vassle betraktas som transportkostnader
och att stöd härför bör lämnas. Statens jordbruksverk har yttrat sig i
frågan. I likhet med verket anser jag att någon särskild åtgärd inte bör
vidtas med anledning av skrivelserna.

Jag föreslår att livsmedelsindustrin inom stödområdet skall tillföras ett
belopp på 66 milj.kr. för budgetåret 1992/93. Detta innebär en besparing
på 10 milj.kr. jämfört med innevarande budgetår. Inom ramen på 66
milj.kr. bör högst 42 milj.kr. avsättas för mejerier, 22 milj.kr. för slakterier
och 2 milj.kr. för äggpackerier.

4 Utjämningssystemet för mejeriprodukter

Mitt förslag: Det förenklade systemet för lönsamhetsutjämning mel-
lan mejeriprodukter som infördes den 1 juli 1991 skall trappas ned
stegvis och vara helt avvecklat den 1 juli 1995. Takten i nedtrapp-
ningen, liksom gränskyddsjusteringar med anledning av avtrapp-
ningen, skall beslutas av regeringen. Den interna avregleringen full-
följs genom att högstpriset på konsumtionsmjölk avskaffas den 1 juli
1992.

Arbetsgruppens förslag: Arbetsgruppen framhåller att gruppens förslag
att slopa uttransportstödet också kräver att högstpriset på konsumtions-
mjölk slopas. Gruppen har inte behandlat frågan om utjämningssystemets
avtrappning.

Remissinstanserna: De remissinstanser som behandlar frågan om bort-
tagande av högstpriset på konsumtionsmjölk stöder i princip förslaget att
det tas bort. Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens jordbruks-
verk anser att regleringen bör avskaffas i hela landet, inte bara inom
stödområdet. Konsumentberedningen anser dock att frågan bör bli före-
mål för särskilda överväganden, i vilka konsumentintresset måste beaktas.
Statens pris- och konkurrensverk (SPK) anser att marknadskrafterna skall
få verka så ostört som möjligt och regleringar skall minimeras. SPK anser
därför att det kan vara lämpligt att se över högstprisregleringen.

Skälen för mitt förslag: I enlighet med 1990 års livsmedelspolitiska beslut
(prop. 1989/90: 146, JoU25, rskr. 327) har ett förenklat system för lönsam-
hetsutjämning mellan mejeriprodukter införts den 1 juli 1991. Systemet,
som i korthet innebär att mejerierna betalar en avgift på den grädde och
konsumtionsmjölk de producerar samtidigt som de får ett bidrag för varje
kilo invägd mjölk, skall trappas ned med 50 % den 1 juli 1994 och avskaffas
helt den 1 juli 1995. Orsaken till att lönsamhetsutjämningen mellan meje-
riprodukter inte avskaffades helt den 1 juli 1991 var att såväl producenter
som konsumenter skulle ha en möjlighet att anpassa sig till de nya förut-
sättningarna. Eftersom hela nedtrappningen av det förenklade utjämnings-
systemet sker under ett år (den 1 juli 1994 —den 1 juli 1995) blir

anpassningsperioden ändå relativt kort och de marknadsmässiga anpass- Prop. 1991/92:96
ningsmöjligheterna blir svåra att ta till vara. Jag föreslår därför att det
förenklade utjämningssystemet — som riksdagen beslutat — skall nedtrap-
pas stegvis fram till den 1 juli 1995, men att regeringen ges bemyndigande
att besluta om i vilken takt nedtrappningen skall ske.

I dag gäller som villkor för att mejerierna skall erhålla utjämningsbidrag
att de vid försäljning av konsumtionsmjölk inte överskrider det s. k.
högstpriset som har till uppgift att garantera att priserna på konsumtions-
mjölk begränsas. Orsaken till denna form av reglering är att den inhemska
konkurrensen inom mejerisektorn varit begränsad samtidigt som import-
konkurrensen varit bristfällig för konsumtionsmjölk.

Utredningen har föreslagit att den övre prisgränsen för konsumtions-
mjölk skall avskaffas för att mejeriföretagen inom stödområdet skall få
möjlighet att kompensera sig för sina uttransportkostnader genom att ta ut
ett högre pris av butikerna. Enligt utredningen bör den skärpta konkurrens-
lagstiftningen inom livsmedelsområdet medföra att riskerna med att slopa
den övre prisgränsen på konsumtionsmjölk begränsas ur ett konsument-
perspektiv. NO anser att en större prisrörlighet kan vara en förutsättning
för att en fungerande konkurrens på marknaden för konsumtionsmjölk
skall kunna uppkomma, men invänder att den skärpta konkurrenslagstift-
ningen knappast kan motverka prisstegringar om den övre prisgränsen
slopas. NO påpekar dock att det finns andra faktorer som kan hålla igen
prisökningarna. Om aktörer i områden där konkurrensen är bristfällig
sätter priser som inte är prestationsmotiverade kan dessutom denna pris-
sättning angripas såsom prisdiskriminering med stöd av konkurrenslagen.

Jag delar arbetsgruppens och flertalet remissinstansers uppfattning att
högstpriset för konsumtionsmjölk kan slopas. Enligt min uppfattning bör
inte en så pass marknadsstörande reglering behållas om det inte är absolut
nödvändigt. Det som talar för att den interna avregleringen inom denna
sektor nu bör fullföljas är i första hand den nya konkurrenslagstiftningen
inom livsmedelssektorn som innebär förbättrade möjligheter för de kon-
kurrensvårdande myndigheterna att ingripa vid bristande konkurrens.
Dessutom kommer sannolikt importkonkurrensen att öka i och med när-
mandet till EG. Som statens jordbruksverk påpekar kommer gränsskyddet
också att finnas kvar som ett medel att styra den inhemska prisnivån.
Gränsskyddsnivån på konsumtionsmjölk skall beräknas enligt samma
principer som gäller för övriga prisreglerade produkter, dvs. som skill-
naden mellan referenspriset och världsmarknadspriset. Eftersom såväl den
inhemska konkurrensen som importkonkurrensen med största sannolikhet
kommer att få ännu större betydelse utanför stödområdet än inom, kan den
övre prisgränsen avskaffas i hela landet. Jag vill emellertid understryka
vikten av att effekterna av slopandet av den övre prisgränsen följs ur ett
konsumentperspektiv. En skärpt bevakning av konkurrensförhållandena
inom mejeriområdet kan därför vara motiverad. Såväl konsumentbered-
ningen som SPK har — som en del av de uppföljningsuppdrag de fått med
anledning av den livsmedelspolitiska reformen — i uppdrag att följa och
rapportera prisförändringar på livsmedel. Det innebär att vi har goda

möjligheter att följa effekterna av förändringen och vid behov vidta åtgär- Prop. 1991/92: 96
der.

5 Statistiken inom livsmedelssektorn

5.1 Allmänna utgångspunkter

Våren 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att utreda stati-
stikbehovet inom livsmedelssektorn. Utredningen skulle göras i första
hand mot bakgrund av det livsmedelspolitiska beslutet våren 1990. En
reformering av livsmedelspolitiken i riktning mot ökad marknadsoriente-
ring leder enligt direktiven till ett förändrat statistikbehov. I direktiven till
utredningen konstateras att statistikproduktionen inom livsmedelssektorn
är mycket omfattande. Utredaren skulle därför ompröva nuvarande stati-
stikproduktion och undersöka möjligheterna till omprioriteringar och be-
gränsningar av den totala statistikproduktionen.

Utredaren skulle dels undersöka statistikbehovet under den s. k. omställ-
ningsperioden, då statistik krävs för en uppföljning av den livsmedelspoli-
tiska reformen, dels statistikbehovet på längre sikt efter omställningsperio-
den, dvs. efter mitten av 1990-talet.

I direktiven konstateras vidare att utvecklingen har gått mot en mer
samlad livsmedelspolitik som innefattar alla led i livsmedelskedjan samt
kvalitets-, kost- och hälsofrågor. Utredaren skulle mot bakgrund av detta ta
ställning till om statistiken är väl avvägd mellan olika delområden och
överväga förändringar i riktning mot en mer samlad statistikproduktion
för hela livsmedelssektorn. Utredaren skulle också undersöka om stati-
stikproduktionen med avseende på konsumentmålet inom ramen för den
nya livsmedelspolitiken kan förbättras.

Sedan utredaren tillkallades har Sverige lämnat in en ansökan om
medlemskap i EG. EG: s nuvarande jordbrukspolitik skiljer sig från inrikt-
ningen av den svenska livsmedelspolitiken som riksdagen beslutade om
våren 1990. Inom EG pågår dock diskussioner om en reformering av
jordbrukspolitiken. Det går i dagsläget inte att uttala sig om vad som
kommer att bli resultatet av denna reformering. Olika stödformer kommer
sannolikt att finnas kvar med en betoning på direktstöd. Härvid spelar
också en uppgörelse i GATT en roll för utformningen av politiken.

Vid ett svenskt medlemskap kommer Sverige att delta i EG: s jordbruks-
politik. De krav på statistik som EG ställer dels för att kunna analysera
utvecklingen inom sektorn och därmed stödbehoven, dels för att kunna
administrera regleringssystemet, bör Sverige givetvis uppfylla som med-
lem.

I det följande redovisar jag min bedömning av vilken inriktning statisti-
ken inom livsmedelssektorn bör ha i framtiden. Min bedömning är mot
bakgrund av vad jag nyss anfört påverkad av den osäkerhet som råder kring
vilka krav på statistik som kommer att ställas på Sverige vid ett medlem-
skap. Samtidigt har jag sett det som önskvärt dels att ompröva och
begränsa vår nuvarande jordbruksstatistik i ljuset av den livsmedelspoliti-

ska reformen, dels att förbättra statistiken avseende de senare leden i Prop. 1991/92:96
livsmedelskedjan.

Efter en genomgång av de olika statistikområdena tar jag upp de anslags-

mässiga konsekvenserna av den inriktning som jag förordar.

5.2 Jordbruksstatistik

Strukturstatistik/registeruppgifter

Min bedömning: Lantbruksregistret bör behållas med nuvarande
uppläggning år 1992, därefter bör neddragningar motsvarande 3
milj.kr. göras. En viss ändrad uppgiftsinsamling bör genomföras
samt snabbstatistik tas fram för att kunna följa upp effekterna av
omställningen. Den framtida strukturstatistiken och behovet av
registeruppgifter bör utredas vidare med utgångspunkt i ett svenskt
EG-medlemskap i mitten av 1990-talet.

Utredarens förslag: Utredaren föreslår att lantbruksregistret behålls med
nuvarande uppläggning även under år 1993.

Remissinstanserna: Flera remissinstanser vill ha kvar lantbruksregistret
i nuvarande omfattning tills vidare eller till mitten av 1990-talet. Några av
dessa kan dock acceptera att den nuvarande arealgränsen för uppgiftsskyl-
dighet höjs. Statens jordbruksverk och konjunkturinstitutet tillstyrker
utredarens förslag. LRF anser att en EG-anpassning av statistiken bör
påbörjas snarast. Statens naturvårdsverk och riksantikvarieämbetet anser
att några förändringar i strukturstatistiken inte bör göras under omställ-
ningsperioden. Båda betonar också vikten av uppgifter på församlingsnivå.

Skälen för min bedömning: Nuvarande strukturstatistik baseras på lant-
bruksregistret (LBR). LBR är resultatet av en totalundersökning som
omfattar samtliga jordbruksföretag med mer än 2 ha. Även vissa större
animalieproducenter och trädgårdsföretag med mindre än 2 ha ingår.
Uppgiftsinsamling för LBR genomförs årligen och avser huvudsakligen
förhållandena en viss dag i juni. Uppgifter samlas in över bl. a. grödfördel-
ning och antal djur av olika slag. Undersökningen kostar ca 15 milj.kr. per
år.

Omfattningen av LBR styrs både av statistiska och administrativa
behov, t. ex. bidragsutbetalningar. Utredaren har undersökt alternativa
metoder att ta fram strukturstatistik, t. ex. årlig uppgiftsinsamling till LBR
fast med begränsningar avseende populationen, årlig uppgiftsinsamling till
LBR baserad på ett urval eller intermittenta totalundersökningar.

Ser man bara till det statistiska behovet av strukturuppgifter skulle
neddragningar enligt några av de av utredaren skisserade alternativen
kunna accepteras. Skall strukturuppgifterna emellertid läggas till grund för
olika bidragsutbetalningar till enskilda jordbrukare finns behov av årliga
registeruppgifter motsvarande det LBR vi har i dag.

Mot bakgrund av den osäkerhet som råder kring vilka krav som bl. a. ett
framtida EG-medlemskap ställer i fråga om strukturuppgifter för admini-

strativa ändamål anser jag det motiverat att inte göra alltför omfattande Prop. 1991/92:96
förändringar i uppläggningen av LBR. Det är viktigt att vi behåller kom-
petensen inom området och att vi har administrativ beredskap för nya
stödformer.

Samtidigt är nuvarande LBR resurskrävande. Ser man enbart till de
statistiska behoven utifrån de krav som EG ställer i dag avseende struktur-
statistik tyder de beräkningar som utredaren gjort på att kostnaderna för
LBR bör kunna begränsas från nuvarande 15 milj.kr. till ca 10 milj.kr.
Enligt min uppfattning bör LBR behållas med nuvarande uppläggning år
1992. Fr. o. m. uppgiftsinsamlingen avseende år 1993 bör förändringar
genomföras utifrån de alternativ som utredaren redovisat. Dessa föränd-
ringar bör leda till kostnadsminskningar motsvarande 3 milj.kr. Det an-
kommer på statistiska centralbyrån (SCB) att i samråd med huvudanvän-
darna av strukturstatistiken genomföra dessa förändringar. De miljöansva-
riga myndigheternas behov av strukturstatistik skall härvid uppmärksam-
mas.

De framtida formerna för den svenska strukturstatistiken och behovet
av registeruppgifter bör utredas vidare med utgångspunkt i ett svenskt
EG-medlemskap i mitten av 1990-talet och de förändringar av EG:s
jordbrukspolitik som kan komma att genomföras. Data för statistiska och
administrativa behov bör härvid särskiljas.

För att anpassa LBR till de krav på statistik som uppföljningen av den
livsmedelspolitiska reformen ställer bör uppgifter samlas in över omställda
arealer och användningen av omställda arealer fr. o. m. 1992 års LBR.
Vidare bör snabbstatistik över grödfördelning, omställningsåtgärder och
antal husdjur tas fram redan vid månadsskiftet augusti-september det
aktuella undersökningsåret. Då kan denna information fångas upp i myn-
digheternas uppföljningsrapportering i oktober. Enligt uppgifter från SCB
har ca 95 % av LBR-blanketterna kommit in andra veckan i augusti.

Skördeuppskattningar

Min bedömning: Nuvarande metod för att bedöma skördens storlek,
s. k. objektiv skördeuppskattning, bör behållas oförändrad år 1992.
Fr. o. m. 1993 års objektiva skördeuppskattning bör neddragningar
motsvarande 7 milj.kr. göras. En metod som bygger på uppgifter
från jordbrukarna själva bör utvecklas för att ersätta nuvarande
objektiva skördeuppskattning. Härvid skulle kostnaderna för skör-
destatistiken uppskattningsvis kunna minskas från nuvarande 20
milj.kr. till 2 milj.kr.

Utredarens förslag: Överensstämmer i stort med min bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till att pröva en
billigare metod för skördeuppskattningar. De anser emellertid att utreda-
ren varit för optimistisk när det gäller möjligheterna att ersätta den
nuvarande metoden redan år 1994 med en metod som bygger på uppgifter

från jordbrukarna själva. Av de länsstyrelser som beretts tillfälle att yttra Prop. 1991/92: 96
sig anser flertalet att nuvarande metod bör vara kvar oförändrad. Natur-
vårdsverket och SCB pekar på att de undersökningar om bekämpnings- och
gödselmedelsanvändningen som i dag är knutna till de objektiva skör-
deuppskattningarna blir dyrare att genomfora om ändringar görs i nuva-
rande metod.

Skälen för min bedömning: Objektiv skördeuppskattning är en urvalsun-
dersökning med huvudsyfte att bestämma skördarnas storlek för slåtter-
vall, spannmål och potatis. Till undersökningen har under senare år knutits
även vissa intermittenta undersökningar eller tillfälliga undersökningar.
Undersökningen har byggts upp under en lång följd av år och kännetecknas
av hög precision. Undersökningen genomförs på så sätt att olika provytor
väljs ut och skördas under växtodlingssäsongen. Speciellt för undersök-
ningen anställd personal ombesörjer detta arbete. Arbetet leds av s. k.
provyteledare som är tjänstemän på länsstyrelsernas lantbruksenheter.
Undersökningen genomförs varje år och kostar ca 20 milj.kr. per år.

Utredaren har undersökt alternativa metoder att ta fram skördestatistik
och försökt bedöma hur väl dessa metoder täcker olika behov. Den metod
som utredaren funnit mest intressant, som används bl. a. i Danmark,
bygger på uppgifter från jordbrukarna själva. Enligt utredaren torde det
vara möjligt att ersätta de objektiva skördeuppskattningarna med en sådan
metod redan år 1994. Kostnaden för denna alternativa metod har av
utredaren uppskattats till ca 2 milj.kr.

Enligt min bedömning är nuvarande objektiva skördeuppskattningar
alltför resurskrä vande. I likhet med utredaren ser jag det som både angelä-
get och möjligt att ersätta den nuvarande metoden med en mindre resurs-
krävande. SCB bör i samråd med huvudanvändarna för skördestatistiken
så snart som möjligt utveckla en metod att ta fram skördeuppgifter som
bygger på uppgifter från jordbrukarna själva. Den metod som tillämpas i
Danmark bör därvid användas som modell. Erfarenheter bör också kunna
fås av den förstudie som genomförs innevarande budgetår och som bekos-
tas av livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden.

Jag anser att det i dagsläget är svårt att ta ställning till när de objektiva
skördeuppskattningarna kan ersättas med den "danska metoden". Under
perioden fram tills dess bör SCB utifrån de alternativ till neddragningar
som utredaren redovisat och i samråd med användarna genomföra ned-
dragningar av de objektiva skördeuppskattningarna fr. o. m. 1993 års skör-
deuppskattning. Neddragningarna bör leda till kostnadsminskningar mot-
svarande 7 milj.kr.

De miljöundersökningar som under senare år har knutits till de objek-
tiva skördeuppskattningarna återkommer jag till i det följande.

Ekonomisk statistik

Prop. 1991/92:96

Min bedömning: Begränsningar bör göras i deklarationsundersök-
ningen (DU) och jordbruksekonomiska undersökningen (JEU). Stu-
dier bör påbörjas över vilken typ av ekonomisk undersökning som
motsvarar EG: s framtida krav. Genom fördjupat samarbete mellan
berörda myndigheter och fristående statistikproducenter bör möjlig-
heterna prövas att ta fram snabbstatistik. Speciella samkörningar
mellan lantbruksregistret och inkomst- och förmögenhetsundersök-
ningen bör göras för att kunna följa jordbrukarhushållens inkomst-
sammansättning under omställningsperioden.

Utredarens forslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Jordbruksverket tillstyrker utredarens förslag men
pekar på att användbarheten blir sämre. LRF anser att fördjupade studier
för EG-anpassning bör påbörjas snarast. Konsumentberedningen anser att
deklarationsundersökningen bör läggas ner och att frigjorda-resurser bör
satsas på den jordbruksekonomiska undersökningen. SCB och konjunktur-
institutet pekar på deklarationsundersökningens betydelse för sektorkalky-
ler. Båda ser dock möjligheter till neddragning men anser att deklarations-
undersökningen bör genomföras oförändrad i alla fall avseende inkomst-
året 1992. SCB menar vidare att begränsningar i såväl deklarations-
undersökningen som den jordbruksekonomiska undersökningen försämrar
möjligheterna till uppföljning av den livsmedelspolitiska reformen.

Skälen för min bedömning: Deklarationsundersökningen för jordbrukare
baseras på ett slumpmässigt urval av jordbrukare från lantbruksregistret.
Primäruppgifter hämtas in från jordbrukarnas självdeklarationer. Under-
laget innehåller uppgifter om olika utgifts- och inkomstposter för ingående
jordbruksföretag samt även inkomster från annan verksamhet än jordbruk.
Skattereformen innebär emellertid att uppgiftsunderlaget från deklara-
tionsblanketterna blir sämre. DU kostar ca 4,6 milj.kr. per år.

Den jordbruksekonomiska undersökningen redovisar inkomst- och lön-
samhetsförhållandena för ett mindre urval av företag. Bakgrundsmateria-
let utgörs i huvudsak av bokföringsuppgifter. JEU kostar ca 4,8 milj.kr. per
år.

Jag vill i det här sammanhanget också nämna den statistik som tas fram
av jordbrukets organisationer själva. LRF Konsult gör t. ex. varje år
kalkylsammanställningar som baserar sig på uppgifter från företagets data-
kundregister. Statistiken bygger på bokföringsuppgifter och syftar till att
informera kunderna om den allmänna lönsamhetsutvecklingen i jordbru-
ket för olika kundkategorier. Resultaten redovisas och publiceras för-
hållandevis snabbt. Uppgifter avseende inkomståret 1991 finns tillgängliga
redan i början av år 1992.

Enligt min uppfattning är det angeläget att ha tillgång till tillförlitlig
ekonomisk statistik för att följa upp den livsmedelspolitiska reformens
effekter. Vidare är det angeläget att den svenska ekonomiska statistiken är
anpassad till EG:s krav vid ett medlemskap. Under årens lopp har emel-

lertid kritik riktats mot våra nuvarande undersökningars tillförlitlighet och Prop. 1991/92: 96
därmed användbarhet. Dessutom är eftersläpningen tidsmässigt inte till-
fredsställande. Huvudresultaten för 1990 års ekonomiska förhållanden
finns t. ex. tillgängliga först i början av år 1992. Till följd av skattereformen
blir dessutom uppgiftsunderlaget från DU sämre än hittills.

Det råder i dagsläget oklarheter om vilka konkreta krav EG kommer att
ställa i fråga om ekonomisk statistik i samband med en reformering av
EG: s jordbrukspolitik. Med de regler som nu gäller är det dock klart att
någon form av större bokföringsundersökning kommer att krävas.

Att helt upphöra med nuvarande undersökningar anser jag inte vara
lämpligt dels på grund av kraven på uppföljning av den livsmedelspolitiska
reformens effekter, dels på grund av vikten av att behålla kompetensen
fram till dess att det står klart vilka krav som kommer att ställas på den
svenska lantbruksekonomiska statistiken vid ett EG-medlemskap. Utreda-
ren pekar visserligen på ett alternativ som innebär att man slopar nuva-
rande undersökningar och förlitar sig på den statistik som tas fram av
fristående statistikproducenter för de relativt få år som omställningen
omspänner. En sådan lösning innebär dock enligt utredningen att ett
betydligt sämre analysmaterial skulle finnas tillgängligt än tidigare. Samti-
digt skulle möjligheterna att smidigt bygga upp en EG-anpassad bokförings-
undersökning försämras.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört bör DU tills vidare utföras i samma
omfattning som nu när det gäller stödområdena i norra Sverige. Vad gäller
övriga landet bör resultat tas fram i DU fr. o. m. inkomståret 1992 för i
stort sett de företagsgrupper som nu ingår i JEU.

Vad gäller JEU bör fr. o. m. inkomståret 1992 vissa förenklingar göras så
till vida att arbetskraftsdelen i undersökningen tas bort och uppgiftsinsam-
lingen begränsas i vissa avseenden.

För att få fram snabbstatistik bör, som utredaren föreslagit, ett fördjupat
samarbete mellan berörda myndigheter och fristående statistikproducenter
etableras.

För att studera jordbrukarhushållens inkomstsammansättningar under
omställningsperioden bör inkomst- och förmögenhetsundersökningen
(IoF) genomföras i samma omfattning som tidigare vad avser jordbrukar-
delen. Som en konsekvens av skattereformen blir det svårare att särskilja
jordbrukare från andra företagare. Speciella samkörningar mellan IoF och
LBR blir därmed nödvändiga.

För att möta kommande EG-krav bör fördjupade studier påbörjas över
vilka krav som kommer att ställas på den svenska lantbruksekonomiska
statistiken vid ett medlemskap.

Övrig statistik

Prop. 1991/92:96

Min bedömning:

— Den särskilda sysselsättningsstudie som nu genomförs avseende
1990 års förhållanden bör följas upp med en liknande studie i
slutet av omställningsperioden. Arbetskraftsundersökningen som
är planerad år 1993 bör därmed inte genomföras.

— Undersökningarna över gödsel- och bekämpningsmedelsanvänd-
ningen bör tills vidare knytas till de objektiva skördeuppskatt-
ningarna. När nuvarande metod for skördeuppskattningar upp-
hör bör särskilda miljöundersökningar göras.

— Drivmedelsundersökningen bör göras intermittent vart femte år.

— Jordbruksfastigheternas prisutveckling bör följas.

Utredarens förslag: Överensstämmer i stort med min bedömning.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig i dessa frågor
tillstyrker flertalet utredarens förslag. Vad gäller den särskilda sysselsätt-
ningsstudien anser jordbruksverket och konsumentberedningen att ett
slutgiltigt ställningstagande till en uppföljning kan tas först när 1990 års
studie har utvärderats. SCB och naturvårdsverket påpekar att undersök-
ningarna om bekämpnings- och gödselmedelsanvändningen blir dyrare om
de objektiva skördeuppskattningarna upphör eller förändras.

Skälen för min bedömning: Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden
gav våren 1991 SCB i uppdrag att genomföra en särskild sysselsättnings-
studie grundad på uppgifterna från 1990 års lantbruksregister. Syftet med
studien är att studera jordbrukarhushållens arbetsinsatser i och utanför
jordbruket. Speciellt skall uppgifter samlas in över vilka typer av företags-
verksamhet som kan förekomma vid sidan av jordbruket. Enligt min
uppfattning är detta område viktigt att belysa mot bakgrund av den
livsmedelspolitiska reformen. Jag föreslår därför att en motsvarande studie
görs avseende 1993 års förhållanden. Mitt förslag förutsätter givetvis att
den nyligen genomförda studien visar sig ge statistiskt tillförlitliga resultat.
På kort sikt finns det enligt min bedömning inte behov av någon ytterligare
arbetskraftsundersökning. Den särskilda arbetskraftsundersökningen,
JAK, som är planerad för år 1993 bör därmed inte genomföras. Vid ett
EG-medlemskap kan särskilt anpassade sysselsättningsundersökningar bli
aktuella. Utredaren bedömer att dessa bör kunna ske i samband med
uppgiftsinsamling till strukturstatistiken. Jag har tidigare föreslagit att
strukturstatistiken ses över mot bakgrund av ett EG-medlemskap. I det
sammanhanget bör också behovet av sysselsättningsstatistik uppmärksam-
mas.

Som jag tidigare nämnt knyts för närvarande undersökningar om
bekämpnings- och gödselmedelsanvändningen till de objektiva skördeupp-
skattningarna. Enligt min mening bör nuvarande objektiva skördeupp-
skattning kunna ersättas med en metod som bygger på att uppgifter samlas
in från jordbrukarna själva. En övergång till annan metod för skördeupp-
skattning får givetvis inte innebära att miljöstatistiken försämras. Under-

sökningarna om bekämpnings- och gödselmedelsanvändningen bör tills
vidare knytas till de objektiva skördeuppskattningarna. När denna metod
för skördeuppskattning upphör bör särskilda miljöundersökningar göras.
Undersökningarna bör därvid tills vidare fram till mitten av 1990-talet
göras vartannat år, därefter kan de göras glesare.

Uppgifter om drivmedelsförbrukningen behövs bl. a. för beredskaps-
planläggningen och som underlag för energibalanser. Det är dock möjligt
att uppskatta drivmedelsförbrukningen med hjälp av normtal och areal-
uppgifter från lantbruksregistret. Drivmedelsundersökningen, som baseras
på uppgifter från jordbrukarna själva, bör därför göras vart femte år med
nästa undersökning år 1995.

Till följd av ändringarna i jordförvärvslagen kommer det underlag som
hittills legat till grund för statistiken över prisutvecklingen på jordbruks-
fastigheter att försämras avsevärt. Den livsmedelspolitiska reformen kan
komma att påverka jordbruksfastighetspriserna framöver. Jag ser det där-
för som angeläget att tills vidare ha tillgång till sådana uppgifter. Medel för
att ta fram dessa uppgifter bör därför tillföras jordbruksverket.

Statistik rörande trädgårdsnäringen

Min bedömning: Strukturuppgifter avseende trädgårdsnäringen bör
tills vidare liksom hittills knytas till lantbruksregistret. Trädgårds-
räkningen avseende kalenderåret 1993 bör genomföras som plane-
rats. Studier om vilka krav ett svenskt EG-medlemskap ställer bör
påbörjas.

Utredarens förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Av de som yttrat sig tillstyrker i stort sett samtliga
utredarens förslag. Enligt Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF) har dock
utredningen behandlat behovet av basstatistik inom trädgårdsnäringen
mycket ytligt. Det föreligger enligt TRF ett stort behov av förändring och
utvidgning av den svenska trädgårdsstatistiken om Sverige skall bli EG-
medlem. Denna förändring och utvidgning bör enligt TRF påbörjas sna-
rast.

Skälen för min bedömning: Nuvarande uppgiftsinsamling över struktur-
förhållandena inom trädgårdsnäringen sker i första hand genom uppgifts-
insamling till lantbruksregistret. Uppgiftsinsamlingen för trädgårdsföretag
avser endast arealuppgifter. För att få fram volymuppgifter genomförs
därför speciella undersökningar vart tredje år (s. k. trädgårdsräkningar och
trädgårdsinventeringar). Dessa undersökningar är totalundersökningar
och utgår från de registeruppgifter som finns för trädgårdsföretagen i
lantbruksregistret. Strukturuppgifter avseende trädgårdsnäringen bör en-
ligt min mening tills vidare liksom hittills knytas till lantbruksregistret.

Den svenska trädgårdsnäringen är till skillnad från trädgårdsnäringen
inom EG oreglerad. Statistiken avseende trädgårdsföretag inom EG är
därmed också mer omfattande. Regeringen har bemyndigat mig att tillkalla

Prop.1991/92:96

en särskild utredare med uppgift att utreda den svenska trädgårdsnäring- Prop. 1991/92: 96
ens utvecklingsmöjligheter (dir. 1992:23). Utredningen skall göras mot
bakgrund av riksdagens beslut hösten 1991 med anledning av motioner om
trädgårdsnäringen (1991/92: JoU6, rskr. 40). Utgångspunkten för utreda-
rens arbete bör vara den inriktning av näringspolitiken som lagts fast av
riksdagen (prop. 1991/92:38, FiUlO, rskr. 108). Det innebär att politiken
inriktas på att genom generella åtgärder, t. ex. skattesänkningar, skapa
goda förutsättningar for företagandet i Sverige och att konkurrenssnedvri-
dande och selektiva företagsstöd avvecklas. Utifrån detta bör skapas förut-
sättningar för en trädgårdsnäring i Sverige som vid inträdet i EG är stark
och konkurrenskraftig. Utredaren skall bl. a. belysa behovet av eventuell
strukturanpassning och strukturrationalisering vid ett svenskt EG-
medlemskap. Jag utgår härvid från att EG: s krav på statistik över träd-
gårdsföretagen klarnar till följd av utredningens arbete så att en anpassning

av den svenska statistiken kan ske vid ett medlemskap.

5.3 Statistik över livsmedelsindustrin, livsmedelshandeln
och konsumtionen

Min bedömning:

— Prisutvecklingen i livsmedelspartihandeln bör följas.

— Årliga internationella prisjämförelser bör göras med utgångs-
punkt i de köpkraftspariteter som tas fram inom OECD.

— En särskild undersökning avseende livsmedelsdetaljhandeln bör
genomföras.

— Undersökningen om hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor
bör göras tätare än för närvarande.

— Frågor om brister i statistiken rörande livsmedelsindustrin bör
lösas inom livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden.

Utredarens förslag: Överensstämmer i stort med min bedömning. Utre-
daren anser att SCB bör tillföras de medel för metodutveckling vid beräk-
ning av konsumentprisindex som verket hemställt om i sin anslagsfram-
ställning. Utredaren föreslår att en undersökning om hushållens livs-
medelsutgifter görs år 1993.

Remissinstanserna: Samtliga som yttrat sig över förslagen tillstyrker
dessa och flera understryker att det är viktigt att statistiken rörande de
senare leden i livsmedelskedjan förbättras. Statens pris- och konkurrens-
verk (SPK) är dock tveksamt till om det är meningsfullt att i en undersök-
ning om livsmedelshandeln försöka särskilja livsmedelshandel från annan
dagligvaruhandel. Jordbruksverket anser att det är svårt att ta ställning till
en förnyad undersökning om hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor
på grund av att resultaten från 1989 års undersökning ännu inte finns
tillgängliga i sin helhet. Livsmedelsverket, konsumentberedningen och
SCB anser att de 6 milj.kr. som utredaren föreslår för en sådan undersök-
ning inte är tillräckliga.

Skälen för min bedömning: Statistiken rörande livsmedelsindustrin, livs- Prop. 1991/92: 96
medelshandeln och konsumtionen är av något annorlunda karaktär än den
som rör jordbruket. När det gäller jordbruksstatistik finns flera statistik-
produkter som syfter till att enbart belysa jordbruket ur en eller annan
synvinkel. Denna statistik har till stor del tillkommit som ett resultat av
krav på underlag till följd av den förda jordbrukspolitiken. När det gäller
statistik över de senare leden i livsmedelskedjan finns det däremot ingen
särskild officiell statistik, om man bortser från branschens egen statistik-
produktion, som enbart syftar till att belysa livsmedelsindustrin eller
livsmedelshandeln. Uppgifter över dessa led erhålls i stället från större
statistikprodukter såsom finans-, industri- och konsumentprisstatistiken. I
dessa statistikprodukter ingår t. ex. uppgifter om livsmedelsindustrin, livs-
medelshandeln och matprisutvecklingen som en del. Av nämnda för-
hållanden följer att större förändringar avseende enbart livsmedelssektorn
inte går att genomföra utan att de skulle få konsekvenser för uppgiftsin-
samling, resultat m. m. för t. ex. hela industri- och finansstatistiken. De
förbättringar som jag i det följande förordar är emellertid såväl möjliga
som angelägna att genomföra.

Jordbruks- eller livsmedelspolitiken innefattar så mycket mer än endast
primärproduktionen. För att de av riksdagen beslutade målen för livsme-
delspolitiken skall kunna förverkligas är det nödvändigt med t. ex. väl
fungerande marknader också i leden efter primärproduktionen. Det är
givetvis också viktigt att kunna följa upp effekterna av ändrad politik och
olika åtgärder i dessa led samt inte minst effekterna för hushållen. Jag ser
det därför som angeläget att viss ny statistik tas fram i det här avseendet.

Prisstatistik

Matprisernas utveckling är ständigt aktuell i debatten. Ett av syftena med
den livsmedelspolitiska reformen är att få till stånd en dämpad prisutveck-
ling på mat och att denna positiva effekt skall komma konsumenterna till
del. SPK rapporterar därför i enlighet med särskilda uppdrag regelbundet
utvecklingen till regeringen. För närvarande mäts prisutvecklingen i samt-
liga led i livsmedelskedjan utom i partihandelsledet (grossistledet). Mät-
ningar i detta led har inte gjorts sedan mitten av 1970-talet. Mot bakgrund
av den betydelse som partihandeln har för det slutgiltiga konsumentpriset
bör prismätningar göras också av livsmedlen i partihandelsledet. Jag anser
det härvid vara viktigt att en noggrann samordning görs mellan partihan-
delsmätningarna och KPI-mätningarna avseende livsmedel så att dessa
mätningar blir jämförbara. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
finansdepartementet.

Att kunna göra internationella prisjämförelser är också av intresse. De
flesta länder har ett någorlunda väl uppbyggt system för att följa konsu-
mentprisutvecklingen. Att jämföra prisutvecklingen i olika länder kan
därmed göras förhållandevis enkelt även om viss försiktighet måste iakttas
vid tolkningen av resultaten. Definitioner och mätmetoder varierar starkt
mellan olika länder. Att jämföra prisnivåer mellan olika länder är betydligt
svårare. I matprisdebatten återges olika uppfattningar om prisförhållan-

dena i olika länder. Att göra internationella prisnivåjämförelser som är Prop. 1991/92:96
statistiskt invändningsfria är också förknippat med höga kostnader.

Beräkningar av s. k. köpkraftspariteter har t. o. m. år 1990 genomförts
med i stort sett fem års mellanrum som ett led i FN:s International
Comparison Project. OECD: s sekretariat ansvarar för beräkningarna för
de OECD-länder som inte ingår i EG. En köpkraftsparitet mellan två
valutor är lika med kvoten mellan de belopp i resp, lands valuta som
behövs för att kunna köpa samma mängd varor och tjänster i de båda
länderna. Relationen köpkraftsparitet/växelkurs ger uttryck för ett lands
dyrhet i förhållande till ett annat. SCB: s kostnad för att delta i projektet
uppgår till ca 1 milj.kr. och avser till större delen kostnader för att planera,
genomföra och bearbeta prisundersökningarna. Redan 1986 års livsmedels-
utredning (LMU) konstaterade i sitt betänkande (SOU 1987:44) Livsme-
delspriser och livsmedelskvalitet att metoder med köpkraftspariteter tycks
ha stor kapacitet bl. a. vad gäller jämförande analyser av prisnivån och
prisutvecklingen i olika länder.

Min uppfattning är att det skulle vara av stort intresse att få tillgång till
årliga internationella prisnivåjämförelser. Köpkraftspariteter tycks härvid
vara den såväl tillförlitligaste som billigaste metoden att åstadkomma
detta. SCB bör därför varje år beräkna och sammanställa prisnivåindex
avseende livsmedel för OECD-länderna. Beräkningarna skall härvid ske
utifrån det underlag som olika länder lämnar in inom ramen för det
internationella projektet. Mitt förslag förutsätter givetvis att inga hinder
reses från de internationella organisationerna eller från övriga länder som
deltar i undersökningen.

Statistik över livsmedelsdetaljhandeln

Utredaren konstaterar att det i dagsläget saknas en väl avgränsad officiell
statistik över livsmedelshandeln. Utredaren pekar på flera brister. Ett
problem är enligt utredaren att Konsumentkooperationen (KF) inte omfat-
tas av gruppen livsmedelsdetaljhandel i fmansstatistiken. Ett annat pro-
blem är enligt utredaren att livsmedelshandeln är integrerad med annan
dagligvaruhandel där livsmedel ingår som en del. Enligt utredaren upp-
visar den officiella statistiken också brister när det gäller att belysa
lönsamhets- och produktivitetsutvecklingen samt kostnadsstrukturen.

Enligt min uppfattning är det angeläget med en tillförlitlig statistik över
livsmedelsdetaljhandeln. Förhållandena i livsmedelsdetaljhandeln spelar
stor roll för hur väl konsumenternas önskemål om priser, sortiment,
avstånd, service osv. uppfylls. Kritik mot den officiella statistiken över
livsmedelsdetaljhandeln har också uppmärksammats i tidigare utred-
ningar. Såväl 1983 års livsmedelskommitté (SOU 1984: 86) Jordbruks- och
livsmedelspolitik som den tidigare nämnda LMU pekade på att brister i
statistiken försvårade analyserna. Mot bakgrund härav anser jag att en
särskild undersökning riktad till livsmedelsdetaljhandeln bör genomföras
budgetåret 1992/93. Efter utvärdering bör ställning tas till om undersök-
ningen i framtiden skall göras regelbundet. I livsmedelsekonomiska samar-
betsnämndens styrelse finns flertalet myndigheter inom livsmedelspoliti-

kens område representerade samt representanter för livsmedelsindustrin, Prop.
livsmedelshandeln och LRF. Den närmare uppläggningen av undersök-
ningen bör därför diskuteras i nämnden.

Konsumtionsstatistik

I målet för livsmedelspolitiken anges bl. a. att konsumenternas val skall
styra produktionen. Vidare anges att livsmedlen skall uppfylla livsmedels-
lagstiftningens hygien- och redlighetskrav samt att den förda politiken bör
bidra till en väl sammansatt kost och därmed leda till en bättre folkhälsa.

Livsmedelspolitikens regleringar har ibland inneburit, och innebär
ibland även i dag, motsättningar där kost- och hälsointresset stått i konflikt
med andra målsättningar. Detta är t. ex. fallet inom mej eri regleringen där
priset på mejeriprodukter med högre fetthalt kan hållas nere genom att
högre pris tas ut för magrare varor. Genom det livsmedelspolitiska beslutet
kommer sådana konflikter att minska, vilket är positivt ur ett folkhälso-
perspektiv.

Att det råder ett nära samband mellan kostvanor och hälsa är oomtvis-
tat. Samhället försöker därför på olika sett påverka befolkningens kostva-
nor i positiv riktning. Inom livsmedelsverkets ansvarsområde ligger t. ex.
att genom olika åtgärder försöka få befolkningen att äta sundare. Sedan år
1986 har verket ett särskilt handlingsprogram för arbetet med kost och
hälsa. Verkets resurser inom detta område har under budgetåren 1990/91
och 1991/92 förstärkts med särskilda medel för att aktivare kunna arbeta
med dessa frågor. Livsmedelsverket har också fått i uppdrag att följa och
utvärdera den livsmedelspolitiska reformens effekter avseende den upp-
satta målsättningen att uppnå en bättre folkhälsa.

År 1989 genomförde SCB. i vissa delar i samarbete med livsmedels-
verket, en undersökning om hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor
(HULK). Undersökningen är den första i sitt slag och omfattar 3 000
hushåll. Resultaten från undersökningen skall belysa skillnader i livsme-
delskonsumtion och kostvanor mellan olika regioner, mellan olika typer av
hushåll och mellan hushåll med olika bärkraft samt olika grupper av
individer. Genom att mängderna av olika livsmedel bokförs kommer även
näringsinnehållet att beräknas. Resultaten skall vidare användas för att
beskriva kostvanorna i olika grupper av befolkningen och sätta dessa i
relation till aktuella kost- och näringsrekommendationer. Undersökningen
är planerad att göras vart tionde år. Undersökningen år 1989 kostade 6 — 7
milj. kr.

Mot bakgrund av den målsättning som finns såväl inom livsmedelspoli-
tikens område som inom andra politikområden avseende kost och hälsa
bör, enligt min uppfattning, en utförligare undersökning av hushållens
livsmedelsutgifter och kostvanor göras oftare än vart tionde år. Såväl den
livsmedelspolitiska reformen som ett EG-medlemskap kommer sannolikt
att påverka konsumtionsmönster och kostvanor i de svenska hushållen.
Den årliga konsumtionsstatistiken, som bl. a. används i nationalräkenska-
perna, är ett alltför trubbigt instrument för att kunna användas för analyser
över faktiska konsumtionsmönster och förändringar. Utifrån denna stati-

1991/92:96

stik går det inte heller att säga något om skillnader mellan olika grupper, Prop. 1991/92: 96
regioner osv.

Mot bakgrund av vad jag nu anfört är min bedömning att en undersök-
ning om hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor bör göras vart femte
år med början år 1994. Jag anser det vara angeläget att en noggrann
utvärdering görs av 1989 års undersökning samt att de framtida undersök-
ningarnas uppläggning m. m. diskuteras med berörda myndigheter inom
livsmedelspolitikens område.

Statistik över livsmedelsindustrin

Utredaren pekar på olika brister i statistiken över livsmedelsindustrin,
t. ex. utgör nuvarande metod att klassificera branscher ett problem vid
analys av enskilda branscher. Vidare saknas vissa uppgifter över råvaru-
förbrukningen för senare år. Andra brister är bl. a. att resultaten från
industristatistiken redovisas med eftersläpning.

I likhet med utredaren är min bedömning att de problem som påtalas
inte är av den karaktären att de föranleder särskilda eller kompletterande
undersökningar. När olika användare uppmärksammar problem bör dessa
i stället i möjligaste mån lösas genom nära kontakter mellan SCB och
berörda myndigheter. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden kan
härvid vara ett lämpligt organ att ta upp sådana frågor. Utredaren pekar på
att samarbetsnämnden har vissa ekonomiska resurser att stödja projekt
inom området.

5.4 En samlad statistikproduktion för hela livsmedelssektorn

Min bedömning: SCB: s arbete med att utarbeta ett livsmedelsstatis-
tiskt program bör fullföljas.

Utredarens förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Av de som yttrat sig tillstyrker samtliga förslaget.

Skälen för min bedömning: Som jag tidigare pekat på har utvecklingen
gått mot en mer samlad livsmedelspolitik som förutom jordbruksledet
också innefattar de senare leden i livsmedelskedjan, kvalitetsfrågor och
kost- och hälsoaspekter. Inom främst SCB, men även inom andra myndig-
heter, tas statistik fram som i sin helhet eller till vissa delar belyser något
förhållande eller led i livsmedelskedjan. Inom SCB bidrar olika avdel-
ningar till att belysa sektorn. Jag anser det vara önskvärt att livsmedelssta-
tistiken presenteras på ett mer samlat och ändamålsenligt sätt. Inom SCB
har ett arbete med att utveckla ett livsmedelsstatistiskt program påbörjats.
Enligt min mening är det angeläget att arbetet med programmet fullföljs.
För att programmet skall få den användning som förväntas anser jag det
viktigt att SCB fortlöpande håller kontakt med användarna och stämmer
av programmets utformning och statistikens tillgänglighet. 33

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 96

5.5 Styrning av den statliga statistiken inom
livsmedelssektorn

Enligt direktiven skulle utredaren göra en bedömning av vem som i
framtiden bör producera och/eller bekosta den efterfrågade statistiken
inom livsmedelssektorn. Enligt direktiven skulle härvid samråd ske med
utredningen om den statliga statistikens styrning, finansiering och samord-
ning m.m. (dir. 1990:68). I direktiven till den sistnämnda utredningen
framhålls bl. a. att översynen bör leda till att användarna får ett större
inflytande över statistikens inriktning och innehåll. Vidare framhålls att
utredningen skall belysa för- och nackdelar med ökad frihet för statistikan-
vändarna vad gäller produktion och köp av statistiktjänster. Utredaren
skall överlämna sitt förslag senast den 30 april 1992.

Efter remissbehandling avser regeringen lägga fram en proposition un-
der hösten 1992.

Mot bakgrund av det nyss nämnda har utredaren avstått från att lämna
något slutgiltigt förslag om vem som skall producera och bekosta samt vem
som skall ha beställaransvaret av statistiken inom livsmedelsområdet.
Utredaren har emellertid redovisat två tänkbara alternativ till hur ett ökat
inflytande för användarna skulle kunna åstadkommas.

Det ena alternativet innebär att jordbruksverket som huvudanvändare
av i första hand jordbruksstatistiken också ges beställaransvaret for denna
statistik. Ett nära samarbete med övriga myndigheter och organisationer
på livsmedelsområdet kan ske inom ramen för livsmedelsekonomiska
samarbetsnämnden, där synpunkter kan inhämtas. Medel för statistik
skulle i detta alternativ anvisas till jordbruksverket under ett särskilt
anslag.

Det andra alternativet innebär att livsmedelsekonomiska samarbets-
nämnden som samordnande myndighet på området också ges beställaran-
svaret för den statliga statistiken på det livsmedelspolitiska området.
Medel anvisas i detta fall till nämnden.

Den ordning som slutligen väljs på livsmedelsområdet bör enligt utreda-
ren överensstämma med de mer generella förslag som läggs fram av
utredningen om den statliga statistikens styrning, finansiering och samord-
ning.

Som jag nämnde återkommer regeringen till denna fråga i en särskild
proposition till hösten.

5.6 Ekonomiska resurser

Statistiken inom livsmedelssektorn finansieras både från anslag under
nionde och sjunde huvudtiteln (jordbruks- resp, finansdepartementet).
Under jordbruksdepartementets huvudtitel bekostas i sin tur statistiken
från tre olika anslag (A 3, B 10 och H 8). I första hand finansieras de större
och årliga statistikprodukterna från dessa anslag, t. ex. objektiva skör-
deuppskattningarna, lantbruksregistret och jordbruksekonomiska under-
sökningen. Vissa kostnader för lantbruksregistret finansieras dock under

Prop. 1991/92:96

sjunde huvudtiteln. Intermittenta undersökningar, fiske- och skogsstatistik Prop. 1991/92: 96
samt vissa gemensamma kostnader för jordbruksstatistiken och övrig
statistik inom SCB finansieras från sjunde huvudtiteln.

I årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 8) har chefen för
finansdepartementet beräknat kostnaderna för statistik inom jordbrukets
område till totalt 57 876 000 kr. budgetåret 1992/93. De ändringar som jag
har föreslagit i det föregående innebär avseende budgetåret 1992/93 om-
prioriteringar inom denna ram.

De bedömningar jag gjort i det föregående innebär neddragningar i
deklarationsundersökningen (— 2,2 milj.kr.) och den jordbruksekonomis-
ka undersökningen (— 0,8 milj.kr.) samt att drivmedelsundersökningen
och arbetskraftsundersökningen (JAK) inte görs budgetåret 1992/93 (sam-
manlagt — 1 milj.kr.). Dessa neddragningar avser undersökningar som
finansieras under sjunde huvudtiteln (anslaget E 8. Statistiska centralby-
rån: Statistik, register och prognoser) utom vad avser jordbruksekono-
miska undersökningen som betalas från anslaget A 3. Utredningar m. m.,
nionde huvudtiteln.

Mina bedömningar innebär vidare årliga prisnivåjämförelser
(+ 150 000 kr.), prismätningar i livsmedelspartihandeln (+ 500 000 kr.),
enkätundersökning om livsmedelsdetaljhandeln (+ 500 000 kr.), sam-
köming mellan lantbruksregistret och inkomst- och förmögenhetsunder-
sökningen (+ 300 000 kr.), snabbstatistik avseende lantbruksregistret
(+ 300 000 kr.), prisstatistik över jordbruksfastigheter (+ 850 000 kr.)
samt fullföljandet av ett livsmedelsstatistiskt program (+ 800 000 kr.).
Dessa undersökningar/mätningar är ny statistik utom vad avser det livs-
medelsstatistiska programmet. Samtliga utom det livsmedelsstatistiska
programmet föreslås finansieras från sjunde huvudtiteln, anslaget E 8. Det
livsmedelsstatistiska programmet föreslås finansieras från nionde huvud-
titeln, anslaget A 3. Utredningar m. m.

Jag har vidare föreslagit neddragningar dels i uppgiftsinsamlingen till
LBR fr. o. m. år 1993, dels avseende de objektiva skördeuppskattningarna
fr. o. m. 1993 års skördeuppskattning. Dessa neddragningar innebär kost-
nadsminskningar med ca 10 milj.kr. budgetåret 1993/94.

I budgetpropositionen (1991/92:100 bil. 10) har anslaget H 8. Livsme-
delsstatistik förts upp med oförändrat belopp i avvaktan på föreliggande
proposition. I det följande tar jag upp konsekvenserna för detta anslag.

Den tidigare nämnda propositionen om den statliga statistikens styr-
ning, finansiering m. m., som regeringen har för avsikt att förelägga riksda-
gen till hösten, kan komma att ändra konstruktionen av anslagen för
finansieringen av statistiken inom jordbrukets område.

6 Vissa rennäringsfrågor

6.1 Pristillägg på renkött

Mitt förslag: Användningen av de medel som anvisas för prisstöd till
rennäringen beslutas av statens jordbruksverk efter överläggningar
med företrädare för rennäringen. Medlen kan få användas även för
exempelvis marknadsföringsåtgärder.

Prisstödet till rennäringen frikopplas från stödet till jordbruket i
norra Sverige. Prisstöd för budgetåret 1992/93 lämnas med 379 kr.
per ren.

Arbetsgruppens för översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige förslag:
Överensstämmer med mitt.

Statens jordbruksverks förslag: Prisstödet till rennäringen bör räknas
upp på motsvarande sätt som prisstödet till jordbruket i norra Sverige.

Skälen för mitt förslag: Jag har i budgetpropositionen år 1992 under
nionde huvudtitelns anslag Främjande av rennäringen uttalat att vissa
problem uppkommit med avsättningen av renköttet. Åtgärder för ökad
avsättning av renkött bör därför prioriteras vid fördelning av det nämnda
anslaget. Svenska samernas riksförbund (SSR) har nyligen inrättat Bransch-
rådet för renkött, där företrädare för rennäringen liksom företag verk-
samma med slakt, förädling och försäljning av renkött har inbjudits att
ingå. Branschrådet skall verka för att samordna marknadsinsatser med
särskild tyngdpunkt på konsumentmarknaden. Rådet avses få särskilda
ekonomiska medel för att kunna genomföra dessa insatser. Företag skall
kunna söka bidrag från rådet för sälj- och marknadsföringsinsatser med ett
belopp motsvarande det företaget självt ställer upp med.

SSR har i sitt remissyttrande över betänkandet (Ds 1991:80) Jordbruket
i norra Sverige föreslagit att medel från anslaget för prisstöd till rennä-
ringen bör få disponeras även för marknadsfrämjande åtgärder.

Statens livsmedelsverk har i en skrivelse den 13 januari 1992 tagit upp
frågan om besiktning av renkött. Riksdagen har fattat beslut om förstärkt
livsmedelskontroll (prop. 1988/89:68, JoU 14, rskr. 263). Syftet med beslu-
tet är att en effektiv och likformig köttkontroll skall upprätthållas i hela
landet. Besiktning vid köttbesiktningsbyrå kommer därför att upphöra vid
utgången av juni 1993.

