Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:117 Fredagen den 31 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 2001/02:117

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2001/02:117 Fredagen den 31 maj Kl. 09.00 - 15.09

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------

1 § Anmälan om sammansatt utrikes- och för-
svarsutskott

Från sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
hade följande promemoria inkommit:

Sammansatt utrikes- och försvarsutskott
1 bil.
Utrikesutskottet och försvarsutskottet har jämlikt
riksdagsordningen 4 kap 8 § i separata beslut över-
enskommit att genom deputerade i sammansatt ut-
skott gemensamt bereda dels proposition 2001/02:179
Fortsatt svenskt deltagande i en internationell styrka i
Afghanistan, dels de motioner som kan komma att
väckas med anledning av propositionen.
Till deputerade i det sammansatta utskottet har ut-
setts de i bifogade förteckning upptagna riksdagsle-
damöterna.
Det sammansatta utskottet, som benämns Sam-
mansatta utrikes- och försvarsutskottet (UFöU), har
vid konstituerande sammanträde denna dag utsett
följande presidium:
Henrik Landerholm (m), ordförande
Berndt Ekholm (s), vice ordförande
Stockholm den 30 maj 2002
Thomas Hörberg Ingemar Wahlberg

Bilagan hade följande lydelse:

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet
2002-05-30

Ledamöter och suppleanter i sammansatta utrikes-
och försvarsutskottet (UFöU)

Ur utrikesutskottet

Ledamöter
Sören Lekberg (s)
Berndt Ekholm (s)
Carina Hägg (s)
Bertil Persson (m)
Sten Tolgfors (m)
Lars Ohly (v)
Holger Gustafsson (kd)
Marianne Andersson (c)

Suppleanter
Agneta Brendt (s)
Marianne Jönsson (s)
Birgitta Ahlqvist (s)
Liselotte Wågö (m)
Karin Enström (m)
Murad Artin (v)
Jan Erik Ågren (kd)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Marianne Samuelsson (mp)

Ur försvarsutskottet

Ledamöter
Håkan Juholt (s)
Christer Skoog (s)
Karin Wegestål (s)
Henrik Landerholm (m)
Olle Lindström (m)
Berit Jóhannesson (v)
Margareta Viklund (kd)
Runar Patriksson (fp)
Lars Ångström (mp)

Suppleanter
Ola Rask (s)
Berndt Sköldestig (s)
Kurt Kvarnström (s)
Rolf Gunnarsson (m)
Anna Lilliehöök (m)
Stig Sandström (v)
Jan Orrenius (kd)
Erik Arthur Egervärn (c)

Promemorian med bilaga hade delats ut till kam-
marens ledamöter.

Promemorian lades till handlingarna.

2 § Beslut om ärenden som slutdebatterats den
30 maj

KU20 Granskningsbetänkande
Näringsminister Björn Rosengrens utfästelser om
statlig garanti till flygbolag (avsnitt 2.2)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 1 (m)
Votering:
217 för utskottet
68 för res. 1
3 avstod
61 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 35 v, 36 kd, 13 c, 13 mp, 8 fp
För res. 1: 67 m, 1 -
Avstod: 1 kd, 2 fp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 mp, 6 fp,
1 -
Margareta Viklund (kd) anmälde att hon avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.

Regeringens tillståndsgivning till spel på Internet
(avsnitt 2.5)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 3 (s, v)
Votering:
144 för utskottet
140 för res. 3
65 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 3 s, 67 m, 37 kd, 13 c, 13 mp, 10 fp,
1 -
För res. 3: 105 s, 35 v
Frånvarande: 23 s, 14 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 mp, 6 fp,
1 -
Mona Berglund Nilsson (s) anmälde att hon avsett att
rösta nej men markerats ha röstat ja.

Statsrådet Mona Sahlins hantering av ett ärende om
bidrag till Fryshuset (avsnitt 2.6)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 4 (m)
Kammaren godkände utskottets anmälan med ackla-
mation.

FN-sanktioner (avsnitt 2.11)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 5 (v, fp, mp)
Votering:
229 för utskottet
58 för res. 5
1 avstod
61 frånvarande
Kammaren godkände utskottet anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 67 m, 36 kd, 13 c, 1 -
För res. 5: 35 v, 13 mp, 10 fp
Avstod: 1 kd
Frånvarande: 19 s, 14 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 mp, 6 fp,
1 -

Avvisning till Egypten (avsnitt 2.12)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 6 (v, fp, mp)
Votering:
226 för utskottet
59 för res. 6
3 avstod
61 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 67 m, 34 kd, 13 c
För res. 6: 35 v, 13 mp, 10 fp, 1 -
Avstod: 3 kd
Frånvarande: 19 s, 14 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 mp, 6 fp,
1 -

Tillstånd till vapenexport (avsnitt 2.13)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2 anmälan i res. 7 (mp)
Votering:
273 för utskottet
14 för res. 7
1 avstod
61 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 67 m, 33 v, 37 kd, 13 c, 10 fp,
1 -
För res. 7: 1 v, 13 mp
Avstod: 1 v
Frånvarande: 19 s, 14 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 mp, 6 fp,
1 -

Regeringens hantering rörande M/S Estonias förlis-
ning (avsnitt 2.14)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 8 (mp, kd)
Votering:
250 för utskottet
35 för res. 8
3 avstod
61 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 64 m, 34 v, 18 kd, 13 c, 10 fp
För res. 8: 1 s, 2 m, 1 v, 17 kd, 13 mp, 1 -
Avstod: 1 m, 2 kd
Frånvarande: 19 s, 14 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 mp, 6 fp,
1 -

Justitieminister Thomas Bodströms ansvar för bristen
på ordning och säkerhet under EU-toppmötet i Göte-
borg (avsnitt 2.15)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 9 (m, fp)
Votering:
206 för utskottet
79 för res. 9
2 avstod
62 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 35 v, 35 kd, 13 c, 11 mp
För res. 9: 67 m, 1 kd, 10 fp, 1 -
Avstod: 1 kd, 1 mp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 4 mp, 6 fp,
1 -

Regeringens utnämningspolitik (avsnitt 2.17)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 10 (m)
Votering:
216 för utskottet
72 för res. 10
61 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 35 v, 37 kd, 13 c, 10 mp, 9 fp
För res. 10: 67 m, 3 mp, 1 fp, 1 -
Frånvarande: 19 s, 14 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 mp, 6 fp,
1 -

Kulturminister Marita Ulvskogs utövande av ägandet
i bolaget Teracom AB (avsnitt 2.18)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 11 (m, fp)
Votering:
209 för utskottet
79 för res. 11
61 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 35 v, 37 kd, 13 c, 12 mp
För res. 11: 67 m, 1 mp, 10 fp, 1 -
Frånvarande: 19 s, 14 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 mp, 6 fp,
1 -

Statsrådet Britta Lejons offentliggörande av aktieför-
säljning (avsnitt 7)
Godkännande av
1. utskottets anmälan
2. anmälan i res. 12 (m)
Votering:
220 för utskottet
68 för res. 12
61 frånvarande
Kammaren godkände utskottets anmälan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 35 v, 37 kd, 13 c, 13 mp, 10 fp
För res. 12: 67 m, 1 -
Frånvarande: 19 s, 14 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 mp, 6 fp,
1 -

Övriga i betänkandet upptagna frågor
Kammaren godkände utskottets anmälan.

Utskottets genom fattade beslut godkända anmälan
lades till handlingarna.

