Riktlinjer för registreringen av påföljder m.m.

Proposition 1994/95:144

Regeringens proposition
1994/95:144

Riktlinjer för registreringen av påföljder m.m.

Prop.

1994/95:144

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 mars 1995

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås riktlinjer för uppbyggnaden av en ny struktur
avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen.
Förslaget innebär att person- och belastningsregistret (PBR) skall er-
sättas av ett belastningsregister och att det skall inrättas ett misstanke-
register. Körkortsregistrets belastningsdel föreslås samordnad med be-
lastningsregistret.

Utgångspunkten för förslagen är att belastningsregistret skall inne-
hålla de belastningsuppgifter som i dag antecknas i PBR och i kör-
kortsregistrets belastningsdel. Misstankeregistret skall innehålla upp-
gifter bl.a. om den som är skäligen misstänkt for brott enligt den s.k.
personbladsrutinen.

Propositionen innehåller inga lagförslag. Regeringen har i dag be-
slutat direktiv för en översyn av den rättsliga regleringen av registren
för att senare återkomma till riksdagen med förslag till den närmare
utformningen av registren jämte lagförslag, konsekvenser för anslags-
poster på statsbudgeten m.m.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 144

Innehållsförteckning Prop. 1994/95:144

1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 3

2 Ärendet och dess beredning .................... 3

3 Gällande rätt.............................. 3

3.1 Inledning............................ 3

3.2 Kriminalregistret....................... 4

3.3 Polisregister m.m....................... 5

3.3.1 Polisregisterlagstiftningen.............. 5

3.3.2 Person- och belastningsregistret.......... 5

3.3.3 Vissa andra polisregister m.m........... 6

3.4 Körkortsregistret ....................... 7

3.5 Datalagen............................ 7

3.6 Sekretesslagen......................... 8

4 Tidigare förslag m.m......................... 9

4.1 Tidigare förslag........................ 9

4.2 Europarådets rekommendation om användningen av

personuppgifter inom polissektom, m.m......... 11

5 Regeringens utgångspunkter för förslaget ............ 11

6 Ett belastnings- och ett misstankeregister............. 13

7 Belastningsregistret ......................... 15

7.1 Innehållet i registret ..................... 15

7.2 Gallring ............................ 17

7.3 Utlämnande av uppgifter .................. 19

8 Misstankeregistret...........................21

8.1 Innehållet i registret.....................21

8.2 Gallring ............................23

8.3 Utlämnande av uppgifter ..................23

9 Genomförande

Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian

Lag om kriminalregister, m.m. (Ds 1992:32)...... 25

Bilaga 2 Remissinstanserna - departementspromemorian

Lag om kriminalregister, m.m. (Ds 1992:32)...... 26

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 30 mars 1995 ............................... 27

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna
för uppbyggnaden av en ny registerstruktur, som är avsedd att ersätta
person- och belastningsregistret (PBR) och körkortsregistrets belast-
ningsdel.

Prop. 1994/95:144

2 Ärendet och dess beredning

I Justitiedepartementet färdigställdes år 1992 departementspromemorian
Lag om kriminalregister, m.m. (Ds 1992:32).

I promemorian lämnades förslag till en författningsreglering av den
framtida brottsregistreringen. Vidare togs i promemorian upp vissa
andra frågor, bl.a. datoriserade polisunderrättelseregister, i promemo-
rian benämnt förspaningsregister.

Promemorian har remissbehandlats. Promemorians sammanfattning
finns i bilaga 1. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2
och en sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitie-
departementet (dnr 92-1623)

3 Gällande rätt

3.1 Inledning

Det allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter om personer som
har dömts till andra påföljder än böter. Registret förs av Riks-
polisstyrelsen. För registret gäller bestämmelserna i lagen (1963:197)
om allmänt kriminalregister (kriminalregisterlagen) och kriminal-
registerkungörelsen (1973:58). Rikspolisstyrelsen och polismyndigheter-
na för också olika slag av polisregister. För dessa gäller bestäm-
melserna i lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen)
och polisregisterkungörelsen (1969:38).

År 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från Kriminal-
vårdsstyrelsen till Rikspolisstyrelsen. Skälen till detta var önskemål om
att minska den dubbelregistrering som då förekom och de kostnader
som hängde samman därmed. I samband med överföringen samman-
fördes kriminalregistret med det centrala personregister som fördes hos
Rikspolisstyrelsen. Det samordnade registret, som förs med hjälp av
automatisk databehandling (ADB), kallas person- och belastnings-
registret (PBR). För detta gäller olika regler beroende på om det är
fråga om dess användning som kriminalregister eller polisregister. I det
förra fallet gäller kriminalregisterlagen och i det senare polisregister-
lagen.

Överföringen av det allmänna kriminalregistret från Kriminal-
vårdsstyrelsen till Rikspolisstyrelsen utgjorde en del av uppbyggnaden 3

1 * Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 144

av rättsväsendets informationssystem (Rl-systemet). Detta projekt, som Prop. 1994/95:144
påbörjades 1967, leds av samarbetsorganet för rättsväsendets informa-
tionssystem, SARI (Ju 1968:59). Ett av syftena med projektet är att
genom ADB förenkla och förbättra informationsutbytet mellan myn-
digheterna inom rättsväsendet. Ett annat är att skapa underlag for
planeringen inom myndigheterna och för den övergripande planeringen
inom rättsväsendet i stort.

Rl-systemet regleras i förordningen (1970:517) om rättsväsendets
informationssystem (Rl-förordningen). Enligt denna skall det finnas ett
informationssystem grundat på ADB för att insamla, lagra, bearbeta och
lämna uppgifter som har samband med verksamheten inom polis-,
åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården. Informations-
systemet skall bestå av olika delsystem.

De system som hittills har utvecklats inom ramen för Rl-projektet
tillhör med några undantag följande grupper:

- BROTTSRI. System för brottmålsforfärandet i vid mening hos polis,
åklagare och de allmänna domstolarna samt för förfärandet inom
kriminalvården.

- RÄTTSDATA/LAGRI. System för diarieföring, beslutsregistrering,
textbehandling och informationssökning.

- PLANRI. System för planering och uppföljning inom rättsväsendet.

Regeringen tillsatte den 30 juni 1994 (dir. 1994:60) en särskild
utredare för att se över formen för samordning av informationsför-
sörjningen inom rättsväsendet. Utredningen, som antagit namnet RI-
utredningen, har överlämnat sitt betänkande, IT och verksamhets-
fömyelse inom rättsväsendet (SOU 1995:32), till regeringen den 17
mars 1995. I betänkandet har föreslagits att en ny myndighet
(Myndigheten för rättsväsendets informationsförsörjning, RIN) skall in-
rättas för samordning inom rättsväsendets informationsförsörjning.

3.2 Kriminalregistret

Bestämmelser om kriminalregister finns i kriminalregisterlagen och
kriminalregisterkungörelsen. Som nämnts är kriminalregistret i prak-
tiken en del av PBR.

Registret innehåller sådana uppgifter som främst behövs i dom-
stolarnas verksamhet för att brottsbalkens regler om sammanträffande
av brott och förändring av påföljder skall kunna tillämpas. I registret
förs in uppgifter om domar på fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn
och överlämnande till särskild vård liksom uppgifter om åtgärder enligt
34 kap. brottsbalken. Bötesstraff antecknas inte i registret i andra fall än
då förvandlingsstraff har ålagts.

I registret skall vidare antecknas uppgifter om straffverkställighet,
nåd och resning. I registret finns också vissa uppgifter om påföljder
som har ådömts i något annat land.

3.3 Polisregister m.m.

3.3.1 Pölisregisterlagstiftningen

Bestämmelser om polisregister finns i polisregisterlagen och polis-
registerkungörelsen.

Med polisregister avses enligt polisregisterlagen register som förs hos
Rikspolisstyrelsen eller någon annan polismyndighet för att tjäna till
upplysning om brott, for vilka någon har misstänkts, åtalats eller dömts,
eller om någons personliga förhållanden i övrigt.

Enligt polisregisterlagen skall innehållet i polisregister begränsas till
uppgifter som är nödvändiga för att polisen skall kunna förebygga och
uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Närmare före-
skrifter om innehållet i Rikspolisstyrelsens polisregister finns i 2-7 §§
polisregisterkungörelsen. Dessa regler innebär bl.a. att det i polis-
register, förutom sådana uppgifter som skall antecknas i kriminal-
registret, skall tas in uppgifter om vissa bötesdomar och godkända
strafförelägganden, åtalsunderlåtelser i vissa fall, beslut om utvisning
enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529), beslut om utlämning och
beslut om besöksförbud.