Enligt livsmedelsverket utgör den nuvarande utformningen av prisstö-
det ett väsentligt hinder för övergången till kontrollslakt. Prisstödet är lika
stort oavsett om besiktningen sker vid en köttbesiktningsbyrå eller hos ett
kontrollslakteri. Eftersom slakten vid ett kontrollslakteri är mer kostnads-
krävande än vid byråbesiktningen, har enligt verket byråbesiktningen ökat
väsentligt på kontrollslaktens bekostnad. Detta försvårar nödvändiga
investeringar i och ombyggnader av kontrollslakterier. Livsmedelsverket
föreslår därför att prisstödet för ren som besiktas vid köttbesiktningsbyrå
från slaktsäsongen 1992/93 sänks till 25 % av prisstödet för ren slaktad vid
kontrollslakteri.

Prop. 1991/92:96

SSR anser i ett yttrande över förslaget att det saknas anledning att Prop. 1991/92:96
differentiera prisstödet för den enda slaktsäsong som återstår innan byrå-
besiktningen helt upphör. Förbundet föreslår i stället att livsmedelsverket
bör undersöka möjligheterna att förändra kostnaderna för byråbesiktning
för att uppnå paritet med dem som gäller för kontrollslakt. Förbundet
anser vidare att det tidigare gällande förbudet mot att saluhålla byråbesik-
tat kött utanför den kommun där köttet besiktats bör återinföras.

För egen del anser jag att det är angeläget att effektiva marknadsåtgärder
kan vidtas och att slakten sker på ett sådant sätt att renkött av bästa kvalitet
erhålls. De medel som anvisas över anslaget Prisstöd till rennäringen bör
kunna användas även för dessa ändamål. Användningen av det prisstöd
som utgår för varje slaktad ren bör därför beslutas efter årliga överlägg-
ningar mellan staten och företrädare för rennäringsutövarna. I likhet med
vad som gäller för anslaget Främjande av rennäringen bör staten företrädas
av statens jordbruksverk och rennäringen av SSR. Genom överläggning-
arna kan överenskommas exempelvis att viss del av beslutat prisstöd per
ren används för marknadsföringsåtgärder eller att differentierat prisstöd
utgår beroende på hur besiktningen av renköttet skett. Därigenom kan
såväl SSR: s som livsmedelsverkets önskemål om en förändrad användning
av prisstödet tillgodoses. Jag vill i sammanhanget även nämna ett förslag
av Rennäringskommittén i betänkandet (SOU 1983:67) Rennäringens
ekonomi. Kommittén föreslog att ett högre prisstöd skulle lämnas för slakt
av djur med slaktvikter under 30 kg. En sådan differentiering av prisstödet
skulle stimulera till ett bättre avelsurval genom att tyngre djur får vara kvar
i större utsträckning. Även en sådan differentiering bör kunna övervägas
vid de föreslagna överläggningarna.

Jordbruksverket har den 22 oktober 1991 utfärdat direktiv för en
projektgrupp som skall göra en redovisning av de olika stödformer som
finns för rennäringen. Projektgruppen avser att i första hand följa utveck-
lingen av stödet till jordbruket i norra Sverige och mot bakgrund därav
komma med förslag om utformningen av prisstödet till rennäringen. Jag
förutsätter att projektgruppen bedriver sitt arbete så, att överväganden om
användningen av prisstödet för budgetåret 1992/93 är färdiga när de nyss
nämnda överläggningarna påbörjas.

Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att prisstödet till rennäringen
årligen skall justeras i enlighet med de principer som fastställts för stödet
till jordbruket i norra Sverige (senast 1990/91: JoU22, rskr. 202). I betän-
kandet (Ds 1991:80) Jordbruket i norra Sverige föreslås att stödet till
rennäringen bör frikopplas från övrigt stöd till jordbruket i norra Sverige.
Den tekniska utformningen av uppräkningsreglerna bör lösas genom den
översyn av prisstödet som pågår inom jordbruksverket. De remissinstanser
som har yttrat sig över förslaget har inte haft något att erinra. Den
uppräkning av stödet till jordbruket i norra Sverige som jag tidigare
föreslagit är huvudsakligen betingad av att lönsamheten inte skall sjunka
till följd av den interna avregleringen. Denna reglering inverkar inte på
rennäringens produktionsförhållanden. Jag delar därför uppfattningen att
justeringen av prisstödet till rennäringen inte skall ske enligt de principer
som gäller för stödet till jordbruket i norra Sverige. Det bör vara en

angelägen uppgift för jordbruksverkets projektgrupp att överväga utform- Prop. 1991/92: 96
ningen av uppräkningsregler för stödet.

För nästa budgetår bör prisstödet utgå med 379 kr. per ren. Jag beräknar

de sammanlagda kostnaderna för prisstödet till 38 milj.kr.

6.2 Ersättning för viltskador

Min bedömning: Det nuvarande systemet för ersättning av rovdjurs-
rivna renar bör behållas tills vidare.

Statens naturvårdsverks förslag innebär i korthet att ersättning för rov-
djursrivna renar i fortsättningen baseras på antalet rovdjur och föryng-
ringen av rovdjur i en sameby. För inventering av rovdjuren anställs
rovviltskonsulenter.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat.

Skälen för min bedömning: Mot bakgrund av de invändningar som
framkommit vid remissbehandlingen av naturvårdsverkets förslag till nytt
ersättningssystem för rovdjursdödade renar anser jag att förslaget inte kan
läggas till grund för ett ändrat ersättningssystem. Frågan om att införa ett
nytt system för ersättning av rovdjursrivna renar behöver övervägas ytter-
ligare. Det nuvarande ersättningssystemet bör därför behållas tills vidare.
Jag anser dock att naturvårdsverkets förslag till kontrollmöjligheter bör
genomföras redan nu. Förslaget innebär att anmälan om en funnen rov-
djursdödad ren skall göras till länsstyrelsen per telefon senast dagen efter
fyndet. Skriftlig ansökan om ersättning skall ha kommit in senast en vecka
efter det att renen har återfunnits. Detta gör det möjligt för länsstyrelsen att
kontrollera riktigheten av en ansökan om ersättning.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att godkänna vad jag förordat i fråga om

1. dispositionen av medel för att finansiera export av kött under budget-
åren 1991/92—1993/94 (avsnitt 2.2),

2. stödformer för jordbruket i norra Sverige (avsnitt 3.2),

3. stödnivån till jordbruket i norra Sverige (avsnitt 3.3),

4. stödet till livsmedelsindustrin i norra Sverige (avsnitt 3.4),

5. utjämningssystemet för mejeriprodukter (avsnitt 4),

6. prisstödet till rennäringen (avsnitt 6.1).

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del
av vad jag har anfört om statistiken på livsmedelsområdet (avsnitt 5) och
om ersättning för viltskador (avsnitt 6.2).

8 Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93

I prop. 1991/92:100 bil. 10 har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet, för nästa budgetår beräkna till
Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige ett för-
slagsanslag på 873000000 kr., till Prisstöd till rennäringen och Ersätt-
ningar för viltskador m.m. förslagsanslag på 33000000 kr., resp.
12 320000 kr. och till Livsmedelsstatistik ett förslagsanslag på 13 229 000
kr. Jag tar nu upp anslagsfrågorna närmare mot bakgrund av vad jag anfört
i det föregående.

Prop. 1991/92:96

NIONDE HUVUDTITELN

B. Jordbruk och trädgårdsnäring

B 8. Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra
Sverige

1990/91	Utgift	'648226470
1991/92	Anslag	873000000
1992/93	Förslag	955000000

1 Anslaget Prisstöd till jordbruket i norra Sverige.

Statens jordbruksverk disponerar anslaget för främst pristillägg enligt
förordningen (1985:672) om stöd till jordbruk och livsmedelsindustri i
norra Sverige samt enligt förordningen (1989:896) om bidrag till vissa
jordbruksföretag.

Jag har i avsnitt 3 behandlat det stöd som bör ges till jordbruket och
livsmedelsindustrin i norra Sverige fr. o. m. den 1 juli 1992. Medelsbehovet
under anslaget beräknas därmed uppgå till 955000000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige
för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 955000000 kr.

E. Rennäring m. m.

E 2. Prisstöd till rennäringen

Utgift

Anslag

Förslag

1990/91 21 543033

1991/92 33000000

1992/93 38000000

Anslaget används för pristillägg på renkött. Bestämmelser om prisstödet
finns i förordningen (1986:255) om pristillägg på renkött. Enligt riksdagens
beslut skall reella överläggningar föras mellan staten och företrädare för
rennäringen om nivån på prisstödet (1989/90: JoU 14, rskr. 194). Pristill-
lägget utgår innevarande budgetår med 364 kr. för varje slaktad ren som
godkänts vid köttbesiktning.

Jag har i det föregående lämnat förslag till utformningen av prisstödet

till rennäringen. Kostnaderna för nästa budgetår beräknar jag till 38 Prop. 1991/92:96
milj.kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 38000000kr.

E 3. Ersättningar för viltskador m. m.

Utgift	1990/91	26814404
Anslag	1991/92	12320000
Förslag	1992/93	12320000

Från anslaget utbetalas ersättning för förluster som uppkommer till följd
av angrepp av vissa rovdjur på renar, får och andra tamdjur. Bestämmelser
om ersättning finns i förordningen (1976:430) om ersättning vid vissa
skador av rovdjur. Från anslaget utgår vidare viss ersättning enligt förord-
ningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m.m. Dessutom
bekostas från anslaget vissa åtgärder för att förebygga skador av vilt m. m.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättningar för viltskador m. m. för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 12 320 000kr.

H. Livsmedel

H 8. Livsmedelsstatistik

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 13 627000

1991/92 Anslag

exkl. mervärdeskatt 13228 547

1992/93 Förslag 13966000

Anslaget används för att bekosta statistik inom jordbruks- och livsmedels-
området.

Statistiska centralbyrån

Statistiska centralbyrån har i anslagsframställningen för budgetåret
1992/93 beräknat kostnaderna för jordbruksstatistik till 52 737 000 kr.,
varav 37 485 000 kr. föreslås finansieras från anslag under nionde huvud-
titeln och 15 252 000 kr. från anslag under sjunde huvudtiteln.

Föredragandens överväganden

Kostnaderna för livsmedelsstatistik under detta anslag har jag beräknat till
sammanlagt 13 966 000 kr. Jag har härvid beräknat 250 000 kr. för anpass-
ningsåtgärder/utvecklingsarbete inför ett EG-medlemskap. Kostnader för
lantbruksregistret motsvarande 600000 kr. skall vidare finansieras från
anslaget E 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser
under sjunde huvudtiteln. 40

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Prop. 1991/92:96

att till Livsmedelsstatistik för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 13 966 000 kr.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte

9 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för
de åtgärder och de ändamål som han har hemställt om.

Delbetänkande (Ds 1991:80) av arbetsgruppen för
översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige
9 Överväganden och förslag

9.1 Bakgrund

9.1.1 Den allmänna politiken

Det särskilda pristillägget för norra Sverige har nu existerat i 20 år (och för
mjölk ännu längre). Under denna period har utvecklingen, särskilt i gles-
bygd, fortsatt att präglas av nedläggning och en alltmer ogynnsam ålders-
struktur. Genom nedläggning och utglesning av jordbruksföretag på trans-
portlinjerna har kostnaderna för produktionen ökat samtidigt som den
sociala situationen försämrats för geografiskt isolerade producenter. I de
bättre jordbruksbygderna inom stödområdet, koncentrerade till kustområ-
det, älvdalar och området kring Storsjön, har storleksrationaliseringen gått
snabbare än i södra delen av Sverige. Detta har till del varit en önskad
effekt av den offentliga politiken och till del en konsekvens av att stödet
knutits till producerad kvantitet (prisstöd).

Den ovan skisserade utvecklingen har ägt rum under såväl 1980-talet
som 1990-talets första år, vilket vi belyst i avsnitt 3, trots en omfattande
uppräkning av pristillägget. I 1985 års livsmedelspolitiska beslut lades ett
produktionsmål för norra Sverige fast. Produktionen skulle inte tillåtas
minska ytterligare inom stödområdet. I realiteten har emellertid produk-
tionsutvecklingen i norra Sverige följt utvecklingen i övriga delar av
landet.

Det finns en rad orsaker till de problem som karaktäriserar jordbruket i
norra Sverige. De låga världsmarknadspriserna på flertalet jordbrukspro-
dukter har medverkat till att pressa lönsamheten för jordbrukare i samtliga
europeiska länder. Detta medför särskilt negativa effekter för områden
med sämre förutsättningar för jordbruksproduktion. Möjligheten till kom-
pensation har också varit begränsad.

De problem vi belyst ovan återfinns också inom den europeiska gemen-
skapen och dess perifera och handikappade jordbruksområden. EG-
kommissionen har utvecklat en analys kring detta i den skrivelse om
landsbygdsutveckling och landsbygdspolitik som vi har redovisat i avsnitt

8.1

Vid sidan av den internationella utvecklingen har strukturomvand-
lingen inom jordbruket i norra Sverige varit ett resultat av en offentlig
investeringspolitik (KR/SR-jordbruken) och förhållandet att vi sökt lösa
samtliga problem, såväl glesbygdens problem som problemen i de mer
gynnade produktionsområdena i norra Sverige, i huvudsak med hjälp av
ett enda medel, pristillägget till jordbruket i norra Sverige. De offentliga
åtgärderna för att upprätthålla ett jordbruk i norra Sverige har — liksom

1 The future of rural society, COM (88) 501 Final. Motsvarande diskussion kring
effekterna av de senaste årens prisutveckling och jordbruket i de marginella om-
rådena finns också redovisad i kommissionens skrivelse till ministerrådet angående
reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, COM (91) 258 Final.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

för södra Sverige — koncentrerats till prisstödet. Det särskilda pristillägget
i norra Sverige har lagts som en kompensationsbetalning ovanpå det
allmänna prisstödet, vilket fram till den 1 juli 1991 har upprätthållits
genom ett gränsskydd och en intern marknadsreglering. Övriga åtgärder,
som t. ex. investeringsstöd och åtgärdsprogram, har spelat en underordnad
roll sett i relation till prisstödet.

Prisstödets effekter har analyserats i samband med den livsmedelspoli-
tiska reformen. Den hitillsvarande formen för stöd i norra Sverige har
medfört att produktionen lokaliserats till de områden där förutsättning-
arna för jordbruksproduktion är bäst. Stödformen har således medverkat
till en utglesning av jordbruket i övriga delar av stödområdet. Betalningen
efter producerad kvantitet har också inneburit att bönderna har utnyttjat
de mest intensiva produktionsmetoderna med negativa effekter för miljön.

Utvecklingen inom jordbruket i norra Sverige har också präglats av det
gynnsamma arbetsmarknadsläget i dessa områden under nästan hela 1980-
talet. Arbetslöshetstalen, även i inlandet, har under denna period legat på
nivåer som mätt med efterkrigstidens måttstock måste anses exceptionellt
låga. Jord- och skogsbruk har fått ökad konkurrens från andra verksamhe-
ter. Detta har naturligtvis haft en påtaglig effekt när det gäller framför allt
nyrekrytering av jordbrukare. Den nuvarande lågkonjunkturen kan inne-
bära förändringar i detta avseende, vilket ånyo ger det mindre konjunktur-
känsliga jordbruket en särställning för att bevara sysselsättningen i dessa
områden.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

9.1.2 Produktionens inriktning

I avsnitt 5 diskuteras de konkurrensfördelar som kan finnas inom stödom-
rådet. Dessa rör bland andra det mindre behovet av att utnyttja kemikalier,
de goda naturliga förutsättningarna för vallodling och de goda förutsätt-
ningarna för att producera vissa energigrödor (energigräs).

Konsumenternas ökade intresse för kvalitets- och hälsoaspekter, de
relativt goda erfarenheter som finns från s. k. ekologisk produktion och
erfarenheterna från utsädesodling av framför allt potatis talar för att
jordbruket i dessa områden mer konsekvent bör inriktas mot sådan pro-
duktion.

En sådan omläggning vilar i allt väsentligt på insatser från primärprodu-
center (omställning av produktion) och förädlingsindustri (produktutveck-
ling och marknadsföring). När det gäller de offentliga insatserna bör dessa
utformas så att de medverkar till en sådan omställning.

Man bör bättre utnyttja de konkurrensfördelar som finns i norra Sverige.
Därför finns det starka skäl som talar för en tyngdpunktsförskjutning i
stödsystemet från prisstöd till ett mer företagsspecifikt direkt stöd. Detta
gäller framför allt inför det ökade behovet att upphandla kollektiva tjänster
från jordbruket (öppet landskap m. m.).

9.1.3 Företagsstruktur

Pristillägget kan i alla avseenden fungera som avsett, om de företag som
finns inom stödområdet i huvudsak har samma struktur som det s. k.
typföretaget. Detta är ett heltidsföretag med 21 kor och en möjlighet att
själv odla fodersäd till en tredjedel av behovet. Företag av denna typ står
för större delen av produktionen men utgör emellertid en minoritet bland
företagen inom stödområdet.

Flertalet företag är s. k. småbruk för vilka angränsande verksamheter
och den s. k. informella ekonomin (bl. a. jakt och fiske) spelar en mycket
stor roll för företagets överlevnad. Totalt fanns år 1990 i riksområde 3
17 745 företag med mer än 2 ha åker, varav drygt hälften hade ett
arbetsbehov om högst 800 standardtimmar. Drygt 1 000 företag hade
minst 25 kor. SCB har på uppdrag av arbetsgruppen analyserat deklara-
tionsundersökningen för att belysa bl. a. skogsbrukets betydelse som in-
komstkälla. Analysen förstärker ytterligare bilden av en företagsstruktur
med ett jordbruk i norra Sverige som i betydande utsträckning också är
förankrat i skogsbruket. Detta gäller särskilt för deltidsjordbruket. Analy-
sen visar också att skogsbruket, för heltidsföretagen, spelar en viktig men
inte dominerande roll för företagets överlevnad.

Merparten av produktionen i norra Sverige kommer även i framtiden att
produceras vid företag belägna i de områden som har de bästa förutsätt-
ningarna i form av jordmån, klimat och avstånd till förädlingsindustri och
konsument. Dessa företag, för vilka jordbruksproduktion utgör en stor del
av verksamheten, har en stor betydelse för att förse förädlingsindustrin
med råvara. Dessa företag har därför en speciell betydelse när det gäller
sysselsättningen inom förädlingsindustrin och de kris-, försvars- och bered-
skapspolitiska aspekter som kan läggas på en vidareförädling av mjölkrå-
vara som har stor regional spridning.

9.1.4 Hushållets inkomster

De undersökningar som genomförts av jordbrukarhushållens inkomster —
företag med mer än 2 ha åker — visar att ett genomsnittligt hushåll i
riksområde 3 får en begränsad andel av sina inkomster från eget jord- och
skogsbruk (ca 20%). Detta är en spegling av den splittrade företagsstruktur
som nämnts ovan. I glesbygdens småbruksföretag är det angränsande
verksamheter, inte minst om en av hushållets medlemmar kan få syssel-
sättning inom utbildning, vård och omsorg, som har en mycket viktig roll
för företagets överlevnad. För dessa hushåll har en uppräkning av norr-
landsstödet en mycket marginell betydelse. Om t. ex. hushållets inkomster
till 20 % härrör från eget jord- och skogsbruk och skogsbruket bidrar med
50 % av denna nettoinkomst kommer en 20 %-ig höjning av pristillägget
endast att medverka till att höja hushållsinkomsterna med högst någon
enstaka procent.

Detta betyder i sin tur att pristillägget, för att få avsedd effekt i dessa
områden och för dessa hushåll, måste läggas på en mycket hög nivå vilket
i sin tur ger en alltför hög stödnivå i de mer gynnade områdena med

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

heltidsföretag. Denna ”överkompensation” av heltidsföretag visar sig i att Prop. 1991/92: 96
typföretagsmodellen ger negativa förädlingsvärden inom stödområde 1. Bilaga 1

9.1.5 De areella näringarnas betydelse

Vi har redan upplevt och ser framför oss en utveckling mot en fortsatt
diversifiering av lantbrukarhushållets inkomstkällor. Detta sammanhänger
med ett förändrat sysselsättningsmönster, vilket bland annat är en direkt
följd av den offentliga sektorns utbyggnad (vård och omsorg) och en
minskad prioritet åt ren jordbruksproduktion. Den fortsatta utvecklingen
under 1990-talet kommer att följa i dessa spår. Vi kan se framför oss en
ännu tydligare uppdelning mellan deltidsföretag i glesbygd och heltidsfö-
retag inom stödområdet.

Den höga medelåldern bland brukarna och den mycket begränsade
nyrekryteringen i glesbygden kommer, allt annat oförändrat, under 1990-
talet, att innebära en omfattande nedläggning av jordbruksföretag i dessa
områden. Ett alternativ till detta scenario är att ge extensiv produktion och
produktion av kollektiva varor (öppet kulturlandskap) en större roll vid
utformningen av stödet. En sådan förskjutning motiveras av jordbrukets
betydelse för boendet. Det öppna kulturlandskapet är i många fall väsent-
ligt för fortsatt boende och turism.

I glesbygd ger jordbruket, genom att det upprätthåller det öppna kultur-
landskapet, värden för såväl turism och boende som när det gäller den
biologiska mångfalden. Genom att åker-, hag- och betesmarker hålls öppna
får landskapet en mer varierad karaktär vilket underlättar boendet. Skogs-
och jordbruksföretaget har en maskinell utrustning och ett kunnande som
gör det lämpat att utföra en rad olika tjänster när det gäller naturvård och
underhållsarbete som en förutsättning för turism och rekreation.

Ur perspektivet av vår försvarsberedskap är det också av stor betydelse
att territoriet är bebott. De areella näringarna skapar en närvaro i ett stort
geografiskt område.

Det är viktigt att väga kostnaderna att producera dessa kollektiva varor
och de värden som är förbundna med en större biologisk mångfald genom
att upprätthålla skogs- och jordbruksföretag, mot de kostnader som upp-
står om verksamheten skall utföras på annat sätt. Mycket talar för att ett
företag med förankring i jord- och skogsbruket ger den såväl samhällseko-
nomiska som statsfmansiellt mest fördelaktiga lösningen. En av orsakerna
till detta är att jordbruket, till skillnad från om verksamheten bedrivs i
t. ex. kommunal regi eller genom ett direkt bidrag till boende, medför
intäkter vid försäljning av produktion på marknaden. Den del av arbets-
insatsen som täcks av dessa intäkter behöver inte betalas med offentliga
medel. Denna slutsats gäller endast i de fall som verksamheten i jordbruket
ger upphov till ett positivt förädlingsvärde. Betalning för kollektiva varor
— som bevarande av en öppen naturbetesmark — innebär dock en möjlig-
het att lämna den produktionsinriktning som ger ett negativt förädlings-
värde.

9.1.6 Förädlingsindustrin

Förädlingsindustrin har i norra Sverige, liksom i övriga delar av Sverige,
koncentrerat produktionen till ett fåtal produktionsplatser i varje län.
Denna strukturomvandling underlättades genom att företagen i det gamla
regleringssystemet kompenserades för transportkostnader som ligger ovan-
för genomsnittet (merkostnader). Kompensationen har utgått för såväl in-
som uttransportkostnader.

Pristillägget har betalats ut vid leverans till förädlingsled. Därmed har
det också kommit att ”flyta samman” med det avräkningspris som indu-
strin haft möjlighet att betala till producenten. Utbetalningssättet har
uppenbara administrativa fördelar men kan samtidigt bidra till att dölja
ineffektivitet och bristande konkurrensförmåga inom industrin. Det kan
därför finnas motiv att även av dessa skäl genomföra en övergång från
pristillägg, knutet till avräkningspriset, till mer direkta stöd.

Utvecklingen på såväl den europeiska som den svenska livsmedelsmark-
naden går mot en ökad betydelse för regionala varumärken och produktion
som riktas mot speciella grupper och hushåll. Detta kräver ett differentierat
utbud och en marknadsföring som har regional förankring. Möjligheten att
utveckla en sådan produktion och marknadsföring kommer till stor del att
bero på om industrin i norra Sverige kan finna lämpliga samverkansformer
såsom sälj- och marknadsföringsbolag för regionens produkter samt en
gemensam utveckling för varumärken och produkter.

En viktig fråga för mejeriindustrin är att uppnå en bättre balans mellan
invägning och produktionskapacitet. Detta måste ske samtidigt som små-
skalig förädling kan komma att spela en större roll även inom detta
område. Den offentliga politikens syfte är inte att upprätthålla en historiskt
given industristruktur utan måste, med hänsyn bland annat till de arbets-
tillfällen som skapas, befrämja ett dynamiskt samspel mellan nyföreta-
gande och den traditionella företagsstrukturen.

9.2 Mål och medel

9.2.1 Riksdagsbesluten åren 1990 och 1991

Enligt det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 skall livsmedelspolitiken
bidra till en regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Den interna
avregleringen kan dock leda till att priserna faller på vissa jordbrukspro-
dukter. Därmed kommer också lönsamheten att falla. Detta kan få särskilt
negativa effekter för jordbruket i norra Sverige. För att undvika att lön-
samhetsförsämringar, till följd av reformen, får en negativ inverkan på
möjligheten att uppfylla det regionala målet skall sådana försämringar
kompenseras genom det särskilda stödet till jordbruket i norra Sverige.
Detta innebär också att den nödvändiga produktionsanpassningen —
anpassning av utbud till efterfrågan — bör ske utanför stödområdet.

Som motiv att stödja jordbruket anges behovet av boende i norra
Sveriges glesbygd, effekter för sysselsättningen, värdet av ett öppet och
varierat kulturlandskap för turism och boende samt vikten av att upprätt-
hålla en god livsmedelsberedskap.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

Målet för det särskilda pristillägget till norra Sverige är att kompensera
för sämre produktionsvillkor och för lönsamhetsförsämringar till följd av
den livsmedelspolitiska reformen.

I beslutet om uppräkningen av stödet inför budgetåret 1991/922 nämns
speciellt att man bör betrakta företaget i dess helhet. Det innebär att man
även skall ta hänsyn till effekterna på hushållets ekonomi av utvecklingen
inom skogsbruk och andra angränsande näringar/sysselsättning. Gles-
bygdsstödet och stöd till landskapsvårdande åtgärder är exempel på offent-
liga åtgärder vilka syftar till att förbättra ekonomin för landsbygdsföretaget
utanför den traditionella verksamheten i jordbruket.

9.2.2 Arbetsgruppens ställningstagande

Arbetsgruppen framhåller att en rad av de motiv som förs fram för att
bibehålla ett särskilt stöd till jordbruket i norra Sverige i huvudsak även
bör gälla i fortsättningen. Förberedelser för medlemskap i den europeiska
gemenskapen innebär dock att ytterligare vikt bör läggas vid de areella
näringarnas betydelse för turism, boende, sysselsättning, miljö och land-
skapsvård i dessa landsdelar.

Inom EGs gemensamma jordbruks- och regionalpolitik läggs också en
stor vikt vid att utveckla landsbygdsföretag i de ur produktionssynpunkt
handikappade områdena (less favoured areas, rural areas). Tyngdpunkten
läggs vid att utveckla verksamheter utanför det traditionella jordbruket.
Till dessa räknas även övergång till ekologisk odling och andra mer exten-
siva brukningsformer. En harmonisering med EGs syn på dessa frågor
kommer också att kräva en ytterligare betoning i Sverige av kombinations-
verksamheter m. m.

Inom den gemensamma jordbrukspolitiken har självförsörjningsmålet
lyfts till EG-nivå. Medlemsländerna skall var för sig producera de produk-
ter som de har de bästa förutsättningarna att producera. Därmed uppnås
en självförsörjning på gemenskapsnivå. Detta betyder att Sverige inte kan
behålla ett självförsörjningsmål — som utgjort en hörnpelare i efterkrigsti-
dens jordbrukspolitik — efter en anslutning till den gemensamma markna-
den. Detta innebär naturligtvis en central förändring av motivet för att
bedriva jordbruksproduktion i norra Sverige.3

Arbetsgruppen kan alltså konstatera att såväl nationella skäl som Sveri-
ges inträde i EG ger anledning att dels ompröva de motiv och dels de medel
som hittills dominerat när det gäller den offentliga politiken inom detta
område. Därmed är det en central fråga om jordbruksproduktion är ett mål
i sig eller om den i huvudsak är ett medel för att uppnå andra samhällsmål.

Traditionellt har jordbruksproduktionen inom hela stödområdet setts,
genom den roll som spelats av livsmedelsberedskapen, som ett mål i sig.
1987 års försvarsbeslut, den livsmedelspolitiska reformen och slutligen ett
svenskt medlemskap i EG kommer att innebära att livsmedelsberedskapen

2 Prop. 1990/91:99, JoU27, rskr. 276.

3 Behandlingen av tidigare medlemmar visar också att det finns begränsade möjlig-
heter att åberopa t. ex. avstånd för att motivera självförsörjning i en viss region.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

som motiv att bedriva jordbruksproduktion får en helt underordnad Prop. 1991/92:96
betydelse.4 Bilaga 1

Jordbruksproduktionen får istället en avgörande eller viktig roll när det
gäller att uppfylla andra mål. Det gäller bevarandet av ett öppet och
varierat kulturlandskap, biologisk mångfald, skapa förutsättningar för
turism och sysselsättning samt boende. Av detta synsätt följer en ändrad
inriktning när det gäller de medel som bör utnyttjas för att uppnå de
politiska målen.

När det gäller heltidsföretagen — i närhet till förädlingsindustri och
konsumenter — kommer fortfarande avräkningspriset på marknaden att
spela den avgörande rollen för företagets lönsamhet. Detta pris bestäms till
stor del genom nivån på vårt gränsskydd och om det råder balans mellan
utbud och efterfrågan inom landet. De priser som bönderna får på mark-
naden spelar en avgörande roll för deras företagarinkomster. Det särskilda
norrlandsstödet kan endast ses som ett viktigt komplement i detta sam-
manhang. Genom att uppträda som en effektiv producent kan företagaren
öka den ekonomiska ersättning som uppnås på marknaden. Marknadspri-
serna har därmed en styrande effekt på företagens beteende. Denna roll bör
och kan inte spelas av det särskilda stödet till norra Sverige, vilket tradi-
tionellt endast skall skapa lika villkor för producenter i norr och i söder.
Därmed är det också av mindre betydelse om stödet till jordbruket i norra
Sverige utgår i form av pristillägg eller i form av djurbidrag. Till denna
fråga återkommer arbetsgruppen i det följande.

Flertalet företag i norra Sverige är landsbygdsföretag där inkomsterna
från jordbruket har en viktig men underordnad roll sett i relation till hela
verksamheten. Skogsbruket är traditionellt den dominerade inkomstkällan
vid sidan av jordbruket. I ett historiskt perspektiv har inlandets småbru-
kare också spelat en roll som arbetskraft i samband med utbyggnad av
infrastruktur och vattenkraft. För dessa företag spelar andra åtgärder som
stöd till investeringar i kombinationsverksamhet, rådgivning när det gäller
småskalig förädling och tillhandahållande av kollektiv tjänsteproduktion
en större roll än för heltidsföretaget. Detta bör också avspeglas när det
gäller avvägningen mellan olika medel som skall understödja ett fortsatt
jordbruk i dessa områden.

Det är också viktigt att inta en mer offensiv attityd och på sikt sträva
efter en ökad lönsamhet för jordbruket i norra Sverige och därmed också
ett minskat behov av direkt kompensation i syfte att stödja produktionen.
Framtida åtgärder bör därför ha sin tyngdpunkt i att medverka till en sådan
utveckling. FoU, investeringsstöd och utvecklingsprojekt bör inriktas mot
att bättre än idag utnyttja de fördelar som finns i dessa områden. Den
mindre belastningen vad gäller skadeinsekter och det större antalet soltim-
mar under växtperioden innebär t. ex. stora fördelar i en anpassning av
jordbruket mot ekologisk produktion.

Det är dock viktigt att understryka att den offentliga politiken varken
kan eller bör garantera att lönsamheten höjs. En sådan utveckling kan
endast komma tillstånd genom ett fruktbart samspel mellan privata och

Se avsnitt 8.3.

offentliga aktörer. Primärproducenter och förädlingsindustri måste ta sitt
ansvar genom att utnyttja de möjligheter som skapas av marknaden och de
offentliga åtgärderna. De offentliga åtgärderna måste ges en sådan utform-
ning att de bidrar till en bättre överenstämmelse mellan mål och medel och
därmed kan underlätta för jordbruket att på bästa sätt utnyttja de förut-
sättningar som gäller inom stödområdet på den framtida europeiska mark-
naden.

En betoning av den långsiktiga lönsamheten, landsbygdsföretaget i dess
helhet och en anknytning till utvecklingen inom CAP5 medför krav att i
ökad utsträckning — såväl när det gäller tillgängliga åtgärder som dess
andel av den samlade stödninvån — betona riktade insatser vilka är
företagsspecifika och mindre generella till sin karaktär. Produktionen av
kollektiva tjänster, ökad vikt vid miljöfrågor och därav betingad övergång
till ekologiskt jordbruk kommer i detta sammanhang att få mycket stor
betydelse.

Tyngdpunkten förskjuts därmed från prisstöd till olika former av direkta
stöd och framför allt i glesbygd från jordbruksproduktion till stöd åt
landsbygdsföretag med en bas i jordbruket/skogsbruket. De statliga åtgär-
derna inriktas mot att på bästa sätt (till lägsta samhälleliga kostnad) verka
för långsiktig lönsamhet i dessa företag. Detta kan innebära en minskad
betoning på generella åtgärder (inom stödområdet) och en ökad betoning
på selektiva (företagsanknutna) åtgärder som t. ex. stöd till lokal förädling,
diversifiering inom turistområdet, kontrakt om landskapsvård. En sådan
förändring av insatserna betyder att dessa anpassas till den rådande struk-
turen och att ökade möjligheter ges för att bibehålla landsbygdsföretag med
bas i jord/skogsbruk i glesbygden.

Arbetsgruppen föreslår införande av ett generellt och direkt djurbidrag
som ersättning för nuvarande djurbidrag och nuvarande pristillägg till
norra Sverige. Arealbidraget för odling av matpotatis bör dock bibehållas.
Därmed ges möjlighet att uppnå en nödvändig flexibilitet när det gäller val
av produktionsinriktning. En del av de resurser som avsätts för djurbidrag
kan användas till åtgärder vilka utformas för att bevara det öppna kultur-
landskapet inom stödområdet samt för att understödja en övergång till en
mer uthållig produktion som är bättre anpassad till vår miljö eller till
ekologisk produktion. Därutöver bör, dels i enlighet med en harmonisering
med de stöd som utgår inom EG6 och dels för att uppnå en bättre möjlighet
att anpassa stödet till det enskilda företaget, en rad kompletterande åtgär-
der bevaras eller införas. Till vissa tekniska frågor som rör dessa åtgärder
återkommer arbetsgruppen i avsnitt 9.7 och 9.8. Frågan om den konkreta
utformningen av kompletterande åtgärder och dess finansiering bör be-
handlas i arbetsgruppens fortsatta arbete.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

5 Se de förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) som lagts
fram av EG-kommissionen.

6 Reglerade av EG-författningar förordning och delfinansierade av EAGGF-guidance

section alternativt regionalfonden. 49

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 96

9.3 Lönsamheten och reformen

Flertalet frågor, som rör kompensationen för de närmaste åren, har av-
gjorts redan i riksdagens beslut våren 1990 och 1991. Det finns dock en rad
tekniska frågor som behöver lösas för att det skall bli möjligt att undvika
att lönsamheten sjunker i norra Sverige till följd av den livsmedelspolitiska
reformen.

Den första frågan som arbetsgruppen tagit ställning till är över hur lång
period som den ”kortsiktiga” lösningen skall sträcka sig. Enligt arbetsgrup-
pens uppfattning bör den kortsiktiga lösningen sträcka sig över perioden
1992/93 till december 1994 förutsatt att Sverige blir medlem av den
europeiska gemenskapen den 1 januari 1995.

Vad gäller mätperioden föreslår arbetsgruppen att den genomsnittliga
täckningsgraden för andra halvåret 1989 och första halvåret 1990 används
som norm. I denna täckningsgrad skall även ingå den kompensation som
utgått för tvåprissystemets avskaffande under budgetåret 1991/92. De
viktigaste skälen att välja budgetåret 1989/90 är för det första att mätpe-
rioden bör ligga före riksdagsbeslutet våren 1990 och för det andra att
mätperioden bör innehålla ett helt produktionsår och den utbetalning av
djurbidrag som ägde rum i december 1989.

Kompensationen bör ske i form av djurbidrag. Efter ”halvtidsavtalet”
inom GATT om en frysning av rådande stödnivåer år 1989 har ökningen
av det särskilda stödet till jordbruket i norra Sverige skett i form av
djurbidrag, vilka knutits till de kor som företagen hade under år 1988.

En viktig fråga i detta sammanhang är på vilken bas bidraget skall
betalas ut. En låsning vid en historiskt fastlagd bas innebär i praktiken att
man inför ett tvåprissystem där den historiska basen begränsar antal djur
som berättigar till djurbidrag. Inget hindrar lantbrukaren från att utöka sin
besättning men han får inte kompensation i form av djurbidrag annat än
vid mycket stora förändringar av besättningens storlek. Detta begränsar
möjligheterna att utveckla företagen. Nuvarande system, med 1988 års kor
i basen, ger stora möjligheter att förändra besättningens storlek utan att
detta påverkar nivån på bidraget. Enligt arbetsgruppens uppfattning är det
därför rimligt att gå över till att beräkna underlaget för djurbidraget efter
ett glidande medeltal av antalet djur under de närmast tre föregående
produktionsåren. Detta ger bättre kontrollmöjligheter genom att det fak-
tiska djurantalet kan variera över tiden under ett produktionsår. Möjlighe-
ten att maximera bidraget genom att ställa in ett stort antal lågproduktiva
djur i ladugården begränsas också med denna lösning. Det är inte givet att
ett glidande treårsmedeltal kommer att bli förenligt med krav på historisk
bas i ett eventuellt GATT-avtal. Det kan å andra sidan inte bli lika
produktionsdrivande som en beräkning utifrån aktuella kor. Därmed kan
det vara lättare att förena med kraven i ett GATT-avtal. Arbetsgruppen
förutsätter i detta sammanhang att jordbruksverket kan lösa de tekniska
problem som uppstår för nytillträdande. Övriga djurbidrag — vid sidan av
de särskilda bidrag som utgår i norra Sverige — bör beräknas på samma
sätt.

Detta kräver att kompletterande data samlas in för åren 1989, 1990 och

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

1991 vilka kan utgöra ett underlag för utbetalningen under 1992/93.
Därefter krävs årliga kompletteringar/revideringar av basen med data från
det sista fullständiga produktionsåret.

Kompensationen för reformens effekter beräknas utgående från skillna-
den i täckningsgrad mellan år 1990 (i praktiken budgetåret 1989/90 enligt
arbetsgruppens definition) och år 1991. Samma beräkningssätt används för
påföljande år.7

Om täckningsgraden i typföretagsmodellen år X beräknas till exempel-
vis 50 % och motsvarande beräkning ger en täckningsgrad på 47 % för år Y
skall uppräkningen av stödet — om försämringen av lönsamheten kan
hänskjutas till effekter av den livsmedelspolitiska reformen — kompensera
en försämring av täckningsgraden på 3 %.

En viktig fråga är hur man skall tolka ”reformens effekter”. Det är — i
princip — omöjligt att till 100 % gardera sig mot att kompensation även
utgår för lönsamhetsförändringar vilka har en annan förklaring. Ineffekti-
vitet i förädlingsledet påverkar avräkningspriset vilket i sin tur påverkar
resultatet av beräkningen med typföretagsmodellen som utgår från reella
data när det gäller denna variabel. Enligt vår bedömning skulle en mer
rättvisande beräkning kräva en administrativ arbetsinsats som inte kan
motiveras med hänvisning till den ökade träffsäkerhet som då uppstår.
Arbetsgruppen har därför utgått från att jordbruksverkets modell är så
utformad att den — bl. a. genom effektivitetskrav/hänsyn till krav på
produktivitetsutveckling — i huvudsak ger kompensation för reformens
effekter. Den schabloniserade modellen och dess typföretag blir i detta
avseende mer rättvisande än en beräkning av den faktiska utvecklingen i
ett representativt urval av företag.

Arbetsgruppen kan inte nu ta ställning till nivån på den faktiska kom-
pensationen. Det är också rimligt att denna frågan lämnas till regeringen
för ställningstagande. Jordbruksverket har mer schabloniserat beräknat
kompensationens storlek under olika antaganden om förändringar (mellan
åren 1990 och 1991) av täckningsgraden. Dessa beräkningar redovisas i
avsnitt 9.8.

I dag utgörs det direkta stödet till förädlingsindustrin av det transport-
stöd som utgår för att täcka merkostnader vid in- och uttransport. Det
saknas skäl att i det korta perspektivet (fram t.o.m. hösten 1994) genom-
föra en omfattande förändring av nuvarande transportstöd. Vissa juste-
ringar är dock nödvändiga. Det är av konkurrensskäl inte rimligt att stöd
utgår för transport till butik. Arbetsgruppen föreslår därför att stödet för
uttransporter upphör. Därutöver föreslår arbetsgruppen att stödet för
intransporter bibehålls och beräknas enligt gällande modell också för de
närmaste åren. Frågan om stödets framtida utformning bör granskas i
perspektivet av vårt EG-medlemskap och ett eventuellt GATT-avtal. Ett
intransportstöd, vilket är till för att primärproducenten skall kunna fort-
sätta sin produktion på långt avstånd från förädlingsindustrin, är i detta

7 Arbetsgruppen har utgått från att jordbruksverket använder den modell med
typföretag och stödområdesindelning som för närvarande används av verket.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

sammanhang angelägnare att försvara än ett kombinerat in- och uttrans-
portstöd.

Det är dock inte försvarligt att stödet gör det möjligt att upprätthålla
mycket kostsamma distributionslinjer med ett fåtal små producenter
spridda över en stor geografisk yta eller otillgängligt belägna. Enligt arbets-
gruppens uppfattning kan t. ex. småskalig förädling eller omställning till
köttproduktion i dessa fall vara mer motiverad än en fortsatt produktion
av mjölk som kräver näst intill daglig hämtning av råvaran. Den omlägg-
ning av stödet mot direktbidrag och mer företagsinriktade insatser, som
gruppen argumenterar for, ger incitament för en sådan omställning.

Arbetsgruppen har inte fått i uppdrag att diskutera frågan om den s. k.
högstprissättningen på konsumtionsmjölk. Denna innebär dock ett hinder
för mejerierna i norra Sverige att kompensera sig för uttransportkostnader
genom högre priser till butik. Ett konkurrensneutralt transportstöd kan
inte inbegripa stöd till uttransporter (detta förutsätter ett leveransmono-
pol) varför de krav som ställs på fungerande marknader och möjlighet att
på marknaden få kompensation för produktions- och leveranskostnader
kommer i konflikt med den s. k. högsprissättningen på konsumtionsmjölk.
Denna har dock motiverats med hänsyn till konsumenterna. Den skärpta
konkurrenslagstiftningen inom livsmedelsområdet bör medföra att risken
med att slopa högstprissättningen, oaktat förekomsten av internationell
konkurrens, är begränsad ur konsumentperspektiv. Arbetsgruppen anser
att regering och riksdag bör uppmärksamma frågan. En lösning är nödvän-
dig för att uttransportstödet skall kunna avskaffas.

En förändring av områdesindelningen har diskuterats i olika samman-
hang. Senast i samband med att jordbruksverket genomförde översynen av
pristillägget inför beslutet om stödet för budgetåret 1991/92. På kort sikt —
fram till EG medlemskapet — saknas enligt arbetsgruppens uppfattning
anledning att genomföra förändringar i nuvarande områdesindelning. Skä-
let till detta är att man, under de få år som återstår, inte bör genomföra
andra förändringar än de som motiveras av en nödvändig EG-anpassning.

9.4 Infor ett EG-medlemskap

EGs politik gentemot landsbygden, dess stöd till områden med sämre
förutsättningar för jordbruksproduktion och den gemensamma regionalpo-
litiken beskrivs i avsnitt 8. En viktig slutsats i detta avsnitt är att EGs stöd,
med nuvarande maximinivåer på olika bidrag, inte räcker för att uppnå
den stödnivå som idag råder inom det svenska stödområdet. Beräkningar
utförda på uppdrag av arbetsgruppen ger resultatet att EGs stöd, i bästa
fall, kan täcka 25 % av det särskilda prisstödets nivå.8

Ett medlemskap i den europeiska gemenskapen innebär — i princip —
att den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) ersätter de marknadsregle-
ringar och den jordbrukspolitik som tillämpas i Sverige. Romfördraget
utgår från en fullständig anpassning på detta område.

Ett EG-medlemskap kommer, när det gäller försörjningsberedskapen,

Se bilaga 3.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

att ha stor betydelse for motiven att behålla jordbruksproduktion i norra
Sverige. Försörjningsmotivet faller i dess hittillsvarande utformning efter-
som det inte är förenligt med Romfördragets syn på försörjningen inom
gemenskapen. Problem i vid krig eller andra katastrofer kan i första hand
lösas genom lagring. Hur mycket livsmedel som lagras är en nationell
angelägenhet så länge som upphandlingen sker i enlighet med de konkur-
rensregler som tillämpas inom gemenskapen. Av beredskapsmotiv, med
anknytning till primärproduktionen, återstår de mer försvarspolitiskt in-
riktade ambitionerna att upprätthålla närvaro på territoriet och den roll
som de areella näringarna spelar i ett sådant sammanhang.

EGs landsbygdspolitik lägger stor vikt vid utvecklingen av landsbygds-
företag med verksamhet vid sidan av jordbruket. Dessutom finns ett
utrymme för sådana åtgärder som medverkar till en omställning av jord-
bruksproduktionen mot mer extensiva produktionsmetoder eller övergång
till ekologisk produktion. Landsbygdspolitiken medverkar också till för-
bättringar av infrastruktur, marknadsföring av lokala/regionala produkter,
utbildning och rådgivning.

Inför medlemskapsförhandlingen är det två olika frågor som behöver
lösas när det gäller det särskilda stödet till jordbruket i norra Sverige. Den
första frågan rör stödets nivå och den andra frågan rör hur stödet skall
betalas ut.

När det gäller stödets nivå är det uppenbart att en harmonisering skulle
medföra omfattande problem för jordbruket i norra Sverige. Som ett vägt
genomsnitt för hela stödområdet utgår f. n. en kompensationsbetalning per
år som motsvarar ett djurbidrag på 4 854 kr. per ko och år. Inom EG är
samma betalning maximerad till ca 1 000 kr.9 Även om hänsyn tas till
övriga åtgärder som kan komma jordbrukaren till del inom CAP, finns en
betydande skillnad mellan den svenska kompensationsnivån och motsva-
rande nivå inom gemenskapen.

En harmonisering innebär en omfattandet sänkning av stödnivån. Detta
skulle få dramatiska konsekvenser för jordbruket i norra Sverige. Det är
därför självklart att söka utverka någon form av undantag för jordbruket i
norra Sverige. Vi kan också, för Sveriges del, hänvisa till en rad naturliga
handikapp för ett jordbruk i närheten av polcirkeln vilka rör befolknings-
täthet, nettoutflyttning, stallperiodens längd, avkastning i växtodling och
klimatets krav på stallar och annan utrustning vilka skiljer Sverige från
gemenskapens nuvarande medlemsländer.

De undantag från CAP som medgivits har hittills rört tidsbegränsade
övergångsperioder och särskilda undantag som beviljats enskilda
medlemsländer (Luxemburg).10 Undantag från EGs bindande rättsakter
utgår, enligt vad som redovisas i avsnitt 8, från säregna förhållanden vilka

9 Beräkningen inkluderar inte det allmänna djurbidrag som utgått — inom hela
landet — sedan år 1989. Detta uppgår för närvarande till ca 2000 kr. per djur och år.
Det maximala bidraget till norra Sverige — inkl, det allmänna djurbidraget — uppgår
per år till ca 10 500 kr. i stödområde 1.1 stödområde 4 blir samma bidrag ca 3 600 kr.
per år.

10 Se avsnitt 8.2 angående EGs syn på jordbruket i områden med produktionshandi-
kapp och i landsbygdsområden.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

kan påvisas endast inom det enskilda medlemsland som berörs av undan-
taget.

En studie av de ”nationella stöd” som tillåtits inom EG understryker
behovet av ett särskilt undantag.11 Studier av EGs rättsakter visar att ett
sådant undantag bör vara möjligt att uppnå. Arbetsgruppen föreslår därför
att man till avtalet om medlemskap fogar ett särskilt protokoll som anger
de speciella villkor som gäller i norra Sverige — till skillnad från övriga
medlemsländer — vilket motiverar ett icke tidsbegränsat särskilt stöd
utanför CAP. Detta stöd/dessa stöd skall granskas av EG-kommissionen.
Stöden finansieras i de delar som de går utöver CAPs maximinivåer till sin
helhet över den svenska statsbudgeten.

Ett undantag enligt denna modell kan, enligt praxis inom gemenskapen,
endast omfatta stöd som traditionellt utgått före Sveriges inträde i EG. En
lösning med ett undantag innebär att EGs stöd — i enlighet med CAP och
regionalstöd över strukturfonderna — utgår även inom stödområdet och
ligger ”i botten” när nivån beräknas.

Den andra frågan rör formen för att betala ut stöd. Stödet till områden
med sämre förutsättningar för jordbruksproduktion utgår inom EG i
huvudsak i form av areal- eller djurbidrag. En samlad bedömning av den
svenska stödnivån och den andel som utgörs av stöd över den gemen-
samma jordbrukspolitiken underlättas om även det svenska stödet i hu-
vudsak utgår i denna form. En EG-anpassning underlättas därför av den
övergång till ett enhetligt djurbidrag som arbetsgruppen föreslagit i avsnitt

9.1 och 9.2.

Därutöver finns en rad frågor som rör införande av och anpassning till
övriga åtgärder och regler inom CAP. Vissa frågor, där behovet av en
lösning på kort sikt är överhängande eftersom det berör fortsättningen av
pågående offentliga insatser i Sverige, berörs i avsnitt 9.7.

När det gäller EGs mjölkkvot — som med viss minskning av kvot och
priser föreslås bevaras i förslagen till reformerad jordbrukspolitik inom
gemenskapen — förutsätter arbetsgruppen att dess införande i Sverige inte
kommer att beröra norra Sverige negativt. EGs kvotering infördes år 1985
med syfte att uppnå balans mellan utbud och efterfrågan på EG markna-
den. Därefter har kvoten byggts ut för att därefter minskas igen. Det är
rimligt att Sverige, vid en förhandling tar utgångspunkt i den svenska
produktionsnivån budgetåret 1984/85 och räknar av den procentuella
minskning som inträffat inom EG. Därmed kan Sverige tillgodogöras
effekterna av såväl tvåprissystemets avskaffande som det omställnings- och
utslaktningsprogram som knutits till den livsmedelspolitiska reformen. En
anpassning till EG-kvoten enligt denna modell skulle, om vi får gehör,
innebära att Sverige inte behövde åta sig någon ytterligare begränsning i
samband med medlemskapet.

Stödområdesindelningen kan komma att omprövas i samband med
medlemskapsförhandlingarna. Det finns en rad skäl som talar för att stöd
till landsbygdsområden — enligt den praxis som gäller inom EG — kan
utgå även i områden utanför nuvarande stödområde. En jämförelse med

11 Se bilaga 4.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

existerande stödområden inom gemenskapen ger argument för att skogs-
och mellanbygder i övriga Sverige skulle kunna klassificeras som lands-
bygdsområden. Dessa frågor bör lösas i medlemskapsförhandlingen. Där-
med skulle utvecklingsplaner med anvisning av medel från EGs fonder s. k.
CSFs12, för de svenska stödområdena, kunna fastställas i anslutning till
eller strax efter Sveriges inträde.

Inom EGs landsbygdsområden finns särskilda stöd för övergång till
ekologisk produktion. Dessa utnyttjas inom landsbygdsområden. Kom-
missionen lägger för närvarande stor vikt vid en omställning till ekologisk
eller extensiv produktion. Den nationella friheten är stor, när det gäller den
konkreta utformningen av åtgärderna, under förutsättning att kompensa-
tionen till odlaren inte överstiger de ökade kostnader eller den lägre
avkastning som uppstår till följd av den förändrade inriktningen av pro-
duktionen. Arbetsgruppen har tagit hänsyn till detta vid utformningen av
sina förslag.

9.4.1 Rennäringen

Pristillägget vid slakt av ren är idag knutet till det särskilda prisstödet för
jordbruket i norra Sverige. Förändringar när det gäller villkoren för det
allmänna prisstödet får därför konsekvenser även för stödet till rennä-
ringen. Produktionen av renkött kan konkurrera med annan animalisk
produktion varför frågan också får betydelse inför ett EG-medlemskap.
Arbetsgruppen har, när det gäller jordbruket i norra Sverige, föreslagit att
dess stödnivå skall garanteras genom ett särskilt undantag som preciseras i
medlemskapsavtalet. Ett alternativ vore att lösa frågan om rennäringen i
samma undantagsskrivning. Nackdelen med en sådan lösning är att rennä-
ringens speciella anknytning till en etnisk befolkningsgrupp inte lyfts fram
tillräckligt tydligt. Därför finns starka skäl att lösa frågan om rennäringen i
ett särskilt undantag där dess mycket speciella karaktär lyfts fram.

