om rekonstruktion av Nordbanken

Proposition 1991/92:153

Regeringens proposition
1991/92:153

om rekonstruktion av Nordbanken

Prop.

1991/92:153

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 maj 1992.

På regeringens vägnar

Birgit Friggebo

Anne Wibble

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att staten via ett helägt aktiebolag förvärvar
samtliga aktier i Nordbanken som ägs av någon annan än staten.
Uppköpet avses utgöra ett led i en omstrukturering av Nordbanken.

Omstruktureringen föranleds av fortsatt höga kreditförluster i Nordban-
ken. Avsikten är att bl.a. förlustbringande tillgångar i banken skall
överföras till ett särskilt bolag för att där avvecklas på så gynnsamma
villkor som möjligt.

I propositionen föreslås också att regeringen, inom en ram på 20
miljarder kronor, skall bemyndigas att besluta om garantier, lån och
kapitaltillskott eller vidta andra åtgärder för att stärka den finansiella
basen i Nordbanken och det bolag som skall ta över en del av bankens
tillgångar.

De föreslagna åtgärderna syftar till att på ett konstruktivt sätt lösa de
problem som har uppkommit i Nordbanken.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 153

Rättelse: S. 7 rad 14 och 15 föreslås förkortad motionstid.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 maj 1992

Prop. 1991/92:153

Närvarande: statsrådet Friggebo, ordförande, och statsråden Johansson,
Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Hellsvik, Wibble, Björck,
Davidson, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Wibble

Proposition om rekonstruktion av Nordbanken

1 Den ekonomiska utvecklingen i Nordbanken

1.1 Nyemissionen hösten 1991

I proposition 1991/92:21 om förvärv av aktier m.m. i Nordbanken
redogjorde jag för den utveckling på svensk kreditmarknad som under
hösten 1991 ledde till en akut ekonomisk kris för Nordbanken. På grund
av kraftigt ökade kreditförluster och stort riskengagemang i Gamlestaden
AB, Nobel Industrier AB och Yggdrasil AB krävdes ett kapitaltillskott
om drygt 5 miljarder kronor för att banken skulle kunna uppfylla
gällande kapitaltäckningskrav. Bankens styrelse föreslog en nyemission
på knappt 258 miljoner aktier med företrädesrätt för aktieägarna att för
vaije tvåtal aktier teckna tre nya aktier till en kurs av 20 kr. för vaije ny
aktie. Regeringen ansåg i likhet med banken att ett kapitaltillskott var
angeläget för att stärka bankens kapitalbas. Som innehavare av 70,6 %
av aktiekapitalet hade staten rätt att teckna sig för 3 643 milj. kr. av ny-
emissionen. Regeringens bedömning var att det inte då fanns förutsätt-
ningar för staten att placera sin andel av emissionen på kapitalmarkna-
den, varför staten borde teckna sin andel och garantera hela emis-
sionsbeloppet 5 160 milj. kr. Riksdagen beslutade i enlighet med
regeringens hemställan (NU4, rskr. 8) och emissionen genomfördes
under november-december 1991. Staten blev därmed ägare till aktier
motsvarande 77,3 % av aktiekapitalet i Nordbanken. Andra större
aktieägare i Nordbanken är Alpinum AB (7,6 %) och Nobel Industrier
(5,0 %).

1.2 Den fortsatta utvecklingen

Det svenska banksystemet har senare kommit att utsättas för ytterligare
påfrestningar. Utvecklingen på finans- och fastighetsmarknaderna har
försämrats sedan hösten 1991. Volymen av krediter med utebliven
prestation (s.k. nödlidande krediter) och av lån med ränteeftergifter har
fortsatt att öka.