FöU13 Beredskapslagring av olja och kol
Kammaren biföll utskottets förslag.

MJU21 Handel med skogsfrö och skogsplantor
Punkt 1delvis (Ändring i 34 a § skogsvårdslagen)
Eftersom propositionen innehöll förslag till ändringar
i skogsvårdslagen (1979:429) som, såvitt avsåg
34 a §, innebar att uppgift som innefattade myndig-
hetsutövning skulle överlåtas till Europeiska gemen-
skapernas kommission måste beslutet fattas i den
ordning som föreskrivits i 10 kap. 5 § fjärde stycket
regeringsformen, vilket krävde att riksdagens beslut
skulle fattas antingen med tre fjärdedels majoritet
eller i den ordning som gällde för stiftande av grund-
lag. Av förslaget framgick att beslutet önskades bli
antaget i ett enda beslut. För bifall krävdes därför att
minst tre fjärdedelar av de röstande förenade sig om
beslutet.
Enligt RO 5 kap. 3 § andra stycket skulle beslut fattas
genom omröstning.
Votering:
283 för bifall
4 för avslag
62 frånvarande
Tredje vice talmannen konstaterade att minst tre fjär-
dedelar av de röstande hade röstat ja och kammaren
hade således bifallit utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För bifall: 112 s, 66 m, 34 v, 36 kd, 13 c, 11 mp,
10 fp, 1 -
För avslag: 1 m, 1 v, 2 mp
Frånvarande: 19 s, 14 m, 8 v, 6 kd, 5 c, 3 mp, 6 fp,
1 -

Punkt 1 delvis (Övriga ändringar i skogsvårdslagen)
Kammaren biföll utskottets förslag.

Punkt 2 (Myndighetskontroll)
1. utskottet
2. res. (kd, m, c)
Votering:
169 för utskottet
118 för res.
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 35 v, 13 mp, 10 fp
För res.: 67 m, 37 kd, 13 c, 1 -
Frånvarande: 20 s, 14 m, 8 v, 5 kd, 5 c, 3 mp, 6 fp,
1 -

3 § Integrationspolitik för 2000-talet

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
2001/02:SfU15
Integrationspolitik för 2000-talet (prop. 2001/02:129).

Anf. 1 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Sverige i dag är ett mångkulturellt
land. Det betyder också att Sverige är ett förändrat
land. Mer än var tionde invånare i Sverige är född
utomlands. Ytterligare 800 000 personer som är födda
i Sverige har en eller två föräldrar som är födda ut-
omlands.
Sverige har invånare från över 200 länder. Majo-
riteten av dem som har invandrat till Sverige har varit
här i minst tio år. Drygt 60 % av dem som invandrat
har i dag svenskt medborgarskap. Sverige är ett
mångkulturellt land.
Den politiska utvecklingen i många delar av Eu-
ropa med främlingsfientliga partier på frammarsch
skiljer sig ännu från Sveriges, och vi har ett gemen-
samt ansvar för att se till att det så ska förbli. Från
svensk sida kommer vi att såväl inom Norden och EU
som internationellt vid alla tillfällen där det går med
kraft markera att integrationsfrågorna inte får bli ett
slagträ för främlingsfientliga krafter.
Integrations- och mångfaldsfrågorna handlar yt-
terst om det demokratiska samhällets allra viktigaste
hörnstenar: social rättvisa och jämlikhet. Regeringens
utgångspunkt och även målsättningen för integra-
tionspolitiken som den är beslutad här i riksdagen är
att den ska präglas av alla människors lika rättigheter,
lika skyldigheter och lika möjligheter men också av
ömsesidig respekt för kulturella olikheter så länge de
inte strider mot samhällets allra mest grundlägganade
demokratiska värderingar - för det handlar om
mänskliga rättigheter.
Integration innebär verkligen ett ömsesidigt utbyte
och även ett ömsint hänsynstagande mellan oss som
individer som lever i Sverige, mellan de regioner som
vi har i närheten av oss men också mellan olika län-
der.
Olof Palme sade en gång:
"Rasismens grogrund kan man ofta söka i männi-
skors ekonomiska och sociala villkor. Vi bekämpar
därför rasismen också genom att slåss för full syssel-
sättning, ekonomisk expansion och social rättvisa. I
ett samhälle där människor vet att de har arbete, kan
försörja sig, känner social trygghet och ser optimis-
tiskt på sin och sina barns framtid, har rasismen svårt
att få något fotfäste."
Det är sant som Olof Palme sade att rasismen då
har svårt att få något egentligt fotfäste. I en samhäll-
sanalys räcker det inte att ha fokus enbart på de soci-
ala och ekonomiska orättvisorna. Man måste också se
den strukturella diskrimineringen, det underliggande,
sökandet efter likhet, att rasismen ligger djupare än
klassamhället.
Det är där det politiska ansvaret ligger - att bryta
normen på alla punkter, när det gäller klass, etnicitet
och kön. Det handlar om att faktiskt gilla olikheter
och att bejaka andra värden som binder ihop en na-
tionalstat i dag än etnicitet och hudfärg. Det är värde-
ringar som demokrati, mänskliga rättigheter, solida-
ritet och öppenhet som ska vara Sverige, och de vär-
deringarna ska gälla oss alla.
Fru talman! Det är oerhört viktigt i en debatt som
denna och i debatter som förs i samhället i dag att
försöka hålla isär flyktingpolitiken och integrations-
politiken. Flyktingpolitiken måste avgöras av männi-
skors behov av skydd och av människors rätt till asyl.
Det är en fråga om solidaritet. Integrationspolitiken
handlar om att ge rättigheter, klargöra skyldigheter
och erbjuda möjligheter. Det är framför allt frågor om
hur man introduceras i ett nytt land, hur man får möj-
lighet att lära sig språket, att få arbete och bostad och
rätten att inte bli diskriminerad.
Sverige har tagit ett mycket stort ansvar under
många år för Europas flyktingar, och det är jag stolt
över. Men det betyder självklart också att det period-
vis blir svåra påfrestningar på integrationspolitiken.
En del debattörer har t.ex. använt OECD:s siffror från
1997 till att försöka visa att vi skulle vara, som man
menar, bland de sämsta i Europa. Jag skulle vilja be
kammarens ledamöter att tänka efter lite hur situatio-
nen var i mitten på 90-talet och hur Sverige ser ut.
Sverige har i dag 17 flyktingar per 1 000 invånare,
Danmark har 13, Tyskland har 11 och Holland har 9.
Åren 1994-1997 tog Sverige emot över 100 000
flyktingar. De flesta flydde från ett oerhört grymt krig
mitt i Europa.
Under den här perioden var arbetslösheten i Sve-
rige väldigt hög. Konjunkturen var oerhört svår, och
det är klart att detta var påfrestningar på möjligheter-
na att snabbt integrera. Men Sverige gjorde det själv-
klara. Vi erbjöd asyl åt förföljda, och vi har och hade
ett stort arbete för att få integrationen att fungera
samtidigt.
Jag vill påstå att någonting mycket stort har hänt
sedan dess. Jag påstår att det åren 1997-2001 har det
inträffat ett trendbrott på arbetsmarknaden. Under
den perioden har skillnaden i arbetslöshet mellan
utlandsfödda och den övriga befolkningen mer än
halverats. För utländska medborgare som kommer
utanför EU minskade skillnaden i arbetslöshet med
20 %.
Vi måste fortsätta. Vi måste komma längre. Fort-
farande är skillnaden för stor. Fortfarande är diskri-
mineringen stor. Men det är viktigt att se att trots den
påfrestning som vår självklara asylpolitik gav genom
så många flyktingar har strävandena att komma in i
arbete verkligen givit ett trendbrott de senaste åren.
Integrationspolitiken handlar nu om att förstärka och
komma längre med detta arbete.
Vi ska minnas att Sverige behöver sina invandrare
så oerhört väl. År 2000 skulle vår befolkning ha
minskat om det inte vore för invandringen. Låt oss
inte smita undan från problemdebatten genom att tala
om arbetskraftsinvandring utan låt oss nu se hur vi
gör för att undanröja de strukturella hindren för att ge
alla lika rättigheter, lika skyldigheter och lika möjlig-
heter.
Fru talman! Regeringen vill nu koncentrera integ-
rationspolitiken kring fem områden. Det första är
introduktionen av nyanlända - flyktingar, asylsökan-
de och anhöriginvandrare - vilken ska handla om att
ge praktik, validering, yrkessvenska och ett individu-
aliserat mottagande.
Det andra området är svenska för invandrare, vil-
ket har genomgått stora förändringar under de senaste
åren. Vi måste komma längre med att individualisera
och att ha en tydligare koppling till arbetet och till
den yrkestillhörighet som man har med sig.
Det tredje området är ungdomsskolan, där utbild-
ningsminister Thomas Östros har redovisat hur rege-
ringen vill prioritera det nya skolverkets arbete mot
segregationen i skolan, inte minst i förortsområdena,
där storstadssatsningens mycket lyckade resultat
betyder mycket.
Den fjärde punkten är kampen mot diskrimine-
ringen, både genom att skärpa lagstiftningen och
tydligare samla diskrimineringsgrunderna och genom
att förvänta oss en större insats från landets arbetsgi-
vare för att ta till vara den kompetens som vi har i
vårt land.
Det femte handlar om att fortsätta den mycket
framgångsrika valideringen av utländsk utbildning
och kompetens.
I Stockholm har projektet med läkare arbetat se-
dan 1999. Nu har 190 läkarlegitimationer kommit
sådana personer till del som har utbildning från ett
annat land. 40 % av alla dem som förra året fick lä-
karlegitimation i Stockholm hade fått sin utbildning
utomlands.
Ett annat exempel är de lärare som Högskolever-
ket arbetar med att validera. Detta arbete har gett 500
utländskt utbildade lärare en plats i den svenska sko-
lan.
Det övergripande målet, fru talman, måste dock
fortfarande vara kampen mot fördomar och rädslor.
Detta måste vi debattera, och vi måste tala om svårig-
heterna. Men vi måste också tala om de möjligheter
som ett land med mångfald har.
Vi sopar ingen debatt under mattan, och vi ska
fortsätta att vara tydliga i att aldrig falla undan för
rasism och främlingsfientlighet.