Rennäringen är den dominerande areella näringen i vissa delar av norra
Sverige (Norrbottens fjällregion). Den bidrar, liksom övriga areella nä-
ringar, till att skapa ett underlag för såväl boende och turism i områden
som annars skulle vara avfolkade. Samekulturen och dess koppling till
rennäringen är av speciell betydelse i detta sammanhang. Flera av de skäl
som vi anfört för ett fortsatt stöd, om än i andra former, för jordbruket i
glesbygden gäller också för rennäringen. Stödet till rennäringen bör dock
frikopplas från övrigt stöd till jordbruket i norra Sverige. Den närmare
tekniska utformningen av uppräkningsregler bör lösas genom den översyn
som, vad vi har erfarit, nu pågår inom jordbruksverket. Övriga frågor som
rör EG-medlemskapet kommer att behandlas i den arbetsgrupp som till-
satts inom utbildningsdepartementet för att samlat behandla dessa frågor.

Enligt arbetsgruppen kan det vara ett stort värde i att utveckla en mer
aktiv samverkan mellan jord- och skogsbruket i glesbygd och rennäringen
l2Community Support Framework, ett dokument vilket anger mål för utvecklings-
programmet, dess former och övriga villkor samt finansieringen. Se avsnitt 8 där
dessa dokument och deras roll beskrivs mer utförligt.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

när det gäller industriell förädling och marknadsföring. En samverkan kan
också komma till stånd genom att jordbruket kan odla vall på kontrakt för
att forse rennäringen med foder/bete. Detta är emellertid frågor som
varken kan eller bör lösas inom arbetsgruppens ram.

Livsmedelsverkets krav medför behov att investera i nya slakterier för
rennäringen. Försäljning av renkött inom EG, som en följd på EES-avtalet,
kräver att slakterierna är anpassade till de krav som gemenskapen ställer på
import från tredje land. Detta innebär att betydande krav ställs på slakte-
rier vilka — i normala fall — endast utnyttjas sporadiskt under året.
Därmed begränsas möjligheten att få till stånd en lönsam produktion.
Enligt arbetsgruppens mening vore det därför en fördel om slakterierna
kunde utnyttjas gemensamt av lantbruket och rennäringen.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

9.5 Anpassningen till den gemensamma jordbrukspolitiken

Om Sverige får ett särskilt undantag för stödnivån till jordbruket i norra
Sverige minskar behovet av en längre anpassnings och övergångsperiod.
Den anpassning som behöver genomföras rör i huvudsak de komplette-
rande åtgärderna (se avsnitt 9.7).

Arbetsgruppen föreslår en övergång till ett direkt djurbidrag som form
för det mer generella stödet till jordbruksproduktionen inom stödområdet.
En sådan övergång kan komma att innebära en rad problem av teknisk
natur. Dessa kan behöva lösas utan restriktioner och bindningar i en
avtalstext. Detta talar för att övergången till denna stödform bör förläggas
till tiden före medlemskapet. Ett annat skäl som talar för att anpassningen
bör inledas redan budgetåret 1992/93 är att arbetsgruppen funnit en rad
inhemska skäl som motiverar en förändring av åtgärderna mot ökade
inslag av företagsspecifika direkta stöd.

9.6 Konsekvenser av ett GATT-avtal

Uruguay-rundan kommer, med största sannolikhet, att avslutas under det
närmaste halvåret. En rad skäl talar för att detta sker genom ett avtal som
också medför omfattande krav på jordbrukets område. Dessa krav kom-
mer att gälla den samlade stödnivån, exportstöd, tariffering, neddragning
av gränsskydd och marknadstillträde.

I avtalet kommer att behandlas dels ”gult” stöd, vilket blir föremål för
åtaganden (om sänkning) och dels ”grönt” stöd, vilket skall disciplineras
(redovisas, vara transparent) men inte vara föremål för bindande krav på
neddragningar.

De gröna stöden skall i princip sakna anknytning till produktion av
jordbruksprodukter. GATT-sekretariatet har lagt fram en text som ger
möjlighet till undantag från detta krav. Undantaget gäller inte prisstöd
(som vårt pristillägg). Prisstöd är alltid ”gult” och blir därmed föremål för
åtagande om neddragning. Stödformer anknutna till produktionsfaktorer
(främst areal/djurbidrag) tillåts i samband med regionalstöd på följande
villkor: 56

1. de skall vara del av ett klart definierat regeringsprogram för stöd till
avgränsade geografiska regioner;

2. de skall bara kunna ges till de producenter som bor i dessa regioner
men skall kunna utgå till samtliga producenter som uppfyller detta krav;

3. de skall begränsas kvantitativt per producent;

och

4. om de utgår som funktion av gårdsstorlek, skall de utgå i relation till
basårets storlek och utbetalas degressivt över en viss tröskel.

Arbetsgruppens utgångspunkt är att stödet till jordbruket i norra Sveirge
i sin helhet skall hänföras till den typ av stöd som undantas från avtalets
krav på neddragning. Därmed krävs att stödformen anpassas till de krav
som redovisats ovan.

Ett generellt prisstöd inom stödområdet — vilket är direkt produktrela-
terat — kommer att omfattas av krav på successiva begränsningar. Diskus-
sionerna i Geneve ger dock, inom vissa ramar, utrymme för stöd som är
relaterat till produktionsfaktorer. Till dessa stöd räknas t. ex. investerings-,
areal- och djurbidrag.

En förändrad stödform, till följd av GATT-avtalet, kommer att krävas
under det närmaste året. Det är därför lämpligt att frågan behandlas
samtidigt med övriga förslag som läggs-fram i föreliggande rapport dvs. i
samband med propositionen våren 1992.

Arbetsgruppen föreslår att man inför ett direkt djurbidrag som ersätt-
ning för pristillägget till jordbruket i norra Sverige. Förändringen motive-
ras av att den ger en större grad av transparens i systemet, undviker
negativa effekter av prisstödets koppling till förädlings- och handelsledet,
underlättar kontrollen samt innebär en anpassning till den stödform som
används inom EG. Därutöver kan övergången motiveras av en anpassning
till de kriterier som kan komma att ställas på s. k. ”grönt stöd” i ett
GATT-avtal.

Ett GATT-avtal kan komma att ställa ytterligare krav på stödet. Dessa
kan t. ex. gäller krav att stödet är degressivt utöver ett visst antal djur,samt
att stödet är förknippat med bivillkor som t. ex. miljökrav. Ett alternativ på
lång sikt är ett djurbaserat bidrag vilket utgår till 100 % upp till ett visst
antal djur och därutöver enligt en fallande skala.

Ett annat alternativ är att djurbidraget knyts till krav på att ej använda
handelsgödsel och bekämpningsmedel eller andra typer av åtgärder som
syftar till att förbättra miljön eller bevara en biologisk mångfald.

Frågan om den slutliga tekniska lösningen, när det gäller utformningen
av ett direkt djurbidrag, bör diskuteras i arbetsgruppen under våren 1992
när ett preliminärt GATT-avtal är klart och EG-kommissionen samman-
ställt sin rapport över Sveriges medlemskapsansökan.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

9.7 Förändringar i nuvarande stöd och kompletterande
åtgärder

9.7.1 Ett samlat djurbidrag

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

Arbetsgruppen har i avsnitt 9.3 argumenterat för en övergång till ett
enhetligt djurbidrag som ersättning för pristillägget, det generella djurbi-
draget och den uppräkning av stödet till norra Sverige som utgått i form av
djurbidrag. Arealbidraget till odling av matpotatis bör dock bibehållas.
Bidraget beräknas för en livdjursenhet. Den omvandlas med hjälp av
ekvivalenter till svin m. m.

Fördelarna med en sådan förändring är många. Stödet utgår direkt till
jordbrukaren och kan därför inte i samma utsträckning påverka förädlings-
industrin och förhållandet mellan bonden och förädlingsindustrin. Stödets
nivå presenteras samlat och tydligt (stödet blir mer synligt). En anpassning
sker till stödformerna inom EG och till det resultat som i dag kan antas av
GATT-förhandlingen. De effektiva heltidsproducenterna kommer fortfa-
rande att ha ett incitament att effektivisera produktionen genom att hu-
vuddelen av företagets intäkter uppstår genom försäljning av produkter på
marknaden. Prisnivån på denna marknad bestäms i huvudsak, efter den
livsmedelspolitiska reformen, av gränsskyddets nivå och inhemsk balans
mellan utbud och efterfrågan.

Ett samlat djurbidrag innebär också ett underlättande för de producen-
ter som vill gå över till en mer uthållig och miljöanpassad produktion
(ekologisk produktion). Den ändrade stödformen får därmed också en
positiv effekt när det gäller miljön och intensiteten i produktionen.

Ett samlat djurbidrag kommer att föra med sig en administrativ mer-
kostnad om det skall beräknas utgående från besättningens storlek under
de tre närmast föregående produktionsåren. Arbetsuppgifterna bör kunna
utföras inom ramen för befintliga resurser inom statens jordbruksverk och
därför inte kräva anvisning av ytterligare medel.

Djurbidraget har hittills betalats ut en gång per år. Utbetalningen har
skett i december.13 Därmed har det ena halvårets bidrag betalats i efter-
skott och det andra i förskott. Denna periodisering av bidragen kan inte
upprätthållas vid övergång till ett samlat djurbidrag. Enligt arbetsgruppen
är det rimligt med flera utbetalningstillfällen under året. Antal betalnings-
tillfällen bör vägas mot de ökade administrationskostnaderna och påver-
kan på böndernas likviditet. Detta är en fråga som bör utredas av statens
jordbruksverk inför propositionen våren 1992.

13 Under år 1990 betalades dock stödet ut två gånger per år. Utbetalningen skedde då
i juni och december.

9.7.2 Åtgärder for att bevara odlingslandskapet och den biologiska
mångfalden inom stödområdet

I avsnitt 9.3 har arbetsgruppen pekat på de positiva effekter för miljö,
turism, biologisk mångfald och boende som är en följd av jordbrukspro-
duktionen i stora delar av stödområdet. Det är angeläget att ur samhällets
synpunkt medverka till att hävda sådana marker även i fortsättningen.

Därför föreslår arbetsgruppen att en särskild åtgärd inrättas för stödom-
rådet som skall göra det möjligt att ersätta producenten för hävd av dessa
marker när de hotas av nedläggning av jordbruksproduktion. Åtgärden
ersätter inte det program för landskapsvård som infördes år 1990. Avsikten
är att komplettera detta stöd, vilket i enlighet med riksdagens beslut skall
ha en extensiv karaktär, genom att medge ett stöd till åtgärder i odlings-
landskapet vilket kan förenas med större krav när det gäller den enskilde
producentens arbetsinsats. Åtgärden bör kunna användas såväl när det
gäller åkermark som när det gäller hag- och naturbetesmarker. I huvudsak
bör åtgärden koncentreras till sådana områden som har ett riksintresse.
Genom dess anknytning till tidigare mjölkproduktion kan det dock finnas
skäl att också väga in prioriteringar på läns- och kommunal nivå. I övrigt
bör förfarandet vara likartat det som används när man tecknar kontrakt för
landskapsvård. När en producent anmäler till länsstyrelsen att han ämnar
upphöra med mjölkproduktion skall berörda enheter i samråd kunna
pröva om produktionen kan fortsätta i form av mer extensiv köttproduk-
tion.

Om länsstyrelsen vid sin bedömning finner att det finns skäl att fortsätta
med jordbruksproduktion i området bör det djurbidrag som utgått vid
mjölkproduktion — helt eller delvis — kunna användas för att kontrakts-
mässigt garantera att marken hävdas. Kontrakten bör också kunna förses
med villkor när det gäller vissa miljökrav som t. ex. förbud att använda
handelsgödsel och bekämpningsmedel samt krav på att återställa tidigare
hagmarker, våtmarker och naturliga odlingshinder.

Det finns vissa nackdelar med att använda ett arealbaserat stöd i norra
Sverige. De låga markpriserna och förekomsten av s. k. noll-arrenden har
också begränsat möjligheterna att använda sig av de landskapsvårdande
åtgärder som infördes i syfte att understödja bevarandet av ett öppet
landskap i samband med den livsmedelspolitiska reformen.

Nivån på ersättningen bör sättas i relation till den ökade kostnad
respektive minskade intäkt som följer av att producenten uppfyller kon-
traktet. Ersättningen bör utgå per djurenhet. Antalet djurenheter kommer
att begränsas av den tillgängliga arealen. En maximigräns bör införas när
det gäller antalet djur per hektar. Däremot bör det i flertalet fall — då inga
särskilda miljöskäl föreligger — vara en angelägenhet för producenten att
avgöra vilken typ av djur som skall användas. Det är ur GATT-synpunkt
fördelaktigt om åtgärden kan frikopplas helt från enskilda produktområ-
den som nöt- eller fläskkött.

Genom att betala bidrag efter djurenhet, istället för att beräkna det per
arealenhet, kan undvika en omfattande s. k. kapitaliseringseffekt undvikas.
Den eventuella kapitalisering som uppstår kommer i huvudsak att knytas

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

till djuret och dess livslängd blir därmed begränsad. Det är dock viktigt att
noga följa så att inte kreaturspriserna stiger i norra Sverige till följd av att
djurbidraget används på detta sätt.

De närmare villkoren och de tekniska frågor som kan uppstå vid infö-
rande av ett särskilt — djurrelaterat — stöd för landskapsvård i norra
Sverige bör kunna utredas av statens jordbruksverk.

9.7.3 Kompletterande och understödjande åtgärder

I avsnitt 9.1 —9.5 samt inledningsvis i detta avsnitt behandlas det generella
norrlandsstödet. En EG-anpassning och ett GATT avtal kommer att med-
verka till krav på mer selektiva (företagsspecifika) åtgärder. Sådana krav
uppkommer också när man väger upp betydelsen av att skapa lönsamhet
hos landsbygdsföretag med en bas i jord- och skogsbruk.

Mer selektiva åtgärder utöver de landskapsvårdande som nämnts ovan
kan sättas in inom följande områden:

1. Småskalig förädling14

2. Marknadsföring och utveckling av regionala produkter

3. Stöd till investeringar

4. Utbildning, rådgivning och utvecklingsprojekt

5. Övergång till ekologisk, odling och olika former av extensiv produk-
tion

6. FoU program vid offentliga forskningsinstitutioner

7. Stöd till angränsande verksamheter (turism m. m.)

8. Kollektiva varor (beredskap m. m.)

Av dessa områden är det endast investeringsstöd som tycks komma att
omfattas av ett GATT-avtals krav på neddragningar. Om så blir fallet beror
bland annat på de kriterier som gäller för att stöd skall utgå.

För övrigt lämnas stöd inom dessa områden inom ramen för CAP eller
tillåts nationellt inom EG.15 Det är — i huvudsak — genom att bygga ut
omfattaningen av dessa åtgärder som ”bryggan” kan läggas till den gemen-
samma jordbrukspolitiken inom EG.

Kännetecknande för åtgärder inom dessa områden är att de antingen rör
kollektiva nyttigheter (öppet landskap, FoU, utbildning) eller verksamhe-
ten vid ett enskilt företag. Kollektiva nyttigheter som ”försvarsberedskap”
produceras enligt individuella kontrakt mellan en enskild lantbrukare och
en offentlig mydighet. De bör finansieras av den sektorsansvariga myndig-
heten.

Enligt arbetsgruppens uppfattning är det viktigt att, i samband med den
översyn som pågår av rådgivningen och beredningen av översynen av
verksamheten vid SLU, noga uppmärksamma behoven av kompletterande
åtgärder för att långsiktigt kunna verka för en ökad lönsamhet i produktio-
nen i norra Sverige. Detta talar för att en viss prioritet bör ges åt verksam-
het som inriktas mot stödområdet.

14 Småskalighet är här definierad i förhållande till den industri som i övrigt finns i
regionen. Detta är den enda relevanta jämförelsegrunden. Minimejerier represente-
rar t. ex. alltid ”småskalig” teknik.

15 Se bilagor angående regionala och nationella stöd inom EG.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 1

Av de pågående programmen i övrigt är det främst det s. k. åtgärds- Prop. 1991/92:96
programmet som bör diskuteras i ett kortsiktigt perspektiv. Arbetsgruppen Bilaga 1
gör bedömningen att detta program har haft en positiv betydelse för
utvecklingen av jordbruket i norra Sverige. Likartade program pågår inom
EGs program för landsbygdsutveckling. Inom ramen för åtgärdsprogram-
met har det också funnits möjlighet att uppmärksamma kvinnofrågorna.
Projekt med ett kvinnoperspektiv har genomförts inom samtliga län.
Frågans vikt, inte minst i ett nyrekryteringsperspektiv, är i sig självt ett
starkt argument för att fortsätta åtgärdsprogrammet. Åtgärdsprogrammet
har en begränsad omfattning och bör fortsättningsvis kunna finansieras
inom den samlade ramen för det särskilda stödet till jordbruket i norra
Sverige. På sikt torde åtgärderna kunna delfinansieras över EGs jordbruks-
fond.

I samband med den livsmedelspolitiska reformen infördes ett särskild
anläggningsstöd för plantering av lövträd och återställande av våtmarker
samt ett särskilt bidrag för att underlätta nyrekryteringen. Dessa åtgärder
kan användas i norra Sverige och dess effektivitet kommer att belysas i den
uppföljning som kommer att genomföras av reformen. När det gäller
övriga områden, som nämns ovan, finns motsvarande åtgärder inom
gemenskapen. Det är viktigt att dessa analyseras i samband med medlem-
skapsförhandlingen och införs i den takt som medges statsfinansiellt.
Arbetsgruppen förutsätter att den i sitt långsiktiga arbete ges möjlighet att
återkomma till dessa frågor.

9.8 Kostnader och finansiering

Arbetsgruppen kommer i sitt fortsatta arbete att, när det gäller stödet till
norra Sverige, redovisa de kostnader och intäkter som uppstår i samband
med ett medlemskap i EG. Avsnitt 9.8 behandlar enbart de kostnader och
det finansieringsbehov som uppstår fram till och med budgetåret 1994/95.

Riksdagsbeslutet våren 1990 och 1991 innebär en förbindelse att un-
danta jordbruket i norra Sverige från att i nämnvärd grad påverkas av den
livsmedelspolitiska reformens effekter. Det innebär också, enligt arbets-
gruppens tolkning, att riksdagen bundit sig för att finansiera dessa åtgärder.

Våra förslag i det föregående innebär en ökad medelsbelastning, på
anslaget. Den uppgår uppskattningsvis, med hänsyn taget till produktions-
minskningen sedan år 1988, till ca 300 milj. kr. per år. Vilket innebär att
anslaget för år 1992/93 totalt sett skulle komma att belöpa sig kring 1 100
milj. kr.

Kalkylen utgår från att en procentenhets förändring av täckningsgraden
innebär en ökad belastning på anslaget med ca 20 milj. kr.

Om vi inte möter en radikal förändring av världsmarknadspriserna och
om EG genomför den planerade reformen av den gemensamma jordbruks-
politiken — med påföljande begränsning av överskotten — kan vi under
den närmaste femårsperioden vänta oss en ökad lönsamhet inom jordbru-
ket i norra Sverige. Därmed kommer också kompensationsbehovet att
minska. Reformen ger därför upphov till en ”utgiftspuckel”. På sikt
kommer en ökad lönsamhet att kunna medföra lägre utgifter för dessa

ändamål. En väl genomförd satsning på kompletterande åtgärder inom Prop. 1991/92:96
forskning, utveckling, marknadsföring och diversifiering (kompletterande Bilaga 1
verksamheter) kommer att underlätta för jordbruket i norra Sverige att
utnyttja de möjligheter som ges under de kommande åren.

Enligt arbetsgruppens mening ger nuvarande anslag och uppräkningen
av stödet en samlad ram for stödet till jordbruket i norra Sverige. Övriga
nytillkomna riktade åtgärder, vilka är speciella för stödområdet, bör finan-
sieras inom denna ram. Detta gäller särskilda program för FoU och stöd till
investeringar samt marknadsföringsinsatser.

I den utsträckning som dessa riktade program byggs ut, vilket enligt
arbetsgruppens mening är viktigt, kommer därför det allmänna prisstödet
att minska i omfattning och ersättas av mer riktade åtgärder vilka syftar till
att öka lönsamheten genom att få till stånd en produktion som bättre svarar
mot konsumentens behov av ett varierat utbud av livsmedel med hög
kvalitet.

Vid en övergång till djurbidrag, vilka ersätter dagens produktrelaterade
pristillägg, görs stödet mindre avhängigt produktionens storlek. Därmed
blir det mer lönsamt för en producent att gå över till mer extensiva
brukningsformer. Påfrestningarna på vår miljö blir därmed mindre. Ett
mer uthålligt jordbruk ger också konsumentvinster genom att bättre svara
mot hälso- och kvalitetskrav. En lägre, men kvalitetsmässigt förbättrad
produktion ger minskade exportkostnader för producenterna och ökade
möjligheter att få till stånd en lönsam export. Sammantaget innebär detta
vinster hos konsument, för miljön och för samhällsekonomin som mer än
väl täcker de ökade kostnaderna på statsbudgeten som kan följa av den s. k.
”lönsamhetsgarantin” under de närmaste åren.

Sammantaget innebär arbetsgruppens förslag — när det gäller den kort-
siktiga lösningen fram till december 1994 — en ökad belastning på anslaget
vilken, efter volymjusteringar i basen, kan beräknas till ca 300 milj. kr. per
år. Denna utgiftsökning uppstår automatiskt till följd av det beslut som
riksdagen fattat våren 1990 och 1991. Vårt arbete har karaktären av en
beställning från riksdagen. Arbetsgruppen har därför utgått från att rege-
ringens direktiv 1984:5 till kommittéer och särskilda utredare angående
utredningsförslagens inriktning inte kan vara tillämpligt i detta fall.

Det statsfinansiella läget kan ändå motivera krav på att den ökade
belastningen finansieras. Enligt vår uppfattning bör detta i sådana fall ske
genom att ta i anspråk medel som flyter in från kvarvarande avgifter i
regleringsekonomin (förmalningsavgift, prisregleringsavgift på handels-
gödsel och bekämpningsmedel m. m). Om denna lösning väljs bör ifråga-
varande avgift höjas inför budgetåret 1992/93.

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
(Ds 1991:80) Jordbruket i norra Sverige

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av överstyrelsen för
civil beredskap (ÖCB), statens jordbruksverk (SJV), närings- och teknikut-
vecklingsverket (NUTEK), riksrevisionsverket (RRV), glesbygdsmyndig-
heten, skogsstyrelsen, livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES),
konsumentberedningen (KoB), statens naturvårdsverk, Sveriges lantbruks-
universitet (SLU), länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämt-
lands, Västernorrlands, Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands och Örebro
län, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska naturskyddsföreningen,
näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och konkurrensverk
(SPK), kommerskollegium, riksantikvarieämbetet (RAÄ), Grossistförbun-
det Svensk handel, Företagarnas riksorganisation, Svenska arbetsgivarefö-
reningen (SAF), Expertgruppen för forskning om regional utveckling
(ERU) och Svenska samernas riksförbund (SSR).

Vidare har yttranden inkommit från SPOR:s norra regionstyrelse och
IVK Potatis AB m.fl.

1 Allmänna synpunkter

1.1 Överstyrelsen för civil beredskap: — — — anser att en utspridd jord-
bruksproduktion och förädlingsindustri rent allmänt är fördelaktigt ur
beredskapssynpunkt bl.a. för att samhällets sårbarhet härigenom minskar.

1.2 Statens jordbruksverk konstaterar, att stödet till jordbruket i norra
Sverige enligt de förslag som lämnas i rapporten, i fortsättningen mer ges
karaktär av ett regionalpolitiskt stöd genom att stödet till jordbruks-
produktionen tonas ned, samtidigt som det vidgas till att omfatta hela
landsbygdsföretaget.---

— — — Enligt jordbruksverket borde utredningen därför också ha
diskuterat möjligheterna att ge stöd till jordbruket i norra Sverige genom
den generella regionalpolitiken.

— — — Jordbruksverket vill påpeka att trots de naturliga nackdelarna
skiljer sig inte utvecklingen totalt för Norrlands jordbruk under en tioårs-
period nämnvärt från utvecklingen i övriga landet. — — —

---Enligt utredningen [bör] jordbruket i Norrland mer konsekvent
inriktas på s.k. ekologisk produktion samt på utsädesodling för potatis.
Även de naturliga förutsättningarna för vallodling och de goda förutsätt-
ningarna för att producera vissa energigrödor tas upp av utredningen.
---De statliga insatserna bör utformas så att de medverkar till en
sådan omställning. Jordbruksverket delar i princip utredningens synsätt
men sannolikt har utredningen överskattat möjligheten att på en större
marknad i större skala marknadsföra ekologiska produkter framställda i

Prop.1991/92:96

Bilaga 2

Norrland. — — — Enligt jordbruksverkets mening kommer det norrländ-
ska jordbrukets viktigaste marknad att vara den egna regionen. — — —

1.3 Närings-och teknikutvecklingsverket:---menar att betänkandet
för ensidigt utgår från ett jordbrukspolitiskt synsätt. En mer sektorövergri-
pande ansats som ägnar mera utrymme åt närliggande områden som
skogsbrukspolitik, näringspolitik och energipolitik hade varit önskvärd.

NUTEK anser vidare att det i ljuset av allsidighet hade varit befogat om
arbetsgruppen i sitt arbete tittat på hela Sverige och försökt analysera vilka
områden som har likartade förutsättningar och problem.---

En fråga av största betydelse för jordbruket i norra Sverige är kvinnornas
möjlighet att bidra till jordbrukarhushållets inkomst. — — — NUTEK
anser därför att arbetsgruppen bör ägna särskild uppmärksamhet åt dessa
frågor i det fortsatta arbetet med att precisera stödformerna för komplett-
erande och understödjande åtgärder.

1.4 Riksrevisionsverket har i princip inget att erinra mot arbetsgruppens
förslag rörande jordbruket i norra Sverige.

1.5 Glesbygdsmyndigheten instämmer i huvudsak i arbetsgruppens för
översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige förslag.

Vad avser konkurrensfördelar i norra Sverige bör produktionen mer
konsekvent inriktas mot ekologisk sådan och givetvis de offentliga insat-
serna utformas så att de bidrar till en fortsatt sådan omställning.--—

1.6 Skogsstyrelsen: — — — Arbetsgruppen borde, enligt skogsstyrelsens
uppfattning, ha försökt att göra en bättre beskrivning av företagandets
villkor för helheten jordbruk-skogsbruk i stödområdet.

Arbetsgruppens förslag till stöd till jordbruket i norra Sverige innebär en
övergång från att tidigare i huvudsak varit ett produktionsstöd till ett stöd
med huvudsakligen regionalpolitisk karaktär. Skogsstyrelsen ser positivt
på den föreslagna ändringen av inriktningen.

1.7 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden konstaterar att på den
korta tid som stått till buds har gjorts en förtjänstfull redovisning av bl.a.
jordbrukets roll i norra Sverige och de mål/medelskonflikter som förelig-
ger.

1.12 Sveriges lantbruksuniversitet delar arbetsgruppens uppfattning om
de förutsättningar som finns för ett jordbruk i norra Sverige.

1.13 Länsstyrelsen i Norrbottens län är i huvudsak positiv till arbetsgrup-
pens betänkande Jordbruket i norra Sverige. — — —

1.14 Länsstyrelsen i Västerbottens län biträder i stort de överväganden

och förslag som utredningen lagt.---

En erfarenhet från det stödsystem som vi nu förmodas lämna är att
stödsystemet ibland inte förmått fånga upp små produktionsgrenar. Ett
exempel på detta är den avelsproduktion av svin som bedrivits främst i
Västerbotten.---

Ett nytt stödsystem bör utformas så att även små produktionsgrenar
omfattas för att undvika liknande fall.

Länsstyrelsen vill peka på att en övergång från mjölkproduktion till
extensiv köttproduktion, får- eller getskötsel ger ett avsevärt lägre underlag

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

för sysselsättning och inkomst. Mjölkproduktion ger också en bas för
livsmedelsindustrin. — — —

1.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län delar inte arbetsgruppens uppfattning
[att prisstödet lett till] — — — att bönderna utnyttjat de mest intensiva
produktionsmetoderna med negativa effekter för miljön.

De utglesningseffekter prisstödet kan ha medverkat till är överspelade i
nuvarande livsmedelspolitiska situation och ytterligare strukturrationali-
sering kan inte förväntas vid ett fortsatt oförändrat pristillägg.---

1.16 Länsstyrelsen i Västernorrlands län delar arbetsgruppens grundläg-
gande slutsatser att fortsatt stöd till jordbruket i norra Sverige är nödvän-
digt.

1.17 Länsstyrelsen i Gävleborgs län:---Det synes vara en felaktig

slutsats att påstå att prisstödet (via gränsskydd) har medverkat till utgles-
ning av jordbruket inom de sämre delarna av stödområdet. — — —

[Länsstyrelsen vill uttala att] mjölkproduktionen nu och under över-
skådlig tid framåt kommer att vara den dominerande inkomstkällan vid de
flesta yrkesföretagen [och att] stödet bör konstrueras så att företagen
---inom området kan hålla samma takt i effektivitetsförbättring som
i andra delar av landet för att stödet inte på grund av bristande effektivitet
skall behöva successivt höjas.

Att jordbruket ensidigt skulle inriktas på ekologisk odling kan ifrågasät-
tas. Jordbruksproduktionen i norra Sverige är i första hand inriktad för
konsumtion inom området — — —. Den ekologiska produktionen bör
betraktas som en framtida möjlighet, vars utveckling kommer att bero på
konsumenternas betalningsvilja.---Den ekologiska odlingen bör ske

under sådana former att speciella kvalitetskrav kan uppfyllas.

1.18 Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att det på lång sikt är viktigt
att tillskapa större enhetlighet och samordning av de regionalpolitiska
medlen än vad som i dag råder. I ett enda länsstöd skulle medel för olika
åtgärder inom regionalpolitiken, jordbruket, miljö, kulturvården m.m.
kunna inrymmas.

Om stödet till jordbruket i norra Sverige kan komma att förändras enligt
utredningstexten är det viktigt att jordbrukarna informeras om detta flera
år i förväg.

— — — I dagens jordbruk i norra Sverige torde miljöeffekterna vara
dominerande positiva för bl.a. det öppna landskapet.

Länsstyrelsen---föreslår att stödet till avbytartjänsten förstärks.

1.19 Länsstyrelsen i Värmlands län: Enligt styrelsens mening har arbets-
gruppen inte tillräckligt analyserat frågeställningarna ur företagarperspek-
tiv utan nöjt sig med ett övergripande samhällspolitiskt synsätt. — - -
Arbetsgruppen synes mera inriktat sitt arbete på kombinationsföretagande
och produktion av vad som kallas kollektiva nyttigheter än på de utveck-
lingsbenägna livsmedelsproducenterna. Hur detta i sin tur kommer att
påverka näringens framtid har inte analyserats.

Enligt styrelsens uppfattning är det direkt felaktigt att påstå att det
nuvarande prisstödet medfört att produktionen lokaliserats till områden
med de bästa förutsättningarna för jordbruksproduktion. —

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 96

Det kan också ifrågasättas om stödet lett till de negativa miljöeffekter
som arbetsgruppen anför.

Inom området finns goda förutsättningar för ekologisk produktion.
Dessa förutsättningar skall naturligtvis tillvaratas och produktionen ut-
vecklas. Men för denna liksom för annan s.k. nischproduktion gäller att
den är en lösning endast för ett begränsat antal foretag.

Länsstyrelsen ser det som ytterst angeläget att det vid sidan om de
traditionella jordbruksföretagen även växer fram andra typer av företag
med bas i jord- och skogsbruk.---

1.22 Lantbrukarnas riksförbund har inga invändningar mot redovis-
ningen i avsnitten 2 och 3 som inrymmer beskrivningar av nuvarande stöd
och produktionsstruktur. Rent allmänt bör dock påpekas att jordbruket i
stödområdet inte är frikopplat från den allmänna jordbrukspolitiken.

Den norrländska traditionen [att ha en bred inkomstbas] samt det
faktum att det inte funnits någon marknad inom landet för en utökad
produktion får inte tas som intäkt för att lönsamheten i jordbruket är
mindre viktig framöver. — — —

---Helt riktigt konstateras att området har speciellt goda förutsätt-
ningar för vallodling och att mjölkproduktion på bas av vallfoder är den
viktigaste produktionsinriktningen. — — —

Resonemanget i betänkandet ägnas dock åt förutsättningarna för annan
produktion och då i första hand extensiv köttproduktion. Sådan produk-
tion uppvisar dock en utomordentligt låg lönsamhet även i södra och
mellersta Sverige.---Det är anmärkningsvärt att det inte klart uttalas

att mjölkproduktion även framgent kommer att vara den helt domine-
rande produktionsgrenen i norra Sverige. — — —

Utredningens påstående [att prisstödet medverkat till en utglesning av
jordbruket i områden där förutsättningarna för jordbruksproduktion är
sämre] innebär ett underkännande av kalkylmodellen. Med denna som
grund har kompensation skett för regionalt betingade merkostnader —
ingenting annat. — — —

Den självklara slutsatsen är således att det differentierade prisstödet
varit och är neutralt i förhållande till produktionens lokalisering.

1.23 Svenska naturskyddsföreningen vill understryka det norrländska
jordbrukets utomordentligt stora betydelse från natur- och miljövårdssyn-
punkt.

Föreningen delar uppfattningen att hittillsvarande prisstöd dels bidragit
till utslagning av gårdar, dels ökat intensiteten och den negativa miljöpå-
verkan och att det bl.a. av dessa skäl måste ersättas med ett nytt system.

Föreningen delar synen på de konkurrensfördelar som beskrivs och vill
understryka vikten av att de utnyttjas. Detta skulle resultera i ett i avgö-
rande avseenden natur-, miljö- och resursvänligt jordbruk. — — —

Naturskyddsföreningen stöder helt tankarna på att undvika en omfatt-
ande nedläggning genom satsning på extensiv produktion och produktion
av kollektiva varor. Detta får positiva effekter på landskapsbild, biologisk
mångfald, miljö, rekreation, turism och boendemiljö.

Vi delar också uppfattningen att samhället bör köpa dessa tjänster av de

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

aktiva lantbrukarna. Detta är både billigast och ger bäst resultat från
naturvårdssynpunkt samtidigt som det blir en ny inkomstkälla för jordbru-
karen.

1.25 Näringsfrihetsombudsmannen: Från konkurrenssynpunkt är det
viktigt att beakta de snedvridande konsekvenser som stöd i vissa regioner
kan skapa på den totala svenska marknaden. Vidare kan stöd som utgår
som ett slags kompensation för att produktionen och distributionen i en
region har kostnadsnackdelar få direkt negativa verkningar på den långsik-
tiga effektiviteten och överlevnadsförmågan för dessa företag.

1.26 Statens pris-och konkurrensverk:---SPK:s grundinställning är

att varje politiskt mål bör lösas med så direkta medel som möjligt. Regio-
nalpolitiska mål bör således i första hand uppfyllas med generella medel
som ej diskriminerar mellan olika näringsgrenar.

SPK instämmer i den allmänna analys av prisstödets negativa effekter
som redovisas i betänkandet.---

1.27 Kommerskollegium: — — — Det är i huvudsak andra delen av

arbetet som faller inom kollegiets kompetensområde och kollegiet har för
avsikt att återkomma med mer ingående synpunkter på den delen.---

Kollegiet vill ifrågasätta om utredningen tillräckligt beaktat hur stödet
kan fördelas mellan olika näringar. — — — Det bör också beaktas att en
överenskommelse om jordbruket i GATT kommer att påverka EG:s jord-
brukspolitik och möjliga förändringar av den.

1.28 Riksantikvarieämbetet:--— Vill betona odlingslandskapet som

kulturmiljö. Det öppna kulturlandskapet är också grundval för bygden,
såväl som begrepp som fysisk realitet, och därmed bärare av Sveriges
historia med alla bevarade kulturhistoriska spår. Odlingslandskapet är
således själva basen i vårt materiella kulturarv.

— — — Om man vill behålla de kulturvärden som [bönder i många]
generationer skapat finns inget alternativ till ett fortsatt jordbruk.--—

1.30 Grossistforbundet Svensk handel: Vi har rent allmänt uppfattat
arbetsgruppens uppgift att i första hand göra en översyn av det nuvarande
Norrlandsstödet i dess kortare perspektiv. Det mera långsiktiga perspekti-
vet blir självfallet helt beroende av utformningen av den nya livsmedels-
politik, som uppenbarligen pågår inom EG, och som i allt väsentligt
kommer att utgöra de förutsättningar, efter vilka även det svenska jordbru-
ket har att arbeta framöver.--—

1.32 Företagarnas riksorganisation: Enligt det livsmedelspolitiska beslu-
tet från 1990 skall inte lönsamheten i jordbruket i norra Sverige tillåtas
sjunka nämnvärt i samband med den interna avregleringen.

Dessa ställningstaganden måste enligt Företagarnas riksorganisations
mening bilda utgångspunkt för fortsatta analyser och kommande beslut för
jordbruket i norra Sverige, särskilt i ett EG-perspektiv.---

---Det bör framhållas att det är mjölkproduktionen som är basen i
det norrländska jordbruket och som även fortsättningsvis torde vara det.

Man kan ha olika uppfattningar om prisstödets roll och betydelse i
jordbrukspolitiken. Klart är dock — och det vill vi betona — att det
knappast hade funnits något jordbruk i stödområde 1 utan ett differentierat
stöd.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

För att vi också i framtiden skall ha en levande landsbygd krävs bl.a. att
hinder för nyetablering undanröjs, att företagsbeskattningen får en utform-
ning som stimulerar nyföretagandet, att avskrivningsreglerna på rörelsefas-
tigheter ökar, särskilt i glesbygd och att varje region i landet på sikt blir
självförsörjande på de viktigaste basmatvarorna.

1.33 Svenska arbetsgivareföreningen: Så som uppdraget är bestämt borde
arbetsgruppen från början ha inriktat sitt arbete på det långsiktiga perspek-
tivet.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

2 Mål och medel

2.1 Överstyrelsen för civil beredskap: Stödet till jordbruket i norra Sverige
bör ur civila försvarets aspekt både ses som ett mål (skapar livsmedelsbe-
redskap i en strategiskt viktig region) och som ett medel (skapar rambeting-
elser för totalförsvarets förmåga att klara sina uppgifter i kris och krig).

2.2 Statens jordbruksverk: — — — vill peka på den målkonflikt som

uppstår när stödet till produktionen minskar och man samtidigt vill upp-
rätthålla ett livskraftigt jordbruk i norra Sverige.---

Jordbruksverket delar uppfattningen att den nya situationen kräver en
anpassning av medlen. — — — De framtida stödåtgärderna bör ges en
sådan inriktning att de i större utsträckning medverkar till att förbättra
förutsättningar för ett jordbruk i Norrland. Därigenom kan behovet av
stöd minska. — — —

Det förda resonemanget leder till — vilket även utredningen påpekat —
att de generella stödformerna bör kompletteras med stöd av mer företags-
specifik karaktär där även möjligheten att kombinera jordbruk med andra
näringsgrenar beaktas i större utsträckning än hittills.---

2.3 Närings- och teknikutvecklingsverket instämmer i arbetsgruppens

bedömning att det finns motiv för att bibehålla ett särskilt stöd till jord-
bruket i norra Sverige, men att detta måste anpassas till den förändrade
inriktning av jordbruket som ett medlemskap i EG kan innebära. Detta
medför i sin tur att en ökad vikt läggs vid de areella näringarnas betydelse
för turism, boende, sysselsättning, miljö och landskapsvård i dessa lands-
delar. ---NUTEK delar arbetsgruppens bedömning att en harmoni-

sering med EG:s syn på dessa frågor kommer att kräva en ytterligare
betoning i Sverige av kombinationsverksamhet m.m.

2.7 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden: Allmänt sett vill samar-
betsnämnden understryka att det är angeläget att mål/medelsanalysen
vidareutvecklas i det fortsatta arbete som förutsätts ske. — — — I de
senaste riksdagsbesluten åren 1990 och 1991 har — — — indirekt ett slags
produktionsmål formulerats för norra Sverige.---Samtidigt har dock

riksdagen angett att man också bör ha en helhetssyn på företaget---.

Enligt samarbetsnämndens mening är det således flera mål som riksda-
gen vill skall uppnås med stödet. Detta leder till slutsatsen att flera medel
måste användas för att uppnå dessa mål. Arbetsgruppen har i sina över-
väganden tagit upp dessa aspekter men förefaller i sina förslag alltför
ensidigt ha inriktat sig på ett medel.---

Målet måste enligt samarbetsnämndens mening vara att få ett mer
träffsäkert stöd om man både vill stödja heltidssysselsatta jordbrukare och
kombinerade verksamheter. — — —

2.8 Konsumentberedningen delar utredningens bedömning att stödet till
jordbruket i norra Sverige till följd av ändrade förhållanden inte längre
huvudsakligen bör ses som ett medel för att upprätthålla produktion av
livsmedel i området. —--

Det kan mot den bakgrunden ifrågasättas om stödet även i fortsätt-
ningen i sin helhet skall ges till jordbruket eller om det, åtminstone delvis,
skulle vara mer effektivt genom att tillföras landsbygden i de norra regio-
nerna för andra ändamål. KoB förutsätter att dessa aspekter tas upp till
allvarlig prövning inom omställningskommissionen för jordbruket

---[Stödets storlek] understryker ytterligare vikten av en förutsätt-
ningslös granskning av stödets effektivitet i förhållande till målen.

2.12 Sveriges lantbruksuniversitet delar arbetsgruppens uppfattning om
de areella näringarnas stora betydelse för turism, boende, sysselsättning,
miljö och landskapsvård. Vi noterar med tillfredsställelse att deltidsjord-
brukets och kombinationsföretagens stora betydelse framhålls.

2.13 Länsstyrelsen i Norrbottens län delar arbetsgruppens syn på moti-
ven för att bibehålla ett särskilt stöd till jordbruket i norra Sverige. Vi delar
även uppfattningen att jordbruket har en avgörande betydelse för att
uppfylla andra mål (kulturlandskapet, turism, boende, sysselsättning).
Denna målförändring innebär att medlen behöver förändras.

2.14 Länsstyrelsen i Västerbottens län delar uppfattningen att den nya

jordbrukspolitiken kräver nya medel. Det framtida stödet bör innehålla
både generella och selektiva åtgärder.---

2.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Den framtida inriktningen på stödet
till jordbruket i norra Sverige erfordrar en fördjupad mål-/medelanalys för
att finna de med hänsyn till olika regionala målsättningar mest ändamåls-
enliga stödformerna. Analysen bör som minimum avse de fem olika
stödområdestyperna.

På grund av regionala skillnader i målsättningen med jordbruket, såsom
livsmedelsproduktion, sysselsättning, boende, öppet landskap etc. bör
analysen genomföras länsvis och i samråd med resp, länsorgan.

2.16 Länsstyrelsen i Västernorrlands län:---Jordbruket har en stor

betydelse for sysselsättning, miljö och boende på landsbygden samt den
funktion jordbruket även spelar som rekryteringsbas för andra näringar
och då inte minst för skogsbruket.

Länsstyrelsens mening är vidare att även försörjningsberedskapen utgör
ett fortsatt viktigt motiv för jordbruket i norra Sverige. — — —

Länsstyrelsen delar emellertid arbetsgruppens bedömning att fortsatta
ansträngningar genom forskning och utveckling måste göras för att finna
kompletterande driftsformer och alternativ användning av åkermark som
inte på motsvarande sätt förutsätter statligt stöd. I dagsläget saknas dock i
stort sett sådana möjligheter.---Fram till att andra produktionsvägar

har skapats är emellertid jordbruket beroende av ett betydande statligt
stöd.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

2.17 Länsstyrelsen i Gävleborgs län:---Jordbruket [utgör] med dess

köp- och utbud av tjänster och produkter en mycket viktig motor i
landsbygdens näringsliv. Det torde dessutom, som påpekas i utredningen,
vara det billigaste sättet att uppehålla andra värden av betydelse för
bosättningen, men även vara viktigt för andra verksamheter, t.ex. för
turism och för landskapets öppethållande.

---Det är viktigt, för att inte öka stödbehovet, att alla insatser som
vidtas inte minskar avkastningen annat än för rent specifika åtgärder.

2.19 Länsstyrelsen i Värmlands län anser att de skäl och motiv för att
bibehålla ett särskilt stöd till jordbruket i norra Sverige som förts fram i de
olika riksdagsbesluten äger giltighet även i framtiden.---

---Enligt länsstyrelsens mening skall stödet ha en sådan inriktning
att det skapas förutsättningar för både rationella jordbruksföretag och
andra kombinationsföretag med bas i jord- och skogsbruket.---

---Insatserna kan vara både generella och företagsspecifika. Det är
emellertid viktigt att de generella åtgärderna når en sådan nivå att de
rationella företagen består. — — —

2.22 Lantbrukarnas riksförbund delar uppfattningen att det är ”viktigt
att inta en mer offensiv attityd och på sikt sträva efter en ökad lönsamhet
för jordbruket i norra Sverige och därmed också ett minskat behov av
direkt kompensation i syfte att stödja produktionen”. En avgörande förut-
sättning för detta är att jordbruket i norr kan hålla minst samma
rationaliserings- och utvecklingstakt som landet i övrigt. — — —

2.23 Svenska naturskyddsföreningen vill understryka att de många små
företagen förmodligen är viktigare för den biologiska mångfaldens bevar-
ande än de få stora företagen. Detta gäller givetvis även beträffande den
positiva landskapsbilden. Åtgärder för de små företagens fortlevnad är
därför av största betydelse.

2.25 Näringsfrihetsombudsmannen har inget att invända mot de av
arbetsgruppen uppställda målen. Med hänsyn till att jordbruksproduktio-
nen i sig inom stödområdet blivit av underordnad betydelse kan det dock
ifrågasättas om inte de av arbetsgruppen uppställda målen lika väl eller
bättre kan uppnås med andra medel, såsom direkt betalning för den tjänst
som samhället efterfrågar.

2.26 Statens pris- och konkurrensverk: — — — vill betona vikten av att
ett beslut om en omläggning av Norrlandsstödet föregås av en grundlig
analys av olika offentliga satsningars förmåga att förena de regionalpoli-
tiska målen med kravet att snedvridning av konkurrensförhållandena
inom näringslivet förhindras.

2.30 Grossistförbundet Svensk handel: Vad gäller det mera kortsiktiga
perspektivet fram till en EG-anslutning delar vi generellt utredningens
uppfattning att de motiv som alltfort gäller för att bibehålla ett särskilt stöd
till jordbruket i norra Sverige i huvudsak även bör gälla i det kortsiktiga
perspektivet.---

Ofrånkomligt är att notera att 1987 års försvarsbeslut, den livsmedels-
politiska reformen och ett framtida svenskt medlemskap i EG kommer att
förändra den roll, som livsmedelsberedskapen i norra Sverige hittills har
utgjort.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

Kommitténs värdering att den offentliga politiken varken kan eller bör
garantera en förhöjd lönsamhet är i och för sig oantastlig. Å andra sidan är
möjligheterna att utnyttja rådande marknadsförhållanden och komplette-
rande offentliga åtgärder av ekonomisk natur begränsade i regionen som
sådan.

2.32 Företagarnas riksorganisation vill inledningsvis beklaga det faktum
att det i betänkandet saknas ordentliga mål/medelanalyser på området,
något som hade underlättat kommande ställningstaganden. Jordbrukspro-
duktionen bör enligt vår mening inte främst ha till syfte att uppfylla andra
— i och för sig viktiga mål — som t.ex. att bevara det öppna kulturland-
skapet och skapa förutsättningar för turism och sysselsättning. Att åter-
skapa ett livskraftigt jordbruk i alla delar av Sverige måste vara det primära
syftet med politiska insatser på området.

Vad som krävs för att få ett livskraftigt jordbruk i norra Sverige är
offensiva åtgärder på många områden. — — — [Arbetsgruppen] kommer
inte med några offensiva förslag till åtgärder.

Det norrländska jordbruket består till stor del av glesbygdsföretag. För
att beakta alla faktorer, ekonomiska som sociala, som avgör dessa företags
framtid och fortbestånd, krävs en helhetssyn. Denna helhetssyn har inte
arbetsgruppen lyckats presentera.

2.34 Expertgruppen för forskning om regional utveckling: [Det] kan kon-
stateras att de ambitioner som anges i de mål för norrlandsjordbruket som
riksdagen formulerat är högt ställda, samtidigt som de emellertid är så vagt
formulerade att de vare sig är lämpade för att utvärdera den hittills
tillämpade politiken, att analysera effektiva medel eller att ge argument för
en svensk regional jordbrukspolitik som är försvarbar även inom EG:s
ramar.---ERU saknar således en systematisk mål/medelanalys. Utan

en sådan analys har arbetsgruppen inget analytiskt fundament för att
föreslå ändringar av stödet. — — —

---Det bör noteras — vilket dock ej görs i delbetänkandet — att det
sammanlagda föreslagna statliga stödet till jordbruket i norra Sverige är av
storleksordningen 50 % av det regionalpolitiska stödet till samtliga övriga
branscher i Sverige. En avvägning mellan jordbruksstödet och andra regio-
nalpolitiska insatser i norra Sverige behöver göras.---

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

3 Lönsamheten och reformen

3.2 Statens jordbruksverk:--— anser inte att man nu bör låsa sig vad

gäller en framtida kompensationsmodell utan förutsättningslöst utreda
denna fråga.

Den nuvarande modellen har tagits fram i syfte att beräkna årskostna-
derna för jordbruket i norra Sverige jämfört med ett referensområde längre
söderut. Den modell som nu skulle behövas, bör mer ta sikte på att belysa
lönsamhetsutvecklingen i norra Sverige.---En framtida modell torde

därför få ha till syfte att — tillsammans med annat material — utgöra ett
underlag för bedömning av vilket stöd som bör utgå till jordbruket i norra
Sverige.

Jordbruksverket delar utredningens uppfattning att några ändringar av
nuvarande gränser för stödområdena inte bör ske.

3.6 Skogsstyrelsen: Under den andra hälften av 1980-talet var den
ekonomiska utvecklingen i skogsbruket mycket god. — — — Avverknings-
säsongen 1990/91 förändrades bilden. Virkespriserna började sjunka me-
dan kostnaderna fortsatte att öka. — — — Detta, i kombination med
övriga förändringar, innebär en betydande försämring av lönsamheten för
skogsbruket och därmed också för jordbruksföretagen inom jordbrukets
stödområden.

---Utsikterna för det svenska skogsbruket som helhet är emellertid
långsiktigt goda mot bakgrund av bedömningarna av virkesbalansen på de
för de svenska skogsindustriföretagen viktigaste marknaderna.

Jordbruksföretagen i norra Sverige bör mot denna bakgrund även fort-
sättningsvis kunna räkna med ett tillskott till verksamheten från skogs-
bruksdelen, om än inte lika stor som i slutet av 1980-talet.

När det gäller produktion av energigrödor anser skogsstyrelsen att pro-
duktion av energibärare, energiskog eller energigrödor, långsiktigt måste
grundas på självbärande lönsamhet. Produktion av detta slag kan inte
lämpligen grunda sin lönsamhet för odlaren på ekonomiskt stöd.

3.7 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden: — — — Nämnden vill

ifrågasätta metoden att utgå från den schabloniserade beräkningsmodellen
som grund för att beräkna stödet.---Det är tveksamt om metoden är

tillfyllest för nuvarande mål. Det mer uttalade synsättet att beakta hela det
kombinerade jordbruksföretagets lönsamhet kräver ytterligare faktiskt un-
derlag om dessa företag.

3.12 Sveriges lantbruksuniversitet: —--Med tanke på de betydande

belopp som [det gäller] bör en fortlöpande metodutveckling ske vad gäller
beräknings- och analysmodellerna.

3.14 Länsstyrelsen i Västerbottens län:---Det är oklart hur mycket

av [medlen för glesbygdsstöd och regional projektverksamhet] som verkli-
gen kom den avsedda målgruppen till del.

Vid fortsatt tilldelning av dessa eller liknande medel är det önskvärt att
medlens hemvist markeras tydligare vid fördelningen till länen.

Den beräkningsmodell som tillämpats för stödnivån har medfört stor
eftersläpning i kompensationen. Det är angeläget att den nya metod och
modell för beräkningen av stödet som planeras ger snabbare reaktion på
lönsamhetsförändringar.

3.17 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Jordbruket i norra Sverige bedrivs
nästan utan undantag i kombination med skogsbruk. Den goda skogskon-
junkturen under 1970- och 1980-talet har i hög grad kunnat eliminera
bristande lönsamhet inom jordbruksdelen. Det är därför viktigt att följa
konsekvenserna av en försämrad skogskonjunktur för lantbruksföretagen.

Med hänsyn till den ekonomiska situationen i jordbruket i norra Sverige
är även kraftig uppräkning av stödet nödvändig om jordbruket skall kunna
drivas på en sund ekonomisk bas.

3.18 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Jordbruksverket bör i sitt årliga
arbete med typföretagsmodellen inte enbart arbeta med skillnaderna i

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

kostnader utan även med skillnaderna i erhållna intäkter inom stödområ-
det.

