Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:92 Torsdagen den 6 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1998/99:92

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1998/99:92 Torsdagen den 6 maj Kl. 12.00 - 19.29

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 30 april.

2 § Utökning av antalet suppleanter i socialför-
säkringsutskottet och EU-nämnden

Valberedningen hade, enligt ett till kammaren in-
kommet protokollsutdrag, på begäran av Kristdemo-
kraternas riksdagsgrupp, tillstyrkt att antalet supple-
anter skulle utökas enligt följande:

från 20 till 21 i socialförsäkringsutskottet
från 26 till 27 i EU-nämnden

Kammaren medgav dessa utökningar.

3 § Val av nya suppleanter i socialförsäkrings-
utskottet och EU-nämnden

Företogs val av en ny suppleant i socialförsäk-
ringsutskottet och i EU-nämnden.

Kammaren valde i enlighet med valberedningens
förslag till

suppleant i socialförsäkringsutskottet
Desirée Pethrus Engström (kd)

suppleant i EU-nämnden
Inger Strömbom (kd)

4 § Beslut om utskottsbetänkanden som slutde-
batterats den 5 maj

JuU26 Processrättsliga frågor
Mom. 2 (specialdomstolar)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
230 för utskottet
72 för res. 1
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 36 v, 36 kd, 15 c, 14 fp, 13 mp
För res. 1: 72 m
Frånvarande: 15 s, 10 m, 7 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 4 (buggning)
1. utskottet
2. res. 4 (mp)
Votering:
142 för utskottet
51 för res. 4
108 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 1 m, 2 v, 8 kd, 15 c
För res. 4: 1 m, 33 v, 4 fp, 13 mp
Avstod: 71 m, 28 kd, 9 fp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 8 v, 6 kd, 3 c, 4 fp, 3 mp
Göte Jonsson (m) och Eva Flyborg (fp) anmälde att
de avsett att avstå från att rösta men markerats ha
röstat nej.
Lars Gustafsson och Ingemar Vänerlöv (båda kd)
anmälde att de avsett att avstå från att rösta men mar-
kerats ha röstat ja.
Karl-Göran Biörsmark (fp) anmälde att han avsett att
rösta nej men markerats som frånvarande.

Mom. 5 (behandlingen av frihetsberövade personer)
1. utskottet
2. res. 5 (v)
Votering:
267 för utskottet
37 för res. 5
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 73 m, 36 kd, 15 c, 14 fp, 13 mp
För res. 5: 37 v
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 10 (forumreglerna i tvistemål)
1. utskottet
2. res. 8 (v)
Votering:
266 för utskottet
37 för res. 8
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 72 m, 36 kd, 15 c, 14 fp, 13 mp
För res. 8: 37 v
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 11 (bemötande av vittnen och målsägande i
domstol)
1. utskottet
2. res. 9 (m, kd, c, fp)
Votering:
165 för utskottet
138 för res. 9
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 37 v, 13 mp
För res. 9: 73 m, 36 kd, 15 c, 14 fp
Frånvarande: 16 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 13 (barn som offer för brott)
1. utskottet
2. res. 10 (kd)
Votering:
267 för utskottet
36 för res. 10
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 73 m, 37 v, 15 c, 14 fp, 12 mp
För res. 10: 36 kd
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 4 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU10 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m.
Mom. 1 (primärvårdens resurser)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
232 för utskottet
72 för res. 1
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 1 m, 37 v, 36 kd, 15 c, 14 fp, 13
mp
För res. 1: 72 m
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 2 (hälso- och sjukvårdens organisation och
finansiering m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (v)
3. res. 5 (c)
4. res. 6 (fp)
Förberedande votering 1:
17 för res. 5
15 för res. 6
272 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Förberedande votering 2:
38 för res. 3
16 för res. 5
250 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
115 för utskottet
37 för res. 3
150 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s
För res. 3: 37 v
Avstod: 72 m, 36 kd, 15 c, 14 fp, 13 mp
Frånvarande: 16 s, 10 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 9 (bevarande av mindre sjukhus)
1. utskottet
2. res. 13 (m, kd, c)
Votering:
161 för utskottet
140 för res. 13
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 36 v, 10 fp
För res. 13: 73 m, 36 kd, 15 c, 3 fp, 13 mp
Frånvarande: 16 s, 9 m, 7 v, 6 kd, 3 c, 4 fp, 3 mp

Mom. 14 (högkostnadsskydd)
1. utskottet
2. res. 17 (v, mp)
Votering:
203 för utskottet
51 för res. 17
46 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 72 m, 15 c
För res. 17: 37 v, 1 kd, 13 mp
Avstod: 33 kd, 13 fp
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 4 fp, 3 mp
Tredje vice talman Ros-Marie Frebran (kd) anmälde
att hon avsett att avstå från att rösta men markerats ha
röstat nej.

Mom. 46 (forskning)
1. utskottet
2. res. 42 (v, kd, mp)
Votering:
217 för utskottet
86 för res. 42
1 avstod
45 frånvarande
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 73 m, 14 c, 14 fp
För res. 42: 37 v, 36 kd, 13 mp
Avstod: 1 c
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 49 (alternativmedicin)
1. utskottet
2. res. 45 (c, mp)
Votering:
274 för utskottet
28 för res. 45
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 73 m, 36 v, 35 kd, 14 fp
För res. 45: 15 c, 13 mp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 7 v, 7 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 53 (lobotomi)
1. utskottet
2. res. 47 (kd, mp)
Votering:
253 för utskottet
50 för res. 47
1 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 73 m, 36 v, 15 c, 13 fp
För res. 47: 36 kd, 1 fp, 13 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU11 Handikappolitik m.m.
Mom. 1 (handikappolitikens inriktning m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (c)
Förberedande votering:
77 för res. 1
17 för res. 2
209 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
201 för utskottet
73 för res. 1
30 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 37 v, 35 kd, 13 mp
För res. 1: 73 m
Avstod: 1 kd, 15 c, 14 fp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 8 (psykiatrireformen)
1. utskottet
2. res. 11 (kd)
3. res. 12 (fp)
Förberedande votering:
40 för res. 11
15 för res. 12
249 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 11.
Huvudvotering:
178 för utskottet
36 för res. 11
88 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 37 v, 14 c, 12 mp
För res. 11: 36 kd
Avstod: 1 s, 72 m, 1 c, 14 fp
Frånvarande: 15 s, 10 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 4 mp

Mom. 15 (samordning av insatser för funktionshind-
rade)
1. utskottet
2. res. 18 (kd, mp)
Votering:
255 för utskottet
48 för res. 18
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 73 m, 37 v, 15 c, 14 fp
För res. 18: 36 kd, 12 mp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 4 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SoU12 Könsstympning - borttagande av kravet på
dubbel straffbarhet
Mom. 2 (avgränsning av den utvidgade domsrätten)
1. utskottet
2. res. 1 (fp)
Votering:
289 för utskottet
14 för res. 1
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 73 m, 37 v, 36 kd, 15 c, 12 mp
För res. 1: 14 fp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 4 mp

Mom. 3 (preskriptionstid)
1. utskottet
2. res. 2 (kd)
Votering:
265 för utskottet
37 för res. 2
1 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 73 m, 37 v, 15 c, 13 fp, 12 mp
För res. 2: 36 kd, 1 fp
Avstod: 1 s
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 4 mp

NU9 Ny lag om handel med begagnade varor
Kammaren biföll utskottets hemställan.

NU11 Vissa konkurrenspolitiska frågor
Mom. 1 (inriktningen av konkurrenspolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
164 för utskottet
138 för res. 1
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 37 v, 11 mp
För res. 1: 73 m, 36 kd, 15 c, 14 fp
Frånvarande: 15 s, 9 m, 6 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 5 mp

Mom. 2 (kooperativ samverkan, m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, c)
Votering:
250 för utskottet
52 för res. 2
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 72 m, 36 v, 14 fp, 12 mp
För res. 2: 1 m, 36 kd, 15 c
Frånvarande: 15 s, 9 m, 7 v, 6 kd, 3 c, 3 fp, 4 mp
Meddelande om samlad votering

Talmannen meddelade att samtliga ärenden på
dagens föredragningslista fick avgöras i ett samma-
hang efter avslutad debatt.

5 § Fristående förskoleklass

Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1998/99:UbU9
Fristående förskoleklass (prop. 1998/99:45)

Anf. 1 ANDERS SJÖLUND (m):
Fru talman! Regeringens skolpolitik även på detta
område kan kort sammanfattas som familjefientlig,
rigid och mer hänsynstagande till kommunalrådens
intressen än till de enskilda familjernas och elevernas
intressen.
Flexibilitet, kvalitet och valfrihet borde vara
självklara begrepp i en tid som vår och inte statlig
styrning till en given organisatorisk form eller till
pedagogiska doktriner som mer bygger på flummiga
gissningar än på verklig kunskap om sakers tillstånd.
De som vi nu upplever inom skolans område i
allmänhet och som också avspeglar sig i majoritetens
förslag kring fristående förskoleklasser är djupt oro-
ande. Vi upplever ett medvetet socialt experiment
med våra barn och elever som för mig känns väldigt
skrämmande och som i sin förlängning kommer att
fördjupa de problem som vi redan står inför i dag.
Fru talman! Jag återkommer längre fram till detta.
När det specifikt gäller tillståndsgivning för fri-
stående förskoleklasser föreslår majoriteten ett sys-
tem med två olika bedömningsgrunder.
För den fristående skolan som också vill bedriva
förskoleklass föreslås Skolverket vara tillståndsgivare
och utöva tillsyn medan kommunen skall ha ansvaret
för den helt fristående förskoleklassen. Detta är med
andra ord en synnerligen märklig konstruktion.
Den ologiska förklaringen finner man i regering-
ens grundinställning till skolans roll i allmänhet och
som beskrivs i texten: "En verksamhetsmässig integ-
rering är svår att uppnå utan ett nära och dagligt sam-
arbete mellan personalen i förskoleklassen och sko-
lan."
I praktiken betyder detta att regeringen indirekt
ger kommunerna det rådet att inte ge tillstånd för helt
fristående förskoleklasser. Kommunalrådets veto blir
viktigare än föräldrarnas och personalens vilja även
på den här punkten.
Vi moderater anser, precis som våra borgerliga
vänner, att det borde vara självklart att ge alla alter-
nativ samma förutsättningar att verka oavsett vem
som är huvudman. Skolverket bör därför ha ansvar
för båda formerna. Vi har också en gemensam reser-
vation kring detta.
Fru talman! Mönstret när det gäller bidragsregler-
na för fristående alternativ känns igen och präglas
även här av inställningen att den kommunala verk-
samheten är viktigare än föräldrarnas vilja. Förhopp-
ningen att majoriteten redan nu skall inse betydelsen
av fristående alternativ även inom förskoleklass och
ge likvärdiga villkor för dessa är inte särskilt stor,
men insikten kommer förhoppningsvis att infinna sig
i samma takt som ansökningarna till fristående alter-
nativ strömmar in och kraven från föräldragrupperna
ökar.
En annan princip som vi borde kunna vara över-
ens om är principen att alla elever oavsett stödbehov
bör ges samma rätt att välja som andra elever. Risken
är nu uppenbar att rätten att välja begränsas till att
enbart gäller elever som inte har ett stort stödbehov.
Det är en tråkig och njugg inställning till handikappa-
de, till elever som kanske skulle må allra bäst av att få
sitt val tillfredsställt.
Vi moderater har i vår partimotion pekat på den
problematik som sammanblandning av verksamheter-
na fritidsverksamhet och förskoleklasserna innebär.
Ordet på detta område är integration och förefaller
vara den stora lösningen på alla problem i skolan.
Detta tror vi är i grunden feltänkt.
Skolan och nu även förskoleklasserna skall integ-
reras med både förskolan och fritidsverksamheten. Vi
är på väg att få ett system där eleverna inte bara är i
skolan hela dagen, utan också där de olika verksam-
heternas profil suddas ut helt. Detta innebär inte bara
att alternativa former av skolbarnomsorg omöjliggörs,
utan vad värre är att det sker på bekostnad av det
verkliga uppdraget som läroplanernas mål beskriver.
Detta pedagogiska experiment skördar naturligtvis
offer, och de tydligaste offren hittar vi bland de elever
som finner skolans uppgifter mindre lustfyllda och
kanske t.o.m. svåra.
Andra offer finner vi bland lärare som får sin roll i
grunden förändrad och som inte stämmer med den
utbildning man fått. Det uppdrag som regeringen gett
handlar just om hur integration av förskoleklass,
skola och fritis skall regleras i skollagen och hur
förskolan kan bilda en egen skolform.
Fru talman! Jag är orolig på den här punkten och
finner att kunskapsskolan i dess vidaste bemärkelse är
på väg att omvandlas till en skola där omsorgsfrågor-
na blir viktigare än kunskapsfrågorna.
Skolverkets rapporter kring skolornas resultat
borde verka uppvaknande på skolministern och ge
andra tankar än integration som den gordiska knuten.
Men tyvärr verkar Skolverkets rapporter snarare ver-
ka som sömnpiller för skolministern än tvärtom. I
vart fall ser vi väldigt lite av nytänkande och förslag
som gynnar ett bra kunskapsresultat.
Fru talman! Betänkandet om fristående försko-
leklasser är ett ofullständigt dokument med förslag
som vi inte kan acceptera. Jag har pekat på några få
av dessa, som återfinns i våra sju reservationer i be-
tänkandet. Men för tids vinnande vill jag yrka bifall
enbart till vår reservation nr 1 under mom. 1.

Anf. 2 LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Vi diskuterar nu frågor som rör de fri-
stående förskoleklasserna.
Förskoleklassen är ju som bekant en egen skol-
form som omfattas av det obligatoriska skolväsendet.
Tanken har ju hela tiden varit att stödja och stimulera
en integrering av den verksamhet som bedrivs för
sexåringar och den som bedrivs för yngre skolbarn.
Verksamheten i förskoleklassen får ses som ett av
de första stegen när det gäller att uppfylla målen i
skolans läroplaner. Införandet av förskoleklass i sam-
verkan med det faktum att frekvensen till övergång
från grundskola till gymnasiekola är 98 % innebär i
praktiken en 13-årig skola. I det sammanhanget måste
förskoleklassen ses som en viktig del i det livslånga
lärandet.
I den debatt här i kammaren som kommer senare i
dag kommer Vänsterpartiets idéer om en samman-
hållen och flexibel ungdomsskola att lyftas fram.
När man diskuterar förskoleklassen är det viktigt
att påpeka betydelsen av mötet mellan förskolans och
skolans pedagogik. De arbetslag som sätts samman av
olika yrkeskompetenser kan gemensamt bidra till att
förnya och utveckla arbetsformer i såväl förskoleklass
som skola och därmed också höja kvaliteten i utbild-
ningen.
Fru talman! Utifrån tanken om förskoleklassen
som en egen skolform, vars syfte är att underlätta och
stimulera en fortsatt verksamhetsmässig integration
av förskoleklassen och det obligatoriska skolväsen-
det, blir diskussionen om hur skollagen skall utformas
mycket intressant.
Skolverket säger i sitt yttrande över promemorian
att det finns en överhängande risk för att denna integ-
rering skulle utebli om enskilda fysiska och juridiska
personer hade möjlighet att starta fristående försko-
leklass utan att bedriva denna verksamhet i nära an-
knytning till en fristående skola. Skolverket drar
utifrån detta slutsatsen att fristående förskoleklass
enbart får bedrivas av en fristående skola.
Detta förslag skulle innebära att kommunerna
fortsättningsvis inte godkänner någon förskoleklass i
enskild regi. Det skulle enligt Skolverket också ha
den fördelen att en delad tillståndsgivning därmed
skulle undvikas. Vänsterpartiet delar i detta avseende
helt Skolverkets åsikter, och vi har i vår motion lyft
fram denna fråga. I likhet med Skolverket konstaterar
vi att som en konsekvens av detta följer att de enskil-
da förskoleklasser som redan har ett tillstånd, men
som inte bedrivs i anslutning till en fristående skola,
successivt bör avvecklas.
Vänsterpartiets ställningstagande den här gången
sker mot bakgrund av vår övertygelse om den helt
avgörande betydelse som mötet mellan förskolans
och skolans pedagogik har för att utveckla arbetet.
Med anledning av detta yrkar jag bifall till reser-
vation 2 under mom. 1.
Fru talman! Beträffande bidrag vill jag säga att
Vänsterpartiet delar uppfattningen att en skola inte
skall förklaras berättigad till bidrag om etableringen
av en ny förskoleklass medför, som det sägs, påtagli-
ga negativa och bestående följder för skolväsendet i
den kommun där skolan är belägen eller om skolan
tar ut otillåtna avgifter. Det är viktigt att kommunen
ges möjlighet till en rationell planering av det kom-
munala skolväsendet. Ett införande av en nära nog fri
etableringsrätt för förskoleklasser skulle bl.a. få stora
ekonomiska konsekvenser i många kommuner.
Vänsterpartiet har också uttryckt sina farhågor för
ökade kommunala kostnader och därför pekat på
vikten av uppföljning av de ekonomiska konsekven-
serna av de nu föreslagna förändringarna. Till skill-
nad från Kristdemokraterna, som i sin reservation
oroar sig över resurserna till de fristående skolorna,
hyser Vänsterpartiet en oro för att ökade kommunala
kostnader för fristående skolor skall undergräva möj-
ligheten att utveckla den kommunala skolverksam-
heten.
Jag vill därför yrka bifall till reservation 2 under
mom. 14.
Till sist: Vänsterpartiet har uppmärksammat att
det kommer att finnas skillnader mellan bestämmelser
som gäller för fristående förskoleklass och fristående
skola - detta trots att det sagts att bestämmelserna för
de fristående förskoleklasserna borde utformas på ett
sätt som liknar reglerna för de fristående skolorna.
Detta är ett exempel som visar på att det fortfarande
fattas en del innan "förskoleklassen är en del av sko-
lan och omfattas av samma läroplan som det obligato-
riska skolväsendet".
Jag står naturligtvis bakom reservation 2 under
mom. 17 men väljer bl.a. för tids vinnande att inte
lyfta fram den. Jag konstaterar samtidigt att den nyli-
gen tillsatta kommittén för översyn av skollagen, som
bl.a. skall se över hur skollag, läroplaner och skol-
formsförordningar hänger ihop, här har ett givet ar-
betsområde.

Anf. 3 GUNILLA TJERNBERG (kd):
Fru talman! Det betänkande som vi nu har att be-
handla berör frågan om fristående förskoleklass,
godkännande och tillsyn av densamma, men också
frågor om bidrag och avgifter, om barn med omfat-
tande behov av särskilt stöd, rätten till återkallande av
bidrag, övergångsbestämmelser, utvärdering, uppfölj-
ning av ekonomiska konsekvenser samt förskoleklass
vid svensk utlandsskola. Vi har berört samtliga delar i
den motion som vi kristdemokrater har skrivit med
anledning av propositionen. Jag skall här i dag kom-
mentera några av dessa delar.
Först en tillbakablick, fru talman. Den
12 december 1997 fattade riksdagen beslut om en
ändring av skollagen, som bl.a. innebär att sexårs-
verksamheten nu är en egen skolform med benäm-
ningen förskoleklass. Kommunerna är skyldiga att
erbjuda sexåringar plats i förskoleklass, men delta-
gandet är frivilligt.
Vi kristdemokrater ställde oss positiva till utveck-
lingen. Majoriteten i riksdagen ville vid beslutstill-
fället dela upp tillståndsgivningen mellan Skolverket
och kommunerna. Skolverket skulle ansvara för de
kommunala förskoleklasserna, medan kommunerna
skulle ansvara för tillståndsgivningen för enskild
förskola, förskoleklass, integrerad barnomsorg och
fritidshem. Vi kristdemokrater opponerade oss mot
detta.
Kristdemokraternas synpunkter på fristående fö-
reskoleklasser bygger på fyra grundprinciper: indivi-
dualitet, flexibilitet, valfrihet och helhet. Alla har sin
grund i den värdegrund som utgår från kristen etik
och västerländsk humanism.
Barndomens egenvärde skall respekteras. Barn-
domen kan inte bara betraktas som en träningsperiod
inför det vuxna livet, utan varje barn har rätt till om-
sorg, lek, fritid och kultur. Det är viktigt att inte för-
skolans inriktning på utbildning sker på bekostnad av
detta.
Fru talman! Jag vill här ta tillfället i akt att säga
något om valfrihet. För oss kristdemokrater är föräld-
rarnas perspektiv och önskemål utgångspunkten. För
att ge en reell frihet att göra individuella val måste
rättvisa regler skapas. Föräldrar skall så långt möjligt
ges chansen att välja omsorgsform för sitt/sina barn.
Detta val gäller såväl kommunal som fristående för-
skola. Det gäller också familjedaghem och försko-
leklass. Tyvärr kan vi konstatera att den politik som
nu förs, och som Socialdemokraterna tillsammans
med Vänsterpartiet och Miljöpartiet ansvarar för, går
åt precis motsatt håll.
Integrationen mellan förskola/familjedaghem eller
omsorg i annan form och förskoleklass är lika viktig
som den mellan förskoleklass och skola. Vad gäller
integrationen mellan de olika skolformerna är det
viktigt att grundskolan inte utgår från att alla barn har
gått i förskoleklass utan förbereder sig för att ta emot
barn med olika bakgrund.
Vad gäller resonemanget om barndomens egen-
värde vill vi kristdemokrater redan inledningsvis
markera vårt motstånd mot de begreppsmässiga glid-
ningar vi ser i sexåringsfrågan. I propositionen
1998/99:45, Fristående förskoleklass, förändras t.ex.
på flera ställen begreppet verksamhet till utbildning.
Samtidigt får de fria förskolorna inte samma rättighet
som skolorna att erhålla godkännande och bidrag. Vi
ser att det finns en risk för att vi med detta tar första
steget mot en obligatorisk skolstart för alla sexåring-
ar. Detta motsätter vi oss. Vi vill se förskoleklassen
som något frivilligt och därför konsekvent använda
begreppen pedagogisk verksamhet i stället för utbild-
ning och barn i stället för elever.
Regeringens linje är att Skolverket skall pröva
frågan om godkännande av fristående skolor som
också vill bedriva verksamhet som motsvarar försko-
leklass. Kraven för godkännande och återkallande
skall i huvudsak anpassas till vad som gäller för fri-
stående skolor. Redan när beslutet fattades om att
sexåringsverksamheten skulle bli en egen skolform
och benämnas förskoleklass påpekade vi kristdemo-
krater att den uppdelade tillståndsgivningen kunde
komma att leda till problem för de fristående skolor-
na.
Om t.ex. Skolverket, sade vi då, ger en fristående
skola tillstånd för grundskoleverksamhet och kom-
munen sedan inte ger skolan tillstånd och bidrag till
förskoleklass eller integrerad skolbarnsomsorg kan
detta innebära att föräldrar som vill ha sina barn i
förskoleklass inte kan välja den fristående skolan. Det
är inte särskilt barnvänligt att låta barn gå ett år i
kommunal förskoleklass för att sedan flytta dem till
en fristående skola om det var den fristående skolan
man som förälder ville ha redan från början.
Konsekvensen kan bli att man snävar in de fristå-
ende skolornas verksamhet, och därför yrkade krist-
demokraterna i den debatten avslag på regeringens
förslag i denna del. I stället ansåg vi att Skolverket
skulle svara för både tillståndsgivning och tillsyn av
de fristående skolornas förskoleklasser. Mot denna
bakgrund är det glädjande att den proposition från
regeringen som ligger till grund för det betänkande vi
har att behandla här i dag så långt stämmer överens
med vårt förslag och med den syn som vi presentera-
de redan då.
Däremot föreslår regeringen, fru talman, att det är
kommunen som skall pröva om andra än fristående
skolor önskar anordna utbildning som motsvarar
förskoleklassen. Flera remissinstanser uttrycker sitt
missnöje med att olika regler skall gälla för samma
typ av verksamhet, och vi kristdemokrater delar den-
na uppfattning. Vi anser att tillståndsgivningen bör
utgå från en enhetlig bedömning. Det underlättar för
samtliga berörda om Skolverket medger tillstånd och
bidragsberättigande samt svarar för tillsyn även i de
fall där en enskild förskola är huvudman. Det finns ju
ingenting som utesluter att en fristående förskola på
sikt kan utveckla sin verksamhet så att en ny friskola
skapas.
De skäl mot vårt yrkande som majoritetstexten an-
för i denna fråga är i allra högsta grad vaga. Ett ar-
gument som framförs i majoritetstexten är att det
skulle föra för långt att nu föreskriva vad vi kristde-
mokrater anför. Vidare säger man, som ett andra
argument, att en sådan ordning inte är tillräckligt
utredd. Vad är det som ytterligare måste utredas? Det
tredje och sista skäl som man anger är att det skulle
utgöra ett problem att klara integrering av försko-
leklassen och skolan.
De två första skälen är synnerligen diffusa. Vad
gäller det sistnämnda menar jag att en kunnig, enga-
gerad personal på ett alldeles utomordentligt sätt
klarar av att ta ansvar för att så sker - alltså integre-
ringen. Måhända kan vi i dagens debatt få ett tydliga-
re besked om varför vi kristdemokrater och övriga
borgerliga partier inte får gehör för vår reservation i
denna del.
Fru talman! Jag vill också säga några ord om bi-
drag och avgifter samt om elever med omfattande
behov av särskilt stöd. Det bör vara så att samma
regler bör gälla för samtliga fristående förskoleklasser
också vid tillståndsgivningen. Det är Skolverket som
bör besluta om rätt till bidrag för både fristående
skolor och andra enskilda huvudmän som anordnar
förskoleklasser.
För barn med omfattande behov av särskilt stöd
skall detta stöd utgå oavsett om barnet går i försko-
leklass, i anslutning till en kommunal eller enskild
friskola eller i förskoleklass i annan regi. Majoritets-
texten i betänkandet är allt annat än uppfordrande på
den punkten.
Vi vänder oss också mot att majoriteten i utskottet
anser att om en kommun hävdar att etableringen av
den fristående förskoleklassen kommer att innebära
påtagligt negativa följder för det offentliga skolvä-
sendet i kommunen så skall Skolverket särskilt pröva
frågan om rätt till bidrag. Skäl för att en skola inte
skall förklaras berättigad till bidrag skall enligt rege-
ringens proposition samt utskottstexten i betänkandet
endast vara att etableringen av en ny, fristående för-
skoleklass kommer att innebära påtagligt negativa
och bestående följder för skolväsendet i kommunen
alternativt att skolan tar ut otillåtna avgifter.
I författningskommentarerna, 10e §, markeras att
ett återkallande av bidragsrätten på grundval av att
utbildningen förändras främst kommer att vara aktu-
ellt om elevantalet ökar markant. Kristdemokraterna
kan inte tolka detta på annat sätt än att om en fristå-
ende förskoleklass antingen visar sig vara för populär
eller riskerar att bli det, förlorar den rätten till bidrag.
Förslaget innebär att en gynnsam utveckling av en
fristående skola kan innebära att bidragen återkallas.
Detta motverkar en utveckling av verksamheten. Att
detta i huvudsak anses överensstämma med vad som
gäller för fristående skolor som motsvarar grundsko-
lan och särskolan och som får kommunala bidrag
förändrar på intet sätt vår grundinställning.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att rätten
att välja skola är en demokratisk rättighet i ett plura-
listisk samhälle. Men rätten att välja skola är tillintet-
gjord om inte skolor med olika pedagogisk inställning
finns att tillgå.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re-
servation 1 under mom. 1, 2, 3 och 5. Jag står givetvis
bakom samtliga kristdemokraternas reservationer i
betänkandet men vill för att vinna tid här i kammaren
nöja mig med detta.

Anf. 4 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Det är ju intressant att den här debat-
ten inleds med tre västerbottningar. Jag skulle vilja få
ett förtydligande från kristdemokraterna och Gunilla
Tjernberg. Innebär er reservation att ni förespråkar en
fri etableringsrätt för alla fristående förskoleklasser
kopplade till fristående skola eller enskilda som god-
känns av Skolverket?

Anf. 5 GUNILLA TJERNBERG (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill säga till Lennart Gustavsson
att kristdemokraternas politik bygger på att det inte
behöver vara kommunen som driver all förskoleverk-
samhet. Det behöver inte heller vara så att det är
fristående skolor som gör det. Det kan vara andra
organisationer som bedriver verksamhet med försko-
leklasser. Där vill vi se att Skolverket även i de delar-
na skall gå in och avgöra om det skall få startas en
förskoleklass eller inte. Det handlar om att skapa
olika alternativ för att möta enskilda barn och enskil-
da föräldrars behov.

Anf. 6 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Min följdfråga på detta något otydliga
svar blir: Har Kristdemokraterna tillsammans med
övriga borgerliga partier funderat över de kommuna-
lekonomiska konsekvenserna av sitt förslag?

Anf. 7 GUNILLA TJERNBERG (kd) re-
plik:
Fru talman! Det är intressant att Lennart Gustavs-
son från Vänsterpartiet säger till mig att det här är ett
otydligt svar. Jag har haft en debatt med Vänsterpar-
tiet och Lennart Gustavsson i andra delar när det
gäller förskolefrågor, och jag är ganska övertygad om
att det handlar om en vilja att förstå, lyssna och ta in
vad jag säger. Kristdemokraterna är inte otydliga på
den här punkten.
När det gäller den kommunala ekonomin och de
medel som vi gemensamt har att ansvara för, menar
vi Kristdemokrater att de gemensamma skattepengar-
na inte enbart behöver fördelas genom kommunen
som ansvarig för all offentlig verksamhet. De gemen-
samma skattepengarna kan vi också fördela om vi har
andra huvudmän som erbjuder verksamhet när det
gäller vård, omsorg och skola.
Det här är inte släppt utan någon tillsyn. Det är
snarare så att vi vill ha Skolverket i den här delen
som ger tillsyn och också tillstånd och bidrag för att
kunna följa upp och utvärdera, men också för att
kunna kvalitetssäkra och för att en gemensam värde-
grund skall ligga till grund även för verksamheten vid
enskilda förskolor.

Anf. 8 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Genomförandet av förskoleklassen
innebar ett steg mot en sammanhållen tioårig grund-
skola. Centerpartiet välkomnade därför läroplanen för
förskoleklasser som togs i bruk den 1 augusti 1998.
Förskoleklassen är en del av skolan och därför är det
naturligt att den skall omfattas av en läroplan som är
första steget till att uppfylla de mål som grundskolans
läroplan sätter upp. Tanken är också att det skall
skapas förutsättningar för en integrering av sexårs-
verksamheten, skolan och skolbarnsomsorgen. Det
kommer att innebära höjd kvalitet, och det är tankar
som Centerpartiet stöder.
När förskoleklassen blev en egen skolform pekade
vi i Centerpartiet på att förslaget skulle komma att
begränsa mångfalden i kommunerna. Därför krävde
vi i en motion 1997/98 att reglerna för fristående
förskoleklasser skulle utformas på liknande sätt som
för fristående skolor. Det blev också riksdagens be-
slut.
Tyvärr tvingas vi konstatera att regeringen har
tolkat riksdagens besked på ett sätt som inte var av-
sett i vår motion, och att regeringen på flera punkter
envisas med att diskriminera fristående skolor och
förskoleklasser i regelverket. Visserligen ger man
fristående skolor möjlighet att bilda förskoleklasser,
men man skjuter upp genomförandet genom snäva
övergångsbestämmelser. Man framhärdar också i de
regler som gör det möjligt att neka redan godkända
fristående skolor bidrag och som ger kommunerna
möjlighet att vägra betala ersättningar för barn med
behov av särskilt stöd. Bestämmelsen säger nämligen
att kommunen inte är skyldig att lämna bidrag för
elever med behov av särskilt stöd. Den bestämmelsen
bör utgå ur lagtexten, anser vi i Centerpartiet. Följden
av detta blir att elever som är i behov av särskilt stöd
inte har samma valfrihet som elever som inte behöver
extra hjälp.
I det här sammanhanget vill jag ställa en fråga,
som jag hoppas få svar på senare, till miljöpartisten
Gunnar Goude: Hur har du och Miljöpartiet kunnat
ställa upp på regeringens märkliga tolkningar av
riksdagens beslut?
Fru talman! Med anledning av min beskrivning
yrkar jag bifall till reservation 1, som är delad under
mom. 1, 2, 3 och 5.
Utskottet påpekar att förskoleklass och skola skall
ha ett nära samarbete. Därför bör det vara kommunen
som skall godkänna och utöva tillsyn över utbild-
ningen i fristående skolklasser.
Centerpartiet anser dock att ett konkurrensförhål-
lande kan uppstå mellan kommunens förskoleklasser
och de fristående förskoleklasserna. Därför anser vi
att det skall vara Statens skolverk som skall bevilja
tillstånd till de fristående förskoleklasserna. Det är
viktigt att fristående förskoleklasser skall kunna verka
på samma villkor som de kommunala.
I det sammanhanget vill jag påpeka, precis som
Anders Sjölund och Gunilla Tjernberg gjorde tidiga-
re, att regeringen föreslår att de fristående försko-
leklasserna inte skall omfattas av läroplanen. Vid
utvärderingen av de fristående förskolorna kommer
de dock att jämföras med läroplanen. Det kan ju anses
rimligt. Men det står inte i lagen vilka delar som skall
gälla för bedömningen. Vi får väl hoppas att inte
kommunerna utnyttjar det som ett kryphål för att
avstänga och inte ge tillstånd till fristående försko-
leklasser.
I betänkandet tas också frågor om skolstart och
tioårig grundskola upp. Redan i min inledning påpe-
kade jag att Centerpartiet anser att genomförandet av
förskoleklassen är ett viktigt steg mot en samman-
hållen tioårig grundskola. Vi pekar också på att rege-
ringen bör återkomma med förslag till en samlad
lagstiftning för förskoleklassen och det obligatoriska
skolväsendet. Förslaget bör inriktas mot en närmare
integrering och på sikt till en sammanslagning av
skolformerna.
Fru talman! Med dessa ord vill jag också yrka bi-
fall till reservation 7 under mom. 16. Tidigare har jag
yrkat bifall till reservation 1. Jag står givetvis bakom
Centerpartiets övriga reservationer, men för tids vin-
ning avstår jag från att yrka bifall till de övriga.

Anf. 9 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
Centerpartiets representant med anledning av reser-
vation 1 och de konsekvenser den medför. Det här
innebär ju att Skolverket skall utfärda tillstånd. När
Skolverket har utfärdat tillstånd skall resurser utgå.
Hur ser Centerpartiet, som är ett parti som står för
decentralisering, på det kommunala självstyret i för-
hållande till den reservation som man själv står bak-
om?

Anf. 10 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Det var det jag tog upp i mitt inled-
ningsanförande. Vi anser att det inte är rimligt på
grund av att det kan uppstå konkurrensförhållanden.
Med tanke på att man inte vill ge resurser till barn
med särskilda behov tycker vi att det är oerhört vik-
tigt att det är Skolverket som har hand om beviljandet
av bidragen.

Anf. 11 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Anser då Centerpartiet att det är rim-
ligt att det kommunala självstyret hanteras på det här
sättet, dvs. att det i det här fallet är Skolverket som
beslutar hur man skall hantera de kommunala peng-
arna?

Anf. 12 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Jag tycker visserligen att det är viktigt
med den kommunala självstyrelsen. Om vi tycker att
det är lika viktigt, bör vi jobba åt samma håll och se
till att reglerna genomförs som de är tänkta, så att det
inte finns de kryphål som vi dessvärre ser i dag.

Anf. 13 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Folkpartiet har alltid ansett att det är
samhället som har huvudansvaret för att alla skall ha
en bra skolgång. För oss ligger det ingen motsättning
i att skolor kan bedrivas av andra huvudmän än
kommuner inom läroplanens och skollagens ramar.
Vi har därför länge kämpat för mer mångfald i det
svenska skolsystemet. När nu ett nytt begrepp införs,
förskoleklass, är det självklart för oss liberaler att
välkomna förskoleklasser även när de drivs av andra
än kommunen.
I den allmänna debatten om fristående skolor har
ju socialdemokraterna backat något på senare år när
det gäller deras negativa inställning. I dagens betän-
kande kan vi se tydliga spår av den gamla misstänk-
samheten mot valfrihet. Det märks tydligt i majorite-
tens förslag till beslut om fristående förskoleklasser.
I det förslag vi i dag skall ta ställning till finns en
hel del regler som på olika sätt missgynnar fristående
förskoleklasser. Jag tror att det är barnen som förlorar
på detta. Mångfald har alltid varit bra för den peda-
gogiska utvecklingen.
För oss folkpartister är det självklart att de pengar
som kommunen betalar ut för den kommunala för-
skoleklassen skall motsvaras av ett lika stort bidrag
till en fristående förskoleklass. Annars kan den fristå-
ende förskoleklassen inte verka på samma villkor
som den kommunala. Eftersom det är samma perso-
ner som beslutar om de kommunala bidragen kan de
ofta uppfatta sig som konkurrenter, och därför behövs
en sådan bestämmelse för att inte riskera att friståen-
de skolor särbehandlas.
Fru talman! Enligt det liggande förslaget måste en
godkänd fristående skola ansöka om tillstånd för att
starta en förskoleklass trots att skolan redan är god-
känd. Jag anser att det är helt onödigt att på nytt prö-
va ett godkännande för en skola som redan fungerar
under Skolverkets tillsyn. Även här finns en risk att
en kommun när den skall yttra sig till Skolverket i
frågan avråder godkännande på grund av att en poli-
tisk majoritet i den kommunen är negativ till friståen-
de skolor. I kommunerna döljs ofta ideologiskt mot-
stånd mot valfrihet med ekonomiska argument om att
det är besvärligt i den kommunala organisationen,
osv.
Av någon anledning förslås i propositionen att fri-
stående förskolor som vill starta förskoleklass skall
godkännas av kommunen och inte av Skolverket.
Enligt förslaget skall förskoleklassen följa läroplanen
och betraktas som skolform. Då är det inkonsekvent
att inte låta Skolverket ha ansvar för all tillståndsgiv-
ning. Även i detta fall kan besluten bli olika beroende
på vilken kommun som har ansvaret. Förskoleklass är
en ny skolform, och eftersom Skolverket har ansvar
för fristående skolor borde det ha det för alla friståen-
de förskoleklasser.
Själva begreppet förskoleklass, oavsett om den är
fristående eller inte, innebär ett alltför litet steg mot
det som utvecklingen i skolan pekar mot i dag, näm-
ligen en tidigare skolstart och en tioårig grundskola.
Folkpartiet hade hellre sett en tioårig grundskola
redan i dag. Där blir undervisningen mer flexibel, och
skolan kan möta eleven på hans eller hennes nivå. En
del av de svårigheter med att skapa bra regler som vi
nu diskuterar hade man sluppit om regeringen hade
vågat föreslå att steget tagits fullt ut redan nu.
Även när det gäller ansökningstiden för godkän-
nande finns det en oginhet mot fristående skolor. Det
är orimligt att begära att en fristående skola skall
ansöka redan den 1 april kalenderåret innan försko-
leklassen skall starta. Den framförhållningen behöver
inte kommunen ha för sina egna skolor, de klarar sin
organisation ändå.
Fru talman! Det finns ett inslag i propositionstex-
ten som särskilt tydligt visar att regeringen inte upp-
fattar fristående förskoleklasser som ett likvärdigt
alternativ jämfört med de kommunala. Det handlar
om barn med särskilt behov av stöd och barn i
särskolan. Enligt förslaget skall kommunen inte ha
samma skyldighet som i sina egna skolor att betala ut
bidrag för stöd och för särförskoleklass. Ofta hör man
i debatten påståendet att fristående skolor ökar klass-
skillnaderna. Om de fristående skolorna inte får bi-
drag för alla barn är det klart att de inte heller blir
skolor för alla.
Fru talman! Om vi lägger ihop dessa skillnader i
villkor mellan fristående förskoleklasser och kommu-
nala ser vi att den nuvarande majoriteten fortfarande
är rädd för alternativ och valfrihet i den svenska skol-
världen. Som vi har hört skulle Vänsterpartiet gärna
vilja begränsa alternativen ännu mer. Det föreslår i en
motion att hårdare regler för fristående förskoleklass
skall införas och antyder även att hårdare regler för
övriga fristående skolor skall införas. Miljöpartiet
däremot, som ofta under de senare åren har sjungit
mångfaldens lov i debatten, tycks nu med tystnad
acceptera regeringens förslag utan några invändning-
ar.
Fru talman! Jag nöjer mig med att yrka bifall till
reservation 1, även om jag naturligtvis också ställer
mig bakom övriga yrkanden.