Anf. 2 PER UNCKEL (m):
Fru talman! Dagens debatt handlar om integra-
tionspolitiken. Det är en bra bakgrund för att ägna
omsorg åt varför extrema politiska rörelser uppkom-
mer, men också åt att reflektera över många fler män-
niskors otrygghet och utanförskap i vårt eget sam-
hälle.
Extrema rörelser hämtar sin näring från många
olika källor. Politiska irrläror har i det här samman-
hanget en stor skuld. Till följd av sådana förtrycktes
miljoner och åter miljoner människor i Öst- och Cent-
raleuropa, liksom i delar av Sydeuropa, under stora
delar av det förra seklet.
Demokratin och friheten vann. Länder befriades
från förtrycket. Vårt eget land fick grannar där män-
niskor tillerkändes samma självklara rörelsemöjlig-
heter och friheter som vi själva har. Det var en myck-
et stor seger.
Demokratin måste emellertid vinnas igen och
igen. Irrlärorna är inte försvunna - bara försvagade.
De kräver vår fortsatta vaksamhet till stöd för männi-
skans rätt och demokratins värde.
Men det handlar inte endast om det. När främ-
lingsfientlighet hotar är det inte bara vår skyldighet
att varna för konsekvenserna och framhålla de goda
värdenas styrka. Det är också nödvändigt att undan-
röja de orsaker som föder alltför många människors
avoghet mot medmänniskor från andra länder. Här
bär ett flertal europeiska regeringar ett tungt ansvar.
Den svenska regeringen är minst av allt något un-
dantag.
I skyddet för ett tolerant och öppet samhälle är en
mer framsynt integrationspolitik det viktigaste bidra-
get. Om vi däremot fortsätter som hittills kommer
främlingsfientligheten att få ny näring.
I Sveriges segregerade bostadsområden är arbets-
lösheten det alldeles avgörande problemet. Arbetslös-
heten slår ut människor ur sociala gemenskaper och
undanröjer möjligheten att ekonomiskt rå sig själv.
Det skapar beroenden hos dem som drabbas och föder
misstänksamhet hos många fler.
Att skapa förutsättningar för många och riktiga
jobb är därför integrationspolitikens huvudfråga. Här
står den avgörande striden mot främlingsfientlighe-
ten.
Fru talman! Sverige lever i detta hänseende far-
ligt. Jobb som många skulle velat ha har slagits ut -
ofta alldeles i onödan. Bakom den glättade statistiska
arbetsmarknadsfasaden är den riktiga arbetslösheten
hög och bidragsberoendet stort. Det gäller i synnerhet
många av dem som inte har sin historiska hemvist i
vårt land.
Fru talman! Staten ska behandla alla människor
som individer. Det gäller invandrare och flyktingar
lika väl som dem som bott länge i vårt land. Det
måste bli slut på en invandrar- och flyktingpolitik
som tenderar att se på människor som horder snarare
än som individer. När alla dessa enskilda människor
kommer hit ska deras sak behandlas fort och samti-
digt rättssäkert.
Det är vår skyldighet att inte göra dem som kom-
mer hit till socialstatens bidragstagare. Vi stöder bäst
genom att öppna arbetsmarknaden och ge alla chan-
sen att erbjuda sin insats. Det finns ingen brist på
arbete som behöver utföras i Sverige - bara brist på
förutsättningar för alla att få göra sin insats.
Det krävs inga märkvärdigheter för att åstadkom-
ma en bättre tingens ordning, men väl en grundläg-
gande insikt om hur jobb kommer till. Inte bara rege-
ringar utanför Sverige saknar uppenbar förmåga att se
det självklara. Också i vårt eget land väger andra
hänsyn ofta tyngre än att på allvar ta till vara flyk-
tingars och invandrares potential.
Gunnar Strömmer beskriver i en nyutkommen
bok, med egna erfarenheter från rättighetsarbete i
USA, hur det kan gå när individens rätt inte ges före-
träde. I en intervju i Dagens Nyheter står: "Men sta-
tens tvångsmakt får heller inte användas för att gynna
vissa grupper, skriver han för att väl hemma mötas av
krav från integrationsminister Mona Sahlin på lag-
stiftning om positiv särbehandling. 'Sverige står i dag
vid samma vägval där USA stod för fyrtio år sedan.
Den väg de nu överger som felaktig skulle vi alltså
slå in på. Det vore dystert', säger Gunnar Strömmer."
Precis så är det, fru talman. Sverige ska vara ett
samhälle där alla behandlas lika eftersom alla har
samma värde. Allt annat föder orättfärdigheter,
avund, misstänksamhet och rättsosäkerhet.
Med en hållning som den jag har angivit motver-
kas främlingsfientlighet och intolerans. Så skapas ett
samhälle där vi alla kan komma till vår rätt, och där
vi ömsesidigt kan ställa krav på varandra.
Främlingsfientlighet är inte en mänsklig egenskap
utan resultatet av dålig politik. Det är hoppfullt. Dålig
politik kan ersättas med en bättre, som ger varje män-
niska möjlighet att växa, och som därigenom undan-
röjer främlingsfientlighetens orsaker.
(Applåder)

