Vissa mervärdesskattefrågor

Proposition 1993/94:225

Regeringens proposition
1993/94:225

Vissa mervärdesskattefrågor

Prop.

1993/94:225

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 24 mars 1994

Carl Bildt

Bo Lundgren

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till utvidgning av möjligheterna till
frivillig skattskyldighet för uthyrning av rörelselokaler till att omfatta
också andrahandsuthyming. I samband härmed föreslås också vissa
ändringar i fråga om skyldigheten att återföra avdragen ingående skatt vid
försäljning eller annan återföringsgrundande händelse i samband med
konkurs.

På sjukvårdsområdet föreslås vissa förtydliganden i fråga om skattefri-
hetens omfattning vid försäljning av glasögon och andra synhjälpmedel.

Bestämmelserna i fråga om personbilar föreslås ändrade så att lastbilar
med skåpkarosseri där förarhytten utgör en separat karosserienhet inte
längre omfattas av definitionen av personbil och att avdragsförbudet vid
förvärv av personbilar inte skall omfatta fordon avsedda för sjuktrans-
porter eller transport av avlidna.

Härutöver föreslås att tillämpningen av reglerna om återföring av
mervärdesskatt vid export av vissa varor görs beroende av en tidsgräns.

Slutligen föreslås vissa ändringar av i huvudsak teknisk och admini-
strativ natur.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 225

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:225

1 Förslag till riksdagsbeslut

2 Lagtext

3 Ärendet och dess beredning

4 Skattskyldighet för upplåtelse av rörelselokal och
återföring av ingående skatt i samband med konkurs

5 Undantag från skatteplikt för sjukvårdstjänster
m.m.

6 Avdragsrätt för personbilar

7 Återföring av mervärdesskatt vid export av vissa
varor

8 Skatteplikt m.m. vid omsättning av fartyg och
luftfartyg i vissa fall

9 Registrering av utländska företagare

10 Ikraftträdande m.m.

11 Författningskommentar

Bilaga 1 Förteckning över de remissinstanser som
yttrat sig över betänkandet Vissa
mervärdeskattefrågor (SOU 1992:121)

Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som
yttrat sig över betänkandet Vissa
mervärdeskattefrågor II - Offentlig
verksamhet m.m (SOU 1993:75)

Bilaga 3 Lagrådets yttrande

1 Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 1993/94:225

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

— lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:000),

— lag om ändring i lagen (1993:1536) om
räntefördelning vid beskattning.

2 Lagtext

2.1 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:000)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 13 §, 2 kap. 3 §, 3 kap. 3, 4 och 24 §§,
8 kap. 15 §, 9 kap. 1, 3, 5 och 6 §§, 10 kap. 6 och 12 §§, 13 kap. 28 §,
14 kap. 23 §, 16 kap. 12 § samt 20 kap. 9 § mervärdesskattelagen
(1994:000)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

13 §

Med personbil förstås även last-
bil med skåpkarosseri och buss,
om fordonets totalvikt är högst 3
500 kilogram.

Med personbil förstas även last-
bil med skåpkarosseri och buss,
om fordonets totalvikt är högst 3
500 kilogram. Detta gäller dock
inte om lastbilens förarhytt utgör
en separat karosserienhet.

2 kap.

3 §

Vad som sägs i 2 § om uttag av varor gäller endast om den skatt-
skyldige har haft rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9-
13 §§ av den ingående skatten vid förvärvet av varan.

Om den omsättning genom vilken
den skattskyldige förvärvat varan
eller, när varan förts in till landet
av den skattskyldige, införseln
undantagits från skatteplikt enligt 3
kap. 21 § tillämpas dock 2 §.

3 kap.

3 §

Undantaget enligt 2 § gäller inte vid

1. upplåtelse eller överlåtelse av verksamhetstillbehör utom i fall som
avses i 2 § andra stycket,

2. omsättning av växande skog, odling och annan växtlighet utan
samband med överlåtelse av marken,

1* Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 225

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:225

3. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till jordbruksarrende, avverknings-
rätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller andra
naturprodukter samt rätt till jakt, fiske eller bete,

4. rumsuthyming i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt
upplåtelse av campingplatser och motsvarande i campingverksamhet,

5. upplåtelse av parkeringsplatser i parkeringsverksamhet,

6. upplåtelse för fartyg av hamnar eller för luftfartyg av flygplatser,

7. upplåtelse av förvaringsboxar,

8. upplåtelse av utrymmen för reklam eller annonsering på fastigheter,

9. upplåtelse för djur av byggnader eller mark och

10. upplåtelse för trafik av väg, bro eller tunnel samt upplåtelse av

spåranläggning för järnvägstrafik.

Undantaget enligt 2 § gäller inte
heller när en fastighetsägare för
stadigvarande användning i en
verksamhet som medför skattskyl-
dighet eller som medför rätt till
återbetalning enligt 10 kap. 9, 11
eller 12 § helt eller delvis hyr ut
en sådan byggnad eller annan
anläggning, som utgör fastighet.
Uthyrning till staten eller en kom-
mun är skattepliktig även om ut-
hyrningen sker för en verksamhet
som inte medför sådan skyldighet
eller rätt. Vad som har sagts om
uthyrning gäller även för upplåtelse
av bostadsrätt. I 9 kap. finns sär-
skilda bestämmelser om skattskyl-
dighet för sådan fastighetsuthyr-
ning eller bostadsrättsupplåtelse
som anges i detta stycke.

Andra stycket tillämpas också vid
uthyrning i andra hand och vid
bostadsrättsinnehavares upplåtelse
av nyttjanderätt till fastighet som
innehas med bostadsrätt.

I 9 kap. finns särskilda bestäm-
melser om skattskyldighet för sådan
uthyrning, bostadsrättsupplåtelse
och upplåtelse av nyttjanderätt som
anges i andra och tredje styckena.

4 §

Från skatteplikt undantas omsättning av tjänster som utgör sjukvård,
tandvård eller social omsorg samt tjänster av annat slag och varor som
den som tillhandahåller vården eller omsorgen omsätter som ett led i
denna.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:225

Undantaget omfattar även

— kontroller och analyser av prov som tagits som ett led i sjukvården
eller tandvården, och

— omsättning av dentaltekniska produkter och av tjänster som avser
sådana produkter, när produkten eller tjänsten tillhandahålls tandläkare,
dental tekniker eller den för vars bruk produkten är avsedd.

Undantaget gäller inte omsättning
av glasögon eller andra synhjälp-
medel även om varorna omsätts
som ett led i tillhandahållandet av
sjukvård.

Undantaget gäller inte vid vård av djur.

24 §

Från skatteplikt undantas överlåtelse av andra tillgångar än omsättnings-
tillgångar, om

1. den som överlåter tillgången kan visa att han varken har haft någon
rätt till avdrag för eller återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ av ingående
skatt vid förvärvet av tillgången eller vid mera betydande förvärv av
varor eller tjänster som tillförts tillgången, eller

2. överföring av tillgången från en verksamhet till en annan verksamhet
har medfört skattskyldighet enligt 2 kap. 2 § 3.

Vid tillämpning av första stycket anses som omsättningstillgångar inte
tillgångar som är avsedda att förbrukas i en verksamhet.

Undantaget från skatteplikt enligt
denna paragraf omfattar inte för-
säkringsföretags överlåtelse av
tillgångar som övertagits i samband
med skadereglering och inte heller
finansieringsföretags överlåtelse av
tillgångar som företaget har åter-
tagit med stöd av ett av företaget
övertaget köpeavtal. Undantaget
gäller inte heller om den omsätt-
ning genom vilken den skattskyldi-
ge förvärvat varan eller, om varan
förts in till landet av den skattskyl-
dige, införseln undantagits från
skatteplikt enligt 3 kap. 21 §.

8 kap.

När personbilar eller motorcyklar
förvärvas eller förhyrs för andra
ändamål än persontransporter i
yrkesmässig trafik enligt yrkes-
trafiklagen (1988:263) eller åter-
försäljning eller uthyrning får

När personbilar eller motorcyklar
förvärvas eller förhyrs för andra
ändamål än återförsäljning, uthyr-
ning, persontransporter i yrkes-
mässig trafik enligt yrkestrafikla-
gen (1988:263), sjuktransporter
eller transporter av avlidna får

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:225

avdrag inte göras för ingående
skatt som hänför sig till

1. förvärv av fordonet, eller

2. förhyrning av fordonet om det
i endast ringa omfattning används
i den verksamhet som medför
skattskyldighet.

avdrag inte göras för ingående
skatt som hänför sig till

1. förvärv av fordonet, eller

2. förhyrning av fordonet om det
i endast ringa omfattning används
i den verksamhet som medför
skattskyldighet.

9 kap.

Skyldigheten att betala skatt
enligt 1 kap. 1 § första stycket 1
för sådan skattepliktig fastighetsut-
hyming eller bostadsrättsupplåtelse
som anges i 3 kap. 3 § andra
stycket gäller endast om skattemyn-
digheten på fastighetsägarens be-
gäran har beslutat om detta.