Innehållet i polisregister är enligt 1 § polisregisterlagen inte begränsat
till anteckningar om påföljder. Med stöd av 2 § andra stycket polis-
registerlagen har i 6 § polisregisterkungörelsen föreskrivits att i polis-
register får föras in även uppgifter om den som är misstänkt för brott
och uppgifter om någon armans personliga förhållanden. Som villkor för
sådan registrering gäller att denna är nödvändig för att polisen skall
kunna förebygga och uppdaga brott och att uppgifterna är av särskild
betydelse för brottsspaning.

I polisregister får vidare tas in bl.a. uppgifter som har kommit in från
annat nordiskt land eller från en stat som är ansluten till Interpol eller
från denna organisation, under förutsättning att uppgiftens innehåll
motsvarar en sådan uppgift som enligt det föregående får antecknas i
polisregister.

I polisregisterlagen finns dessutom bestämmelser om vissa särskilda
register som inte utgör polisregister i polisregisterlagens mening.
Bestämmelserna gäller dels register hos Generaltullstyrelsen och andra
tullmyndigheter i deras brottsbekämpande verksamhet, dels ett register
som förs hos Statens kriminaltekniska laboratorium för dess sakkunnig-
utlåtanden.

Prop. 1994/95:144

3.3.2 Person- och belastningsregistret

PBR är det största polisregistret. Det är främst ett belastningsregister
och innehåller uppgifter om påföljder och därmed sammanhängande
beslut som skall antecknas enligt kriminalregister- eller polisregister-
författningarna.

Enligt 6 § polisregisterkungörelsen får i polisregister tas in uppgift
om den som är misstänkt för brott, om det är av särskild betydelse för
brottsspaning. Med stöd av denna bestämmelse registreras i PBR upp-

gifter enligt den s.k. personbladsrutinen, som omfattar bl.a. den som är Prop. 1994/95:144
skäligen misstänkt för brott. Personbladen ingår i Rl-systemet. Upp-
gifter enligt personbladsrutinen är de enda uppgifter om misstankar
som förs in i PBR. Övriga uppgifter om misstankar registreras i andra
typer av polisregister.

PBR förs med hjälp av ADB. Varken kriminal- eller polisregister-
författningarna är skrivna med utgångspunkt i att kriminal- eller polis-
register skall vara datoriserade. Det formella stödet för att föra PBR
med ADB finns i stället i förordningen (1970:517) om rättsväsendets
informationssystem (Rl-förordningen).

Inom polisen används uppgifterna i PBR såväl vid spaning och
brottsutredning som vid ordnings- och trafikpolisverksamhet. Uppgif-
terna används också som underlag i bl.a. körkortsärenden.

Uppgifter ur PBR får under vissa förutsättningar användas också av

andra myndigheter, t.ex. i olika tillståndsärenden.

Hos domstolar och åklagare används uppgifterna för handläggningen
av brottmål.

3.3.3 Vissa andra polisregister m.m.

Hos Rikspolisstyrelsen förs med stöd av polisregisterlagen flera andra
register än PBR. Dessa register används framför allt för brottsspaning.
Hit hör bl.a. brottsanmälansregistret, det allmänna spaningsregistret,
signalements- och känneteckensregistret, fingeravtrycksregistret, U-
boken (med uppgifter om utvisningar), del av Interpolregistret samt
beslags- och analysregistret. Till polisregistren hör också Finanspolisens
analys- och spaningsregister. Dessa register förs med hjälp av ADB.
Dessutom finns det ett manuellt register, fotoregistret.

Även Säkerhetspolisens (SÄPO) register regleras av polis-
registerlagen. Särskilda föreskrifter för detta register finns i 2 § per-
sonalkontrollkungörelsen (1969:446). Registret är föremål för över-
väganden inom regeringskansliet i anledning av SÄPO-kommitténs slut-
betänkande (SOU 1990:51) - Säkerhetspolisens arbetsmetoder, per-
sonalkontroll och meddelarfrihet.

Rikspolisstyrelsen för dessutom andra register som inte är polis-
register i polisregisterlagens mening. Till dessa hör godsregistret och
registret för efterlysta fordon samt passregistret.

Utöver de register som nämnts ovan förs vid olika polismyndigheter
vissa lokala register. Det gäller bl.a. lokala spaningsregister av typen
”tillhållsregister” samt register för intern samordning av pågående
utredningar. Även dessa register omfattas av polisregisterlagen. Dess-
utom finns det andra typer av lokala register för vilka polisregisterlagen
inte gäller, t.ex. förundersökningsregister, dvs. tillfälliga register som
gäller en viss förundersökning.

3.4 Körkortsregistret Prop. 1994/95:144

Körkortsregistret innehåller tre slag av uppgifter, nämligen identitets-
uppgifter, körkortsuppgifter och belastningsuppgifter. Belastningsupp-
giftema gäller dels uppgifter om sådana brott som anges i 83 §
körkortsförordningen (1977:722), dels vissa andra uppgifter, t.ex. om
anmälan till länsstyrelse att en körkorts innehavare inte längre uppfyller
förutsättningarna för att få ha körkort.

Körkortsregistret förs till sin huvuddel av Vägverket. I fråga om de
uppgifter om brott som anges i 83 § körkortsförordningen, förs dock
registret av Rikspolisstyrelsen. Denna del av registret kallas här kör-
kortsregistrets belastningsdel. Registreringen i belastningsdelen fyller
huvudsakligen två syften, den skall lämna underlag för prövningen i
körkortsmål och den skall ge information till åklagare och domstolar i
trafikmål om tidigare trafikbrottslighet.

I körkortsregistrets belastningsdel antecknas uppgifter om domar,
beslut om åtalsunderlåtelse, strafförelägganden och förelägganden av
ordningsbot, varigenom körkortshavare, innehavare av traktorkort, inne-
havare av utländskt körkort eller någon för vilken spärrtid löper har
funnits skyldig till vissa brott. Det gäller främst brott mot trafik-
brottslagen, andra trafikförfattningar, narkotikastrafflagen samt vissa
brottsbalksbrott såsom misshandel och andra våldsbrott. I fråga om de
allra flesta brottsbalksbrott sker dock ingen registrering, om påföljden
stannat vid böter.

Regleringen i körkortsregistret är följaktligen på en gång mera
omfattande och mera begränsad än registreringen i PBR; i vissa fall
sker anteckning då penningböter har dömts ut, i andra bara om på-
följden är strängare än böter.

Körkortsregistrets belastningsdel ingår i Rl-systemet och förs således
med hjälp av ADB. Det författningsmässiga stödet för att föra registret
med hjälp av ADB finns i Rl-förordningen.

3.5 Datalagen

PBR liksom de övriga datoriserade register som har beskrivits i det
föregående är personregister i den mening som avses i datalagen
(1973:289). Därmed avses register, förteckning eller andra anteckningar
som förs med hjälp av ADB och som innehåller personuppgift som kan
hänföras till den som avses med uppgiften. Datalagen innehåller
allmänna bestämmelser om förande av personregister. Reglerna är av-
sedda att skydda mot otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet
och ställer upp villkor för bl.a. insamling av uppgifter, databehandling
och användning av personregister.

Personregister får inrättas bara av den som fått licens av Data-
inspektionen. Härutöver kan Datainspektionens tillstånd krävas.

Tillståndsplikten gäller för personregister som skall innehålla upp-
gifter som allmänt sett kan antas medföra särskild risk för otillbörligt
intrång i den personliga integriteten. Tillstånd krävs bl.a. för person- 7

1** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 144

register som innehåller uppgifter om att någon misstänks eller har Prop. 1994/95:144
dömts för brott eller har undergått påföljd för brott och andra liknande
uppgifter. För att få tillstånd att inrätta ett sådant register krävs - med
visst undantag - synnerliga skäl.

Undantagna från tillståndsplikt är s.k. statsmaktsregister, dvs. sådana
register vars inrättande har beslutats av riksdagen eller regeringen.
PBR liksom körkortsregistrets belastningsdel är statsmaktsregister. Även
statsmaktsregister står dock under Datainspektionens tillsyn. Det innebär
bl.a. att Datainspektionen har generell rätt att ta del av uppgifter i
kriminal- och polisregister. Om det behövs för att förebygga otillbörligt
integritetsintrång, skall Datainspektionen meddela föreskrifter även för
statsmaktsregister i den mån inte regeringen eller riksdagen har
meddelat föreskrifter i samma hänseende.

