Protokoll 2017/18:101 Torsdagen den 19 april

ProtokollRiksdagens protokoll 2017/18:101

§ 1  Avsägelse

Tredje vice talmannen meddelade att Johan Büser (S) avsagt sig uppdraget som ledamot i EU-nämnden från och med den 1 maj.

Kammaren biföll denna avsägelse.

§ 2  Anmälan om kompletteringsval

Tredje vice talmannen meddelade att Socialdemokraternas riksdagsgrupp anmält Sara Karlsson som ledamot i EU-nämnden.

Tredje vice talmannen förklarade vald från och med den 1 maj till

ledamot i EU-nämnden

Sara Karlsson (S)

§ 3  Anmälan om subsidiaritetsprövning

Tredje vice talmannen anmälde att utdrag ur prot. 2017/18:27 för tisdagen den 17 april i ärende om subsidiaritetsprövning av EU-förslag hade kommit in från miljö- och jordbruksutskottet.

§ 4  Anmälan om fördröjt svar på interpellation

Följande skrivelse hade kommit in:

Interpellation 2017/18:455

Till riksdagen

Interpellation 2017/18:455 Vårdköerna

av Niklas Wykman (M)

Interpellationen kommer att besvaras fredagen den 4 maj 2018.

Skälet till dröjsmålet är familjeangelägenhet.

Stockholm den 17 april 2018

Socialdepartementet

Annika Strandhäll (S)

Enligt uppdrag

Marianne Jenryd

Expeditionschef

§ 5  Anmälan om faktapromemorior

Tredje vice talmannen anmälde att följande faktapromemorior om förslag från Europeiska kommissionen hade kommit in och överlämnats till utskott:

2017/18:FPM70 Meddelande om genomförande av europeiska pelaren för sociala rättigheter KOM(2018) 130 till arbetsmarknadsutskottet

2017/18:FPM71 Revidering av EU:s viseringskodex KOM(2018) 252, KOM(2018) 251 till socialförsäkringsutskottet

2017/18:FPM72 Förordning om Europeiska arbetsmyndigheten KOM(2018) 131 till arbetsmarknadsutskottet

§ 6  Ärende för hänvisning till utskott

Följande dokument hänvisades till utskott:

EU-dokument

COM(2018) 163 till finansutskottet

Åttaveckorsfristen för att avge ett motiverat yttrande skulle gå ut den 13 juni.

§ 7  Straffrättsliga frågor

Straffrättsliga frågor

Justitieutskottets utlåtande 2017/18:JuU14

Straffrättsliga frågor

föredrogs.

Anf.  1  ANTI AVSAN (M):

Fru talman! Nu ska vi debattera justitieutskottets betänkande Straffrättsliga frågor, som också innehåller fyra förslag till tillkännagivanden från riksdagen som jag hoppas att kammaren fattar beslut om senare. Det finns ingenting som tyder på någonting annat.

Det är ca 200 yrkanden i motioner från den allmänna motionstiden 2017/18 som ligger till grund för betänkandet. Det är väldigt många olika frågor som berörs som alla är väsentliga på sitt sätt. Jag ska börja med att yrka bifall till reservationerna 8 och 9. Vi står naturligtvis bakom samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till de två reservationerna.

Jag ska inledningsvis nämna någonting om betydelsen av de fyra tillkännagivandena. Det första tillkännagivandet handlar om ett straffrättsligt skydd för hälso- och sjukvårdspersonal och att skärpa straffen för våld mot personal inom hälso- och sjukvården och möjligen också andra vitala samhällsfunktioner.

Det problem som har uppmärksammats som ligger till grund för tillkännagivandet är att man upplever att vissa funktioner i samhället inte har tillräckligt straffrättsligt skydd. Om man ägnar sig åt myndighetsutövning omfattas man av bestämmelsen om våld mot tjänsteman. Men det finns även andra som omfattas av den därför att det explicit anges i annan lagstiftning.

Straffrättsliga frågor

Då tänker jag till exempel på väktare. De omfattas av bestämmelsen om våld mot tjänsteman trots att de inte utför myndighetsutövning. Det beror på att den lagstiftning som reglerar den verksamheten säger, i 7 § närmare bestämt, att bestämmelsen i brottsbalken ska gälla för väktare.

Det hade varit ganska enkelt att göra en sådan förändring när det gäller hälso- och sjukvårdens personal. Vi vet att våldet har ökat och också ett antal andra helt oacceptabla beteenden som utspelar sig på våra akutmottagningar. Det är inte acceptabelt, och på något vis måste vi som lagstiftare reagera mot det.

Nästa sak är skärpta straff för rattfylleri och grov olovlig körning. Då frågar man sig varför det är nödvändigt. Vi känner till att en väldigt stor del av vardagsbrottsligheten – om vi kallar det för det – är knuten till personer som har en kriminell livsstil och består av rattfyllerier och grova olovliga körningar. Man visar ingen hänsyn till andra människor och inte heller i trafiken. Man kör återkommande rattfull.

Om någon är misstänkt för grovt rattfylleri är det en sak. Då är straffskalan sådan att det finns möjlighet till häktning. Men för den som är en notorisk rattfyllerist och gör sig skyldig till rattfylleri som inte är grovt rattfylleri slutar straffskalan på sex månaders fängelse. Det är samma sak för grov olovlig körning. Då finns det inte möjlighet att häkta om återfallet ligger på den nivån. Därför föreslås i tillkännagivandet att man ska höja straffskalan till fängelse i ett år.

Fru talman! Brott med hedersmotiv är ett område som är ganska uppmärksammat i dag med tanke på att det är ganska många – framför allt flickor – som lever i en kontext där de är beskurna sin frihet. De påverkas inte bara av de närmaste i familjen som i sin tur många gånger är tvingade att pressa unga flickor och kvinnor att leva ett liv som de kanske inte alls vill leva. Vi tycker att de själva ska få bestämma vilket liv det är i vårt samhälle.

Det finns anledning att titta på brott med hedersmotiv så att det får en egen brottsrubricering. Det ska inte bara vara en brottsrubricering rakt av. Med förebild i fridskränkningsbrotten finns det anledning att titta på det. Om man har flera olika gärningar som var för sig utgör brott och sammantaget tar dem i en hederskontext blir det naturligtvis allvarligare. Det gör att man får en helt annan utgångspunkt i straffmätningen. Så är det med fridskränkningsbrotten.

Slutligen ska, när jag talar om straffskärpning, hedersmotiv vid brott vara en särskild straffskärpningsgrund. Det finns redan två straffskärpningsgrunder i brottsbalken som är tillämpliga på sådana fall. Men det finns andra brott som är grundade i motiv, till exempel hat mot andra människor, som har egna straffskärpningsgrunder. Det finns skäl att ha en uttrycklig sådan också när det gäller hedersmotiv.

När det gäller de reservationer som jag har yrkat bifall till vill jag bara säga att när det gäller våld mot tjänsteman, som är den första reservationen, kom Blåljusutredningen med ett förslag om skärpning av straffet för grovt våld eller hot mot tjänsteman. Det är i och för sig bra, men det omfattar inte det dagliga våld som många poliser och andra tjänstemän som omfattas av bestämmelsen utsätts för.

Förslaget tillgodoser inte riksdagens tillkännagivande att man ska ha en egen brottsrubricering för våldet och inte ha en gemensam brottsrubricering för våld eller hot mot tjänsteman. Där ska också straffet vara minst sex månaders fängelse. Här hade regeringen haft möjlighet att tillgodose tillkännagivandet, men det har inte skett så här långt.

Straffrättsliga frågor

Slutligen ska jag nämna någonting om narkotikabrotten. De är ett gissel och i många avseenden en grundorsak till annan brottslighet. De skjutningar som beklagligtvis har blivit ganska vanliga i Sverige har sin grund i narkotikahandel och kontroll av territorium och är också kopplade till annan typ av brottslighet.

Vi anser att den straffrättsliga regleringen ska ha en central roll i narkotikabekämpningen. Man ska ha en sträng, fast och konsekvent syn på den typen av brottslighet. Den olagliga narkotikahandeln äventyrar inte bara människors hälsa och livskvalitet för dem som själva missbrukar narkotika utan för väldigt många i deras omgivning. Det leder många gånger till det väldigt grova våldet.

Vi vill skärpa straffen för narkotikabrott för att komma åt den grova organiserade narkotikahanteringen. Det har inte tillgodosetts i tillräcklig omfattning efter lagändringen den 1 juli 2016 när man införde bestämmelser om synnerligen grova narkotikabrott. I Högsta domstolens bedömning har mängden av narkotika fått allt mindre betydelse ju allvarligare brottet är. Det är en principiellt felaktig syn, menar vi. Mängden narkotika är ytterst alltid gränssättande för vilka samlade skador som uppkommer, både på individnivå och på samhället som helhet. Detta finns det anledning att återkomma till också i ett annat sammanhang senare.

(Applåder)

Anf.  2  ADAM MARTTINEN (SD):

Fru talman! Vi debatterar det straffrättsliga motionsbetänkandet. Det är ett av de mest angelägna motionsbetänkandena eftersom vi har haft en kriminalpolitik som fått utformas under socialliberala krafter under väldigt lång tid. Just det socialliberala inflytandet över kriminalpolitiken är orsaken till att så många i vårt land upplever att väldigt många farliga och tungt kriminella alldeles för många gånger slipper undan alldeles för lätt.

Ideologi spelar nämligen roll. Socialisters och liberalers inställning till straff är att straffet måste kunna motiveras utifrån ett individuellt eller samhälleligt mervärde. Om någon ska straffas ska det ske med den primära utgångspunkten att den straffade ska få så bra förutsättningar som möjligt att bli en starkare individ eller en tillgång för det allmänna. Om det visar sig att kortare fängelsestraff rent statistiskt gör brottslingar mindre kriminella anser socialliberala krafter att korta straff är att föredra, även om det för med sig några enstaka, men väldigt allvarliga, olycksfall.

De socialliberala krafterna saknar allt som oftast det som är vägledande för Sverigedemokraternas politik, nämligen brottsofferperspektivet. För Sverigedemokraterna är brottslingars förmåga att anpassa sig till ett hederligt liv efter avtjänat straff sekundärt. Det absolut viktigaste är att straff ska ge brottsoffer en upprättelse och fungera som en markering från samhället mot brott.

En annan viktig utgångspunkt för Sverigedemokraterna är att straffen ska fungera som ett skydd för allmänheten mot väldigt farliga individer. Det är inte okej att livsfarliga våldsbrottslingar, mördare, våldtäktsmän, gängkriminella eller terrorister släpps fria hur som helst när de väl blivit fällda för allvarliga brott.

Straffrättsliga frågor

I dag betyder inte ens livstidsstraff i regel ett straff på livstid, utan det går allt som oftast att få straffet omvandlat till ett tidsbestämt straff redan efter tio år. Utöver allmänna straffrabatter, som socialliberala krafter är väldigt förtjusta i, finns det i dag en villkorlig frigivning för den absoluta merparten av dem som får avtjäna ett straff i anstalt. Och det sker oavsett om kriminalvården anser att personen är livsfarlig, med hög risk att återfalla i brott, eller inte.

Socialdemokraternas trogna samarbetsparti Vänsterpartiet har till och med stuckit ut hakan och krävt att livstidsstraff ska avskaffas. Det är enligt Vänsterpartiet inte humant att exempelvis Englas mördare Anders Eklund ska behöva leva i ovisshet om hur länge han ska få sitta i fängelse. För Sverigedemokraterna är detta inte ett problem över huvud taget, snarare tvärtom.

För oss är det ett problem att Englas anhöriga ska behöva leva i ovisshet om Anders Eklund ska få sitt livstidsstraff tidsbestämt och därmed släppas ut eller inte. Detta är en skiljelinje mellan Sverigedemokraterna, de liberala partierna i opposition och regeringskartellen. Vi värnar brottsofferperspektivet; ni värnar brottslingarnas perspektiv.

Utöver att vi vill stärka garantin för att livstidsstraff ska betyda livstid vill vi även att vissa brottslingar som dömts för synnerligen grova eller grova brott i teorin ska kunna sitta i anstalt på livstid. Vi har valt att kalla detta för förvaringsdom. Det innebär att dokumenterat farliga individer, som döms för ett brott som är grovt men inte lever upp till kraven för ett livstidsstraff, ska kunna dömas till förvaring. Det blir då ett tidsbestämt straff enligt brottets straffskala men med en möjlighet till förlängning i förvar om det visar sig att den dömde är farlig med hög återfallsrisk.

Skulle risken kvarstå efter den första förlängningen i förvar ska ytterligare förlängning kunna meddelas av domstol. I teorin ska detta kunna leda till att farliga individer sitter livet ut i anstalt för ett grovt brott som inte lever upp till kraven för ett livstidsstraff.

Vi kan ta exemplet med Martin Jonssons dödsmisshandel av Lotta Rudholm. Martin Jonsson får sin första misshandelsdom redan när han har fyllt 15 år. Ett par månader senare misshandlar Martin en spärrvakt bland annat genom att hoppa jämfota på hans huvud. Vakten förlorar stora delar av sin syn till följd av misshandeln.

Efter ett par år när han har blivit frigiven dröjer det inte länge innan han attackerar ytterligare en man. Den mannen misshandlas så svårt att han senare avlider av sina skador. Martin döms för den misshandeln till åtta års fängelse. Under Martins tid i fängelset varnar vårdare för att han bedöms vara väldigt farlig med hög risk att återfalla i brott med dödligt våld.

Trots varningarna blir Martin under 2010 villkorligt frigiven efter att ha avtjänat endast två tredjedelar av sitt straff. Våldet fortsätter, och inom ett år döms Martin på nytt för fyra fall av misshandel av flera kvinnor. Och trots sin historik får Martin vid det här tillfället inget fängelsestraff utan döms till skyddstillsyn med vårdprogram.

Martin struntar i vårdprogrammet utan någon vidare konsekvens. I stället inleder Martin en ny relation med en kvinna, som blir kantad av våld. Efter bara ett år blir han dömd för att ha tryckt upp en kniv mot kvinnans hals. Han döms till två år och sex månader, bland annat för grov kvinnofridskränkning.

Straffrättsliga frågor

Under sin tid på anstalt får Martin upprepade varningar för olämpligt beteende och för att ha hotat kvinnlig personal. Han väljer även att hoppa av behandlingsprogrammet mot relationsvåld. Enligt bedömningen från kriminalvården i samband med att Martin ska friges konstateras att det föreligger hög risk för att han kommer att misshandla fler kvinnor. Trots detta blir Martin Jonsson återigen villkorligt frigiven efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff.

Det är då Martin inleder en relation med Lotta Rudholm. Lotta kommer efter en tid att höra av sig upprepade gånger till anhöriga om det våld som hon utsätts för av Martin Jonsson. Det handlar om ständiga dödshot och våld som bland annat resulterar i krossade revben. Lotta skickar bilder på sin blåslagna kropp till sina nära för att det ska finnas bevis för allt han gör.

Efter många turer kommer Lotta överens med sin arbetsgivare om att hon inte ska bo hos Martin och att hon måste kontakta polisen. Hon ordnar då ett tillfälligt boende och kontaktar polisen. Lotta frågar sitt målsägandebiträde vilka chanserna är att något av alla fallen av misshandel kan bedömas som grovt. Detta är tveksamt eftersom det normalt krävs att vapen eller tillhyggen är inblandade.

Lotta är rädd för att Martin ska få ett kort straff och friges efter två tredjedelar av tiden och då kunna utkräva sin hämnd. Lotta beslutar därför att inte medverka i utredningen, och kort därefter läggs utredningen ned.

I dag är Lotta död. Hon blev ihjälslagen av Martin Jonsson. Dödsmisshandeln levde inte upp till kraven för livstidsstraff, utan Martin blev dömd till det längsta tidsbestämda straffet på 18 år. Martin kommer att bli fri, sannolikt efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff, för att socialliberala krafter anser att det är humant och att man alltid förtjänar en ny chans i livet.

Fru talman! Om Sverigedemokraterna fått bestämma skulle den villkorliga frigivningen aldrig ha varit ett alternativ för något av de brott som Martin Jonsson gjort sig skyldig till. Han skulle dessutom ha fått längre straff från början för varje enskilt brott. Fallet Martin Jonsson utgör ett välgrundat exempel på skälen till att Sverigedemokraterna föreslår en möjlighet att dömas till förvaringsdom.

Fru talman! Det måste bli ett slut på regeringens socialliberala inflytande över kriminalpolitiken. Oskyldiga människor har alltför många gånger fått sina liv sönderslagna och till och med avslutade i förtid för att vår regering anser att brottslingarnas perspektiv ska sättas framför brottsoffrens perspektiv.

För mig är det väldigt tydligt att vi behöver en helt ny inriktning i kriminalpolitiken – en inriktning som på riktigt värnar brottsofferperspektivet och allmänhetens rätt att skyddas från farliga individer. Här i Sveriges riksdag företräds den inriktningen primärt av Sverigedemokraterna, och det kommer dessvärre att märkas när resterande partier här inne röstar nej till Sverigedemokraternas förslag om förvaringsdomar.

Jag hoppas att mitt yrkande om bifall till reservation 13 kommer att eka ut bland väljarna med en förhoppning om en ny kriminalpolitisk inriktning redan efter höstens val – inte minst för Lotta Rudholm, Engla och deras anhöriga och alla dem som på olika sätt drabbas av den socialliberala kriminalpolitiken.

Straffrättsliga frågor

(Applåder)

I detta anförande instämde Patrick Reslow (-).

Anf.  3  TREDJE VICE TALMANNEN:

Jag vill uppmärksamma talaren på att enskilda handlingar inte ska bli föremål för omdömen under kammarens överläggningar.

Anf.  4  JOHAN HEDIN (C):

Fru talman! Ordet heder är i vissa sammanhang svårbegripligt. Vad är egentligen heder? Ibland ska vi verkligen binda oss vid ett löfte, och då lovar vi på heder och ära. Vi sätter vårt anseende i pant för ett sådant löfte, och om vi bryter det förbinder vi oss att ge upp det anseende vår omgivning annars skulle ha för oss.

Ett, eller egentligen två, av de fyra tillkännagivanden som vi i detta betänkande föreslår riksdagen att fatta beslut om i dag handlar om just det vi kallar för hedersbrott – kränkningar och kriminella handlingar som äger rum för att den som begår brottet av någon anledning anser sig berättigad eller kanske till och med skyldig att begå det för att hans, hennes eller, oftast, familjens anseende ska förbli intakt.

Jag såg någon motion i floran som adresserade just begreppet heder. Nästan varje gång jag är runt i Centersverige och talar och hedersbegreppet kommer på tal väcker någon frågan om att vi egentligen borde kalla den här typen av brottslighet för någonting annat, för de här brotten är långt ifrån hedersamma. Det är dock ett sådant vedertaget begrepp att det kan vara svårt att ändra. Det är dessutom viktigare att vi lägger all vår kraft på att bekämpa hedersbrotten än att vi lägger tid och energi på att diskutera vad de kallas. Men jag förstår verkligen tanken.

Jag har detta år äran och förmånen att få vara goodwillambassadör för Glöm aldrig Pela och Fadime. Därigenom får man sig en hel del kunskap om detta mörka fenomen. Man får också del av många personliga berättelser, livsöden och fruktansvärda brott som oskyldiga, försvarslösa människor, ofta barn, har utsatts för.

När jag skulle författa det här anförandet tänkte jag att jag skulle läsa upp en dikt från en diktsamling som heter Den förbjudna kärlekens kalender, men jag valde att inte göra det. Det blir liksom lite för mycket för det här sammanhanget. Det är vackert beskrivna hemska historier om vedervärdiga brott begångna av kanske de allra sämsta av skälen.

För vad är det egentligen som hedersmotivet handlar om? Det är att sätta det egna anseendet, eller rättare sagt, en väldigt skruvad bild av det egna anseendet, framför respekten för och kärleken till en närstående – kanske den mest närstående man har, sitt barn.

Hur kärleken till ens barn, som för de flesta föräldrar är det dyraste man har, plötsligt väger lättare än något så diffust och subjektivt som det egna anseendet är helt obegripligt för mig, och det är det antagligen för de allra flesta. Ändå händer det här gång på gång och år efter år, och problemet verkar snarast växa.

Ibland när jag talar med människor som vet mer om hedersbrott och orsaker bakom visar de att faktorer som ekonomiskt och socialt utanförskap spelar in. Det finns berättelser om familjer som inte alls levde och resonerade särskilt mycket utifrån en hederskontext men där sedan någon typ av radikalisering skedde.

Straffrättsliga frågor

Det är inte säkert att det är så mycket värt att grotta i det. Det är väl bra om man med hjälp av bättre kunskap, bättre social och ekonomisk inkludering, mindre segregation och en bättre fungerande arbetsmarknad kan hindra människor från att utvecklas till hederskriminella, men det spelar faktiskt i det här sammanhanget ingen roll. Vi fastslår i dag att hedersmotiv ska vara en straffskärpande grund. Utsätter du någon för ett brott av den anledningen att du anser din heder vara i fara gör du inte bara en grov felbedömning av denna så kallade heders värde, utan du får också ett hårdare straff. Och det är bara det rent straffrättsliga straffet. Det finns också ett socialt pris – faktiskt, om man så vill, ett hedersstraff där din heder i de allra flestas ögon för all framtid kommer att vara nog nära noll.

Det andra tillkännagivandet på hedersområdet handlar om att införa ett eget brott med fridskränkningsbrotten som förebild. Om någon utsätts för brott som visserligen har ett lågt straffvärde men som sker upprepat och systematiskt blir kränkningen allvarlig. Det fastslår vi nu i det här betänkandet, och en ytterligare pusselbit i arbetet för att skydda dessa brottsoffer läggs till.

Sedan måste vi göra mycket mer. Det finns säkert sådant vi kan göra i lagstiftningen, men det handlar också om att samla, sprida och tillgängliggöra kunskap. Det handlar om att se till att rättsvårdande och sociala myndigheter har tillräckligt stor kännedom om hur hedersbrott kan upptäckas och hur situationen sedan kan hanteras.

Kunskap om heder måste finnas i skolan, och lagar och regler måste ses över så att inte administrativ hantering riskerar att sätta människors liv i fara. Det är någonting som vi kommer att beröra i nästa betänkande som vi ska diskutera här i dag.

Jag vill rekommendera Glöm aldrig Pela och Fadimes webbplats, gapf.se, där det finns en hel del länkar till böcker och filmer för den som vill lära sig mer om det här.

Vi fattar även beslut om ett par ytterligare mycket viktiga tillkännagivanden. Ett handlar om ett stärkt straffrättsligt skydd för hälso- och sjukvårdspersonal och skärpta straff för våld mot personal inom hälso- och sjukvården och andra vitala samhällsfunktioner, vilket redan har lyfts upp. En annan viktig sak är skärpta straff för rattfylleri och olovlig körning.

I höstas besökte jag Fliseryd, en mindre ort i Småland, där konsekvenserna av ett hänsynslöst och i högsta grad kriminellt beteende hade blivit så allvarliga som de någonsin kan bli. Människor miste livet och flera skadades av en person som blev dömd för ett stort antal rattfyllor och olovliga körningar. En människa som beter sig så, som utan respekt för andras liv och hälsa gång på gång begår sådana brott behöver hjälp, och omgivningen måste skyddas från denna farliga framfart. Kriminalvården är en alldeles utmärkt plats att vara på, inte bara för att avtjäna ett kännbart straff för de mycket allvarliga brott man har begått utan också för att få hjälp att bryta det levnadsmönster som utsätter andra för livsfara.

Händelserna i Fliseryd föranledde en motion om skärpta straff vid upprepad brottslighet av det här slaget, och den viktigaste andemeningen i den motionen kan väl anses vara tillgodosedd i och med att vi gör det här tillkännagivandet i dag. Nu är det upp till regeringen att leverera enligt riksdagens önskemål, vilket är någonting som man tidigare har förhållit sig kallsinnig till. Justitieministerns egen partikamrat Krister Örnfjäder ställde en skriftlig fråga om det här – den föranleddes av Fliserydsfallet – men svaret från Morgan Johansson var att inga ändringar behövdes.

Straffrättsliga frågor

Fru talman! Ändringar behövs. Så säger Sveriges riksdag i dag.

(Applåder)

Anf.  5  ADAM MARTTINEN (SD) replik:

Fru talman! Centerpartiet är ett av de partier som har valt att inte visa stöd för Sverigedemokraternas förslag om förvaringsdomar.

Återfall i brott kan vara lite olika allvarliga, men när det gäller de allvarligaste brotten och de farligaste individerna i vårt land och Kriminalvården vid tiden för ett frisläppande efter ett tidsbestämt straff gör en bedömning att den här personen är fullkomligt livsfarlig och sannolikt kommer att utsätta människor för mycket stor fara för liv och hälsa – är det inte då bra att man har möjlighet att förlänga tiden i förvar så att den här personen inte kan skada oskyldiga människor ute i samhället?

Jag skulle vilja ställa frågan till Centerpartiet: Vad är ert motiv till att inte stödja förslaget om förvaringsdomar?

Anf.  6  JOHAN HEDIN (C) replik:

Fru talman! Hade någon sagt till mig i början av den här mandatperioden, 2014, att det skulle finnas en allvarlig fara för den liberala rättsstatens grundläggande principer skulle jag inte tagit det på särskilt stort allvar. Vi ser en utveckling i vår omvärld som inte alls är särskilt ljus. Våra grannar och vänner i Europa gör ganska märkliga turer med just rättspolitiken och rättsstatens mest grundläggande principer. Vi ser hur man i Polen och Ungern nedmonterar de här viktiga principerna. Man kringskär mediernas oberoende och det oberoende domstolsväsendet. I Österrike ger rena nazistpartiet stöd till regeringen, och man byter ut varenda person i de rättsvårdande myndigheterna – chefer – till sina egna personer.

Det här är allvarligt, och det är en tendens som vi ser i Europa och i andra delar av världen. Rättsstatliga principer ersätts av något slags uppskruvat populistiskt propagandaspel där vår naturliga och välgrundade avsky för grova brott används och exploateras för att hitta på än det ena och än det andra.

Ibland när jag träffar väljare när vi delar ut flygblad eller gör andra saker ställer de frågan: Varför vill ni inte samarbeta med Sverigedemokraterna? De kanske inte gillar Sverigedemokraterna, men de tycker ändå att det är viktigt med vissa delar som de anser ska skruvas åt i rättspolitiken. Jag kan hålla med om mycket, men det viktiga är det som Sverigedemokraterna kanske inte säger – det som vi kan läsa mellan raderna om vilket samhälle vi är på väg att utveckla och där Adams tidigare närmaste kollega Kent Ekeroth lyfter fram Ungern som ett exempel på en god rättsstat. Jag tycker att Sverige är en god rättsstat, och Sverige ska fortsätta att vara en god rättsstat.

(Applåder)

Anf.  7  ADAM MARTTINEN (SD) replik:

Fru talman! Jag noterar att Vänsterpartiets Linda Snecker nickar instämmande till Centerpartiets anförande och, får man väl säga, icke-svar på den konkreta frågan från Sverigedemokraterna om varför man inte stöder förslaget om förvaringsdom. Det fungerar i praktiken i Norge och Danmark, och där kan man se till att de grövsta brottslingarna inte kommer ut i samhället om det finns en väldigt stor risk att de kommer att utsätta allmänheten eller enskilda för stor fara.

Straffrättsliga frågor

Jag kanske gjorde ett sidosteg i talarstolen i mitt anförande, men jag tycker att det är väldigt angeläget att peka på ett konkret problem för att försöka få er att förstå att er kriminalpolitik faktiskt har gjort att människor förlorar livet. Kriminalvården har gjort välgrundade bedömningar av intagnas farlighet, och sedan har man fått rätt. Gång på gång har de här personerna som har fått tidsbestämda straff kunnat komma ut efter att ha avtjänat bara två tredjedelar av straffet, och sedan har de mördat människor.

När det gäller en dokumenterat farlig person som återkommande återfaller i samma typ av brottslighet – det kan vara terrorister eller våldsmän av olika slag – varför vill man inte införa en möjlighet för domstolar att döma de här personerna till förvaringsdom? Det strider inte mot några rättsprinciper. Livstidsstraffet skiljer sig från straffen för många andra grova brott, och det måste finnas en skillnad, men med möjligheten till förvaringsdom kan man för grova eller synnerligen grova brott ge rättsstater en möjlighet att hålla personer som är väldigt farliga bakom lås och bom så att de inte kan komma ut och slå ihjäl fler människor eller för den delen spränga sig själva på Drottninggatan om Kriminalvården ser att det finns en påtaglig risk för att det kommer att hända.

Jag är inte speciellt imponerad av Johan Hedins svävande svar angående den övriga världens utveckling. Jag är mer intresserad av utvecklingen i Sverige och hur vi stärker säkerheten för oskyldiga människor i vårt land.

Johan Hedin får en ny chans att svara på varför han tycker att det är rimligt att man släpper ut livsfarliga människor i samhället.

Anf.  8  JOHAN HEDIN (C) replik:

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att vi låter rättspolitiken vila på grundläggande rättsstatliga principer. Detta är någonting som vi har gemensamt i Alliansen, där vi jobbar med utveckling.

Detta förslag kanske är bra – vi kanske analyserar det framöver och tycker att det är bra. Jag vet inte det i dag. Men vi diskuterar det i en allianskontext. Jag diskuterar inte detta med Sverigedemokraterna, för ni har en annan agenda för kriminalpolitiken. Det ser man också i Adam Marttinens anförande, där han tar upp personliga och väldigt känslosamma exempel.

Jag blir lite upprörd när Adam Marttinen nämner en person som jag känner ganska väl. Det rör sig om en partikamrat till mig, nämligen Englas mamma Carina. Hon skulle bli jättearg om hon fick höra att du, Adam Marttinen, använder hennes namn för att sprida din bild av rättspolitiken. Hon är centerpartist, inte sverigedemokrat. Hon anser att Centerpartiets rättspolitik är den som är bäst lämpad för att ta hand om de fall som hon och många andra har drabbats av.

I sitt anförande tog Adam Marttinen också upp det fruktansvärda fallet med Lotta som mördades. Man ska veta att Adam Marttinen har en före detta partikamrat – Anna Hagwall, en person som sitter på ett sverigedemokratiskt mandat i Sveriges riksdag – som har anfört den minst sagt anmärkningsvärda hypotesen att kvinnor som misshandlas i nära relationer får skylla sig själva. Varför väljer en sådan person Sverigedemokraterna som parti att engagera sig i? Och varför väljer Englas mamma Centerpartiet att engagera sig i? Det är någonting som var och en bör fråga sig.

Anf.  9  LINDA SNECKER (V):

Straffrättsliga frågor

Fru talman! Vänsterpartiet vill att funktionsnedsättning ska vara en grund för hatbrott. Så är det inte i dag. Har du en funktionsnedsättning och får ett hatbrott riktat mot dig – alltså ett brott, verbalt eller fysiskt, som du utsätts för bara för att du har en funktionsvariation – räknas det inte som hatbrott.

Det vill vi ändra på. Vänsterpartiet vill att funktionsnedsättning ska bli en grund för hatbrott. Det är dags för det nu.

Hatbrott är ett angrepp mot de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna och ett uttryck för bristande respekt för människors lika värde. Arbetet mot hatbrott och lagstiftningen på området är därför oerhört viktigt, eftersom alla människor ska kunna delta i samhället på samma villkor utan att utsättas för brottsliga handlingar. Vänsterpartiet anser att arbetet mot hatbrott måste stärkas.

Det finns inget enskilt brott som heter hatbrott, utan hatbrott är ett samlingsbegrepp för brott där gärningspersonens motiv för brottet är hat mot enskilda personers eller grupper av människors förmodade etnicitet, nationella ursprung eller sexuella läggning. År 2015 identifierades uppskattningsvis 6 980 hatbrottsanmälningar. Enligt Brottsförebyggande rådet är de främlingsfientliga hatbrotten vanligast, och därefter kommer hatbrott som rör sexuell läggning.

Personer med funktionsnedsättning utsätts för våld i samma utsträckning som människor med en normfunktionalitet. I många fall utnyttjas att personen är beroende av sin omgivning och därmed särskilt utsatt.

Brott som begås mot personer med funktionsnedsättning anses i dag inte kunna vara hatbrott, och i svensk lagstiftning utgör inte funktionsnedsättning en grund för exempelvis hets mot folkgrupp. Däremot är funktionsnedsättning en diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen. Men medan majoriteten av de övriga diskrimineringsgrunderna redan i dag också finns med i straffstadgarna om hets mot folkgrupp – eller inom en snar framtid kommer att finnas med där – omfattas inte funktionsnedsättning. Detta anser Vänsterpartiet är en brist som behöver åtgärdas.

Fru talman! Enligt Myndigheten för delaktighet har 18 procent av kvinnorna med funktionsnedsättning i åldrarna 16–29 uppgett att de har utsatts för hot eller våld om hot. Det är en stor skillnad i jämförelse med kvinnor utan funktionsnedsättning.

Att vara kvinna och funktionsnedsatt innebär att man är dubbelt utsatt, och risken för att man ska drabbas av brottslighet är särskilt stor. Då måste vi ha en lagstiftning som hänger med. Detta är en feministisk fråga som vi inte längre kan blunda för.

Jag yrkar bifall till reservation 22.

Anf.  10  ROGER HADDAD (L):

Fru talman! Liberalerna kommer i samband med detta betänkande att särskilt yrka bifall till reservationerna 8 och 25. Jag återkommer till detta senare i anförandet.

Straffrättsliga frågor

Hedersförtrycket är ett av de största samhällsproblemen i Sverige. Det drabbar både pojkar och flickor, men det drabbar i synnerhet flickor vars föräldrar, släktingar eller bröder vill utöva kontroll över deras liv.

Det handlar om vilka man får umgås med och vilken ort man får studera eller arbeta på, och det kan påverka vilka man får umgås med på sin fritid. Särskilt hänsynslösa har förövarna visat sig vara när det kommer till vem man vill vara tillsammans med och kanske gifta sig med.

Dessa föråldrade värderingar hör inte hemma i vårt öppna samhälle, fru talman. Men trots år av tal, utspel och reaktioner ser vi tyvärr en bekymmersam utveckling som tyder på att vi nu har allt fler ärenden i landet som handlar om hedersförtryck.

Trots att lagen skärptes 2014 menar vi att den inte har varit tillräcklig och att den behöver skärpas ytterligare. Detta har vi också drivit på för under många år. Inte sällan har vi stått ensamma i de här frågorna, men nu börjar det hända någonting i politiken. De brottsoffer som överlever och som faktiskt vågar vända sig till rättsväsendet måste kunna räkna med ett mycket bättre bemötande och skydd än i dag.

Det som är bekymmersamt är att det fortfarande är alldeles för få anmälda ärenden som leder till åtal och sedan till domar. År 2015 anmäldes till exempel 47 fall av tvångsäktenskap, men inte ett enda ärende ledde till åtal. Nu ser jag att fler ärenden börjar nå fram till domstolarna för avgöranden. Det visar hur viktigt det är att åklagarna har kompetens och att de kan följa upp och hitta viktiga delar i utredningarna som kan hålla fram till domstolsförhandlingar.

Så sent som i januari lyfte jag upp detta problem i en riksdagsfråga med krav på regeringen att vidta åtgärder. Även om lagändringar tar tid kan regeringen för sin egen del fatta beslut om att uppdra till myndigheter att satsa på kompetens, att se över rutiner vid förhör inom polisen och att granska hur åklagarna och rättsväsendet agerar när det gäller hedersrelaterade brott.

Under förra året gjorde landets länsstyrelser en sammanställning där det tydligt framgick att flera kommuner ser en ökning av anmälningar och ärenden som gäller just hedersförtryck. Kommunerna efterfrågar kompetens.

En brist i denna undersökning var att man inte specifikt ställde frågor om hedersrelaterat våld och förtryck. Det var i stället någonting som kommuner i tolv olika län själva valde att lyfta fram i sina kommentarer, vilket har kunnat hjälpa oss att dra vissa slutsatser från underlaget.

Vi från Liberalerna menar att det krävs ett antal åtgärder. Det krävs satsningar på kompetens. Det finns fortfarande brister i socialtjänstens rutiner. Det finns fortfarande en osäkerhet och en okunskap inom skolan. Men det finns även problem inom rättsväsendet. Man har inte tillräckligt med kunskap för att hitta och identifiera markörer och information i utredningarna.