Anf. 3 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Fru talman! Det var en mycket intressant betrak-
telse, inte minst - det vill jag verkligen understryka -
över hur demokratin aldrig är färdigvunnen utan
måste återerövras gång på gång. Det är viktigt, inte
minst för den unga generationen, att se Europas kamp
för demokrati också i det historiska perspektivet,
precis som Per Unckel gjorde.
Jag har två reflexioner. Den ena handlar om Euro-
pas främlingsfientliga partier som nu har gått framåt
och också fått insteg i regeringar i många länder i
Europa. I samtliga fall har de fått insteg i regerings-
politiken genom borgerliga partier. Per Unckels par-
tibröder har öppnat dörren för deras medverkan. Vil-
ka slutsatser drar han av det?
Den andra reflexionen gäller arbete. Som Per
Unckel mycket riktigt säger är arbete viktigt i kampen
mot främlingsfientlighet och utanförskap. Men, Per
Unckel, det räcker inte som analys. Rasismen gör
alltid invandrarna till problemen, antingen för att de
tar jobben eller för att de tar bidragen.
Man måste se att kampen mot diskrimineringen är
den överordnade frågeställningen. I det hänseendet
var Per Unckels inlägg totalt befriat från varje diskus-
sion kring detta ämne och också från arbetsgivarnas
roll i den diskriminering vi ser i Sverige i dag.
Tänk om Moderaterna någon gång kunde visa
samma upprördhet över den negativa särbehandling
som många människor i dag är utsatta för på svensk
arbetsmarknad som när socialdemokratiska politiker
med lag och politik vill förändra detta till en positiv
särbehandling.

Anf. 4 PER UNCKEL (m) replik:
Fru talman! Jag sade i mitt anförande att man
måste förstå hur arbete kommer till. Det verkar inte
som att Mona Sahlin gör det. Invandrarna hör till dem
som har den svåraste uppförsbacken när jobb ska
sökas. Det är ofta därför att de inte riktigt talar språ-
ket eller därför att de möts av tveksamhet av det ena
eller andra skälet.
Ju högre tröskeln till det nya arbetet är genom hö-
ga skatter, otidsenlig arbetsmarknadsreglering och allt
det andra som i dag gör att så många människor går
utan arbete, desto fler invandrare och flyktingar
kommer att drabbas av den politikens resultat.
Det är därför jag säger att kampen mot främlings-
fientligheten går genom att öppna arbetsmarknaden.
Gör man inte detta kan man hålla hur många hög-
tidstal som helst i Sveriges riksdag, men invandrarna
kommer aldrig i närheten av de arbeten som vi vill få
utförda.
Det är därför den otidsenliga arbetsmarknadspoli-
tik som Mona Sahlins parti bär som sitt signum är ett
sådant hinder för att integrationspolitiken ska funge-
ra.
Fru talman! Den andra frågan gäller de främlings-
fientliga partierna i Europa. Låt oss analysera om
främlingsfientligheten har fått insteg i den österrikis-
ka regeringen, för att ta det exempel som Mona Sah-
lins parti allra oftast brukar tala om. Svaret på denna
fråga är nej. Vad vi har lyckats göra ute i Europa är
att ta död på en del av främlingsfientligheten genom
att inte nonchalera främlingsfientlighetens orsaker.

Anf. 5 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Fru talman! Det sista var en intressant analys. Det
bästa sättet att ta död på främlingsfientlighet är, sade
Per Unckel, att släppa in dem i regeringsrummen för
att påverka integrations- och flyktingspolitiken. Jag
gör en totalt omvänd analys. Det viktiga är att ta
debatten, vara tydlig, men aldrig någonsin sätta sig i
regeringsrummet tillsammans med de krafterna. Det
är den socialdemokratiska analysen.
Per Unckel säger att vi socialdemokrater inte för-
står hur jobb kommer till, eller att vi har en otidsenlig
arbetsmarknadspolitik. Är det riktigt att säga det om
en regering som har en rekordutveckling av antalet
nya jobb i Sverige de senaste åren och som har mer
än halverat arbetslösheten?
Som jag beskrev har vi sett en fantastisk trendut-
veckling när det gäller arbetslöshet och sysselsättning
bland människor som är födda utanför Europa. Per
Unckel säger att vi inte förstår hur jobb kommer till.
Jag påstår att det är hörnstenen i integrationspolitiken.
Det Per Unckel saknar är insikten om hur diskri-
mineringen försvårar denna utveckling. Det räcker
inte att bara skälla på Socialdemokraterna, Per
Unckel. Vi måste också gemensamt bearbeta Sveriges
arbetsgivare så att de är med och tar sitt ansvar för att
göra det Per Unckel efterlyser, nämligen öppna ar-
betsmarknaden.
Då kan man inte vara mer upprörd över positiv
särbehandling än över den diskriminering som är ett
så stort problem för många invandrare i Sverige i dag.

Anf. 6 PER UNCKEL (m) replik:
Fru talman! Först om Österrike. Det har inte inta-
gits någon främlingsfientlighet i den österrikiska
regeringen. Vad den österrikiska regeringen har lyck-
ats göra är att ta undan den främlingsfientlighet som
annars skulle ha kunnat få utlopp. Titta på den öster-
rikiska regeringens politik i praktiken. Mona Sahlins
analys borde bli något mer nedstämd i tonläget.
Dessutom ska vi minnas vilka regeringar som i
dag tar initiativ för att skärpa Europas flyktingpolitik.
Det gör inte Österrikes regering. Men det gör väl
Tony Blair från Storbritannien och Gerhard Schröder
från Tyskland. De är inte mina partikamrater, utan
Mona Sahlins.
Låt oss återigen titta på arbetena. Ingen skulle va-
ra gladare än jag om den svenska arbetsmarknaden
såg ut såsom Mona Sahlin beskriver det. Men den
höga sysselsättningen och den låga arbetslösheten
finns bara i AMS statistikkolumner. Den finns inte i
de segregerade bostadsområdena.
Där går fortfarande mängder med människor utan
möjlighet att få göra sin insats för sig själva och för
sitt nya hemland. Det sker därför att också på de allra
lägsta inkomsterna i Sverige betalar arbetsgivare och
inkomsttagare enorma mängder i skatter och förhind-
ras dessutom att expandera till följd av otidsenliga
arbetsmarknadslagar.
Precis innan människor slås ut från arbetsmarkna-
den i Sverige, invandrare, flyktingar eller svenskar,
säger Mona Sahlins regering att det är rimligt att de
och deras arbetsgivare ska betala 60 % av arbets-
kraftskostnaden i skatter. Vad händer när detta med-
delas dem? Jo, jobben kommer inte till, och de som
först slås ut är de som har den högsta tröskeln att
klättra över.
Det främsta skyddet mot intolerans och främlings-
fientlighet, Mona Sahlin, ligger i att undanröja orsa-
ker som i dag gör att människor som vill arbeta inte
kommer in på arbetsmarknaden. All annan politik
kommer dessvärre att visa sig verkningslös.