Anf. 14 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Det finns egentligen ingen anledning
att göra det här inlägget mycket längre än att konsta-
tera att regeringen med den här propositionen lägger
fram förslag som jämställer fristående förskoleklasser
med fristående grundskolor när det gäller godkännan-
det och rätt till bidrag för verksamheten. Det gäller de
fristående förskoleklasser som drivs av fristående
skolor och som därmed uppfyller syftet med att in-
rätta förskoleklass som egen skolform.
Vi vill med det stödja och stimulera samarbetet
och integrationen mellan den tidigare sexårsverksam-
heten och skolan. Vi vill öka möjligheterna att bedri-
va undervisningen utifrån elevernas förutsättningar
och behov snarare än deras biologiska ålder. Vi vill
också stimulera utvecklingen med arbetslag som sätts
samman av olika yrkeskompetenser som gemensamt
kan bidra till att bredda de resurser som kommer
barnen till det. Det kan utveckla och förnya innehållet
och arbetsformerna i både förskoleklassen och sko-
lan. Det tror vi leder till att utbildningens kvalitet
höjs. De allra flesta fristående förskoleklasser kom-
mer sannolikt att inrättas av just fristående skolor.
Det finns dock, som här har påtalats, ett antal and-
ra än fristående skolor som önskar anordna utbildning
som motsvarar förskoleklassen. Det skall vara möj-
ligt. Det är i allmänhet fristående förskolor. För dem
skall gälla att frågan om godkännande även fortsätt-
ningsvis får prövas av kommunen. Det blir då också i
det avseendet jämförbart med den prövning som i dag
sker för fristående förskolor. Det är alltså inte något
hinder. Det finns många fristående förskolor runt om
i kommunerna som har godkänts. De olyckskorpar
som varit uppe före mig i debatten torde kunna se sig
omkring. Då ser de att deras farhågor är överdrivna.
Jag vill redan här påminna om att skollagen är
aktuell för en övergripande översyn som just skall
starta i en parlamentarisk kommitté. Förhoppningsvis
skall den kunna leda till en bred diskussion långt
utanför det här huset om en ny skollag. Det vore fel
av kammaren att i väsentliga frågor föregripa den
diskussionen.
Ikraftträdandet har kommit att diskuteras mycket.
Regeringens förslag innehåller övergångsregler som
har utformats så att det skall gå så smidigt som möj-
ligt utan att man ger avkall på en nödvändig kvali-
tetskontroll.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till hem-
ställan i utbildningsutskottets betänkande 9 och av-
slag på samtliga reservationer.

Anf. 15 ANDERS SJÖLUND (m) replik:
Fru talman! Det var intressant att notera att Eva
Johansson helt och hållet förbigick vårt resonemang
kring elever med behov av särskilt stöd. Hon nämnde
ingenting om detta från talarstolen. Det vore intres-
sant att få höra om de elever som har behov av om-
fattande stöd, som det sägs i texten, och om deras
möjligheter att välja är i linje med vad Socialdemo-
kraterna anser i grunden. Tycker ni att de eleverna
inte bör ha den rätten som vi tycker att de bör ha?
Vad är i så fall skälet till detta?
Den andra frågan gäller det som här sades om att
olyckskorpar målade upp en skräckbild. Bidragsmöj-
ligheten och tilldelningen av tillstånden beror av
kommunerna. När det påverkar kommunens ekonomi
påtagligt, eller hur det nu står i texten, kan man med
stöd i lagen låta bli att ge tillstånd.
Det är just därför som vi är oroliga. Det finns skäl
att tro att de kommuner som har en socialdemokratisk
ledning och som i grunden ogillar alla alternativ inte
kommer att ge de här tillstånden med hänvisning till
den här texten. Det är därför som vi är djupt oroade
för detta.

Anf. 16 EVA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Det här undantaget som gäller den
absoluta valfriheten finns också i motsvarande grad i
den kommunala verksamheten. Det är inget undantag
just för fristående förskoleklasser eller fristående
skolor.
Det handlar om de ganska få fall där en kommun
eller en fristående skola har tagit fram lokaler, hjälp-
medel, personal och andra saker för att kunna ta emot
ofta gravt handikappade barn. Om ett sådant barn
eller ett barn med ett liknande handikapp väljer en
annan skola efter en tid är det klart att det ibland blir
väldigt stora kostnader. I sådana fall skall det finnas
möjligheter att säga att det här barnet hänvisas till en
skola där de här resurserna redan finns.
Såvitt jag kan förstå när jag har tittat i era budge-
talternativ - jag kan inte påstå att jag har hunnit att
lusläsa dem - finns det inte särskilt mycket pengar för
att stärka kommunernas möjligheter att svara upp mot
den valfrihet som vi alla är angelägna om skall finnas.
Jag tycker inte att den här inskränkningen är alldeles
avgörande.
Sedan har vi detta med olyckskorparna. Jag tycker
faktiskt att flera talare har stått här och berättat om
hur hemska kommunerna är och hur de misshandlar
de fristående alternativen. Men ni får gå väldigt långt
tillbaka i historien för att hitta dessa ruskiga fall. Jag
tycker att det finns anledning för oss här i riksdagen
att ha ett mycket stort förtroende för att de kommu-
nalt förtroendevalda kan hantera de här frågorna. De
har visat prov på att de faktiskt kan det. Då behöver
vi inte sätta staket runt dem.

Anf. 17 ANDERS SJÖLUND (m) replik:
Fru talman! Låt mig först säga något om elever
med omfattande behov av särskilt stöd. Jag blir något
lugnare när jag hör Eva Johansson beskriva att man i
grunden faktiskt tycker samma sak som vi skriver i
vår reservation, nämligen att huvudregeln bör vara att
även de här eleverna skall få tillgång till den fria
skolan. Där är vi uppenbarligen ganska överens. Det
finns ju möjlighet att rösta med vår reservation så
småningom.
Sedan har vi en fråga som jag tog upp i mitt anfö-
rande, nämligen detta med integration. Det står tyd-
ligt i majoritetstexten att skälet till att införa försko-
leklassen som egen skolform är att skapa förutsätt-
ningar för en verksamhetsmässig integrering av den
s.k. sexårsverksamheten, skolan och skolbarnsomsor-
gen och därigenom höja kvaliteten i samtliga verk-
samheter. Jag skulle vilja veta vilka vetenskapliga
teorier som ligger bakom detta tyckande, för det är ju
enbart ett tyckande. Det var den ena frågan.
Den andra frågan är: Inser Socialdemokraterna att
en integration på det sätt som nu pågår i landet inne-
bär att det är praktiskt taget omöjligt att hitta andra
alternativa former för just skolbarnsomsorgen? Detta
försvåras nämligen i ett system där man bakar ihop
allt detta till en enda gemensam massa där man inte
kan uttolka vad som är skola och vad som är fritids-
verksamhet.

Anf. 18 EVA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Vi är inte överens när det gäller det
som Anders Sjölund tog upp i den moderata reserva-
tionen om barn med behov av särskilt stöd. Där skri-
ver ni om ett ovillkorligt sådant krav på kommunerna.
Vi tycker inte att det är motiverat. Jag redovisade
motiven för detta förut.
Sedan frågade Anders Sjölund om de vetenskapli-
ga teorierna bakom uppfattningen att samverkan
bidrar till kvalitetshöjningar. Jag har kanske inte så
många vetenskapliga teorier, men jag har en praktisk
erfarenhet av livet som säger mig att om man sam-
verkar med olika kompetenser blir summan av kar-
demumman mer än de olika delarna var och en för
sig. Det är min absoluta övertygelse att barn behöver
vuxna som ser på dem som hela människor och inte
enbart som en individ som skall lära sig alfabetet eller
multiplikationstabellen, som en individ som behöver
ha vägledning på sin fritid eller som en individ som
behöver kuratorshjälp eller något annat.
Detta är bakgrunden till att jag är alldeles överty-
gad om att vi kommer att upptäcka att en integrering,
en samverkan och ett samarbete, kommer att leda till
en förbättrad kvalitet.

Anf. 19 GUNILLA TJERNBERG (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag noterade att Eva Johansson valde
att avstå från att svara på några frågor som jag ställde
till Socialdemokraterna i mitt anförande. Men jag kan
ta dem igen här från bänken.
Det gällde att det är Skolverket som skall besluta
om tillstånd vad gäller förskoleklass. I majoritetstex-
ten säger Socialdemokraterna och vad jag förstår
även Vänsterpartiet och Miljöpartiet att skälen är att
det skulle föra för långt att nu föreskriva osv. Där
noterar jag ordet "nu". Min fråga till Eva Johansson
blir: Skall jag tolka detta så att det är en fråga som vi
kommer att komma tillbaka till? Kommer det att bli
samma positiva utveckling och resultat som när vi
hade diskussionen om att förskoleklassen skulle bli
en egen skolform med anledning av den dåvarande
propositionen om just detta?
Man säger vidare att det inte är tillräckligt utrett. I
mitt anförande ställde jag frågan: Vad är det som
ytterligare skall utredas? Det skulle vara välbehövligt
att få veta detta.
Jag kan återkomma med ytterligare en fråga sena-
re. Vi tar de här två först.

Anf. 20 EVA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tyckte faktiskt att jag svarade just
på den frågan i mitt anförande. Men jag kan göra det
igen. Vi gör detta jämförbart med hur förskolor han-
teras, dvs. att kommunen godkänner och beslutar om
bidrag. Men jag påminde också om att vi står inför att
starta ett arbete med en genomgripande översyn av
hela skollagen.

Anf. 21 GUNILLA TJERNBERG (kd) re-
plik:
Fru talman! Då tar jag med mig det. Jag förstår att
vi kommer att återkomma till denna fråga. Jag förstår
att detta med en ytterligare utredning också ligger i
den utredning som pågår om hur det skall se ut fram-
gent.
Låt mig då ställa min tredje fråga. Den gäller in-
tegrering av verksamheterna och att det skulle ses
som ett problem att man inte kan arbeta integrerat.
Jag förstår mycket väl att man här tänker sig lokalin-
tegrering, och att det inte går att leva upp till den om
man har en annan enskild huvudman som bedriver
förskoleklass.
Men jag skulle vilja utveckla den delen. Ser inte
Eva Johansson personalens, pedagogernas, kompe-
tens? Det finns ju en ganska lång tradition och histo-
ria när det gäller att arbeta med integrering trots att
man lokalmässigt inte har legat nära varandra. Ser
Eva Johansson ett ovillkorligt samband mellan dessa
olika integreringsdelar?

Anf. 22 EVA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill än en gång påminna om att
det inte finns något förbud mot att någon annan än en
fristående skola startar fristående förskoleklass. Det
finns definitivt inga förbud mot att arbeta integrerat
och att samverka också i en sådan organisation. Men
det är klart att om verksamheten med fristående för-
skoleklass bedrivs av någon annan än en fristående
förskola som inte har den knytningen blir det arbetet
lite svårare. Det låter på Gunilla Tjernberg som om
hon utgår ifrån att det finns förbud mot detta, men det
finns det inte. Läs propositionen ordentligt! Då kom-
mer Gunilla Tjernberg att få se att det är öppet.

Anf. 23 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Eva Johansson säger att sådana här
tillståndsgivningar kan påverka kommunens ekono-
mi. Ja, det är klart. Om den kommunala organisatio-
nen vägrar att anpassa sig och i stället år efter år har
kvar samma personal och lokaler, medan hälften av
antalet barn väljer att gå i andra skolor, påverkar det
självklart ekonomin på ett dåligt sätt. Men ofta är
detta bara en undanflykt för att man helt enkelt är
rädd för nya alternativ.
Eva Johansson säger att vi skall ha förtroende för
kommunerna, och det har vi. Men det är ändå en
grundläggande och viktig princip att den som själv
bedriver en verksamhet, t.ex. en förskola, inte samti-
digt skall vara med och bedöma och godkänna andra
som vill starta en verksamhet eftersom andra och nya
trots allt lätt uppfattas som konkurrenter.
När det gäller tillståndsgivningen har jag en fråga:
Tror inte Eva Johansson att kvaliteten på bedömning-
en av nya fristående förskoleklasser blir lidande av att
man inte låter Skolverket bedöma alla fallen? Skol-
verket är ju ändå vår för tillfället högsta utvärderande
myndighet i Sverige.
Avslutningsvis: Som många har tagit upp här har
vi över partigränserna varit överens om att en handi-
kappad skall få välja vilken skola han eller hon vill
inom kommunen samt att man skall få bygga om
skolor för att tillgodose det behov som uppstår om
man får en handikappad elev eller en elev med behov
av särskilt stöd. Då kan jag inte förstå - jag har näm-
ligen inte fått något tillfredsställande svar - varför
Eva Johansson och socialdemokraterna inte vill ge
elever med behov av särskilt stöd samma rätt att välja
även mellan olika fristående skolor.

Anf. 24 EVA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är lite sorgligt att så
många har fastnat i en gammal retorik om de fristå-
ende alternativen. Sedan flera år tillbaka - det bör väl
snart vara fråga om tio år - är vi i denna kammare
överens om att de fristående alternativen har något att
tillföra både förskola och skola. Låt oss alltså fortsatt
vara överens om det! Kanske kan vi då komma vidare
i resonemangen och se efter hur verksamheterna kan
ges bästa möjliga utgångspunkt för utveckling; detta i
stället för att fastna i gammal retorik.
När det gäller kommunerna och deras roll har vi
till syvende och sist ändå lagt fast en lagstiftning -
där uttrycks precis det som jag nyss sade - som är
styrande även för hur kommunerna skall handskas
med detta. Skulle kommunerna handskas med sin
myndighetsutövning på ett sådant sätt att det bryter
mot den lagstiftningen finns det vägar att korrigera
kommunerna.
I fråga om detta med barn med behov av särskilt
stöd är det precis som jag förut har sagt. Naturligtvis
är det bra att också de barnen så långt det är möjligt
kan välja skola precis som alla andra barn. Men i
vissa fall måste det kanske ändå vara möjligt för
kommunerna att också ta ekonomiska hänsyn. Her-
rarna och damerna i denna kammare har inte så för-
tvivlat mycket mera pengar i sina budgetar för kom-
munernas verksamheter än vad jag och mitt parti kan
erbjuda. Det måste finnas ett ansvar också för att de
vackra orden här kan följas upp ute i verkligheten.
Man kan ju ha gjort stora investeringar i en skola just
för att kunna ta emot en gravt handikappad elev som
sedan efter ett år byter skola. Då måste samma in-
vestering göras på nästa ställe. Det kan inte vara rim-
ligt.

Anf. 25 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Eva Johansson säger att vi är överens,
och det är vi säkert i många avseenden. Men vi är inte
överens om de lagar och bestämmelser som i dag
finns för fristående skolor i största allmänhet. Vi i
Folkpartiet tycker att dagens principer ger möjligheter
till godtycke i kommunerna.
När det gäller möjligheterna att välja skola är det
så att alla byggnader i dag på grund av olika bestäm-
melser, bl.a. i plan- och bygglagen, redan från början
måste handikappanpassas för rullstolsburna och för
andra människor med handikapp. Vi har således en
grundförutsättning för stöd i varje fall vad gäller
fysiska handikapp. Grundfrågan kvarstår dock, Eva
Johansson: Om man anser att den här valfriheten skall
finnas för elever med behov av särskilt stöd i den
kommunala skolan, varför skall den då inte finnas i
fristående skolor?

Anf. 26 EVA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Det finns ett grundläggande krav på
handikappanpassning men för väldigt många av de
elever som har olika slag av handikapp behövs det
betydligt mycket mer än så - i form av mycket avan-
cerade hjälpmedel och läromedel, i form av special-
utbildad personal och, naturligtvis, i form av lokal-
mässig anpassning. Det är inte alla gånger rimligt att
göra sådana investeringar på många ställen i en
kommun i stället för att hänvisa en del elever till
sådana ställen. Okej, det är ett avsteg från en princip
men ingen av er damer och herrar har kunnat anvisa
de pengar som skulle krävas för att ge kommunerna
möjligheter att leva upp till era vackra ord.

Anf. 27 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Det är många kloka ord som har sagts
i replikskiftet här och som jag ställer mig bakom. Jag
måste dock kommentera det som Eva Johansson
senast tog upp om specialskolor osv. Jag förstår inte
riktigt hur det resonemang som Eva Johansson just nu
för rimmar med annat. Socialdemokraterna vill ju
gärna lägga ned specialskolor. Vidare ifrågasätter Eva
Johansson det här med budgeten och hänvisar till att
hon inte hunnit leta igenom. Jag kan bespara Eva
Johansson lite tid genom att tala om att vi i Center-
partiet i vår vårproposition avsätter 1 miljard extra,
just med tanke på att alla skall ha lika rättigheter.
Detta är oerhört viktigt.
För att återgå till frågan om valmöjligheter och
barn med särskilda behov vill jag säga att det inte
bara gäller handikappade. Man kan ju ha andra pro-
blem som gör att man behöver gå i små grupper t.ex.
Jag tycker att man från föräldrarnas sida visar ett stort
engagemang om man säger: Jag vill att mitt barn skall
gå i den och den friskolan, för där vet jag att man har
en pedagogik som passar mitt barn eller att de har
någonting annat som gör att det är bra för barnet. Inte
minst är det ju ofta färre elever i de fristående skolor-
na.
Det är bra att det i alla fall kommer en översyn av
skollagen. Där har vi åsikter, så till den saken åter-
kommer vi.

Anf. 28 EVA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Det är inte säkert att vi kommer så
mycket längre enbart genom att frågor och svar upp-
repas många gånger. Jag noterade i Birgitta Selléns
inledningsanförande att hon sade att regeringen och
vi socialdemokrater ville vägra att betala ut ersättning
för barn med behov av särskilt stöd. Det är naturligt-
vis inte på det sättet. I många kommuner bidrar man i
enlighet med de val som barn och föräldrar gör men
det skrivs inte in en absolut skyldighet för kommunen
att göra de på många ställen ibland mycket dyra in-
vesteringar som behövs i skolorna allteftersom en
elev kanske bestämmer sig för att byta skola.

Anf. 29 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Problemet är just att det inte skrivs in
någon skyldighet. Då tappar man genast valmöjlig-
heterna. Det är därför som vi vill se att det finns val-
möjligheter.
Som Ulf Nilsson var inne på är det faktiskt så att
de allra flesta byggnader som i dag så att säga utnytt-
jas för allmänheten är handikappanpassade. Ofta är
det just handikappanpassningen som är väldigt dyr.
Naturligtvis kan det vara nödvändigt att dra in en
hörslinga om det är fråga om ett sådant handikapp
och naturligtvis kostar det. Men om det gäller andra
särskilda behov är det inte fråga om några dyrbara
grejer. Materialet är i och för sig dyrt men det kan lätt
flyttas mellan olika enheter om det på olika ställen
finns elever med liknande handikapp.

Anf. 30 EVA JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Regeln är då faktiskt att valfrihet
skall medges, naturligtvis i mån av plats och beroen-
de på allt annat som annars gäller. Inskränkningen i
valfriheten uppträder ju bara när det är förenat med
mycket stora kostnader. Förmodligen är vi alltså
ganska överens.

Anf. 31 GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Redan när vi för inte så länge sedan
här i kammaren tog beslutet om förskoleklass ställde
Miljöpartiet kravet att de fristående skolornas rätt att
få ha förskoleklass skulle tas upp. Det avslogs i riks-
dagen, och det fanns då inget vilande förslag från
regeringen. Vad vi nu får är en komplettering på den
punkten.
Problemet är emellertid, som många har varit inne
på, större än så. Det handlar om de enskilda försko-
lornas möjligheter att ha förskoleklass. Förskoleklas-
sen har funktionen att vara en bra övergång från för-
skola till grundskola.
När det gäller de fristående grundskolorna är det
naturligt att i en kommun som har en fristående skola
med en viss inriktning - en Waldorfskola, en Montes-
soriskola eller vad det nu är fråga om - sker över-
gången till en förskoleklass med den pedagogiska
profil som just den skolan har.
Den delen av problemet ser vi en lösning på. Den
andra delen gäller en förskola i enskild regi. Den kan
ha en viss typ av pedagogik som särdrag, men den
kan stå utan en fortsättning på grundskolenivå. Det är
egentligen det vanligast förekommande. Man har i
stället siktet inställt på den kommunala grundskolan.
Också för de förskolorna skulle det vara naturligt
att ha en förskoleklass som ser till att övergången från
deras förskola till den kommunala grundskolan blir så
bra som möjligt. Den delen av problemet är inte löst i
och med den här propositionen.
Flera talare har varit inne på den andra problem-
delen, som inte behandlas i propositionen. Man kan
naturligtvis alltid passa på att framföra önskemål,
men vi måste hålla oss till det förslag som nu förelig-
ger. När det gäller den delen är Miljöpartiet alltså nöjt
med förslaget. Vi tycker att det är ett bra förslag. Vi
får en enhetlighet när det gäller de fristående skolor-
nas garantier.
Skolverket har hand om godkännandet, bidrags-
rätten och tillsynen för förskoleklassen precis som för
grundskolan. Det är alldeles utmärkt att det är så. Det
är också bra med tanke på det framtida kvalitetsarbe-
tet, som många har varit inne på i andra sammanhang.
Det pågår ett fortsatt arbete på att få en kvalitets-
höjning både i förskola och i grundskola, och som en
bas för ett sådant fortsatt arbete är det bra att ha bl.a.
den här tillsynsfunktionen och det här sättet att god-
känna.
Debatten har rört sig lite vidare än så här. Vi har
fått konkreta frågor från några. Hur kan Miljöpartiet
ställa sig bakom det här osv.? Jag har kanske i och
med det här anförandet svarat på det. Jag tycker att
det är ett bra förslag.
Ulf Nilsson fortsätter den tidigare folkpartiretori-
ken, som nu börjar bli lite antik, eftersom verklighe-
ten för länge sedan har passerat det läge där man
kunde tala om att vi inte har möjligheter till mångfald
i skolorna, att de fristående skolorna har det så be-
svärligt osv. Miljöpartiet och Socialdemokraterna tog
under den förra mandatperioden under mycket intim
samverkan fram en friskolereform, som mötte ett lika
intimt motstånd från bl.a. de borgerliga inklusive
Folkpartiet. Vi har i verkligheten nu fått ett uppsving
som saknar motstycke i de fristående skolornas histo-
ria. Vi har redan under det första året fått en 25-
procentig ökning av antalet fristående skolor, och det
är redan bevisat att de farhågor som Ulf Nilsson för
fram är felaktiga.
Av alla de fristående skolor som har lämnat in an-
sökningar är det bara två som har fått avslag av Skol-
verket med hänvisning till att ett bifall skulle ha fått
stora negativa långsiktiga konsekvenser för kommu-
nens skolväsende.
Vi får anledning att återkomma till de andra frå-
gorna efter frågestunden i dag, när vi skall diskutera
förskolan, men framför allt, och kanske ännu mera
intressant, med tanke på att skolministern har annon-
serat att det kommer ett förslag om en allmän för-
skola där hela förskolan skall ses över. Då får vi väl
ta upp den här diskussionen igen.

Anf. 32 ANDERS SJÖLUND (m) replik:
Fru talman! Gunnar Goude pratar varmt om bety-
delsen av fristående förskoleklasser och ser dem som
ett komplement till de andra. Också vi ser möjligheter
att samverka med t.ex. Montessoriklasser och på
annat sätt. Därför blir det lite ologiskt för mig när jag
konstaterar att Miljöpartiet accepterar att det finns
möjlighet till ett veto från kommunalråden i kommu-
ner som tycker illa om detta.
Hur tycker Gunnar Goude att detta överensstäm-
mer med den grundideologi som Miljöpartiet brukar
tillskriva sig?

Anf. 33 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Detta är inte någon bra beskrivning
av förslaget. Det finns inget kommunalt veto. Jag vet
inte vad frågan egentligen handlar om. Var någon-
stans skulle det kommunala vetot ligga? Det finns
precis som för de fristående grundskolorna inskrivet
att om det är så - och det är Skolverket som bedömer
det - att en kommun kan visa att det får långsiktiga
negativa effekter för skolverksamheten i kommunen
om man startar en fristående skola - och detsamma
gäller för förskoleklasser - kan Skolverket säga nej.
Det är väldigt långt ifrån ett kommunalt veto.
Vad gäller de farhågor som vi har hört från mode-
raterna för att alla kommuner skulle motarbeta fristå-
ende skolor räcker det att titta på verkligheten. Det
har inte inträffat, tvärtom. Över hälften av kommu-
nerna ställde sig direkt positiva till ansökan från
fristående skolor. Några anförde ekonomiska svårig-
heter, vilket är naturligt när så många kommuner har
sådana svårigheter, men de bedömdes inte av Skol-
verket ha långsiktiga negativa effekter på skolväsen-
det som helhet i kommunen, och kommunernas begä-
ran avslogs alltså av Skolverket.

Anf. 34 ANDERS SJÖLUND (m) replik:
Fru talman! Några av oss har pratat om de pro-
blem som det innebär när vi har två styrsystem. I det
ena godkänner Skolverket verksamheten när klassen
tillhör en redan etablerad fristående skola. I det andra
har kommunen detta ansvar. När kommunen har att ta
ställning till godkännande, har tillsynsuppdraget och
uppgiften att tillskjuta medlen finns det i praktiken ett
kommunalt veto.
Om kommunalrådet tycker att ett godkännande är
olämpligt kan kommunen använda sitt veto. Så är det
i verkligheten.

Anf. 35 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag vet inte vilket förslag som Anders
Sjölund tänker på. Det är i varje fall inte regeringens
förslag. I detta är det Skolverket som har beslutande-
rätten, inte kommunen. Anders Sjölund talar kanske
om förskolor i enskild regi, där kommunen har be-
stämmanderätten. Den frågan får vi återkomma till
när vi har att diskutera ett sådant ärende. Den finns
inte med i regeringens förslag. Jag hade gärna sett att
också det hade funnits med, så att vi hade kunnat
diskutera det, men det är alltså inte aktuellt med något
kommunalt veto i det här förslaget.

Anf. 36 GUNILLA TJERNBERG (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill med Gunnar Goude ta upp en
fråga som handlar om argumenten i betänkandets
majoritetstext som talar mot att Skolverket skall vara
med om att ge tillstånd till förskoleklass i andra en-
skilda skolor än fristående skolor. Gunnar Goude
säger i sitt anförande att integrering redan i dag fun-
gerar bra mellan den typen av skolor och vanliga
skolor.
Jag vill fråga: Står Gunnar Goude bakom det skäl
som i betänkandets majoritetstext anges som motar-
gument, nämligen att integrering skulle utgöra ett
hinder för att vi från denna kammare skall vara med
om att fatta beslut om att Skolverket skall besluta
även i de här delarna? Man anger detta som ett pro-
blem och som skälet till att våra reservationer inte
tillstyrks.

Anf. 37 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag hoppas att jag har förstått frågan
rätt. Till största delen talar vi om förskolor i enskild
regi. Är det den gruppen? Jag måste faktiskt ställa
den frågan.

Anf. 38 GUNILLA TJERNBERG (kd) re-
plik:
Fru talman! Nej. I dag diskuterar vi ett betänkande
som handlar om förskoleklass som bedrivs i skola,
friskola och av enskilda huvudmän.
Förskolan är ett begrepp som används om barn-
omsorg för barn i åldrarna 1-5 år. Vi behandlar ett
betänkande som gäller förskoleklass. Jag frågar Gun-
nar Goude om integreringen mellan förskoleklass och
skola är ett problem och om därmed ett beslut rörande
Skolverket inte skall kunna fattas från kammaren. Vi
diskuterar det betänkandet.

Anf. 39 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag tror att detta hänger samman med
vår inställning som jag redogjorde för i början.
Fristående skolor i en kommun skall självklart
kunna få en förskoleklass i anslutning till verksam-
heten. På så sätt blir det en naturlig inskolning i verk-
samheten i skolan. Det problemet löses i propositio-
nen.
Sedan finns det ett problem som inte är löst, näm-
ligen möjligheterna för förskolor i enskild regi att
effektuera sin pedagogik i en förskoleklass. Det be-
handlas inte i det här betänkandet. Här handlar det om
fristående skolors möjligheter att starta förskoleklass.
Vi står bakom det förslaget.
Det finns mycket att ta upp i fråga om förskolor.
Vi har antagligen gemensamma synpunkter på möj-
ligheterna att starta förskolor i enskild regi och få en
naturlig övergång i olika former via förskoleklass till
såväl kommunala grundskolor som fristående grund-
skolor.

Anf. 40 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Gunnar Goude förde in historiska ar-
gument. Den reform angående fristående skolor som
Gunnar Goude talar om och som infördes av den
socialdemokratiska regeringen och riksdagen, rev upp
de regler som den borgerliga regeringen införde om
att garantera fristående skolor en viss del av de kom-
munala resurserna för skolan. Det är inte historia.
Folkpartiet anser att vi skall gå tillbaka till ett system
som garanterar fristående skolor en viss summa.
Alla de undantag vi har sett här, för barn med sär-
skilda behov m.fl., med godkännanderegler osv. vi-
sar, enligt min mening, att det är bättre när reformer
genomförs med glädje och av människor som tror på
reformerna, än att reformerna genomförs motvilligt.
Det är så mycket motvillighet i förslaget. Miljöpartiet
tillhör i dag de motvilliga.

Anf. 41 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Motvilligheten får Folkpartiet stå för.
Jag kan påminna Ulf Nilsson om att Folkpartiets
partiprogram, presenterat när friskolereformen ge-
nomfördes, skilde sig på två punkter från förslaget
som antogs i kammaren.
Den ena punkten var att Folkpartiet krävde att ga-
rantin skulle vara minst 75 % av genomsnittet i
kommunen. Den andra punkten var ett krav på kom-
munal tillsyn.
Miljöpartiet gick emot detta. I stället blev det en
reform där de fristående skolorna garanteras samma
ekonomiska villkor som de kommunala. Vi tyckte
inte att kommunen i det läget skulle ha hand om till-
synen utan den fick Skolverket. Ni hotade då med att
riva upp reformen, men det var tyst under valrörelsen.
Hur kommer det sig?

Anf. 42 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Procentsiffrorna kan vi diskutera med
tiden. Folkpartiet har hela tiden stått bakom att man
skall vara garanterad en viss summa.

Anf. 43 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Jag hoppas att ni inte driver samma
krav när det gäller jämställdhet på löneområdet. 75 %
av genomsnittet av mäns lön för kvinnor vid lika
arbete låter inte som ett jämlikhetskrav i våra öron. Vi
har krävt att det skall råda samma ekonomiska villkor
för fristående och kommunala skolor. Detta råder nu
- tack vare Miljöpartiet. Men gå gärna till val med
kravet på 75-procentsgränser.

Anf. 44 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Gunnar Goude säger att ett bra för-
slag har lagts fram. Jag kan inte hålla med om det,
eftersom jag tycker att valfriheten är så oerhört viktig.
Gunnar Goude talar om att det visst skall kunna
finnas fristående förskolor som sedan övergår till
andra friskolor. Det kan finnas någon som startar en
fristående förskola, t.ex. med Montessoripedagogik,
men sedan finns det inte någon friskola med samma
pedagogik. Då övergår man till den vanliga kommu-
nala skolan. Skall det då inte finnas möjligheter att på
ett rimligt sätt starta denna friskola?

Anf. 45 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Den frågan kvarstår olöst. Vi kan dis-
kutera den. Frågan är var barnen skall ta vägen. Skall
de åka till grannkommunen eller vänta på att en
Montessoriskola skall startas? Låt oss inte ta den
debatten nu, utan låt oss återkomma till den.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Ajournering

Talmannen beslutade kl. 13.55 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då
frågestunden skulle börja.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

6 § Frågestund

Anf. 46 ANDRE VICE TALMANNEN:
Välkomna till dagens frågestund. Följande stats-
råd kommer att delta: vice statsminister Lena Hjelm-
Wallén, justitieminister Laila Freivalds, utrikesmi-
nister Anna Lindh, statsrådet Mona Sahlin, försvars-
minister Björn von Sydow, utbildningsminister Tho-
mas Östros, statsrådet Ulrica Messing och socialmini-
ster Lars Engqvist.
Svenskt flyktingmottagande

Anf. 47 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till vice
statsministern angående Sveriges behandling av flyk-
tingar från Kosovo och konsekvenserna för andra
flyktinggrupper. Bakgrunden till frågan är förstås
tragedin i Kosovo och flyktingkatastrofen.
Sverige har sagt sig kunna ta emot 5 000 flykting-
ar, och på regeringen har det låtit som om detta är ett
tak. Vad gäller visumreglerna har man hållit mycket
strikt på dem. Vad gäller vilka som skall komma till
vårt land har man inte speciellt prioriterat de anhöri-
ga. Till detta kommer dagens besked om att beslutet
om att ta emot uppemot 5 000 flyktingar tillfälligt
från Kosovo kraftigt drabbar de s.k. kvotflyktingarna,
dvs. människor som skulle behöva komma till vårt
land eller något annat land av vår typ mera perma-
nent. Enligt tidningsuppgifter i dag skulle detta ha
drabbat för ögonblicket ca 500 kurder från Turkiet
och Irak som skulle behöva komma till vårt land. Jag
tycker att detta är en mycket upprörande hantering
från regeringens sida.
Min fråga är: Är regeringen beredd att ändra be-
slutet?

Anf. 48 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Det är inte sant att det är någon annan
flyktinggrupp, som har fått löfte om att komma till
Sverige, som drabbas genom detta beslut. En del av
de 5 000 flyktingar som vi nu har sagt att vi är bered-
da att ta emot från Kosovo tas inom ramen för det s.k.
kvotflyktingsystemet. Det är inte något speciellt med
att kosovoalbaner också kommer till Sverige inom
just ramen för kvotflyktingar. Så hade kunnat ske
även om vi hade använt en helt vanlig hantering i den
här frågan. Anhöriga kan förvisso också komma med
bland de 5 000. Det finns med i vårt beslut att det
också är möjligt.

Anf. 49 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag skulle bli utomordentligt glad om
det vore så, som vice statsministern säger, att det inte
är sant. Men låt mig då pröva två följdfrågor.
Är det så att det blir färre kvotflyktingar som
kommer till vårt land beroende på Kosovokrisen? Ett
ja eller ett nej räcker.
Är det sant att UNHCR påstår att Sverige ensamt
har att följa den politik som vice statsministern nu
försvarar?

Anf. 50 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Det är sant att Sverige är ett av de
mycket få länder som över huvud taget tar emot kvot-
flyktingar. Det råkar vara tio länder i världen, och
Sverige är ett av de länderna. Vår kvot är 1 800 flyk-
tingar. 1 800 flyktingar på kvoten är det som gäller
för vårt land. En del kommer nu att vara från Kosovo.
Det är det enda det här handlar om.
Utgiftstaket för biståndet

Anf. 51 ALF SVENSSON (kd):
Fru talman! Min fråga är på något sätt en följdfrå-
ga till vad Bo Könberg ställde en fråga om. Jag ställer
min fråga till vice statsministern.
Utgiftstaket är ju synnerligen aktualiserat, och i
dag kan man i pressen läsa: Utgiftstaket för biståndet
får sprängas. Det konstaterar Birger Schlaug. Är det
så? Är Birger Schlaug talesman för en överenskom-
melse som gjordes i går mellan partierna, eller är han
det inte? Är det riktigt att biståndstaket får sprängas?

Anf. 52 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Uttalandet är naturligtvis Birger
Schlaugs eget, och det är den åsikt han har. Vi kan
sakligt konstatera att vi under de år som ligger fram-
för oss förhoppningsvis måste börja bygga upp Ko-
sovo, och där det också kan bli fråga om stora
fredsinsatser militärt på FN-uppdrag i Kosovo. Vad
det här kommer att kosta vet vi inte i dag, och när vi
vet det får vi ta den diskussionen, om det ryms inom
utgiftstaket eller inte. Vi måste hur som helst göra
insatserna.

Anf. 53 ALF SVENSSON (kd):
Fru talman! Det var inget svar på den fråga jag
ställde. Att Schlaug säger det han säger begriper vi
alla, men jag frågade om det också var regeringens
uppfattning. Schlaug har alltså kommit med ett påstå-
ende som han är ensam om och som regeringen inte
står bakom, om jag nu tolkar vice statsministern rätt.
Det här är viktigt för de organisationer som i dag går
omkring och undrar om de kan lita på Schlaug eller
inte, och därför bör det komma ett klart och entydigt
besked från regeringens sida.
Sedan är det sällsamt om man inte kan komma
överens om vad man skall säga efter en så viktig
överläggning, som så många väntar svar från.

Anf. 54 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Vad vår överläggning handlade om
var en utvärdering av vårens budgetarbete, där en
mycket liten del av samtalet handlade om bistånds-
frågor. Vi har ingen taleregel för vad som skall sägas
efteråt, utan Schlaug får ha vilka åsikter han vill om
biståndet framöver i den delen.
Sakligt är det så - det är det viktigt att vi är över-
ens om, och jag hoppas att hela riksdagen skall vara
det - att vi vet att det måste göras stora insatser i
Kosovo. Vi måste då sakligt hantera dem och se till
att vi har finansiering för det också. Det får vi komma
tillbaka till riksdagen med senare. Jag vill inte nu ge
mig in i en fråga om utgiftstak, därför att det är inte
det frågan handlar om. Frågan handlar om att vi yt-
terst ser till att vi faktiskt har resurser för en mycket
angelägen verksamhet.
Olaga diskriminering

Anf. 55 BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! Jag har en fråga till justitieminister
Laila Freivalds.
I fjol gjordes det 31 anmälningar om olaga dis-
kriminering på restauranger i Stockholm, och året
innan gjordes det 33 stycken. Enligt den rapport som
har överlämnats här i Stockholm gäller de flesta an-
mälningar invandrare, dvs. nya svenskar, som med
olika motivering nekats inträde. Det här är inte ac-
ceptabelt.
Jag frågar då: Har justitieministern för avsikt att
ändra lagstiftningen så att detta inte skall vara möj-
ligt?

Anf. 56 Justitieminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Fru talman! Sedan ganska lång tid har det varit en
diskussion om bristande effektivitet när det gäller
tillämpningen av bestämmelser om olaga diskrimine-
ring. Mot den bakgrunden arbetar regeringen sedan
en tid tillbaka med direktiv för en särskild utredning,
som skall få i uppdrag att utvärdera hur diskrimine-
ringsbestämmelserna fungerar och komma med för-
slag till hur man skulle kunna förändra lagstiftningen
för att få en större effektivitet när det gäller att motar-
beta diskriminering.
Hot mot rättssäkerheten

Anf. 57 HILLEVI LARSSON (s):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till jus-
titieminister Laila Freivalds.
Det har blivit ett allt större problem att kriminella
ligor först begår brott och sedan hotar brottsoffer och
eventuella vittnen. Detta leder till att brottsoffer drar
tillbaka sin anmälan och att vittnen har "glömt" allt
när de kommer till rätten. Det här ser jag som ett stort
hot mot rättssäkerheten och förtroendet för samhället
hos medborgarna. Det som är mest alarmerande är att
t.o.m. vissa poliser visar motvilja mot att vittna sedan
de blivit hotade av dessa ligor. Det man kommer att
tänka på är att straffsatsen för den här typen av brott
kanske skall höjas. Det kan vara en väg att gå.
Jag skulle gärna vilja fråga Laila Freivalds vad
regeringen avser att göra på det här området för att
förhindra att de här ligorna får mer och mer makt.