Skolan och socialtjänsten är väldigt viktiga. Det är oftast dit många unga vänder sig. De vänder sig till elevhälsan, kuratorn eller psykologen för att berätta om sina problem. Då måste det finnas en beredskap att hantera informationen, så att man – som man fortfarande brukar göra i några fall – inte ringer hem och frågar föräldrarna.

För två år sedan krävde vi en nationell kartläggning för att se över omfattningen av problemen med hedersrelaterat våld och förtryck. Hösten 2016 noterade vi att regeringen var positiv till att göra en kartläggning, och det välkomnar vi.

Straffrättsliga frågor

Sedan 2014 har vi från Liberalerna drivit frågan om att införa en lex Fadime, en särskild lagstiftning som innehåller en straffskärpningsgrund motsvarande den vid motivet för hatbrott. Vid ett brott ska man också bedöma om motivet är hedersrelaterat, och då ska straffet kunna skärpas ytterligare. Vi välkomnar att ett av Liberalernas yrkanden i dag kommer att få riksdagens stöd, förhoppningsvis i eftermiddag. Det är en seger för dem i mitt parti som under många år har lyft frågan om hedersförtrycket och behovet av tuffare åtgärder.

Vi från Liberalerna har också ett annat förslag i betänkandet, och det är att fler ärenden ska prövas för utvisning om personen inte är svensk medborgare. Tyvärr får vi inte stöd för vårt yrkande i detta betänkande, men för oss ska signalen vara glasklar: hedersvåld, förtryck, kontroll inte minst av kvinnliga familjemedlemmar, tvångsäktenskap och andra hänsynslösa brott ska innebära att man, om man döms och saknar medborgarskap, ska utvisas från landet. Det är därför vi yrkar bifall till vår reservation 25.

Några avslutande kommentarer om Blåljusutredningen och varför vi står bakom reservation 8: Efter många om och men, prat och presskonferenser tillsatte Socialdemokraterna en utredning om att skärpa straffen för angrepp på så kallad blåljuspersonal och inte minst på polisen. Vi menar att delbetänkandet som presenterades för några månader sedan inte kommer att leda till ett tidigareläggande av lagändringen. Min andra kritik är att ni från regeringen helt missar att höja straffet för våld mot tjänsteman av normalgraden. Det tycker vi är en brist, och det är därför vi yrkar bifall till reservation 8.

(Applåder)

Anf.  11  ANDREAS CARLSON (KD):

Fru talman! Vi kristdemokrater står bakom de tillkännagivanden som finns i betänkandet, och vi står bakom de alliansgemensamma reservationer som flera av mina kollegor i Alliansen har föredragit och lyft fram i debatten.

Låt mig bara nämna något om det tillkännagivande som Roger Haddad talade om. Det föreslås nu en särskild brottsrubricering för brott med hedersmotiv. Detta är någonting som Kristdemokraterna har drivit i många år. För dem som utsätts för brott med hedersmotiv är det en stor framgång att riksdagen i dag ger en tydlig signal till regeringen om att återkomma till riksdagen med en reglerad brottsrubricering.

Ett annat tillkännagivande gäller ett starkt straffrättsligt skydd för personal inom hälso- och sjukvården. Straffet för våld mot personal inom vården och andra vitala samhällsfunktioner ska skärpas. Detta tillkännagivande bygger också på kristdemokratiska motioner.

För angrepp och våld mot personal inom hälso- och sjukvården och vitala samhällsfunktioner ska minimistraffet vara sex månaders fängelse. Tillkännagivandet handlar om att regeringen snarast bör ge Blåljusutredningen ett tilläggsuppdrag att ta fram lagstiftning i enlighet med detta.

En fråga som har diskuterats mycket är hur brott mot utryckningsfordon såsom brandkår, polis och ambulans ska stoppas. Men problemen förekommer även inne på sjukhus och vid sjukhusentréer. Flera fall har uppmärksammats.

Straffrättsliga frågor

Som exempel kan nämnas en medarbetarenkät i Västra Götalandsregionen. Av personalen är det 9 procent som har utsatts för våld eller hot om våld i arbetet under 2017. På Sahlgrenska universitetssjukhuset anmäldes förra året 380 ordningsrelaterade händelser som krävde ingripande av ordningsvakter. Under de senaste åren har det skett flera allvarliga incidenter på sjukhusområdet vid Sahlgrenska när patienter har vårdats för skottskador. Sådana exempel kan man se runt om i landet.

Därför är det angeläget att stärka det straffrättsliga skyddet för personal inom sjukvården. Vi vill att dessa personalgrupper ska få ett starkare skydd. Hot och våld mot personalen ska få större konsekvenser. Sjukvårdspersonal har naturligtvis erfarenhet av att hantera komplicerade patienter och bråk som uppstår i ansträngda situationer. Det är en sak att ha en besvärlig patient, men det är en helt annan sak att hantera människor som vill skada antingen patienten eller personalen.

I dag kan kända orosmakare få tillträdesförbud vid idrottsarrangemang och dömas till böter eller fängelse om de bryter mot förbudet. I det fallet har polisen möjlighet att upprätta ett register över personer med tillträdesförbud och att fotografera personer som skäligen kan antas få ett sådant.

Kristdemokraterna vill se ett liknande förbud på sjukhus. Vårt förslag innebär att den som beläggs med förbudet endast får vistas på sjukhus när denna själv är i behov av vård.

Personalen måste skyddas och ges förutsättningar att göra sitt jobb på bästa sätt, men det handlar också om att garantera säkerheten för patienterna. De har rätt till en trygg vård. Hot och våld mot personal och patienter är helt oacceptabelt och måste stoppas. Därför vill vi, utöver den straffskärpning som tillkännagivandet innebär, också införa besöksförbud på sjukhus för hotfulla personer.

Våldshandlingar på ett sjukhus kan få katastrofala konsekvenser för vården av patienter och för möjligheterna att rädda liv. Vi kan inte tillåta att den som med hot försöker att påverka personalens prioriteringar, som våldsamt tränger sig in i behandlingsrum eller som på annat sätt hotar personal får vistas på sjukhus.

Dessa förslag är givetvis inte hela lösningen på de otrygghetsproblem som finns på sjukhus. Det är genom långsiktiga satsningar på ett stärkt civilsamhälle, förbättrat företagsklimat och fler tidiga insatser för barn som vi skapar ett samhälle där alla kan känna trygghet överallt. Däremot kan dessa förslag bidra till ökad trygghet för vårdpersonal och patienter här och nu. Det kan inte vänta.

Vi vill också att straffet för våld mot tjänsteman höjs, så jag yrkar bifall till reservation 8. För att detta ska få verkan krävs det, fru talman, en kraftfull satsning på svensk polis för att det ska finnas resurser för att beivra dessa brott och för en garanterad trygghet för vårdpersonal som i dag i många delar av landet jobbar under hård press och utsätts för hot. Därför bör vi se till att det blir en stark satsning på svensk polis. Garanten för detta, fru talman, är en ny regering som Kristdemokraterna gärna bildar med Alliansen efter valet.

(Applåder)

Anf.  12  LINDA SNECKER (V) replik:

Straffrättsliga frågor

Fru talman! Om vi ska vara ärliga, Andreas Carlson, har Vänsterpartiet och Kristdemokraterna inte särskilt mycket gemensamt; det har vi inte.

Men det finns en fråga som vi har drivit i ungefär lika lång tid – det är nog i runt tio år – och det är att förbjuda sexköp utomlands. Det ska inte finnas en fristad för män att åka till andra länder för att köpa kvinnors och barns kroppar.

Vi kunde ha fått ett förslag till riksdagen om att förbjuda sexköp utomlands. Vi hade då haft en majoritet med en rösts övervikt. Men det satte Kristdemokraterna stopp för. Ni sa nej, efter att ni under så många år har drivit den här frågan. Det gjorde att regeringen backade från förslaget, vilket inte heller är särskilt positivt.

Jag är såklart kritisk till regeringen, och jag är också ganska besviken på Kristdemokraterna. Ni säger nej. Varför gör ni det? Varför backar ni från att skydda kvinnor och barn?

Anf.  13  ANDREAS CARLSON (KD) replik:

Fru talman! Vi backar inte en centimeter från att skydda kvinnor och barn. Vi tycker att sexköp är helt oacceptabelt, oavsett var de sker. Det är därför som vi tycker att den svenska sexköpslagen är bra och att den borde exporteras till fler länder. Det skulle vara mycket mer effektivt än att kriminalisera sexköp utomlands enligt det förslag som Linda Snecker redogör för.

Det stämmer att Kristdemokraterna på ett riksting 2009 fattade ett beslut som öppnade för det här. Därefter har det kommit en utredning som går emot förslaget. Även Lagrådet har kritiserat förslaget och har varnat för att införa det då det bryter mot principen om dubbel straffbarhet. En rad remissinstanser har också haft stora farhågor kring detta. Det som har varit bärande är dessutom att polisen i sitt remissvar skrev att man såg svårigheter med att tillämpa en sådan lagstiftning, vilket är lätt att se.

Därför har vi landat i att inte stödja ett sådant förslag om det kommer på riksdagens bord. Det är dock inte Kristdemokraterna som sitter i regeringen, och det är inte Kristdemokraterna i opposition som tar ansvar för vad regeringen lägger fram på riksdagens bord. Det är Linda Sneckers kompisar i regeringen som är ansvariga för det. Givetvis kan inte jag ta ansvar för detta. Det vore lite förmätet.

Jag brukar inte påminna åhörarna om det, men Kristdemokraterna är för närvarande det minsta partiet i oppositionen i Sveriges riksdag. Att tillmäta oss en sådan stor betydelse får vi ta som ett erkännande från Vänsterpartiet. Regeringen är dock givetvis fri att på riksdagens bord lägga fram de förslag den själv vill.

Anf.  14  LINDA SNECKER (V) replik:

Fru talman! Jag ville självklart ge Kristdemokraterna kredd för den påverkan de har på svensk politik. Det har ni bland annat haft genom att sitta i en regering. Det har Vänsterpartiet aldrig gjort. Vi har däremot fått igenom väldigt mycket av vår politik genom att inte sitta i en regering. Det vore kanske ett tips till Kristdemokraterna i all välmening.

Jag tänkte på det Andreas Carlson sa angående Lagrådet. Det är klart att vi som lagstiftare ska ha respekt för Lagrådet. Men Lagrådet säger nej till ganska mycket, och riksdagen och olika partier bryr sig faktiskt inte om det särskilt mycket. Exempelvis kommer vi alldeles snart att klubba igenom en samtyckeslagstiftning. Den säger Lagrådet nej till. Den tillfälliga lagen sa Lagrådet och i princip samtliga remissinstanser också nej till. Ändå klubbades den igenom. Lagrådet sa även nej till gränskontroller. Denna anledning har dock inte hindrat Kristdemokraterna tidigare och heller inte stoppat er och gjort att ni backar från den politik som ni står för.

Straffrättsliga frågor

Jag som vänsterpartist har all respekt för att man inte ska kriminalisera för mycket. Jag brukar vara den som säger nej till det mesta som handlar om nykriminalisering och längre straff. Kristdemokraterna har en helt annan approach till rättspolitiken. Ni gillar nykriminalisering och nya lagar och vill driva på där.

Vi hade ett förslag som skulle ha gått igenom Sveriges riksdag där det minsta partiet i svensk politik skulle ha kunnat ändra på något ganska stort. Det hade gjort historisk skillnad och skulle antagligen ha gjort att vi hade kunnat exportera den nordiska modellen om sexköp till andra länder.

Vi måste skydda kvinnor och barn. Lagstiftning är svårt, men lagstiftning är också att vilja. Här måste vi politiker vara modiga och vilja och våga.

Anf.  15  ANDREAS CARLSON (KD) replik:

Fru talman! Jag tycker att det är djupt problematiskt att vi i Sverige, innanför vårt lands gränser, har en omfattande verksamhet med människohandel och sexköp och en polis som inte har tillräckligt med resurser att arbeta med dessa frågor.

När vi i Kristdemokraterna efter diskussion landade i vår ståndpunkt tyckte och tänkte vi att det är viktigt att prioritera det vi har makt att göra inom vårt lands gränser och inom ramen för svensk lagstiftning. Vi vill skärpa straffen. Tillsammans med Alliansen vill vi skärpa straffen för våldtäkt av normalgraden så att minimistraffet blir tre år upp till sju år. Vi vill att polisen i varje polisregion ska ha resurser att jobba avgränsat mot sexköp.

Jag har varit med polisens prostitutionsgrupp i Stockholm och gjort studiebesök. Jag har med egna ögon sett hur det här gör att många människor hamnar i en väldigt utsatt situation. Utan att gå in på detaljer fick jag se hur polisen jobbar väldigt bra i framför allt Stockholm. När den här gruppen har varit runt i andra delar av landet har de ibland också kunnat gripa sexköpare mitt på ljusa dagen.

Detta är något vi vill fokusera på, och det är också här vi har möjlighet att göra det. Polisen pekar i sitt remissvar som sagt på att den lagstiftning som regeringen hade aviserat att den skulle lägga fram är svår att tillämpa. Därför har vi efter noggranna överväganden landat i att vad vi kan göra är att sätta kraft bakom orden och jobba till förmån för barn och kvinnor i vårt land.

Men vi ska givetvis även påverka andra länder att ta efter svensk sexköpslag så att dessa länder själva kan bekämpa sexköp. Vi tyckte inte att Sverige ska göra det genom att använda vår polis i andra länder. Vi ska använda de resurser vi har inom vårt lands gränser. Detta är bakgrunden till att vi har landat i denna position.

(Applåder)

Anf.  16  LAWEN REDAR (S):

Straffrättsliga frågor

Fru talman! Under den här mandatperioden har justitieutskottet behandlat hundratals motionsyrkanden som har inkommit från riksdagens ledamöter under den allmänna motionstiden. Detta straffrättsliga betänkande har uppemot 200 motionsyrkanden. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Reformviljan på det justitiepolitiska området har under mandatperioden varit stor men också nödvändig. Nya samhällsutmaningar föranleder behovet av nykriminalisering på vissa områden, men även kriminaliserade gärningar kan behöva få nya straffskalor för att brottets allvar tydligare ska framgå.

Jag tänkte ägna mitt anförande åt att summera vad vi socialdemokrater har åstadkommit under den här mandatperioden men även vad som kommer att behöva göras för att stärka straffrätten och justitiepolitiken de kommande åren.

Fru talman! Enligt polisen finns det 23 särskilt brottsutsatta bostadsområden som karakteriseras av en låg socioekonomisk status. Man menar att kriminella gäng där har en inverkan på lokalsamhället och att det finns en mängd riskfaktorer som bidrar till bristande framtidstro, såsom koncentration av arbetslöshet, höga ohälsotal och misslyckad skolgång. Det är även i dessa områden som känslan av otrygghet har ökat drastiskt under de senaste åren.

För bara några år sedan jobbade jag vid sidan av mina studier som fritidsledare i ett av dessa bostadsområden. Det är att verkligen sätta sig in i samhällets utmaningar när man står där kväll efter kväll sju dagar i veckan under två års tid. Det är en erfarenhet som jag kommer att bära med mig under resten av mitt liv, särskilt nu när jag har möjlighet att påverka justitiepolitikens utformning.

Under dessa två år mötte jag så många föräldrar och lokalt engagerade personer som kämpade för att det skulle gå bra för barnen. Många tog inte bara ansvar för sina egna barn utan även grannarnas och vännernas barn. Det är så tydligt i dessa bostadsområden att föräldrarna vill att barnen ska få en bättre framtid än de själva har haft. Just därför gör de vad de kan och förmår för att stötta och ge vägledning.

Jag minns dock också från dessa år att folk inte hade det så lätt. Det var hyreshöjningar efter renoveringar. Det var sjuka föräldrar som utförsäkrades. Det var fler föräldrar som blev arbetslösa. Jag minns också från det sista året att uppemot 30 barnfamiljer höll på att vräkas i Tensta. När man inte trodde att det kunde bli värre lämnade därtill en efter en av viktiga samhällsinrättningar det här bostadsområdet. Föräldrar kunde berätta för mig att det var lättare att sälja droger än att få tag på en arbetsförmedlare eller kontaktperson från förvaltningen.

Jag minns hur jag kunde känna att samhället hade lämnat hela uppgiften till de lokalt engagerade personerna och föräldrarna att försöka vända utvecklingen i Tensta. Det var just dessa föräldrar som hade orken att fortsätta, men det är inte tillräckligt.

Fru talman! De senaste åren har 40 procent av det dödliga våldet i Stockholm ägt rum i Järva och i bland annat Tensta. Det är slående hur sociala och ekonomiska utmaningar påverkar rekryteringen och nyrekryteringen till gängkriminaliteten. Det är också slående hur tacksamma medborgarna i bostadsområdena blir när polisen nu agerar och förstärker sitt långsiktiga arbete och sin närvaro där.

Straffrättsliga frågor

Men hur mycket polisen än agerar betyder det inte att man får bort de särskilt brottsutsatta bostadsområdena från polisens lista. Det är inte polisen själv som kommer att få bort koncentrationen av ekonomiska och sociala utmaningar.

Det här kräver politik. Det kräver investeringar mot segregation. Det kräver bostadsbyggande, trendbrott i skolresultaten, vårdinrättningar närmare medborgarna och utökade utbildningsplatser. Det kräver en politik som gör att familjer har råd att bo. Vi måste säkra en arbetsmarknadspolitik som prioriterar att fler kommer i arbete, särskilt de unga, men också att de sjuka tillåts vara sjuka utan att behöva bli fattiga för det. Det kräver att alla samhällsinrättningar är med och vänder den här utvecklingen.

Om jag nu ska summera vad det är vi har åstadkommit under den här mandatperioden blir det en hel del. Jag ska nämna några av de sakerna, framför allt hur vi har försökt vända den upplevda otryggheten och genom resultat åstadkomma förändringar.

På det straffrättsliga området har vi den här mandatperioden genomfört mer än 30 straffskärpningar relaterade till den organiserade brottsligheten. Det gäller narkotikabrott, grovt olaga hot, grov utpressning, övergrepp i rättssak, grov och synnerligen grov misshandel, grovt olaga tvång, grovt rån och grovt vapenbrott. Vi håller på att avskaffa straffrabatten för 18−20-åringar, så att inga äldre kriminella ska kunna utnyttja yngre. Vi håller även på att utreda ett förstärkt straffrättsligt skydd för blåljuspersonal och andra samhällsnyttiga funktioner. Grovt våld mot tjänsteman ska innebära högre straff. Utöver det här genomför vi nu den största satsningen på polisen på över 20 år om sammanlagt 7,1 miljarder på tre år. Vi utökar också utbildningsplatserna samt öppnar två nya polishögskolor, en i Malmö och en i Västsverige.

Utöver det här har vi gjort nödvändiga straffskärpningar på andra områden där vi har sett stora utmaningar. Vi skärper straffen för könsstympning och tvångsgifte. Vi har tillsatt en utredning som ska se hur vi kan få in hedersmotiv som försvårande omständighet. Vi förutser nu också att förbudet mot barnäktenskap i Sverige kommer att utvidgas. Vi kommer senare i vår att klubba igenom en historisk förändring av den svenska våldtäktslagstiftningen, som är en stolthet som många kan bära med sig.

Därtill föreslår vi nu att det ska införas en ny häktningsbestämmelse som möjliggör häktning oavsett brottets straffskala om det finns risk för att den misstänkte fortsätter med sin brottsliga verksamhet. Denne kan därigenom inte fortsätta med sin återkommande brottslighet. Det här menar jag kan påverka det som tas upp i ett av de yttranden som kommit med i betänkandet och som gäller olovlig körning, återkommande rattfylleri och ringa narkotikabrott.

Nu har vi också ett pågående blocköverskridande samtal om terrorismbekämpning. Vi har kriminaliserat terrorresor. Vi har åstadkommit en mer heltäckande terrorismlagstiftning. Vi tittar nu på hur vi kan begränsa finansieringen och mottagandet av utbildning samt kriminalisera deltagandet i terroristorganisationer. Vi avser även att fortsätta de blocköverskridande samtalen på det här området och åstadkomma mer.

Det låter på vissa här som om vi socialdemokrater skulle vara nöjda. Det är vi inte. Men vi kan redan nu se vissa trendbrott som en konsekvens av vår politik. Polisen kraftsamlar sedan en tid tillbaka mot kriminella nätverk för att minska antalet skjutningar. Antalet polisanställda i de särskilt brottsutsatta bostadsområdena har ökat, och även om ett stort arbete återstår kan vi statistiskt se att skjutningarna minskar. Bilbränderna minskar. Lagföringskvoten ökar. Häktena har en beläggning om 98 procent. Antalet ärenden från polisen till Åklagarmyndigheten har ökat. Men viktigast av allt är att förtroendet för rättsväsendet i särskilt brottsutsatta områden har kommit att öka. Det tycker jag är den viktigaste signal vi kan skicka från riksdagen till de här områdena.

Straffrättsliga frågor

Men det här handlar såklart inte bara om polisens viktiga insats under den här tiden. Det handlar också om att ungdomsarbetslösheten sjunker i särskilt brottsutsatta områden. I Tensta och Järva kan jag med stolthet säga att ungdomsarbetslösheten har sjunkit med över 24 procent på fyra år. Jag kan också se att fler väljer utbildning – yrkesutbildning, komvux och högre utbildning på högskola och universitet – och att högskoleinrättningarna placerar sig närmare lokalborna. För första gången på länge har skolresultaten kommit att förändras i skolorna med de största utmaningarna. Jag har gjort två besök vid de sociala insatsgrupperna i Stockholm, och allt fler har kommit att anmäla sig för att få hjälp att lämna ett destruktivt liv.

Vi är inte klara med det justitiepolitiska arbetet eller för den delen med straffrätten. Vi har bara börjat, och vi avser att fortsätta med samma kraft.

(Applåder)

Anf.  17  ANTI AVSAN (M) replik:

Fru talman! Lawen Redar redogör för vad Socialdemokraterna har åstadkommit under mandatperioden och nämner områden som är utsatta eller särskilt utsatta för allvarlig brottslighet. Jag vill ställa en fråga som kanske mest är retorisk, för jag tror faktiskt inte att Lawen Redar kan svara på den: Hur många av de åtgärder som Lawen Redar har räknat upp beror i grunden på initiativ från andra partier eller på riksdagens tillkännagivanden?

Jag förstår att regeringspartierna många gånger inte reserverar sig mot det som det finns en uppenbar majoritet för. Men man har ju arbetat emot så länge man har kunnat.

Jag har en annan undring när det gäller de utsatta områdena. I mitt huvudanförande nämnde jag problemet med narkotika. Jag tycker faktiskt att det är lite förvånande att inget av de andra partierna har några initiativ på narkotikaområdet. Det gäller även partier som har ett väldigt högt tonläge, som till exempel Sverigedemokraterna.

Jag kan hänvisa till Stefan Löfven, som tog upp frågan om narkotika i partiledardebatten i SVT för snart ett år sedan. Han sa: Narkotikan är ett förbannat gift i vårt samhälle. Den förstör människoliv, tar människoliv och göder gängkriminaliteten. Vi måste se till att göra mycket mer för att beivra narkotikabrott och få bort narkotikan.

Statsministern nämnde vidare att straff måste höjas och att man måste sätta stopp för dem som erbjuder ungdomar gratis narkotika. Bort med knarket från Sverige! Men vad gör Socialdemokraterna? Vad har regeringen gjort när det gäller narkotikabrottsligheten?

Anf.  18  LAWEN REDAR (S) replik:

Fru talman! Som Anti Avsan känner till har vi ett parlamentariskt läge där det görs möjligt att åstadkomma fler tillkännagivanden än tidigare. Men det här är vår rättspolitik. Anti Avsan kan också läsa vårt kriminalpolitiska program, som togs fram långt innan vi innehade regeringsmakten; det är där vi nu sitter och bockar av vår egen politik på området. Sedan har det hänt mycket under den här mandatperioden som föranleder än mer politik. Det gläder mig att flera allianspartier ställer sig bakom den politik som förs och hjälper till i arbetet för att säkra en bättre straffrätt och ett tryggare Sverige.

Straffrättsliga frågor

Gällande narkotikabrotten har vi genomfört en del straffskärpningar under den här mandatperioden. Vi har också tagit bort straffrabatten för unga. Dessa två åtgärder i kombination tror jag kan stärka arbetet mot narkotika. Men jag stänger inga dörrar här. Självklart bör det finnas mer öppenhet och transparens om hur vi kan förstärka arbetet mot narkotika. Jag delar även uppfattningen att gängkriminaliteten med tydlighet kan kopplas ihop med de narkotikarelaterade brotten, särskilt i de brottsutsatta bostadsområdena. Det gläder mig mycket att polisen genomför razzior och agerar kraftigt i de här områdena för att få bort både vapen och narkotika. På det här sättet kan vi säkra tryggheten.

Anf.  19  ANTI AVSAN (M) replik:

Fru talman! Det rättspolitiska programmet, det första som Socialdemokraterna presenterat på 18 år, läste jag väldigt noggrant när det kom. Den kortfattade slutsatsen av det som jag läste var att de flesta förslag var sådana som hängde på utredningar som redan hade tillsatts av alliansregeringen. Sedan var det också väldigt många förslag om saker där Moderaterna redan hade föreslagit samma sak. Jag är i och för sig väldigt glad över att Socialdemokraterna har kommit till insikt i många avseenden och står ungefär på samma fot som många av de andra partierna. Det är bra för Sverige.

Men när det gäller narkotika tycker jag, efter Stefan Löfvens väldigt tydliga ställningstagande i SVT:s partiledardebatt, att det är lite konstigt att det inte finns någonting annat att säga än att hänvisa till lagstiftningen om synnerligen grova narkotikabrott. Vi från justitieutskottet skrev ju att regeringen noggrant bör följa utvecklingen av rättspraxis och återkomma om straffnivåerna fortsätter att ligga på samma nivå som efter Högsta domstolens så kallade mefedrondom. Så här långt kan vi inte se några ändringar.

Det finns anledning att se till att man faktiskt står vid första frontlinjen när det gäller narkotika i det här landet. Det handlar om att minska mängden. Då måste det få kännbara påföljder om man säljer stora mängder narkotika eller hanterar stora mängder narkotika, som ytterst leder till ond bråd död och att människor far illa.

Jag tycker att det skulle vara klädsamt för regeringen om man faktiskt hänvisar till någonting konkret efter det att statsministern har gjort ett så pass tydligt utspel.

Anf.  20  LAWEN REDAR (S) replik:

Fru talman! Statsministern ska med självklarhet reagera kraftigt på narkotikabrotten och den utveckling som vi ser är relaterad till narkotikabrott i de socialt och ekonomiskt eftersatta bostadsområdena. Det gäller också den gängkriminalitet som har relaterats till detta under de senaste åren.

Straffrättsliga frågor

Anti Avsan nämner såklart inte att vi har genomfört straffskärpningar gällande narkotikabrott, senast 2016. Det är alltså en straffskärpning som har kommit till. Därtill tror jag att det är än viktigare att vi nu säkrar att polisen kan fortsätta med den kraftsamling man gör. Det gäller särskilt de som arbetar i yttre tjänst i de brottsutsatta bostadsområdena. Det handlar om att fortsätta att göra razzior – det betecknas som det, men jag tycker snarare att det är att man försöker få bort narkotika och vapen från dessa områden. Det är där arbetet måste betonas och verkställas.

Sedan är det klart att det också ska få stora konsekvenser att bedriva den här typen av verksamhet. Vi stänger, som sagt, inga dörrar, men just nu har vi genomfört en straffskärpning. Vi har också säkrat att polisen ska fortsätta med det arbete som man gör i dessa områden för att komma åt verksamheten. Det är detta arbete som vi vill se tydliga resultat av gällande Polismyndigheten.

(Applåder)

Anf.  21  ANNIKA HIRVONEN FALK (MP):

Fru talman! Under mandatperioden har regeringen genomfört många viktiga förändringar på straffrättens område. Vi har anpassat lagstiftningen till nya utmaningar i fråga om hot och hat och brott som begås via internet. Vi har skärpt lagstiftningen på terrorismområdet och anpassat denna till de utmaningar som vi och många andra länder i dag står inför.

Den grova organiserade brottsligheten bekämpar vi med nya typer av kriminaliseringar och skärpta straff vad gäller vapenbrott, för att få bort skjutningarna från gatan. Men vi gör det också – och det är kanske viktigast – med samordnade insatser, där polisen samarbetar med andra myndigheter och samhällsaktörer för att strypa finansieringen för de grovt kriminella.

Den absolut viktigaste förändringen på straffrättens område kommer i vår, när vi inför en samtyckeslag. Den självklara principen att varje människa, varje kvinna, har rätt att bestämma över sin egen kropp ska äntligen, efter år av debatt, bli lag i Sverige.

På hedersområdet har vi skärpt ett antal straff men också startat utredningar för att vi ska kunna införa det som flera har pratat om i dag och som Miljöpartiet har drivit under flera år, nämligen en särskild straffskärpningsgrund. För det är helt enkelt allvarligare att hota eller misshandla på grund av hedersmotiv. Den utsatta drabbas inte bara av själva misshandeln utan drabbas också av ett socialt tryck från dem som borde innebära trygghet: familj och släktingar. Det är särskilt allvarligt, och det drabbar särskilt unga människor, främst kvinnor. I sin värsta form kan det handla om att bli bortgift utomlands eller till och med mördad.

Men kriminalpolitik är för oss mer än bara straffrätten. För oss handlar det om att ha ett förebyggande arbete och om konkreta åtgärder som ska utföras i varje kommun och av varje myndighet för att förebygga att brott begås just där. Det handlar om kunskap om mäns våld mot kvinnor, som ska finnas hos alla dem som går juristutbildningen. Det handlar om att ge stöd till brottsoffer när de har blivit utsatta och också genom hela rättsprocessen, så att de vågar medverka och så att vi får fällande domar. Och det handlar om det stora arbete som denna regering gör för att skapa goda livsvillkor för alla människor.

Straffrättsliga frågor

För oss är visionen att varenda ung kille i Sverige ska ha sin bild av framtiden på en arbetsplats och inte en brottsplats.

Vi arbetar för att vapen, narkotika och annat smuggelgods inte ska komma in i Sverige, genom att vi förstärker tullen. Och vi gör den historiskt största satsningen på svensk polis.

Detta är en politik som bekämpar brotten, som lägger fast grundläggande normer i svensk lagstiftning och som skapar förutsättningar för alla människor att känna sig trygga. Det handlar också om att människor ska vara trygga med att deras barn har en framtid där de varken behöver bli utsatta för brott eller välja att bli kriminella i stället för att klara sin utbildning och skaffa sig ett vanligt jobb.

Jag tycker att det finns många intressanta förslag i dagens betänkande. Jag är väldigt glad över enigheten vad gäller brott med hedersmotiv. Jag tycker att det är klokt att vi tittar närmare på hur vi kan förhindra återfall i allvarliga trafikbrott. Jag tycker också att det är viktigt, som till exempel Centerpartiet har lyft i detta betänkande, att många partier nu står upp för att vi måste skärpa synen på våld mot barn.

Miljöpartiet vill att barn som upplever våld i hemmet, då närstående blir utsatta, ska få ett större stöd och status som målsägande, alltså brottsoffer, på riktigt. Jag är väldigt glad att regeringen har lagt fram en proposition om att barnkonventionen ska bli lag och att arbetet med barns rättigheter också i detta avseende nu fortsätter med den översyn som regeringen har aviserat. Jag tycker också att det är andra intressanta förslag kring hatbrott med mera.

Jag tror att regeringen, med sin stora klokskap, kommer att hantera våra medskick på bästa sätt.

Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Anf.  22  ADAM MARTTINEN (SD) replik:

Fru talman! I Norge och Danmark finns möjligheten till förvaringsdom, det vill säga att man kan döma personer till förvaring för brott som inte leder till livstidsstraff. För grova brott kan man alltså bli dömd till förvaring. Det ger rättssamhället en möjlighet att hålla personer kvar i anstalt ifall de vid frisläppande anses vara livsfarliga för allmänheten eller för enskilda individer.

I Sverige finns inte den här möjligheten. Kriminalvården kan ha gjort bedömningen att en enskild person är livsfarlig, men rättssamhället har inte haft någon möjlighet att hålla personen kvar i anstalt utan man har varit tvungen att släppa personen i fråga fri, och så har väldigt många människor råkat ut för allvarliga brott.

Som jag har redogjort för i mitt anförande finns det personer som har dött till följd av denna brist på möjligheter att skydda samhället från farliga individer. Regeringen har inget förslag när det gäller förvaringsdomar, utan det är bara Sverigedemokraterna i opposition som har valt att lyfta fram detta förslag i motionsbetänkandet för de straffrättsliga frågorna.

Jag har en fråga. När väldokumenterat farliga personer som blivit dömda för väldigt grova brott, dock ej till livstid, ska släppas fria och Kriminalvården gör en kvalificerad bedömning att de rent ut sagt är livsfarliga – hur resonerar regeringen? Hur ska man kunna hantera den situationen på ett bättre sätt än att släppa ut dem i samhället så att dessa farliga individer kan mörda och lemlästa folk?

Anf.  23  ANNIKA HIRVONEN FALK (MP) replik:

Straffrättsliga frågor

Fru talman! Inledningsvis vill jag erinra om att livstidsstraffet ju inte finns i Norge. Terroristen Anders Behring Breivik kunde inte dömas till livstid i Norge. Så hade naturligtvis inte varit fallet här. Det är en grundläggande skillnad mellan det norska och det svenska regelverket för bland annat terroristbrott.

När jag läser Adam Marttinens motion om att man ska kunna förvara folk på obestämd framtid förstår jag inte riktigt vare sig vilka brott det här ska gälla eller vem som ska göra bedömningen och på vilka grunder. Hur säkerställer vi i så fall att det blir en rättssäker prövning? Det som Adam Marttinen pratar om handlar ju inte om att döma folk för allvarliga brott som de har begått, utan det handlar om att döma folk för brott som de kanske riskerar att begå i framtiden. Det är en otroligt knepig sak att avgöra eftersom vi inte sitter med spåkulor. Hur får vi en rättssäkerhet i ett system som bygger på att vi siar om framtiden?

För mig är det centrala att vi utformar en straffrätt där vi dömer till proportionerliga straff utifrån begångna brott som kan bevisas och lagföras med rättssäkerhetsgarantier i en domstol. Sverigedemokraternas förslag uppfyller inte de kriterierna.

Jag vill också säga några ord om de situationer där kvinnor blir mördade, trots att de har sökt hjälp från samhället. När samhället brister på det här sättet vidtar vi åtgärder. Jag får återkomma om detta i nästa replik.

Anf.  24  ADAM MARTTINEN (SD) replik:

Fru talman! Precis som Annika Hirvonen Falk säger har vi inte valt att specificera exakt vilka typer av brott som ska inkluderas i det här eller i vilka situationer en förvaringsdom ska vara tillämplig. Eftersom vi inte har specificerat det blir kritiken om att vi inte lever upp till rättsstatens principer eller liknande irrelevant. En utredning ska se över detta, och man ska komma fram till väldigt välgrundade anledningar till att använda sig av just förvaringsdomar.

Det kan exempelvis röra sig om terrorister som har återvänt från Syrien och Irak och som man vet har begått väldigt allvarliga brott men där vi inte har lagstiftning i Sverige för att fälla dessa personer för enskilda brott. En sådan person skulle senare till exempel kunna bli dömd för förberedelse till terrorbrott, ett brott som vanligtvis leder till fem års fängelse. Om det finns en välgrundad misstanke om att personen i fråga efter avtjänat straff fortsätter att utgöra ett hot mot Sverige utifrån ett terrormotiv skulle man dock i ett sådant fall kunna döma personen för förberedelse till terrorbrott, med förvaringsdom. Sedan får givetvis Kriminalvården och andra instanser avgöra hur pass farlig personen är.

Uppenbarligen har Kriminalvården en god kompetens för att göra en sådan här bedömning. Vi kan se konkreta fall där Kriminalvården har gjort sådana här bedömningar och där man också har haft rätt när man har sagt att vissa personer efter avtjänat straff sannolikt kommer att attackera och kanske döda fler kvinnor.