Anf. 7 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! En av mina viktigaste erfarenheter i
livet är kanske den som jag påminns om varje dag.
Det är en erfarenhet som jag delar med många männi-
skor i Sverige, en erfarenhet som både fyller mig med
glädje och fasa.
När jag var liten ville jag inte vara svartskalle. För
det var ju just för att jag var svartskalle som jag blev
mobbad i skolan, det var just för att jag var svart-
skalle som jag blev slagen. Var det för att jag var
svartskalle som jag inte fick stöd av de vuxna i skolan
när jag behövde det som mest? Varför fick inte jag
känna mig trygg? Det är en erfarenhet jag bär med
mig i livet, och det finns fler.
Fru talman! Tänk dig att gång på gång blir för-
följd av en vakt när du går in i en affär. Tänk dig att
gång på gång bli stoppad av passkontrollanter för en
resa på 20 minuter mellan Helsingör och Helsing-
borg. Eller kanske ännu värre: Tänk dig att bli utpe-
kad som den skyldige när det är någon annan som har
gjort det. Det är också några av mina erfarenheter.
Det är erfarenheter jag delar med många i Sverige
och i Europa. Erfarenheten av otrygghet och erfaren-
heten av att bli utpekad och skyldig, enbart på grund
av mitt utseende, mitt ursprung.
Varför känner jag fasa? För att många känner igen
sig än i dag, och för att många i dag blir utpekade och
diskriminerade i Sverige år 2002. Och det handlar
inte bara om att inte bli insläppt på krogen.
Fru talman! Det handlar om att inte få något ar-
bete. Det handlar om att inte har råd att bo var man
vill, eller att våga bo någon annanstans än där man
känner sig trygg och välkommen. Det handlar om de
barn som blir kvar i skolan när alla svenska föräldrar
har valt en annan skola åt sina barn. Det handlar om
att inte få lära sig svenska när man har kommit till
Sverige.
Det handlar om mycket mer än så. I grunden
handlar det om människovärde, vår människosyn och
solidaritet.
Fru talman! Solidaritet får aldrig handla om att
tycka synd om. Solidaritet är en aktiv handling som
kärlek, att ta parti för och inte emot, att våga se och
att mötas. Det existerar problem i Sverige. Det visar
inte minst regeringens skrivelse Integrationspolitik
för 2000-talet. Men det finns lösningar.
Vänsterpartiet är ett antirasistiskt parti, och vi har
alltid aktivt deltagit i kampen mot rasism och höger-
extremism. Sedan flera år har högerpopulistiska och
främlingsfientliga partier byggt upp ett betydande
folkligt stöd i europeiska länder som Frankrike, Itali-
en och Österrike. Men främlingsfientliga partier visar
på stark framgång även i Nederländerna, Danmark
och Norge.
Det senaste exemplet från Danmark visar med
förskräckande tydlighet vad som kan hända om etab-
lerade partier låter dagordningen sättas av främlings-
fientliga krafter. Det är här jag känner en uppriktig
oro. Det gör jag inte minst med tanke på att den bor-
gerliga majoriteten hemma i Skåne styr med stöd
från, just det, det främlingsfientliga Skånes väl, som
till valet ställer upp för inte mindre än Sverigedemo-
kraterna.
Jag känner mig stolt över att vi i denna fråga har
en grundläggande enighet mellan partierna i Sveriges
riksdag. Men jag vill ändå rikta en fråga till de bor-
gerliga partiernas representanter. Tänker ni efter valet
acceptera liknande majoritetslösningar med högerpo-
pulistiska och främlingsfientliga partier som ni gör i
Skåne i dag?
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet ser det som alla
partiers uppgift och skyldighet att bekämpa rasism,
främlingsfientlighet och homofobi i alla dess former
och att stå upp för solidaritet, medmänsklighet och
rättvisa.
Främlingsfientliga ideologier och rörelser får fot-
fäste i ett samhälle där klassklyftorna växer. De som
inte har mycket har fått det ännu sämre, och de riktigt
rika har kunnat fylla på sina plånböcker ännu mer.
Det är knappast någon nyhet men det förtjänar att
sägas igen: Med hög arbetslöshet och ökade sociala
skillnader söker en del någon att skylla på, någon att
peka ut. En känsla av maktlöshet föder otrygghet,
desperation och hat. Det är därför som kampen mot
rasismen också handlar om att utjämna klassklyftorna
- en konstruktiv kamp för att förändra samhällets
strukturer och för konkreta förbättringar i människors
vardag.
Fru talman! Det vi i Vänsterpartiet säger är att det
handlar om att kampen mot rasism förs inte bara mot
uttalat rasistiska grupper utan också mot ökande klas-
sklyftor och för en generell välfärdspolitik som om-
fattar alla invandrade och infödda kvinnor och män.
Om argumentationen och kampen för alla människors
lika värde inte upprätthålls bidrar det till att högerpo-
pulistiska partier kan nå framgångar i länder som inte
befinner sig i ekonomisk kris och som har ett relativt
ekonomiskt välstånd. Det visar exempelvis utveck-
lingen i Danmark.
Fru talman! Jag har även en fråga till Socialde-
mokraterna och Mona Sahlin. Den migrationspolitik
som i dag förs i Sverige och i övriga Europa präglas
av en anda av intolerans, inhumanitet och bristande
solidaritet. Följden blir ett rent dubbelspel där statliga
kampanjer och myndigheter talar om vikten av en
kamp för alla människors lika värde, samtidigt som
den verkliga politiken ser helt annorlunda ut och ger
signaler om människors olika värde utifrån etnisk
bakgrund.
Ett annat exempel är det bemötande som många
människor med utländsk bakgrund stöter på hos olika
myndighetsutövare. Denna dubbelmoral, som vi kal-
lar för statlig rasism, ger just högerextrema organisa-
tioner argument och ökar deras möjligheter till fram-
gång.
För Vänsterpartiet är kampen mot denna statliga
dubbelmoral avgörande för att Sverige ska kunna bli
ett samhälle där alla är lika mycket värda och där alla
i realiteten ges samma möjligheter och grundförut-
sättningar.
Om den direkta fråga som jag har besvaras med
ett ja kommer det att få positiva och konkreta kon-
sekvenser, helt i linje med den anda i vilken vi för
debatten här i dag, helt i linje med kampen om re-
spekt för människovärdet. Vi är fem partier i Sveriges
riksdag som vill se andra konkreta lösningar på den
svenska flyktingpolitiken än den flyktingpolitik som i
dag förs av Socialdemokraterna tillsammans med
Moderaterna.
Min fråga är: Mona Sahlin, är ni från Socialde-
mokraterna beredda att bryta det samarbete som ni
har med Moderaterna i flyktingpolitiken?
Fru talman! För att avsluta där jag började vill jag
säga följande. Själv tillhör jag en rad olika minorite-
ter, och jag har ett svenskt hjärta som pumpar runt
mitt grekiska blod. Jag tror att roten till fientlighet är
strukturell. Men jag tror också att det handlar om brist
på kärlek och solidaritet. Det är många människor
som inte känner någon kärlek och som därför inte har
förmåga att ge kärlek tillbaka till någon annan.
Dagens hårda samhälle har gjort att människor har
blivit rädda för varandra i stället för att vara rädda om
varandra. Rädda människor är otrygga, och otrygga
människor stänger in sig. Instängda människor blir
lätt inskränkta, och inskränkta människor blir för-
domsfulla. Det är med kärlek och kunskap som vi
spräcker hål på fördomar. Här har vi alla ett gemen-
samt ansvar för att våga se och mötas, att våga ge
kärlek och att våga att bli älskade.