Första Sparbanken sedermera ombildad till Sparbanken Första AB Prop. 1991/92:153
åsamkades omfattande kreditförluster, som föranledde riksdagen att i
december 1991 besluta i enlighet med regeringens förslag om en statlig
garanti på 3,8 miljarder kronor för ett lån avsett att trygga en rekonstruk-
tion av banken (prop. 1991/92:63, NU12, rskr. 52). Denna insats visade
sig senare otillräcklig, då en prognos i mars 1992 pekade på ett samlat
kapitalbehov i storleksordningen 7,3 miljarder kronor. Regeringen gjorde
den bedömningen att det fanns risk för en förtroendekris i det finansiella
systemet, som kunde ge upphov till kraftiga störningar i betalnings-
systemet, och att staten därför borde bidra till att överbrygga de akuta
problemen i syfte att åstadkomma en långsiktigt hållbar lösning.
Regeringen har därför föreslagit riksdagen att bemyndiga regeringen att
dels lämna ett lån på 3,8 miljarder kronor till den sparbanksstiftelse som
äger banken, dels gå i boigen för lån upp till ett sammanlagt belopp av
3,5 miljarder kronor (prop. 1991/92:168). I propositionen, som ännu inte
behandlats av riksdagen, ger regeringen också riksdagen tillfälle att ta del
av en avsiktsförklaring angående omstrukturering av banken. Den lösning
som valts innebär bl.a. att de delar av Sparbanken Förstas lånestock som
kan antas komma att leda till väsentliga kreditförluster skall överlåtas till
ett särskilt bolag med enda uppgift att avveckla lånestocken med bästa
möjliga resultat. Vidare skall de sparbanksstiftelser som är ägare till den
blivande Sparbanken Sverige ställa en betydande del av sin förmögenhet

1 form av aktier som säkerhet för lånen.

Även i Gota Bank har stora kreditförluster uppkommit som föranlett
huvudägaren Trygg-Hansa/SPP Holding AB att lämna ett uppköps-
erbjudande på samtliga aktier i banken.

I slutet av april 1992 har ledningen för Nordbanken lämnat finans-
departementet en redogörelse för konstaterade och befarade kreditförlus-
ter av större omfattning än som tidigare uppskattats. På grund av dessa
förluster och en ökad andel krediter med låg eller ingen ränta är bankens
intjäningsförmåga kraftigt försämrad. Problemen hänför sig till tidigare
gjorda placeringar som ytterligare försämrats. De prognoser som nu
gjorts ger vid handen att banken inte kommer att med oförändrad
balansräkning kunna uppfylla föreskrivet kapitaltäckningskrav under
hösten 1992. För att en oförändrad kapitaltäckningsnivå skall kunna
upprätthållas bedöms banken behöva ett kapitaltillskott av minst samma
storleksordning som vid nyemissionen 1991. Bankens lägesbeskrivning
har i allt väsentligt bekräftats vid en av finansinspektionen företagen
granskning.

2 Överväganden och förslag

Av den redogörelse som lämnats från Nordbanken framgår att banken är
i behov av ytterligare kapitaltillskott redan under innevarande år.
Problemen i banken är av sådan art att konstruktiva åtgärder måste
vidtas. I egenskap av huvudägare i banken och som yttersta garant för
stabiliteten i betalningssystemet har staten ett dubbelt ansvar för att

avhjälpa den uppkomna situationen. Jag vill framhålla att ett kapital- Prop. 1991/92:153
tillskott, som inte kombineras med insatser för att komma till rätta med
de grundläggande strukturproblemen i banken, inte är ändamålsenligt.

Vad som behövs är en lösning som långsiktigt tryggar bankens möjlighe-
ter att verka och utvecklas positivt. Denna handlingslinje har stöd hos
bankens ledning.

Jag ser det därför som angeläget att snabbt få till stånd en omstrukture-
ring av Nordbanken, så att en del av kreditportföljen skiljs av från
bankens rörelse. En omstrukturering av banken bör enligt min mening
genomföras enligt följande riktlinjer.

Nödlidande krediter, lån med avtalade ränteeftergifter samt andra
tillgångar som belastar Nordbankens intjäningsförmåga eller som av
andra skäl inte bör behållas av banken förs över till ett av Nordbanken
bildat dotterbolag, i det följande kallat Securum AB. Syftet med
överföringen är att Securum och dess dotterbolag skall ha till ändamål att
förvalta och avveckla dessa engagemang. Avsikten är att Securum skall
avskiljas från Nordbanken.

De engagemang som skall föras över till Securum kan för närvarande
beräknas till ett nominellt belopp i storleksordningen 60 miljarder kronor.
En slutlig bedömning kan dock inte göras innan en omfattande genom-
gång och värdering av berörda tillgångar är slutförd, vilket kommer att
ha skett till hösten 1992.