Flera av de övriga polisregistren som redovisats i det föregående är
dock inte statsmaktsregister. I stället förs de efter tillstånd av Data-
inspektionen.

Riksdagen har nyligen beslutat om ändringar i datalagen som gör det
möjligt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Data-
inspektionen att meddela närmare föreskrifter för personregister som
ofta förekommer inom en viss verksamhet för ett visst ändamål.
Register som förs med stöd av sådana generella regler undantas från
tillståndsplikt (prop. 1993/94:217, bet. 1994/95:KU10, rskr.
1994/95:35, SFS 1994:1485). Ändringarna trädde i kraft den 1 januari
1995.

3.6 Sekretesslagen

I 5 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) finns regler om sekretess m.m.
med hänsyn främst till intresset att förebygga eller beivra brott.
Bestämmelsen gäller bl.a. för uppgifter i polisregister. En förutsättning
för att sekretess skall gälla är att det kan antas att syftet med beslutade
eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten
skadas, om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller i första hand hos åklagar-, polis- och tull-
myndigheterna. Eftersom sekretessen gäller för uppgift som ”hänför sig
till” brottsförebyggande eller brottsbeivrande verksamhet, följer sekre-
tessen med uppgiften om den lämnas vidare till en annan myndighet.
Även en myndighet som i annan verksamhet biträder åklagare eller
polis i brottsbekämpande verksamhet är underkastad sekretess till
skydd för spaning och utredning.

Bestämmelserna i 5 kap. 1 § sekretesslagen är till för att skydda det
allmännas brottsförebyggande och brottsbeivrande verksamhet. I 9 kap.
17. § sekretesslagen finns korresponderande regler till skydd för
enskildas integritet när det gäller uppgifter i kriminalregistret eller i
polisregister.

Enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller vidare sekretess i verksamhet
som avser förande av eller uttag ur allmänt kriminalregister eller
register som förs enligt polisregisterlagen för uppgift som har tillförts ®

registret. Sekretessen enligt denna bestämmelse är absolut, dvs. något Prop. 1994/95:144
skaderekvisit ställs inte upp som villkor för sekretessen. Uppgifter från
registren får lämnas ut endast under de förutsättningar som anges i
kriminalregisterlagen eller polisregisterlagen eller i förordning som har
stöd i dessa lagar.

Sekretessen enligt 7 kap. 17 § sekretesslagen gäller också i förhål-
lande till den enskilde. Som framgår nedan under kapitel 7 och 8 inne-
håller dock kriminalregisterlagen och polisregisterlagen bestämmelser
om utlämnande av uppgifter till den registrerade själv.

I 7 kap. 18 § sekretesslagen finns bestämmelser om sekretess för

bl.a. belastningsuppgifter som har tillförts körkortsregistret. I likhet
med vad som gäller enligt 7 kap. 17 § är sekretessen absolut.

4 Tidigare förslag m.m.

4.1 Tidigare förslag

Frågan om en författningsreglering av PBR har behandlats i olika sam-
manhang.

Inom SARI utarbetades sålunda under 1981 rapporten Register-
lagstiftning inom BROTTSRI. I den på grundval av denna rapport ut-
arbetade promemorian (Ds Ju 1985:8) Lag om brottsregister m.m. lades
bl.a. fram ett förslag om att ersätta PBR med en nyn centralt
brottsregister, benämnt det allmänna brottsregistret. Vidare föreslogs en
ny lag om brottsregister avsedd att reglera detta register. Utöver sådana
uppgifter som registrerades i PBR skulle brottsregisterlagen också
reglera det centrala kriminalvårdsregistret hos Kriminalvårdsstyrelsen.
Enligt promemorian skulle brottsregisterlagen ersätta kriminalregister-
lagen. Polisregisterlagen var däremot behövlig för regleringen av övriga
centrala och lokala polisregister.

I prop. 1987/88:122 om ändringar i kriminal- och polisregisterlagama
m.m., som avsåg bl.a. förslag om enskildas möjligheter att få upp-
lysningar om sig själva, gjordes vissa ställningstaganden av betydelse
för den framtida utformningen av författningsregleringen. Bl.a. borde
registreringen av påföljder i körkortsregistret integreras med den
registrering som skedde i PBR.

Enligt propositionen borde man vidare överväga en lösning som
innebar att belastnings- och misstankeuppgifter skulle intas i skilda
register. Därmed skulle det öppnas möjlighet för insyn i belast-
ningsregistret för den enskilde i fråga om samtliga uppgifter om honom
själv.

Dessa uttalanden i propositionen lämnades utan erinran av riksdagen
(bet. 1987/88:JuU34, rskr. 1987/88:283).

Inom SARI tillsattes år 1988 en arbetsgrupp för att studera frågan om
att ersätta PBR och körkortsregistrets belastningsdel med ett nytt
centralt brottsregister. Arbetsgruppens bedömningar redovisades i
SARI:s rapport 1989:2 Nytt kriminalregister m.m.

Arbetsgruppens arbete var främst att studera den tekniska ut- Prop. 1994/95:144
formningen av den framtida brottsregistreringen och i uppdraget ingick
inte att lägga fram förslag till författningsändringar. I arbetsgruppens
rapport lämnas dock vissa synpunkter också på författningarnas ut-
formning. I det avseendet var en utgångspunkt att det inte fanns några
skäl att i sakligt hänseende göra några större avvikelser från den
registrering som sker i dag. Arbetsgruppens förslag om bl.a. register-
innehåll, registerutdrag och gallring utformades därför på ett sätt som
ligger inom ramen för den registrering som i dag sker enligt kriminal-
och polisregisterförfattningarna och körkortsförordningen.

Med dessa utgångspunkter föreslogs i rapporten att PBR och
körkortsregistrets belastningsdel skulle ersättas av ett kriminalregister
för registrering av ådömda påföljder och ett misstankeregister för
registrering av brottsmisstankar. Det senare registret var avsett för
sådana uppgifter som i dag tas från personbladen. Enligt rapporten
borde båda registren regleras av en registerlag i datalagens mening,
dvs. det skulle framgå av lagtexten att registren fördes med hjälp av
ADB. För andra register inom polisen, såväl ADB-register som
manuella register, borde det fortfarande finnas en polisregisterlag.

Vid anmälan av datalagsfrågor m.m. i 1991 års budgetproposition
(prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 16 f.) tog föredragande departementschefen
upp frågan om den framtida utformningen av brottsregistreringen.
Departementschefen sade sig i stort ansluta sig till SARI:s förslag till
förändringar av lagstiftningen om brottsregister samt att det fortsatta
tekniska utvecklingsarbetet av brottsregistreringen borde ske efter de
riktlinjer som SARI föreslagit. Departementschefen anmälde samtidigt
att en promemoria med förslag till ny brottsregisterlagstiftning var
under utarbetande i Justitiedepartementet.

I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 53 ff.)
förklarade sig den dåvarande departementschefen kunna ansluta sig till
de överväganden som tidigare gjorts i ärendet. Uppbyggande av brotts-
registreringen borde således utformas efter de riktlinjer SARI föreslagit.
Vidare anmäldes att arbetet med utformningen av förslaget till ny
brottsregisterlagstiftning pågick inom Justitiedepartementet, att utgångs-
punkten härvid var de förslag till kriminal- och misstankeregister SARI
lagt fram samt att de nya registren till sitt innehåll i huvudsak borde
motsvara vad som i dag registreras i PBR och registret över påföljder
som har betydelse i körkortsfrågor.

I betänkandet 1991/92:JuU25 om nytt kriminalregister m.m. anförde
justitieutskottet bl.a. att det inte fann anledning till erinran mot vad som
anförts i budgetpropositionen om riktlinjerna för uppbyggnaden av ett
nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregister. Utskottet inskärpte
dock vikten av skyndsamhet i översynsarbetet och hänvisade till sina
tidigare uttalanden på området (bet. 1984/85:JuU27, 1987/88:JuU34
och 1990/91 :JuUl).