Jag tror därför att det finns goda möjligheter att göra välgrundade avvägningar av när man ska använda förvaringsdom. Detta skulle ge rättssamhället en möjlighet att skydda människor från farliga individer, någonting som saknas i dag och som tyvärr i värsta fall och i flera fall resulterar i dödsfall, till och med i Sverige.

Straffrättsliga frågor

Jag tror inte att man ska fokusera på farhågor kring de eventuella bristerna med förvaringsdom, utan jag tror att man ska fokusera på möjligheten framåt: Hur gör vi vårt samhälle mer säkert för människor som vistas i samhället? Hur skyddar vi dem från farliga individer? Där kan förvaringsdom med inspiration från Norge och Danmark vara ett alternativ för att stärka säkerheten för vanligt folk.

Anf.  25  ANNIKA HIRVONEN FALK (MP) replik:

Fru talman! Jag blir helt kall när jag hör det här. Är det irrelevant att diskutera rättssäkerheten när man föreslår den här typen av långtgående inlåsning av människor? Är det irrelevant, enligt Sverigedemokraterna?

Adam Marttinen säger att välgrundad misstanke ska vara grund för att låsa in människor. I Sverige är principen att en person döms när man utan rimligt tvivel i en rättssäker rättegång inför domstol kan konstatera att personen har begått ett brott.

Det blir så tydligt att Sverigedemokraterna inte står upp för grundläggande principer i en rättsstat.

(Applåder)

Anf.  26  ANTI AVSAN (M) replik:

Fru talman! Jag ska fråga Annika Hirvonen Falk ungefär samma sak som jag frågade Lawen Redar. Jag hör ju i Annika Hirvonen Falks anförande att hon säger: Vi arbetar för att narkotika inte ska komma in i Sverige.

Men vilket arbete bedrivs, och vad står Miljöpartiet för när det gäller narkotika som redan har kommit in? Tyvärr kan vi ju inte stoppa allting vid gränsen. Jag tycker att den här frågan blir lite intressant, för Annika Hirvonen Falk har ju en partikollega som har öppnat för legalisering.

Han säger att de kriminella gängen har blivit våldsammare, vilket tyder på att den politik som vi har fört inte har fungerat. Då finns det i alla fall någon i Miljöpartiet som ser sambandet mellan narkotika och våldet i förorterna, i de särskilt brottsutsatta områdena och de utsatta områdena. Men lösningen ska alltså inte vara att döma till strängare straff eller så, utan han talar om att man ska slå ut den olagliga försäljningen med laglig försäljning av narkotika, oklart vilka preparat. Man kan ju tro att det handlar om cannabis, och jag hoppas verkligen att han inte har funderat på försäljning även av tyngre droger. Jag tycker att det här är en intellektuell härdsmälta, men uppenbarligen finns ändå den typen av åsikter i Miljöpartiet

För mig är problemet helt klart det motsatta. Efter att Högsta domstolen sänkte straffvärdena till ungefär hälften när det gäller vissa narkotiska preparat är ju risken mycket mindre för de här personerna. De kommer ut dubbelt så fort och kan fortsätta sin narkotikaförsäljning. Eventuella försök att med så kallad laglig försäljning konkurrera ut en försäljning som ska vara olaglig i hela världen, vilket är grunden för FN:s narkotikakonventioner, har inte fungerat någon annanstans.

Vad är Annika Hirvonen Falks syn på det här?

Anf.  27  ANNIKA HIRVONEN FALK (MP) replik:

Straffrättsliga frågor

Fru talman! Annika Hirvonen Falks linje och Miljöpartiets linje är att det som i dag är kriminaliserat fortsatt ska vara kriminaliserat. Vi vill inte legalisera användandet av cannabis eller ha något slags laglig försäljning. Jag vet att det finns enskilda ledamöter både i mitt parti och i andra partier som har sådana idéer, och det bottnar naturligtvis i en gemensam ambition att få bukt med det våld som också är en följd av den kriminalitet där narkotika förekommer.

Miljöpartiets linje är att vi ska bekämpa narkotikan till exempel genom den typ av polisinsatser som vi nu ser exempelvis i Stockholmsområdet. Där kraftsamlar polisen mot spridningen och försäljningen av narkotiska preparat och också mot den brottslighet som finns runt omkring och som en följd av densamma.

Det är också viktigt för oss, förutom satsningen på tullen och polisen, att vi ser till att alla preparat som är av den typen blir narkotikaklassade. Där har regeringen också vidtagit åtgärder för att få en snabbare klassning av narkotiska preparat.

I mitt förra replikskifte utlovade jag ytterligare några ord om mäns våld mot kvinnor. Jag vill hänvisa till regeringens nationella strategi på området med långtgående förslag för att komma åt problemen med att många kvinnor är rädda för att anmäla.

Anf.  28  ANTI AVSAN (M) replik:

Fru talman! Var finns förslagen? Det handlade om snabbare klassning. Frågan om familjeklassificering av narkotika har diskuterats till och från, och det finns en utredning som också har visat att en sådan klassificering kanske inte ska införas av det skälet att det inte alltid går att säga med tillräckligt stor säkerhet vad som är straffbart. Det är egentligen inte ett problem. Där finns möjligheten att vidta åtgärder.

Men det finns inga andra förslag på narkotikaområdet. Här säger både Lawen Redar och Annika Hirvonen Falk, som företräder de partier som sitter i regeringen, att man gör en massa på narkotikaområdet, men det finns inga förslag. Det finns inte någonting som heller bemöter det som jag tycker är fullt rimligt.

Låt oss se på bevisfrågorna när det gäller narkotikans farlighet. Det är inte rimligt att man i Högsta domstolen läser en tidningsartikel i en amerikansk, brittisk eller tysk tidning och sedan utifrån den blir osäker på hur farliga narkotiska preparat är. Det finns i tidigare utredningar tydligt utpekat att en av de viktigaste uppgifterna för Statens folkhälsoinstitut är att klassificera narkotika och säga hur farlig den är. Det finns evidens från hela världen.

Detta är ett problem. Högsta domstolen anser att narkotikans farlighet är en bevisfråga. Men om det inte förs fram bevisning får man utgå från vad som är allmänt veterligt.

Det vore en mycket bättre ordning att faktiskt utgå från vetenskaplig bedömning av narkotikans farlighet. Där finns möjlighet att återkomma i enlighet med det som vi har skrivit i vår reservation om narkotikabrott. För övrigt finns även flera andra bra förslag där.

Anf.  29  ANNIKA HIRVONEN FALK (MP) replik:

Straffrättsliga frågor

Fru talman! Anti Avsan efterfrågar förslag. Jag vet inte om budgetförslagen har gått honom förbi, våra tidigare förslag om att förstärka polisen, som nu ytterligare byggs på, eller våra nya förslag på satsningar på tullen och de tidigare förslagen som rör narkotikabrott och så vidare. De har presenterats, och flera av dem har redan behandlats i riksdagen.

Polisens arbete mot narkotika har förstärkts. På många håll i Sverige ser vi också resultat. Jag har stort förtroende för dem som arbetar inom svensk polis.

Jag vill också avhålla mig från att recensera Högsta domstolens resonemang, även om det naturligtvis alltid är relevant att diskutera vilken lagstiftning som ska finnas och om lagstiftning behöver förändras.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

§ 8  Våldsbrott och brottsoffer

Våldsbrott och brottsoffer

Justitieutskottets betänkande 2017/18:JuU17

Våldsbrott och brottsoffer

föredrogs.

Anf.  30  PÅL JONSON (M):

Fru talman! Jag vill inledningsvis säga att jag givetvis står bakom alla moderata och alliansgemensamma reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 2.

Mycket av kriminalpolitiken och debatten i kammaren fokuserar på brotten och åtgärder för att förebygga, förhindra och hantera brott. Det handlar om gängskjutningar, grov organiserad brottslighet och internationella stöldligor, som vi nu ser breda ut sig över hela landet. Det handlar även om att polisen och andra brottsbekämpande myndigheter måste ha mer resurser och större befogenheter.

Debatten handlar till stora delar om gärningsmännen och vilka åtgärder vi ska vidta mot dessa gärningsmän. En av samhällets allra viktigaste uppgifter är att skydda människor mot brott. Men ibland misslyckas vi – tyvärr. Det misslyckandet får allra störst konsekvenser när det handlar om olika former av våldsbrott.

Bakom varje våldsbrott står alltid ett brottsoffer. En medmänniska har blivit utsatt för en allvarlig kränkning, som denne ibland får leva hela livet med och som ibland också påverkar vänner och familj – vilket också kan få konsekvenser. Det är stödet till dessa människor snarare än till gärningsmännen som dagens debatt om våldsbrott och våldsoffer ska handla om.

Jag vill särskilt belysa två ämnen i betänkandet som jag tycker är angelägna, dels det hedersrelaterade våldet och förtrycket, dels det stöd som samhället ska ge till brottsoffer.

Fru talman! Att bedöma omfattningen av det hedersrelaterade våldet och förtrycket är svårt. Den omges ofta av en tystnadskultur. FN:s befolkningsfond UNFPA bedömer att åtminstone 5 000 kvinnor och flickor dödas varje år av hedersrelaterat våld. En sjättedel av dödsfallen sker i Pakistan. Det handlar alltså om att fler än 12 kvinnor varje dag – en varannan timme – dödas i hederskulturens namn. Det är fruktansvärda siffror.

Våldsbrott och brottsoffer

När det kommer till tvångsäktenskap är situationen ännu värre. Det handlar om att uppemot 40 000 flickor faktiskt gifts bort varje dag runt om i världen. I Sverige saknas, tyvärr, en modern och bra kartläggning av det hedersrelaterade förtrycket. Men för några år sedan gjordes en mätning som pekade på att ungefär 5 procent – ca 70 000 – av ungdomarna i åldersspannet 16–25 år uppfattar begränsningar i att välja sin egen partner. Det bedömdes att uppemot 8 500 var i farozonen för att giftas bort.

Det som kännetecknar det hedersrelaterade våldet är att det oftast utövas gemensamt eller kollektivt, och förövarna är oftast män. Det handlar om fäder, bröder och släktingar.

Ytterst handlar det om att vi måste markera att religion, kultur och kontrollbehov som används för att begränsa andra människors frihet inte hör hemma i Sverige. Om vi verkligen menar allvar med att frihet och trygghet ska gälla för alla människor i Sverige måste vi också vidta fler åtgärder mot det hedersrelaterade förtrycket.

Jag vill i det här sammanhanget nämna tre exempel på möjliga åtgärder.

För det första: För att fler hedersrelaterade brott ska lagföras behövs mer kunskap och bättre verktyg i rättssamhället. Det kan handla om att det behövs fler specialiserade poliser och åklagare som kan hantera de hedersrelaterade brotten, och vi behöver också förstärka polisens mandat att genomföra förhör med unga som utsätts för hedersrelaterade brott.

För det andra: Det behövs bättre samordning mellan myndigheter för att hantera hedersproblem. Skälet är att vi vet att det oftast är lärare, sjuksköterskor eller kuratorer som är den första kontaktpunkten för dem som utsätts för hedersrelaterade problem. Det är ofta de som fångar upp de första signalerna, inte polisen. En effektiv samverkan mellan socialtjänsten, polisen och skolan är helt avgörande för att få bukt med den hedersrelaterade brottsligheten.

För det tredje: Det behövs också mer och tydligare obligatorisk samhällsorientering till nyanlända om vilka rättigheter och skyldigheter som gäller bland annat för barnuppfostran, jämställdhet och hedersfrågor i Sverige. Om vi inte gör den orienteringen riskerar vi att skjuta över den på andra i samhället, inte minst barnen.

Fru talman! Låt mig också säga några ord om stödet i samhället för brottsoffer ur ett lite bredare perspektiv. Utgångspunkten måste vara att kriminalpolitiken ska präglas av ett tydligt brottsofferperspektiv. Alla som drabbas av ett brott måste få den hjälp och det stöd som man behöver. Inte minst gäller detta om man i ett senare skede måste vittna. Vi ser nu en tendens att allt fler fruktar för att vittna på grund av hot och repressalier. Det är naturligtvis ett hot mot hela rättssamhället. Det är därför helt avgörande att vittnesskyddet förstärks med fler skyddsåtgärder än vad som är fallet i dag, bland annat med mer information till vittnen före rättegång och genom att polisen vidareutvecklar arbetet med risk- och hotbildsbedömningar. Men det är också viktigt att den som utsätts för ett brott ska få mer information och tydligare återkoppling till polisen, både om hur en förundersökning fortskrider och om skälen till att en utredning läggs ned. Det är en brist i dag.

Avslutningsvis, fru talman, behöver nivån på kränkningsersättningen för den som utsatts för ett brott fördubblas. Det är rimligt att den höjda ersättningen i första hand bekostas av den som begått brottet, men även staten kan behöva skjuta till medel. Det handlar i grunden om att den kränkning som ett brottsoffer lider måste värderas väsentligt högre, och detta är en markering från samhällets sida att så ska vara fallet.

Våldsbrott och brottsoffer

(Applåder)

Anf.  31  JOHAN HEDIN (C):

Fru talman! Även detta betänkande adresserar hedersbrottsligheten, som vi talade ganska mycket om i den förra debatten.

I dag är möjligheten begränsad att förhöra barn som kan ha utsatts för brott utan att berätta det för vårdnadshavarna. Om ett barn är utsatt för hedersrelaterad brottslighet finns en avsevärd risk att barnets situation försämras om familjen får reda på förhöret. Vi skriver i betänkandet att regeringen därför bör överväga att göra det möjligt att skjuta upp eller låta bli att underrätta vårdnadshavare om förhör med barn som misstänks ha utsatts för brott om det riskerar att försämra för barnet.

Fru talman! Vi behöver ett starkare brottsofferperspektiv i svensk rättspolitik. Kanske råder det en ideologisk skillnad utifrån hur man ser på förhållandet mellan stat, individ och kollektiv i den här frågan.

Jag minns den första debatt jag deltog i som rättspolitisk talesperson. Det var hösten 2014, och det var brottsofferjourerna som arrangerade det hela.

Det var för övrigt i samma debatt som dåvarande inrikesminister Anders Ygeman lovade att ändra i förundersökningskungörelsen så att det blir ett tydligare ansvar för polisen att hänvisa till brottsofferjourerna. Detta har ännu inte hänt. Mandatperioden är inte riktigt slut än, men det här utlovades alltså hösten 2014. Det är hög tid att leverera, annars får vi göra det i höst.

När jag och moderatorn hade vårt bakgrundssamtal före debatten sa moderatorn någonting till mig som jag sedan tänkte ganska mycket på. Hen sa att det här är ju inte så ideologiska frågor. Vi som jobbar med rättspolitik tycker ganska lika – vi vill ju göra bra saker.

Och visst, ibland hamnar vi i samma sakpolitiska slutsatser fastän vägarna dit kan vara väldigt olika. I vårt utskott ser vi exempel på det i nästan varje betänkande. Man kommer överens om att genomföra något tvärs över blockgränser och ideologiska gränser tillsammans med partier som man inte delar ett dugg med när det gäller verklighetsbild eller bevekelsegrunder.

Men tankespåren och vägarna dit är i högsta grad ideologiska. Det är till exempel skillnader i hur vi ser på rättsväsendets avnämare. Är det samhället som helhet, eller är det den enskilde individen?

Ta till exempel butiksstölder. En person som en dag grips vid sin tionde stöld åtalas sällan för fler än tre eller fyra av dessa stölder, för sedan kommer man upp i ett sådant straffvärde att samhället kan anses ha fått upprättelse. Problemet för dem som liksom jag har en liberal syn på rättspolitiken är att brottsoffer fem, sex, sju, åtta, nio och tio inte får någon upprättelse.

Jag tror att straffutmätningen generellt liksom många andra delar av rättsområdet har haft ett annat, kanske mer socialistiskt perspektiv i Sverige även om grunden är den liberala idén om rättsstaten. Som vi såg i den förra debattens replikskifte mellan mig och Sverigedemokraterna är det en idé som verkar alltmer viktig att försvara när vi ser vad som händer i omvärlden.

Våldsbrott och brottsoffer

I den debatten fick vi också en lektion i ideologi, kanske med bocken som trädgårdsmästare. När Sverigedemokraterna ska förklara liberal ideologi anses liberalismen vara roten till mycket av det onda. Men själva idén om individen som rättssubjekt är liberal. Så är det. Och när Sverigedemokraterna föreslår fler poliser, längre straff, hårdare batonger och så vidare gör de det av en annan anledning än Centerpartiet, de övriga allianspartierna och nästan alla andra partier. Vi vill ha fler poliser för att vi vill ha ökad trygghet medan Sverigedemokraterna vill ha fler poliser för att de vill ha fler poliser.

Kära vänner och fru talman! Ingen polisstat är en trygg stat. Det är en stat som vilar på liberala rättsprinciper som ger den största tryggheten, och det visar historiens exempel så otroligt tydligt. Även om vissa lyfter fram enskilda exempel och spelar på människors upprördhet över grova brott måste vi lagstifta baserat på principer. Något annat är lite grann som att gå och handla när man är hungrig: Man kommer hem med en massa saker som man inte hade tänkt köpa. Det är precis samma sak med lagstiftning, och jag kan tala om för alla som tänker rösta i höst att det är precis samma sak när man röstar. Håll huvudet kallt, och titta på vad partierna egentligen står för och vad konsekvenserna blir av olika saker!

Detta betänkande handlar dock om våldsbrott och brottsoffer, och från Centerpartiets sida har vi flera viktiga förslag på det området. Bland annat vill vi göra livet lite lättare för dem som utsatts för grova brott och även för efterlevande till personer som mördats.

Gärningsmannens permissioner eller frigivning kan innebära mycket oro och i vissa fall rädsla. Trots det får brottsoffret ofta inte veta när frigivning eller permission ska ske. Jag vill att det ses över hur offer för grov brottslighet och anhöriga till våldsdödade kan få stöd när en gärningsperson får permission eller friges.

Även brottsofferstödet när det gäller våld i nära relationer måste stärkas. Det kan vara svårt för brottsoffer att ta steget att polisanmäla våld i en nära relation. För att den som polisanmäler ska kunna känna sig trygg behöver anmälaren få brottsofferstöd inom ett dygn från polisanmälan. I vissa fall tar polisens brottsoffersektion, vittnesskyddet, hand om skyddsbehovet. Skyddet skulle kunna öka om brottsoffersektionen också tog över delar av socialtjänstens ansvar i denna process. När brottsutsatta känner sig trygga kan de lättare ta sig ur sin svåra situation och förhoppningsvis även vittna mot den som gjort dem så illa.

Det finns också skäl att titta på regelverket när det gäller skadestånd. Jag har tidigare motionerat om att det ska bli lättare för brottsoffer att få ut det skadestånd som de tilldömts. I detta betänkande finns även ett utvecklat förslag om en specifik typ av situation, nämligen den då en dömd gärningsman har en skuld till sitt offer och plötsligt får medel genom att gärningsmannen själv får skadestånd för brott som han utsatts för. I det läget ska det kunna ske utmätning innan skadeståndet betalas ut, annars är risken stor att det första brottsoffret aldrig får se röken av de medel som ju faktiskt finns och skulle kunna utmätas.

Det här bygger på ett faktiskt fall, som togs upp i den förra debattens replikskifte. En vän till mig som har drabbats av ett fruktansvärt brott använder sina erfarenheter till att lyfta in bra förslag till förbättringar, och hon kan ge förstahandsinformation om hur det fungerar och hur det skulle kunna fungera bättre.

Våldsbrott och brottsoffer

Jag nådde inte hela vägen till majoritet om detta denna gång. Men min bild så här det sista året av mandatperioden är trots allt att bra förslag faktiskt har en tendens att ta sig fram till slut men att man får tjata om dem lite grann.

Vi får fortsätta att jobba med detta angelägna ämne, i första hand för att se till att så få som möjligt utsätts för brott men också för att göra livet något lättare för dem som trots allt drabbas.

Jag står bakom alla dessa förslag och övriga C‑ och alliansreservationer, men för tids vinnande avstår jag från att yrka.

(Applåder)

Anf.  32  LINDA SNECKER (V):

Fru talman! Barnen är vår framtid. Det är nog den sannaste klyschan som finns, för så är det ju faktiskt. De är vår framtid. Men när barn hamnar i kläm gäller den sanningen inte alltid längre, för då behandlas barn ofta under all kritik. Det gäller ofta i rättsprocessen och när barn blir brottsoffer.

När brottsoffret är ett barn ska det säkerställas att barnets bästa kommer i främsta rummet och att rättsväsendet och övriga delar av samhället som kan involveras i processen intar ett barnorienterat förhållningssätt. Vänsterpartiet vill därför ta ett helhetsgrepp kring hur barns specifika behov ser ut i rättsprocessen, vilka stöd‑ och skyddsåtgärder som måste bli bättre och hur frågan kan utvecklas.

Det finns goda exempel, men det finns också alldeles för många dåliga exempel där barn definitivt inte har behandlats som vår framtid utan som något man inte alls behöver bry sig om.

Barnahus är ett gott exempel. Barnahus är en trygg och barnvänlig miljö där barn som misstänks vara utsatta för övergrepp står i centrum för utredningsprocessen. Där finns det polis, läkare, åklagare och personal från BUP.

Vänsterpartiet anser att det i möjligaste mån ska undvikas att ett barn slussas runt mellan olika myndigheter och att barn inte ska behöva upprepa sin historia för flera olika personer.

Vänsterpartiet driver tydligt frågan om att barn som har upplevt våld i nära relationer, exempelvis då en pappa i en familj har slagit en mamma, ska få målsägandestatus. Med dagens lagstiftning blir barnet ”bara” ett brottsoffer. Vi vet att barn som upplever och ser våld drabbas lika hårt som om det är barnet självt som har blivit slaget. Det är därför mycket rimligt att både barnet och mamman får målsägandestatus när brottet har skett. Det skulle också innebära att det juridiska skyddet och stödet för barnet blir mer omfattande och att barnet kan få skadestånd. Det här är att ha ett brottsofferperspektiv på riktigt.

Fru talman! Det måste finnas ett tydligare barnperspektiv genom hela rättsprocessen. Den får aldrig fallera. Vi ser förundersökningar som drar ut på tiden. Det behövs en enhetlig hot- och riskbedömningsmanual. Brottsskadeersättningssystemet för barn fungerar dåligt, och näthatet är utbrett – ja, det finns helt enkelt väldigt mycket att göra för att stärka barnens rättigheter i rättsprocessen. Låt oss börja med det nu.

Våldsbrott och brottsoffer

Jag yrkar bifall till reservation 13.

Anf.  33  ANDREAS CARLSON (KD):

Fru talman! Brott måste få konsekvenser. Det är avgörande för att brottsoffer ska få upprättelse. En av de viktigaste åtgärderna för att uppnå detta är en kraftfull satsning på svensk polis. Vi har föreslagit 10 000 fler poliser och höjda löner för att få stopp på att så många väljer att sluta som poliser. Vi vill förbättra arbetsvillkoren för poliser i yttre tjänst. Det är en central och viktig del i att kunna ta brottsoffrets perspektiv och för att kunna stödja brottsoffer och ge dem upprättelse.

Det måste också bli fler fällande domar. I dag går gängkriminella fria på våra gator för att människor inte har vågat vittna. Vittnen skräms till tystnad. För ungefär ett år sedan vittnade en familj i Staffanstorp mot ett kriminellt gäng. De gjorde sin plikt som samhällsmedborgare. En 27-årig kriminell hamnade, bland annat tack vare deras vittnesmål, bakom lås och bom.

I februari kom svaret från det kriminella gänget: En bomb exploderade utanför familjens hem. Så agerar kriminella gäng som försöker etablera en alternativ rättsordning där våld går före rätt och där tystnadskultur breder ut sig på bekostnad av brottsoffer och alla laglydiga människor som bor i vårt land. Därför vill Kristdemokraterna införa anonyma vittnen.

Fru talman! Många brottsoffer vittnar om svårigheten att få ut ett tilldömt skadestånd och att kränkningen efter brottet på det sättet blir ännu större. Det måste bli lättare för brottsoffer att få ut sitt skadestånd. I dag innebär det en mycket krånglig process för dem som berörs av detta. Kristdemokraterna har föreslagit i betänkandet att det är staten som ska ta ansvaret och betala ut skadeståndet till brottsoffret och att staten också ska kräva och driva in beloppet från gärningsmannen. Detta är ett sätt att förstärka stödet till brottsoffer och att ta upprättelsen av brottsoffret på allvar. Därför yrkar jag bifall till reservation 15.

Jag stöder givetvis det tillkännagivande som mina vänner i Alliansen har redogjort för och övriga reservationer som vi står bakom men nöjer mig med att yrka bifall till reservation 15.

(Applåder)

(forts. § 10)

Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.53 på förslag av tredje vice talmannen att ajournera sammanträdet till kl. 14.00, då frågestunden skulle börja.

Återupptaget sammanträde

Sammanträdet återupptogs kl. 14.00.

§ 9  Frågestund

Anf.  34  FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av utbildningsminister Gustav Fridolin, statsrådet Sven-Erik Bucht, statsrådet Helene Hellmark Knutsson och socialminister Annika Strandhäll.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Utbildningsminister Gustav Fridolin besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Kilometerskatten och en levande landsbygd

Anf.  35  MARIA MALMER STENERGARD (M):

Fru talman! Så kom den då äntligen, landsbygdspropositionen, efter tre och ett halvt år! Besvikelsen var naturligtvis stor när det visade sig att den inte innehåller ett enda konkret förslag för en mer levande landsbygd. Det finns bara ett förslag till beslut, och det är att anta ett generellt mål om en livskraftig landsbygd. Målet är lovvärt, men det räcker inte med vackra målformuleringar. Det krävs konkreta förslag, och tyvärr saknas sådana.

De få gånger som regeringen faktiskt har varit konkret handlar det om förslag som slår mot landsbygden. Ett exempel är kilometerskatten, som drabbar företag på landsbygden. Den drabbar också bioekonomin, som är viktig för omställningen till ett mer hållbart samhälle och för en mer levande landsbygd. Därför vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht: På vilket sätt bidrar regeringens kilometerskatt till målet om en mer levande landsbygd?

Anf.  36  Statsrådet SVEN-ERIK BUCHT (S):

Fru talman! Vi har inte lagt fram något förslag om en kilometerskatt. Däremot har vi lagt fram en proposition med massor av konkreta åtgärder. Jag ska passa på att redovisa dem. De har väldigt mycket fokus på företagande, näringsliv och jobb.

Vi avsätter 1,5 miljarder för de två närmaste åren 2019 och 2020, och därefter är det 400 miljoner. Det handlar om konkreta åtgärder: digitalisering av landsbygdsföretag, teknikutveckling i landsbygdsföretag, produktionsutrustning för landsbygdsföretag och bättre finansiering för landsbygdsföretag. Vi satsar också på innovation och stärker Vinnovas inkubationsprogram för landsbygdsföretag. Vi satsar också på utbildningsinsatser, exempelvis fjärrundervisning, så att man kan bibehålla byskolorna och höja kvaliteten i undervisningen där. Vi satsar 22 miljoner på konkreta åtgärder för kultur på svensk landsbygd.

Det är fullt av konkreta åtgärder som regeringen kommer att vidta efter det att denna proposition har klubbats här i riksdagen.

Anf.  37  MARIA MALMER STENERGARD (M):

Fru talman! De konkreta förslag som ministern nu nämner, som alltså inte återfinns i själva landsbygdspropositionen, handlar bara om att kompensera för den skadliga politik som regeringen har fört under den här mandatperioden, med sämre villkor för företagen och för människor som lever och verkar på landsbygden. Det som behövs är sänkta skatter, minskat regelkrångel och bättre kommunikationer. För allt detta krävs en annan regering.

Anf.  38  Statsrådet SVEN-ERIK BUCHT (S):

Frågestund

Fru talman! Är det verkligen sämre att man exempelvis satsar på att transportstödet ska omfatta även livsmedelssektorn? Är det sämre att satsningar också görs på Norrlandsjordbruket? Är det sämre att vi bygger ut bredband i en massmiljardsatsning i hela Sverige? Jag tycker att detta verkligen är satsningar på landsbygden. Är det sämre att vi ser till att lanthandlarna finns kvar? Vi har till och med stoppat butiksdöden.

Antalet utförsäkrade

Anf.  39  JULIA KRONLID (SD):

Fru talman! Socialminister Annika Strandhäll berättade i söndagens Agenda att den tidigare alliansregeringen hade utförsäkrat nästan 100 000 individer. Det Strandhäll däremot inte sa var att den nuvarande regeringen har nått samma nivå på i princip halva tiden.

Regeringen sa att syftet med att avskaffa den bortre tidsgränsen var att inga personer som är sjukskrivna skulle bli utförsäkrade. Samtidigt framkommer nu att regeringen har fört en hårdare politik än alliansregeringen när man ser till antalet utförsäkrade. Det framkommer uppgifter om en avslagskvot och om lönepåslag för anställda i Försäkringskassan som avslår fler ansökningar. Anser ni i regeringen att ni har lyckats med en hållbar politik med rehabilitering för sjukskrivna om ni för en hårdare politik än Alliansens och låter redan utsatta människor drabbas av era kostnadsbesparingar?

Anf.  40  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Fru talman! Det är fascinerande att höra Julia Kronlid ställa denna fråga till mig med tanke på att den enda politik som Sverigedemokraterna vill ställa sig bakom när det gäller sjukförsäkringen är att återinföra den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, så att människor som har behov av att vara sjukskrivna får en bortre gräns. Det är den politik som ni vill föra tillsammans med de borgerliga partierna, som tänker införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen. Hur många svenskar tycker att detta är en attraktiv politik, tror du?

Ni och de borgerliga partierna lämnade efter er en sjukfrånvaro som hade stigit med 70 procent. Det var 100 000 personer som hade utförsäkrats och snurrat runt i försäkringen flera gånger. Det hade blivit kostnadsökningar i mångmiljardklassen.

Allt är inte perfekt. Människor ska få det stöd som de behöver. Vi håller på att renovera sjukförsäkringen steg för steg. Stå för er politik!

Anf.  41  JULIA KRONLID (SD):

Fru talman! Nu låter det som om Strandhäll menar att vi satt i alliansregeringen. Det gjorde vi inte. Men jag hoppas att vi kan få sitta i en regering i framtiden.

Vi vill inte återgå till den politik som Alliansen förde. Det vill jag vara tydlig med. Däremot är det uppenbart att det inte är en bortre tidsgräns vara eller icke vara som avgör hur många som utförsäkras. Det är alldeles uppenbart att regeringen har utförsäkrat fler än alliansregeringen gjorde.

Det viktiga som vi vill framhålla är en stark rehabiliteringskedja.

Anf.  42  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Frågestund

Fru talman! Ni har ett tydligt förslag på det här området, Julia Kronlid. Ni i Sverigedemokraterna har till och med gjort ett tillkännagivande tillsammans med de borgerliga partierna om att återinföra den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen och om att införa ytterligare en karensdag i vår sjukförsäkring.

Vi jobbar för låga och stabila sjuktal och för att människor ska få det stöd de behöver.

Undervisning i svenska för nyanlända barn

Anf.  43  CHRISTER NYLANDER (L):

Fru talman! Att vara fattig och utanför är svårt. Att känna att man inte kan göra särskilt mycket åt det är sannolikt ännu svårare. Att dessutom känna att ens egen situation sannolikt kommer att ärvas av ens barn måste vara bland det jobbigaste man kan ställas inför som förälder.

Av detta skäl har Liberalerna lagt fram förslag om obligatorisk språkförskola för dem som kommer nya till landet. Nyanländas barn och nyanlända barn ska få chansen att lära sig svenska, gå i förskola, duschas av det svenska språket, möta det svenska språket och möta svenska kompisar.

Jag undrar: Varför har den här regeringen gjort så lite för att nyanlända barn ska få chansen att lära sig svenska språket? Varför har den här regeringen inte lagt förslag om att ge dem som kommer till Sverige en chans att möta det svenska språket på ett strukturerat sätt i en obligatorisk språkförskola? Vilka besked har utbildningsministern att ge dessa barn?

Anf.  44  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman! Tack för frågan, Christer Nylander!

Jag redovisar gärna det vi gör, som har lett till att vi nu ser att fler nyanlända lämnar grundskolan med behörighet till gymnasiet. Det gäller inte bara språket, det vill säga det betyg i svenska man behöver, utan också betyg i tillräckligt många andra ämnen för att man ska få den där livsviktiga biljetten. Det handlar bland annat om att stärka rätten till studiehandledning, så att man kan läsa flera ämnen samtidigt, om att ha utökad undervisning i svenska när man kommer och om att säkra att det finns tillräckligt många lärare som kan genomföra undervisning.

För dem som kommer tidigt spelar förskolan en jättestor roll. Jag slöt för två veckor sedan ett avtal med SKL om att ha fler öppna förskolor med svenskundervisning för föräldrarna, vilket såklart är extremt viktigt även för barnens svenskundervisning – att man kommer in i förskolan. Jag är också fullt beredd att titta på det förslag Liberalerna har lagt fram. Det är bra med svenskundervisning tidigt för barnen, och det är bra med svenskundervisning tidigt för deras föräldrar.

Anf.  45  CHRISTER NYLANDER (L):

Fru talman! Många unga människor går i förskolan i dag, men de som behöver förskolan allra mest är de som inte är där så ofta. Det är därför Liberalerna nu föreslår en obligatorisk språkförskola just för nyanlända – för att de ska få chansen att möta svenska språket så tidigt som bara är möjligt. De ska få chansen att lära sig svenska språket så tidigt som möjligt för att de ska få chansen att sedan klara grundskolan och ta sig vidare ut på arbetsmarknaden när de blir vuxna.

Frågestund

Det är centralt att göra dessa saker nu när vi har många nya i Sverige. Det är många nya som verkligen behöver detta. Därför är det tråkigt, fru talman, att regeringen ännu inte har lagt fram detta förslag.

Anf.  46  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman! Vi har gjort mycket. Det är därför vi nu ser att resultaten för nyanlända elever går upp. Vi kommer att behöva göra mer, och det är anledningen till att jag inte avfärdar det förslag Liberalerna kom med i går. Det tog alltså tre och ett halvt år av den här mandatperioden för er att komma på det här förslaget, Christer Nylander, och jag avfärdar det inte dagen efter.

En av de saker som vi har gjort och som vi ser kan göra stor skillnad är dock denna öppna förskola där föräldrar, inte minst mammor, som behöver komma ut på arbetsmarknaden får svenskundervisning samtidigt som barnen är på väg in i förskolan.

En nätombudsman

Anf.  47  LINDA SNECKER (V):

Fru talman! Vi har Facebook, Cambridge Analytica och personlig information som ingen vet vem den sprids till. Vi har en valrörelse som förutspås bli den hårdaste någonsin. Vi ser att näthat och utsatthet på nätet är väldigt stort, särskilt bland unga kvinnor. Internet har många sidor som tyvärr inte alltid är särskilt positiva, och vi måste skapa ett bättre skydd för oss alla.

Gustav Fridolin! Är det inte dags att införa en nätombudsman?

Anf.  48  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman! Tack för frågan, Linda Snecker!

Jag tror att det viktigaste är att det i varje del av den svenska polismyndigheten finns kompetens för att utreda brotten på internet. Det har varit alldeles för mycket av laglöshet. Det som är fullständigt olagligt utanför nätet har plötsligt blivit lagligt på nätet, i varje fall i betydelsen att när någon anmäler ett regelrätt hot, hat eller förtal blir anmälan nedlagd direkt. Det handlar ju om att det inte har funnits vare sig resurserna eller kompetensen att utreda brotten.

Det är en av anledningarna till att vi i omorganisationen av polisen har säkrat att man ska prioritera it-brottslighet och kompetens för it-brottslighet över hela landet. Det är en av de viktigaste delarna för att utreda den typen av brott på internet som drabbar enskilda.

Anf.  49  LINDA SNECKER (V):

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Okej, även om det inte blir en nätombudsman håller jag helt med dig om att vi verkligen behöver stärka polisens kunskap om brottslighet som sker på nätet. Vi kan inte ha det som nu, det vill säga att vår grundläggande demokrati och yttrandefrihet hotas på det här sättet. Vänsterpartiet har föreslagit att vi ska ha ett slags specialpolis för brott på internet, och jag ser fram emot att vi kan arbeta åt det hållet tillsammans. Det här är nämligen ett hot mot oss alla, oavsett vilket parti vi kommer ifrån.