Med den lösning jag sålunda föreslår anser jag det mindre lämpligt att
nu förorda en nyemission i banken. Ägandet i banken är redan starkt
koncentrerat till ett fåtal stora aktieägare. Endast en mindre del av
aktiestocken är spridd bland allmänheten. Som framgått kräver den
uppkomna situationen enligt min bedömning genomgripande åtgärder i
banken. Med hänsyn till arten och omfattningen av de åtgärder som kan
förutses kommer staten i realiteten att få bära hela ägaransvaret. Det är
av dessa skäl lämpligt att staten blir ensam ägare av banken. Staten bör
därför snarast möjligt erbjuda sig att förvärva samtliga aktier. Mot
bakgrund av att Nordbanksaktien under senare tid har noterats till ca 18
kr. bör kursen för uppköpserbjudandet bestämmas till 21 kr. per aktie,
vilket motsvarar den kurs som gällde vid emissionen hösten 1991 jämte
ränta. Med en sådan kurs uppgår kostnaden för ett förvärv av samtliga
aktier i annans ägo än statens till ca 2 050 milj. kr.

Min bedömning är att staten som följd av erbjudandet skall kunna
komma upp i ett innehav av mer än 90 % av aktierna i Nordbanken. För
att säkerställa förvärv av resterande aktier bör det skapas förutsättningar
för tvångsinlösen. Eftersom staten inte lagligen kan påkalla inlösen enligt
14 kap. 9 § aktiebolagslagen (1975:1385), bör ett särskilt statligt ägt
aktiebolag bildas, med uppgift att inneha aktierna i Nordbanken och vid
behov påkalla tvångsinlösen.

Enligt min mening bidrar den föreslagna omstruktureringen på ett
konstruktivt sätt till att lösa de uppkomna problemen. Genom överföring-
en av ovan nämnda slag av tillgångar till Securum stärks Nordbanken i
två hänseenden. Dels kan banken koncentrera sina personella resurser på
driften av normal bankverksamhet. Dels förbättras resultatet genom att

refinansieringskostnaden för de överförda tillgångarna och kreditför- Prop. 1991/92:153
lustema kommer att slutligt bäras av Securum i stället för av banken. På
så sätt kan Nordbankens goda underliggande intjäningsförmåga tas till
vara och banken av egen kraft bygga upp en tillräcklig kapitalbas och
uppvisa en tillräcklig vinstnivå.

Sedan Securum avskiljts från Nordbanken, kan bolaget i ett inled-
ningsskede ägas av staten. Det är emellertid inte säkert att ett statligt
ägande av Securum är det bästa på lång sikt. Regeringen bör därför ha
möjlighet att i ett senare skede besluta att aktieinnehavet i Securum skall
avvecklas helt eller delvis. Detsamma gäller beträffande det särskilda
bolag som skall bildas för förvärv av aktierna i Nordbanken.

När erforderliga nedskrivningar av Nordbankens riskabla tillgångar
görs, uppkommer en betydande brist i Nordbankens eller Securums
balansräkning. Denna brist måste täckas. Dessutom kan kassaflödes-
problem uppstå i Securum genom att dess tillgångar kan förväntas ge en
löpande avkastning som är betydligt lägre än marknadsräntan. För att
lösa dessa problem krävs statlig medverkan, som i första hand bör avse
finansieringen av Securum.

Det statliga åtagandets omfattning och formerna för åtagandet kan inte
slutligt fästslås innan den ovan nämnda genomgången och värderingen av
tillgångarna är slutförd.

Åtagandets omfattning kommer framför allt att bero på tillgångarnas
kvalitet och på hur snabbt avvecklingen av engagemangen kan ske.
Preliminära bedömningar tyder på att den totala nuvärdesberäknade
kostnaden för avvecklingen av det statliga åtagandet kan komma att
uppgå till över tio miljarder kronor. Den slutliga kostnaden är dock i
mycket stor utsträckning beroende av konjunkturutvecklingen och då
särskilt fastighetsprisernas utveckling. Det kan därför komma att krävas
mycket omfettande statliga åtaganden för att garantera en stabil finansie-
ring.

Avvecklingen av tillgångarna i Securum måste tillåtas ta avsevärd tid.
Det vore olämpligt, både av statsfinansiella skäl och mot bakgrund av
den nuvarande problematiska situationen på fastighetsmarknaden och de
finansiella marknaderna, att forcera en försäljning av tillgångarna i
Securum. Omstruktureringen kan förutsättas leda till att bolaget kommer
att kontrollera ett omfettande fastighetsbestånd.