I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 46) an-
mäldes att arbetet inom Justitiedepartementet lett fram till den aktuella
departementspromemorian, samt att promemorian nyligen hade remiss- 10

behandlats. Vidare anmäldes att SARI påbörjat en studie med utgångs-

punkt i förslagen med sikte på en översiktlig projektplan där riktlinjerna Prop. 1994/95:144
för det fortsatta arbetet skall läggas fast. Riktlinjerna avsågs beskriva
hur det fortsatta arbetet med konstruktion och genomförande skulle
bedrivas. Slutligen anmäldes att ett förslag till en ny lagstiftning på
området förbereddes med utgångspunkt i den nämnda promemorian.

4.2 Europarådets rekommendation om användningen av
personuppgifter inom polissektom m.m.

År 1987 antogs inom Europarådet en rekommendation, No. R (87) 15,
om användningen av personuppgifter inom polissektom.

Rekommendationen innehåller speciella dataskyddsregler för person-
uppgifter som förs av en polismyndighet med hjälp av ADB. Med polis-
register avses i rekommendationen alla former av strukturerade person-
uppgifter som förs av en polismyndighet i syfte att förhindra och be-
kämpa brott eller upprätthålla allmän ordning. Endast sådana person-
uppgifter som är nödvändiga för att förhindra en verklig fara eller
bekämpa ett visst brott får samlas in, om inte den nationella lagstift-
ningen tillåter ett mer omfattande uppgiftssamlande. Skilda kategorier
av lagrade uppgifter skall så långt som möjligt hållas åtskilda efter
graden av riktighet och tillförlitlighet. I synnerhet skall uppgifter som
grundar sig på fakta hållas åtskilda från uppgifter som grundar sig på
omdömen eller personliga värderingar.

I oktober 1988 inledde Datainspektionen en granskning av Rikspolis-
styrelsens personregister. Granskningen syftade till att undersöka om
nuvarande författningsreglering av polisens rätt att registrera uppgifter
om enskilda svarade mot den europeiska rekommendationen om polis-
register. Undersökningen gällde också hur Rikspolisstyrelsens person-
register förhöll sig till den nuvarande författningsregleringen och till de
föreskrifter som Datainspektionen meddelat. I en skrivelse den 28
september 1989 överlämnade Datainspektionen till regeringen en
rapport över granskningen.

I skrivelsen anges att inspektionen fått intrycket att Rikspolis-
styrelsens verksamhet med registren präglas av en strävan att undvika
otillbörligt intrång i den personliga integriteten. Samtidigt noteras dock
att författningsregleringen av polisens rätt att registrera uppgifter om
enskilda personer är bristfällig mot bakgrund av den europeiska rekom-
mendationen. Dessa brister anges bl.a. avse vissa frågor avseende
utlämnande av uppgifter från registren samt sammanblandningen av
belastnings- och misstankeuppgifter i PBR.

5 Regeringens utgångspunkter för förslaget

Den i dag gällande kriminal- och polisregisterlagstiftningen fick sin
huvudsakliga utformning på 60-talet. Inte minst med hänsyn till den
tekniska utvecklingen är det naturligt att lagstiftningen i flera avseenden

framstår som föråldrad. Som exempel kan nämnas att PBR, som alltså Prop. 1994/95:144
är ett enda register och som förs med ADB, styrs av två olika lagar
som dessutom utgår från att det förs manuellt.

Dagens lagstiftning har också inslag som kan uppfattas som brister i
skyddet för den personliga integriteten. Det gäller särskilt kravet på att
uppgifter bör hållas åtskilda efter graden av riktighet och tillförlitlighet.
Sådana krav framställs bl.a. i Europarådets rekommendation. No.
R (87) 15, om användningen av personuppgifter inom polissektom. Ett
exempel på att bekräftade och obekräftade uppgifter antecknas i samma
register är att uppgifter om såväl ådömda påföljder som brotts-
misstankar antecknas i PBR.

En arman brist i dagens registerlagstiftning är den omfattande dubbel-
registrering av uppgifter som förekommer. Dubbelregistrering innebär
dels en ökad spridning av uppgifterna, dels ökade kostnader för regist-
reringen. Dubbelregistrering sker bl.a. genom att samma påföljder i stor
utsträckning antecknas i både PBR och i körkortsregistrets belast-
ningsdel.

En reformering av registerlagstiftningen framstår mot angiven bak-
grund som nödvändig. Detta är också något som riksdagen vid flera
tillfällen har uttalat (jfr bet. 1991/92 JuU25).

I den ovan nämnda promemorian Lag om kriminalregister m.m. lades
det fram förslag om att ersätta den nuvarande centrala brotts-
registreringen hos Rikspolisstyrelsen med nya register. I promemorian
föreslogs också ny lagreglering av registren. Förslaget innebär
införandet av en ny lag om kriminalregister, i vilket endast påföljder
och liknande skall tas in. Vidare föreslogs en lag om misstankeregister,
i vilket skall antecknas uppgifter om skälig misstanke om brott enligt
den s.k. personbladsrutinen. Därutöver föreslogs det en ny lag om
polisregister.

Enligt regeringens mening bör en reformering av registerlag-
stiftningen bygga huvudsakligen på de principer som angavs i pro-
memorian. Att nu lägga fram ett fullständigt förslag till reglering
innebär dock vissa nackdelar. En reformering i angiven riktning medför
krav på teknisk uppbyggnad som tar flera år i anspråk. Till följd härav
skulle en framlagd lagreglering inte kunna träda i kraft förrän om flera
år. Förutsättningarna för regleringen kan då ha förändrats i väsentliga
hänseenden genom den utveckling som skett såväl inom som utom
landet. I sammanhanget kan nämnas att konventionen om ett europeiskt
informationssystem (EIS) och konventionen om en europeisk polisbyrå
(Europolkonventionen) förutsätter att det byggs upp informationssystem
som innehåller uppgifter som är av betydelse för polisunderrättelse-
tjänst. Dessutom kan konventionerna förväntas innehålla förslag till
bestämmelser som på andra sätt påverkar registerlagstiftningens ut-
formning.

De angivna svårigheterna att nu genomföra en fullständig reformering
av registerförfattningama bör emellertid inte tillåtas att ytterligare
försena uppbyggnaden av den registerstruktur som bör ersätta PBR. I
denna proposition lämnas därför för riksdagens godkännande förslag till 12

riktlinjer för en sådan uppbyggnad. Samtidigt bör dock den lagreglering

som skall gälla på längre sikt förberedas. Regeringen har därför beslutat Prop. 1994/95:144
direktiv till en utredning avseende lagstiftningen om registreringen av
påföljder, misstankar och uppgifter för polisiära ändamål. Uppdraget
omfattar att utarbeta förslag till en rättslig reglering av belastnings-
registret och misstankeregistret. Utredaren skall också se över behovet
av att förfättningsreglera polisunderrättelseregister och DNA-register
samt utarbeta förslag till en sådan reglering. Uppdraget skall såvitt
avser polisunderrättelse- och DNA-register redovisas senast den 31
mars 1996 och i övrigt senast den 31 mars 1997.

6 Ett belastnings- och ett misstankeregister

Regeringens förslag: PBR skall ersättas av ett belastningsregister
och ett nyinrättat misstankeregister. Den registrering av påföljder
m.m. som i dag sker i körkortsregistrets belastningsdel skall
samordnas med registreringen i belastningsregistret. I belastnings-
registret skall tas in uppgifter om ådömda påföljder och liknande.

I misstankeregistret skall huvudsakligen tas in uppgifter om den
som är skäligen misstänkt för brott enligt den s.k. personblads-
rutinen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker för-
slaget eller lämnar det utan erinran.

Rikspolisstyrelsen avstyrker att de uppgifter som för närvarande
registreras i körkortsregistrets belastningsdel skall registreras i det nya
belastningsregistret.

Statskontoret anser att en förfåttningsmässig reglering, särskilt i de
delar av brottsregistreringen som rör hanteringen av misstankeuppgifter,
bör anstå i avvaktan på att den tekniska översynen av BROTTSRI-
systemen avslutas.

Sveriges Advokatsamfund framför kritik mot bland annat förutsätt-
ningarna för registrering i och utlämnande av uppgifter ur misstanke-
registret och anser att ärendet bör bli föremål för en parlamentarisk
utredning.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har nämnts gäller för
PBR skilda regelkomplex beroende på om det är fråga om registrets
användning som kriminalregister eller som polisregister. För PBR:s an-
vändning som kriminalregister gäller kriminalregisterlagen och för PBR
i övrigt gäller polisregisterlagen. Dessa lagar är skrivna för register som
förs manuellt. I praktiken förs dock PBR med stöd av ADB.