Anf.  50  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Frågestund

Fru talman! Om detta är vi helt överens. Det måste finnas en grundläggande kompetens i hela Polismyndigheten så att man säkrar att man när det sker en anmälan vet om den kan utredas vidare. Det måste såklart även finnas specialistkompetens som kan göra de ofta svåra men väldigt nödvändiga utredningarna av de brott som har begåtts på internet.

Sedan behöver vi ställa krav också på företagen. Digitaliseringsminister Peter Eriksson har öppnat för att inom EU till exempel ställa krav på att man ska identifiera sig när man loggar in på de stora plattformarna, så att det faktiskt går att se vem som har gjort vad.

Väntetiderna för cancerpatienter

Anf.  51  EMMA HENRIKSSON (KD):

Fru talman! Skillnaden mellan regeringens sista budget och Kristdemokraternas från i höstas är lite drygt 7 ½ miljard på området vård och omsorg. Trots att vi har så mycket mer resurser ligger dock inte den största skillnaden där, utan den ligger i reformer och framför allt i resultat.

Det går i dag nästan inte att hitta någon cancerdiagnos där patienterna får vård inom den tid som professionen har bedömt att man behöver få vården. Socialdemokraterna lovade inför förra valet att ingen cancerpatient ska vänta längre än fyra veckor. Nu har vi hört att Socialdemokraterna går till val på samma sak igen. Under tiden som ni återanvänder ouppfyllda vallöften växer köerna, och förtroendet för vården sjunker.

Min fråga till statsrådet är därför: Hur många fler patienter ska det bli i vårdköerna innan ni inser att ni faktiskt inte klarar den här uppgiften?

Anf.  52  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Fru talman! Tack för frågan, Emma Henriksson!

Vi har från regeringens sida under den här mandatperioden verkligen prioriterat upp cancerarbetet. Vi har dessutom gjort det helt i linje med det arbete som påbörjades under den tid då Göran Hägglund från Kristdemokraterna var socialminister. Vi har infört de standardiserade vårdförloppen, tillsammans med professioner och landsting runt om i Sverige, för 18 olika cancerdiagnoser. Det täcker 97 procent av alla diagnoser. Vi håller långsiktigt på att öka tryggheten i den svenska cancervården, och vi kommer i vår med en uppdaterad cancerstrategi – allt för att människor ska kunna känna sig trygga i den svenska cancervården.

Anf.  53  EMMA HENRIKSSON (KD):

Fru talman! Det är glädjande att ni har fortsatt med det arbete vi påbörjade, ministern, men ni har inte kunnat se till att leverera det patienterna faktiskt kan förvänta sig. Det bygger på det arbete ni har gjort på alla andra områden, där resurser har gått till fel saker.

Frågestund

Lungcancer är den cancerform som flest dör av i Sverige. Det är inte ens hälften av de patienterna som får vård i den tid de behöver för att öka chanserna att överleva, utan 44 procent. Skillnaden är också väldigt stor mellan landstingen. Vad gör regeringen åt detta?

Anf.  54  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Fru talman! Emma Henriksson känner ju väl till att regeringen har prioriterat cancerarbetet högt under den här mandatperioden. Vi har investerat en halv miljard årligen i införandet av de standardiserade vårdförloppen, som just syftar till att i hela vårdkedjan öka kvaliteten när man ska behandlas för cancer – oavsett var man bor i Sverige. Glädjande nog ser vi nu också att just väntetiderna inom cancervården minskar när det gäller flera diagnoser.

Målen för den svenska livsmedelsproduktionen

Anf.  55  STAFFAN DANIELSSON (C):

Fru talman! Försvarsminister Peter Hultqvist och civilminister Ardalan Shekarabi har båda starkt förespråkat att konsumenter och offentlig sektor ska handla närodlad mat från Sverige, av till exempel miljö- och sårbarhetsskäl samt för att hela Sverige ska leva. Även landsbygdsministern talar i denna riktning, och det är bra.

Riksdagens beslut om en livsmedelsstrategi talar också om vikten av att öka hela den svenska livsmedelsproduktionen. Regeringen, där även Miljöpartiet ingår, väljer sedan att sätta upp delmål där man ensidigt lyfter fram att kommuner och regioner främst ska handla ekologiskt från hela världen. Det innebär att det vanliga, miljövänliga svenska jordbrukets produkter får mycket lite utrymme samtidigt som importen ökar.

Mina frågor är enkla: Varför respekterar inte regeringen de mål om att hela den svenska livsmedelsproduktionen ska öka som riksdagen har beslutat om? Varför lyfter man ensidigt fram bara en mindre del av den?

Anf.  56  Statsrådet SVEN-ERIK BUCHT (S):

Fru talman! Jag tackar för frågan!

Vi har en knappt 50-procentig självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel i Sverige. Vi har ett negativt handelsunderskott för livsmedel på 52 miljarder årligen. Det är många jobb som har försvunnit, inte minst från svensk landsbygd. Därför har regeringen lagt en nationell livsmedelsstrategi på riksdagens bord, och den klubbades i stor enighet här i riksdagen i fjol. Den handlar om att öka livsmedelsproduktionen, såväl ekologisk som konventionell.

Regeringen har också satt in åtgärder för hela 1 miljard kronor de närmaste åren. Det handlar om 40 olika åtgärder.

En av åtgärderna är att stimulera ekologisk produktion, så att vi får fram mer ekologiska livsmedel. Hyllorna i affärerna gapar nämligen tomma. Konsumenterna efterfrågar det, men det finns inte. Vi har också en stor import av ekologiska varor. Vi måste stimulera detta.

Anf.  57  STAFFAN DANIELSSON (C):

Frågestund

Fru talman! Låt oss reda ut det här på en halv minut, landsbygdsministern.

Vilka signaler ger det att den offentliga sektorn knappt ska köpa någon mat alls från världens bästa vanliga miljövänliga jordbruk utan endast från en mindre del av det?

Kan ministern förstå att den stora majoriteten av Sveriges bönder, vars produktion inte är av intresse för kommuner och regioner, känner sig åsidosatta? Varför prioriterar regeringen bara en mindre del av det svenska jordbruket? Varför respekterar man inte riksdagens målbeslut?

Anf.  58  Statsrådet SVEN-ERIK BUCHT (S):

Fru talman! Vi har satt en ny lag på plats. Den möjliggör för kommunerna att upphandla närodlat och att ställa krav på miljöhänsyn, djurhälsa med mera. Det är också kommunerna som själva beslutar vad de prioriterar. De kan ställa krav på ekologiskt. Men det är inte nödvändigt. Det står inte i lagen. Friheten finns där.

Det är viktigt att vi får fram en större ekologisk produktion. De lantbrukare som har ekologisk produktion tjänar nämligen mycket bättre. Vi har också möjlighet att exportera mycket mer.

Bemanningen i hälso- och sjukvården

Anf.  59  ANNA-LENA SÖRENSON (S):

Fru talman! Förutsättningar för en väl fungerande hälso- och sjukvård som är tillgänglig och håller hög kvalitet är att personalen finns till hands, att de är tillräckligt många och att de har hög kompetens och förutsättningar för att kunna göra ett gott jobb. Här vet vi att utmaningarna är stora på sina håll.

Dessutom närmar sig sommaren – äntligen. Men vi vet att situationen i sjukvården ofta kan bli extra ansträngd då.

Min fråga till statsrådet är: Vad gör regeringen för att underlätta för bemanningen och kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården?

Anf.  60  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Fru talman! Tack, Anna-Lena Sörenson, för den utomordentligt viktiga frågan! Vi vet att många av personalen inom hälso- och sjukvården oroar sig inför sommaren.

Faktum är att vi under den här mandatperioden verkligen har bytt riktning på politiken. Vi har nu fler än 100 000 fler anställda i välfärdens verksamheter än när vi tillträdde. Dessutom har vi både skapat fler utbildningsplatser och gjort historiska permanenta satsningar på landstingen, just för att man ska kunna anställa och göra de investeringar som behövs.

I vårbudgeten har vi nu också gjort ett särskilt paket. Vi skjuter till ytterligare resurser till hälso- och sjukvården för att man bland annat ska kunna stärka upp under sommaren eller allokera medel på ett sådant sätt att till exempel den nära vården stärks, för att dämpa personalens oro och möta medborgarnas behov.

Det togs emot mycket väl när det presenterades i veckan.

Anf.  61  ANNA-LENA SÖRENSON (S):

Frågestund

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det är bra att regeringen underlättar för landstingen och regionerna att verkligen skapa förutsättningar för en god bemanning i hälso- och sjukvården. Det är viktigt.

En annan utmaning är att se till att nyckelgrupperna inom sjukvården finns. Stora pensionsavgångar är för handen när det gäller dem. Finns det något sätt på vilket regeringen kan hjälpa till härvidlag?

Anf.  62  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Fru talman! Satsningen som vi presenterade i vårbudgeten tar också höjd för att just skjuta till ett antal hundra miljoner kronor extra till landstingen. De är riktade för att behålla just den speciella bristkompetensen, också efter 65.

Vi vet att behoven kommer att öka över tid. Vi kommer att behöva ha kvar varenda kompetent hand som orkar i vården. Och det behöver vi satsa på.

Höghastighetståg

Anf.  63  EMMA HULT (MP):

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till statsrådet Gustav Fridolin, som i dag också besvarar frågor av allmänpolitisk karaktär.

Vår tids största utmaning är klimatutmaningen. För att vi ska klara av den behöver samhället ställa om. Och transportsektorn är en viktig del i det.

Tidigare i veckan kom ett efterlängtat och viktigt besked från regeringen. Socialdemokraterna och Miljöpartiet är nu överens om den satsning på höghastighetståg som Sverige ska göra. Däremot finns det kritiska röster till projektet. Det finns till och med de som hävdar att det kanske inte behöver bli av.

Jag vill fråga Gustav Fridolin dels varför det är viktigt att vi bygger för höghastighetståg i Sverige, dels varför det är viktigt också för de delar av landet som inte kommer att beröras av projektet med höghastighetståg.

Anf.  64  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman! Tack för frågan, Emma Hult!

Sverige behöver nya stambanor. Vi åker i dag runt på stambanor som det planerades för och som byggdes för 100–150 år sedan. Vi reser mer, och vi transporterar mer. Dessutom är vi ganska många som har stått och frusit på en perrong.

För att kunna få bättre pendlingstrafik runt de regioner där stambanorna finns men också bättre godstrafik i hela landet måste vi avlasta de gamla banorna. Och då bygger vi nya stambanor.

När vi bygger de nya stambanorna, vilket är en stor och historisk investering, är det för oss självklart att man ska göra det med den modernaste och bästa tillgängliga tekniken. Det är ju en investering som vi kommer att leva med de kommande 100–150 åren.

Frågestund

Därför är det viktigt att man kan göra det genom en bred överenskommelse. Regeringen kommer att sätta sig ned och träffa de borgerliga partierna och Vänsterpartiet för att förklara hur vi har tänkt att den här investeringen kan bära sig och genomföras på ett sådant sätt att banorna är färdiga senast 2040–2045.

Anf.  65  EMMA HULT (MP):

Fru talman! Jag tackar för det engagerade svaret.

Det befintliga järnvägsnätet är i stort behov av upprustning och i viss mån utbyggnad. Det hörs nu oroliga röster runt om i landet om vad som ska hända med det befintliga järnvägsnätet när vi nu ska satsa på ny järnvägsinfrastruktur på andra platser.

Den frågan ställer jag mig också. Jag kommer från ett län där järnvägsnät läggs ned och där vi samtidigt talar om att bygga för höghastighetståg. Vilken blir relationen mellan det befintliga nätet och de nya sträckningarna?

Anf.  66  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman! Infrastrukturministern har varit tydlig med att det i den nationella planen för den allra närmaste infrastrukturperioden kommer att vara en stark tonvikt på järnvägsinvesteringar. Där ryms mycket mer än att vi ska börja bygga för höghastighetståg.

Vi måste klara av att både bygga mer i det järnvägsnät vi har och börja bygga de nya stambanorna. Men vi behöver de nya stambanorna. När man sitter på ett försenat tåg är sannolikheten stor att förseningen har skapats av något tåg framför. Det är för många tåg som trängs på samma banor, och därför behöver vi nya.

Obalans i anslag till universitet och högskolor

Anf.  67  BETTY MALMBERG (M):

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Helene Hellmark Knutsson.

Linköpings universitet erbjuder inte bara utbildning av hög kvalitet. Det är dessutom ett forskningsuniversitet av rang. Förra året rankades det faktiskt bland de 300 främsta i världen på Shanghailistan, och det har klättrat 100 placeringar på bara fem år.

Universitetet kommer också väl ut i den nationella omfördelningen av forskningsresurser, där man tittar på kvalitet och samverkan. Samtidigt finns det en stor obalans mellan anslagen som går till utbildning och till forskning. Just forskningsanslaget är anmärkningsvärt lågt.

I dag sitter representanter från universitetet på läktaren.

Jag och min partikollega Finn Bengtsson är lite rationella och ställer frågan gemensamt. Vi undrar vad statsrådet avser att göra för att komma till rätta med den här obalansen på universitet där anslagen till utbildning och forskning inte synkar.

Anf.  68  Statsrådet HELENE HELLMARK KNUTSSON (S):

Fru talman! Tack, Betty Malmberg, för den viktiga frågan!

Regeringens politik är att vi ska ha forskning och högre utbildning i hela landet, och att den ska hålla högsta kvalitet. En av kvalitetsparametrarna för att kunna bedriva högre utbildning är att man har ordentligt med egna forskningsanslag. Därför har vi nu tillfört 1,3 miljarder i forskningspropositionen i så kallade basanslag som går direkt till universitet och högskolor.

Frågestund

Dessa kommer att fördelas utifrån de gamla kriterierna, som handlar om möjligheterna att nå externa anslag. Men vi höjer också det anslag som är knutet till vilket utbildningsuppdrag man har.

Vi lägger också till en ny parameter som handlar om samverkan. Det kommer att gynna de universitet och högskolor som har en hög grad av samverkan.

Anf.  69  BETTY MALMBERG (M):

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Vi är överens om att det är viktigt att vi stärker forskningen. Samtidigt ser vi att vissa universitet och lärosäten halkar efter. Trots att Linköpings universitet har blivit ett världskänt forskningsuniversitet med internationell lyskraft balanserar inte regeringen upp forskningsanslagen.

Därför undrar jag på vilket sätt regeringen har för avsikt att motivera och stimulera andra forskningsuniversitet som klättrar.

Anf.  70  Statsrådet HELENE HELLMARK KNUTSSON (S):

Fru talman! Tack så mycket, Betty Malmberg, för den uppföljande frågan!

Här har regeringen, som sagt, lagt om politiken. Tidigare var det bara de stora och historiskt starka forskningsuniversiteten som fick nya basanslag. Nu ser vi till att alla får ta del av basanslaget men att det baseras på de här parametrarna.

Vi har också tillsatt en utredning som handlar om det framtida styr- och resurssystem som våra högskolor ska ha. Det kommer att vara det som lägger grunden för 2020-talets högskola och att vi når målet.

Resurser till lärares fortbildning

Anf.  71  STEFAN JAKOBSSON (SD):

Fru talman! Frågan går till statsrådet Fridolin.

I en tidigare diskussion som vi har haft här har statsrådet Fridolin deklarerat i talarstolen att han är tveksam till hård fysisk träning. Om detta kan vi kanske ha ett längre samtal någon annan dag, men all forskning visar samma sak, nämligen att kondition och styrka är en färskvara som måste underhållas hela tiden. Samma sak är det med kunskap.

Lärarutbildningen är bara en avstampsbräda för att komma igång med utbildningen. Sedan är fortbildning det som är absolut viktigast.

Sverigedemokraterna har tidigare lagt fram ett förslag utifrån Singaporemodellen, som innehåller både en obligatorisk och en frivillig del. Jag vet att regeringen nu har släppt ett professionsprogram, som väl är en lite blek kopia av Sverigedemokraternas Singaporemodell. Men det uppfyller i alla fall en del av våra förslag.

Det är dock med bestörtning jag läser i vårpropositionen att vi ska skära bort 40 miljoner från fortbildningen för lärarna till förmån för sfi. Hur tänkte statsrådet där?

Anf.  72  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Frågestund

Fru talman! Tack för frågan, Stefan Jakobsson!

Tackar som frågar! Jag är igång med träningen, och vi har fattat beslut om 100 timmar mer idrott och hälsa i grundskolan, vilket är bra bådadera. Det senare kanske har lite större effekt för Sverige än det tidigare.

Professionsprogrammet är viktigt. Det är framtaget efter samtal med Skolkommissionen. Med all respekt för diskussionerna i det sverigedemokratiska partikansliet vill jag säga att vi nu tar fram detta program tillsammans med profession och forskning. Professionsprogrammet ger möjlighet för lärare och rektorer att kontinuerligt utvecklas och lära av varandra under hela deras lärargärning, och de ska erkännas för lärandet så att löneutveckling och utveckling i arbetsuppgifter följs åt under lärargärningen. Det är grunden för professionsprogrammet, som nu är ute på remiss.

Förändringen i vårändringsbudgeten, där vi för övrigt förstärker anslagen till skolan totalt sett, handlar om att vi flyttar pengar, som annars inte skulle ha använts, till områden där de kommer till användning.

Anf.  73  STEFAN JAKOBSSON (SD):

Fru talman! Som jag sa är jag ganska nöjd med professionsprogrammet. Det är åtminstone ett steg i rätt riktning.

Att inte alla pengar har använts säger något om svårigheterna att söka bidrag bland det gytter av myndigheter som finns, att som rektor och lärare försöka hitta de olika bidragen.

Sverigedemokraterna har sedan tidigare föreslagit att vi ska ha en skolmyndighet, så att man ställer sin ansökan till ett ställe och kan fokusera på en sak, och det är faktiskt att vara en bra lärare i klassrummet.

Vad har statsrådet för tankar kring att återgå till att ha en skolmyndighet som styr?

Anf.  74  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman! Tack för följdfrågan, Stefan Jakobsson!

Jag har tillsatt en utredning som ska se över myndighetsstrukturen. En av de viktigaste delarna där, även om de uppgifter som utförs i dag måste utföras hur myndighetsstrukturen än ser ut, är att man kommer närmare huvudmännen. Det är så man jobbar mycket inom Skolverket, SPSM och Skolinspektionen i dag. Man är ute i skolorna och bidrar direkt med kunskap och kompetens och överför erfarenheter från en skola till en annan.

Regionalisering är alltså en viktig del i utredningen.

Sommarkurser på universitet och högskolor

Anf.  75  FREDRIK CHRISTENSSON (C):

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till högskoleminister Helene Hellmark Knutsson.

Snart kommer högskolestudenter att få reda på om de har kommit in på de sommarkurser som de har sökt till eller inte. Sommarkurser och övriga fristående kurser spelar ju en väldigt viktig roll inom den högre utbildningen i Sverige.

Frågestund

Relevanta sommarkurser gör att studenter snabbare kan ta sin examen och därmed snabbare få ett arbete, och det behövs ju verkligen med tanke på situationen på arbetsmarknaden. Det minskar också undanträngningseffekterna på arbetsmarknaden för dem som står lite längre ifrån så att de kan få ett första jobb, ett sommarjobb.

I valrörelsen 2014 lovade Socialdemokraterna att det skulle bli fler sommarkurser. Men trots regeringens satsning på sommarkurser är det färre sommarkurser 2018 än vad det var 2014.

Detta kan inte ses som något annat än ett vallöftessvek från Socialdemokraterna, så min fråga till ansvarigt statsråd är om hon är nöjd med utvecklingen under sin tid som ansvarigt statsråd.

Anf.  76  Statsrådet HELENE HELLMARK KNUTSSON (S):

Fru talman! Tack, Fredrik Christensson, för din fråga!

Den förra regeringen hade en högskolepolitik som byggde på tillfälliga satsningar. Man tillförde platser men drog undan platser någon annanstans. Detta skapade en enorm osäkerhet ute på våra högskolor och universitet och ledde också till att det försvann många platser i början av den här mandatperioden.

Vi tillför permanenta platser och permanenta pengar, förutsatt att det inte blir ett regeringsskifte såklart. Vi har också satsat pengar på sommarkurser för att få upp volymerna igen. Det är som sagt högskolor och universitet som har att planera för detta. Jag utgår från att de kommer att använda dessa pengar och de permanenta platspengar som vi har tillfört på ett klokt sätt för att fler ska kunna delta i sommarkurser, till exempel yrkesverksamma eller de som vill ta sin examen tidigare.

Anf.  77  FREDRIK CHRISTENSSON (C):

Fru talman! Den 10 juli 2014 gav nuvarande finansminister Magdalena Andersson ett högskolelöfte. Det skulle bland annat bli fler relevanta sommarkurser. År 2014 fanns det 421 sökbara sommarkurser och i år finns 406 sökbara sommarkurser. Siffrorna talar sitt tydliga språk och visar att regeringen totalt har misslyckats med att hålla sitt löfte att skapa förutsättningar för fler relevanta sommarkurser.

Är regeringen nöjd med utvecklingen? Vad tänker man annars vidta för åtgärder?

Anf.  78  Statsrådet HELENE HELLMARK KNUTSSON (S):

Fru talman! Vi har väldigt mycket kvar att göra när det gäller att få fram fler fristående kurser men också sommarkurser på våra högskolor och universitet. Men vägen dit är inte tillfälliga tomtebloss utan ett långsiktigt arbete. Vi tillför nu permanenta platser. Och den utredning som jag nämnde tidigare handlar om hur vi ska modernisera styr- och resurssystemet till våra universitet och högskolor så att de tar ansvar för det livslånga lärandet.

Betygsättningen i ämnet idrott och hälsa

Anf.  79  ANNICKA ENGBLOM (M):

Fru talman! Min fråga går till utbildningsminister Gustav Fridolin, för även denna vecka har jag praktikanter med mig i mitt riksdagsarbete, Ida och Mira från Jändelskolan 0–8 utanför Karlskrona.

Frågestund

De har en fråga från sin vardag i skolan, som de gärna skulle vilja att jag ställer till utbildningsministern. Det handlar om idrott som ett av betygsämnena.

Eleverna betygsätts bland annat i hur fort de kan springa eller hur högt de kan hoppa. Lärarna bedömer alltså elevernas kunskap baserat på förutsättningar eller idrottsintresse och inte baserat på hur mycket man som individ har lärt sig under tiden i skolan.

Hur bra man är på idrott beror ju på förutsättningar och kroppsbyggnad. Till exempel påverkar längden hur långt och hur högt man kan hoppa. Detta tas det inte hänsyn till över huvud taget, upplever Ida och Mira. Varför betygsätts man på detta sätt när alla är så olika?

Anf.  80  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman! Tack, Ida och Mira, för frågan, och tack, Annicka Engblom, för att du vidarebefordrar den!

Kunskapskraven i ämnet idrott och hälsa är inte formulerade så att du ska bedömas utifrån hur snabbt du kan springa eller hur högt du kan hoppa. Kunskapskraven ser annorlunda ut.

Däremot vet vi, utan att veta exakt hur det ser ut på er skola, att vi behöver utveckla kvaliteten i ämnet idrott och hälsa. Det är en av anledningarna till att regeringen dragit igång ett rörelsenätverk. Allt kan inte en regering göra själv, utan här jobbar vi ihop med de lärosäten som utbildar lärare i ämnet idrott och hälsa, med forskare och med idrottsrörelsen i stort för att säkra att kunskapsämnet idrott och hälsa engagerar alla elever och att alla elever får med sig det man behöver för livet, nämligen möjligheten och lusten att fortsätta röra sig och att känna till hur rörelse och hälsa hänger ihop under hela livet.

Anf.  81  ANNICKA ENGBLOM (M):

Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret.

Ida och Mira tycker att idrott ska vara roligt och visa på vikten av att röra på sig och inte vara något som många känner ångest över och inte vill delta i. De undrar om utbildningsministern tror att fler skulle delta på lektionerna om man tog bort betygen eller åtminstone ändrade på hur man bedömer eleverna individuellt.

Anf.  82  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman! Ja, Annika Engblom, Ida och Mira, det är viktigt att man inte upplever att man blir bedömd enbart utifrån sin fysiska prestation utan utifrån det som kunskapskraven faktiskt stadgar i ämnet idrott och hälsa. Idrott och hälsa är definitivt ett av de ämnen där vi har behov av en sådan utveckling, och det är anledningen till att vi har dragit igång ett rörelsenätverk och vill stärka fortbildningen för lärare och utbilda fler lärare att bli behöriga i ämnet.

Missförhållanden på Försäkringskassan

Anf.  83  LEIF NYSMED (S):

Frågestund

Fru talman! Min fråga går till socialminister Annika Strandhäll.

Under den gånga veckan har vi kunnat läsa i medierna hur handläggare på Försäkringskassan vittnar om allvarliga missförhållanden. Det görs gällande att handläggare som ger avslag på många ansökningar om sjukpenning belönas med högre lön.

Så är inte systemet konstruerat, och vi socialdemokrater accepterar inte ett sådant system. Därför är jag övertygad om att socialministern kommer att agera, om hon inte redan har gjort det.

Vad ämnar socialministern göra för att gå till botten med dessa anklagelser inom Försäkringskassan?

Anf.  84  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Fru talman! Jag tackar Leif Nysmed för frågan.

För både mig och hela regeringen är det givetvis fullständigt oacceptabelt att avslag inom sjukförsäkringen ger lönepåslag. Så fort jag fick höra om detta genom den rapportering som var i ETC för en tid sedan, alltså långt före Agenda i söndags, tog både jag och Socialdepartementet upp dessa uppgifter med Försäkringskassans ledning.

Jag vet att det pågår ett arbete på Försäkringskassan med att gå till botten med detta och se om det ligger någon sanning bakom dessa uppgifter. I sådana fall har man givetvis ett tydligt uppdrag från regeringen att åtgärda detta.

Anf.  85  LEIF NYSMED (S):

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Att förtroendet för Försäkringskassan måste stärkas är vi överens om. Jag har gamla arbetskamrater i byggbranschen och nära vänner som tyvärr inte har fått det stöd av Försäkringskassan som de förväntade sig. Jag gläds därför åt att statsrådet tar så allvarligt på frågan och jobbar för att Försäkringskassan ska vara en myndighet man kan lita på framöver vid sjukdom.

Anf.  86  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Fru talman! Regeringen beslutade redan i januari om ett paket för att öka stödet till individer i sjukförsäkringen. Försäkringskassan har tillsammans med Arbetsförmedlingen fått flera sådana uppdrag. Ett uppdrag handlar om hur Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kan samarbeta bättre, och det ska redovisas för regeringen i början av maj. Vi kommer att följa upp detta med största noggrannhet.

Porrfilter på datorer i skolor och förskolor

Anf.  87  OLA JOHANSSON (C):

Fru talman! Utbildningsminister Gustav Fridolin är en av de ledande partiföreträdare som har skrivit på uppropet Porrfri barndom. Hans motivering var ”Man blir förbannad”.

I går röstade riksdagen om saken, och Fridolins partikamrater stödde inte Centerpartiets förslag att det ska finnas porrfilter på skolors nätverk, datorer och läsplattor och att samtal om pornografi ska ges utrymme och stöd inom ramen för sex- och samlevnadsundervisningen.

Frågestund

Medan närmare 50 procent av landets skolor har insett behovet och har installerat sådana filter i sina nätverk är det många som inte ens har funderat på saken. Forskning kan belägga att barns och ungas känsloliv och deras syn på jämställd samlevnad och sex påverkas av nätporr och att ett beroende kan grundas tidigt.

Gustav Fridolin må vara förbannad, men det är inget mot vad jag känner över det hyckleri som Miljöpartiet ägnade sig åt i kammaren när man röstade nej till Centerpartiets förslag.

Hur förklarar Gustav Fridolin detta?

Anf.  88  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman och Ola Johansson! Att bara hälften av Sveriges skolor som erbjuder sina elever eller förskolebarn digitala verktyg har säkrat att dessa digitala verktyg inte kan användas för att vare sig surfa in på porr eller våldsmaterial eller för att kränka andra elever är oanständigt. Varenda en som ger ett sådant verktyg till ett barn eller en elev har ansvar för arbetsmiljön i detta verktyg. Det är tydligt i lagen i dag. Vi ska stödja huvudmännen för skolor och förskolor så att alla kan köpa in denna typ av tekniska lösningar.

Jag lovar dig här och nu, Ola Johansson, att jag jobbar helt i enlighet med den goda motion som du med flera centerpartister väckt i riksdagen. Det var också anledningen till att regeringspartierna inte stödde ett så kallat tillkännagivande. De såg att regeringen redan arbetar med det som stod i motionen, och det viktiga är ju att något händer.

Anf.  89  OLA JOHANSSON (C):

Fru talman! Nu förklarar Gustav Fridolin att man röstade nej för att regeringen arbetar med saken. Men hittills har vi inte sett ett enda konkret exempel på det. Förklaringen har varit att regeringen samtalar med SKL, vilket jag utgår från att Utbildningsdepartementet gör varje dag. Men något konkret exempel annat än ministerns uttalande om att han blir förbannad har jag inte sett.

Vad var det konkret som gjorde att ni röstade nej? Ge mig ett ärligt svar!

Anf.  90  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman! Jag accepterar mycket, men detta är rent trams. Den förra regeringen tog inte på åtta år fram ett enda nationellt initiativ för digitalisering av skolan. Vi har arbetat fram en digitaliseringsstrategi ihop med huvudmännen, och en självklar del i den är att stärka säkerheten för eleverna när de använder digitala verktyg. För mig är det då en självklar del att man då ska ha filter mot porr och våld. Vi gör det. Jag jobbar i enlighet med din motion. Jag ger dig det löftet.

(Applåder)

Tillfällig föräldrapenning till föräldrar med kroniskt sjuka barn

Anf.  91  CHRISTINA ÖRNEBJÄR (L):

Frågestund

Fru talman! Jag och statsrådet Strandhäll har mötts flera gånger i kammaren och debatterat frågan om hur man kan underlätta för föräldrar till barn med kroniskt sjukdom, exempelvis diabetes, genom att lära upp personal i förskola och skola om barnens behov. Tidigare hade föräldrar rätt till ersättning för vård av barn för att lära upp personalen, men det har de inte längre.

I de debatter vi har haft har statsrådet hänvisat till en pågående utredning där bland annat den tillfälliga föräldrapenningen ingår. Nu har utredningen kommit, och den konstaterar bland annat att detta är ett problem som behöver åtgärdas. Det finns dock inte ett enda förslag på hur detta ska lösas.

Min fråga är därför tämligen självklar och densamma som många gånger förut: Vad gör statsrådet för att dessa barn ska ha en säker skoldag?

Anf.  92  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Fru talman! Jag tackar Christina Örnebjär för att hon åter lyfter upp denna fråga.

Jag har vid tidigare tillfällen svarat att arbete pågår. Det här kom inte fram inom ramarna för den föräldraförsäkringsutredning som satt, och det handlade mycket om att det inte hanns med i det arbete som utredningen gjorde.

Vi har varit tydliga med att vi vill göra en fullständig översyn av den tillfälliga föräldrapenningen, och den kommer att göras. Vi måste dock vara försiktiga eftersom det handlar om en förändring av tillämpningen av vab-dagar, och Försäkringskassan har stöd för den tolkning man gör.

Det handlar inte om att lyfta över skolans ansvar för att säkerställa skolmiljön för barn med kroniska sjukdomar på föräldrarna, för det måste fungera i skolan med eller utan föräldrar.

Regeringen fortsätter att arbeta på att lösa den fråga som Christina Örnebjär har lyft upp.

Anf.  93  CHRISTINA ÖRNEBJÄR (L):

Fru talman! Jag tror att vi har debatterat detta hela mandatperioden, och nu är den snart slut.

I en interpellationsdebatt sa statsrådet: Vi tittar också på föräldraförsäkringen och tillämpningen av den tillfälliga föräldrapenningen. Vi kommer att återkomma. Jag svarade: Det är jättebra att det görs en utredning, men det hjälper inte de barn och föräldrar som drabbas i dag.

Samma sak gäller fortfarande. Vi behöver ett snabbt svar. När kommer ett förslag som löser detta problem?

Anf.  94  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Fru talman! Det gäller som sagt att ha ordning och reda i debatten. Christina Örnebjär vet lika väl som jag att om man ska göra lagstiftningsförändringar måste man ha ett beredningsunderlag så att man vet vad man gör.

Därför är det viktigt att man tar ett grepp om den tillfälliga föräldrapenningen – vad den ska användas till, var gränserna ska dras, var gränsen mellan skolans och föräldrarnas ansvar går och vad socialförsäkringen ska stå för.

Frågestund

Jag är alltjämt tydlig: Det ska tas fram en lösning på detta.

Kostnaden för höghastighetståg

Anf.  95  JOSEF FRANSSON (SD):

Fru talman! Jag har en fråga till utbildningsminister Gustav Fridolin.

Det gäller de höghastighetståg som man planerar mellan våra tre största städer och som jag menar har varit ett fantasiprojekt ända från början. Med kostnadskalkyler på flera hundra miljarder borde denna fråga vara stendöd sedan länge. Enligt till exempel Konjunkturinstitutet skulle varenda tågbiljett behöva subventioneras med 700–800 kronor.

I ärlighetens namn är jag ganska övertygad om att den ena delen av regeringen, nämligen Socialdemokraterna, är väl medveten om att projektet inte kommer att bli av. Det är helt enkelt alldeles för dyrt. Inte minst har vi det faktum att projektet skjuts framåt i tiden till någon annan regering, som i så fall ska exekvera förslaget någon gång i framtiden.

När kommer polletten att trilla ned hos den andra delen av regeringen? Är det inte tämligen oärligt att låtsas inför väljarna att detta projekt fortfarande lever?

Anf.  96  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman! Vi kan inte ha lika lite järnvägsspår i Sverige som vi hade för 100–150 år sedan. Det håller inte. Vi reser mycket mer, våra företag måste transportera mycket mer gods än man gjorde då och vi behöver mycket mer regional pendling. Då behöver det byggas nya stambanor.

Nya stambanor är en mycket stor investering. Det är en investering i hundramiljardersklassen, absolut! Den måste slås ut under en tid så att den verkligen bär sig, på samma sätt som vi gör med andra stora infrastrukturinvesteringar. Men när vi bygger den är det rimligt att bygga den på ett sådant sätt att vi vet när den är färdigställd, så att man kan planera för bostadsbyggande och andra samhällsekonomiska vinster, och att vi bygger den med den mest moderna tillgängliga tekniken.

I denna investering tar vi på oss att ansvara för vilken teknik som ska användas för att köra tåg om 100–150 år.

(Applåder)

Anf.  97  JOSEF FRANSSON (SD):

Fru talman! Jag funderar på hur seriöst man kan ta en regering som ställer ut ett slags löfte nu när det är valtider för en regering många mandatperioder framåt och som låtsas att denna fråga är vid liv.

I sin retorik låtsas man sedan helt plötsligt att man kan införa ett kostnadstak. Alla vet hur hiskligt stora summor det handlar om, och därför har man kommit på det politiskt lite finurliga att säga att det max får kosta så här mycket.

Så funkar det inte i verkligheten.

Anf.  98  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman! Det är precis den typen av instruktioner man kan ge när man gör detta i ett samlat projekt till en organisation.

Frågestund

Med Josef Franssons logik skulle vi i princip inte kunna göra några som helst infrastrukturinvesteringar. Väldigt få av dem är planerade, påbörjade och slutförda inom en mandatperiod. De flesta tar faktiskt lite längre tid.

När det gäller höghastighetstågen vill vi påbörja bygget under denna mandatperiod genom Ostlänken, som finns i den nuvarande planen, och sedan fortsätta så att vi har banor färdiga till 2040–2045.

(Applåder)

Försäkringskassans uppdrag

Anf.  99  LOTTA FINSTORP (M):

Fru talman! Jag har en fråga till socialministern.

Under valrörelsen 2014 var tonen högljudd från Socialdemokraterna avseende den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Löftet var att den skulle tas bort om S kom till makten, och så gjordes också.

Men hur blev det rent faktiskt under den rödgröna regeringens maktinnehav för den drabbas av sjukdom? Vårdköerna har fördubblats, och under 2016 fick nästan dubbelt så många sjuka personer avslag jämfört med 2014. Det innebär såväl lidande som ekonomiska svårigheter för den som drabbas.