För att få ett mera rättvist fördelat stöd i länet bör [vissa] gränsjuste-
ringar [inom befintliga stödområden] göras.

3.19 Länsstyrelsen i Värmlands län ansluter sig till arbetsgruppens för-
slag när det gäller beräkningen av kompensationen. Det kan dock övervä-
gas om inte antalet typföretag borde öka. — — — Indelningen i prisområ-
den [bör] ändras i enlighet med dåvarande statens jordbruksnämnds för-
slag i ”Översyn av prisstödet till jordbruket i norra Sverige, Etapp II”, i
januari 1989. Stora områden i länet som nu tillhör område 4 bör tillhöra
område 3.---

3.21 Länsstyrelsen i Örebro län: — — — I betänkandet nämns inget om

hur stödområdet geografiskt skall se ut i framtiden. Länsstyrelsen anser att
det behövs en översyn av stödområdets omfattning. I Örebro län finns
områden som gränsar till nuvarande stödområde och som framöver borde
ingå i norrlandsregionen.---

3.22 Lantbrukarnas riksförbund: Den genomsnittliga täckningsgraden
för andra halvåret 1989 och första halvåret 1990 som bas för ”lönsamhets-
garantin” kan med tvekan accepteras för det fortsatta stödet. Enligt LRF:s
tolkning av 1990 års riksdagsbeslut borde nivån härledas bakåt och därmed
hamna på 60 % täckningsgrad.

LRF ansluter sig till arbetsgruppens förslag att tills vidare behålla nuva-
rande stödområdesindelning. Även om vissa förslag till gränsjusteringar är
väl motiverade överväger kravet på stabilitet och långsiktighet i samhällets
agerande.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

4 Internationella aspekter

4.1 Överstyrelsen för civil beredskap: —--Ur beredskapssynpunkt är en

harmonisering med EG:s stödnivå oacceptabel. — — —

En utarmning av jordbruksföretagen i Norrland innebär att förutsätt-
ningarna för boende, sysselsättning, livsmedelsindustri och samhällsser-
vice minskar, vilka utgör grundläggande förutsättningar för att civila
försvaret skall kunna fullfölja sina av riksdagen ålagda uppgifter.

ÖCB stöder därför arbetsgruppens förslag att inför medlemskapsför-
handlingar eftersträva en överenskommelse i protokollform för att härmed
legalt kunna bevara den existerande stödnivån. — — —

4.2 Statens jordbruksverk: — — — delar utredningens uppfattning att
det enligt GATT-sekretariatets förslag inte blir möjligt att i fortsättningen
utan neddragningskrav tillämpa stödformer som är direkt sammankopp-
lade med produktionens storlek, t.ex. prisstöd.

---Enligt jordbruksverkets uppfattning bör viss försiktighet iakttas
vad gäller slutsatserna om innehållet i ett eventuellt avtal. Även om
areal-/djurbidrag i princip skulle bli accepterat som s.k. ”grönt” stöd i
GATT, är det troligt att ytterligare villkor måste vara uppfyllda, t.ex. vad
gäller historisk bas, krav på degressivitet, m.m. Vad gäller tidpunkten då
ett GATT-avtal blir bindande, kan för närvarande inga bestämda slutsatser

dras. Sannolikt kommer förändringar av stöd att krävas bli genomförda
först efter den 30 juni 1993.

Utredningen utgår från att ett undantag från CAP bör vara möjligt att
utverka för jordbruket i norra Sverige. — — —

Jordbruksverket anser, i likhet med utredningen, att en lösning med
särskilt undantag för norrlandsstödet sannolikt vore fullt tillfredsställande
från svensk synpunkt. Verket vill dock varna för alltför stor optimism vad
gäller möjligheterna för Sverige att själv välja vilket alternativ som skulle
passa bäst. — — —

4.3 Miljö- och teknikutvecklingsverket: — — — Ett EG-medlemskap
kommer innebära möjligheter att få del av EG:s eget utvecklingsprogram
inom jordbruksområdet. Med detta i åtanke anser NUTEK att en ny
översyn av stödområdesindelningen bör göras så att den mer ansluter till
den indelning som finns inom gemenskapen.---

4.5 Glesbygdsmyndigheten anser att det inför ett medlemskap i EG
fordras kraftfulla initiativ i syfte att utverka undantag för jordbruket i
norra Sverige avseende stödnivån. — — —

4.12 Sveriges lantbruksuniversitet: Utredningen noterar att stödnivåerna
i s.k. svaga regioner är betydligt högre i Sverige än i EG. Som en möjlig
lösning föreslås att en överenskommelse om ett undantag i protokollform
söks. Vi instämmer att detta---förefaller vara en enda möjlighet till

att nå den av statsmakterna beslutade högre stödnivån i norra Sverige.

Vi saknar dock en bedömning — under olika scenarios om EG:s fram-
tida utvecklingsvägar — om hur mycket stöd man sammanlagt tillåts att
betala. Denna långsiktiga stödgräns är helt avgörande för jordbrukspoliti-
kens kortsiktiga utformning.--—

4.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: — — — Situationen inför ett even-
tuellt EG-medlemskap är oklar. Paraferingen av EES-avtalet är skjuten på
framtiden. EG:s jordbruks- och regionalpolitik är föremål för omprövning.
GATT-förhandlingarna har ännu inte förts i hamn.

4.19 Länsstyrelsen i Värmlands län: — — — Anpassningen till GATT
och EG har vägt tungt vid utformningen av förslagen utan att det är klarlagt
till vad den svenska politiken skall anpassas då någon GATT-
överenskommelse inte träffats och EG:s framtida jordbrukspolitik inte
utformats. Stödets utformning kommer med stor säkerhet att behöva
ändras på grund av överenskommelser inom GATT och EG. Frågan är
dock tidpunkten och omfattningen.---

4.22 Lantbrukarnas riksförbund: I avsnittet om medlemskap i EG och
jordbruket i norra Sverige konstateras att i varje fall stödets nivå borde
kunna säkras vid ett medlemskap. I de framtida förhandlingarna bör enligt
LRF:s synsätt Sverige hårt driva linjen att prisstödet skall behållas.

Prisstödet utgör ett problem i det internationella perspektivet dvs. inför
en eventuell överenskommelse i GATT. Det finns dock inte skäl att i förväg
göra de förändringar som arbetsgruppen föreslår. — — — Det kan inte
uteslutas att även utbetalningsformen dvs. prisstödet kan klaras genom
metoden med särskilt protokoll i EG-förhandlingarna. När det gäller en
eventuell överenskommelse i GATT bör en konvertering av prisstöd göras
först om vi blir tvingade till detta för att undgå neddragningar.

Prop.1991/92:96

Bilaga 2

4.26 Statens pris- och konkurrensverk: — — — har ingen anledning att
göra någon annan bedömning än den gruppen redovisar [vad gäller en
kommande GATT-överenskommelse och ett eventuellt medlemskap i
EG]. SPK vill dock poängtera att det fortfarande är ovisst vilken jord-
brukspolitik som kommer att möta Sverige vid ett eventuellt inträde i EG
och vilka förhandlingsmöjligheter som då kommer att stå till buds. Arbets-
gruppen förutsätter att de nya stödformer som föreslås kan undantas i
förhandlingarna inför ett EG-medlemskap. Detta är enligt SPK en ytterst
tveksam utgångspunkt. Ett mer troligt förhandlingsresultat är i så fall
övergångsbestämmelser.

4.27 Kommerskollegium: Förslaget till jordbruksöverenskommelse och
villkoren för regionalstöd kan fortfarande komma att förändras. — — —

Kollegiet vill påtala vikten av att närmare studera de kriterier som
kommer att gälla för regionalpoliiiska stödformer. — — — Kollegiet vill
här särskilt understryka kravet på att de kriterier som avgör områdesav-
gränsning klart skall uttalas i författning.---

Kollegiet anser att det inte är rimligt att ta ställning i dagsläget till om de
föreslagna åtgärderna är förenliga med möjliga åtaganden i GATT eller
framtida förändringar av EG:s jordbrukspolitik. Men vill peka på att det
eventuellt kan bli långtgående villkor för stöd som utgår i form av areal-
bidrag och djurbidrag samt att prisstöd i en GATT-överenskommelse
troligen inte kommer att bedömas som tillåtet regionalstöd.

4.30 Grossistförbundet Svensk handel: Vi har i detta sammanhang inga
invändningar mot förslaget [om införande av ett generellt och direkt
djurbidrag samtidigt som arealbidraget för potatisodling bibehålls] men
vill ytterligare betona de skäl som kan anföras mot att på kort sikt vidta
större förändringar, utan att man så långt möjligt bibehåller nuvarande
stödkonstruktion till dess att en ordentlig mål- och medelsanalys hinner
göras i avvaktan på att EG — förhoppningsvis — finner en lösning på sin
framtida jordbruks- och livsmedelspolitik inför en svensk EG-anslutning
1995.

4.32 Företagarnas riksorganisation: Prisstödet utgör i och för sig ett
problem i GATT-förhandlingarna, men det innebär inte att man redan nu
måste vidta de åtgärder som arbetsgruppen föreslår. Det är tvärtom av
intresse att avvakta förhandlingarna för att se om vi tvingas till ändringar
av prisstödet för att undgå neddragningar.

4.33 Svenska arbetsgivareföreningen: Enligt SAF:s uppfattning bör en
revidering av stödet till jordbruket i norra Sverige anstå till dess att de
förutsättningar för regionalstöd som ett EG-medlemskap och eventuellt
GATT-avtal ger blir tillräckligt kända. Stor osäkerhet föreligger fortfa-
rande om vilka stödåtgärder och stödnivåer som då kommer att vara
möjliga.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

5 Stödformer

5.1 Överstyrelsen för civil beredskap:---stöder arbetsgruppens förslag

att överge nuvarande prisstöd. — — —

— — — En övergång från prisstöd till ersättning i form av ett riktat

företagsstöd t.ex. djurbidrag, skulle ur civila försvarets synvinkel kunna
medföra positiva effekter i form av ökad geografisk spridning av jordbruks-
produktionen med större möjligheter till boende och sysselsättning även i
glesbygder.--—

---ÖCB har svårt att i nuvarande läge bedöma huruvida djur- eller
arealersättning bäst bidrar till att bibehålla en försörjningsförmåga av
livsmedel i norra Sverige. — — —

— — — ÖCB vill framhålla att också konsekvenser för regionens

försörjningsförmåga bör analyseras innan den slutliga tekniska lösningen
bestäms.--—

ÖCB ställer sig positiv till förslaget om kompletterande åtgärder som
listas i betänkandet. —--

5.2 Statens jordbruksverk:---delar i stora stycken den analys som

gjorts av nackdelarna med arealstöd resp, djurstöd, men analysen borde ha
drivits längre. — — —

Enligt jordbruksverket hade det varit önskvärt om utredningen ytterlig-
are hade analyserat hur stöd baserat främst på djurbidrag kommer att
återverka på företagsekonomisk nivå---. Vidare saknas en analys av

vilka de långsiktiga effekterna blir för jordbruks- och livsmedelsproduktio-
nen i Norrland.

---I utredningen saknas en diskussion om hur höga stödbelopp som
är rimliga att utbetala i form av direktstöd till enskilda. — — —

Höga djurbidrag medför — liksom arealbidrag — kapitaliseringseffekter.

---Resultatet kan bli att arrenden/hyror för stallar ökar.

Effekter på marknaden kan befaras av höga djurbidrag genom att tid-
punkten för leveranser av slaktdjur påverkas av tidpunkterna för djurräk-
ningar. —--

Vid extensifiering av jordbruksproduktionen i Norrland kommer storle-
ken på produktionen att påverkas. — — —

En minskad jordbruksproduktion får också konsekvenser för livsmedels-
industrin.

---Det ställs ökade krav på kontroller av de uppgifter som används.

— — — Arbetsuppgifterna kan inte utföras inom ramen för befintliga
resurser inom statens jordbruksverk.

--— Ett system med glidande medeltal förutsätter, som utredningen
också har påpekat, att särskilda regler fastställs för företag som befinner sig
i olika utvecklingsfaser. —--

— — — Trots de olägenheter, som en övergång till djurbidrag innebär
delar dock SJV uppfattningen att en sådan förändring kan bli nödvändig
att genomföra med hänsyn till de internationella förhållandena.

— — — Så länge oklarhet råder om innehållet i ett eventuellt GATT-
avtal och den framtida CAP-reformen bör, enligt jordbruksverkets me-

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

ning, den kortsiktiga lösningen utformas så att en framtida anpassning av
det svenska regionalpolitiska jordbruksstödet underlättas så långt möjligt,
samtidigt som man bör undvika komplicerade administrativa system, som
eventuellt måste ändras i samband med ett EG-inträde.

— — — Åtgärder som kan bedömas vara helt i linje med en reformerad

EG-politik bör lyftas fram och komplettera eller understödja det generella
norrlandsstödet.---

— — — Enligt jordbruksverkets uppfattning kan en begränsad del av
medlen inom ramen för norrlandsstödet fortsättningsvis avdelas för mot-
svarande alternativa stödformer. — — —

— — — Åtgärderna bör genomföras inom ramen för ett fortsatt s.k.
åtgärdsprogram med jordbruksverket som huvudansvarig myndighet.

---Jordbruksverket ifrågasätter det lämpliga i att införa ett särskilt
djurrelaterat stöd för landskapsvård i norra Sverige. Ett ökat sådant stöd
bör kunna ske inom ramen för det nuvarande landskapsvårdsprogrammet.

5.3 Närings- och teknikutvecklingsverket tillstyrker huvudlinjen i betän-
kandet att tyngdpunkten i stödet förskjuts från prisstöd till olika former av
direkt stöd och framför allt i glesbygd från jordbruksproduktion till stöd åt
landsbygdsföretag med en bas i jordbruk och skogsbruk.

Den tekniska utformningen av stödet kan NUTEK ej närmare bedöma.

— — — NUTEK håller med arbetsgruppen om att såväl en EG-
anpassning som ett GATT-avtal kommer att medverka till krav på mer
företagsspecifika åtgärder inom jordbruksområdet. NUTEK vill i detta
sammanhang särskilt peka på vikten av utvecklingsprojekt och stöd till
angränsande verksamheter såsom skogsbruk, turism, energiproduktion
m.m.

5.5 Glesbygdsmyndigheten anser att effekten av ett generellt och direkt

djurbidrag noggrant måste bedömas.---

Avseende stöd till hävd av viktig mark kan det bli en mycket grannlaga
uppgift att avgöra vad som är viktigt och oviktigt att bevara ur olika
aspekter. Mycket talar dock för att prioriteringar på läns- och kommunal
nivå blir nödvändiga i detta sammanhang varför denna process behöver
inledas snarast. Myndigheten tar ej ställning till detta förrän jordbruksver-
ket närmare har utrett villkoren kring stödet.

Myndigheten instämmer i vikten av att åtgärdsprogrammet får fortsätta
enär effekterna hittills har varit mycket positiva i många stycken, inte
minst avseende kombinerat företagande och initiativ från kvinnor. Detta
program bör dock finansieras av särskilda medel inom en oförändrad total
kostnadsram och ha tydlig förnyelse- och utvecklingskaraktär. — — —

5.6 Skogsstyrelsen:---Skogsvårdsorganisationen arbetar kontinu-

erligt för att öka mängden arbetstillfällen i skogsbruket bl.a. i form av
lokala aktiveringsprojekt. I vissa fall innebär detta en ökad självverksam-
het och mera arbete åt lokala entreprenörer, vilket i sin tur breddar
arbetsbasen också för jordbruket. Andra effekter av detta arbete är ökad
lokal vidareförädling. En del av det stöd som hittills utgått till jordbruket
har kunnat användas av lantbruksverket med denna inriktning. Det finns,

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

enligt skogsstyrelsens uppfattning, utrymme för en ökning av sådan lokal
vidareförädling.

Skogsstyrelsen är positiv till [förslaget om stöd för hävd av vissa jord-
bruksmarker], men vill samtidigt erinra om att man på dessa marker bör
avstå från att gödsla med handelsgödsel i syfte att gynna den biologiska
mångfalden.

5.8 Konsumentberedningen: I avvaktan på en granskning [av stödets
effektivitet] anser KoB det olämpligt att från 1 juli 1992 omvandla nuva-
rande prisstöd till kobidrag. En kommande EG-anslutning och ett GATT-
avtal kan inte åberopas för en så snabb omläggning av stödet. Med detta
vill KoB inte utesluta att kobidrag kan vara ett, bland flera, medel att
stödja sysselsättningen i norra Sverige, men hela frågan bör penetreras
noggrannare än vad som hittills skett.

5.11 Statens naturvårdsverk: — — — anser att det grundläggande försla-

get om att stödet inte längre skall utgå som ett prisstöd utan som ett direkt
producentstöd är bra och nödvändigt. Förslaget är en konsekvent fortsätt-
ning på principerna i 1990 års livsmedelspolitik.---

En övergång till producentstöd [innebär] att bättre förutsättningar ges
för ett framtida jordbruk som ger mindre belastning på miljön med
växtnäring och bekämpningsmedel. Naturvårdsverket anser dock att mil-
jöbelastningen orsakad av det norrländska jordbruket redan är liten och
orsakar endast små problem, med lokala undantag.

Naturvårdsverket avstår från att ta ställning till om djur- eller arealbi-
drag är att föredra. — — —

— — — En kombination av areal- och djurbidrag och konsekvenser i
olika bygder av olika former av stöd bör utredas innan ställning tas.

---Naturvårdsverket anser att det är mycket bra att utredarna har
uppmärksammat att situationen i jordbruket i norra Sverige motiverar
särskilda insatser för att bevara odlingslandskapets betydelse. — — —

---Det förslag utredarna skissat har mycket stora likheter med det
nuvarande anslaget för landskapsvård. Det förefaller inte genomtänkt att
införa ett system för samma ändamål och utformat på ett likartat sätt som
ett system som redan existerar. — — —

— — — Däremot bör formerna for ett utökat stöd för landskapsvård i
norra Sverige utredas ytterligare. En utgångspunkt i det arbetet bör vara
den form av landskapsvårdsstöd som redan finns för hela landet men med
medel som specialdestineras till stödområdet.

5.12 Sveriges lantbruksuniversitet ställer sig bakom förslaget om en
övergång från nuvarande prisstöd till direkt och generellt djurbidrag.

— — — Regionala prisstöd är oförenliga med EG:s gemensamma jord-
brukspolitik. Omläggningen är därför motiverad. — — —

Sett ur GATT-perspektiv är djurbidrag (och arealstöd) också att föredra.

De stödformer som Sverige i fortsättningen är berett att finansiera själv,
om protokollösningen lyckas, behöver inte nödvändigtvis utformas som
djurbidrag. Det är i så fall önskvärt med flexibilitet så att stödet inte

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

konserverar produktionsstrukturen eller diskriminerar effektiva företag
eftersom detta på sikt bäddar för ökat stödberoende — — — .

Åtgärdsprogrammet, som har inneburit en reell förstärkning av resurser
för FoU vid Röbäcksdalen, har möjliggjort en tidigareläggning och bredare
utformning av flera angelägna FoU-projekt inom de primära målområ-
dena. — — — Det är därför angeläget att också åtgärdsprogrammet kan
finna fortsatta finansieringsmöjligheter.

Dock vill SLU betona betydelsen av en mer uttalad långsiktighet i
programmet.

5.13 Länsstyrelsen i Norrbottens län delar arbetsgruppens uppfattning

att avräkningspriset på marknaden är avgörande för heltidsjordbrukets
lönsamhet.---

Länsstyrelsen delar [däremot] inte arbetsgruppens uppfattning att det är
av mindre betydelse om stödet utgår som pristillägg eller djurbidrag.

— — — I ett internationellt perspektiv är det troligen nödvändigt att
övergå till ett samlat djurbidrag men länsstyrelsen anser att övergången
skall ske successivt och anpassas tills resultatet av GATT-förhandlingar
och EG-förhandlingar har klarnat.

Sammantaget är vår uppfattning att en djurersättning fungerar bättre
inom mjölkproduktionen än vid köttproduktion. — — —

— — — [Det finns en risk] att produktionen inriktas på spannmålsbase-
rad gödtjursuppfödning med korta omloppstider och att djurbidraget ka-
pitaliseras i form av höjda priser på livkalvar.

Länsstyrelsen delar arbetsgruppens uppfattning att arealstödet till pota-
tis skall behållas. Även utsädesodlingen, särskilt av stamutsäde, bör stödjas
för att underlätta utvecklingen av ekologisk odling samt att utveckla
exportmöjligheterna.

Länsstyrelsen delar arbetsgruppens uppfattning att landskapsvårdspro-
grammet bör kompletteras med möjlighet att omvandla djurbidrag till
landskapsvårdskontrakt. — — —

— — — Länsstyrelsen — — — tillstyrker förslagen om kompletterande
och understödjande åtgärder i form av ett breddat och förstärkt Åtgärds-
program för jordbruket i norra Sverige.

5.14 Länsstyrelsen i Västerbottens län: — — — Länsstyrelsen anser
— — — att nuvarande prisstöd bör behållas tills vidare och utökad
kostnadskompensation ges i form av djurstöd. Om förändringar är nöd-
vändiga i samband med EG-medlemskap bör övergången ske successivt.

Den enklaste lösningen är att det faktiska djurantalet under kompensa-
tionsåret får ligga till grund för stödet.

— — — Till skillnad mot arbetsgruppen befarar länsstyrelsen att in-
tresset för att anpassa och effektivisera produktionen minskar. Dessutom
kan det finnas risker för att så höga djurbidrag som antyds i utredningen
leder till — — — överbeläggning i stallarna.

Åtgärder av den karaktär som bedrivs genom Åtgärdsprogrammet för
norra Sverige är angelägna även i fortsättningen.

— — — De satsningar på selektiva insatser genom program inom bl.a.
kompletterande verksamhet till jordbruk, utbildnings/rådgivningsprogram

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

och FoU-insatser som utredningen föreslår är angelägna insatser av mera
långsiktig karaktär och viktiga komplement till de generella stöden.

— — — [Förslaget om hävd av jordbruksmark] är i flera avseenden
otydligt och motsägelsefullt.

---Skall det bli verkningsfullt som naturvårdsstöd bör det modifie-
ras till ett generellt djurbaserat arealstöd inom områdena med sämsta
förutsättningarna för jordbruk.

5.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det inte finns tillräckliga skäl
att ändra på en etablerad och väl fungerande stödform till jordbruket i
norra Sverige. Pristillägget bör vara kvar oförändrat och kompensation för
lönsamhetsförändringar bör utgå i form av höjning av djurbidraget.

I avvaktan på en fördjupad mål-/medelanalys avstår länsstyrelsen från
att kommentera förslaget till införande av en särskild åtgärd för att kunna
ersätta producenterna för hävd av marker som hotas av nedläggning av
jordbruksproduktion, men konstaterar att stödformen kan vara motiverad
i perifera produktionsområden där exempelvis mjölkhämtningslinjer är
hotade eller i turistiskt frekventerade områden som är starkt beroende av
öppethållande av landskapet.

Länsstyrelsen anser att åtgärdsprogrammet bör fortsätta och gärna för-
djupas. Programmet bör finansieras med budgetmedel ovan ramen för
stödet till jordbruket i norra Sverige.

— — — Av särskild vikt är att medel ställs till förfogande för det
redovisade investerings- och underhållsbehovet till jordbrukets byggnader
i Jämtlands län. Det är också synnerligen angeläget att stöd kan utgå till
marknadsföring och utveckling av regionala produkter samt till att behålla
de jordbrukets forsknings- och försöksstationer som finns i Ås i länet.

5.16 Länsstyrelsen i Västernorrlands län delar arbetsgruppens grundläg-

gande förslag att stödet bör kopplas till djurhållning. Risken för att ett
arealbidrag snabbt skulle kapitaliseras är betydande---.

När det gäller stödets utformning är länsstyrelsen av den uppfattningen
att konsekvenserna inte analyserats tillräckligt för att ligga till grund för en
övergång till ett renodlat djurbidrag. Styrelsen förordar därför att nuva-
rande prisstöd bibehålies men att uppräkningar av stödet skulle kunna ske
som djurbidrag.

---Jordbruksproduktionen [befinner] sig redan i dagsläget i en fas
med kraftigt minskande volymer. Uppenbara risker finns att denna utveck-
ling skulle förlängas och/eller fördjupas vid införandet av ett renodlat
djurbidrag.---

Med hänsyn till de långa transportavstånd som gäller i norra Sverige
finner länsstyrelsen att bortfallet av tidigare fraktbidrag bör beaktas när
djurbidraget beräknas vad avser höns.

Förslaget om en ”särskild åtgärd” för att bevara odlingslandskapet och
den biologiska mångfalden utgör enligt länsstyrelsens uppfattning ett vär-
defullt komplement till det redan inrättade landskapsvårdsstödet.

— — — Detta stöd borde kunna tillämpas även vid övergång till icke
animaliebunden produktion som t.ex. hö till försäljning och odling av
energigräs.

Styrelsen finner att denna särskilda åtgärd inte endast i huvudsak skulle

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

gälla områden av riksintresse. Länsstyrelserna i resp, län bör i dessa
avseenden ges en större frihet att själva avgöra inom vilka områden dessa
åtgärder skall kunna tillämpas.

Åtgärdsprogrammet for jordbruket i norra Sverige ger länsstyrelserna
inom detta område ett verksamt medel i arbetet med landsbygdsutveck-
ling. Denna stödform bör därför bibehållas.

Ramen för investeringsstöd till jordbruket bör uppräknas för att möjlig-
göra miljömässiga reinvesteringar.

5.17 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Enligt länsstyrelsen kommer ett
djurbidrag eller annat enhetsbidrag att få både positiva och negativa
effekter. Till de negativa hör bl.a. mindre incitament till efifektivisering.
Till de positiva effekterna kan höra mer miljövänlig produktion i vissa fall.
Dessutom tillkommer den eventuella långsiktiga anpassningen till interna-
tionella regler. Om det sammantaget uppfattas som positivt med övergång
till enhetsbidrag bör detta baseras på djurhållningen och inte på arealun-
derlaget främst med hänsyn till rådande arrendeförhållanden. — — —

En eventuell ändring av stödformerna bör ske successivt---.

Om en del av djurbidragen omvandlas till stöd för kulturlandskap, vilket
kan vara ändamålsenligt, är det viktigt att det noga samordnas med
nuvarande landskapsvårdsstöd. Helst bör bara två stödformer finnas, dvs.
en motsvarande nuvarande Nola och en för stöd till det öppna kulturland-
skapet.

Länsstyrelsen har goda erfarenheter av åtgärdsprogrammet för jordbru-
ket i norra Sverige. Det är därför angeläget att finna former för finansiering
av en fortsättning. —--

Förbättring av arbets- och djurmiljön kan ofta kräva betydande investe-
ringar. För att stimulera till dessa och för att underlätta effektivitetssträ-
vandena har ett investeringsstöd mycket stor betydelse. — — —

5.18 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Pristilläggen på produkterna bör
tills vidare behållas. Förändringar bör inte ske innan GATT-förhandlingar
är klara och den framtida EG-jordbrukspolitiken är fastlagd.

Arealbidraget för odling av matpotatis bör även omfatta Kopparbergs
län.

Om djurbidrag kommer att ges bör det även omfatta kor för köttproduk-
tion.

Djurbidragen bör ej reduceras i stödområde 4.

Ett generellt djurbidrag i stället för pristillägg kan för många producenter
sänka stödet med upp till 25 %, vilket givetvis starkt påverkar deras
möjligheter att klara de fasta kostnaderna i företaget. — — —

En fortsatt utbetalning av stödet bör ske vid leverans till förädlingsledet.

En övergång till djurbidrag som utbetalas till producent utan krav på
besiktning kommer således att stimulera till ”svartslakt”. Möjligheterna
till en effektiv kontroll av verkligt djurantal torde kräva stora resurser.

Möjligheter måste finnas att även i fortsättningen kunna bevilja investe-
ringsstöd för att underlätta både reinvesteringar och investeringar som
syftar till ökad effektivitet och förbättrad miljö för arbetskraft, djur och
omgivningar.

Prop.1991/92:96

Bilaga 2

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 96

Vid stora stödbelopp per gård är lantbruksregistret inte en tillfredsstäl-
lande utgångspunkt för utbetalningen av djurbidragen. Andra beräknings-
underlag exempelvis ”Kokontrollen” kan ge större rättvisa.

Med föreslagen uppläggning av utbetalningen av djurbidragen kommer
jordbrukarna att planera sin produktion för så högt djurantal som möjligt
vid mättidpunkterna. Det innebär bl.a. att slakterierna får låg tillförsel
under senvåren och hög tillförsel av slaktdjur efter mitten på juni (vid
nuvarande regler för uppgifter till SCB).

För köttproduktionen är stödbeloppen små jämfört med stödet till
mjölkproduktionen, varför kontrollfrågan för de flesta gårdar är av mindre
betydelse.---

Basåren för första utbetalningen [av djurbidrag] hösten 1992 bör vara
1990-92.

Länsstyrelsen delar arbetsgruppens förslag [att ett antal selektiva åtgär-
der bör sättas in i området]. Formen för genomförandet bör tills vidare
kunna följa det som gällt det s.k. åtgärdsprogrammet.

5.19 Länsstyrelsen i Värmlands län: — — — Enligt styrelsens mening
kommer [införande av ett generellt och direkt djurbidrag] att ha en menlig
inverkan för de rationella företagen. Systemet gynnar de som i dag har en
låg produktion.---Det vore därför rimligare att i avvaktan på en mera

genomgripande omläggning på grund av en slutgiltig anpassning till GATT
och EG frysa prisstödet vid nuvarande nivå och låta tillkommande stöd
utgå i form av djurbidrag.---I avvaktan på en mer generell lösning av

landskapsvårdsersättningarna tillstyrker styrelsen att stöd till landskaps-
vård liksom till andra viktiga insatser för jordbruksföretagens, i norra
Sverige, anpassning kan utgå inom ramen för stödet till jordbruket i norra
Sverige. En förutsättning är dock att den generella stöddelen som skall
trygga en bibehållen lönsamhet inte krymper.

Utformningen av landskapsvårdsstödet bör bl.a. av rättviseskäl beredas
ytterligare och omfatta inte bara mjölkproducenter utan även köttprodu-
center.

---Förslaget om ett glidande medeltal av antalet djur [kan] godtas.
I vissa fall kan dock problem uppstå, nämligen vid avveckling och nystart.
Detta bör bearbetas vidare---.

Länsstyrelsen anser även att arealstöd till potatisodlingen utsträcks till
område 2 och 3 i länet. — — —

Länsstyrelsen delar arbetsgruppens uppfattning om behovet av att införa
kompletterande selektiva åtgärder. Dessa selektiva åtgärder bör genomfö-
ras inom ramen för ett fortsatt utvidgat åtgärdsprogram.

---I det sammanhanget vill styrelsen betona vikten av att själv med
ledning av de regionala förhållandena fastställa användningen av investe-
ringsstödet och inte som för närvarande styras av jordbruksverkets före-
skrifter. — — —

---All utveckling tar tid och kräver kontinuitet, varför programmet
bör permanentas och ingå som en del i det samlade stödet till jordbruket i
norra Sverige.

5.21 Länsstyrelsen i Örebro län vill instämma i utredningens förslag att
framtida stöd till jordbruket i norra Sverige ej bör utformas som prisstöd

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

till produkterna. Länsstyrelsen anser vidare att man bör skynda långsamt
med avvecklandet av nuvarande stödsystem. Kommande GATT- och
EG-avtal bör vara slutna innan nya stödformer utarbetas. — — —

Det nya stödsystemet bör utformas så att både djur- och arealersättning
kan erhållas. Djurersättning bör kunna erhållas för mjölkkor, dikor, ung-
nöt, suggor, slaktsvin, får, getter och höns. Djurbidragen bör alltså inte
kopplas endast till betande djurslag.---Även arealersättning bör utgå.

Båda ersättningsformerna bör kopplas till aktivt brukande.

5.22 Lantbrukarnas riksförbund: Det avsnitt som sammanfattar utred-
ningens ståndpunkter genomsyras av en ambition att på olika sätt misskre-
ditera prisstöd som utbetalningsform till förmån for djurbidrag och mer
företagsspecifika stöd. Några bärande argument för dessa slutsatser finns
enligt LRF inte. Resonemangen är i vissa fall klart missvisande.

Arbetsgruppen pekar helt riktigt på miljön som en möjlig konkurrens-
fördel för jordbruket i norra Sverige. Detta används dock felaktigt som ett
argument för en tyngdpunktsförskjutning från prisstöd till mer företags-
specifika stöd, vilket står i strid med huvudlinjen i 1990 års livsmedelspo-
litiska beslut.---

Arbetsgruppen gör, med sitt resonemang kring företagsspecifika stöd, en
olycklig sammanblandning av lönsamhetsgarantin och samhällets behov
av att upphandla kollektiva tjänster.---

— — — En övergång till djurstöd och mer företagsspecifika stöd som
arbetsgruppen föreslår innebär att incitamentet för effektivisering och
produktivitetsutveckling försvagas.

---Med arbetsgruppens förslag med stöd som fjärmas från produk-
tionen riskerar norra Sverige att hamna på efterkälken med ökat stödbehov
som följd.---

Med detta påpekande i botten är LRF positivt till satsning på FoU,
investeringsstöd, stöd till utvecklingsprojekt m.fl. kompletterande åtgär-
der. Medel för dessa satsningar skall dock inte avräknas mot kompensa-
tionsnivån. — — — I annat fall görs avsteg från riksdagens fastlagda
ambition att lönsamheten inte skall förändras. — — —

Arbetsgruppen hävdar att en rad inhemska skäl talar för en övergång
från prisstöd till olika former av direkta stöd.---Inget av de inhemska

skäl som anförs håller vid en kritisk granskning. Argumenteringen består
snarare av ett antal påståenden vars syfte är att legitimera ett förändrat
betalningssätt.

Om Sverige till följd av bindande internationella avtal tvingas konver-
tera prisstödet till djurstöd är det uppenbart att ett glidande 3-årsmedeltal
är att föredra framför en fast historisk bas som relativt snabbt ger stora
problem.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

5.23 Svenska naturskyddsföreningen stöder förslaget om att nuvarande
djurbidrag och pristillägg ersätts av ett generellt och direkt djurbidrag.
Detta måste dock enligt föreningens uppfattning kompletteras med en
generell, differentierad arealersättning. Utan denna komplettering klaras
inte målsättningen beträffande biologisk mångfald och biotopbevarande.

Vad djurbidraget beträffar stöder föreningen tanken på att ersättning
ovillkorligen måste vara förknippad med bestämda konkreta och kontinu-
erliga åtaganden som leder till ett resurs-, miljö- och/eller naturvänligare
jordbruk.

Vi stöder inte tanken på ett nytt kompletterande stöd vid sidan av stödet
för vård av odlingslandskapet, riktat mot de riksintressanta objekten.

För att klara målsättningen med den biologiska mångfalden föreslår vi i
stället att en generell men differentierad arealersättning införs. Den omfat-
tar alltså all jordbruksmark, men ersättningen differentieras efter de s.k.
kollektiva nyttigheter som marken producerar. — — —

Föreningen stöder självklart ett utnyttjande av de möjligheter till kom-
pletterande och understödjande åtgärder som kan bli följden av en even-
tuell EG-anslutning.---

5.25 Näringsfrihetsombudsmannen: Bidragen [bör] helst utgå allt efter
sitt syfte. En övergång till djurbidrag är därför ett steg i rätt riktning,
särskilt som prisstöd och pristillägg inte varit effektiva medel för att fylla
uppställda mål.

5.28 Riksantikvarieämbetet: I det kortsiktiga perspektivet, fram till med-
lemsförhandlingarna med EG föredrar RAÄ, att nuvarande stödsystem
bibehålls. Såsom särskilda krav och anpassning till EG anser RAÄ att
arealbidrag och djurbidrag bör ingå tillsammans i ett nytt stödsystem för
norra Sverige.---

— — — Stöden bör således kunna kombineras där så krävs för att
bibehålla såväl bete som annan markanvändning.

Arbetsgruppens förslag om ett ytterligare ”grönt stöd” för odlingsland-
skapet i norra Sverige, vid sidan om programmet för landskapsvård, ses av
RAÄ som mycket positivt. Detta stöd bör utformas som ett generellt
hävdstöd i nationellt värdefulla områden, vilka framgår av bevarandepro-
grammet. RAÄ delar däremot inte arbetsgruppens ståndpunkt att stödet
koncentreras till enbart de olika riksintressena.

---Om det är en strävan att öka kombinationsföretagen, diversifie-
ringen och nischverksamheten med bl.a. småskalig förädling måste sam-
hället bidra med stöd i form av information, utbildning, konsulentverk-
samhet och forskning m.m.

5.32 Företagarnas riksorganisation: Stödet till norra Sverige bör enligt
vår uppfattning utformas så att det får största möjliga stimulerande effekt
på jordbruksproduktionen. Vi ställer oss bl.a. av den anledningen tvek-
samma till en övergång till ett direkt djurbidrag.

Några bärande argument för en övergång till djurbidrag redovisas inte i
betänkandet. — — —

5.33 Svenska arbetsgivareföreningen: Enligt SAF:s mening bör möjlighe-
ten för prisstöd prövas i de kommande förhandlingarna. Intill dess bör
utgångsläget vara att bibehålla nu gällande produktivitetsfrämjande stöd-
form.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

6 Livsmedelsindustrin

6.1 Överstyrelsen för civil beredskap rekommenderar arbetsgruppen att
presentera en mer genomgripande analys beträffande uttransporter i slut-
betänkandet och avvaktar därför i nuläget att ta ställning i frågan.

6.2 Statens jordbruksverk tillstyrker att stödet till förädlingsindustrin för
uttransporter på vissa villkor upphör, på grund bl.a. av de stora svårigheter
som är förenade med att räkna fram ett konkurrensneutralt och rättvisande
stödbelopp för resp, industri. — — —

Jordbruksverket kan tillstyrka att högstprissystemet slopas generellt i
landet men vill samtidigt betona det väsentliga i att konkurrensen i så fall
fungerar. Om högstprissystemet slopas krävs en skärpt bevakning av kon-
kurrensförhållandena inom mejeriområdet.

6.8 Konsumentberedningen:---Ett slopande av [högstprissystemet]

kan komma att innebära högre mjölkpriser för konsumenterna till följd av
den bristande konkurrensen på mejeriområdet. KoB instämmer med ar-
betsgruppen i att frågan bör bli föremål för särskilda överväganden, i vilka
konsumentintresset måste beaktas. En tills vidare-lösning kunde vara att
jordbruksverket får utnyttja sina möjligheter att ge dispens inom högst-
prissystemet, vilken skulle omfatta kostnadsfördyringen till följd av bort-
tagen subvention.

6.17 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Det är viktigt att offentligt stöd till

småskalig förädling sker på ett neutralt sätt och bör koncentreras till de fall
nya produkter kan skapas eller till sådana geografiska områden som saknar
eller står i akut risk att sakna avsättningsmöjligheter.---Det kan dock

ifrågasättas om det blir möjligt att mer än undantagsvis driva småskalig
förädling och försäljning i de mer utpräglade glesbygdsområdena.---

6.18 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Ett sämre nettopris till producen-
ten inom ett område beror sannolikt främst på de lokala marknadsförhål-
landena och inte på ”ineffektivitet i förädlingsledet”.

6.22 Lantbrukarnas riksförbund: Under avsnittet om förädlingsindustrin
anger arbetsgruppen att prisstöd kan ”bidra till att dölja ineffektivitet och
bristande konkurrensförmåga inom industrin”. Även detta påstående in-
nebär ett underkännande av kalkylmodellen.---

LRF accepterar ett slopande av stödet till uttransporter under förutsätt-
ning att den s.k. högstprissättningen slopas på mjölk under avregleringspe-
rioden.

6.25 Näringsfrihetsombudsmannen avstyrker arbetsgruppens förslag att
bibehålla ett intransportstöd till livsmedelsindustrin.

NO:s mening är att ett stöd till producenterna är att föredra framför ett
stöd till livsmedelsindustrin. Ett intransportstöd kan ha klara negativa
effekter från konkurrenssynpunkt och samhällsekonomisk utgångspunkt.
— — — Att stödet utgår till industrin motverkar vidare nyetablering,
genom att avstånd och lokalisering inte får utslag i priset till producen-
terna. —--

NO tillstyrker att uttransportstödet upphör.

NO stödjer arbetsgruppens förslag att slopa högstprissättningen på
mjölk.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

Det finns enligt NO goda skäl att slopa högstprissättningen på mjölk i
hela landet.---Det finns dock anledning att kommentera arbetsgrup-

pens ställningstagande.

— — — Med hänsyn till den extrema glesbygdssituation som råder i
stora delar av stödområdet, finns det anledning att betrakta flera relevanta
marknader som naturliga monopol. — — — Den monopolsituation som
kommer att råda innebär att priset kan stiga. Den skärpta konkurrenslag-
stiftningen som trädde i kraft den 1 juli 1991 kan dock knappast, såsom
arbetsgruppen anför, motverka sådana prisstegringar. Det finns dock andra
faktorer som kan hålla igen prisökningarna.

---Det kan antas att det kan vara svårt från opinionssynpunkt för
mejeriföretagen att ta ut alltför höga priser. En högre prisnivå på K-mjölk
får vidare antas öka incitamenten för nyetablering av mejeriindustri,
åtminstone där närhet finns till ett någorlunda stort befolkningsunderlag.
För att nyetablering skall komma till stånd kan det dock vara nödvändigt
att, som nämnts ovan, intransportstödet försvinner samt att åtgärder från
de etablerade för att försvåra för nya aktörer inte förekommer.---Om

dessa aktörer i de områden där konkurrensen inte fungerar sätter priser
som inte är prestationsmotiverade kan denna prissättning angripas såsom
prisdiskriminering med stöd av konkurrenslagen.

6.26 Statens pris- och konkurrensverk:---Principiellt anser SPK att

marknadskrafterna skall få verka så ostört som möjligt och att regleringar
skall minimeras. Det kan därför vara lämpligt att se över transportstödet
och högstprisregleringen.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

7 Finansiering

7.2 Statens jordbruksverk: — — — anser principiellt att avgifter på jord-
bruksproduktionen inte skall användas för att finansiera regionalpolitiskt
motiverade stöd inom jordbrukssektorn. Sådana kostnader bör i stället
belasta statsbudgeten.

7.4 Riksrevisionsverket: Då arbetsgruppens förslag innebär kostnadsök-
ningar vill RRV påpeka att arbetsgruppen enligt verkets mening inte
tillräckligt har analyserat eller redovisat hur dessa skall finansieras.

7.5 Glesbygdsmyndigheten kan inte finna att utredningen har redovisat
hur de utökade kostnaderna för föreslagna åtgärder skall finansieras. Detta
är en allvarlig brist som måste rättas till oaktat riksdagens tidigare ställ-
ningstagande till jordbruket i norra Sverige.

7.8 Konsumentberedningen: Regionalpolitiska stöd bör belasta statsbud-
geten och inte konsumtionen av livsmedel. Den föreslagna finansieringen
av ett ökat stöd till norra Sverige, t.ex. höjning av förmalningsavgiften, bör
enligt KoB:s mening vara utesluten.

7.21 Länsstyrelsen i Örebro län: — — — I betänkandet föreslås att
[höjningen av stödet] skall finansieras genom att öka kvarvarande avgifter
i regleringsekonomin. Detta innebär i praktiken att lantbruket i södra och
mellersta Sverige skall bekosta det utökade stödet till norra Sveriges
lantbruk. Länsstyrelsen anser att stödet skall bekostas av allmänna medel.

7.22 Lantbrukarnas riksförbund förutsätter att de medel som krävs för
att fullgöra åtagandena i enlighet med 1990 års livsmedelspolitiska beslut
finansieras över statsbudgeten. Det är inte rimligt att belasta en enskild
yrkesgrupp med kostnader för regionalpolitiska stöd beslutade av riksda-
gen. —

7.26 Statens pris- och konkurrensverk anser att den föreslagna finansie-
ringen av Norrlandsstödet genom att ännu ej helt borttagna regleringsav-
gifter på spannmålsområdet bibehålls och höjs ger fel signaler till berörda
aktörer inom livsmedelssektorn. — — —

Det är även tveksamt om det i samband med en avreglering och om-
strukturering av jordbruket är lämpligt att belasta relativt konkurrenskraf-
tiga regioner i syfte att bibehålla produktionen i svagare regioner. Finansi-
eringen bör hellre utgå med direkta budgetmedel.

Prop.1991/92:96

Bilaga 2

8 Prisstödet till rennäringen

8.2 Statens jordbruksverk:---Enligt SJ V bör kopplingen mellan stödet

till rennäringen och stödet till jordbruket i Norrland släppas i den nya
livsmedelspolitiken. Jordbruksverket delar utredningens uppfattning att
stödet till rennäringen regleras genom ett särskilt avtal.

8.13 Länsstyrelsen i Norrbottens län samtycker till förslaget att frikoppla
stödet till rennäringen från det särskilda prisstödet till jordbruket i norra
Sverige.

En samverkan mellan jordbruket och rennäringen sker redan i dag och
arbetet bör utvecklas ytterligare. I vilken omfattning ett samnyttjande av
slakterier är lämpligt och praktiskt möjligt får undersökas ytterligare.

8.14 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Stödet till rennäringen bör enligt
utredningen frikopplas från det övriga Norrlandsstödet. Åtgärden kan
betraktas som en naturlig följd av den nya livsmedelspolitiken. Särskilda
regler för stödet till rennäringen måste utformas.

— — — Mobila slakterier skulle möjligen kunna samutnyttjas med
jordbruket.

8.28 Riksantikvarieämbetet: — — — Slutligen vill RAÄ poängtera ren-
näringens roll i sammanhanget. Inför ett inträde i EG är det viktigt att stöd
till rennäringen garanteras genom ett särskilt undantag, vilket bör precise-
ras i medlemsavtalet, och att rennäringen frikopplas från den generella
jordbrukspolitiken inför förhandlingarna med EG.

8.36 Svenska samernas riksförbund konstaterar att arbetsgruppen bedö-
mer det som möjligt att bibehålla nuvarande konstruktion av prisstödet
genom ett särskilt undantag i ett medlemskapsavtal. I kontakt med arbets-
gruppen har riksförbundet redovisat sin ståndpunkt att övervägande skäl
talar för att pröva en sådan förhandlingsuppläggning. Det skall dock
konstateras att det numera finns mer markerade signaler att såväl Finland
som eventuellt också Norge förbereder att ansöka om medlemskap i EG.
Vid sådant förhållande kan ytterligare komplikationer uppkomma, att få
till stånd ett särskilt protokoll till ett medlemskapsavtal för Sveriges vid-
kommande. Det finns därför skäl att redan nu överväga att förändra

konstruktionen av prisstödet från ett produktionsrelaterat stöd till ett
generellt djurbidrag. Riksförbundet ser det både nödvändigt och i tiden
angeläget att ett sådant alternativ studeras närmare. — — —

I betänkandet påtalas det stora värdet i att utveckla en mer aktiv
samverkan mellan jord- och skogsbruket i glesbygd och rennäringen när det
gäller industriell förädling och marknadsföring och att en sådan samverkan
också kan avse andra områden. Riksförbundet bestyrker det framförda och
ser det utomordentligt angeläget att ett sådant utvecklande arbete kommer
till stånd. Det i tiden näraliggande torde främst vara att realisera det som
anges om slakterietablering.

Sammanhängande med denna samverkan mellan näringarna är också
möjligheten för rennäringen att kunna utnyttja de av arbetsgruppen före-
slagna kompletterande och understödjande åtgärderna (avsnitt 9.7.2). Av
där uppräknade åtta områden torde i princip samtliga vara möjliga att
applicera på rennäringen.

Riksförbundet får i anslutning till redovisade synpunkter på konsekven-
serna av ett EG-medlemskap med anknytande frågor också ta upp frågan
om nu utgående prisstöd i förhållande till rådande besvärliga marknadssi-
tuation för renköttet.

Denna fråga behandlas i budgetpropositionen for 1992/93 (bil. 10)
under avsnittet E 1. Främjande av rennäringen. Där gjord bedömning av
marknadssituationen framkallar ingen erinran. Däremot framstår det som
en föga framkomlig linje att föreslå att medel från detta anslag skall
användas for marknadsfrämjande åtgärder. De ändamål som skall finansi-
eras över detta anslag återgår dessutom på olika särskilda riksdagsbeslut
över vilka det inte kan disponeras vid överläggningarna mellan jordbruks-
verket och riksförbundet. Det är därför nödvändigt att söka andra finan-
sieringsvägar om ändamålet skall kunna infrias.

Den framkomliga vägen måste i stället vara att disponera tillkommande
medel från prisstödsanslaget.

Några principiella hinder att använda prisstödsmedel för marknads-
främjande åtgärder torde inte föreligga varvid hänvisning kan göras till
riksdagens beslut 1991 att tio milj.kr. får disponeras för sådana åtgärder
såvitt gäller får- och lammkött. — — —

Avslutningsvis får riksförbundet framhålla vikten av att ett förändrings-
arbete som berör rennäringen ges en tydligare markering i de utredningar
som till sitt huvudändamål må ha jordbruket (i norra Sverige), men som
samtidigt har en direkt och/eller indirekt betydelse för rennäringen.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 2

Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige 1992/93

1 Bakgrund

Syftet med stödet till jordbruket i norra Sverige har fram till budgetåret
1991/92 varit att kompensera jordbruket (liksom viss förädlingsindustri) i
stödområdena för de merkostnader som uppstår på grund av skillnader i
klimat, transportavstånd, etc.

Genom riksdagsbeslutet om den nya livsmedelspolitiken i juni 1990
ändrades grunderna för stödet till jordbruket i norra Sverige. Enligt beslu-
tet skall eventuella kraftigare sänkningar av produktpriserna i jordbruket i
övriga delar av landet inte tillåtas få motsvarande återverkningar i norra
Sverige. Lönsamheten i det norrländska jordbruket skall inte tillåtas sjunka
nämnvärt som en följd av reformen. Därigenom kommer i princip norra
Sverige att undantas från den produktionsanpassning som följer av refor-
men.

Stödet för 1992/93 beräknas därför på ett annorlunda sätt än tidigare.
Som utgångspunkt för beräkningarna har dock använts samma beräknings-
modell som tidigare år. I stället för att jämföra lönsamheten i det norrländ-
ska jordbruket med ett referensområde i mellansverige jämförs nu den
faktiska lönsamheten i resp, stödområde under år 1991 med motsvarande
uppgifter för 1989/90. Basperioden för beräkningarna — 1989/90 -
överensstämmer med det förslag som lämnats av arbetsgruppen för över-
syn av stödet till jordbruket i norra Sverige (Ds 1991:80). I beräkningarna
läggs till den faktiska lönsamheten 1989/90 ett belopp motsvarande det
som riksdagen förra året anslog för att höja lönsamheten i mjölkproduktio-
nen i norra Sverige efter tvåprissysterpets avskaffande den 1 juli 1989. En
beräkning har också gjorts utan detta/tillägg.

Stödet till mjölk- och köttproduktionen utbetalas dels som pristillägg,
dels som djurbidrag till mjölkkor, ungnöt, lamm och slaktsvin. Stöd till
smågrisproduktionen utgår som ett bidrag per modersugga.

Äggproduktionen stöds genom ett bidrag per insatt höna och getskötseln
genom ett bidrag per mjölkande get. För matpotatisproduktionen utgår ett
arealbidrag. Beräkningen av stödbehovet för dessa produktionsgrenar har
gjorts mer schablonmässigt.

Förädlingsindustrin — mejerier, slakterier och äggpackerier — kompen-
serades 1991/92 för merkostnader jämfört med övriga landet avseende
transportkostnader. Beräkningarna för 1992/93 har i enlighet med försla-
get från arbetsgruppen för översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige
(Ds 1991:80) begränsats till att avse enbart intransportkostnaderna.

2 Utvecklingen av antalet kor i stödområdet

Enligt en speciell bearbetning av lantbruksregistret som jordbruksverket
har låtit göra, har antalet kor i stödområdet mellan 1990 och 1991 sjunkit
med ca 5 %, vilket motsvarar nedgången i koantal för hela riket. Ned-
gången var något lägre i de nordligaste stödområdena än i de sydligare.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 3

3 Kostnader för 1991/92

Riksdagens beslut innebar att kostnaderna för 1991/92 beräknades uppgå
till totalt 873 milj.kr. till jordbruket i norra Sverige. Senast tillgängliga
uppgifter indikerar att utfallet för året kommer att bli ungefär detta belopp.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 3

	Prognos våren-90 Mkr	Aktuell prognos Mkr
Stöd till jordbruket: mjölk	589	611
kött	189	172
smågrisar	7	7
potatis	7	7
getter	2	2
ägg	3	3
Stöd till industrin: mejerier	46	46
slakterier	28	27
äggpackerier	2	2
Summa	873	877

4 Förslag till stöd för jordbruket 1992/93

Beräkningarna av stödbehovet 1992/93 grundar sig så långt möjligt på den
faktiska kostnads- och lönsamhetsutvecklingen mellan 1989/90 och 1991.
Lönsamheten har under denna period sjunkit i flertalet produktionsgrenar
i norra Sverige.

