Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:103 Fredagen den 26 april
ProtokollRiksdagens protokoll 2001/02:103
Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2001/02:103 Fredagen den 26 april Kl. 09.00 - 12.39
Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
------------------------------------------------------------------------
1 § Kompletteringsval till socialutskottet
Talmannen meddelade att Socialdemokraternas riksdagsgrupp på grund av uppkommen vakans an- mält Catherine Persson som ledamot i socialutskottet. Talmannen förklarade vald till
ledamot i socialutskottet Catherine Persson (s)
2 § Ledighet, m.m.
Talmannen meddelade att Thomas Julin (mp) an- sökt om fortsatt sjukledighet under tiden den 1- 31 maj.
Kammaren biföll denna ansökan.
Talmannen meddelade att Lotta N Hedström (mp) skulle fortsätta att tjänstgöra som ersättare för Tho- mas Julin.
3 § Anmälan om fördröjda svar på interpella- tioner
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:
Interpellation 2001/02:376
Till riksdagen Interpellation 2001/02:376 av Göran Lindblad (m) om ersättning enligt patientskadelagen Interpellationen kommer att besvaras måndagen den 27 maj 2002. Skälet till dröjsmålet är sedan tidigare inbokade engagemang och inbokad tjänsteresa utomlands. Stockholm den 24 april 2002. Socialdepartementet Lars Engqvist
Interpellation 2001/02:393
Till riksdagen Interpellation 2001/02:393 av Margareta Cederfelt (m) om sjuksköterskor Interpellationen kommer att besvaras måndagen den 27 maj 2002. Skälet till dröjsmålet är sedan tidigare inbokade engagemang och inbokad tjänsteresa utomlands. Stockholm den 24 april 2002. Socialdepartementet Lars Engqvist
Interpellation 2001/02:373
Till riksdagen Interpellation 2001/02:373 av Sten Tolgfors om adoptionslagstiftningen Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 14 maj 2002. Skälet till dröjsmålet är tjänsteresor. Stockholm den 18 april 2002. Justitiedepartementet Thomas Bodström
Interpellation 2001/02:374
Till riksdagen Interpellation 2001/02:374 av Johnny Gylling om rättsliga åtgärder mot djurrättsaktivister. Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den 14 maj 2002. Skälet till dröjsmålet är tjänsteresor. Stockholm den 18 april 2002. Justitiedepartementet Thomas Bodström
4 § Hänvisning av ärende till utskott
Föredrogs och hänvisades Motion 2001/02:Sf34 till socialförsäkringsutskottet
5 § Statliga företag
Föredrogs näringsutskottets betänkande 2001/02:NU13 Statliga företag (skr. 2000/01:120).
Anf. 1 PER WESTERBERG (m): Fru talman! Detta betänkande innehåller den sed- vanliga redogörelsen för de statliga företagen för 2001. Redogörelsen utgör ingen sensation i sig utan beskriver egentligen bara statens ägande. Vi har från utskottets sida, i synnerhet den borgerliga gruppen, under lång tid efterlyst en statlig strategi från den socialdemokratiska regeringen. Vilka motiv har man för att äga vilka företag? Vad är grunden för det stat- liga ägandet, och vad vill man åstadkomma med det? Någon sådan redogörelse och något sådant strategi- dokument har vi ännu inte sett, även om det under en lång följd av år har varslats om att det ska komma. Det har även funnits upptaget i propositionsförteck- ningen. I det betänkande som nu föreligger är det en genomgång av de olika partiernas syn på de statliga företagen. När det gäller Vänsterpartiet är synen mest den som har företrätts av partiets ledamöter i riksda- gen. Det som man nu har tagit beslut om på Vänster- partiets speciella konferens uppe i Sundsvall - man återgick till en mer marxistisk linje med omfattande förstatligande av privata företag på listan - har inte kommit med i detta betänkande, utan det är snarast Vänsterns riksdagsgrupps motioner som har behand- lats. Utifrån mina utgångspunkter och mitt partis och borgerlighetens utgångspunkter bör det finnas sär- skilda skäl, tungt vägande, för att vi ska ha statliga företag. Annars bör de vara i privat regi. Vi anser att det måste finnas skäl som gör att bolagen mår bättre av att finnas i statens ägo eller något annat starkt samhällsskäl som gör detta nödvändigt. Om företaget kan bedrivas lika bra eller bättre i privat regi anser vi det vara att föredra då vi på det sättet får loss pengar, skattemedel, som kan användas till investeringar i framtiden. Då syftar vi i synnerhet på investeringar i forskningen och den tekniska utvecklingen men även på engångsinvesteringar när det gäller infrastruktur i vägar, järnvägar, svartfiber, flygplatser och mycket annat som stärker den svenska nationella konkurrens- kraften. Därmed ökar våra förutsättningar att skapa fler jobb, fler företag och därmed även bättre betalda företag. Det argument som finns i det här betänkandet för att man ska bedriva statligt företagande är inte särskilt vägande. Går man igenom förteckningen finner man att många av företagen närmast av slumpens skördar har råkat bli statliga och sedan förblivit det i alldeles för lång tid. Vi finner flera bolag som av historiska skäl har varit statliga men som skulle må väsentligt bättre av att komma ut i privat regi. Från statens sida, från majoritetens sida, har ar- gumenten handlat om att man ska ha ägande i infra- struktur, i natur- och råvarutillgångar. Man pratar om skogen, vattnet och malmen. Men även denna argu- mentation blir något märklig. Uppenbarligen anser majoriteten att det är viktigt att svenska staten kon- trollerar järnmalm men inte kopparmalm, den kan vara privatägd i stället. Man ska äga den skog som Karl XI och Karl X Gustav och några andra genom reduktion förstatligade, men det mesta av den andra skogen kan gott vara i privat regi enligt majoriteten. Det finns inte heller någon logik i detta. Det här gäller även infrastrukturen. Man har vis- serligen bytt fot nu. Telenäten av koppar kan nu tyd- ligen även vara privata. Tidigare var det bara svartfi- bern som kunde vara privat. I praktiken råder konkur- rens på området, och i praktiken kan man då säga att statlig inblandning bör begränsas så långt det över huvud taget går. Det kan endast gälla sådant där det finns starka regionalpolitiska intressen eller annat där man inte i varje del kan motivera det kommersiellt. Vi anser därför att det finns skäl att gå igenom varje enskilt statligt företagande. Man ska se vad som är bäst för företagen, deras anställda och skattebeta- larna, och man ska se vad man kan göra för att för- bättra företagens ställning. Finns det inga särskilda skäl bör de privatiseras, och det innebär våra förslag i de allra flesta fall. Vi ser att flera av bolagen skulle ha kunnat må vä- sentligt bättre, ge fler arbetstillfällen i Sverige, ge bättre arbetstillfällen och mera inkomster om de hade kommit till marknaden tidigare. Telia och Vattenfall har bägge gått igenom en dramatisk process från att ha agerat på monopolmarknader till att agera på de första konkurrensutsatta marknaderna. Sverige har närmast varit världsledande i marknadsutsättningen, och därmed har företagen fått unika kompetenser och konkurrensfördelar. Men genom att man drog benen efter sig kom Telia ut på marknaden alldeles för sent och kunde därmed inte i alla delar tillgodogöra sig de fördelar som man annars hade kunnat göra. Vattenfall kämpar i samma division. Man kom ut under den kraftiga elmarknadsavregleringen och marknadsöpp- ningen inom elområdet i Europa men har inte finansi- ella resurser i sin balansräkning. Man nyttjar inte Sveriges mycket starka kompetens och Vattenfalls tekniska och kommersiella kompetens. Man hindras från att agera på en fullt fri marknad inom elområdet. Jag beklagar därför att svenska staten och majori- teten i denna kammare inte har velat ta steget fullt ut och därmed gå till marknaden med dessa företag. I stället binds de kvar i statlig regi av grumliga skäl. Det går uppenbarligen bra om fallrättigheterna gäller stora delar av mellersta och södra Sverige och vissa delar av Norrland, men inte andra delar av Norrland. Då måste de prompt vara kvar i statlig regi. Detta går inte logiskt hem. Dessutom är det förödande när det gäller Sveriges nationella intressen och Sveriges intressen av att få ökade exportintäkter och av att ta till vara den tekniska kompetens och det kunnande vi har. Vi har även en skrivning i detta betänkande om att vi vill se en mer professionell förvaltning. Med pro- fessionell förvaltning av statens ägande menar vi just detta strategiska tänkande som vi tycker att man har anledning att begära av regeringen. Vi tycker att det finns skäl att man redogör för motiven för vart och ett av bolagen. Vilket är målet? Vilka är medlen för att äga företaget? Varför kan det inte vara i privat regi? Varför kan man inte gå till marknaden med dessa bolag? Fru talman! Med det anförda ber jag att få in- stämma i samtliga de reservationer som vi har under- tecknat i detta betänkande. Men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 1. Jag kommer även att begära rösträkning.
Anf. 2 KARL GUSTAV ABRAMS- SON (s): Fru talman! Statens företag är i många avseenden viktiga. De står för inte föraktliga inkomster till stats- kassan. Vissa fullgör viktiga samhällsuppgifter. Åter andra fördelar service och nyttigheter jämnt över landet. Det är bl.a. därför som vi socialdemokrater vill att staten ska vara en stor och stabil företagsägare. Det har genom åren visat sig att staten sköter sina företag på ett föredömligt sätt. Avkastningen har varit förhållandevis jämn och hög, och de statliga företa- gen har inte sällan överträffat de privata företagens resultat och avkastning. Därför klingar de borgerliga partiernas kritik mot staten som företagsägare rejält falskt. Staten som ägare är inte professionell nog att driva företag och ska därför lämna ifrån sig dem bl.a. genom utförsäljningar, menar de borgerliga partierna. Argumentationen från de borgerliga partierna sägs numera vara praktiskt och ekonomiskt betingad, men jag tycker nog i alla fall att man kan se en liten bock- fot sticka fram. Det är fortfarande den dogmatiska inställningen som gäller, nämligen att staten under inga omständigheter ska tillåtas äga och driva företag. Jag erinrar mig en intervju med Per Westerberg i televisionen med anledning av Sveaskogs förvärv av Assi Domän. Han sade där att om de borgerliga parti- erna skulle få ta hand om rodret skulle en av de första åtgärderna vara att sälja ut svenska folkets egendom. Det skulle ske med förtur. Jag tror det är precis tvärtemot vad svenska folket vill. De vill ha kvar sin skog. Den är en nationell tillgång, den ger inkomster och rekreation. Om den dessutom sköts på ett bra sätt ger den oss en bättre miljö. Vin & Sprit är ett annat framgångsrikt företag, som borgarna har velat sälja ut. Det skulle kanske stå som nr 2 på listan. Det är det bolag som sannolikt ger staten den största avkastningen av alla statliga före- tag. Motiven är skiftande, men målet är faktiskt det- samma: Staten får inte och ska inte äga och driva företag. Tyvärr kan ni inte dölja den ideologiska och dogmatiska inställningen i fråga om statligt företags- ägande. Fru talman! I fråga om statens förvaltning av bo- lagen har de borgerliga partierna tillsammans med Miljöpartiet kommit överens om ett tillkännagivande med innebörd att regeringen ska göra vad som redan görs, nämligen på ett aktivt och professionellt sätt sköta de statliga bolagen. Det måste vid närmare eftertanke vara ganska genant för er att tillsammans med Miljöpartiet föreslå ett tillkännagivande med denna innebörd. Det visar - om något - att ni på alla sätt försöker misstänkliggöra regeringens förvaltning av de statliga bolagen i akt och mening att nå de syf- ten om avveckling av de statliga företagen som ni så idogt försöker driva även på andra sätt. Det är nog inte bara socialdemokraterna i den här kammaren som genomskådar er. Jag tror att era ta- fatta och genomskinliga försök kan noteras av varje annan betraktare. Vi vill också i det här samman- hanget notera att regeringen satsat ytterligare för att förstärka den professionella förvaltningen och det aktiva ägandet i de statliga företagen. Det sammanlagda resultatet av den statliga affärs- verksamheten under den aktuella perioden har varit gott. Jag vill i punktform ange några uppgifter, som styrker detta påstående. · Resultatet för bolagsverksamheten uppgick till 30 miljarder kronor, vilket är en ökning med 12 % i jämförelse med året innan, dvs. 1999. · Omsättningen ökade med 6 % till totalt 248 mil- jarder kronor. · Det egna kapitalet i bolagen uppgick till 168 mil- jarder kronor. · Det sammanlagda värdet av statens bolagsinnehav uppskattas till 500 miljarder kronor. · Utdelningen för det aktuella året uppgick till 9 miljarder kronor. · 237 000 personer är anställda i de statliga företa- gen. · Statens andel av den inhemska bolagssektorn uppskattas till 25 %. Det är alltså en oerhört viktig del av företagsamheten i Sverige. · Värdet av statens aktieinnehav i de direktägda noterade företagen vid utgången av mars månad 2001 var 181 miljarder kronor, vilket motsvarar ungefär 5,5 % av det sammanlagda börsvärdet på Stockholmsbörsen. Sist, men inte minst viktigt: · Staten investerade 114 miljarder kronor under år 2000. I beaktande av vad övriga bolag redovisar för motsvarande period måste det ändå sägas att de statli- ga bolagen har varit framgångsrika. Det är givetvis bra för de enskilda företagen och för de anställda, men i lika stor utsträckning är det bra för svenska folket. Det är bra att vi vid sidan av skatter och av- gifter till staten kan stärka statskassan med dessa inkomster. Det ger ännu bättre förutsättningar att bedriva en för oss socialdemokrater viktig välfärds- politik. Jag är helt övertygad om att våra gemensam- ma företag även i fortsättningen kommer att spela en viktig roll för förstärkningen av statens kassa men också som förvaltare av viktiga naturtillgångar, som utförare av samhällsservice och som tjänsteproducent med medborgarnas bästa i förgrunden. Fru talman! Jag vill avslutningsvis påminna om de ansträngningar som nu görs för att säkerställa en jämnare könsfördelning i de statliga bolagsstyrelser- na. Man har kommit en bit på väg, och enligt uppgift räknar regeringen med att nå upp till ca 39 % kvinnor i de statliga bolagsstyrelserna under innevarande år. Målet som är uppsatt för 2003 skulle då i princip redan vara uppnått, dvs. 40 % av bolagsstyrelserna skulle ha kvinnliga ledamöter. Det finns dock ett litet bekymmer, som vi har ve- lat ta upp här. Vi är överens om att vi behöver se förbättringar när det gäller ordförandeposterna i de statliga bolagen, och när det gäller antalet verkstäl- lande direktörer. Där behöver vi göra en rejäl insats. Men, det må också sägas: I jämförelse med de privata företagen behöver vi verkligen inte skämmas för de statliga företagen. Andelen kvinnor i de privata bo- lagsstyrelserna har inte ens nått upp till 5 %. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag under punkterna 1 och 3 i betänkandet och givetvis bifall till reservation nr 3.
Anf. 3 PER WESTERBERG (m) replik: Fru talman! När det gäller könsfördelningen i de statliga företagsstyrelserna är jag inte särskilt impone- rad. Det arbetet började långt tidigare. 30 % uppnåd- des i början på 90-talet under borgerlig regering. Vi satte sedan upp 40-procentsmålet och kom en bra bit på vägen. Jag tycker inte att det bara borde handla om köns- fördelning. I en borgerlig reservation påpekar vi att det också borde handla om utländska medborgare och människor med invandrarbakgrund. Jag tror att det vore väldigt bra för bolagen med mer pluralism i styrelserna. Det gäller oavsett om de är privata eller statliga. Sedan handlade det om framgångarna för det stat- liga företagandet. Låt säga att 50 % av hela tillväxten i Sverige under 90-talets andra halva låg inom tele- sektorn, och då i stor utsträckning Ericsson. Telia är en minst lika dominerande del inom den statliga sek- torn. Jag tycker att det är bra att man gått till markna- den, men jag vill här mycket klart markera problem- ställningarna. Vi har sett vad som sker i dag inom Telia, precis som inom Ericsson. När det sedan gäller strategin kanske K G Ab- ramsson och därmed Socialdemokraterna kan förklara för mig varför det är så viktigt att staten äger och kontrollerar järnmalmen men inte kopparmalmen, zinkmalmen eller de flesta andra malmerna i Sverige. Varför är järnmalmen så central för det statliga ägan- det? Varför är det bara vissa fallrättigheter man måste ha kontroll över? Majoriteten av fallrättigheterna behöver man inte ha kontroll över, utan de kan vara ägda av både privata, kommunala och utländska aktö- rer. Och varför är det bara vissa skogar som är så centrala att staten ska äga dem? Vad finns det för motiv? Vad syftar man till? Varför kommer man inte fram med det strategiförslag till riksdagen som jag tycker att det finns starka skäl för?
Anf. 4 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s) replik: Fru talman! När det gäller könsfördelningen i fö- retagen sade jag inte att detta var något unikt för oss socialdemokrater. Det är ju en gemensam ståndpunkt som vi kommit fram till i utskottet. Det hoppas jag att vi verkligen är överens om. Om vi läser de statliga företagens årsredovisning- ar, Per Westerberg, kan vi se att de genomgående har haft mycket hög avkastning och mycket bra resultat. Därigenom har statskassan kunnat tillföras relativt mycket pengar. Under det år vi nu pratar om var det 9 miljarder, men observera att det året dessförinnan var mer än dubbelt så hög inleverans till statens kassa. Sedan tycker jag att Per Westerberg ska sluta prata om Telia. Om vi hade sålt Telia när Per Wester- berg ville sälja hade statens kassa gått förlustig stora pengar. Det tycker jag nog att vi ska vara överens om. Vi har med vårt sätt att hantera Telia ändå tillförsäk- rat statens kassa mycket mer pengar. Att vi sedan fick en allmän utveckling internationellt med en försvag- ning för telekomföretagen kan ingen doktor hjälpa. När det gäller skogen, Per Westerberg, är det klart att det skulle vara bra om vi hade all skog. Men jag tror att vi med vårt skogsinnehav i dag mycket väl kan svara upp mot de krav som svenska folket ställer på att ha tillgång till skogen - som rekreation, men också som en väldigt bra produktionsresurs som in- nebär att vi dels kan tillföra statens kassa pengar, dels kan hjälpa det privata näringslivet med de insatsvaror det så väl behöver. Jag tror att det är viktigt, och där har vi nog stöd av svenska folket, att vi både när det gäller skogen, malmen och vattenkraften ska vara stora ägare.
Anf. 5 PER WESTERBERG (m) replik: Fru talman! Först gällde det vinsterna och att läsa årsredovisningar. Det är väl bara att konstatera att flera av de statliga företagen tyvärr är mycket skaki- ga. Vattenfall är ett av dem. Man har fått klara ned- graderingar av kreditvärdigheten och har svårigheter att klara sina investeringar, beroende på bristen på kapital och oviljan att gå till marknaden. När det sedan gäller Telia är vi väldigt väl med- vetna om jämförelsen med Sonera i Finland. Hade man gått till marknaden tidigare hade det blivit en bra affär även för skattebetalarna. Det har visats i både skrift och tal, vilket även har fått näringsministern att sluta med de attacker han gjorde under en period. Det verkar på K G Abramsson som om det för- hållandet att staten äger skog innebär allemansrätt. Då tror jag att man har missuppfattat ägandet. Allemans- rätten gäller all mark och alla människor. Den är vi alla ense om. Däremot förefaller det på K G Abrams- son som om man längtar efter full socialisering av skogen. Jag ser inga sådana motiv, tvärtom. Det är bättre att allt som lika bra eller bättre kan skötas i privat regi också får göra det. Då kan skattebetalarnas pengar användas till det de bättre behövs till. Då kan vi dessutom koncentrera staten till att vara stat, dvs. att sköta tillsyn, sätta upp regler och ställa upp krav. Det är vad staten är bäst på. Samma sak gäller fallrättigheterna, där vi har bätt- re förutsättningar att vara tillsynsmyndighet och att kunna ställa krav. Det gäller samma sak oavsett om det är järnmalm, kopparmalm eller zinkmalm. Det är därför vi vill privatisera de flesta statliga företagen. Vi tror att det är bättre för de anställda och bättre för företagen. Det blir lönsamt för skattebeta- larna, och vi får mer pengar att investera i infrastruk- turen.