1 §

Skyldigheten att betala skatt
enligt 1 kap. 1 § första stycket 1
för sådan skattepliktig fastighetsut-
hyrning eller bostadsrättsupplåtelse
som anges i 3 kap. 3 § andra och
tredje styckena gäller endast om
skattemyndigheten på fastighetsäga-
rens, hyresgästens eller bostads-
rättsinnehavarens begäran har be-
slutat om detta.

I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om denna skattskyldighet

och om avdragsrätt för en ny ägare
I detta kapitel förstås med

— skattskyldig fastighetsägare: den
som är skattskyldig till följd av
beslut enligt första stycket, och

— fastighet: sådan fastighet eller
del därav som är föremål för ut-
hyrning eller annan upplåtelse, för
vilken fastighetsägaren är skatt-
skyldig till följd av beslut enligt
första stycket.

till fastigheten.

I detta kapitel förstås med

— skattskyldig fastighetsägare,
hyresgäst eller bostadsrättsinneha-
vare: den som är skattskyldig till
följd av beslut enligt första stycket,
och

— fastighet: sådan fastighet eller
del därav som är föremål för ut-
hyrning eller annan upplåtelse, för
vilken fastighetsägaren, hyresgäs-
ten eller bostadsrättsinnehavaren
är skattskyldig till följd av beslut
enligt första stycket.

En skattskyldig fastighetsägare
har rätt att göra avdrag för ingåen-
de skatt enligt bestämmelserna i 8
kap. Han får dessutom göra avdrag

1. om skattemyndigheten har
beslutat om skattskyldighet för
honom inom tre år från utgången
av det kalenderår under vilket han
har utfört eller låtit utföra ny-, till-
eller ombyggnad av fastigheten: för
den ingående skatt som hänför sig
till byggnadsarbetena till den del
dessa avser lokaler som omfattas
av beslutet, och

§2

En skattskyldig fastighetsägare,
hyresgäst eller bostadsrättsinneha-
vare har rätt att göra avdrag för
ingående skatt enligt bestämmelser-
na i 8 kap. Fastighetsägaren får
dessutom göra avdrag

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:225

2. om skattemyndigheten har
beslutat om skattskyldighet för
honom inom tre år från det att han
köpt fastigheten: för den ingående
skatt som den tidigare ägaren har
gjort avdrag för men som återförts
enligt 5 § på grund av fastighets-
försälj ningen under förutsättning att
den tidigare ägaren har betalat in
den återförda ingående skatten till
staten.

dessa avser lokaler som omfattas
av beslutet, och

Avdragsrätt enligt första stycket 2 har även den som bedriver verksam-
het som medför skattskyldighet på annan grund än beslut enligt 1 §.
Motsvarande gäller i fråga om rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9 -
13 §§.

En skattskyldig fastighetsägare
skall återföra sådan ingående skatt
som han har gjort avdrag för, om
han inom tre år från utgången av
det kalenderår under vilket skatte-
myndigheten fattat beslut om skatt-
skyldighet för honom

1. överlåter fastigheten genom
köp, byte eller därmed jämförlig
rättshandling,

2. hyr ut eller upplåter fastig-
heten under omständigheter som
medför att skattepliktig fastighet-
suthyrning eller bostadsrättsupplå-
telse som anges i 3 kap. 3 § andra
stycket inte längre föreligger, eller

3. tar i anspråk fastigheten för
egen användning i en verksamhet
som inte medför skattskyldighet
eller rätt till återbetalning enligt 10
kap. 9, 11 eller 12 §.

En skattskyldig fastighetsägare
skall återföra sådan ingående skatt
som han har gjort avdrag för, om
han inom tre år från utgången av
det kalenderår under vilket skatt-
skyldigheten inträtt för honom
enligt skattemyndighetens beslut

1. överlåter fastigheten genom
köp, byte eller därmed jämförlig
rättshandling,

2. hyr ut eller upplåter fastig-
heten under omständigheter som
medför att skattepliktig fastighet-
suthyming eller bostadsrättsupplå-
telse som anges i 3 kap. 3 § andra
stycket inte längre föreligger, eller

3. tar i anspråk fastigheten för
egen användning i en verksamhet
som inte medför skattskyldighet
eller rätt till återbetalning enligt 10
kap. 9, 11 eller 12 §.

Avser en åtgärd enligt första stycket endast en del av fastigheten skall
återföringen göras med en däremot svarande del av det avdragna
beloppet.

Den omständigheten att till följd av lagändring skattskyldighet eller rätt
till återbetalning inte längre föreligger skall inte medföra återföring enligt
första stycket 2.

Återföringsskyldighet för fastig-
hetsägaren enligt första stycket 2
gäller även om de där angivna
åtgärderna företagits av en skatt-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:225

skyldig hyresgäst eller bostads-
rättsinnehavare.

Om en återföringsgrundande
händelse enligt första stycket in-
träffar efter det att en fastighetsä-
gare har försatts i konkurs, skall
den ingående skatt som fastighetsä-
garen gjort avdrag för, och som
hänför sig till tid före konkursbe-
slutet, återföras i fastighetsägarens
redovisning. Ingående skatt som
konkursboet gjort avdrag för skall
återföras i konkursboets redovis-
ning.

En skattskyldig fastighetsägare
skall återföra hälften av vad som
skulle ha återförts enligt 5 §, om
vad som där sägs har inträffat
sedan tre men inte sex år har för-
flutit från utgången av det kalende-
rår under vilket skattemyndigheten
beslutat om skattskyldighet.

10 kap.

6 §

Utländska beskickningar, lönade konsulat i Sverige eller sådana inter-
nationella organisationer, som avses i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall, har på ansökan rätt till återbetalning av ingående
skatt som hänför sig till förvärv av

1. varor som är avsedda för inredning eller utrustning av en sådan
byggnad som är avsedd för förvärvaren,

2. inventarier eller trycksaker för den verksamhet som utövas av för-
värvaren,

3. tillbehör eller utrustning till motorfordon, som ägs av förvärvaren,

4. tjänster på en sådan fastighet som är avsedd för förvärvaren samt på
sådana varor och motorfordon som anges i 1-3,

5. teletjänster, vatten, elektrisk kraft, avloppsrening eller sophämtning
för en fastighet som är avsedd för förvärvaren, och

6. sådana bränslen som beskattas
enligt lagen (1957:262) om allmän
energiskatt, lagen (1961:372) om
bensinskatt eller lagen (1990:582)
om koldioxidskatt.

6. sådana bränslen som beskattas
enligt lagen (1957:262) om allmän
energiskatt, lagen (1961:372) om
bensinskatt, lagen (1990:582) om
koldioxidskatt eller lagen
(1992:1438) om dieseloljeskatt och
användning av vissa oljeprodukter.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:225

12 §

Den som omsätter varor eller tjänster genom export har rätt till åter-
betalning av ingående skatt för vilken han saknar rätt till avdrag enligt
8 kap. på grund av att omsättningen sker utomlands. Rätten till återbe-
talning gäller under förutsättning att omsättningen är skattepliktig eller
undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 12 §, 19 § första stycket 2, 21 §

eller 23 § 2 eller 4.

Rätt till återbetalning av ingåen-
de skatt föreligger inte om skatten
hänför sig till förvärv av varor som
anges i tredje stycket och förvärva-
ren omsätter varorna genom export
utan att han kan visa att varorna
före exporten innehafts endast av
skattskyldiga eller andra återbe-
talningsberättigade än exportören.
Om varorna omsätts efter en redo-
visningsperiod då avdrag gjorts,
skall den återbetalningsberättigade
återföra den avdragna ingående
skatten enligt bestämmelserna i 13
kap. 27 §.

Rätt till återbetalning av ingåen-
de skatt föreligger inte om skatten
hänför sig till förvärv av varor som
anges i tredje stycket och förvärva-
ren omsätter varorna genom export
utan att han kan visa att varorna
under en tid av fem år före för-
värvet innehafts endast av skatt-
skyldiga eller andra återbetalnings-
berättigade än exportören. Om
varorna omsätts efter en redovis-
ningsperiod då avdrag gjorts, skall
den återbetalningsberättigade åter-
föra den avdragna ingående skatten
enligt bestämmelserna i 13 kap.
27 §.

Andra stycket gäller

1. varor som helt eller till väsentlig del består av guld, silver eller
platina men som inte omfattas av avdragsförbudet i 8 kap. 12 §,

2. naturpärlor samt naturliga och syntetiska ädelstenar,

3. varor som helt eller till väsentlig del består av koppar, mässing,
tenn, brons eller nysilver,

4. andra vapen än sådana skjutvapen som omfattas av vapenlagen
(1973:1176),

5. alster av bildkonst,

6. konstalster av glas, porslin eller annan keramik,

7. möbler, och

8. fartyg eller luftfartyg.

13 kap.

28 §

Återföring av skatt i fall som avses i 9 kap. 5 eller 6 § skall göras för
den redovisningsperiod under vilken de återföringsgrundande händelserna

har inträffat.