Den förda politiken går stick i stäv med den högljudda retorik som fanns i valrörelsen. Regeringen har mycket tydliga skall-krav i regleringsbrevet till Försäkringskassan. Myndigheten ska bidra till att sjukfrånvaron ligger på en långsiktigt stabil och låg nivå. Det finns också skrivet att antalet nybeviljade sjukersättningar inte får överstiga 18 000.

Uppdraget till Försäkringskassan är tvetydigt. Hur anser ministern att denna balansakt ska ske från myndigheten?

Anf.  100  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Fru talman! Tack, Lotta Finstorp!

Jag blir väldigt förvånad över att denna frågeställning kommer på detta sätt från dig, som är väl insatt i sjukförsäkringen och vet precis varför regeringen har formulerat regleringsbrevet på det sätt som vi gjort.

Faktum är, Lotta Finstorp, att det årtal du nämnde var när ni fullständigt hade tappat kontrollen över sjukfrånvaron i Sverige och den hade ökat med 70 procent under ert regeringsinnehav mellan 2010 och 2014, samtidigt som ni utförsäkrade 100 000 personer och prövade arbetsförmågan hos endast hälften av dem som hade behov av det. Jag tycker att detta tarvar en viss ödmjukhet.

År 2010 däremot, när ni införde den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, tryckte ni ned sjukpenningtalen till 6,0, inte 9,0. Då led människor på riktigt.

Vi ska ha en trygg försäkring, vi ska ha ordning och reda i sjukförsäkringen och människor ska få det stöd de behöver.

(Applåder)

Anf.  101  LOTTA FINSTORP (M):

Fru talman! Det är just för att jag är engagerad i detta som jag ställer denna fråga. Jag är bekymrad över den nyhet som kom och som flera ledamöter har tagit upp i dag, nämligen att man tydligen till och med har gett högre lön till de tjänstemän som avslår människors ansökningar om sjukpenning hos Försäkringskassan.

Frågestund

Vårdköerna och sjukförsäkringen hänger mycket samman, och jag skulle vilja höra vad ministern säger om det.

Anf.  102  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Fru talman! Nu känner jag att jag har väldigt svårt att förstå vad Lotta Finstorp menar och på vilket sätt detta hänger ihop.

Vi har numera kontroll på sjuktalen. Vi jobbar stenhårt för att öka tryggheten för individen i försäkringen. Vi ska ha ordning och reda i Sveriges finanser, vi ska ha ordning och reda i våra socialförsäkringar och vi ska ha ordning och reda också i hälso- och sjukvården.

Vi ägnar oss inte åt popcornpolitik, till skillnad från Moderaterna.

Hot mot lantbrukare

Anf.  103  MARIANNE PETTERSSON (S):

Fru talman! Min fråga går till landsbygdsministern.

I en undersökning som LRF har gjort säger var femte lantbrukare att de är oroliga för att utsättas för hot eller kränkningar på grund av sitt jobb. Var fjärde lantbrukare säger också att de har drabbats av det. Det handlar om hot som framförs på telefon och i sociala medier. Jag misstänker att det mest berör djurbönder som hotas av aktivister.

Min fråga till Sven-Erik Bucht är: Hur ser regeringen på detta, och vad tänker regeringen göra åt det?

Anf.  104  Statsrådet SVEN-ERIK BUCHT (S):

Fru talman! Tack för frågeställningen!

Det är mycket allvarligt att lantbrukare blir hotade. Det är helt oacceptabelt, liksom att de blir hotade på sin arbetsplats när många av dem har en kombination av arbetsplats och hem. Det är helt oacceptabelt att så sker.

Polisen jobbar tillsammans med Säpo med dessa frågor. De benämner det som brottsaktiv inhemsk extremism. Det är alltså allvarliga saker vi talar om.

Anf.  105  MARIANNE PETTERSSON (S):

Fru talman! Hoten gör att det kan bli svårt att få folk att vilja jobba som lantbrukare. Vi vill ju att mat ska fortsätta att odlas i framtiden i Sverige.

Hur ska vi fortsatt kunna intressera människor för att bli lantbrukare i Sverige?

Anf.  106  Statsrådet SVEN-ERIK BUCHT (S):

Fru talman! Det är viktigt att vi tar tag i dessa frågor. Därför jobbar polisen med att ta fram regionala it-brottscentrum, för att stävja denna brottslighet.

Vi har förändrat lagen från den 1 juli när det gäller skydd, ofredande och hot på internet, och vi har höjt minimistraffet för detta. Vi får också en ny lag på plats den 1 januari 2019, som handlar om olaga hot när man bryter sig in i bostäder. Vi för även en dialog med LRF om detta.

Frågestund

Det är viktigt att vi tar tag i det här, så att vi får de unga att välja lantbruket.

Vårdköerna i barn- och ungdomspsykiatrin

Anf.  107  KATARINA BRÄNNSTRÖM (M):

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Strandhäll.

Jag blev uppringd häromdagen av en förtvivlad förälder som har en dotter som behöver hjälp av en barn- och ungdomspsykiatrisk klinik. Föräldern hade fått beskedet att det var mer än ett års väntetid och var alldeles förtvivlad när vi talade i telefon.

Sanningen är att köerna har tredubblats inom BUP. Det är förfärligt.

I Kronobergs län, som detta handlade om – jag är från Växjö – är vårdköerna i allmänhet sex gånger längre än i vårt grannlän Halland. Människor får söka vård på annat håll. Krisen är djup, och det är svårt att se någon lösning på den med förtvivlade patienter och framför allt denna förälder som var oerhört ledsen.

Hur ska regeringen och ansvariga göra för att se till att människor får vård i tid, framför allt dessa unga människor som verkligen far illa?

Anf.  108  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Fru talman! Jag tackar Katarina Brännström för en oerhört angelägen fråga. Det är otroligt tråkigt och hemskt att den psykiska ohälsan bland unga har ökat så kraftfullt som den har gjort de senaste tio åren i Sverige.

Vad det handlar om i mycket stor utsträckning är att vi måste möta detta med satsningar och inte skattesänkningar. Det är därför som regeringen under denna mandatperiod har fördubblat satsningarna på psykiatrin i Sverige och gjort rejäla satsningar på att just bygga ut första linjens psykiatri för barn och unga och också gjort stora satsningar på elevhälsan. Vi har i dag 700 fler som arbetar i elevhälsan i Sverige jämfört med när vi tillträdde just för att möta upp dessa elever, så att inte alla behöver hamna i kö till BUP. Det är nämligen inte alla som ska till den specialiserade psykiatrin, utan de ska fångas upp tidigare. Där har vi ett mycket starkt fokus i vårt arbete.

(Applåder)

Anf.  109  KATARINA BRÄNNSTRÖM (M):

Fru talman! Jag vet att det görs jättemycket, och vi delar uppfattningen att det måste satsas jättemycket på personal och annat. Nu visar det sig att det inte räcker, och det är sorgligt.

Jag kan ändå inte låta bli att reagera när statsrådet talar om skattesänkningar. Kronobergs läns landsting höjde skatten i fjol, och det har blivit katastrofalt mycket sämre. Köerna växer snabbast i Sverige där. Det räcker därför inte med skattehöjningar. Det är inte heller någon lösning.

Anf.  110  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S):

Frågestund

Fru talman! Nej, det räcker inte med bara skattehöjningar. Men det måste finnas resurser för att man ska kunna anställa, och det måste finnas resurser för att man ska kunna bygga ut första linjens vård.

Det finns i dag två problem med BUP. Det första är att vi chokar upp BUP därför att första linjens psykiatri för att fånga upp dessa barn och elevhälsan inte är tillräckligt rustade. Det andra är bristen på personal och kompetens. Vi kommer inte att vända detta på en kvart, utan det är ett långsiktigt arbete som behöver vara målmedvetet.

Rätten till assistansersättning

Anf.  111  LARS-AXEL NORDELL (KD):

Fru talman! Jag riktar min fråga till statsrådet Gustav Fridolin.

Domen i Högsta förvaltningsdomstolen i fredags visar att Försäkringskassan under två års tid nekat alldeles för många assistansersättning. 

Tycker statsrådet att regeringen har tagit sitt ansvar när det nu har visat sig att man under två års tid har gjort så att alldeles för många har nekats assistansersättning?

Anf.  112  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman! Jag tackar Lars-Axel Nordell för frågan. Regeringen – ansvarigt statsråd Lena Hallengren, jag och resten av regeringen – har såklart läst domen, vad domen innebär och hur mycket den kommer att kunna innebära för många i assistanssystemet.

Domen är i sig ett bevis för hur osäker själva lagstiftningen är. Olika domar har lett till väldigt olika utfall, vilket i sin tur har kommit att drabba de assistansbehövande väldigt mycket och skapat en ännu större oro bland många fler. Det är en av anledningarna till att regeringen har tillsatt en bredare utredning för att säkra att den som har rätt till assistans också ska få assistans.

Just nu träffar Lena Hallengren företrädare för funktionshindersrättsrörelsen för att diskutera hur vi ska göra mer för att nå detta mål. Jag tror att den dom som kom från Högsta förvaltningsdomstolen definitivt är en väckarklocka för detta arbete.

Anf.  113  LARS-AXEL NORDELL (KD):

Fru talman! Om det är en väckarklocka eller inte får vi återkomma till. Men regeringen har faktiskt i sina direktiv krävt att utredningen ska lämna förslag om att skära ned assistansersättningen. Det framgår av direktiven. Det ligger också i linje med tidigare regleringsbrev 2015 att man ska dra ned på antalet timmar.

Frågestund

Hur ser statsrådet på detta?

Anf.  114  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP):

Fru talman! Jag tackar Lars-Axel Nordell för följdfrågan. Det finns en anledning till att den skrivningen inte finns kvar i Försäkringskassans regleringsbrev.

Det har också läckt ett antal förslag som inte har varit förslag från utredningen men som har diskuterats i utredningen. Det är förslag som regeringen helt har avfärdat och som inte kommer att förverkligas. Det är en av anledningarna till att Lena Hallengren nu träffar företrädare för rörelsen för att se hur vi ska ta denna fråga vidare, så att den som har behov av assistans också ska kunna känna sig trygg.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.

§ 10  (forts. från § 8) Våldsbrott och brottsoffer (forts. JuU17)

Anf.  115  PATRICK RESLOW (-):

Våldsbrott och brottsoffer

Fru talman! I detta betänkande behandlas 63 motioner från allmänna motionstiden. De berör bland andra frågor om hedersrelaterat våld, våld i nära relationer och brottsoffer.

Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till reservationerna 4 och 15. Jag vill också meddela kammaren att vi står bakom det förslag till tillkännagivande som finns i betänkandet.

I stället för att värna om brottsoffren har Sverige under lång tid snarare satt i system att tycka synd om brottslingar. Kriminalitet förklaras i termer av fattigdom och andra socioekonomiska begrepp. Det straffrättsliga systemet präglas av permissioner och villkorlig frigivning i kombination med låga straff. Dömda våldtäktsmän slipper utvisning för att det skulle drabba deras psykiska hälsa. Vi måste ändra på denna ordning. Det är inte brottslingarna som ska skyddas utan den som utsätts för brott.

Det är en dyster bild som präglar utvecklingen i Sverige, där de kriminella gängen härjar i utanförskapsområdena och styr över stora områden. Det ser vi inte minst i min hemstad Malmö. Detta skapar otrygghet för dem som bor där och för andra som kanske vill vistas i dessa områden och som kanske utövar idrott eller annat på dessa platser. Man vågar inte gå ut i sitt eget närområde. Detta är signaler som vi måste ta på fullt allvar. Våldet utgör med andra ord en allvarlig inskränkning av den frihet som vi alla är berättigade till.

Bristerna i skyddet av brottsoffer handlar inte bara om våld. Det kan också handla om mycket praktiska saker, som när ett inbrott sker i en bostad. Där ser vi att uppklaringsprocenten är oroväckande låg, särskilt när det gäller lägenheter. Men det behöver inte handla om bara bostäder. Det kan handla om stölder av cyklar, stölder av bilar eller skadegörelse. Där ser vi att brottsoffren inte får den upprättelse som de faktiskt borde ha.

För den person som upplever en kränkning i fråga om den privata bostaden eller den privata egendomen är det ingen trygghet att möta en nedlagd polisutredning som dessutom oftast är mycket knaper.

Problematiken hänger givetvis samman med att vi har för få poliser i kombination med en växande befolkning. För detta bär såväl nuvarande som tidigare regeringar ansvaret. Från Sverigedemokraternas sida har vi under flera år konsekvent pekat på behovet av fler poliser. Detta kunde vi också höra i tisdagens debatt om bemanningssituationen inom polisen, där det blev tydligt att Sverige brottas med problemet att öka antalet utbildade poliser i relation till just befolkningsökningen. Det är allvarligt. Fler poliser är den enskilt nödvändigaste åtgärden för att bekämpa brott och minska antalet brottsoffer. Hade övriga partier i denna kammare anslutit sig till vår linje tidigare hade vi haft en annan situation i dag.

Våldsbrott och brottsoffer

Sverige har också haft en mycket långsam process när det gäller att agera mot hedersproblematik. Många gånger var man också naiv och verklighetsfrånvänd när det gällde orsakerna till denna situation. Bland annat kunde vi se hur Vänsterpartiet, på den tiden det begav sig, fullständigt negligerade förekomsten av hedersproblematik. Man ville inte erkänna att det fanns en sådan problematik.

I dag är det lyckligtvis en annorlunda bild som präglar debatten. Men det är också en verklighet som många, främst unga kvinnor, lever i. Det kan handla om inskränkningar i rätten att röra sig fritt och umgås med sina vänner. Det har vi exempelvis sett i min hemstad när de unga flickornas bröder står och väntar utanför när skolan är slut för att de ska se till att deras systrar kommer in i bilen och de kan ta dem till hemmet. De ska inte umgås med andra; de ska inte umgås med sina klasskompisar eller ägna sig åt fritidssysselsättningar som man inte har någon koll över. Det är allvarliga inskränkningar i deras frihet, och det måste vi ta på allvar.

Lagstiftningen hänger heller inte med i samhällsutvecklingen. Ett bra exempel på detta är de fall då ett barn bevittnar hedersvåld i sin familj. Det finns inte någon större frihet att förhöra barnet om inte föräldrarna ger sitt godkännande. Vi hör hur konstigt det låter. Vårdnadshavarna måste ge sitt godkännande för att polisen ska kunna höra barnet när det förekommer hedersvåld i familjen.

Är det någon som på fullt allvar tror att det kommer att leda fram till ett effektivt förhör eller ens ett förhör? Men så funkar det svenska rättssystemet, skydda de kriminella och glöm brottsoffren. Vi har därför valt att ställa sig bakom ett motionsyrkande om att just kunna genomföra förhör med barn under 15 år som bevittnat hedersvåld utan att vårdnadshavarna ska behöva godkänna detta.

Sverigedemokraterna har länge drivit frågan om att reformera systemet gällande skadestånd och utbetalning av brottskadeersättning. Vår inställning rent generellt är att skadestånden, i varje fall vad gäller brott mot person, måste öka. För grova våldsbrott och sexualbrott vill vi se en kraftig höjning av skadestånden.

Men utöver de relativt låga ersättningsnivåerna i dagens system är även själva systemet för utbetalning av skadestånd i samband med brott undermåligt och måste förändras. I dag är det brottsoffret som får lägga ner tid och kraft för att få det rättmätiga skadeståndet inbetalt. När domen vunnit laga kraft får brottsoffret först aktivt meddela Kronofogdemyndigheten ifall man vill ha hjälp med att få in skadeståndet. Ofta faller detta platt, eftersom gärningsmannen inte har pengar att betala hela eller delar av skadeståndet. I det läget får brottsoffret vända sig till försäkringsbolagen. Om inte heller det hjälper kan man vända sig till Brottsoffermyndigheten och ansöka om brottsskadeersättning. Det är alltså i tredje hand som man får vända sig till Brottsoffermyndigheten.

Det här är ett typexempel på att svensk lagstiftning saknar ett tydligt brottsofferperspektiv. Lika självklart som det är att staten ansvarar för verkställighet av straff, lika självklart borde det vara att staten tar ansvar för att utdömda skadestånd i samband med en dom verkligen utbetalas. Att lägga bördan på den som utsatts för brott och i många fall lider av trauman efter brottet är inte värdigt ett modernt rättssamhälle.

Våldsbrott och brottsoffer

Av den anledningen har vi föreslagit en statlig skadeståndsgaranti. Vi menar att staten ska gå in och betala det skadestånd till brottsoffret som utdömts av domstol. På så sätt får brottsoffret direkt sin rättmätiga ersättning och kan snabbare gå vidare i livet. Därefter ska staten ta över ansvaret och aktivt driva in skulden från gärningsmannen så att det i slutändan alltid garanteras att han eller hon i praktiken aldrig undkommer skadeståndsansvar. Vi har därför ställt oss bakom de motioner som lyfter fram frågan om ett statligt ansvarstagande i skadeståndsfrågan.

Anf.  116  SANNE LENNSTRÖM (S):

Fru talman! I dag debatterar justitieutskottet betänkande 17 Våldsbrott och brottsoffer. Hashtaggarna #tystiklassen, #tystnadtagning och #imaktenskorridorer. Under hösten 2017 lyftes många berättelser om övergrepp och kränkningar på olika arbetsplatser fram. Ungdomar och barn har också en arbetsplats. Den kallas skolan. Under hashtaggen #tystiklassen beskrevs övergrepp och kränkningar som aldrig ska tolereras i skolan. Vi har en samtyckeslagstiftning som under lång tid arbetats fram. Det är en lagstiftning som är tydlig med att passivitet inte är frivillighet.

Men detta räcker inte. Vi måste också arbeta för att våldtäkten aldrig sker. Vi måste förebygga. I vårändringsbudgeten föreslår regeringen att över 100 miljoner kronor tillförs för förebyggande och kompetenshöjande arbete med koppling till hashtaggen #metoo och mäns våld mot kvinnor, varav hälften tillförs skolan.

Grunden för övergreppen har ofta lagts när män varit pojkar. Därför är det viktigt att vi har en stark och likvärdig sex- och samlevnadsundervisning som kan samverka med skolans arbete för trygghet och mot kränkningar. För att utreda sexualbrott snabbare ska också en del av de pengar som avsatts för polisen i vårbudgeten användas. I vårbudgeten ligger ett tillskott till polisen på 200 miljoner, och det är utöver den stora satsning på polisen som gjordes i höstas.

Kvinnor och flickor världen över upplever fortfarande en stor brist på rättigheter, representation och resurser. Även om framsteg har gjorts för jämställdhet återstår väldigt mycket kvar att göra. Könsrelaterat våld innefattar våld i nära relationer, sexuellt våld, människohandel för sexuella ändamål och hedersrelaterat våld och förtryck samt kvinnlig könsstympning.

Världens alla kvinnor har allvarliga hinder för åtnjutande av basala mänskliga rättigheter. En uppskattning är att 30 procent av alla kvinnor blir utsatta för våld någon gång under sin livstid. Det är en global fråga som vår regering jobbat länge med. Denna vecka äger en jämställdhetskonferens rum här i Stockholm. Där träffas ledare från hela världen för att diskutera metoder och verktyg för jämställdhetsarbetet och bidra till gemensamma lösningar på globala utmaningar. Debatten i dag handlar om brottsoffer, och många av de motioner som ingår i betänkandet handlar om frågor som rör just kvinnliga brottsoffer.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem som orsakar ett stort lidande både fysiskt och psykiskt. Det är den yttersta konsekvensen av den obalans som finns mellan kvinnor och män. Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken ska vara att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Bland delmålen finns målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rättigheter till sin egen kropp och samma möjligheter.

Våldsbrott och brottsoffer

Som regeringen påpekar är våldet trots detta fortfarande omfattande och kostsamt, framför allt mätt i lidandet för den enskilda kvinnan men också för samhället. Regeringen vill både förhindra att våld utövas och att våld upprepas. Det krävs också skarpare åtgärder vad gäller skydd och brottsbekämpning. Det kräver ett bredare och mer konstruktivt engagemang av män och pojkar och en uppgörelse med machonormer som rättfärdigar våld och begränsningar av kvinnors och flickors handlingsutrymme och livsval.

Det kräver att fler män får kunskap om och engagerar sig i frågor som kanske inte direkt rör dem. Men det rör en syster, en granne, en dotter eller kanske bara helt enkelt en medmänniska. Jag hoppas att många män därute lyssnar på dagens debatt och att fler tar strid. För i dag ser jag alldeles för få män i sammanhang som rör frågor kring våldtäkt, sexualbrott eller våld i nära relationer.

Fru talman! Vi behöver en strategi. Vi måste få fler att säga nej till våldet och ja till jämställdheten. Att bekämpa mäns våld mot kvinnor är ett högt prioriterat område inom vilket regeringen bedriver ett kraftfullt arbete. Det omfattar såväl lagstiftning som resursökningar till myndigheter och ideella organisationer som verkar på området.

Regeringen har en tioårig strategi på området mäns våld mot kvinnor som började gälla den 1 januari i år. Vi har också en jämställdhetsmyndighet som inrättades i början av året. Den ska hålla i alla trådar och se till att samordningen och samverkan fungerar när det gäller arbetet mot människohandel i sexuella syften, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld.

Det framtida arbetet ska i högre grad inriktas mot att förebygga olika former av mäns våld mot kvinnor. Om vi kan ska vi förhindra att brottsoffer och gärningsperson någonsin skapas. De samlade åtgärderna inom området omfattar över 900 miljoner kronor för perioden 2017–2020. Det är pengar som kan bekämpa våld men också rädda liv.

Fru talman! Trots att vi lägger mycket resurser på att förebygga att våld någonsin uppstår ser verkligheten ut så att våldet redan finns mitt bland oss. Många kvinnor lever i dag med rädsla för att bli förföljda, trakasserade eller skadade av ett ex.

För att förbättra skyddet för de personer som förföljs eller trakasseras har en utredare haft i uppdrag att se över användandet av fotboja vid kontaktförbud. Bland annat föreslås att möjligheterna för att använda fotboja för att övervaka kontaktförbudet ska utökas. Regeringen avsätter också 100 miljoner kronor årligen till kvinnojourer och har höjt avgiften dömda betalar till Brottsofferfonden så att stöd ska finnas hos Brottsofferjouren när brottsoffren behöver det.

Fru talman! Jag kommer från Uppsala län. En annan som bodde där var Fadime Sahindal. Fadime mördades 2002 av sin pappa. Hon mördades för att släktens heder vägde tyngre än hennes liv. Detta kan aldrig accepteras. I Sverige ska mänskliga rättigheter och svensk lag alltid råda. Samhället måste agera hårdare mot det hedersförtryck som finns.

Enligt Unicef har över 700 miljoner kvinnor världen över ingått äktenskap som barn. I Sverige är det inte tillåtet för barn att gifta sig, men det förekommer att barn kommer hit som redan har ingått äktenskap utomlands. Migrationsverket uppskattade år 2016 att 129 flickor och 3 pojkar var gifta. Barnäktenskap drabbar främst flickor och är ett sätt för släkten att kontrollera dem.

Våldsbrott och brottsoffer

Att stärka skyddet mot barnäktenskap är en barnrättsfråga och en jämställdhetsfråga. Utredaren Mari Heidenborg föreslår nu skärpta regler. Utländska barnäktenskap där ingen av parterna har anknytning till Sverige ska inte erkännas om någon av parterna var under 18 år vid ankomsten till Sverige.

I somras gav regeringen också utredaren i tilläggsuppdrag att analysera och ta ställning till möjligheterna att införa mer effektiva verktyg för att förebygga och förhindra att personer med anknytning till Sverige tvingas ingå äktenskap eller könsstympas utomlands. Risken för detta brukar vara som störst under sommarloven.

Regeringen gav i mars 2017 också utredaren i uppdrag att undersöka om det finns behov av åtgärder i syfte att säkerställa ett starkare skydd och möjlighet att upptäcka hedersrelaterat våld och förtryck i stort. Detta gäller exempelvis socialtjänst och skola. Här kan det handla om omhändertagande eller spärr av pass och reseförbud. Utredaren ska också ta ställning till om det behövs en särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv. Uppdraget ska slutredovisas den 1 september 2018, alltså i år.

Det är också välkommet att Nationellt centrum för kvinnofrid i Uppsala har fått 5 miljoner för att utbilda om våld i nära relationer på relevanta högskoleutbildningar. Detta kommer att öka kunskapen om hedersrelaterade frågor hos de yrken som möter dessa personer. Vi avsätter också i vårbudgeten 50 miljoner extra till kvinnojourerna, så att de som är utsatta för hedersrelaterat våld kan få stöd.

Fru talman! Jag har redogjort för en rad åtgärder som går ut på att förhindra att människor utsätts för brott och att ge stöd när någon redan är utsatt. Vi har gjort mycket, men detta arbete måste ständigt fortsätta. Jag hoppas att vi har en feministisk regering även nästa mandatperiod. Jag vill härmed yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf.  117  ANNIKA HIRVONEN FALK (MP):

Fru talman! Under denna mandatperiod har världens första feministiska regering tagit stora och viktiga steg för att motverka våldsbrott, mäns våld mot kvinnor, brott mot barn, sexualbrott och brott med heder som motiv – frågor som vi debatterar i betänkandet Våldsbrott och brottsoffer.

Under lång tid har arbetet för att motverka mäns våld mot kvinnor i mångt och mycket varit fokuserat på tiden efter det att våldet redan har ägt rum. Det är viktigt att vi lagför gärningsmän och ger stöd till brottsoffer. Det är mycket värdefullt att regeringen har satsat på kvinno- och tjejjourers viktiga verksamhet.

Det som utmärker den feministiska regeringens politik är emellertid att vi nu sätter fokus ännu tidigare, för att förebygga att våldet alls äger rum. Vi sätter ljuset på de destruktiva maskulinitetsnormer som skapar förövare av sexuellt våld och våld mot kvinnor. Men faktum är att precis den typen av machonormer ligger bakom även en del av våldsanvändningen i samband med gängkriminalitet, såsom skjutningar. Arbetet mot destruktiva maskulinitetsnormer är centralt för att motverka kriminalitet.

Våldsbrott och brottsoffer

I regeringens tioåriga nationella strategi lyfts ett antal olika förslag fram, som ska förebygga våld, förbättra upptäckten av våld och ge starkare stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor och barn. Här ingår även åtgärder för en effektivare våldsbekämpning och för förbättrad kunskap och metodutveckling.

Jag är glad över att i detta betänkande se att fler partier har anslutit sig till något som vi, och framför allt kvinnorörelsen, har drivit under lång tid, nämligen att vi måste se till att kunskap om dessa frågor finns på juristprogrammet och på utbildningar för olika yrkesgrupper som i sin vardag möter de våldsutsatta. Hur mycket kunskap som än finns på övergripande, samhällelig nivå är det nämligen ändå centralt att det i mötet mellan ett barn och en socialsekreterare finns kunskaper som gör att socialsekreteraren kan fånga upp barn som far illa, ser de tecken som finns där och vet vilka åtgärder som behöver vidtas.

Fru talman! En av de viktigaste åtgärderna på detta område är att införa en samtyckeslag. Faktum är att det i dag inte är förbjudet enligt svensk lag att ha sex med någon som inte vill. I dag krävs det dessutom användande av våld eller hot eller utnyttjande av en särskilt utsatt situation. Denna ordning är inte okej. Vi kommer nu att se till att införa en samtyckeslag som gör att gränsen mellan en straffbar våldtäkt och ett straffritt handlande går vid om personen har deltagit frivilligt.

Fru talman! Det finns väldigt mycket att lyfta fram på detta område – många viktiga åtgärder som har vidtagits och som är på gång. En av dessa har debatterats livligt även i medierna den senaste tiden: åtgärder för att se till att inget barn kan vara gift i Sverige. Trots att riksdagen i bred enighet kriminaliserade ingående av barnäktenskap och förbjöd dessa lämnades en liten lucka. Barn som kommer till Sverige och är gifta enligt ett annat lands lagar kan faktiskt fortfarande anses vara gifta. Detta är inte acceptabelt.

När vi nu inför barnkonventionen måste vi stå upp för att alla barn har rätt att vara barn. Vi måste se till att inget barn i Sverige kan vara gift. Även om det någonstans kan finnas någon som helt frivilligt har ingått ett sådant äktenskap är barnäktenskap globalt sett ett av de grövsta övergreppen på flickor. Flickor utsätts för våldtäkter och kontroll och för att behöva bli föräldrar innan de själva har blivit vuxna. I Sverige ska vi vara tydliga med var gränsen går.

Fru talman! Jag yrkar bifall till justitieutskottets betänkande 17 om våldsbrott och brottsoffer och tackar för det stora engagemang för vikten av dessa frågor som det numera råder bred enighet om i denna kammare.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

§ 11  Civila samhället inklusive trossamfund

Civila samhället inklusive trossamfund

Kulturutskottets betänkande 2017/18:KrU3

Civila samhället inklusive trossamfund

föredrogs.

Anf.  118  EVA LOHMAN (M):

Fru talman! Varje samhälle och varje demokratiskt land är beroende av ett starkt och väl fungerande civilsamhälle med engagerade medborgare som bär upp det frivilliga arbetet. Det civila samhället är ett fundament och en ryggrad i ett demokratiskt samhälle. Det är en utvecklingskraft, en demokratiaktör och en samverkanspartner till det offentliga.

Vi behöver ett starkt och engagerat civilt samhälle för framtida utmaningar. Det är viktigt att det civila samhället blir sett och bekräftat av det offentliga. Civilsamhället behöver det offentliga och vice versa. Men civilsamhället behöver också skydd mot klåfingrighet från det offentliga. Det är viktigt att hela det civila samhället är och förblir oberoende och fritt och kan samverka med andra aktörer på sina egna villkor. Länder där det saknas medborgerligt engagemang och det civila samhället är svagt eller inte finns är inte demokratiska, väl fungerande länder. I ett sådant land vill jag inte bo. Där finns ingen opinion och ingen frihet för människor att gå samman för att påverka, och där är det förmodligen inte självklart att man kan uttrycka sina åsikter och kanske försöka förändra saker och ting.

Här i Sverige är vi överens om att det är det civila samhället som bär upp våra grundläggande värderingar och gör att demokratin förblir levande. Civilsamhället har många olika funktioner. Det är bland annat företrädare för olika grupper, och det är röstbärare och opinionsbildare. Det civila samhället inkluderar allt från små lokala föreningar som bostadsrättsföreningar och hembygdsföreningar till stora organisationer och föreningar som till exempel trossamfund, idrottsföreningar, fackföreningar och välgörenhetsorganisationer. Också politiska föreningar är en del av civilsamhället. Det rymmer alltså stort som smått och är summan av medborgares aktiviteter. Alla de olika delarna skapar tillit och ett socialt kapital, vilket är önskvärt i ett samhälle. Alla är lika viktiga och vi är måna om att de fungerar väl eftersom civilsamhället bidrar till de värderingar och normer hos oss i befolkningen som samhällets politiska system, lagar och regler vilar på, och det är genom civilsamhället som de blir effektiva.

Det civila samhället är en viktig partner för det offentliga när det gäller att ta sig an de utmaningar vi har i samhället. Inte minst gäller det att stimulera sociala företag och stärka kunskapen om just sociala företag och sociala entreprenörer. På så sätt kan fler bidra till samhället och till den enskildes väl och ve.

Vi ska ha och vill ha ett samhälle där vi alla är trygga med att allmänna medel går till verksamheter som är förenliga med de grundläggande värderingar som är formulerade i regeringsformen och i de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter.

Vi kommer alla ihåg hösten 2015 då flyktingströmmen till Sverige ökade markant och hur det civila samhället då ställde upp med en omfattande verksamhet i själva mottagandet och senare för att förenkla integrationen. Här samverkade det civila samhället med flera olika aktörer, bland annat kommunerna och regionerna. Vad skulle ha hänt 2015 om vi inte hade haft ett så engagerat och omfattande civilt samhälle? Det kommer vi aldrig att få veta, men vi kan ju ana oss till hur det hade kunnat bli.

Vi inom Alliansen menar att just samarbetet mellan civilsamhället och kommunerna, där välfärdens kärnverksamhet finns, ska och behöver stärkas. Det ska vara långsiktigt och förutsägbart för det civila samhället. Det ska inte bara vara när det offentliga inte mäktar med som man kallar på det civila samhället.

Förra året kom utredningen Palett för ett stärkt civilsamhälle, och i utredningen finns en mängd förslag för att underlätta för det civila samhället att verka långsiktigt och förutsägbart. Det finns en mängd intressanta förslag i utredningen som är värda att beakta, och jag tänker nämna några av dem – det är så många, så skulle jag nämna alla skulle jag stå här väldigt länge.

Civila samhället inklusive trossamfund

Det är exempelvis viktigt att etablera långsiktiga lokala plattformar för civilsamhället i områden där människor bor, framför allt i socioekonomiskt utsatta områden. Det är viktigt att de myndigheter som är relevanta för det här jobbar med att förenkla för föreningar och organisationer och att civilsamhällets organisationer är inkluderade när man planerar det framtida arbetet. Det är viktigt att underlätta för civilsamhället att kunna bidra till verksamheter för asylsökande och verksamheter som förbättrar möjligheterna till en snabbare integration. Ett sätt är att använda sig av tidig svenskundervisning och sociala mötesplatser.

Att till exempel använda sig av hela civilsamhällets resurser för asylsökande på anläggningsboenden eller nyanlända i kommuner för undervisning i svenska är ett sätt att snabba på integrationen och samtidigt göra tillvaron för dem som får undervisningen mer innehållsrik. Det finns nästan oändliga möjligheter att anordna undervisning i svenska och använda så många av civilsamhällets organisationer som möjligt. Det är viktigt att stödet för att möta civilsamhällets behov är tydligt. Det är många goda förslag i Palett för ett stärkt civilsamhälle, och jag har bara nämnt några här. Det är många förslag som är värda att beakta.

En annan utredning som har presenterats nyligen är Statens stöd till trossamfund i ett mångreligiöst Sverige. Trossamfunden är också en del av civilsamhället. Dialogen mellan det offentliga och trossamfunden är mycket viktig, och dialogen mellan dessa två parter måste stärkas, inte minst på regional och kommunal nivå. Syftet är att motverka och tidigt upptäcka antidemokratiska idéer och extremism och att motverka radikalisering. Här är ett av förslagen ett tydligt demokratikriterium som visar de grundläggande värderingar som vi har i Sverige på vilka vår demokrati vilar.

Trossamfund som agerar i strid med skyddsvärda grundläggande värderingar i det svenska samhället ska inte få något stöd. Det kan gälla våld, hot eller tvång mot person. Det kan vara sådant som kränker barns rättigheter eller sådant som diskriminerar eller överträder principen om alla människors lika värde eller motarbetar det demokratiska styrelseskicket. För att göra det tydligt kanske man till och med kan säga att sådana föreningar och organisationer inte har något existensberättigande i Sverige.

Det är viktigt att offentliga medel inte betalas ut till föreningar eller organisationer som inte delar våra grundläggande värderingar. Jag tänker då på terrorism och stöd till radikalisering eller våldsbejakande extremism.

Det är viktigt att vi har ett regelverk och en tillsyn som är effektiv och som snabbt identifierar och förhindrar att statliga medel används på fel sätt. Vi måste bli bättre på att tidigt upptäcka sådana tendenser, men vi måste också arbeta förebyggande i områden där radikalisering och terrorism uppstår så att vi effektivt kan motverka detta.

Fru talman! Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 2 under punkt 2 och till reservation 7 under punkt 4.

Anf.  119  CASSANDRA SUNDIN (SD):

Civila samhället inklusive trossamfund

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 3 och 9.

För Sverigedemokraterna är det centralt att samhället byggs tillsammans av alla dess medborgare. Civilsamhället är en oersättlig faktor i detta gemensamma projekt. Inom det civila samhället skapar tusentals personer möjligheter och mervärden för andra. Det är en positiv kraft som verkar förenande svenska medborgare emellan.

Föreningslivet spelar en viktig roll inom området för civilsamhällesfrågor. Därför är det av yttersta vikt att offentliga bidrag fördelas ansvarsfullt och med respekt för demokratin och skattebetalarnas pengar. De som mottar offentliga medel bör kunna uppfylla en viss miniminivå vad gäller samhällsnytta och kvalitet. Både tillsyn och regelverk bör ses över och skärpas för att icke-demokratiska och våldsbejakande organisationer inte ska ha möjlighet att få skattefinansierat stöd.