Anf. 6 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s) replik: Fru talman! Vattenfall är ju ett företag som vi so- cialdemokrater har sagt att vi verkligen ska behålla i offentlig ägo. Det är en av våra viktigaste energipro- ducenter och använder en naturtillgång som är oänd- lig. Det vore fullständigt idiotiskt att överlåta det på privata ägare. Där ska vi ha kontrollen. Vattenfall har även medverkat i omställningen av energisystemet och har också betydelse för att vi i framtiden ska kunna fortsätta att ställa om vårt energisystem till någonting som är uthålligt och försvarligt för svenska medborgare. När det gäller skogen vet jag inte om jag uttryckte mig felaktigt, dvs. att det skulle finnas någon idé eller tanke om att vi skulle ha all skog. Vi har gjort en stor affär där vi köpte in det som Assi Domän hade. Sta- ten är nu en stor företagsägare när det gäller skogen, och jag tror att vi har kommit till en ganska hygglig nivå. Vi har också tidigare sagt i riksdagen att de här markerna ska användas för att hjälpa också privata företag inom skogsbranschen att utveckla sina när- ingar. Jag tror säkert att vi får anledning att i framtiden komma fram till att vi kan köpa mer skog. Men vi kan också handla med skogen och sälja av en del av våra skogsresurser. Det här med LKAB är ju en ganska lång historia. Det är inte så att vi har bestämt oss för att socialisera vissa metaller, utan här var staten inne tidigt och har skött om det här företaget. Hade inte staten varit äga- re skulle det säkert ha sett annorlunda ut. Jag tror att det har varit hälsosamt för LKAB att staten har ägt det.
Anf. 7 LENNART BEIJER (v): Fru talman! Det här är ett betänkande som åter- kommer med jämna mellanrum - varje år, för att vara tydlig - och vi får ungefär samma diskussioner. Man kan väl säga att den skrivelse vi behandlar i år har blivit mycket bättre. Man kan bättre följa hela det statliga ägandet, och man kan också gå in på de re- spektive företagen. Däremot behövs det kanske en del andra ansatser för att få ett bredare intresse för och en bredare diskussion om de statliga företagen. Efter att i går ha varit på Vattenfalls stämma kan jag konstatera att de här företagen, som har varit statliga monopolföretag och fortsätter att vara statligt helägda företag, kanske inte alltid känner sig tvingade att vara noga med att få ut så bred information som möjligt eller att få så bred publicitet som möjligt. Därför skulle jag vara intresserad av att vi fick en bredare information från de statliga företagen, att vi fick tillställningar med bra mycket mer människor närvarande där man verkligen kunde diskutera och föra fram kritik mot de statliga företagen och reda ut den efter hand. Jag tror att vi måste hitta någon sådan väg för att ytterligare modernisera den statliga ägan- deformen. I övrigt vill de borgerliga partierna, vilket framgår av Per Westerbergs anförande, fortfarande sälja ut i princip hela det statliga ägandet. Jag kan tänka mig att kd anser att Systembolaget ska vara kvar i statens trygga famn, och det känns ändå skönt. Men den borgerliga utförsäljningslinjen känns alltmer föråld- rad, måste man säga. Låt gå för att det för några år sedan kunde vara en viss vits med att köra den här sortens argumentation om att all statlig verksamhet i princip skulle säljas ut, men det känns inte riktigt lika hett som tidigare. Per Westerberg vill ha klara motiv för varför sta- ten ska äga olika företag. Egentligen vore det jättebra om vi kunde sätta oss ned och titta över hela företag- samheten, både den privata och den statliga, och på något sätt nysta ut vilka företag som ska ägas offent- ligt och vilka vi inte ska äga offentligt. Då kan det visa sig vara så att en hel del av de privata företagen i dag kanske skulle må bäst av att just vara statligt ägda. En sådan genomlysande diskussion skulle vara mer än intressant. Motivet för statligt ägande kan vara både syssel- sättning och regionalpolitik. Men jag tycker att kon- kurrensskäl i allt högre grad har tillkommit. Som vi nyss hörde av K G Abramsson är de statliga företagen dessutom spjutspetsar vad gäller att öka jämställdhe- ten i styrelser. Men konkurrensskälet tycker jag börjar bli det tunga skälet. Jag kan ta ett par exempel: Vattenfall har, helt tvärsemot det Per Westerberg sade, faktiskt mycket god ekonomi och behöver inte alls gå till staten och be om mer pengar. Det vore naturligtvis katastrofalt om vi skulle besluta att sälja ut Vattenfall. Vattenfall möter i dag konkurrens från andra större elbolag som ofta har statliga ägare också. En utförsäljning av Vattenfall i Sverige skulle ome- delbart försämra konkurrenssituationen. Jag tror inte ens att en borgerlig näringsminister skulle ställa sig bakom ett sådant förslag i dag. Vin & Sprit är en annan variant. Man kan undra vilka problem man skulle lösa genom att sälja ut Vin & Sprit. Skulle vi få någon sorts ökad konkurrens? Nej, det troliga är naturligtvis att ett annat stort världsbolag köper upp Vin & Sprit. Av historiska skäl äger staten ett antal företag. Det är möjligt att vi i dag inte skulle gå in och köpa Vin & Sprit om det skulle vara en sådan situation. Men vi äger det, och jag ser ingen större vits med, ingen bra utveckling med att sälja ut Vin & Sprit. Det är ofta mycket rationellt ur samhällsekono- misk synvinkel att staten är ägare. Jag tror faktiskt att många sågverksföretagare här i landet tycker att det är bra att ha en neutral, statlig, stor skogsägare. Det är alldeles uppenbart att när det gäller just den delen bör staten vara en ganska stor spelare på marknaden. Andra fall där det är rationellt med statligt ägande är uppenbart när det gäller post, SJ och liknande be- fogenheter. Jag tycker alltså att det vore bra om man kunde komma till en mer balanserad diskussion, inte denna som vi ständigt har, där de borgerliga partierna vill sälja ut alla statliga företag och vi socialister säger att ingenting ska säljas ut. Jag är beredd att kompromissa och diskutera öppet vad som är rationellt och vad som är bäst för Sverige. Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 3.
Anf. 8 PER WESTERBERG (m) replik: Fru talman! Jag tycker att det är lite grann av dubbelmoral när Sverige och svenska staten är stor exportör av starksprit. Det är inte någon bra moral om man samtidigt vill försöka hålla nere konsumtionen. I dag är vi en av de stora, verkligt ledande spritexportö- rerna över världen genom The Absolut Company. Jag tycker att det är en mycket märklig historia att detta ska vara statsägt. Jag tycker också att det är mycket märkligt att vis- sa former av malm av något skäl ska kontrolleras via staten men inte andra, att vi när det gäller skogen skulle vara intresserade av vissa skogar men inte andra för naturvård, allemansrätt och mycket annat. Jag tror att det snarare är så att staten ska vara stat, ska ställa krav, ska kunna vara inspektör, kunna vara den som har tillsyn. Men om det inte finns sär- skilda skäl redovisade för att det skulle vara bättre med statligt ägande har skattebetalarna större intresse av att överföra företagen i privat ägo. Då kan de ut- vecklas, få kapital, och pengarna kan samtidigt an- vändas bättre. När det gäller Vattenfall, fru talman, är det så att man begränsas kraftigt av en svag balansräkning i dag. Det råder inget tvivel om detta. En riktad ny- emission till börsen så att man fick nytt kapital för nya investeringar skulle stärka Vattenfall och den svenska kraftmarknaden högst påtagligt. Jag vill även påminna Lennart Beijer om att större delen av alla godsvagnar som rullar på svenska järn- vägar redan är ägda av olika privata vagnsbolag. Till sist, fru talman, hur går det med Sundsvalls- mötet där Vänsterpartiet talade om socialisering av banker, av infrastrukturen, av råvaror och Gud vet allt? Det var en väldig socialiseringslista. Är det ett speciellt fall att partiet tycker en sak men Lennart Beijer i riksdagen tycker något annat? Vad gäller i så fall i Vänsterpartiet? Är det socialiseringsivern i par- tiet eller är det Lennart Beijer i kammaren?
Anf. 9 LENNART BEIJER (v) replik: Fru talman! Det var ett par konkreta frågor, som jag ska försöka återkomma till. Först dubbelmoralen. Jag vet inte hur Per Wester- berg tänker i det här fallet, vi har ju ändå godtagit att man kan tänka sig försäljning och drickande av sprit även i det här landet. Skulle det vara mer moraliskt om man överlät Vin & Sprit till en privat ägare? Skulle det vara mer moraliskt om staten sade: Det här vill inte vi hantera, vi överlåter det på någon annan därför att det inte är någon bra verksamhet, det är inte någonting som vi ska syssla med. Den dagen vi anser att det är dubbelmoral att äga Vin & Sprit ska vi nog samtidigt förbjuda all sådan konsumtion i det här landet. Då vore det lite konse- kvens. Till frågan om Sundsvall. Det är väl ingen över- raskning att Vänsterpartiet i rätt många år, närmare bestämt hundra år, har diskuterat hur ägandet ska se ut i samhället. Den diskussionen försöker vi hålla vid liv. Men jag kan inte låta bli att göra jämförelsen att Per Westerbergs konsekventa utförsäljningslinje motsvaras av statssocialisternas konsekventa upp- köpslinje. Jag vill nog ha någonting mitt emellan för att det ska vara redigt och bra för det här landet.
Anf. 10 PER WESTERBERG (m) replik: Fru talman! Lennart Beijer svarade inte på min fråga, om det var beslutet om omfattande socialise- ring som fattades av Vänsterpartiet som parti som gällde eller om det var Lennart Beijers linje här i kammaren. Det kan vara intressant för väljaren och för kammaren att veta om det är massiva socialise- ringar som Vänsterpartiet står för. Sedan till dubbelmoralen när det gäller Vin & Sprit och The Absolut Company. Ska svenska staten vara stor marknadsförare och försöka öka försäljning- en av vodka utomlands samtidigt som man försöker hålla nere den i Sverige tycker jag att det är dubbel- moral. Jag tycker att det vore enklare att staten ren- odlade sin roll. Den är naturligtvis en alkoholpolitisk roll, där man i synnerhet försöker undvika att ungdo- mar ska använda för mycket alkohol. Därmed ska man inte när man kommer utanför rikets gränser marknadsföra och försöka öka vodkakonsumtionen. Jag tycker också att det åligger Lennart Beijer, precis som K G Abramsson, att redogöra för varför det just är vissa malmer som ska vara statsägda men inte andra. Vad finns det för skäl? Partivännerna uppe i Sundsvall och Vänsterpartiet som parti verkar ha fattat ett beslut om total socialisering av råvaror, banker, infrastruktur, viktiga företag och uppenbart även sett på småföretagen på ett mycket miss- tänksamt och negativt sätt.
Anf. 11 LENNART BEIJER (v) replik: Fru talman! Jag tror inte att man löser några pro- blem genom att sälja ut Vin & Sprit. Det skulle alltså bli ett privat bolag som skulle köpa in den verksam- heten, och det skulle inte finnas några fördelar över huvud taget. Nu är Vin & Sprit knappast någonting som tynger ned statens ekonomi på något sätt. Vad gäller vissa malmer tycker inte jag att man kan ställa frågan på det sättet. Man får mer fråga: Vad är rationellt att äga ur statens synvinkel och vad är mest rationellt att man lägger ut på privat ägande? Men vad gäller malmsidan känner vi alla historien. Järnmalmen har naturligtvis funnits med i det offent- liga ägandet, och i dag synes det svårt att hitta någon bättre och mer rationell form för det ägandet. Det pågår en diskussion angående Sundsvallskon- ferensen. Vi har olika meningar i partiet om hur fort, hur mycket och på vilket sätt. Den diskussionen måste fortsätta. Jag tycker att den är viktig. Den tan- gerar lite grann av den diskussion som Per Wester- berg för upp om motiven för det statliga ägandet men också vilka motiv det finns för privat ägande av vissa verksamheter i Sverige. Diskussionen i Sundsvall är viktig. Jag håller inte med om alla uttalanden, men det är en diskussion som vi måste fortsätta.
Anf. 12 GÖRAN HÄGGLUND (kd): Fru talman! Som flera tidigare talare har sagt är det ett årligt återkommande evenemang att vi diskute- rar den skrivelse från regeringen som behandlar det statliga företagsägandet. I vissa delar är vi i utskottet helt och hållet överens, men jag kommer naturligtvis att i mitt anförande koncentrera mig på de frågor där vi ännu inte har kommit överens inom utskottet. Parentetiskt kan jag i sammanhanget säga att om Vänsterpartiet hade fått styra landet kan jag garantera att det inte hade räckt med en förmiddag för att dis- kutera det statliga ägandet, utan då skulle vi vecka ut och vecka in behöva diskutera vilka företag som skulle vara föremål för statligt ägande. Lennart Beijer inbjuder till en diskussion om vilka företag som borde vara statligt ägda. Formerna för maktöverförandet är inte riktigt klarlagda, dvs. om de kommer att ske genom en lagstiftningsvägen genom- förd konfiskation eller om vi över statsbudgeten ska anslå hundratals miljarder kronor för att köpa stora privata företag och därmed lägga banksektorn, mer av infrastrukturen och mer av de råvaruproducerande företagen under den politiska sektorn. Som det har antytts tidigare bedriver Vänsterpar- tiet åtminstone två olika former av politik. Det är en politik som marknadsförs i de rosa affärstidningarnas debattspalter och intervjuhörnor, och det är en annan politik som läggs fast på partiets kongresser och som sedan trumpetas ut på alla de torgmöten som genom- förs i landet. Det är en politik i de rosa tidningarna och en annan politik på Café Marx i partihögkvarte- ret. Det är bra, som Lennart säger, att man fortsätter diskussionen inom partiet, men jag tror också att det är bra om väljarna får klara besked före valet. Om Vänsterpartiets politik får genomföras, väntas massi- va konfiskationer av privata företag och kommer äganderätten att upphävas? Eller är det en, som jag upplever, något mindre falang i Vänsterpartiet som har en plattform i riksdagen men möjligen inte sam- ma plattform i partiet? Vilken sida är det som ska få bestämma? Fru talman! I en kristdemokratisk motion väcks kravet på en etisk policy för statens företag. Utskot- tets majoritet skriver att man utgår från att regeringen överväger förslagen i motionen i det fortsatta arbetet. Som luttrat oppositionsparti får vi väl se det som en halv seger. Det är väl så långt det går att komma i många sammanhang, men vi har ändock funnit skäl att i en reservation kräva lite större tydlighet när det gäller kraven på regeringen. I samma reservation tas frågan om försäljning av statliga företag upp. Det är en fråga som vi har haft tillfälle att diskutera många gånger i kammaren, men jag tänkte ändå i några korta ordalag redogöra för hur vi ser på det hela. För det första är vi för en marknadsekonomi. Vi tror att det är det bästa sättet att generera och fördela välfärd. Men den måste hållas inom sociala och ekologiska ramar. Allt kan inte lämnas till markna- den, utan det måste finnas politiska riktlinjer, politiskt beslutade lagar och ett socialt ansvarstagande som delvis kommer till genom lagar. Vi tror att privata företag är bäst på att anpassa sig till marknadsförutsättningarna och att leverera de varor eller den service som människor känner att de vill köpa. Utifrån de skälen till ett privat ägande är det fel mot de anställda i företag som är framgångsri- ka att dessa företag ägs av staten. Det är mycket svårt för ett företag som behöver investeringskapital att tänka sig att Lennart Beijer, K G Abramsson och kamraterna från Miljöpartiet ska enas om att över statsbudgeten anslå medel till företag som behöver expandera i kamp mot viktiga reformer som ska genomföras. Det är ett problem för företagen att ägas av politiker som har en begränsad kassa som bör koncentreras till andra verksamheter. För det andra hamnar politiker lätt i en situation där det är svårt att stå emot opinionstrycket när ett företag som inte har långsiktiga överlevnadsmöjlig- heter hamnar i en problematisk situation. Man kanske räddar fel företag och kastar goda pengar efter dåliga. För det tredje ska vi inte äventyra skattepengar genom att ägna oss åt det risktagande som företagan- de innebär. Statens åtagande ska koncentreras på områden där staten har ett obestridligt ansvar och vi vet att det finns stora behov. För det fjärde ska vi sprida ägandet till många människor. För det femte är det statens uppgift att ordna re- gelverken, inte att spela på banan. När det gäller frågan om principerna bakom ägan- det är vår syn att staten kan och staten ska äga företag där det finns goda skäl för det. Sådana skäl kan t.ex. vara hälsomässiga. Som Lennart Beijer nämnde tidi- gare anser vi att det finns mycket goda skäl för att staten ska äga Systembolaget. Men när det gäller verksamhet som sker enbart på marknadsmässiga grunder finns det, som vi ser det, inga skäl för statligt ägande. Därför bör sådana företag avyttras. Majoriteten i utskottet har en annan syn. Man skriver att vi reservanter är doktrinära. Men det är fel. Vi anser att det ska finnas principer bakom statens ägande. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Mil- jöpartiet hävdar att de partierna är pragmatiska, men sanningen är att de är principlösa. Det är lite hipp som happ. Låt oss ta historien bakom Telia som ett exempel. Först är det absolut rätt att staten ensam äger Telia. Allt annat är fel. Sedan är det plötsligt absolut rätt att Telia går samman med ett norskt statligt företag och att staten ska sälja ut 49 %, dvs. minoriteten, av akti- erna i företaget. Då är det absolut rätt och allt annat är fel. Numera är det absolut rätt att statens ägande blir ungefär en tredjedel. Detta är inte pragmatism, mina vänner. Detta är principlöshet. Vi vill att riksdagen ger regeringen i uppdrag att upprätta och lägga fram en plan för en försäljning av statliga företag. En hipp-som-happ-politik måste ersättas av grundläggande principer som håller över tiden. Fru talman! Jag vill också säga något om könsför- delningen i styrelserna för de statliga bolagen. Som- maren 2001 fanns det 43 statligt helägda bolag. 5 leddes av kvinnliga styrelseordförande. 38 styrdes av män. Av de totalt 330 styrelseledamöterna är ca 30 % kvinnor. Då har jag inte räknat arbetstagarrepresen- tanterna. Jag vägrar att tro att kompetensfördelningen i vårt samhälle är fördelad på det sättet. Vi reservan- ter tycker att regeringen ska skärpa sig på området. Det gäller också att styrelserna får bredare samman- sättningar i andra avseenden, t.ex. ursprung och na- tionalitet. Jag är minst sagt förvånad över Vänster- partiets ställningstagande i frågan. Om ni inte hade haft detta samarbete tror jag att ni hade följt era upp- fattningar och reserverat er tillsammans med övriga reservanter. Om ni hade varit tillsammans med oss hade det inte varit fråga om en reservation utan det hade blivit en majoritet. Det hade ni avgjort. Vi kristdemokrater står naturligtvis bakom alla våra reservationer och betänkandet i tillämpliga delar, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 4.
Anf. 13 LENNART BEIJER (v) replik: Fru talman! Som jag sade tidigare är vi öppna för en ordentlig diskussion om hur olika verksamheter ska ägas i det här landet. Vi tycker att vad gäller det statliga ägandet i dag ska man, av många olika skäl, vara försiktig när man börjar luckra upp och förändra detta. Jag återkommer även till frågan om Vattenfall, Vin & Sprit m.fl.: Föredrar Göran Hägglund en ut- veckling mot privata monopol i stället för det statliga som han vill undvika? Det är ju det som är alternati- vet om både Vattenfall och Vin & och Sprit säljs ut. Även om man försöker med breda introduktioner till svenska folket vet vi att det efter en tid mycket väl kan bli så att stora utländska bolag köper. Då har vi väl inte vunnit någonting. Eller vad tycker Göran Hägglund? Andra verksamheter som är viktiga som jag tror att man kan diskutera är t.ex. Posten: Anser kd att det är lämpligt att börja sälja ut Postens verksamhet, som alltså ska vara service över hela landet? Hur är det med bredbandsintroduktionen, som vi sade skulle gälla hela landet och som vi sade att kommersiella krafter, privata bolag, skulle sköta så långt det var möjligt? Anser Göran Hägglund att det har varit en lyckad utveckling? Har vi verkligen fått till stånd den bredbandsutbyggnad som vi behöver över hela landet? Där kanske vi måste få en offentlig ägare som tar det direkta huvudansvaret. Vad sedan gäller jämställdheten blir jag lite för- vånad när jag läser aktstycket om detta. I en situation där staten närmar sig 40 % kvinnlig representation och det privata näringslivet ligger på 5 % kritiserar den borgerliga oppositionen att staten inte går till- räckligt fort fram. Jag tycker att man borde hålla igen lite grann och se hur verkligheten ser ut.