Som jag nyss anfört kan kostnaderna för avvecklingen av det statliga
åtagandet komma att uppgå till mer än tio miljarder kronor. För att
trygga finansieringen av i första hand Securum bör åtaganden kunna
göras till ett nominellt belopp av 20 miljarder kronor. Regeringen bör
alltså begära riksdagens bemyndigande att, för åtgärder i samband med
omstrukturering av Nordbanken, disponera ett kapitalbelopp om maximalt
20 miljarder kronor. Det är av de skäl jag har angett ännu för tidigt att
lägga fast åtgärdernas närmare omfettning och utformning. Regeringen
bör därför bemyndigas att inom ramen på 20 miljarder kronor vidta de
åtgärder som är bäst lämpade för att säkerställa att statens samlade
kostnader för åtgärderna blir så låga som möjligt.

De åtgärder som bör få komma ifråga inom ramen för kapitalbeloppet
på 20 miljarder kronor bör inkludera statliga lånegarantier, statliga lån
som löper utan ränta eller med låg ränta liksom lån med efterställd betal-
ningsrätt, statliga kapitaltillskott och andra åtgärder som innebär en
förstärkning av den finansiella basen i Nordbanken eller Securum.

Regeringen bör också begära riksdagens bemyndigande att uppdra åt
riksgäldskontoret att utfärda sådana garantier och lämna sådana lån som
kan komma att beslutas inom ramen för omstruktureringen.

Om staten ger ett lån med en ränta som är lägre än statens
upplåningsränta, uppkommer en kostnad för staten. Även andra kostnader
kan uppkomma. Sådana kostnader bör täckas genom ett anslag på
statsbudgeten. Regeringen föreslog i prop. 1991/92:168 om statligt
engagemang för lösning av krisen i Sparbanken Första AB ett förslags-
anslag under sjunde huvudtiteln, benämnt Vissa räntekostnader m.m., för
att täcka i första hand räntekostnader. Regeringen bör begära riksdagens
bemyndigande att belasta detta anslag även i här aktuella fäll.

Riksdagen bemyndigade hösten 1991 regeringen att sälja statens aktier
i Nordbanken (prop. 1991/92:21, NU4, rskr. 8). Eftersom bemyndigan-
det naturligen bara omfattar de aktier staten ägde då, krävs det av
formella skäl ett bemyndigande för regeringen att sälja också de aktier
i banken som staten nu skall förvärva eller senare kan komma att
förvärva.

Regeringen bör i ett senare sammanhang redovisa för riksdagen vilka
åtgärder som har vidtagits med stöd av riksdagens bemyndiganden.
Vidare bör regeringen göra en precisering av de budgetmässiga effekter-
na av de statliga åtagandena.

Prop. 1991/92:153

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att

1. godkänna de angivna riktlinjerna för omstrukturering av Nordban-
ken,

2. bemyndiga regeringen att bilda ett aktiebolag med uppgift att inneha
aktier i Nordbanken,

3. bemyndiga regeringen att överföra statens aktier i Nordbanken till
det bolag som avses i 2, genom överlåtelse eller genom att tillskjuta
aktierna såsom apportegendom,

4. bemyndiga regeringen att intill ett belopp av 2 050 000 000 kr.
svara för finansieringen av det under 2 nämnda aktiebolagets förvärv av
övriga aktier i Nordbanken,

5. bemyndiga regeringen att förvärva samtliga aktier i Securum AB,

6. bemyndiga regeringen att inom en ram på 20 miljarder kronor
besluta om garantier, lån och kapitaltillskott eller vidta andra åtgärder i
syfte att förstärka den finansiella basen i Nordbanken och Securum AB,

7. bemyndiga regeringen att uppdra At riksgäldskontoret att utfärda Prop. 1991/92:153
sådana garantier och lämna sådana lån som beslutas med stöd av

bemyndigande enligt 4 eller 6,

8. godkänna att det i prop. 1991/92:168 föreslagna förslagsanslaget
under sjunde huvudtiteln Vissa räntekostnader nt.m. belastas med de
kostnader som uppkommer till följd av åtgärder som vidtas med stöd av
bemyndigandena i 2-6,

9. bemyndiga regeringen att sälja aktierna i eller på annat sätt avveckla
det bolag som avses i 2,

10. bemyndiga regeringen alt besluta om försäljning av aktieinnehavet

i Securum AB,

11. bemyndiga regeringen att sälja de aktier i Nordbanken som kan
förvärvas med slöd av bemyndigandena i 4 och 6.

Eftersom ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte bör
regeringen föreslå att motionstiden förkortas till 10 dagar.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-
den har lagt fram.

gotab 41371, Stockholm 1992