Anf. 8 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Fru talman! Får jag börja med att understryka
analysen av vad jag väljer att kalla för den struktu-
rella rasismen och som jag nämnde i mitt anförande.
Detta är en oerhört viktig beståndsdel. Det är också
viktigt att erkänna de problem som vi har djupt inne i
det svenska samhället - både i stat, kommuner och
landsting och på den privata arbetsmarknaden. Utan
en sådan analys - den uppfattningen delar jag - blir
integrationspolitiken bara halv.
Det var inte så lätt att uppfatta exakt vilken fråga
som skulle besvaras med ett ja eller ett nej, måste jag
säga, men jag vill bestämt dementera beskrivningen
av att vi socialdemokrater och Moderaterna skulle ha
ett speciellt samarbete just kring flyktingpolitiken.
Jag betonade, och det vill jag fortsatt göra, hur
oerhört viktigt det är att Sverige ska fortsätta att vara
ett mycket generöst land när det gäller människors
behov av och rätt till asyl och när det gäller att ha en
generös flyktingpolitik. Det är också oerhört viktigt
att i debatten skilja på flyktingpolitiken och integra-
tionspolitiken, så att man inte trillar i fällan - det tror
jag att Tasso Stafilidis håller med om - när det gäller
detta med att man om man tar emot för många flyk-
tingar inte kan bedriva en framgångsrik integration.
Det är människors behov av att fly och rätt att få asyl
som måste styra migrationspolitiken. I det arbetet
lägger också Jan O Karlsson ned stor möda på att få
den debatten att bli starkare i hela Europa. Det har
också varit en av anledningarna till den oro som rege-
ringen har gett uttryck för när det gäller den danska
hållningen. Danmark tar ju snart över ordförandeska-
pet i EU.

Anf. 9 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag håller med Mona Sahlin om att
man inte ska skylla på flyktingpolitiken när integra-
tionsarbetet inte går bra. Men det är inte det som det
handlar om. Det är problematiskt när Mona Sahlin
säger att man ska hålla isär flyktingpolitiken och
integrationspolitiken. Vad det i grunden handlar om
tycker jag faktiskt är hur vi behandlar våra flyktingar.
Det är där som jag tycker att integrationspolitiken och
flyktingpolitiken är en gemensam debatt.
Vi kan inte ha en integrationspolitik som är fram-
åtsyftande och bra när vi sedan behandlar de som
söker asyl och de som är flyktingar i Sverige på ett
helt annat sätt - som tredje klassens medborgare och
som människor utan människovärde. Det är i det
avseendet som jag tycker att det är problematiskt. Jag
hoppas att Mona Sahlin och jag är överens om det.
Vad min fråga handlade om, och som faktiskt
stämmer med det som sker här i riksdagen och med
den flyktinglagstiftning som vi har, är det faktum att
den svenska flyktinglagstiftningen i dag i stort bygger
på att Moderaterna och Socialdemokraterna har en
majoritet i denna kammare och kan bedriva den flyk-
tingpolitik som vi har. Det är där som min kritik rik-
tas till Socialdemokraterna och Mona Sahlin, och det
är det som min fråga handlar om, alltså: Varför fort-
sätter ni med denna tysta överenskommelse? Trots att
det kanske inte är ett gemensamt samarbete är det ju
ni som är överens om den flyktingpolitik som förs.

Anf. 10 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Fru talman! Hur ett land hanterar flyktingar, hur
mottagandet och introduktionen fungerar, påverkar
självklart integrationspolitiken. Om detta tror jag att
vi är helt överens. Jag ville bara betona faran i att
argumentera och agera som t.ex. den danska rege-
ringen gör. Man stramar ju åt villkoren för flyktingar
med den direkt uttalade ambitionen att därigenom få
färre flyktingar för att därmed bli mer lyckosam i
integrationen. Det är detta som är så farligt. Flykting-
politiken måste vara till för att ge människor som har
behov av skydd och asyl den rätten. Det tror jag att vi
är överens om.
Sedan tycker jag att Tasso Stafilidis medverkar till
en mytbildning och kanske därför vill fortsätta de-
batten specifikt om flyktingpolitiken när vi i dag
diskuterar integrationsskrivelsen. Men det räckte väl
att höra Per Unckels inlägg här för att inse att det inte
är speciellt mycket som han och jag är överens om
eller har samma uppfattning om - vare sig när det
gäller dagens integrationspolitik eller när det gäller
framtidens integrationspolitik.

Anf. 11 TASSO STAFILIDIS (v):
Fru talman! Jag är glad över det klargörandet. Det
är precis vad jag ville ha.
Det är viktigt att ni från socialdemokratisk sida är
tydliga när det gäller att framhärda i att det beträffan-
de den flyktingpolitik som i dag förs i Sverige fak-
tiskt skiljer sig ganska väsentligt trots att ni och Mo-
deraterna gemensamt bildar en majoritet. Framför allt
skiljer det sig i integrationspolitiken.
Vi är överens om allt det som Mona Sahlin säger.
Det är just när hon lyfter fram skillnaderna här som
det blir tydligt varför det är viktigt att hålla isär olika
debatter. Mona Sahlin och jag är helt överens om att
det som händer i Danmark inte är rätta sättet att de-
battera. Jag tror att vi också är överens i denna kam-
mare om att vi, om det finns problem, ska lyfta upp
dem till ytan och debattera och diskutera dem.
Från Vänsterpartiets sida kommer Kalle Larsson
att i sitt anförande tydliggöra Vänsterpartiets ställning
i fråga om integrationsskrivelsen. Men det är ändå
viktigt att vi har ett gemensamt avstamp i denna
kammare där vi inte, som Mona Sahlin sade tidigare,
någonsin sopar någonting under mattan. Vi för upp
det till ytan och diskuterar det. Framför allt kommer
vi med gemensamma lösningar som bygger på alla
människors lika värde och alla människors lika rät-
tigheter.