Anf. 14 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik: Fru talman! Det intressanta är möjligen att Len- nart Beijer, som samarbetar intimt med regeringspar- tiet och ingår i ett slags koalition, ställer frågan till mig om bredbandsutbyggnaden har varit lyckad och om jag tycker att det har fungerat som det ska. Det får Lennart Beijer svara på själv. Jag tycker inte att det har fungerat väl. Men det är er politik som genom- förs, inte vår. När det gäller de företag som Lennart Beijer näm- ner kan jag anse, som jag klargjorde tidigare, att om det finns goda skäl ska staten äga, som i fallet Sy- stembolaget. Men Vin & Sprit är en av kanske 100 leverantörer till Systembolaget, och om Vin & Sprit är privat ser jag inte det som ett bekymmer. Det finns inga hälsomässiga skäl som talar för att staten ska äga Vin & Sprit, däremot för att äga Systembolaget, som är distributören till oss medborgare. Ska Posten säljas ut? Nej, det tycker inte vi. Om jag nu har svarat på Beijers frågor om olika företag, kan då Beijer svara på frågan: Ska SCB vara i privata händer i morgon om Vänsterpartiet får be- stämma? Ska Handelsbanken vara i privata händer? Ska hela den svenska börslistan vara i privata händer i framtiden? Om Beijer har en annan uppfattning, nämligen att detta ska ägas gemensamt - så brukar det heta i vänsterdokument - ska det då ske genom att pengar anslås över statsbudgeten för att köpa de här företagen? Eller ska de konfiskeras? Det vore natur- ligtvis bra om det svaret var samordnat inom partiet, men det kanske är mycket begärt.
Anf. 15 LENNART BEIJER (v) replik: Fru talman! Nej, det är inte alls mycket begärt, Göran Hägglund. Samordning är vi hyfsat bra på. På den direkta frågan hur många företag och ban- ker som vi tänker köpa med statens pengar den när- maste tiden om vi får möjlighet, är det enkla svaret att frågan inte står så för oss. Vi diskuterar hur vi ska använda AP-fonder och hur vi ska se till att löntagar- na genom sina fackliga fonder kan få större bestäm- mande och makt över sina egna företag. Det är den diskussionen som pågår. Jag tror att jag därmed har svarat på den frågan. Det går för långt när man försöker få Sundsvalls- konferensen att innebära att Vänsterpartiet i morgon dag tänker köpa upp hela svenska näringslivet. I fråga om Vin & Sprit har det naturligtvis inte någon betydelse om det är ett statligt monopol eller ett privat monopol som säljer varorna till Systembo- laget. Men accepterar då Göran Hägglund att det statliga monopolet övergår till ett ännu större, privat monopol? Vad skulle det vara för vinst med en sådan utveckling?
Anf. 16 GÖRAN HÄGGLUND (kd) replik: Fru talman! När det gäller monopol, som jag sade i mitt tidigare inlägg, är Vin & Sprit kanske en av 100 leverantörer till Systembolaget. Då handlar det per definition inte om ett monopol, utan då är man på en fungerande marknad. Systembolaget har ett monopol, och enligt vår uppfattning ska Systembolaget ha ett monopol, av hälsopolitiska skäl. Men Vin & Sprit fungerar inte som ett hälsopolitiskt instrument och kan därför avvecklas, för pengarna behövs bättre på andra håll. Lennart Beijer vill ta avstånd från Sundsvallskon- ferensen. Där är han i gott sällskap av bl.a. partileda- ren, som säger att besluten där är ett underlag för fortsatt diskussion osv. Men vi får väl utgå från att det är det som har skrivits i dokumenten som gäller. I de flesta andra partier fungerar det på det sättet att det som bestäms på kongresser är en riktlinje för partiets verksamhet. Om ledande vänsterpartiföreträdare då säger att det egentligen inte var riktiga beslut utan någonting som kommer att fungera som diskussions- underlag internt i partiet, är det en ordning som avvi- ker lite grann från andra. Jag kan inte säga att det är bättre eller sämre, men det är möjligen något överras- kande för andra betraktare. Vi får inga riktiga svar i dag om vilka företag det är som Lennart Beijer och Vänsterpartiet anser ska förstatligas ytterligare. Han säger sig vara beredd att komma till en diskussion med andra partier för att se om något kan privatiseras. Jag skulle med glädje ta emot några exempel på detta. Jag vet att han inte har någon replik kvar nu, men det kan ske i annat sam- manhang. Han vill gärna få till stånd en ordning där det socialiseras fler företag i Sverige. Detta tror vi är fel utveckling, för vi tror att privat företagsamhet är bäst på en konkurrensutsatt marknad.
Anf. 17 RUNAR PATRIKSSON (fp): Fru talman! Det är premiär för mig just i det här ärendet, efter mina fyra första år i riksdagen. Det är ett intressant ärende, som man kan diskutera en hel dag, som någon sade, om vi vore i ett annat läge. Det känns ändå som att statligt företagande synas i söm- marna även av dem som kallar sig mer socialistiska än vad Folkpartiet liberalerna gör. Det kom i gång en debatt här som jag måste ta upp först av allt, och den rör ett av våra kärnämnen. Sälj ut alkoholtillverkningen! Det var ett av Lars Leijonborgs stora löften: Vi ska sälja ut alkoholtill- verkningen så fort det över huvud taget går. Jag hörde här att Lars Engqvist inte kunde svara på alkoholmotioner. Då tänkte jag på att om han lan- dar på flygplatsen på Rhodos i dag är det första han ser en isdisk där det står små flaskor Absolut Vodka till försäljning, som den svenska staten erbjuder. Här kommer regelverket omedelbart in i bilden, alltså för tillverkare, säljare och exportörer. Men regelverket för att använda det i Sverige är en annan sak. Här kommer problemet med att vara både domare och spelare på marknaden även i Sverige. Nu har Per Westerberg fört den debatten, och vi är överens. Att äga tillverkningen och att koppla ihop den med bru- kandet i Sverige är en helt annan sak. Jag ska försöka vinna lite tid här - det är många som vill att vi ska få debatten avklarad i dag - men jag vill ändå påminna om några rubriker i Folkpartiet liberalernas motion i den här frågan. I en av våra rubriker står det att den svenska sta- ten är Sveriges största företagare. Varför ska staten över huvud taget driva företag? Vi i Folkpartiet libe- ralerna ställer oss självklart en fråga, fru talman: Vad finns det för anledning att över huvud taget ha några statliga företag? Det kan finnas undantag där vi också tycker att det kan vara nödvändigt, men de får vara väldigt få. Jag tror att det finns möjligheter på mark- naden att släppa loss och att låta kreativiteten bland människorna sköta den här saken. Varför ska ett drygt femtiotal företag ägas och drivas av just staten när målet är att de ska gå med vinst? Detta är ju en mål- sättning för privata företag. Vad gör regeringen sär- skilt lämpad för att driva verksamhet som ska gå med vinst? Här har förvånande nog nämnts ett företag som jag trodde att vi skulle ha kunnat diskutera ändå, speciellt eftersom jag vill jobba mycket med regio- nalpolitiken i näringsutskottet, och det är just Posten. Varför har vi inte haft en diskussion om den? Det är viktigare än alkoholtillverkningen. Regionalpolitiskt borde man ha sett på, Lennart Beijer, att Posten, som ägde Postgirot och som äger SBAB, inte startade ett verk eller ett aktiebolag med konkurrerande verksam- het som tog sig an den viktiga uppgiften att se till att Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter kommer till hela Fryksdalen, vilket de inte längre gör på sönda- garna. Det finns ingen distribution för att få ut tid- ningar och post i Glesbygdssverige. Det har hänt under min fyraårsperiod i det här huset. Det har skett en radikal försämring. Nu är vi inne på statliga företag, men jag vill ta det som exempel eftersom Lennart Beijer m.fl. här i dag har nämnt just Posten. Där har vi ju ett företag med möjlighet, men det har inte styrts av den regering och den majoritet vi nu har mot möjligheten att skapa ett alternativ till SE-banken och Föreningssparbanken i stället för att ta beslut om att socialisera dem som redan finns. Staten ska inte vara både domare och spelare. Det sade jag i mitt första inlägg, och det tror jag är den viktiga poängen i det hela. Låt företagare och männi- skans kreativitet driva företag. Skapa lagar och kon- trollmyndigheter gentemot företagare. Där är vi full- ständigt överens, fru talman och ledamöter i riksda- gen: Företagare behöver verkligen ett regelverk och att kontrolleras ordentligt. Det är det ingen tvekan om från Folkpartiet liberalernas sida. Men driva företag ska man göra i så liten omfattning som möjligt i stat- lig regi eftersom marknadsekonomi enligt vår liberala syn förutsätter privata ägare. Det är faktiskt så att andra företagare ofta diskri- mineras av kommunala och statliga företagare i små, medelstora eller stora företag. Vi som har jobbat mycket på kommunal och landstingskommunal nivå vet att när hänsyn ska tas och när anbudshandlingar ska lämnas ut så måste öppenhet in, vilket gör att det inte blir samma regelverk för alla. Möjligheten att konkurrera på lika villkor gentemot kommunala och landstingsägda eller statligt offentligt ägda företag är alltid ett problem. Effektivitet kräver tydlig rollfördelning, står det i en av Folkpartiets rubriker i motionen, och jag tror inte att jag behöver säga någonting mer om det. Ef- fektivitet kräver rollfördelning. Skilj på demokratisk styrning av Sverige och lönsamhetsstyrning av ett företag! Just den rubriken är väl det jag har försökt att säga. Det är liberalernas, Folkpartiets, syn på det hela att det måste vara en ordentlig kraft i att styra Sveri- ge. Det är en helt annan sak att styra ett företag. Där- för bör man avstå från, så långt som absolut är möj- ligt, att driva företag i statlig regi. Riksdag och regering har viktigare saker att syssla med, står det i en av rubrikerna. Låt oss koncentrera oss på skolsystemet, på vård- och omsorgssystemet, på ordning och reda i samhället, på polisens möjlig- heter och på att föra ut möjligheten att hela landet ska kunna brukas, vilket ju faktiskt är regeringens upp- drag, i stället för att ideligen ta tid i denna kammare och på andra ställen med att diskutera företag och företagande, vilket vi är helt övertygade om att den privata marknaden gör mycket bättre. Släpp loss, socialdemokrater! Privatisera mera! Andelen kvinnor i statliga styrelser är en katastrof i jämställdhetens år 2002. Tack, fru talman!
Anf. 18 LENNART BEIJER (v) replik: Fru talman! Runar Patriksson! Marknadsekonomi förutsätter nog i första hand en fungerande konkur- rens. Vad gäller konkurrensen kommer det ideligen upp olika exempel på att konkurrensen är satt ur spel. Det är ofta stora privata företag med en stor del av marknaden som är inbegripna i denna kartellbildning eller annat som förstör konkurrensen. Konkurrensfrågan för mig återigen till Vin & Sprit. Anser Runar Patriksson att det skulle bli myck- et bättre ur konkurrenssynvinkel om en privat ägare skulle ta över Vin & Sprit? Om det nu finns många tillverkare av vin och spritsorter kan man väl säga att det åtminstone är så att Vin & Sprit har monopol på Absolut Vodka. Är det bra om någon privat ägare i stället säljer dessa flaskor nere i Grekland, eller vad nu Runar var inne på? Det är däremot mycket intressant att Runar tar upp detta med Posten, dvs. att Posten hade haft möj- lighet att med Postgirot, SBAB och kanske andra intressenter starta egen bank för att öka konkurrensen i banksystemet. Det är en mycket intressant tanke. Tanken har vi i Vänsterpartiet naturligtvis varit inne på. Nu blev det inte så. Men det Runar säger är ju faktiskt ett led i vad vi från Vänsterpartiet pratar om när vi säger att vi vill värna konkurrensen. I banksy- stemet är det säkert så att det skulle behövas någon eller några spelare till som kunde se till att bankkon- kurrensen upprätthålls. Är det Folkpartiets och Runar Patrikssons egentliga mening?
Anf. 19 RUNAR PATRIKSSON (fp) replik: Fru talman! Först vill jag ta upp Vin & Sprit. Ja, vi är helt övertygade om att det inte har någon bety- delse för den svenska alkoholpolitiken, när det gäller svenskars användande av alkohol, om tillverkningsle- det drivs av staten. Det var därför jag talade om mitt dåliga samvete som svensk politiker när det första man ser när man stiger av flyget på en utländsk flyg- plats är svenska statens frysbox med erbjudande om småflaskor, avkylda och klara. Det är alltså så att vi äger det företag som erbjuder denna försäljning. Utan att ha någon åsikt om den kan jag säga att i Sverige, i dag på morgonen, åt jag frukost med en nykterhetskämpe här i huset, som säger: Tänk om regelverket för användande av den sprit som Abso- lutbolaget sprider ut över Sverige ändå fungerade! Det säger att ingen före 20 års ålder ska kunna in- handla sprit. Men det problem vi diskuterade i morse var elvaåringars fylleri. Det problemet kan vi ta i det här huset, och det måste vi ta i med stenhård hand. Men det skulle vara skönare för oss att ta i det om vi inte också vore tillverkare. Där är Folkpartiet libera- lerna fullständigt klara över vår inställning, fru tal- man. När det sedan gäller Posten har vi många gånger diskuterat just denna möjlighet till lösning. Jag visade att det var en möjlighet att skapa en konkurrenssitua- tion i någonting för landet så viktigt som att bära ut post och vara ett konkurrerande bankföretag till dem som redan finns i stället för att, som Skellefteåmötet sade, socialisera det som redan finns. Men den möj- ligheten har jag inte hört någon gång från Lennart Beijer eller någon annan i den nu sittande majoriteten diskutera ens en gång.
Anf. 20 LENNART BEIJER (v) replik: Fru talman! Jag tycker att det är mycket intressant att Runar tar upp detta exempel på att det offentliga hade kunnat bli en bra konkurrent i det banksystem vi har. Det var synd att vi inte hade den kännedomen tidigare, för då hade man kanske kunnat göra mer i den frågan. Vad gäller Vin & Sprit vill jag ställa en fråga till Runar Patriksson. Är det inte höjden av dubbelmoral att tycka att det skulle vara bättre att komma ned till Grekland och få se ett privat bolag sälja Absolut Vodka? Varför skulle det vara bättre? Varför skulle det vara bättre om privata ägare hade tjänat de pengar som Absolut Vodka gör i dag? Är det inte helt enkelt bättre att staten tar på sig ansvaret när det gäller att dels producera spritpro- dukter, dels försälja dem i vårt kära Systembolag? Jag tror inte att mitt eller Runars ansvar skulle minska om man sålde ut Vin & Sprit till en privat ägare. Det är väl samma dryck det handlar om?
Anf. 21 RUNAR PATRIKSSON (fp) replik: Fru talman! Jag skulle känna mig mycket bättre om jag fick lägga 40 miljarder - det är vad vi eventu- ellt kan få för Vin & Sprit - på skola, vård och om- sorg i stället för att vara ägare till vin- och sprittill- verkning. Jag vill som politiker vara med och stifta lagar om t.ex. hur produkterna ska distribueras i landet. Vi har redan bra lagar när det gäller alkohol. Problemet är, tycker jag, att svenska föräldrar tydligen inte är klara över att de har ansvar för sina barn och att dessa ska följa alkoholreglerna. Hade föräldrarna varit klara över det tror jag inte att det hade varit ett så stort problem. För mig är det fullständigt klart. När det gäller Posten och konkurrerande verksamhet vill jag säga att Folkpartiet tycker - det hade Lennart Beijer sett om han hade läst vår motion - att statliga företag ska kunna förekomma i undantagsfall där det skulle vara lämpligt. Varför har vi inte diskuterat en annan lös- ning, som hade varit bra ur regionalpolitisk synpunkt, för Posten?
Anf. 22 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s) replik: Fru talman! Jag skulle vilja ställa några korta frå- gor till Runar Patriksson men först klara ut en sak som jag tror att han inte riktigt är klar över. När det gäller det regelverk som både statliga och privata företag ska jobba efter i Sverige kan jag säga att det finns en väldigt klar uppdelning av ansvaret i Reger- ingskansliet, där vi har särskilda ägarenheter som arbetar med förvaltning av de statliga företagen. De ska givetvis följa regelsystemet. Runar Patriksson antyder att staten, genom att forma regelsystemet på ett visst sätt, skulle gynna de egna företagen. Jag skulle vilja fråga Runar Patriksson om han verkligen tror att staten - regeringen - sysslar med slika ting. Runar Patriksson säger att staten över huvud taget inte ska äga företag. Det är Folkpartiets programma- tiska inställning till statligt företagsägande. Jag skulle vilja fråga Runar Patriksson om han tycker att det är oväsentligt att de statliga företagen tillför statskassan stora pengar varje år - år 2000 var det 9 miljarder, och året dessförinnan nästan 20 miljarder - och att de statliga företagen svarar för en ganska stor sysselsätt- ning i Sverige? Är det betydelselöst för Runar Pat- riksson?
Anf. 23 RUNAR PATRIKSSON (fp) replik: Fru talman! Jag tror inte att regelverket medvetet utformas så att det gynnar statliga företag eller annan offentlig verksamhet, men verkligheten är många gånger en annan. Man måste arbeta med en öppenhet vid t.ex. utgivande av anbudsunderlag och förhands- förhandlingar, och man måste ofta ta någon form av hänsyn - kanske rentav till den sittande majoritetens politiska program. Det behöver inte privata företag göra. Det är det vi misstänker - inte regelverket som sådant. Karl Gustav Abramsson talade om inkomster fån statliga företag. Vi i Folkpartiet liberalerna är full- ständigt övertygade om att vi skapar fler arbetstill- fällen, drar in mer i inkomstskatt och alltså får in mer pengar till staten om vi förbättrar beskattningssyste- met och ökar möjligheterna att driva företag på det sätt som man gör inom privat företagsamhet. Där finns det ingen tveksamhet.
Anf. 24 KARL GUSTAV ABRAMSSON (s) replik: Fru talman! Nu påstår Runar Patriksson att statens företag inte jobbar med den öppenhet och transparens som är nödvändig för att vi ska kunna kontrollera vad de håller på med. Det är absolut fel. Ett av målen för förvaltningen av de statliga företagen är att skapa så stor genomskinlighet och öppenhet som möjligt. Där tror jag att Runar Patriksson har helt fel. Runar Patriksson var inne på konkurrensfrågorna och det offentligas inställning till att konkurrera med de privata företagen. Vi har fungerande lagstiftning på konkurrensområdet. Det kommer sannolikt också förslag om att ytterligare tydliggöra skillnaderna mellan möjligheterna att konkurrera vad gäller de offentliga respektive de privata företagen. Det är snarare frågan om tillämpningen. Brister bygger mera på okunskap. Jag skulle vilja fråga Runar Patriksson om han menar att det skulle vara en medveten handling från statens och kommunernas sida att på ett illojalt sätt konkurrera med de privata företagen.
Anf. 25 RUNAR PATRIKSSON (fp) replik: Fru talman! Nej, jag har svårt att påstå att det är så. Jag tror faktiskt att Abramsson missuppfattade mig. Jag sade att just öppenheten vid upphandlingar på olika nivåer i t.ex. kommuner och landsting inne- bär bättre insyn. Vi har uppfattningen att det finns privata alterna- tiv till de flesta statliga, kommunala och offentliga företag. Därför tycker Folkpartiet liberalerna, precis som jag sade i mitt huvudanförande, att den nuvaran- de majoriteten och kommande majoriteter ska ägna sig åt helt andra saker, som de är mycket bättre på. Man ska ägna sig åt vård, omsorg och skola. Man ska skapa ett företagsklimat som gör att det blir en annan verklighet. Arbetsplatserna måste bli fler och skatteintäkterna större, så att vi kan kompensera in- täkterna från de statliga företagen. Arbete åt alla anser vi är det viktigaste. Det tror vi att privata före- tag kan ordna bättre än statliga företag.