I fall som avses i 9 kap. 5 §
femte stycket första meningen skall
återföring av skatt göras för den
redovisningsperiod under vilken
konkursbeslutet meddelats.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:225

Beslut i fråga om registrering
fattas av skattemyndigheten i det
län där den skattskyldiges hem-
ortskommun är belägen. Om den
skattskyldige är en utländsk före-
tagare som enligt 22 kap. 6 § skall
företrädas av en representant här i
landet, fattas dock beslutet av
skattemyndigheten i det län där
representantens hemortskommun är
belägen. Om hemortskommun
saknas, fattas beslutet av Skatte-
myndigheten i Stockholms län.
Skattemyndigheten utfärdar ett
särskilt bevis om beslutad registre-
ring.

14 kap.

23 §

Beslut i fråga om registrering
fattas av skattemyndigheten i det
län där den skattskyldiges hem-
ortskommun är belägen. Om hem-
ortskommun saknas eller om den
skattskyldige är en utländsk före-
tagare som enligt 22 kap. 6 § skall
företrädas av en representant här i
landet, fattas dock beslutet av
Skattemyndigheten i Stockholms
län. Skattemyndigheten utfärdar ett
särskilt bevis om beslutad registre-
ring.

Med hemortskommun förstås den kommun som anges i 66 § kom-
munalskattelagen (1928:370) och 14 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.

Ränta (respitränta) skall tas ut på
den skatt som avses i 2 § om skat-
ten inte bestämts genom skönsbe-
skattning enligt 15 kap. 20 § i
avsaknad av deklaration. Räntan
beräknas från den dag då skatten
skulle ha betalats enligt 1 § till och
med den dag skatten skall betalas
enligt skattemyndighetens beslut.
Ränta på skatt, som motsvarar
tidigare återbetalat skattebelopp,
skall dock beräknas från utgången
av den månad då beloppet återbe-
talades. Vid ränteberäkningen
gäller bestämmelserna i 32 § upp-
bördslagen (1953:272).

16 kap.

12 §

Ränta (respitränta) skall tas ut på
den skatt som avses i 2 §. Ränta
skall dock inte tas ut om skatten
bestämts genom skönsbeskattning
enligt 15 kap. 20 § i avsaknad av
deklaration eller om återföring av
ingående skatt gjorts med stöd av
9 kap. 5 § femte stycket första
meningen. Räntan beräknas från
den dag då skatten skulle ha be-
talats enligt 1 § till och med den
dag skatten skall betalas enligt
skattemyndighetens beslut. Ränta
på skatt, som motsvarar tidigare
återbetalat skattebelopp, skall dock
beräknas från utgången av den
månad då beloppet återbetalades.
Vid ränteberäkningen gäller be-
stämmelserna i 32 § uppbördslagen
(1953:272).

20 kap.

9 §

Bestämmelserna i 6 kap. 10-24
§§ taxeringslagen (1990:324) gäller
för mål enligt 1 § första stycket.

Bestämmelserna i 6 kap. 10-24
§§ taxeringslagen (1990:324) gäller
för mål enligt 1 §.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:225

Länsrättens beslut med anledning av överklagande av beslut om anstånd
med att lämna deklaration eller betala skatt får inte överklagas.

'Lydelse enligt prop. 1993/94:99.

2Lydelse enligt bet. 1993/94:SkU29.

1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 225

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1536) om Prop. 1993/94:225
räntefördelning vid beskattning

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Statlig inkomstskatt, statlig för-
mögenhetsskatt, kommunal in-
komstskatt, egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter,
särskild löneskatt enligt 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster, avkast-
ningsskatt enligt 2 § 5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, särskild löneskatt
enligt 3 § lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskost-
nader, statlig fastighetsskatt, mer-
värdesskatt i fall som avses i 21 §
lagen (1968:430) om mervärde-
skatt, annuitet på avdikningslån,
avgift enligt lagen (1992:1745) om
allmän sjukförsäkringsavgift, avgift
enligt lagen (1993:1441) om all-
män avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet
samt skattetillägg och förseningsav-
gift enligt taxeringslagen
(1990:324) räknas inte som tillgång
eller skuld.

Statlig inkomstskatt, statlig för-
mögenhetsskatt, kommunal in-
komstskatt, egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter,
särskild löneskatt enligt 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster, avkast-
ningsskatt enligt 2 § 5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, särskild löneskatt
enligt 3 § lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskost-
nader, statlig fastighetsskatt, mer-
värdesskatt som redovisas i sär-
skild självdeklaration enligt 14
kap. 3 § mervärdesskattelagen
(1994:000), annuitet på avdiknings-
lån, avgift enligt lagen (1992:1745)
om allmän sjukförsäkringsavgift,
avgift enligt lagen (1993:1441) om
allmän avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet
samt skattetillägg och försenings-
avgift enligt taxeringslagen
(1990:324) räknas inte som tillgång
eller skuld.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den äldre lydelsen av 10 §
gäller dock fortfarande i fråga om mervärdesskatt som belöper på tid före
ikraftträdandet.

3 Ärendet och dess beredning

Utredningen (Fi 1992:02) om vissa mervärdeskattefrågor som tillsattes i
februari 1992, har haft till uppgift att föreslå ändringar av sådana
bestämmelser i mervärdesskattelagstiftningen som ger upphov till
snedvridningar i konkurrenshänseende. Utredningen har avlämnat två
delbetänkanden, Vissa mervärdeskattefrågor (SOU 1992:121), och Vissa
mervärdeskattefrågor II — Offentlig verksamhet m.m. (SOU 1993:75).
Av utredningens förslag i första delbetänkandet har ett undantag från
skatteplikt för medicinskt betingad fotvård och ett återinförande av det
kvalificerade undantaget för vissa fartyg och luftfartyg genomförts den 1
juli 1993 (prop. 1992/93:190, bet. 1992/93:SkU26, rskr. 1992/93:420,
SFS 1993:642). Härutöver föreslog utredningen i sitt första betänkande
att möjligheterna till s.k. frivillig skattskyldighet vid uthyrning av
rörelselokaler skulle utvidgas till att också omfatta andrahandsuthyming,
att en möjlighet till gruppregistrering skulle införas för företag inom den
finansiella sektorn och att skattefriheten för sjukvårdstjänster generellt
skulle utvidgas till att också omfatta alternativa behandlingsmetoder.
Dessa förslag ledde inte till lagstiftning. Beträffande förslagen om
undantag från skatteplikt för altemativmedicin och om gruppregistrering
för företag inom den finansiella sektorn hemställde emellertid skat-
teutskottet att riksdagen skulle ge regeringen till känna att regeringen
snarast skulle återkomma med förslag med denna innebörd (bet.
1992/93:SkU26). Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr.
1992/93:420).

I sitt andra delbetänkande Vissa mervärdeskattfrågor II — Offentlig
verksamhet m.m. (SOU 1993:75) har utredningen föreslagit att det
nuvarande systemet med generell avdragsrätt för ingående mervärdesskatt
för kommuner och landsting skall slopas. Vidare har utredningen
föreslagit att det nuvarande kvalificerade undantaget från skatteplikt för
allmänna nyhetstidningar skall slopas och att skatten för dessa skall vara
12 %. Utredningen har också föreslagit en sänkning av skatten från 25
till 12 % på andra tidningar och tidskrifter samt på böcker. Slutligen har
utredningen föreslagit att lätta lastbilar med skåpkarosseri där förarhytten
utgör en separat karosserienhet inte skall anses som personbil i mervär-
desskattesammanhang.

Utredningens betänkanden har remissbehandlats. Förteckning över
remissinstanserna finns i bilagorna 1 och 2. Sammanställningar över
remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet.

Regeringen avser nu att ta upp vissa av de förslag som utredningen har
lämnat. Beträffande förslaget om gruppregistrering av företag inom den
finansiella sektorn kan de statsfinansiella kostnaderna härför beräknas
uppgå till ca. 100 miljoner kr. enligt beräkningar som redovisats av
Försäkringsförbundet och Svenska Bankföreningen. Utredningen anser att
starka skäl talar för införande av en sådan gruppregistrering. Regeringen
delar denna uppfattning. Regeringen anser emellertid att det nu inte finns
något finansiellt utrymme för att genomföra förslaget.

Prop. 1993/94:225

Vad avser förslaget om skatteplikt för de allmänna nyhetstidningarna Prop. 1993/94:225
har regeringen tillsatt en kommitté som skall se över den framtida
presspolitiken. Enligt direktiven (1993:118) skall kommittén bl.a.
undersöka behovet av direkta och indirekta statliga stödåtgärder till
dagspressen. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 30
november 1994. Ett ställningstagande i frågan om skatteplikt till
mervärdesskatt för dagspressen bör avvaktas till dess kommittén slutfört
sitt arbete. En skattebeläggning av dagspressen med 12 % och en
samtidig sänkning av mervärdesskatten på övriga periodiska publikationer
och på böcker till samma skattenivå, skulle enligt utredningen inte
medföra några statsfinansiella effekter. Enbart en sänkning av skattesat-
sen på skattepliktiga publikationer och böcker skulle enligt vad regeringen
beräknat medföra minskade statsinkomster på ca 580 miljoner kronor.
Enligt regeringens uppfattning finns det inte nu något statsfinansiellt
utrymme att genomföra sådana skattesänkningar.

Beträffande utredningens förslag i fråga om den generella avdragsrätten
för kommuner och landsting och därmed sammanhängande frågor avser
regeringen att återkomma med förslag till riksdagen.