Myndigheten för statligt stöd till trossamfund, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Sida och Allmänna arvsfonden är exempel på statligt finansierade organisationer som i dag på ett eller annat sätt bidrar med ekonomiskt stöd till Muslimska brödraskapets underorganisationer. Dessa nätverk ägnar i dag mycket tid åt att förhindra att svenska muslimer exponeras för mycket för västerländska normer och värderingar, varför de gynnas av en viss form av segregation i samhället. Detta är ingenting som gynnar de svenska skattebetalarna. Regeringen bör därför utreda konsekvenserna av att organisationer som ingår i nätverket kring Muslimska brödraskapet har fått ta del av offentliga medel.

Vi har sett att organisering inom vissa religiösa samfund har lett till ökad radikalisering av främst unga troende. Detta anser vi har inneburit ökad intolerans och minskad respekt för universella mänskliga rättigheter. Vidare har det lett till terroristbrott och till aktivt eller indirekt aktivt stöd till brott mot mänskligheten. Därför vill vi att regeringen verkar för att möjliggöra stängning av samfund med hårdföra tolkningar som tenderar att driva människor till att begå brott eller stödja terror.

Sverigedemokraterna ser i grunden positivt på trossamfundens roll och engagemang i det civila samhället och anser att det är motiverat att understödja detta. Tyvärr har det de senaste åren visat sig att våldsbejakande föreningar och organisationer som uppmanar till lagbrott och som inte ställer sig bakom demokratiska grundprinciper såsom stödet för yttrandefrihet och mötesfrihet, män och kvinnors lika värde och så vidare har kunnat erhålla skattefinansierat stöd, vilket naturligtvis är helt oacceptabelt.

Organisationer som fjärmar sig och sina medlemmar från – snarare än närmar sig – majoritetssamhället genom att inte leva upp till kraven på demokrati och jämställdhet på ett tillfredsställande sätt bör inte finansieras med gemensamma resurser. Vi vill dock utöka stödet till de organisationer och föreningar som verkar för att bevara, synliggöra, levandegöra och tillgängliggöra det svenska kulturarvet.

Vi vill se ett stärkande av kulturarvets roll i regional utveckling, samhällsbyggnad och stadsplanering. Vi vill också se ett ökat stöd till bevarandet av kulturhistoriskt betydelsefulla kyrkobyggnader och inrättandet av ett nationellt kyrkohistoriskt museum.

Vidare vill vi tillskjuta medel till MUCF för att organisationer som företräder ungdomar med funktionsvariation ska kunna äska medel för kulturella verksamheter som de själva väljer.

Civila samhället inklusive trossamfund

Civilsamhällets kanske viktigaste roll i dagens samhälle är att öka sammanhållningen och tryggheten. Sverigedemokraterna arbetar för ett Sverige där samhället präglas av en historiskt rotad, gemensam svensk kultur som skapar sammanhållning och solidaritet mellan medborgarna.

Sverigedemokraterna arbetar för ett Sverige där det svenska kulturarvet respekteras och levandehålls, där kreativitet uppmuntras och där en positiv, kvalitativ och folkligt förankrad kultur tillgängliggörs för alla grupper i samhället – ett Sverige med en livskraftig och framgångsrik idrottsrörelse och med ett starkt civilsamhälle.

Anf.  120  PER LODENIUS (C):

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att jag står bakom samtliga gemensamma alliansreservationer. Jag väljer dock för tids vinnande att yrka bifall bara till Centerpartiets reservation nr 4.

Fru talman! I Centerpartiet ser vi att civilsamhället ofta lyckas väldigt bra med sådant som statliga myndigheter med många miljarder i anslag misslyckas med. Därför vill vi förstärka denna effekt och ge civilsamhället bättre möjligheter att utveckla sitt arbete. Det civila samhället gör redan i dag ovärderliga insatser med att skapa framtidstro och sammanhållning och att vara en kontaktskapande yta.

Centerpartiet har under hela mandatperioden lyft fram den betydelse som civilsamhället har för att till exempel bidra till en bättre integration. Vi har i våra budgetmotioner satsat specifika medel på civilsamhället för att förbättra integrationen.

Det är också civilsamhällets aktörer som ofta är snabbt på plats när det uppstår behov av samarbete mellan människor. Inte minst kunde vi se detta när det under en kort men intensiv period var många människor som sökte skydd i vårt land. Då fanns civilsamhällets organisationer först och snabbt på plats.

Vi ser det även nu när det behövs stöd för att komma in i vårt samhälle. Då finns till exempel Röda Korset, kyrkan och trossamfunden liksom idrottsklubben och bygdegårdsföreningen på plats. Där finns också folkbildningen och kulturföreningen.

Men det är viktigt att vi från det offentliga uppmärksammar och ger stöd till civilsamhällets viktiga insatser, för det finns problem som behöver tas på allvar. Det finns problem med projektbidrag på bekostnad av grundstöd som gör att verksamheten blir svårstyrd och som kan innebära hinder för utveckling av verksamheten. Projekt är bra när man vill utveckla verksamheten och kanske hitta nya vägar och prova nya idéer för sin verksamhet. Men det måste också finnas möjlighet att få jobba med sin verksamhet utan att hela tiden behöva söka nya projektbidrag.

Det måste därför bli enklare att inte bara vara beroende av medel från det offentliga. Tyvärr tog regeringen bort avdragsrätten för bidrag till ideella organisationer. Den vill vi i Centerpartiet i stället återinföra. Vi vill också utreda en breddning av denna avdragsrätt. Det är kort sagt dags för en föreningsrättsutredning – en utredning med syfte att tydliggöra och stärka civilsamhällets särart och skapa rimliga regelverk för civilsamhället.

Fru talman! När en idéburen organisation vill samarbeta med det offentliga för att göra samhällsinsatser uppstår ofta svårigheter som beror på att det inte finns tydliga modeller – likt modeller vid exempelvis offentlig upphandling – att använda. Det kan finnas oklarheter om det juridiska upplägget som gör att samarbetet riskerar att helt enkelt inte bli av.

Civila samhället inklusive trossamfund

Därför vill vi utveckla modeller för ett sådant partnerskap mellan idéburna organisationer och det offentliga. Då ges också möjligheter för att fler samarbeten ska kunna komma till stånd.

Från Centerpartiets sida vill vi förbättra möjligheterna för det civila samhället att göra samhällsinsatser. Men då behövs det bättre kunskap om de utmaningar som finns i samhället. Här kan det offentliga bli bättre på att bjuda in det civila samhället för samtal och samverkan.

I Sverige ökar också antalet kyrkor och samfund. Det är en rikedom att vårt samhälle kan rymma denna mångfald – en mångfald och en rikedom som är ett uttryck för såväl religionsfrihet som ett mångkulturellt och öppet samhälle.

Men samtidigt som religionsfriheten alltid ska värnas går det inte att blunda för att det finns sammanhang där det pågår en ökad radikalisering med antidemokratiska förtecken. Det är en utmaning att se och tala om radikalisering utan att generalisera; det måste vi vara noga med och akta oss för. Här behövs ett arbete med att ta fram förslag på hur samhället ska kunna bidra till en fördjupad dialog med alla samfund om begrepp som religionsfrihet, demokrati och jämställdhet samt om vilka värderingar som håller ihop vårt samhälle. Dialogen mellan det offentliga och trossamfunden behöver stärkas för att förebygga antidemokratiska idéer och motverka radikalisering och samtidigt stoppa offentliga medel till organisationer som accepterar hedersrelaterad brottslighet.

Fru talman! Civilsamhällets, idrottens och föreningslivets arbete spelar en mycket viktig roll för en positiv samhällsutveckling.  Om fler barn och unga får upp ögonen för föreningslivet kan det bli ett sätt att motverka segregation och att bygga broar inom städer, mellan områden och sociala grupper.

I Centerpartiets idéprogram står det: ”Demokratin, den demografiska utvecklingen och människors önskan om ökad makt över sin egen vardag kräver ökat utrymme för ideella insatser, föreningsarbete och socialt och kulturellt entreprenörskap. Idrott, frivilligt socialt arbete och amatörkultur är tydliga exempel på hur civilsamhället skapar sammanhållning, integration och engagemang.  Politikens uppgift är att riva hinder och röja väg för denna utvecklingskraft. Om det offentliga blir allt för ambitiöst, tar på sig allt fler uppgifter och garanterar allt fler delar av människors liv, riskerar detta motverka de frivilliga initiativ som skulle ha uppkommit i dess ställe.”

Men, fru talman, från Centerpartiets sida vet vi att politiken kan stödja civilsamhället genom att involvera det i fler processer, finansiera dess infrastruktur och beskatta det så lite som möjligt.

(Applåder)

(forts. § 14)

Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.51 på förslag av förste vice talmannen att ajournera sammanträdet till kl. 16.00, då votering skulle äga rum.

Återupptaget sammanträde

Sammanträdet återupptogs kl. 16.00.

§ 12  Beslut om ärenden som slutdebatterats den 18 april

NU12 Näringspolitik

Punkt 1 (Stöd till innovation och företag)

1. utskottet

2. res. 1 (M, C, L, KD)

Votering:

169 för utskottet

114 för res. 1

66 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 95 S, 32 SD, 21 MP, 17 V, 4 -

För res. 1: 67 M, 18 C, 15 L, 14 KD

Frånvarande: 18 S, 16 M, 10 SD, 4 MP, 4 C, 4 V, 4 L, 2 KD, 4 -

Punkt 6 (Övrigt om kvinnors företagande, unga företagare och företagare med utländsk bakgrund)

1. utskottet

2. res. 13 (C)

3. res. 15 (L)

Förberedande votering:

18 för res. 13

15 för res. 15

251 avstod

65 frånvarande

Kammaren biträdde res. 13.

Huvudvotering:

154 för utskottet

18 för res. 13

112 avstod

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 95 S, 33 SD, 21 MP, 1 V, 4 -

För res. 13: 18 C

Avstod: 67 M, 16 V, 15 L, 14 KD

Frånvarande: 18 S, 16 M, 9 SD, 4 MP, 4 C, 4 V, 4 L, 2 KD, 4 -

Punkt 7 (Socialt företagande)

1. utskottet

2. res. 17 (V)

3. res. 18 (KD)

Förberedande votering:

18 för res. 17

14 för res. 18

252 avstod

65 frånvarande

Kammaren biträdde res. 17.

Huvudvotering:

253 för utskottet

17 för res. 17

14 avstod

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 95 S, 67 M, 33 SD, 21 MP, 18 C, 15 L, 4 -

För res. 17: 17 V

Avstod: 14 KD

Frånvarande: 18 S, 16 M, 9 SD, 4 MP, 4 C, 4 V, 4 L, 2 KD, 4 -

Punkt 20 (Övrigt om regelförenkling)

1. utskottet

2. res. 38 (SD)

Votering:

161 för utskottet

37 för res. 38

86 avstod

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 95 S, 21 MP, 17 V, 14 L, 14 KD

För res. 38: 33 SD, 4 -

Avstod: 67 M, 18 C, 1 L

Frånvarande: 18 S, 16 M, 9 SD, 4 MP, 4 C, 4 V, 4 L, 2 KD, 4 -

Övriga punkter

Kammaren biföll utskottets förslag.

NU17 Myndighetsuppgifter på elområdet

Kammaren biföll utskottets förslag.

§ 13  Beslut om ärenden som slutdebatterats vid dagens sammanträde

JuU14 Straffrättsliga frågor

Punkt 17 (Våld mot tjänsteman)

1. utskottet

2. res. 8 (M, C, L, KD)

Votering:

170 för utskottet

114 för res. 8

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 95 S, 33 SD, 21 MP, 17 V, 4 -

För res. 8: 67 M, 18 C, 15 L, 14 KD

Frånvarande: 18 S, 16 M, 9 SD, 4 MP, 4 C, 4 V, 4 L, 2 KD, 4 -

Punkt 19 (Narkotikabrott)

1. utskottet

2. res. 9 (M)

Votering:

217 för utskottet

66 för res. 9

66 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 95 S, 33 SD, 21 MP, 18 C, 17 V, 15 L, 14 KD, 4 -

För res. 9: 66 M

Frånvarande: 18 S, 17 M, 9 SD, 4 MP, 4 C, 4 V, 4 L, 2 KD, 4 -

Punkt 25 (Livstidsstraff)

1. utskottet

2. res. 13 (SD, -)

Votering:

180 för utskottet

37 för res. 13

67 avstod

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 95 S, 21 MP, 18 C, 17 V, 15 L, 14 KD

För res. 13: 33 SD, 4 -

Avstod: 67 M

Frånvarande: 18 S, 16 M, 9 SD, 4 MP, 4 C, 4 V, 4 L, 2 KD, 4 -

Punkt 36 (Det straffrättsliga skyddet för personer med funktionsnedsättning)

1. utskottet

2. res. 22 (V)

Votering:

266 för utskottet

18 för res. 22

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 95 S, 67 M, 33 SD, 21 MP, 18 C, 15 L, 14 KD, 3 -

För res. 22: 17 V, 1 -

Frånvarande: 18 S, 16 M, 9 SD, 4 MP, 4 C, 4 V, 4 L, 2 KD, 4 -

Punkt 40 (Utvisning)

1. utskottet

2. res. 25 (L)

Votering:

270 för utskottet

14 för res. 25

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 95 S, 67 M, 33 SD, 21 MP, 18 C, 17 V, 1 L, 14 KD, 4 -

För res. 25: 14 L

Frånvarande: 18 S, 16 M, 9 SD, 4 MP, 4 C, 4 V, 4 L, 2 KD, 4 -

Christina Örnebjär (L) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.

Övriga punkter

Kammaren biföll utskottets förslag.

JuU17 Våldsbrott och brottsoffer

Punkt 6 (Stärkta insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck)

1. utskottet

2. res. 2 (M)

Votering:

217 för utskottet

67 för res. 2

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 95 S, 33 SD, 21 MP, 18 C, 17 V, 15 L, 14 KD, 4 -

För res. 2: 67 M

Frånvarande: 18 S, 16 M, 9 SD, 4 MP, 4 C, 4 V, 4 L, 2 KD, 4 -

Punkt 9 (Förhör med barn under 15 år utan vårdnadshavares godkännande)

1. utskottet

2. res. 4 (M, SD, -)

Votering:

180 för utskottet

104 för res. 4

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 95 S, 21 MP, 18 C, 17 V, 15 L, 14 KD

För res. 4: 67 M, 33 SD, 4 -

Frånvarande: 18 S, 16 M, 9 SD, 4 MP, 4 C, 4 V, 4 L, 2 KD, 4 -

Punkt 19 (Barn som brottsoffer)

1. utskottet

2. res. 13 (V)

Votering:

266 för utskottet

17 för res. 13

1 avstod

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 95 S, 67 M, 33 SD, 21 MP, 18 C, 14 L, 14 KD, 4 -

För res. 13: 17 V

Avstod: 1 L

Frånvarande: 18 S, 16 M, 9 SD, 4 MP, 4 C, 4 V, 4 L, 2 KD, 4 -

Punkt 22 (Automatisk utbetalning av skadestånd)

1. utskottet

2. res. 15 (SD, KD, -)

Votering:

233 för utskottet

51 för res. 15

65 frånvarande

Kammaren biföll utskottets förslag.

Partivis fördelning av rösterna:

För utskottet: 95 S, 67 M, 21 MP, 18 C, 17 V, 15 L

För res. 15: 33 SD, 14 KD, 4 -

Frånvarande: 18 S, 16 M, 9 SD, 4 MP, 4 C, 4 V, 4 L, 2 KD, 4 -

Övriga punkter

Kammaren biföll utskottets förslag.

§ 14  (forts. från § 11) Civila samhället inklusive trossamfund (forts. KrU3)

Anf.  121  MOMODOU JALLOW (V):

Civila samhället inklusive trossamfund

Herr talman! Under 2015 såg vi en humanitär katastrof i Sverige, en humanitär katastrof som benämndes flyktingkrisen. Det var en tid då vår förmåga att visa solidaritet med varandra prövades, en tid då vår förmåga att visa medmänsklighet prövades. De ansvariga politikerna valde att stänga sina hjärtan, men civilsamhället öppnade sina. De mobiliserade, skapade beredskap och levererade. De släppte in flyktingar i sina hus och ordnade lokaler och madrasser. De bistod med information, pengar, telefonkort, tågbiljetter, mobilladdare, mediciner, kläder, skjuts med bil och framför allt mycket kärlek. Det var någonting man inte hade sett i Sverige sedan andra världskriget och de vita bussarna i Malmö.

Jag är väldigt stolt över Malmö och dess befolkning. Men det här var någonting helt annat. Hela Malmö mobiliserade på Centralen och tog emot folk som behövde hjälp.

Detta är en folkrörelse som bygger på kärlek, solidaritet och medmänsklighet. Därför vill jag passa på, när jag står här i dag och pratar om civilsamhället, att tacka just dessa organisationer, som ställde upp när det behövdes, dessa organisationer som visade medmänsklighet, dessa organisationer som visade solidaritet, dessa organisationer som valde att ge hopp till de hopplösa. Jag vill passa på att tacka alla dessa organisationer och alla dessa individer som gick ut och hjälpte till.

Det gäller organisationer i Malmö som till exempel Kontrapunkt, Ensamkommandes Förbund, Malmö fristad för papperslösa, Rådgivningsbyrån, Amnesty, Röda Korset, Rädda Barnen, Asylgruppen, Individuell Människohjälp, Vänsterpartiets egen fristadsfond, Svenska kyrkan, Civil Rights Defenders, RFSL Newcomers, Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa, Hela Malmö, idrottsföreningar och så vidare. Jag vill tacka er som tog den tiden och visade just den solidariteten när det behövdes.

Herr talman! Det byggdes en folkrörelse. Folkrörelsen och hela det civila samhället spelar en viktig roll i inkluderingen och etableringen av ensamkommande barn. Genom föreningars aktiviteter och löpande verksamhet kan kontakter skapas utanför boendena och skolan. Svårigheten att komma i kontakt med och få tillgång till föreningars och organisationers reguljära verksamhet utgör dock ett hinder för att potentialen i föreningslivet ska förverkligas. De aktiviteter som finns är ofta riktade speciellt till gruppen ensamkommande och riskerar att snarare förstärka exkludering än verka för inkludering. Jag anser att det är viktigt att undanröja de hinder som finns för att få en ökad inkludering och etablering i samhället.

Herr talman! Flera organisationer har uppmärksammat problem med krav på omfattande administration och krångliga regelverk för både bidrag och upphandlingar från kommunernas och myndigheternas sida. Vid sidan av mer strukturella hinder beskriver organisationerna också en rad praktiska svårigheter, till exempel svårigheter att få tillträde till olika anläggningsboenden samt bristen på samordning mellan organisationerna och kommunsektorn.

Herr talman! Att undanröja dessa hinder utgör viktiga vägar till ökad inkludering och etablering i samhället. Det finns därmed ett behov av att förenkla regelverken, minska de administrativa kraven, erbjuda mer långsiktiga förutsättningar, öka kunskapen om civilsamhället samt hitta alternativa vägar för att främja och uppmuntra det spontana engagemang som sker utanför de etablerade organisationerna.

För att den verksamhet som sker uppsökande ute på boendena ska fungera bra och leda till verklig inkludering av de asylsökande i föreningarna behövs en fungerande samverkan mellan kommun, boenden och föreningsliv. Det är väldigt viktigt att denna samverkan äger rum och att det blir ett partnerskap mellan föreningarna och kommunen.

Civila samhället inklusive trossamfund

Jag kommer från Malmö, där jag under de senaste 20 åren har varit väldigt aktiv inom civilsamhället och fortfarande är det. Jag ser hur civilsamhället dagligen kämpar för att kunna klara sig. Vi har sett att civilsamhället spelar en viktig roll i det här landet. Flera tidigare talare har nämnt vikten av att ha ett civilsamhälle, men vi måste också som politiker se till att skapa förutsättningar för detta civilsamhälle att kunna fungera på ett bra sätt som ett komplement till det arbete som vi gör. Vi är dock inte där än, och det är därför vi i Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att just det arbetet förbättras.

Herr talman! Därför säger vi att regeringen bör återkomma med förslag om hur förutsättningarna för civilsamhället att bedriva inkluderande verksamhet på asylboenden kan stärkas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 5.

Anf.  122  CHRISTINA ÖRNEBJÄR (L):

Herr talman! Jag och Liberalerna står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till Liberalernas reservation 6 samt den alliansgemensamma reservation 2, som det redan tidigare yrkats på.

Civilsamhället, den tredje sektorn, idéburen sektor, ideellt arbete, social ekonomi – kärt barn har många namn. Det här representerar ett engagemang som är sprunget ur viljan att förändra och skapa bättre livsvillkor. Många av oss som sitter här i kammaren är engagerade i många föreningar inom allt från det lokala, såsom idrotten, till det nationella och internationella, som exempelvis Röda Korset.

Allt handlar om enskilda människor och organisationer som bidrar till samhällsutvecklingen med sitt engagemang, oftast på fritiden och oftast helt utan betalning. Utan det här engagemanget skulle samhället stanna. Att vara med i en förening bidrar till en meningsfull fritid, vare sig man är gammal eller ung. Föreningslivet är också en skola i demokrati. Utan det ideella arbete som utförs av alla lokala föreningar runt omkring, alla volontärer och alla våra samfund vore det hart när omöjligt att genomföra olika typer av arrangemang, att utveckla bygder och att stötta såväl ungdomar som äldre. Det lönar sig i längden, både socialt och ekonomiskt, att det offentliga värnar föreningslivet och det civila samhället.

Många här har pratat om hösten 2015, herr talman, och hur viktigt det civila samhället och det frivilliga arbetet var då. Ja, det var oerhört viktigt, och det är fortsatt oerhört viktigt. Det är inte så att behovet upphörde efter att gränsen stängdes. Varje dag i varenda kommun runt om i Sverige finns föreningar och enskilda som gör stordåd. Vi har Hitta Hem i min egen kommun Kumla. Det är en förening som ser till att de som har kommit som ensamkommande och av olika anledningar är hemlösa nu får någonstans att bo. Det var engagerade människor som tog initiativet och ville göra skillnad.

Herr talman! År 2015 frågade man i en undersökning unga i åldern 16−25 år om de upplevde att de fick vara tillsammans med vem de ville. 87 procent svarade att familjen inte styrde deras val av partner. Det kan ju låta bra med 87 procent, men betänk då att det samtidigt innebär att 13 procent har en familj som uppenbarligen styr deras val. Det är också stora skillnader mellan unga med svensk bakgrund och unga med utländsk bakgrund. Endast 69 procent av dem med utländsk bakgrund upplever att de får vara tillsammans med vem de vill. För dem med svensk bakgrund är siffran 93 procent.

Civila samhället inklusive trossamfund

Det handlar om tiotusentals unga människor. En undersökning från 2009 säger att det är 70 000. Utredningen om stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap uppskattar att minst 250–300 personer under 2011 upplevde en akut eller ganska akut risk att bli gifta mot sin vilja.

Det är viktigt att synliggöra det hedersrelaterade våldet och förtrycket i samhället och att följa utvecklingen. Det saknas återkommande undersökningar om omfattningen av det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Liberalerna har krävt en nationell kartläggning. I februari 2017 gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en nationell kartläggning av det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det är välkommet, för det har saknats. Vi tycker att detta borde göras ofta, med jämna mellanrum, så att man kan studera utvecklingen över tid.

De frivilliga organisationer som arbetar med att synliggöra hedersrelaterat förtryck, bilda opinion, sprida kunskap och stötta enskilda gör otroligt viktiga insatser. Därför behövs det ökade resurser för stöd till sådana organisationer. Samverkan och samarbetet mellan det offentliga och civilsamhället behöver förstärkas.

Vi liberaler vill också se mer stöd till det som vi kallar för förortens feminister, den feministrörelse som har vuxit fram i utsatta områden. Det innebär helt klart särskilda utmaningar att ifrågasätta just hederstänk i de sociala miljöer där detta är särskilt vanligt. På samma sätt är det också avgörande att offentliga medel aldrig används för att ge stöd till organisationer som motarbetar demokratiska principer och jämställdhet. Organisationer som accepterar hedersrelaterad brottslighet ska inte ha offentliga bidrag.

Det civila samhället spelar en viktig roll, inte minst när det gäller att främja nyanländas väg in i det svenska samhället. Det bidrar till nya kontakter. Det bidrar till nya mötesplatser. Och det är en omistlig del av vårt samhälle. Här ska det offentliga samverka och bidra med finansiellt stöd till civilsamhället för integrationsinsatser. På kommunal nivå ser vi liberaler gärna att en integrationspott för mindre och enklare aktiviteter avsätts till föreningar och skolor.

Civilsamhället – där ingår också studieförbunden, som ligger mig väldigt varmt om hjärtat – spelar en viktig roll när det gäller att bidra till verksamheter som ger unga färdigheter för framtiden och för livet. När de svenska folkrörelserna växte fram betonade de alla väldigt starkt just behovet av folkbildning. Det var genom litteratur och genom studier som individen skulle skaffa sig verktyg för att ta ökat ansvar för sig själv, för andra och för samhället. Folkbildningen har alltsedan dess genom sin särart spelat en viktig roll för att höja just kunskapsnivån i samhället. Genom att den är fri och genom att den är frivillig når den också och lyfter människor som kanske inte annars hade kommit i kontakt med det vanliga formella utbildningssystemet. Framför allt hade de inte kommit till sin rätt.

Ett exempel på hur folkbildningen framgångsrikt förbereder unga gäller de med intellektuell funktionsnedsättning som kommit till arbete och studier genom kulturcollegemodellen. Kulturcollegemodellen har jag många gånger stått och pratat om här i talarstolen, och förmodligen kommer jag att fortsätta att prata om den, för detta är någonting som jag är oerhört stolt över. Det sker på lokal nivå, och jag tycker att det borde finnas på fler ställen. Det är också någonting som vi liberaler har drivit många gånger i våra budgetar.

Civila samhället inklusive trossamfund

Jag började med att ge ett antal synonymer till det som vi pratar om – det engagemang som i mångt och mycket fungerar som ett kitt mellan oss. Förening betyder just det: att förena. Det är någonting som vi verkligen behöver mer av i hela samhället.

(Applåder)

Anf.  123  ROLAND UTBULT (KD):

Herr talman! Först vill jag säga att jag ställer mig bakom samtliga reservationer där Kristdemokraterna ingår.

Jag har under min livsresa bland annat jobbat i tio år i Göteborg med hemlöshet, en tjänst som avslutades 2009. En organisation som heter Göteborgs Räddningsmission gör stora insatser bland de hemlösa, de som Moder Teresa kallade de fattigaste av de fattiga. Det civila inslaget i form av volontärer är betydande. Jag vill påstå att de volontärer som finns runt om i vårt land har haft och har en avgörande betydelse för vårt samhälles uppbyggnad, som vi har hört flera talare nämna här.

Det är sant som kristdemokraten Robert Schuman sa: att ett samhälle byggs av människor men består genom institutioner. Men detta samhällsbygge pågår samtidigt hela tiden.

De ideellt arbetande människorna i civilsamhällets organisationer kräver sällan någonting tillbaka för sina insatser. Det är personer med medkänsla för andra människors bekymmer. Även om de inte kräver någonting tillbaka har de ändå funnit hemligheten med hur man formar ett bra liv: Den som ger får, och det är faktiskt en större glädje att ge än att få.

Det är mil mellan Svenska Akademien och de personer som ger sig hän i tjänst för de utsatta. Men det paradoxala är att den som ger sig hän i tjänst för andra kommer att bli upphöjd bland människor. Ett exempel är prästen Carl-Erik Sahlberg i S:ta Clara församling, några stenkast härifrån. Han gav sig hän i ett socialt arbete, bland annat på Sergels torg, bland de allra mest utsatta. Det uppmärksammades av kungen, med en medalj.

De som upphöjer sig själva kan däremot riskera att falla tungt. Svenska Akademien beskrevs så här i en tidning häromdagen: Tänk dig detta: En person som verkat i smyg, med mäktiga beskyddare och tystnad, tappar plötsligt byxorna och får en strålkastare i ansiktet och inser att den står på en jättelik scen – paniken.

Så kan det vara att vara människa. Eller det kan vara som i Hamlets första scen: Upp flyga orden. Tanken stilla står. Ord utan tanke himlen aldrig når.

Herr talman! Det goda samhället skapar vi tillsammans. Det är exempelvis när socialkontoren är stängda som Röda Korset, nattvandrarna, kyrkor och samfund finns tillgängliga. Under kvällar, helger och nätter finns de till stöd för människor i utsatthet. Vi i Alliansen menar att en del av svaren på de utmaningar som vi ser i samhället finns i ett systematiskt fördjupat och förbättrat samarbete mellan skola, sjukvård, socialtjänst, äldreomsorg, kultur och det civila samhället. Jag tycker också att det finns inslag från den andra sidan, om man kallar det så, med liknande tankegångar.

Under alliansregeringens år fördjupades samarbetet mellan den offentliga sektorn och civilsamhället, bland annat genom en utredning för ett stärkt civilsamhälle. Regeringen bör ta vara på erfarenheterna från det arbetet på ett bättre sätt, som vi ser det.

Civila samhället inklusive trossamfund

En fungerande demokrati förutsätter ett starkt medborgarsamhälle. Utan ett levande civilt samhälle reduceras medborgarna till väljare, arbetskraft och konsumenter. Om vi inskränker det civila samhället till att bli utförare av statliga direktiv riskerar vi att kväva de många organisationernas unika bidrag till vårt samhälle.

För oss kristdemokrater är civilsamhället en av samhällets grundbultar – familjen, ideella organisationer, byalag, kooperativ, stiftelser, samfund, fackföreningar, ekonomiska föreningar och politiska partier. De ideella organisationerna är centrala i demokratiarbetet, och genom sitt arbete upprätthåller de demokratiska traditioner liksom kunskap om förenings- och mötesfrihet och opinionsbildning.

Herr talman! Till sist: Alla frivilliga sammanslutningar är inte av godo. Organisationer vars medlemmar begår, eller uppmuntrar till, kriminella handlingar blir en fråga för rättsväsendet. Vi vill skärpa lagstiftningen och göra det kriminellt att ha samröre med terrororganisation eller annan kriminell organisation. Det behöver också säkerställas att inga offentliga bidrag går till extremistiska organisationer och att medel som utbetalas på felaktiga grunder ska krävas tillbaka.

Kristdemokraterna vill se en mer självständig ideell sektor, mindre av detaljstyrning vid bidragsgivning och mer av grundstöd. Genom gåvoskatteavdraget ökade organisationernas självständighet. Vi vill återinföra gåvoskatteavdraget och utveckla det. Någon av mina allianskamrater ville samma sak, så vi ska nog kunna komma överens om det.

Det bör slås fast att det finns ett starkt ideellt engagemang hos människor i vårt land. Det har vi hört beskrivas. Det finns en rörelse som bygger på idealitet och frivillighet. Vår svenska folkrörelsetradition lever och frodas alltjämt.

Vi har hört om 2015, men jag vill även nämna vad som hände efter den 7 april förra året. Jag var på Sergels torg efter terrorattacken, och vi såg ett hav av blommor. Vi såg polisbilar, även de övertäckta med blommor som ett tack för den stora insats polisen hade gjort.

Det jag skulle vilja nämna är också den värme och den känsla av gemenskap som fanns då. Vi är säkert fler som var där och som kände att det inte fanns några vassa armbågar, utan det fanns ett slags respekt för varandra. Jag skulle önska att det alltid var så, men efter en tid går man ju tillbaka till sitt normala beteende, höll jag på att säga. Men låt oss försöka ha mer respekt och visa mer värme mot varandra. Det är en appell.

Jag ska avsluta med en liten tanke från Tage Danielsson innan vi går ut i vårsolen:

Vi fyller tiden tätt, med hast och id
och brukar livet, till att spara tid.
Men när med tiden, livets tid har varat –
var har vi då, den tid som vi har sparat?

(Applåder)

Anf.  124  AZADEH ROJHAN GUSTAFSSON (S):

Civila samhället inklusive trossamfund

Herr talman! Dagligen möts människor i ideella föreningar och stiftelser, i folkrörelser och samfund, i kooperativ, aktionsgrupper och nätverk. De möts för att förverkliga sina idéer, utveckla gemenskapen och tillvarata sina intressen. I dessa möten ges människor möjlighet att utveckla sin inre potential och växa tillsammans med andra.

Friheten att organisera sig, friheten att yttra sig och friheten att vara medlem, eller låta bli att vara det, är en av de viktigaste förutsättningarna för en stark demokrati. Det är därför inte en överdrift att konstatera att ett starkt och levande civilsamhälle är grunden för en demokrati.

Goda och långsiktiga förutsättningar för folkrörelser och det civila samhället är därför av stor vikt. Det leder till att fler människor kan organisera sig och att de idéburna organisationerna får bättre möjlighet att utvecklas. Det leder till stärkt sammanhållning och tillit i samhället.

Alla som vill ska kunna delta i det civila samhällets organisationer, oavsett kön, etnicitet, religion, sexuell läggning och könsidentitet. Inte heller ska plånbokens storlek avgöra möjligheten att samverka med andra.

Herr talman! Med civilsamhällets olika roller som röstbärare, opinionsbildare och den viktigaste demokratiskolan kommer också stora krav. Det är viktigt att civilsamhället inte blir en plats där odemokratiska krafter kan agera. Politiken har, liksom sektorn själv, ett viktigt ansvar att se till skattemedel inte används till verksamhet som kan vara diskriminerande och stå i strid med demokratin och mänskliga rättigheter.

Därför är det väldigt viktigt att regeringen har påbörjat ett arbete med att se över demokratikriterierna i olika former av statsbidrag även till civilsamhället. Här kan även myndigheten MUCF:s arbete nämnas, som sedan 2016 har skärpt tillämpningen av demokratikriteriet och avslagit ett antal ansökningar om statsbidrag.

Herr talman! I en tid när en växande misstro och populism försöker slå rot i vårt samhälle och i vår omvärld och när det görs tydliga försök att tränga undan viktiga demokratiska framsteg är styrkan hos civilsamhället avgörande. Den krävs mod och styrka för att hålla de odemokratiska krafterna undan och bevara och utveckla demokratin.

Det är därför inte förvånande att det i länder som till exempel Ungern och Polen, där den demokratiska utvecklingen går åt fel håll, är just civilsamhällets organisationer som attackeras och får försämrade förutsättningar. Det är attacker i syfte att så tvivel, bryta ned oliktänkande och på sikt försvaga demokratin. Det är en farlig utveckling som måste bekämpas, nationellt som internationellt, och det kräver politisk medvetenhet om vikten av ett starkt civilsamhälle.

Herr talman! Det svenska civilsamhället är på många sätt unikt i världen, och det är en enorm resurs för vårt samhälle att så många människor väljer att engagera sig ideellt. Det har onekligen haft en stor betydelse för samhällsutvecklingen i vårt land och för uppbyggnaden av den svenska modellen.

Civilsamhället och folkrörelserna har alltid haft en central roll i att visa på sociala problem och skapa gemensamma lösningar på olika problem som uppstått, något som inte minst visade sig 2015 i samband med det stora flyktingmottagandet och som i dag visar sig i engagemanget för inkludering och integration.

Flera av våra offentligt styrda och finansierade välfärdstjänster i dag bygger på idéer, även kallade sociala innovationer, som startades av idéburna. Som exempel kan folkhögskolor, Mjölkdroppen som senare blev BVC, förskolan och biblioteken nämnas. Även i dagens samhälle lyfter folkrörelser fram brister i samhällsbygget och hittar nya lösningar. Vi har Mattecentrum, Yallatrappan, Missing People och många fler.

Civila samhället inklusive trossamfund

Den sociala ekonomin, som civilsamhällets företagande ofta kallas, kommer dock inte automatiskt som följd av ett starkt civilsamhälle. Den uppstår med spelregler som åtminstone inte missgynnar idéburna intresseorganisationer jämfört med vanliga privata företag. Här har den offentliga sektorns samarbetsvilja visat sig vara viktig. I kommuner som Göteborg och Malmö har det visats på stor politisk vilja att hitta olika samverkansformer med den ideella sektorn, främst genom IOP, idéburet offentligt partnerskap.