Anf. 26 INGEGERD SAARINEN (m): Fru talman! Statens andel av den inhemska bo- lagssektorn uppskattas grovt till 25 %. Den 30 mars 2001 var staten den största aktieägaren på Stock- holmsbörsen. Företag med statligt ägande hör till de allra största svenska företagen. Det är 240 000 an- ställda i Sverige och ca 70 000 anställda utomlands. Det är ett oerhört stort ansvar att sköta en så stor bolagssfär med så oerhört många anställda. Naturligt- vis måste dessa företag skötas på det allra mest an- svarsfulla sätt. Vi är bekymrade över att så inte riktigt är fallet. Det har kommit en hel del anmärkningar bl.a. från revisionen, som inte har beaktats tillräckligt. Därför ställer jag upp på att man borde trycka på ytterligare när det gäller att det statliga företagandet måste ske på ett så professionellt sätt som möjligt. Reservation 2, vilken jag yrkar bifall till, handlar om att staten måste ha uttalade mål och syften för sitt ägande. För varje bolag vill vi att det ska framgå vilka mål och syften staten har med ägandet. Detta är mycket viktigt, och vi ställer oss naturligtvis bakom att staten borde ha en etisk företagspolicy liksom en miljöpolitisk företagspolicy för varje företag. Vi anser också när det gäller kvinnorepresentatio- nen i de statliga företagen att staten faktiskt gör ett bättre jobb i sina företag än vad det privata näringsli- vet gör. Kvinnorepresentationen är betydligt högre i de statliga företagens styrelser och även på högre poster, men den är ändå fortfarande alldeles för låg. Utskottet skriver också att det utgår från att re- geringen ökar sina ansträngningar för att uppfylla målsättningen om jämställd representation. Det måste till en ökande andel kvinnor både i styrelserna och i ledningen för statliga företag liksom bland styrelse- ordförandena. Detta skriver jag helhjärtat under på.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 9 §.)
6 § Vissa näringspolitiska frågor
Föredrogs näringsutskottets betänkande 2001/02:NU12 Vissa näringspolitiska frågor.
Anf. 27 KARIN FALKMER (m): Fru talman! Gävle, Katrineholm, Nynäshamn, Kista och Göteborg - Ericsson blöder! 10 000 an- ställda beräknas mista sina arbeten i år. Den varsel- våg som vällde fram över landets kommuner förra året med 70 000 varsel fortsätter nu med full kraft. Sveriges för företagarfrågor och näringsklimat an- svarige minister finns inte i kammaren vid mandatpe- riodens sista näringspolitiska debatt. Detta ointresse manifesterar avslutningen på två mandatperioders socialdemokratisk företagarfientlig politik. Sören Gyll har helt rätt i det han skriver i tisda- gens DN-artikel under rubriken "Rosengren bluffar om samförstånd". I verkligheten tycks näringsminis- tern också vilja slippa ta i frågorna om företagskli- matet, säger Gyll. Näringsministern vill slippa debatt- era företagarfrågorna också. Björn Rosengrens myck- na prat men uppenbara ointresse för att ta itu med verkligheten har skapat en förtroendeklyfta som kaf- ferep med mazariner inte biter på. "Företagspolitiken är en katastrof. Det är en ka- tastrof att regeringen inte gör något för företagen. I början av mandatperioden fattades en del viktiga beslut. Sedan har det inte hänt ett smack. Snarare har det blivit sämre. Vårpropositionen innehåller inte ett enda nytt förslag som underlättar för företagandet." Det betyget får Björn Rosengren och regeringen av den person som fram till i höstas var chef för när- ingslivenheten på Näringsdepartementet. Gunvor Engström, med unik insyn i hur företagsvillkoren hanteras i departementen, dömer ut regeringens före- tagspolitik som katastrofal. Underbetyg får regeringen också av dem som har daglig erfarenhet av och nära insyn i den verklighet som gäller för företagen. Företrädare för Företagarnas Riksorganisation i Örebro, Västmanlands och Söder- manlands län har skrivit ett öppet brev till Björn Ro- sengren och Mona Sahlin med anledning av deras många år som statsråd utan rimliga förbättringar av företagarklimatet. De konstaterar att det, trots mycket fagert tal, är krångligare än någonsin att vara företa- gare. De tre länens företagarorganisationer är bara någ- ra av alla dem som har tappat allt förtroende för re- geringens företagarpolitik. De upplever den som småföretagarfientlig, och därför kräver de tre företa- garorganisationerna i ett öppet brev näringsministrar- nas avgång. I näringsutskottet har vi haft en hearing om när- ingsklimatet. Företagspolitiken som medför att före- tag inte startas och inte växer var under denna hea- ring ett genomgående tema. En samstämmig uppfatt- ning bland de deltagande var att det som har särskilt hämmande inverkan på företagande är straffbeskatt- ningen genom 3:12-reglerna och de regelverk som skapats för de stora företagen men som bromsar start och tillväxt av nya företag. "Näringsklimatet kräver ett nytt skattesystem" sammanfattade Dagens Industri i sin ledare den hearingen. ISA, som lyder under Utrikesdepartementet och vars uppgift det är att locka utländska investeringar till Sverige, skriver i sin årsrapport att Sveriges till- växt hämmas. De enskilda åtgärder som främst kan förbättra det svenska investeringsklimatet är enligt ISA förenklade och mer flexibla arbetsrättsregler, lägre arbetskraftskostnader, lägre personbeskattning samt en långsiktig satsning på att behålla företagsam- het i Sverige. Industrifondens vd Lars Öljefors, som i sin dagli- ga gärning får erfarenheter av företagens verklighet, dömer ut affärsklimatet i Sverige som mycket nega- tivt. I en jämförande undersökning mellan tio länder hamnar Sverige på en praktfull jumboplats. Sverige är världsbäst när det gäller antalet patent, men vi förmår inte att utveckla dem till tillväxt. En- ligt Jan Edling från LO, som tog upp det problemet vid tisdagens hearing i näringsutskottet, har exempel- vis Finland en innovationspolitik som slår vår med hästlängder. Regeringen visar gång på gång sin väl kända ne- gativa inställning till företagande och entreprenörs- kap. Regeringens långvariga motstånd mot att öppna för entreprenörskap och konkurrens inom offentlig sektor är ett utslag av en företagarfientlig grundin- ställning. Regeringens hårt kritiserade näringsförbudslag mot entreprenörskap när det gäller driften av akut- sjukhus visar med övertydlighet regeringens negativa attityd till företagande. I dagens Sverige drabbas 3 av 10 företagare av osund kommunal konkurrens. Här som i så många andra frågor som är viktiga för företagen och jobben visar regeringen brist på förståelse, vilja och hand- lingskraft. När det gäller den för småföretagen så viktiga frå- gan om regelförenkling har regeringens ointresse löpt som en röd tråd genom åtta års regelförenklingsde- batt. Företagen upplever att regelbördan har vuxit, och många småföretag är djupt besvikna. De tycker att ministrarna bara pratar. Det finns outnyttjade möjligheter till framväxt av nya företag och jobb inom den arbetsintensiva privata tjänstesektorn, den sektor som har varit sysselsätt- ningsmotor i så många andra länder. Men Sveriges regering motarbetar och hindrar de möjligheter som finns. Det är sant som Gunvor Engström säger - reger- ingens företagarpolitik är en katastrof. I vårproposi- tionen finns inte ett enda förslag för att få fart på tillväxten. Fru talman! Ericsson kan vi inte göra mycket åt. Men vi kan göra mycket för att få fart på företagsam- heten i vårt land, och vi kan göra mycket för att ta bort hindren mot företagande och tillväxt. Näringsministern finns inte i kammaren. Jag får ställa frågan till Sylvia Lindgren i stället. När kom- mer Socialdemokraternas och Vänsterns gemensam- ma program för att göra företagsklimatet bättre? Moderaterna har tillsammans med Kristdemokra- terna, Centern och Folkpartiet lagt fram ett program med mer än 50 förslag för ökad tillväxt, fler företag och fler jobb. Efter en seger i valet kommer vi att genomföra ett konkret reformprogram som skapar ett företagarklimat som låter näringslivet växa. Reger- ingen har misslyckats. Efter valet ska en borgerlig regering se till att företagens förutsättningar att skapa välstånd tas till vara. Jag yrkar bifall till reservation nr 1 och står natur- ligtvis bakom samtliga reservationer med moderat underskrift.
Anf. 28 MIKAEL OSCARSSON (kd): Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3. Jag står självfallet bakom alla kristde- mokratiska reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till endast en reservation. Det här betänkandet behandlar bl.a. näringspoliti- kens inriktning och kapitalförsörjning. När jag var liten pojke i början av 70-talet var Sverige det tredje rikaste landet i västvärlden. När mina pojkar nu är i samma ålder ligger vårt land på plats 17. Ett imponerande misslyckande. Vad betyder det? En jämförelse visar att svensken 1970 i dagens penningvärde var 50 000 kr rikare än dansken. I dag är varje svensk i genomsnitt 50 000 kr fattigare än dansken. Alla har vi genom den senaste tidens nyhetsrap- portering kunnat konstatera att varsel och företagsut- flyttningar ökar dramatiskt. Listan över drabbade orter kan göras mycket lång. En lista över alla de människor som drabbats är förstås oändligt mycket längre. Regeringsföreträdarnas självberöm när arbetstill- fällena ökade har övergått till ett ständigt pekande på den internationella konjunkturen. Utvecklingen, som tidigare sades vara resultatet av den egna förträfflig- heten, har när problemen hopar sig övergått till att vara någon annans fel. Fru talman! Hur klarar sig Sverige i jämförelse med andra länder? Har regeringen gjort ett bra eller dåligt jobb? Låt oss titta på sysselsättningsutvecklingen i jäm- förelse med de andra EU-länderna under åren 1995- 2000 när Socialdemokraterna har haft regeringsmak- ten. Av EU:s femton länder har elva haft en bättre sysselsättningsutveckling än Sverige. Endast tre län- der har alltså haft en sämre utveckling. Sverige är ett litet och extremt exportberoende land i en global ekonomi. En annan politik hade inte förhindrat varje utflyttning, nedläggning eller varsel, men jag är övertygad om att en annan politik hade skapat bättre förutsättningar för att bevara jobb och företag i vårt eget land. Kristdemokraterna har år efter år föreslagit en rad åtgärder för att göra Sverige bättre rustat att möta framtiden. De år av goda konjunkturer, som hade varit ut- märkta för att genomföra viktiga förändringar, har gått förbi under en enastående passivitet från reger- ingens sida. Det blev inte några sju feta år, som statsministern talade om. De få feta år som kom har inte använts för att fylla ladorna eller för att genomfö- ra de strukturförändringar som snart sagt alla ledande ekonomer efterlyser. Näringsdepartementets ministrar har varit tafatta brandmän i stället för trädgårdsmästa- re. För detta förtjänar regeringen stark kritik. Det är genom att Sverige blir en god miljö att starta och driva företag i som arbetslösheten hålls nere och välfärden tryggas. Utan tillväxt har vi bara nedskärningar att fördela. Fru talman! Det är inte fel att gamla företag för- ändras och överlever. Men något måste vara fel när de flesta av vårt lands stora företag har fyllt både 50 och 100 år och inget enda av de 50 största företagen har tillkommit under de senaste 30 åren. Sverige är, enligt NUTEK:s statistik, ett av de länder som har minst andel av befolkningen i nystar- tade företag. Att vi ligger hästlängder efter USA är ingen överraskning, men varför ska Sverige ligga efter Norge, Danmark och Finland? Antalet företaga- re i landet har minskat med ca 100 per vecka de gångna två åren. Fru talman! Många uppfinnare och innovatörer har det svårt med kapitalförsörjningen. Och inte blir det bättre när Stiftelsen Innovationscentrum, SIC, inom kort avvecklar sin verksamhet. Kan majoritets- företrädarna berätta hur såddfinansieringen ska gå till när SIC har lagt ned sin verksamhet? Vi talar ibland om näringsklimat. Kanske detta le- der tankarna fel. Det handlar inte bara om att göra det bättre för ett fåtal - för dem som startar och driver företag. Det handlar om att göra det bättre för hela befolkningen. Ett framgångsrikt näringsliv är grunden för den svenska välfärden - för en god vård, en väl fungerande skola och en äldreomsorg med hög kva- litet. Kristdemokraterna vill ge familjer och individer större makt över sin tillvaro. Att många heltidsarbe- tande i Sverige inte kan leva på sin lön är en skandal. Ingen som arbetar heltid ska vara beroende av bidrag. Ingen ska heller behöva betala mer än 50 % av en inkomstökning i skatt. För att göra Sverige till ett land med fler nya jobb och färre varsel och företagsutflyttningar krävs en mängd åtgärder. Jag vill ge några förslag: · Avskaffa dubbelbeskattningen och förmögenhets- beskattningen. · Sänk arbetsgivaravgifterna. · Ändra de s.k. 3:12-reglerna som både är orättvisa och gör livet onödigt komplicerat för många små- företagare. · Underlätta generationsskifte i familjeföretagen genom att slopa arvsskatten på det bundna kapi- talet. · Angrip byråkratin som omgärdar företagande, och genomför en klappjakt på onödiga regler och upp- giftslämnande. · Satsa på utbildning, utbildningskonton och lär- lingssystem. · Inför ett riskkapitalavdrag på 100 000 kr för pri- vatpersoner som satsar pengar i onoterade företag. · Öppna den privata tjänstesektorn. Kristdemokraterna vill tillsammans med de andra borgerliga partierna bryta den utveckling som i mer än 30 år har lett till att Sverige halkat efter jämförbara industriländer. Vi vill skapa så goda förutsättningar för arbete och företagande att tillväxten av nya jobb under den kommande mandatperioden ska kunna halvera den totala arbetslösheten, som i dag omfattar nära 700 000 personer i Sverige. Därför har vi i da- garna presenterat ett program med 53 konkreta för- slag för ett bättre Företagar-Sverige. Vår politik för ökad tillväxt, fler företag och fler jobb i hela Sverige handlar ytterst om en politik som låter det enskilda näringslivet växa. Näringslivet kan ses som det lok vilket drar välfärdsvagnarna efter sig. Det duger inte att som regeringen lasta mer och mer i vagnarna, utan att ägna någon möda alls åt att ge större dragkraft åt loket. För att det ska ske krävs en ny regering.
Anf. 29 ÅKE SANDSTRÖM (c): Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re- servation nr 2. Detta betänkande om vissa näringspo- litiska frågor innehåller mycket värdefull information inom sakområdet. Jag vill säga detta för jag tror att om vi alla kunde hela detta innehåll skulle kunskaps- nivån höjas i positiv riktning. Företagsklimatet är den absoluta grunden för ar- bete och välfärd. Jag utgår från att alla är överens om detta. Men hur är resultatet? Där fattas det en hel del, minst sagt. Från institutet Nordregios rapport och SCB:s sta- tistik kan man för det första notera att Sverige är det enda nordiska land som inte kunnat omsätta de se- naste årens högkonjunktur i en sysselsättning som är högre än den som fanns 1991, då krisen kom. För att nå upp till rekordåret 1990 krävs ytterligare 265 000 jobb. För det andra har bara fem svenska regioner i dag en BNP per capita som är högre än EU-genomsnittet. Det är också mycket anmärkningsvärt. För det tredje är den inomregionala koncentratio- nen ännu värre. I hälften av alla kommuner, i 144 kommuner, har vi haft en sysselsättningsminskning de senaste sex åren. Jag är oroad över nästa år. Vi hade i vår parti- gruppp Ekonomistyrningsverket på besök för några veckor sedan. Det beräknar att underskottet i statens finanser nästa år blir 43 miljarder. Hur det då kommer att gå med sysselsättningen är något som vi i dag oroas över. Allt detta har hänt i en mycket kraftig högkonjunktur. Attityden till företag är en av de viktigaste grund- förutsättningarna. Jag tror att alla egentligen är över- ens om det. Det ska vara okej att driva företag. Det ska vara okej att tjäna pengar på företagande. Men det ska också vara okej att lägga ned och starta om igen. Fru talman! Ett antal krav på den näringspolitiska inriktningen finns i vår gemensamma reservation. Det gäller sänkning av socialavgifter, skatterna och den totala infrastrukturen. Den är omvittnat betydelsefull för alla i hela landet. Det gäller i första hand vägarna, övriga kommunikationer och IT-tekniken, som vi har debatterat i andra sammanhang. Men det gäller även konkurrensfrågor och regelförenklingar. Åtgärder för att underlätta och stärka kvinnors fö- retagande berörs i en särskild reservation liksom vikten av att förbättra riskkapitalförsörjning. I en reservation från Centerpartiet har vi utifrån två motioner i frågan berört den sociala ekonomin. Där behövs åtgärder för att underlätta just framväxten av verksamheter inom den sociala ekonomin. Det kan vara sådant som i dag bedrivs inom offentlig sektor. Det borde finnas en större öppenhet för de möj- ligheter som den sociala ekonomin medför när det gäller verksamheter som skolor, sjukhus och vårdin- rättningar. I stället för stopplagar bör åtgärder vidtas för att underlätta för den sociala ekonomins aktörer att verka för att främja en utveckling av mindre en- heter som annars riskerar att avvecklas. Fru talman! Man bör också beröra det som är glädjande och positivt. Jag är mycket glad över att vi har kunnat samsas i ett tillkännagivande och få enig- het i frågan om att driva på för ett nationellt träpro- gram och bildandet av ett träkluster för ökad träan- vändning och ökad marknadssamverkan. Det ska även ske en gemensam satsning på vidareförädling och framför allt forskning kring hela detta område där Sverige är så rikt. Det ser jag positivt på. Fru talman! För övrigt anser jag att den borgerliga fyrpartialliansen med ett femtiotal konkreta förslag till bättre villkor för företagande är en mycket god plattform för ökad tillväxt och sysselsättning med en ny regering i spetsen.