Utöver de frågor som aktualiserats av utredningen behandlas i pro-
positionen frågor rörande skatteplikt för glasögon och andra synhjälpmed-
el i samband med synundersökningar, avdragsrätt för ingående skatt vid
förvärv av fordon för sjuktransport och för transport av avlidna samt
återföringsskyldighet för avdragen ingående skatt vid export av vissa
varor. Vidare behandlas efter framställningar från bl.a. Konkursför-
valtarkollegiemas Förening och Svenska Bankföreningen en fråga om
återföringsskyldighet i vissa fall av avdragen ingående skatt vid fastig-
hetsförsäljning m.m. i samband med konkurs. Slutligen föreslås en
ändring av bestämmelserna om registrering av utländska företagare och
vissa ändringar av i huvudsak teknisk natur.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994 samtidigt med den
nya mervärdesskattelagen (ML).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 3 mars 1994 att inhämta Lagrådets yttrande
över förslaget till lag om ändring mervärdesskattelagen (1994:000).

Lagrådet har inte haft något att erinra mot förslaget.

Lagrådets yttrande finns i bilaga 3. Ändringen i 20 kap. har tillkommit
efter det att Lagrådet lämnat sitt yttrande och har därför inte omfattats av
Lagrådets granskning.

4 Skattskyldighet för upplåtelse av rörelselokal och ProP- 1993/94:225
återföring av ingående skatt i samband med konkurs

Regeringens förslag: Möjligheterna till frivillig skattskyldighet vid
uthyrning av rörelselokal utvidgas till att omfatta också andrahands-
uthyming som sker för skattepliktig verksamhet.

Vid konkursbos försäljning av fastighet skall konkursgäldenären vara
redovisningsskyldig för återföring av ingående skatt avseende fastig-
heten som han har gjort avdrag för före konkursutbrottet.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag såvitt avser andrahandsuthyming. Utredningen har inte behandlat
konkursfallet.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Riksskatteverket,
Kammarrätten i Stockholm och Civilekonomernas Riksförbund har i allt
väsentligt tillstyrkt eller lämnat förslaget om andrahandsuthyming utan
erinran.

Skälen för regeringens förslag: Upplåtelse av fastighet är en tjänst
som generellt är undantagen från skatteplikt. Det innebär att den
mervärdesskatt som belöper på uppförande och drift av en fastighet som
hyrs ut normalt inte är avdragsgill utan utgör en kostnad för fastig-
hetsägaren. Detta får till följd att det uppstår kumulativa skatteffekter i
de fall en fastighet eller lokal upplåts till en näringsidkare som bedriver
mervärdesskattepliktig verksamhet. För att eliminera dessa effekter
infördes 1979 en särskild möjlighet för en fastighetsägare att, efter
särskild ansökan, bli förklarad skattskyldig för upplåtelsen och därmed
få avdragsrätt för ingående skatt som hänför sig till den upplåtna lokalen
(prop. 1978/79:141, bet. 1978/79:SkU52, rskr 1978/79:393, SFS
1979:304). På detta sätt elimineras effekterna av mervärdesskatten på
uppförande och drift även i hyrda fastigheter och lokaler som används för
mervärdesskattepliktig verksamhet. Bestämmelserna om frivillig
skattskyldighet syftar således till att i mervärdesskattehänseende likställa
näringsidkare som bedriver verksamhet i förhyrda lokaler med näringsid-
kare som driver verksamhet i egna lokaler och för vilka avdragsrätt
föreligger enligt de allmänna bestämmelserna i mervärdesskattelagen.

En förutsättning för att en fastighetsägare skall kunna förklaras
skattskyldig till mervärdesskatt är att upplåtelsen är skattepliktig. Detta
är enligt 3 kap. 3 § andra stycket ML fallet om lokalerna upplåts för
stadigvarande användning i en verksamhet som medför skattskyldighet
eller till staten eller en kommun. Endast ägaren av en fastighet eller
anläggning kan förklaras skattskyldig. Det får till följd att i de fall en
hyresgäst vidareuthyr fastigheten eller lokalerna, är förutsättningarna för
den frivilliga skattskyldigheten inte uppfyllda.

Utredningen har funnit att andrahandsuthyming av lokaler har fått en Prop. 1993/94:225
ökad omfattning under senare år och anfört bl.a. följande. En stor del av
livsmedelsdetaljhandeln bedrivs i lokaler hyrda i andra hand. Hyresgäst
till fastighetsägaren är ofta ett grossistföretag eller ett företag som driver
en viss affärskedja. Ett exempel på detta är stora delar av ICA-handeln.

I franchisingförhållanden är andrahandsuthyming vanlig. Franchising
innefattar samverkan mellan en franchisegivare och en eller flera
franchisetagare. Enligt avtal upplåter franchisegivaren till franchisetaga-
ren rätten att mot ersättning sälja varor eller tjänster av visst slag.
Eftersom franchisegivaren svarar för t.ex affärsidé, utbildning, marknads-
föringsstöd och ibland kapital, vill denne ofta ha kontroll över lokalen.
Ur fastighetsägarens synpunkt kan vidare franchisegivaren i många fall
vara en säkrare hyresgäst.

En hyresgäst som inte längre behöver sina lokaler har ofta svårigheter
att frånträda ett löpande hyresavtal, framför allt i vikande konjunktur.
Med fastighetsägarens tillstånd har han däremot möjlighet att vidareuthyra
lokalerna till annan hyresgäst. Inte heller i detta fall kan emellertid enligt
nuvarande ordning beslutas om frivillig skattskyldighet för vidareuthyr-
ningen.

Utredningen har funnit att de nuvarande begränsningarna av möjlig-
heterna till frivillig skattskyldighet innebär att andrahandshyresgäster
missgynnas i mervärdesskattehänseende. Utredningen har därför föreslagit
att möjligheterna till frivillig skattskyldighet för upplåtelse av byggnad
eller annan anläggning utvidgas till att också omfatta fall där en hyresgäst
vidareuthyr lokalerna eller anläggningen.

Utredningens förslag innebär dels att en fastighetsägare — utöver vad
som gäller för närvarande — skall kunna förklaras skattskyldig vid
uthyrning till någon som vidareuthyr byggnaden eller anläggningen
oberoende av om andrahandshyresgästen bedriver verksamhet som
medför skattskyldighet eller ej i lokalen, dels att hyresgästen skall kunna
förklaras skattskyldig om han vidareuthyr byggnaden eller anläggningen
eller del därav för användning i en verksamhet som medför skattskyldig-
het till mervärdesskatt.

Utredningen har vidare ansett att det saknas skäl att för förstahands-
hyresgästen införa särskilda regler om återföring av tidigare avdragen
mervärdesskatt i de fall denne av någon anledning avregistreras som
skattskyldig för sin vidareupplåtelse.

Regeringen delar utredningens uppfattning att möjligheterna till frivillig
skattskyldighet för upplåtelse av fastighet bör utvidgas till att också
omfatta andrahandsuthyming i vissa fall. Riksskatteverket har emellertid
anfört att den av utredningen föreslagna ordningen kan komma att
utnyttjas i skatteundandragande syfte. Verket pekar bl.a. på att frånvaron
av krav på att även andrahandshyresgästen skall bedriva verksamhet som
medför skattskyldighet innebär att den som bedriver en verksamhet som
inte medför skattskyldighet eller avser att hyra ut en fastighet för
användning i en sådan verksamhet på ett enkelt sätt kan tillgodogöra sig
retroaktiva avdrag för ny-, till- eller ombyggnad av fastigheten. Enligt

förslaget skulle fastighetsägaren i en sådan situation förklaras skattskyldig Prop. 1993/94:225
och därmed kunna åtnjuta retroaktivt avdrag avseende den mervärdesskatt
som belöper på kostnaderna för t.ex. uppförandet av fastigheten.
Visserligen skulle fastighetsägaren tvingas redovisa mervärdesskatt på det
vederlag han erhåller från sin hyresgäst, men totalt sett torde ett sådant
förfarande innebära betydande ekonomiska fördelar för fastighetsägaren,
även om man beaktar att hyresavtalet med förstahandshyresgästen måste
löpa i sex år för att skyldighet för fastighetsägaren att återföra avdragen
mervärdesskatt inte skall uppkomma.

På de skäl som anförts av Riksskatteverket anser regeringen att utvid-
gningen av möjligheterna till frivillig skattskyldighet för fastighetsägaren
bör begränsas till att avse endast sådana fall där upplåtelsen i andra hand
sker för användning i verksamhet som medför skattskyldighet till
mervärdesskatt eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9, 11 eller
12 §§. För att förstahandshyresgästen skall kunna förklaras skattskyldig
bör vidare fordras att dennes uthyrning av lokalen skall ske för stadigvar-
ande användning i sådan verksamhet.

Upplåtelser som kan komma att ske i senare led omfattas inte av
förslaget.

Det som nu föreslås gälla för en hyresgästs andrahandsuthyming avses
också gälla för en bostadsrättsinnehavares upplåtelse av nyttjanderätt till
de lokaler som han innehar med bostadsrätt.

