Statens köp av färjetrafik till och från Gotland

Proposition 1996/97:33

Regeringens proposition
1996/97:33

Statens köp av färjetrafik till och från Gotland

Prop.

1996/97:33

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 19 september 1996

Lena Hjelm-Wallén

Ines Uusmann

(Kommunikationsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner avtal rörande fäijetrafik
till och från Gotland i enlighet med vad som anges nedan. Avtalet
mellan staten och Gotlandstrafiken AB (u.b.) är möjligt att sägas upp
efter fyra år med två års uppsägningstid. Om avtalet inte sägs upp efter
fyra år löper avtalet med två års uppsägningstid. Avtalet innebär att två
konventionella färjor av fullgod kvalitet kommer att insättas i trafiken
med start den 1 januari 1998. Därutöver kommer ett nybyggt enskrovigt
höghastighetsfärtyg av stål att införskaffas. De fostlandshamnar som
föreslås trafikeras är Nynäshamn och Oskarshamn. Med de tre senaste
årens genomsnittliga antal resenärer, 1 050 000 passagerare, blir statens
kostnad för trafiken 174 miljoner kronor per år i 1996 års penning-
värde. De konventionella passagerarfartygen skall uppfylla de nya
internationella stabilitetsreglema enligt den s.k. Stockholmsöverenskom-
melsen. De skall vidare vara försedda med katalytisk avgasrening samt
använda lågsvavligt fartygsbränsle.

1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 33

Innehållsförteckning

Prop. 1996/97:33

1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 3

2    Ärendet och dess beredning  .................... 3

3     Köp av faijetrafik till och från Gotland.............. 4

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 september

1996 ................................... 8

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner avtal mellan staten och Gotlandstrafiken AB (u.b.) rörande
fåijetrafik till och från Gotland.

Prop. 1996/97:33

2 Ärendet och dess beredning

Riksdagen beslutade den 15 december 1970 att linjesjöfart på Gotland
endast skall få bedrivas efter särskilt tillstånd av regeringen, s.k.
koncession. Reglerna lades fest i lagen (1970:871) om linjesjöfert på
Gotland. Sedan lagen om linjesjöfert tillkom har staten ingått fyra avtal
om faijetrafiken till och från Gotland. Varje avtal har i praktiken
inneburit en ensamrätt för trafikutövaren att bedriva regelbunden
person- och godstrafik mellan festlandet och Gotland.

Den nuvarande koncessionen, som sträcker sig till den 31 december
1997, innehas sedan den 1 januari 1988 av Nordström & Thulin AB
(publ.).

Regeringen föreslog den 3 oktober 1995 vissa riktlinjer för den fort-
satta faijetrafiken till och från Gotland. Riktlinjerna godkändes av riks-
dagen den 14 december 1995 (prop. 1995/96:44, bet. 1995/96:TU7,
rskr. 1995/96:99).

I propositionen anförs att staten även fortsättningsvis bör garantera en
tillfredsställande person- och godstrafikförsöijning mellan festlandet och
Gotland. Den framtida faijetrafiken bör inte kosta mer för staten än
dagens trafiksystem och bör kännetecknas av att den är passagerar-
vänlig, näringslivsanpassad, säker och miljöanpassad. Utgångspunkten
bör vara en av staten garanterad bastrafik på två festlandshamnar.

Den 1 januari 1998 ersätts lagen (1970:871) om linjesjöfert på
Gotland av lagen (1996:19) om begränsning av rätten att bedriva
linjesjöfert på Gotland.

Regeringen beslutade den 21 december 1995 att gällande avtal mellan
staten och Nordström & Thulin AB avseende ekonomiska mellanhavan-
den som följer av koncessionstrafiken på Gotland skall sägas upp, vilket
skedde samma dag.

Regeringen bemyndigade den 18 januari 1996 chefen för Kommunika-
tionsdepartementet att tillkalla en särskild förhandlare för att upphandla
statens köp av fåijetrafik till och från Gotland. Enligt direktivet skall
förhandlaren upprätta ett preliminärt avtal om statens köp av fåijetrafik
till och från Gotland. Avtalet skall underställas regering och riksdag för
godkännande. Uppdraget redovisades den 2 september 1996.

3 Köp av fåijetrafik till och från Gotland

Prop. 1996/97:33

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner avtalet rörande
fåijetrafik till och från Gotland mellan staten och Gotlandstrafiken
AB (u.b.).

Förhandlarens förslag: Förhandlaren överlämnade den 2 september
1996 ett avtal till regeringen rörande fåijetrafik till och från Gotland
inom en kostnadsram av 175 miljoner kronor. Avtalet har för sin giltig-
het gjorts beroende av riksdagens och regeringens godkännande. Upp-
handlingen har skett enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling
(LOU).

Den av förhandlaren valda trafikutövaren för statens köp av fåijetrafik
är Gotlandstrafiken AB (u.b.) som kommer att vara ett av Rederi AB
Gotland och Silja Line AB gemensamt kontrollerat bolag.