IOP är en samverkansmodell mellan det offentliga och den idéburna sektorn. Forum, paraplyorganisationen för idéburna organisationer med social inriktning, tog fram modellen 2010 för att möjliggöra problemlösning mellan sektorer för ett hållbart samhälle. Modellen har visats vara framgångsrik, och allt fler kommuner väljer att i dag ingå den formen av samverkan med den idéburna sektorn.

För att den sociala ekonomin ska bli en större del av samhällsekonomin har regeringen under de senaste åren gjort flera viktiga satsningar. I februari fastställde regeringen strategin Ett hållbart samhälle genom socialt företagande och social innovation. Strategin har som mål att stärka utvecklingen av sociala företag så att dessa bättre kan delta i att lösa utmaningar i samhället. Den ska också bidra till att den offentliga sektorn uppmärksammar och använder socialt företagande och sociala företag som värdefulla aktörer i utvecklingen av ett hållbart samhälle. För detta har regeringen beslutat att investera 150 miljoner kronor.

Det ska såklart inte heller glömmas att det inom kort kommer en skrivelse för civilsamhället, baserad på utredningsbetänkandet Palett för ett stärkt civilsamhälle, en skrivelse som också kommer att ha stor betydelse för att förbättra och peka på vilka förutsättningar som är viktiga för den här sektorn.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag beröra trossamfunden. En av våra grundläggande fri- och rättigheter är religionsfriheten, och alla människor ska ha rätt att få utöva sin religion. Trossamfunden bär dock ett gemensamt ansvar för att skapa respekt för olika trosuppfattningar och för att värna demokratin och alla människors lika värde.

För att säkerställa att statens stöd till trossamfunden är anpassat till nutida och framtida behov och att demokratikriterierna är uppdaterade tillsatte regeringen en utredning, som nu är ute på remiss. Att det kommer tydliga demokratikriterier på plats är av stor betydelse både för trossamfunden själva och för att säkerställa att skattepengar används på rätt sätt och inte går till syften som står i strid med våra grundläggande demokratiska värderingar.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf.  125  NICLAS MALMBERG (MP):

Civila samhället inklusive trossamfund

Herr talman! Vår grundlag är solklar. Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde. Tyvärr har inte tillämpningen i alla delar varit lika solklar. Jag tänker då bland annat på bidragsgivning till trossamfund. Trots att problemen har varit kända i många år är det först nu med en rödgrön regering och med en miljöpartistisk kulturminister som vi hanterar problemen och går fram med en skärpning av regelverket för bidrag till trossamfund.

En utredning har tittat på trossamfundens villkor och lagt fram förslag till så kallade exkluderingsgrunder, det vill säga företeelser som inte kan accepteras om ett trossamfund ska kunna erhålla bidrag. Samtliga föreslagna exkluderingsgrunder är oerhört relevanta och viktiga. Frågan är om de är tillräckligt tydligt formulerade. Svar på den frågan får vi förhoppningsvis i den pågående remissen.

Bland annat föreslås att trossamfund som kränker barns rättigheter på sätt som riskerar att påtagligt skada barns hälsa och utveckling inte ska erhålla bidrag. Självklart måste sådana regelverk finnas, och självklart måste det innebära i tolkningen att ett trossamfund som till exempel inte accepterar att barn ges blodtransfusioner inte ska kunna erhålla bidrag.

Regeringen arbetar vidare med frågan, och det arbete som regeringen har initierat kommer regeringen att avsluta. Därför kan de motioner som har väckts här om att ge regeringen i uppdrag att arbeta med frågorna avslås.

För att inte samma typ av missuppfattningar ska spridas i frågan som vi såg vid tidigare motionsbehandling vad gäller motioner om att uppdra till regeringen att återkomma med skärpt lagstiftning vad gäller barnäktenskap, är det viktigt att tydliggöra att avslag på dessa motioner inte handlar om att vi nedvärderar frågan och inte ser den som allvarlig. Det handlar om att vi har tilltro till att regeringen avslutar det arbete som regeringen har initierat.

Det är inte bara regelverken för trossamfund som behöver skärpas, utan det handlar också om regelverk vad gäller bidrag till övriga delar av civilsamhället. Det handlar inte om en njugg inställning till föreningsbidrag, utan det handlar om att ge legitimitet åt ett starkt bidragssystem. Som många har varit inne på utgör civilsamhället en grundbult i vårt samhälle, och civilsamhället ska ges goda ekonomiska förutsättningar. Men vi ska aldrig acceptera att bidrag ges till föreningar eller organisationer som arbetar i strid med våra mest viktiga demokratiska principer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 april.)

§ 15  Kulturarvsfrågor

Kulturarvsfrågor

Kulturutskottets betänkande 2017/18:KrU7

Kulturarvsfrågor

föredrogs.

Anf.  126  OLOF LAVESSON (M):

Herr talman! Kulturarvet utgörs av vad tidigare generationer skapat och hur vi i dag uppfattar, tolkar och för det vidare. Kulturarvet är inte statiskt utan något som ständigt förändras och omformuleras. Varje tid bildar sig en egen uppfattning om vad som är kulturarv och vad det betyder.

Herr talman! Detta är varken regeringens definition eller något jag själv kommit på, utan det är hur begreppet kulturarv förklaras av Wikipedia. Just detta om kulturarvet som något som ständigt förändras, omformuleras och även omvärderas tycker jag är centralt. Kulturarvet är inget som så lätt låter sig definieras eller stängas in. Det är i ständig rörelse.

Konsten och kulturen är till sitt väsen inkluderande, dynamisk, föränderlig, urban, öppen och tillmötesgående. Det är därmed också vårt kulturarv. De enda gränser som kulturarvet sätter är mot dem som vill stänga ute och definiera det ena eller andra uttrycket som mer rent, genuint eller exklusivt.

Det svenska kulturarvet är helt enkelt det kulturarv som har vuxit fram i Sverige, men med intryck och uttryck från hela världen. Utan öppenheten och globaliseringen finns inget svenskt kulturarv. Därför är det också viktigt att markera mot dem som vill sätta gränser. Genom att stå upp för öppenheten vårdar vi arvet från tidigare generationer, och vi tar ansvar för dem som lever här i dag och för dem som kommer att utgöra vår framtid. Kulturarvet är i det sammanhanget en grund som skapar trygghet i en värld som just nu är allt annat än trygg. Detta har vi alla ett ansvar att stå upp för.

År 2018 är Europas kulturarvsår, men man skulle kunna säga att vi i Sverige också kan se tillbaka på 2017 som ett verkligt kulturarvsår. Den kulturarvsproposition som regeringen presenterade förra året har gett många tillfällen att diskutera och debattera kulturarvet och att rikta såväl beröm som kritik.

I dag har vi att behandla ett motionsbetänkande som rör motioner från förra motionsperioden, och jag kommer därför att fokusera på det motionsyrkande som Moderaterna har väckt och som rör kulturarvet under jord.

Herr talman! Den första raden i den första boken av Herman Lindqvists omfattande svenska historia inleds med följande mening: I begynnelsen var Skåne – punkt! Det säger jag inte bara som skåning utan för att denna mening sträcker sig tillbaka till när inlandsisen först släppte sitt grepp för ca 10 000 år sedan. Strax därefter kom de första människorna till Sverige. Det första som fanns i Sverige av mänskligt avtryck var därmed invandringen.

De äldsta föremål vi i dag gräver fram är daterade till ungefär år 3000 före Kristus, det vill säga ca 5 000 år gamla. Vi har ett rikt och omfattande kulturarv under jord som bär på unika berättelser om vårt land och hur det har vuxit fram. Detta arv ska vi vårda och värna för kommande generationer.

Samtidigt möter detta arv i dag stora utmaningar. Sverige växer, och Sverige växer på sina ställen fort. Behoven av utbyggnad är stora, framför allt i och omkring våra större städer. Att hitta en balans mellan det moderna samhällets krav på nya bostäder och infrastruktur och skyddet av kulturarvet är en ofta komplicerad uppgift.

Bedömningar över landet kan skifta, vilket kan skapa en känsla av godtycklighet hos den som försöker utveckla vårt urbana samhälle. Ofta får länsstyrelserna klä skott för detta när de upplevs som bromsklossar. Detta har inneburit många och i vissa fall onödigt skarpa konflikter mellan stat och kommun.

Kulturarvsfrågor

Detta gäller inte bara kulturarvet under jord utan även det vi bygger över jord. Just nu behandlar kulturutskottet tillsammans med civilutskottet en ny politik för gestaltad livsmiljö där vi försöker förena behov av snabb och billig utbyggnad med krav på hållbara livsmiljöer där vi även ska fylla mellanrummen mellan människor med värdefullt innehåll. Men det gäller i synnerhet även det som ligger djupt ned i marken under våra fötter – vårt gemensamma kulturarv.

Kulturutskottet konstaterar i sitt betänkande att detta är ett område som styrs av olika regelverk och att ansvaret delas mellan olika aktörer, och utskottet betonar att det krävs ett tvärsektoriellt ansvar och arbete som kan bidra till ökad samsyn. Utskottet hänvisar med detta också till det nyss nämnda arbetet för gestaltad livsmiljö och de uppdrag som där riktas till flera myndigheter.

Moderaterna menar dock att det behövs en särskild översyn för att långsiktigt säkerställa en god balans mellan olika intressen i de regelverk som länsstyrelserna har att tillämpa. Syftet ska vara att åstadkomma förbättringar i villkoren för byggandet och samtidigt värna viktiga delar av kulturarvet under jord. Det måste vara möjligt att utveckla vår framtid och samtidigt slå vakt om vår historia.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 4.

(Applåder)

Anf.  127  CASSANDRA SUNDIN (SD):

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 5 och 9.

Det är folkets röst som ska höras, när man läser dessa anteckningar – så sa folklivsforskaren Olof Hasslöf om Institutet för språk och folkminnens samlingar.

Sverigedemokraterna värderar det immateriella kulturarvet högt. Det arbete som enskilda, civilsamhället och till exempel Institutet för språk och folkminnen gör för insamlandet och tillgängliggörandet av vårt immateriella kulturarv är ovärderligt i nutiden och för kommande generationer. Det gäller för det svenska men även för det estlandssvenska, finlandssvenska, tornedalska och samiska immateriella kulturarvet.

Institutet för språk och folkminnen samlar in, bevarar och forskar om dialekter, ortnamn, personnamn och folkminnen. De arbetar också med språkvård och språkpolitik. Uppgiften är att levandegöra, sprida kunskap och ge råd i språkfrågor.

Vi anser att ambitionsnivån för det immateriella kulturarvet bör höjas, framför allt vad gäller arbetet som rör Unescos konvention om skydd för det immateriella kulturarvet. Regeringen bör se över möjligheterna att tillföra ytterligare resurser för att skynda på arbetet med den nationella förteckningen samt nomineringarna till de internationella listorna för att säkra att vårt immateriella kulturarv får nödvändigt skydd och bevaras till kommande generationer.

Sverigedemokraterna förespråkar bland annat att Institutet för språk och folkminnens närvaro förstärks i norra Sverige, framför allt sedan Dialekt‑, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå avvecklats. Vi vill även ge institutet i uppdrag att i samråd med Forum för levande historia bygga upp en kunskapsbas om och utvärdera behovsomfattningen av åtgärder för att bevara synskadades och dövas immateriella och materiella kulturarv.

Kulturarvsfrågor

Vidare är det kyrkliga kulturarvet något vi värnar och ser som betydelsefullt ur flera perspektiv. Till exempel är svensk arkitektur ett område som är starkt färgat av vårt kristna arv, framför allt genom våra runt 3 400 svenska kyrkor. Många av dem har ett säreget utseende som inte återfinns hos kyrkor i andra länder.

Det är Svenska kyrkan som förvaltar dessa anrika fastigheter och bevarar dem så att även framtida generationer kan ta del av dem. Det senaste århundradets omfattande sekularisering har resulterat i att många valt att lämna Svenska kyrkan och därmed avsagt sig att betala kyrkoavgift, vilket har medfört en stor minskning av Svenska kyrkans resurser. Svenska kyrkan befarar att den inte kommer att ha tillräckliga resurser för att ta hand om alla kyrkor och att kyrkor som tas ur bruk tillåts förfalla. Det innebär i praktiken att Sveriges största samlade fysiska kulturarv som fortfarande används i sitt ursprungliga syfte är hotat.

Även om kulturmiljölagen skärps ligger förvaltningsbördan för dessa kulturhistoriska fastigheter på en organisation som i framtiden kommer att ha otillräckliga resurser att sörja för dessa om Svenska kyrkans nuvarande medlemsutveckling fortsätter. Vi vill därför se en nationell handlingsplan för hur skyddet av det kyrkliga kulturarvet ska säkras i framtiden.

Herr talman! Kulturen är en byggsten och en bärande balk för hur stabilt vi lyckas upprätthålla välfärd och tillit mellan människor och till myndigheter och institutioner. Att värna om banden till det förflutna är att värna om rätten att tänka fritt.

Anf.  128  PER LODENIUS (C):

Herr talman! Tillgång till ett brett kulturliv i hela landet är vår högst prioriterade fråga när det gäller kultur och kulturarv. Det står i stark kontrast till regeringens reform om fri entré för vuxna på statliga museer, främst de statliga museer som finns i Stockholms stad. Från Centerpartiets sida vill vi i stället satsa på att öka tillgängligheten till de statliga museerna över hela landet, exempelvis genom digitalisering och utställningar på turné.

För Centerpartiet är det en självklarhet att alla barn och ungdomar oavsett ekonomiska förutsättningar, var de bor eller vilka funktionsförutsättningar de har ska kunna ta del av den statliga kulturen. Därför är det viktigt att kulturen görs tillgänglig över hela landet.

För oss i Centerpartiet handlar det inte bara om det kulturarv som ryms inom statliga institutioner. Det handlar minst lika mycket om det nära kulturarvet i hela landet. Det finns nationellt intressanta och viktiga kulturarv på många håll i vårt land. Det statliga ansvaret för kulturarvet och vår historia får därför inte stanna vid storstadens gräns. Vi måste också se de många kulturarv som finns som en möjlighet att vara en del av utvecklingen av regionerna och samhället de finns i. Kulturarv finns ju över hela vårt land, och de är värda att bevara och lyfta fram. Men vi måste bli bättre på att lyfta fram viktiga kulturarv också på ett nationellt plan – även de som inte finns i Stockholms direkta närhet.

Kulturarv kan vara kopplade till en specifik geografisk plats såsom till exempel Glasriket i Småland. Glaset och dess tillverkning är ett viktigt kulturarv för Sverige, både som bruksföremål och som konstföremål. Satsningen på Glasriket blir här en möjlighet att både bevara och lyfta fram det kulturarv glaset och dess industri är och samtidigt utveckla Smålandsregionen liksom att se möjligheten att marknadsföra Sverige på ett internationellt plan.

Kulturarvsfrågor

Det finns kort sagt potential i hela landet, och det finns stor kompetens inom kulturarvsområdet över hela landet. Samtidigt ligger i dag mycket nationell expertis fortfarande i storstäder och då främst i vår huvudstad. Mycket av den kunskap som finns ute i landet borde komma fler till del. Kanske kan vi skapa en modell som gör att vi lyfter fram spetskompetensen där den finns i landet, i samverkan mellan regionerna och staten. Varför då inte skapa en ny modell för den nationella kulturpolitiken som bygger vidare på de tankar som gjort samverkansmodellen framgångsrik, en kultursamverkansmodell för den nationella nivån?

Då skulle vi kanske kunna se Rockarkivet i Hultsfred som den nationella angelägenhet det faktiskt är: som ett viktigt kulturarv och en källa till kunskap om Sveriges rika populärmusikhistoria. Att arkivet ligger i Hultsfred och inte i Stockholm måste väl inte innebära att det är en regional angelägenhet för Kalmarregionen? Allt av riksintresse måste väl ändå inte ligga i Stockholm?

Herr talman! Det rörliga kulturarvet engagerar många i vårt land. Det kan handla om en moped, en traktor eller kanske den där bilen man drömde om som barn. Det kan vara ett ånglok eller ett flygplan av historiskt värde. Det kan vara en segelskuta från förra sekelskiftet, då 1800-tal blev 1900-tal, eller en plastbåt från 1970-talet. Det gemensamma är att det är fordon som brukats och transporterat människor och gods runt om i vårt land, historiebärare från en tid då vårt samhälle blev allt mer mobilt.

Varje helg och nästan varje vardagskväll under den ljusa årstiden finns det evenemang runt om i vårt land där det rörliga kulturarvet uppmärksammas och inte minst används. Det är många som lägger stor del av sin fritid på att bevara dessa klenoder för eftervärlden. Det är ideella krafter som renoverar bilar, båtar och flygplan och driver museijärnvägar och museer för dessa klenoder. Samtidigt skapar det jobb och företagande på många sätt. Det är försäljning av reservdelar. Det är mekaniker, verkstäder och båtvarv med specialistkunskaper. Det är besöksmål som genererar handel, restaurangbesök och hotellövernattningar. Allt detta skapas ofta på mindre orter och på landsbygden, så förutom en del av det viktiga bevarandet av det rörliga kulturarvet är det också en del av en levande landsbygd och en möjlighet för hela landet att leva.

Men det här arbetet har inte alltid fått den uppskattning det är värt. Det finns exempel på att både politiska beslut och myndigheters tolkningar av regelverk utgjort hinder och till och med lett till att kulturarvsföremål gått förlorade. För att det rörliga kulturarvet ska kunna bevaras behöver det också brukas och utvecklas. Det är en del av vår historia som skulle försvinna om inte alla ideella krafter fanns.

I samband med behandlingen av kulturarvspropositionen för ett år sedan beslutade riksdagen också om ett tillkännagivande som rör det rörliga kulturarvet. Tillkännagivandet säger att regeringen skyndsamt ska ta fram en lagstiftning som slår fast myndigheters skyldigheter och ansvar för historiska transportmedel till lands, till sjöss och i luften så att de i sin myndighetsutövning kan säkerställa att det rörliga kulturarvet inte avsiktligt eller oavsiktligt hindras att brukas eller skadas eller rent av destrueras.

Kulturarvsfrågor

Herr talman! Det pågår fortfarande en destruktion av det rörliga kulturarvet. Det finns fortfarande stora problem för det rörliga kulturarvet att brukas och finnas i vårt samhälle.

Så här långt har regeringen i regleringsbrevet för 2018 gett i uppdrag till Riksantikvarieämbetet att undersöka och redovisa förutsättningarna för lagstiftning till skydd för det rörliga kulturarvet. Det är gott så, men det går inte snabbt nog och täcker knappast in den bredd som behövs för att skydda och värna det rörliga kulturarvet. Här önskar jag mer kraft, muskler, förståelse och kunskap från regeringens sida. Men det får vi nog vänta på till efter höstens val.

(Applåder)

Anf.  129  CHRISTINA ÖRNEBJÄR (L):

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr 1 så att jag har det gjort, annars kommer jag förmodligen att glömma det.

En del av er här i salen hade kanske förmånen att vara på talmannens vårmiddag i går. Om ni var där var ni kanske också nere i Bankhallen och minglade lite grann. Måhända såg ni under minglandet att en bild av Nils Edén stod där. Jag hör på suset att ni allihop genast vet vad jag pratar om.

År 2018 har det gått 100 år sedan Sverige blev en demokrati. Det finns all anledning att uppmärksamma den man som mer än någon annan har förtjänsten av att Sverige blev demokratiskt. Nils Edén var en liberal historieprofessor och politiker som ledde en liberal-socialdemokratisk regering under de dramatiska åren 1917–1920. Då blev Sverige en demokrati. Kvinnor fick rösträtt, och den kommunala rösträtten blev inte längre graderad. Riksdagens första kammare blev demokratisk, dess andra kammare likaså. Det skedde ett stort och intensivt reformarbete – man beslöt om åtta timmars arbetsdag och så vidare.

Av denna anledning, och av väldigt många fler, anser vi liberaler att riksdagen borde lyfta fram och hedra Nils Edéns verk genom en permanent påminnelse – en byst eller liknande – samt att Nils Edéns verk särskilt ska uppmärksammas under 2018. Fler än de som var på talmannens vårmiddag borde få möjlighet att lära sig mer om denne man och om den historia som han står för.

Då, för 100 år sedan, stod Sverige på randen till en blodig revolution. Matbrist och politisk ojämlikhet ledde till kravaller. På Gustav Adolfs torg här i Stockholm skedde blodiga kravaller medan riksdagen satt och debatterade den allmänna rösträtten. I stället för att statens makt vanns med våld slog Sverige in på en fredlig demokratisk utveckling med dessa reformer just 1917–1921.

I ett läge där vi är nu, där demokratin på många håll ifrågasätts, borde firandet och manifesterandet vara en central svensk uppgift i en orolig omvärld. Det var just 1918 som Sveriges riksdag efter en lång kamp och stort motstånd beslutade att vårt land skulle få lika och allmän rösträtt för både kvinnor och män. Det var efter en lång kamp mot både kungamakten och den politiska högern som liberaler och socialdemokrater lyckades driva igenom allmän och lika rösträtt.

Att ta demokratin för självklar är kanske det största hot som den kan utsättas för. I Sverige utmanas demokratin av extremism från höger och vänster, av militant islamism liksom av hot och våld mot förtroendevalda och tjänstemän. Men demokratin utmanas också av ett minskat engagemang.

Kulturarvsfrågor

Regeringen har gett Malmö stad i uppdrag att planera för ett migrations- och demokratimuseum. Vi tycker kanske att migrationsfrågorna och migrationshistorien förtjänar en egen institution. Många som har kommit till Sverige har flytt från förtryck och förföljelse till just den svenska demokratin. Förhoppningsvis blir detta en utgångspunkt för museet i Malmö.

Ett annat viktigt politikområde när det handlar om demokrati är minoritetspolitiken, där språket är en viktig del av kulturarvet. Vi har samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar som alla har utvecklat sin kultur på svensk mark sedan mycket lång tid. Vi liberaler vill att detta synliggörs genom att de nationella minoriteterna och minoritetsspråken nämns i grundlagen. På så vis skapas också garantier för att stora förändringar av minoritetspolitiken föregås av noggrann betänketid. Det behövs, för detta är någonting som är ständigt ifrågasatt.

Herr talman! Jag tänker nu ta några minuter för att tala om något helt annat – någonting som de flesta förmodligen inte har så där jättebra koll på men som är oerhört intressant.

Jag tänker tala om Kvarntorpshögen. Det är Sveriges största industriminne, vars historia startade 1939, när man konstaterade att skiffern i området hade hög oljehalt. Olja var någonting man gillade och ville ha mer av. År 1940 började man därför fundera på om man kunde starta ett oljeskifferverk, vilket man sedan gjorde 1942. Sedan höll man på till 1966.

Under tiden produktionen var igång var ”Kvarntorpslukten” någonting som alla i området kände till. Nära 36 000 ton svavel spreds från skorstenarna. Barrträden i området dog, och lövträden stod avlövade. Rostangreppen var så svåra att de som bodde i husen runt omkring Kvarntorp berättar om att deras traktorer och staket rostade sönder. Man berättar också om hur kor dödades av stenar när det sprängdes. Det röda stoftet gick inte heller någonsin att städa bort.

Så småningom tog Supra AB över och framställde ammoniak av rest- och spilloljor fram till 1980-talets början. Förutom att man nu har den över 100 meter höga högen blev området svårt förorenat och förstört.

År 1982 tog Kumla kommun över området, och sedan dess har man gjort ett gediget arbete med att utveckla området till ett rekreations- och friluftsområde. Där finns bland annat en fast utställning, Konst på hög, som drar oerhört många turister och besökare till området. Det görs också satsningar på konserter på högen.

Många väljer att träna i området. Man kan besegra trappan – den trätrappa med 427 steg som går upp till toppen, 157 meter över havet. Man ska springa tio varv om man vill besegra trappan. Jag kan tala om att det räcker gott och väl med ett varv; sedan vill man inte göra fler.

Hela högen är väldigt varm. Mätningar visar att det fortfarande är ungefär 700 grader i den. Den är instabil, och det rasar lite titt som tätt. Det är naturligtvis en fara för dem som knatar omkring där uppe, även om det finns skyltar med texten Gå inte här, för dina skor kommer att smälta! Vi kan ju inte heller garantera att alla kan läsa skyltarna.

Vi vet att högen kommer att slockna, men vi vet inte när. När den gör det kommer den att släppa ifrån sig en väldig massa oerhört otrevliga ämnen, bland annat uran. Siffror på ungefär tre ton om året har nämnts.

Kulturarvsfrågor

Samtidigt som detta är en framtida miljöbomb är högen ett industriminne av rang. Den är unik i sitt slag. Här finns den helt intakta matsalen från förr i tiden och många andra minnen från en industriell tid i Sverige som nu är svunnen.

Jag läser ur boken Konst på hög – återbesökt med text av Stefan Nilsson: Askhögen är på en gång ett sorgligt monument över tvingande omständigheter och brutal mänsklig framfart, ett rykande Blåkulla alldeles på riktigt.

I dag börjar fler och fler uppskatta högen. De stora såren i folksjälen som den skapade när den byggdes, eller snarare byggdes upp, med minnen av svavellukten och röddammet i alla hörn läks sakta, och det görs genom konsten och kulturen. Därför är detta en viktig fråga för oss i dag.

(Applåder)

Anf.  130  ROLAND UTBULT (KD):

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 6.

Kulturarvet har blivit ett eget politikområde, och i en föränderlig värld betyder den egna kulturidentiteten alltmer. Samtidigt pågår EU:s kulturarvsår 2018 för att stärka den europeiska identiteten i, som det heter, en värld av mångfald. Det är alltså inte bara svenskt utan också europeiskt.

Det som jag säger nu handlar inte om att stänga ute någon, men jag tror att en kulturell identitet är viktig. Det är ofta kulturen som betyder någonting i tider av svårigheter. Ett bra exempel, menar jag, är den ryska kulturen, som är så excellent med bland annat balett, cirkus, tonsättare och författare av absolut högsta rang. Det går inte att kväva kulturen, lika lite som religionen.

I kulturarvsdebatten för ett år sedan hade vi från Alliansen följande formulering: ”Kulturarvspropositionen borde på ett mycket tydligare sätt poängtera läroplanens värdegrund”. Varför nämner jag det här? Jo, för att jag tycker det är så vackert. Och vi som arbetar i kulturen uppskattar skönhet.

Under rubriken ”Skolans värdegrund och uppdrag”, det första kapitlet i läroplanen, står: Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Jag vet inget ställe där detta beskrivs så vackert som det gör i läroplanen. Det handlar alltså om våra grundläggande värden.

Tillsammans med den västerländska humanismen har den kristna etiken och värdegrunden spelat en avgörande roll som kulturbärare och formare av vår demokrati.

Jag hade ett replikskifte här i kammaren med den dåvarande representanten för Vänsterpartiet, som sa att det inte är i kyrkorna som vi hittar kulturarbetarna. Jag fick då påminna personen i fråga om Johann Sebastian Bach. Sedan gick vi framåt till våra dagar med konserter i kyrkor, en enorm mängd körer och så vidare.

Herr talman! Svenska Akademien har sjunkit under botten, sa den största tidningens kulturredaktör i tv, och kvällspressens dito efterfrågade hög moral. I radioprogrammet Godmorgon, världen! hävdade en tillkallad expert att moral och etik är oerhört angelägna i vår tid.

Kulturarvsfrågor

Vi kan väl hoppas att den innevarande valrörelsen ska innehålla en rejäl portion av hur vi människor ska leva tillsammans och vilka värden och värderingar det är som gör livet lättare och relationerna oss emellan mer harmoniska.

Den tid är förbi då moral betraktades i det närmaste som nonsens och då friheten presenterades som gränslös. Det är som om stenarna ropar. Metoo lyfte på ett närmast mirakulöst sätt fram de övergrepp som kvinnor utsatts för runt om i världen. Vi hade tidigare i dag ett stort seminarium om detta. Det var väldigt intressant att höra representanter för Kultursverige beskriva hur man tar tag i dessa frågor och hur man utifrån där man befinner sig just nu försöker ta hänsyn till det som har hänt. Jag tycker att det var väldigt hoppfullt. Det var ett fantastiskt bra seminarium som vi hade. Det handlar om en genomgripande revolution som för alltid har förändrat världen. Det tror och hoppas jag.

”Ingenting är längre som förut, alla gamla sanningar är slut”, sjöng Anders Fugelstad redan på 1970-talet. Redan då var alltså sanningarna slut, men så kan det ju inte vara. Människan är sig ju ganska lik.

Det arv vi bär med oss vill vi nog ofta göra revolt emot, men de riktigt gamla sanningarna om en etik som vägleder och hjälper människan kommer, tror jag, att leva också framöver. Det som är ditt är ditt, det som är mitt är mitt, men vi behöver varandra, och vi behöver respektera varandra.

När jag läste historia på universitetet för att bli lärare förstod jag vilken utveckling vi har varit med om i det här landet. Christina Örnebjär beskrev början av 1900-talet. Jag bara tänker så här: Så storslaget det som har hänt är! Vilket land vi har! Det har byggts av människor, politiker. Här i enkammarriksdagen och i första- och andrakammaren har man byggt med politiska beslut. Människor har arbetat, och det har fattats viktiga beslut genom tiderna.

En del politiska partier kan ta åt sig en stor del av äran för det som har hänt under de gångna 100 åren. Min far hade två kusiner som jobbade i det gamla riksdagshuset. De var liberaler. På den tiden var alla på öarna utanför Göteborg liberaler eller folkpartister. Så är det inte riktigt längre.

Vi bygger vidare på detta. Vi har ett kulturarv som vi bygger vidare för nästa generation. Vi är här nu, och vi bygger framåt. Demokratin måste byggas i varje ny generation.

(Applåder)

Anf.  131  ANNA WALLENTHEIM (S):

Herr talman! Alla vi som sitter här inne och också alla människor utanför den här kammaren är delar av ett arv från flera generationer bakåt. Vi bär alla på historier och berättelser från olika delar av Sverige och världen, och vi har alla en röst och en möjlighet att fylla på detta arv för framtida generationer.

Min historia och min berättelse är inte unik, men den är min. Faktum är att en del av min historia finns i det som vi i dag hänvisar till som Riksdagshuset östra. Det är berättelser om Annie och Adolf Wallentheim, som var gifta och som båda var riksdagsledamöter men satt i varsin kammare. Tack vare placeringstavlan i Förstakammarsalen vet jag exakt vilken stol Annie hade: stol nr 18. Med jämna mellanrum går jag dit, sätter mig ned och andas.

Kulturarvsfrågor

I förra veckan hade jag med mig min egen dotter hit till riksdagen. Hon fick såklart chansen att sitta i min stol här inne i kammaren.

Det är små berättelser om min familj och släkt – säkert berättelser som ingen annan än jag och mina släktingar bryr sig om. Men det är mitt arv, och det är jag stolt över.

Herr talman! I dag befinner vi oss i kammaren för att diskutera betänkandet KrU7 Kulturarvsfrågor. Det är ett betänkande som behandlar 80 motionsyrkanden från allmänna motionstiden om bland annat statligt stöd till vissa museer, kulturmiljöer och uppmärksammande av brott mot mänskligheten.

Förra året fick vi i kammaren uppleva något unikt när vi debatterade och tog beslut om den första kulturarvsproposition som någonsin lagts fram i Sveriges riksdag – en proposition som för första gången tog ett helhetsgrepp om kulturarvet som eget politikområde. Där ska kulturarvspolitiken bidra till att det gemensamma kulturarvet blir en angelägenhet för alla, att det offentliga samtalet vidgas och fördjupas och att medskapande och engagemang främjas.

Jag är som socialdemokrat otroligt stolt över vår regering och över att vi så tydligt har lyft upp kulturarvet på den kulturpolitiska dagordningen. Det gör mig också väldigt stolt att vi har öppnat upp dessa skatter genom till exempel reformen med fri entré. Det gör mig glad att också höra mina politiska motståndare tala om kulturarvet med sådan värme.

Herr talman! I propositionen presenterades också övergripande prioriteringar med en rad konkreta förslag, bland annat en museilag. Museilagen trädde i kraft den 1 augusti 2017 och reglerar offentligt styrda museer. I den fastställs att museerna ska bidra till samhället och dess utveckling. Detta gör de genom att främja kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning. Syftet med lagen är bland annat att göra museerna självständiga och tydliggöra vem som bestämmer över museiverksamhetens innehåll, så att till exempel vi politiker inte kan påverka vad museerna ska visa och inte.

I tisdags hade jag förmånen att få besöka museernas vårmöte i Malmö. Där lyftes museilagen fram av flera personer under flera punkter. Museilagen är en välkommen lag för de museer som berörs, då man anser att museernas professionella oberoende äntligen fastställs. Men detta är såklart något som också kräver arbete och reflektion.

Därför känns det extra tryggt att Riksantikvarieämbetet sedan förra sommaren också har i uppgift att främja utveckling och samarbete på museiområdet, bland annat genom att samla in och förmedla kunskaper men också genom att erbjuda teknik- och metodstöd.

Museerna har en central roll i arbetet med att bevara, utveckla och använda vårt kulturarv. För många människor är museernas verksamheter avgörande för möjligheten att ta del av vårt kulturarv. Museerna behövs, och det är bland andra vi politiker, på nationell, regional eller kommunal nivå, som kan ge rätt förutsättningar för museerna.

Kulturarvsfrågor

Herr talman! I betänkandet hittar vi också några reservationer från de andra partierna. De rör bland annat kulturarvet under jorden, det kyrkliga kulturarvet, demokratimuseum, Glasriket, vattenverksamheter som kulturminne med mera. Många av reservationerna har en god andemening och goda intentioner. Dock gäller de i vissa fall arbeten som regeringen redan är igång med på ett eller annat sätt.

Som exempel kan nämnas kulturarvet under jorden, där vi, precis som motionärerna och Moderaterna, menar att det är viktigt att vi hittar en balans mellan behovet av att bygga nya bostäder och att skydda våra skatter under jorden. Som socialdemokrat finner jag det därför glädjande att regeringen i sin proposition Politik för gestaltad livsmiljö bland annat tar upp denna fråga och frågan om ansvaret. Det är väldigt komplext. Detta är något vi kommer att debattera senare i år, då vi ska behandla propositionen.

Ett annat exempel är tanken på ett demokratimuseum, som bland annat Liberalerna lyfter upp. Det är också ett arbete som är igång, då vi i budgeten har gett Rörelsernas museum 5 miljoner årligen för att jobba med just demokratifrågan. Kanske får vi se ett framtida demokratimuseum i Malmö.

Herr talman! Låt mig avsluta med orden att vi lever i en fantastisk tid, en spännande tid men på vissa sätt också en orolig tid. Aldrig förr har nog de små berättelserna varit så viktiga som nu – berättelser om vår historia, berättelser som får oss att reflektera över vår samtid och berättelser som får oss att drömma om framtiden. Det är vårt fantastiska och rika kulturarv som står för många av dessa berättelser. Det är berättelser som återfinns på museum, oavsett om vi talar om de nationella museerna eller om arbetslivsmuseum. Men det är också berättelser som återfinns i våra kulturmiljöer, i våra kyrkor och på våra fantastiska arkiv. Därmed vill jag passa på att gratulera Riksarkivet, som faktiskt firar 400 år.

Med de orden, herr talman, yrkar jag bifall till kulturutskottets förslag och därmed avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Anf.  132  NICLAS MALMBERG (MP):

Herr talman! För ungefär ett år sedan fattade riksdagen beslut om en ny, fördjupad kulturarvspolitik, bland annat innefattande en helt ny museilag. Den politiken tycks ha landat väldigt väl i sektorn, och vi ser nu också att krutröken har börjat skingras inom politiken – det finns inte en enda reservation i betänkandet som mer än ett parti står bakom. Det måste betraktas som ett väldigt gott betyg till regeringens politik.

Jag kan också konstatera att det finns ett växande intresse för kulturarvsfrågor i vårt samhälle. På biblioteksmässan i Göteborg märkte jag att de populäraste seminarierna ofta var de som handlade om den här typen av frågor, och jag har även förundrats över hur många som till och med låter analysera sitt DNA för att på något sätt härleda sitt eget genetiska ursprung. För det mesta finner man förstås att man har ett ursprung i många delar av världen.

