om upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd för överlåtelse av skepp

Proposition 1991/92:64

Regeringens proposition
1991/92:64

om upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd
till överlåtelse av skepp

Prop.

1991/92:64

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 oktober 1991.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Mats Odell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av
skepp (flagglagen) skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 64

Propositionens lagförslag                               Pr°P- 1991 /92:64

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1989: 990) om tillstånd till

överlåtelse av skepp

Härigenom föreskrivs att lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av

skepp skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991.

Kommunikationsdepartementet                    Pr°P- 1991/92:64

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1991

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af
Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Kön-
berg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Odell

Proposition om upphävande av lagen (1989:990)
om tillstånd till överlåtelse av skepp

1 Inledning

Enligt 1 § lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av skepp (flag-
glagen) får ett svenskt registreringspliktigt skepp eller andel däri inte
överlåtas utan tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara svenskt. Vid
prövningen av frågor om tillstånd till överlåtelse skall enligt 5 § särskilt
beaktas skeppets betydelse för landets totalförsvar, den flagg som skeppet
är avsett att föra, möjligheterna att driva skeppet lönsamt under svensk
flagg och andra från sjöfartspolitisk synpunkt betydelsefulla omständighe-
ter.

Enligt en till lagen anslutande förordning (1989:994) om tillstånd till
överlåtelse av skepp prövas tillståndsfrågor av sjöfartsverket. Verket skall
dock med eget yttrande underställa ärendet regeringens prövning om
någon av de ombordanställdas organisationer har motsatt sig bifall till en
ansökan eller om ärendet bedöms ha större principiell betydelse eller
allmän räckvidd. Sjöfartsverkets beslut får överklagas till regeringen.

Det bör i sammanhanget nämnas att enligt lagen (1939:299) om förbud
i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. gäller särskilda
föreskrifter om överlåtelse eller upplåtelse av fartyg vid krig eller krigsfara
eller andra av krig föranledda utomordentliga förhållanden. Den lagstift-
ningen berörs inte i detta sammanhang.

2 Överväganden

Den nuvarande flagglagen trädde i kraft den 1 januari 1990. Lagen ersatte
då en tidigare lag i ämnet, nämligen lagen (1977:494) om tillstånd till
överlåtelse av fartyg. Den lagen var tidsbegränsad men giltighetstiden
förlängdes åtskilliga gånger fram till dess att den nya lagen trädde i kraft.

1977 års lagstiftning skall ses mot bakgrund av att den svenska handels-
flottan från och med år 1975 minskade kraftigt både med avseende på

antalet fartyg och antalet sysselsatta ombord. Svenska rederier började Prop. 1991/92:64
samtidigt i ökad utsträckning engagera sig i ägande och drift av fartyg
under utländsk flagg. Genom att fartyget efter överlåtelsen kom att föra
andra nationers flagg kunde det bemannas med utländsk arbetskraft,
varvid bemanningskostnaden sjönk betydligt. Skillnaden i bemannings-
kostnader mellan fartyg under svensk flagg och vissa andra nationers flagg
hade vid mitten av 1970-talet blivit så stora, att svenska redare hade svårt
att driva fartygen lönsamt i den internationella konkurrensen. Problemet
var detsamma för flertalet traditionella sjöfartsnationer.

Avsikten med 1977 års lag var att förbjuda överlåtelser där det svenska
rederiet även efter överlåtelsen hade kvar den ekonomiska och driftsmäs-
siga kontrollen över fartyget. Hade han inte det, var överlåtelsen i prakti-
ken tillåten. Detsamma gäller enligt den nya flagglagen. Där har emellertid
huvudvikten lagts vid hänsynen till den svenska beredskapen. Det har från
beredskapssynpunkt ansetts angeläget att det finns såväl ett tillräckligt
antal fartyg under svensk flagg som aktiva svenska sjömän att bemanna
dem med.

Minskningen av den svenska handelsflottan har fortsatt även efter
tillkomsten av 1977 års flagglag. Lagstiftningen har fördröjt utvecklingen
men inte helt kunnat hindra fortsatt utflaggning. Det finns anledning att
anta att lagen i själva verket utgjort en spärr mot registrering i det svenska
fartygsregistret av svenska redares nyförvärv på grund av att redaren känt
osäkerhet om tillstånd till utflaggning skulle komma att meddelas vid
ändrade förhållanden.

Sedan år 1989 har bidrag utgått till svenska rederier för svenska handels-
fartyg i fjärrfart. Bidraget utgörs dels av den sjömansskatt som redaren har
betalat in, dels av ett bidrag om 38000 kr. per helårsanställd sjöman för
sociala avgifter. Statens kostnader för bidraget uppgår till ca 550 milj. kr.
per år. Genom bidraget har svenska redares bemanningskostnader blivit
mer jämförbara med andra redares kostnader på de marknader där svensk
sjöfart i huvudsak är verksam. Bidraget har medfört att minskningen av
den svenska handelsflottan har stannat av.

Det är regeringens avsikt att föreslå riksdagen att bidraget till svenska
rederier avvecklas. Därvid kan det bli aktuellt med andra åtgärder så att en
handelsflotta under svensk flagg och med i möjligaste mån svensk beman-
ning kan bevaras. Frågan vilka åtgärder som är lämpligast för att nå detta
syfte är emellertid komplicerad och kräver ytterligare överväganden.

Det beredskapsskäl som utgjorde huvudmotivet för den nuvarande
flagglagen har med den utveckling som under senare tid ägt rum i vår
omvärld inte längre samma tyngd. Det är i alla händelser inte rimligt att
svenska redare när bidraget upphör skall vara underkastade de restriktio-
ner som flagglagen innebär, särskilt inte om några alternativ till utflaggning
för att sänka kostnaderna till en konkurrenskraftig nivå då ännu inte står
till buds. Vidare är flagglagen inte möjlig att behålla när ett EES-avtal har
trätt i kraft. Lagen bör därför upphävas. Att behålla lagen så länge bidraget
utgår är knappast meningsfullt. Den bör därför upphöra att gälla redan vid
utgången av år 1991.

Om i ett beslut om tillstånd särskilda villkor för tillståndet har föreskri-

vits, upphör givetvis villkoret att gälla samtidigt med lagen. Någon särskild Prop. 1991 /92: 64
bestämmelse om detta torde inte behövas.

Sjöfartsverket och Sveriges redareförening har tillstyrkt att lagen upp-
hävs, medan Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbun-
det och Svenska sjöfolksförbundet har avstyrkt.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upp-
rättats förslag till lag om upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till
överlåtelse av skepp.

Lagstiftningsfrågan är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle
sakna betydelse.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om
upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av skepp.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-
den har lagt fram.

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991