Anf. 58 Justitieminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Fru talman! På regeringens förslag höjde riksda-
gen förra året straffsatserna när det gäller övergrepp i
rättssak, som det heter när man hotar vittnen. Frågan
om hur vi bättre skall kunna stödja människor både
som brottsoffer, målsägande och vittnen i rättegång-
arna har också varit föremål för utredning i den s.k.
Brottsofferutredningen.
Dessutom finns ett uppdrag till Domstolsverket att
se över och införa särskild ordning i domstolarna när
det gäller att skapa bättre förutsättningar för vittnen
att känna trygghet när de skall uppträda i rättegång.
Det finns bl.a. försök med särskilda vittnesstöd på
flera håll i landet.
Vi kommer att gå vidare med den typen av åtgär-
der, och i höst kommer en proposition som grundar
sig på de förslag som fanns i Brottsofferutredningen.

Anf. 59 HILLEVI LARSSON (s):
Fru talman! Jag tackar Laila Freivalds för detta.
Det låter betryggande att regeringen prioriterar denna
fråga, som är så avgörande för demokratin och förtro-
endet för samhället. Jag tror nämligen att vi har två
valmöjligheter. Den ena är att ligorna får mer och mer
makt. Den andra är att brottsoffer tar lagen i egna
händer och eventuellt t.o.m. bildar medborgargarden.
Ingenting av detta låter bra i ett civiliserat samhälle.
Vi måste ge ett alternativ.
Det låter som om regeringen verkligen prioriterar
dessa frågor. Jag tackar för svaret.
Anställningsvillkoren på universitet och högskolor

Anf. 60 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Jag har en fråga till utbildningsmi-
nister Thomas Östros. När det gäller den svenska
arbetsmarknadslagstiftningen brukar det gå en front-
linje mellan partier från den borgerliga sidan och
socialdemokraterna vad beträffar möjligheter till
provanställning, flexibilitet, undantag från turord-
ningsregler osv. Därför vill jag fråga Thomas Östros
om han anser det rimligt att helt andra principer skall
gälla inom universitetsvärlden.
I praktiken måste en person ofta ha undervisat i
minst fem år innan han eller hon kan bli aktuell för
fast anställning. På Lunds universitet, som jag känner
till, sätter fakulteterna ofta upp ett antal timmars
undervisning som krav för att en person skall kunna
bli fast anställd. Det kan ofta motsvara två år. Om en
person har undervisat under sin forskningstid går det i
praktiken fyra fem år innan fast anställning är möjlig.
Jag talar nu inte om vikariat, som är en helt annan
sak.
Min fråga till utbildningsministern blir om han
anser att det finns någon rimlig anledning till att det
är så stora skillnader mellan å ena sidan privata före-
tag och kommuner och å andra sidan universiteten
med staten som arbetsgivare.

Anf. 61 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Ulf Nilsson tar naturligtvis upp en
intressant fråga, som gäller anställningssituationen på
våra universitet och högskolor. Det är där liksom på
många andra ställen så att många av de fasta tjänster-
na som finns besätts av personer födda någon gång på
1940-talet eller tidigare. Vi har en situation där väl-
digt många som har disputerat eller på annat sätt
meriterat sig för tjänster har svårt att få fasta tjänster.
Det bli i grund och botten också en resursfråga för
universitet och högskolor. Jag räknar med att vi
framöver kommer att kunna stärka våra universitet
och högskolor också när det gäller möjligheterna att
bedriva god forskning, och därmed de tjänster som
finns kopplade därtill.
En egenhet i universitetsvärlden är att mycket av
verksamheten när det gäller forskning sker i projekt
som finansieras under en viss tid - ett forskningspro-
jekt som ofta har en extern finansiär. Det är en verk-
lighet som är förknippad med forskningsvärlden på
många sätt. Det är jag inte beredd att ändra på.

Anf. 62 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Anställningstryggheten är inte enda
orsaken till frågan. Det är också behovet av dispute-
rade lärare på universitetet. Det är naturligtvis inte
precis uppmuntrande att gå och vänta i så många år
för dem som har alternativa arbetsgivare. Det undrar
jag om inte Thomas Östros håller med om. Vill vi
göra en satsning på att få disputerade lärare på uni-
versiteten är det nog viktigt att vi snart också förbätt-
rar anställningsvillkoren.

Anf. 63 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Det viktiga och grundläggande är att
det finns resurser på våra universitet och högskolor
för att utbilda och forska. Vi har i vårpropositionen,
som i mycket är en utbildnings- och forskningsinrik-
tad proposition, föreslagit resurser under de kom-
mande åren för att bygga ut högskolan med ett antal
nya studieplatser. Var och en av platserna åtföljs av
pengar. Det sker också en satsning på grundforskning
och forskarutbildning.
Jag delar Ulf Nilssons åsikt att vi behöver fler
forskarutbildade. I och med att vi har så höga ambi-
tioner på utbildningsområdet och bygger ut så pass
kraftigt som vi gör på högskolesidan kommer vi att
behöva alltfler forskarutbildade för att vi skall kunna
ha duktiga och bra lärare på alla våra högskolor över
hela landet.
Jag hoppas att Folkpartiet är berett att stödja den
inriktning som vi har givit forsknings- och utbild-
ningspolitiken framöver och att det ger avtryck också
i de motioner som ni lägger fram.
Handräckning från polisen

Anf. 64 MARGARETA ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag har en fråga till socialminister
Lars Engqvist. Det rör psykiatrivården.
Om man skall flytta en farlig patient från ett sjuk-
hus till ett annat har man tidigare kunnat begära po-
lishandräckning för att skydda både personal och
omgivande människor från denna persons ibland
farliga beteende. Som det ser ut i dag har polisen inte
resurser till detta. Nu undrar jag vilka åtgärder soci-
alministern kan tänkas vidta för att se till att hante-
ringen av människor med vårdbehov sker utan risk
för omgivningen.

Anf. 65 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Den ordning som har gällt tidigare
skall naturligtvis också gälla framöver. I den mån
man behöver stöd av polisen med sådant arbete skall
man också kunna få det.
Om uppgifterna om att polisen inte kan hjälpa till
i sådana fall stämmer är det naturligtvis ett problem
som jag inte har någon lösning på nu, men jag har
inga uppgifter om att någon förändring har skett i
regelverket för denna typ av insatser.

Anf. 66 MARGARETA ANDERSSON (c):
Fru talman! Tyvärr har det uppenbarligen hänt.
Detta exempel kommer från Värmland, där man inte
fick någon handräckning från polisen.
Frågan skall kanske ställas till justitieministern i
stället. Hur skall vi hantera dessa frågor så att sam-
hället kan få det skydd och den hjälp som behövs?
Jag är heller inte övertygad om att det är just inom
psykiatrin som man skall ha denna kompetens. Sam-
arbetet kunde bli bättre. Det kan vara en gemensam
fråga.

Anf. 67 Justitieminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Fru talman! Det pågår ett övervägande inom poli-
sen när det gäller i vilken utsträckning man skall
använda polisen för olika typer av serviceåtgärder i
samhället. Det finns en benägenhet att det i slutändan
blir polisen som får rycka ut om vissa sektorer i sam-
hället inte klarar av en uppgift. Det är inte säkert att
det är ett bra sätt att använda en polisresurs. Vi
granskar nu i vilken utsträckning man borde avstå
från att använda polis i vissa sammanhang.
Samtidigt vill jag understryka att polisen är den
yttersta resurs vi har i samhället när det gäller att t.ex.
kunna ta till tvångsåtgärder och använda våld mot
människor. Jag kan föreställa mig att psykvården är
en sektor i samhället som ibland behöver polisens
stöd och hjälp. Då skall den också ha det.
Jag tror att man samtidigt skall överväga och
granska huruvida man missbrukar denna mycket
specifika resurs som är polisen.
Jag utgår från att det fall som Margareta Anders-
son syftar på blir granskat, utrett och övervägt av de
berörda myndigheterna.
Neddragningen inom försvaret

Anf. 68 ROLF GUNNARSSON (m):
Fru talman! Det är inte alla som lyckas få upp två
ministrar på samma fråga. Den ambitionen har inte
jag. Jag vänder mig med min fundering till försvars-
minister Björn von Sydow.
Jag sysslar med försvarsfrågor i försvarsutskottet
här i riksdagen, så svaret borde kanske vara givet,
men det är det inte. Det gäller försvarsekonomin. Jag
tycker att svaret är långt ifrån givet.
Om drygt en vecka skall vi få ett svar av ÖB på
frågan hur han ser på vad som måste ske inom det
svenska försvaret.
Om man lyssnar på det parti som regeringen re-
presenterar och de stödpartier som har funnits med i
uppgörelsen hör man att det pratas om 10 %. När ÖB
går ut och nämner detta pratar han om en halvering.
Om jag kommer ihåg rätt från skolan är en halvering
av 100 % 50 %. Det är denna differens som jag tänkte
att ministern, som jag känner som en minister som
brukar ge raka svar på frågor, kan ge lite klarhet om-
kring.
Är det 10 % eller 50 %? Hur ser statsrådet på det?

Anf. 69 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Överbefälhavaren har sagt, jag tror
både i försvarsutskottet och offentligen, att den ned-
dragning det handlar om är 10 % av pengarna.
Han sade att det med det förslag som han nu ar-
betar med kan bli så att organisationen dras ned. Han
kan ha använt uttrycket "med hälften". Men han har
också lagt till att det emellertid innebär att stridskraf-
ternas kvalitet och förmåga mycket väl kan öka. Den
typen av uttalanden tror jag att överbefälhavaren har
gjort inför försvarsutskottet och medierna.
Den 19 maj får vi ÖB:s förslag om exakt hur ut-
växlingen kommer att bli i fråga om kvalitet och
kvantitet när det gäller stridskrafterna och krigsför-
banden. En knapp månad senare kommer han att
presentera vilka materielsystem som behövs för den
här inriktningen, och samtidigt kommer arbetet att
accelerera när det gäller konsekvenserna för grundor-
ganisationen i vårt land.

Anf. 70 ROLF GUNNARSSON (m):
Fru talman! Jag har ett klipp ur en socialdemo-
kratisk tidning. Det här har gått runt i de flesta tid-
ningar. Det står att försvaret halveras. När man läser
detta finner man att det pratas om en halvering av
förbanden ute i landet och av verksamheten.
Jag vet inte hur statsrådet fick detta med att kva-
liteten skulle öka att gå ihop med den kraftiga bespa-
ring som skall göras. Det här får vi kanske diskutera
vidare under det år som är och i början av nästa år.
Men det låter inte riktigt som att den ekvationen går
ihop.
Vi hade hoppats på något annat i vårpropositionen
när det gäller försvarssidan än det som blev. Vi hade
ju en bred uppgörelse på gång strax före julafton; jag
tror t.o.m. att det var dagen före. Den sprack tyvärr av
olika anledningar. Det beklagar jag verkligen.
Jag fick inget riktigt besked om procentsiffran.
Jag hade hoppats att det skulle ligga närmare 30 % än
50 %. Men jag får kanske nöja mig med det här. Jag
förstår att ni kanske inte vill ge någon siffra på det.

Anf. 71 Försvarsminister BJÖRN VON SY-
DOW (s):
Fru talman! Utskottet arbetar med detta som gäller
inriktningen. Den exakta utformningen är nu på väg
genom arbetet i högkvarteret, och jag refererade
överbefälhavarens uttalanden.
När vi i regeringen och de borgerliga partierna
hade våra förhandlingar inriktade vi oss på att se vad
den modell som man hade tagit fram inom det strate-
giska planeringsarbetet inom högkvarteret skulle
kunna leda till. Vad behöver vi för stridskrafter? Det
diskuterade vi på ett omsorgsfullt sätt samtidigt som
vi sade att den exakta utformningen måste ske genom
högkvartersarbetet. Detta gör att vi kommer att få ett
underlag som ger oss goda möjligheter att ta ställning
just till de mått som Rolf Gunnarsson använde när
han ställde sin fråga.
Arbetstiden

Anf. 72 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Mona
Sahlin.
En kortare arbetsdag skapar en god cirkel med
mindre sjukfrånvaro och ett bättre socialt liv. Vid ett
projekt inom socialtjänsten har övertiden minskat
samtidigt som personalen arbetar bättre.
Det här är en beskrivning av en försöksverksam-
het som har pågått under två år och omfattat fem
arbetsplatser och sammanlagt 74 anställda inom
barn-, äldre- och handikappomsorgen i Stockholm.
Utvärderingen är gjord av Birgitta Olsson på fö-
retagsekonomiska institutionen vid Stockholms uni-
versitet.
Det visade sig också att fler deltidsanställda fick
heltidsarbete, och åtta nya arbeten skapades. Det är en
tioprocentig ökning.
Jag tror också att det är så här. Jag undrar om
statsrådet delar uppfattningen att det blir ett positivt
samhällsekonomiskt resultat av en kortare arbetstid.

Anf. 73 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag är mycket intresserad av arbetsti-
den, organisationen av arbetstiden och inflytandet för
de anställda. Jag följer med spänt intresse många av
de försök som görs i dag, inte minst inom äldreom-
sorgen, för att man just skall få bättre effektivitet och
bättre inflytande för de anställda.
Däremot är jag inte beredd att allmänt säga att
kortare arbetstid medför dessa effekter. Vi har en
gemensam arbetsgrupp som Inger Segelström leder
som bl.a. just skall utvärdera alla försök som görs.
Man skall titta på vad det har gett för utslag när det
gäller avtalsrörelsen att många grupper har prioriterat
kortare arbetstid. Mer generellt än så vill jag inte
uttrycka mig i dag.

Anf. 74 WILLY SÖDERDAHL (v):
Fru talman! Samma undersökning visar att kvin-
nor har ägnat fritiden åt släkt och vänner. Männen har
börjat motionera mer, men de har också deltagit mer i
hemarbetet.
Jag menar att det här med sex timmars arbetsdag
skulle kunna vara en del i kampen för ökad jäm-
ställdhet. Jag undrar om statsrådet håller med om det.

Anf. 75 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Det är intressant; männen kanske
motionerar genom att dammsuga och torka av golven
oftare. Det kan ju få också de effekterna. Jag är med-
veten om arbetstidens betydelse för jämställdheten.
Men jag skulle också önska att män och kvinnor,
även i familjer där båda jobbar heltid, skulle dela lika
på ansvaret i hemmet.
Flyktingmottagandet

Anf. 76 LARS ÅNGSTRÖM (mp):
Fru talman! Jag har en fråga till vice statsminister
Lena Hjelm-Wallén. Den knyter an lite till tidigare
frågeställning.
Vi har en situation med en miljon flyktingar från
Kosovo, varav 200 000 är barn. Mot bakgrund av det
har många uttryckt en stark kritik mot regeringens
snålhet. Man tar bara emot 5 000 av den miljon flyk-
tingar som finns. Många tycker att det rimmar illa
med det starka engagemang som finns inte minst
bland våra skolungdomar i Sverige.
Regeringen har försvarat den här hållningen med
att UNHCR, FN:s flyktingkommissariat, har sagt att
behovet bara gäller 5 000. Och det är UNHCR som
har varit ledstjärna snarare än en självständig bedöm-
ning.
I dag har vi hört att UNHCR kritiserar Sverige för
att man inte tar emot hela kvoten av kvotflyktingar
utan nu kommer att ta emot en del av Kosovoflyk-
tingarna som kvotflyktingar. Det visar att det snarare
är snålheten som är ledstjärna än UNHCR, om jag
tolkade statsrådets svar alldeles nyss korrekt.
Min fråga är: Kommer regeringen att ge dessa
kvotflyktingar från Kosovo permanent uppehållstill-
stånd eller inte?

Anf. 77 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Sverige är den fjärde största givaren
till FN:s flyktingkommissariat, UNHCR. Det visar
något var vi befinner oss på den här skalan. Tala
därför inte om snålhet i det sammanhanget!
Sverige tar också emot en relativt stor andel av
både Kosovoflyktingar som de som är på plats bedö-
mer att det är lämpligt att flytta och flyktingar som
själva vill det. Merparten av Kosovoflyktingarna vill
faktiskt vara kvar nära Kosovo så att de snart kan
återvända. Vi skall inte i det internationella samfun-
det medverka i en politik som underlättar Milosevic
etniska rensning. Det är det som hela den här politi-
ken går ut på. Det är också därför som vi i Sverige
har agerat som vi har gjort.
UNHCR har inte riktat någon kritik mot Sverige.
Jag vet inte vad enskilda handläggare kan ha sagt,
men det finns ingen sådan kritik mot Sverige.
Vårdnadstvister

Anf. 78 FANNY RIZELL (kd):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till justitiemi-
nistern.
En man som mördar sina barns mor kan ändå ef-
teråt begära att få vårdnaden om sina barn. Jag undrar
om det finns regler som hjälper sociala myndigheter
att hitta rätt. Är vår lagstiftning tillräcklig för att
skydda barnen, de som har hand om barnen och anhö-
riga?

Anf. 79 Justitieminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Fru talman! Ja, vår lagstiftning är utformad på det
viset att domstolen, när domstol har att ta ställning till
vem som skall ha vårdnaden om barn, skall utgå från
vad som är bäst för barnet. Då skall givetvis alla
omständigheter beaktas i det enskilda fallet. Och det
ena fallet är aldrig likt det andra.
Jag tror att vi kan lita på att våra domstolar tar den
här uppgiften på verkligt allvar. I bedömningen av
vårdnadstvister utgår man från det som är bäst för
barnet och dömer därefter.

Anf. 80 FANNY RIZELL (kd):
Fru talman! Det tror jag också, men det är ju ett
dilemma att det här kan bli en ganska långvarig pro-
cess. Under tiden är barnen, familjen och barnens
anhöriga osäkra, ovissa och undrande över det här.
Kan man i domstolen, när dom utmäts för mordet,
göra något ställningstagande, eller måste det fortsätta
på det här sättet? Det är en fråga som många ställer
sig i dag.

Anf. 81 Justitieminister LAILA FREI-
VALDS (s):
Fru talman! Det finns ingen anledning till att en
vårdnadstvist av det här slaget skall behöva ta extra
lång tid. Domstolen kan ta ställning i frågan så snart
den är utredd av de myndigheter som ofta är inblan-
dade i den här typen av ärenden. Det här behöver inte
på något vis vara långdraget.
Enklare regler för företagare

Anf. 82 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Jag tänkte ställa en fråga till statsrådet
Mona Sahlin.
Det sades vid regeringsförklaringen i höstas att
det skulle vara mycket enkelt att vara företagare där-
för att man skulle göra enklare regler.
En företagare i ett familjeföretag visade mig en
papperslunta med regler som gäller från den 1 januari
1999. Där står det så här: Publika aktiebolag och
privata aktiebolag med två eller flera styrelseleda-
möter är skyldiga att upprätta en skriftlig arbetsord-
ning.
Därefter följer fyra blad, rad upp och rad ned, med
vad den här företagaren skall göra. Han är vd i sitt
företag, hans fru är styrelseledamot och ansvarig för
ekonomin. Sonen sköter det löpande arbetet. För att
han skall leva upp till de här bestämmelserna måste
han i praktiken fråga frun hur ekonomin ser ut, sedan
rapportera till henne hur företaget skall drivas osv.
Det verkar inte som om reglerna har blivit enkla-
re. Jag undrar om statsrådet är redo att ta itu med den
problematiken.

Anf. 83 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag är mycket medveten om den situ-
ation som frågeställaren beskriver. Det är mycket lätt
att krångla till regler. Det är betydligt svårare att
förenkla dem.
Vi har påbörjat ett arbete, som på inga vis är fär-
digt ännu, med att göra det enklare att starta företag
och enklare att driva företag. Vi jobbar mycket inten-
sivt tillsammans med myndigheterna för att också
hjälpa dem - för att uttrycka mig milt - att på ett
annat sätt serva och underlätta för företagen.
Jag har själv haft företag några år och möttes ock-
så av blanketter som jag inte förstod. Jag tycker att
jag är normalbegåvad i alla fall, men jag hade många
gånger problem att förstå vad som förväntades av
mig.
Vi har nu lämnat ett antal uppdrag till våra myn-
digheter. Vi kommer att ta fram enklare regler. Vi har
också inrättat en särskild stab i Näringsdepartementet
som skall granska alla kommande regler, skatter och
lagar så att de är tillämpliga också för den lille företa-
garen. Vi tänker inte ge oss i detta arbete.

Anf. 84 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Det känns betryggande att det är nå-
gonting på gång. Men vad skall jag säga till de före-
tagare som har drabbats av den nya ordningen? Det
kanske går ett år och sedan kommer nya regler igen.
Skall de praktisera civil olydnad?

Anf. 85 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Man kanske skall vara lite försiktig
med att i riksdagens kammare uppmana till civil
olydnad. Men jag kanske kunde få titta på de exempel
som du har tagit upp här. Längre än så kan jag inte gå
i dag. Det tror jag också frågeställaren inser. Vi skall
förenkla.
Mänskliga rättigheter i Turkiet

Anf. 86 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till ut-
rikesminister Anna Lindh. Murad Artin lämnade för
ett tag sedan in en skriftlig fråga angående valkam-
panjen i Turkiet och förföljelsen av Hadep, det kur-
diska partiet. Svaret var ganska allmänt hållet, som
jag tolkade det.
Nu har vi fått rapporter om vad som hänt på val-
dagen. Vi kan konstatera att man i flera kurdiska
områden bröt mot tanken om valhemligheten. Man
tvingade folk att rösta öppet med hot om misshandel,
med hot om brännande av hem och med genomföran-
de av misshandel om det visade sig att människor
trots den öppna omröstningen tänkte rösta på
Hadeppartiet.
I staden Erzurum visade det sig att man efter en
öppen omröstning rev de valsedlar som folk hade
lämnat in med Hadeps partibeteckning på och ersatte
dem med blankröster.
Jag undrar om utrikesminister Anna Lindh nu är
beredd att officiellt protestera mot den brist på demo-
krati som den turkiska regeringen har visat.

Anf. 87 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Jag har också flera gånger tidigare
sagt att när det gäller mänskliga rättigheter och kur-
dernas situation i Turkiet är det fullständigt oaccepta-
belt att agera som den turkiska regeringen gör. Vi vet
att kurdernas rättigheter inte respekteras. Vi vet att
man inte respekterar mänskliga rättigheter på ett
sådant sätt som Sverige kräver.
Senast tog jag, och därmed även den svenska re-
geringen, upp kurdernas situation i Turkiet som hu-
vudfråga, vid sidan av Kosovofrågan, vid Kommis-
sionen för mänskliga rättigheter i Genève.

Anf. 88 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Utrikesminister Anna Lindh! Jag kan
konstatera att det som har hänt i Turkiet i rimlighe-
tens namn borde leda till en officiell protest från den
svenska regeringens sida. Jag accepterar gärna att
man avvaktar ambassadens utredning innan man gör
det, men Sverige borde officiellt protestera mot att
man konsekvent hindrar t.o.m. de legala partierna att
fungera i Turkiet.

Anf. 89 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Vi har alltså vid upprepade tillfällen
protesterat mot bl.a. att man har förbjudit kurdiska
partier i Turkiet. Vi har också pekat på att flera av de
partier som har förbjudits inte heller har någon an-
knytning till PKK. Det går alltså inte att använda
terroristargument för att de partierna är förbjudna.
Detta har framförts av den svenska regeringen vid
flera tillfällen. Ett tillfälle då det uppmärksammades
mycket internationellt var bl.a. när vi agerade vid
kommissionen i Genève för några veckor sedan.
Ämnet Mänskliga rättigheter i den högre utbildningen

Anf. 90 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Thomas
Östros.
Vi har tidigare i dag i kammaren diskuterat frågor
som har bäring på mänskliga rättigheter. Det under-
stryker hur viktigt vi i Sverige tycker att det är för att
kunna hantera frågor inom landet, men också för att
ha kunskap när vi gör insatser utanför landets gränser
och för att vi skall kunna tolka vad som händer i vår
omvärld. Därför är det viktigt att vi har en hög ut-
bildningsnivå och har god kunskap i de här frågorna.
Jag vet att det har funnits en utredning som har
undersökt frågorna om mänskliga rättigheter. Jag vet
också att den utredningen kom fram till vissa förslag
som sedan har remissbehandlats. Men jag vet inte hur
man från Thomas Östros sida har tänkt sig att hantera
de här frågorna, vad man har kommit fram till och när
det kommer ett beslut. Jag skulle gärna vilja få ett
svar av statsrådet på de frågorna.

Anf. 91 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Studier kring mänskliga rättigheter i
den högre utbildningen ser jag som en mycket viktig
fråga. Vi har också en del intressanta exempel i hög-
skolevärlden, där man på ett nytt sätt har angripit
frågorna.
Teologiska högskolan i Stockholm är ett exempel.
Man bedriver en 40-poängskurs i ämnet Mänskliga
rättigheter som har rönt stor uppskattning och som
har ett ganska högt sökandetryck. Det handlar om
studenter som vill komplettera sin vanliga grundläg-
gande utbildning, där 20 eller 40 poäng i mänskliga
rättigheter passar väl in. Det handlar också om yrkes-
verksamma som vill ha detta i sin vidareutbildning.
Teologiska högskolan har begärt att få ökade me-
del för att utvidga denna utbildning. Vi kommer att se
mycket positivt på den begäran, därför att jag ser att
här finns en lucka som behöver fyllas i högskolevärl-
den. Och det är en utbildning som kan föra mycket
positivt med sig.

Anf. 92 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Det är som Thomas Östros säger. Det
finns ett mycket starkt intresse för de här kurserna
inom alltfler yrkesgrupper. Jag tror att det är så
många som fem sökande på varje plats. Det är ju
mycket imponerande i den här typen av frågor, tycker
jag. Och det bådar gott för framtiden när vi skall
jobba aktivt med de här frågorna.
Man föreslog också i utredningen att man skulle
ha nätverksbyggande. Vissa platser skulle kunna
fungera som några slags centrum i uppbyggnaden av
kunskap kring de här frågorna. Är det någonting som
har föranlett ett ställningstagande från statsrådets sida
fram till i dag? Jag skulle vilja höra något mer om hur
man har tänkt.

Anf. 93 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag menar att det finns anledning att
göra ytterligare insatser. När det gäller just den kon-
kreta frågeställningen vill jag återkomma när vi har
behandlat utredningens förslag.
I går besökte jag en av våra nya högskolor, Mal-
mö högskola. Det är en högskola som betyder väldigt
mycket i den staden och i den regionen, och som även
har en möjlighet att förnya utbildningen på ett allde-
les unikt sätt. Också där diskuterar man möjligheterna
att stärka utbildningen och studierna kring mänskliga
rättigheter i samband med de kurser som behandlar
integration, immigration och andra för hela landet
viktiga frågor. Det ser jag som en mycket positiv
utveckling. Jag är beredd att fortsätta att stödja en
sådan utveckling.
Reglering av spelmarknaden

Anf. 94 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Jag har en fråga till idrottsminister
Messing som gäller de ekonomiska förutsättningarna
för idrottsrörelsen i vårt land. I den proposition som
nyligen presenterades annonserades det och flaggades
det stort för 200 miljoner kronor extra från auto-
matspel. Automaterna skall placeras ut i föreningar-
nas egna bingohallar. De skall vara statliga, och
pengarna till föreningarna skall fördelas centralt. Men
i dessa hallar finns det i dag värdeautomater som ger
en hel del pengar lokalt till föreningarna.
Min fråga är om ministern tror att det verkligen
blir 200 miljoner kronor och om hon tror att det är bra
med centralt styrda pengar i stället för lokalt styrda
pengar.

Anf. 95 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Ja, jag tror att det är viktigt att reglera
spelmarknaden centralt. Vi kan bara titta på hur det är
i Norge och dra paralleller med den stora svarta
marknad som finns för spel i Norge. Resultatet och
slutsatserna av det är bara negativa och ökar kostna-
derna för samhället i stort när vi ser att t.ex. missbru-
ket av olika former av spel också ökar.
De beräkningar som Svenska Spel och andra har
gjort i fråga om de nya värdeautomater som nu skall
placeras ut visar att det kommer att bli mer än 200
miljoner kronor. Vi har gjort en realistisk bedömning
av det överskott som jag har fått möjlighet att fördela
till idrottsrörelsen av det totala belopp kring spel som
ligger under Finansdepartementet. Bedömningen är
att det då blir 200 miljoner kronor, och dessa pengar
skall vi rikta lokalt. Vi stärker det lokala aktivitets-
stödet för barn och ungdomar. I och med de 200 mil-
joner kronor som angavs i idrottspropositionen så
fördubblar vi det s.k. LOK-stödet för unga.

Anf. 96 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Dessa automatspel utgör ju inte direkt
någon svart spelmarknad. Det är de lokala bingoalli-
anserna och de lokala föreningarna som har den bästa
lokala kännedomen om idrottsrörelsens förutsättning-
ar i respektive område. Deras möjligheter att fördela
pengar måste väl ändå minska? Det är ju helt riktigt
som ministern säger, att pengarna skall fördelas cent-
ralt men att de skall gå till lokalt aktivitetsstöd, men
det är ju inte föreningslivet som fördelar detta.

Anf. 97 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Johan Pehrson frågade mig om jag
tyckte att det var viktigt att reglera spelet centralt, och
jag svarade ja. Jag tycker att det är oerhört viktigt att
vi har en politik för spelandet i vårt land och att vi
också har en politik för hur vi skall minska riskerna
för olika former av spelmissbruk.
I den idrottspolitiska propositionen har jag fått
möjligheten att fördela en del av överskottet från
värdeautomaterna till föreningslivet.
Finansdepartementet ansvarar för spelmarknaden,
och i synen på denna ingår mycket mer. De automater
som vi nu ställer ut kommer att generera ett stort
överskott. De 200 miljonerna är en del av det. Genom
detta stöd vill jag försöka skapa jämlika och jämställ-
da villkor för idrottsrörelsen. Då vill jag styra peng-
arna till barnen, så att idrotten inte skall bli en klass-
fråga. Vi ser tydligt att kostnaderna ökar i dag för de
olika idrotterna. Det utestänger en del barn och ung-
domar att prova på alla de idrotter som de tycker är
roliga. Vi vill försöka underlätta för dem att prova på
detta, så att det inte skall finnas ett klassperspektiv
inom idrotten. Idrotten skall vara tillgänglig för alla.
Jag har fått möjlighet att fördela en del av detta stöd,
och då har jag lagt detta på det lokala aktivitetsstödet.
Äldre läkares yrkesförbud

Anf. 98 BERIT ADOLFSSON (m):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till socialmi-
nistern. Tidigare i vår ställde jag en fråga till social-
ministern angående äldre läkares yrkesförbud, alltså
de läkare som är äldre än 65 år. Jag frågade om det
inte var viktigt att tillvarata dessa människors kun-
skaper. Vi var rörande överens den gången. Då hade
jag en förhoppning om att ministern skulle ta bort det
yrkesförbudet, särskilt nu när det är väldigt ont om
läkare i Västsverige och speciellt i Göteborg. Jag
undrar om socialministern har tänkt färdigt i den
frågan.

Anf. 99 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Svaret kan vara mycket kort. Vi håller
på att bereda den frågan. Det pågår ett arbete i de-
partementet om vilka åtgärder som vi kan vidta för att
förbereda förslaget till riksdagen.

Anf. 100 BERIT ADOLFSSON (m):
Fru talman! Jag tackar för detta.
Åtgärder för arbetshandikappade

Anf. 101 STEFAN ATTEFALL (kd):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Mona
Sahlin om åtgärder för de arbetshandikappade. I vår-
budgeten kunde vi läsa att anslaget för lönebidrag
skulle öka med 90 miljoner kronor, vilket bl.a. vi
kristdemokrater välkomnade, eftersom vi har föresla-
git satsningar på den gruppen. Vid arbetsmarknadsut-
skottets behandling av detta började vi titta närmare
på saken. Då upptäcker vi att via andra icke redovisa-
de besparingar blir dessa ytterligare 90 miljonerna för
lönebidrag och arbetshandikappade minus 200 miljo-
ner kronor.
Min fråga till statsrådet är: Är detta avsikten med
den ökade satsningen som det skrivs om i propositio-
nen, och varför redovisas i så fall inte den faktiska
totala besparingen via bl.a. anslagsbesparingar och på
annat sätt?

Anf. 102 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag är ledsen, men detta område an-
svarar inte jag för i departementet. Det är Björn Ro-
sengren som ansvarar för det. Jag kan därför inte till
fullo svara detaljerat och korrekt på detta. Jag får
därför be frågeställaren att återkomma i andra former
för att reda ut detta.
Självklart har avsikten varit att stärka arbetsmark-
nadsmöjligheterna för de arbetshandikappade som är
en stor och utsatt grupp på svensk arbetsmarknad.
Men detaljkunskapen om detta område besitter jag
inte.
Lördagsöppet på Systembolaget

Anf. 103 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Min fråga riktar sig till socialminister
Lars Engqvist och handlar om lördagsöppet på Sys-
tembolaget. Den diskussionen har ju gått lite av och
an. Det kommer en alkoholpolitisk proposition senare
i vår, det vet jag. Men i morse stod det i en av de
stora dagstidningarna att det nu skall bli lördagsöppet.
Då vill jag fråga: Är det fallet? Och hur tänker man i
så fall följa upp eventuella negativa konsekvenser av
ett sådant öppethållande?

Anf. 104 Socialminister LARS
ENGQVIST (s):
Fru talman! Barbro Westerholms fråga ger mig
tillfälle att även från denna talarstol rikta en smula
kritik mot en annan ledamot i denna riksdag, nämli-
gen Miljöpartiets representant i de samtal som vi har
fört om den proposition som vi skall lägga fram den
28 maj. Vi för en ganska noggrann diskussion om hur
vi skall möta den restriktiva alkoholpolitik som vi
kommer att presentera med att samtidigt införa en
större service och i viss mån en ökad tillgänglighet i
den delen av alkoholförsäljningen som vi kontrolle-
rar. Vi diskuterar möjligheten av att också pröva ett
öppethållande på lördagar. Vi har inte bestämt oss för
att vi skall göra ett sådant prov. Vi vet inte vilka för-
utsättningar det skall vara. Det håller vi på att disku-
tera. Därför är det högst olämpligt att en representant
för Miljöpartiet försöker framställa det som att vi har
lagt fram ett sådant förslag. Det har vi inte gjort än.
Vi har inte ens bestämt om vi skall lägga fram något
sådant förslag.
Biståndet

Anf. 105 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag har en fråga till vice statsminis-
tern som gäller begränsningsbeloppet i tilläggsbud-
geten för i år som drabbar biståndet alldeles särskilt
hårt. Vi får dagligen signaler från organisationer, t.ex.
Röda korset i Kosovo och andra frivilligorganisatio-
ner, om konsekvenserna av detta. I utrikesutskottet
har vi fått en viss information om hur man skall kun-
na klara de åtaganden som finns på något sätt någor-
lunda hjälpligt genom att senarelägga projekt och
skjuta på utbetalningar över årsskiftet. Det var precis
det som Sida gjorde vid förra årsskiftet. Nu står man
där med de tuffa begränsningstalen. Det var alltså 700
miljoner som man sköt över och betalade i år.
För två veckor sedan frågade jag biståndsminis-
tern här i kammaren hur det blir med dessa begräns-
ningar nästa år. Då sade han: Det skall inte bli så
nästa år, utan det var ett tillfälligt utgiftstak om be-
gränsning just för biståndet.
Min fråga till vice statsministern är: Kan vice
statsministern bekräfta att det blir på det sättet, att det
är tillfälligt och att det inte blir så nästa år utan att
både reservationer och det som anslås för det året kan
betalas ut nästa år?

Anf. 106 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Jag tänker inte gå in i några detaljer i
fråga om biståndsbudgeten, och för övrigt vet jag att
utskottet just nu behandlar den frågan. Jag tycker
därför att man får föra den diskussionen direkt i ut-
skottet.
Beträffande utgiftsbegränsningar för ett år kände
vi att vi nu måste besluta om det som gäller för 1999,
annars fanns det risk för att vi skulle slå igenom ut-
giftstaket. Och det gäller alltså 1999. Hur det blir år
2000 vet vi inte. Men hela tanken är ju att man för-
skjuter utbetalningar till nästa år för att klara det år
som utgiftsbegränsningen avser. Något ytterligare kan
jag inte säga, eftersom några andra beslut inte har
fattats.

Anf. 107 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Det är väl ungefär som jag trodde att
det var. Jag var lite förvånad över att biståndsminis-
tern här så prompt kunde uttala sig för att det gällde
ett år och att det inte kommer att ske igen. Således
kan vi konstatera att det kommer att bli så att vi
skjuter belopp framför oss år efter år efter år, vilket i
praktiken egentligen innebär att biståndet minskar.
Det är något som riksdagen inte har beslutat om.
Detta är synnerligen allvarligt med tanke på situa-
tionen - vi har ju oerhört stora åtaganden - i Kosova
där vi skulle behöva göra mycket mer än vi gör. Vi-
dare har vi åtaganden i Centralamerika. Vi har också
lovat att vi skall öka biståndet till Asien t.ex. Dess-
utom har vi stora åtaganden i Afrika. Det är verkligen
bekymmersamt. Nu har vi fått bekräftat att det som
biståndsministern sade i denna kammare för två
veckor sedan inte stämmer.

Anf. 108 Vice statsminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Jag klargör hur beslutsprocessen är
och uttalar mig om det beslut som vi har fattat, och
det gäller år 1999. Vad som sker år 2000 kan jag inte
säga i dag. Det här är alltså inte en budgetfråga på det
viset, utan det är en fråga om hur användningen av
pengarna ser ut det året.
Vad vi kan konstatera är att det bistånd som får
användas under det här året är precis den summa
pengar som riksdagen har beslutat om. Det är vad det
handlar om. Sedan skall det inte användas mera
pengar än det. Det är det vi i år har utrymme för.
Inom den ramen skall vi naturligtvis klara våra
åtaganden vad gäller den stora katastrofen i Central-
amerika, Kosovo osv. Man håller nu på med ett omp-
rioriteringsarbete inom Sida just för att man skall
kunna klara det.
Antisemitiska uttalanden i Ryssland

Anf. 109 TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! Jag vill till utrikesminister Anna
Lindh ställa en fråga som handlar om den tilltagande
antisemitismen i Ryssland. Under hösten och vintern
har vi nåtts av de mest bisarra uttalanden som leda-
möter av den ryska duman har fällt, t.ex. att judarna
skall avrättas en efter en i bokstavsordning eller att
judar är blodsugare. En ledamot har sagt att han gla-
deligen skulle ta något dussin av dem med sig i gra-
ven när han dör, osv. Det är alldeles fruktansvärda
uttalanden.
Hur har den svenska regeringen agerat med an-
ledning av den ökande antisemitismen? Det gäller då
dels i vår attityd i fråga om att ta emot flyktingar, dels
i vår attityd gentemot den ryska duman. Hur har vi
markerat?

Anf. 110 Utrikesminister ANNA
LINDH (s):
Fru talman! Det är precis som Tuve Skånberg sä-
ger, nämligen att det har varit helt horribla uttalanden
från en del politiska representanter i Ryssland. Dels
har vi tagit upp oron över det här i de bilaterala kon-
takter som vi har haft med representanter för den
ryska regeringen. Dels har EU genom sin ordförande
framfört EU:s oro över den här typen av uttalanden.
Vad vi dock har sett som har varit positivt är att
representanterna för den ryska regeringen, med presi-
dent Jeltsin i spetsen, väldigt hårt, tydligt och kraft-
fullt har markerat att den här sortens uttalanden inte
står för Ryssland och att det är helt oacceptabelt att
den här typen av uttalanden görs.