Regeringens förslag i denna del medför att också bestämmelserna om
återföring av avdragen ingående skatt aktualiseras. I likhet med ut-
redningen anser regeringen därför att någon återföringsskyldighet inte bör
åläggas förstahandshyresgästen om dennes uthyrningsförhållanden ändras.
Dennes avdragna ingående skatt kan anses vara successivt konsumerad
i hans skattepliktiga verksamhet under den tid skattskyldigheten varat.
Däremot bör fastighetsägaren vara skyldig att återföra avdragen ingående
skatt i de fall den uthyrda lokalen tas i anspråk för verksamhet som inte
medför skattskyldighet. Så bör ske om t.ex. förstahandshyresgästen
upplåter fastigheten eller lokalen till någon som inte bedriver verksamhet
som medför skattskyldighet eller om andrahandsuthymingen upphör och
hyresgästen själv använder fastigheten eller lokalen i egen verksamhet
som inte medför skattskyldighet.

En skattskyldig hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare bör inte medges
rätt till retroaktivt avdrag för ingående skatt enligt 9 kap. 3 § 1.

Regeringen är medveten om att den förordade ordningen kan innebära
en ökad administrativ belastning för såväl skattemyndigheterna som för
de skattskyldiga. Regeringen anser emellertid att nackdelarna med
nuvarande ordning är så stora att en ändring, trots den ökade komplexite-
ten av regelsystemet, är nödvändig. Den föreslagna skyldigheten att
återföra avdragen ingående skatt i de fall hyresgästens eller bostads-
rättsinnehavarens uthyrningsförhållanden ändras kan också i vissa fall
innebära att en fastighetsägares återföringsskyldighet kan bli beroende av
förhållanden över vilka han inte råder. Detta är emellertid ett förhållande
som gäller i viss utsträckning redan nu. Möjligheterna att upplåta en lokal

i andra hand torde dock i de allra flesta fall förutsätta fastighetsägarens Prop. 1993/94:225
godkännande. Fastighetsägaren torde också normalt vilja ha kännedom
om de hyresgäster som faktiskt utnyttjar lokalerna. Det bör vidare också
poängteras att det är fråga om en frivillig skattskyldighet. Större krav än
vad som normalt kan synas vara befogat bör därför i detta sammanhang
kunna ställas på fastighetsägaren när det gäller dennes ansvar för
förhållanden som rör fastigheten.

I detta sammanhang vill regeringen också ta upp en fråga om återföring
av ingående skatt i samband med konkurs. Om fastighetsägaren säljer
fastigheten eller om användningen ändras så att förutsättningar för
frivillig skattskyldighet inte längre föreligger, skall den avdragna
mervärdesskatten återföras. Om försäljningen eller förändringen sker
inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket skattemyndig-
heten beslutat om skyldighet, skall hela den avdragna skatten återföras
och om tre men inte sex år förflutit skall hälften av de avdragna beloppen
återföras.

Regeringsrätten har i en dom den 26 oktober 1993 (mål nr 4825-1992)

i ett förhandsbeskedsärende angående ett konkursbos försäljning av
fastighet funnit att redovisningsskyldigheten för den återföring av
avdragen ingående skatt som kan aktualiseras av försäljningen åvilar
konkursboet och inte konkursgäldenären. Statens fordran på skatt blir
därigenom en massafordran.

I många fall — i synnerhet när det är fråga om överbelånade fastigheter

— räcker inte köpeskillingen för fastigheten till för att täcka såväl
fordringar med panträtt i fastigheten som det belopp som skall återföras.
Detta kan få till följd att konkursboet måste försättas i konkurs eller att
konkursförvaltaren väljer att inte avyttra fastigheten.

Regeringen anser att det är angeläget att dessa olägenheter undanröjs.
Om en återföringsgrundande händelse inträffar efter ett konkursutbrott
bör därför redovisningsskyldigheten för den ingående skatt som gäldenä-
ren före konkursutbrottet gjort avdrag för också åvila honom. Statens
fordran avseende återförda belopp blir i dessa fall en sedvanlig konkurs-
fordran. Skyldigheten att redovisa återföring av sådan ingående skatt som
dragits av i konkursboets redovisning bör dock även fortsättningsvis åvila
konkursboet.

Förslaget medför också att sådant intyg om återförd och inbetald skatt
som avses i 9 kap. 5 § ML måste utfärdas av såväl konkursboet som
gäldenären.

Utredningen har under hänvisning till att statistik saknas på området
inte lämnat någon redovisning av de statsfinansiella effekterna av
förslaget om en utvidgning av möjligheterna till frivillig skattskyldighet.
Förslaget innebär i och för sig att kretsen av skattskyldiga med avdrags-
rätt för ingående skatt ökar i viss utsträckning. De statsfinansiella
effekterna härav torde emellertid vara marginella.

Förslaget innebär ändringar i 3 kap. 3 §, 9 kap. 1, 3, 5 och 6 §§, 13
kap. 28 § och 16 kap. 12 §.

5 Undantag från skatteplikt för sjukvårdstjänster ProP- 1993/94:225

m.m.

Regeringens förslag: Försäljning av glasögon och andra synhjälp-
medel omfattas uttryckligen inte av undantaget från skatteplikt för
sjukvård.

Utredningens förslag: Skattefriheten avseende sjukvård bör utvidgas till
att omfatta altemativmedicinska åtgärder i samband med sjukdom,
kroppsfel eller skada under förutsättning att behandlingen är anpassad till
resultatet av en individuell undersökning av den vårdsökande.

Remissinstanserna: Förslaget har avstyrkts av Socialstyrelsen, Riks-
skatteverket, Konsumentverket, Kammarrätten i Stockholm, Svenska
Kommunförbundet, Landstinsgförbundet, Civilekonomernas Riksförbund,
Sveriges Psykologförbund och Svenska Chiropraktikersällskapet. Förslaget
har tillstyrkts av samtliga remissinstanser som representerar olika former
av altemativmedicinska behandlingsformer. Övriga remissinstanser har
tillstyrkt eller lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för regeringens förslag: Från skatteplikt till mervärdesskatt
undantas enligt 3 kap. 4 § ML bl.a. tjänster som utgör sjukvård. Med
sjukvård förstås enligt 3 kap. 5 § samma lag åtgärder för att medicinskt
förebygga, utreda eller behandla sjukdomar, kroppsfel och skador samt
vård vid bamsbörd om åtgärderna vidtas vid sjukhus eller annan
inrättning som drivs av det allmänna eller vid inrättningar som avses i
1 § stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m.m. eller om åtgärderna
annars vidtas av någon med särskild legitimation att utöva yrke inom
sjukvården.

Utformningen av undantaget medför att alternativa behandlingsmetoder
och terapier inte omfattas av skattefriheten. Enligt utredningen har denna
ordning kritiserats för att leda till konkurrenssnedvridningar inom
vårdområdet. Utredningen har särskilt pekat på att det inom den
institutionella vården ibland tillhandahålls kompletterande behandlingar
som är underordnande sjukvårdstjänsten som helhet och därmed
skattefria. När motsvarande behandlingar utförs utanför den institutionella
vården som separata tjänster omfattas de däremot av skatteplikten.
Utredningen har också anfört att konsumtions- och konkurrensneutralitets-
skäl talar för att det är patientens behov i en sjukdomssituation sett ur
dennes perspektiv snarare än vad som ur strikt medicinsk synpunkt kan
vara adekvat vård som skall vara avgörande för vad som skall omfattas
av skattefriheten för sjukvårdstjänster.

De remissinstanser som har avstyrkt förslaget har bl.a. anfört att det
ger upphov till betydande gränsdragningsproblem och att åtgärder på
mervärdesskatteområdet bör avvaktas till dess Altemativmedicinkommit-
téns betänkande (SOU 1989:60) har behandlats och lett till lagstiftningsåt-
gärder.

Regeringen delar uppfattningen att utredningens förslag kan ge upphov Prop. 1993/94:225
till gränsdragningsproblem. Regeringen anser också att utformningen av
förslaget kan komma att medföra en skattefrihet som är betydligt vidare
än vad utredningen avsett. Till detta kommer att de statsfinansiella
kostnaderna för ett undantag från skatteplikt med denna innebörd enligt
utredningens beräkningar uppgår till drygt 100 miljoner kronor.
Regeringen anser att det nu inte finns något statsfinansiellt utrymme för
att utvidga det skattefria området på det sätt utredningen föreslagit.

Inom regeringskansliet bereds för närvarande ett förslag om legitima-
tion för naprapater. Såsom mervärdesskattelagens undantag för om-
sättning av sjukvårdstjänster är utformat kommer undantaget att omfatta
även denna yrkesgrupp när legitimation införs.

Vidare har regeringen lämnat direktiv (dir. 1994:2) till en parlamenta-
risk kommitté som skall göra en samlad översyn av principerna för
legitimation och behörighet samt lämna förslag bl.a. i frågan om
legitimation och behörighetsföreskrifter för olika yrkesutövare inom
hälso- och sjukvården och näraliggande områden. Starka skäl talar enligt
regeringens uppfattning för att ett ställningstagande i fråga om en
utvidgning av undantaget från skatteplikt för sjukvårdstjänster bör
avvaktas till dess detta arbete har avslutats.