Arbetet med ny registerlagstiftning bör inriktas på att regelverket
skall anpassas efter de faktiska förhållandena och de tekniska förut-
sättningar som numera gäller. Vidare bör beaktas de övergripande
principer som upptas i Europarådets rekommendation, No. R (87) 15,

om användningen av personuppgifter inom polissektom. Detta innebär Prop. 1994/95:144
bl.a. att olika kategorier av uppgifter så långt det är möjligt skall hållas
åtskilda efter graden av riktighet och tillförlitlighet. I linje med
rekommendationen bör först övervägas om uppgifter om påföljder och
misstankar bör delas upp och således tas in i olika register.

Polisen använder uppgifterna i PBR bl.a. för sin brottsförebyggande
och brottsbekämpande verksamhet. För dessa ändamål har emellertid
polisen även andra register, t.ex. det allmänna spaningsregistret. Upp-
gifterna i PBR används också av myndigheter i tillståndsärenden, av
enskilda och myndigheter för anställningsändamål och av domstolarna i
den dömande verksamheten. En uppdelning av PBR i ett register för
påföljder m.m. och ett register för misstankar skulle inte innebära att
myndigheter eller enskilda går miste om någon information. För de
ändamål för vilka PBR används är det inte nödvändigt att uppgifter om
påföljder och misstankar finns i samma register. För den enskilde är det
dessutom en fördel om uppgifter om påföljder och misstankar finns i
olika register eftersom det öppnar en möjlighet för honom att få del av
samtliga belastningsuppgifter om sig själv.

Enligt regeringens mening talar således starka skäl för att uppgifter
om påföljder och uppgifter om brottsmisstankar bör hållas åtskilda i
olika register. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat sig för en sådan
uppdelning (jfr bet. 1991/92 JuU25). Åtgärden stöds också av remiss-
instanserna. Med hänsyn härtill bör en sådan uppdelning nu göras.
Uppdelningen bör ske genom att PBR ersätts av dels ett register i vilket
endast påföljder och liknande tas in och dels ett nyinrättat miss-
tankeregister. I det senare registret skall antecknas uppgifter om bl.a.
den som är skäligen misstänkt för brott enligt den s.k. person-
bladsrutinen.

Därutöver bör övervägas en samordning av det nya belastnings-
registret och körkortsregistrets belastningsdel. Inledningsvis kan an-
märkas att det i dag i många fall sker en registrering samtidigt i såväl
PBR som körkortsregistret. I PBR antecknas varje år omkring 50 000
domar och av dessa antecknas hälften också i körkortsregistret. I PBR
antecknas årligen 50 000 strafförelägganden. Hur många av dem som
också antecknas i körkortsregistret är inte känt men det torde röra sig
om ett inte ringa antal. Antalet ordningsförelägganden som årligen
registreras i körkortsregistret är drygt 150 000. Dessa antecknas dock
inte i PBR.

Körkortsregistrets belastningsdel har till syfte dels att lämna in-
formation till åklagare och domstolar i trafikmål, dels att ge underlag
för prövningen i körkortsmål. Även om belastningsregistret och kör-
kortsregistrets belastningsdel således har delvis olika användnings-
områden talar enligt regeringens mening övervägande skäl för en
samordning. Uppgifterna i båda registren kommer i stor utsträckning
från samma källor och uppgifterna dubbelregistreras i dag i betydande
utsträckning. Till detta kommer att belastningsregistret och den del av
körkortsregistrets belastningsdel som innehåller uppgifter om brott förs
av en och samma myndighet, nämligen av Rikspolisstyrelsen. Sär- 14

regleringen är heller inte större än att bestämmelserna tämligen lätt kan

samordnas, även om specialregler för körkortsfrågor - t.ex. bestäm- Prop. 1994/95:144
melser om utlämnande av uppgifter - förmodligen inte kan undvikas
helt och hållet. Härtill kommer att den totala kostnaden för registren
kan förväntas minska. Regeringen anser att fördelarna med en sam-
ordning är större än nackdelarna. Registreringen av belastningsuppgifter
i körkortsregistret bör därför samordnas med den övriga påföljds-
registreringen.

7 Belastningsregistret

7.1 Innehållet i registret

Regeringens förslag: Utgångspunkten skall vara att registreringen
i belastningsregistret skall motsvara registreringen av belast-
ningsuppgifter i PBR. Frågan om den nedre gränsen för vilka
brott som registreras skall dock övervägas ytterligare. Även be-
träffande körkortshavare m.fl. som enligt 83 § körkorts-
förordningen (1977:722) skall antecknas i körkortsregistret bör
utgångspunkten vara att registrering av belastningsuppgifter skall
ske i samma utsträckning som i dag.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens. I promemorian föreslogs dock att registrering skulle ske i fråga
om samtliga brott, för vilka strängare påföljd än penningböter kan
dömas ut, oberoende av vilken påföljden blivit i det enskilda fallet.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker
förslaget eller lämnar det utan erinran.

Rikspolisstyrelsen avstyrker förslaget med hänvisning till bl.a. att det
innebär en omfattande utvidgning av registreringen av belastnings-
uppgifter jämfört med den registrering som i dag sker i polis- och kör-
kortsregistret.

Skälen för regeringens förslag: Anteckning i PBR görs i fråga om
den som har dömts till påföljd eller genom godkänt strafföreläggande
bötfallts för brott mot brottsbalken, lagen (1992:1602) om valuta och
kreditreglering, narkotikastrafflagen (1968:64), lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa dopningsmedel, vapenlagen (1973:1176), vapen-
förordningen (1974:123) och 1 § andra stycket eller 3-5 §§ lagen
(1951:649) om straff för vissa trafikbrott, om inte endast penningböter
är föreskrivet för brottet. När det gäller brott mot andra författningar
skall anteckning ske endast om dagsböter eller normerade böter, lägst
1 000 kr har ålagts. Om det har dömts till gemensam påföljd för flera
brott gäller särskilda regler.

Förutom påföljder registreras i PBR även vissa andra belastnings-
uppgifter. Det gäller bl.a. uppgifter om den som har ålagts förvand-
lingsstraff för böter, meddelats åtalsunderlåtelse i vissa fall om brottet

enligt åklagarens bedömning skulle ha lett till en annan påföljd än böter, Prop. 1994/95:144
utvisats på grund av brott, utlämnats till annan stat, meddelats besöks-
förbud eller med tillämpning av 30 kap. 6 § brottsbalken har förklarats
fri från påföljd.

Brott mot trafiklagstiftningen registreras nära nog undantagslöst i
körkortsregistret. Samtidigt sker i vissa fall en registrering i PBR.

Enligt 83 § körkortsförordningen (1977:722) antecknas i körkorts-
registrets belastningsdel uppgifter om domar, beslut om strafföre-
lägganden och förelägganden av ordningsbot, varigenom körkorts-
havare, innehavare av traktorkort, innehavare av utländskt körkort eller
någon för vilken spärrtid löper har befunnits skyldig till vissa brott. Det
gäller brott mot trafikbrottslagen (1951:649) och motsvarande brott mot
jämvägssäkerhetslagen (1990:1157), vissa andra brott vid förande av
motordrivet fordon eller spårvagn, brott mot narkotikastrafflagen
(1968:64) och brott mot lagen (1960:418) om straff för varusmuggling
i fråga om narkotika samt vissa brott mot brottsbalken i de fall där
annan påföljd än böter har dömts ut.

Enligt 83 § fjärde stycket körkortsförordningen antecknas också
åtalsunderlåtelser i vissa fall. Det gäller åtalsunderlåtelse enligt 20 kap.
7 § rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning.
Om beslutet gäller brottsbalksbrott skall anteckning dock ske endast om
brottet enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till annan påföljd än
böter.

Något behov av en mer omfattande förändring av innehållet i
nuvarande PBR har inte kommit fram. Utgångspunkten bör därför vara
att registreringen i belastningsregistret i huvudsak skall motsvara
registreringen av belastningsuppgifter i PBR. Frågan om registrerings-
nivån skall dock övervägas av den ovan nämnda utredningen. Därvid
skall övervägas bl.a. i vilken utsträckning bötespåföljder, åtals-
underlåtelser och rapporteftergifter skall registreras.

Som har anförts inledningsvis bör registreringen av påföljder av
betydelse för körkortsfrågor integreras med den registrering av på-
följder som skall ske inom ramen för påföljdsregistret. Det finns enligt
regeringens mening inte något som ger anledning att begränsa den
nuvarande registreringen av påföljder som har betydelse för körkorts-
frågor. Även beträffande körkortshavare m.fl. som enligt 83 § kör-
kortsförordningen (1977:722) skall antecknas i körkortsregistret bör
alltså utgångspunkten vara att registrering av belastningsuppgifter skall
ske i samma utsträckning som i dag.