Enligt riksdagsbeslutet skall prissänkningar till följd av den interna
avregleringen inte tillåtas påverka lönsamheten i det norrländska jordbru-
ket i någon nämnvärd grad. Det är enligt jordbruksverket inte möjligt att
avgöra — och kvantifiera — om någon del av lönsamhetsförsämringen har
andra orsaker än den livsmedelspolitiska reformen. Jordbruksverket har
därför beräknat det stöd som behövs för att upprätthålla oförändrad
lönsamhet (mätt som täckningsgrad) inom jordbruket i norra Sverige
mellan 1989/90 och 1991.

4.1 Mjölkproduktionen samt produktionen av kött av nöt,
får och lamm

4.1.1 Beräkningsmodell

Utvecklingen av lönsamheten i mjölkproduktionen har för vart och ett av
stödområdena beräknats med hjälp av den s.k. merkostnadsmodellen.
Tidigare har endast skillnader i kostnader mellan stödområdena och refe-
rensområdet beaktats. Modellen har nu anpassats för den nya använd-
ningen genom att också intäktssidan beaktats.

Modellen beskrivs översiktligt i underbilaga 1 där också vissa beräknings-
resultat redovisas. För en närmare beskrivning av modellen — framför allt
vad gäller kostnadssidan — hänvisas till ”Merkostnader 1990 för jordbru-
ket i norra Sverige” (lantbruksstyrelsen december 1990).

I korthet fungerar modellen så att kostnader och intäkter av olika slag
beräknas for typföretag i resp, stödområde. Täckningsgraden beräknas
sedan som den andel av företagets kalkylerade kostnader för arbete och
kapital som täcks av de totala intäkterna sedan övriga kostnader täckts.

Stödbehovet beräknas som det tillskott som behövs år 1991 for att
typföretaget i resp, stödområde skall uppnå samma täckningsgrad som
1989/90.

Intäkterna påverkas av mjölkpriserna (produktionen av kött är i model-
len omräknad till mjölk) samt av de olika stöd som utgår.

Mjölkprisets utveckling varierar mellan de olika mejeriområdena i norra
Sverige. I de beräkningar som gjorts har därför satts in dels ett enhetligt
(genomsnittligt) grundpris (pris utan pristillägg) för hela norra Sverige, dels
med grundpriser som differentierats mellan stödområdena. Beräkningen
av differentierade priser är osäker då mejeriernas upptagningsområden
inte överensstämmer med stödområdena.

Skillnaderna i prisutveckling mellan mejerierna kan bero på en mängd
faktorer. Det kan vara skillnader i produktmix, olikheter i kostnadsutveck-
ling m.m. En viss osäkerhet om det faktiska utfallet av det förenklade
utjämningssystemet gällde i samband med övergången den 1 juli 1991.
Detta förhållande kan också ha påverkat priserna under år 1991. Även
skillnader i säsongkorrigering av priserna kan ha inverkat.

Jordbruksverket förordar att stödbehovet beräknas med utgångspunkt
från ett enhetligt mjölkpris i stödområdena. Det har inte bedömts vara
lämpligt att differentiera stödet efter de prisskillnader som under det
aktuella året råder mellan mejeriområdena i Norrland. Dessa skillnader
kommer sannolikt också att variera mellan åren. Vidare föreligger svårig-
heter som sammanhänger med att stödområdena inte sammanfaller med
mejeriområdena.

Jordbruksverket vill i sammanhanget poängtera att den beräkningsmo-
dell som använts för att fastställa stödbehovet innehåller många osäker-
hetsmoment. Bl.a. har olika antaganden fått göras för olika poster i
kalkylerna och de prisuppgifter som använts är osäkra. Dessutom avviker
typföretaget i olika avseenden ifrån de faktiska förhållandena som gäller
för den grupp av företag som avses stödjas.

Den nu använda modellen har framtagits för att beräkna merkostna-
derna. För att belysa den verkliga lönsamhetsutvecklingen inom mjölkpro-
duktionen krävs enligt verkets uppfattning beräkningsansatser som i större
utsträckning tar hänsyn till de verkliga förhållandena i resp, stödområde.

Jordbruksverket har för avsikt att tillsammans med livsmedelsekonomis-
ka samarbetsnämnden närmare behandla metoder för lönsamhetsjämförel-
ser i stödområdena bl.a. med hjälp av de fördjupade ekonomiska studier
som genomförts för stödområdena i samband med den senaste deklara-
tionsundersökningen.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 3

4.1.2 Förslag till stödnivå, mjölk

Stödbehovet inom mjölkproduktionen i norra Sverige har beräknats med
den modell som redovisats i avsnitt 4.1.1. Beräkningen har gjorts med ett

enhetligt (genomsnittligt) mjölkpris i alla stödområden. Till detta beräk-
nade stödbehov har sedan lagts det tillägg som beslutades våren 1991 for
att höja lönsamheten i mjölkproduktionen i norra Sverige efter tvåprissy-
stemets avskaffande.

Vid beräkningen av kostnaden for stödet till mjölkproduktionen
1992/93 har antagits en minskning av såväl antalet mjölkkor som volymen
invägd mjölk med 5 % mellan 1991 och 1992/93.

Enligt beräkningarna ökar djurbidragen mer i de södra delarna av
stödområdet. Stödområde 4 har liksom tidigare betraktats som ett avtrapp-
ningsområde. Det beräknade stödbehovet har därför reducerats med en
tredjedel. Denna avtrappning medför att lönsamhetsnivån ej kan hållas
oförändrad i område 4.

Prop.1991/92:96

Bilaga 3

Omr Stödnivå 1991/92 Förslag 1992/93

	Pris- tillägg öre/kg	Djurbidrag mjölkkor kr/djur	Pris- tillägg öre/kg	Djurbidrag mjölkkor kr/djur
1	110	3 150	110	3610
2a	91	2 540	91	3 160
2b	71	1 700	71	3 030
3	47	995	47	2 450
4	24	475	24	1 160

Beräknad kostnad 1991/93: 672 milj.kr.

Jämfört med innevarande budgetår innebär förslaget en ökning i stöd-
beloppet med 10 %. Detta medför, sedan hänsyn tagits till en minskad
mjölkinvägning, att stödet till mjölkproduktionen stiger med ca 15 %.

4.1.3 Förslag till stödnivå, kött av nöt samt får och lamm

Stödet för köttproduktionen har beräknats med utgångspunkt från s.k.
produktekvivalenter där ersättningen till köttet givits ett stöd som är nio
gånger högre per kilo än mjölk (exkl. korrigering för tvåprissystemet).

Antalet ungnöt samt får och lamm har antagits bli oförändrat i norra
Sverige mellan 1991 och 1992/93. Detsamma gäller slaktvolymen.

Liksom för mjölk har stödbehovet i område 4 reducerats med en tredje-
del.

Omr	Stödnivå 1991/92			Förslag 1992/93
	Pristillägg öre/kg	Djurbidrag		Pristillägg öre/kg	Djurbidrag kr/djur
		kr/djur ungnöt	lamm		Djurbidrag kr/djur
		kr/djur ungnöt	lamm		ungnöt	lamm
1	835	460	70	835	560	85
2	570	375	55	570	525	80
3	345	240	40	345	330	50
4	120	85	15	120	200	30

Beräknad kostnad 1992/93: 183 milj.kr.

4.2 Fläskproduktionen

För att räkna fram lönsamhetsförändringar inom fläskproduktionen har
lantbruksuniversitetets s.k. områdeskalkyler använts. Områdeskalkylerna
är syntetiska lönsamhetskalkyler for olika naturliga produktionsområden.
För stödområdena 1 och 2 har utgångspunkten varit områdeskalkylerna för
övre Norrland resp, nedre Norrland. För stödområde 3 och 4 har på
motsvarande sätt områdeskalkylen för mellersta Sveriges skogsbygder an-
vänts.

Beräkningarna visar på ett något högre stödbehov jämfört med den nivå
som tillämpas för 1991/92.

Mot bakgrund av beräkningsresultaten föreslås följande stöd till produk-
tionen av fläskkött. Liksom för mjölk har stödbehovet i område 4 reduce-
rats med en tredjedel.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 3

Omr	Stödnivå 1991/92		Förslag 1992/93
Omr	Pris- tillägg öre/kg	Djurbidrag slaktsvin kr/djur	Pris- tillägg öre/kg	Djurbidrag slaktsvin kr/djur
1	205	40	205	45
2	150	30	150	40
3	60	5	60	35
4 Beräknad kostnad 1992/93: 14 milj.kr.				20

4.3 Smågrisproduktionen

Lantbruksuniversitetets områdeskalkyler har också använts för att bedöma
lönsamhetsutvecklingen inom smågrisproduktionen för perioden 1989/90
— 1991. Beräkningsmetodiken är i stort sett densamma som för fläskpro-
duktionen.

Beräkningarna visar en något stigande lönsamhet under perioden för
samtliga stödområden.

Jordbruksverket föreslår därför samma stödnivå 1992/93 som 1991/92.
Inom smågrisproduktionen förekommer en begränsning som innebär att
stöd utgår till högst 60 suggor per företag. Någon sådan övre gräns före-
kommer inte inom någon annan produktionsgren. Jordbruksverket före-
slår att denna begränsning slopas. Denna förändring medför ökade kostna-
der för stödet om ca 1,5 milj.kr.

Omr Stödnivå, kr/sugga

1991/92 1992/93

1 1 455 1 455

2 995 995

3 615 615

4 350 350

Beräknad kostnad 1992/93: 8 milj.kr.

4.4 Getskötseln

För getstödet föreligger inte tillräckligt noggranna kalkyler for en beräkning
av stödbehovet. Jordbruksverket har därför utgått från en schablonmässig
beräkning grundad på kostnadsutvecklingen och föreslår en höjning av
stödet baserad på utvecklingen av PM-index.

Stödet föreslås öka från 700 kr. per mjölkande get 1991/92 till 750 kr.
1992/93.

Beräknad kostnad 1992/93: 2 milj.kr.

4.5 Äggproduktionen

Liksom för getter finns inga speciella kalkyler för äggproduktionen och
stödbehovet har beräknats schablonmässigt. Kostnaderna har beräknats
öka som PM-index, vilket tillsammans med en nedgång i producentpri-
serna ger ett ökat stödbehov.

Stödet föreslås öka från 12:30 kr. per insatt höna i område 1 och 2 under
1991/92 till 13:45 kr. under 1992/93 samt från 4:50 kr. i område 3 och 4 till
4:90 kr.

Beräknad kostnad 1992/93: 3 milj. kr.

4.6 Matpotatis

På samma sätt som gäller för getter och ägg saknas speciella kalkyler över
lönsamheten i potatisodlingen. Jordbruksverket har därför även här utgått
från en schablonmässig beräkning.

Ökningen av avräkningspriserna har vida överstigit ökningen av kostna-
derna (approximerad med PM-index). Inom matpotatisområdet är stora
prisvariationer vanliga beroende på skördevariationer. Det är därför svårt
att bedöma prisutvecklingen framöver. Jordbruksverket ser inga skäl att nu
ändra stödet utan föreslår oförändrat stöd mellan 1991/92 och 1992/93,
nämligen 4 340 kr./ha i Norrbottens län och de inre delarna av Väster-
bottens län samt 2 600 kr./ha i övriga delar av Västerbottens län och i
Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län.

Beräknad kostnad 1992/93: 7 milj.kr.

5 Förädlingsindustrins intransporter

— förslag till stödnivåer 1992/93

5.1 Mejerier

Mejeriernas intransportkostnader och volymen invägd mjölk har inhäm-
tats genom en enkät till företagen. Intransportkostnaderna i de delar av
landet som ligger utanför stödområdet har dock räknats upp med ett index
som belyser kostnadsutvecklingen för biltransporter.

Uppgifterna avser år 1990 i konsekvens med att stödet för 1991/92

Prop. 1991/92:96

Bilaga 3

baserades på förhållandena år 1989 och att fullständiga data for år 1991
inte förelåg då uppgifterna inhämtades.

Invägningen har antagits minska med 5 % mellan 1991 och 1992/93.

Mot denna bakgrund föreslår jordbruksverket följande kostnadstillägg
till mejerierna:

Prop. 1991/92:96

Bilaga 3

Mejeriförening	Stödnivå, öre/kg invägd mjölk
Mejeriförening	1991/92	1992/93
Norrmejerier	9,5	9
NNP	9,5	11
Milko	5	3
Gefleorten	4	3
Beräknad kostnad 1992/93: 42 milj.kr.

5.2 Slakterier

På samma sätt som för mejerier har uppgifter om intransportkostnader och
slaktvolymer år 1990 inhämtats genom enkät.

Resultatet ligger som grund för jordbruksverkets förslag till kostnadstill-
lägg enligt nedanstående tablå. Slaktvolymen har antagits bli oförändrad
mellan 1991 och 1992/93.

Till slakterierna i norra Sverige utgår också ett sanitetstillägg i form av
ett belopp per djur. Jordbruksverket föreslår en oförändrad nivå på detta.

Omr	Stödnivå, öre/kg		Sanitetstillägg, kr/djur
Omr	1991/92	1992/93	1991/92	1992/93
A	110	100	350	350
B	70	60	250	250
C	30	30	100	100

Beräknad kostnad 1992/93: 22 milj.kr.

5.3 Äggpackerier

Även för äggpackerier har uppgifter om intransportkostnader och invägd
volym år 1990 inhämtats med hjälp av en enkät. Med utgångspunkt från
dessa uppgifter föreslår jordbruksverket nedanstående kostnadstillägg.

Omr	Stödnivå, öre/kg invägda ägg
	1991/92	1992/93
1-4	30	35
Beräknad kostnad 1992/93: 2 milj.kr.

6 Ändrad områdesindelning

Framställning om förändring av stödområde har inkommit till jordbruks-
verket från Smedjebackens kommun som tillhör stödområde 4. Skrivelsen
(bilaga 3) överlämnas till regeringen for beslut.

Jordbruksverket föreslår regeringen att framställningen från Smedje- Prop. 1991/92:96
backens kommun avslås. Denna fråga får tas upp i samband med en senare Bilaga 3
total översyn av områdesgränserna.

7 Kostnader för stödet 1992/93

I det delbetänkande som lämnats av arbetsgruppen för översyn av stödet
till jordbruket i norra Sverige (Ds 1991:80) anges att de ökade kostnaderna
skulle komma att uppgå till ca 300 milj.kr.

Stödbehovet påverkas i stor utsträckning av utvecklingen för intäkter
och kostnader. Nu föreliggande beräkningar visar en lägre kostnadsökning.
Priserna på mjölk har sedan den preliminära beräkningen gjordes i höstas
utvecklats mer gynnsamt än vad som då bedömdes. Sammantaget innebär
detta ett lägre stödbehov än vad som tidigare beräknats.

	Aktuell prognos 1991/92 Mkr	Prognos 1992/93 Mkr
Stöd till jordbruket: mjölk	611	672
kött	172	197
smågrisar	7	8
potatis	7	7
getter	2	2
ägg	3	3
Summa	802	889
Stöd till industrin: mejerier	46	42
slakterier	27	22
äggpackerier	2	2
Summa	75	66
TOTALT	877	955

I delbetänkandet från arbetsgruppen för översyn av stödet till jordbruket
i norra Sverige föreslås att inriktningen för stödet delvis ändras till att mer
se till landsbygdsföretaget än till jordbruksföretaget. Finansieringen av
sådana åtgärder föreslås av arbetsgruppen ske inom ramen för ett framräk-
nat totalbelopp som bl.a. baseras på tidigare nämnd modell. Om medel
tillförs för sådana åtgärder kan därför pristilläggen/djurbidragen komma
att begränsas i motsvarande mån.

8 Förslag

Jordbruksverket föreslår, vad gäller jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige, att statsmakterna beslutar att begränsningen till 60 suggor i
stödet till smågrisproduktionen slopas samt att de belopp som redovisas i
nedanstående tablå skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1992.

Produkt Område

1 2a 2b 3 4

Prop. 1991/92:96

Bilaga 3

JORDBRUKET

Pristillägg:

Mjölk, öre/kg	110	91	71	47	24
Kött av nöt, kalv,får o lamm, öre/kg	835	570		345	120
Kött av gris, öre/kg	205	150		60	-
Djurbidrag:
kr./mjölkko	3610	3 160	3 030	2 450	1 160
kr./ungnöt	560	525		330	200
kr./lamm	85	80		50	30
kr./slaktsvin	45	40		35	20
Övrigt:
Suggor, kr./sugga	1 455	995		615	350
Ägg, kr./insatt höna	13:45	13:45		4:90	4:90
INDUSTRIN
Kostnadstillägg:
Äggpackerier, öre/kg	35	35		35	35

Getter, kr./mjölkande get t Norrbottens, Väster-
bottens. Jämtlands. Västernorrlands. Gävle-

borgs, Kopparbergs och Värmlands län
Matpotatis, kr./ha i

— Norrbottens län samt delar av Väster-
bottens län

— Övriga Västerbotten samt Jämtlands,

Västernorrlands och Gävleborgs län
Slakterier i område:

— kostnadstillägg, öre/kg

— sanitetstillägg, kr./djur

Mejerier, kostnadstillägg, öre/kg

— Norrmejerier

— NNP

— Milko

— Gefleorten

750

4 340

			2 600
A	B	C
100	60	30
350	250	100

9 Beslutsmening

Detta ärende har avgjorts av generaldirektören efter föredragning av en-
hetschefen Sten. I ärendets slutliga handläggning har vidare deltagit över-
direktören Wallin, avdelningscheferna Andersson och Öjeheim, bered-
skapschefen Svensson samt utredarna Johansson och Persson.

Svante Englund

Roland Sten

7 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 96

Norrlandsmodellen (för mjölkföretag)

Inledning

Med modellens hjälp beräknas kostnader och intäkter for typföretag i norra
Sverige. Typföretaget förutsätts vara effektivare än ett genomsnittligt före-
tag, vilket kommer till uttryck i avkastningsnivåerna.

Täckningsgraden beräknas därefter som den del av kalkylerade kostna-
der för arbete och kapital som täcks av överskottet mellan totala intäkter
och övriga kostnader.

Slutligen beräknas stödbehovet som det tillskott som behövs för att
typföretaget skall uppnå en önskad täckningsgrad (1989/90 års nivå).

Beräkningarna bygger på uppgifter på skördeområdesnivå, vilka sedan
vägts samman till stödområden.

Prop. 1991/92:96

Underbilaga 1

Typföretaget

Driften vid typföretaget är inriktad på produktion av mjölk och kött från
en besättning på 21 mjölkkor, egen rekrytering och en uppfödning av 7
grovfodertjurar per år.

Arealen vall, bete och fodersäd har framräknats efter företagets behov av
fodersäd, hö och bete. Detta i sin tur är uträknat med hjälp av foderstater
för djur som ingår i typföretaget.

1/3 av fodersädsbehovet förutsätts tillgodoses inom företaget.

Mjölkavkastningen förutsätts vara högre än genomsnittligt. Således har
mjölkavkastningen antagits vara 6 750 kg/ko år 1991 att jämföra med ett
genomsnitt på drygt 6 000 kg.

För spannmåls- och vallskördarna har SCB:s normskördar med ett
tillägg om 15 % använts.

Kostnader

1. Särkostnader

Följande kostnader betraktas som särkostnader och räknas per djur resp,
hektar.

Djur:

Inköpt fodersäd (PxQ)

Koncentrat (PxQ)

Semin/kontroll (/ko)

Div. kostnader (/djur)

Särkostnaderna multipliceras me
dras den intäkt som 7 sålda kalvar

Arealer:

Kvävegödsel (PxQ)

PK-gödsel (PxQ)

Lejd tröska (P/ha)

Torkn. kostn. (avk./ha xP)

Driv- o smörjm. (tim/ha xP)

Div. kostnader (/ha)

antal djur resp, hektar. Från summan

2. Samkostnader

Samkostnader utgörs av

— avskrivningar och underhåll av maskiner och ladugård; för maskin-

erna är kostnaderna korrigerade för arealen (vall + spannmål) i relation till
en normalareal

— underhåll av övriga byggnader

— underhåll av markanläggningar, arealanknutet

— diverse kostnader, arealanknutet.

3. Kalkylerad kostnad för arbete och kapital

I beräkningarna åsätts arbete och kapital, lantarbetarlön resp, kalkylränta.
Arbetsåtgången beräknas med hjälp av normtal per djur resp, hektar
samt ett tillägg för gemensamma arbeten på 10 %.

Intäkter

1. Intäkter av mjölk

Beräknas som antal mjölkekvivalenter (antal kor x avkastning per ko +
kött omräknat till mjölk, dvs. antal kg kött multiplicerat med nio) gånger
ett mjölkpris som är summan av

— grundpris till jordbrukarna

— det för landet gemensamma kobidraget omräknat till kr./kg mjölk

— statligt pristillägg i resp, stödområde

— extra utjämningsbidrag i resp, stödområde.

Mjölkpriset (grundpriset) är i ett alternativ enhetligt för alla stödområ-
den, i ett annat differentierat per stödområde (med ledning av skillnader i
mejeriföreningarnas avräkningspriser).

2. Djurbidrag

Summan av

— extra kobidrag i resp, stödområde x antal kor

— djurbidrag avseende kött (generellt + för resp, stödområde) x 21 djur.

3. Inkomststöd

Fodersädsarealen x arealstödet i resp, område.

För såväl djurbidrag som arealstöd antas utbetalningar i december avse
budgetåret och stödet är periodiserat därefter. Utbetalningen i juni 1990
antas avse kalenderåret 1990.

Täckningsgrad

Summa inkomster minus sär- och samkostnader ger ett överskott för att
täcka kostnader för arbete och kapital. Detta överskott sätts i relation till
den kalkylerade kostnaden för arbete och kapital och resultatet blir täck-
ningsgraden.

I nedanstående sammanställning redovisas lönsamhetsutvecklingen för
typföretaget i de olika stödområdena. I det ena alternativet har beräkning-
arna utförts med ett grundpris (pris utan pristillägg) som är lika för

Prop. 1991/92:96

Underbilaga 1

samtliga stödområden (enhetligt pris). I det andra alternativet har priserna Prop. 1991/92: 96
differentierats i de olika stödområdena. De skillnader som redovisas i Underbilaga 1
täckningsgrad med enhetligt pris är delvis en effekt av att priserna ej
differentierats. De faktiska täckningsgraderna for typföretagen i resp, om-
råde överensstämmer bättre med de som redovisas i alternativet med
differentierade priser.

Resultat av beräkningarna:

Omr Täckningsgrad, procent

Enhetligt pris Differentierat pris

	1989/90	1990	1991	1989/90	1990	1991
1	46,9	47,3	41,2	44,4	44,5	39,7
2a	46,4	46,0	39,8	44,7	44,8	39,8
2b	42,1	41,4	33,9	41,7	39,3	28,5
3	40,1	39,2	31,2	42,4	42,3	34,2
4	40,5	38,9	28,8	42,9	42,7	32,0

Stödbehov

Stödbehovet inom resp, område beräknas som det överskott som behövs
för att år 1991 komma upp till 1989/90 års täckningsgrad minus faktiskt
över/underskott år 1991 exkl. Norrlandsstödet.

Detta stödbehov divideras sedan med antal mjölkekvivalenter och ut-
trycks då i öre/kg.

Stödbehovet för kött har beräknats genom att stödbehovet för mjölk
multiplicerats med nio.

Stödbehovet i stödområde 4 har reducerats med en tredjedel. Orsaken är
att område 4 liksom tidigare betraktas som ett avtrappningsområde.

För mjölkproduktionen har stödbehovet beräknats med ett tillägg för det
belopp som statsmakterna förra året beslutade skulle utgå för att höja
lönsamheten efter tvåprissystemets avskaffande den 1 juli 1989. Detta
tillägg motsvarar en ökning av det totala stödet med ca 65 milj.kr. (en
justering har skett beroende på förväntad minskning av produktionen om
5 % — 68 x 0,95 = 65 milj.kr.). I modellen har täckningsgraden år 1991
därför satts till motsvarande för 1989/90 + 4,5 %.

Resultat av beräkningarna

Skillnaderna mellan beräkningarna med olika förutsättningar visar sig som
skillnader i djurbidragen. Pristilläggen förutsätts oförändrade i alla alter-
nativ.

Antalet mjölkkor och mjölkinvägningen har antagits minska med 5 %
mellan 1991 och 1992/93 medan antalet ungnöt och lamm liksom slakt vo-
lymen antagits bli oförändrad.

Kostnaden för pristilläggen beräknas med dessa antaganden till 401
milj.kr. för mjölk och 109 milj.kr. för kött.

100

För djurbidragen har följande alternativ beräknats:

1 Enhetligt mjölkpris i Norrland

Täckningsgraden år 1991 som 1989/90 + 4,5 % (mjölk)
Kostnad 345 milj.kr.

2 Enhetligt mjölkpris i Norrland

Täckningsgraden år 1991 som 1989/90

Kostnad 279 milj.kr.

3 Differentierat mjölkpris i Norrland

Täckningsgraden år 1991 som 1989/90 + 4,5 % (mjölk)
Kostnad 338 milj.kr.

4 Differentierat mjölkpris i Norrland

Täckningsgraden år 1991 som 1989/90

Kostnad 272 milj.kr.

Prop. 1991/92:96

Underbilaga 1

Djurbidragen i de olika alternativen samt under 1991/92, kr. /djur:

Område

Mjölkkor	1	2a	2b	3	4
1991/92	3 150	2 540	1 700	995	475
Alt 1	3 610	3 160	3 030	2 450	1 160
2	2 870	2 450	2 340	1 790	740
3	3 460	2 890	3 790	2 340	880
4	2 720	2 180	3 100	1 680	460
Ungnöt	1	2	3	4
1991/92	460	375	240	85
Alt 1-2	560	525	330	200
3-4	540	540	320	160
Lamm	1	2	3	4
1991/92	70	55	40	15
Alt 1-2	85	80	50	30
3-4	80	80	50	20

101

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:99) av
utredningen om utredning av statistikbehovet inom
1 i vsmedelssektorn

1 Inledning

Våren 1990 fick jag som ensamutredare i uppdrag att se över statistikbe-
hovet inom livsmedelssektorn. I enlighet med direktiven lämnade jag ett
delbetänkande under hösten 1990. Detta delbetänkande (”Statistikbehovet
inom livsmedelssektorn — vissa förslag till förändringar på kort sikt”,
SOU 1990:99) innehöll en kartläggning över nuvarande statistikproduk-
tion samt en genomgång av statistikbehoven på kort sikt. Jag lämnade
också förslag till begränsade neddragningar av jordbruksstatistiken för det
närmaste budgetåret.

Efter avrapporteringen i delbetänkandet har jag ytterligare analyserat
statistikbehoven med utgångspunkt från både ett kort- och långsiktigt
perspektiv. Jag har gjort en delvis ny indelning av statistikbehoven som i
stort ansluter till den grundsyn på behoven man arbetar efter i utredningen
om den statliga statistikens styrning, finansiering och samordning m. m.
(dir. 1990:68). En indelning har härvid gjorts i basstatistikbehov och vad
jag benämnt målinriktade statistikbehov.

Med basstatistik avser jag sådan statistik som krävs för att tillgodose
behoven inom följande områden:

— nationalräkenskaper (NR) och långtidsutredningar

— regeringskansliet/riksdagen

— näringspolitiska förhandlingar

— internationella organ (vari även beaktas kommande EG-krav)

— allmän information

— forskning och utbildning.

Med målinriktad statistik avser jag sådan statistik som krävs för att
tillgodose behoven inom följande områden:

— för att följa upp den livsmedelspolitiska reformens effekter

— för administrativa verksamheter (i samband med bl. a. direktstöd till
jordbrukare)

— för beredskapsplanläggning

— för landskapsvård och miljöskydd samt djurskydd

— för stödområdesstudier avseende norra Sverige.

2 Jordbruk och trädgård

2.1 Genomgång av behoven

För att närmare kunna bedöma vilken omfattning på statistiken som krävs
har jag för jordbruk och trädgård gjort en detaljerad genomgång av stati-
stikbehoven inom resp, behovsområde.

Det är endast de samhällsmotiverade behoven som jag tagit fasta på i
behovsgenomgången. Specifika statistikbehov för t. ex. näringen får beko-
stas av denna och har därför inte tagits in i bedömningen.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 4

102

Ett resultat av den behovsområdesvisa genomgången har varit att jag
kunnat skapa mig en totalbild av hur behoven ser ut inom olika statistik-
områden enligt följande indelning:

— strukturstatistik/registeruppgifter

— produktionsstatstik

— ekonomisk statistik

— övrig statistik.

I det följande redovisar jag resultaten av min genomgång av behovet av
jordbruks- och trädgårdsstatistik med uppdelning på nu redovisade stati-
stikområden.

Registeruppgifter över aktiva jordbrukare behövs för viss administrativ
användning samt för urvalsundersökningar. För det senare behovet är det
inte nödvändigt att ha tillgång till årligen uppdaterade registeruppgifter.
För administrativa behov kan detta dock vara nödvändigt för vissa typer
av stödutbetalningar m.m. För trädgårdsföretag är registeruppgifter på
kort sikt inte aktuella för administrativ användning.

Strukturstatistik är viktig att ha tillgång till för praktiskt taget samtliga
upptagna behovsområden. Skillnader finns dock i fråga om behov av
geografisk indelning. För t. ex. NR och internationell rapportering är det
tillräckligt med rikssiflror eller riksområdessiffror. För flertalet övriga
behov är det önskvärt att ha tillgång till en finare geografisk indelning t. ex.
län. För att belysa vissa landskapsvårdsfrågor är det önskvärt att åtmin-
stone intermittent ha tillgång till siffror på så låg regional nivå som
församlingsnivå. För skördeskadeskyddet har jag inte gjort någon detalj-
analys eftersom jag anser att detta behov bör tillgodoses av branschen. För
närvarande används vissa strukturdata på den regionala nivån skördeom-
råde.

Även produktionsstatistik behövs för praktiskt taget samtliga behovs-
områden. Större delen av behoven täcks genom uppgifter från företag och
organisationer. Jag har inte närmare analyserat behovsbilden för denna del
utan allmänt konstaterat att dessa uppgifter även kommer att behövas
framöver. Efter kontakter med branschföreträdare har jag bedömt möjlig-
heterna att få in uppgifter från företag och organisationer under de när-
maste åren som goda och något behov av att gå in på denna statistik har jag
därför inte bedömt finnas.

Den produktionsstatistik som inte tas fram med hjälp av uppgifter från
företag och organisationer utgörs i huvudsak av skördestatistik. Behov av
sådan statistik finns för flera viktiga behovsområden bl. a. för att täcka
kommande EG-krav. Det är tillräckligt att ha tillgång till siffror för riket,
riksområden och län för att täcka dessa behov utom för skördeskadeskyd-
dets behov och viss administrativ användning (arealutbetalningar) där
siffror på längre regional nivå kan krävas.

Två övergripande behov kan urskiljas inom området ekonomisk statistik
nämligen behov av underlag för s. k. sektorkalkyler (jordbrukssektorns
samlade inkomster och utgifter) och behov av underlag för företagsekono-
miska kalkyler samt i anknytning till detta beräkning av jordbrukarfamil-
jernas inkomstutveckling.

För sektorkalkylerna begränsar sig behovet av ekonomisk statistik till

Prop. 1991/92:96

Bilaga 4

103

prisstatistik. Volymunderlag för olika inkomst- och kostnadsposter hämtas
från annat håll (i huvudsak från produktionsstatistik grundad på uppgifter
från företag och organisationer).

Behov av underlag för företagsekonomiska kalkyler och beräkning av
jordbrukarhushållens inkomster hänför sig till följande behovsområden:

— internationella organ (vari även beaktas kommande EG-krav)

— forskning och utbildning

— för att följa upp den livsmedelspolitiska reformens effekter

— stödområdesstudier avseende norra Sverige.

För samtliga av de nu uppräknade behovsområdena krävs någon form
av statistik grundad på bokföringsundersökning eller annan undersökning
där ekonomiska uppgifter insamlas från enskilda jordbruksföretag eller
jordbrukarhushåll. Kraven på statistik kan skilja sig från behovsområde till
behovsområde. EG ställer krav på någon form av bokföringsundersökning.
Styrande för utformningen av ekonomisk statistik är enligt min bedömning
dels behov av statistik för att följa den livsmedelspolitiska reformens
effekter, dels EGs krav.

För både sektorkalkyler och företagsekonomiska kalkyler är det viktigt
att ha tillgång till en omfattande prisstatistik. Denna statistik har också ett
egenvärde för uppföljning av reformen.

Inom det område som jag i utredningen benämnt övrig statistik finns
behov av statistik över sysselsättning, investeringar samt förbrukning av
förnödenheter m. m. Jag bedömer att övrig statistik i första hand behövs
för NR-beräkningar, uppföljning av reformens effekter samt EG-behoven.
Någon närmare analys har inte gjorts av behoven av statistik över jordbru-
kets insatsvaror. Denna statistik bedömer jag i framtiden liksom i dag vara
möjlig att få fram genom uppgifter från företag och organisationer till låga
produktionskostnader.

Ett viktigt behovsområde som inte tillgodoses genom uppgifter från
företag och organisationer är miljöskyddets behov av statistik över för-
brukning per hektar av gödsel- och bekämpningsmedel.

Behov av sysselsättningsstatistik har jag helt hänfört till en del av
statistikbehoven för uppföljning av reformens effekter. På längre sikt
kommer sannolikt också EG att ställa krav på sådan statistik.

2.2 Alternativa metoder att ta fram statistik

Parallellt med genomgången av behoven har jag studerat alternativa meto-
der för att få fram statistik inom de viktiga statistikområdena struktursta-
tistik/registeruppgifter och skördeuppskattningar. Nuvarande kostnad för
att ta fram statistik inom dessa områden uppgick för senaste budgetåret till
ca 35 milj. kr. vilket motsvarade mer än 70 % av SCBs totala budget för
jordbruksstatistiken (i vilken även trädgård ingår) detta år.

För statistikområden ekonomisk statistik och övrig statistik har jag inte
funnit det motiverat att studera andra metoder än vad som i dag tillämpas.
Jag har här valt att se på vilka förändringar av nuvarande undersökningar
som är lämpliga att göra mot bakgrund av min behovsinventering.

Inom området strukturstatistik/registeruppgifter har jag studerat dels

Prop. 1991/92:96

Bilaga 4

104

olika begränsningar av nuvarande lantbruksregister (LBR), dels intermit-
tenta undersökningar baserade på uppgifter från fastighetstaxeringen.
Översiktligt har jag också berört en metod som utgår från att man utnyttjar
administrativa registeruppgifter som upprättas för t. ex. stödutbetalningar
samt en metod som utgår från branschföretagens leverantörsregister.

Sammantaget konstaterar jag att metoder som bygger på nuvarande
LBR-teknik är relativt dyra men ger en hög behovstäckning. Förutom för
statistiska ändamål är metoderna användbara också för flera typer av
stödutbetalningar om kompletteringar görs med någon form av uppgifts-
kontroll. Som mest går det att spara ca 5 milj. kr. per år jämfört med
nuvarande LBR (som under det senaste budgetåret kostade ca 15 milj, kr.)
om någon förenklad form av LBR tillämpas. För att täcka EG-kraven
måste speciella djurräkningar göras flera gånger per år. I nuvarande LBR
görs inte detta och inte heller i de metoder som utretts och som bygger på
LBR-teknik. Jag har räknat med att sådana djurräkningar skulle kosta ca 2
milj. kr. att genomföra vilket således tillkommer i de alternativ som
studerats.

Den ena av metoderna som grundar sig på fastighetstaxeringsuppgifter
har jag helt anpassat till EGs krav, vilket innebär att totalräkningar skall
genomföras lägst vart tionde år och urvalsundersökningar vartannat år för
åren däremellan. Kostnaden för denna metod har jag uppskattat till 6 — 7
milj. kr. per år i genomsnitt. Till detta kommer kostnaden för särskilda
djurräkningar med ca 2 milj. kr. Metoden har stora begränsningar vid
administrativ användning.

Den andra metoden bygger på en urvalsundersökning med fastighets-
taxeringsregistret som bas. Metoden är resurssnål men har låg behovs-
täckning. Den är dock tillräcklig för att uppfylla NR-behovet.

Övriga metoder för strukturstatistik måste utredas vidare innan det går
att bedöma deras användbarhet.

När det gäller skördeuppskattningar har jag i tre metoder utrett ned-
dragningar av nuvarande metod, objektiva skördeuppskattningar (OS). I
den ena av dessa metoder har jag begränsat skördeuppskattningarna till
enbart spannmål. Kostnadsbesparingarna uppgår då till ca 3 milj. kr. per år

1 förhållande till nuvarande kostnad för OS, 19 milj. kr. per år. I den andra
metoden har jag begränsat den regionala redovisningen till endast riksom-
råden vilket innebär kostnadsbesparingar med 6 — 7 milj. kr. per år. Den
tredje metoden bygger på att OS genomförs i samma omfattning som nu
men endast vart 3 — 4 år. Några kostnadsberäkningar har inte gjorts av
denna metod som har stora arbetsmässiga nackdelar.

Utöver modifieringar av OS har jag också studerat en metod som bygger
på att skördeuppgifter inhämtas från jordbrukarna själva (den s. k. danska
metoden). Kostnaden för en sådan undersökning har jag uppskattat till ca

2 milj. kr. om den utformas med samma grödtäckning och geografisk
täckning som OS. Det är på nuvarande stadium inte klarlagt vilken kvalitet
som går att uppnå med den danska metoden. En provstudie genomförs för
närvarande i livsmedelsekonomiska samarbetsnämndens (LES) regi vilken
kommer att utvärderas under vintern.

I övrigt har jag studerat en metod som bygger på att skördeuppskatt-

Prop. 1991/92:96

Bilaga 4

105

ningar görs genom fältbesiktningar (s. k. visuell metod) samt en väderleks-
baserad metod som tidigare använts för prognoser. Den senare metoden
kan inte användas som fristående metod utan utgör endast ett prognosin-
strument. Den visuella metoden har jag bedömt ge relativt osäkra resultat
och har därför inte utretts närmare.

När det gäller ekonomisk statistik har jag utgått från SCBs nuvarande
ekonomiska undersökningar, nämligen den jordbruksekonomiska under-
sökningen (JEU), deklarationsundersökningen (DU) samt Inkomst- och
förmögenhetsundersökningen (IoF). Jag har inte funnit det motiverat att
utreda alternativ till dessa undersökningar utan endast bedömt hur de bör
modifieras för att svara mot de behov som finns. I första hand har jag här
beaktat behovet för uppföljning av reformens effekter, EG samt stödområ-
desstudier. Utöver statistiska centralbyråns (SCB) undersökningar har jag
även studerat möjligheterna att använda LRF-konsults (LFRk) resultat-
analyser för att tillgodose behoven. Detta material tas fram av LRFk som
en form av kundservice och är genom publicering även tillgängligt för bl. a.
myndigheter och organisationer.

När det gäller EG-behovet har jag inte mer än översiktligt kunnat
bedöma hur de ekonomiska undersökningarna bör utformas för att tillgo-
dose detta behov. Allmänt sett har jag bedömt det som otillräckligt att
enbart lita till LRFks resultatanalyser. En form av bokföringsundersökning
av den typ JEU representerar har jag därför sett som nödvändig att
genomföra. Nuvarande utformning av JEU täcker dock inte EGs krav.
Bl. a. måste sannolikt JEU-populationen utvidgas. Under perioden fram
till ett medlemskap bör JEU åtminstone i begränsad form finnas kvar för
att bibehålla den kunskap som finns uppbyggd kring undersökningen.

För uppföljning av reformens effekter är det svårt att exakt ange vilken
form av ekonomisk statistik som kan bedömas som tillräcklig. Jag har här
valt att arbeta med tre alternativ. I det från resurssynpunkt lägsta alterna-
tivet används endast LRFks material för att studera lönsamhetsföränd-
ringar och IoF för att studera förändringar i jordbrukarhushållens inkomst-
sammansättningar. Kostnaden för detta alternativ torde understiga 0,5
milj. kr. I medelalternativet studeras både den företagsekonomiska
lönsamheten och jordbrukarhushållens inkomstsammansättningar genom
att JEU bibehålls med vissa inskränkningar (för bl. a. arbetskraftsdelen)
och DU fortsätter att genomföras men begränsas till JEUs företagsgrupper
(utom vad avser riksområde tre). Kostnaden för detta alternativ har jag
beräknat till ca 4,5 milj. kr. I det tredje alternativet utgår jag från att både
DU och JEU genomförs som hittills. Vissa nedbantningar av JEU skall
dock göras på samma sätt som i alternativ 2. Stödområdena skall dessutom
undantas. Kostnaden för alternativ 3 har jag beräknat till ca 6,5 milj. kr.

Ett lämpligt förfarande för att studera den faktiska lönsamheten och
jordbrukarnas hushållsinkomster för stödområdena i norra Sverige har jag
bedömt vara att bibehålla JEU och DU (eventuellt något utvidgad) för
dessa områden. Frågan om behov finns av sådant underlag förutsätter jag
att den sittande s. k. Norrlandsgruppen tar ställning till.

Inom området övrig statistik har jag särskilt uppmärksammat att nya
metoder bör utarbetas för att undersöka gödsel- och bekämpningsmedels-

Prop. 1991/92:96

Bilaga 4

106

användningen om den nuvarande OS-metoden for skördeuppskattningar
ersätts av annan metod. För närvarande finns en koppling mellan OS och
undersökningen om gödsel- och bekämpningsmedelsanvändningen. Kost-
naderna for dessa har grovt uppskattats, vilket jag återkommer till i det
följande.

När det gäller sysselsättningsundersökningar har jag inte sett det som
aktuellt att gå över till annan metod än vad som hittills tillämpats. Behovet
av sysselsättningsundersökningar har jag som tidigare redovisat bedömt
som mycket begränsat under de närmaste åren. På längre sikt kan EG
komma att ställa krav på sådana.

På trädgårdsområdet har jag inte studerat andra metoder än de som
fortlöpande tillämpas av SCB (de s. k. trädgårdsräkningarna och trädgårds-
inventeringarna).

2.3 Överväganden och förslag

I mina överväganden och förslag har jag inom området strukturstatistik/re-
gisteruppgifter sett det som lämpligt och möjligt att minska kostnaderna
för den rena statistikproduktionen till ca 10 milj. kr. De administrativa
behoven har inte beaktats i detta belopp. Mot bakgrund av den osäkerhet
som för närvarande råder angående behovet av administrativa register och
vilka samordningsvinster m. m. som kan åstadkommas mellan sådana
register och strukturundersökningar föreslår jag vidare att utredning på
området görs. I avvaktan på resultatet från en sådan utredning bör LBR i
sin nuvarande utformning bibehållas för åren 1992 och 1993.

När det gäller skördestatistik föreslår jag att den s. k. danska metoden
skall vidareutvecklas med sikte på att ersätta nuvarande OS fr. o. m. 1994
års uppskattning. För år 1992 skall nuvarande OS genomföras som tidigare
och för år 1993 föreslår jag att en begränsad OS genomförs vilket medför en
kostnadssänkning med 6 — 7 milj. kr. detta år. Den danska metoden har jag
kostnadsberäknat till ca 2 milj. kr.

För att följa den livsmedelspolitiska reformens effekter föreslår jag på
den ekonomiska statistikens område att resultat tas fram i DU t. o. m.
inkomståret 1992 för i stort sett de företagsgrupper som nu ingår i JEU,
vilket innebär en begränsning av nuvarande DU. Jag föreslår vidare att
JEU genomförs t. o. m. år 1992 på i stort sett samma sätt som tidigare men
med vissa begränsningar (bl. a. slopas arbetskraftsdelen). För stödområ-
dena i norra Sverige bör DU och JEU finnas kvar så länge behov finns av
faktiska ekonomiska uppgifter för stödområdena. Kostnaden för DU totalt
beräknar jag kommer att uppgå till 2,4 milj. kr. per år för budgetåren
1992/93 och 1993/94 efter föreslagna förändringar. Motsvarande kostna-
der för JEU har jag beräknat till ca 4 milj. kr. resp. 3,5 milj. kr.

För att studera jordbrukarhushållens inkomstsammansättningar under
reformperioden föreslår jag att IoF genomförs i samma omfattning som
tidigare vad avser jordbrukardelen. Kostnaden för detta har jag beräknat
til 0,3 milj, kr vardera budgetåren 1992/93 och 1993/94.

För att möta kommande EG-krav bedömer jag att fördjupade studier
behöver göras över vilka krav som kommer att ställas på den svenska

Prop. 1991/92:96

Bilaga 4

107

lantbruksekonomiska statistiken vid ett medlemskap. Den anpassning som
jag nu kan bedöma behöver ske bör påverka den ekonomiska statistikens
utformning fr. o. m. budgetåret 1994/95.

Jag föreslår att prisstatistiken bibehålls i samma omfattning som tidi-
gare.

Jag föreslår att en fristående gödselmedelsundersökning görs år 1995
under förutsättning at den s. k. danska metoden för skördeuppskattningar
då har börjat användas. Motsvarande undersökningar för bekämpnings-
medel bör genomföras åren 1994 och 1996. På längre sikt bedömer jag det
som möjligt att genomföra undersökningar över gödsel- och bekämpnings-
medel med längre intermittens (vart 3 — 5 år). Under åren 1992 och 1993
bör undersökningarna göras som tidigare i anslutning till OS.

Jag föreslår att en uppföljning av LES pågående studie över kombina-
tionssysselsättningar genomförs budgetåret 1993/94 avseende år 1993.
Mitt förslag förutsätter att den pågående studien visar sig ge tillförlitliga
resultat.

3 Livsmedelsindustri, -handel och konsumtion

3.1 Inledning

I delbetänkandet som jag överlämnade till regeringen i fjol lämnades inga
förslag rörande livsmedelsindustrin, -handeln eller -konsumtionen. I del-
betänkandet redovisades en första kartläggning av befintlig statistik på
området samt pekades på vissa brister i denna statistik. Behovet av särskild
statistik över de senare leden i livsmedelskedjan underströks och motive-
rades emellertid. Jag bad dock att efter ytterligare kartläggning och analys
av statistikbehoven få återkomma i slutbetänkandet med förslag till önsk-
värda förändringar.

I det försatta utredningsarbetet efter delbetänkandet har jag således,
med utgångspunkt från de brister i statistiken som redan i delbetänkandet
kunde konstateras, dels lagt ner arbete på att komplettera den kartläggning
som redovisades i delbetänkandet, dels genom ytterligare kontakter med
sakkunniga, experter och olika användare försökt att identifiera behoven
och nödvändiga förändringar/kompletteringar av statistikproduktionen.

Statistiken rörande de senare leden i livsmedelskedjan är av något
annorlunda karaktär än den för jordbruket. När det gäller jordbruksstati-
stik finns flera statistikprodukter som syftar till att enbart belysa jordbruket
ur en eller annan synvinkel. Denna statistik har till stor del tillkommit som
ett resultat av krav på underlag till följd av den förda jordbrukspolitiken.
När det gäller statistik över de senare leden finns det däremot i stort sett
ingen statistik som enbart syftar till att belysa livsmedelsindustrin eller
-handeln. Uppgifter om livsmedelsindustrin m.m. erhålles i stället från
större statistikprodukter som industri-, finans- och konsumentprisstatisti-
ken. 1 dessa statistikprodukter ingår t. ex. uppgifter om livsmedelsindu-
strin och -handeln och matprisutvecklingen som en del.

Detta förhållande har inneburit att jag ansett det ligga utanför denna

Prop. 1991/92: 96

Bilaga 4

108

utrednings uppgift att föreslå förändringar som omfattar t. ex. hela indu- Prop. 1991/92:96
stristatistiken eftersom det skulle få konsekvenser för uppgiftsinsamling, Bilaga 4
resultat m.m. för hela området. Jag har emellertid noga undersökt de
brister som påtalats och i vissa fall föreslår jag kompletterande undersök-
ningar. I andra fall anser jag emellertid att eventuella problem i möjligaste
mån bör försöka lösas genom nära kontakter mellan SCB och berörda
myndigheter eller genom särskild utredning.

Mot bakgrund härav är upplägget av den del i betänkandet som berör
livsmedelsindustrin, -handeln och konsumtionen något annorlunda jäm-
fört med den delen som rör jordbruket, såväl vad gäller angreppssätt som
på vilket sätt analys och förslag redovisas.

3.2 Överväganden och förslag

Mina utgångspunkter vid bedömningen av statistikbehoven och förslag till
åtgärder avseende de senare leden har varit direktiven till utredningen, det
livsmedelspolitiska beslutet samt de brister som sakkunniga, experter och
olika användare av statistiken har påtalat. Min slutsats är härvid att det
finns vissa icke tillgodosedda krav på statistik över de senare leden i
livsmedelskedjan.

I det följande sammanfattar jag mina slutsatser och förslag.

Internationella prisjämförelser

Förutom att följa och jämföra prisutvecklingen på livsmedel i olika länder
finns det enligt min mening också ett behov av att kunna studera skillnader
i prisnivån mellan olika länder och hur skillnader i prisnivåer utvecklar sig
i framtiden.

Att göra internationella prisjämförelser är förknippat med många svå-
righeter. Jag har med såväl statens pris- och konkurrensverk (SPK) och
SCB som med sakkunniga och experter inom utredningen diskuterat olika
alternativ. Enligt min uppfattning är den s. k. köpkraftsparitetsmetoden
för närvarande den tillförlitligaste och billigaste metoden att göra interna-
tionella prisjämförelser.

Jag föreslår att SCB tillförs 150 000 kr. för att löpande (varje år) beräkna
och sammanställa prisnivåindex avseende livsmedel för OECD-länderna.
Beräkningarna bör ske utifrån det underlag till OECD som olika länder
lämnar in inom ramen för det internationella projektet med köpkraftspa-
riteter.

Prisu tveckli ngen

I såväl riksdagsbeslutet om livsmedelpolitiken som i direktiven under-
stryks vikten av att effekterna av reformen, i form av en dämpad prisök-
ningstakt, kommer konsumenterna till del. Bl. a. prisutvecklingen måste
därför enligt riksdagsbeslutet följas noga. I direktiven pekas vidare särskilt

109

på marginalmätningar som en metod att följa reformens effekter. Den
rådande debatten om matpriserna understryker också behovet av prissta-
tistik.

Man kan utgå från att SCB också fortsättningsvis kommer att beräkna
och publicera konsumentprisutvecklingen (KPI). Jag förutsätter också att
LES även framdeles kommer att beräkna och sammanställa prisutveck-
lingen i olika led i livsmedelskedjan.

SPK följer under den s. k. omställningsperioden prisutvecklingen i olika
led till följd av regeringsuppdrag. Vad gäller detaljhandeln följs också
marginalutvecklingen.

Jag föreslår att SPK också efter omställningsperioden ges i uppdrag att
genomföra marginalmätningar i handeln. Härvid är det också viktigt att
metoderna för marginalmätningarna utvecklas.

Vidare föreslår jag att SCB tillförs 500 000 kr. per år för att mäta
prisutvecklingen i partiledet hos de största partihandelsföretagen inom
livsmedelshandeln.

KPI — extraprisproblematiken m. m.

I de diskussioner som jag haft såväl med sakkunniga och experter i
utredningen som med andra företrädare för myndigheter inom livsmedels-
politikens område har tveksamheter i vissa avseenden redovisats kring
sättet att beräkna KPI. Därvid har flera frågor uppmärksammats. Även
tidigare utredningar om livsmedelspolitiken som jag har studerat har pekat
på problemen med behandlingen av framför allt extrapriser vid beräkning
av KPI.

De problem som uppmärksammats är dels behandlingen av extrapriser,
kuponger, rabatt- och bonussystem m. m. vid beräkning av KPI, dels
huruvida KPI fångar upp effekterna av ett ändrat inköpsmönster avseende
olika butiksformer (lågprisbutiker, stormarknader m. m.)

SCB har i sin anslagsframställning för budgetåret 1992/93 tagit upp bl. a.
de problem som jag här peket på. Enligt SCB ökar kraven på utvecklings-
arbete eftersom de förutsättningar som gällde då grunderna för indexbe-
räkningarna lades fast på 1950-talet kraftigt har förändrats. Enligt SCB är
det nödvändigt att förstärka utredningsresurserna på SCB för att kunna
minska bristerna och för att kunna garantera beräkningar med hög relevans
och precision.

Problemen gäller givetvis inte specifikt livsmedelsdetaljhandeln utan de
förekommer inom i stort sett all detaljhandel. Utifrån mina utgångspunk-
ter är det emellertid bara frågor kring prisutvecklingen på livsmedel som
jag har anledning att uppmärksamma.

Jag anser det angeläget att de av SCB begärda medlen tillförs SCB för
ökat utredningsarbete om metodikfrågor avseende KPI-beräkningar. I
detta utredningsarbete bör hanteringen av extrapriser, kuponger, olika
rabatt- och bonussystem, ändrad butiksstruktur/inköpsmönster och olika
rationaliseringsåtgärder inom handeln särskilt uppmärksammas. Arbetet
bör resultera i ett beslutsunderlag som redovisar för- och nackdelar med
olika metoder, dvs. hur olika metoder påverkar KPI.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 4

110

Livsmedelshandeln

Brister i statistiken rörande livsmedelshandeln har påtalats av såväl 1983
års livmedelskommitté (LMK) som 1986 års livsmedelsutredning (LMU).
Även vid de kontakter som utredningen haft med olika myndigheter har
det framförts kritik mot den nuvarande officiella statistiken över livsme-
delshandeln.

Enligt min bedömning finns det behov av statistik som bättre belyser
förhållandena inom livsmedelshandeln. Det saknas i dagsläget en väl
avgränsad sådan statistik.