Anf. 111 TUVE SKÅNBERG (kd):
Fru talman! Förvisso är det så att uttalandena från
Jeltsins sida har varit hårda. Men räknar man på fing-
rarna är det bara en femtedel av duman som har stött
uttalanden tagna i november förra året och i mars i år
om att fördöma de här kommunisternas hätska an-
grepp mot judarna. Ett hundratal av dumans ledamö-
ter har alltså varit beredda att tillsammans med libe-
ralerna fördöma sådana män som t.ex. förre generalen
Albert Makasjov och ordföranden i Dumans säker-
hetsråd Viktor Iljuchin.
Detta är alldeles för lite. Vad kan vi ytterligare
göra för att stödja den lilla 20-procentiga minoritet
som fördömer gjorda uttalanden?

Anf. 112 Utrikesminister ANNA
LINDH (s):
Fru talman! Framför allt tror jag att vi vid sidan
av de direkta politiska kontakterna också kan se till
att vi bidrar till folkupplysning. Det kan vi göra ge-
nom kontakterna med olika organisationer, genom de
organisationskontakter som svenska organisationer
har med ryska organisationer och genom att vi t.ex.
översätter Om detta må ni berätta även till ryska. Det
tror jag kommer att bidra väldigt positivt till den
fortsatta debatten. Självklart skall vi hela tiden för-
döma och markera att vi aldrig kan acceptera den här
sortens horribla uttalanden som vi har sett i Ryssland.
CSN:s återbetalningsregler

Anf. 113 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Min fråga riktas till utbildningsmi-
nister Thomas Östros och handlar om huruvida
CSN:s återbetalningsregler är förenliga med EG-
lagen. Frågan bygger på uppgifter som jag har fått
från bekymrade studenter.
Om en person med studielån arbetar i Sverige be-
talar den personen 4 % av den lön som han eller hon
hade två år tidigare. Om samma person däremot väl-
jer att efter examen åka utomlands för att arbeta är
kravet på återbetalning 5 % av den totala skulden. Det
här gör att det blir väldigt höga utgifter för dem som
väljer att arbeta utomlands.
Min fråga till utbildningsministern blir därför:
Borde det inte vara samma regler som gäller för åter-
betalning av studiemedel oavsett om man väljer att
arbeta inom EU-området eller om man väljer att ar-
beta i Sverige?

Anf. 114 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! I grund och botten har vi ett väldigt
generöst studiestödssystem. Vi har valt att lägga en
stor del av subventionen i att det finns en trygghet vid
återbetalningen. Alla vet att man, när man börjar sitt
arbetsliv, om man inte vill heller inte betalar mer än
en viss andel av inkomsten.
Det finns anledning att göra reformer i studi-
estödssystemet. Då ser vi över alla olika delar av det
studiestödssystem som vi i dag har. I vårpropositio-
nen finns medel avsatta för den här typen av refor-
mer. Till hösten återkommer vi med ett förslag till
nytt studiestödssystem. Jag är inte beredd att säga
vilka delar som kommer att förändras innan vi har en
samlad proposition. Det finns ingen uppgift hos mig
om att det skulle finnas något problem med vårt nu-
varande studiestödssystem i förhållande till EG-
rätten.

Anf. 115 HELENA BARGHOLTZ (fp):
Fru talman! Jag får lämna mina bekymrade vänner
detta besked och hoppas att det rättar till sig. Vi ser ju
väldigt gärna att våra ungdomar också arbetar utom-
lands.

Anf. 116 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Vi har nog, om vi jämför länder
emellan, ett av de mest generösa studiestödssystemen
när det gäller att uppmuntra våra ungdomar att ge sig
ut. Det har gjort att det fullkomligt har exploderat.
Väldigt många av våra ungdomar läser en eller annan
termin utomlands. Det stimulerar vi via studiestöds-
systemet. Dessutom tycker jag, precis som frågestäl-
laren, att det är väldigt positivt om man också efter
studierna väljer att arbeta utomlands under några år.
Det är bra för Sverige, och det skall vi alls inte mot-
arbeta på något sätt.

Anf. 117 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag får därmed förklara dagens frågestund avslu-
tad och tacka regeringens företrädare och kammarens
ärade ledamöter, liksom åhörarna, för deltagandet.

7 § Förskoleverksamhet

Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1998/99:UbU10
Förskoleverksamhet

Anf. 118 ANDERS SJÖLUND (m):
Fru talman! Förskoleverksamheten, eller barnom-
sorgen som var den tidigare beteckningen, är en vik-
tig del i familjernas vardag. 1998 fanns 720 000 barn
i åldern 1-6 år inskrivna i någon form av förskole-
verksamhet. Det betyder att tre fjärdedelar av den
aktuella gruppen barn berörs av organiserad omsorg,
detta oftast i kommunal regi och till en totalkostnad
på ca 43 miljarder kronor. Föräldrarna själva bidrar
med i genomsnitt 16 ½ % av dessa avgifter. Över
landet varierar dessutom kostnaden ganska rejält,
ungefär från 40 000 kr till 80 000 kr beroende på
vilken kommun man talar om. Det betyder med andra
ord att en fjärdedel av barnen inte får del av den stora
skattesubvention som finns i systemet.
Fru talman! Det är viktigt och nödvändigt med
stöd till barnfamiljerna så att dessa kan få en reell
möjlighet att göra val av vital betydelse för den en-
skilda familjen. Därför är det rimligt att det gemen-
samma delfinansierar barnomsorgskostnaderna så att
de blir möjligt att kombinera föräldraskap med en
yrkeskarriär.
Vad som däremot är utomordentligt oroande är
regeringens syn på förskolans roll kontra familjens.
Ett grundläggande perspektiv borde vara att uppmunt-
ra och stärka föräldrarnas ambitioner att vara just
föräldrar, och detta sker inte genom att inta en stånd-
punkt som undergräver den möjligheten.
Nu är ju föräldrar ingen homogen grupp som har
lika önskemål om hur barnen skall uppfostras, utbil-
das eller bli föremål för omsorg. Därför borde även
här honnörsorden vara valfrihet, mångfald och alter-
nativa former vad gäller förskoleverksamheten. Man
frågar sig onekligen vad regeringen är rädd för. Vari
består hotet från den alternativa rörelsen?
Med den utgångspunkten känns regeringens tan-
kar om maxtaxa och allmän förskola som ett direkt
hot mot familjernas önskemål om inte vi får se en
öppnare attityd mot alternativa former.
De signaler detta sänder och som är en fortsätt-
ning på den inslagna vägen ger onekligen eko från
historien. "Barnen är alltför viktiga för att omsorgen
om dessa skall kunna överlämnas till föräldrarna",
kunde vi läsa en gång i tiden. Är detta verkligen den
metod som skall gälla för 2000-talet? Barnfamiljerna
måste sättas i fokus på ett helt annat sätt än som vi nu
gör. Detta är en helt fel väg att gå, och jag hoppas att
riksdagsmajoriteten så småningom avslår förslaget
om maxtaxa som beskrivs kort i betänkandet.
Fru talman! Vi föreslår i vår motion att de be-
stämmelser om barnomsorgen som gällde före 1995
återinförs. Det betyder ett lagstadgat skydd och rätt
för alternativa former av barnomsorg som garanteras
den kommunala ersättningen. Det är ett högst rimligt
förhållningssätt, tycker vi. Eller menar socialdemo-
kraterna, precis som statsministern sade någon gång
inför valet, att hemmavarande inte bidrar till tillväx-
ten? Är det detta som får avspegla den familjepolitik
som ni går in för?
Jag hoppas att vi skall kunna få en sansad debatt
om hur vi sammantaget bäst stöder barnfamiljerna i
det här landet. Det får inte bara handla om bidragsni-
vån i alla dess former utan om välfärdspolitiken i ett
bredare fält, en välfärdspolitik som är värd namnet.
En sådan rimlig utgångspunkt borde vara att göra
familjerna mindre beroende av bidrag så att de kan
verka på sina egna villkor. Så vill de flesta familjer i
dag. Man vill kunna försörja sig och göra val i livet
som passar den enskilda familjen. När man tillfrågar
familjer som har barn upp till tre år säger hela 80 %
av dessa att de vill vara hemma med sina barn, om det
finns ekonomiska möjligheter för det. Här kommer
maxtaxan återigen in i bilden och kommer att fungera
som en inlåsningsfaktor och försvåra möjligheterna
till alternativa livsformer.
Fru talman! Vi tar avstånd från en politik som vill
låsa in barnen i ett system som mer har till uppgift att
tillfredsställa politiska syften och som motarbetar den
goda ambitionen att ge föräldrarna en verklig möjlig-
het att välja sin omsorgsform. Den stora ideologiska
debatten om statens roll och kommunernas roll i för-
hållande till familjerna kommer att återkomma när
regeringen gör verklighet av det förslag till maxtaxa
och allmän förskola som man förespeglar.
Jag nöjer mig med detta och yrkar bifall till reser-
vation 2 under mom. 3.

Anf. 119 ERLING WÄLIVAARA (kd):
Fru talman! Vi debatterar betänkandet UbU10
som behandlar förskoleverksamheten. För en tid
sedan besökte jag ungdomsenheten vid socialförvalt-
ningen i Luleå kommun, en enhet som är hårt belas-
tad med många och ofta mycket besvärliga fall. An-
talet ungdomar med alkohol- och drogproblem ökar,
samtidigt som problemen kryper allt lägre ned i åld-
rarna. Ofta döljer sig besvärliga uppväxtförhållanden
bakom problemen. Personalen på ungdomsenheten
framhöll att det redan under de tidigaste förskoleåren
framkom signaler hos somliga barn som tydde på att
de skulle få det svårt och hamna snett längre fram i
livet. Liknande signaler har jag mött på många andra
håll i landet. Mobbning, våld och brist på allmänt
hyfs är allvarliga signaler som når oss. Man kan med
rätta fråga sig: Varför har utvecklingen blivit så här?
Detta trots att vi fått en bättre och mer utvecklad
pedagogik i barnomsorgen, eller förskoleverksamhe-
ten. Är det som vi nu ser egentligen ett rop på hjälp,
eller är det ett sökande efter gränser och normer? Är
det ett rop efter uppmärksamhet eller ett uttryck för
en otrygghet som våra barn och ungdomar känner?
Fru talman! Låt oss först slå fast att det yttersta
ansvaret för barnens fostran vilar på föräldrarna. Vi
kristdemokrater tror också att föräldrarna själva bäst
vet vilken omsorgsform som passar just deras barn.
Rättigheten att välja förskoleform eller barnomsorg
måste föräldrarna själva ha. Det är en demokratisk
rättighet. Vår uppgift som politiker, fru talman, är att
presentera och erbjuda alternativen. I stället för att
ensidigt framhålla en viss typ av omsorg talar allt för
att vi i stället bör vara öppna för olika barnom-
sorgsalternativ och satsa på kvalitet i de olika alter-
nativen.
Familjedaghemmen är ett alternativ som behöver
uppmärksammas och lyftas fram. Tyvärr vill rege-
ringen osynliggöra familjedaghemmen.
Den öppna förskolan är ett annat alternativ som
har speciell betydelse för nyblivna föräldrar som
känner behov av hjälp och stöd. Den öppna förskolan
är ett bra stöd i föräldrarollen. Den har särskilt stor
betydelse för de familjer vars sociala nätverk är svagt,
där arbetslösheten är hög och där barn och föräldrar
har långt till andra barnfamiljer. Tyvärr väljer många
kommuner att lägga ned den öppna förskolan när de
ekonomiska resurserna blir knappa.
Fru talman! Barnomsorgen eller förskolan har
också en viktig uppgift i att förmedla normer och
värderingar. Alltfler av oss börjar nu att inse vikten
av en hållbar värdegrund i såväl förskolan som i
grundskolan.
Regeringen, och i synnerhet skolministern, har
uppmärksammat behovet av en hållbar värdegrund,
och hon har också tillsatt en värdegrundsgrupp vars
uppgift är att på olika sätt stärka läroplanens värde-
grund. Det anser vi är bra. Det är ett krav som krist-
demokraterna har drivit under många år och som vi
kommer att fortsätta att driva. Men vi frågar oss i
dag: Vilken värdegrund skall vi ha?
Demokratiska värderingar blir ett tomt uttryck om
de hänger i luften och inte kopplas till ett etiskt rot-
system. Ett demokratiskt synsätt är en åskådning som
bygger på alla människors lika värde. Vi kristdemo-
krater tror att det är viktigt att den åskådningen aktivt
förmedlas och lärs ut också i förskolans och i de olika
omsorgsformernas verksamhet.
Att stärka barns identitet är ett viktigt uppdrag i
förskolan, heter det i läroplanen, men det står mycket
vagt att de skall få ta del av det egna kulturarvet. Vi
kristdemokrater anser att man i likhet med läroplanen
för det obligatoriska skolväsendet skall hänvisa till
den kristna traditionen i vårt land och den etik som
bygger på denna tradition. Vi anser att det är olyckligt
att den formuleringen inte finns med i läroplanen för
förskolan, men vi hoppas att den beaktas i värde-
grundsgruppens pågående arbete.
Fru talman! Det kan inte vara rimligt att vi har
olika värdegrund i förskolan och i grundskolan. Det
bidrar bara till att skapa villrådighet både hos elever
och hos lärare. Kristdemokraterna förordar en gemen-
sam värdegrund som skall gälla för förskolan, famil-
jedaghemmen, öppna förskolan och den obligatoriska
skolan.
Fru talman! Till sist vill jag säga några ord om
vårdnadsbidraget eller ersättningen för vård av egna
barn i åldrarna 1-5 år. Vi har länge hävdat att kom-
munerna skall ges möjlighet att ge de föräldrar som
heller vill ha det kontant stöd i stället för dagisplats.
Svaret till dessa föräldrar har oftast varit att barnom-
sorgen är utbyggd till i det närmaste full behovstäck-
ning - ett besynnerligt svar.
För någon tid sedan kunde vi läsa vad en journa-
list på Dagens Nyheter skrev, och jag citerar: "För
föräldrar som vill sätta barnen på kommunens dag-
hem från ett års ålder fungerar systemet bra. För and-
ra är det ett tvång. Den avgörande frågan är: Med
vilken rätt bestämmer riksdagsmajoriteten hur barnen
skall tas om hand? Med vilket argument tar riksdagen
över föräldrarnas rätt? Enda svaret kan vara: makten
- vi vill använda makten att tvinga vår vilja på and-
ra."
Socialdemokraternas ovilja och kraftfulla mot-
stånd mot att ge föräldrarna den självklara rätten att
välja vilken barnomsorgsform som man vill ha för
sitt/sina barn kan knappast belysas bättre. Det som är
möjligt i våra grannländer Finland, Norge och Dan-
mark är omöjligt i socialdemokraternas Sverige.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla krist-
demokraternas ställningstaganden som finns redovi-
sade i reservationerna, men för tids vinnande nöjer
jag mig med att yrka bifall till reservation nr 4 vid
mom. 5 och dessutom till yrkande 4 i motion Ub243,
vilket vi på grund av ett förbiseende i ett tidigare
skede missat att yrka på.

Anf. 120 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Förskoleverksamheten är ett viktigt
komplement till föräldrarnas omsorg för sina barn.
Samarbetet mellan föräldrar och förskolan kan bilda
en trygg och bra miljö för barnen och leda till en
mycket värdefull process i det livslånga lärandet. Det
är viktigt att alla barn som bor i Sverige har rätt att ta
del av förskoleverksamheten. Det gäller alla, oavsett
om föräldrarna har ett arbete eller inte.
Det är dessutom viktigt att det finns alternativa
förskoleverksamheter. Centerpartiet anser därför att
kraven på kommunerna bör skärpas så att de upp-
muntras till alternativa verksamheter. Förskolor,
familjedaghem och öppna förskolor fyller alla viktiga
funktioner, och föräldrarna skall erbjudas möjligheter
att välja verksamhet för sina barn. En mångfald av
förskoleformer med olika organisationsformer inne-
bär att de olika verksamheterna kan stimulera varand-
ra och bidra till en utökad utveckling av hela försko-
leverksamheten i Sverige.
I dag när kommunernas budgetar är ansträngda
kan vi se tendenser till att exempelvis öppna förskolor
stängs, precis som Erling Wälivaara tog upp i sitt
inledningsanförande. Det är olyckligt på grund av att
de föräldrar som väljer den öppna förskolan är hem-
ma med sina barn, kanske för att de valt det av egen
fri vilja eller för att de är arbetslösa. För dessa föräld-
rar och deras barn är det oerhört viktigt att ha en
mötesplats att gå till där barnen träffar andra barn och
där föräldrarna har möjlighet att samtala med andra
vuxna.
Jag har mött föräldrar under min tid som kom-
munpolitiker som har vädjat och sagt: Rör inte vår
vitamininjektion! Den öppna förskolan ses som ett
sätt att träffa andra människor, och det betyder oer-
hört mycket. Detta bör uppmärksammas, eftersom
neddragningarna ute i kommunerna i dag innebär ett
hot mot valfriheten.
Den 1 augusti 1998 infördes en läroplan för de
kommunala förskolorna. Vi i Centerpartiet välkom-
nade den, men vi påtalade samtidigt att det finns
brister i det regelverk som gäller för förskolan.
Regeringen föreslår att de enskilda förskolorna,
familjedaghemmen och den öppna förskolan inte
skall omfattas av läroplanen. Vi instämmer i att läro-
planen inte bör göras obligatorisk för dessa verksam-
heter, men vi föreslår att riksdagen hos regeringen
begär förslag till regler som gör det möjligt för en-
skilda förskolor och familjedaghem som uppfyller
kraven att ansluta sig till läroplanen.
Det är också oroande att regeringen menar att lä-
roplanen kommer att ligga till grund för bedömningen
om den enskilda förskolan uppfyller det krav på god
kvalitet som föreskrivs. Enskilda förskolor skall inte
omfattas av läroplanen, men de skall ändå bedömas
enligt den. Hur går det ihop?
Det får inte bli så att man betonar skillnaderna
mera än likheterna. Det viktiga är att förskolorna
lever upp till värdegrunden och de allmänna målen,
anser vi i Centerpartiet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 un-
der mom. 3 och 6 i betänkandet.
I betänkandet uppmärksammas också det pedago-
giska ansvaret för att läroplanens mål uppnås.
I Centerpartiets motion betonar vi att avgörande
för den pedagogiska verksamhetens kvalitet självfal-
let är personalens kvalifikationer. Personal med ut-
bildning för pedagogisk verksamhet med barn kan ta
till vara barns inneboende nyfikenhet och lek för en
pedagogisk uppgift.
Alla personalkategorier har en viktig uppgift att
fylla i förskolan för att barnen skall bli trygga och
harmoniska. Det pedagogiska ansvaret för att läropla-
nens mål skall uppnås anser vi i Centerpartiet skall
ligga på förskolläraren.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 3. Jag står givetvis bakom våra andra reservatio-
ner, men för tids vinnande yrkar jag inte på dem.

Anf. 121 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Ansvaret för förskoleverksamheten
och skolbarnsomsorgen flyttade ju 1996 från Social-
departementet och Socialstyrelsen till Utbildningsde-
partementet respektive Skolverket. Denna förändring
hade föregåtts av väldigt mycket diskussion och även
en del konflikter. Men förändringen markerade ju på
ett tydligt sätt vad man ville med förskoleverksam-
heten. Tidigare såg man den ju enbart som ett kom-
plement till hemmets och familjens insatser för barn,
men nu blev vikten av den pedagogiska verksamheten
tydliggjord.
Det är ju så att barn har ett obetvingligt behov av
att lära och lära nytt, och människors förmåga att lära
och lära nytt är ju som bäst vid tre års ålder. För barn
är lek lärande, och lärande är lek. Verksamheten vid
t.ex. Montessoriförskolor visar tydligt vad det betyder
att man lägger in pedagogik när barn är som mest
sugna på att lära.
Alla barn måste beredas möjligheten att delta i
förskoleverksamheten. Det blir annars ett handikapp
för barn som inte har haft den möjligheten senare i
livet.
I dag utestängs en del barn från förskoleverksam-
het. Det kan vara barn som allra mest skulle behöva
den, nämligen barn till arbetslösa föräldrar eller barn
till föräldrar för vilka avgifterna har lagt hinder i
vägen. Föräldrarna anser att de inte har råd.
Det finns deltidsskolor i projektform, men projekt
är en kortsiktig lösning. Regeringen säger i sin propo-
sition att det skall ske en stegvis utbyggnad, men
intill dess vi har sett att så blir fallet kommer vi att
hålla fast vid yrkandet om att alla barn skall beredas
denna möjlighet.
Förskolepersonalens kvalitet är en annan fråga att
ta upp nu när förskolan har ett tydligt pedagogiskt
ansvar. Vi anser att de som har det pedagogiska an-
svaret skall ha en treårig högskolelutbildning som
förskollärare och att barnskötare som så vill skall ha
en möjlighet till påbyggnadsutbildning. Jag vet att
Lärarutbildningskommittén arbetar med denna fråga,
men jag återupprepar att intill dess vi har sett resul-
taten kommer vi att hålla fast vid detta yrkande, som
jag också hoppas bifalls.
Vi tar också upp att det skall vara tydliga mål för
förskolan. Det är två typer av mål för barnen, dels ett
allmänt mål, dels ett individuellt mål. Detta avvisas
med att det inte går att mäta, att man inte kan betygs-
sätta barn. Men det är ju inte det som vi avser, utan vi
avser att varje barn skall bli sett och att man skall se
vilka förutsättningar och behov ett barn har. Det skall
finnas en plan för att varje barn skall få den stimulans
som är bäst för barnet i förskolan. Det gäller inte
minst barn med funktionshinder av olika slag. Tydli-
gast blir det kanske när det gäller barn med lätta
funktionshinder att man bortser från betydelsen av
dessa i samband med barns lärande och lek.
Vi menar också att det skall finnas ett tydligt le-
darskap i förskolan och att ansvaret bör ligga på den
som har den pedagogiska utbildningen. Också detta är
föremål för översyn i samband med översynen av
skollagen.
Det sista jag tänkte ta upp är samarbetet mellan
förskola och föräldrar. Det fungerar väldigt väl på
många håll. Men det finns ändå skäl att understryka
vikten av detta samarbete och att Lärarutbildnings-
kommittén tar sig an frågan. Det handlar ju ändå om
ett samspel mellan föräldrarna och förskolan för att
samarbetet skall fungera väl.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 6 under mom. 12. Vi står bakom de övriga reser-
vationerna från Folkpartiets sida, men jag upprepar,
som alla andra, att för tids vinnande begränsar vi oss
till att yrka bifall till denna reservation.

Anf. 122 NALIN PEKGUL (s):
Fru talman! De närmare 50 motionsyrkanden som
har skrivits om förskolan visar vilket engagemang det
finns i riksdagen för förskolan.
Ansvaret för förskoleverksamheten ligger sedan
den 1 juli 1996 på Utbildningsdepartementet. Anled-
ningen till att ansvaret flyttades från Socialdeparte-
mentet är att vi alltmer börjar att få upp ögonen för
hur viktig pedagogisk verksamhet för de allra minsta
barnen är för det livslånga lärandet. Detta har bl.a.
resulterat i att riksdagen för första gången våren 1998
har godkänt en läroplan för förskolan, som sedan den
1 augusti 1998 gäller i de förskolor där kommunen är
huvudman.
På senare tid har många kommuner skärpt regler-
na för barns rätt till barnomsorg. Reglerna utformas
mer utifrån föräldrarnas behov av barnpassning än av
barnens behov av pedagogisk verksamhet. För mig är
alla barns tillgång till en bra förskola en ideologisk
fråga.
Barns förutsättningar att klara av skolan och där-
med deras frihet att utvecklas efter sin förmåga på-
verkas i den tidiga barndomen. Föräldrar har olika
förmåga att påverka barnens förutsättningar. Med en
bra pedagogik kan dessa skillnader utjämnas. För att
även barn med de trassligaste hemförhållandena skall
garanteras förskoleverksamhet är det viktigt att för-
skolan verkligen är öppen för alla.
Utskottet stöder regeringens förslag om att fr.o.m.
år 2001 stegvis genomföra en allmän förskola och
införa maxtaxa i barnomsorgen.
För övrigt yrkar jag avslag på samtliga motioner
och bifall till utskottets hemställan i betänkandet.

Anf. 123 ANDERS SJÖLUND (m) replik:
Fru talman! Detta var ett tydligt inlägg. Det sägs
här att det pedagogiska arbetet i förskolan är till för
att utjämna de skillnader som finns mellan familjerna
och mellan barnen. Vad står detta för egentligen? Det
låter för mig väldigt illavarslande. Det är en syn som
går ut på att det är staten som skall ta över ansvaret
för utbildningen av våra barn.
Det betyder också att föräldrarnas insatser läggs åt
sidan. Föräldrarnas roll erkänns inte på det sätt som
jag vill att den skall erkännas. Man duger inte som
förälder, utan här är det staten eller kommunen som
skall ta över ansvaret. Det tycker jag låter förfärligt.

Anf. 124 NALIN PEKGUL (s) replik:
Fru talman! Anders Sjölund fantiserar hur mycket
som helt och lägger in precis vad som helst i mitt tal.
Vad jag försöker säga är att det faktiskt finns barn
som råkar illa ut i det här landet, och det kan väl inte
ens Anders Sjölund förneka. Jag försöker också säga
att förskolan skall vara öppen för alla, även för dessa
barn, just genom lägre avgifter. Det är ju inte fråga
om tvång, men möjligheten skall finnas för alla. Per-
sonalen på förskolan skall kunna se att det finns barn
som far illa.
Jag har försökt att säga att förskolan skall vara
öppen för alla och att det skall vara lägre avgifter,
punkt slut.

Anf. 125 LENNART GUSTAVSSON (v):
Fru talman! Rätten att delta i förskoleverksamhet
har varit en av de frågor som Vänsterpartiet har drivit
i många år. Förskolan spelar en nyckelroll för barns
utveckling och lärande. Den utgör en viktig förbere-
delse för skolan och är den första grundstenen i det
livslånga lärandet. Det är en rättvisefråga att låta alla
barn få del av förskolans verksamhet.
I och med vårpropositionen har vi nu lyckats
komma överens med Socialdemokraterna och Miljö-
partiet om en allmänna förskola med låga avgifter.
För mig som vänsterpartist är det glädjande att vi nu
avsätter resurser för en utbyggnad av förskolan. Det
är också bra att vi nu diskuterar betydelsen av låga
avgifter inom barnomsorgen. Sammantaget innebär
det här att stora steg tas mot att inlemma förskolan i
den generella välfärden.
Genom en allmän förskola ger vi nu även barn
med arbetslösa eller föräldralediga föräldrar en rätt
som nekats dem i många av landets kommuner.
Grundinställningen måste vara att det inte är föräld-
rarna som har rätt till barnomsorg utan att det är alla
barn som har rätt till barnomsorg och förskola.
Kopplingen mellan den allmänna förskolan och den
s.k. maxtaxan är mer än en politisk kompromiss. En
förskola öppen för alla barn blir inte en allmän för-
skola förrän avgifterna kommer ned på en sådan nivå
att de inte utgör ett hinder för barns deltagande i
verksamheten.
Det återstår nu ett arbete med att lösa frågor om
förskolereformens konkreta utformning. I det arbetet
är vi från Vänsterpartiet naturligtvis beredda att ta ett
stort ansvar. Vi har dels i vår motion, dels i andra
sammanhang pekat på några av de frågor som för oss
har en speciell betydelse. Jag vill kort bara nämna
några.
För det första: En garanti för rätten till plats i för-
skola för barn till arbetslösa och föräldralediga bör
vara det första som genomförs. För det andra bör
avgiftstaket och de nya barnomsorgstaxorna utformas
så att den sammantagna effekten blir fördelningspoli-
tiskt rättvis. För det tredje måste utformningen av
kompensationen till kommunerna ta hänsyn till de
olika lokala förhållandena.
Fru talman! I betänkandet behandlas bl.a. frågor
om personalen i förskolan. Vänsterpartiet har i sin
motion fört en diskussion om den pedagogiska kom-
petensen i arbetslaget i förskolan. Vi har pekat på
betydelsen av vidareutbildning och skissat på en
pedagogisk grundutbildning på högskolenivå för all
pedagogisk personal inom förskolan. Det bör också
finnas möjligheter för förskolepersonalen till forsk-
ning och fördjupning.
Vi har valt att inte formulera en reservation i frå-
gan utan konstaterat dels att utskottet delar våra åsik-
ter om vikten av fortbildning och vidareutbildning för
förskolans personal, dels att Lärarutbildningskom-
mittén skall lämna förslag till förnyelse av alla lärar-
utbildningar med utgångspunkt från de förändringar
som har skett inom förskola, skola, vuxenutbildning
och högskola samt i samhället i övrigt. Vi följer na-
turligtvis med stort intresse arbetet i kommittén och
ser med tillförsikt fram emot dess förslag.
Jag kan också konstatera att utskottet delar Väns-
terpartiets uppfattning om modersmålets betydelse
som grund för språk- och identitetsutveckling och att
elever med flerspråkig bakgrund bör erbjudas under-
visning i modersmål från förskolan t.o.m. gymnasie-
skolan.
I fråga om en lagreglering som skulle tydliggöra
rätten till modersmålsstöd i förskolan hänvisar ut-
skottet till den kommitté som skall se över skollagen.
Den kommittén kommer att ha en mängd olika vikti-
ga frågor att hantera. Det syns oss mer meningsfullt
att lyfta fram bl.a. den frågan i arbetet i kommittén än
att här och nu reservera oss.
Fru talman! Jag vill gärna ta tillfället i akt att
lyfta fram förskolans betydelse ur ett jämställdhet-
sperspektiv. För oss är det viktigt att främja kvinnors
förvärvsarbete. Vi tror att ett eget arbete och en egen
inkomst är grundläggande för såväl kvinnors själv-
ständighet och oberoende som kvinnors möjligheter
att utvecklas som individer och samhällsmedborgare.
Vi menar att en sådan kvinnofrigörelse också gynnar
barnen. Om inte kvinnor ges möjlighet att dela mak-
ten i samhället och omsorgsansvaret för barnen med
männen, tillvaratas inte heller barnens intresse på
bästa sätt. En allmän förskola och en väl fungerande
barnomsorg är mycket bra när det gäller att kombine-
ra pedagogisk stimulans och kvinnors förvärvsarbete.
Avslutningsvis får jag konstatera att tanken om
vårdnadsbidrag lever. I kristdemokraternas reserva-
tion lyfts frågan fram. Kristdemokraterna tar upp
vårdnadsbidraget som en ökad kostnad i sitt budge-
talternativ. Samtidigt påstår man att det vore en stor
samhällsekonomisk vinst för både stat och kommun
om föräldrarna stannade hemma med barnen i minst
tre år.
Det här måste grundas på något slags synsätt där
kvinnors förvärvsarbete ses som en belastning för
samhället och på en föreställning om att det inte bara
är trevligare - eller moraliskt mer högtstående - utan
också effektivare och billigare om var och en sköter
sitt, i det här fallet barnen, än om vi samarbetar.
En förutsättning för kvinnors tillgång till arbets-
marknaden är en väl fungerande och utbyggd försko-
la. Ett återinförande av vårdnadsbidrag skulle hota
detta. Som vänsterpartist arbetar jag hellre för en bra
och väl utbyggd barnomsorg och förskola, en stark
föräldraförsäkring och en arbetstidsförkortning. Jag
yrkar bifall till hemställan i utbildningsutskottets
betänkande.

Anf. 126 ANDERS SJÖLUND (m) replik:
Fru talman! Det vore konstigt om vi inte fick en
jämställdhetsdiskussion kring det här ärendet. Per-
sonligen tycker jag nog att det inte bara är kvinnorna
som äger ansvaret för barnen utan även männen.
Jag har några frågor till Lennart Gustavsson. På
den förra dagordningspunkten talade sig Gustavsson
varm för det kommunala självstyret. Då gällde det
frågor kring detta. I det här fallet, när det gäller max-
taxa på dagis som det populärt kallas, innebär det ju
en direkt kostnadsövervältring på kommunerna. Det
blir självklart en nettokostnad för dessa, även om
Gustavsson försöker säga att staten skall kompensera.
Hittills har vi inte sett något enda exempel på detta att
staten, när den lägger ett ansvar på kommunerna,
skickar med pengar fullt ut. Jag undrar hur Gustavs-
son tänker där.
Det andra gäller att det här i och för sig blir ett
välkommet bidrag till höginkomsttagarna i landet. De
kommer att tjäna alldeles rysligt mycket pengar netto
varje månad på ett sådant system. Det uppskattas
säkert av dessa grupper, men jag vet inte hur det
stämmer med den politik som Vänsterpartiet brukar
föra.
Det tredje som jag vill ta upp är att det här ju in-
nebär ytterligare en kraftig påspädning av subventio-
nerna till de tre fjärdedelar av våra barn som i dag
befinner sig i omsorg på något sätt. Ser inte Vänster-
partiet något problem med att vi sätter av så här
mycket pengar till bara tre fjärdedelar av gruppen
medan en fjärdedel går helt lottlös?

Anf. 127 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Om jag börjar med kostnadsöverväl-
tringen vill jag säga att om Anders Sjölund lyssnade
på mitt anförande sade jag att det återstår ett arbete
med att lösa frågor om förskolereformens konkreta
utformning. Där är vi beredda att ta ett stort ansvar.
Jag pekade på tre punkter som jag lyfte fram som
viktiga. Bl.a. lyfte jag fram att avgiftstaket och de
framtida barnomsorgstaxorna måste utformas på ett
sådant sätt att den sammantagna effekten blir fördel-
ningspolitiskt rättvis.
Det här är inga enkla frågor. Men det är naturligt-
vis frågor som vi skall diskutera och lösa. På samma
sätt är det när det handlar om kompensationen till
kommunerna, där vi pratar om att man skall ta hänsyn
till olika lokala förhållanden. Vi vet att det ser olika
ut i de olika kommunerna. Men det är viktig att påpe-
ka att det här arbetet nu skall genomföras, och att det
skall genomföras omsorgsfullt. Vi är beredda att
ställa upp och bidra i det arbetet.

Anf. 128 ANDERS SJÖLUND (m) replik:
Fru talman! Om jag förstår Gustavsson rätt bety-
der den idé som Vänsterpartiet har att effekten av
maxtaxan inte skall slå fullt ut.
Gustavsson säger att det är mycket arbete kvar att
göra och att man skall ta ett fördelningspolitiskt an-
svar för detta. Man kan ju inte tolka det på annat sätt
än att det blir ett annat resultat för dem som i dag har
högre inkomster än för dem som har lägre inkomster.
Hur menar Gustavsson egentligen?
Ser inte Vänsterpartiet någon fördel i att föräld-
rarna själva tar ansvar för sina barn?

Anf. 129 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag börjar med den sista frågan. Som
fyrabarnsfar ser jag naturligtvis föräldrarnas stora
ansvar för sina barn och ansvar för barnens uppväxt
och fostran. Jag ser dessutom samhällets insatser som
ett stöd och ett komplement.
Därför är jag en varm förespråkare för den all-
männa förskolan som ett komplement till föräldrarna.
Den kan aldrig ersätta föräldrarna. Det är viktigt att
påpeka.
När det gäller diskussionen om hur den s.k. max-
taxan skall utformas vill jag säga att jag är väldigt
ödmjuk. Frågan är inte lätt. Frågan löses inte genom
att jag står här i talarstolen och pekar ut åt vilket håll
det skall göras.
Vi har sagt att vi är villiga att gå in och ta ett stort
ansvar i det arbete som skall göras. Vi har pekat ut att
det är viktigt att utformningen sker på sådant sätt att
den får rimliga fördelningspolitiska konsekvenser.

Anf. 130 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill fråga Lennart Gustavsson:
Hur avser Vänsterpartiet att lösa förskolefrågan i
glesbygden?
Vi vet att daghemmen är nedlagda på många gles-
bygdsorter på grund av resursbrister i kommunerna.
Lennart Gustavsson tog också upp frågan om
vårdnadsbidraget. Det avslöjar Vänsterpartiets in-
ställning. Man underkänner föräldrarnas möjlighet att
själva välja vad de vill ha.
Jag vill erinra Gustavsson om att när vårdnadsbi-
draget, det blygsamma på 2 000 kronor, genomfördes
var det 67 % av de bidragsberättigade som valde
vårdnadsbidraget.
Det är mycket anmärkningsvärt att Vänsterpartiet
kan ställa upp på maxtaxan och dess utformning.
Skall Vänsterpartiet vältra över de här kostnaderna på
kommunerna? Var finns rättvisan i den här tanken?
Vi vet att den kommer att genomföras etappvis. Det
är klart utsagt. De rikaste, de mest bemedlade, blir de
som gynnas i första hand.
Genomför man det inte till fullo kommer de som
använder förskola eller dagisplats i dag aldrig någon-
sin att få ta del av detta.
En stor grupp människor som aldrig får del av den
här rena subvetioneringen är ju de föräldrar som själ-
va vill ta hand om sina barn.

Anf. 131 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag kan återigen kommentera diskus-
sionen om maxtaxa. Det blir väl ungefär samma ar-
gument som när jag replikerade på Anders Sjölund.
Frågan skall lösas. Frågan skall lösas i överlägg-
ningar då vi skall diskutera hur förskolereformen
konkret skall genomföras. Vi har från Vänsterpartiet
sagt att vi går in och är beredda att ta ett stort ansvar
för att den här stora fina och generella välfärdsrefor-
men kan genomföras på ett bra och klokt sätt.
Men frågan är inte problemfri. Därför menar jag
att det är viktigt att peka ut vilken ingång vi som
vänsterpartister har.
Vi har sagt att den s.k. maxtaxan måste utformas
på sådant sätt att effekten blir fördelningspolitiskt
rättvis.
När det gäller frågan om hur detta skulle slå i
glesbygd, vill jag säga att glesbygd är något som jag
känner väl till eftersom jag kommer från glesbygd.
Det finns naturligtvis problem när det gäller hur vi
skall lösa frågan om förskola i glesbygd.
Jag känner väl till att det finns ett antal lösningar
som är möjliga. Här i debatten har man nämnt famil-
jedaghem och den öppna förskolan. I utbildningsut-
skottets betänkande diskuteras ju faktiskt i förhållan-
devis positiva ordalag - om man nu vill läsa med de
ögonen - både familjedaghemmen och den öppna
förskolan.
Jag har stor erfarenhet av öppen förskola och vet
vad den kan betyda för barn och föräldrar.
Jag ser att min tid börjar ta slut, så jag får komma
tillbaka till detta.

Anf. 132 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Fru talman! Problemet är att maxtaxan gynnar
höginkomsttagarna. Det kan vi inte komma ifrån.
När Lennart Gustavsson säger att vi har alternati-
vet familjedaghem ute i glesbygden, är min direkta
fråga: Gäller maxtaxan också familjedaghemmen?

Anf. 133 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Den frågan kommer jag inte att svara
på för det vet jag inte, ärligt sagt.
Jag kommer då tillbaka till frågan om maxtaxan.
Det finns olika exempel på hur man har löst detta och
diskuterat det i landets kommuner. Det finns kommu-
ner där man är intresserad av att gå före i fråga om
maxtaxa. Jag har så sent som i dag fått idéer från
kommuner som gärna vill gå före som pilotkommu-
ner i fråga om maxtaxa. De visar på system som har
en fördelningspolitiskt acceptabel effekt. Det är vik-
tigt att påpeka.
Arbetet med att konkretisera förskolereformen
tror jag är öppet även för Kristdemokraterna att delta
i. Men Kristdemokraterna har ju valt att vara negati-
va, och avvisa tanken på en allmän förskola med låga
avgifter.