Det vi måste vara på det klara med är dock att kulturarvsbegreppet, precis som teknik och mycket annat, kan användas av både det goda och det onda. Vi ser krafter som försöker använda kulturarv för att piska fram en nationalistisk strömning. Vi ser till och med hur politiska ledare i Europa försöker blicka tillbaka mot konflikter som ägde rum för 600 år sedan för att motivera nya krig och kasta in sina folk i dem. Men vi ser också det goda: hur ökad kunskap kring kulturarv skapar ökad tolerans, ökad solidaritet och ökad förståelse för demokrati.

Kulturarvsfrågor

Vi firar i år ett väldigt viktigt hundraårsjubileum i Sverige. Det var ju 1918, för 100 år sedan, som våra företrädare här i riksdagen tog ett väldigt viktigt beslut i demokratiseringsprocessen i Sverige, nämligen att införa allmän rösträtt för både kvinnor och män. Det är någonting vi måste hjälpas åt att lyfta fram och tydliggöra för att öka kunskapen kring demokratiseringsprocessen i Sverige, men också för att öka kunskapen och förståelsen för att vår demokrati står på bräcklig grund. Den kan inte tas för given.

Under många decennier trodde vi nog att vi kunde ta den för given. I början av 70-talet var fortfarande en minoritet av världens länder demokratier, men under 70-, 80- och 90-talen var det som att en flodvåg av demokratiseringsprocesser svepte fram över världen. Allt fler länder blev demokratier, och det var en flodvåg vi nog inte trodde skulle hejdas eller stoppas. Under de senaste åren har vi dock sett bakslagen komma och sett att länder även i vår omedelbara närhet avdemokratiseras.

Det här är ingenting vi är immuna mot i Sverige; det kan hända också här. Kanske ett av de främsta vaccinen mot en sådan utveckling är kunskap. Våra museer är viktiga kunskapsinstitutioner, som ofta på förträffliga sätt levandegör historia och levandegör sina samlingar. De väcker intresse och engagemang med sina berättelser. Den viktiga uppgift vi har från politikens sida är att sänka trösklarna in till museerna, så att fler grupper besöker dem.

Med ökad kunskap följer också ofta ökad förståelse för att det här med kulturarv inte är något statiskt utan att vårt kulturarv är ständigt föränderligt. Det som i dag ses som utmanande samtidskonst eller det vi ser som exotiska inslag i vår vardag kan i morgon vara fullständigt självklara delar av det svenska kulturarvet.

Är det något vi har lärt oss av den senaste tidens stridigheter inom Svenska Akademien är det att traditioner inte nödvändigtvis är bra att upprätthålla bara för att de är gamla. Ibland behöver vi vädra ut och ta nya tag. Men det vi alltid måste göra då är att bevara kunskapen och se till att de kollektiva minnena har förutsättningar att leva vidare.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 april.)

§ 16  Interparlamentariska unionen (IPU)

Interparlamentariska unionen (IPU)

Utrikesutskottets betänkande 2017/18:UU16

Interparlamentariska unionen (IPU) (redog. 2017/18:RS3)

föredrogs.

Anf.  133  KRISTER ÖRNFJÄDER (S):

Herr talman! Man måste ju ta tillfället i akt och försöka att så gott det går sprida så mycket kunskap man kan om organisationen Interparlamentariska unionen. Detta är sista chansen under den här valperioden, så jag tänkte skicka med lite information till dem som ska komma härefter framåt hösten – så att de har någonting med sig och förhoppningsvis en större förståelse för vad detta innebär. Därför ska jag börja med att försöka vara lite pedagogisk, herr talman, med en förhoppning om att fortsättning följer.

Riksdagens IPU-delegation har under mandatperioden 2014–2018 följande sammansättning:

      ordförande Krister Örnfjäder

      förste vice ordförande Anti Avsan (M)

      andre vice ordförande Monica Green (S)

      Ulrika Karlsson i Uppsala (M)

      Teres Lindberg (S).

Samtliga av IPU-delegationens medlemmar har framträdande poster inom IPU:s permanenta kommittéer och arbetsgrupper.

Jag har haft förmånen att vara internrevisor och även ordförande för IPU:s parlamentariska styrgrupp för WTO-frågor. Förste vice ordförande Anti Avsan är ordförande för IPU:s permanenta kommitté för FN-frågor och medlem av den rådgivande arbetsgruppen för motverkande av terrorism och våldsam extremism, som har instiftats under året i samarbete mellan IPU och United Nations Office on Drugs and Crime. Andre vice ordförande Monica Green är medlem av IPU:s kommitté för främjande av respekt för internationell humanitär rätt. Ulrika Karlsson är medlem av IPU:s rådgivande arbetsgrupp för hälsofrågor. Teres Lindberg är styrelsemedlem i IPU:s permanenta kommitté för hållbar utveckling, finans och handel.

Det var en lång uppräkning, och jag vill nu bara försöka förklara att detta inte är en tillfällighet. Man kan säga att arbetet påbörjades 2006 i och med att vi fick en permanent delegation på fem personer. Den permanenta delegationen har lyckats göra avtryck inom ramen för IPU:s organisation, och de avtrycken har i sin tur gjort det möjligt för dessa personer att få uppdrag. Många andra länder har kvar det gamla system som vi en gång i tiden hade, där man hela tiden byter ut folk. Det gör det svårt för ett land att göra avtryck, och då är det svårt att få positioner.

Jag vill med denna inledning säga följande: Själv kommer jag inte att kandidera, och inte heller Anti Avsan och Monica Green, men jag hoppas verkligen att de som kommer efter oss till hösten ska kunna – tillsammans med de två övriga ledamöterna – hamna i motsvarande situation som vi har haft förmånen att befinna oss i under den här perioden.

Herr talman! Under 2017 har delegationsmöten hållits vid flera tillfällen. Mötena har till stor del ägnats åt substansfrågor och förberedelser inför IPU:s två årliga församlingsmöten.

Interparlamentariska unionen (IPU)

Den svenska IPU-delegationen utgör också styrelsen för riksdagens interparlamentariska grupp som har förmånen att förvalta Stiftelsen Braathens fond. Interparlamentariska gruppen höll också sitt sedvanliga årsmöte under året. IPU-delegationen har under året arrangerat flera seminarier i riksdagen för att belysa aktuella frågor.

Det huvudsakliga arbetet inom IPU och för den svenska delegationen utförs inför och under de två årliga församlingarna.

Herr talman! IPU har numera 178 medlemsländer. Det är alltså 15 mindre än FN har – om jag är rätt underrättad. Det är inget självändamål, utan det visar på en styrka i vårt arbete och gör det möjligt att förhoppningsvis utvidga och förbättra demokratin i världen och i parlamenten.

Frågor som har varit i fokus under 2017 har bland annat handlat om att minska ojämlikheter och bidra till ökad välfärd för alla med koppling till hållbarhetsmål 10, parlamentens roll vad gäller ingripande i suveräna staters inre angelägenheter vid allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och ökat internationellt samarbete kring Agenda 2030-målen, med särskild tonvikt på inkluderingen av kvinnor som katalysatorer för ekonomisk utveckling.

IPU har också behandlat frågor om situationen för minoritetsbefolkningen rohingya, främjande av kulturell mångfald och fred genom dialog mellan olika kulturer, religioner och trosinriktningar, cybersäkerhet, spridning av kärnvapen och den privata sektorns roll i främjandet av förnybar energi.

Som ni märker av den uppräkningen har uppdraget utvidgats betydligt sedan organisationen bildades för 125 år sedan. Det är på både gott och ont. Det innebär att ambitionerna hos medlemsländerna har ökat. Men för att kunna göra det här måste man också ha muskler. Med muskler menar jag personal men i slutänden också ekonomiska resurser. Man kan säga att önskemålen vida överstiger tillgången på kapital. Och det är något som vi behöver jobba med långsiktigt.

Sverige har ingenting att skämmas för när det gäller de förhållandena. Med hjälp av Sidastöd har vi kommit i en situation där vi kan hjälpa organisationen med 10 procent av deras budget. Vi är alltså en stormakt i organisationen. Därför är det ännu mer nödvändigt att se till att vi har personer på positioner som leder till att vi på goda grunder kan tycka att det är väl investerade pengar.

Herr talman! Den svenska IPU-delegationen har fortsatt att hålla en hög ambitionsnivå. Det har inkluderat ett aktivt deltagande i framtagandet av resolutioner och i kommittéer och arbetsgrupper i samband med IPU:s årliga vår- och höstförsamlingar. De har under 2017 ägt rum i Dhaka, där vi hade förmånen att ha med talmannen som vår ledare, och i Sankt Petersburg, Ryssland.

År 2017 var det också 125 år sedan Sveriges riksdag blev medlem i IPU, och det 125-åriga medlemskapet i organisationen har under året uppmärksammats genom olika aktiviteter i riksdagen. En aktivitet var att skapa den här boken, som jag nu visar för kammarens ledamöter. Den är inte ny, utan den är moderniserad och uppdaterad. Jag tänkte rent symboliskt överlämna den till talmannen, med en extra sidhänvisning. Jag rekommenderar sidan 8. Inte utan anledning – jag tror att talmannen kommer att känna igen sig.

Interparlamentariska unionen (IPU)

Delegationen avser att under 2018 fortsätta att arbeta aktivt för demokrati och mänskliga rättigheter, jämställdhet, internationell fred och säkerhet, hållbar utveckling och inte minst samarbetet med FN, som står högt på dagordningen.

Jag vill tacka alla som jag har haft förmånen att arbeta tillsammans med, i den här organisationen och här i riksdagen, både förtroendevalda och anställda. Jag vill speciellt nämna Helena Lundstedt och Björn Sondén, som är de som för närvarande hjälper oss att lyckas så väl.

Jag vill tacka så mycket för den här tiden. Jag önskar dem som blir valda till hösten all lycka. Jag tror – där får väl talmannen hjälpa till – att de har förutsättningar att lyckas. Men vi vore tacksamma om vi slapp byta personal. Det skulle underlätta skiftet betydligt.

(Applåder)

(TALMANNEN: Talmannen instämmer i de goda orden.)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 april.)

§ 17  Den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet (PA-UfM)

Den parlamentariska församlingen för Unionen för Medel-havet (PA-UfM)

Utrikesutskottets betänkande 2017/18:UU17

Den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet (PA‑UfM) (redog. 2017/18:RS2)

föredrogs.

Anf.  134  YASMINE LARSSON (S):

Herr talman! I dag ska vi debattera om den årliga skrivelsen för den svenska delegationen till den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet, PA-UfM.

Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget att lägga skrivelsen till handlingarna.

Den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet, PA‑UfM, är en mötesplats för parlamentariker från EU och Medelhavsländerna. Den har som mål att skapa fred, stabilitet och välstånd runt Medelhavet. Jag är ledamot av delegationen, och är också vice ordförande i kvinnoutskottet.

Olle Thorell, som skulle ha hållit det här anförandet, är ordförande i den svenska delegationen och brukar i dessa debatter hålla anföranden på ett alldeles förtjänstfullt sätt. Men då han har fått förhinder att delta i dagens debatt har jag fått i uppdrag att redovisa hur arbetet i delegationen har fortlöpt under 2017.

Herr talman! Jag tänker passa på att också delge några tankar om vägen framåt. Jag vill av den anledningen anmäla att jag kanske kommer att överskrida den anmälda talartiden något.

Arbetet i PA-UfM har under året, liksom förgående år, fortlöpt med en relativt låg intensitet. Det har till stor del att göra med organisationens administrativa tillkortakommanden och bristfälliga organisering. Vår delegation jobbar dock på och tar varje tillfälle i akt att konstruktivt kritisera och föreslå förbättringar. Det är förbättringar som vi nu kan se inom till exempel kvinnoutskottets arbete och organisering.

Frågor som har varit i fokus under 2017 har bland annat varit hållbar utveckling och nya arbetstillfällen i Medelhavsområdet. PA-UfM har under året också behandlat frågor som är kopplade till migrationsströmmar, projektverksamhet i Gaza, innovationsfrågor och strategisk forskning, miljöfrågor för främjande av blå arbetstillfällen och tillväxt i Medelhavsområdet.

Den parlamentariska församlingen för Unionen för Medel-havet (PA-UfM)

Ett annat tema har varit bekämpandet av radikalisering, islamism och islamofobi. Och ytterligare andra teman har varit ungdomars framtidsutsikter, kvinnors deltagande i beslutsfattandet, trafficking samt villkor för kvinnor i väpnade konflikter.

Sverige valdes 2017 in som medlem i kvinnoutskottet som en av tre vice ordförande, ett uppdrag som jag nu innehar. Ambitionen är att fortsätta med detta arbete.

Delegationen har nyligen också genomfört en studieresa, i april 2018, till Tunisien för att visa hur vi i delegationen, trots de tillkortakommanden som finns inom PA-UfM:s organisation, arbetar för dess syften, det vill säga att främja att interkulturell dialog och demokrati fortskrider.

Herr talman! Precis som tidigare år blev det få utskottsmöten inom PA‑UfM under 2017. Antalet möten varierade mellan utskotten, och det ekonomiska utskottet utmärkte sig med en högre mötesfrekvens än de andra utskotten.

De svenska ledamöterna har huvudsakligen deltagit i de utskottsmöten som legat i anslutning till församlingssessionen, med undantag för det ekonomiska utskottets möte i Lissabon i december, där jag och Olle Thorell deltog.

Det politiska utskottet har under 2017 framför allt fokuserat på implementeringen av UfM:s projekt i Gaza och the Euro-Mediterranean agenda for managing migration in the Mediterranean. Utskottets årliga rekommendation riktar sig till såväl UfM, EEAS och EU som till den egna församlingens utskott och medlemmar fokuserade på aktuella utmaningar såsom pågående konflikter, migration, terrorism och radikalisering.

Det ekonomiska utskottet har under 2017 till stor del diskuterat utbildningsfrågor, bland annat Innovation and Higher Education in the Euro-Mediterranean Region och Job Creation – Policy and Joint Projects in the PA-UfM-countries. Även frågor kring Europas digitala framtid och Bluemedinitiativet om strategisk forskning och innovation för att skapa stordriftsfördelar och främja blå arbetstillfällen och tillväxt i Medelhavsområdet har diskuterats.

Miljöutskottet har under året haft frågor på agendan kring utsläpp och föroreningar, vattenbrist, förnybar energi, behovet av snabba åtgärder i flyktingområden i fråga om vatten, energi, återvinning, avfall och så vidare.

Kulturutskottet har under året fokuserat på frågan om radikalisering och mer specifikt orsakerna till radikalisering.

Kvinnoutskottet har diskuterat kvinnors deltagande i beslutsfattande, trafficking samt UfM:s Worthproject (Womens Right to Health). I tillägg har två stående teman stått på dagordningen: villkor för kvinnor i väpnade konflikter samt kvinnor och migration. I samband med församlingssessionen i Rom ledde jag mötet i ordförande Chettaouis frånvaro. Därmed var jag även talesperson för utskottet vid församlingssessionen, där rekommendationen presenterades och också godkändes av församlingen.

Den parlamentariska församlingen för Unionen för Medel-havet (PA-UfM)

Årets rekommendation i Rom hade det överordnade temat Participation of women in the leadership positions and decision making: Challenges and prospects.

PA-UfM:s trettonde församlingssession ägde rum den 12 maj 2017 i Rom under italienskt ordförandeskap. Huvudtemat var hållbar utveckling och nya arbetstillfällen i Medelhavsområdet. Församlingssessionen avslutades med att det roterande ordförandeskapet överlämnades till Egyptens parlament.

Herr talman! I dag handlar det om återrapportering, men naturligtvis är det framtiden och det pågående verksamhetsåret som vi fokuserar på.

Förberedelserna inför årets församlingssession, som äger rum i Kairo den 28–29 april, är i full gång. Samtidigt äger toppmötet för medlemsländernas talmän rum. Under besöket kommer den svenska PA-UfM-delegationen att delta i ett studiebesöksprogram som svenska ambassaden anordnar med fokus på bland annat jämställdhetsfrågor, ekonomisk inkludering och utbildning i Egypten. Besök på Svenska institutet i Alexandria och Anna Lindh Foundation planeras också.

Delegationen avser att under 2018 söka mer dialog med sekretariatet och relevanta medlemsländer för att på det viset verka för bättre organisering och effektivare verksamhet. Under 2018 har PA-UfM-delegationen som ambition att på olika sätt arbeta aktivt med informationsspridning och väcka debatt.

I år planeras också ett seminarium i Sveriges riksdag med titeln Kvinnor som fredsbyggare – kvinnors roll och deltagande i fred och konflikt i Mellanöstern.

Avslutningsvis, herr talman, ser delegationen fram emot det kommande verksamhetsåret och att fortsatt få återrapportera och debattera om sitt arbete i riksdagens kammare.

Vi vill också från hela delegationen framföra vårt kända tack till Helena Lundstedt och alla andra på RIK som har gjort ett strålande arbete för att stödja oss i vårt arbete. Tack så mycket!

(Applåder)

Anf.  135  SOTIRIS DELIS (M):

Herr talman! I dag debatterar vi den årliga redogörelsen för verksamheten inom den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet.

Jag vill be om överseende ifall jag överskrider den anmälda talartiden.

Moderaterna ansluter sig till utskottets förslag att godkänna redogörelsen och lägga den till handlingarna.

En debatt i kammaren har som mål att ledamöterna ska få möjlighet att utbyta tankar och ståndpunkter samt sprida kunskap och information till allmänheten.

Medelhavsunionen har sitt ursprung i Barcelonaprocessen, som startade genom ett partnerskap på regeringssidan mellan Europeiska unionen och Medelhavsländerna med start 1995.

Herr talman! Medelhavsunionen är en mötesplats för parlamentariker. Dess arbete vilar på Barcelonadeklarationen med fyra huvudinriktningar på sin agenda: politik, ekonomi, kultur och migration. Målet är att stärka fred och stabilitet i världen, inte minst i området runt Medelhavet, som enligt min bedömning i dag har nått en kritisk kokpunkt och riskerar att utvecklas till ett allvarligt hot mot världsfreden. Dess arbete bedrivs i fem parlamentariska fackutskott. Utskotten hanterar frågor inom politik, ekonomi, kultur, miljö och kvinnorättigheter. I kvinnoutskottet deltar Sverige som medlem och valdes 2017 in som en av tre vice ordförande, som vi hörde nyss.

Den parlamentariska församlingen för Unionen för Medel-havet (PA-UfM)

Viktigt att peka på också, herr talman, är det faktum att organisationen är den enda där Israel och den palestinska myndigheten träffas samt stora delar av arabvärlden.

Under 2017 var de olika arbetstemana kopplade till migrationsströmmar, miljö- och arbetsfrågor samt tillväxt i Medelhavsområdet, radikalisering, islamism och islamofobi, trafficking, väpnade konflikter med mera.

Ordförandeskapet roterar på årsbasis och övergick i maj 2017 från Italiens parlament till Egyptens dito.

Den så kallade byrån, bestående av ett antal talmän bland de deltagande länderna, ansvarar för att koordinera organisationens arbete samt företräda denna i relationerna med andra institutioner.

Unionen för Medelhavet syftar till att främja fred, demokrati och välstånd i Medelhavsområdet, som jag sa tidigare, genom att stärka regionalt samarbete och integration mellan företrädesvis EU-länder och ett antal länder i Mellanöstern och Nordafrika.

Den parlamentariska församlingen är sedan 2003 en mötesplats för parlamentariker från EU-länder och partnerländerna Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, den palestinska myndigheten, Syrien, Tunisien och Turkiet. I församlingen ingår 280 parlamentariker från de deltagande länderna, från de olika nationella parlamenten och från Europaparlamentet.

Herr talman! Situationen vid östra Medelhavet börjar nå oacceptabla nivåer. Cypernproblematiken och Turkiets dagliga provokationer mot grannen Grekland oroar Nato, Europeiska unionen och USA. Situationen på västra Balkan är inte bättre. Här har Ryssland, Turkiet och Kina sina aspirationer. Detta bör bli ett ämne till diskussion i Medelhavsunionen på det kommande mötet.

Herr talman! Den svenska delegationen består av tre ordinarie ledamöter och tre suppleanter. Ordinarie är Olle Thorell, Socialdemokraterna, Eva Lohman, Moderaterna och Yasmine Larsson, Socialdemokraterna. Suppleanter är Adnan Dibrani, Socialdemokraterna, Amir Adan, Moderaterna och Kalle Olsson, Socialdemokraterna.

Jag har inte själv haft förmånen att delta i delegationen, men jag har läst rapporterna, intervjuat de svenska delegaterna och efterlyst information i ett bredare perspektiv. Det jag har kommit fram till är att den svenska delegationen har varit och är mycket aktiv och drivande, vilket parlamentet och dess talman bör informeras om. Dock fortsätter dessvärre den negativa trenden att arbetet präglas av ineffektivitet och brist på organisation, något Sverige inte är orsak till. Situationen är med andra ord otillfredsställande.

Herr talman! Inte minst under dessa tider borde ett sådant här forum vara en väsentlig drivande faktor i utvecklingen av en region som präglas av komplexa problem som kan leda till större utmaningar än i dag för världsfreden.

Den parlamentariska församlingen för Unionen för Medel-havet (PA-UfM)

Den svenska delegationen avser att under 2018 söka mer dialog med organisationens sekretariat och på detta sätt verka för bättre organisering och effektivare verksamhet inom ramen för organisationens målsättningar. På den punkten föreligger inga som helst konflikter mellan regeringen och mitt parti. Sverigedemokraterna däremot, trogna sin isolationistiska dogm, vill att Sverige lämnar Medelhavsunionen. Jag anser att det vore fel.

Låt mig avsluta mitt inlägg med att poängtera att Sverige både vill och kan spela en viktig roll i detta ytterst känsliga geopolitiska område, och det brådskar.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 april.)

§ 18  Bordläggning

Följande dokument anmäldes och bordlades:

Propositioner

2017/18:225 En ny paketreselag – ett starkare resenärsskydd

2017/18:226 Ny resegarantilag

2017/18:231 Ny kamerabevakningslag

2017/18:232 Brottsdatalag

2017/18:233 Utökade möjligheter till utbyte av läkemedel

2017/18:234 Lag om flygpassageraruppgifter i brottsbekämpningen

2017/18:236 Skriftväxling till skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz

2017/18:248 Kriminalvårdsdatalag – en ny lag med anpassning till EU:s dataskyddsförordning

2017/18:251 Solidaritet vid kris i naturgasförsörjningen

2017/18:252 Extra ändringsbudget för 2018 – Ny möjlighet till uppehållstillstånd

Skrivelse

2017/18:170 Riksrevisionens rapport om omvandlingen av Kiruna och Malmberget

§ 19  Anmälan om interpellationer

Följande interpellationer hade framställts:

den 18 april

2017/18:497 Situationen på Migrationsverkets förvar

av Johan Forssell (M)

till statsrådet Heléne Fritzon (S)

2017/18:498 Bärgning av bilar

av Lars Beckman (M)

till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

2017/18:499 Effekterna av den nya postförordningen

av Saila Quicklund (M)

till statsrådet Peter Eriksson (MP)

2017/18:500 Flexjobb

av Lars Beckman (M)

till arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)

2017/18:501 SJ:s utveckling

av Jonas Sjöstedt (V)

till närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)

§ 20  Anmälan om frågor för skriftliga svar

Följande frågor för skriftliga svar hade framställts:

den 18 april

2017/18:1190 Målet om 100 procent förnybar el

av Rickard Nordin (C)

till miljöminister Karolina Skog (MP)

2017/18:1191 Nedsättning av energiskatten för andelsägd förnybar elproduktion

av Rickard Nordin (C)

till statsrådet Ibrahim Baylan (S)

§ 21  Anmälan om skriftliga svar på frågor

Skriftliga svar på följande frågor hade kommit in:

den 18 april

2017/18:1149 Tullen som samverkande och brottsbekämpande myndighet

av Cecilia Widegren (M)

till finansminister Magdalena Andersson (S)

2017/18:1155 GDPR – införande och stöd till företag och företagare

av Lars Hjälmered (M)

till närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)

2017/18:1151 Hot, våld och kränkande ord mot lärare

av Thomas Finnborg (M)

till utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

2017/18:1152 Polisens skyddsutrustning

av Thomas Finnborg (M)

till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

2017/18:1150 Polisbristen i Sverige

av Thomas Finnborg (M)

till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

2017/18:1154 European Plan for Ukraine

av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

till utrikesminister Margot Wallström (S)

2017/18:1153 Kriminellt belastade som offentliga biträden till asylsökande

av Boriana Åberg (M)

till statsrådet Heléne Fritzon (S)

2017/18:1156 Normalisering av barnäktenskap

av Boriana Åberg (M)

till socialminister Annika Strandhäll (S)

2017/18:1157 Sveriges bistånd till Palestina

av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)

till statsrådet Isabella Lövin (MP)

2017/18:1158 Bältesläggning

av Karin Rågsjö (V)

till socialminister Annika Strandhäll (S)

2017/18:1160 En bred kartläggning av sexualbrott

av Ellen Juntti (M)

till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

2017/18:1164 Risk- och skyddsbedömning vid omhändertagande enligt LVU

av Ellen Juntti (M)

till statsrådet Lena Hallengren (S)

2017/18:1159 Utbyte av uppgifter mellan myndigheter och kommuner

av Ellen Juntti (M)

till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

2017/18:1161 Skattemässig hantering av virtuella varor

av Jörgen Warborn (M)

till finansminister Magdalena Andersson (S)

2017/18:1163 Säkerheten på landsbygden

av Sten Bergheden (M)

till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

2017/18:1171 Hat och attacker mot svenska bönder

av Björn Söder (SD)

till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

2017/18:1169 Försämrad kreditvärdighet efter kreditupplysning

av Dennis Dioukarev (SD)

till statsrådet Heléne Fritzon (S)

2017/18:1167 Ökning av antalet brott i Gävleborg

av Lars Beckman (M)

till justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

2017/18:1172 Vårdgarantin som en del av patientlagen

av Eva Lohman (M)

till socialminister Annika Strandhäll (S)

2017/18:1173 Gränskonflikten mellan Etiopien och Eritrea

av Anders Österberg (S)

till utrikesminister Margot Wallström (S)

§ 22  Kammaren åtskildes kl. 17.52.

Sammanträdet leddes

av tredje vice talmannen från dess början till ajourneringen kl. 13.53,

av förste vice talmannen därefter till ajourneringen kl. 15.51 och

av talmannen därefter till dess slut.

Vid protokollet

ANDERS NORIN 

/Olof Pilo

Innehållsförteckning

§ 1  Avsägelse

§ 2  Anmälan om kompletteringsval

§ 3  Anmälan om subsidiaritetsprövning

§ 4  Anmälan om fördröjt svar på interpellation

§ 5  Anmälan om faktapromemorior

§ 6  Ärende för hänvisning till utskott

§ 7  Straffrättsliga frågor

Justitieutskottets utlåtande 2017/18:JuU14

Anf.  1  ANTI AVSAN (M)

Anf.  2  ADAM MARTTINEN (SD)

Anf.  3  TREDJE VICE TALMANNEN

Anf.  4  JOHAN HEDIN (C)

Anf.  5  ADAM MARTTINEN (SD) replik

Anf.  6  JOHAN HEDIN (C) replik

Anf.  7  ADAM MARTTINEN (SD) replik

Anf.  8  JOHAN HEDIN (C) replik

Anf.  9  LINDA SNECKER (V)

Anf.  10  ROGER HADDAD (L)

Anf.  11  ANDREAS CARLSON (KD)

Anf.  12  LINDA SNECKER (V) replik

Anf.  13  ANDREAS CARLSON (KD) replik

Anf.  14  LINDA SNECKER (V) replik

Anf.  15  ANDREAS CARLSON (KD) replik

Anf.  16  LAWEN REDAR (S)

Anf.  17  ANTI AVSAN (M) replik

Anf.  18  LAWEN REDAR (S) replik

Anf.  19  ANTI AVSAN (M) replik

Anf.  20  LAWEN REDAR (S) replik

Anf.  21  ANNIKA HIRVONEN FALK (MP)

Anf.  22  ADAM MARTTINEN (SD) replik

Anf.  23  ANNIKA HIRVONEN FALK (MP) replik

Anf.  24  ADAM MARTTINEN (SD) replik

Anf.  25  ANNIKA HIRVONEN FALK (MP) replik

Anf.  26  ANTI AVSAN (M) replik

Anf.  27  ANNIKA HIRVONEN FALK (MP) replik

Anf.  28  ANTI AVSAN (M) replik

Anf.  29  ANNIKA HIRVONEN FALK (MP) replik

(Beslut fattades under § 13.)

§ 8  Våldsbrott och brottsoffer

Justitieutskottets betänkande 2017/18:JuU17

Anf.  30  PÅL JONSON (M)

Anf.  31  JOHAN HEDIN (C)

Anf.  32  LINDA SNECKER (V)

Anf.  33  ANDREAS CARLSON (KD)

(forts. § 10)

Ajournering

Återupptaget sammanträde

§ 9  Frågestund

Anf.  34  FÖRSTE VICE TALMANNEN

Kilometerskatten och en levande landsbygd

Anf.  35  MARIA MALMER STENERGARD (M)

Anf.  36  Statsrådet SVEN-ERIK BUCHT (S)

Anf.  37  MARIA MALMER STENERGARD (M)

Anf.  38  Statsrådet SVEN-ERIK BUCHT (S)

Antalet utförsäkrade

Anf.  39  JULIA KRONLID (SD)

Anf.  40  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Anf.  41  JULIA KRONLID (SD)

Anf.  42  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Undervisning i svenska för nyanlända barn

Anf.  43  CHRISTER NYLANDER (L)

Anf.  44  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Anf.  45  CHRISTER NYLANDER (L)

Anf.  46  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

En nätombudsman

Anf.  47  LINDA SNECKER (V)

Anf.  48  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Anf.  49  LINDA SNECKER (V)

Anf.  50  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Väntetiderna för cancerpatienter

Anf.  51  EMMA HENRIKSSON (KD)

Anf.  52  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Anf.  53  EMMA HENRIKSSON (KD)

Anf.  54  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Målen för den svenska livsmedelsproduktionen

Anf.  55  STAFFAN DANIELSSON (C)

Anf.  56  Statsrådet SVEN-ERIK BUCHT (S)

Anf.  57  STAFFAN DANIELSSON (C)

Anf.  58  Statsrådet SVEN-ERIK BUCHT (S)

Bemanningen i hälso- och sjukvården

Anf.  59  ANNA-LENA SÖRENSON (S)

Anf.  60  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Anf.  61  ANNA-LENA SÖRENSON (S)

Anf.  62  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Höghastighetståg

Anf.  63  EMMA HULT (MP)

Anf.  64  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Anf.  65  EMMA HULT (MP)

Anf.  66  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Obalans i anslag till universitet och högskolor

Anf.  67  BETTY MALMBERG (M)

Anf.  68  Statsrådet HELENE HELLMARK KNUTSSON (S)

Anf.  69  BETTY MALMBERG (M)

Anf.  70  Statsrådet HELENE HELLMARK KNUTSSON (S)

Resurser till lärares fortbildning

Anf.  71  STEFAN JAKOBSSON (SD)

Anf.  72  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Anf.  73  STEFAN JAKOBSSON (SD)

Anf.  74  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Sommarkurser på universitet och högskolor

Anf.  75  FREDRIK CHRISTENSSON (C)

Anf.  76  Statsrådet HELENE HELLMARK KNUTSSON (S)

Anf.  77  FREDRIK CHRISTENSSON (C)

Anf.  78  Statsrådet HELENE HELLMARK KNUTSSON (S)

Betygsättningen i ämnet idrott och hälsa

Anf.  79  ANNICKA ENGBLOM (M)

Anf.  80  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Anf.  81  ANNICKA ENGBLOM (M)

Anf.  82  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Missförhållanden på Försäkringskassan

Anf.  83  LEIF NYSMED (S)

Anf.  84  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Anf.  85  LEIF NYSMED (S)

Anf.  86  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Porrfilter på datorer i skolor och förskolor

Anf.  87  OLA JOHANSSON (C)

Anf.  88  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Anf.  89  OLA JOHANSSON (C)

Anf.  90  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Tillfällig föräldrapenning till föräldrar med kroniskt sjuka barn

Anf.  91  CHRISTINA ÖRNEBJÄR (L)

Anf.  92  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Anf.  93  CHRISTINA ÖRNEBJÄR (L)

Anf.  94  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Kostnaden för höghastighetståg

Anf.  95  JOSEF FRANSSON (SD)

Anf.  96  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Anf.  97  JOSEF FRANSSON (SD)

Anf.  98  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Försäkringskassans uppdrag

Anf.  99  LOTTA FINSTORP (M)

Anf.  100  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Anf.  101  LOTTA FINSTORP (M)

Anf.  102  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Hot mot lantbrukare

Anf.  103  MARIANNE PETTERSSON (S)

Anf.  104  Statsrådet SVEN-ERIK BUCHT (S)

Anf.  105  MARIANNE PETTERSSON (S)

Anf.  106  Statsrådet SVEN-ERIK BUCHT (S)

Vårdköerna i barn- och ungdomspsykiatrin

Anf.  107  KATARINA BRÄNNSTRÖM (M)

Anf.  108  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Anf.  109  KATARINA BRÄNNSTRÖM (M)

Anf.  110  Socialminister ANNIKA STRANDHÄLL (S)

Rätten till assistansersättning

Anf.  111  LARS-AXEL NORDELL (KD)

Anf.  112  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

Anf.  113  LARS-AXEL NORDELL (KD)

Anf.  114  Utbildningsminister GUSTAV FRIDOLIN (MP)

§ 10  (forts. från § 8) Våldsbrott och brottsoffer (forts. JuU17)

Anf.  115  PATRICK RESLOW (-)

Anf.  116  SANNE LENNSTRÖM (S)

Anf.  117  ANNIKA HIRVONEN FALK (MP)

(Beslut fattades under § 13.)

§ 11  Civila samhället inklusive trossamfund

Kulturutskottets betänkande 2017/18:KrU3

Anf.  118  EVA LOHMAN (M)

Anf.  119  CASSANDRA SUNDIN (SD)

Anf.  120  PER LODENIUS (C)

(forts. § 14)

Ajournering

Återupptaget sammanträde

§ 12  Beslut om ärenden som slutdebatterats den 18 april

NU12 Näringspolitik

NU17 Myndighetsuppgifter på elområdet

§ 13  Beslut om ärenden som slutdebatterats vid dagens sammanträde

JuU14 Straffrättsliga frågor

JuU17 Våldsbrott och brottsoffer

§ 14  (forts. från § 11) Civila samhället inklusive trossamfund (forts. KrU3)

Anf.  121  MOMODOU JALLOW (V)

Anf.  122  CHRISTINA ÖRNEBJÄR (L)

Anf.  123  ROLAND UTBULT (KD)

Anf.  124  AZADEH ROJHAN GUSTAFSSON (S)

Anf.  125  NICLAS MALMBERG (MP)

(Beslut skulle fattas den 25 april.)

§ 15  Kulturarvsfrågor

Kulturutskottets betänkande 2017/18:KrU7

Anf.  126  OLOF LAVESSON (M)

Anf.  127  CASSANDRA SUNDIN (SD)

Anf.  128  PER LODENIUS (C)

Anf.  129  CHRISTINA ÖRNEBJÄR (L)

Anf.  130  ROLAND UTBULT (KD)

Anf.  131  ANNA WALLENTHEIM (S)

Anf.  132  NICLAS MALMBERG (MP)

(Beslut skulle fattas den 25 april.)

§ 16  Interparlamentariska unionen (IPU)

Utrikesutskottets betänkande 2017/18:UU16

Anf.  133  KRISTER ÖRNFJÄDER (S)

(Beslut skulle fattas den 25 april.)

§ 17  Den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavet (PA-UfM)

Utrikesutskottets betänkande 2017/18:UU17

Anf.  134  YASMINE LARSSON (S)

Anf.  135  SOTIRIS DELIS (M)

(Beslut skulle fattas den 25 april.)

§ 18  Bordläggning

§ 19  Anmälan om interpellationer

§ 20  Anmälan om frågor för skriftliga svar

§ 21  Anmälan om skriftliga svar på frågor

§ 22  Kammaren åtskildes kl. 17.52.

Tryck: Elanders Sverige AB, Vällingby 2018