Avtalet innebär att två konventionella fäijor av fullgod kvalitet kom-
mer att insättas i trafiken med start den 1 januari 1998. Därutöver
kommer ett nybyggt enskrovigt höghastighetsfertyg av stål att inför-
skaffas. Detta fartyg avses att införskaffas och sättas i trafik våren 1998
eller våren 1999 vilket i det senare fallet innebär att trafiken komplette-
ras med annat tonnage, bl.a. en katamaran, under sommarsäsongen
1998.

I propositionen Riktlinjer för upphandling av Gotlandstrafiken m.m.
(prop. 1995/96:44, bet. 1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99) ansåg rege-
ringen att utgångspunkten bör vara att den av staten garanterade bastra-
fiken sker på två festland shamnar. Regeringen menade vidare att vid
valet av festlandshamnar bör utgångspunkten vara att noga överväga
vilka hamnar som, inom de ekonomiska ramar som föreslagits, ger det
ur passagerar- och näringslivssynpunkt mest fördelaktiga trafiksystemet.
Med anledning av riktlinjerna och mot bakgrund av anbudet från Got-
landstrafiken AB (u.b.) har förhandlaren föreslagit att Nynäshamn
(norra linjen) och Oskarshamn (södra linjen) är de festlandshamnar som
skall trafikeras.

Detta betyder med ovanstående val av hamnar och tonnage enligt för-
handlaren att samtliga tre fertyg kommer att trafikera Gotland under
högsäsong varvid höghastighetsfäijan gör flera turer mellan Nynäshamn
och Visby och därtill kompletterande turer mellan Visby och Oskars-
hamn. Under vissa dagar i lågsäsong då det inte finns något egentligt
behov av godstransporter utförs trafiken av höghastighetsfertyget.
Förhandlaren menar att den valda lösningen med ett höghastighetsfertyg
är det närmaste man kan komma statens önskemål om att separera
passagerar- och godstrafik för att därigenom uppnå en mer passagerar-
vänlig trafik.

Förhandlarens kostnadsberäkningar visar att med de tre senaste årens
genomsnittliga antal resenärer, 1 050 000 passagerare, blir statens
kostnad för trafiken 174 miljoner kronor i 1996 års penningvärde.
Samtidigt visar förhandlaren genom känslighetsberäkningar att statens

kostnad kan komma att öka eller minska om antalet passagerare ändras Prop. 1996/97:33
påtagligt jämfört med de tre senaste åren. Som exempel redovisar för-
handlaren att statens kostnad ökar med 10 miljoner kronor om antalet
passagerare minskar med 50 000 allt annat lika. Skulle antalet passage-
rare i stället öka med 50 000 minskas statens kostnad med ca 3 miljoner
kronor allt annat lika.

Om trafiken utvecklas i en för staten kostnadsmässigt positiv riktning
tillfaller omkring en tredjedel av kostnadsförbättringen rederiet.

Förhandlaren föreslår ett avtal utan bortre tidsgräns. Förhandlaren
menar att ett 10-årsavtal riskerar att hämma förnyelse under avtalsperio-
den och föreslår att avtalet skall kunna sägas upp efter fyra år för upp-
hörande efter totalt sex år, dvs. en uppsägningstid på två år. Med en
sådan avtalskonstruktion ges möjlighet att löpande diskutera tonnage och
förnyelse inom avtalets ram. Den möjliggör samtidigt för staten att på
ett konstruktivt sätt löpande diskutera förnyelse av trafiken med andra
konkurrenter.

En mycket god sjösäkerhet skall känneteckna trafiken. För att uppnå
detta skall de konventionella passagerarfartygen uppfylla de nya stabili-
tetsregler som följer av den överenskommelse som slöts i Stockholm i
februari i år, den s.k. Stockholmsöverenskommelsen.

I trafikupplägget förutsätts att särskilt avlysta turer sker för transport

av farligt gods.

Vidare skall tonnaget i enlighet med riktlinjerna för upphandlingen
vara försett med katalytisk avgasrening samt använda lågsvavligt
bränsle.

Förhandlaren föreslår slutligen att ett trafikantråd inrättas. Trafikant-
rådet föreslås bestå av de intressenter som Länsstyrelsen i Gotlands län
och Gotlands kommun vid varje tillfälle inbjuder. Staten och rederiet
skall gemensamt informera trafikantrådet innan turlista och priser fast-
ställs.