Regeringen vill i detta sammanhang också ta upp frågan om skattefrihe-
tens omfattning vid försäljning av glasögon och andra synhjälpmedel. Av
vad som tidigare framgått förstås med sjukvård bl.a. vård som till-
handahålls av någon med särskild legitimation att utöva yrke inom
sjukvården. Sådan legitimation kan erhållas av bl.a. optiker. Det innebär
att t.ex. synundersökningar som tillhandahålls av en legitimerad optiker
— på samma sätt som motsvarande undersökningar som tillhandahålls av
en legitimerad läkare — ligger utanför det skattepliktiga området.

Skattefriheten för sjukvårdstjänster innefattar också tjänster av annat
slag samt varor som tillhandahålls som ett led i en sjukvårdstjänst. Fråga
har uppkommit vad som gäller beträffande skatteplikten vid omsättning
av glasögon. Det har hävdats att försäljning av glasögon som sker som
ett resultat av en synundersökning skall omfattas av skattefriheten för
undersökningen. Någon avsikt att varuförsäljningar av detta slag skall
omfattas av skattefriheten föreligger emellertid inte från lagstiftarens sida.
Glasögon tillhandahålls inte bara av optiker utan försäljs också i varuhus,
på bensinstationer och även per postorder. I dessa fall torde någon
synundersökning överhuvudtaget inte förekomma. Dessa försäljningar är
otvivelaktigt skattepliktiga.

Regeringen anser därför att lagtexten bör förtydligas så att det klart
framgår att försäljning av glasögon och andra synhjälpmedel inte omfattas
av skattefriheten för sjukvård och således alltid är skattepliktig.

Förslaget medför inga statsfinansiella effekter.

Förslaget medför ändringar i 3 kap. 4 § ML.

6 Avdragsrätt för personbilar m.m.

Prop. 1993/94:225

Regeringens förslag: Definitionen av personbil ändras så att lastbil
med skåpkarosseri där förarhytten utgör en separat karosserienhet
inte räknas som personbil. Avdragsrätt för ingående skatt skall
medges vid förvärv av fordon för sjuktransport och för transport av
avlidna.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens såvitt avser
definitionen av personbil. Utredningen har inte behandlat frågan om
avdragsrätt för fordon för sjuktransport eller för transport av avlidna.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna har tillstyrkt
eller lämnat förslaget utan erinran. Riksskatteverket och AB Svensk
Bilprovning har avstyrkt förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelserna i 8 kap. 3 §
ML får den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet till
mervärdesskatt göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till förvärv
eller införsel i verksamheten. På några områden föreligger emellertid
begränsningar i rätten att göra avdrag. Detta gäller t.ex. vid förvärv av
personbilar. Med personbil avses enligt 1 kap. 13 § ML även lastbil med
skåpkarosseri och buss om fordonets totalvikt är högst 3 500 kg. Avdrag
får enligt 8 kap. 15 § ML således inte göras vid förvärv eller hyra av
personbil för annat ändamål än persontransporter i yrkesmässig trafik
enligt yrkestrafiklagen (1988:263) eller återförsäljning eller uthyrning.

Avdrag medges däremot för ingående skatt som belöper på alla
driftskostnader för fordonet oavsett om detta i viss utsträckning används
privat. Avdragsförbudet vid anskaffning i kombination med den generella
avdragsrätten för ingående skatt på driftskostnader har ansetts ge en
rimlig beskattning av den privata användningen. Den år 1990 införda
skatteplikten för omsättning av drivmedel ledde till en relativt sett
lindrigare beskattning av privatanvända företagsbilar.

Utredningen har, bl.a. mot bakgrund av att de flesta länder i Europa har
begränsningar i avdragsrätten för ingående skatt vid förvärv av person-
bilar och att det finns förslag till ett tolfte mervärdesskattedirektiv inom
EG som behandlar avdragsrätten för personbilar, ansett att det inte är
lämpligt att nu föreslå långtgående förändringar av gällande regler på
detta område.

Utredningen har emellertid föreslagit att den nuvarande definitionen av
personbil ändras så att lätta lastbilar med skåpkarosseri inte skall räknas
som personbilar i de fall förarhytten utgör en separat karosserienhet. Som
skäl har utredningen bl.a. anfört följande. Nuvarande särbestämmelser
vad gäller avdrag för ingående skatt inom personbilsområdet är generella
schablonregler som i normalfallet är enkla att tillämpa. Några avsteg från
schablonreglerna bör inte göras. Genom att de lätta skåplastbilarna till
skillnad från lätta flaklastbilar faller inom definitionen för personbil gäller

avdragsförbud för ingående skatt vid förvärvet av skåplastbilarna. För Prop. 1993/94:225
flaklastbilama blir däremot mervärdesskattelagens allmänna bestämmelser
om avdragsrätt tillämpliga. Flaklastbilama kan emellertid förses med
måttanpassade plastkåpor som monteras över flaket. Beroende på om en
plastkåpa monteras för tillfälligt eller mer permanent bruk kan den
komma att definieras som kapell alternativt skåpkarosseri. I det senare
fallet anses bilen som personbil i mervärdesskattelagens mening.
Utredningen har inhämtat att plastkåpor som är monterade med vingmut-
trar normalt jämställs med kapell, medan kåpor med andra monteringar
hänförs till skåpkarosseri. Det kan enligt utredningen inte anses till-
fredsställande att sättet för monteringen av en överbyggnad skall vara
avgörande för om den mervärdesskatt som belöper på anskaffning av
bilen är avdragsgill ingående skatt eller inte.

Regeringen delar utredningens uppfattning. Även om — såsom utred-
ningen anfört — skäl talar mot att nu föreslå långtgående regelförän-
dringar i avdragsrätten på personbilsområdet, kan det finnas skäl att se
över den nuvarande definitionen av personbil i 1 kap. 13 § ML och ändra
den på det sätt som utredningen föreslagit. Den typ av fordon som
omfattas av utredningens förslag är oftast av sådant slag att de är mindre
lämpade för privat bruk.

Avdragsrätten gäller endast fordon av detta slag som förvärvas efter
ikraftträdandet. Regeringen förutsätter att det i centrala bilregistret införs
nya karosserikoder som överensstämmer med den föreslagna definitionen
av personbil så att nya fordon kan klassificeras i enlighet härmed. Vad
gäller äldre fordon bör registreringsbesiktning för att åsätta en ny
karosserikod vara frivillig.

I detta sammanhang vill regeringen också ta upp frågan om avdragsrätt
vid förvärv av utryckningsfordon för sjuktransporter och fordon för
transport av avlidna. Enligt yrkestrafikförordningen (1988:1503), som
innehåller föreskrifter för tillämpningen av yrkestrafiklagen anses bl.a.
transport med utryckningsfordon och transport av döda inte som
yrkesmässig trafik. Det får till följd att avdragsrätt för ingående skatt inte
föreligger vid förvärv av personbil för transport av döda och för
sjuktransporter om dessa utförs med utryckningsfordon som faller under
begreppet personbil i 1 kap. 13 § ML. Enligt regeringens uppfattning är
detta inte rimligt. Det grundläggande skälet för avdragsbegränsningama
vid förvärv eller hyra av personbilar är att sådana fordon i betydande
utsträckning kan användas för privat bruk. Detta torde inte vara fallet
med fordon som inrättats för nu nämnda ändamål. Bestämmelserna bör
således ändras så att den ingående skatt som belöper på förvärv, m.m. av
personbil för sjuktransporter eller transport av avlidna inte skall omfattas
av avdragsförbudet.

De statsfinansiella kostnaderna beträffande den nya definitionen av
personbil kan beräknas uppgå till ca. 20 milj. kr. inklusive incitaments-
effekter, medan förslaget ifråga om avdragsrätt för fordon för sjuktrans-
port och transport av avlidna kan beräknas innebära kostnader på ca. 0,5
milj. kr.

Förslaget medför ändringar i 8 kap. 15 § ML.

7 Återföring av mervärdesskatt vid export av vissa ProP- 1993/94:225
varor

Regeringens förslag: Vid export av vissa varor enligt 10 kap. 12 §
ML skall exportören för att få rätt till återbetalning av ingående skatt
kunna visa att varorna innehafts endast av skattskyldiga eller
återbetalningsberättigade under en tid som begränsas till fem år före
hans förvärv av varorna.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 kap. 12 § ML har den som
omsätter varor eller tjänster genom export rätt till återbetalning av
ingående skatt. När det gäller vissa varor som anges i 12 § tredje stycket
föreligger enligt andra stycket inte sådan rätt om inte exportören kan visa
att varorna före exporten innehafts endast av skattskyldiga eller andra
återbetalningsberättigade än exportören. Om avdrag ändå gjorts vid
förvärvet skall den avdragna ingående skatten återföras enligt bestäm-
melserna i 13 kap. 27 § ML. Syftet med bestämmelsen är att återföring
av skatten skall ske i de fall då någon skattskyldig eller återbetalningsbe-
rättigad i kedjan av köpare och säljare har tillgodogjort sig avdrag för
s.k. fiktiv skatt.