Anf. 30 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp): Fru talman! Börsen faller med 4 % på en dag, kronan försvagas och 17 000 jobb försvinner. Vad händer i den svenska ekonomin? Jo, Ericsson har, som tidigare nämnts, presenterat sin senaste kvartals- rapport. Det var scenariot som inträffade den 22 april. Låt mig först börja med att konstatera att Ericsson naturligtvis agerar helt rätt. Man måste rationalisera för att överleva på en vikande marknad. Det är en grundbult för hela marknadsekonomin. Men hela den svenska ekonomins reaktion på Ericssons rapport sätter fingret på det faktum att vi, som tidigare talare nämnt, har alldeles för få små och medelstora företag i Sverige. Tänk om 17 000 svenska småföretag skulle varsla en av sina anställda om uppsägning. Jag tror inte att det är möjligt. Småföretag är, som jag bedömer det, betydligt mindre benägna att säga upp folk vid ned- gångar än vad de stora företagen är. Vem vill göra sin kompis arbetslös? Då drar man hellre ned på annat för att företaget ska kunna överleva. Det är detta beteende som gör småföretagaren till den hjälte som Mona Sahlin så länge förgäves har letat efter. Folkpartiet satsar liksom övriga borgerliga partier offensivt på företagspolitiken. Det är en politik som syftar till att stärka de välståndsbildande krafterna. Vi menar att utan ett tillräckligt bra företagsklimat som gör det möjligt för företag att starta och växa kan vi aldrig säkra välfärden. Krånglet måste minska. Före- tagarna ska vara just företagare och inte byråkrater. Det gäller inte minst reglerna för fåmansbolag. De är i dag så krångliga att inte ens myndigheterna i flera fall kan tolka dem. Vi har en mängd andra förslag. Som nämnts här har de borgerliga partiledarna för ett par veckor sedan lagt fram ett femtiotrepunktsprogram. Vi har där alla våra förslag som vi är väldigt överens om. Jag tänker därför inte gå in på detaljerna. För att marknadsekonomi och fri konkurrens ska kunna hävdas måste konkurrensen bli bättre. Det har också nämnts. Inte minst gäller det frågan om att bryta upp de offentliga monopolen. Det skulle betyda mycket för att bredda kvinnors arbetsmarknad och höja lönerna inom t.ex. vårdyrkena. Konkurrensverket måste ges ökade resurser för att kunna bekämpa bristande konkurrens och kartellbild- ningar. Det offentligas syn på företagande och företa- gare måste förändras. Framför allt gäller det skattemyndigheterna. De måste gå från en fogdementalitet, där det viktigaste verkar vara att driva in pengar till varje pris, till ett servicetänkande, där myndigheter i stället är en lots som upplyser företagare om hur regelverket fungerar. Jag kan erkänna att Riksskatteverkets hemsida inne- bär vissa förbättringar. Det är lite enklare nu än det har varit. Det sagda ger en bild i mycket stora drag av vad vi vill. I de flesta fall delar vi, som sagt, uppfattningar med de tre övriga borgerliga partierna. De små och medelstora företagen är, som jag tidigare nämnt, livsviktiga för Sverige. Den som läste Dagens Nyheters ledarsida härom- dagen kunde konstatera att vi har medhåll. Ledarsidan i Dagens Nyheter utnämnde politiken på detta område till valets absolut viktigaste fråga. Jag håller med. Utan ett ökat företagande och därmed tillväxt får vi inga pengar för att betala vår välfärd. I detta betänkande är vi borgerliga partier överens om sju olika reservationer. Jag ska inte gå in på alla utan bara beröra ett par. Kvinnors företagande måste - som jag tidigare be- rört, och som också Åke Sandström var inne på - stöttas och uppmuntras. Där är start av nya företag inom det som i dag till största delen är offentlig sek- tor, dvs. vård, omsorg och hemtjänster, en viktig del. Också en rätt till avdrag för s.k. hushållsnära tjänster skulle bidra till att öka antalet kvinnor som startar företag. I en notis i tidningen Metro i dag kunde jag se att av de företag som startats är de flesta som läggs ned sådana som startats av kvinnor. Alltså behövs det insatser på detta område. Reservation 3 tar upp frågan om riskkapital. Det finns problem i många sammanhang. Men de allra största finns i glesbygden, där jag bor. Jag hade hoppats att tillväxtpropositionens skriv- ningar om ytterligare utredning av riskkapitaltill- gången skulle ge resultat. Men ingenting har hänt hittills, såvitt jag har kunnat se. Över huvud taget behöver vi mer riskkapital i företagens tidigaste ut- vecklingsskeden. Vi anser att hithörande frågor måste prioriteras. I reservation 6 behandlas en annan viktig fråga, nämligen villkoren för träskiveindustrin. En stor grupp riksdagsledamöter, ca 35 stycken, var härom- kvällen på Ikea. Där fick vi en mycket grundlig före- dragning av bl.a. villkoren för träskiveindustrin i vårt land. Jag ska göra en mycket kort sammanfattning: Vi borde använda sågverkens biprodukter till träskive- produktion, dvs. ett grundmaterial för en stor del av vår möbelindustri, i stället för att elda upp dem. Da- gens snedvridande skatteregler för användning av sågverkens biprodukter som bränsle måste förändras, enligt oss borgerliga partier. I reservation 7 tar vi upp turistnäringen. Den har mycket stor betydelse för vårt land, inte minst för norra Sverige och mitt hemlän Västerbotten. Med dagens relativt svaga krona har vi under den gångna säsongen, som i och för sig ännu inte riktigt är slut, fått en ganska god beläggning. Men det krävs ännu mer. Det krävs generellt bättre företagsvillkor, bättre infrastruktur och annat som vi har varit inne på här. Vi klargör i reservationen vad vi önskar, och jag ska inte ta upp kammarens tid med att läsa upp alltihop. Men jag vill understryka att turismen i världen är en av de allra snabbast växande näringarna. Det bör vi i Sverige ta del av. Jag yrkar bifall till reservation 7. En sista punkt som jag vill framhålla mycket kort är betydelsen av god design, som också tas upp i en reservation. Exempelvis vid Designhögskolan i Umeå och på många andra ställen når man mycket goda resultat, och eleverna får fram fina produkter som med en bättre och ännu mer kraftfull marknadsföring och med en bättre marknadsföring också av vårt land som designland skulle kunna skapa en god inkomst för Sverige.
Anf. 31 SYLVIA LINDGREN (s): Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till när- ingsutskottets betänkande nr 12 och avslag på samtli- ga reservationer. Jag tror, fru talman, att vi alla kan ställa oss upp och säga att för att skapa bättre förutsättningar för ökad tillväxt och sysselsättning behövs fler och väx- ande företag - och de behövs i hela Sverige. Jag tror också att vi alla är överens om att ett bra företagsklimat är viktigt för att Sverige även i fort- sättningen ska vara ett välfärdssamhälle. Frågan är hur vi med politiken som medel kan medverka till att det finns en bra grogrund för svenska och utländska företag att vilja etablera sig och våga växa. För oss socialdemokrater är det vägledande för näringspolitiken att den ska bidra till att skapa förut- sättningar för tillväxt och att den är ekonomisk, ekologiskt och socialt hållbar. Det går inte att blunda för faktorer som låga rän- tor, bra kommunikationer, välutbildad arbetskraft, tillgång till arbetskraft och stabila spelregler etc. Ska näringslivet ha en förutsättning att växa så krävs också en väl fungerande offentlig sektor. Med detta vill jag ha sagt att definitionen av när- ingsklimatet är ganska vid. Den innefattar inte enbart frågan om företagens välbefinnande, företagsklimatet, utan den innefattar hela den uppsättning faktorer i det makroekonomiska och näringspolitiska systemet som leder till en ökad ekonomisk tillväxt. Här ryms förhållandet mellan arbetsmarknadens parter och behandlingen av de anställda. Här ryms samarbetet mellan näringslivet och samhället liksom mellan företag i industriella system, s.k. kluster. Här ryms hela det innovationspolitiska system som leder till att forskning och utveckling kan omsättas i pro- dukter, varor och tjänster. Här ryms arbetskraftens kunskaper och kompetens samt näringslivets och den offentliga sektorns förmåga att tillgodogöra sig de resurserna. Det är faktorer som också påverkar före- tagslokaliseringen. Fru talman! I den borgerliga reservationen nr 1 beskrivs en mycket negativ bild. Reservationen är helt i avsaknad av någon som helst positivitet, vilket också Karin Falkmer i sitt inledningsanförande för- tydligade ytterligare. Men detta stämmer illa med vad t.ex. Småföretagarbarometern visar för 2002. Där spår man en snabb återhämtning i slutet av året. Vi ska inte sticka under stol med att konjunkturen däm- pades under hösten 2001, men det finns många tecken som talar för att konjunkturen också kommer att stär- kas den närmaste tolvmånadersperioden. Det säger man bl.a. från Föreningssparbanken och Företagarnas Riksorganisation utifrån den bedömning som företa- gare med 1-45 anställda har gjort i en undersökning som nyligen har presenterats. Fru talman! Jag vill ändå i detta sammanhang be- tona att de farhågor, brister och problem som kan oroa utvecklingen i förhållande till internationella konjunkturer också kan medföra en svagare och en mer utdragen process än vad småföretagarna har redovisat. Men jag tycker också att det är viktigt att påpeka att man inte får vara nonchalant i de här frå- gorna. Det gäller för oss politiker att försöka vara förut- seende och vidta åtgärder för att slå vakt om tillväx- ten och därmed också den generella välfärden. Vi är beroende av att också den internationella konjunktu- ren fungerar och att rätt åtgärder sätts in vid rätt till- fälle. Fru talman! Det finns en borgerlig reservation, nr 6, där förhållandet för träskiveindustrin tas upp. Yvonne Ångström tog också upp detta. Man vill att riksdagen ska göra ett uttalande med innebörden att regeringen tillser att frågan om den svenska träski- veindustrins situation närmare blir klargjord i lämp- ligt sammanhang. Från majoritetens sida har vi hänvisat till uttalan- den och pågående arbete inom Regeringskansliet om bl.a. energiskatternas framtida utformning. Låt mig här från talarstolen ändå göra ytterligare ett förtyd- ligande i frågan. Enligt uppgift från Näringsdeparte- mentet avser regeringen att ånyo analysera träskive- industrins situation. Detta arbete inkluderar bl.a. aspekter såsom struktur, konkurrenskraft, sysselsätt- ning och råvaruförsörjning m.m. I analysen ingår dessutom att klarlägga spånråvarans betydelse för både leverantörer och olika köpare. Vidare har re- geringen enligt regeringsbeslut överlämnat ett ärende om trävaruförsörjningen till svensk skivindustri till Skattenedsättningskommittén. Detta innebär, fru talman, att kommittén kommer att behandla frågan. Därmed är reservationen mer än väl tillgodosedd, och ett tillkännagivande mer eller mindre att betrakta som att slå in öppna dörrar. Fru talman! Sverige behöver fler entreprenörer. Därför har, utöver mer generella åtgärder, en rad satsningar för ett breddat entreprenörskap genom- förts. Bl.a. har det gjorts en särskild satsning på ett nationellt program för entreprenörskap och på s.k. entreprenörskaps- och teknikskolor för att stimulera ungdomars intresse för entreprenörskap och teknik. Det gäller att skapa nyfikenhet hos ungdomar på att våga pröva kanske mer otraditionella områden, vilket är en oerhört viktig uppgift. Det har fattats beslut om ytterligare satsningar som har gjorts för att främja kvinnors och invandrares företagande och kooperativt företagande. Mer om detta står att läsa i betänkandet. Regelförenklingsarbetet fortsätter. Småföretagar- delegationen lämnade 81 förslag till åtgärder för att förbättra villkoren för småföretagare. Drygt 73 % av dessa har genomförts eller är under genomförande eller beredning. I de fall utredning pågår kan man emellertid också betona att målen är desamma men åtgärderna kan avvika lite från vad Småföretagarde- legationen föreslagit. Fru talman! Att säga att ingenting görs är ett handskas grovt med sanningen, eller det är kanske snarare så att man inte vill se sanningen. Vi social- demokrater har också avlämnat en rapport om detta arbete och hur regelförenklingsarbetet går till. Där står det också om olika andra småföretagssatsningar. Information och service till småföretagen har för- bättrats genom att Företagarguiden nu har kommit i gång. När det gäller kompetensutvecklingen har nöd- vändiga initiativ och insatser utvecklats i samarbete med bl.a. NUTEK och Företagarnas Riksorganisa- tion. Fru talman! Jag vill påstå att vi är på rätt väg, men ett sådant här arbete blir aldrig slutfört. Det måste ständigt pågå och vidareutvecklas. Låt mig ta några exempel som jag tycker är viktiga i det långsiktiga perspektivet. Vi behöver fler med teknisk och naturvetenskap- lig högskoleutbildning. Vi behöver öka kommersialiseringen av den kun- skap som tas fram i forskning och utveckling. Det finns brister i kontakterna mellan den akademiska världen och de små och medelstora företagen. Det saknas riskkapital i tidiga skeden, och då inte minst i glesbygden. Det är en fråga som har diskuterats mycket i näringsutskottet. Vi behöver också på ett bättre sätt ta till vara den kunskap som svenska arbetstagare besitter. Att möta företagens behov av och krav på perso- nal kräver utbildningsinsatser, kompetensutveckling och kunskapsöverföring. Arbetstillgången kommer att få en alltmer framträdande roll för tillväxten i vårt land såväl lokalt som regionalt och centralt. Om man vill påverka utvecklingen och flytta fram positionerna är det tämligen meningslöst att enbart beskriva allt som negativt och med sorgkant. Den som vill bygga för framtiden måste ta fasta på det positiva och det framgångsrika. Därmed inte sagt att man ska bortse från det som är dåligt, men om man enbart lyfter fram detta kommer bördan till slut att bli så tung att ingen vill starta något nytt. Pessimister ser bara hinder. Den som har tilltro ser också möjligheter. Vi socialdemokrater tror på företagandet i Sveri- ge. Vi har förtroende för företagarna i vårt land. Vi vill förbättra, utveckla och ta fram nya idéer. Vi har en stark tilltro till samråd och samverkan. Det är tillsammans med näringslivet, arbetsmarknadens parter, forskning och utveckling i högskolor och på universitet som vi kan skapa en bra grogrund för en fortsatt positiv utveckling.
Anf. 32 MIKAEL OSCARSSON (kd) replik: Fru talman! I vissa stycken var det ett brandtal för företagande och behovet av fler och växande företag som Sylvia Lindgren höll här. Det är bra. Det är nå- gonting som vi alla vill se. Men frågan är vilka kon- kreta åtgärder Sylvia Lindgren kan tänka sig. För ungefär fyra månader sedan gick NUTEK, re- geringens eget ämbetsverk, ut med en rad förslag på skattesänkningar för att rädda företagen och för att stimulera företagsamheten. Man sade att det fanns behov av att slopa förmögenhetsskatten, att slopa 3:12-reglerna för fåmansbolag och att det behövdes en sänkning av arvs- och gåvoskatten för att förenkla generationsskiften i familjeföretagen. Hur ser Sylvia Lindgren på de här förslagen? Det skulle vara intres- sant att höra.
Anf. 33 SYLVIA LINDGREN (s) replik: Fru talman! När det gäller 3:12-reglerna för få- mansbolagsbeskattningen vet säkert Mikael Oscars- son att en utredning ska lämna sitt slutbetänkande den 31 maj i år. Det är inte särskilt långt till dess. Björn Rosengren har också i ett interpellationssvar i riksda- gen den 2 april i år sagt att det är utomordentligt angeläget att reglerna är tillväxtfrämjande och att åtgärderna innebär regelförenklingar. Han sade vidare att han kommer att verka för att utredningens betän- kande bereds inom Regeringskansliet som en priorite- rad fråga. Jag har inte sett utredningen. Jag vet att de här frågorna har diskuterats mycket. Jag vet också att det är krångligt i många olika sammanhang. Men ett slutbetänkande ska som sagt komma den 31 maj i år. Skattefrågor och arbetsmarknadsfrågor brukar vara de frågor som borgerliga ledamöter tar upp när det gäller krångel och elände. Man säger att ingenting har gjorts. Men det har gjorts en hel del. Schablonin- täkterna för investmentbolag har sänkts från 2 % till 1 ½ %. Reavinstskatten på aktier i dotterbolag har förändrats. Fordonsskatten på jordbrukstraktorer slopas. Jordbrukarna är också i hög grad företagare. Bok- och tidskriftsmomsen har sänkts. Det berör också en stor bransch i det sammanhanget. En hel del görs, och mycket är på gång. Men skatter är många borgares huvudämne.
Anf. 34 MIKAEL OSCARSSON (kd) replik: Fru talman! Sylvia Lindgren tar upp skatten på jordbrukstraktorer och böcker. Men det var inte de frågorna jag ställde. Jag undrade om NUTEK:s för- slag var riktiga. Tycker Sylvia Lindgren att NUTEK vet vad de gör? Är inte t.ex. förmögenhetsbeskatt- ningen väldigt konstig? På många ställen i Europa finns den inte alls, och finns den så ligger vi i Sverige fyra fem gånger högre. Detta är ju som bekant nå- gonting som driver kapitalet ut ur landet. Är det inte också lite konstigt att 17 av landets 18 rikaste miljar- därer helt slipper den här skatten? Sylvia Lindgren säger att 3:12-reglerna utreds. Men håller hon med om att 3:12-reglerna är ett stort problem? Vad säger hon om förmögenhetsbeskatt- ningen och om arvsskatten vid generationsskiften? I dag har många döttrar och söner till familjeföretagare inte råd att ta över med mindre än att de får ta lån för att betala arvsskatten. Är detta rimligt? Har inte NU- TEK, som är regeringens eget ämbetsverk, en poäng när de tar upp de här frågorna? Vad ska regeringen göra åt detta?
Anf. 35 SYLVIA LINDGREN (s) replik: Fru talman! Som jag sade tidigare om 3:12- reglerna, räknar man med att det kommer fram ett slutbetänkande den 31 maj. Det har utretts länge, men det finns många krångligheter här. Det finns nog många som tycker att deras skatter är orättvisa. Jag tror också att det finns en del hinder i de sammanhangen. Men om Mikael Oscarsson tror att jag för Socialdemokraternas räkning kommer att säga att vi ska göra kraftiga sänkningar av förmögenhets- skatten, tror han fel. Jag tror att det finns många olika områden där vi måste driva fördelningspolitik. Då måste man hitta bra åtgärder för att komma fram till detta. I sitt inledningsanförande skällde också Mikael Oscarsson på att vi i Sverige har tappat så mycket när det gäller välståndsligan. Jag är av den ideologin att jag tycker att alla länder och alla människor ska ha möjlighet till samma välstånd. Jag tycker inte att det är fel om några kommer i kapp. Det finns också väldigt mycket olika statistik inom de här områdena. Av de 30 länder som mäts är det faktiskt bara Mexiko som har en lägre andel invå- nare i arbetsför ålder än vad vi har. Detta missgynnar oss rent statistiskt med cirka tre fyra platser i väl- ståndsligan, eftersom den tillväxt som produceras av en arbetsför befolkning ska delas med hela befolk- ningen. Med det här vill jag säga som replik på Mikael Oscarssons tidigare inlägg, nu när jag fått möjlighet att svara på det, att statistik går att mäta på många olika håll. Det gäller att försöka få fram en rättvisa i det. Det kommer att återkomma också när era olika 53 förslag kommer fram, för jag är övertygad om att de kommer fram, i den fortsatta debatten.
Anf. 36 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik: Fru talman! Denna fredagsdebatt ska jag inte för- länga alltför länge. Jag vill börja med att säga, Sylvia Lindgren, att så många kan inte ha så fel. Jag hänvi- sade till Nordregios rapport, och jag är oroad över den nedgång i sysselsättningen som vi har haft under tiden från 1994 till 1999. Konkret är vi, som jag sade, det enda nordiska land som inte har kunnat utnyttja högkonjunkturen. Det är det ena. Det andra, jag tar bara ett enda exempel, är att värna om uppfinnare och innovatörer. I dag har vi ett system där du, om du är forskare och anställd vid ett universitet, kan få hjälp att förverkliga dina idéer. För den lilla, vanliga enskilda människan saknas i stor utsträckning denna möjlighet. Hur ser Sylvia Lind- gren på möjligheterna att förbättra just för innovatö- rer och vanliga små uppfinnare? Såddkapitalet kommer det kanske att hänvisas till, men det tar en väldig tid. Det utreds för närvarande i ännu en omgång. Medan såddkapitalet utreds tror jag att såningsmannen dör, så att säga. Det tar väldigt lång tid. Just detta med tilltro till samverkan är ju en sak, alltså att ha tilltro. Det andra är att genomföra. Vi har ju i de här inledningarna fått en mängd exempel på att många inte tycker att det är riktigt bra. Men min konkreta fråga är: Hur ser Sylvia Lind- gren på förutsättningarna att få i gång innovations- verksamheten bättre än i dag?
Anf. 37 SYLVIA LINDGREN (s) replik: Fru talman! Jag tror att vi är väldigt överens, Åke Sandström och flera andra av oss, om att vi måste ta till vara idéerna som kommer från innovatörerna på ett mycket tydligare sätt. Därför behövs det också några som är mottagare av idéerna, och det är entre- prenörerna. Det är därför vi också tycker att det är så oerhört viktigt att satsa på entreprenörskapet - att skapa mötesplatser, skapa plattformer - för att man på ett mycket tydligare sätt också ska kunna gå från en idé till en produkt som också kan utformas och göras.
Anf. 38 ÅKE SANDSTRÖM (c) replik: Fru talman! Låt mig bara kort säga att just detta med att beskriva är ju så enkelt. Vi är så bra på det i Sverige. Jag kan vara överens med den beskrivning som Sylvia Lindgren gör, men det konkreta återstår, nämligen att den ekonomiska substansen saknas för den lille innovatören fram till dess att han eller hon har kunnat kommersialisera sin produkt. Där fattas det någonting. Kan Sylvia Lindgren vara beredd att ta med sig tanken på något som finns i andra länder, nämligen någon form av uppfinnarstipendium eller uppfinnar- lön? De här små uppfinnarna hamnar vid sidan av när det gäller att förverkliga produkterna. Det är ett glapp där.
Anf. 39 SYLVIA LINDGREN (s) replik: Fru talman! Det är viktigt att täppa till alla glapp, Åke Sandström, även inom den här delen. Vi har ju nyligen haft en genomgång också när det gäller det här med innovatörer och stöd i näringsutskottet, där de här problemen också har lagts fram. Det är väl också så att stödet måste till i ett så tidigt skede som möjligt. Då kanske det i många fall handlar om den lokala och regionala nivån. Det vet Åke Sandström också väldigt väl, att man nu tittar på de här möjlig- heter. Utredningar har det gjorts väldigt många, men nu gäller det också att komma fram med lite skarpa för- slag. Det är Ulf Lönnqvist som håller på med det här arbetet och ser hur det ska ske på det lokala och regi- onala planet. Jag tror att det är oerhört viktigt. Jag tror att det är så nära produkten som möjligt, så nära idén som möjligt, som man har störst möjligheter att vär- dera hur en sak kommer att kunna utvecklas.