Jag föreslår att SCB och SPK tillsammans tilldelas 500 000 kr. budget-
året 1992/93 för att gemensamt utarbeta och genomföra en enkätundersök-
ning riktad till livsmedelshandeln. SPK bör härvid komplettera resultaten
med en analys. Efter utvärdering bör ställning tas till om undersökningen
är ändamålsenlig vad gäller behovet av bra statistik för att kunna följa och
analysera förhållandena i livsmedelshandeln. Ställning bör härvid tas till
om undersökningen bör göras intermittent, t. ex. vart tredje år.

Livsmedelsindustrin

När det gäller statistik över livsmedelsindustrin har olika synpunkter
framförts. Bl. a. har kritik riktats mot den klassificeringsmetod som tilläm-
pas i industri- och finansstatistiken, det s. k. mestkriteriet. För vissa områ-
den föreligger vidare brister i underlaget, t. ex. saknas för vissa produkter
uppgifter om producerade kvantiteter. För några varor föreligger också
problem att jämföra med annan statistik. För de senaste åren saknas vidare
uppgifter över livsmedelsindustrins råvaruförbrukning.

Det kan således konstateras att brister finns i statistiken avseende
livsmedelsindustrin. Jag bedömer dock inte bristerna vara av den karaktä-
ren att de föranleder särskilda eller kompletterande undersökningar. Re-
dovisade problem bör i stället i möjligaste mån kunna lösas genom nära
kontakter mellan SCB och berörda myndigheter. I det här sammanhanget
ser jag LES som ett lämpligt forum. I LES styrelse ingår nämligen samtliga
myndigheter inom livsmedelspolitikens område samt SCB. LES har också
vissa ekonomiska resurser att stödja projekt om man, efter närmare dis-
kussioner, finner motiv till särskilda åtgärder.

Särskilda konsumtionsundersökningar

En särskild undersökning om hushållen livsmedelsutgifter och kostvanor
(HUL resp. HULK) skall enligt nu gällande planer göras vart tionde år i
samarbete mellan SCB och livsmedelsverket (SLV). En första undersök-
ning gjordes år 1989. Undersökningen totalt kostade 7 — 8 milj, kr., där
SLVs del kostade ca 1 milj. kr.

Enligt min uppfattning är det angeläget att en undersökning om livsme-
delsutgifterna görs tätare än vart tionde år. Uppgifter om konsumtionen
behövs som medger möjligheter till studier av; 1) fördelningspolitiska
effekter, 2) konsumtionsförändringar, 3) skillnader i livsmedelskonsum-

Prop.1991/92:96

Bilaga 4

111

tion mellan olika regioner, olika typer av hushåll, hushåll med olika
ekonomisk bärkraft samt olika grupper av individer, 4) relationen mellan
kostvanor och aktuella näringsrekommendationer samt 5) kvalitetsaspek-
ter, t. ex. konsumtionen av alternativt odlade livsmedel.

Studier av ovan nämnda slag bedömer jag som angelägna dels för att
kunna följa upp effekter av politiska beslut som påverkar hushållsinkoms-
terna och -utgifterna dels för att kunna följa upp den livsmedelspolitiska
reformens effekter på konsumtionen och kostvanorna samt för att kunna
fånga upp effekter av samhällets olika åtgärder för en bättre folkhälsa
(avseende kosten).

Jag föreslår att SCB och SLV budgetåret 1992/93 tillförs 6 milj. kr.
tillsammans för att i samråd med berörda myndigheter genomföra en
undersökning av hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor år 1993.
Erfarenheterna från denna undersökning bör ligga till grund för hur fram-
tida undersökningar på området bör utformas samt hur ofta.

En samlad statistikproduktion för hela livsmedelssektorn

Enligt direktiven har utvecklingen gått mot en mer samlad livsmedelspoli-
tik som innefattar alla led i livsmedelskedjan samt kvalitets- och kost- och
hälsafrågor. Enligt direktiven bör utredningen mot bakgrund härav över-
väga en samlad statistikproduktion för hela livsmedelssektorn.

SCB har fått särskilda medel för att utveckla ett nytt statistikprogram för
hela det livsmedelspolitiska området. Detta arbete pågår för närvarande
och planeras vara klart våren 1992. Utredningen har fått tagit del av ett
utkast till program.

Inom främst SCB finns i dagsläget flera statistikprodukter som i sin
helhet eller i vissa delar belyser något led i livsmedelskedjan. Enligt min
uppfattning är det angeläget livsmedelstatistiken presenteras på ett mer
samlat och ändamålenligt sätt.

Jag föreslår att 1 milj. kr. tillförs SCB budgetåret 1992/93 för att kunna
fullfölja arbetet med ett livsmedelsstatistiskt program. När programmet
slutgiltigt är sammanställt bör SCB i sin anslagsframställning närmare
redovisa det årliga resursbehovet. Arbetet bör på sikt resultera i en livsme-
delsstatistisk årsbok.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 4

112

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Prop. 1991/92:96

(SOU 1991:99) Statistiken inom livsmedelssektorn — förslag Bilaga 5
till förändringar

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av statens jordbruks-
verk (SJV), statens livsmedelsverk (SLV), plan- och bostadsverket, sta-
tistiska centralbryån (SCB), statens pris- och konkurrensverk (SPK), sta-
tens naturvårdsverk (SNV), kemikalieinspektionen (Kemi), Sveriges lant-
bruksuniversitet (SLU), livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES),
kommerskollegium, överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), social-
styrelsen, generaltullstyrelsen, riksskatteverket (RSV), konjunkturinstitu-
tet, riksantikvarieämbetet (RAÄ), skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen
(AMS), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), konsumentverket, Sveri-
ges civilförsvarsförbund, skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR),
Konsumentberedningen (KoB), länsstyrelserna i Jönköpings, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens
län, Svenska kommunförbundet, Grossistförbundet Svensk handel,
Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges livsmedelshandlareförbund
(SSLF), Sveriges livsmedelsindustriförbund (SLIM), Trädgårdsnäringens
riksförbund (TRF).

Vidare har yttrande inkommit från Företagens uppgiftslämnardelega-
tion.

1 Allmänna synpunkter

l. 1 Statens jordbruksverk: Omfattningen av jordbruksstatistiken har i stor
utsträckning styrts av de statliga insatser som skett på området t.ex. i
samband med prisregleringen, rationaliseringspolitiken, rådgivningen,

m. m. Statistikens inriktning har successivt ändrats med hänsyn till änd-
rade behov. Med den stora förändring som nu sker inom jordbruksområdet
(bl.a. avregleringen) är det enligt SJV:s uppfattning bra att en mer genom-
gripande översyn skett av statistikens innehåll, omfattning liksom sättet att
producera den. Det är också rimligt att det — med hänsyn till det minskade
samhälleliga engagemang som avregleringen innebär — sker en viss be-
gränsning av statistikens omfattning. En sådan innebär naturligtvis samti-
digt vissa begränsningar i möjligheterna att använda statistiken.

SJV anser att det är väsentligt att användarna får ett större inflytande
över vilken statistik som tas fram. Genom ett ökat beställaransvar kan man
i större utsträckning än nu koppla statistiken till användarnas behov.
Enligt SJV:s uppfattning bör huvudanvändaren av statistiken också ha
beställaransvaret för statistiken samt tilldelas resurser för att tillgodose
behoven.

I sammanhanget är det viktigt att skilja mellan de administrativa beho-

113

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 96

ven och de behov som finns för ren statistikproduktion. Kostnaderna for
att klara de administrativa behoven bör enligt SJV täckas av medel som
tillförs för stöd och därmed bör också beställaren av statistiken (uppdrags-
givaren) avgöra vilka uppgifter som bör samlas in.

SJV stöder i stort den översyn och behovsprövning som görs i utred-
ningen.

Under de närmaste åren kommer behovet av att följa upp reformens
effekter att ställa stora krav på fortsatt bra statistikunderlag. En fortsatt
anpassning av statistikens innehåll och omfattning efter dessa krav är
därför angelägen.

En — — — osäker faktor är EG och vad en eventuell EG-anslutning
kommer att innebära. Vid ett medlemskap i EG kommer krav att ställas
avseende den statistik som skall tas fram. SJV anser det nödvändigt att
statistiken väl tillgodoser de krav som EG kan komma att ställa vid ett
eventuellt medlemskap.

Det kommer också att finnas ett behov av att kunna göra internationella
jämförelser och då främst med länder inom EG.

1.3 Plan- och bostadsverket — — — delar i stora drag utredarens
behovsanalys av statistik inom livsmedelssektorn. — — —

För att statistik skall bli möjlig att utnyttja inom den fysiska planeringen
fordras att den är geografiskt väl preciserad. Detta gäller i högsta grad för
kommunal översiktlig planering.

I utredningen sägs mycket lite om det framtida kommunala behovet av
jordbruksstatistik. Boverket menar att kommunerna i framtiden kommer
att ha behov av jordbruksstatistik. Denna statistik kommer i flera fall att
behöva vara uppdelad på församlingsnivå, och ibland på ännu mindre
enheter. — — —

---Boverket menar att det för att det skall gå att upprätta miljöre-
laterade nationalräkenskaper liksom miljöindex i framtiden så behövs en
rad jordbruksstatistiska uppgifter. Det är därför viktigt att förslagen i SOU
1991:38 Räkna med miljön beaktas vid fortsatt behovsanalys inför föränd-
ringen av statistiken inom livsmedelssektorn.

Boverket ser det som angeläget att statistiken inom livsmedelssektorn
snarast får en sådan utformning att den kan jämföras med EG:s statistik i
så många avseenden som möjligt. — — — Boverket instämmer — — — i
den del av det särskilda yttrande som rör EG som avgivits av Gunnar
Larsson.

Boverket delar i stort utredarens syn rörande förändringarna i livsme-
delsstatistiken men vill dock varna för att alltför nitiskt behovsanpassa
statistikproduktionen till dagslägets exakta behov. Jordbruksstatistiken
har spelat en betydande roll för analysen av samhällets utvecklingsförlopp.
T.ex. har det visat sig i en rad sammanhang att jordbruksstatistik insamlad
under en längre tidsperiod spelat en avgörande roll i miljöhistoriska
sammanhang. Boverket ser det därför som angeläget att de nedskärningar
som kommer att föreslås underkastas en vetenskaplig miljöhistorisk be-
dömning. En sådan bedömning bör göras med hjälp av en särskild FoU-
insats.

1.4 Statistiska centralbyrån: Utredningen har enligt SCB:s mening varit

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

114

alltför optimistisk både när det gäller möjligheterna att inom ett par år
kraftigt skära ner anslagen till jordbruksstatistiken och när det gäller
framtida anslagsnivå, efter genomförda anpassningar. Detta samman-
hänger med att behovsanalysen i vissa delar är ofullständig och vissa
väsentliga kvalitetsaspekter inte har beaktats i tillräcklig utsträckning.

Behovsanalysen tar främst sikte på de samhällsmotiverade behoven,
särskilt centrala myndigheters statistikbehov. Övriga behov förutsätts
kunna tillgodoses genom statistik som näringen själv svarar för. Som
framhålls i särskilt yttrande av Frithiof Billström medför en sådan begräns-
ning allvarlig risk för suboptimering av den totala statistikproduktionen i
samhället. Statistik som för närvarande produceras centralt med anslags-
medel t.ex. för regionala och lokala behov, som inte längre skulle tas fram
på detta sätt, men som fortfarande efterfrågas, kan komma att framställas
på flera håll till en högre sammanlagd kostnad och kanske med en lägre
kvalitet och sämre tillgänglighet än om produktion kunde ske samordnat
och centralt. Alternativt kommer viss lönsam statistikproduktion icke alls
till stånd, med de samhällsekonomiska förluster, som det innebär. Möjlig-
heten för SCB att — i enlighet med sin instruktion — samordna statistiken
försämras givetvis också. SCB instämmer i Billströms kritik.

Utredningen har främst inriktat sig på de behov som framförts av de
myndigheter m.fl. som har varit direkt representerade genom sakkunniga,
experter och sekreterare i utredningen. SCB saknar i betänkandet framför
allt erforderlig kartläggning och analys av de regionala och lokala behoven
av statistik vid länsstyrelserna, hushållningssällskapen, forskningsinstitu-
tioner m.fl.

SCB anser att behovskartläggningen delvis är alltför ytlig för att kunna
läggas till grund för planeringen av den jordbruksstatistik som erfordras
framöver, särskilt på längre sikt. — — —

I konsekvens med den bristfälliga behovs- och metodanalysen måste
redovisade kostnadsuppskattningar och -bedömningar också betraktas
som mycket grova och preliminära.

SCB vill invända mot utredarens tendens att förorda enklare (och
billigare) metoder även då det är tveksamt om metoderna uppfyller rimliga
minimikrav på statistikens kvalitet. Det gäller exempelvis den s.k. danska
modellen för skördestatistik.

SCB instämmer i utredarens synpunkt [att det för Sveriges del inte finns]
skäl — — — att ha en lägre ambitionsnivå än vad som motsvarar EG:s
krav.

Utredaren noterar vidare att EG:s statistikkrav inte behöver uppfyllas
förrän efter två års medlemskap. SCB anser att utredningen inte i tillräcklig
utsträckning beaktat värdet av att snabbt uppnå en EG-anpassning av
jordbruks- och livsmedelsstatistiken. Det är SCB:s bedömning att Sverige
under ett förhandlingsskede behöver ha tillgång till tillförlitlig och jämför-
bar statistik (både med avseende på svenska tidsserier och EG-ländernas
statistik). Den föreslagna nedskärningen av statistiken för att senare even-
tuellt bygga upp densamma i enlighet med EG-krav är enligt SCB generellt
sett inte någon lämplig strategi.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

115

I sin ambition att göra stora besparingar (även på relativt kort sikt) synes
utredaren ha tagit sikte på EG:s "minimikrav" och därvid inte noterat att
man inte heller inom EG:s statistiska organisation är alltigenom tillfreds
med den statistik som medlemsländerna producerar. Mot bakgrund av den
tradition som vi har i Sverige bör vi sätta målsättningen beträffande
jordbruksstatistikens innehåll och kvalitet i olika avseende så högt att vi
redan vid ett eventuellt EG-inträde lever upp till de krav som organisatio-
nen ställer. Det finns stort behov av utvecklingsinsatser inom EG. Sverige
skulle kunna bidra till utvecklingen av den gemensamma statistiken. SCB
vill i sammanhanget påpeka att det är normalt att länderna inom EG
producerar jordbruksstatistik utöver vad som krävs av EG-organisationen.

Beträffande EG-perspektivet instämmer SCB i Gunnar Larssons sär-
skilda yttrande till betänkandet. Som grund för planeringen i ett EG-
perspektiv erfordras en fördjupad behovsanalys avseende jordbruksstati-
stiken. Det är även SCB:s bedömning att denna analys bör göras skynd-
samt. Det är väsentligt att verket ges möjlighet att agera på ett mer offensivt
sätt än vad utredaren tänker sig.---

Som Frithiof Billström framhåller i sitt särskilda yttrande är de kost-
nadsberäkningar som presenteras i betänkandet mycket osäkra.

— — — Det är SCB:s intryck att kostnadsberäkningarna/bedömning-

arna genomgående ligger alltför lågt.---Beräkningarna måste därför

ses över i det fortsatta utvecklingsarbetet.

SCB saknar i betänkandet tillräckliga kalkyler avseende erforderliga
utrednings- och utvecklingskostnader. —--

Förutsättningar för uppdragsverksamheten har bl.a. varit dels ett väl
fungerande lantbruksregister (LBR), dels en rikstäckande likaså välfunge-
rande fältorganisation för objektiva skördeuppskattningar (OS). Om den
årliga uppdateringen av LBR resp, fältorganisationen för OS skulle upp-
höra bortfaller i huvudsak SCB:s möjligheter att tillgodose väsentliga
statistikbehov till "marginella kostnader" för intressenterna. Den infor-
mationsförlust, som bortfallet av uppdragsstatistiken i fråga skulle inne-
bära, och/eller fördyring av ifrågavarande statistikservice, om den skulle
utföras på annat sätt, har utredaren inte tagit hänsyn till och värderat på
något sätt i sin behovsanalys. I sammanhanget bör också nämnas den
kompetens som SCB har när det gäller tillämpning av provytemetoden för
skördeuppskattningar. Denna kompetens är av stor betydelse i SCB:s
internationella konsultverksamhet i utvecklingsländer. Uppdragsverksam-
heten måste enligt SCB:s uppfattning beaktas vid ett samlat ställningsta-
gande till jordbruksstatistikens omfattning.

---Det---erfordras för anpassning till EG:s krav och regelverk
utredningar, som delvis kan bli relativt omfattande. Det gäller främst
fördjupade behovsanalyser och förberedande arbete för anpassning av
strukturstatistiken och den ekonomiska statistiken till EG:s typklassifice-
ringssystem (typologi för jordbruksföretag); speciella djurräkningar, träd-
gårdsstatistik, produktionsstatistik, bokföringsundersökningar för jord-
bruksföretag och sysselsättningsundersökningar för jordbruket.

— — — Verket [gör] redan nu vissa förberedelser, men arbetet behöver
intensifieras och bedrivas mer skyndsamt. Utredaren har inte beräknat

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

116

några medel avseende utredningar för EG-anpassning. Sammanlagt beräk-
nar SCB för ifrågavarande utrednings- och utvecklingsarbete sammanlagt
0,8 milj.kr. 1992/93. För 1993/94—1995/96 avser SCB att återkomma i sin
treårsplan.

[Sammanfattningsvis] bedömer SCB att en besparing på nuvarande
anslag (1991/92) av storleksordningen 10 till 22 milj.kr. kan göras till
budgetåret 1994/95. Det exakta anslagsbehovet fr.o.m. nämnda budgetår
kan beräknas först sedan erforderliga utredningar, speciellt beträffande
skördestatistiken, har gjorts. Dessa beräkningar tar inte hänsyn till even-
tuella medelsbehov som kan komma att aktualiseras till följd av EG:s krav.

1.5 Statens pris- och konkurrensverk: Utgångspunkten för den livsme-
delspolitiska reformen är att samma villkor skall gälla för jordbruket som
för andra näringar. SPK anser att även statistikproduktionen därmed bör
jämställas med övriga näringsgrenar, och att det borde finnas goda förut-
sättningar att på sikt minska den omfattande statistikproduktionen på
j ordbruksområdet.

Utredarens förslag om vissa neddragningar av den nuvarande jord-
bruksstatistiken är därför enligt SPK ett steg i rätt riktning. SPK avstår i
övrigt från att lämna synpunkter på utredarens förslag avseende statistik på
jordbruksområdet.

Ett närmande till EG medför att marknadsbegreppet kan vidgas till att
omfatta områden även utanför Sveriges gränser. En sådan marknad kan för
livsmedelsprodukter t.ex. omfatta södra Sverige och delar av Danmark.
Detta ställer ökade krav på att statistiken, för att vara användbar för
konkurrensmyndigheten, är harmoniserad med EG:s statistik.

SPK vill bl.a. därför framhålla vikten av att de förändringar i statistiken
inom livsmedelssektorn som vidtas medför en anpassning till EG:s krav.
SPK instämmer i utredarens bedömning att inga skäl talar för att ambi-
tionsnivån för statistikproduktionen i Sverige skall vara lägre än att EG:s
krav kan tillgodoses.

Utredaren pekar på en rad områden där förändringar därför kan förut-
ses. En anpassning till EG ställer t.ex. krav på regional uppdelning av
statistiken. I det sammanhanget vill SPK peka på att en region inom EG
kan omfatta områden inom mer än en medlemsstat, vilket ytterligare
understryker vikten av att statistiken harmoniseras. Som utredaren påpe-
kar, kan den framtida inriktningen inom EG ställa krav som ännu inte
finns preciserade.

1.6 Statens naturvårdsverk har tillsammans med riksantikvarieämbetet
och jordbruksverket fått i uppdrag av regeringen att fortlöpande följa och
utvärdera miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken. — — — Stati-
stikbehovet för att belysa miljöeffekterna på kort och lång sikt skall belysas.

— — — Allmänt kan då konstateras att om möjligheterna till uppfölj-
ning genom användande av LBR och OS blir mindre på grund av förändrat
statistikinhämtande kommer ett större behov av specialundersökningar att
uppstå vilket blir avsevärt fördyrande.

1.8 Sveriges lantbruksuniversitet: En väl utbyggd jordbruksstatistik är
väsentlig för forskning och utbildning vid SLU. Även med en krympande

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

117

jordbruksnäring och ett besvärligt budgetläge är det viktigt att inte ned-
dragningarna blir for stora och att en EG-anpassning inte försvåras.

SLU saknar i utredningen en fördjupad diskussion av behoven av
jordbruksstatistik i en omvärld stadd i mycket stark och snabb förändring.
Vilka speciella krav ställer detta på samhällets informationssystem där
statistiken är en viktig grund? Mycket av diskussionen är inriktad på den
nu aktuella omställningen, vilket i sig är bra. Denna är dock säkerligen inte
en engångsföreteelse. SLU delar i dessa avseenden de synpunkter som
framförts i särskilda yttranden av Billström och Larsson.

1.9 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden: I betänkandet har gjorts
en analys av det framtida behovet av statistik inom livsmedelssektorn och
omfördelningen av ansvaret för statistikproduktionen mellan staten och
berörda näringar. Nämnden delar i princip utredningens uppfattning i
dessa frågor. Det bör dock understrykas, som också gjorts i betänkandet,
att det ännu inte är möjligt att fullt ut överblicka det statistikbehov inom
sektorn som kan komma att finnas efter Sveriges eventuella medlemskap i
EG. Ej heller går det att förutse vad ett GATT-avtal som omfattar jord-
brukssektorn kan få för betydelse för statistikens uppläggning och omfatt-
ning. Elärav följer också att ansvarsfördelningen mellan staten och berörda
näringar för statistikproduktionen kan påverkas, eftersom staten bör an-
svara för den statistik som krävs i anledning av internationella åtaganden.

Mot angivna bakgrund delar nämnden utredningens uppfattning att i
nuvarande läge försiktighet bör iakttas i fråga om större omläggningar av
nuvarande statistikproduktion innan klarhet nås om de framtida interna-
tionella kraven. Å andra sidan bör såsom förordats i betänkandet vissa
omläggningar som föranleds av 1990 års livsmedelspolitiska beslut kunna
genomföras nu.

Eftersom det i samband med kommande förhandlingar om svenskt
medlemskap i EG bör kunna nås bättre klarhet i fråga om därav föranledda
statistikbehov inom livsmedelssektorn är det angeläget att de beslut som
kommer att fattas i anledning av betänkandet utformas så att erforderliga
omläggningar av statistiken kan ske snabbt. I detta sammanhang vill
nämnden anmäla att den har för avsikt att inrätta en särskild arbetsgrupp
som skall ha till uppgift att fortlöpande kartlägga statistikbehovet inom
nämndens verksamhetsområde i anledning av ett EG-medlemskap.

I fråga om utredningens detaljförslag till ändringar i nuvarande stati-
stikproduktion har samarbetsnämnden inte funnit anledning till särskilt
ställningstagande. Före omläggningen av skördestatistiken bör dock över-
läggningar ske med huvudmannen för skördeskadeskyddet.

1.10 Kommerskollegium har bl.a. till uppgift att löpande förse vissa

internationella organisationer med nationella prisuppgifter för vissa kolo-
nialvaror inom såväl parti- som detaljhandelsledet.---Kollegiet anser

det därför olyckligt om vidtagna förenklingar och föreslaget livsmedelssta-
tistiskt program hos SCB sker på bekostnad av tillgänglighet och önskad
detaljeringsgrad.

Kollegiet vill — — — understryka behovet av en inför EG-

förhandlingarna skyndsam EG-anpassning av statistiken. Samtidigt bör i

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

118

sammanhanget erinras om att viktiga nationella statistikkrav och -behov
skall kunna tillgodoses.

1.13 Socialstyrelsen: — — — Socialstyrelsen vill framhålla att de före-
slagna förändringarna bör leda till påtagliga förbättringar beträffande sta-
tistiken inom livsmedelssektorn.

1.16 Konjunkturinstitutet: Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt kart-
lagt huvuddelen av nuvarande statistik på det livsmedelspolitiska området,
utrett statistikbehoven samt studerat olika alternativa metoder att ta fram
statistik. Utredningen utmynnar i ett förslag om en betydande neddragning
av jordbruksstatistiken och en viss utbyggnad vad det gäller de senare
leden i livsmedelskedjan. Institutet tillstyrker grundtanken i förslaget.

Institutet tillstyrker de slutsatser och förslag som lämnats av utredningen
[avseende de senare leden i livsmedelskedjan],

1.20 Statskontoret har inte underlag eller kompetens för att detaljerat
kunna värdera utredarens bedömningar. Statskontoret efterlyser emeller-
tid — utifrån allmänna besparingsgrunder — en mer ifrågasättande och
prövande analys av behoven med avseende på angivna användare. Det
hade t.ex. varit rimligt att i en intressentanalys belysa vilken plats och
betydelse den statistik har som förtecknas inom de olika behovsområdena.
Frågor av intresse att få belysta är t.ex. följande. På vilket sätt utnyttjas
statistiken och av vilka avnämare? Är dessa beredda att betala för den
statistik som erhålls eller i vart fall bidra till kostnaderna för produktionen?
Det finns skäl att väga nyttan av den statistik som produceras mot de
direkta och indirekta kostnader produktionen för med sig. Någon form av
grov cost-benefit-analys hade varit ägnad att ge ett bättre underlag för en
bedömning av möjligheterna till begränsningar.

Sammanfattningsvis anser statskontoret följande:

— den nya livsmedelspolitiken bör ses som ett definitivt brott med den
föregående och statistikbehoven bör i konsekvens härmed analyseras mer
förutsättningslöst

— med en mer marknadsorienterad livsmedelspolitik är det rimligt att
näringen och dess organisationer tar ett ökat ansvar för den statistik som
produceras

— man bör klarare skilja mellan ett beställar- och ett producentansvar

— begränsningar av statistiken bör åstadkommas i första hand genom
att i grunden pröva och ifrågasätta behoven snarare än att ange alternativa
vägar för att tillgodose dem

— fördjupade studier behöver göras över vilka krav som kommer att
ställas på den svenska lantbruksekonomiska statistiken vid ett medlem-
skap i EG.

1.22 Konsumentverket: Att inom livsmedelstatistiken lyfta fram konsu-
mentaspekterna och leden efter primärledet finner konsumentverket vara
av stor betydelse. Det beror bl.a. på de krav som ställs i det livsmedelspo-
litiska beslutet samt den påverkan ett EG-medlemskap, EES-avtal och
GATT-avtal kan få på den svenska livsmedelsmarknaden och för svenska
konsumenter. Likaså anser verket att det bör vara möjligt med föränd-
ringar av statistiken för primärledet och att den totala statistikproduktio-

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

119

nen för jordbruket bör kunna minskas. En samordning av statistiken inom
livsmedelsområdet är viktig.

1.24 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Rent allmänt gäller att ett bra
statistiskt underlag i många fall kan peka på problem som kan behöva
åtgärdas via forskning liksom det kan ge möjlighet att följa upp resultat av
vidtagna åtgärder. Från forskningens synpunkt är det därför angeläget att
man ej drar ned på det statistiska underlaget alltför mycket. De föreslagna
anpassningsåtgärderna av statistikarbetet inför en eventuell EG-anslutning
är givetvis också av stor vikt.

1.26 Konsumentberedningen instämmer i stort sett i utredningens all-
männa utgångspunkter rörande statistikproduktionen på livsmedelsområ-
det. Statistiken för själva jordbrukssektorn har, som utredningen påpekat,
i många fall styrts av de behov som den statliga regleringsverksamheten
medfört. Jordbruksstatistiken har därmed kommit att bli relativt omfatt-
ande jämfört med statistiken för andra sektorer och i förhållande till
sektorns storlek. Avregleringen leder mot den bakgrunden till minskade
behov av statistikframtagning. Å andra sidan har viss statistik, över t.ex.
priser, framkommit som en direkt följd av regleringen. Motsvarande
uppgifter kan i ett avreglerat läge få insamlas på ett mer resurskrävande
sätt. Vidare kan vissa omläggningar och utökningar av statistiken behöva
göras till följd av Sveriges ansökan om medlemskap i EG och de statistik-
krav på jordbruksområdet som ställs på medlemsländerna.

Nedskärningar inom jordbruksstatistikens område bör enligt KoB:s
mening ge utrymme för finansiering av förbättrad statistik beträffande
senare led i livsmedelskedjan. Förhållandena inom dessa har varit mindre
väl belysta. En obalans har rått i förhållande till jordbruksstatistiken,
vilken blivit särskilt märkbar mot bakgrund av det senaste livsmedelspoli-
tiska beslutet med dess tyngdpunkt på konsumentintresset.---

Det är angeläget att statistiken för de senare leden i livsmedelskedjan
förbättras och utökas. I en del fall konstaterar utredningen att brister
föreligger i den nuvarande statistiken som inte är möjliga att åtgärda till
rimlig kostnad inom ramen för den löpande statistikproduktionen. KoB
vill — — — understryka vikten av att medel ställs till förfogande för
utförande av tillfälliga, särskilda undersökningar, som skulle kunna belysa
sådana problemområden.

För senare led inom livsmedelskedjan finns ett antal områden, inom
vilka löpande statistikinsamling inte är möjlig eller nödvändig. Som exem-
pel härpå kan nämnas frågor rörande kvalitet, konkurrens, etablering,
marknadsföring, förpackningar, importkontroll och märkning samt små-
skalig förädling.

En del av dessa frågor bevakas mer eller mindre löpande av olika
myndigheter. Dessa får därigenom tillgång till material, som — eventuellt
efter någon bearbetning — skulle kunna bli tillgänglig för statistikkonsu-
menter. Andra frågor kommer att belysas inom ramen för de uppdrag att
följa omställningen i jordbruket som givits KoB och vissa myndigheter.
Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden har ett samordningsansvar.

Enligt KoB:s mening skulle en planering för detta statistikområde inom
livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden kunna resultera i att årliga

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

120

mindre undersökningar utfördes med hjälp av exempelvis SCB:s omni-
bussmätningar. Undersökningarnas inriktning skulle varieras men kunna
upprepas med vissa års mellanrum enligt en rullande plan. Om verksam-
heten kommer till stånd, bör samarbetsnämnden tillföras ett årligt belopp
om 0,5 — 1 milj.kr. utöver nuvarande anslag.

1.28 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Rapportens behovsanalys behand-
lar länsstyrelsernas behov av statistik och individuppgifter knapphändigt.

Inom Jönköpings län är jordbruket en viktig näringsgren, vars utveck-
ling har stor betydelse för bl.a. sysselsättning, boendet på landsbygden,
näringslivet i glesbygden, kulturmiljön, naturvården, miljöskyddet och den
civila beredskapen. Länsstyrelsen behöver därför för planerande och utvär-
derande verksamhet statistiska uppgifter för länet och för delar av länet.

1.29 Länsstyrelsen i Malmöhus län delar utredarens allmänna ställnings-
tagande till att anslagen för statistikproduktion för jordbruket totalt sett
bör minska i omfattning. Samtidigt bör man få en mer utförlig statistisk
information om efterföljande led, dvs. livsmedelsindustrin, livsmedels-
handeln och konsumtionen.

Länsstyrelsen vill betona vikten av att den svenska statistikproduktio-
nen beaktar de krav som har ställts och kommer att ställas till följd av det
internationella samarbetet på livsmedelspolitikens område. Speciellt ange-
läget är det att arbeta för en ökad möjlighet till statistiska jämförelser med
EG-länderna. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang understryka den vikt
som regionerna har i Europa, inte minst i EG-länderna. Trenden i Europa
under senare år är atf behovet av statistikredovisning på regional nivå ökar
i betydelse. Länsstyrelsen anser därför att det även i framtiden bör finnas
en beredskap för redovisning av livsmedelsstatistik på regional nivå. Detta
motiveras också av de nu aktuella diskussionerna om en förändring av de
svenska regionindelningarna.

1.30 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser det som rimligt med
en behovsanpassad jordbruksstatistik. Utredaren verkar dock enligt läns-
styrelsen helt ha glömt bort statistikbehovet för den växande skaran av
enskilda statistikanvändare, jordbrukare, mindre företag, kommuner m.fl.

Målet för basstatistiken bör enligt länsstyrelsens uppfattning ställas så
högt att Sverige med styrka kan gå in i EG-förhandlingar. Kraven inom EG
kan i framtiden bli betydligt högre. Utredningen har inte tillräckligt beak-
tat och analyserat detta. Om basstatistiken blir för svag finns risk att andra
intressenter presenterar statistik som är av dålig kvalitet. Allmänhet (kon-
sumenter) och svagare/mindre företag kan missgynnas.

Länsstyrelsen vill också understryka vikten av en samlad bra och tillför-
litlig jordbruksstatistik. Utredningen anger alltför ofta att näringen skall
svara för viss statistik. Risken med sådan statistik är att den tas fram för att
tjäna speciella syften, dessutom blir det svårt att bedöma kvalitén på
uppgifterna.

1.31 Länsstyrelsen i Örebro län: Undertiden för jordbrukets omställning
är det mycket viktigt att det produceras en så rättvisande jordbruksstatistik
som möjligt för att därigenom utröna hur omställningsprogrammet lyckas.
Vid en anslutning till EG bör det också vara en styrka i att ha tillgång till en

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

121

väl underbyggd statistik. Det är nödvändigt att analysera EG:s statistik-
krav innan vi skär ner vår egen uppgiftsinsamling. Detta är starkt vägande
skäl till varför insamlandet av jordbruksstatistik ej skall ändras.

1.32 Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att eventuella ändringar i
produktionsstatistiken bör anstå i vart fall tills effekterna av lantbrukets
omställning har kunnat mätas och bedömas. Vid eventuell ändring bör det
ske en anpassning till EG:s krav.

1.33 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Sverige är ett föregångsland vad
avser statistik på lantbrukets område. Detta har varit till nytta för både
näringen och samhället. — — —

I ett kortsiktigt perspektiv kan ett visst behov synas vara av underordnad
betydelse eller kunna fyllas med alternativa tillvägagångssätt. Emellertid
kan det vara långsiktigt fel att "nedrusta" faktainsamlingen. Däremot är
det nödvändigt att fortlöpande anpassa statistikinsamlingen. Detta skall
ske i ordnade former, så att ett metodbyte inte påverkar insamlingens
resultat. "Ny" teknik bör alltså testas mot "gammal".

Sverige har en helt annan statistisk tradition än flertalet av länderna
inom EG. Det kan då tyckas anmärkningsvärt att man i betänkandet har
sett EG:s statistikkrav som ett mål och inte som ett minimikrav, som man
under alla förhållanden bör uppnå.

Ansträngningarna att göra den svenska statistiken jämförbar med EG är
naturligtvis riktiga, men vid ett eventuellt svenskt inträde i EG ligger det i
Sveriges intresse att ha en så bra statistisk dokumentation som möjligt.

Sammanfattningsvis är det vår mening att det finns flera mindre an-
vändare av lantbruksstatistiken vilken var och en ej kan stå för den
samlade kostnaden. Den gemensamma nyttan är dock så stor att staten bör
ta ansvar för att tillhandahålla uppgifterna. Möjligheten att däremot för-
dela kostnaden på flera användare bör utredas.

Såväl ur allmän som regional synvinkel är det olyckligt med stora
drastiska neddragningar på det livsmedelsstatistiska området, samtidigt
som jordbruket befinner sig i en omställningsfas enligt de livsmedelspoli-
tiska intentionerna.

1.37 Grossistförbundet Svensk handel: Som statistikanvändare saknar vi
i dag en snabb, tillförlitlig statistik för importerade kvantiteter och im-
portpriser för enskilda produkter. Den enda tillgängliga statistiken i dag är
tullens månadsstatistik, som har en eftersläpning på tre till fyra månader.

— — — I statens jordbruksverks omprövningar av gränsskyddet är
importerade kvantiteter och förändringar i den internationella prisnivån
de viktigaste beslutsparametrarna. En förbättring av sådan statistik är
därför önskvärd, inte minst vad gäller tiden för att producera den.

En utvidgad statistik över de senare leden i livsmedelskedjan är också ett
önskemål från vår sida.

Andra önskemål som framkommit vid diskussioner inom Grossistför-
bundet Svensk handel är en förbättrad statistik inom storhushållssektorn
och producentstatistik för konfektyrmarknaden.

I den mån enskilda företag engageras som uppgiftslämnare för statistik-

Prop. 1991/92: 96

Bilaga 5

122

produktionen måste uppgiftslämnarbördan minimeras i så måtto att den Prop. 1991/92: 96
begränsas till ett fåtal relevanta parametrar. Bilaga 5

1.38 Kooperativa förbundet anser vad gäller statistik inom området
"Jordbruk och trädgård" att fördjupade studier snarast bör göras av
statistikbehovet i ett EG-perspektiv. För övrigt avstår KF från att yttra sig
om förslagen inom detta område.

Mot bakgrund av den tyngd som livsmedelsfrågorna har delar KF
utredarens uppfattning att det finns motiverade samhälleliga krav (den nya
livsmedelspolitiken, internationella avtal och matprisdebatten) på en för-
bättrad statistik över de senare leden i livsmedelskedjan.

KF vill särskilt betona det ansvar som alla myndigheter måste känna för
att inte uppgiftslämnarnas arbetsbörda och därmed kostnader skall öka. En
avreglering på flera områden får inte heller följas av kostnadsökningar på
t.ex. statistikområdet som belastar konsumentpriserna på livsmedel.

1.39 Lantbrukarnas riksförbund: Fördjupade studier bör snarast göras av
behovet av statistik i ett EG-perspektiv. Det kortsiktiga behovet i samband
med t.ex. EG-förhandlingarna beaktas.

Mot denna bakgrund bör den lantbruksekonomiska statistiken inte
tillfälligt dras ned i avvaktan på ett EG-medlemskap.

Utredningens direktiv utformades i början av år 1990, varför EG-
perspektivet inte ges någon större uppmärksamhet. Det svenska jordbruket
förutsätts i stället vara helt avreglerat i mitten av 1990-talet. Mot bakgrund
av Sveriges ansökan om EG-medlemskap och de stundande förhandling-
arna är nu den allmänna bedömningen att Sverige redan år 1995 kan vara
medlem i EG.

Ett EG-medlemskap innebär för jordbruket en fortsatt reglering i bety-
dande omfattning. — — — Behovet av lantbruksstatistik kommer i hög
grad att påverkas av det förestående EG-medlemskapet. Den framtida
jordbrukspolitiken i EG kan komma att ställa betydande krav på administ-
rativa uppgifter på företagsnivå.

I utredningen har uppmärksammats de ändrade förutsättningarna för
lantbruksstatistiken och i viss utsträckning har detta påverkat förslagen.
Vad gäller EG-anpassningen av statistiken har utredningen dock inte
beaktat att det är ett svenskt intresse att snabbt uppnå en anpassning. I
stället har utredningen noterat EG:s minimikrav och de tidpunkter vid
vilka nya medlemsstater senast måste ha anpassat sin statistik.

LRF finner det angeläget att det snarast skapas möjligheter till statistiska
jämförelser mellan jordbruket i Sverige och i EG. I förhandlingarna om
medlemskap, som eventuellt inleds redan under år 1992, kan statistik som
t.ex. belyser förekomsten av s.k. missgynnade områden vara av avgörande
betydelse. De föreslagna tillfälliga neddragningarna i vissa undersökningar
under de närmaste åren är inte motiverade mot bakgrund av ovan redovi-
sade statistikbehov.

LRF anser det vara en brist att utredningen inte berört hur de framlagda
förslagen påverkar jordbrukarnas uppgiftslämnarbörda. I de fortsatta ut-
värderingar som görs av t.ex. skördeuppskattningarna bör denna aspekt
belysas.

123

1.43 Sveriges livsmedelshandlareförbund tillstyrker förbättrad statistik Prop. 1991/92:96

inom livsmedelssektorn. — — — Bilaga 5

Vad som dock bör ytterligare övervägas är den närmare organisationen
av statistikproduktionen i fråga. Utredaren har utgått från att de tillkom-
mande arbetsuppgifter som det här är fråga om bör anförtros SCB och i
några fall SPK. Vi anser det inte givet att statliga myndigheter i varje läge
skall producera denna form av statistik. På några punkter finns redan
branschstatistik med motsvarande inriktning. Kunskap om branschen och
resurser att ta fram ny statistik finns också, t.ex. hos Handelns utrednings-
institut. Inte minst de betydande belopp som utredaren föreslår för genom-
förande av förslagen bör motivera en noggrann prövning av fördelar med
att upphandla statistiken på annat sätt. Vi är för vår del beredda att
medverka i en sådan diskussion.

I den del de nya uppgifterna läggs på SCB finns det anledning påpeka att
handeln — med undantag för en plats i referensgruppen för KPI — inte har
en organiserad samverkan med myndigheten rörande metodfrågor m.m.
Flera av förslagen väcker frågor som bör behandlas i nära kontakt med
branschen. Vi anser därför att SCB bör tillföras expertis från handeln i en
fast och reglerad form.

I sammanhanget vill vi allmänt understryka behovet av att så långt
möjligt undvika uppgiftsinsamling från företagen. — — — Vi vill också
understryka att en representation från handelns sida kring de projekt som
kan bli aktuella ju också innebär att ansvariga instanser kan få hjälp att
finna effektivast möjliga uppgiftsinsamling med minsta belastning på be-
rörda företag.

1.44 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Utredaren har haft i uppdrag

att se över statistikbehovet inom livsmedelssektorn mot bakgrund av de
samhällsmotiverade behoven. —--

Sveriges livsmedelsindustriförbund har inga erinringar mot denna be-
dömning. Utredningen är en stringent genomförd systematisering och
analys av de statistikbehov som föreligger på livsmedelsområdet utifrån
samhällsmotiverade behov. De statistikbehov som redovisas synes vara väl
motiverade för uppföljningen av den livsmedelspolitiska reformen och
anpassningen av statistiken till kommande EG-krav. Att utredaren dess-
utom kunnat redovisa möjligheter att reducera mängden statistik med
åtföljande kostnadsbesparingar finner vi ytterst lovvärt.

1.45 Trädgårdsnäringens riksförbund: — — — TRF konstaterar att be-
tänkandet endast mycket ytligt analyserat behovet av basstatistik inom
trädgårdsnäringen och att det därför är mycket svårt för förbundet att avge
ett mer detaljerat yttrande.

124

Del I Jordbruksstatistik

2 Strukturstatistik/registeruppgifter

2.1 Statens jordbruksverk: Med tanke på den osäkerhet som råder beträff-
ande utformningen av framtida stödsystem (bl.a. med avseende på ett
EG-medlemskap) stöder SJV förslaget om att behålla LBR i dess nuva-
rande form under ytterligare två år. Mycket talar för att det även därefter
kan komma att krävas ett administrativt register. Detta register behöver
dock inte nödvändigtvis vara identiskt med nuvarande LBR. Den nya
livsmedelspolitiken liksom det förslag som lämnats i utredningen
"Jordbruket i norra Sverige" medför ett behov av årliga uppgifter avse-
ende stödområdet. När behovet av framtida registeruppgifter klarlagts får
man ta ställning till hur ett eventuellt framtida register skall vara utformat.

Skulle däremot LBR endast användas för att täcka statistikbehovet kan
LBR dras ner. Vilket av de alternativ som utredningen anvisar som då bör
användas bör analyseras vidare.

2.3 Plan- och bostadsverket:---Bland de alternativ som diskuteras

i utredningen vill boverket förorda "Metod 2" vid framtagandet av struk-
turstatistik/registeruppgifter. Detta då denna metod kan utformas så att
statistik viktig för miljöforskning och kommunal planering kan bli tillgodo-
sedd.

I utredningen framhålles det att betesmarksstatistik är betydelsefull för
landskapsvården. Boverket instämmer i detta men ser samtidigt inte
tydligt på vilket sätt som utredaren vill tillgodose behovet av denna
statistik. Att mera specialinriktade statistiska studier kring betesmarkerna
initieras och bekostas av SNV kan vara rimligt. Sådana specialstudier
måste dock ske mot bakgrund av en mera heltäckande allmän betesmarks-
statistik. Sådan statistik producerades fram till år 1974 vilket var det sista
år som kategorin "annan gräsbärande mark" fanns med i LBR:s frågefor-
mulär. Att "annan gräsbärande mark" ströks har sedan visat sig vara till
stort men för både den statliga och kommunala landskapsvården. Boverket
ser det som en möjlighet att återinföra denna kategori i en framtida LBR.
Detta skulle vara möjligt om "Metod 2" skulle väljas för en framtida LBR.
Detta är ett viktigt skäl för boverket att förorda att man väljer "Metod 2"
av de statistiska insamlingsmetoder av jordbruksstatistik som presenteras i
kap. 7.

2.4 Statistiska centralbyrån: Utredningen behandlar i regel struktursta-
tistik och registerhållning som ett enhetligt behovsområde. I huvudsak är
detta riktigt för närvarande då lantbruksregistret (LBR) ger en utförlig och
tillförlitlig statistik inte bara över strukturförhållandena utan även över
strukturutvecklingen. — — — Man bör dock påpeka att även andra
undersökningar än LBR, såsom deklarationsundersökningen för jordbru-
kare och undersökningen om jordbrukets arbetskraft, i sin hittillsvarande
uppläggning, har givit värdefull strukturstatistik, t.ex. beträffande deltids-
jordbrukets utveckling. Om de sist nämnda undersökningarna enligt utred-
ningens förslag upphör (eller starkt begränsas) kan alltså kraven på mot-
svarande information om strukturförhållandena i stället behöva tillgodoses
genom andra statistikprodukter i form av register- och urvalsundersök-
ningar.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

125

— — — Enligt SCB:s uppfattning bestäms behovet att bibehålla lant-
bruksregistret i dess nuvarande utformning och omfattning av kraven på
att inom i stort sett samtliga områden, för vilka utredningen har penetrerat
behoven, följa effekten av den nya livsmedelspolitiken. Detta behov jämte
kvarstående och eventuellt nytillkommande administrativa behov talar för
att LBR bör bibehållas under åtminstone hela första hälften av 1990-talet.

SCB stöder utredningens förslag om att utreda för- och nackdelar med
olika modeller för strukturstatistik/registeruppgifter utifrån ett helhets-
perspektiv, vilket bl.a. innebär att såväl statistiska som administrativa
aspekter skall beaktas. — — —

SCB anser — — — att beslut redan nu bör fattas om att bibehålla
lantbruksregistret med i huvudsak nuvarande uppläggning även under åren
1994 och 1995.

Beträffande kostnadsberäkningarna för strukturstatistik/registerupp-
gifter vill SCB---framhålla---att några medel inte avsatts för att

utreda den framtida strukturstatistiken/registeruppgifter. SCB beräknar
medelsbehovet till 0,5 milj.kr. avseende budgetåren 1992/93 och 1993/94.

2.6 Statens naturvårdsverk anser att under perioden för jordbrukets
omställning bör inga försämringar ske av statistikinhämtandet när det
gäller strukturstatistik, dvs. statistik över företagsstruktur, markslagsför-
delning, jordbruksmarkernas användning m.m. — — —

Naturvårdsverket har tillsammans med riksantikvarieämbetet och jord-
bruksverket fått i uppdrag av regeringen att fortlöpande följa och utvärdera
miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken. — — — Statistikbehovet
för att belysa miljöeffekterna på kort och lång sikt skall belysas.

En del av uppföljningsarbetet kommer att utföras med hjälp av referens-
områden där särskilda undersökningar skall göras. Genom att välja för-
samlingsnivå kan befintlig statistik (t.ex. LBR) enkelt kopplas till referens-
områdesundersökningarna. Därmed blir inte bara dagens statistik tillgäng-
lig utan även historiska data ur flera olika register. Uppföljningsarbetet kan
därför också få en historisk dimension. Referensområdenas representati-
vitet avses testas gentemot hela Sveriges församlingar. För uppföljningsar-
betet är det således viktigt att även den framtida statistiken inhämtas på
sådant sätt att redovisningar är möjliga på församlingsnivå. Förutom att
församling är en gammal enhet är det en lämplig grund för att aggregera
större enheter, t.ex. naturgeografiska eller kulturgeografiska regioner som
sällan sammanfaller med administrativa kommun- eller länsgränser. För-
samlingar är dessutom oftare homogenare till topografi och markanvänd-
ning vilket är viktigt för att spegla markpåverkan.

Naturvårdsverket anser att ingen av de beskrivna metoderna 1 —4 till-
godoser behovet av statistik för omställningsperioden. Naturvårdsverket
förordar därför ett bibehållet LBR fram t.o.m. år 1996. I ett senare mer
stabilt läge inom jordbruket kan kravet på statistikförsörjning komma att
bli mindre. — — — Intermittenta totalundersökningar skulle kanske
kunna ge tillräcklig information i ett senare skede. Avgörande är då hur
lång tid som går mellan totalräkningarna och om sammanställningar blir
möjliga på församlingsnivå med tillräcklig statistisk kvalitet. Ett intervall
på tio år är inte acceptabelt. — — —

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

126

2.8 Sveriges lantbruksuniversitet: Utredningen föreslår att LBR skall
vara i stort sett oförändrat under åren 1992 och 1993 varefter det, efter
ytterligare utredning, skall övergå till att bli urvalsbaserat med totalräkning
vart tionde år. Endast vissa identifieringsuppgifter uppdateras varje år.
Detta beräknas spara 5 milj.kr. SLU anser att med en så stor besparing
torde kvaliteten, inte minst på urvalsramen för stickprovsundersökningar,
bli låg. Därför bör man bibehålla årliga totalräkningar men minska popu-
lationen till att omfatta företag med minst 5 ha åker. Utredningen beräknar
denna besparing till 2 milj.kr.

2.15 Riksskatteverket: Fastighetstaxeringsregistret kommer under år
1992 att aktualiseras med de uppgifter som ligger till grund för 1992 års
allmänna fastighetstaxering av lantbruk. Under åren därefter kommer
registret att successivt förlora i aktualitet när det gäller viss information,
exempelvis arealfördelning, vilket hänger samman med reglerna för sär-
skild fastighetstaxering. Enligt RSV:s mening kan därför fastighetstaxe-
ringsregistrets användbarhet i någon mån bli begränsad när det gäller
underlag till [strukturstatistik/registeruppgifter.]

2.16 Konjunkturinstitutet: Vad gäller denna del föreslår utredningen
inom området strukturstatistik/registeruppgifter en begränsning av nuva-
rande lantbruksregister (LBR). Med den nya synen på jordbruket sägs att
statistikbehovet för detta inte skall skilja sig från någon annan näringsgren.
Strukturdata enligt LBR skall då kunna jämföras med strukturdata från
exempelvis industristatistiken. Den senare är en urvalsundersökning och
omfattar företag med mer än 10 anställda (arbetsställen med mer än 5
anställda). Den förra är en totalundersökning med en populationsgräns på
2 ha. Det finns alltså goda förutsättningar till besparingar. Utredningen
säger att det som mest går att spara ca 5 milj.kr. per år jämfört med
nuvarande LBR. Detta synes peka på utredarens Metod 2, dvs. antalet
fasta uppgifter minskas och uppgifter om arealen etc., insamlas endast för
ett urval brukare. Eventuellt kan också Metod 1 (med högre cut-off gräns)
användas på själva registret. Resultat av undersökningar baserade på ett så
krympt register torde blir mer än väl likvärdigt med statistik inom andra
näringsgrenar. Också andra möjliga registerlösningar studeras, vilka ur
många synpunkter förefaller rimliga.

Institutet delar utredningens bedömning att betydande besparingar kan
göras på denna punkt utan att statistikbehovet eftersätts.

2.17 Riksantikvarieämbetet: Kulturmiljövården behöver strukturstati-

stik som omfattar den totala populationen. Under omställningsperioden
fram till den 30 juni 1996 behövs årliga undersökningar, därefter med
glesare intervall.----

Riksantikvarieämbetet har tillsammans med statens jordbruksverk och
statens naturvårdsverk ett regeringsuppdrag, daterat den 20 december
1990, att följa och utvärdera miljöeffekterna av den nya livsmedelspoliti-
ken. — — —

Effekterna på markanvändningen av den nya livsmedelspolitiken kom-
mer ej att framgå klart förrän den 30 juni 1996, eftersom omställningsåt-
gärderna skall ha genomförts först då. Det blir därför angeläget att den

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

127

nuvarande årliga mer omfattande strukturstatistiken bibehålls till denna
tidpunkt, så att det blir möjligt att följa hela omställningsförloppet.

— — — Riksantikvarieämbetet [delar] utredarens bedömning att even-
tuella inskränkningar i insamlingen av data bör ske efter Metod 2 eller 3.
För att Metod 2 skall täcka våra behov måste dock basinformationen avse
även grödfördelning och minimiinformation om djurhållning för samtliga
företag. I annat fall blir det inte möjligt att göra differentieringen i analysen
av miljöeffekterna.

Populationen bör inte begränsas genom att företag med under 5 resp. 10
ha åker utesluts. Här bör även den historiska forskningens behov av
kontinuitet beaktas.

Genom att sammanställa uppgifter församlingsvis blir det möjligt att
göra longitudinella studier med hjälp av den historiska statistiken. Redo-
visning av församlingsuppgifter gör materialet mer flexibelt för analyser
för olika behov, t.ex. att aggregera uppgifterna i kulturhistoriska regioner,
jordbrukets naturliga produktionsområden, län, kommuner, A-områden
osv.