Bestämmelsen motsvarar 15 § åttonde stycket lagen (1968:430) om
mervärdeskatt. Bestämmelsen infördes genom lagändring 1992 (prop.
1981/82:214, bet. 1981/82:SkU71, rskr. 1981/82:396, SFS 1982:449).
Bestämmelsen syftade till att undanröja vissa materiella felaktigheter som
uppstod i samband med export i de fall avdrag för s.k. fiktiv skatt gjorts
vid förvärvet av den exporterade varan. Förslaget avsåg också att
eliminera vissa oegentligheter som hade förekommit i synnerhet i
samband med export av vissa ädelmetaller. De varugrupper för vilka
återföring skulle ske hämtades ur 2 § förordningen (1981:403) om handel
med begagnade varor. Därutöver tillädes möbler samt fartyg och
luftfartyg.

De nuvarande bestämmelserna tillämpas så att exportören för att undgå
återföring skall kunna visa att varan innehafts endast av skattskyldiga
ända sedan bestämmelserna om fiktiv skatt infördes, dvs. den 1 juli 1979.

Med hänsyn bl.a. till att de svenska bestämmelserna om fiktiv skatt
tagits upp i förhandlingarna med EU om ett svenskt medlemskap, anser
regeringen att det inte är lämpligt att nu göra mer genomgripande
ändringar i dessa regler. Regeringen vill emellertid anföra följande. I
många fall kan det vara omöjligt att utreda ägareförhållandena för en viss
vara så långt tillbaka i tiden som till 1979. Det kan därför finnas skäl att
begränsa tiden för exportörens kontrollskyldighet. Återföring bör således
ske enbart i de fall exportören inte kan visa att varan under de närmaste
fem åren före hans förvärv av varan innehafts endast av skattskyldiga
eller andra återbetalningsberättigade.

Förslaget beräknas inte medföra några statsfinansiella effekter.
Bestämmelserna i 10 kap. 12 § ML bör ändras i enlighet härmed.

8 Undantag från skatteplikt vid omsättning av fartyg ProP- 1993/94:225
och luftfartyg i vissa fall

Regeringens förslag: Skatteplikt införs för omsättning enligt 3 kap.
24 § ML av fartyg eller luftfartyg även om den omsättning genom
vilken detta förvärvats varit undantagen från skatteplikt enligt 3 kap.
21 § ML. Detsamma gäller om den skattskyldiges införsel av sådant
fartyg eller luftfartyg varit undantagen från skatteplikt. Därutöver
skall bestämmelserna om uttag i 2 kap. 3 § ML bli tillämpliga i de
fall förfogandet avser sådant fartyg eller luftfartyg.

Skälen för regeringens förslag: Med uttag förstås enligt 2 kap. 2 § ML
att en skattskyldig eller återbetalningsberättigad tillgodogör sig en vara
ur en verksamhet för privat ändamål, överlåter en vara till någon utan
ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet eller för
över en vara från en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till
återbetalning till en verksamhet som inte alls eller endast delvis medför
skattskyldighet eller rätt till återbetalning. Enligt 2 kap. 3 § ML gäller
detta endast i de fall den skattskyldige haft rätt till avdrag eller återbe-
talning vid förvärvet av varan.

Vidare anges i 3 kap. 24 § ML att överlåtelse av andra tillgångar än
omsättningstillgångar undantas från skatteplikt om den som överlåter
tillgången kan visa att han varken har haft rätt till avdrag eller återbe-
talning vid förvärvet av tillgången.

Enligt 3 kap. 21 § ML undantas omsättning av bl.a. skepp och
luftfartyg för vissa särskilt angivna ändamål från skatteplikt. Den som
omsätter en sådan vara har enligt 10 kap. 11 § samma lag rätt till
återbetalning av ingående skatt. De verksamheter - yrkesmässig sjöfart,
yrkesmässigt fiske, yrkesmässig person- eller godsbefordran, m.m. - som
anges i bestämmelsen är sådana som medför skattskyldighet till mervär-
desskatt och därmed också avdragsrätt för ingående skatt. I de fall den
som bedriver sådan verksamhet överlåter fartyget eller luftfartyget enligt
3 kap. 24 § exempelvis till någon som skall använda detta för privat
bruk, bör denna omsättning i sig vara skattepliktig även om omsättningen
av fartyget eller luftfartyget undantagits från skatteplikt vid säljarens
förvärv av detta och säljaren därmed inte har haft någon rätt till avdrag
för ingående skatt vid förvärvet.

Detsamma bör gälla om säljarens införsel av sådant fartyg eller
luftfartyg varit undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 21 §.

På samma sätt bör sådana förfoganden som anges i 2 kap. 2 § ML och
som avser fartyg eller luftfartyg som förvärvats skattefritt enligt 3 kap.
21 § vara att anse som uttag trots att den skattskyldige inte har haft rätt
till avdrag vid förvärvet enligt 2 kap. 3 §.

Det förhållandet att den skattskyldige vid förvärvet av varan inte har
kunnat dra av någon ingående skatt bör således i dessa fall i sig inte

medföra att hans omsättning i form av överlåtelse eller uttag blir Prop. 1993/94:225
undantagen från skatteplikt. Endast sådan omsättning som avses i 3 kap.

21 § bör enligt regeringens uppfattning vara undantagen från skatteplikt.

Förslaget beräknas inte medföra några statsfinansiella effekter.

Förslaget föranleder ändringar i 2 kap. 3 § ML och 3 kap. 24 § ML.

9 Registrering av utländska företagare

Regeringens förslag: Beslut om registrering av utländska företagare
som företräds av en representant i Sverige skall alltid fattas av
Skattemyndigheten i Stockholms län och inte som i dag av skatte-
myndigheten i det län där representantens hemortskommun är
belägen.

Skälen för regeringens förslag: Beslut i fråga om registrering av en
utländsk företagare som enligt 22 kap. 6 § ML skall företrädas av en
representant här i landet skall enligt 14 kap. 23 § ML fattas av skatte-
myndigheten i det län där representantens hemortskommun är belägen.
Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är en juridisk
person, fast driftställe här skall enligt 2 a § uppbördslagen (1953:272)
och 3 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
beslut enligt uppbördslagen resp, lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare fattas av Skattemyndigheten i Stockholms län. Även beslut
i taxeringsärenden fattas enligt 2 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) av
Skattemyndigheten i Stockholms län i de fall den skattskyldige saknar
hemortskommun i landet.

Reglerna innebär i de fall en utländsk företagare är arbetsgivare i
Sverige att mervärdesskatteärenden å ena sidan och ärenden rörande
taxering och uppbörd å andra sidan kan komma att handläggas av
skattemyndigheter i skilda län. Beträffande andra arbetsgivare gäller
däremot att inkomsttaxering, uppbördsfrågor och registrering för
mervärdesskatt som regel handläggs av samma myndighet.

Riksskatteverket har i en skrivelse till Finansdepartementet framhållit
att det av bl.a. kontrollskäl är önskvärt att regelsystemen beträffande
utländska företagare hanteras av samma skattemyndighet. Regeringen
delar denna uppfattning och föreslår att bestämmelsen i 14 kap. 23 § ML
ändras så att beslut om registrering av utländska företagare som företräds
av en representant i Sverige skall fattas av Skattemyndigheten i Stock-
holms län.

10 Ikraftträdande

Prop. 1993/94:225

Riksdagen har den 16 mars 1994 fattat beslut om att införa en ny
mervärdesskattelag (prop. 1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, rskr.
1993/94:170). Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. De ändringar som
nu föreslås avser ändringar i den lagen och bör träda i kraft vid samma
tidpunkt.

11 Författningskommentar

11.1 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:000)

1 kap. 13 §

Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (se avsnitt 6).

2 kap. 3 §

Det nya andra stycket innebär att uttag skall anses föreligga även i de fall
då en skattskyldig, som gjort ett skattefritt förvärv av ett fartyg eller
luftfartyg enligt 3 kap. 21 § ML och för vilket han således inte haft
någon avdragsrätt för ingående skatt, förfogar över fartyget eller
luftfartyget på ett sådant sätt som anges i 2 kap. 2 § ML. Det är endast
sådan omsättning av fartygen som anges 3 kap. 21 § som bör vara
undantagen från skatteplikt.

Ändringen behandlas också i allmänmotiveringen (se avsnitt 8). Jfr
även kommentaren till 3 kap. 24 §.

3 kap. 3 §

Det nya tredje stycket i paragrafen innebär att inte bara en fastig-
hetsägares upplåtelse av fastighet för stadigvarande användning i en
verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till återbetalning enligt
10 kap. 9 - 13 §§ är skattepliktig. Även en hyresgästs uthyrning av
fastighet i andra hand liksom en bostadsrättsinnehavares upplåtelse av
nyttjanderätt till fastighet som han innehar med bostadsrätt omfattas av
skatteplikten i de fall uthyrningen eller upplåtelsen sker för stadigvarande
användning i en verksamhet som medför skattskyldighet eller rätt till
återbetalning.