Anf. 40 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) replik: Fru talman! Jag ska också fatta mig kort. Sylvia Lindgren talar om en rad områden som behöver vara tillgodosedda i ett samhälle för att företagen ska fun- gera. Det handlar bl.a. om en väl fungerande offentlig sektor. Vi föreslår att en del av det som i dag utförs inom den offentliga sektorn ska kunna konkurrensut- sättas för att det ska skapas fler företag - inte minst för kvinnor. Då vill jag fråga: Är Sylvia Lindgren beredd att försöka påverka sina partikamrater, t.ex. socialministern, för att tillåta det? Sedan till fråga nummer två. Det gäller riskkapital för glesbygd. Sylvia Lindgren säger att frågan har diskuterats i näringsutskottet, där jag dessvärre inte kunnat vara närvarande särskilt mycket eftersom jag arbetat i ett annat utskott. Men jag vill fråga: Har något utredningsarbete de facto kommit i gång? Jag får dagligen påringningar från företagare i t.ex. Norrlands inland som vill bygga ut och utveckla. Men de får inte låna pengar i bankerna - trots att de har väl fungerande företag.
Anf. 41 SYLVIA LINDGREN (s) replik: Fru talman! Den första fråga som Yvonne Ång- ström tar upp gäller hur det ser ut inom den offentliga sektorn och med konkurrensutsättning osv. Om det är en fördel eller nackdel vet jag inte, men jag bor i den här staden. Jag älskar Stockholm och tycker att det är en jättefin stad att bo och leva i. Men jag ser ju också skillnader. Jag ser klara klyftor och en stor oro för framtiden. På den södra sidan av staden, där jag bor, finns det i dag inte någon möjlighet att gå till en lands- tingsägd vårdcentral. Alla vårdcentraler där ligger under annan regim. Att påstå att det inte finns möjlig- heter att slå sig in inom den offentliga sektorn tycker jag därför också är att slå in öppna dörrar. Tittar vi på akutsjukvården är det klart att vi har ett sjukhus i den här staden som är privat. Vi har flera stycken om man även tittar på Ersta och Sophiahem- met. De har andra driftsformer, men mycket av deras verksamhet drivs ändå av pengar från landstinget. Den demokratiska delen, med inflytandefrågor, är en oerhört viktig del i det sammanhanget. Det får inte glömmas bort. Jag tycker att i den utveckling som jag kan vara med om att se i den här staden blir det sämre och sämre med inflytandefrågorna när man också har en annan verksamhet. Det vill nog till att man är försiktig i de frågorna.
Anf. 42 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) replik: Fru talman! Jag fick inget svar på frågan om risk- kapital, men det kanske kommer sedan. När det gäller offentligt eller privat driven vård, om vi nu ska gå in just på det, har vi definitivt olika erfarenheter. Jag bor i Västerbottens inland. Där är det socialdemokratisk majoritet i landstinget, och i princip är det inte möj- ligt att starta privat verksamhet. Det finns en vårdgi- vare, och just den fungerar bättre och tar fler patienter än de andra. Jag tycker att man ske se det här lite mer allmänt. Det handlar inte bara om vården. Det finns också hemtjänst och en mängd andra områden. Jag tror alltså inte att det är bra med enbart privat, men det ska inte heller vara enbart offentligt. En blandning lite överallt vore väldigt bra. Sedan är jag tacksam om jag kan få veta just om det har satts i gång en utred- ning om riskkapital i de mer glesbefolkade bygderna.
Anf. 43 SYLVIA LINDGREN (s) replik: Fru talman! En del av det som gäller riskkapitalet finns med i den regionalpolitiska propositionen, men jag vill också hänvisa till det arbete som Ulf Lönn- qvist gör, som innebär att man tittar på hur det ser ut, hur fördelningen ska ske osv. på det lokala och regio- nala planet. Det är riktigt som Yvonne Ångström säger, att det ofta är på det lokala och regionala planet som man också måste kunna komma till rätta det här. Här har vi olika förutsättningar på olika ställen där vi bor. Jag håller också med om att det självklart är bra att både ha privat och offentlig sektor. Men det får heller inte bli något monopolförfarande från den privata sidan. Om Yvonne Ångström tyckte att det var en propp att man hade ett socialdemokratiskt styrt landsting där Yvonne Ångström bor kan jag säga att där jag bor är det inte Socialdemokraterna som styr. Men vi har ett budgetunderskott som jag inte tror att någon annan i landet är avundsjuk på. Det är ett jätte- bekymmer, och man får väl som sagt dra sina slutsat- ser om hur verksamheten har bedrivits. Jag nämnde ju alla verksamheter där vi i dag inte har någon offent- lig, landstingsägd första linjens sjukvård i våra föror- ter. Vad det kan ha bidragit till kan väl var och en dra sina egna slutsatser om, och det gör vi säkert också.
Anf. 44 KARIN FALKMER (m) replik: Fru talman! Företagsklimat är ingen definitions- fråga eller konjunkturfråga, Sylvia Lindgren. Det är en fråga om vad företagarna upplever är goda villkor. Regeringen har förtroende för företagen, säger Sylvia Lindgren. Men problemet är att företagen och när- ingslivet har tappat allt förtroende för regeringen. Det är det jag har beskrivit med de citat jag hade i mitt anförande. Sylvia Lindgren säger att det är en negativ bild och visar på en socialdemokratisk rapport. Gunvor Engström, den person som har unik insyn i hur regeringen har hanterat näringspolitiken, skriver att man måste ha utgångsläget klart för sig: 40 % av de 500 största företagen har sin hemvist utomlands. Vi har mycket få företag som växer, och vi har en av de lägsta entreprenörsgraderna i OECD. I detta läge nöjer sig regeringen med att räkna upp sådant som gjordes för flera år sedan. Exemplet att avgifterna för försenad deklaration har sänkts med 500 kr är när- mast pinsamt! En sådan recension skulle jag inte vara särskilt stolt över om jag var i Sylvia Lindgrens klä- der. År 2002 ökar nyföretagandet, sade Sylvia Lind- gren. Antalet företag sjönk till rekordnivåer under förra året. Det är sant som Sylvia Lindgren säger att de ökar något nu, i lågkonjunktur. Men som jag ser det är det ett jättebekymmer att folk i Sverige kan tänka sig att bli företagare bara som en sista lösning. Det borde vara i en högkonjunktur som människor vill bli företagare och ser detta som viktigt.
Anf. 45 SYLVIA LINDGREN (s) replik: Fru talman! Karin Falkmer tycker att vissa saker är små, så dem ska man närmast skämmas för att man lägger fram. Jag delar inte den uppfattningen. Jag är övertygad om att många små insatser som går åt rätt håll kan få stora effekter. Jag har större tilltro till vad jag får höra från företagen om vad som är bekymmer än till vad Karin Falkmer framför på detta sätt. Det har gjorts svenska och internationella studier som tyder på att näringsklimatet är relativt bra i Sve- rige. Svenska företagsledare har de senaste åren fått en mer positiv syn på Sverige. I augusti 2001 presenterades en makroekonomisk studie av näringsklimatet i 60 länder, utförd av ett institut i Storbritannien. Sverige hamnade på plats nr 9 i undersökningen. Holland var etta. Sverige får även höga placeringar på de årliga ranglistorna från World Economic Forum. I en jämförelse mellan 75 länder rankas Sverige som nr 6 i aktuell konkurrens- kraft och som nr 9 i långsiktig tillväxtkraft. Finland placeras främst i båda dessa avseenden. Sverige har förbättrat sin position i förhållande till förra året. Några av de förslag som kommer att läggas fram för att förbättra företagsklimatet handlar om t.ex. expansionfondsskatten, lagen självdeklaration och kontrolluppgifter, minskande av uppgiftslämnande från RSV, och fr.o.m. 2003 kommer förseningsav- giften för försent avlämnad deklaration att differentie- ras. Det innebär en sänkning från 1 000 kr till 500 kr. Det tycker Karin Falkmer är peanuts. Man måste se helhetsperspektivet, Karin Falkmer!
Anf. 46 KARIN FALKMER (m) replik: Fru talman! Då kan man fråga sig: Är det för att Socialdemokraterna har läst alla dessa rapporter och all statistik som de fullständigt har struntat i att göra någonting för företagen? Av en TEMO-undersökning om företagsklimatet i Sverige som presenterades för en månad sedan fram- går att tilltron till företagarklimatet blir sämre både bland svenskar i allmänhet och bland egenföretagare. Bara 27 % av medborgarna tycker att företagsklima- tet är bra. Det är den lägsta siffran sedan mätningarna startade för tre år sedan. Även bland egenföretagarna sjunker andelen som tycker att företagsklimatet är bra. Jag vill att Sylvia Lindgren besvarar den fråga jag ställde i mitt anförande. Det är en mycket viktig fråga inför valrörelsen. Vi borgerliga har lagt fram ett gemensamt förslag med över 50 punkter för att vända utvecklingen och göra Sverige till ett bra företagar- land. Detta gagnar alla svenskar och är en förutsätt- ning för att vi ska kunna behålla det välstånd som vi alla vill ha. Kommer Socialdemokraterna och Vänstern, som avser att bilda regering efter valet, att lägga fram ett motsvarande program för att lyfta företagsklimatet och göra det bättre, så att vi får fler människor i Sve- rige som vill och vågar starta och driva företag, växa och anställa personal?
Anf. 47 SYLVIA LINDGREN (s) replik: Fru talman! Karin Falkmer! Det är ingen tvekan om att vi vill ha fler företagare. Vi vill ha växande företag, och vi vill att det startas fler företag osv. Där är vi överens, och det sade jag också i mitt inled- ningsanförande. När vi ser till företagandet är vi tydligen totalt oense. Karin Falkmer vill inte inse att det behövs en rad olika faktorer för att ha ett bra företagsklimat. Det inkluderar den offentliga sektorn. Det inkluderar forskning och utveckling. Det inkluderar klusterverk- samheten, och det inkluderar att man också hittar mötesplatser för att slå sig samman. Jag har tittat på de 53 punkterna i det program som Karin Falkmer talar om. Det finns en rad punkter som man ingående kan kommentera, men det är helt omöjligt att göra det på de två minuter som står till mitt förfogande. Väl- digt mycket av det som nämns har satts i gång. En del är återupprepningar osv. Låt mig ta ett exempel. Det kan ses som ett rimligt mål att öka antalet nystartade företag med 20 % fram till år 2006 och att 40 % av dessa nya företag ska vara startade av kvinnor. Det tycker jag. Det är ett rimligt mål, inte minst mot bakgrund av att kvinnors nyföre- tagande har fördubblats under 1990-talet och att vart femte företag i dag startas av en person med invand- rarbakgrund. Det tycker jag är jättebra. Regeringen har beslutat att öka anslagen för främjande av kvin- nors och invandrares företagande med 42 miljoner under perioden 2002-2004. Att då säga att ingenting görs - det tycker jag är peanuts, Karin Falkmer! Jag har också med mig artiklar. "Småföretagarna tror på uppgång", stod det den 10 april. En del har ju hänt. Jag kan också peka på en rubrik från torsdagen den 25 april: "Optimism hos Skaraborgs företagare", kan man läsa i den artikeln. Jag tycker inte att vi ska överdriva åt något håll, Karin Falkmer, men jag vänder mig mot den oerhört negativa bild som Moderaterna vill måla upp. Jag tycker att vi ska vara mer nyanserade i debatten och tillsammans tro på ett svenskt företagande, för det är företagandet värt.
Anf. 48 LENNART BEIJER (v): Fru talman! I reservation nr 1 framför den borger- liga oppositionen sin kritik mot företagsklimatet och annat som man tycker är dåligt. För att ändra på situ- ationen och få ett bättre företagsklimat vill man i vanlig ordning sänka skatter, försämra arbetsrättsliga regler osv. Det är naturligtvis en föga framkomlig väg. Men det finns faktiskt också nyheter i den borger- liga reservationen. Man oroar sig för de höga och ökande sjukskrivningarna. Det är naturligtvis mycket positivt att man ser det som en oroande utveckling som kanske t.o.m. påverkar närings- och företagskli- matet. Det borde också resultera i att man vill ha krafttag mot den ökade stressen, utslagningen, ut- brändheten och att alltfler människor tycker att det är jobbigt att gå till arbetet och känner sig allt mindre behövda. Allt detta handlar alltså om att få en bättre arbetsmarknad. Tänk om de borgerliga partierna i sammanhanget åtminstone hade börjat diskutera behovet av kortare arbetstid och löntagarnas makt över den egna arbets- tiden. Tänk om det är löntagarklimatet i större ut- sträckning än företagarklimatet som det är fel på. Fru talman! I övrigt är detta betänkande väldigt glädjande på många punkter. Utskottet har nämligen tagit viktiga steg för att försvara Sveriges position som skogsindustriland och som träindustriland. Vi har haft en flerårig diskussion i utskottet om behovet av ett nationellt program för ökad träanvändning, alltså där man i större utsträckning använder trä vid byggnationer, även av stora hus, och även i övrigt försöker byta ut olika produkter mot trä. Detta ska man naturligtvis göra för att det ur miljösynpunkt, sysselsättningssynpunkt och vidareförädlingssyn- punkt är viktigt att få till stånd en sådan utveckling. Man kan ju tycka att det vore naturligt att alla som sysslar med byggnationer använder det bästa materi- alet. Och vi har hittills sagt att det är upp till var och en att försöka använda mer trä. Men vi har under resans gång kommit på att den utbildning som vi har i Sverige för arkitekter och ingenjörer visar att det är väldigt stor inriktning på att bygga i betong och i stål och att träbyggnationer får en väldigt liten del i ut- bildningen av både arkitekter och ingenjörer. Dessut- om visar det sig att andra länder, Norge, Finland och t.o.m. Holland som inte har så mycket trä, har natio- nella program. Man bygger stora hus i trä. Man anser att detta är viktigt, i vissa länder just för miljön. Trä- byggnationer minskar nämligen utsläppen av koldi- oxid. Men ett land som Finland har naturligtvis insett att detta också är viktigt för sysselsättningen och för att få in ökade exportinkomster. Faktum är att det nationella programmet i Finland under de senaste åren har inneburit en ökning av antalet anställda i träindustrin och också i sågverken med upp till 8 000 nya anställda. Det är naturligtvis en fantastisk ut- veckling. Nu är det viktigt att detta uttalande från riksdagen snabbt innebär att regeringen tillsammans med bran- schen i övrigt lägger fram ett heltäckande nationellt program. Det gäller att vi kommer i gång och att vi inte förlorar tempo mot våra konkurrenter. Den andra mycket positiva delen i betänkandet är att vi nu efter rätt många års diskussioner har satt ned foten när det gäller skivindustrin. Nu anser faktiskt hela utskottet att något måste göras. Vi i majoriteten har utgått från att regeringen vidtar åtgärder för att se till att industrin får rättvisa konkurrensförhållanden i förhållande till värmeverken som använder samma råvara. Majoriteten har t.o.m. velat gå längre med ett tillkännagivande. Det är faktiskt som Sylvia Lindgren sade här från talarstolen att det har vidtagits ytterliga- re åtgärder från regeringen, bl.a. i ett regeringsbeslut i år. Det har överlämnats ett ärende om trävaruförsörj- ningen till svensk skivindustri till Skattenedsättnings- kommittén. Detta innebär att kommittén kommer att behandla frågan. Det är precis det som industrin har väntat på. Man är oerhört orolig över att den råvara som man använder för att producera skivprodukter också är väldigt efterfrågad från värmeverken. Det är alldeles självklart att om man då gör en produkt av spånen gör man en lika stor miljöinsats som om man bränner upp samma vara. I ett senare kan man faktiskt återta detta och använda det som bränsle. Här måste det alltså vidtas åtgärder så att värmeverken kanske hittar råvara på andra ställen, t.ex. skroten i skogen som i dag inte är lönsam att ta ut. Men framför allt måste man se till att den skivindustri som vi har lan- det får sin råvara. Det är viktigt inte bara för skivin- dustrin utan också för vår svenska möbelindustri och passar naturligtvis väldigt bra in i det nationella pro- grammet för ökad träanvändning där vidareförädling- en är en väldigt viktig del. Jag vet inte om riksdagen redan vet om det, men man kan nog säga att Ikea i onsdags utifrån de mått och steg som utskottet och riksdagen har tagit beslu- tade att göra en nyinvestering i en ny spånskivelinje. Det är oerhört glädjande och mycket bra för hela den svenska träindustrin. Man kan också säga att det är intressant att se att den traditionella svenska basindu- strin investerar samtidigt som det är problem i den nya ekonomins industri som vi alla trodde skulle lösa alla landets problem. Fru talman! Det är alltså nästan bara glädje i detta betänkande, och jag yrkar bifall till förslaget i ut- skottets betänkande.
Anf. 49 KARIN FALKMER (m) replik: Fru talman! Jag har två frågor att ställa till Len- nart Beijer. Den första frågan är en fråga som jag inte fick nå- got svar på när jag ställde den till Sylvia Lindgren. Kommer Vänsterpartiet och Socialdemokraterna att lägga fram ett gemensamt program för att stärka det svenska näringsklimatet? Det måste vara väldigt lätt att svara på den frågan. Den andra frågan oroar mig verkligen. Den vill jag ställa med anledning av det manifest som den 17 mars antogs av Vänsterpartiet i Sundsvall. I detta manifest slår ni fast förslag om samhällsfonder. Det sägs rakt ut att Vänsterpartiets målsättning är att återta verksamhet som har privatiserats. Lennart Bei- jer, om Vänsterpartiet får inflytande efter valet, kan det svenska folket då se fram emot nya former av löntagarfonder, nya former av socialisering? Lönta- garfonderna är en företeelse som mer än något annat skadat företagsklimatet i vårt land. Är det detta som ni vill återupprepa?
Anf. 50 LENNART BEIJER (v) replik: Fru talman! När det gäller den första frågan så kan jag inte avgöra det. Men jag hoppas verkligen att man kan få till stånd ett gemensamt program för att stärka företagandet och utvecklingen för småföretag i det här landet. Det som jag tänker på i första hand är väl att ordna upp sådana saker som 3:12-reglerna och generationsskiften och kanske få till stånd schablon- regler i beskattningen för vissa branscher och faktiskt ta itu med frågan om arbetsgivarinträdet vid sjukdom. Om vi bortser från förslaget om 60 dagars arbetsgi- varinträde så tycker Vänsterpartiet att även 10 dagars arbetsgivarinträde för små företag är mycket. När man är ute och åker bland småföretagen och frågar vad som är det största problemet kanske man förvän- tar sig att det är skatter och annat. Men nästan alltid kommer frågan om sjuklönen upp. Det är en sådan fråga som man skulle vilja lösa i ett gemensamt pro- gram. När det gäller Sundsvallskonferensen har vi haft en diskussion här på förmiddagen - jag vet inte om Karin Falkmer lyssnade på den - där vi redde ut de värsta problemen. För egen del menar jag att det inte är något konstigt att Vänsterpartiet diskuterar ägande- frågor. Jag ser det som ett diskussionsunderlag. Jag är inte nöjd med alla uttalanden från konferensen. Där- emot tycker vi självklart att AP-fonder ska användas mer aktivt. Vi anser att det är bra om fackföreningsrö- relsens fonder också används aktivt. Vi är för model- ler som dem som man har i Kanada. Det är naturligt- vis olika sätt att förstärka löntagarnas inflytande i näringslivet.