Anf. 134 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Lennart Gustavsson började sitt in-
lägg väldigt bra. Han talade om valfrihet osv. och jag
tänkte: Bra, det är ungefär som om jag stod där. Men
när Lennart Gustavsson hade fått upp ångan började
det komma in en del som jag reagerade över.
Lennart Gustavsson talade bl.a. om kvinnors jäm-
ställdhet och betonade det väldigt mycket. Jag tycker
att det också handlar mycket om männens jämställd-
het.
När vi kom in på frågan om maxtaxa var det
verkligen att stånga huvudet i väggen, som det kän-
des. Jag kan inte riktigt förstå att Vänsterpartiet stäl-
ler upp bakom maxtaxan som gynnar dem som redan
har det gott ställt.
Det förslag som vi har, som är en utveckling av
vårdnadsbidraget och som vi kallar för barnkontot, är
oändligt mycket mer jämställt. Mannen och kvinnan
kan välja hur de vill sköta om sitt barn. De kan välja
om de vill vara hemma några år, och ta ut en viss
summa från barnkontot, eller om de vill gå ut i ar-
betslivet ganska tidigt. De bestämmer själva vem som
skall vara hemma och ta hand om barnet.
Det är ju oändligt mycket mer valfrihet.
Det Lennart Gustavsson talar om verkar vara
mycket mer likriktat. Var finns då den valfrihet som
Lennart Gustavsson så fint pratade om från början?
Frågan om förskoleverksamheten skall lösas, sade
Lennart Gustavsson. Men med Vänsterpartiets politik
verkar likriktningen öka och ansvaret tas bort från
föräldrarna. Med barnkontot ger vi föräldrarna valfri-
het i stället.

Anf. 135 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Fru talman! Jag skall börja med att klarlägga en
del i frågan om kvinnor och kvinnors möjlighet, om
jag var otydlig och det kunde framstå som att jag inte
anser att männen har ett stort ansvar i sammanhanget
när det gäller att fostra barn. Jag vill understryka att
männen naturligtvis har ett stort ansvar.
Åter tillbaka till diskussionen om den s.k. max-
taxan. Jag har ett antal gånger redogjort för Vänster-
partiets inställning i frågan. Vad jag har svårt att
förstå - i det här fallet har jag svårt att förstå Center-
partiet - är varför man motsätter sig en allmän för-
skola med inriktning på låga avgifter. Jag kan inte
förstå det. Det vore bra om jag fick det förklarat för
mig.

Anf. 136 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Fru talman! Det är som jag sade förut. Vi anser att
enbart de rika gynnas av maxtaxan. Man har inte
heller en valfrihet på samma sätt, utan samhället tar
ansvar för alltihop. Med det barnkonto som jag skis-
sade på skulle det verkligen skapas valfrihet för för-
äldrar som har barn i åldern 1-6 år. Jag skulle kunna
lägga mycket tid på att förklara utförligt hur det
skulle fungera om det bara fanns möjlighet till det
här.

Anf. 137 LENNART GUSTAVSSON (v) re-
plik:
Fru talman! I fråga som maxtaxan - för sista och
femtioelfte gången - skall vi som vänsterpartister gå
in i överläggningarna, vilket jag tror att jag har sagt
fem gånger i dag, med ambitionen att utforma max-
taxan på ett sådant sätt att det har bra fördelningspo-
litiska effekter. Det kan innebära samråd och samver-
kan med andra delar.
Jag kan avsluta med att säga följande. Man talar
om valfrihet, det fria valet, osv. I förlängningen
handlar det om att vi hanterar gemensamma resurser.
Vi har skilda åsikter. Som vänsterpartist är jag mer
övertygad om att vi utvecklar välfärden gemensamt
med ett demokratiskt styre och ett demokratiskt för-
valtande av resurserna.
Jag accepterar och respekterar att andra har andra
värderingar där man mer vill se att det är det privata
och det individuella som står för utvecklingen. Då
handlar det om marknadsanpassade lösningar och
tankar om att konkurrens bäst utvecklar verksamhe-
ten. Där vill jag som vänsterpartist inte höra hemma.

Anf. 138 GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Eftersom jag är sist på talarlistan kan
jag väl passa på att påminna lite grann om historiken
bakom utvecklingen av förskoleverksamheten. Det
var inte så länge sedan och inte så många mandatpe-
rioder sedan vi hade en barnomsorg ute i kommuner-
na som var väldigt eftertraktad och alldeles för liten i
formatet.
Socialdemokraterna gick för jag tror det var fem
mandatperioder sedan till val på en utbyggnad av
barnomsorgen till full behovstäckning. Behovet var
då ganska lättdefinierat. Det var köerna i kommuner-
na där föräldrarna väntade på att få plats för sitt barn i
barnomsorg. Jag hörde själv till köbildarna på den
tiden.
Köbildarna var naturligtvis inte inaktiva. Vi fick
möjligheter att starta olika typer av föräldrakoopera-
tiv eller liknande. Resurserna var mycket små till
dessa enheter. Vi fick ungefär hälften av vad kom-
munerna gav till kommunala dagis. Men alla var
överens om att utbyggnaden måste ske och att den
måste ske relativt snabbt. Socialdemokraterna fick
t.o.m. en svekdebatt på sig eftersom det inte gick att
genomföra utbyggnaden på en mandatperiod. Men
man har kommit långt på vägen, och nu är vi nästan
framme, men inte riktigt.
Det är fortfarande grupper som står och knackar
på dörren och inte har tillgång till barnomsorg. I cirka
hälften av landets kommuner har t.ex. barn till ar-
betslösa föräldrar inte tillgång till förskolan. Nu har
vi fått en ändring på det. Vi vet att den delen kommer
att åtgärdas i samverkan mellan s, mp och v.
Det har också skett mycket annat på vägen. En
ekonomisk om inte kris så i varje fall en ordentlig
svacka har gjort att man i kommunerna har prutat på
bl.a. förskolan. De gamla normerna som Socialstyrel-
sen gav att det skulle vara 3,5 barn per vuxen för barn
under tre års ålder i förskolan eller barnomsorgen och
lite drygt fem barn per vuxen lärare i förskolan för
barn i åldern 3-5 år låter som en saga eller en him-
melsk påminnelse om hur det kunde vara. Nu är bil-
den en helt annan. Nedskärningarna har varit drastis-
ka. Barngrupperna är alldeles för stora. Det behövs
mer pengar till kommunerna.
Också där tycker jag att det känns bra att Miljö-
partiet är tillsammans med Vänstern och Socialdemo-
kraterna i samverkan, tre partier som alla tre efter-
strävar att skjuta till mer pengar till kommunerna för
att få bättre stöd, högre kvalitet och ta sig ur svackan
när det gäller skola, förskola, och äldreomsorg skall
naturligtvis också nämnas i det här sammanhanget.
Nåväl. Nu tillhör jag ett parti som anser att för-
skoleverksamheten skall ha mångfald och stort ut-
rymme för föräldrainitiativ. Jag delar en del av före-
gående talares synpunkter på förskolan i den bemär-
kelsen. Det måste finnas kvar alternativ av många
slag. Det skall också finnas alternativet att kunna ha
barnen hemma. Om barnen är ett, två eller tre år
gamla kan man inte ur utvecklingspsykologiskt per-
spektiv säga att barnen mår bättre av att gå i förskola.
Men det finns många andra skäl.
Erling Wällivaaras sätt att uttrycka saken är lite
främmande för mig. Han sade att det yttersta ansvaret
ligger hos föräldrarna. Jag tror att man får vara lite
grann försiktig där. Det finns ett ansvar för barnen
hos samhället som är mycket stort och som är mycket
väl redovisat. Det gäller t.ex. FN:s barnkonvention.
De som har läst den senaste budgeten vet att vi har
kommit överens om att alla beslut som berör barn
som fattas här i riksdagen eller i kommuner och
landsting skall ha en barnkonsekvensanalys. Vilka
effekter får beslutet för barn?
Detta är naturligtvis en annan aspekt på det yt-
tersta ansvaret som är viktig. Samhället har ett tydligt
ansvar, och vi måste se till att det finns. Jag tycker att
det återspeglas i det som nu händer. Man ökar kvali-
tetskraven på förskolan. Ett steg var när man gick
över från barnomsorg till förskola och flyttade över
hela förskolan till skolan och från Socialdepartemen-
tet.
Tyvärr fick vi då en läroplan för förskolan som
var slarvig och ytlig. Kanske var det förståeligt. Det
var ett steg in i en ny del av skolvärlden, och man
ville gå fram försiktigt. Den utredning, BOSK, som
låg till grund för regeringens förslag till läroplan för
förskolan hade ett mycket bättre förslag. Den hade
gått mycket längre i detaljerna.
Det vi från Miljöpartiets sida saknar är sådana
viktiga delar som t.ex. inskolning. Det är en oerhört
viktig del av verksamheten i en förskola. Det gäller
också observationerna och utvecklingssamtalen. De
skulle varit inskrivna precis som de är i grundskolan.
Det finns också väldigt mycket att säga om det
pedagogiska arbetet. Det gäller t.ex. krav på att ob-
servationer görs i anslutning till utvecklingssamtalen
med föräldrarna osv, dvs. att utnyttja förskollärarnas
kompetens på området.
Man skrev heller inte in någonting om ansvaret
för personalen. Skall det finnas en föreståndare på en
förskola? Enligt läroplanen eller skollagen skall det
finnas en pedagogiskt ansvarig. Vem skall det vara?
Vi kräver att förskollärarna skall ha det pedagogiska
ansvaret och att det skall vara en föreståndare.
Dessa brister för med sig att den tillsyn som Skol-
verket och kommunen har tyvärr blir bristfällig av det
enkla skälet att man inte vet vad det är man skall
kräva. I och med att det inte är specifierat har vi inte
tillräckligt bra kvalitetsgaranti för förskolan.
Jämför man med grundskola och gymnasium blir
skillnaden lite plågsam. Det är just de små barnen
som skall ha den sämsta kvalitetsgarantin. Läroplan
för gymnasium och grundskola är långt före försko-
lans läroplan när det gäller garantier för kvaliteten. Vi
vill arbeta för att vi får en bra utveckling. Vi hoppas
att läroplanen kommer att kunna tas upp relativt snart
för en förbättring.

Anf. 139 ANDERS SJÖLUND (m) replik:
Herr talman! Först vill jag nämna en iakttagelse.
Gunnar Goude säger att mer pengar till kommunerna
är viktigare än mer pengar till medborgarna. Det är
den slutsats man kan dra av de synpunkter som fram-
fördes här. Det är en iakttagelse som jag noterar.
Jag har en konkret fråga. Vi var inne på den i det
förra inlägget från Lennart Gustavsson. Den handlar
om maxtaxan. Hur ställer sig egentligen Miljöpartiet
till den frågan? Kan vi få en redogörelse för det?
Överensstämmer er uppfattning med Vänsterpartiets,
som säger att det skall vara rimliga fördelningspoli-
tiska konsekvenser och att det skall vara rättvist med
den terminologi som Vänsterpartiet brukar förorda?
Låt oss säga att vi har en riksdagsledamot som har
två barn och bor i en Stockholmsförort och tjänar
3 000-4 000 kr netto per månad på att övergå till det
system som Socialdemokraterna förespråkar. Det är
väl trevligt. Det motsvarar en bruttoökning av in-
komsten på ungefär 8 000 kr. Då frågar jag mig: Hur
ställer sig Miljöpartiet till det systemet? Om ni har
samma inställning som Vänstern, hur vill ni då finan-
siera detta? Är det genom att höja marginalskatterna
för den här inkomstkategorin?

Anf. 140 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Lennart Gustavsson påpekade att vi i
förhandlingarna - det framgår tydligt i budgeten -
inte har kommit i land när det gäller maxtaxan. Det är
ännu inte formulerat hur den skall se ut - om den nu
över huvud taget kommer.
De pengar som kan föras över till kommunerna
skall naturligtvis användas så att de kommer barnen
till del, dvs. att vi får en kvalitetshöjning. Det bör vi
göra på bästa möjliga sätt. Vi har naturligtvis en viss
hjälp av att det beslut som skall fattas också skall
barnkonsekvensutredas. Vi får väl se vilka alternativ
som är bäst i det avseendet.
Jag tycker att den skillnad som Anders Sjölund
gör mellan medborgare och kommun är lite talande.
Vi tycker att just förskolan är en gemensam angelä-
genhet som, bl.a. på grund av de nedskärningar som
har varit, bör få pengar för att få upp kvaliteten. Att
dela ut de pengarna till enskilda medborgare är väl
inte det rätta sättet att få upp kvaliteten i förskolan, i
alla fall inte i dagsläget.

Anf. 141 ANDERS SJÖLUND (m) replik:
Herr talman! Jag konstaterar att Miljöpartiet an-
sluter sig till Vänstern i grundidén och säger sig vilja
återkomma när det gäller de rent tekniska formerna.
Men jag fick inget svar på frågan hur ni vill finansiera
detta. Hur vill ni kompensera det inkomstbortfall som
kommunerna får på det här sättet? Ser ni inget pro-
blem med att gruppen höginkomsttagare får en så
kraftigt reducerad kostnad?

Anf. 142 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Jag kanske uttryckte mig otydligt. I
valrörelsen hade vi ett förslag om maxtaxa från Soci-
aldemokraterna och ett aktivt motstånd från Miljö-
partiet. Jag tror att de argument som fördes fram då
har en viss bärkraft. Vår synpunkt på maxtaxan är i
dagsläget att den fördelningspolitiskt inte är något bra
instrument. Ur vår synpunkt gynnar den fel grupper.
Nu vet vi inte hur det kommer att se ut i detalj.
Men om man tar en maxtaxa väldigt grovt löper man
en risk att pengarna inte används optimalt. Det är inte
säkert att barnen i förskolan gynnas av att man vidtar
dessa åtgärder när det gäller taxorna, dvs. det som
föräldrarna betalar. Det kan hända att det skulle vara
en mer angelägen uppgift att fylla behovet av fler
vuxna i förskolan eller i grundskolan.
Men låt oss se vad framtiden utvisar där! Vi får
väl också se vad pengarna kommer att räcka till
framöver.

Anf. 143 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Herr talman! Gunnar Goude inledde med att tala
om hur bra det har gått att samarbeta med Socialde-
mokraterna och Vänsterpartiet. Man har kunnat ge
mer pengar till kommunerna, och vi vet alla att det
behövs pengar till omsorg, skola och vård.
Han talade också om att alternativen skall finnas
och att man skall kunna välja vem som skall vara
hemma. Men köp då vårt barnkonto! Där finns verk-
ligen valfriheten. Den finns definitivt inte i maxtaxan.
Det känns lite grann som Gunnar Goude pratar
mot sig själv. Vi i Centern vill ha valfrihet. Det skall
vara valfrihet för föräldrar och barn. Barnen skall
känna ett engagemang och att de behövs i samhället.
Jag säger nej tack till den likriktning som skapas av
den gipsform som blir när ni samarbetar med Social-
demokraterna och Vänstern.

Anf. 144 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Jag känner inte något behov av att
angripa Birgitta Sellén på de här punkterna. En del får
väl stå för henne när det gäller maktfrågorna.
För det första är vi eniga när det gäller mångfal-
den inom förskolan. Jag tror att det är viktigt att vi får
det tydliggjort i kammaren. Det finns en bred opinion
för att man behåller en mångfald i förskolan. Det
gäller bl.a. föräldraaktivitet. Vi arbetar också för
föräldraaktivitet i kommunala skolor. Vi vill bl.a. att
det skall ändras i skattesystemet så att man som för-
älder kan få gå in och göra en arbetsinsats i den
kommunala skolan utan att bli skattskyldig för ar-
betsinsatsen.
Låt mig återkomma till möjligheterna att stanna
hemma med barnen när de är små. Vi tycker att man
skall kunna vara kommunal dagbarnvårdare för eget
barn. Skälet till det är inte att det är vår vision i Mil-
jöpartiet. Vi vill ha grundtrygghet för alla så att man
fritt kan välja vad som är bäst för t.ex. barnen i livets
olika skeden. Men på vägen dit får vi finna oss i att vi
har ett socialförsäkringssystem som är knutet till
lönearbetet. Det skulle vara en stor fördel framför allt
för kvinnorna om man fick en möjlighet att tillgodo-
göra sig de sociala förmåner som är knutna till löne-
arbetet. Om man kan bli kommunal dagbarnvårdare
för eget barn har man rätt till pension, till det sociala
försäkringssystemet osv. Det är en lösning som vi har
tyckt skulle kunna vara bra. Jag tycker att den är
bättre än Socialdemokraternas. Den är framför allt
möjlig att genomföra ekonomiskt, till skillnad från
Kristdemokraternas förslag.

Anf. 145 BIRGITTA SELLÉN (c) replik:
Herr talman! Jag tror att Gunnar Goude måste
förklara detta med kommunala dagbarnvårdare. Vad
innebär det för valfrihet? Jag förstår inte riktigt reso-
nemanget. Gunnar Goude får utveckla det lite.

Anf. 146 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Valfriheten innebär att man kan vara
hemma med egna barn om man skulle vilja det. Man
skulle helt enkelt kunna få en formell anställning i
kommunen. Det skulle naturligtvis inte ge någon stor
lön. Den kan man förhandla fram, och det skulle man
göra precis som dagbarnvårdarna har förhandlat fram
sina löner. Man skulle kunna utvidga det till ett fa-
miljedaghem och ta emot flera barn om man så vill.
Men möjligheten för en förälder, man eller kvinna, att
vara hemma med eget barn skall alltså finnas. Det
skall också finnas möjlighet att få tillgodoräkna sig
den tiden som pensionsgrundande osv.

Anf. 147 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Herr talman! Gunnar Goude hyllar samverkan
mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Väns-
terpartiet.
Jag skulle vilja veta Miljöpartiets syn på maxtax-
an och rättvisan i den. Jag vill också fråga hur ni
avser att finansiera den här reformen. Skall ni vältra
över kostnaderna på kommunerna? Ni talar mycket
om alternativ och mångfald här i kammaren, men när
det gäller det praktiska politiska arbetet ute på fältet
lyser alla förslag och reformer med sin frånvaro.
Jag blev också lite beklämd under Gunnar Goudes
anförande. Jag hörde inte ordet förälder nämnas.
Existerar föräldrar i Miljöpartiet över huvud taget?
Min fråga är också: Är Miljöpartiet verkligen för
valfrihet för föräldrar och för familjer? Uppfattade
jag Gunnar Goude rätt när jag tyckte att han i sin
senaste replik sade att ni egentligen stöder vårdnads-
bidraget? Då borde ni ju rösta med Kristdemokrater-
na.
Sedan uppfattade jag inte riktigt vem som har det
pedagogiska ansvaret i förskolan enligt Miljöpartiet.

Anf. 148 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Jag kan börja bakifrån, för det är
lättast att komma ihåg.
Vi kräver att förskollärarna skall få ett tydligt pe-
dagogiskt ansvar, att det skall tydliggöras. Det har vi
krävt tidigare i flera motioner och vi har gjort det i
debatterna här i talarstolen. Det är vi inte ensamma
om. Det är väl ganska naturligt att man har det kravet.
Nu vet jag inte hur Erling hör vad jag säger. Men
det kanske är som med min dator. När jag söker på
ordet förälder får jag inga svar därför att det finns i
kombinationer med sådant som t.ex. föräldraaktiv
förskola. Men det är väl alldeles solklart att Miljö-
partiet på många olika sätt arbetar för att öka möjlig-
heterna för föräldrar att aktivt delta på många sätt,
t.ex. i föräldraaktiva förskolor, i föräldrakooperativ,
osv. Mångfalden är viktig. Det är ingenting nytt.
När det gäller maxtaxan vill jag inte upprepa ar-
gumenten. Jag drog dem som vi hade i valrörelsen.
De gäller så länge maxtaxan inte har tagit form. Vi
har alltså inte fått något beslut om det. Inte heller i
budgeten är beslut fattat. Samverkan har inte gått så
långt. Vi har en gemensam skrivning om att medel
skall anvisas. De finns anvisade i budgeten till kom-
muner, öronmärkta för förskola och maxtaxa. Sedan
får vi se hur mycket som kommer till det ena eller det
andra och vilken form taxeändringen kommer att ha.
Vår inställning är klar, och den har jag redan deklare-
rat.

Anf. 149 ERLING WÄLIVAARA (kd) re-
plik:
Herr talman! Det visade sig i den senaste repliken
att orden inte stämmer överens med verkligheten för
Miljöpartiet.
Om ni hävdar att förskollärarna har det pedago-
giska ansvaret i förskolan, varför har ni då inte ställt
upp på vår reservation? Det är reservation 6 under
mom. 12 och 18 i betänkandet.

Anf. 150 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Det finns många motioner i de här
sammanhangen. I den här debatten tror jag att det var
över 50 motioner. Vi kommer snart till en debatt där
det är 166. Det finns inte heller något regeringsför-
slag. Däremot vet vi att regeringen har annonserat att
man skall göra en översyn. Man kommer med ett
förslag, en proposition om allmän förskola, vilket är
en sak. Man slutför just nu en utredning om hur lärar-
utbildningen skall se ut, där förskollärarna ingår. Man
har en utredning på gång när det gäller värderingarna
i grund- och förskolan.
Det här är alltså inte rätta ögonblicket att försöka
gå samman om någon liten detalj och pressa igenom
det i en motion. Det är inte så vi arbetar här. Försök
inte använda det mot Miljöpartiet att vi inte stöder
reservationen. Det är alldeles solklart var vi står. Vi
arbetar för att vi skall få ett tydligt pedagogiskt an-
svar, ett tydligt ledningsansvar och en läroplan som
mycket mer i detalj - naturligtvis inte en detaljregle-
ring - ger kvalitetsgarantier för den pedagogiska
verksamheten i förskolan.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)

8 § Skolfrågor

Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1998/99:UbU11
Skolfrågor

Anf. 151 TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
reservation 6 under mom. 15. Som alla har kunnat
konstatera när det gäller det här betänkandet behand-
las 166 motionsyrkanden. Det visar på vilken stor
betydelse skolfrågor har i Sveriges riksdag och bland
samtliga partier. Det förtjänar att betonas att så
många engagerar sig i den situation som den svenska
skolan befinner sig i.
Låt mig säga att jag vill ha en renässans för ord-
ning och reda i skolan. Vi behöver mer av ordning
och reda i skolan. Då ger vi skolorna de bästa förut-
sättningarna för lärande och fostran. Då ger vi lärare
och elever en bra arbetsmiljö. Att inte ta itu med de
ordningsproblem som i dag finns i många skolor är
ett svek mot dem som är verksamma i skolan.
Ordningsproblemen är av olika slag och tar sig
olika uttryck. Gemensamt är att de skapar otrivsel för
alla, att de drabbar alla. Men de drabbar på olika sätt.
Dock är det de svagaste eleverna som drabbas värst.
De som redan innan hade problem utsätts och på
värsta sätt.
Varför är det då så här? Varför har skolan hamnat
i en sådan situation att Sveriges riksdag, Sveriges
regering och riksdagsledamöter från olika partier
ägnar mycket tid åt att diskutera och föreslå åtgärder
för att komma till rätta med ordningsproblemen, var
och en utifrån sin ideologi, var och en utifrån sin syn
på lösningar? Jag tror att vi skall ägna lite tid just åt
den frågan.
Jag tror att det är fråga om en utveckling som har
pågått under ganska lång tid och som tar avstamp i
flumskolan. Sedan har det fortsatt i en urholkning av
lärarens yrkesroll, för att därefter knyta an till de
diskussioner och förslag som har lagts och som visar
att familjens ställning, föräldrarnas ställning, i allt
högre grad har urholkats. Det har lett till ordnings-
problem.
Vi måste få stopp på den här negativa utveckling-
en. Normer, regler och värderingar är honnörsord
som måste ges innehåll. I betänkandet skriver utskot-
tet att värderingsfrågor skall utgöra basen för arbetet i
skolan. Det kan vi instämma i. Men vi moderater
anser att det behövs förtydliganden av läroplanens
skrivningar om värdegrund.
I dagens tidning kan vi läsa i en artikel:
Lärare misshandlad av elev. En manlig lärare på
Rönninge gymnasium misshandlades på onsdagen så
allvarligt av en elev att han fick föras i ambulans till
sjukhus.
Det skall inte vara så, men det är så. Skall lärare
och elever vara rädda, lärarna för att gå till arbetsplat-
sen och eleverna också?
Jag kan ta ett exempel från min hemstad Västerås.
En elev knivskars. Eleven flyttades från skolan, den
som utförde dådet var kvar. Vilka signaler skickar vi
ut om vi hanterar de här frågorna på det sättet?
Skolan måste ägna mer tid åt att lära människor
att umgås med varandra och att respektera varandra,
respektera att vi är olika. Men skolan måste också
göra klart för dem som är i skolan vad som är rätt och
vad som är fel.
En konsekvens som vi tar upp i vår reservation är
att vi anser att det behövs en översyn av bestämmel-
serna om disciplinära åtgärder mot elever, vilket
också skall vara ett regeringsuppdrag från riksdagen.
Ett exempel har jag just gett er, och det finns väldigt
många fler.
Det är många åtgärder som behövs. Jag har pekat
på några som behövs för att skolans arbetsmiljö skall
vara bättre. Här finns också betydelsen av att eleven
är i centrum och av att det inte bara är tomma ord. Vi
behöver en högre grad av individualisering i skolan,
inte bara när det gäller eleverna utan också när det
gäller läraren. Det tar sig nu förhoppningsvis uttryck i
en reformering av lärarutbildningen.
Men vi skall också betona betydelsen av valfrihet
i skolan, av att man kan välja mellan skolor, av att
man har möjlighet att välja mellan skolor. Då kanske
vi också skall börja titta på hur vi finansierar den
skola som vi i dag lägger så stor betydelse vid i den
politiska debatten. Det är av strategisk betydelse för
Sveriges välstånd hur vi lyckas med våra investering-
ar inom det utbildningspolitiska området.
Vi skall också ställa frågor till oss själva om ut-
värdering och uppföljning, både av lärare och av
elever, och då spelar enligt min mening betygen en
självklar roll. De måste komma tidigare, de måste
omfatta fler steg och de måste vara tydligare.
Skriftlig dokumentation och sådana utvecklings-
samtal som i dag förs är för mig en självklarhet. In-
formation till föräldrarna om barns och elevers bete-
ende i skolan måste ges en mer framträdande roll. Vi
måste ge skolan tid att ägna sig åt detta.
Vi måste synliggöra problemen, och det är först
när vi har gjort det som vi kan föreslå och genomföra
de rätta åtgärderna för att lösa dem. Jag anser att det
är vad Moderata samlingspartiet gör i de partimotio-
ner, kommittémotioner och enskilda motioner som vi
redovisar.

Anf. 152 KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Jag inledde för en dryg månad sedan
en debatt här i kammaren med att ge stöd till de ele-
ver som strejkade i Skåne och som krävde mer pengar
till skolan. Sedan dess har fler elever varit ute i pro-
tester och strejker mot nedskärningar och för att göra
sina röster hörda i frågor som angår dem. Vänster-
partiet ser positivt på att skolelever själva organiserar
sig och står upp för sina rättigheter och för det själv-
klara kravet på mer pengar till skolan. Jag är förstås
medveten om att det här inte är en budgetdebatt, men
jag vill ändå än en gång understryka att även om jag
ser positivt på det samarbete som har etablerats mel-
lan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpar-
tiet, och som innebär att mer pengar ges till kommu-
ner och landsting både i år och kommande år, så
räcker inte detta. De som säger att skolan inte behö-
ver mer resurser utan bara ett förändrat arbetssätt har
fel, även om sådana förändringar är nog så viktiga.
När detta är sagt vill jag gå över till att ge några
synpunkter på det betänkande som vi i dag diskute-
rar. Vi har dels i en egen reservation, dels i en med
Miljöpartiet gemensam reservation redogjort för våra
synpunkter. Jag vill redan från början säga att jag
självfallet står bakom samtliga Vänsterpartiets reser-
vationer men nöjer mig med att yrka bifall till reser-
vation 4 under mom. 5 och reservation 5 under
mom. 43 för att vinna en del tid här i kammaren.
Det som vi i dag behandlar spänner över ett brett
område, och jag har här inte utrymme för att redogöra
för alla de tankar som ligger bakom våra reservatio-
ner utan får koncentrera mig på några av dem. Låt
mig börja med den principiella synen på det som vi
kallar den flexibla och sammanhållna ungdomssko-
lan, som tar sin utgångspunkt i hur vi nu skall kunna
dra fördel av att vi i dag i stor utsträckning har en
tolvårig och, om vi räknar in förskoleklassen, en
trettonårig skola. Vi menar att all utbildning i skolan
skall vara arbetslivsförberedande och ge behörighet
till högskolestudier, eftersom alternativet är att en del
som man inte förmår motivera för tillfället hamnar i
återvändsgränder.
Den utredning som vi föreslår skall se över hur
skolan skall kunna anpassas till ungdomars olika
utvecklingsstadier. Mer av konkret och praktiskt
skolarbete utförs under den period då ungdomarna är
mest mogna för sådant arbete, och de mer teoretiska
studierna skjuts upp tills man har nått mognadsnivån
för sådana studier. Utgångspunkter för ett sådant
arbete måste vara att undvika olika former av ni-
vågruppering och att samtidigt ge varje elev det stöd
som behövs för att utvecklas i sin egen takt och för att
motverka utslagning.
Vi ser betygen som ett hinder i arbetet för ökad
skoldemokrati och för möjligheten att skapa en lik-
värdig skola för alla. Vi vet att betygen är ett sätt att
sortera elever också utifrån klassbakgrund och att
betygssystem, faktiskt oavsett hur de utformas, där-
med återskapar klassamhällets uppdelning mellan
människor.
I betänkandet anges också att "varje betygssys-
tem, oavsett utformning, påverkar arbetet i skolan och
att det perfekta betygssystemet sannolikt inte finns".
Men betygen behövs ändå, menar utskottsmajoriteten,
dels för att ge ett intyg på uppnådda kunskaper, dels
som instrument för urval till högre studier.
Min fråga till majoriteten - och egentligen till alla
de partier som inte står bakom yrkandet om en utred-
ning om hur en betygsfri skola skall kunna genomfö-
ras - måste då bli: Finns det verkligen inga bättre sätt
att visa hur bra en elev klarar sig i skolan? Vad anser
ni att de obligatoriska utvecklingssamtalen annars
syftar till? Och vidare: Menar ni att det är motiverat
att använda betyg som - oavsett hur de utformas -
"påverkar arbetet i skolan" bara därför att man skall
kunna sålla mellan elever till vidare studier? Varför
kan inte varje nivå i utbildningssystemet få sköta sin
egen antagning i stället för att tidigare skolår skall
hämmas?
Herr talman! Segregationen mellan olika skolor i
Sverige ökar alltmer. Det visar i stort sett varje bild
som ges av skolan. Det finns många orsaker till detta,
och dit hör bostadssegregation, arbetslöshet och sär-
skild problematik i storstadsområdena. Men vi menar
att en bidragande orsak också är framväxandet av
privata - s.k. fristående - skolor. Samtidigt som de
offentliga skolorna i många kommuner fortfarande får
mindre pengar för varje år startar alltfler privatskolor.
Det innebär att många föräldrar som har tillräckligt
socialt kapital flyttar sina barn från de offentliga till
de privata skolorna i stället. Det betyder att många av
de viktiga impulser som skolan faktiskt behöver i
form av ny pedagogik hänvisas till de privata initiati-
ven. Det innebär dessutom att makt successivt förs
från det gemensamma till det privata, en genomgåen-
de trend i hela samhällsutvecklingen, en trend som
Vänsterpartiet vill bryta.
Vi får en typ av skolor för dem som har och en
annan för dem som inte har. Vi får en uppdelning
utifrån klassbakgrund, etnicitet och religiös uppfatt-
ning, en uppdelning mellan elever som egentligen har
allt att vinna på att faktiskt mötas. Det är knappast
fruktsamt om man vill skapa en demokratisk, likvär-
dig och sammanhållen skola för alla.
Det är mot den bakgrunden som vi har föreslagit
att inga nya privata - s.k. fristående - skolor tillåts
etableras. Att Folkpartiet påstår sig vilja använda
skolan som "en murbräcka mot segregation", som
man skriver i sin reservation, och samtidigt anger att
man vill ha fler fristående skolor visar med all önsk-
värd tydlighet att man intet har förstått av mekanis-
merna bakom segregationen, eller också blandar man
ihop en murbräcka med en säck gödningsmedel. Men
det är klart: Folkpartiet är inte representant för vare
sig arbetarrörelsen eller bonderörelsen, så det må
kanske vara det förlåtet.
Vi har också föreslagit att det i skollagen bör an-
ges en lägsta nivå för elevvårdspersonal som kom-
munerna är skyldiga att hålla. Vi menar att varje elev
måste garanteras rätten att ha tillgång till skolpsyko-
log, kurator och skolsköterska. Det vore att ge ett
viktigt verktyg till varje skola att använda i arbetet för
att undvika att elever slås ut, ger upp och passivise-
ras. I betänkandet hänvisas till en pågående utred-
ning, men vi menar att det redan nu står klart att den-
na lägsta gemensamma nivå måste garanteras alla
elever.
Avslutningsvis vill jag kommentera några av de
borgerliga partiernas reservationer. Man kan ana att
det i synen på skolan - och i någon mening också i
synen på människan - finns kvar en grundläggande
skillnad mellan höger och vänster. Både Centern och
Moderaterna skriver i sina reservationer om behovet
av att skärpa de disciplinära åtgärder som skall kunna
vidtas mot eleverna. Centern och Kristdemokraterna
talar vidare om hur en "nollvision" bör upprättas i
skolan. Jag måste säga att jag ställer mig smått und-
rande, för att uttrycka det milt, till om det är hårdare
tag, fler kränkningar av den personliga integriteten,
strängare regler och tätare kontakt mellan skolan och
polisen som verkligen uppmuntrar och motiverar fler
unga människor att trivas i skolan. Jag trodde att det
var uppmuntran, möjlighet till personligt ansvar,
demokratiskt inflytande och social samvaro som
skapar växande människor, inte repression. Min fråga
till de partier som jag nu har nämnt måste alltså bli:
Har jag fel?

Anf. 153 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Visst skall eleverna utvecklas och
övas i social samvaro, men samtidigt handlar det
också om att de regler som finns i skolorna skall
upprätthållas. Vi för en diskussion om detta och vill
lämna ett uppdrag till regeringen, vilket jag också har
redovisat här i kammaren.
Jag måste säga att jag blir beklämd när jag lyssnar
på en uttalad kommunist i Sveriges riksdag.
Vi kan från talarstolen höra att inga nya privata
skolor skall tillåtas. Det är ett eko av det förgångna. I
utredning efter utredning konstaterar man att det är
just med hjälp av alternativen som skolan och barn-
omsorgen har utvecklats. Det är ett erkännande som
lämnas av fackliga organisationer och av lärare -
både enskilt och i grupp.
Då borde det rimliga vara att även Vänstern beja-
kar den positiva utveckling som de privata skolorna
har inneburit.

Anf. 154 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Tomas Högström tar i sin replik åter
igen upp frågan om disciplin. Som en inledning på
denna replik måste jag få ställa en fråga. I moderater-
nas reservation framgår det att man anser att samti-
digt som skolans ansvar för att fostra barn och ung-
domar har ökat, har en del av de verktyg som skolan
har haft försvunnit eller blivit kraftlösare. Jag skulle
gärna vilja veta vad Tomas Högström menar. Vilka
verktyg är det han vill ha tillbaka?
Tomas Högström säger att vi i Vänstern borde
bejaka de saker de fristående, privata skolorna har
kommit med. Problemet är att i den verklighet där
många elever och lärare lever - men kanske inte i
utredning efter utredning, som Tomas Högström
hänvisar till - ökar segregationen mellan skolor. De
som har socialt kapital, de som har akademisk utbild-
ning och bakgrund, flyttar sina barn till de skolor som
finns t.ex. i Stockholms innerstad eller som redan är
goda skolor. Resten av eleverna får finna sig i under-
måliga skolor.
Jag tar nog snarare intryck av verkligheten än av
Tomas Högström.

Anf. 155 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Vi kan konstatera att många av de
alternativ som har vuxit fram finns i de socialt utsatta
områden som Kalle Larsson påstår att man flyttar
från. Varför flyttar man från de socialt utsatta områ-
dena där inga alternativ erbjuds? Jo, just beroende på
den samhällssyn som Kalle Larsson representerar.
Den har tillåtit och svarat för planeringen och uppfö-
randet av dessa bostadsområden.
Kalle Larsson bör mer granska sitt eget fögderi,
och han bör bejaka den positiva utveckling som de
privata alternativen har erbjudit. Jag konstaterar att
Kalle Larsson inte med ett ord ger ett erkännande för
en faktisk utveckling. Det visar på svagheten i den
politik Kalle Larsson företräder.

Anf. 156 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag ger gärna ett erkännande till att
det behövs mer alternativ pedagogik i skolan. Det
finns ett tänkande i de privata och i de fristående
skolorna såväl som i många av de offentliga skolorna
som vi måste ta större hänsyn till. Tänkandet skall
användas för att utveckla skolan. Nu är det sagt - om
det nu måste sägas.
Problemet i dag är snarare att de som vill använda
sig av alternativ pedagogik och nya former av under-
visning hänvisas till de privata skolorna i stället för
att den gemensamma offentliga skolan omformas. På
så sätt bidrar privatskolesystemet till att cementera
pedagogiken i den offentliga gemensamma skolan.
Jag konstaterar att Tomas Högström inte vill tala
om för mig vilka verktyg skolan tidigare har haft,
som har försvunnit, och som moderaterna vill införa.
Låt mig sända med en förhoppning om att det inte är
svingen och spänsten i pekpinnen som fattas för Mo-
derata samlingspartiet.