Med vilket intervall totalundersökningar bör genomföras för kulturmil-
jövårdens behov torde inte skilja sig från övriga intressenters.

Riksantikvarieämbetet tillstyrker förslaget [avseende snabbstatistik].

2.18 Skogsstyrelsen: Den nuvarande statistik som framställs ur lant-
bruksregistret (LBR) och den årliga insamlingen används även inom skogs-
bruket. — — —

Ännu större betydelse har de lantbruksräkningar som utförs med vissa
årsintervaller. Vid dessa erhålls en fullständig redovisning av antal företag
och skogsmarksareal. — — —

Skogsstyrelsen anser att nuvarande statistikresultat som avser antal
företag, ägoslag och markanvändning behövs även framöver och med i
stort samma datakvalitet.

Skogsstyrelsen instämmer i förslaget att samla in uppgifter över storlek
och användning av omställda arealer fr.o.m. 1992 års insamling till lant-
bruksregistret.

Fastighetstaxeringsregistret är ett i stort sett heltäckande register över
lantbrukets mark.---

Areal- och beskaffenhetsuppgifterna är — — — inte insamlade för att
utgöra statistik över arealer och beskaffenhet. Den statistiska kvaliteten är
inte med säkerhet tillräcklig för att tillgodose de redovisade behoven.

2.28 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsens behov hänför sig till
strukturstatistik---. Under de närmaste åren då förloppet av jordbru-

kets omställning noga behöver följas är det önskvärt med ett årligt sådant
statistikunderlag. I ett längre perspektiv kan kanske uppgiftsinsamling med
längre intervall vara godtagbart.

Länsstyrelsen vill sålunda understryka behovet av att de mest grundläg-
gande uppgifterna som rör jordbrukets utveckling redovisas på läns- och
kommunnivå och helst även på församlingsnivå.

Länsstyrelsens behov av individuppgifter om lantbruksföretag för att
underlätta den dagliga administrationen bedömer länsstyrelsen vara vä-
sentligt större än vad som redovisas i rapporten. — — —

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

128

Även om stora delar av lantbruksnämndernas tidigare arbete med lant-
brukets rationalisering faller bort, återstår dock åtskilliga arbetsuppgifter
som kan underlättas av tillgång på individuella uppgifter om lantbruksfö-
retagen. Även vissa arbetsuppgifter vid länsstyrelsens miljövårdsenhet,
regionalekonomisk enhet, veterinärenhet och försvarsenhet underlättas av
tillgången på sådana individuppgifter. De uppgifter det är fråga om är ägda
och arrenderade fastigheter, ägoslag, grödfördelning och antal husdjur.

— — — Länsstyrelsen delar utredarens uppfattning att LBR bör bibe-
hållas oförändrat åren 1992 och 1993.

Länsstyrelsen anser att LBR bör finnas kvar även efter år 1993. Utan
LBR finns ingen grund att utgå från för de totalräkningar som måste
genomföras. Det kommer då inte heller att finnas någon urvalsram för
stickprov. LBR kommer också framgent att ha stor administrativ använd-
ning. I besparingssyfte bör man i stället inrikta sig på att t.ex. höja lägsta
arealgränsen från 2 ha till 5 ha och förenkling av grödredovisningen.

2.29 Länsstyrelsen i Malmöhus län:--— Länsstyrelsen anser---

att det under hela omställningsperioden och eventuellt på längre sikt finns
behov av en registerhållning bl.a. för skördeskadeskyddet. Med ett ökat
samarbete mellan lantbruks- samt de natur- och kulturmiljövårdande
instanserna kan uppgifter från registret också få en ökad betydelse för det
landskapsvårdande arbetet.

2.30 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Nya länsstyrelsen kommer
att ha viktiga arbetsuppgifter för den framtida landsbygdsutvecklingen där
jordbruksnäringen är en viktig del. För att med effektivitet kunna genom-
föra detta arbete krävs det en bra områdesstatistik på så små områden
(mindre än län) som möjligt. Utredarens förslag innebär en alltför grov
indelning. För att också jordbrukets omställning skall kunna belysas med
säkerhet bör därför såväl lantbruksregistret som objektiva skördeuppskatt-
ningarna behållas i nuvarande omfattning tills vidare.

Det finns ett omfattande behov av statistik i arbetet med landskapsvår-
den. Även på längre sikt (efter omställningsperiodens slut) finns det därför
motiv för en aktuell registerhållning. Utredarens förslag om annonsering i
lokalpress för att nå ut med information är otillräcklig och kostsam enligt
länsstyrelsens erfarenhet.

Länsstyrelsen delar utredarens uppfattning om att LBR under åren 1992
och 1993 behålls med nuvarande uppläggning och att en ytterligare utred-
ning görs så att framtida behov tillgodoses där även EG-kraven beaktas.

2.31 Länsstyrelsen i Örebro län: Registret är nödvändigt för att den nu
pågående omställningen och framför allt för uppföljningen av genomfört
program. Från år 1994 börjar en ny fas i omställningen då jordbrukarna av
egen kraft skall fortsätta att producera på en fri marknad. Det kan heller
inte uteslutas att registret måste användas för administration av den
framtida EG-politiken. Länsstyrelsen anser att registret även på längre sikt
behövs för statistiska uppgifter om lantbruket.

Länsstyrelsen stöder förslaget att höja gränsen för registrering av jord-
bruksfastigheter i LBR från 2,1 ha till 5,1 ha.

Länsstyrelsen anser att insamlandet av statistik områdesvis skall fort-

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

129

9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 96

sätta, eftersom skillnaden mellan t.ex. slättbygd och skogsbygd är bety-
dande.

2.32 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Det måste anses vara ett allmänt
intresse att jordbrukarkåren förses med behövlig statistik. De har själva
ingen möjlighet att enskilt eller gemensamt samla den statistik de har
behov av på områdesnivå. Avkastningsnivåerna kan variera mycket inom
samma län. Försämrad redovisning till lägst länsnivå blir värdelös vid
regional statistikanvändning och planering.

SCB:s lantbruksregister är absolut nödvändigt för arealuppgifter vid mer
omfattande skördeskador. Det är mycket svårt att ta fram tillfredsställande
arealuppgifter i samband med regleringen av inträffade skador och det kan
medföra brister vid skaderegleringen på grund av brister i underlaget.

2.34 Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att LBR bör behållas i nuva-
rande omfattning för att även fortsättningsvis kunna användas för olika
ändamål inom myndigheter. LBR är nödvändigt för arbetet inom blockor-
ganisationen (personalplanering, uppskovsärenden m.fl.).

---Registerhållningen ger underlag i omställningshandläggning och
landskapsvårdande arbetet. Av intresse även i fastighetssammanhang och
vid areell samhällsplanering.

— — — Vid omfattande skördeskador blir arealinsamlingen behäftad
med såväl medvetna som omedvetna fel om odlingens omfattning skall
redovisas när skördeskada föreligger. — — — Länsstyrelsen har genom
avtal med Stiftelsen Skördeskadeskyddet arbetsuppgifter som avsevärt
skulle försvåras om LBR försämrades.

2.39 Lantbrukarnas riksförbund: Vad gäller strukturstatistik/register-
uppgifter och ekonomisk statistik föreslår utredningen att fördjupade
studier görs över kravet på statistik vid ett EG-medlemskap. Enligt LRF:s
mening är det viktigt att sådana studier görs skyndsamt och att man därvid
även beaktar det mer kortsiktiga behovet i samband med EG-
förhandlingar m.m.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

3 Produktionsstatistik

3.1 Statens jordbruksverk: Nuvarande metod för skördeuppskattningar har
hög precision men är dyrbar. Den höga precisionen har bl.a. motiverats av
skördeskadeskyddet. Utredningen redovisar billigare alternativ som dock
ännu ej är prövade i Sverige. SJV ser det som angeläget att pröva alterna-
tiva metoder och om möjligt hitta en metod som fyller behoven avseende
tillförlitlighet m.m. SJV stödjer därför förslaget att testa den s.k. danska
modellen och om möjligt gå över till denna. Ett definitivt beslut om
övergång till denna metod kan dock inte göras förrän den har testats i större
skala i Sverige och den statistiska säkerheten har analyserats. Vid utvärde-
ringen bör också beaktas att metoden skall kunna ge tillförlitliga resultat
även på regional nivå.

I nuläget erhålls skördeuppskattningar för oljeväxter från SJV:s oljeväxt-
kontor. Stor osäkerhet råder beträffande hanteringen av oljeväxter efter
omställningsperiodens slut vilket innebär att det då kan finnas behov av

130

skördeuppskattningar även för oljeväxterna. I detta sammanhang bör
erinras om EG:s beslutade reform på oljeväxtområdet där man övergått till
att ge arealbundet stöd direkt till odlaren. Stödet skall differentieras i
förhållande till hektaravkastningen i olika regioner varav följer behov av
regional skördestatistik.

Diskussioner har förts med SCB om att kunna få fram snabbstatistik för
skörden. Åtminstone under övergångsperioden har detta bedömts vara
angeläget.

Utredningen har förutsatt att övrig statistik kan insamlas på samma sätt
som nu. I stort stämmer detta men eftersom förhållandena på marknaden
nu ändras i snabb takt är det inte osannolikt att de uppgifter som man nu
relativt enkelt kan få in kan bli betydligt svårare att få in i framtiden.

3.4 Statistiska centralbyrån: Utredaren förutsätter i fråga om produk-
tionsstatistiken att behovet av s.k. basstatistik i stor utsträckning täcks av
"uppgifter från företag och organisationer". Den förutsättningen kan i
huvudsak vara riktig för närvarande, t.ex. när det gäller statistiken över
produktion av kött, mjölkprodukter och kontraktsbundna jordbruksgrödor
såsom oljeväxter och sockerbetor där hela produktionen levereras till
industrin. I och med avregleringen av jordbruket är det troligt att situatio-
nen förändras. Dylik statistisk information får då större betydelse för
produktionsinriktning, prissättning m.m. på olika marknader (för olika
produkter och/eller regionalt). Det är rimligt att anta att tillgängligheten av
betydelsefull information baserad på uppgifter från företag och organisa-
tioner försämras och fördröjs även om uppgiftsskyldighet föreligger. SCB
bedömer att behovet av oberoende objektiv datainsamling därför kommer
att öka. Speciellt är det ett konsumentintresse att informationen blir
allmänt tillgänglig. Detta torde också vara ett intresse som sammanfaller
med de nya krav som en EG-anslutning skulle innebära.

När det gäller statistik och registerdata för skördeskadeskyddets behov
tolkar SCB situationen så, att det fortfarande är ett statligt åtagande, i
enlighet med riksdagens beslut år 1987 att överföra skyddet till en stiftelse
inom LRF, att tillhandahålla information från LBR och normskördeberäk-
ningar på låg regional nivå (skördeområden).

Allmänt kan sägas att SCB:s kontakter med statistikanvändare visar att
det föreligger större behov av skördestatistik med regional redovisning än
som framgår av utredningen. — — —

Utredningen anser att man för att kunna följa reformens effekter behö-
ver skördestatistik för i första hand spannmålsgrödorna. SCB anser att
även skördestatistik för vall är viktig eftersom denna gröda i hög grad
berörs av omställningsåtgärderna.

SCB beräknar årligen normskördar. — — — En tidsserie med 25 års
objektiv skördestatistik utgör underlag för beräkningarna. SCB:s norm-
skördar används utöver för skördeskadeskyddet i många olika samman-
hang, bl.a. som underlag vid rådgivning till lantbrukare, för driftsekono-
miska beräkningar, av forskare och utredare samt vid värderingar och
beräkningar av intrångsersättningar. — — —

Användningen av skördestatistiken är alltså vidare än den som utred-

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

131

ningen redovisat. Skördeuppskattningarna är fr.o.m. år 1989 dimensione-
rade med hänsyn till de nu nämnda olika användningsområdena.

Kraven från EG är---höga och det är tveksamt om utredningen har

beaktat detta.---

— — — Enligt SCB är det olämpligt med väsentligare metodföränd-
ringar under omställningsperioden då stora förändringar kan väntas.

Genom nuvarande OS erhålls prognoser, preliminär statistik och defini-
tiv statistik för hektarskördar och totalskördar. Möjligheterna att tidigt ta
fram totalskördar finns för närvarande genom arealuppgifter från OS redan
i juli. Om OS upphör måste arealinventering ske på annat sätt. En metod
kan då vara specialbearbetning av LBR, vilket medför en senare publice-
ring.

SCB tillstyrker att försöken med en utveckling av den danska modellen
fortsätter under åren 1992 och 1993.

Utredaren utgår från att den danska modellen kommer att fungera och
ge uppgifter av tillräckligt god kvalitet för att ersätta de objektiva skör-
deuppskattningarna fr.o.m. år 1994 och att en neddragning av dessa kan
ske redan år 1993. Eftersom någon utvärdering av metoden inte ännu har
gjorts anser SCB att det är för tidigt att dra dessa slutsatser.---

En ytterligare uttunning av urvalet i OS enligt Metod la minskar
möjligheterna till avstämning av resultat enligt den danska modellen mot
objektiva mätningar.

Beslut om omfattning och organisation av 1993 års skördeuppskattning
måste tas redan innan 1992 års försök med den danska modellen har
hunnit utvärderas.

En reducering av urvalet i 1993 års OS försämrar möjligheterna att
koppla den av utredaren föreslagna gödselmedelsundersökningen år 1993
till OS---.

SCB är tveksam till en väsentlig metodändring mitt under omställnings-
perioden, innan ändrade metoder och konsekvenser av dessa har hunnit
utredas.

Av nu nämnda skäl föreslår SCB att OS år 1993 genomförs i samma
omfattning som år 1992.

— — — Utredaren har i sin kostnadskalkyl beräknat en minskning av
anslaget med 7 milj.kr. för 1993 års OS enligt Metod la. Målsättningen för
SCB är att skördestatistikens kostnader skall kunna minskas med minst
detta belopp fr.o.m. 1994 års skörd. En preciserad kostnadskalkyl i det
aktuella intervallet 2 — 3 milj.kr. årligen kommer att göras i den fortsatta
utredningen av hur ett skördestatistiskt system bör utformas, inkl, försöks-
verksamheten med den danska modellen. Det bör i sammanhanget påpe-
kas att gödselmedelsundersökningen år 1993 skulle fördyras med 1 — 2
milj.kr. om 1993 års OS reduceras enligt Metod la, som föreslås i utred-
ningen.

3.6 Statens naturvårdsverk anser att förslagen om en mindre kostsam
skördestatistik är en konsekvent följd av den nya livsmedelspolitiken.
Naturvårdsverket vill endast uppmärksamma att de nuvarande objektiva
skördeuppskattningarna är ett utmärkt instrument för att göra specialstu-
dier av olika slag. Detta har varit mycket viktigt för att följa användningen

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

132

av gödselmedel och bekämpningsmedel och för specialstudier om betes-
marker. Behovet av sådana specialstudier kommer att bli än större de
kommande åren. Med en övergång till den metod för statistikinhämtande
som utredningen föreslår kommer ett betydande behov av särskilda resur-
ser att uppkomma för att kunna genomföra dessa. — — —

3.8 Sveriges lantbruksuniversitet menar att systematiska och tillfälliga fel
hos den danska metoden är svåra att uppskatta. Därför skulle de sedan år
1991 pågående försöken att utvärdera den danska metoden underlättas
avsevärt om OS genomfördes oförändrat även år 1993.

3.9 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden: I fråga om utredningens
detaljförslag till ändringar i nuvarande statistikproduktion har samarbets-
nämnden inte funnit anledning till särskilt ställningstagande. Före omlägg-
ningen av skördestatistiken bör dock överläggningar ske med huvudman-
nen för skördeskadeskyddet.

3.16 Konjunkturinstitutet: Inom området produktionsstatistik täcks be-
hovet för NR i huvudsak av uppgifter från företag och organisationer.
Beräkningarna görs inom SJV och skörden beräknas via leveransuppgifter
(från t.ex. kvarnar) och utrikeshandelsstatistik. En neddragning av insat-
serna för direktberäkningar av skörden innebär inte någon allvarlig för-
sämring av underlaget för nationalräkenskaper och konjunkturanalys. En-
ligt utredningen behövs skördeuppskattningar i någon form som komple-
ment till internationella organ, till forskning och till uppföljning av refor-
mens effekter. Det förefaller uppenbart att nuvarande objektiva skör-
deuppskattningar är nästan helt utformade för skördeskadeskyddets be-
hov. Beräkningsmetodiken torde kunna ändras i riktning mot den danska
modellen och ändock ge tillräckliga uppskattningar av skördar för övriga
ändamål. Det pågående försöket med denna modell torde snart ge ett svar
på denna punkt.

3.26 Konsumentberedningen: Utredningens förslag inom rubricerade
område innebär inga större förändringar gentemot nuvarande statistik,
utom förslaget att pröva den s.k. danska modellen för skördestatistiken.
KoB har inget att invända mot att denna modell testas och efter utvärde-
ring eventuellt får ersätta nuvarande objektiva skördeuppskattning.

3.28 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Den höga ambitionsnivån [avse-
ende skördeuppskattningar] medför att kostnaderna blir höga. Det är
därför motiverat att utvecklingsarbete påbörjas för att tillskapa en ny
metod som är väsentligt mindre resurskrävande.

Utredningen har föreslagit den s.k. danska modellen som bygger på att
skördestatistik tas fram genom uppgifter från jordbrukarna själva. Över-
gångstiden har bedömts till två år och modellen föreslås införas fr.o.m. år
1994. Det är tveksamt om metoden kan anpassas till svenska förhållanden
på så kort tid. Svårigheterna ligger främst i att få en godtagbar uppskatt-
ning av vallskördarnas storlek. Den gamla metoden bör bibehållas tills
man är säker på att den nya metoden kan ge ett tillfredsställande resultat.

3.29 Länsstyrelsen i Malmöhus län vill, i enlighet med Frithiof Bill-
ströms särskilda yttrande, peka på att det ingenstans i utredningen finns
belägg för den danska metodens tillförlitlighet. Inte ens i Danmark har
man presenterat några studier av metodens statistiska säkerhet. Länssty-

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

133

relsen anser vidare att man vid en utvärdering av den danska modellen
också bör ta hänsyn till tidsaspekten. Statistikredovisningen med den
danska metoden sker betydligt senare än med nuvarande metod. Genom
en vidareutveckling och fortsatta jämförelser mellan "Objektiv
skördeuppskattning" och den danska modellen bör man komma fram till
en modell som ger statistisk säkerhet till en lägre kostnad än de 19 milj.kr.
som undersökningarna årligen kostar med nuvarande metod. Det är också
rimligt att kostnaderna för skördeuppskattningarna minskar eftersom en
del användningsområden för statistiken försvinner i samband med avreg-
leringen av jordbruket. —

För en så viktig del för landets försörjning som de båda Skånelänen
utgör, är skörderesultat på skördeområden en nödvändighet [enligt lant-
bruksenheten vid länsstyrelsen]. Under åren har [enheten] tack vare norm-
skördar för skördeområden kunnat serva bl.a. enskilda jordbruksföretag,
organisationer, kommuner, televerk och militära myndigheter med regio-
nal statistik för varierande behov. Även den lokala rådgivningsverksamhe-
ten är i stort behov av produktionsstatistik.

3.30 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Nya länsstyrelsen kommer
att ha viktiga arbetsuppgifter för den framtida landsbygdsutvecklingen där
jordbruksnäringen är en viktig del. För att med effektivitet kunna genom-
föra detta arbete krävs det en bra områdesstatistik på så små områden
(mindre än län) som möjligt. Utredarens förslag innebär en alltför grov
indelning. För att också jordbrukets omställning skall kunna belysas med
säkerhet bör därför såväl lantbruksregistret som objektiva skördeuppskatt-
ningarna behållas i nuvarande omfattning tills vidare.

Utredningens förslag om införande av skördeuppskattningar enligt den
"danska metoden" redan år 1994 kan inte tillstyrkas av länsstyrelsen.
Metoden har enligt länsstyrelsens uppfattning många svagheter och är inte
utvärderad för svenska förhållanden. Om metoden införs redan år 1994
kommer den att äventyra uppföljningen av jordbrukets omställning. Läns-
styrelsen tillstyrker dock att metoden under några år testas och utvärderas
jämsides med nuvarande skördeuppskattningar.

Enligt länsstyrelsens uppfattning krävs det områdesvisa data (mindre än
län) även för produktionsstatistik för bl.a. forskning, utbildning, uppfölj-
ning och stimulering av landsbygdsutveckling, samt för att uppfylla statens
ansvar för krisdrabbade företag.

Dessutom kommer kostnaderna för tilläggsundersökningar att bli myc-
ket höga om tillgången på basstatistik med regionala data försvinner. En
stor del av uppgifterna för tilläggsundersökningar samlas in till marginal-
kostnader genom objektiva skördeuppskattningarna i dag.

--— Med regional produktionsstatistik anser — — — länsstyrelsen
att skördestatistik även i fortsättningen måste kunna redovisas på minst
nuvarande nivå (106 skördeområden) annars blir statistiken en enda stor
”medelkaka".

För att följa effekten av jordbrukets omställning anger utredaren att
skördestatistik i första hand behövs endast för spannmålsgrödor. Länssty-
relsen anser att det även för vall som är den största grödan i länet, behövs
årlig skördestatistik då grödan påverkas i hög grad av omställningen.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

134

Vallskördens storlek måste kunna bedömas i tid eftersom detta påverkar
behovet av spannmål och kraftfoder.

3.31 Länsstyrelsen i Örebro län delar inte utredningens synpunkter att
företag och organisationer kan täcka behovet av produktionsstatistik.

Det är därför olämpligt att avskaffa objektiva skördeuppskattningar
(OS) med anställda provtagare.

Besparingar skall göras genom att förenkla olika arbetsmoment i OS.
Tidigare erfarenheter visar att fel uppstår i statistiken om det sker subjek-
tivt. Med låg insats av medel kan preliminära skördesiffror (s.k. snabbsta-
tistik) produceras. Det blir också lätt att framställa målinriktade undersök-
ningar, t.ex. bekämpningsmedelsundersökning. Dessutom ställer forsk-
ning, rådgivning och undervisning i dag större krav på bra statistik. Utöver
skördeuppgifter inhämtas växtodlingsdata, t.ex. såtid, sortval m.m.

Utredningen föreslår att den danska modellen genomförs helt år 1994.
Länsstyrelsen ser mycket allvarligt på detta förslag och tycker att metoden
är mycket tveksam. Risken är stor att det blir värdelös statistik. Länssty-
relsen föreslår att den danska modellen prövas under omställningsperioden
för att sedan kunna utvärderas.

Länsstyrelsen föreslår att en översyn av nuvarande områdesindelning
görs för att passa ett avreglerat lantbruk. I utredningen har ej beaktats den
enskilde lantbrukarens behov av statistik för att kunna fatta bra beslut för
omställning till ett marknadsanpassat lantbruk samt även efter denna
period.

3.32 Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att man beträffande produk-
tionsstatistiken bör avvakta med ändringar och vid en eventuell ändring
direkt inrikta sig på en anpassning till EG-nivå.

Det måste anses vara ett allmänt intresse att jordbrukarkåren förses med
behövlig statistik. De har själva ingen möjlighet att enskilt eller gemensamt
samla den statistik de har behov av på områdesnivå. Avkastningsnivåerna
kan variera mycket inom samma län. Försämrad redovisning till lägst
länsnivå blir värdelös vid regional statistikanvändning och planering.

Den "danska modellen" är redan tidigare prövad i vårt land (på 1970-
talet). Metoden förkastades eftersom den inte passade de förhållanden som
råder i Sverige, vilka påtagligt skiljer sig från de som råder i Danmark.

I Norrlandslänen liksom i Kopparbergs län är vallen en mycket stor och
viktig del av växtodlingen, eftersom flertalet djurhållare är inriktade på
mjölkproduktion. Vallskörden måste i tid kunna bedömas, eftersom vall-
skördens storlek påverkar förbrukningen av spannmål och kraftfoder. I den
danska modellen är det särskilt svårt att bedöma sannolik vallskörd.

När omställningsperioden är över finns det stor risk att intresset att
lämna uppgifter för statistik hos de enskilda lantbrukarna mattas betydligt,
om de inte kan se någon direkt nytta av det annat än i stora sammanhang.

Det måste anses olämpligt att byta statistikmetod under pågående om-
ställning --—.

Genom förenklingar i bl.a. fältarbetet borde det vara möjligt att skörda
samma mängd provytor som i dag till avsevärt lägre kostnad. Det borde då
vara möjligt att med i stort sett bibehållen kvalitet på produktionsstatisti-

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

135

ken kunna avvakta med större förändringar tills omställningsperioden är
över och EG:s krav klarnat.

3.33 Länsstyrelsen i Jämtlands län:---En neddragning av objektiva

skördeskadeskyddet till förmån för en metod som bygger på uppgifter från
jordbrukarna själva anses [av utredningen] vara tillfyllest. Sannolikt är
detta en alltför optimistisk inställning.---Att motivera neddragning

av statistikinnehållet med enbart anpassning till EG:s minimikrav kan inte
vara hållbart eller acceptabelt vare sig från näringens eller samhällets sida.
Däremot bör ansträngningar göras att i så stor utsträckning som möjligt
göra den svenska statistiken jämförbar med den i EG utan att därför göra
för stort avkall på kontinuiteten.

Skördeskadeskyddets behov måste utvärderas ytterligare. Att som i
betänkandet utelämna en analys av skyddets behov med hänvisning till att
det bör tillgodoses av branschen anser vi är tveksamt.---

En omläggning enligt betänkandet kommer att försvåra utvärdering,
uppföljning och forskning på området. Det är särskilt allvarligt för Norr-
lands del då man i betänkandet föreslår att produktionsstatistiken för
slåttervall skall avskaffas.

Det är — — — odlingen av slåttervall och skörden därav som i alla
aspekter är viktigast och har betydelse för Jämtlands län.

En indragning av produktionsstatistiken för slåttervall innebär i prakti-
ken att länet blir utan produktionsstatistik. Samma förhållanden råder i
stort för hela Norrland.

3.34 Länsstyrelsen i Norrbottens län bedömer det angeläget att även
fortsättningsvis upprätta objektiv skördestatistik för grödorna vall, potatis
och spannmål.

Objektiv skördestatistik bör bygga på uppgifter som insamlas genom
mätning och vägning. Att ett antal lantbrukare får i uppgift att bedöma
skördens storlek uppfyller ej rimliga krav. — — —

I vårt län är skördestatistik mest angelägen för grödorna vall och potatis.
Det föreligger behov av att objektivt påvisa vilka skördenivåer som uppnås
i olika delar av länet. Det är ca 30 mil mellan gårdar vid södra resp, norra
länsgränsen och ca 20 mil från kustnära gårdar till gårdar i länets inland.
Det är uppenbart att ett länsmedeltal på subjektivt insamlade uppgifter
under våra förhållanden ej har något statistikvärde.---

— — — Att det insamlas objektiv skördestatistik för vall och potatis är
för oss viktigare än uppgiften om spannmålsskördens storlek.

Länsstyrelsen anser att en kombination av nuvarande statistikinsamling
och den s.k. danska modellen kan vara en lösning som ger tillfredsställande
statistik och sänkta kostnader. Utlottning av gårdar kan exempelvis be-
gränsas till en del av nuvarande skördeområden och nuvarande antal
gårdar. Övriga delar av skördeområdet kompletteras med enkätuppgifter
enligt den s.k. danska modellen. Nästa skördeår utlottas gårdarna inom en
annan del av skördeområdet. Skördeprovtagarna kom på detta sätt att
arbeta inom ett mer begränsat geografiskt område med mindre tidsåtgång
och resekostnad för insamling av skördeprover.

— — — Kanske att en sådan metod på försök kunde genomföras för
delar av landet redan skördeåret 1993. Dessutom har den objektiva skör-

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

136

deuppskattningen stort värde vid beräkningar av Norrlandsstödet. Norm-
skördarna utgör även hjälpmedel vid beräkning av ren- och älgskador.

— — — Att även få fram medelskörden av olika potatissorter vore en
värdefull uppgift. Rätt uppbyggd statistik med uppgifter om sortandel och
sorternas avkastning i praktiken i resp, område ger basunderlag for lant-
brukare och rådgivare att förändra sortval m.m. så att optimalt resultat
erhålls. — — —

Vi finner det olyckligt om man mitt i pågående omställningsprogram
helt skulle byta statistikmetod. Omställningens komplicerade karaktär
kräver en uppföljning och utvärdering.

3.39 Lantbrukarnas riksförbund: Omprövningen av skördeuppskattning-
arna sker i ett skede när kravet på kontinuitet och jämförbarhet över tiden
är särskilt stort.---

LRF anser att möjligheterna bör kunna prövas att övergå till en mindre
kostnadskrävande metod för skördeuppskattningarna. Det är dock ett
oeftergivligt krav att en grundlig utvärdering görs av den nya metoden
innan slutlig ställning tas i frågan. Utredningen torde ha underskattat de
metodproblem och andra svårigheter som sammanhänger med en omlägg-
ning av denna statistik.

Vad gäller övrig produktionsstatistik vill LRF peka på vikten av den
statistik som erhålls från foretag ooch organisationer. Förutsättningarna
för denna uppgiftsinsamling torde komma att förändras, bl.a. vid ett
EG-medlemskap. LRF utgår från att överläggningar vid behov tas upp med
näringens organisationer.

Enligt LRF:s mening borde utredningen klart ha redovisat att staten
iklätt sig ansvaret för statistikunderlaget till skördeskadeskyddet. — — —

Om ytterligare minskningar görs av lantbruksregistret och skördeupp-
skattningarna och dessa inte är acceptabla från Skördeskadeskyddets syn-
punkt ändras de ekonomiska förutsättningarna för uppgörelsen mellan
LRF och staten. Vid behov bör dessa frågor tas upp i en förhandling mellan
Skördeskadeskyddet och staten.

4 Ekonomisk statistik

4.1 Statens jordbruksverk: En enda samordnad lantbruksekonomisk under-
sökning hade varit att föredra men med tanke på att den s.k. deklarations-
undersökningen (DU) försämras i och med förenklingen av deklarations-
blanketterna och med vetskap om att EG kommer att kräva detaljerade
bokföringsundersökningar anser SJV att den föreslagna metoden är den
bästa framkomliga vägen.

Förslaget innebär klara begränsningar i möjligheterna att använda stati-
stiken. Detta gäller t.ex. möjligheten att ta fram regional statistik och för
jämförelser med tidigare år. Neddragningen av DU påverkar dessutom
vissa delar av NR-kalkylerna varför alternativa beräkningsmetoder kom-
mer att behöva tas fram. Detta gäller främst kapitalkostnaderna. Med
tanke på EG-kraven kan undersökningarna på sikt behöva utvidgas och
förändras. Utredningen föreslår att DU skall utföras i samma omfattning

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

137

som för närvarande i stödområdena i norra Sverige. SJV vill påpeka att det Prop. 1991/92:96
fortsatta arbetet med att utveckla den s.k. norrlandsmodellen kan innebära Bilaga 5
att ytterligare krav kommer att ställas på statistisk information.

För att följa reformens effekter kan det vara värdefullt att få fram
snabbstatistik. Om ett fördjupat samarbete med LRF-konsult kan ge detta
resultat är det angeläget att gå vidare med det.

Trots begränsningarna stöder SJV det redovisade förslaget som samman-
taget innebär en minskning av den ekonomiska statistiken.

4.4 Statistiska centralbyrån delar i stort den bedömning utredningen gör
om behovet av statistik för att belysa jordbruksföretagens ekonomiska
förhållanden. Emellertid anser SCB att de inskränkningar i DU och JEU i
tid och omfattning som utredningen föreslår i alltför hög grad begränsar
möjligheterna att följa den livsmedelspolitiska reformens effekter i den
omfattning som angetts i utredningsdirektiven. — — —

— — — Enligt SCB:s bedömning, som närmast synes vara i överens-
stämmelse med utredningsdirektiven, bör den ekonomiska utvecklingen, i
varje fall för något inkomstår, följas upp för hela jordbruket under och
efter omställningsperioden (och inte enbart för vissa speciellt intressanta
driftsinriktningar under en del av omställningsperioden som utredaren
föreslår).

Underlaget till sektorkalkylerna bör---i möjligaste mån hålla minst

samma kvalitet som hittills. — — — SCB anser det därför lämpligt att
åtminstone för något år under omställningsperioden genomföra DU med
ungefar hittillsvarande omfattning. Ett lämpligt år för detta torde vara
inkomståret 1992, eftersom resultaten då kan utnyttjas i den utvärdering
som år 1994 skall ske av den livsmedelspolitiska reformen. Om DU
behöver genomföras i full skala för ytterligare år blir i första hand beroende
av när utökade bokföringsundersökningar enligt EG:s krav kommer till
stånd och hur dessa utformas.

Utredningen föreslår att den företagsekonomiska analysen skall ske med
hjälp av modelljordbruksansatsen (MJA), vilket innebär en mycket stark
koncentration till vissa grupper av företag. SCB har inget att erinra mot
denna uppläggning men — — — anser att analysen bör utsträckas till att
även omfatta inkomståren 1993 och 1994, vilket medför att en begränsad
DU (med omfattning som utredningen föreslagit för åren 1991 och 1992)
bör genomföras även för inkomståren 1993 och 1994. LRF Konsults
kundmaterial som av utredningen föreslås utgöra ett av tre möjliga alter-
nativ som underlag för företagsekonomiska analyser kan enligt SCB endast
betraktas som ett supplementärt material på grund av dess bristande
representativitet.

I samband med den ovan föreslagna utökningen av DU 1992 bör det
även vara möjligt att göra enklare företagsekonomiska analyser av de
grupper av företag som inte omfattas av MJA. SCB anser att det finns
behov av att bl.a. belysa de ekonomiska förhållandena för deltidsjordbru-
ket. Vidare bör utökningen utnyttjas för att i övrigt belysa skattereformens
effekter varvid jämförelse i första hand bör göras med DU 1990. — — —

Den samordning av DU och JEU som utredningen förordar har inletts
av SCB i samarbete med SJV redan vid planeringen av DU avseende år

138

1991. Anpassningen av DU till de företagsgrupper som ingår i JEU innebär
att de kommande resultaten från DU 1991 inte kan jämföras med resulta-
ten från tidigare års DU. Vill man göra tidsserier måste nya bearbetningar
av de äldre årgångarna göras för att i görligaste mån överföra dem till JEU:s
mer begränsade population. Det är dessutom så att samordningen av
urvalen medför att JEU i viss utsträckning påverkar det underlag som
hittills erhållits från DU till MJA, genom att i JEU inte ingår registrerade
handelsbolag samt att jordbrukare i åldern 62 — 64 år är underrepresente-
rade.

SCB har inga erinringar mot utredningens förslag om utvidgning av den
lantbruksekonomiska statistiken för stödområdena och bedömer de före-
slagna åtgärderna från statistisk synpunkt acceptabla.

SCB är beredd att medverka till att snabbstatistik tas fram på basis av
LRF Konsults kundmaterial i kombination med annat material som täcker
hela populationen. En hel del utvecklingsarbete torde dock återstå bl.a.
beroende på de förändringar som på grund av skattereformen har gjorts i
kontoplaner m.m. inkomståret 1991.

SCB delar utredningens uppfattning att det liksom tidigare är lämpligt
att belysa jordbrukarfamiljernas inkomstsammansättning genom en sam-
köming mellan DU/LBR och Inkomst- och förmögenhetsregistret (IoF),
även om skattereformen kommer att försvåra jämförelser bakåt i tiden.
Till skillnad från utredningen anser SCB att denna sambearbetning inte
bör begränsas till inkomståren 1991 och 1992 utan göras även följande år
tills EG-anpassningen av den lantbruksekonomiska statistiken genomförts.

— — — För att klara kostnadsnedskärningen [avseende JEU] krävs
förenklingar utöver att ta bort arbetskraftsredovisningen. — — — Det
föreslagna anslaget för budgetåret 1992/93 ligger därför på grund av pla-
nerade och delvis redan igångsatta åtgärder ca 400 000 kr. för lågt (i
1990/91 års priser).---

4.8 Sveriges lantbruksuniversitet instämmer i utredningens synpunkter
att stor vikt bör läggas på möjligheterna att i ekonomisk statistik på
företags- och sektornivå kunna följa och studera effekterna av den omlägg-
ning jordbruket nu genomgår. Det är självfallet också angeläget att en
anpassning sker till de krav en eventuell anslutning till EG kräver. SLU
saknar dock en mera genomgripande analys av behoven av ekonomisk
statistik mot bakgrund av de förändringar vi även i framtiden kan förvänta
rörande jordbrukets struktur, nya verksamhetskombinationer och nya
företags- och ägandeformer. För den företagsekonomiska forskningen är
sådan statistik av stort värde och det är särskilt angeläget att i tidsserier
kunna följa utvecklingen i väl definierade grupper av företag, vilket bör
beaktas i förslagen till urvalsstrategier.

4.15 Riksskatteverket har inget att erinra beträffande de olika förslagen
[avseende DU]. RSV vill emellertid i detta sammanhang framhålla att
verket tillsammans med SCB för närvarande utreder omfattning och ruti-
ner för SCB:s totala inhämtande av deklarationsuppgifter. Översynen är
föranledd av de störningar i taxeringsarbetet som uppstår hos skattemyn-
digheterna på grund av att vissa deklarationer finns hos annan myndighet
under taxeringsperioden.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

139

4.16 Konjunkturinstitutet: DU, som den hittills använts, har genomförts
som en urvalsundersökning och uppräknats till totalnivå med hjälp av
LBR. På dessa data har sedan stora delar av uppgifterna i NR:s (SJV:s)
sektorkalkyl baserats. JEU däremot är en mikroekonomisk undersökning
som beskriver vissa typjordbruk i detalj - och är inte avsedd att användas
för totalkalkyler. Den samordning av DU och JEU som föreslås ser ut att
rycka undan möjligheten till totaluppräkning av DU, och därmed bortfal-
ler möjligheterna att använda DU i sektorkalkylerna.

En möjlig lösning vore dock att intermittent genomföra DU och där-
emellan skarva med LRFk:s material eller något annat. I varje fall är det
viktigt att DU genomförs år 1992 på det "gamla sättet". Detta är desto
viktigare eftersom DU för år 1991, av olika skäl, ser ut att bli oanvändbar
på riksnivå.

På längre sikt är det angeläget att den ekonomiska statistik som byggs
upp med hänsyn till EG:s krav också ger möjlighet till uppräkning och
meningsfulla totalkalkyler. Annars försämras nationalräkenskapernas möj-
lighet att belysa jordbrukssektorns inkomster och utgifter.

4.18 Skogsstyrelsen använder vissa uppgifter från jordbruksekonomiska
undersökningen (JEU) och deklarationsundersökningen (DU).---

Skogsstyrelsen anser att någon typ av bokföringsundersökning bör finnas
och omfatta minst nuvarande grupper av företag. Helst bör även skogs-
bruksföretag ingå i undersökningen. Det bör utredas om undersökningen
kan samordnas med deklarationsuppgifter och sammanställas med hjälp
av olika dataregister och datamedium. Arbetskraftsdelen i undersökningen
bör något förenklat kunna sammanställas med uppgifter från näringsbila-
gan.

4.20 Statskontoret: För att tillgodose EG:s krav bedömer utredaren bl.a.
att en utvidgning av de bokföringsundersökningar som nuvarande jord-
bruksekonomiska undersökningen (JEU) utgör kommer att vara nödvän-
dig att genomföra. Statskontoret ifrågasätter om det är så välbetänkt att
bygga en statistikproduktion för EG:s krav på JEU. JEU redovisar utveck-
lingen av lantbrukets inkomst- och lönsamhetsförhållanden. Resultaten av
JEU ligger till grund för s.k. typkalkyler. Dessa ingick under den förutva-
rande jordbrukspolitiken som underlag vid dåvarande jordbruksprisför-
handlingar. Enligt statskontorets bedömning behöver en mer förutsätt-
ningslös analys av EG:s krav göras utifrån en så aktuell situation som
möjligt.

4.26 Konsumentberedningen: Kritik har under årens lopp riktats mot de
båda huvudundersökningar som belyst jordbrukarnas inkomst- och lön-
samhetsutveckling, nämligen deklarationsundersökningen (DU) och jord-
bruksekonomiska undersökningen (JEU).---

Kravet på exakthet i inkomstnivåuppgifterna har minskat till följd av att
de inte längre används i prissättningssammanhang. Det är dock av stort
intresse att framför allt under omställningsperioden kunna följa utveck-
lingen, dels totalt sett (alltså inkl, jordbrukarnas inkomster utanför jord-
bruket), dels med uppdelning på olika inkomstkällor. Vidare måste beaktas
att EG fordrar uppgifter baserade på bokföringsundersökningar från med-
lemsländerna. I EG-perspektivet erfordras alltså en undersökning typ JEU.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

140

KoB förordar att deklarationsundersökningen snarast möjligt läggs ned.
Skatteomläggningen och ny deklarationsblankett har fått till följd att
användbarheten av materialet för jordbruksekonomisk statistik reduce-
rats. Tillgängliga resurser för denna typ av statistik bör i stället användas
till att förbättra JEU och till att förbereda anpassningen till EG:s krav.

Utredningen har avvisat ovanstående alternativ med hänvisning till att
JEU är otillräcklig för att under omställningsperioden studera förändringar
mellan åren, bl.a. på grund av stora slumpfel. Häremot kan invändas att
utredningen som ett av sina alternativ för studier av utvecklingen (alt. 1)
anger LRF konsults resultatanalyser för lönsamhetsutvecklingen och
Inkomst- och förmögenhetsstatistiken (IoF) för inkomstutvecklingen.
Detta alternativ, för vilket kostnaden anges till endast 0,3 milj.kr., skulle
övergångsvis kunna användas som ett komplement till JEU. Denna lösning
blir billigare än utredningens förslag att tillsammans med JEU bibehålla
DU under några år. Skillnaden — "överskottet" — skulle kunna användas
till förbättringar av JEU.

4.39 Lantbrukarnas riksförbund: Vad gäller strukturstatistik/register-
uppgifter och ekonomisk statistik föreslår utredningen att fördjupade
studier görs över kravet på statistik vid ett EG-medlemskap. Enligt LRF:s
mening är det viktigt att sådana studier görs skyndsamt och att man därvid
även beaktar det mer kortsiktiga behovet i samband med EG-
förhandlingar m.m.

LRF anser det vara en central uppgift för lantbruksstatistiken att följa
lönsamhetsutvecklingen inom lantbruket under såväl den pågående om-
ställningsperioden som i EG-perspektivet.---

LRF anser de s.k. modelljordbruken vara ett bra underlag för att följa
utvecklingen. Det är därför viktigt att det behövliga statistikunderlaget
från JEU och DU tas fram även framdeles. LRF vänder sig mot utredning-
ens synsätt att de lantbruksekonomiska undersökningarna tillfälligt kan
dras ned under de närmaste åren för att åter byggas ut till följd av
EG-kraven.

4.44 Sveriges livsmedelsindustriförbund: När det gäller att följa upp den
livsmedelspolitiska reformens effekter föreslår utredaren vissa modifie-
ringar i nuvarande ekonomiska undersökningar. — — — Det förefaller
dock något oklart hur dessa modifieringar skall göras.

En viktig aspekt på jordbruksföretagens lönsamhet är hur jordbrukarnas
tillgångar och skulder förändras över tiden, och i synnerhet vilken effekt
den livsmedelspolitiska reformen har i dessa avseenden. Jordbrukarnas
skuldsättningsgrad och likviditetsgrad ger en väsentlig bild av förändringar
i konkurrenskraften för olika typer (produktionsinriktning) och storlekar
av jordbruksföretag. För att det svenska jordbruket skall vara konkurrens-
kraftigt, speciellt i ett EG-perspektiv, måste en kostnadsanpassning ske.
Det gäller inte minst de finansiella kostnaderna, som ofta negligeras i
debatten. Det bör därför vara angeläget, både för uppföljningen av den
livsmedelspolitiska reformen och för EG-anpassningen, att statistiken på
detta område bibehålls och eventuellt utvecklas.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

141

5 Prisstatistik

5.1 Statens jordbruksverk: Utredningen bedömer att den nuvarande pris-
statistiken för primär- och prisregleringsledet är tillfredsställande. SJV
delar denna uppfattning liksom bedömningen att prisinsamlingen blir mer
komplicerad till följd av avregleringen. I den successiva behovsprövning
som måste göras på detta område är det även här av stor vikt att beakta
eventuella krav från EG.

För att följa prisutvecklingen på jordbruksfastigheter förordas i utred-
ningen att detta skall göras på samma sätt som för övriga fastigheter, dvs.
genom rapportering av inskrivningsmyndigheterna till SCB i samband
med att lagfart beviljas.

Fram t.o.m. juni 1991 har SCB grundat sin prisstatistik för jordbruksfa-
stigheter på underlag från lantbruksnämnderna varvid lantbruksnämn-
derna har gjort prisbedömningar för att utröna om köpen har kunnat
betraktas som representativa köp och således har kunnat ingå i statistiken.

Jordförvärvslagen ändrades fr.o.m. juli 1991 vilket innebär att förvärvs-
tillstånd krävs vid betydligt farre fastighetsöverlåtelser än tidigare.

Detta medför en kraftig minskning av underlaget till prisstatistiken
vilket kan få konsekvenser såväl för kvaliteten på statistiken som för
möjligheten att göra regionala uppföljningar. Inom SCB pågår för närva-
rande en analys för att klarlägga detta. Innan resultaten av SCB:s analys
föreligger anser SJV att det är för tidigt att ta ställning till om en besparing
i enlighet med utredningen är möjlig.

I avsnitt 6 anges att arrendeprisutvecklingen skulle kunna behöva bely-
sas. Denna fråga återfinns inte under avsnitt 8. För närvarande saknas
statistik över arrendeprisutvecklingen men däremot finns behov att kunna
följa denna bl.a. för uppföljningen av den livsmedelspolitiska reformen.

5.18 Skogsstyrelsen använder vissa delar av produktionsmedelsprisin-
dex (PM-index) som tas fram av statens jordbruksverk. PM-index används
för att beräkna prisutvecklingen för maskinarbeten (maskinkostnader).
Skogsstyrelsen anser liksom utredaren att prisinsamlingen skall fortsätta.

5.26 Konsumentberedningen delar utredningens uppfattning att behov
finns av en prisstatistik, som t.o.m. på vissa områden är mer omfattande än
den nuvarande. Som utredningen framhåller kan behovet av information
om regionala produktpriser komma att öka till följd av avregleringen.
Liksom utredningen anser KoB att ambitionsnivån däremot kan tillåtas
sjunka för uppgifter till produktionsmedelsprisindex mot bakgrund av att
denna index inte längre används som prissättningsunderlag.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

6 Övrig statistik

6.1 Statens jordbruksverk: SCB genomförde under våren 1991 en särskild
sysselsättningsstudie baserad på LBR 1990. De hittillsvarande resultaten
från denna studie tyder på att det kan vara svårt att få fram användbara
resultat. Det är i dagsläget därför inte möjligt att ta ställning till om en
förnyad studie skall genomföras.

142

En hel del av underlaget för miljöstatistiken samlas in i samband med de
objektiva skördeuppskattningarna. Utredningen föreslår att möjligheten
att övergå till en annan modell (den s.k. danska modellen) prövas. Om
övergång till ny metod sker måste uppgifter rörande bekämpningsmedels-
och handelsgödselanvändningen i jordbruket tas in på annat sätt. SJV
stödjer härvid utredningens förslag innebärande särskilda undersökningar
om den s.k. danska metoden ersätter nuvarande objektiva skördeuppskatt-
ningar.

6.4 Statistiska centralbyrån: Det bör i sammanhanget påpekas att göd-
selmedelsundersökningen år 1993 skulle fördyras med 1—2 milj.kr. om
1993 års OS reduceras enligt Metod la, som föreslås i utredningen.

Utredaren föreslår att den nu pågående studien om jordbrukarhushål-
lens arbetsinsatser i och utanför jordbruket upprepas avseende år 1993.
— — — Erfarenheterna från den nu pågående studien kan innebära att
vissa metodförändringar bör aktualiseras men SCB bedömer preliminärt
att en upprepad undersökning bör kunna genomföras. SCB beräknar
kostnaderna för en upprepad undersökning till ca 1 milj.kr. i 1991/92 års
kostnadsläge.

SCB instämmer i att behovet av sysselsättningsstatistik för jordbruket på
kort sikt kan tillgodoses med nämnda studie, varför den särskilda under-
sökningen om jordbrukets arbetskraft (JAK) inte behöver göras år 1993.

— — — Utredaren bedömer att [insamling av sysselsättningsuppgifter]
bör kunna ske i samband med uppgiftsinsamling till strukturstatistiken.
Detta är säkert korrekt med en uppläggning som innebär att strukturstati-
stiken huvudsakligen erhålls genom LBR. Eftersom den framtida upplägg-
ningen av strukturstatistiken skall utredas från ett helhetsperspektiv bör
frågan om insamling av sysselsättningsuppgifter behandlas i det samman-
hanget.

På utredningens förslag och efter riksdagens beslut att inte längre anslå
medel för årliga undersökningar av ny-, till- och ombyggnadsverksamheten
i lantbruket, har SCB lagt ner ifrågavarande statistik fr.o.m. 1991/92.

Förslaget---om ny-, till- och ombyggnadsverksamheten innebär att

det intermittent är av värde att studera denna. SCB är tveksam till att
sådana undersökningar genomförs intermittent med hänsyn till både resul-
tatens relevans och tillförlitlighet, om de inte genomförs under en följd av
år.

Utredaren säger [att drivmedels] undersökningen inte behövs från livs-
medelsstatistisk synpunkt. Undersökningen har genomförts med treårsin-
tervall avseende perioden 1977—1989. Resultaten har använts för bered-
skapsplanläggning och som underlag för energibalanser. Det bör vidare
framhållas att data från drivmedelsundersökningarna även utgör underlag
för statistiken över utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och
koldioxid och för jordbrukets bidrag till dessa utsläpp. Även av detta skäl
bör alltså enligt SCB:s mening denna undersökning bibehållas.

SCB bedömer att det också i fortsättningen finns behov av att ta fram
statistik för nämnda ändamål. SCB föreslår att verket gör en studie av
möjligheterna att göra syntetiska beräkningar med ledning av bl.a. areal-

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

143

uppgifter för enskilda grödor. Detta skulle kunna medföra att undersök-
ningar till jordbrukarna kan göras glesare än for närvarande, t.ex. vart
femte år och till lägre kostnader.

Om de objektiva skördeuppskattningarna inte genomförs fr.o.m. år
1994, försvinner ett viktigt verktyg för datainsamlingen vad gäller dels
statistiken över gödsel- och bekämpningsmedelsanvändningen i jordbru-
ket, dels annan därpå grundad lantbruksrelaterad miljöstatistik t.ex. am-
moniakutsläpp och näringsläckage. Dessa statistikuppgifter redovisas nu
för län och i regel även för avrinningsområden.

Alternativa undersökningsmetoder för den aktuella statistiken är för
närvarande helt oprövade när det gäller den aktuella typen av datainsam-
ling. En metodförändring kommer att påverka statistikens kvalitet och
medför dessutom att statistikens jämförbarhet övertiden försvåras. Utred-
ningens optimism om alternativa metoders användbarhet framdeles är
därför enligt SCB:s mening för stor.

SCB tillstyrker utredningens förslag om tidsplan för undersökningarna
om gödsel- och bekämpningsmedelsanvändningen. När det gäller förslaget
att som alternativ undersökningsmetod tillämpa postenkät vill SCB på-
peka att detta leder till en avsevärd kvalitetsförsämring av statistiken.

Som också utredningen antyder, behöver provundersökningar med al-
ternativa metoder genomföras parallellt med nuvarande metod. Förutom
postenkät bör därvid förberedd telefonintervju och eventuellt besöksin-
tervju prövas. Provundersökningarna syftar förutom till metodprövning,
till att skapa förutsättningar för en länkning av metoderna till varandra.
Sådana provundersökningar har planerats för år 1992 avseende bekämp-
ningsmedel och år 1993 avseende gödselmedel. Utredningens förslag att
reducera de objektiva skördeuppskattningarnas omfattning under år 1993
skulle innebära att urvalet för 1993 års gödselmedelsundersökning skulle
bli alltför litet med hänsyn till statistikbehovet. En erforderlig komplette-
rande undersökning detta år, som också skulle få karaktären av prov med
annan metod, t.ex. enkät, skulle innebära stor risk för att meningsfulla
resultat ej kan erhållas. SCB föreslår därför utifrån miljöstatistikens behov
att skördeuppskattningarnas omfattning förblir oförändrad år 1993. Om så
inte blir fallet beräknas kostnaderna för gödselundersökningen detta år till
2 — 3 milj.kr. i stället för av utredningen beräknade 1 milj.kr. förbudgetåret
1993/94.1 detta sammanhang utgår SCB från att kostnaderna för provun-
dersökningarna ryms inom ramen för kostnadsposten "Medel för utveck-
ling av nya metoder".

Den slutliga utformningen av de framtida gödsel- och bekämpningsme-
delsundersökningarna får, enligt SCB:s mening, bli beroende av erfarenhe-
terna av provundersökningarna. SCB avser därför att senare i anslagsfram-
ställningar återkomma med en mera definitiv kostnadsberäkning för un-
dersökningarna.