Anf. 51 KARIN FALKMER (m) replik: Fru talman! När Lennart Beijer radar upp förslag för att förstärka företagsklimatet konstaterar jag för det första att det inte finns några planer i dag för ett gemensamt program, kanske. För det andra undrar jag: Varför har Vänsterpartiet inte röstat med de bor- gerliga på de punkter som Lennart Beijer räknade upp och där vi har haft reservationer under årens lopp? När det gäller Sundsvallsdokumentet lyssnade jag på tidigare debatt, och det är därför jag är orolig. Lennart Beijer säger att det är naturligt att vi dis- kuterar. Men det är efter en diskussionen som ni har fattat beslut om strategin. Man vill ytterligt konfunde- rad när företrädare i näringsutskottet som Lennart Beijer, Lennart Värmby och Per Rosengren har en annan uppfattning, men likafullt är det partiets upp- fattning som slogs fast i Sundsvall. Kollegan, riks- dagsledamoten Kalle Larsson har i Dagens Nyheter den 18 mars skrivit: "Det handlar om att äta ut de privata ägarna ur företagen." Vad säger småföretagen om det? Hur stora får de bli innan de ska bli uppätna? Johan Lönnroth är inne på precis samma linje när han säger: Kapitalismen kan avskaffas, och den ska avskaffas. Socialismen är närmare än vad både vi själva och våra motståndare tror. Leve socialismen och den evigt unga Vänstern. Jag tycker att Sveriges väljare, alla Sveriges små- företagare, alla i Sverige som ska välja i september ska få ett besked: Vad är det som gäller - ett beslut som är taget om en strategi eller att ni försöker mörka och mjuka upp det?
Anf. 52 LENNART BEIJER (v) replik: Fru talman! Anledningen till att Vänsterpartiet inte i större utsträckning har röstat med eventuella borgerliga reservationer i dessa konkreta företagsfrå- gor är att de flesta frågor i dag ligger i utredningar. Det är väl ganska naturligt att man även från vår sida försöker invänta dessa utredningar, men jag kan för- säkra Karin Falkmer att vi driver på i ett antal frågor för att få fram dem så snabbt som möjligt. Jag kan också konstatera att vi de gånger - och det är rätt många gånger - under senaste år då vi har drivit slopande av arbetsgivarinträde för småföretag faktiskt fått stå ensamma i kammaren. Det finns, antar jag, en bra förklaring till varför de borgerliga partier- na inte har stött detta. Men vi har sett den frågan som väldigt viktig, och där har vi kommit fram till en egen ståndpunkt som vi driver, men vi får inget stöd. Sedan Sundsvallsmötet och att kapitalismen ska avskaffas. Ja, de flesta socialister vill nog, Karin Falkmer, att kapitalismen så som den ser ut ska av- skaffas och förändras. Ni skriver ju i er reservation hur det ser ut på arbetsmarknaden, hur människor slits ut, slits ned, hur människor känner allt större vanmakt inför beslut och sin egen situation i samhäl- let. Det är detta som vi menar med kapitalismens misslyckande. Och då diskuterar vi olika ägandefor- mer. Jag tror att det måste finnas privat ägande. De små företagen ska ägas privat. Företag som slåss på en hård internationell marknad ska också vara privata. Men det finns alltså möjligheter för löntagarna på ett helt annat sätt att genom sina samlade kapital i AP- fonder, i fackliga fonder påverka utvecklingen till det bättre för alla löntagare och för hela samhället. Man ska alltså inte dra för långt på de diskussioner som vårt parti har haft i Sundsvall.
Anf. 53 MIKAEL OSCARSSON (kd) replik: Fru talman! Kapitalismen ska avskaffas, menar Lennart Värmby. Därför känns det angeläget, även om vi har tagit upp detta i flera omgångar, att ytterli- gare fråga om dokumentet i Sundsvall. Det var ett dokument som fastslog att partiet säger att företagen ska ägas gemensamt. Det visar att Vänsterpartiet alltjämt har en kommunistisk syn. Det illustrerades väl av det citat som Karin Falkmer alldeles nyss läste upp, det som Kalle Larsson sade på kongressen. Han menade att vi ska äta ut det privata ägandet ur företa- gen. Därför kommer jag tillbaka till den fråga som har ställts flera gånger i kammaren i dag: Vilka ytterliga- re företag är det som ska socialiseras? Är det Volvo, Ericsson eller kanske Telia som ska köpas tillbaka över statsbudgeten? Kan vi få någon form av svar på vilka Vänsterpartiets planer är och hur detta att före- tagen ska ägas gemensamt ska konkretiseras?
Anf. 54 LENNART BEIJER (v) replik: Fru talman! Vi har en öppen och frisk diskussion i vårt parti. Som jag har sagt tidigare är väl knappast någon som höjer på ögonbrynen om Vänsterpartiet diskuterar ägandefrågor. Vi ser det som ett stort pro- blem att stora ägare tar så lite socialt ansvar. Vi ser det som ett väldigt stort problem att ägare kan lägga ned industrier i Sverige om de får lite mera stöd och bidrag i andra länder. Det är alldeles uppenbart att den kapitalism som vi har i dag ofta leder till centralisering, till karteller och andra saker som inte är särskilt bra för samhället. Visst ska kapitalismen avskaffas, men frågan är hur det ska gå till. Det har vi redigt inte klarat ut ännu, lika lite som de andra som försökt sig på den utvecklingen. Vi har inte någon lista på vilka företag som ska socialiseras. Däremot diskuterade vi i förmiddags de statliga företagen och sade att vi av olika anledningar har funnit det angeläget att merparten av det statliga ägandet i Sverige bör vara kvar i statligt ägande. Vi fick också i gång en diskussion om att det kanske finns ett antal privata företag som skulle må väl av, både de själva och samhället i övrigt, att få ett annat ägande. Att löntagarna genom sina fonder och fackföre- ningarna genom sina fonder kommer att bli mer och mer intresserade av att direkt äga vissa verksamheter är ett steg i rätt riktning som vi understöder. Men jag ser inga konstigheter i detta, utan det är en ganska naturlig utveckling.
Anf. 55 MIKAEL OSCARSSON (kd) replik: Fru talman! Lennart Värmby säger att ett antal privata företag skulle må väl av ett annat ägande. Det är så mycket svar vi får i dag, men jag tror att svenska folket vill veta mer konkret hur det gemensamma ägandet ska gå till. Jag tycker faktiskt att det är lite dubbelmoral att å ena sidan ha den närmast kommu- nistiska synen och en massiv socialisering, men å andra sidan går representanter för Vänsterpartiet ut i de rosa tidningarna, finanstidningarna, och säger att man vill vara småföretagarnas bästa vän, ta bort 3:12- reglerna, dubbelbeskattningen, arvsskatten i samband med ägarskiften. Vilken politik är det som gäller egentligen? Den frågan skulle det vara väldigt välgö- rande att få reda på. Vilken falang i partiet är det som bestämmer? Är det Kalle Larsson-falangen eller den politik som Lennart Beijer här redovisar?
Anf. 56 LENNART BEIJER (v) replik: Fru talman! Oscarsson kom rätt på slutet. Annars var han inne på min kollega Värmby ett par gånger, men det har inte så stor betydelse för vi tycker unge- fär likadant i de här frågorna. När Mikael sätter någon sorts likhetstecken mel- lan gemensamt ägande, som han naturligtvis tycker är förödande, och kommunism visar han lite grann att han inte redigt har hängt med i debatten. Det är all- deles självklart att de flesta människor tycker att gemensamt ägande är en bra utveckling. Det kan vara ett litet företag där flera kolleger går ihop och startar något gemensamt. Mycket av både Gnosjöandan och Norra Italien-andan utgår ju ifrån gemensamt ägande mellan olika löntagare som startar upp verksamheter. När det gäller större företag ägs redan i dag en stor del av dem av penisonsfonder. Det rör sig alltså icke om enskilda kapitalister, utan ägandet sker ge- nom fonder på olika sätt. Det är också en form av gemensamt ägande. Problemet är bara att löntagarna i gemen inte får ut den styrka av detta som skulle behövas. Samhället i stort blir också mer och mer utlämnat åt dessa allt större ägare på internationell basis som flyttar kapital mellan länder, som flyttar arbetskraft och sysselsätt- ning mellan länder och som utnyttjar sin makt emot de länder som de bedriver verksamhet i. Den är den formen av kapitalism som vi vill ha bort. Oscarsson kallar det för gemensamt ägande och tycker att det är hemskt, men vi tycker att gemensamt ägande är en väldigt bra variant för näringslivet i framtiden.
Anf. 57 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) replik: Fru talman! Lennart Beijer pekade i sitt anförande på att vi i de borgerliga reservationerna inte nämnt någonting om arbetslivets villkor och problemen med ohälsa. Jag har ingen fråga, men jag vill göra ett på- pekande. I går väckte Folkpartiet en motion just med anled- ning av detta, och den handlade om en krisplan mot ohälsa. Så den diskussionen kan vi kanske föra sedan. När det sedan gäller ett träprogram för hela landet är jag väldigt glad över att näringsutskottet enigt har ställt sig bakom det. I bostadsutskottet, där jag är ordinarie ledamot, ville socialdemokrater och väns- terpartister inte ställa upp på det. Jag tänkte då fråga: Hur ska Lennart Beijer påverka sina kamrater i bo- stadsutskottet?
Anf. 58 LENNART BEIJER (v) replik: Fru talman! Jag börjar med sista. Såvitt jag känner till ville Vänsterpartiet och ett antal partier i bostads- utskottet ha ett nationellt program, men de blev ned- röstade av majoriteten. Men jag är lika glad som Yvonne över att vi äntligen har fått till stånd ett beslut i näringsutskottet. Glädjande nog finns problemen med de ökade sjukskrivningarna med i reservation 1 från de borger- liga partierna. Vad jag eftersökte var vad de ville göra för att minska stressen, utbrändheten och förslitning- arna. Men sådana förslag var sällsynta i reservatio- nen. Om nu Folkpartiet har ett program för att en minskad ohälsa tycker jag att det låter mycket intres- sant.
Anf. 59 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp) replik: Fru talman! Vi kommer tillbaka till debatten om ohälsan. Jag vill bara erinra om att arbetslivet upptar bara 20 % av det totala dygnet. Det gäller att komma åt ohälosorsakerna även på andra områden än i själva arbetslivet. När det sedan gäller träprogrammet och omröst- ningen i bostadsutskottet har jag en annan minnes- bild, men låt oss se efter i papperen.
Anf. 60 LENNART BEIJER (v) replik: Fru talman! Jag tror att jag har rätt på den punk- ten. Jag skulle bli fruktansvärt upprörd om jag inte hade det. Det var nämligen min egen motion som behandlades i bostadsutskottet, och jag har hållit någotsånär koll på hur det har gått för den. Vi har alltså behandlat en likalydande motion i näringsut- skottet där vi i stor enighet kom fram till att detta är en nödvändig utveckling.
Anf. 61 INGEGERD SAARINEN (mp): Fru talman! Företagsklimatet i Sverige kan och bör förbättras, särskilt för de små företagen. De små företagen har stora problem med det komplicerade regelverket. Regelförenklingar behövs. Mycket görs, men mycket återstår att göra. Detta är ett viktigt om- råde, och vi är överens om att man måste göra nå- gonting åt det. Vi tycker också att det är väldigt viktigt med tek- nikspridning, kompetensutveckling och innovations- främjande åtgärder. Insatser för att främja innovation och kluster måste göras. Vi måste intressera ungdomar för företagande. Entreprenörslinjer och teknikskolor är mycket vikti- ga. Vi måste bli bättre på att ta hand om uppfinningar och patent och se till att de ger sysselsättning i Sveri- ge i stället för utomlands som det nu tenderar att bli. Det finns några speciellt svåra bekymmer när det gäller företagsklimatet i Sverige, och det är bl.a. svå- righeter att få fram kapital till företag i glesbygden för företagsutveckling, kapital för invandrares och kvinnors företagande. Detta är tre bekymmersamma områden. Arbetsgivaravgiften för stödområden i glesbygden sänktes med 15 % i budgetpropositionen. Detta är mycket bra, men det är naturligtvis inte tillräckligt. Företagen i glesbygden behöver få möjligheter att utvecklas. Jag har pratat med en företagare i inlands- kommunen Storuman som skulle få låna pengar i bank förutsatt att han flyttade sitt företag till kusten. Detta är allvarligt. Hur ska vi kunna behålla männi- skor i hela landet när situationen är sådan när det gäller krediter och möjligheter att få fram kapital? Någonting måste göras åt detta. Jag vet att det är komplicerat, men det är mycket viktigt. Situationen är likartad för invandrare som försö- ker att låna pengar för att starta företag. Invandrare och även kvinnor har det mycket svårare än andra. Någonting måste göras åt detta. I budgetpropositionen lyckades vi få igenom att speciella affärsrådgivare för kvinnor och invandrare ska få fortsätta sin verksamhet och få mer medel för den. Detta är mycket positivt. Vi har också fått igenom att basfinansieringen för resurscentrum för kvinnor är ordnad - mycket bra. I betänkandet talas det en hel del om socialt före- tagande och de nya kooperativen som behöver bättre villkor. Detta arbetar man med inom Regeringskans- liet. Jag hoppas att det arbetet kommer att resultera i att dessa områden får bättre villkor eftersom de är mycket angelägna. Jag är glad över att vi har satt ned klackarna när det gäller auktorisation av teckenspråkstolkar. Det har tagit alldeles för lång tid. Någonting måste göras snabbt. Det är vi i utskottet eniga om. Som flera andra här är också jag mycket glad för det nationella programmet för vidareförädling av trä. Det är mycket viktigt att detta blir av. Vi i utskottet har varit eniga om att vi vill ha till stånd ett sådant.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 9 §.)
7 § Utveckling av nya bilmotorer och alternati- va drivmedel
Föredrogs näringsutskottets betänkande 2001/02:NU14 Utveckling av nya bilmotorer och alternativa drivme- del.
Anf. 62 OLA KARLSSON (m): Fru talman! Det här betänkandet omfattar elva motioner, och man gör den traditionella slakten av motioner från den allmänna motionstiden och tidiga- re. Det finns fyra reservationer, och för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 1. Jag hänvisar intresserade lyssnare och läsare till be- tänkandet.
Anf. 63 LENNART BEIJER (v): Fru talman! Ola Karlsson var så överraskande snabb så jag hängde inte riktigt med i svängarna. Jag ska försöka hålla mig lika kort, ungefär i alla fall. Betänkandet tar upp ett par viktiga delar, trots allt. Vi anser att införandet av gröna certifikat, som nu sker på energisidan, också bör vara intressant på drivmedelssidan. Det är alldeles självklart att skulle man få i gång en certifikathandel med alternativa drivmedel skulle andelen alternativa drivmedel öka undan för undan. På det sättet skulle vi kraftfullt få ned koldioxidutsläppen. Vi pratar ibland om att minska koldioxidutsläppen i industrin och på energisidan, men där de ökar och där de är störst är inom transportsektorn. Därför skulle det vara väldigt bra om vi snabbt fick fram förslag som drar åt det hållet; att få en certifikathan- del med alternativa drivmedel. Vad gäller utveckling av bilmotorer har staten till- sammans med bilindustrin satt i gång ett projekt för att försöka utveckla effektivare och snålare motorer. Här är det som vanligt, som i många frågor, att det gäller att få fart och tryck i frågan för att någonting ska hända. Här har staten trots allt gått in med 500 miljoner. Det gäller nu att verkligen få ut någonting av detta och se till att det här arbetet verkligen fort- sätter i högt tempo. Därför har vi lyft fram i reserva- tion 4 att den här frågan bör rapporteras av redan vid budgetberedningen i höst. Jag vill också påminna om att i budgetpropositio- nen för 2001 markerade regeringen att samverkans- programmet fått kritik för att inte vara nog koordine- rat med de svenska miljömålen. Därför ansåg reger- ingen att Naturvårdsverket borde erbjudas möjlighe- ter att föreslå förbättringar i programmet. Enligt den information som jag har fått har Naturvårdsverket ännu inte bjudits in, och det är väl kanske något an- märkningsvärt. Jag hoppas att vi kan se fram emot snabba, tuffa, starka åtgärder för att få effektivare bilmotorer.
Anf. 64 INGER STRÖMBOM (kd): Fru talman! Även jag ska för tids vinnande hålla mig väldigt kort. Jag anser att betänkandet ger en mycket bra be- skrivning av utvecklingen inom området. De kristdemokratiska ståndpunkterna är mycket väl beskrivna i reservation nr 1, som vi har tillsam- mans med Moderaterna och Folkpartiet, så den kom- mer vi att stödja.
Anf. 65 ÅKE SANDSTRÖM (c): Fru talman! För att skapa ett grönt transportsy- stem och introducera nya och miljövänliga drivmedel behövs en kraftfull strategi. Inte minst spelar skatte- systemet en viktig roll i detta arbete. För att driva på utvecklingen vill jag och Centerpartiet peka dels på vikten av ett kraftigt stöd till forskning och utveckling på detta område, dels på behovet av tydliga mål. Detta är en del av innehållet i reservation 2, som vi från Centerpartiet har på detta område och som jag hänvisar och yrkar bifall till.
Anf. 66 RUNAR PATRIKSSON (fp): Fru talman! Det är en viktig fråga som vi ska ta upp till diskussion. Eftersom den är så väl beskriven i reservation nr 1 ber jag att få ge också Folkpartiet liberalernas stöd för denna reservation. För tids vinnande och för att jag ska hinna hem till min hembygd, där det pågår utveckling av en ny bilmotor för alternativt bränsle, ber jag att få avsluta mitt anförande.
Anf. 67 INGEGERD SAARINEN (mp): Fru talman! När jag för några år sedan kom in i riksdagen var jag full av frågor om varför ingenting händer när det gäller nya och mer miljövänliga driv- medel, trots att det är en så oerhört viktig fråga. Hur kan det komma sig att år efter år händer nästan ing- enting? Jag har fått en del av förklaringen nu när jag har studerat hur det här området fungerar. Förklaringen till att nästan ingenting händer är att de regler som gäller för drivmedel är helknäppa, skulle jag vilja säga. De är inte miljöanpassade, de driver inte på utvecklingen och skatterna är helt felaktiga. Efter det har en del nu faktiskt hänt, vilket är glädjande. I senaste budgetuppgörelsen fick vi ige- nom att koldioxidneutrala drivmedel inte ska koldi- oxidbeskattas, vilket borde ha varit en självklarhet för länge sedan. Nu är det genomfört, och detta kan öpp- na för ny företagsamhet på området. Det finns en del undantag från drivmedelsregler och drivmedelsbeskattningar. Undantagen är märkligt formulerade och konstruerade. En del av detta har vi nu också lyckats åtgärda, t.ex. ses undantagen som rör pilotprojekt över så att de verkligen ska vara pi- lotprojekt och ingenting annat. Pilotprojekten ska alltså gälla ny teknik och vara teknikdrivande. Så har de inte använts, utan de har använts av de företag som regeringen av någon anledning ville stödja tidigare, vilket är uppseendeväckande. Men detta ska alltså ändras, och det gläder mig. Miljöklassningen av drivmedel har vi också gjort något åt. Alldeles nyligen har frågan skickats vidare och ska utredas, så att inte reglerna för miljöklassning förhindrar att nya och bättre drivmedel kommer fram. Reglerna har tidigare faktiskt förhindrat utvecklingen av nya och bättre drivmedel. Detta har vi nu också gjort något åt. Vi har också fått igenom att alkylatbensinen ska beskattas lägre. Vi kanske redan i sommar kan börja se resultaten av detta i mindre förgiftningar i våra skärgårdar och vatten. Det kan t.o.m. innebära att fiskens överlevnadsmöjligheter förbättras. Naturligtvis ska alkylatbensin användas i tvåtakta- re - utombordsmotorer och liknande - och givetvis även i arbetsredskap. Där används den redan eftersom det är en fråga om arbetsmiljö. Nu blir den alltså billigare. Den borde naturligtvis också användas i skotrar, men absolut viktigaste är naturligtvis att den används i båtmotorer. Där kan den börja slå igenom. Jag är oerhört glad för att någonting börjar hända här. Det finns ett annat undantag, biogasundantaget, där ännu ingenting har hänt. Biogasundantaget är konstruerat så att de som får undantag för beskattning är de som producerar biogas med biologiska metoder, punkt. Inga andra gaser får undantag. T.ex. vätgas producerad med solenergi - nej, inga skatteundantag. Det är alltså vissa produkter som regeringen har foku- serat på, inte bara den här utan även tidigare reger- ingar, och det här är fortfarande icke åtgärdat. Alla dessa skatteundantag behöver alltså ses över, så att de blir teknikdrivande, miljöförbättrande och allmänt sunda och vettiga. Det är innehållet i vår reservation. Dessutom behöver naturligtvis både drivmedel och energi ses i ett sammanhang, så att den totala användningen blir så förnuftig och resurssnål som möjligt. Detta är självklart viktigt och måste komma fram. I EU driver man nu ett biodrivmedelsdirektiv. Idén är mycket bra och bygger på den idé som an- vänds i energipropositionen. Men den idé som nu drivs i EU är inte helt bra utformad och formulerad. Man har fel inriktningar. Direktivet är ju inte alls klart men som det nu ser ut kan resultatet bli en ny typ av gigantiska jordbruksstöd för etanolproduktion bl.a. Då kanske man inte alls tar hänsyn till att etano- len produceras med fossila bränslen och att gifter används i jordbruket, gödningsmedel och annat. Då tar man alltså inte hänsyn till den totala miljösituatio- nen och miljöbelastningen. Det får inte uppstå en sådan situation där man inte ser till livscykelperspektivet för det man stöder. Det är mycket viktigt, och jag vill be alla mina kamrater att också uppmärksamma det. När vi får ett drivme- delsdirektiv i EU - som naturligtvis är oerhört viktigt för alla och som kommer att påverka även situationen i Sverige - är det livscykelperspektivet som ska vara grunden för de regler som vi skapar, så att vi totalt sett får en bra miljö och inte rentav en sämre miljö.