Anf. 157 YVONNE ANDERSSON (kd):
Herr talman! Den värdegrund som är antagen i
samband med läroplanen efterlevs inte överallt. To-
mas Högström gav flera exempel på detta. Det är
därför med tillfredsställelse vi kristdemokrater har
uppmärksammat skolministerns arbete med frågor om
värdegrunden.
Jag är dock ibland orolig över att det inte tydligt
anges vilken värdegrund som avses. På min direkta
fråga i kammaren svarade skolministern att det var
den värdegrund som finns framskriven i läroplanen
Lpo 94, dvs. med utgångspunkt i västerländsk huma-
nistisk människosyn och kristen etik. I läroplanen för
förskolan anges dock inte så tydligt vilken värde-
grund som avses. Jag tycker att det är synd.
En värdegrund finns, tydlig eller otydlig, i varje
verksamhet och hos varje individ. Det intressanta är
vilken värdegrund som får prägla den kultur som
finns i en verksamhet. Det är den som sedan visar sig
i handlingar, beteenden, tankar och tal. Därför kan vi
kristdemokrater aldrig bli nöjda med att man arbetar
med en värdegrund som sådan. Vi är måna om att
arbetet utgår från den värdegrund som vi anser att ett
gott samhälle bygger på, dvs. med den kristna etikens
förtecken.
Utifrån vår grundsyn, som också är den som finns
framskriven i nu gällande läroplan, följer ett antal
ställningstaganden till frågor som föreliggande betän-
kande tar upp. Nu hoppas jag innerligt att föregående
talare lyssnar. Det här gäller synen på människor.
Varje barn är unikt och har rätt att bli bemött utifrån
sina möjligheter och behov. Det är något annat än att
stöpas i samma form, och det får andra följder. Där-
med kan inte undervisningen vara lika för alla. Flex-
ibla möjligheter måste ges.
Detta gäller också kunskapssynen. Vi har olika
begåvningar och intressen. Såväl praktiskt som teore-
tiskt kunnande är värdefullt.
Herr talman! I början av seklet var den praktiska
kunskapen allmängods. På gårdarna, tillsammans
med de stora familjerna, fick barnen och ungdomarna
tidigt lära sig den vardagskunskap som rent praktiskt
behövdes för att leva i samtidens samhälle. Den teo-
retiska kunskapen fanns för de besuttna, de som hade
de ekonomiska tillgångar som krävdes för att få stu-
dera.
Då tog folkbildarna sitt ansvar för att ombesörja
teoretisk kunskap till alla. Hur är förhållandena i dag?
Det omvända!
Den teoretiska kunskapen är tillgänglig för alla.
Det tycker vi är bra. Men hur är det med den praktis-
ka? Vänsterpartiets Kalle Larsson säger att de som
inte är mogna för det teoretiska skall ha praktisk
kunskap. Det kan man börja med. Det är, tycker jag,
en oerhört knepig inställning. Det är förvånande att
Vänsterpartiet, tillsammans med Socialdemokraterna,
kan inrikta en skola på i flera avseenden ensidigt
teoretiska kunskaper och inte våga lyfta fram handens
kunskap.
Jag menar att den teoretiska kunskapen glorifieras
i alltför hög grad. Det kommer att komma en situation
framöver när vi inser att vi har förlorat något i sam-
hället. Vi vet att välfärdens utveckling och männi-
skors välbefinnande behöver både handens och den
s.k. andens kunskap.
I skolans värld kan värderingar av kunskapens
tyngd avläsas på den tid barn får till sitt förfogande
för att lära.
Vi kristdemokrater menar att en översyn av det
totala antalet timmar i grundskolan, i syfte att öka
antalet timmar i slöjd, idrott och hälsa, bild och hem-
kunskap, skall göras. Detta skall göras för att möta
såväl den enskilde elevens behov som samhällets
behov.
Mobbning är ett problem som fortfarande fram-
träder. Allt bekämpande till trots hör vi allt oftare
talas om mobbning. Alla former av mobbning måste
med kraft motverkas. Jag trodde att vi var eniga om
det målet - ända tills jag hörde Kalle Larsson tala i
talarstolen. På något sätt nonchalerar han vår nollvi-
sion.
Visst har Kalle Larsson fel när han säger att vi vill
ha nollvision på grund av disciplinära åtgärder. Vi
talar om nollvision utifrån en värdegrund där eleverna
praktiskt får öva sig i etik. Det handlar inte enbart om
ord för oss. Det handlar inte om bestraffningar. Det
handlar om social träning i människors utveckling.
Vi kristdemokrater har med åsnans envishet beto-
nat värdegrunden, i dag i samband med varje betän-
kande, och vi kommer att fortsätta att göra det. Att
lära unga människor och oss själva, oavsett vilken
ålder vi är i, att behandla andra som man själv vill bli
behandlad, att praktiskt i det vardagliga arbetet om-
sätta det vi tror på, är det bästa sättet att motarbeta
mobbning. Värdegrunden är tagen i riksdagen. Vi vill
att värdegrunden skall följas upp i alla planer, också i
skolplanerna i kommunen, i lokala arbetsplaner samt i
Skolverkets uppföljningar och utvärderingar.
En sak till som kan ses som en konsekvens av vå-
ra grundvärderingar är att vi ständigt måste pröva nya
möjligheter för att möta människors behov där dessa
finns. Därför är det viktigt att systemen blir flexibla.
Varför tror tidigare talare här att privata skolor
startas? Kanske de kan lyckas möta eleverna på ett
bättre sätt, så att de utvecklas bättre. Ni kanske tror
att de cementerar gamla rutiner från den vanliga sko-
lan, men det tror inte jag. I stället är de privata alter-
nativen en tillgång, om det offentliga vill ta vara på
de erfarenheter man kan nå därifrån.
Vi vill också lyfta fram vuxenutbildningens för-
delar. Vuxna människor som inte har tillräckliga
kunskaper i t.ex. läsförståelse och skrivförmåga har
svårt, om ens någon möjlighet, att få arbeta eller
studera på högre utbildning. Dem skall vi också ta ett
ansvar för och erbjuda möjligheter att komma vidare i
det livslånga lärandet.
Här kan påpekas att Kristdemokraterna var det
enda parti som i vårbudgeten var berett att satsa mer
resurser på utbildning för dem som bäst behöver det.
För mig är det obegripligt att socialdemokrater och
vänsterpartister skär ned på den utlovade utbyggna-
den. Det är ett svek. Eller vad säger Kalle Larsson om
detta, herr talman?
I en motion om gymnasieelever och deras svårig-
heter föreslår jag att en försöksverksamhet skall starta
för att stödja dem som har svag social förankring och
behöver hjälp och trygghet från vuxna. Alltför ofta
möts man av att elever som inte följer med i under-
visningen får hjälp med själva inlärandet. Och detta
är en god hjälp för dem som har inlärningssvårighe-
ter. Ofta är det emellertid inte inlärningen i sig som är
problematisk, utan snarare ett slags grundtrygghet
som saknas. Då är det andra insatser som behöver
göras. Exempel på sådana är folkhögskolorna, som
varit ett stort stöd för ungdomar som haft svårt att
finna sina liv. Det vore rimligt att den vanliga gymna-
sieskolan skulle kunna förenas t.ex. med gruppboende
eller liknande.
Poängen med det jag säger är att ungdomars be-
hov skall avgöra hur lösningen skall bli. Här har ut-
skottet visat en positiv hållning och föreslår att en
sådan försöksverksamhet bör komma till stånd genom
frivillig samverkan mellan berörda kommuner och
andra intressenter. Den skrivningen uppskattas.
Herr talman! Jag står bakom samtliga yrkanden
som är gjorda i utskottet, men för tids vinning yrkar
jag här bifall till reservation 3 under mom. 15.

Anf. 158 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Yvonne Andersson inleder med att
uttala några, egentligen till intet förpliktande, me-
ningar om att varje barn är unikt osv. Det är riktigt;
det håller vi nog alla i denna kammare med om. Där-
efter går hon över till att säga att Vänsterpartiet vill
stöpa alla i samma form. Låt mig då säga att det är
helt fel uppfattat.
Vi talar inte om valfrihet på det sätt som kristde-
mokraterna kanske gör, där det handlar om att välja
en färdig form av undervisning och skolform. Vi talar
om ett direkt inflytande för alla som finns i skolan
över den egna vardagen. Vi talar definitivt inte om att
stöpa alla i samma form.
Jag tror att Yvonne Andersson missförstod, med-
vetet eller inte, vad jag sade när jag talade om den
flexibla ungdomsskolan. Vi talar där om att saker
som handlar om en högre abstraktionsnivå ibland
kommer in för tidigt i skolan och kan behöva vänta
några år. Men det handlar inte om att skilja teori och
praktik. Nej, tvärtom är den bästa undervisningen den
som förmår förena teori och praktik.
Jag måste fråga Yvonne Andersson om nollvisio-
nen, som hon diskuterar. Yvonne Andersson kan inte
vara omedveten om likheten i ord mellan nollvision
och nolltolerans. Nolltolerans inom brottsbekämp-
ningen handlar om att man skall slå ned med hårdhet
på varje liten förseelse. Om det är den uppfattningen
Yvonne Andersson har om hur skolan skall fungera
tror jag att hon är fel ute.

Anf. 159 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Det var intressanta frågor, måste jag
säga. Hur skall människor ha inflytande över sin
vardag? Hur skall man kunna få sina individuella
behov tillgodosedda om det bara finns ett alternativ
att välja på?
Vad Vänsterpartiet och kommunisterna egentligen
framhärdar i är tanken att det enbart skall finnas en
typ av skola. Och om ni hade trott att denna typ av
skola skulle kunna stå för alla alternativ som männi-
skor vill ha, skulle det aldrig ha funnits grogrund för
privata alternativ. Men det visar sig ju att den skola
som ni på vänsterkanten har samarbetat kring inte ger
de alternativen. Den förmår tydligen inte ge de alter-
nativen, eftersom alltfler väljer att låta sina barn gå i
andra, alternativa skolformer. Om man skulle ta vara
på de erfarenheter som de alternativa och privata
skolorna ger skulle det naturligtvis räcka med det
statliga och kommunala alternativet.
När det gäller nolltolerans och nollvision, kan
man använda olika ord på olika sätt beroende på vad
det är fråga om. Men vi skall inte behöva tolerera
någon mobbning, därför att den kommer aldrig att
växa fram om unga människor tidigt lär sig att man
skall behandla andra som man själv vill bli behand-
lad. Vem vill bli mobbad? Det här kommer naturligt-
vis att successivt avta, men det handlar inte enbart om
barn utan också om vuxna.
När det gäller det inflytande ni talar om: Har ni
också där jobbat för det? Ändå kan utvärderingarna
påvisa att man inte har reellt inflytande i skolan. Det
är naturligtvis synd.

Anf. 160 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! När man hör kristdemokraterna -
och de kristna, får jag väl säga, med samma svepande
formulering som Yvonne Andersson använder sig av
- diskutera är det ofta mycket som låter väldigt bra.
Men när man funderar över vad det egentligen är de
vill förändra hittar man ganska mycket mindre och
ibland inte så roliga saker.
Nollvision måste ändå innebära att ni vill tillföra
någonting nytt i den begreppsvärld som vi handskas
med i skolan. Det kan inte bara handla om att vi inte
tycker att elever, lärare och andra skall mobbas i
skolan. Jag tror att inte ens Yvonne Andersson kan
förmå sig att säga att någon annan här inne skulle
vilja det. Jag undrar: Vad är det nya som Yvonne
Andersson och Kristdemokraterna i så fall vill tillföra
med begreppet nollvision? Jag tror personligen inte
att fler uniformerade vakter på skolorna eller metall-
detektorer i dörrarna är någonting som underlättar
trivseln i skolan.
Det påstås också att vi bara vill ha ett alternativ,
en skola. Yvonne Andersson sade inte det, men jag
får en bild av att den skolan är väldigt stor, grå och
tråkig. Så är det förstås inte. Vi vill att man skall
kunna välja vilken pedagogik man skall använda sig
av, och vi vill därför få in mer alternativ pedagogik i
den offentliga, gemensamma skolan. Vi vill inte hel-
ler bara ha en typ av skola, men vi vill att samhället
gemensamt skall ha ansvaret för hur utbildningen
fungerar och drivs och att det därför också är rimligt
att de skolor som finns styrs och kontrolleras av oss
tillsammans. Det är inte en överhöghet i form av
någon stat som skall göra detta, utan det är vi gemen-
samt, med inflytande från föräldrar, elever och lärare
men också från dem som vi väljer gemensamt i de val
vi har i det här landet.

Anf. 161 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Jag måste säga att det är viktigt för
en riksdagsledamot som Kalle Larsson att kunna
skilja på parti och religion. Det är en klar fördel. Det
önskar jag att han lär sig hädanefter.
När det gäller det nya vi vill tillföra, handlar det
om den sociala träningen för barn, att tidigt starta
med att den värdegrund som man står upp för också
skall iscensättas i övningar, värderingsövningar, och i
träning. Sådant kanske t.o.m. periodvis skall få domi-
nera framför kunskapsträning.
Det är det vi vill ha. Det är det nya. Det nya är att
den sociala träningen och det sociala samspelet är lika
viktigt som matematikkunskaper för unga och äldre
människor.
Jag tycker också att det skall finnas fler alternativ
i den skola som finns i våra kommuner och i statens
regi. Där är vi helt överens. Men när de alternativen
har startat - när utvecklingen har gjort att det har
blivit så - har de privata alternativen kanske inget
existensberättigande.
Om det finns olika alternativ, på väldigt många
olika sätt, kan alla de människor som väljer fritt hitta
någonting som tillgodoser deras behov. Det är vår
grunduppfattning.

Anf. 162 SOFIA JONSSON (c):
Herr talman! Inför valet 1998 kom skolan i fokus
mer än någonsin tidigare. I bakgrunden kunde vi se
larmrapporter om underkända elever med underkända
betyg i grundskolan och gymnasiet. Det beskrevs som
att lärarna inte kunde hantera eleverna på vissa sko-
lor. Man visste inte vad som hände i skolan, och det
fanns ingen riktig kontroll. Nervositeten var stor, och
bekymren sågs som väldigt stora.
Nyligen presenterade skolan vissa resultat för
1998. För oss som har läst dem var det en skrämman-
de läsning. Vi kunde se att ungefär var femte elev i
grundskolan inte nådde kunskapsmålen i alla ämnen.
Var tionde elev var inte behörig att gå vidare till ett
nationellt program i gymnasieskolan. Av eleverna
med invandrarbakgrund var det var femte som inte
blev behörig.
Alla som lyssnade på partiernas budskap i valrö-
relsen måste ha nåtts av beskeden att vi nu kommer
att ta krafttag, att vi nu kommer att lyssna och att vi
inte kommer att sänka eleverna i skolan. Förvänt-
ningarna på oss i riksdagsarbetet under denna period
var stora, och de var så med rätta.
Dystert nog har regeringen och dess medhjälpare
inte lyckats ta något initiativ för en bättre skola. Efter
alla löften från valrörelsen, och efter ett helt riksdags-
år då skolan uppmärksammats kanske mer än någon-
sin tidigare av oss i oppositionen, lyser de konkreta
åtgärderna fortfarande med sin frånvaro. Detta inne-
bär att vi på nytt kan se fram emot en vår då många
elever kommer att gå ur skolan med icke godkända
kunskaper.
Det hade varit intressant, och det hade varit bra
för skolan och för eleverna, om vi i dag hade kunnat
diskutera en proposition som hade varit framlagd av
regeringen. Jag hoppas att den kommer snart och att
vi får sätta i gång diskussionen.
Detta innebär att behovet av en ny politik kvar-
står. Det måste, som vi i Centerpartiet ser det, vara vi
vuxna som har ett ansvar för barnens framtid. Man
kan inte som lärare skylla på politiker när det gäller
skolan, lika lite som vi som politiker kan skylla på
skolledare eller på den konjunktur vi har i dag. Det är
i grunden ett gemensamt ansvar. Som politiker har vi
ansvar för att prioritera och peka ut målen. Det är
dags för en ny politik. Vår ambition i Centerpartiet är
att man i varje kommun och i varje regering skall
kunna ta ansvar för den nya skolpolitiken.
Herr talman! Jag tänkte nu ge en väldigt övergri-
pande bild av den grund som Centerpartiet lägger för
den nya skolpolitiken. Vi kallar det för vår femstegs-
plan.
Vi anser att skolan skall vara en rättighet för alla -
inte ett privilegium för några få. Alla barn kan lära,
som vi ser det, och alla barn vill lära, men det kräver
att undervisningen anpassas, är flexibel och utgår från
varje elev. Vi kommer inte att acceptera misslyckan-
den. Det är skolans ansvar att se till att eleven uppnår
kunskapsmålen. Politiken skall i första hand inriktas
på kunskapsresultat, och inte på hur skolan organise-
ras. Skolans utveckling är slutligen inte bara en fråga
för politiker. Det behövs ett nytt samhällskontrakt för
skolan som engagerar lärare, föräldrar och det omgi-
vande samhället.
En huvuduppgift de kommande åren är därför att
skapa en grundskola som ger eleverna godkända
kunskaper. Ingen elev skall behöva lämna grundsko-
lan underkänd. Vi i Centerpartiet välkomnar därför
det förslag som har kommit om en översyn av skolla-
gen. Grunden för en ny skollag skall som vi ser det
vara just att alla elever skall ha rätten att gå ut grund-
skolan med godkända kunskaper. Därmed, herr tal-
man, vill jag yrka bifall till reservation 1 under
mom. 1.
Kraven på skolan måste också skärpas. Grunden
till det livslånga lärandet och delaktigheten i samhäl-
let läggs just i unga år - i grundskolan. Det är förmå-
gan att läsa, räkna och skriva och den kunskap man
inhämtar i grundskolan som är basen för det fortsatta
lärandet. Kunskapen är också en viktig faktor när det
gäller att överbrygga de klyftor som finns i samhället.
Resurserna till skolan är enormt viktiga, som flera
har påpekat tidigare i debatten. Men vi är också med-
vetna om att det inte bara är resurserna som avgör
skolans kvalitet. Den svenska skolan är i dag, kan vi
se, dyrast i världen, men resultatet motsvarar inte de
kostnaderna. Delvis beror det på att skolans resurser
försvinner i andra verksamheter än undervisning -
främst i väldigt dyra lokaler. På många håll genom-
förs det i dag också nya besparingar på undervisning,
medan lokalkostnaderna fortsätter att skena.
Utifrån detta vill vi att en utvärdering görs av hur
kommunernas anslag till skolorna fördelas och av hur
mycket av resurserna som faktiskt går till skolans
huvuduppgift, dvs. att undervisa eleverna.
Vi i Centerpartiet vill också lämna den fixering
vid organisation och tidsstyrning som fortfarande
präglar skolan och skolpolitiken. Utgångspunkten är
att skolan och dess politik måste sätta elevernas rätt
att få godkända kunskaper i fokus. Skolan skall därför
bli flexibel, så att det är de uppnådda kunskapsmålen
och inte antalet år eller dagar i skolan som räknas.
Ett riktvärde bör, som vi ser det, vara tio års skol-
gång med början vid sex års ålder. Men det skall
kunna vara olika för olika elever, med tanke på ele-
vernas olika utgångspunkter.
Efter det vill jag yrka bifall till reservation 1 under
mom. 4.
Vi anser också att en individuell studieplan skall
komma till, där undervisning i olika tempon tillåts,
anpassad efter varje elev. För att det skall bli möjligt
bör grundskoleförordningen ändras. I samma ändring
bör också den centralt fastlagda timplanen avskaffas.
Dessa individuella studieplaner anser vi skall tas fram
genom att lärare, föräldrar och elever gemensamt går
igenom och utvärderar det som uppnåtts i utveck-
lingssamtal.
Herr talman! En ökad individualisering i skolan
innebär också att resurserna anpassas individuellt
efter varje elev. Det är inte statens uppgift att be-
stämma på vilket sätt resurserna skall fördelas till
varje elev. Det måste vara upp till varje kommun och
till varje skola att fördela resurser så att målet god-
kända kunskaper uppnås.
Skolans huvuduppgift måste fokuseras i högre
grad än i dag. Det är en huvuduppgift att se till att just
elevernas förmåga att läsa, räkna och skriva kommer i
fokus och ges särskilda resurser. Alla lärare skall
också ha kunskaper om hur barns läs- och skrivut-
veckling går till, och utvecklingen i de viktigaste
ämnena bör göras till allmänna mål för hela grund-
skolan.
Centerpartiet anser också att lärarnas roll skall
uppgraderas och uppvärderas. Det är ett av de vikti-
gaste yrken vi har. Vi vill stärka lärarna genom att
bl.a. se till att de får en professionell roll, inrätta kar-
riärvägar för lärare och öppna möjligheten för lärare
att vidareutbilda sig till specialister för att de t.ex.
skall kunna undervisa elever med läs- och skrivsvå-
righeter. Centerpartiet vill också i samverkan med
lärarnas organisationer införa en certifiering av lärare.
Det behövs alltså, herr talman, ett målmedvetet
kvalitetsarbete för att förbättra skolan. Staten har
självklart ett stort ansvar, men genom utvärdering och
uppföljning garanteras skolans likvärdighet i hela
landet.
Vi i Centerpartiet vill därmed inrätta ett oberoen-
de kvalitetsinstitut och samtidigt ge stöd åt kommu-
nernas eget kvalitetsarbete. Vår satsning på eleverna
och kvaliteten i skolan kan vi t.ex. se i den vårmotion
som vi väckte som innebär att vi vill satsa 1 miljard
mer än regeringen och dess samverkanspartier på just
kvalitetsutvecklingen i skolan.
Slutligen, herr talman, vill jag också visa på att vi
tycker att decentraliseringen i skolan skall fortsätta.
Makten över det dagliga livet vid skolan bör flyttas ut
till varje skola, dess ledning, lärare, elever och föräld-
rar. Vi vill att varje skola skall ha en egen lokal sty-
relse med ett tydligt avgränsat ansvar. Men den här
decentraliseringen får inte enbart innebära att man får
en plats i en styrelse. Den skall innebära ett engage-
mang och en äkta makt där det finns möjlighet till
samverkan och utveckling.
Vi kan ju se i dag hur skolledningarnas ansvar har
urholkats och dragits tillbaka. Det pedagogiska an-
svaret har försvunnit från skolledarna. Det här måste
ändras. Vi i Centerpartiet förordar därför att kommu-
nerna tecknar avtal med rektorerna där verksamhets-
mål och resurser regleras.
Herr talman! Starka grepp måste tas inom skolpo-
litiken. Vi från Centerpartiet har framfört en helhets-
syn med grunden för hur vi vill att skolpolitiken skall
förändras.
Självfallet står jag bakom alla de yrkanden som
jag har framställt i utskottet och som finns i betän-
kandet, men jag nöjer mig med att yrka bifall till den
reservation som jag har talat om, nämligen reserva-
tion 1 under mom. 1 och 4.
Tack!

Anf. 163 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag sade i mitt inlägg att en grund-
läggande skillnad mellan högern och vänstern kanske
fortfarande kan anas när det gäller människosynen
och synen på skolan.
Centern har ju inte alltid samarbetat med högern
utan ibland också med socialdemokraterna. Därför
skulle jag vilja reda ut hur Sofia Jonsson och Center-
partiet egentligen ser på de disciplinära åtgärder som
skall kunna stärka skolan, enligt den reservation som
man har avgett. Jag uppfattade det som att dessa hår-
dare regler för tillrättaförande, som det heter, skall
bestämmas centralt. Rätta mig gärna om jag har fel på
den punkten! Därför vill jag fråga Sofia Jonsson om
hon tror att hårdare regler och strängare straff, om vi
uttrycker det så, gör att det blir ett bättre arbetsklimat
i skolan. Om jag nu har uppfattat det här rätt undrar
jag varför dessa skall fastställas centralt och inte
arbetas fram på den enskilda skolan av lärare till-
sammans med skolledning och, inte minst, eleverna
själva.
Min och Vänsterpartiets uppfattning är i alla fall
att man har större benägenhet att följa de regler som
man själv har varit med om att ta fram. Jag skulle
vilja höra Sofia Jonssons åsikt om detta.

Anf. 164 SOFIA JONSSON (c) replik:
Herr talman! På något sätt tycker jag att det verkar
som att Kalle Larsson tycker att disciplinära åtgärder,
hårdare tag i skolan och straff är något otroligt vik-
tigt. Han verkar ju attraheras av det i varenda replik-
skifte.
För mig och Centerpartiet handlar det om att byg-
ga upp en ny skola, en skola där det finns ett samar-
bete mellan elever, föräldrar och lärare. Det är en
flexibel skola som medverkar till att varje elev kom-
mer i fokus, i centrum, och där varje elevs förutsätt-
ningar bejakas och kommer fram i god tid.
Som vanligt pratar Kalle Larsson i gammal kom-
munistisk anda. Det handlar om devisen att kommu-
nerna skall styra den kommunala skolan, en kommu-
nal skola som han i ett tidigare inlägg motsatte sig.
Men det är en kommunal skola som innebär att varje
elev blir stöpt i samma form.
Det här är inte min och Centerpartiets åsikt. Vi
står för en flexibel skola där eleverna sätts i centrum.

Anf. 165 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Det är visserligen smickrande eller
underhållande att det har kommit så många till del
vad jag betecknar min politiska verksamhet med för
ord. Men jag tror inte att kammaren är rätta stället för
att diskutera vad jag attraheras eller inte attraheras av
i skolpolitiken. Jag skulle snarare vilja att Sofia Jons-
son svarar på mina frågor.
Vad beror det på att ni uppenbarligen tycker att
det behövs strängare regler och - jag säger det en
gång till - hårdare straff i skolan? Ni motsäger ju inte
det. Och varför skall dessa regler inte tas fram av den
enskilda skolan av elever, lärare och personal till-
sammans?
Jag är medveten om att jag ställer samma frågor
en gång till. Jag tror att det är uppenbart för de flesta
att jag inte har fått något svar än. Det vill jag gärna
ha, t.ex. nu.

Anf. 166 SOFIA JONSSON (c) replik:
Herr talman! Centerpartiet står för en ökad de-
centralisering i skolan. Vi vill bl.a. att nya skolstyrel-
ser skall finnas på varje grundskola. Det skall vara
skolstyrelser där föräldrar, elever och lärare tillsam-
mans samverkar med samhället.
För att eleven skall utvecklas, för att man skall
komma i ordning i skolan och för att man skall få ett
bättre klimat vill vi att det skall finnas möjlighet för
läraren att diskutera med föräldrarna kring eleven.
Det skall finnas en sådan möjlighet i utvecklings-
samtalen, och det skall finnas möjlighet att gå vidare
och se hur man kan hjälpa den här eleven. Disciplinä-
ra åtgärder innebär inte att man, som Kalle Larsson
sade i ett tidigare inlägg, går runt i polisuniform med
en stor batong. Det är kanske Kalle Larssons fantasi-
er, men det är inte mina. Det handlar om samtal,
utveckling och den flexibla skolan, där eleven och
elevens förutsättningar kommer fram.

Anf. 167 ULF NILSSON (fp):
Herr talman! Den stora mängd elever som i dag
slutar gymnasiet utan godkända betyg speglar grund-
skolans problem, inte bara gymnasieskolans.
I det utskottsbetänkande som vi i dag diskuterar
avstyrker majoriteten ett stort antal motioner om hur
skolan skulle kunna hjälpa eleverna till en mer me-
ningsfull skolgång. Inga elever skall gå vidare från
grundskolan utan att vara godkända i svenska, eng-
elska och matematik. Jag har redan hunnit säga det
flera gånger här i kammaren, men det tål att upprepas.
I dag använder vi ju det individuella programmet för
att hjälpa elever som inte uppfyller kunskapskraven
på de vanliga nationella programmen. Och man
misslyckas allt oftare med att nå målet, nämligen att
man sedan skall få över eleverna på ett nationellt
program.
En elev som kommer efter i skolan behöver tvärt-
om stöd och hjälp tidigt, långt ned i grundskolan.
Vänsterpartiet föreslår i sin motion att man skall dela
in eleverna efter något slags utvecklingsstadier som
innebär att de först är mogna för det praktiska och
sedan för det mera teoretiska. Det är absolut ingen
lösning. Barn utvecklas ju faktiskt i helt olika takt. Ett
barn kan vara intresserat av att läsa och räkna vid en
viss ålder, och ett annat barn kan då vara intresserat
av något helt annat. Varje barn måste mötas och hjäl-
pas utifrån den nivå som hon eller han befinner sig
på.
Nu drabbas alltför många elever i det svenska
skolsystemet av att skolan blundar för verkligheten.
Det är uppenbart att många elever går vidare till
gymnasiet med på papperet godkända betyg men utan
tillräckliga kunskaper. Det ser kanske bra ut på pap-
peret att så många går vidare till gymnasiet, men i
verkligheten blir ingen elev hjälpt av att slussas vida-
re till en utbildning som den inte har förutsättningar
att klara av.
Det behövs en utvärdering för att skolan skall veta
hur många elever som behöver extra hjälp. Regering-
en avskaffade 1994 de obligatoriska nationella proven
i årskurs 5. Det är viktigt för elevernas skull att dessa
prov blir obligatoriska igen. Fungerande utvecklings-
samtal med elever och föräldrar är viktiga för att man
gemensamt skall kunna komma överens om hur man
skall arbeta för att skolarbetet skall bli meningsfullt.
Betygen måste sättas några år tidigare i grundskolan.
Det är för sent när en elev på höstterminen i årskurs 8
får reda på att han eller hon ligger efter i något ämne.
Tyvärr vill inte majoriteten i utskottet diskutera några
ändringar när det gäller dessa frågor.
Herr talman! Folkpartiet har under senare år allt-
mer betonat att skolan skall ställa högre krav på ord-
ning och reda. Närvaroplikt skall råda i gymnasiet.
Det skall ställas krav på antimobbningsprogram på
alla skolor.
Det har redan framgått av debatten i dag att riks-
dagen förmodligen kommer att avslå flera motioner
om kamp mot mobbning, om skolans skyldighet att
anmäla brott som begås i skolan till polisen osv. Vi
från Folkpartiet beklagar att inte riksdagen markerar
en större tydlighet när det gäller de här frågorna.
I debatten har vi liberaler ibland anklagats för att
ta ett steg tillbaka när vi säger att skolan måste kräva
mer av eleverna när det gäller respekt för medmänni-
skor och en värdig umgängeston i skolan. Det är ju
precis tvärtom. Folkpartiet vill ha en skola där ele-
verna är självständiga och ifrågasättande, där de själ-
va kan vara med och påverka och utveckla arbetssät-
tet i skolan. Men just det förutsätter en miljö där
människor respekterar varandra och där arbetsro
råder.
I det här sammanhanget hör också kampen mot
droger hemma. Folkpartiet efterlyser i sin motion en
nationell handlingsplan för hur kampen mot ungas
missbruk av alkohol, narkotika och tobak skall inten-
sifieras. Varje skola måste ha en plan för hur alko-
hol-, narkotika- och tobaksfrågor skall belysas. Pro-
jekt för nya metoder att närma sig de här frågorna
måste startas. Det finns bl.a. mycket kunskap i folkrö-
relser som skulle kunna komma skolan till del om ett
samarbete med världen utanför skolan utvecklas.
Herr talman! I många år har vi haft en politik som
har strävat efter att utjämna de sociala skillnaderna
genom skolan. Vi kan genom en mängd undersök-
ningar konstatera att den politiken har misslyckats.
Statistiken visar att snedrekryteringen när det gäller
att komma till högskolan nu förhåller sig på ungefär
samma sätt till varifrån man kommer som för 40-50
år sedan. Bl.a. tar Frykman upp detta i en intressant
bok som heter Den ljusnande framtid. Där diskuterar
han på ett mycket seriöst sätt vad det beror på att vi
inte har lyckats få en större övergång mellan olika
sociala miljöer när det gäller högre utbildning. Därför
säger jag, vilket Kalle Larsson redan har läst - up-
penbarligen i Folkpartiets motion - att skolan borde
vara en murbräcka mot segregation. I dag är uppen-
barligen inte skolan det. Eftersom bl.a. människors
boende fungerar så att många invandrare bor för sig,
många arbetslösa bor för sig i olika delar av en kom-
mun och ytterst få föräldrar väljer en skola i ett annat
bostadsområde för sina barn.
Utifrån liberal utgångspunkt är inte valfrihet och
mångfald något som skapar segregation och utanför-
skap. Tvärtom. Med fritt val mellan kommunala
skolor och friskolor ökar engagemanget hos elever
och föräldrar. Med en medveten politisk vilja skall
kommunerna i utsatta bostadsområden göra särskilda
satsningar på kvalitet, intressanta profilskolor och
kvalificerade lärare. Just i de områdena skall det vara
viktigt att skolorna har en sådan inriktning att många
från andra områden väljer att gå i skolan där.
Lärarbristen i skolan är inte längre ett hot utan ett
faktum. Det är många elever i Sveriges skolor som
just nu får läsa olika ämnen utan att ha någon lärare
som undervisar. Ja, det finns naturligtvis alltid någon
som efter bästa förmåga har ansvar för lektionerna.
Men allt oftare är denna person inte lärare. När politi-
kerna värderar vår skola så lågt att de tror att skolan
fungerar utan utbildade lärare blir det ett tydligt bevis
på att utbildning inte värderas på rätt sätt.
För att vända den här utvecklingen behöver både
stat och kommun vidta en rad åtgärder: fortbildning,
karriärmöjligheter, löneutveckling. Allt måste drivas
så att fler människor väljer läraryrket.
Folkpartiet föreslår i sin motion att riksdagen skall
göra ett tillkännagivande om elevers rätt att undervi-
sas av behöriga lärare.
Herr talman! Liberaler har alltid ansett att skolan
är en nödvändig grund för ett fungerande demokra-
tiskt samhälle. Skolan är samhällets kraftfullaste
verktyg för att ge alla människor jämlika livschanser.
Skolans uppgift är att ge alla människor sådana kun-
skaper att de kan delta i det demokratiska samhället
och komma in i ett arbetsliv som kräver alltmer kvali-
ficerad personal.
Folkpartiet har lagt fram ett antal förslag som
skulle kunna förändra och stärka skolans centrala och
viktiga roll. Samtliga motioner i den riktningen från
Folkpartiet och från andra partier avstyrks av majori-
teten i utskottet. Visst debatteras skolan ofta här i
riksdagen, men när jag läser detta betänkande drar i
alla fall jag slutsatsen att den socialdemokratiska
regeringen och dess stödpartier visar ett förvånande
svagt intresse för att ta de aktuella problemen i skolan
på allvar.
Herr talman! Avslutningsvis ber jag att för tids
vinnande yrka bifall endast till reservation 9 under
mom. 44. Jag stöder naturligtvis i övrigt alla folkpar-
tiyrkanden.

Anf. 168 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag är lite osäker på vad Ulf Nilsson
menar i slutet av sitt anförande, men jag tror att han
menade att alla de tre partier som nu har en överens-
kommelse på riksnivå inte tar de aktuella problemen i
skolan på allvar. Jag tror att det var så det var formu-
lerat.
Det vill jag nog bestämt avvisa. Ett exempel på att
vi faktiskt gör det är att vi satsar mer pengar på
kommunerna och ser till att faktiskt försöka göra
någonting åt den dåliga ekonomiska situation som
många kommuner i dag befinner sig i och som drab-
bar skolan.
Jag har i inledningen av mitt anförande sagt att jag
inte tycker att det räcker och att vi i Vänsterpartiet
inte anser att det räcker. Men nog gör vi något, och
visst är våra förslag nog så goda som era på det om-
rådet.
Men jag skall fråga Ulf Nilsson lite grann om
detta att skolan skall vara en murbräcka mot segrega-
tion. Den tanken utgår från att vi har en segregation i
övrigt. Det kan vi vara överens om att vi har. Vi har
en bostadssegregation, vi har problem med arbetslös-
het och vi har, framför allt i storstadsregionerna,
också problem med att många människor med in-
vandrarbakgrund söker sig till vissa områden. I den
situationen vill Ulf Nilsson uppmuntra friskolor. Tror
Ulf Nilsson att det är de som har sociala problem som
skall söka sig till andra skolor, eller tror Ulf Nilsson
att det är de som blir kvar, medan de med en god
social bakgrund söker sig till skolor som har alterna-
tiv pedagogik och där man aktivt måste välja den
skolan? Min uppfattning torde vara klar efter mitt
inlägg. Men jag skulle vilja att Ulf Nilsson reder ut
lite grann hur han och Folkpartiet ser på detta.

Anf. 169 ULF NILSSON (fp) replik:
Herr talman! Det är riktigt som Kalle Larsson sä-
ger att människor från olika yrkesgrupper och invand-
rare kontra svenskar ofta bor i olika områden i kom-
munerna. En möjlighet att välja över stadsdels- och
kommundelsgränserna gör att fler människor väljer
en annan skola.
Det andra ledet i vår politik, att satsa på hög kva-
litet med intressanta profiler i skolor som ligger i s.k.
utsatta områden, gör att möjligheten ökar för männi-
skor från andra områden att välja dessa skolor.
Det finns ingen annan väg att gå, Kalle Larsson.
Vi måste skapa mångfald och stimulera människor att
välja mellan olika typer av skolor. Alternativet är att
det bara blir som det har varit.
Kalle Larsson frågade också varför jag inte tyckte
att regeringen och stödpartierna vidtog tillräckliga
åtgärder. Jag konstaterar bara att man säger nej till de
förslag som finns i motioner från Folkpartiet och
andra oppositionspartier om kraftfulla åtgärder mot
våld och mobbning i skolan, om att göra någonting åt
avhoppen i gymnasieskolan, om att se över betygs-
systemet, som inte fungerar. Men det har inte väckt
något gensvar. Det var det jag menade med ett visst
ointresse för våra förslag.

Anf. 170 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Det är bra. Då har vi rett ut varför vi
inte skulle ta de aktuella problemen i skolan på allvar.
Det handlar helt enkelt om att vi inte röstar för Folk-
partiets reservationer. Så enkelt var det. Det kommer
vi nog att fortsätta att undvika om de är så pass un-
dermåliga som jag uppfattar att de här faktiskt är.
Men jag tycker nog att Ulf Nilsson slår lite grann
knut på sig själv när han försöker resonera om segre-
gation och friskolor. Menar Ulf Nilsson att det fak-
tiskt är de elever som har en annan bakgrund än en
väletablerad akademisk, typisk svensk miljö som
söker sig till fristående skolor? Om det vore så då
vore väl också privata och fristående skolor just en
murbräcka mot segregationen. Då kunde man tänka
sig att invandrarkillarna från Rinkeby faktiskt satte
sig i Franska skolan i Stockholms innerstad. Men vi
vet att så inte är fallet. Vi vet att det är de som har en
god social hemmiljö som gör det. Var i de offentliga
skolorna blir alla de andra? Jag kan inte se hur detta
skulle kunna vara en murbräcka mot segregationen.
Det är tvärtom gödsel åt segregationen som Folkpar-
tiet föreslår.

Anf. 171 ULF NILSSON (fp) replik:
Herr talman! Vi kanske skall passa oss för gene-
raliseringar, att människor från olika sociala miljöer
alltid kommer att handla på exakt lika sätt, enligt
någon form av regelbok. Även om det vore så som
Kalle Larsson säger skulle en satsning på attraktiva
och intressanta - Kalle Larsson nämnde Franska
skolan - språk-, konst- och kulturprofiler i Rinkeby
göra att en hel del människor från andra delar av
Stockholm flyttade dit eller satte sina barn i skolan
där - det är jag ganska övertygad om.
Jag beklagar att Kalle Larsson tycker att våra för-
slag föra att lösa problemen med våld, mobbning,
avhopp i gymnasieskolan och droger är undermåliga
och ointressanta. Det vore roligare att ha en levande
debatt kring dessa frågor än att bara få dem avfärda-
de.