7.2 Gallring

Prop. 1994/95:144

Regeringens förslag: Bestämmelserna om när uppgifterna skall
utgå ur registret och om rehabilitering skall ersättas med regler
om gallring. Gallringsreglema skall utformas med utgångspunkt i
de bestämmelser som gäller i dag. Det skall emellertid övervägas
om det skall göras undantag från gallring, varvid arkivlagens och
arkivförordningens bestämmelser skall beaktas.

Promemorians förslag: Om den tilltalade frikänts eller liknande skall
uppgifterna tas bort ur registret och förstöras. I övriga fall skall upp-
gifterna gallras och överlämnas till arkivmyndigheten.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan har
tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Riksdagens ombudsmän, Kriminalvårdsstyrelsen, Rikspolisstyrelsen
och Riksarkivet framhäver dock vikten av att den valda terminologin
stämmer överens med den i arkivförfattningama. De pekar härvid på att
gallring enligt dessa innebär förstöring. Riksarkivet föreslår att
”gallras” i promemorieförslaget ersätts med ”avställas” och att ”tas
bort” ersätts med ”gallras”. Riksarkivet anser vidare att frågor om be-
varande och gallring inom rättsväsendets informationssystem och
informationshantering skall behandlas i ett större sammanhang, i vilket
man måste ta hänsyn till hela kedjan av information hos polis, åklagare,
domstol och kriminalvård.

Riksdagens ombudsmän ifrågasätter om de belastningsuppgifter som
skall tas in registret i verkligen har så stor betydelse för forskningen att
de i strid med integritetshänsynen bör arkiveras sedan de gallrats ur
registret.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 7 § kriminalregisterlagen
skall en uppgift som intagits i kriminalregistret utgå bl.a. om högre rätt
frikänt någon eller ändrat till en påföljd som inte skall vara registrerad
eller om hovrätt har upphävt tingsrätts beslut om förvandlingsstraff för
böter. Detsamma gäller om den registrerade har avlidit eller fyllt 80 år.
Motsvarande bestämmelser finns avseende polisregister i 14 § polis-
registerkungörelsen och för körkortsregistrets del i 92 § körkorts-
förordningen.

Bestämmelserna om när en uppgift skall utgå ur ett register skall
hållas isär från regler om s.k. rehabilitering, dvs regler som innebär att
innehållet i ett utdrag begränsas med hänsyn till att den registrerade
varit ostraffad under ett antal år. Regler om rehabilitering finns i 10 §
kriminalregisterlagen. Enligt vad som föreskrivs i denna paragraf skall
uppgifter om ådömda påföljder inte lämnas ut om den dömde efter
domen (eller frigivningen för det fäll påföljden är fängelse) varit
ostraffad i 10 år. Motsvarande bestämmelser för polisregister finns i 7 §
polisregisterlagen. Fristen är också här normalt tio år. I fråga om böter
gäller dock fem år.

Rehabiliteringsreglema gäller inte för vissa myndigheter i de fäll Prop. 1994/95:144
dessa begär att få ett fullständigt utdrag (10 § femte stycket kriminal-
registerlagen och 7 a § polisregisterlagen).

Bestämmelserna i 14 § polisregisterkungörelsen om när uppgifter
skall utgå har i praktiken tolkats så att uppgifter som finns i PBR och
som fäller under paragrafen förstörs. I vissa fäll har emellertid upp-
gifterna på grund av rehabilitering tagits ut ur registret och lagrats på
särskilda magnetband. Förfarandet kallas avställning. Avsikten är att de
äldre uppgifterna inte skall belasta själva ADB-registret men ändå finnas
tillgängliga, om en därtill berättigad myndighet skulle begära ett full-
ständigt utdrag ur registret. Gallring av avställda uppgifter förekommer
inte.

Enligt uppgift från Rikspolisstyrelsen har det aldrig förekommit
någon begäran om fullständigt utdrag från PBR. Enligt SARI:s rapport
Nytt kriminalregister m.m. (s. 130) har det vid kontroll av det avställda
materialet visat sig att det har sådana tekniska brister att det inte skulle
kunna användas för att ta fram ett fullständigt utdrag, om någon skulle
begära det.

Dessutom finns hos Rikspolisstyrelsen äldre kriminalregistermaterial
från tiden före år 1945, som aldrig förts över till PBR. Vid dato-
riseringen ansågs uppgifter som var äldre än 25 år i regel sakna
intresse. Enligt 5 § kriminalregisterkungörelsen skall anteckning om
dom eller beslut före den 1 januari 1945 inte tas med i utdrag till
myndighet. I stället skall det anges i utdraget att det finns äldre
anteckningar. Med stöd av 6 § kungörelsen kan dock myndighet begära
att få del av de äldre uppgifterna. Någon sådan begäran har emellertid
aldrig gjorts.

Vid bedömande av om och hur uppgifterna skall bevaras i framtiden
skall arkivlagens (1990:782) och arkivförordningens (1991:446) be-
stämmelser uppmärksammas. I arkivlagen finns bestämmelser om arkiv
hos bl.a. statliga myndigheter. Enligt arkivlagen får allmänna hand-
lingar gallras, varmed avses förstöras. Huvudregeln är dock att hand-
lingarna skall bevaras. Gallring skall ske med beaktande av att arkiven
är en del av det nationella kulturarvet och på sådant sätt att det
återstående arkivmaterialet fyller ändamålen med arkiven, dvs. rätten att
ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rätts-
skipningen och förvaltningen samt forskningens behov.

Om grund för registrering inte längre föreligger (jfr 7 § kriminal-
registerlagen och 14 § polisregisterkungörelsen), t.ex. vid frikännande
dom, bör uppgifterna i registret förstöras. Med arkivlagens terminologi
skall uppgiften alltså gallras.

Det kan emellertid också hända att uppgifterna efter en tid anses
sakna aktualitet (jfr 10 § kriminalregisterlagen och 7 § polisregister-
lagen). I dag får de rehabiliterade uppgifterna lämnas ut endast i mycket
begränsad omfattning. Rätten att få fullständiga uppgifter har i praktiken
utnyttjats sällan eller aldrig. Behovet av dessa uppgifter kan följaktligen
inte vara särskilt stort. Det kan därför med fog påstås att reglerna i sin
nuvarande utformning inte fyller något behov. Bestämmelserna om 18

rehabilitering bör därför ändras.

I promemorian har föreslagits att uppgifterna efter tidsfristens utgång
skall gallras och överlämnas till arkivmyndigheten. Av bestämmelsens
utformning framgår att uppgifterna skall bevaras. Som vissa remissin-
stanser har påpekat är det angeläget att termen gallring har samma
betydelse i olika författningar. Med beaktande av att uttrycket gallras i
arkivlagen används i betydelsen förstöras anser regeringen att den i
promemorian föreslagna lösningen är mindre lämplig. Mot bakgrund av
de nu gällande arkivförfåttningama bör inte heller bestämmelsen ändras
så att man i stället för gallring talar om avställning. Eftersom be-
lastningsregistret kommer att innehålla känsliga uppgifter bör utgångs-
punkten i stället vara att uppgifterna skall gallras, dvs. förstöras, efter
utgången av viss tid.

Vid bestämmande av när gallring skall ske bör utgångspunkten vara
de i dag gällande bestämmelserna om borttagande och rehabilitering.
Det bör emellertid övervägas om det skall medges undantag från
gallring, varvid arkivlagens och arkivförordningens bestämmelser bör
beaktas. Det har överlämnats till utredningen att göra de närmare
övervägandena i denna fråga.

7.3 Utlämnande av uppgifter

Regeringens förslag: Utgångspunkten skall vara att myndigheter
och enskilda skall få del av uppgifter i belastningsregistret i
samma utsträckning som i dag.

Promemorians förslag: Överensstämmer huvudsakligen med
regeringens förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan har
tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.

Datainspektionen anser dock att det är en brist att det inte närmare
har övervägts om begränsningar i uppgiftslämnandet kunnat ske. Be-
träffande uppgiftslämnandet till den officiella rättsstatistiken anser Data-
inspektionen att det är betänkligt att en icke polisiär myndighet vid
sidan av Rikspolisstyrelsen får föra ett belastningsregister utan lag-
reglering och anser att det bör övervägas om inte Rikspolisstyrelsen bör
ansvara för framställningen av den officiella statistiken för rätts-
väsendet.