Anf. 68 CHRISTINA PETTERSSON (s): Fru talman! I näringsutskottets betänkande 2001/02:NU14 behandlas elva motioner inom områ- det som rör utveckling av nya bilmotorer och alterna- tiva drivmedel. Samtliga motioner avstyrks av ut- skottet. Skälet är främst att det pågår ett omfattande utvecklingsarbete i Sverige men också inom EU:s ram. Att utveckla bilmotorer och finna bra lösningar när det gäller alternativ till fossila bränslen är för framtiden en mycket viktig fråga, och de ambitioner som ligger bakom motionärernas krav delas i stort av utskottet. Men vi har inte tillräckliga kunskaper i dag för att peka ut de bästa lösningarna när det gäller framtidens drivmedel och bilmotorer. Utskottet anser att det är viktigt att understryka att bedömningen av miljömässiga och ekonomiska konsekvenser inte bara bör avse bränslet som sådant utan också hur bränslet produceras och vad det produceras av. Det finns fyra reservationer i betänkandet, och jag vill kort kommentera dessa. I en reservation från m, kd och fp vill man att miljöstyrningen vad gäller skatter, avgifter och övrigt regelverk i större utsträckning ska påverka valet av fordonsbränslen och miljövänlig teknik. Miljöpartiet säger i sin reservation att en översyn bör göras av stöd, regelverk och skatter när det gäller vätgas som alternativt drivmedel. Centerpartiet säger i sin reservation att målsätt- ningen bör vara att man på tio år radikalt ska minska användningen av fossila bränslen. När det gäller krav på särskilda lösningar för al- ternativa drivmedel föreslår utskottet att riksdagen avslår motionsyrkandena med hänvisning till att det pågår ett stort forsknings- och utvecklingsarbete på det här området. V och mp yrkar i sin reservation 4 på ett tillkän- nagivande när det gäller samverkansavtalet mellan staten och fordonsindustrin. Man vill, som vi har hört, att det ska vara en delrapportering redan i budgetpro- positionen 2003 av resultaten inom de olika insatsom- rådena. Utskottet anser att samverkansprogrammet är ett mycket viktigt led i de insatser som görs för att skapa ett långsiktigt och uthålligt energisystem. Utskottet anser att programmet är av betydelse för forskningen liksom för utvecklingen av miljövänliga fordon och för konkurrenskraft och tillväxt. Det finns i avtalet en plan för utvärdering, och ut- skottsmajoriteten utgår från att en utvärdering kom- mer att göras enligt den plan som finns. Fru talman! Att det är mycket viktigt för vår framtida miljö att utveckla nya bilmotorer och alter- nativa drivmedel kan vi anse att det råder en stor enighet om, vilket vi också har hört. Här har forsk- ningen och bilindustrin ett stort ansvar. Det pågår ett arbete och utredningar på flera viktiga områden. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
Anf. 69 LENNART BEIJER (v): Fru talman! Allting gick som vanligt fortare än det skulle göra. Jag glömde att yrka bifall till reserva- tion nr 4. Då är det gjort.
Anf. 70 INGEGERD SAARINEN (mp): Fru talman! Jag glömde att yrka bifall till reserva- tion nr 3, vilket jag nu gör.
Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades under 9 §.)
8 § Proviantering med obeskattade varor för försäljning ombord på färjelinjer mellan Sverige och Norge
Föredrogs skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU22 Proviantering med obeskattade varor för försäljning ombord på färjelinjer mellan Sverige och Norge (prop. 2001/02:94).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen tala- re var anmäld. (Beslut fattades under 9 §.)
9 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid dagens sammanträde
NU13 Statliga företag Punkt 1 (Övergripande om statliga företag) 1. utskottet 2. res. 1 (m, kd, c, fp) 3. res. 2 (mp) Förberedande votering: 126 för res. 1 15 för res. 2 143 avstod 65 frånvarande Kammaren biträdde res. 1. Huvudvotering: 146 för utskottet 125 för res. 1 14 avstod 64 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 111 s, 34 v, 1 fp För res. 1: 65 m, 35 kd, 12 c, 12 fp, 1 - Avstod: 14 mp Frånvarande: 20 s, 16 m, 9 v, 7 kd, 6 c, 2 mp, 3 fp, 1 - Lennart Kollmats (fp) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.
Punkt 2 (Förvaltningen av statens aktier i företag) 1. utskottet 2. res. 3 (s, v) Votering: 140 för utskottet 143 för res. 3 66 frånvarande Kammaren biföll res. 3. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 65 m, 35 kd, 12 c, 14 mp, 13 fp, 1 - För res. 3: 109 s, 34 v Frånvarande: 22 s, 16 m, 9 v, 7 kd, 6 c, 2 mp, 3 fp, 1 -
Punkt 3 (Könsfördelningen i de statliga bolagsstyrel- serna) 1. utskottet 2. res. 4 (m, kd, c, fp) Votering: 159 för utskottet 126 för res. 4 64 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 111 s, 34 v, 14 mp För res. 4: 65 m, 35 kd, 12 c, 13 fp, 1 - Frånvarande: 20 s, 16 m, 9 v, 7 kd, 6 c, 2 mp, 3 fp, 1 -
NU12 Vissa näringspolitiska frågor Punkt 1 (Näringspolitikens inriktning) 1. utskottet 2. res. 1 (m, kd, c, fp) Votering: 158 för utskottet 126 för res. 1 65 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 110 s, 34 v, 14 mp För res. 1: 65 m, 35 kd, 12 c, 13 fp, 1 - Frånvarande: 21 s, 16 m, 9 v, 7 kd, 6 c, 2 mp, 3 fp, 1 -
Punkt 2 (Kvinnors företagande) 1. utskottet 2. res. 2 (m, kd, c, fp) Votering: 159 för utskottet 126 för res. 2 64 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 111 s, 34 v, 14 mp För res. 2: 65 m, 35 kd, 12 c, 13 fp, 1 - Frånvarande: 20 s, 16 m, 9 v, 7 kd, 6 c, 2 mp, 3 fp, 1 -
Punkt 3 (Kapitalförsörjning) 1. utskottet 2. res. 3 (m, kd, c, fp) Votering: 159 för utskottet 126 för res. 3 64 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 111 s, 34 v, 14 mp För res. 3: 65 m, 35 kd, 12 c, 13 fp, 1 - Frånvarande: 20 s, 16 m, 9 v, 7 kd, 6 c, 2 mp, 3 fp, 1 -
Punkt 9 (Turistnäringen) 1. utskottet 2. res. 7 (m, kd, c, fp) Votering: 159 för utskottet 125 för res. 7 65 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 111 s, 34 v, 14 mp För res. 7: 64 m, 35 kd, 12 c, 13 fp, 1 - Frånvarande: 20 s, 17 m, 9 v, 7 kd, 6 c, 2 mp, 3 fp, 1 -
Övriga punkter Kammaren biföll utskottets förslag.
NU14 Utveckling av nya bilmotorer och alternati- va drivmedel Punkt 1 (Alternativa drivmedel m.m.) 1. utskottet 2. res. 1 (m, kd, fp) 3. res. 2 (c) 4. res. 3 (mp) Förberedande votering 1: 16 för res. 2 14 för res. 3 253 avstod 66 frånvarande Kammaren biträdde res. 2. Förberedande votering 2: Kammaren biträdde res. 1 genom uppresning. Huvudvotering: 142 för utskottet 113 för res. 1 28 avstod 66 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 108 s, 34 v För res. 1: 64 m, 35 kd, 13 fp, 1 - Avstod: 2 s, 12 c, 14 mp Frånvarande: 21 s, 17 m, 9 v, 7 kd, 6 c, 2 mp, 3 fp, 1 -
Punkt 2 (Samverkansprogrammet mellan staten och fordonsindustrin) 1. utskottet 2. res. 4 (v, mp) Votering: 236 för utskottet 48 för res. 4 65 frånvarande Kammaren biföll utskottets förslag. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 110 s, 65 m, 35 kd, 12 c, 13 fp, 1 - För res. 4: 34 v, 14 mp Frånvarande: 21 s, 16 m, 9 v, 7 kd, 6 c, 2 mp, 3 fp, 1 -
SkU22 Proviantering med obeskattade varor för försäljning ombord på färjelinjer mellan Sverige och Norge Kammaren biföll utskottets förslag.
10 § Anmälan om interpellationer
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 26 april
2001/02:419 av Lars Ohly (v) till utrikesminister Anna Lindh Turkiets uppfyllande av Köpenhamnskriterierna 2001/02:420 av Sten Tolgfors (m) till utbildningsmi- nister Thomas Östros Specialskolor och resurscenter 2001/02:421 av Elisabeth Fleetwood (m) till social- minister Lars Engqvist Folksjukdomen benskörhet 2001/02:422 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till socialminister Lars Engqvist Statlig finansiering av äldreomsorgen 2001/02:423 av Per Bill (m) till statsrådet Leif Pag- rotsky Europeiska tullar 2001/02:424 av Per Bill (m) till statsrådet Leif Pag- rotsky Försäljningsförbudet mot svenskt snus 2001/02:425 av Henrik S Järrel (m) till justitiemi- nister Thomas Bodström Närpolisnärvaron i sommar 2001/02:426 av Lennart Fridén (m) till justitieminis- ter Thomas Bodström Förmyndarskapslagstiftningen 2001/02:427 av Lars Elinderson (m) till socialminis- ter Lars Engqvist Barn i fattiga familjer 2001/02:428 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi- nister Lars Engqvist De funktionshindrades vård 2001/02:429 av Carina Adolfsson Elgestam (s) till näringsminister Björn Rosengren Svenskt glas 2001/02:430 av Yvonne Andersson (kd) till statsrådet Mona Sahlin Diskriminering av funktionshindrade 2001/02:431 av Per-Samuel Nisser (m) till statsrådet Ulrica Messing Skogsbruket och dieselskatten 2001/02:432 av Yvonne Ruwaida (mp) till utrikesmi- nister Anna Lindh USA:s nya utrikespolitiska agenda 2001/02:433 av Tasso Stafilidis (v) till statsrådet Mona Sahlin Diskriminering på grund av sexuell läggning 2001/02:434 av Per Bill (m) till utbildningsminister Thomas Östros Vetenskapsrådet 2001/02:435 av Kenneth Johansson (c) till justitiemi- nister Thomas Bodström Biotekniska uppfinningar 2001/02:436 av Göte Jonsson (m) till näringsminister Björn Rosengren Sysselsättningen inom de areella näringarna 2001/02:437 av Lars Gustafsson (kd) till statsrådet Ingela Thalén Ersättningen till gravida kvinnor 2001/02:438 av Tasso Stafilidis (v) till socialminister Lars Engqvist Generisk substitution 2001/02:439 av Eva Arvidsson (s) till statsrådet Lena Sommestad Offentlig utsmyckning 2001/02:440 av Ulla-Britt Hagström (kd) till jord- bruksminister Margareta Winberg Vänerns översvämning 2001/02:441 av Margareta Viklund (kd) till utrikes- minister Anna Lindh Ilascugruppen 2001/02:442 av Margareta Viklund (kd) till utrikes- minister Anna Lindh Centralasien 2001/02:443 av Anders Ygeman (s) till utrikesminis- ter Anna Lindh Västsahara 2001/02:444 av Margareta Viklund (kd) till statsrådet Jan O Karlsson Aralsjön 2001/02:445 av Margareta Viklund (kd) till statsrådet Jan O Karlsson Bekämpningen av hiv/aids 2001/02:446 av Yvonne Andersson (kd) till utbild- ningsminister Thomas Östros Lärobokens betydelse 2001/02:447 av Yvonne Andersson (kd) till utbild- ningsminister Thomas Östros Naprapatutbildningen 2001/02:448 av Yvonne Andersson (kd) till utbild- ningsminister Thomas Östros Fakultetsmedel 2001/02:449 av Margareta Viklund (kd) till närings- minister Björn Rosengren Omställningsarbetet 2001/02:450 av Margareta Viklund (kd) till socialmi- nister Lars Engqvist Folkhälsan 2001/02:451 av Magda Ayoub (kd) till statsrådet Jan O Karlsson Kristna konvertiter från Iran 2001/02:452 av Stefan Attefall (kd) till näringsminis- ter Björn Rosengren Regler för moped och skoter 2001/02:453 av Maria Larsson (kd) till utbildnings- minister Thomas Östros Personal inom offentlig verksamhet 2001/02:454 av Maria Larsson (kd) till utbildnings- minister Thomas Östros Språkstudier i skolan 2001/02:455 av Sven Brus (kd) till finansminister Bosse Ringholm Skattereduktion för hushållstjänster 2001/02:456 av Inger Strömbom (kd) till finansmi- nister Bosse Ringholm Fastighetsskatten 2001/02:457 av Stefan Hagfeldt (m) till näringsmi- nister Björn Rosengren 3:12-reglerna 2001/02:458 av Ola Sundell (m) till näringsminister Björn Rosengren Företagares rättssäkerhet i miljöfrågor 2001/02:459 av Per Westerberg (m) till näringsmi- nister Björn Rosengren Arvs- och gåvoskatterna 2001/02:460 av Kent Olsson (m) till näringsminister Björn Rosengren Offentlig konkurrens 2001/02:461 av Göte Jonsson (m) till miljöminister Kjell Larsson Miljövänlig energiproduktion 2001/02:462 av Lars Hjertén (m) till utbildningsmi- nister Thomas Östros Invandrarflickors deltagande i skolundervisning 2001/02:463 av Birgitta Sellén (c) till utbildningsmi- nister Thomas Östros Folkbildningens roll i det livslånga lärandet 2001/02:464 av Marianne Andersson (c) till utbild- ningsminister Thomas Östros The Baltic University Programme 2001/02:465 av Per Westerberg (m) till näringsmi- nister Björn Rosengren Företagsklimatet 2001/02:466 av Stefan Attefall (kd) till statsrådet Lars-Erik Lövdén Bostadspolitiken 2001/02:467 av Ingegerd Saarinen (mp) till närings- minister Björn Rosengren Miljöbelastande drivmedel 2001/02:468 av Ingegerd Saarinen (mp) till närings- minister Björn Rosengren Drivmedel och miljö 2001/02:469 av Barbro Feltzing (mp) till näringsmi- nister Björn Rosengren Sociala arbetskooperativ 2001/02:470 av Anna Kinberg (m) till näringsminis- ter Björn Rosengren Arbetsmarknadspolitiken 2001/02:471 av Elver Jonsson (fp) till näringsminis- ter Björn Rosengren Svensk arbetsmarknad och ohälsa 2001/02:472 av Karin Falkmer (m) till näringsmi- nister Björn Rosengren Regelkrångel 2001/02:473 av Petra Gardos (m) till näringsminister Björn Rosengren Rättssäkerheten inom skatteområdet 2001/02:474 av Petra Gardos (m) till näringsminister Björn Rosengren Resegarantin 2001/02:475 av Maria Larsson (kd) till näringsmi- nister Björn Rosengren Företagares villkor 2001/02:476 av Ingegerd Saarinen (mp) till statsrådet Mona Sahlin Mobbning på arbetsplatser 2001/02:477 av Barbro Feltzing (mp) till statsrådet Mona Sahlin Sänkt veckoarbetstid 2001/02:478 av Barbro Feltzing (mp) till statsrådet Mona Sahlin Friårsreformen 2001/02:479 av Ana Maria Narti (fp) till statsrådet Mona Sahlin Integrationspolitik 2001/02:480 av Marianne Samuelsson (mp) till utri- kesminister Anna Lindh SAPRIN-rapporten 2001/02:481 av Yvonne Ruwaida (mp) till utrikesmi- nister Anna Lindh Mellanöstern 2001/02:482 av Kerstin-Maria Stalin (mp) till stats- rådet Jan O Karlsson Irakiska kurder 2001/02:483 av Kerstin-Maria Stalin (mp) till stats- rådet Jan O Karlsson Iranska konvertiter 2001/02:484 av Lars Gustafsson (kd) till statsminister Göran Persson Bilägares kostnader 2001/02:485 av Elver Jonsson (fp) till socialminister Lars Engqvist Folkhälsan 2001/02:486 av Elisabeth Fleetwood (m) till social- minister Lars Engqvist Utredning om cancerplan 2001/02:487 av Ana Maria Narti (fp) till utbild- ningsminister Thomas Östros Invandrares preparandkurser 2001/02:488 av Runar Patriksson (fp) till statsrådet Ulrica Messing Glesbygdsombudsman 2001/02:489 av Barbro Feltzing (mp) till statsrådet Britta Lejon Yttrandefriheten 2001/02:490 av Lotta N Hedström (mp) till jord- bruksminister Margareta Winberg Gifter i födan 2001/02:491 av Yvonne Ruwaida (mp) till jord- bruksminister Margareta Winberg Transportörsansvaret 2001/02:492 av Ingegerd Saarinen (mp) till finans- minister Bosse Ringholm Alternativa drivmedel 2001/02:493 av Holger Gustafsson (kd) till finansmi- nister Bosse Ringholm Konkurrensvillkor för svenskt jordbruk 2001/02:494 av Marianne Samuelsson (mp) till mil- jöminister Kjell Larsson Däckproduktionen i Gislaved 2001/02:495 av Ingegerd Saarinen (mp) till miljömi- nister Kjell Larsson Naturvården i statens skogar 2001/02:496 av Maria Wetterstrand (mp) till miljö- minister Kjell Larsson Internationellt klimatarbete 2001/02:497 av Sven Bergström (c) till näringsmi- nister Björn Rosengren Planeringsdirektiv till trafikverken
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 14 maj.
11 § Anmälan om frågor för skriftliga svar
Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts
den 26 april
2001/02:1114 av Susanne Eberstein (s) till utbild- ningsminister Thomas Östros Drogtester i skolan 2001/02:1115 av Harald Nordlund (fp) till närings- minister Björn Rosengren Försäkring för el- och värmeproduktion 2001/02:1116 av Johan Pehrson (fp) till näringsmi- nister Björn Rosengren V & S Vin och sprit AB 2001/02:1117 av Per-Samuel Nisser (m) till jord- bruksminister Margareta Winberg Akrylamid i livsmedel 2001/02:1118 av Per-Samuel Nisser (m) till statsrådet Ulrica Messing Gremeniellaangrepp i skogen 2001/02:1119 av Ester Lindstedt-Staaf (kd) till mil- jöminister Kjell Larsson Hanteringen av spillolja 2001/02:1120 av Nils-Göran Holmqvist (s) till mil- jöminister Kjell Larsson Isocyanatforskningen 2001/02:1121 av Lars U Granberg (s) till miljömi- nister Kjell Larsson Biooljor 2001/02:1122 av Eva Arvidsson (s) till näringsminis- ter Björn Rosengren Minskad verksamhet i Nynäshamn 2001/02:1123 av Ulla-Britt Hagström (kd) till stats- rådet Lars-Erik Lövdén Ägarlägenheter 2001/02:1124 av Bengt Silfverstrand (s) till socialmi- nister Lars Engqvist Avgifter inom äldre- och handikappomsorg 2001/02:1125 av Charlotta L Bjälkebring (v) till statsrådet Ingela Thalén Beskattning av pensioner
Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda- gens snabbprotokoll tisdagen den 14 maj.
12 § Kammaren åtskildes kl. 12.39.
Förhandlingarna leddes av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 31 (delvis) och av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.