Anf. 172 GUNNAR GOUDE (mp):
Herr talman! Den här debatten blir lite spretig,
eftersom det är 166 motionsyrkanden vi har att ta
ställning till, men jag tycker ändå att den är intres-
sant. Vi har faktiskt fått lite ideologiska skillnader
som smugit sig in i debatten. Det är trevligt.
När man läser igenom motionerna ser man att det
är väldigt många bra motioner. Det tycker jag skall
sägas. Det får inte överbetonas att vi inte yrkar bifall
till alla de 166 motionerna. Kanske 150 av dem är
riktigt bra. Det är inte så det går till, utan debatten får
ske på andra sätt. Jag vill bara säga det så att Ulf
Nilsson inte tror att det är något avståndstagande från
det som står i motionen om t.ex. mobbning. Det skall
inte tas för uttryck för att vi inte tycker att det är bra.
Egentligen tycker jag att det är synd att man angriper
varandra i den här typen av frågor. Miljöpartiet har
drivit mobbningsfrågan under många år, och det är
känt. Vi var det enda parti som krävde lagstiftning,
och den gick igenom då Barnombudsmannen krävde
lagstiftning. Men det skulle aldrig falla mig in att
säga att de andra partierna envist motarbetade det.
Det är fullständigt självklart att det inte finns något
politiskt parti i Sverige som är för mobbning. Samtli-
ga partier har lagt motioner med förslag för att på ett
eller annat sätt komma till rätta med problemen.
Låt oss fortsätta med den diskussionen och stän-
digt här i kammaren och överallt där det behöver
påminnas hur viktigt det är att det vi har beslutat här
också genomförs. Det är naturligtvis skälet till att vi
har våra motioner. Miljöpartiet har också en motion
om detta. Vi kräver att det skall finnas program på
varje skola, att rektorn skall vara ansvarig, att det
skall vara en uppföljning från kommunerna osv. Vi
trycker alla på att Skolverket har ett tillsynsuppdrag
som jag hoppas att de känner att vi kräver av dem och
också lever upp till.
Det är många av motionerna som har karaktären
av otålighetsmotioner. Saker och ting händer lång-
samt, och det är irriterande när man vill ha någonting
igenom. Det är väl bra, det kanske påskyndar det
hela.
För Miljöpartiets del har vi t.ex. tyckt att elev-
vårdsresurserna kommer för långsamt i skolorna. Vi
har en motion och gemensamt med Vänstern ett yr-
kande på den punkten som jag tror att vi kanske inte
kan yrka bifall till, för vi skall vara sparsamma med
det. Där påpekar vi att behovet av speciallärare, skol-
psykologer, kuratorer osv. är stort. Ett av skälen är
det som Sofia Jonsson var inne på, att det finns för få
lärare i skolorna. Flera andra har varit inne på det.
Belastningen för de enskilda lärarna är för stor. Det
beror naturligtvis på att kommunerna har haft för lite
pengar. I botten handlar det om att få ut pengar till
kommunerna. Men för att underlätta lärarnas arbets-
uppgifter är det viktigt att vi får tillbaka de resurser
som en gång fanns för att ta hand om de problem som
inte är lärarnas huvuduppgift - elever med sociala
problem, speciella behov av stöd osv. Det går natur-
ligtvis långsamt. Pengar försöker vi skjuta till så långt
man orkar ekonomiskt. Vi vill markera för kommu-
nerna att det är det här som man vill ha gjort.
Vi arbetar för en betygsfri skola. Det kan jag inte
påstå att riksdagen gör enigt. Där har vi lite olika
synpunkter. Vi får väl upprepa dem tills utvecklingen
så småningom, mycket långsamt, går i rätt riktning,
dvs. att vi får en betygsfri skola.
En fråga som jag inte vill förbigå är dyslexifrågan.
Den har vi haft uppe väldigt många gånger. Det går
långsamt. Utvecklingen går i rätt riktning, men det
finns en otålighet från flera partier. Centerpartiet har
flera motioner på det området också. Vi måste alltså
få en uppmärksamhet på den stora grupp elever som
har specifika läs- och skrivsvårigheter och som behö-
ver hjälp. En stor del av orsaken till att vi har elever
som inte når godkänd i grundskolan ligger i brister i
dessa elevers förmåga att läsa och skriva. Det är en
angelägen uppgift.
Jag skulle vilja ta upp en fråga som inte tillhör
kategorin otålighetsmotioner. Det är Miljöpartiets
motion om fortsatt utveckling av fristående skolor.
Det är alltså så att vi har fått en friskolereform som
faktiskt har gjort att friskolorna utvecklats snabbt. Vi
har fått en tillväxt på området som åtminstone för
vissa var oväntat stor, milt uttryckt. Nu handlar det
naturligtvis om att tillgodogöra sig de vinster som det
här innebär. Vi har fått i gång någonting som är en
mångfald på skolområdet, inte bara bland de friståen-
de skolorna utan också bland de kommunala. Hur tar
man vara på det här? Skälen till att vi ville ha fristå-
ende skolor var just att mångfalden i pedagogik ger
kreativitet och föder nya idéer, man prövar olika
metoder och får en successiv förbättring av skolverk-
samheten.
I våra förslag har vi några som jag tror kan vara
av allmänt intresse. Ett sådant är ett förslag om att
man skulle börja tänka i termer av inrättandet av
utvecklingsfonder för fristående och kommunala
skolor. Idén skiljer sig lite grann från den vanliga
idén, att man lägger generella resurser för att höja
kvaliteten i skolan.
En annan idé som vi också kanske tror är svår att
hantera är den man använder t.ex. i forskningssam-
manhang: Man anslår resurser som skolorna får söka
för att genomföra ett projekt eller någonting sådant.
Det blir ganska stora kostnader, men det finns ett
billigare sätt att lösa det här problemet. Det är att titta
efter: Var görs det bra saker? Var sker ett utveck-
lingsarbete som man kan stödja? Det är precis det
som jag och Miljöpartiet tror skall in i systemet nu,
alltså att stödja det som har växtkraft och som har
möjlighet att utvecklas. Det är angeläget, för annars
självdör det här. Det är ofta en liten grupp lärare i en
skola som är entusiastiska, utvecklar en pedagogisk
metod, ett organisatoriskt system. De blir uppmärk-
sammade utifrån. Det kommer grupper och frågar hur
de bär sig åt, vad de gör och om de har något skrivet
om detta, om man kan få del av det undervisnings-
material som de har tagit fram osv. En sådan grupp
orkar med besöken, orkar ge sig ut för att tala på
seminarier under en liten tid, något år, och sedan
orkar man inte längre. Där skall stödet in, så att man
får hjälp. Man skall kunna få ersättning t.ex. i sam-
band med frånvaro, om man måste åka i väg på något
seminarium eller en kurs och undervisa om det, er-
sättning för förlorade pengar, stöd att ta fram under-
visningsmaterial så att det kan komma andra skolor
till del.
Vi tror att det är ett sätt att i synnerhet i tider av
svag ekonomi få effektiva stödåtgärder.
Bland de andra punkter jag skulle vilja nämna i
den här motionen är några som berör allvarliga pro-
blem. Ett sådant är glesbygdsskolorna.
I samband med friskolereformen fick vi inte nå-
gon lösning på problemen för glesbygdsskolorna. Det
berodde naturligtvis på att de inte hörde hemma där.
Det gick inte att göra inom den ramen. De flesta gles-
bygdsskolorna är dessutom kommunala skolor.
Vi tror att den frågan måste behandlas separat. Jag
tror personligen att det måste vara en utredning som
har bara den enkla uppgiften att lämna förslag till
lösning på glesbygdsskolornas problem. Hur räddar
vi glesbygdsskolorna? Det är ett regionalpolitiskt
problem som är mycket väsentligt.
De fristående skolornas lärarutbildning håller på
att utredas, så jag kan hoppa över den.
Däremot är det några saker som jag kort skall be-
röra.
Det är viktigt att de fristående skolorna kommer
in i de internationella kontaktnät som man nu bygger
ut för de kommunala skolorna, dvs. EU-samarbetet.
Den organisation man har för stat och kommun där
skolorna naturligt får information om vilka möjlig-
heter som finns måste också komma de fristående
skolorna till del. Det bör särskilt uppmärksammas.
Vi vet att det har kommit många fristående skolor
under de senaste åren som har utvecklat speciell pe-
dagogik för barn med speciella behov. Det bör kom-
ma samhället till del. Jag skulle vilja föreslå att Skol-
verket får i uppdrag att särskilt göra en inventering
över de skolor som av egen kraft har utvecklat sina
metoder vid sidan av de kommunala så att man får en
bra beskrivning av vad som pågår där. De framsteg
som görs bör komma andra skolor till del.
Jag avslutar med en del som jag tror är viktig när
det gäller den fortsatta utvecklingen av de fristående
skolorna. Det gäller finansieringen. Det handlar om
den segregationsproblematik som vi har diskuterat
här, dvs. möjligheten för envar i Sverige att vara med
och starta och driva en fristående skola - grunden för
mångfalden i ett demokratiskt samhälle. Den är för
närvarande inte tillfredsställande. Det krävs ofta att
man har rätt bra ekonomi. Bankerna t.ex. kräver
ibland att varje förälder ställer borgen på 15 000 till
20 000 kronor. Det är inte riktigt bra.
Dessutom har kommunen besvär när det gäller att
tilldela mark till skolbyggnader. Det är svårt att göra
det om man inte vet att vederbörande verkligen
kommer att få tillstånd att ha en skola. Det beror ju på
ekonomin och om banken kan ge lån, vilket banken
naturligtvis inte kan utan vidare om man inte ens vet
om kommunen tilldelar mark osv.
Det är alltså tre intressenter som borde föras
samman. Vi föreslår från Miljöpartiet att man skulle
få en sådan arbetsgrupp med representation från bank,
kommun och friskolorna, och att man utarbetar en
handlingsrutin för att klara av de här ärendena så att
saker och ting kommer i rätt ordning och inte blir ett
hinder för att starta nya fristående skolor.
Herr talman! Jag stannar där och vill avslutnings-
vis yrka bifall till reservation 7 under mom. 52.

Anf. 173 YVONNE ANDERSSON (kd):
Herr talman! Det är fullständigt paradoxalt att hö-
ra miljöpartisten Gunnar Goude stå här och tala om
att han vill ha mer pengar till elevvårdsresurser och
mer medel till vad han vill göra. Det gör han samti-
digt som vi kan fundera över vad det är för skillnad
mellan att vara i opposition och att vara i regerings-
ställning.
Vi som är i opposition får stå här och motivera
varför vi vill ha mer resurser till skolan. De enda som
i kammaren i dag har talat om att vi vill ha mer resur-
ser till skolan är de två partier som arbetar tillsam-
mans med regeringen i regeringsställning, och detta
ett par veckor efter det att vårbudgeten har lagts.
Detta är väl ändå paradoxalt.
Kan jag med detta konstatera att Miljöpartiet inte
har haft något som helst inflytande på den budget
som regeringen har lagt beträffande medel till skolans
verksamhet?

Anf. 174 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Jag vet inte vad jag skall svara på
detta.
För det första beklagar jag att jag inte sitter i rege-
ringsställning.
När det gäller resurserna till kommunerna ser man
i budgeten att de tre partier som samverkar är de som
månar om att kommunerna skall få ökade resurser.
Alternativet i oppositionen skall ju inte försöka fram-
ställa sig som de som i budgetarna har satsat mer
pengar till kommunerna.
Vi har sagt att det är nödvändigt. Vi driver det och
vi ser till att det går framåt så fort vi kan. Vänsterpar-
tiet gör sammalunda och Socialdemokraterna också.
Takten kan vi diskutera, och varifrån pengarna kom-
mer diskuterar vi naturligtvis också. Där har vi olika
uppfattningar.
Faktum är att i årets budget finns det ökade anslag
till kommunerna.
Jag skulle nog känna mig mer orolig om det var
de borgerliga partierna, med Moderaterna i ledningen,
som hade lagt budgeten. Det är ingen hemlighet hur
den hade sett ut då. Då hade minskningen varit stor.
Vi kräver alltså mer pengar till kommunerna. Vi
annonserar att vi i fortsättningen kommer att arbeta
för ännu mer pengar till kommunerna. Det är resurser
som behöver komma ut; inte en ny kurs, utan mer
resurs.

Anf. 175 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Det är synd att Gunnar Goude inte
har brytt sig om att studera Kristdemokraternas bud-
get, för det är den vi har ansvar för. Vi lägger ännu
mer pengar till kommunerna just för att bl.a. se till att
våra hjärtefrågor som rör skola, vård och omsorg
skall få mer medel.
Den andra frågan som jag tänker ställa till Gunnar
Goude gäller glesbygdsskolorna. Vi har arbetat för
glesbygdsskolorna. Vi har haft en interpellationsde-
batt här i kammaren, men inte har någon miljöpartist
deltagit i den.
Jag tror att det är allvarligt om man i samarbete
med regeringen tar upp fråga efter fråga som man vill
arbeta för, och samtidigt inte gör något. Då blir det
ingen skillnad på att sitta i regeringsställning och att
vara i opposition.
Vi arbetar med de här frågorna, och vi talar om
vad vi vill göra. Om vi hade regeringsställning skulle
vi påverka att något blir gjort. Vad gör ni för att det
skall hända något när det gäller glesbygdsskolorna?

Anf. 176 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Herr talman! Det finns naturligtvis mycket att gö-
ra. Vi har gjort en hel del. Det är inte lätt att komma
åt problemet.
Det är ofta fattiga kommuner som har glesbygds-
skolorna. De tvingas av ekonomiska skäl naturligtvis
att vidta åtgärder så att skolan inom kommunen håller
en bra kvalitet och bra standard. Man kan av sådana
skäl tvingas lägga ned en glesbygdsskola.
Man måste då från centralt håll göra något. Frågan
är hur man får fram pengar och vilka vägar man kan
gå. Det finns många vägar att diskutera. Jag tror att vi
skall ta den diskussionen sedan. Det finns EU-stöd
för glesbygdsstöd, exempelvis. Kan det utnyttjas osv?
Går det att få fram pengar i statsbudgeten? Det är en
sådan fråga.
Om det kommer kreativa förslag är vi naturligtvis
bara glada om ni kan hitta på någonting utöver det vi
har gjort.
Vi har dessutom lagt en motion - jag har inte sett
någon motion från er när det gäller glesbygdsskolor-
na. Har ni andra lösningsförslag, så är det väl bra.
När det gäller de ekonomiska satsningarna från
Kristdemokraternas sida vill jag inte gå in i någon
polemik. Det är mycket som talar för att grunden för
denna ekonomiska extravagans inte har täckning,
totalt sett. Jag tror alltså att Kristdemokraternas bud-
get inte håller.
När jag tittar på vissa delar, är jag inte med på de
omfördelningar ni gör bl.a. inom utbildningsområdet.
Det gäller t.ex. utbyggnaden av högskolor, där ni litet
slarvigt skär ned. Det rasslar litet hit och dit. Kanske
är jag orättvis, men jag tar det inte riktigt på allvar.

Anf. 177 TORGNY DANIELSSON (s):
Herr talman! Detta betänkande handlar, som tidi-
gare nämnts, om en av de viktigaste frågorna som var
aktuella i valrörelsen, nämligen om skolan. Det
handlar om omtanken och omsorgen om våra barn
och om att kunna ge alla barn tillgång till en förskola
och skola med bra/hög kvalitet. Den ambitionen delas
av alla ledamöter som på sina kamrar har suttit och
författat alla motioner som behandlas i det här betän-
kandet. Det rör sig om hela 166 yrkanden. Detta tyder
på att det politiska intresset för skolfrågor står sig.
Ett flertal av yrkandena har dock avstyrkts med
hänvisning till den roll och ansvarsfördelning som
råder mellan staten och kommunerna. Det tål kanske
att upprepas att riksdagen och regeringen inte detalj-
styr skolverksamheten genom detaljerade regler eller
uppdrag, utan riksdag och regering anger de mål som
slutligen återfinns i skollag, läroplaner, kursplaner
och andra programmål. Det är ute i kommunerna som
den här verksamheten får form genom att den kom-
munalpolitiska ledningen tillsammans med skolans
personal ansvarar för hur målen skall förverkligas och
hur verksamheten skall utformas och organiseras.
Många av de goda förslag som här förelagts utskottet
vill jag alltså rekommendera. De kan med fördel
väckas i respektive kommunfullmäktige och andra
regionala organ ute i landet.
Detta med att statsmakterna endast anger målen
och vad som skall uppnås, inte hur det skall ske, bör
uppfattas som positivt och ses som en möjlighet ute i
skolorna. Det bör ses som ett friutrymme och en möj-
lighet att påverka och bedriva skolutveckling ute på
skolorna - en skolutveckling som bygger på egna
idéer, tankar och behov.
En förutsättning för att kunna uppleva det här som
en verklig möjlighet och som en inspiration till att
skapa kvalitet och utveckling är att det finns tillräck-
ligt med resurser. Att ges ett ansvar utan att samtidigt
få resurser i form av tid, kompetens och pengar ska-
par bara frustration och utbrändhet. Därför ser vi det
som mycket angeläget att kommunerna tillförsäkras
resurser för förskolan och skolan.
De ökade statsbidrag som kommunsektorn nu får
är bl.a. öronmärkta just för skolan som ett prioriterat
område. Totalt tillförs kommunsektorn 75 miljarder
kronor mer under perioden 1997-2001 - detta jämfört
med hur det såg ut 1996.
Om det visar sig att detta inte räcker står vi natur-
ligtvis beredda att fortsatt arbeta för att kommunsek-
torn får mera pengar för att man skall kunna vara
lyckosam i sitt uppdrag med att jobba med skolut-
veckling.
Herr talman! Vilken är egentligen skolans vikti-
gaste resurs? Den frågan tas upp i några motioner.
Egentligen är det kanske inte så viktigt att ange vil-
ken resurs som är viktigare än en annan resurs för att
på det viset få ett slags värdeskala. Jag vill ändå drista
mig till att säga att skolan viktigaste resurs är ele-
ven/barnet.
Den viktigaste grundförutsättningen är naturligt-
vis att eleverna/barnen kommer till skolan och att de
känner att de trivs där, att de känner trygghet och att
de blir bekräftade, liksom att de i skolan kan etablera
bra kontakter med både vuxna och barn och att de
känner att de där får möjlighet att utvecklas och växa.
Därmed pekar jag på vikten av att det finns en bra
miljö i såväl fysisk som psykosocial bemärkelse.
Detta kan inte nog betonas.
Om vi lyckas med att i skolan erbjuda en bra ar-
betsmiljö, trivsel och arbetsgemenskap har vi skapat
en bra grund för en verksamhet med hög kvalitet.
Detta gäller i samma utsträckning all personal inom
skolan. Därför är det viktigt att vi ständigt för ett
samtal om hur man tar hand om varandra i skolan, om
hur de demokratiska arbetsformerna tillämpas och om
hur vi slår vakt om värdegrunderna - något som tagits
upp många gånger här i debatten.
Vidare gäller det att ihärdigt motarbeta mobbning,
främlingsfientlighet och alla former av kränkningar i
skolan. Skolans uppgift är ju också att systematiskt
och kontinuerligt bedriva uppföljning och utvärdering
av verksamheten. Då måste den självklart också om-
fatta de dimensioner som handlar om värdegrunderna.
Det är också viktigt att barnens egna upplevelser
av skolans vardag tas till vara på ett systematiskt sätt
och att man systematiskt frågar hur barnen upplever
sin skolvardag.
När det gäller elevernas inflytande i skolan hand-
lar det också om att göra varje elev delaktig i den
egna lärandeprocessen. Detta är verkligen en viktig
och svår pedagogisk utmaning. Men resultatet blir att
vi kan ta till vara barnets lust att lära och att barnet
behåller den naturliga nyfikenhet på livet som barn
har med sig när de kommer till skolan.
Herr talman! Utbildning och förvärvad kunskap
blir allt viktigare i ett perspektiv av att nå välfärd och
hög livskvalitet. Tillgång till bra skolor med hög
kvalitet för alla har därför en avgörande betydelse för
att minska skillnaderna mellan människors livsvill-
kor. Det gäller såväl att minska klyftor mellan indivi-
der som att minska klyftor mellan regioner i vårt land.
Men i en förlängning gäller det naturligtvis också att
minska klyftor mellan länder. När det gäller det sist
nämnda ser jag framför mig att man i allt större ut-
sträckning kan utforma vårt bistånd till utvecklings-
länderna i form av stöd till utveckling av skolor och
utveckling av pedagogiska metoder i just utveck-
lingsländerna.
Herr talman! De förväntningar och krav som vi
har på skolan är många. Eftersom vi har så höga am-
bitioner förväntar vi oss också att skolan skall vara
flexibel och kunna anpassa sig till de allt snabbare
förändringar som vi ser i samhället och på arbets-
marknaden. Det innebär att vi har ett särskilt åtagande
också när det gäller att kunna ge skolan de bästa för-
utsättningarna för att kunna leva upp till de här för-
väntningarna. Jag ser satsningen på kompetensut-
veckling för lärare, förskollärare, fritidspedagoger
och skolledare som ytterst angelägen.
Därför är det glädjande att se alla de olika skol-
och kompetensutvecklingsprojekten ute i landet som
delvis är ett resultat av de stimulansbidrag som rege-
ringen har tagit fram. Vi kan se kommuner arbeta
tillsammans med skolledningar och lärarfack för att
höja kvaliteten och skapa förutsättningar för det som
är så viktigt när det gäller kompetensutveckling,
nämligen att kunna skapa ett livslångt lärande för
lärare.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till
hemställan i betänkande UbU11 i dess helhet.

Anf. 178 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag instämmer i mycket av det som
Torgny Danielsson nyss har anfört här i kammaren.
Men några saker instämmer vi i Vänsterpartiet inte i.
En av de sakerna hade jag tänkt fråga om; konstigt
vore det väl annars.
Det gäller betygsfrågan. Även om statsrådet Inge-
gerd Wärnersson den 18 mars här i kammaren angav
att hon inte hade för avsikt att ta några särskilda initi-
ativ i betygsfrågan tycker jag att det i betänkandet
uttrycks en tveksamhet inför betygens roll. Det är
ganska uppenbart om man läser texten: "att varje
betygssystem, oavsett utformning, påverkar arbetet i
skolan och att det perfekta betygssystemet sannolikt
inte finns".
Om så är fallet måste man väl försöka hitta lös-
ningar för att bli av med ett system som påverkar men
som inte är perfekt, för vi skall väl ha en skola som är
så bra som möjligt. Har Torgny Danielsson några
tankar på vad som i en förlängning skulle kunna er-
sätta betygssystemet - om han nu delar den inställ-
ning som kommer till uttryck i utskottets betänkande?

Anf. 179 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag tycker att frågan om betygen är
väldigt intressant. Jag har stora förhoppningar på att
utvecklingssamtalen alltmer skall ta över betygens
roll.
När jag har följt med min yngste son till skolan
har jag själv sett på vilket fint sätt man kan jobba med
utvecklingssamtal. Man engagerar hela personalen -
inte bara klassläraren utan också hjälplärare osv.
Framför allt får min son vara med och bedöma sig
själv och ge sina synpunkter på vad han presterar och
vad han vill uppnå med skolarbetet. Det matchas
också mot vad vi föräldrar ser och upplever. För-
hoppningsvis kan det också hjälpa till att få en mer
individanpassad läroprocess för varje enskilt barn.
Det skapar också en helhet för barnet som inte skall
behöva känna att skolan har en bild, föräldrarna en
annan och eleven en tredje bild.

Anf. 180 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag ser fram emot att här i kamma-
ren och i andra sammanhang också tillsammans med
Torgny Danielsson och andra socialdemokrater dis-
kutera hur vi skall kunna utveckla utvecklingssamta-
len för att låta dem ersätta den del av betygen som
handlar om att man skall få ett intyg eller få reda på
var man står i skolan. Jag håller med om att det finns
bättre sätt att göra detta.
I utskottsbetänkandet anges ju också att betygen
spelar en viss roll som instrument för urval till utbild-
ning på nästa nivå. I mitt anförande tyckte jag att det
var rimligare att varje nivå i utbildningssystemet
sköter sin egen antagning. Det verkar som att vi delar
uppfattningen att betygen i någon mån, om än aldrig
så liten, påverkar undervisningen och hämmar den
utveckling som eleverna behöver. Jag skulle vilja
höra om Torgny Danielsson ser några öppningar för
att diskutera att ersätta betygssystemet också på den
punkten.

Anf. 181 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag ser med intresse fram emot att få
följa det som händer i skolan. Jag är i dag inte beredd
att ställa upp och göra någon förändring och ta bort
betygen eller över huvud taget diskutera någon för-
ändring i betygssystemet. En förklaring är att vi nyli-
gen har infört nya betygssystem på både gymnasie-
skolan och grundskolan.
Men allteftersom utveckling går framåt kan vi
kanske också se vilka olika alternativ som man kom-
mer att kunna använda för att klara rekryteringen.
Förutom kunskapsnivåer kommer man kanske att se
på personlig lämplighet och annat. Det är också
mycket kopplat till hur vi lyckas med studie- och
yrkesvägledning ute i skolorna.
I dag är jag alltså inte beredd att ställa mig bakom
förslaget att göra en förändring i betygssystemen.

Anf. 182 SOFIA JONSSON (c) replik:
Herr talman! Torgny Danielsson inledde sitt anfö-
rande med att prata om hur viktig skolan och skolans
utveckling är och hur viktigt det är med resurser och
annat till skolan. Han pratade också om att han är
väldigt glad att det finns så många idéer och tankar
från oss andra partier om hur vi vill utvärdera och
utveckla skolan. Då frågar jag mig: Var finns Social-
demokraternas konkreta förslag? Var finns Socialde-
mokraternas visioner, tankar och idéer om den fram-
tida skolan och eleven i centrum?
Det andra som jag tänkte fråga om gäller det som
Torgny Danielsson tog upp om kvalitetsutveckling.
Han menade att Socialdemokraterna nu ger en stor
summa pengar extra till kommunerna för att de skall
kunna arbeta med kvalitet. Vi kan bl.a. se att den
allmänna förskolan går in där. Kommunerna får en
större summa pengar, men problemet är ju bara det att
man har flyttat pengar från den allmänna påsen som
kommunerna har fått till Utbildningsområde 16 för
den allmänna förskolan. Det är en förflyttning av
pengar, inte mer pengar.

Anf. 183 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag är lite förvånad över att Sofia
Jonsson inte har uppmärksammat vilka konkreta
förslag vi socialdemokrater har och vilken inriktning
vi har på vår politik. Jag lyssnade med stort intresse
på Sofia Jonsson tidigare. Jag tyckte att väldigt
mycket av det hon nämnde också ligger i linje med
vad vi egentligen också vill uppnå. Jag noterade bl.a.
att hon pratade varmt för att kommunerna skall ha en
egen påverkan och ekonomiska styrmedel för att
kunna bedriva utveckling lokalt.
Jag tycker kanske att Sofia Jonsson befinner sig i
fel sällskap när hon sitter och pratar med Tomas Hög-
ström och Moderaterna om hur man skall bedriva
skolutveckling. Jag tycker att hon kanske skall sig om
och se vad det kan finnas för alternativ som ligger
närmare.

Anf. 184 SOFIA JONSSON (c) replik:
Herr talman! Jag förstår att Torgny Danielsson
tycker att mina förslag och idéer är bra. Men jag
förstår inte riktigt vad han menar när han tycker att
jag inte skall behöva sitta och diskutera med Mode-
raterna och Tomas Högström om mina idéer. Center-
partiet och jag har en egen skolpolitik. Vi har egna
idéer som vi för fram och visar i konkreta förslag och
motioner. Vi har konkreta pengar för detta. Vi har
satsat 1 miljard extra i vår vårmotion till kvalitetsut-
veckling i grundskolan - 1 miljard extra för att lärar-
na skall kunna utbilda sig kring läs- och skrivutveck-
ling, för att eleverna skall kunna gå ett särskilt pro-
gram i just läs- och skrivutveckling, för att vi skall
kunna rädda de svaga eleverna och för att vi skall
kunna få en flexibel skola. Där finns våra konkreta
åtgärder och förslag.
Jag funderar fortfarande på var Socialdemokrater-
nas konkreta åtgärder och förslag finns för att man
skall kunna uppnå de mål som Torgny Danielsson
pratar om i sitt anförande.

Anf. 185 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Herr talman! När jag hör Sofia Jonsson och när
jag läser era motioner och er reservation upplever jag
att regeringen på många punkter redan har tillgodo-
sett det som Centerpartiet efterfrågar. Vi har en över-
syn av skollagen på gång. Vi har en satsning på olika
åtgärder som bl.a. skapar flexibilitet i skolsystemet.
Vi möjliggör en skolstart som sexåring, sjuåring och
alternativt även som åttaåring. Vi har möjlighet att
förlänga grundskolan så att man når kunskapsmålen
från grundskolan genom att gå ett individuellt pro-
gram på gymnasieskolan osv.
Den stora satsning som vi gör - och det innebär
också ett förtroende - är att vi förstärker kommuner-
nas ekonomi och lämnar över initiativet till kommu-
nerna för att de skall kunna utveckla och bedriva ett
lokalt utvecklingsarbete. Vi säger inte hur man skall
bedriva skolverksamheten. Vi ser med stort intresse
på möjligheten att man skall kunna utveckla olika
metoder och arbetssätt ute i skolorna.

Anf. 186 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Torgny Danielsson inledde sitt anfö-
rande med att säga: att ge ansvar utan att skapa resur-
ser ger frustration. Innebär inte det då en viss inkon-
sekvens? Har ni, genom era bidrag till kommunerna,
skapat möjligheter till den utveckling som kommu-
nerna skall bestämma om, när ni samtidigt tydligt styr
kommunerna genom maxtaxa, förskola och timplaner
i grundskolan? Riskerar ni inte att skapa ännu mer
frustration nu?

Anf. 187 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Timplanediskussionen har vi ju haft
många gånger. I Regeringskansliet och på departe-
mentet bereds ett förslag om en försöksverksamhet
med att avskaffa timplanen. Vi stimulerar ju också
detta att man skall kunna arbeta över ämnesblocken
för att få en mer levande undervisning.
Yvonne Andersson har ju pratat varmt för de
praktiskt-estetiska ämnena i skolan. Men den föränd-
ring som gjordes under den borgerliga perioden inne-
bar ju att man kraftigt skar ned antalet timmar i bl.a.
slöjd och idrott. Hur ser Kristdemokraterna på det i
ett fortsatt samarbete med de andra borgerliga parti-
erna? Vilket är ert alternativ? Ni har ju tidigare haft
den inställningen att antalet timmar i dessa ämnen
skall minskas. Men nu står Yvonne Andersson här i
talarstolen och säger att ni eftersträvar en ökning av
dem.

Anf. 188 YVONNE ANDERSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! När det gäller en ökning och att vär-
dera de praktisk-estetiska ämnena högt har kristde-
mokraterna det i sitt program.
Jag vill fråga Torgny Danielsson ytterligare en
sak. Ni lovordar den förestående kompetensutveck-
lingen som lösning på skolans problem. Menar soci-
aldemokraterna att problemet i svensk skola är att
lärare och skolledare har dålig kompetens? Är det
socialdemokraternas utgångspunkt eftersom er lös-
ning är att kompetensutveckla de här grupperna?

Anf. 189 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Vi lever i en snabbt föränderlig
värld, och kraven på lärarna och skolledningen är
stora. Det ser vi inte minst om vi lyssnar på oss själva
och de enorma förväntningar vi har på vad skolan
skall klara av. Det är inte nog med att skolan skall
klara av att lära ut att räkna och skriva. Vi lägger in
en mängd annat. Vi ställer höga krav på IT-
kunskaper. Vi pratar om att det är viktigt att man får
mer naturvetenskap och teknik. Yvonne Andersson
har själv tagit upp att det är viktigt med mer estetiska
ämnen. Dessutom pratar vi om vikten av att värna
värdegrunder. Vi pratar om att lärare och skolperso-
nal skall lyckas med mobbning, dyslexi, osv.
Det pekar på att vi gör skolledarna och lärarna en
björntjänst om vi ställer de kraven och har de för-
väntningarna utan att skicka med förutsättningar för
att också få instrument, kunskap och kompetens för
att lyckas med detta.

Anf. 190 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Att lyssna på Torgny Danielsson var
som att lyssna på en upprepning av den valrörelse
som var.
På precis samma sätt som i valrörelsen ställdes det
i utsikt mer pengar till kommunerna. Därmed gör
Torgny Danielsson och socialdemokraterna och en
del andra partier sig också skyldiga till ett generalfel i
diskussionen om den svenska skolan. Det måste,
enligt min mening, vara fråga om hur de resurser som
kommer kommunerna till del används och om hur de
når skolan. Då kan vi konstatera att det finns stora
brister. Det är Torgny Danielsson också medveten
om.
Då borde diskussionen kanske mer handla om hur
vi får de resurser som vi avsätter och avser ge till
skolan att gå dit. Min fråga till Torgny Danielsson är:
Är socialdemokratin och Torgny Danielsson be-
redd att diskutera nya finansieringsformer för den
svenska skolan?

Anf. 191 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Tomas Högström säger att jag uppre-
par valrörelsen. Det betyder egentligen att vi tog
valrörelsen på allvar. Det var inget som vi bara gick
ut och sade för att vi eventuellt skulle kunna locka till
oss tillfälliga väljare. Det vi sade i valrörelsen står vi
för, och det upprepar jag också här.
Vi säger att det är viktigt att förstärka kommuner-
nas ekonomi. Det innebär också att vi har ett förtro-
ende för att man ute i kommunerna och med den
kommunalpolitiska demokratin också lyckas använda
pengarna på rätt sätt.
Tomas Högström nämnde tidigare att det finns
brister i skolan, och han läste ur en tidningsartikel.
Det är mycket allvarligt. Jag ser mycket allvarligt på
de brister som förs fram. Jag är beredd att ta ansvar
för det.
Men jag har också en uppmaning till Tomas. Läs
inte bara tidningar utan gå ut i verkligheten och se
vad som händer där. Det finns en annan bild, det finns
en mycket mer positiv bild. Det händer mycket posi-
tivt ute i skolorna. Jag tycker inte att vi skall svart-
måla svenska skolor och det arbete som väldigt
många engagerade lärare och skolledare gör. Jag är
optimistisk inför framtiden när det gäller den svenska
skolan.

Anf. 192 TOMAS HÖGSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Jag gav några konkreta exempel på
hur det faktiskt ser ut när det är illa i skolan. I mitt
inlägg gav jag också exempel på när det är bra i sko-
lan och på vad alternativa skolor har tillfört utveck-
lingen.
Men jag konstaterar att Torgny Danielsson inte
svarade på min fråga. Är ni beredda att diskutera nya
finansieringsformer när det gäller att trygga resurser-
na till skolan? Både Torgny Danielsson och jag kan
konstatera att skolans budget i mycket stor utsträck-
ning är dragspelet i kommunernas ekonomi. När
kommunens ekonomi är dålig krymper resurserna till
skolan. Vad vi behöver är en resursgaranti. Vad vi
behöver är en nationell finansiering av skolan.

Anf. 193 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! En nationell finansiering av skolan
ger mig signalen att moderaterna inte har förtroende
för den kommunala demokratin och kommunernas
förutsättningar att själva ta ansvar för skolutveckling-
en.
Det vi ser när kommunerna får mera pengar är att
merparten också satsas på grundskola och skola. Nu
har inte Tomas någon möjlighet till fler repliker. Men
jag tycker över huvud taget att mycket av det anfö-
rande Tomas tidigare höll handlade om att få ordning
och reda i skolan på ett sätt som tyder på att det måste
handla om att peka med hela handen och ge order och
på det viset styra upp skolan.
Jag för min del pläderar mera för att få en ordning
där vi blir bättre på och använder metoden att tala
med eleverna i stället för att tala till eleverna. Jag tror
på dialog och på möjligheten och värdet av att visa
repsekt för varandra. Jag tror att det i varje människa,
i varje barn finns en inbyggd kompass och en in-
byggd vilja att skapa ett bra klimat, ett bra samarbete
och en bra arbetsmiljö. Jag tror att våld och främ-
lingsfientlighet är en negativ avart som inte finns
naturligt.

Anf. 194 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Torgny Danielsson sade inledningsvis
att orsaken till att många av motionerna nu måste
avslås är att de behandlar sådant som man skall ta
ansvar för ute i kommunerna. De handlar om sådant
som riksdagen egentligen inte kan fatta beslut om
eftersom vi har en decentraliserad skola.
Men, fru talman, då vill jag påminna om att ett
antal motioner, för att bara nämna några exempel, ger
tydliga förslag till mål som bör sättas på nationell
nivå. Det handlar om förslag om att återinföra obli-
gatoriska nationella prov i årskurs fem, om att skriva
in en rättighet att undervisas av utbildade lärare och
om att göra något åt lärarbristen. Det är förslag till
hur grundskolan skall arbeta för att inte gymnasiet
skall överta dess problem, förslag till att personalen
skall vara skyldig att polisanmäla brott i skolan och
förslag till nationellt program mot skolungdomars
drogmissbruk.
Jag begär inte att Torgny Danielsson skall svara
på alla yrkanden från Folkpartiet under denna replik.
Men finns det några nyheter t.ex. i frågan om hur vi
skall förbättra utvärderingen i skolan och hur vi skall
sätta in åtgärder för att inte gymnasieskolan skall
behöva ta över grundskolans problem? Finns det
några nyheter, eller kommer det några nyheter som är
bättre än de förslag som socialdemokraterna nu har
avslagit i det här betänkandet?

Anf. 195 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Jag skall ta ett exempel. När Ulf Nils-
son säger att det skall vara obligatoriska nationella
prov på en viss nivå går man ju in och styr och säger:
Detta måste ni göra.
Vi menar alltså att man i uppföljning och utvärde-
ring av varje skola och varje kommun mycket väl
själv kan välja en av många olika tänkbara modeller
för hur man utvärderar och följer upp och för hur man
också återkopplar det, så att det blir åtgärder som
leder till en skolutveckling.
Skolverket har ett speciellt uppdrag att se till att
utveckla former och metoder för uppföljning och
utvärdering och på det viset också skapa ett antal
möjliga arbetsmodeller som man kan ta till sig och
välja i skolorna.
Samtidigt är det också viktigt att man tydliggör de
nationella målen så att det är möjligt att göra en sådan
här uppföljning.

Anf. 196 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tror att det är en risk att vi börjar
få alltfler krav på detaljstyrning och att staten skall ta
tillbaka även det operativa ansvaret för skolan om
man är för slapp med utvärdering.
Jag blir lite orolig när Torgny Danielsson säger att
det är detaljstyrning att staten skall bestämma att man
skall ha nationella prov i årskurs fem. Vi har ju natio-
nella mål för att vi skall kunna göra en nationell upp-
följning. Det blir ju fullständigt omöjligt för Skolver-
ket, regeringen och riksdagen att få reda på hur det
står till i den svenska skolan om vi inte tillåts be-
stämma att vi vill veta hur det går för eleverna i snitt i
Sverige i årskurs fem. Då blir följdfrågan om Torgny
Danielsson är beredd att avskaffa även de obligato-
riska prov som fortfarande finns.

Anf. 197 TORGNY DANIELSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det ligger ju på vårt ansvar att utöva
tillsyn och uppföljning på nationell nivå, men vi har
Skolverket som vårt verktyg för detta.
Det är vidare risk att det blir en för ensidig inrikt-
ning, att skolans enda mål är att försörja eleverna med
kunskaper. Det är så mycket mer än just detta som
behöver utvärderas. Vi har bl.a. flera gånger här i dag
talat om vikten av att utveckla en bra arbetsmiljö och
att skolan skall bli en bra arbetsplats för såväl elever
som personal. Uppföljningen får inte stanna vid att
avse enbart kunskapsinhämtningen.