Kriminalvårdsstyrelsen, Socialstyrelsen, Luftfartsverket, Utlännings-
nämnden och Länsstyrelsen i Stockholms län förespråkar i olika av-
seenden en utvidgad rätt till uppgifter ur registret.

SARI anser att frågan om ett analysregister för statistik bör tas med i
bilden vid den fortsatta utredningen.

Justitiekanslem anser att förutsättningarna för utlämnande av upp-
gifter för ADB-behandling i en utländsk stat är angelägen att belysa.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 och 11 §§ kriminal-
registerlagen har den enskilde en oinskränkt rätt att få ett utdrag

Prop. 1994/95:144

innehållande samtliga icke rehabiliterade uppgifter om sig själv. När det Prop. 1994/95:144
gäller polisregister däremot är den enskildes rätt att få upplysningar om
sig själv begränsad. Den huvudsakliga anledningen är att polisregister
också innehåller uppgifter av betydelse för brottsspaning. Den be-
gränsning som gäller är framför allt att det i utdrag till enskild inte skall
tas med uppgift om misstanke för brott, om inte åtal har väckts för
brottet. Vidare gäller att bötesbrott redovisas endast i begränsad om-
fattning.

Enligt 3 § första stycket tredje punkten polisregisterlagen kan en-
skilda under vissa förutsättningar få utdrag ur polisregister beträffande
någon annan enskild. Det gäller dels arbetsgivare i vissa fall om det
behövs för att pröva den som söker anställning, dels om regeringen
meddelar dispens efter individuell prövning och den enskilde kan styrka
att hans rätt är beroende av upplysningen. I fråga om innehållet i ut-
draget gäller enligt polisregisterkungörelsen samma begränsningar som
när det gäller sådant utdrag som en enskild kan få beträffande sig själv
enligt polisregisterlagen.

Enligt 8 § första stycket kriminalregisterlagen och 3 § första stycket
första punkten polisregisterlagen har Riksdagens ombudsmän, Justitie-
kanslem, Justitieombudsmannen, Datainspektionen, Rikspolisstyrelsen,
Statens invandrarverk, Alkoholinspektionen, länsstyrelse, länsrätt, polis-
och åklagarmyndighet samt domstol rätt till uppgifter ur PBR. Andra
myndigheter har enligt 8 § andra stycket kriminalregisterlagen och 3 §
första stycket andra punkten polisregisterlagen rätt till utdrag ur
registret om och i den utsträckning regeringen för ett visst slag av
ärenden ger tillstånd till det. Regeringen har också möjlighet att före-
skriva att uppgiftslämnandet får begränsas.

Enligt 12 § kriminalregisterlagen och 9 § polisregisterlagen får upp-
gifter lämnas till den officiella statistiken och för andra forsknings-
ändamål. Brottsförebyggande rådet har beställaransvaret för den offi-
ciella statistiken för rättsväsendet och kan välja mellan att själv
producera statistiken eller lägga ut ansvaret på annan.

Enligt 13 § kriminalregisterlagen får enligt regeringens föreskrifter
uppgift om utländsk medborgare lämnas till dennes hemland. Uppgifter
får också lämnas till en annan stat vid överförande av straffverk-
ställighet. Vidare kan regeringen lämna tillstånd till att uppgifter även i
andra fall får lämnas ut till en myndighet i främmande stat. Enligt 4 §
polisregisterlagen får upplysningar i vissa fall lämnas till utländska
myndigheter. Det gäller bl.a. polis- och åklagarmyndigheter i nordiska
länder eller i en stat som är ansluten till Interpol.

I sin rapport rörande Rikspolisstyrelsens register och i det aktuella
lagstiftningsärendet har Datainspektionen mot bakgrund av den euro-
peiska rekommendationen satt i fråga om inte omfattningen av det
nuvarande utlämnandet av uppgifter bör begränsas. Några konkreta
förslag eller synpunkter i fråga om sådan begränsningar har dock inte
lämnats.

Självfallet talar integritetsaspekter för att uppgifter om ådömda
påföljder inte bör lämnas ut om det inte finns vägande skäl for det. Å 20

andra sidan måste uppgifter ur registren få användas i den utsträckning

som motsvarar syftet med registreringen. Det finns enligt regeringens Prop. 1994/95:144
mening inte anledning att for närvarande förändra de regler som i dag
gäller för uppgiftslämnande ur registren. Utgångspunkten bör därför
vara att myndigheter och enskilda bör få del av uppgifter i registret i
samma utsträckning som i dag. Den nya registerstrukturen och det
ökade kravet på uppgiftslämnande till utländska myndigheter medför
dock att reglerna på sikt måste förändras. Uppgiften att föreslå sådana
förändringar bör anförtros den ovan nämnda utredningen.

8 Misstankeregistret

8.1 Innehållet i registret

Regeringens förslag: Utgångspunkten skall vara att det i miss-
tankeregistret registreras samma uppgifter som enligt den s.k.
personbladsrutinen. I registret skall alltså föras in uppgift bl.a. om
den som har fyllt 15 år och som är skäligen misstänkt för brott.
Därutöver skall i registret också antecknas talan om förvandling
av böter.

Promemorians förslag: Misstankeregistret skall innehålla uppgift om
den som har fyllt 15 år och som är skäligen misstänkt för brott och om
den mot vilken det inletts talan om förvandling av böter.

Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrat sig
i frågan är positiva till förslaget. Vissa synpunkter har dock framförts.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det är angeläget att även den
som är under 15 år registreras eftersom misstankeregistret skall an-
vändas främst för samordning av olika brottsutredningar beträffande
samma person.

Sveriges Advokatsamfund anmärker att det av den i promemorian
föreslagna lagtexten inte kan utläsas vem som skall ansvara för
bedömningen av om skälig misstanke föreligger.

Skälen för regeringens förslag: Som nämnts i det föregående får i
polisregister tas in uppgift om den som är misstänkt för brott om det är
av särskild betydelse för brottsspaning. Med stöd av denna bestämmelse
registreras i PBR uppgifter enligt den s.k. personbladsrutinen.

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för per-
sonbladsrutinen (FAP 441-2) åligger det lokal polismyndighet, och i
vissa fall tull- och åklagarmyndighet, att upprätta ett personblad,
personblad 1, om den som har fyllt 15 år är skäligen misstänkt för

a. brott mot brottsbalken,

b. brott mot trafikbrottslagen,

c. brott mot narkotikastrafflagen,

d. valutaförordningen (1959:264) och

e. brott mot andra lagar eller författningar då för brottet är stadgat Prop. 1994/95:144
svårare straff än böter eller disciplinstraff.

I föreskrifterna görs undantag från registreringen bl.a. för vissa brott
mot brottsbalken och trafikbrottslagen.

Personblad skall också upprättas beträffande en person som på be-
gäran av utländsk myndighet hörs som misstänkt för i utlandet begånget
brott av nyss angivet slag. Det skall också upprättas beträffande en
person som begärts utlämnad till utlandet. Vidare skall personblad upp-
rättas beträffande person som av utländsk polis hörts som misstänkt för
i utlandet begånget brott av sådant slag att det omfattas av person-
bladsrutinen och målet har överlämnats direkt till svensk åklagar-
myndighet för beslut i åtalsfrågan samt beträffande person i mål där
beslut att inte väcka åtal har redovisats till Rikspolisstyrelsen men talan
därefter väckts efter överprövning.

Sedan åklagaren har fattat beslut i åtalsfrågan upprättas ytterligare ett
personblad, personblad 2. Även detta sänds till Rikspolisstyrelsen.

Uppgifterna från personbladen registreras i PBR.

De nya misstankeregistret är avsett att ersätta den registrering av
uppgifter enligt personbladsrutinen som i dag sker i PBR. Misstanke-
registret är således i första hand avsett för samordning av pågående
brottsutredningar beträffande samma person. Registret kommer också
att ha en viss betydelse för brottsspaning och vid olika lämplighets-
prövningar men dessa användningsområden är av sekundär betydelse.