Utredningen föreslår vidare att uppgifter om grön mark knyts till här
nämnda undersökningar. SCB vill dock påpeka att statistik över grön mark
bättre tas fram i anslutning till LBR eller skördeuppskattningarna. Om

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

144

grön mark skall ingå i kemikalieundersökningarna måste ytterligare medel
avsättas för dessa.

SCB konstaterar också att nuvarande regionala statistik över handels-
gödselförsäljningen inte berörs av utredningen. Det förutsätts därför att
denna statistik skall tas fram även fortsättningsvis.

6.6 Statens naturvårdsverk anser att förslagen om en mindre kostsam
skördestatistik är en konsekvent följd av den nya livsmedelspolitiken.
Naturvårdsverket vill endast uppmärksamma att de nuvarande objektiva
skördeuppskattningarna är ett utmärkt instrument för att göra specialstu-
dier av olika slag. Detta har varit mycket viktigt för att följa användningen
av gödselmedel och bekämpningsmedel och för specialstudier om betes-
marker. Behovet av sådana specialstudier kommer att bli än större de
kommande åren. Med en övergång till den metod för statistikinhämtande
som utredningen föreslår kommer ett betydande behov av särskilda resur-
ser att uppkomma för att kunna genomföra dessa. — — —

6.7 Kemikalieinspektionen delar — — — utredarens synpunkter att det
finns behov av statistik över en total och regional användning av bekämp-
ningsmedel. Det är också viktigt att belysa orsaken till regionala variatio-
ner beträffande preparatval, dosval, behandlingsintensitet m.m.

Kemi delar utredarens uppfattning att det är tillräckligt att samla in
uppgifter om bekämpningsmedelsawväwc/wzMgen vartannat år. Med tanke
på det pågående, andra halveringsprogrammet för bekämpningsmedelsan-
vändning inom jordbruket ger dock en årlig uppföljning av bekämpnings-
medelsanvändningen bättre underlag för att följa programmet och bedöma
eventuellt behov av kompletterande insatser för att uppnå uppställda mål.
Värdefulla är också de statistiska undersökningar som avser vissa andra
aspekter såsom hantering, exponering, skador, resthalter m.m.

6.8 Sveriges lantbruksuniversitet anser att det vore värdefullt om en
bättre analys kunde göras kring hur bekämpningsmedel används, speciellt
med tanke på pågående halvering. Statistik på hur preparat används samt
dos/ha i olika grödor och regioner kunde, på grund av stora årsvariationer,
tas in till LBR 3 — 4 år i följd, med uppehåll på 5—10 år mellan sådana
observationsserier.

6.26 Konsumentberedningen: Värdet av arbetstidsundersökningar på
jordbrukets område har länge ifrågasatts från konsumenthåll, bl.a. på
grund av problemen för företagare att avskilja den relevanta arbetstiden
från annan tid. KoB tillstyrker därför utredningens förslag att den särskilda
arbetskraftsundersökningen (JAK) inte utförs för år 1993 och enligt KoB
inte heller görs i fortsättningen.

En särskild sysselsättningsstudie på grundval av 1990 års lantbruksregis-
ter pågår inom SCB på uppdrag av livsmedelsekonomiska samarbetsnämn-
den. KoB är mycket tveksam till utredningens tanke att denna skall kunna
upprepas för år 1993. Den redovisning som hittills lämnats för 1990 års
projekt ger vid handen att problemen statistiskt sett är stora och att
resultaten kan bli behäftade med avsevärda fel.

6.30 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar utredarens uppfatt-
ning att det är viktigt med en detaljerad sammanställning över gödsel- och
bekämpningsmedelsanvändningen. — — — Länsstyrelsen förordar att

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

145

10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 96

statistikinsamlingen knyts till objektiva skördeuppskattningen (OS) även Prop. 1991/92: 96
framöver. Erfarenheterna är att kvaliteten på uppgifterna blir bättre genom Bilaga 5
de direktintervjuer som lokalt placerade provtagare gör.

7 Trädgårdsstatistik

7.1 Statens jordbruksverk: Utredningen föreslår ingen förändring just nu.
Inom EG betraktas trädgårdsnäringen som en del av jordbruket varför en
viss utvidgning av statistiken kan komma att krävas på lite längre sikt. Det
kan då även bli aktuellt för SJV att göra lönsamhetsberäkningar för
sektorn.

7.4 Statistiska centralbyrån har inga erinringar mot de förslag som
framförs rörande statistiken på trädgårdsområdet. — — —

7.8 Sveriges lantbruksuniversitet instämmer i [utredningens förslag av-
seende trädgårdsstatistik], men betonar att trädgårdsstatistiken för närva-
rande är mycket bristfällig.

7.45 Trädgårdsnäringens riksförbund: Enligt direktiven bör utredaren
under utredningsarbetet kontinuerligt beakta de krav på den svenska
statistikproduktionen som ställs och kommer att ställas till följd av det
internationella samarbetet inom livsmedelspolitiken inom GATT,
EG/EFTA osv. Vad gäller trädgårdsnäringen kan TRF tyvärr konstatera att
direktiven inte har följts. EG:s trädgårdsstatistik är till skillnad mot den
svenska statistiken omfattande och det föreligger alltså ett stort behov till
förändring och utvidgning av den svenska trädgårdsstatistiken. En rad av de
viktigaste trädgårdsprodukterna —--ingår i de regleringssystem med

baspriser och referenspriser som EG har skapat.---Det finns---

ett stort behov av statistikuppbyggnad i händelse av att Sverige går med i
EG. Detta arbete bör påbörjas snarast då ett svenskt medlemskap i EG
ligger mycket nära i tiden.

Den trädgårdsstatistik som genomförs i dag fyller inte på långt när
utredarens önskemål — — —. Uppgiftsinsamlingen i LBR omfattar för
trädgård endast arealuppgifter. Speciella trädgårdsräkningar och träd-
gårdsinventeringar genomförs dessutom vart tredje år men sammantaget
fyller inte dagens trädgårdsstatistik det verkliga behovet. Utredaren kon-
staterar också "att det inte har gjorts någon genomgång över alternativa
metoder till nuvarande uppgiftsinsamling i trädgårdsräkningarna och
trädgårdsinventeringarna".

146

Del II Statistik över livsmedelsindustrin, livsmedelshandeln och
konsumtionen

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

8 Prisstatistik

8.1 Statens jordbruksverk: Förutsättningarna för prismätning avseende
KPI har förändrats markant under senare år bl.a. som följd av det ökade
inslaget av extrapriser, kuponger, rabatt- och bonussystem m.m. Det sker
också en strukturell förändring med ökad mängd lågprisbutiker med i vissa
fall nya sortimentsprofiler. Detta innebär att man med nuvarande metoder
att mäta prisförändringar riskerar att inte fånga prisförändringarna på ett
helt korrekt sätt. SJV delar utredningens bedömning att dessa förhållanden
bör utredas så att prismätningen anpassas till den nya marknadssituatio-
nen.

8.4 Statistiska centralbyrån instämmer i utredningens uppfattning att
den s.k. köpkraftsparitetsmetoden är den för närvarande billigaste och
mest tillförlitliga metoden för internationella prisjämförelser. Utredningen
föreslår att SCB tillförs 150 000 kr. för sådana prisjämförelser. Under
förutsättning att inga hinder reses från de internationella organisationerna
och från övriga länder som deltar i undersökningen tillstyrker SCB försla-
get. Med hänsyn till osäkerheten angående tillgängligheten av prisuppgifter
anser dock SCB att det föreslagna beloppet är en preliminär uppskattning
av kostnaden.

SCB instämmer i utredningens resonemang angående prisutvecklingen i
olika led i livsmedelskedjan och tillstyrker utredningens förslag att påbörja
prismätningar i partiledet. SCB finner dock anledning påpeka att ytterli-
gare utredningar krävs innan kostnaden för dessa mätningar kan beräknas.

8.5 Statens pris- och konkurrensverk: Utredaren föreslår att SCB tillförs
medel för att varje år beräkna och sammanställa prisnivåindex för OECD-
länderna. SPK är positivt inställt till att material tas fram som möjliggör
relevanta prisnivåjämförelser med andra länder.

Den för svenskt vidkommande mest intressanta prisnivåjämförelsen
avser vad de livsmedel vi konsumerar i Sverige kostar i andra länder. Det
i OECD:s undersökning ingående varusortimentet torde emellertid utgöras
av ett "internationellt" varuurval som inte avspeglar det svenska konsum-
tionsmönstret.

---Det långsiktiga behovet av [de i dagsläget] omfattande prismät-
ningarna inom livsmedelsområdet bör omprövas efter omställningsperio-
dens utgång. En strävan bör vara att likställa statistikproduktionen inom
olika näringsgrenar om inte särskilda skäl föranleder annat.

Med hänsyn till bristen på statistik inom tjänstesektorn och den omfat-
tande koncentrationen i partihandeln med dagligvaror förefaller en mät-
ning av prisutvecklingen i det ledet motiverad. Mätningarna bör enligt
SPK i så fall avse dagligvaror, med möjlighet att särskilja utvecklingen för
livsmedel och övriga dagligvaror.

SPK föreslår vidare att en noggrann samordning görs mellan en eventu-
ell partihandelsprismätning och KPI-mätningen avseende dagligvaror, så
att dessa mätningar blir jämförbara.

Efter reformens genomförande bör enligt SPK livsmedelsområdet jäm-

147

ställas med övriga sektorer vad gäller bl.a. statistikproduktionen. Behovet
av särskilda marginalmätningar på livsmedelsområdet bör därför noga
prövas innan beslut tas om sådana mätningar.

Med hänsyn till den aviserade inriktningen av verksamheten vid det nya
konkurrensverket torde ren statistikproduktion, t.ex. löpande marginal-
mätningar, inte vara en uppgift för den myndigheten. Inom ramen för
regeringsuppdraget genomför SPK i dag speciella marginalmätningar. Pris-
uppgifterna inhämtas till stor del av länsstyrelsernas priskontor. Eftersom
det i budgetpropositionen föreslagits att priskontoren skall upphöra är det
oklart hur den nya myndigheten skall kunna genomföra marginalmät-
ningar i denna form från den 1 juli 1992. Det är vidare oklart i vilken
utsträckning det regeringsuppdrag som SPK nu har kommer att överföras
till den nya myndigheten.

Om metoden för SPK:s nuvarande marginalmätningar avses ligga till
grund för eventuella framtida marginalmätningar krävs ett metodutveck-
lingsarbete. Detta gäller särskilt om mätningarna förutom marginalutveck-
lingen även skall avse marginalnivåer.

SPK har ovan föreslagit att en noggrann samordning görs mellan even-
tuell partiprismätning och KPI-mätningen avseende dagligvaror. Om de
båda statistikserierna görs jämförbara kan, efter rensning för eventuella
momsförändringar, marginalutvecklingen i detaljhandeln utläsas. Eventu-
ella marginalnivåmätningar i detaljhandeln kan därmed göras relativt
sällan, förslagsvis vartannat år, och nivån mellan mättillfällena kan skrivas
fram med utgångspunkt från de samordnade parti- och konsumentprismät-
ningarna. Någon information om marginalerna i partihandelsledet kan
dock inte erhållas från dessa mätningar.

SPK stöder utredarens förslag att SCB tillförs de begärda medlen för
utveckling av metodikfrågor avseende KPI. SPK vill betona vikten av att
detta utvecklingsarbete behandlar de frågor inom dagligvaruområdet som
utredaren pekar på.

8.8 Sveriges lantbruksuniversitet instämmer med utredningen i att det
finns behov av särskild statistik över de senare leden i livsmedelskedjan
samt att SCB bör fullfölja sitt arbete på ett livsmedelsstatistiskt program.

8.13 Socialstyrelsen stöder utredarens uppfattning om att det finns ett
behov av att dels följa prisutvecklingen av livsmedel i olika länder och dels
studera skillnaderna i prisnivån mellan länder och hur skillnader i pris
utvecklas i framtiden. Dessa uppgifter kan vara av stort värde bl.a. när
man skall försöka finna orsaker till skillnader i olika gruppers matvanor.

Med hänsyn till matens betydelse för hälsan är det angeläget att kunna
göra jämförelser mellan prisutveckling och konsumtionsförändringar på en
förhållandevis detaljerad nivå. Detta gäller t.ex. matfett där det vore
önskvärt att livsmedlen grupperas efter fettinnehåll så att jämförelser kan
göras beträffande prisutveckling och konsumtionsförändringar av olika
typer av matfett.

Om möjligt vore det också önskvärt att med hjälp av statistiska uppgifter
kunna få fram vilka effekter extrapriser har på konsumtionen. — — —

8.16 Konjunkturinstitutet: För institutet är det särskilt angeläget att

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

148

undersökningar genomfors som kan belysa — — — hur prissättningen i
olika led och konsumentprisernas utveckling påverkas---.

8.22 Konsumentverket: Löpande internationella prisjämförelser och
sammanställningar av prisnivåindex med avseende på livsmedel för
OECD-länderna bör enligt konsumentverket göras av statistiska centralby-
rån.

---Fortsatta beräkningar av konsumentprisindexutvecklingen samt
marginalmätningar inom handeln även efter omställningsperiodens slut
bör---genomföras liksom de föreslagna prismätningarna i partiledet

och uppföljningen av utvecklingen i prisregleringsledet. Vi tillstyrker ut-
redningens förslag.

8.24 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: — — — Det är — — —
angeläget att man utreder metodikfrågorna vad gäller mätning av konsu-
mentprisindex.

8.26 Konsumentberedningen:---KoB instämmer med utredningen

i att den bästa jämförelsen erhålls genom de köpkraftspariteter och prisni-
våindex som utarbetas inom ramen för ett internationellt samarbete, bl.a.
inom OECD. Utredningen har lämnat en lättillgänglig översikt av begrep-
pen och utvecklingen på detta område. Förslaget att SCB tillförs medel för
att göra årliga beräkningar och jämförelser på basis av nämnda material
tillstyrks. Arbetet härmed bör igångsättas snarast möjligt.

Utredningens förslag att de nuvarande mätningarna av de svenska
livsmedelspriserna i olika led utökas med mätningar rörande partihandeln
med livsmedel tillstyrks av KoB. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämn-
den bör även ha ett ansvar på detta område liksom när det gäller prisut-
vecklingen för övriga led. KoB förutsätter liksom utredningen att samar-
betsnämndens arbete med ett prisindexsystem på livsmedelsområdet fort-
sätter som hittills och med fortsatt utvecklingsarbete. Som nämndes inled-
ningsvis kan ett ökat behov av resurser för prisinsamlingen uppstå till följd
av avregleringen. Det är vidare önskvärt att analysdelen av verksamheten
utökas. Behovet av uppgifter om faktorer bakom produktprisutvecklingen
bör därför uppmärksammas. Här kan nämnas utvecklingen av kostnader
för exempelvis emballage och transporter.

SPK har intermittent utfört undersökningar av marginalerna i livsme-
delshandeln. Liksom utredningen anser KoB att marginalmätningar i fort-
sättningen bör företas regelbundet och att metoderna bör vidareutvecklas.
En kommande prismätning i partihandeln skulle underlätta mätning av
detaljhandelsmarginalerna.---För närvarande företas inte marginal-

mätningar för brödområdet. KoB anser det önskvärt att ett metodarbete
också utmynnar i förslag till mätningar på detta område.

— — — KoB tillstyrker att medel — — — tillförs SCB [avseende
KPI-mätningar] och anser att arbetet bör ges hög prioritet.

8.30 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser också att det förelig-
ger ett fortsatt behov av statistik över faktiskt tillämpade priser. Dessa bör
insamlas vid källan.

8.38 Kooperativa förbundet delar utredarens uppfattning att köpkraftspa-
ritetsmetoden för närvarande är den tillförlitligaste metoden att göra
internationella prisjämförelser men KF vill framhålla att även med denna

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

149

11 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 96

metod kan problem uppstå vid tolkningen av resultaten. Detta gäller också
framskrivningen av KPI. Därför bör metoden förbättras.

KF delar utredarens uppfattning att det är mycket viktigt att metoderna
för marginalmätningarna utvecklas. Eftersom det pågår olika mätningar
vill KF framhålla att ett mer omfattande samarbete med handelns organi-
sationer skulle kunna vara till nytta.

KF är positivt till att mätning av prisutvecklingen i partiledet påbörjas.

KF stöder kraven i utredningen på ökade resurser för utvecklingsarbete
på metodikfrågor avseende KPI-beräkningar. Särskilt viktigt är att effek-
terna av ändrade inköpsmönster fångas upp.

8.43 Sveriges livsmedelshandlareförbund: Vi är positiva till att interna-
tionella prisjämförelser genomförs och löpande redovisas. För att dessa
skall ge önskvärd information bör de innehålla uppgifter även om anled-
ningen till skillnaderna, dvs. grad av beskattning, arbetskraftskostnadernas
andelar etc.

Vidare måste det säkerställas att uppgifterna, som ju samlas in via
OECD, är jämförbara. Bl.a. måste såväl "varukorg" som servicegrad vara
likvärdiga. Det finns anledning misstänka att detta inte är säkerställt i det
underlag som skall bearbetas. Åter framstår det som nödvändigt att pro-
fessionell expertis på denna typ av frågor kan medverka i statistikproduk-
tionen.

Vi vill inte motsätta oss att man redovisar marginaler och marginalför-
ändringar i olika handelsled. Sådana uppgifter blir dock meningsfulla först
om de kopplas till en analys kring produktivitet och kostnader. Utan sådan
koppling kan de rentav leda till felaktiga slutsatser om utvecklingen i
branschen.

Begränsningen till parti- och detaljhandel framstår som omotiverad.
Rimligen måste producent-/leverantörsledet vara lika intressant. Alla före-
tag i dessa led omfattas ju inte av den statistik som produceras kring det
jordbruksreglerade området.

Vi tillstyrker varmt att precisionen i KPI förbättras. — — —

Vi vill samtidigt passa på att påminna om de problem som redovis-
ningen av prisförändringar på frukt och grönt medför. Som bekant får de
säsongmässiga variationerna ofta stort genomslag i KPI och tenderar att
skapa onödig osäkerhet om vilken inflationstakt vi faktiskt har vid olika
tidpunkter. En annan metod bör användas för dessa produkter, t.ex.
genom någon form av rullande genomsnittsvärden för längre perioder än
månad.

8.44 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Internationella prisjämförelser
finns det ett stort behov av. SLIM stödjer därför utredarens förslag om
prisjämförelser enligt den s.k. köpkraftsparitetsmetoden.

— — — SLIM stödjer utredningens förslag om fortsatta marginalmät-
ningar i handeln samt att prisutvecklingen mäts i partiledet hos de största
partihandelsföretagen inom livsmedelshandeln.

När det gäller konsumentprisindex (KPI) är det givetvis väsentligt att
detta ger en så relevant bild som möjligt av prisändringarna. Metodiken för
hur extrapriser, kuponger, rabatt- och bonussystem m.m., liksom effekt-
erna av ett ändrat inköpsmönster avseende olika butiksformer (lågprisbu-

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

150

tiker, stormarknader m.m.) och hur olika rationaliseringsåtgärder inom
handeln påverkar prisutvecklingen, bör därför utvecklas för att garantera
beräkningar med hög relevans och precision.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

9 Statistik över livsmedelsindustrin

9.1 Statens jordbruksverk anser att industri- och handelsstatistiken bör
vara av sådan kvalitet och aktualitet att jämförande studier kan göras
gentemot livsmedelsindustrin inom EG.

9.4 Statistiska centralbyrån: Utredningen har förklarat att bristerna i
industri- och finansstatistiken inte är av den karaktären att de föranleder
särskilda eller kompletterande undersökningar. SCB har inget att erinra
mot utredningens förslag att diskutera uppkommande problem i livsme-
delsekonomiska samarbetsnämnden.

9.5 Statens pris- och konkurrensverk: Utredaren föreslår att de redovi-
sade problemen i möjligaste mån löses genom nära kontakter mellan SCB
och berörda myndigheter. LES föreslås som ett lämpligt forum för dessa
kontakter. Även SPK ser kontakter med SCB som en möjlig väg att lösa
vissa av de problem som finns med den nuvarande statistiken. Många
frågor torde vara av sådan detaljkaraktär att kontakter mellan användare
och SCB i de flesta fall lämpligen bör ske direkt. Endast i fall av mer
omfattande förändringsbehov bör, i avvaktan på statistikstyrningsutred-
ningens förslag, LES tills vidare ha en samordnande funktion.

9.8 Sveriges lantbruksuniversitet instämmer med utredningen i att det
finns behov av särskild statistik över de senare leden i livsmedelskedjan
samt att SCB bör fullfölja sitt arbete på ett livsmedelsstatistiskt program.

9.22 Konsumentverket: Den småskaliga livsmedelsförädlingen kan i
framtiden komma att öka och möjliggöra en närmare kontakt mellan
förädlingsföretagen och den enskilde konsumenten. För att följa utveck-
lingen av antalet förädlingsföretag och på vilka områden inom livsmedels-
förädlingen denna verksamhet bedrivs bör lämplig statistik tas fram.

9.26 Konsumentberedningen: Utredningen redovisar den kritik som i
olika sammanhang har riktats mot statistiken över livsmedelsindustrin,
dvs. framför allt data som ingår eller borde ingå i SCB:s industri- och
finansstatistik. Utredningen lämnar dock inga konkreta förslag utan hän-
visar till att frågorna i möjligaste mån bör lösas genom kontakter mellan
SCB och berörda myndigheter. Enligt utredningen skulle medel som står
till förfogande för livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden kunna an-
vändas för att stödja särskilda projekt inom problemområdet.

Det är otillfredsställande att brister som påtalats länge ännu inte har
kunnat bringas till en mer definitiv lösning. Livsmedelsekonomiska samar-
betsnämnden bör därför ges ett specifikt uppdrag. Under 1992/93 bör den
närmare kartlägga önskemålen från användarna och framkomma med
eventuella förslag till åtgärder inom detta statistikområde.

9.29 Länsstyrelsen i Malmöhus län: I dagsläget finns det ingen möjlighet
att på regional nivå studera exportens omfattning och utveckling inom
livsmedelsindustrin och dess olika delbranscher. Länsstyrelsen anser att

151

sådan statistik är av stort värde. Detta särskilt mot bakgrund av den
successiva neddragningen av exportbidragen till näringen.---

9.38 Kooperativa förbundet: Statistik om livsmedelsindustrin medger
ofta endast analyser på aggregerad nivå, t.ex. hela livsmedelssektorn. Detta
beror på det s.k. mestkriteriet. En mera detaljerad analys t.ex. per produkt-
grupp är önskvärd särskilt för att kunna göra viktiga jämförelser mellan
produktion i olika länder.

Att foretag som endast styckar kött liksom ägg- och potatispackerier
redovisas som tjänsteföretag är naturligtvis enligt KF:s uppfattning ofull-
komligheter som måste rättas till.

KF understryker vikten av en väl avvägd statistik över småskalig pro-
duktion samtidigt som denna inte får belastas med högre kostnader.

9.44 Sveriges livsmedelsindustriförbund: När det gäller industristatisti-
ken anser vi det otillfredsställande med den eftersläpning av publiceringen
av statistiken som föreligger på närmare två år. Vad fördröjer statistiken?
---Livsmedelsindustrin utgörs av ett förhållandevis litet antal företag
jämfört med det totala antalet industriföretag. En tidigare och särskild
publicering av branschdata för livsmedelsindustrin skulle enligt vår me-
ning sannolikt lösa problemet med eftersläpningen och vara helt i linje med
det livsmedelsstatistiska program SCB fått i uppdrag att genomföra och
som avses resultera i en livsmedelsstatistisk årsbok.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

10 Statistik över livsmedelshandeln

10.1 Statens jordbruksverk anser att industri- och handelsstatistiken bör
vara av sådan kvalitet och aktualitet att jämförande studier kan göras
gentemot livsmedelsindustrin inom EG.

10.4 Statistiska centralbyrån tillstyrker det förslag om enkätundersök-
ning riktad till livsmedelsdetaljhandeln som utredningen föreslår. Den
föreslås bli genomförd i samarbete med SPK. I årets budgetproposition
föreslås att SPK slås samman med NO till ett konkurrensverk. Om
statistik- och analysarbete inte ingår i konkurrensverkets uppgifter är SCB
beredd att utföra undersökningen i egen regi.

Utredningen tar också upp problemet med att KF inte omfattas av
gruppen livsmedelsdetaljhandeln i finansstatistiken eftersom KF lämnar
bokslut centralt för en juridisk enhet. Det kan vara möjligt att med hjälp av
specialstudier av KF-butiker komma till rätta med detta problem. Kostna-
den för en sådan undersökning skulle ligga runt 150 000 kr. men förutsätt-
ningen är att KF är villigt att samarbeta och ställa uppgifter till förfogande.

10.5 Statens pris- och konkurrensverk: Utredaren föreslår att SCB och
SPK tillsammans utarbetar och genomför en enkätundersökning riktad till
livsmedelshandeln, och att SPK gör en av utredaren icke specificerad
analys av resultaten. SPK ställer sig tveksamt till förslaget.

SPK har i olika sammanhang, vanligen i samband med externa uppdrag
och förfrågningar, påtalat att specifika uppgifter om livsmedelshandeln
inte finns att tillgå i den offentliga statistiken. Att så inte är fallet samman-
hänger till stor del med att huvuddelen av livsmedlen inte distribueras via

152

specialiserad parti- och detaljhandel, utan via dagligvaruhandeln. Enligt
SPK:s mening är det dock knappast meningsfullt att söka särskilja olika
delar av verksamheten inom parti- och detaljhandeln med dagligvaror.

Att särskilja kostnads-, effektivitets- och lönsamhetsdata för den del av
verksamheten som avser livsmedel innebär stora praktiska problem. Det
finns också anledning att ifrågasätta relevansen i att särredovisa delar av en
så integrerad verksamhet.

Det är vidare inte sannolikt att den typ av undersökning som utredaren
här föreslår kommer att ligga inom ramen för den nya konkurrensmyndig-
hetens verksamhet.

10.8 Sveriges lantbruksuniversitet instämmer med utredningen i att det
finns behov av särskild statistik över de senare leden i livsmedelskedjan
samt att SCB bör fullfölja sitt arbete på ett livsmedelsstatistiskt program.

10.22 Konsumentverket:---En mer allsidig belysning av detaljhan-

delns utveckling och speciellt livsmedelshandelns strukturutveckling och
dess konsekvenser för konsumenterna samt prisutvecklingen inom detta
led är viktig. Ett centralt register över dagligvaruhandeln anser vi bör
upprättas för att förbättra förutsättningarna för en allsidig belysning av
dagligvaruhandelns utveckling och dess konsekvenser för hushållen. Den
föreslagna enkätundersökningen med efterföljande analys kan vara en
möjlighet för en bredare belysning av området. Verket tillstyrker därför att
denna genomförs.

10.26 Konsumentberedningen håller med utredningen om att det finns
behov av statistik som bättre belyser förhållandena inom livsmedelshan-
deln, bl.a. lönsamhets- och produktivitetsutvecklingen. KoB tillstyrker att
medel tillförs SCB för en enkätundersökning 1992/93 och att efter utvär-
dering får övervägas om undersökningen rörande livsmedelshandeln skall
upprepas med vissa intervall.

10.38 Kooperativa förbundet anser att [den typ av ofullkomligheter som
utredningen pekar på] behöver justeras i statistiken för att göra denna
meningsfylld.

KF tillstyrker förslaget att SCB och SPK genomför en enkätundersök-
ning riktad till livsmedelshandeln.

10.43 Sveriges livsmedelshandlareförbund: Utredningen föreslår att SPK
undersöker förutsättningarna för undersökningar om bl.a. produktivitet,
lönsamhet och kostnadsstruktur i livsmedelshandeln. Sådana uppgifter är
förvisso av intresse. Redan i dag producerar vi genom vår tidning LIVS
årligen sådana uppgifter. Vi vill även här hänvisa till de inledande anmärk-
ningarna om tänkbara fördelar med att lägga sådan statistikproduktion
utanför de föreslagna myndigheterna.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

153

11 Konsumtionsundersökningar

11.1 Statens jordbruksverk delar utredningens uppfattning om att det finns
ett behov av undersökningar rörande konsumtionen. För verkets del be-
hövs sådana studier framfor allt för att kunna följa effekterna av olika
åtgärder inom livsmedelsområdet.

Utredaren föreslår nu att en ny konsumtionsundersökning (HULK eller
motsvarande) genomförs för 1992/93. Viss osäkerhet råder fortfarande
rörande resultaten från föregående undersökning (HULK 89) beroende av
bl.a. sen redovisning. Detta gör det svårt att nu ta ställning till en förnyad
undersökning.

11.2 Statens livsmedelsverk instämmer i och tillstyrker utredarens be-
dömning att särskilda konsumtionsundersökningar (HUL resp. HULK)
görs tätare än vart tionde år. Livsmedelsverket vill även starkt tillstyrka
utredningens förslag att statistiska centralbyrån och livsmedelsverket till-
förs extra medel för att i samråd med övriga berörda myndigheter genom-
föra en undersökning av hushållens livsmedelsinköp och kostvanor
(HULK) år 1993. Verkets bedömning är att 6 milj.kr. inte är tillräckligt för
att genomföra undersökningen i samma omfattning som 1989 års HULK,
som totalt kostade 7 — 8 milj.kr. För detta krävs ett anslag på uppskatt-
ningsvis 8 — 9 milj.kr.

Inom livsmedelsverkets ansvarsområde ligger att genom olika åtgärder
påverka befolkningens kostvanor i en sundare riktning och livsmedels-
verket har sedan år 1986 ett handlingsprogram for arbete med kost- och
hälsofrågor.

För arbetet att förbättra kostvanorna och för att kunna följa effekterna
av detta arbete behövs tillförlitlig, kontinuerlig statistik över utvecklingen
av livsmedelskonsumtion och kostvanor i befolkningen som helhet och i
olika grupper. Intill nyligen har det saknats riksrepresentativa undersök-
ningar av kostvanorna. Undersökningen Hushållens livsmedelsinköp och
kostvanor (HULK) som genomfördes år 1989 ger omfattande kunskap om
befolkningens och olika befolkningsgruppers kostvanor och näringssitua-
tion. HULK är en viktig utgångspunkt för en uppföljning av befolkningens
kostvanor och näringsintag och är den enda undersökningen som kan
fungera som basundersökning för mätning av den livsmedelspolitiska
reformens effekter på kostvanorna. Undersökningar av kostvanorna är
även viktiga för att kunna beräkna intag av främmande ämnen, vilket är en
grund för riskbedömning av livsmedelskonsumtionen.

— — — Genom att statistiska centralbyrån och livsmedelsverket tillförs
extra medel för att i samråd genomfora en upprepad HULK-undersökning
får Sverige möjlighet att som första land i Europa starta arbetet med
kontinuerlig uppföljning av utvecklingen av kostvanorna på individnivå.

11.4 Statistiska centralbyrån instämmer i att HULK bör genomföras
oftare än vart tionde år och har också i stastistikprogrammet Konsument-
politik avseende planeringen 1990/91 — 1992/93, SP 93, föreslagit att nästa
HULK genomförs år 1994 till en kostnad av 6,1 milj.kr. i 1988 års
kostnadsläge.

— — — En HULK-undersökning kräver en lång forplanering och om

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

154

undersökningen skall genomföras år 1993 bör man till sommaren år 1992
vara klar med undersökningens uppläggning och innehåll, for att man
sedan under hösten skall kunna arbeta vidare med detaljplaneringen. Det
är också mycket tveksamt om resultaten kommer att kunna vara framme i
så god tid att SLV kan ha dem som underlag för sin utvärdering av den
livsmedelspolitiska reformens effekter på folkhälsan. Utvärderingen skall
redovisas senast den 30 oktober 1994, vilket torde innebära att resultaten
måste föreligga till sommaren 1994.

SCB föreslår mot den här bakgrunden att nästa HULK genomförs år
1994 i enlighet med vad som tidigare planerats.

11.8 Sveriges lantbruksuniversitet instämmer med utredningen i att det
finns behov av särskild statistik över de senare leden i livsmedelskedjan
samt att SCB bör fullfölja sitt arbete på ett livsmedelsstatistiskt program.

11.13 Socialstyrelsen: — — — Socialstyrelsen har tillsammans med
statens livsmedelsverk utarbetat kostrekommendationer. Ett förverkli-
gande av dessa skulle på lång sikt innebära betydande förbättringar av
folkhälsan. Myndigheterna har under många år tillsammans med olika
samarbetspartners arbetat för att åstadkomma positiva förändringar av
befolkningens matvanor. För att kunna bedöma effekterna av dessa åtgär-
der är det angeläget att det kontinuerligt finns tillgång till statistik som
belyser utvecklingen av livsmedelskonsumtion, matvanor och hälsoförhål-
landen såväl i hela befolkningen som bland olika grupper.

Undersökning om hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor (HULK)
är en mycket viktig förutsättning för att effekter av insatser för bättre
kostvanor skall kunna bedömas. Det är därför angeläget att denna under-
sökning kan genomföras regelbundet och betydligt tätare än vad som
hittills har föreslagits. Socialstyrelsen stöder utredarens uppfattning att
undersökningen bör göras tätare än vart tionde år och anser att den helst
bör göras vart tredje år. — — —

Det är viktigt att de statistiska uppgifterna är av god kvalitet och
jämförbara mellan olika länder. Studier beträffande svinn i livsmedelskom
sumtion har gjorts men ytterligare undersökningar kan behövas för att
förbättra konsumtionsstatistiken i förhållande till den faktiska konsumtio-
nen, t.ex. den konsumtionsstatistik som statens jordbruksverk kontinuer-
ligt tar fram.

11.16 Konjunkturinstitutet: För institutet är det särskilt angeläget att
undersökningar genomförs som kan belysa — — — hur hushållens kon-
sumtionsutgifter och konsumtionens sammansättning förändras.

11.22 Konsumentverket finner liksom utredningen det angeläget att un-
dersökningar över hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor genomförs
regelbundet och med tätare intervaller än i dag.

Genom den ökade internationella handeln med livsmedel kan en intres-
sant aspekt vara förändringar mellan konsumtionen av inhemska och
importerade livsmedel liksom andra konsumtionsförändringar t.ex. kon-
sumtion av alternativt producerade livsmedel samt förädlingsgraden hos
de konsumerade livsmedlen.

Vi tillstyrker att en ny undersökning genomförs år 1993. Det är dock
väsentligt att resultatbearbetningen från denna undersökning kan göras

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

155

snabbare än för 1989 års undersökning. Vissa delredovisningar bör kunna
ske inom ca ett år. Det är dessutom nödvändigt att medel för bearbetningar
av erhållna uppgifter avsätts.

11.24 Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Utredningens förslag att
göra tätare undersökning av hushållens livsmedelsutgifter och kostvanor
välkomnas av SJFR. För att genom detta material i rimlig tid få en
uppfattning om hur olika kostrekommendationer får genomslag hos kon-
sumenterna och hur detta återspeglas i folkhälsan krävs ett kortare inter-
vall mellan undersökningstillfällena än nu gällande planer om tio år.
Materialet kan också vara värdefullt som utgångspunkt för kompletterande
mera ingående undersökningar.

11.26 Konsumentberedningen instämmer med utredningen att särskilda
konsumtionsundersökningar är önskvärda med kortare mellanrum än pla-
nerade tioårsintervall men är inte övertygad om att en ny s.k. HULK för år
1993 blir färdig i tid för att kunna användas hösten 1994 till utvärdering av
omställningsperioden. 1989 års HUL publicerades sommaren 1991 och
resultaten från HULK i samband därmed föreligger ännu inte. KoB anser
att HULK år 1989 först bör utvärderas innan beslut fattas om nästa
undersökning.

Det är vidare tveksamt om undersökningen i sin nuvarande form kan
tillgodose de krav utredningen vill ställa på den. Ett större urval kommer
sannolikt att erfordras för att man vid uppdelningar av materialet, på t.ex.
konsumentgrupper, skall kunna få statistiskt säkerställda resultat. Man får
alltså räkna med att ett större belopp än föreslagna 6 milj.kr. bör avsättas.
Sannolikt måste man därutöver gå in med specialenkäter för att få en
allsidig belysning av konsumenternas situation---.

Vid jämförelser mellan livsmedelskonsumtionen enligt nationalräken-
skaperna och de särskilda konsumtionsundersökningarna framkommer
vissa skillnader. En analys av anledningarna härtill bör utföras.

11.37 Grossistförbundet Svensk handel: Vad avser de särskilda konsum-

tionsundersökningarna bör de statliga och kommunala avgifternas och
skatternas---roll redovisas, t.ex. i statistiken över hushållens livsme-

delsutgifter.

11.38 Kooperativa förbundet delar utredarens uppfattning att undersök-
ningar av hushållens utgifter, och då inte enbart för livsmedel, liksom
kostvanor bör göras oftare än som är fallet för närvarande. Dessutom bör
hänsyn tas till aktuella inköpsmönster (lågprisbutik, stormarknad osv.).

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

12 En samlad statistikproduktion för hela
livsmedelssektorn

12.1 Statens jordbruksverk: Utredningen föreslår att SCB tillförs medel för
att sammanställa statistik rörande livsmedelsområdet i ett s.k. Livsmedels-
statistiskt program. SJV delar uppfattningen att det finns ett allmänt
intresse att få en överblick över området och då inte bara över den statistik

156

som SCB producerar utan även över vad som produceras på annat håll. I
detta sammanhang vill SJV understryka behovet av att förbättra möjlighe-
terna till åtkomst av data.

12.4 Statistiska centralbryån: — — — SCB tillstyrker utredningens
förslag att 1 milj.kr. anslås till programmet förbudgetåret 1992/93. Verket
avser att i treårsplanen för 1993/94—1995/96 närmare redovisa det årliga
resursbehovet för programmet.

12.5 Statens pris- och konkurrensverk: I utredningen föreslås att SCB
tillförs medel för att kunna fullfölja det pågående arbetet med ett livsme-
delsstatistiskt program. Arbetet bör enligt utredaren resultera i en livsme-
delsstatistisk årsbok. SPK förutsätter att nuvarande jordbruksstatistiska
årsbok därmed skulle försvinna. Enligt SPK:s uppfattning bör efterfrågan
för en livsmedelsstatistisk årsbok undersökas innan slutligt beslut tas.
Kravet bör vara att en sådan publikation själv skall bära sina kostnader.

12.8 Sveriges lantbruksuniversitet instämmer med utredningen i att det
finns behov av särskild statistik över de senare leden i livsmedelskedjan
samt att SCB bör fullfölja sitt arbete på ett livsmedelsstatistiskt program.

12.10 Kommerskollegium delar utredningens uppfattning om betydelsen
av en samlad statistikproduktion för hela livsmedelssektorn. Med utgångs-
punkt från de förslag om ett nytt statistikprogram för det livsmedelspoliti-
ska området som utarbetats inom statistiska centralbyrån (SCB) vill kolle-
giet dock varna för alltför långtgående besparingar och förenklingar som
minskar statistikens användbarhet.

Inte oväsentliga delar av statistikproduktionen redovisas och kommer
att redovisas i indikativ form (index, volymtal, paritetstal etc.) för att
underlätta vissa statistikanvändares beslut och ställningstaganden. Andra
myndigheter, i likhet med kollegiet, har emellertid även framgent behov av
bakomliggande uppgifter om i första hand priser men även exempelvis om
tillverkning och förbrukning med avseende på kvantiteter och värden i
absoluta tal.

12.13 Socialstyrelsen anser i likhet med utredaren att det är angeläget att
livsmedelsstatistiken presenteras på ett mer samlat, ändamålsenligt och för
avnämarna lättillgängligt sätt.

12.22 Konsumentverket: Utredningens förslag om att livsmedelsstatisti-
ken i framtiden bör presenteras i en mer samlad form och på sikt i en
livsmedelsstatistisk årsbok anser konsumentverket vara av stor betydelse.

12.24 Skogs-och jordbrukets forskningsråd:---Det är angeläget att

---SCB får medel för att utveckla ett nytt statistikprogram för hela det
livsmedelspolitiska området så att livsmedelsstatistiken kan presenteras på
ett mer samlat och ändamålsenligt sätt.

12.26 Konsumentberedningen anser det angeläget att detta [projekt med
ett livsmedelsstatistiskt program] fullföljs. En sammanställning av statisti-
ken underlättar självfallet för användarna att bli bekanta med och få
tillgång till relevanta uppgifter. Det är viktigt att inte bara statistik, som
framtas inom SCB, ingår i programmet utan även sammanställningar från
andra myndigheter, t.ex. livsmedelsverket, konsumentverket och jord-
bruksverket.

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

157

12.37 Grossistförbundet Svensk handel: Vi tillstyrker att SCB:s arbete
med ett livsmedelspolitiskt program fullföljs, i synnerhet om det resulterar
i en livsmedelsstatistisk årsbok, gärna med Jordbruksekonomiska medde-
landen som förebild.

12.38 Kooperativa förbundet anser liksom utredaren att det vore fördel-
aktigt om statistik om livsmedelskedjans olika led samlas i ett särskilt
program. Sannolikt behövs inte för detta så mycket nytt statistiskt underlag
samlas in. Samordningen mellan olika statliga statistikproducenter bör
kunna förbättras så att olika uppgifter ej redovisas och dubbelarbete
undviks.

13 Styrning av den statliga statistiken inom
livsmedelsområdet

13.1 Statens jordbruksverk anser det väsentligt att användarna får ett större
inflytande över vilken statistik som tas fram. Genom ett ökat beställaran-
svar kan man i större utsträckning än nu koppla statistiken till användar-
nas behov. Enligt SJV:s uppfattning bör huvudanvändaren av statistiken
också ha beställaransvaret för statistiken samt tilldelas resurser för att
tillgodose behoven.

I sammanhanget är det viktigt att skilja mellan de administrativa beho-
ven och de behov som finns för ren statistikproduktion. Kostnaderna för
att klara de administrativa behoven bör enligt SJV täckas av medel som
tillförs för stöd och därmed bör också uppdragsgivaren avgöra vilka upp-
gifter som krävs.

13.4 Statistiska centralbryån: I avvaktan på förslag från den pågående
utredningen om den statliga statistikens styrning, finansiering och samord-
ning m.m. tar SCB inte nu ställning till de alternativ som diskuteras i
rubricerade kapitel av betänkandet.

13.5 Statens pris- och konkurrensverk instämmer i att användarna av
statistiken bör få ett ökat inflytande över statistikproduktionen. Utredaren
föreslår två alternativ där i det ena fallet statens jordbruksverk, i det andra
fallet LES, ges beställaransvar för statistiken inom livsmedelsområdet.
Enligt SPK:s mening är på kort sikt LES genom sitt mer helomspännande
verksamhetsområde att föredra framför jordbruksverket vars verksam-
hetsområde endast innefattar delar av livsmedelskedjan.

SPK instämmer samtidigt med utredaren i att en mer långsiktig lösning
av den nuvarande statistikproduktionen och organisationen av denna är
beroende av såväl statistikstyrningsutredningens förslag som den interna-
tionella utvecklingen inom jordbruks- och livsmedelspolitiken. Även in-
hemska förhållanden, t.ex. situationen efter genomförandet av den livsme-
delspolitiska reformen, bör enligt SPK ha påverkan. Det kan därför vara
lämpligt att LES tilldelas ett temporärt beställaransvar, men att en mer
långsiktig lösning samtidigt eftersträvas som samordnar och jämställer
statistikproduktionen för samtliga näringsgrenar.

13.9 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden: I betänkandet har

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

158

gjorts en analys av det framtida behovet av statistik inom livsmedelssek- Prop. 1991/92: 96
torn och omfördelningen av ansvaret för statistikproduktionen mellan Bilaga 5
staten och berörda näringar. Nämnden delar i princip utredningens upp-
fattning i dessa frågor. Det bör dock understrykas, som också gjorts i
betänkandet, att det ännu inte är möjligt att fullt ut överblicka det stati-
stikbehov inom sektorn som kan komma att finnas efter Sveriges eventu-
ella medlemskap i EG. Ej heller går det att förutse vad ett GATT-avtal som
omfattar jordbrukssektorn kan få för betydelse för statistikens uppläggning
och omfattning. Härav följer också att ansvarsfördelningen mellan staten
och berörda näringar för statistikproduktionen kan påverkas, eftersom
staten bör ansvara för den statistik som krävs i anledning av internationella
åtaganden.

I anledning av vad utredningen anfört om styrningen av den statliga
statistiken inom livsmedelssektorn vill samarbetsnämnden anmäla att den
är beredd — om så befinns lämpligt — att handha beställaransvaret för
denna statistik.

13.20 Statskontoret:---Statens jordbruksverk (SJV) skall verka for

en positiv utveckling av de areella näringarna i enlighet med den nya
livsmedelspolitiken. 1 detta ansvar bör också ingå att tillsammans med
andra berörda myndigheter följa upp effekterna av denna politik. Med
detta ansvar är det, enligt statskontorets mening, rimligt att SJV ges
möjligheter att som direkt beställare påverka den offentliga statistik som
produceras inom livsmedelssektorn. — — —

Statskontoret tillstyrker [alternativet] att SJV gesbeställaransvaret. Stats-
kontoret ställer sig däremot tveksamt till tanken, i detta alternativ, att SJV
skall inhämta synpunkter från övriga myndigheter och organisationer
inom ramen for LES. Statskontoret anser att det inte i första hand är
synpunkter, frikopplade från ett ekonomiskt ansvar, som bör inhämtas
utan att de myndigheter och organisationer som vill ha en viss statistik
producerad, primärt bör ange detta i form av konkreta beställningar och att
dessa kan samordnas genom SJV. —--

13.21 Riksrevisionsverket: Utredaren synes utgå från att SCB skall vara
huvudansvarig för statistikproduktionen inom jordbrukssektorn. RRV å
sin sida menar att den myndighet eller motsvarande som ansvarar för
statistikens inriktning och innehåll själv bör kunna välja producent.

RRV har i rapporten Statlig statistik — produktion, styrning och roller
(1988:1424) granskat effektiviteten i den statliga statistikproduktionen.
RRV föreslår i sin revision en decentralisering av ansvaret för statistikens
innehåll och inriktning från SCB till myndigheter inom olika samhällssek-
torer. Därmed ges incitament till löpande omprövning och användaran-
passning av statistiken. Några särskilda kartläggningar och behovsbedöm-
ningar av statistiken inom olika sektorer torde inte behövas vid en sådan
styrning av statistikproduktionen.

RRV menar vidare att en myndighet inte skall erhålla särskilda medel
för statistikproduktion. Statistiken bör i stället jämföras med och värderas
mot andra medel en myndighet har för att uppnå verksamhetens mål.
Utöver den statistik som tas fram på initiativ av olika myndigheter kan det

159

finnas behov av övergripande s.k. basstatistik. Särskilda medel måste
ställas till förfogande for produktion av sådan statistik.

13.39 Lantbrukarnas riksförbund vill starkt framhålla vikten av att
beställaransvaret placeras på ett sådant sätt att olika statistikanvändare
regelmässigt ges möjlighet att delta i ställningstagandena rörande statisti-
kens utformning. Mot denna bakgrund förordar LRF att betällaransvaret
ges till den livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES).

Prop. 1991/92:96

Bilaga 5

160

Innehållsförteckning

Prop. 1991/92:96

Proposition.................................................. 3

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1992 ..... 4

1 Inledning.................................................. 4

1.1 Utredningar m. m....................................... 4

1.2 Uruguayrundan i GATT................................. 5

2 Omställningen inom jordbruket............................... 7

2.1 Åkermarken............................................ 7

2.2 Exportbidrag för kött.................................... 9

3 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige...... 9

3.1 Allmänna utgångspunkter................................ 9

3.2 Stödformer............................................. 13

3.3 Stödet till jordbruket budgetåret 1992/93 ................... 16

3.4 Stödet till livsmedelsindustrin budgetåret 1992/93 ........... 18

4 Utjämningssystemet för mejeriprodukter....................... 19

5 Statistiken inom livsmedelssektorn 21

5.1 Allmänna utgångspunkter................................ 21

5.2 Jordbruksstatistik....................................... 22

5.3 Statistik över livsmedelsindustrin, livsmedelshandeln och

konsumtionen.......................................... 29

5.4 En samlad statistikproduktion för hela livsmedelssektorn..... 33

5.5 Styrning av den statliga statistiken inom livsmedelssektorn ... 34

5.6 Ekonomiska resurser.................................... 34

6 Vissa rennäringsfrågor....................................... 36

6.1 Pristillägg på renkött.................................... 36

6.2 Ersättning för viltskador................................. 38

7 Hemställan................................................ 38

8 Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 .......................... 39

9 Beslut..................................................... 41

Bilaga 1 Delbetänkande (Ds 1991:80) av arbetsgruppen för
översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige....... 42

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet

(Ds 1991:80) Jordbruket i norra Sverige............. 63

Bilaga 3 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra
Sverige 1992/93.................................. 89

Under-

bilaga 1 Norrlandsmodellen (för mjölkforetag)............... 98

Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:99) av

utredningen om utredning av statistikbehovet inom
livsmedelssektorn................................ 102

Bilaga 5 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
(SOU 1991:99) Statistiken inom livsmedelssektorn —
förslag till förändringar............................ 113

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992

161

om vissa jordbrukspolitiska frågor, m.m.

Regeringens proposition1991/92:96

Regeringens proposition1991/92:96

om vissa jordbrukspolitiska frågor, m. m.

Prop.

1991/92:96

Propositionens huvudsakliga innehåll

Jordbruksdepartementet

Proposition om vissa jordbrukspolitiska frågor,m. m.

1 Inledning

1.1 Utredningar m. m.

1.2 Uruguayrundan i GATT

2 Omställningen inom jordbruket

2.1 Åkermarken

2.2 Exportbidrag för kött

3 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin inorra Sverige

3.1 Allmänna utgångspunkter

3.2 Stödformer

3.3 Stödet till jordbruket budgetåret 1992/93

3.4 Stödet till livsmedelsindustrin budgetåret 1992/93

4 Utjämningssystemet för mejeriprodukter

5 Statistiken inom livsmedelssektorn

5.1 Allmänna utgångspunkter

5.2 Jordbruksstatistik

5.3 Statistik över livsmedelsindustrin, livsmedelshandelnoch konsumtionen

5.4 En samlad statistikproduktion för hela livsmedelssektorn

5.5 Styrning av den statliga statistiken inomlivsmedelssektorn

5.6 Ekonomiska resurser

6 Vissa rennäringsfrågor

6.1 Pristillägg på renkött

6.2 Ersättning för viltskador

7 Hemställan

8 Anslagsfrågor för budgetåret 1992/93

NIONDE HUVUDTITELN

B. Jordbruk och trädgårdsnäring

B 8. Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norraSverige

E. Rennäring m. m.

E 2. Prisstöd till rennäringen

E 3. Ersättningar för viltskador m. m.

H. Livsmedel

H 8. Livsmedelsstatistik

9 Beslut

Delbetänkande (Ds 1991:80) av arbetsgruppen föröversyn av stödet till jordbruket i norra Sverige9 Överväganden och förslag

9.1 Bakgrund

9.2 Mål och medel

9.3 Lönsamheten och reformen

9.4 Infor ett EG-medlemskap

9.5 Anpassningen till den gemensamma jordbrukspolitiken

9.6 Konsekvenser av ett GATT-avtal

9.7 Förändringar i nuvarande stöd och kompletterandeåtgärder

9.8 Kostnader och finansiering

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet(Ds 1991:80) Jordbruket i norra Sverige

1 Allmänna synpunkter

2 Mål och medel

3 Lönsamheten och reformen

4 Internationella aspekter

5 Stödformer

6 Livsmedelsindustrin

7 Finansiering

8 Prisstödet till rennäringen

Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin inorra Sverige 1992/93

1 Bakgrund

2 Utvecklingen av antalet kor i stödområdet

3 Kostnader för 1991/92

4 Förslag till stöd för jordbruket 1992/93

4.1 Mjölkproduktionen samt produktionen av kött av nöt,får och lamm

4.2 Fläskproduktionen

4.3 Smågrisproduktionen

4.4 Getskötseln

4.5 Äggproduktionen

4.6 Matpotatis

5 Förädlingsindustrins intransporter

— förslag till stödnivåer 1992/93

5.1 Mejerier

5.2 Slakterier

5.3 Äggpackerier

6 Ändrad områdesindelning

7 Kostnader för stödet 1992/93

8 Förslag

9 Beslutsmening

Regeringens proposition
1991/92:96

Regeringens proposition
1991/92:96

Proposition om vissa jordbrukspolitiska frågor,
m. m.

3 Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige

5.3 Statistik över livsmedelsindustrin, livsmedelshandeln
och konsumtionen

5.5 Styrning av den statliga statistiken inom
livsmedelssektorn

B 8. Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra
Sverige

Delbetänkande (Ds 1991:80) av arbetsgruppen för
översyn av stödet till jordbruket i norra Sverige
9 Överväganden och förslag

9.7 Förändringar i nuvarande stöd och kompletterande
åtgärder

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
(Ds 1991:80) Jordbruket i norra Sverige

Stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i
norra Sverige 1992/93

4.1 Mjölkproduktionen samt produktionen av kött av nöt,
får och lamm

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:99) av
utredningen om utredning av statistikbehovet inom
1 i vsmedelssektorn

(SOU 1991:99) Statistiken inom livsmedelssektorn — förslag Bilaga 5
till förändringar

12 En samlad statistikproduktion för hela
livsmedelssektorn

13 Styrning av den statliga statistiken inom
livsmedelsområdet