Skälen för regeringens förslag: I regeringens proposition Riktlinjer
för upphandlingen av Gotlandstrafiken m.m. (prop. 1995/96:44, bet.
1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99) anförde regeringen att den framtida
faijetrafiken måste utformas med större hänsyn till persontrafikens
önskemål och att en separering av person- och godstrafiken kunde vara
en möjlig väg att uppnå en mer passagerarvänlig fåijetrafik. Regeringen
anser att den av förhandlaren föreslagna trafiklösningen med framför
allt en höghastighetsfäija medger en stor flexibilitet vid trafikupplägg-
ningen. Med denna färja möjliggörs att trafiken kan utformas än mer i
enlighet med persontrafikens önskemål. Regeringen välkomnar att även
den södra linjen, dvs. trafiken på Oskarshamn, med det föreslagna
trafikupplägget får tillgång till höghastighetstransporter till och från
Gotland.

Regeringens utgångspunkt är att kostnaderna för statens köp av
färjetrafik till och från Gotland måste hållas inom den angivna kostnads-
ramen 175 miljoner kronor. Regeringen är samtidigt medveten om att
antalet resande är en viktig faktor för statens kostnader för trafiken.
Rederiet skall därför löpande underrätta regeringen om statistiken över                    5

antalet resande och i god tid avisera stora avvikelser från budgeterat

antal resenärer och andra händelser av betydelse för statens kostnader Prop. 1996/97:33
för trafiken. Tillfälliga fluktuationer i antalet resande kan hanteras inom
systemet, exempelvis genom ändring av trafikupplägg och priser.

Arbetet med att utveckla sjösäkerheten är utomordentligt viktigt.
Regeringen anser därför att det är av största vikt att faijetrafiken till
och från Gotland kännetecknas av högsta möjliga sjösäkerhet. Det är
därför naturligt att den utveckling som skett den senaste tiden på in-
ternationell nivå återspeglas i de krav och önskemål som staten nu
ställer på det tonnage som skall utföra den av staten garanterade bastra-
fiken till och från Gotland.

Regeringen anser att sjöfarten generellt måste stärka sin profil som ett
miljövänligt transportslag. Sjöfarten har redan i dag positiva miljöegen-
skaper vilka främst utgörs av en hög energieffektivitet i förhållande till
utfört transportarbete och blygsamma krav på ny infrastruktur. Rege-
ringen anser att avtalets krav på att katalytisk avgasrening skall installe-
ras i fartygen samt att lågsvavlig olja skall användas väl stämmer över-
ens med de direktiv som regeringen utfärdat och välkomnar att Got-
landstrafiken nu på allvar kommer att miljöanpassas.

Med de förändringar som sjöfarten i allmänhet och faijetrafiken i
synnerhet står inför med införande av nya fartygstyper, t.ex. kata-
maraner och höghastighetsfäijor, samt med beaktande av den expansiva
utveckling som sker i Östersjöområdet, kan ett alltför långt avtal in-
nebära risk för att en dynamisk utveckling av resandet till och från
Gotland hämmas. Därför tillstyrker regeringen att ett avtal tecknas som
är möjligt att sägas upp efter fyra år med två års uppsägningstid. Om
avtalet inte sägs upp efter fyra år löper avtalet vidare med två års upp-
sägningstid.

Regeringen anser att det är viktigt att hålla en mycket god service vad
beträffar bokning, information till de resande samt komfort ombord på
fartygen. Vidare är det viktigt att ge möjligheter för de resande att
lämna synpunkter på den aktuella trafiken. I avtalet finns bestämmelser
i dessa avseenden.

Sammanfattningsvis ställer sig regeringen bakom det avtal som ingåtts
den 31 augusti 1996 mellan staten och Gotlandstrafiken AB (u.b.)
rörande fäijetrafik till och från Gotland.

Regeringen anser att den av staten garanterade bastrafiken utgör
stommen för en tillfredsställande trafikförsörjning med färja till och från
Gotland. Regeringen erinrar om att denna bastrafik kan komma att
kompletteras av annan trafik i enlighet med EG:s regler om cabotage,
dvs. rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om
tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötrans-
portområdet inom medlemsstaterna (cabotage). Det är emellertid viktigt
att en konkurrerande trafik inte får sådana ekonomiska konsekvenser att
statens kostnad för Gotlandstrafiken ökar. I enlighet med det bemyndi-
gande regeringen fått i lagen (1996:19) om begränsning av rätten att
bedriva linjesjöfert på Gotland kommer regeringen därför att ange
särskilda förpliktelser för de rederier som vill utöva fäijetrafik till och
från Gotland. Sådana förpliktelser får enligt cabotageförordningen avse

vilka hamnar som skall anlöpas, regelbundenhet, kontinuitet, turtäthet, Prop. 1996/97:33
kapacitet att utföra tjänsten, fraktsatser och bemanning av fartyget.

Kommunikationsdepartementet                       Prop. 1996/97:33

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 september 1996

Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden

Peterson, Freivalds, Wallström, Tham, Äsbrink, Blomberg,

Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,

Johansson, Ähnberg, Östros, Messing

Föredragande: statsrådet Uusmann

Regeringen beslutar proposition 1996/97:33 Statens köp av fåijetrafik
till och från Gotland.

gotab 52073, Stockholm 1996