Det har inte framkommit något som i fråga om vilka uppgifter som
bör registreras ger anledning till någon mera betydande avvikelse från
den nuvarande ordningen. I registret skall alltså i första hand föras in
uppgifter om bl.a. den som har fyllt 15 år och som är skäligen miss-
tänkt för brott som omfattas av personbladsrutinen. Uttrycket skälig
misstanke knyter an till reglerna om förundersökning i brottmål i
23 kap. 18 § rättegångsbalken. Det bör vara ett uppdrag för den tidigare
nämnde utredaren att överväga vilka ytterligare uppgifter som kan
behöva tas in i registret.

Utöver anteckningar som i dag sker enligt personbladsrutinen bör i
registret också antecknas talan om förvandling av böter. Anteckning
därom sker i dag i polisregister med stöd av 6 § polisregister-
kungörelsen. Även i dessa fall kan uppkomma liknande samordnings-
frågor som i fråga om brottsmisstankar (se t.ex. 15 § andra stycket och
19 § bötesverkställighetslagen, 1979:189).

8.2 Gallring

Prop. 1994/95:144

Regeringens förslag: Utgångspunkten skall vara att uppgifterna i
misstankeregistret skall gallras, dvs. förstöras, när misstanken har
prövats, t.ex. genom att förundersökningen har avslutats utan att
åtal väckts, åtalet har lagts ned eller saken har prövats av dom-
stol.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens med den
avvikelsen att det i promemorian sägs att uppgifterna skall utgå ur
registret.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan har
tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Synpunkter har dock
lämnats på enskildheter i förslaget.

Riksdagens ombudsmän, Kriminalvårdsstyrelsen och Riksarkivet gör
samma anmärkningar som beträffande belastningsregistret, avsnitt 7.2.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 14 § polisregisterkungörelsen
skall uppgifter utgå ur PBR bl.a. om misstanke som antecknats inte
längre föreligger eller när den registrerade har fyllt 80 år, allt under
förutsättning att det kan ske med hänsyn till registrets tekniska be-
skaffenhet. Misstankeregistrets uppgift är i första hand att tjäna som
underlag för en samordning av olika ärenden beträffande samma person.
En uppgift om en brottsutredning är av betydelse för samordningen av
olika ärenden bara så länge saken som omfattas av utredningen inte
slutligen prövats. När ärendet är avslutat finns det därför inte någon
anledning att behålla uppgiften i misstankeregistret. Huvudregeln bör
enligt regeringens mening därför vara att uppgifterna skall finnas kvar i
registret till dess misstanken har prövats, t.ex. genom att för-
undersökningen har avslutats utan att åtal väckts, åtalet har lagts ned
eller saken har prövats av domstol. När detta har skett bör uppgifterna
gallras, dvs. förstöras. I vissa fall, t.ex. om vederbörande har dömts för
brottet, kan uppgifterna komma att föras över till andra register.

Vad som nu har sagts om uppgifter om brottsmisstanke bör i mot-
svarande delar gälla också för talan om förvandling av böter.

8.3 Utlämnande av uppgifter

Regeringens förslag: Utgångspunkten skall vara att myndigheter
och enskilda skall få del av uppgifter i misstankeregistret i samma
utsträckning som de i dag har rätt till motsvarande uppgifter i
PBR.

Promemorians förslag: Överensstämmer huvudsakligen med
regeringens förslag med den avvikelsen att det i promemorian föreslås

att den enskilde skall få del av uppgifterna när han enligt 23 kap. 18 § Prop. 1994/95:144
rättegångsbalken har underrättats om misstanken.

Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som har yttrat
sig i frågan tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Datainspektionen anser att det är en brist att det inte närmare har
övervägts om begränsningar i uppgiftslämnandet kunnat ske. Data-
inspektionen, liksom Malmö tingsrätt och Sveriges advokatsamfund,
anser vidare att det bör belysas om en enskild part i ett förvaltnings-
ärende har rätt att få del av uppgifter ur registret med stöd av för-
valtningslagen (1986:223).

Kriminalvårdsstyrelsen, Socialstyrelsen och Utlänningsnämnden har i
olika avseende förespråkat en utvidgad rätt till uppgifter ur registret.

Datainspektionen avstyrker, på samma skäl som anförts beträffande
belastningsregistret, att uppgifter skall lämnas för framställning av den
officiella statistiken.

Skälen för regeringens förslag: Beträffande skälen för regeringens
förslag hänvisas till vad som har sagts beträffande påföljdsregistret,
avsnitt 7.3. Det ingår dock i den tidigare nämnda utredarens uppdrag att
överväga hur bestämmelserna bör utformas, bl.a. vad avser den en-
skildes rätt till uppgifter ur registret.

9 Genomförande

Inom SARI pågår ett utvecklingsarbete som gäller utformningen av
datasystemen för misstanke- och kriminalregistret. Som nämnts ovan
under 3.1 har dessutom frågan om formen för samordning av informa-
tionsförsörjningen inom rättsväsendet setts över av Rl-utredningen. De
riktlinjer som läggs fram i denna proposition medför krav på betydande
förändringar i fråga om den lagstiftning som skall omgärda den centrala
brottsregistreringen. Ett genomförande av förslagen i sin helhet torde
förutsätta att det systemtekniska arbetet har slutförts.

Sammanfattning av departementspromemorian

Lag om kriminalregister, m.m. (Ds 1992:32)

Inom ramen för det arbete som görs inom Samarbetsorganet för rätts-
väsendets informationssystem, SARI, har lagts förslag om att ersätta
den nuvarande centrala brottsregistreringen hos Rikspolisstyrelsen med
nya register. Författningsbestämmelser för brottsregistreringen finns i
lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister och lagen (1965:94) om
polisregister m.m.

I denna promemoria läggs fram förslag till en författningsreglering av
den framtida brottsregistreringen.

Promemorian innehåller förslag till tre olika författningar, nämligen
en kriminalregisterlag, en lag om misstankeregister och en lag om polis-
register. I anslutning till dessa lagar läggs också fram förslag till för-
ordningsbestämmelser.

Enligt förslagen skall den centrala registreringen av påföljder ske i ett
register, kriminalregistret. I detta register skall också ingå sådana på-
följdsuppgifter som för närvarande antecknats i körkortsregistret.

Vidare skall ett särskilt misstankeregister inrättas. I detta skall an-
tecknas uppgifter om skälig misstanke om brott.

Polisregisterlagen skall gälla för de register som förs av polisen för
spanings- och utredningsändamål.

I vissa delar innebär förslagen en anpassning till hur den centrala
brottsregistreringen i dag är anordnad tekniskt. I fråga om registrens
innehåll och utlämnande av uppgifter behålls i huvudsak den nuvarande
ordningen. Vissa förändringar föreslås bl.a. i fråga om gallring.

I promemorian tas dessutom upp vissa andra frågor, bl.a. polisens
registrering av s.k. förspaningsuppgifter. Promemorieförslaget innebär
att datoriserade förspaningsregister inte bör få inrättas.

Prop. 1994/95:144

Bilaga 1

Remissinstanserna - departementspromemorian
Lag om kriminalregister, m.m. (Ds 1992:32)

Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem, Hovrätten för Övre Norr-
land, Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Göte-
borgs och Bohus län, Domstolsverket, Riksåklagaren, Kriminal-
vårdsstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Data-
inspektionen, Samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem
(Ju 1968:59), Datalagsutredningen (Ju 1989:02), Överbefälhavaren,
Socialstyrelsen, Postverket, Trafiksäkerhetsverket, Luftfartsverket,
Generaltullstyrelsen, Statistiska Centralbyrån, Statskontoret, Riks-
revisionsverket, Stockholms universitet, Lunds universitet, Riksarkivet,
Statens invandrarverk, Utlänningsnämnden, Länsstyrelsen i Stockholms
län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Sveriges Advokatsamfund,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Lands-
tingsförbundet, Kommunförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation,
Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges Domareförbund, Föreningen
Sveriges åklagare, Föreningen Sveriges polischefer, Svenska Polis-
förbundet, Föreningen för allmänna ombud i körkortsfrågor, Med-
borgarrättsrörelsen.

Sammanställning över remissyttranden har upprättats inom Justitie-
departementet och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 92-1623).

Prop. 1994/95:144

Bilaga 2

Justitiedepartementet Prop. 1994/95:144

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1995

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,

Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,

Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson,

Winberg, Uusmann, Nygren, Sundström, Lindh, Johansson

Föredragande: statsrådet Freivalds

Regeringen beslutar proposition 1994/95:144 Riktlinjer för
registreringen av påföljder m.m.

gotab 48254, Stockholm 1995

Riktlinjer för registreringen av påföljder m.m.

Regeringens proposition1994/95:144