Anf. 12 STEFAN ATTEFALL (kd):
Fru talman! Låt oss först gemensamt slå fast att i
en demokrati kan vi aldrig tolerera att människovär-
det relativiseras. Det existerar inget mänsklighetens
A- och B-lag. Det är oacceptabelt att tala om "vi" och
"dom", att dra upp gränser som relativiserar det uni-
versella människovärdet. Det är av största vikt att vi i
familjer, i skolan och i samhällsdebatten hela tiden
betonar respekten för alla människors lika värde.
Därför är det så viktigt att skolan har en tydlig värde-
grund, att familjerna har tid för vardagssamtalen
hemma runt köksborden. Det är i de miljöer som
mycket av det som vi måste värna och ska stärka kan
odlas.
Vi ser nu hur främlingsfientliga partier vinner
mark runtom i Europa, och det finns inga skäl att
föreställa sig att Sverige skulle vara immunt mot
sådana politiska strömningar. Alla vi som är ute och
träffar väljare på gator och torg möter människors
irritation och frågor över hur flykting- och integra-
tionspolitiken fungerar. Vi märker rädslan för det nya
och det okända, och vi märker att det också finns ren
rasism i vårt land. Men låt mig betona en sak: Det är
viktigt att vi inte stämplar alla dem som kritiserar
flykting- och integrationspolitiken som rasister. Om
vi gör det riskerar vi att driva vanliga människors oro
för sakernas tillstånd rakt in i främlingsfientliga parti-
ers armar.
Fru talman! Den svenska integrationspolitiken har
misslyckats. Det erkänner t.o.m. regeringen. Huvud-
ansvaret för detta ligger förstås på den regering som
haft makten de senaste åtta åren och den största delen
av tiden sedan andra världskriget. Borde inte Sverige
se till att bli något av ett integrationens mönsterland,
ett gott exempel för de europeiska länder som på
sistone fått de massmediala strålkastarljusen riktade
mot sig? Men Sverige är verkligen inget integratio-
nens mönsterland. Att det inte finns någon Le Pen
eller Pia Kjaersgaard i Sverige är sant, men den fak-
tiska integrationsverkligheten - är den bättre i Sveri-
ge än i Danmark eller i Holland?
Det är egentligen märkligt hur fri den ansvariga
ministern Mona Sahlin får gå i debatten när hon re-
presenterar ett så uppenbart misslyckande. Jovisst,
Mona Sahlin gör precis som Göran Persson gör i
andra sammanhang, tillstår att hon inte lyckats. Hon
är väl som reklamen säger: Stolt, men inte nöjd. Men
det förändrar ju inte verkligheten för invandrarna!
Att ta itu med en politiker som Pia Kjaersgaard
såsom Mona Sahlin gjort är knappast någon större
bedrift. När Europas två ledande socialdemokrater
börjar samsas om en strängare flyktingpolitik och
hotar med krigsfartyg för att stoppa flyktingar, då
väntar vi oss att Mona Sahlin och Göran Persson med
stor energi kritiserar dem för detta. Och frågan till
Mona Sahlin blir hur många brev hon har skickat till
Schröder och Blair.
Runtom i Europa ser vi hur populistiska och
främlingsfientliga partier gått fram starkt i valen.
Deras framfar har bidragit till att kasta ut socialde-
mokraterna ur regeringsmakten i land efter land, och
de socialdemokratiska väljarna har lämnat sitt parti
och lockats av populistiska krafter på högerkanten.
Frågan som Mona Sahlin och de socialdemokratiska
politikerna runtom i Europa bör ställa sig är varför
deras politik lett fram till att högerpopulismen och
främlingsfientligheten fått ett så stort uppsving.
Fru talman! Om vi ska kunna bli ett integrationens
mönsterland tror jag att det finns tre områden som
integrationspolitiken måste fokuseras på.
För det första korta handläggningstiderna. De som
kommit hit måste snabbare få besked om de får stan-
na eller inte. Den långa passiva väntan bryter sönder
människor och vaggar in dem i bidragsberoende.
Riksdagens revisorer har visat att handläggningsti-
derna är långt ifrån målen. Av dem som sökt asyl
1999 var det endast 40 % som fick beslut av Migra-
tionsverket inom sex månader, medan 25 % fick
beslut först efter tolv månader eller mera.
För det andra måste invandrarna in i arbete eller
praktik omedelbart. Det gäller att bryta bidragsbero-
endet, ge dem en ingång till arbetslivet och tillgång
till alla de sociala kontakter som en arbetsplats erbju-
der och därmed motivera dem för att lära sig svenska
språket snabbt. Parallellt med arbetet ska undervis-
ning i språk finnas. Här måste både arbetsförmedling-
arnas rutiner, men också hela arbetsmarknadspoliti-
ken, ses över för att göra trösklarna lägre för de nya
som kommer till vårt land att komma in i arbetslivet.
I stället för vi en politik som i praktiken leder i mot-
satt riktning.
För det tredje måste vi komma ifrån omhänderta-
gandeperspektivet som dominerat flykting- och integ-
rationspolitiken så länge. Det är kort sagt för mycket
av socialpolitik och för lite av närings- och arbets-
marknadspolitik. Vi ser flyktingen i första hand som
ett problem vi ska ta hand om, trots att det handlar om
aktiva, företagsamma människor som tagit sig från
den miljö som de varit i till Sverige långt uppe i Nor-
den. Vi måste vända perspektivet och se dem som den
resurs som de verkligen är.
Fru talman! Ett samhälle med människor från oli-
ka kulturer och nationaliteter är ett rikare samhälle.
Mångfald berikar. Men mångfalden måste vila på en
värdegrund. En sådan värdegrund blir som kittet som
håller ihop mosaiken. En mosaik är vacker just därför
att de olika färgerna kompletterar varandra sida vid
sida, sammanhållna av ett gemensamt kitt, men utan
detta sammanhållna kitt skulle bitarna falla sönder.

Anf. 13 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Fru talman! Får jag börja med att upprepa den
fråga som jag ställde till Per Unckel. Betyder Stefan
Attefalls mycket berättigade upprördhet över de
främlingsfientliga krafterna i många länder i Europa
att han tänker uppmana sina partibröder i Europas
länder att sluta samarbeta med dessa krafter? Den
frågan tycker jag i allra högst grad berättigad.
Jag har sagt många gånger att integrationspoliti-
ken inte har lyckats. Det vore väl märkligt om någon
här i kammaren skulle säga någonting annat så länge
människor av olika skäl inte får bli ianspråkstagna,
blir diskriminerade, inte kommer ut på arbetsmarkna-
den, inte deltar i det svenska samhället. Men jag för-
söker att vara ärlig nog att sätta det i perspektiv av
just det som Stefan Attefall vill att Sverige ska vara,
ett mycket generöst flyktingmottagarland. Det har
inneburit stora påfrestningar som vi nu arbetar hårt
med för att se till att integrationspolitikens riktning
ska bli ännu tydligare. Det var länge sedan den var
kollektiviserande. Det var länge sedan den såg män-
niskor som klumpar. Det var länge sedan som man
inte förmådde se flyktingar som individer.
Det har skett stora förändringar av både introduk-
tionen, av svenska för invandrare, av valideringen,
precis i den riktning som Stefan Attefall nu efterlyser.
Det har också gjort att vi redan nu ser tydliga föränd-
ringar i sysselsättningsgraden, som har vuxit snabbare
bland människor födda utomlands än bland befolk-
ningen i sin helhet. Arbetslösheten har minskat
mycket snabbare bland invandrargrupperna än bland
befolkningen i stort. Det är tecken på att vi gör rätt
saker och att med en socialdemokratisk regering kan
integrationspolitiken komma ännu länge. Men Stefan
Attefalls totala befrielse från diskussion om diskrimi-
nering visar att det inte den analysen en borgerlig
regering skulle göra.

Anf. 14 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Först om situationen i de europeiska
länderna. Jag tror att det är viktigt att titta på det sak-
politiska resultatet av de regeringar som våra syster-
partier ingår i. Där tror jag inte att man kan säga att
situationen har blivit stramare. Tvärtom verkar det
vara de socialdemokratiska ledarna som går i brä-
schen för att strama åt flyktingpolitiken.
Jag tycker att det land där resultatet har varit be-
kymmersamt är Danmark. Men jag kan upplysa stats-
rådet Sahlin om att i den regeringen finns inget krist-
demokratiskt systerparti med. Tvärtom tog jag av-
stånd den regeringens bildande redan på tidigt stadi-
um.
Det intressanta är att Mona Sahlin kryper undan
frågan: Varför uppstår den här situationen runtom i
Europa? Varför kastas socialdemokraterna ur rege-
ringsmakten, och varför går de socialdemokratiska
väljarna från socialdemokratiska till högerpopulistis-
ka partier? Varför händer detta? Vad är det som gör
att er politik misslyckas i land efter land i Europa och
ni bäddar för den här typen av strömningar? Den
självkritiska analysen måste Mona Sahlin och Social-
demokraterna göra. Och hur många brev, som sagt
var, har Mona Sahlin skickat till Schröder och Blair
och protesterat mot den linje som de verkar gå i brä-
schen för som t.o.m. handlar om att skicka ut krigs-
fartyg för att stoppa flyktingar.