Anf. 198 STEN TOLGFORS (m):
Fru talman! Skolan måste ha en genomtänkt stra-
tegi för att förebygga, hindra och bemöta våld och
mobbning. Det finns i dag svåra brister i dessa avse-
enden.
100 000 svenska barn är regelbundet drabbade av
mobbning, alltså ungefär en årskull. Dessa barn har
syskon, föräldrar och andra anhöriga som också lider
när barnen far illa. Kanske är det alltså uppemot en
halv miljon svenskar som löpande är berörda av
mobbningen i skolan.
Det är helt oacceptabelt att så många barns själv-
bild, självförtroende och framtid skall tillåtas formas
av kränkningar i skolan. Vi har skolplikt i Sverige.
Barn åläggs att vistas i en miljö där de stundom far
illa och där vi ibland inte ens kan garantera deras
trygghet.
Ingenting tyder på att problemen har minskat i
omfattning de senaste åren. Däremot finns det tecken
på att klimatet i skolan har blivit tuffare och på att
mobbningen förgrovas.
Mobbning och våld hör till de allvarligaste häl-
soproblemen av alla bland barn och ungdomar i dag
och måste få en uppmärksamhet som står i proportion
till detta. Våldet är ett yttersta uttryck för den mobb-
ning som kan yttra sig i allt från systematisk utfrys-
ning via verbala kränkningar till gruff och våld.
Men våldet i skolan är också en sak för sig, en
spegling av samhället utanför. Problemen är med
andra ord delvis men inte helt sammanfallande. Jag
tänker i dag koncentrera mig på våldet.
Misshandel, olaga hot och förtal är exempel på
brott som kan döljas bakom begreppet mobbning, och
enligt polisen finns det en påfallande kunskapsbrist i
skolan om vilka beteenden som är brottsliga. Det får
inte finnas skilda rättssystem i samhället. Misshandel
och olaga hot är just misshandel och olaga hot också
när det äger rum inom skolans väggar. Det sänder fel
signaler när våld på gator och torg polisanmäls medan
samma typ av våld i skolans korridorer inte gör det.
Naturligtvis är jag inte ute efter att man skall po-
lisanmäla småsaker och smågruff, men det är knap-
past svårare att veta när en handling i skolan skall
anmälas än när en händelse i samhället i övrigt skall
bli anmäld. Var gränsen går är och kan knappast vara
annat än en omdömes- och bedömningsfråga, men
agerandet måste baseras på ett i förväg väl genom-
tänkt förhållningssätt.
Ingen oroar sig såvitt jag vet för att för mycket av
våldet på gator och torg eller för den delen i hemmen
skall polisanmälas. Däremot beskrivs problemet sna-
rare vara det omvända, att det finns stora mörkertal.
Så är det förmodligen också i skolan.
Barnombudsmannen menar att det är viktigt att
det klargörs att den lagstiftning som gäller i övriga
samhället också skall tillämpas i skolan. Det är rektor
som bör polisanmäla brott som sker i skolan.
Ändå är det så att de flesta våldsbrott som begås i
skolan inte anmäls av skolan själv. I stället är det
föräldrar och barn som polisanmäler våldet. Skolan
har enligt socialtjänstlagen anmälningsplikt till soci-
alnämnden om ett barn misshandlas eller far illa i
hemmet. Skolan har dock inte anmälningsplikt till
någon om samma barn misshandlas eller far illa i
skolan.
Barnombudsmannen hävdar att både i skolornas
handlingsprogram mot mobbning och i kommunernas
skolplaner bör framgå hur skolan skall agera när det
gäller polisanmälningar och när mobbning skall anses
ha övergått till brottsliga gärningar.
Så är det inte i dag, och därför försöker skolan
ofta hantera våld internt. Det är ovanligt att hand-
lingsregler eller ens tankar om våldet finns med i
skolornas planer, och det är kanske ännu ovanligare
att det reds ut i de kommunala skolplanerna.
Jag menar att det är ett politiskt ansvar att lägga
fast grundläggande regler för skolans verksamhet och
att ta upp ett resonemang om hur våldet skall hante-
ras. Skolorna hamnar annars i en mycket svår situa-
tion. Rektorer vet att om de gör en polisanmälan
riktas mediernas ljus på skolan, och man riskerar
kritik. Å andra sidan vet rektorerna att om man inte
gör en polisanmälan, kan man kritiseras för undfal-
lenhet, och i vissa fall kan Skolverket komma med en
prickning några år senare.
Skall skolans arbete mot våld och mobbning bli
effektivt krävs det också att förhållningssättet är kon-
sekvent. Skolorna bör agera likartat. Det är svårför-
klarligt om den ena skolan i en kommun beslutar sig
för att börja anmäla det mesta av våldet medan grann-
skolan inte gör det. Hur förklarar man för killar som
är medlemmar av samma gäng och begår samma
gärningar fast på olika ställen när reaktionen blir så
totalt olika?
Det är i skolan som samhället tydligast kan sätta
gränser när någon ger sig på någon annan. Jag tycker
samtidigt att det är viktigt att understryka att det ske-
de när vi alla kan hjälpa ungdomar som har hamnat
på glid rätt igen är medan de är unga.
Det finns ett tydligt samband mellan mobbning
och mer synligt ungdomsvåld på gator och torg. De
som mobbar sina kompisar i skolan är senare i livet
överrepresenterade i annan kriminalitet. Polisen me-
nar t.ex. att mobbning är ett första tecken på att en
person håller på att komma på glid. Polisen bedömer
också att risken för kriminalitet och drogmissbruk är
betydligt förhöjd för dem som mobbar andra i skolan.
Värst av allt är kanske att mobbning tenderar att
urarta om den tillåts fortsätta. Det som börjar med
gliringar kan sluta med våld och misshandel, och det
är därför nödvändigt för den som drabbas att skolan
verkligen griper in i tid, men det är också viktigt för
den som mobbar andra.
Det är som sagt i skolan som samhället tydligt kan
sätta gränser. Undfallenhet eller passivitet ger pro-
blem både på kort och på lång sikt.
Fru talman! De ungdomar som polisen träffar på
stan sena kvällar har inte börjat sin stökiga bana där.
En ung människa kan upprepade gånger ha gett sig på
andra i skolan innan någon sparkas ned på stan. I
polisens ögon kan ungdomar dock vara "blanka" när
någonting inträffar på stan, eftersom skolan inte har
rapporterat tidigare händelser. Anmälan av våld i
skolan är viktigt för att polis och socialtjänst skall få
information om de ungdomar som har kommit på glid
och som också orsakar problem för andra.
Det sägs ibland i debatten att det skulle vara ett
misslyckande att polisanmäla renodlat våld i skolan,
men grundproblemet är faktiskt inte, fru talman, att
unga människor polisanmäls utan att unga människor
begår våldshandlingar som är så allvarliga att de
måste polisanmälas.
Misslyckandet ligger långt tidigare när en elev
tillåts att halka så snett utan att tillräckliga åtgärder
vidtas. Det vore att upprepa misslyckandet om skolan
inte tar ansvar och tar våldet på allvar.
Jag tycker att det är svårt att se att det skulle kun-
na finnas någon annan princip än att det är handling-
ens art, inte platsen som den begås på, som måste
vara avgörande för om polisanmälan skall ske.
Jag vill understryka, fru talman, att polisanmälan
av våld på intet sätt är ett alternativ till annat arbete.
Det är snarare sista punkten i en lång lista på 10-15
åtgärder som skolan bör vidta. Den börjar med arbete
för att förebygga våld och mobbning och går via
krishantering till i sista hand polisanmälan. En an-
mälan är en yttersta reaktion när andra åtgärder inte
räcker, och syftet är inte minst preventivt, att sända
signalen att våld inte accepteras.
Fru talman! Jag tycker också att skolans möjlig-
heter att stänga av våldsamma elever måste ses över.
Det finns en påtaglig osäkerhet bland personalen i
skolan om och när detta kan ske. Resultatet kan bli att
elever som hotat, bråkat med eller t.o.m. misshandlat
andra blir kvar i skolan efter allvarliga händelser. Det
sänder en signal att det inte händer så värst mycket
oavsett vad man gör och kan tolkas som ett klarteck-
en för andra att så att säga släppa loss. Men rädslan
finns kvar. Det är t.ex. inte lätt för en nyutexaminerad
kvinnlig lärare att hantera en aggressiv kriminellt
belastad 15-åring.
Men inte minst bidrar det här till att demoralisera
lärarna och de skötsamma eleverna, som naturligtvis
utgör den allra största delen av alla elever. Jag förvå-
nas därför när jag läser i betänkandet och ser att mitt
yrkande över huvud taget inte kommenteras av ut-
skottet men ändå avslås. Jag tycker att det är rimligt
att se över de här reglerna. Det kan inte vara rimligt
att den som ger sig på andra och sprider rädsla skall
kunna vara kvar och förstöra skoldagen för många
andra.

Anf. 199 GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Jag känner mig lite osäker på vad
Sten Tolgfors är ute efter. Jag förstår i och för sig
framställningen, men man skall ha klart för sig att det
är ytterst sällsynt med grovt våld i svenska skolor.
Det finns vissa glidningar här, nämligen att vissa
skolor skall anmäla nästan vad som helst och andra
skolor något färre saker. Jag blir lite osäker på vad
Sten Tolgfors är ute efter. Det kan inte handla om de
få fallen av grovt våld.
Det är naturligtvis ett misslyckande för skolan när
polisen måste kopplas in. Här är jag också lite funder-
sam. Sten Tolgfors talar om en lista om 15 andra
åtgärder som skall vidtas innan polisen kopplas in. Är
detta en rad punkter som Sten Tolgfors anser vara
väsentliga och det andra skall användas i rena un-
dantagsfall när grovt våld har förekommit och inget
annat har hjälpt? Jag vill ha ett bra svar på frågan, så
att man inte får uppfattningen att detta skulle vara ett
dominerande inslag i åtgärderna mot mobbning. Då
blir jag ytterst orolig.

Anf. 200 STEN TOLGFORS (m):
Fru talman! Jag kan omedelbart lugna Gunnar
Goude.
Jag försöker att varje år väcka motioner om pro-
blemen med mobbning. I fjol motionerade jag om en
omfattande programlista över vilka åtgärder som jag
tycker bör vidtas i den svenska skolan. I år valde jag
att titta extra på frågan om våldet.
Jag tror att Gunnar Goude hörde att jag sade att
man måste börja med en konsekvent genomtänkt
strategi för att förebygga mobbning. Det handlar inte
bara om enstaka temadagar en gång per år, utan att
löpande ha med frågan i undervisningen, att få med
hela skolans personal, lärare, elever, de som jobbar i
matserveringen, lokalvårdare, vaktmästare, föräldrar,
idrottsföreningar. Det gäller att bygga nätverk så att
det går att tidigt upptäcka när mobbning pågår, så att
man kan stärka den som blir utsatt och ta itu med dem
som ger sig på andra.
Sedan går det hela vidare. Man måste veta i för-
väg vad som skall göras när någonting går snett. Det
måste finnas en färdig plan att plocka upp ur byrålå-
dan så att det omedelbart går att vidta rätt åtgärder.
Jag hinner inte gå in på alla de saker jag anser skall
göras.
Som slutpunkt i denna långa lista, där mycket be-
höver ses över i dagens skola, finns det ett resone-
mang om hur det rena våldet skall hanteras och när
polisanmälan bör komma i fråga. Misslyckandet sker
inte vid anmälan. Misslyckandet har skett långt tidi-
gare, när situationen har gått så snett att den inte
längre kan hanteras.
Skolplanerna i kommunerna behöver ses över. I
de flesta fall berörs inte problemen. Alla skolor måste
ha arbetsplaner för hur mobbning förebyggs. Kvali-
teten i dessa arbetsplaner måste höjas. Polisanmälan
utgör endast en del i den långa listan.

Anf. 201 GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Det gör mig
betydligt lugnare. Det Sten Tolgfors sade liknar mer
det som övriga partier har fört fram. Det är fråga om
ett långsiktigt arbete och att alla skolor skall ha en
plan för att agera mot mobbning. Polisen ingår knap-
past som en naturlig del i åtgärderna mot eleverna.
Är detta Moderaternas ståndpunkt? Sten Tolgfors
har varit lite ensam i motionerandet under årens lopp.
Vi har sett positivt på det. Jag kommer ihåg när lag-
förslaget var uppe till diskussion. Då hjälpte Sten
Tolgfors till i argumenteringen för att det skulle ske
något mot mobbning. Men Moderaterna som parti
hade inte ett ord om mobbning i sin partimotion. Jag
hoppas att tankarna har spritt sig och att de 15 punk-
terna som föregår polisanmälan har fått stadigt fäste
även i det partiet.

Anf. 202 STEN TOLGFORS (m):
Fru talman! För mig är mobbning en kärnideolo-
gisk moderat fråga. Det handlar om varje människas
ovillkorliga rätt till respekt för sin person, sitt sätt att
vara och sina val. Det finns över huvud taget ingen
fråga som tydligare illustrerar moderaternas värnande
om den enskilde individen, dess rätt, dess känslor och
dess livssituation.
Det råder inget som helst tvivel om att mobbning
är en viktig moderat fråga.
Just den motion jag har pratat om i dag är en en-
skild motion om anmälningsförfarandet vid våld. Det
är en annan historia. Det råder inget tvivel om att
moderaterna högt prioriterar frågan om mobbning.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)

9 § Riksbankens Jubileumsfonds verksamhet
under år 1998

Föredrogs
Utbildningsutskottets betänkande 1998/99:UbU12
Riksbankens Jubileumsfonds verksamhet under år
1998 (redog. 1998/99:RJ1 och 1998/99:RR6)

Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)

10 § Avdrag för ökade levnadskostnader vid
tillfälligt arbete

Föredrogs
Skatteutskottets betänkande 1998/99:SkU17
Avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt
arbete (prop. 1998/99:83 och 1998/99:38 delvis)

Anf. 203 CARL FREDRIK GRAF (m):
Fru talman! Rubriken på betänkandet gör kanske
att man inte springer hit till kammaren och tror att
ämnet skall bli jättespännande. Det ser vi också på
dem som är närvarande. Men man bedrar sig lite
grann. Detta är en viktig principiell fråga som rör
rörligheten på arbetsmarknaden.
Fru talman! Det grundläggande problemet är de
höga skatterna i Sverige. De leder till en skattelag-
stiftning som måste innehålla en mängd regler om
undantag, nedsättningar och särbestämmelser för att
människor skall kunna fungera i sin vardag. Skatte-
lagstiftningen i Sverige är också i hög grad anpassad
till en tid då de flesta människor har ett fast arbete vid
ett fast arbetsställe. Men vi vet att rörligheten har ökat
väsentligt och kommer att öka ytterligare. Dessutom
kommer många att ha flera arbetsgivare, och det
kommer att bli vanligare med att många delvis arbetar
för en arbetsgivare och delvis arbetar i ett eget före-
tag.
Nåväl. Bortsett från detta, kan vi konstatera att det
förslag som regeringen nu lägger fram om slopad
tvåårsgräns för avdrag vid fördubblade levnadsom-
kostnader är ett steg i rätt riktning. Det är inte så ofta
jag brukar konstatera att regeringen kommer med ett
bra förslag. Sett som ett delförslag är detta förslag
bra. Den begränsning som hittills har funnits har
medfört att en hel del människor inte har kunnat ta
arbete på annan ort, och i vissa fall har en del tvingats
stå kvar i arbetslöshet - vilket naturligtvis är olyck-
ligt.
Det finns en utredning som har lagt fram ett del-
betänkande som ligger till grund för detta betänkande.
Regeringen skall återkomma. Vi konstaterar att det
finns all anledning att framöver ta upp flera saker.
Ett av grundproblemen är definitionen av tillfäl-
ligt arbete. Låt mig läsa ur Riksskatteverkets rekom-
mendationer på den punkten. Då kan vi se hur många
av kammarens ledamöter som direkt kan resa sig och
säga att det naturligtvis är så. Det finns fyra stycken
förutsättningar.
Arbetet skall avse endast en kortare tid. Det kan vi
förstå. Arbetet är visserligen inte kortvarigt men skall
vara tidsbegränsat till sin natur eller sådant att en fast
anknytning till den tidigare bostadsorten krävs. Eller
så skall arbetet bedrivas på flera olika platser, eller
skall det av annan anledningen inte skäligen kunna
ifrågasättas att flyttning bör ske till arbetsorten.
Detta leder till att man bör gå vidare. Jag utgår
från att när regeringen återkommer efter det att den
sittande utredningen har lagt fram sitt slutbetänkande
den också tar upp frågan om dubbel bosättning och
att möjlighet till avdrag också skall gälla vid perma-
nent arbete. Jag tror att det är en förutsättning för att
vi i det läge vi nu befinner oss på sikt skall få en
sådan ordning där det går att fungera på en rörlig
arbetsmarknad.
Vi skiljer oss på ett par punkter. Det första yrkan-
det handlar om schablonbeloppet. Regeringen har nu
slopat tvåårsgränsen, men samtidigt säger man att
efter två år sänks avdragsmöjligheterna och medges
enligt en lägre schablon. Just denna sänkning bedö-
mer jag är kontraproduktiv. Det är ju ändå en signal
om att det inte riktigt skall löna sig att ta arbeten, om
än tillfälliga, tills vidare efter två år.
Regeringen bör ändra sig på denna punkt, så att
det fortfarande är samma schablonbelopp som under
de två första åren. Det har också ett flertal remissin-
stanser hävdat. Det varierar naturligtvis mellan olika
yrkesgrupper hur det kan vara. Signalen blir annars
den att man inte skall fortsätta att ta arbeten efter två
år, då man kanske inte har råd att göra det på grund
av den här nedsättningen.
I den delen vill jag, fru talman, yrka bifall till re-
servation 1 under mom. 2, där vi hävdar att det skall
vara samma avdrag under hela perioden.
Slutligen hoppas jag att vi när vi får behandla det
slutliga förslaget också kan få möjlighet att diskutera
och ta ställning till frågan om att göra avdrag av det
här slaget även vid permanent anställning.

Anf. 204 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! I propositionen föreslås att tvåårsre-
geln tas bort vid avdrag för ökade levnadsomkostna-
der vid tillfälligt arbete. I stället skall avdrag medges
så länge som det tillfälliga arbetet pågår och förut-
sättningarna i övrigt är uppfyllda.
Vänsterpartiet anser att det här förslaget är bra,
men vi tycker att man redan nu skulle kunna genom-
föra sådana ändringar att de människor som har dub-
bel bosättning med anledning av permanent arbete
också skall kunna få de här förmånerna.
I betänkandet står det att syftet är att underlätta
rörligheten på arbetsmarknaden. Samtidigt borde man
kunna göra reglerna mer förutsägbara och enklare. Vi
tycker från Vänsterpartiets sida att rörligheten på
arbetsmarknaden underlättas, men vi kan inte ställa
upp på att regelverket blir enklare på det här sättet. Vi
tror att det kommer att uppstå en hel del gränsdrag-
ningsproblem, kanske i synnerhet nu när man släpper
tvåårsregeln och det då är fråga om jobb på längre
sikt.
Det finns i dag möjligheter att få undantag från
tvåårsregeln. Enligt Riksskatteverket kan man åbero-
pa särskilda skäl. Tydligen har de här reglerna redan
varit svåra att tillämpa, och det har helt enkelt inte
funnits någon praxis på det här området. Man skriver
i betänkandet att det är en av anledningarna till att
man nu tar upp frågan till behandling.
Man skriver också i betänkandet att man utgår
från att den här frågan övervägs i den utredning som
nu sitter, Utredningen om ökade levnadskostnader
m.m. Jag läste direktiven till det uppdrag som utreda-
ren har, och där står det: "Utredaren skall kartlägga
om bestämmelserna medför tillämpningsproblem och
undersöka om de är ändamålsenliga och uppfyller de
krav på enkelhet och tydlighet som den ökade rörlig-
heten på arbetsmarknaden ställer samt föreslå lös-
ningar på uppmärksammade problem."
Fru talman! Faktum är att det ingenstans står klart
och tydligt att det är just begreppet "tillfälligt arbete"
som skall definieras i den här utredningen. Jag tycker
att det är lite olyckligt. Det är möjligt att Lars Lilja,
som är regeringens talesman, i sitt anförande kan
förtydliga de här skrivningarna.
Om jag då kommer till kärnan, är det inte riktigt i
första hand för att komma till rätta med krångliga
regler som Vänsterpartiet har en reservation i den här
frågan, utan det handlar om att vi vill öka möjligheten
för människor att göra avdrag för levnadskostnader
när de arbetar utanför bostadsorten.
För oss är detta en viktig glesbygdsfråga. Det är ju
de människor som bor i glesbygden som ofta är hän-
visade till en arbetsmarknad som ligger just utanför
den ordinarie bostadsorten. Det här är en inte ovanlig
arbetsmarknadssituation t.ex. i mitt hemlän Värm-
land, som är ett ganska stort glesbygdslän, där den
här problematiken finns.
Vi vet också att det i den här typen av områden är
viktigt att göra precis allt för att få familjerna att
stanna kvar. Det har stor betydelse för den lilla gles-
bygdskommunen. Vi vet också hur detta påverkar
kommunernas ekonomi på ett negativt sätt, med den
befolkningsminskning som har pågått i flera år. Varje
familj som vi kan få att stanna i en avfolkningsbygd
är en stor vinst, och det har en oerhört stor betydelse
just för den bygden. Jag tycker att det är viktigt att
påpeka detta.
Med de båda skäl som jag har angivit vill jag yrka
bifall till reservation nr 3.

Anf. 205 LARS LILJA (s):
Fru talman! Torsdagskväll, väntan på votering,
många längtar hem - jag skall försöka fatta mig kort.
I detta betänkande, 1998/99:SkU17, behandlas
avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälligt ar-
bete.
I dag medges avdrag för ökade levnadskostnader
vid tillfälligt arbete under längst två år om övernatt-
ning sker på arbetsorten. Avståndet mellan bostadsort
och arbetsort skall vara mer än 50 km. Avdrag kan
medges för mer än två år om "anställningens natur"
eller "särskilda skäl" föreligger. Detta kan bli aktuellt
för exempelvis anställda inom byggnads- eller
entreprenadbranschen.
För att göra reglerna enklare och underlätta rör-
ligheten på arbetsmarknaden föreslås i betänkandet
att tvåårsregeln slopas för den som fortfarande får
traktamente. Efter två år begränsas den schablonmäs-
sigt avdragsgilla merutgiften för måltider och diverse
småutgifter från högst 70 % av maximi- eller normal-
beloppet till 50 % av maximi- eller normalbeloppet.
Vidare föreslås att i fråga om logikostnader vid
tjänsteresa och tillfälligt arbete skall kostnaderna få
beräknas schablonmässigt också när arbetsgivaren
inte betalar ut nattraktamente.
Dessa förslag kan innebära att vissa skattskyldiga
har en avdragsrätt som inte kunnat beaktas i årets
deklaration. Utskottet anser därför att RSV på lämp-
ligt sätt bör lämna information om de nya reglerna. I
förekommande fall skall deklarationen kunna komp-
letteras och omprövning begäras.
Fru talman! Till betänkandet fogas tre reservatio-
ner. I den första moderata reservationen hävdas att
det avdragsgilla schablonbeloppet även efter två år
skall uppgå till 70 % av maximi- eller normalbeloppet
om arbetsgivaren betalar traktamente. Man kan för
det första anta att kostnadsökningen för dessa målti-
der och småutgifter minskar med tiden. Det är också
viktigt att schablonnivån inte blir så låg att den mot-
verkar människors vilja att ta tillfälliga arbeten utan-
för bostadsorten. Inte heller får schablonen vara så
hög att den medför en skattemässig överkompensa-
tion för kostnader som normalt sett inte är avdrags-
gilla. Utskottet anser därför att den bedömning som
regeringen gjort i det här fallet är rimlig.
I den andra moderata reservationen behandlas be-
greppet "tillfälligt arbete". Utskottet delar reservan-
ternas bedömning att det finns oklarheter i vad som
menas med begreppet "tillfälligt arbete". Denna fråga
behandlas för närvarande i Utredningen om ökade
levnadskostnader m.m. Vi brukar inte i denna kam-
mare föregripa en sittande utrednings arbete, varför
utskottet anser att ett särskilt tillkännagivande i denna
fråga inte är nödvändigt.
I den tredje reservationen, gemensam för Vänster-
partiet och Moderaterna, förordas att tidsgränsen för
avdrag vid dubbel bosättning med anledning av per-
manent arbete också bör tas bort. Även i detta fall
ingår det i uppdraget för Utredningen om ökade lev-
nadskostnader m.m. att undersöka om tidsgränsen för
avdrag vid dubbel bosättning är lämplig. Utskottet
anser även här att utredningsarbetet inte bör föregri-
pas.
Således, fru talman, vill jag yrka bifall till utskot-
tets hemställan och avslag på de tre reservationerna.

Anf. 206 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja att Lars Lilja belyste
tre frågeställningar.
Vilken konsekvens för beteendet tror Lars Lilja att
bestämmelsen om reducerat schablonbelopp efter två
år får? Kommer det att innebära att man griper möj-
ligheten att ta ett tillfälligt arbete, eller kommer det
att få motsatt effekt? Vi skall också komma ihåg att
det inte är några stora belopp vi talar om varken i det
ena eller det andra fallet. Det rör sig i regel om 126 kr
gentemot 90 kr.
Jag gör bedömningen att det förslag om reduktion
som finns med i propositionen och betänkandet tyvärr
kommer att leda till att en och annan får signalen att
det inte är bra att ta tillfälliga arbeten. En kon-
sekvensanalys från Lars Liljas sida kunde vara intres-
sant att höra.
När det gäller avdrag vid permanenta arbeten kan
jag säga att Lars Lilja snuddar vid utredningen när
han konstaterar att utredningen skall fortsätta att
utreda frågan om dubbel bosättning. Men jag skulle
gärna vilja ha klartext här. Är det Lars Liljas uppfatt-
ning att även frågan om avdrag för dubbel bosättning
vid permanent arbete ingår i utredningen, eller gör
den inte det? Det kunde vara intressant att höra. Är
Lars Lilja beredd att verka för en förändring eller ett
förtydligande i direktiven om frågan inte ingår i ut-
redningen, så att den kan komma med? Det kunde
vara intressant för oss att få belyst.

Anf. 207 LARS LILJA (s) replik:
Fru talman! När det gäller det reducerade scha-
blonbeloppet kan jag säga att det i huvudsak är en
förenkling. Det innebär att man utan att behöva ange
särskilda skäl eller annat kan få detta avdrag beviljat
för en längre tid än två år. Man behöver alltså inte,
när man tar tillfälligt arbete som varar något längre,
oroa sig för att det skall uppstå några större problem
efter dessa två år. Man får även fortsättningsvis göra
avdrag - om än ett något mindre avdrag än vad som
gällde för de första två åren. Det kan jag tycka är
tämligen rimligt.
När det gäller den utredning som jag hänvisar till
utgår jag ifrån att man skall ta problemen med per-
manent arbete och dubbel bosättning i beaktande i det
sammanhanget.

Anf. 208 CARL FREDRIK GRAF (m) re-
plik:
Fru talman! När det gäller förenklingen på grund
av den slopade tvåårsregeln är vi helt överens. Vi är
införstådda med att det blir bättre på det viset.
Men jag fick inte något svar på min fråga om vil-
ken konsekvensanalys Lars Lilja gör när det gäller
människors beteende med anledning av att det sker en
reduktion av det avdragsgilla beloppet.
I den andra delen är jag rätt positiv till det svar
som Lars Lilja lämnar. Han säger faktiskt att han
förutsätter att utredningen också skall utreda frågan
om avdrag vid dubbel bosättning när det gäller per-
manent arbete. Jag välkomnar det beskedet.

Anf. 209 LARS LILJA (s) replik:
Fru talman! Den analys jag gör är egentligen det
jag sade från början, nämligen att jag tror det är posi-
tivt av den anledningen att personer som nu tar ett
tillfälligt arbete som de vet kommer att vara längre än
två år faktiskt vet att de kommer att få möjlighet att
göra dessa avdrag under en längre tid. Det är visserli-
gen ett något mindre avdrag, men som också Carl
Fredrik Graf sade rör det sig i detta fall inte om så
oerhört stora summor. Därför tror jag att det kommer
att ha en positiv effekt.

Anf. 210 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Risken är stor att jag upprepar Carl
Fredrik Grafs frågeställning, men jag vill också fråga
lite grann angående den utredning som Lars Lilja
hänvisar till och som man hänvisar till i betänkandet.
Jag har tagit del av och läst uppdraget. Det står
faktiskt inte någonstans att man i utredningen skall
undersöka konsekvenserna av att tidsgränsen utökas
när det gäller permanent arbete.
Jag skulle gärna vilja att Lars Lilja var än mer
tydlig just när det gäller den delen. Vad tänker man
från Lars Liljas håll göra för att vi skall vara säkra på
att utredningen verkligen ser över dessa frågor? Det
står inte i utredningens uppdrag.

Anf. 211 LARS LILJA (s) replik:
Fru talman! Marie Engström läste ur utrednings-
uppdraget för en stund sedan och sade att utredningen
skulle titta på uppmärksammade problem i samband
med dubbel bosättning, avdrag vid tillfälligt arbete
osv. Min definition av "uppmärksammade problem"
är trots allt problem som vi diskuterar i denna kam-
mare i dag. Jag utgår ifrån att den som gör utredning-
en konstaterar att detta problem är uppmärksammat
här och för in det under den rubriken.

Anf. 212 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag vill inte förlänga denna debatt.
Jag vill bara understryka att jag pratar om permanent
arbete och inte om tillfälligt arbete. Det är mycket det
som denna debatt handlar om. Det finns en viktig
distinktion mellan dessa båda begrepp.

Anf. 213 LARS LILJA (s) replik:
Fru talman! Jag har ingen annan uppfattning i den
frågan än att det är en viss skillnad. Men man skall
också ha klart för sig att det, precis som Marie Eng-
ström säger, rör sig om två helt skilda saker. När det
gäller dubbel bosättning på grund av ett permanent
arbete handlar det i huvudsak om personens personli-
ga förhållanden och inte om kopplingen till själva
arbetet. Det tycker jag är en viktig distinktion.
Jag är faktiskt inte så säker på att en lösning där
det ges möjlighet att göra avdrag för dubbel bosätt-
ning vid permanent arbete under en längre tid skulle
gynna glesbygden. Jag kan mycket väl tänka mig att
man skulle dra de största fördelarna av det i Mälar-
dalen, med tanke på de snabba pendlingsmöjligheter
som finns här. Det är mycket lättare att förflytta sig
längre än 50 kilometer.

Anf. 214 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Det är knappast förvånande att vi
återigen läser och tar del av en proposition som i
vissa delar gör det sämre för vanligt folk. Visserligen
görs en hel del förbättringar, men det är ändå en del-
lösning. Denna gång drabbas arbetstagare som har
jobb på så långt avstånd från sin bostad att de tvingas
till övernattning och därmed avdrag för kostnader i
form av utgifter för måltider och småutgifter vid
tillfälligt arbete.
Det är intressant att ta del av motionärernas för-
slag. Beklagligt nog har inte regeringen insett värdet
av att dessa regler måste förenklas i ett arbetsmark-
nadsläge där vi i allt högre grad tvingas acceptera
större avstånd mellan bostaden och eventuellt tillfäl-
liga arbetsplatser.
Jag kan se en kristdemokratisk värdering i tanken
att bevara bostaden som den fasta hållpunkten i livet.
I en tid då förändringar kommer allt tätare och snab-
bare måste vi människor anstränga oss att skapa ett
hem - en bostad - inte minst för våra barn, där man
kan känna att man kommer till ro. Snabba resor,
många kontakter och ett intensivt yrkesliv kräver att
bostaden blir den rofyllda plats som var och en borde
ha rätt att kräva.
I detta sammanhang ser jag behovet av fördelakti-
ga avdragsutrymmen och enkla regler som kan öka
möjligheterna för människor att behålla sitt hem med
tanke på barnen och den sociala gemenskapen även
under tid då tillfälliga eller bestående arbetsuppgifter
tvingar någon av de vuxna i hemmet att arbeta och bo
på annan ort under veckans arbetsdagar.
Regeringens förslag om borttagande av tvåårs-
gränsen är lovvärt. Men varför skall vi då sänka av-
dragsutrymmet för det skattefria beloppet? Dagens
70-procentiga nivå ligger bra till. Det borde egentli-
gen vara 100 % som är skattefritt utrymme, men nu
har vi denna nivå, och den borde räcka.
Fru talman! Det är ju inte utan att man som riks-
dagsledamot inser värdet av förenklingar av dessa
regler, inte minst denna vecka då de flesta av oss med
största sannolikhet lämnat in våra deklarationer. Av-
draget för dubbel bosättning borde inte vara tidsbe-
gränsat.
Det finns ett värde i Moderaternas och Vänster-
partiets gemensamma motion och i Moderaternas
egen motion, där behovet av obegränsad tid för av-
drag för dubbelt boende påtalas. I enlighet med vad
jag tidigare anfört borde det inte vara svårt att få fler
av kammarens partier att stödja detta förslag. Vi går
en framtid till mötes då alltfler av oss arbetar långt
hemifrån och därmed tvingas till dubbelt boende.
Kristdemokraterna har inte lagt fram några motio-
ner och yrkar inte bifall till de reservationer som är
framlagda, men vår uppfattning skiljer sig inte myck-
et från motionärernas. Detta gör att vi säkerligen
kommer att mötas framöver i någon form av gemen-
sam motion i ärendet. Vi ser också med spänning
fram emot den annonserade utredningen.

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

UbU9 Fristående förskoleklass
Mom. 1 (regler för godkännande av och tillsyn över
fristående förskoleklasser)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
3. res. 2 i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
140 för res. 1
37 för res. 2
117 avstod
55 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
162 för utskottet
135 för res. 1
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 v, 13 mp
För res. 1: 71 m, 35 kd, 15 c, 14 fp
Frånvarande: 19 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 2, 3 och 5 (rätt för godkänd fristående skola att
starta förskoleklass, bidrag till huvudmän för fristå-
ende förskoleklasser, m.m. och bidrag till fristående
skola för elever med omfattande behov av särskilt
stöd i förskoleklass)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m, kd, c, fp)
Votering:
162 för utskottet
135 för res. 1
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 v, 13 mp
För res. 1: 71 m, 35 kd, 15 c, 14 fp
Frånvarande: 19 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Mom. 14 (uppföljning av ekonomiska konsekvenser)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (v)
Votering:
235 för utskottet
37 för res. 2
25 avstod
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 71 m, 10 kd, 15 c, 14 fp, 13 mp
För res. 2: 37 v
Avstod: 25 kd
Frånvarande: 19 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp
Gunilla Tjernberg (kd) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Mom. 16 (skolstart och tioårig grundskola)
1. utskottet
2. res. 7 i motsvarande del (c)
Votering:
234 för utskottet
15 för res. 7
48 avstod
52 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 67 m, 37 v, 4 kd, 1 fp, 13 mp
För res. 7: 15 c
Avstod: 4 m, 31 kd, 13 fp
Frånvarande: 19 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 3 c, 3 fp, 3 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU10 Förskoleverksamhet
Mom. 3 (valfrihet och alternativa former av förskole-
verksamhet)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd)
3. res. 3 i motsvarande del (c)
Förberedande votering:
108 för res. 2
15 för res. 3
172 avstod
54 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
175 för utskottet
106 för res. 2
15 avstod
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 v, 13 fp, 13 mp
För res. 2: 71 m, 35 kd
Avstod: 15 c
Frånvarande: 19 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 3 mp

Mom. 5 (skyldighet för kommun att utge ersättning
till privat barnomsorg m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (kd)
Votering:
190 för utskottet
35 för res. 4
71 avstod
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 v, 15 c, 13 fp, 13 mp
För res. 4: 35 kd
Avstod: 71 m
Frånvarande: 19 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 3 mp

Mom. 6 (läroplanens tillämplighet på annan förskole-
verksamhet än kommunal förskola)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (c)
Votering:
280 för utskottet
15 för res. 3
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 71 m, 37 v, 35 kd, 13 fp, 13 mp
För res. 3: 15 c
Frånvarande: 20 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 3 mp

Mom. 10 (värdegrunden i läroplanen för förskolan)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. Ub243 yrk. 4 (kd)
Votering:
261 för utskottet
35 för mot.
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 71 m, 37 v, 15 c, 13 fp, 13 mp
För mot.: 35 kd
Frånvarande: 19 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 3 mp

Mom. 12 (förskollärarnas pedagogiska ansvar)
1. utskottet
2. res. 6 (m, kd, c, fp)
Votering:
161 för utskottet
134 för res. 6
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 36 v, 13 mp
För res. 6: 71 m, 1 v, 34 kd, 15 c, 13 fp
Frånvarande: 19 s, 11 m, 6 v, 8 kd, 3 c, 4 fp, 3 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

UbU11 Skolfrågor
Mom. 1 (ansvaret för skolan och en ny skollag)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (c)
Votering:
280 för utskottet
15 för res. 1
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 71 m, 37 v, 35 kd, 13 fp, 13 mp
För res. 1: 15 c
Frånvarande: 20 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 3 mp

Mom. 4 (grundskolans omfattning m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (c)
Votering:
235 för utskottet
15 för res. 1
46 avstod
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 70 m, 37 v, 2 kd, 1 fp, 13 mp
För res. 1: 15 c
Avstod: 1 m, 33 kd, 12 fp
Frånvarande: 19 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 3 mp

Mom. 5 (utredning om en sammanhållen och flexibel
ungdomsskola)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (v)
Votering:
257 för utskottet
36 för res. 4
3 avstod
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 71 m, 35 kd, 15 c, 12 fp, 13 mp
För res. 4: 36 v
Avstod: 1 s, 1 v, 1 fp
Frånvarande: 19 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 3 mp

Mom. 15 (skolans värdegrund)
1. utskottet
2. res. 6 i motsvarande del (m)
3. res. 3 i motsvarande del (kd)
Förberedande votering:
75 för res. 6
36 för res. 3
185 avstod
53 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Huvudvotering:
190 för utskottet
71 för res. 6
35 avstod
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 v, 15 c, 13 fp, 13 mp
För res. 6: 71 m
Avstod: 35 kd
Frånvarande: 19 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 3 mp

Mom. 43 (utredning om betygsfri skola)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (v, mp)
Votering:
246 för utskottet
49 för res. 5
1 avstod
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 71 m, 35 kd, 15 c, 13 fp
För res. 5: 36 v, 13 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 19 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 3 c, 4 fp, 3 mp

Mom. 44 (betygssystemet i grundskolan)
1. utskottet
2. res. 9 (m, kd, c, fp)
Votering:
158 för utskottet
134 för res. 9
1 avstod
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 36 v, 11 mp
För res. 9: 71 m, 35 kd, 14 c, 13 fp, 1 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 20 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 4 c, 4 fp, 4 mp

Mom. 52 (åtgärder för fortsatt utveckling av friståen-
de skolor)
1. utskottet
2. res. 7 i motsvarande del (mp)
Votering:
281 för utskottet
13 för res. 7
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 71 m, 37 v, 35 kd, 14 c, 13 fp
För res. 7: 13 mp
Frånvarande: 20 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

SkU17 Avdrag för ökade levnadskostnader vid
tillfälligt arbete
Mom. 2 (den avdragsgilla kostnaden för måltider och
småutgifter vid tillfälligt arbete)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (m)
Votering:
223 för utskottet
71 för res. 1
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 37 v, 35 kd, 14 c, 13 fp, 13 mp
För res. 1: 71 m
Frånvarande: 20 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp

Mom. 4 (tidsgränsen för avdrag för ökade levnads-
kostnader vid dubbel bosättning)
1. utskottet
2. res. 3 (v, m)
Votering:
185 för utskottet
108 för res. 3
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 35 kd, 14 c, 13 fp, 13 mp
För res. 3: 71 m, 37 v
Frånvarande: 21 s, 11 m, 6 v, 7 kd, 4 c, 4 fp, 3 mp

Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.

11 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1998/99:112 Svenskt deltagande i fredsstyrka i Ko-
sovo

Skrivelse
1998/99:128 Redogörelse för den svenska krigsmate-
rielexporten år 1998

Motioner
med anledning av prop. 1998/99:107 En idrottspolitik
för 2000-talet - folkhälsa, folkrörelse och under-
hållning
1998/99:Kr20 av Eva Johansson och Ingela Thalén
(s)
1998/99:Kr21 av Roy Hansson och Elizabeth Ny-
ström (m)
1998/99:Kr22 av Elizabeth Nyström och Elisabeth
Fleetwood (m)
1998/99:Kr23 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)
1998/99:Kr24 av Kent Olsson och Elizabeth Nyström
(m)
1998/99:Kr25 av Kent Olsson och Roy Hansson (m)
1998/99:Kr26 av Lennart Kollmats m.fl. (fp)
1998/99:Kr27 av Birgitta Sellén m.fl. (c)
1998/99:Kr28 av Dan Kihlström m.fl. (kd)

12 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 6 maj

1998/99:608 av Roy Hansson (m) till statsrådet Lars-
Erik Lövdén
Restaurangmomsen
1998/99:609 av Jan Backman (m) till kulturministern
Avtalet med Sveriges Television
1998/99:610 av Ragnwi Marcelind (kd) till justitie-
ministern
Lindomeproblematiken

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 18 maj.

13 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 6 maj

1998/99:547 av Barbro Westerholm (fp) till statsrådet
Pierre Schori
Kosovoalbanska flyktingar och visumtvånget
1998/99:574 av Lena Ek (c) till statsrådet Lars-Erik
Lövdén
Flyktingar från Kosovo
1998/99:585 av Lennart Gustavsson (v) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Handläggningstider i arbetsskadeförsäkringsärenden
1998/99:587 av Susanne Eberstein (s) till statsrådet
Britta Lejon
Elektroniska uppgifter i offentliga databaser

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 18 maj.

14 § Kammaren åtskildes kl. 19.29.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början till ajourne-
ringen kl. 13.55,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 138
(delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 189
(delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.