Enligt 9 kap. 1 § ML föreligger skattskyldighet för de skattepliktiga
upplåtelser som anges i 3 kap. 3 § andra stycket ML endast under
förutsättning att skattemyndigheten har beslutat om detta. Ändringen i 9
kap. 1 § första stycket innebär att skattemyndigheten på samma sätt som

gäller för en fastighetsägare kan besluta att en hyresgäst eller bostads- Prop. 1993/94:225
rättsinnehavare skall vara skattskyldig för den skattepliktiga upplåtelsen.

Härigenom kommer fastigheten att användas i en verksamhet som medför
skattskyldighet, varför fastighetsägarens upplåtelse till hyregästen eller
bostadsrättsinnehavaren också blir skattepliktig enligt 3 kap. 3 § andra
stycket ML. I sådant fall kan skattemyndigheten på fastighetsägarens
begäran besluta att fastighetsägaren skall vara skattskyldig för sin
upplåtelse.

Ändringarna behandlas också i allmänmotiveringen (se avsnitt 4).

3 kap. 4 §

Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (se avsnitt 5).

3 kap. 24 §

Ändringen i tredje stycket innebär att omsättning av en vara som en
skattskyldig förvärvat skattefritt på grund av bestämmelserna i 3 kap.
21 § ML och för vilken han således inte haft någon avdragsrätt för
ingående skatt vid förvärvet, inte skall omfattas av skattefriheten enligt
denna bestämmelse. Endast sådan omsättning som avses i 3 kap. 21 §
ML bör vara undantagen från skatteplikt. Jfr även kommentaren till 2
kap. 3 §.

8 kap. 15 §

Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (se avsnitt 6).

9 kap. 1, 3 och 4 §§

Se kommentaren till 3 kap. 3 § ML.

9 kap. 5 §

I paragrafens första stycke anges att fastighetsägaren under vissa
omständigheter skall återföra ingående skatt som han har gjort avdrag
för. Det nya fjärde stycket innebär att fastighetsägaren är återför-
ingsskyldig även i de fall en hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare hyr ut
resp, upplåter fastigheten under omständigheter som medför att ut-
hyrningen eller upplåtelsen inte längre är skattepliktig. Någon återföring
skall dock inte göras för den ingående skatt som hyresgästen eller
bostadsrättsinnehavaren har gjort avdrag för.

Enligt paragrafens första stycke och enligt 6 § skall återföring ske om Prop. 1993/94:225
en återföringsgrundande händelse inträffar inom tre år resp, sex år från
utgången av det kalenderår under vilket skattemyndigheten beslutat om
skattskyldighet för fastighetsägaren. I lagen (1968:430) om mervärdeskatt
finns motsvarande bestämmelse i 15 § femte stycket. Där stadgas att
återföring skall ske inom tre resp, sex år från utgången av det kalenderår
under vilket skattskyldighet inträtt enligt meddelat beslut. Någon ändring
i förhållande vad som nu gäller har inte varit avsedd. För att någon
osäkerhet beträffande sättet för beräkning av tidsfristen inte skall råda bör
bestämmelserna i 9 kap. 5 § första stycket och 6 § förtydligas så att det
klart framgår att det är utgången av det år under vilket skattskyldigheten
har inträtt som är utgångspunkt vid beräkning av resp, tidsfrist.

Bestämmelsen har även behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 4).

Det nya femte stycket har kommenterats i allmänmotiveringen (se
avsnitt 4).

9 kap. 6 §

Se kommentaren till 9 kap. 5 §.

10 kap. 6 §

Punkt 6 i den här behandlade paragrafen motsvaras av 2 a § förordningen
(1985:93) om återbetalning i vissa fall av skatt på bensin, m.m. (jfr prop.
1993/94:99 s. 222). Genom den föreslagna ändringen i punkt 6 ges rätt
till återbetalning av ingående skatt som hänför sig till förvärv av bränslen
som beskattas enligt lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning
av vissa oljeprodukter. Därmed sker en anpassning till den ändring som
genomfördes den 1 oktober 1993 i 1985 års förordning (jfr SFS
1993:1037).

10 kap. 12 §

Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (se avsnitt 8)

13 kap. 28 §

Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 4).

14 kap. 23 §

Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 9).

16 kap. 12 §

Prop. 1993/94:225

I paragrafen regleras när respitränta skall tas ut på skatt som fastställs på
annat sätt än i enlighet med lämnad deklaration enligt 15 kap. 2 §.
Ändringen innebär att respitränta inte skall tas ut på skatt som enligt 9
kap. 5 § femte stycket första meningen och 13 kap. 28 § återförts av en
fastighetsägare för den redovisningsperiod under vilken konkursbeslut
meddelats i de fall en återföringsgrundande händelse enligt 9 kap. 5 §
inträffar efter konkursutbrottet. Bestämmelsen har omarbetats i för-
hållande till lagrådsremissen.

20 kap. 9 §

En anpassning av bestämmelsen i första stycket har gjorts för att den
skall motsvara 57 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt och 15 § tredje
stycket lagen (1991:119) om återbetalning av mervärdeskatt till utländska
företagare i dess lydelse enligt SFS 1993:465 (jfr prop. 1993/94:99 s.
255).

11.2 Förslag till lag om ändring i (1993:1536) om ränteför-
delning vid beskattning

Införandet av den nya mervärdesskattelagen den 1 juli 1994 (prop.
1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, rskr. 1993/94:170) medför en
följdändring i 10 § lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning
i vilken hänvisas till nuvarande lagstiftning.

Bilaga 1
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över be-
tänkandet (SOU 1992:121) Vissa mervärdeskattefrågor m.m.

Yttrande över betänkandet har avgetts av

Socialstyrelsen, Postverket, Generaltullstyrelsen, Finansinspektionen,
Riksskatteverket, Konkurrensverket, Konsumentverket, Hovrätten för
Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm, Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR, Försäkringsförbundet, Civilekonomernas
Riksförbund, Sveriges Psykologförbund, Sveriges Redareförening,
Svenska Bankföreningen, Kommittén för Alternativmedicin KAM,
Byggentreprenörena, Folkrörelsen för Alternativ Medicin, Finansbolagens
Förening, HSB:s Riksförbund, SAS, Svenska Fotvårdförbundet, Svenska
Franchise Föreningen, Svenska Naprapat Förbundet, SABO, Sveriges
Bokförings- & Revisionskonsulters Förbund, Sveriges Bostadsrättsföre-
ningars Centralorganisation, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges
Hudterapeuters Riksorganisation, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges
Redovisningskonsulters Förbund, Sveriges Socionomers, Personal- &
Förvaltningstjänstemäns Riksförbund, Swedish Federation of Acupuncture
Societies, Stiftelsen Rådet för Alternativ Medicin, Göteborgs Patientföre-
ning, S:t Lukasstiftelsen, Bröstcancerföreningamas Riksorganisation,
Arbetsmarknadens Försäkringsaktiebolag AFA, Svenska Inkassoföre-
ningen, Svenska Revisorssamfundet SRS, Tjänsteförbundet, Sveriges
Privattandläkarförening, Svenska Föreningen för Bildterapi, Svenska
Chiropraktorsällskapet och Kommunernas Pensionsanstalt KPA.

Industriförbundet och Företagarnas Riksorganisation hävisar till
yttrande som lämnats av Näringslivets Skattedelegation.

Prop. 1993/94:225

Bilaga 2 Prop. 1993/94:225

Remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet (SOU 1993:75)
Vissa mervärdeskattefrågor II - Offentlig verksamhet m.m.

Yttrande över betänkandet har avgetts av

Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Statens Kulturråd, Konkurrensver-
ket, Vägverket, Kammarrätten i Jönköping, Svenska Bokförläggareföre-
ningen, Svenska Bokhandlareföreningen, Sveriges Författarförbund,
Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges
Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföreningen, Företagarnas Riks-
organisation, Lantbrukarnas Riksförbund, Föreningen Auktoriserade
Revisorer, Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisationen i
Sverige, Svenska Journalistförbundet, Svenska Tidningsutgivareföre-
ningen, AB Svensk Bilprovning, Bilindustriföreningen, Byggentreprenör-
erna, Föreningen Svensk Fackpress, Föreningen Svenska Läromedelspro-
ducenter, Förlags- och Medieföreningen, Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd, Motorbranschens Riksförbund, Svenska
Veckopressens Tidningsutgivareförening, Sveriges Bokförings- och
Revisionsbyråers Förbund, Sveriges Köpmannaförbund, Tjänsteförbun-
det, Svenska Musikförläggarföreningen, Landstinget i Östergötlands län,
Telia, Bevakningsföretagens Riksförbund, Sveriges Fastighetsägareföre-
ning, Sveriges Tvätteriförbund, Sveriges Städentreprenörers Förbund,
Grafiska Företagen, Svenska Franchiseföreningen, Skellefteå kommun.

LAGRÅDET

Bilaga 3 Prop. 1993/94:225

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-11

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt en lagrådsremiss den 3 mars 1994 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
ändring i mervärdesskattelagen (1994:000).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren
Torbjörn Boström.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Finansdepartementet

Prop. 1993/94:225

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af
Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg

Föredragande: statsrådet Lundgren

Regeringen beslutar proposition 1993/94:225 Vissa mervärdeskattefrågor

gotab 46288, Stockholm 1994

Vissa mervärdesskattefrågor

Regeringens proposition1993/94:225