Anf. 15 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag vill betona igen för Stefan Atte-
fall att jag, den franska ministern och den belgiska
ministern, som är de tre som har varit ordförande i
EU:s arbetsmarknadsråd de tre senaste åren, skrev ett
gemensamt brev till den tillträdande ordföranden,
nämligen Danmark. Vi kände djup och gemensam oro
över att Danmark skulle driva flykting- och integra-
tionspolitiken i den riktning man gör i Danmark ock-
så som ordförande i EU. Därför skrev vi tre ett brev
till Danmark. Den debatten är viktig, och det tror jag
att också Stefan Attefall tycker.
Sedan för vi många diskussioner med våra par-
tibröder runtom i Europa, precis som jag är övertygad
om att också Stefan Attefall gör med sina partivänner.
Men jag vill verkligen betona att det finns inget soci-
aldemokratiskt parti i regeringsställning i Europa som
samarbetar med ett främlingsfientligt parti. Jag har
icke något sådant exempel. Det är en väldig skillnad i
förhållande till hur många borgerliga partier agerar i
Europa i dag.
Jag kommer att fortsätta debatten, oavsett med
vem det vara månde, om att etablerade partier, vilket
ofta har varit socialdemokratiska, måste se hur väl-
färdspolitiken, minskandet av klyftor är kanske den
viktigaste debatten och det viktigaste argumentet mot
främlingsfientligheten. Där är det många regeringar i
Europa som har misslyckats grovt under åren vi har
bakom oss, såväl borgerliga som socialdemokratiska.
Det är därför som det är så viktigt att se det samban-
det också i Sverige.
I kampen mot rasismen spelar kampen mot sociala
orättvisor och arbetslöshet en väldigt stor roll, men
det räcker inte i kampen för en god integration. Det
som Stefan Attefall undviker hela tiden, diskrimine-
ringen, är det som är den största fienden i dag och det
som mycket av integrationspolitiken nu riktas in mot.

Anf. 16 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Självklart måste vi ha en mycket ak-
tiv kamp mot diskrimineringen. Vi kristdemokrater
har också medverkat aktivt till den lag som vi har i
dag om diskriminering i arbetslivet. Det är viktigt att
vi följer upp de lagarna. Men jag tror inte att man kan
nöja sig med diskrimineringslagar. Det handlar
mycket om värderingar, attityder och ett långsiktigt
arbete, och jag tror att vi är överens om att det krävs
mycket, mycket mer i den riktningen.
När det gäller utvecklingen i Europa är det märk-
liga just att det skrivs brev, att man kan skjuta på en
borgerlig regering i Danmark - som jag inte har nå-
gon anledning att försvara eftersom jag inte har något
systerparti i den regeringen - men när de stora aktö-
rerna i Europa, Gerhard Schröder och Tony Blair,
socialdemokratiska frontfigurer, går i bräschen för en
stramare flyktingpolitik då skickas det inga brev. Då
är Mona Sahlin och Göran Persson tysta.
Likaså är Mona Sahlin tyst om analysen av varför
just hennes partier kastas ut från regeringsmakten.
Det är klart att det är svårt för socialdemokratiska
partier att bilda regering med något parti när man har
förlorat stort i valen.
Sedan handlar det om att sakpolitiken inte får gå i
främlingsfientlig riktning. Skulle det uppträda någon-
stans och ett systerparti till oss är med där, kommer vi
att agera på alla fronter, kan jag försäkra Mona Sahlin
om. Men det handlar helt enkelt om att undvika att
skapa den situation som nu råder. Och då tror jag
faktiskt att det inte bara handlar om Pia Kjaersgaard,
utan det handlar också om den förda politiken i
många länder med socialdemokratiskt förtecken.

Anf. 17 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Det är självklart rätt att klaga på Tony
Blair och Schröder, och det är lätt att klaga på Social-
demokraterna. Jag förutsätter att Mona Sahlin kom-
mer att skriva brev även till Tyskland och England
och klaga på det som håller på att hända där. Men det
fråntar ändå inte ansvaret från Kristdemokraterna,
därför att även Kristdemokraterna, Stefan Attefall,
finns ju med i underlaget för det styre som är i dag i
Region Skåne.
Jag vill upprepa den fråga som jag i mitt anföran-
de ställde till er partier från det borgerliga blocket och
undrar om Kristdemokraterna är beredda att under
nästa mandatperiod åter sätta sig i samma situation
som i t.ex. Skåne i dag, där man styr tillsammans med
Skånes väl. Det måste ha varit en fråga som ni har
haft lång tid att fundera på, eftersom ni nu har suttit
där med stöd från Skånes väl under fyra år. Vad säger
Stefan Attefall om det? Kommer Kristdemokraterna
att medverka till att åter släppa in högerpopulistiska
krafter, eller kommer ni att motverka det med all kraft
ni någonsin har?

Anf. 18 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! Jag ser fram emot att Tasso Stafilidis
och hans kamrater i Vänsterpartiet agerar spökskriva-
re till Mona Sahlin så att det kommer i väg några brev
till Schröder och Blair. Jag tror att ni ska utöva
mycket av ert inflytande, eftersom det kommer att
krävas det för att få i väg dessa brev.
När det gäller Region Skåne känner jag självklart
inte till alla turer där. Jag noterar att på sakpolitiken
som drivs i Region Skåne har de här partiernas främ-
lingsfientlighet inget inflytande. Vad jag också har
förstått har man i Region Skåne bildat en majoritet
med borgerligt styre, och vad Skånes väl har gjort är
att de har stött detta styre. Det handlar alltså inte om
någon aktiv medverkan i utformningen av regerings-
politiken, framför inte när det gäller frågor som
främlingsfientlighet och flyktingpolitik som ju inte
ens avgörs i Region Skåne. Det är framför allt sjuk-
vårdsfrågor och regionala utvecklingsfrågor som
behandlas där. Så den debatten blir lite märklig i
sammanhanget. Vi behöver kanske diskutera just
debatten om de länder och de nivåer där man avgör
flyktingpolitik och integrationspolitik, och det är ju
de nationella nivåerna.

Anf. 19 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag förstår att Stefan Attefall tycker
att det här är en debatt som han inte vill ta, och jag är
förvånad för även Per Unckel lyfte fram i sitt anfö-
rande att en valkoalition inte spelar någon roll.
Fru talman! Jag vill påstå att det visst spelar roll.
Tycker Stefan Attefall att det inte spelar någon roll
om Kristdemokraterna tillsammans med de övriga
borgerliga partierna skulle ha en valkoalition med
Sverigedemokraterna i Region Skåne efter nästa val?
Jag förstår inte att Stefan Attefall tar så lätt på den här
frågan. Den fråga som just är så viktig i dag är på
vilket sätt vi ska föra den här debatten. Är det att
släppa in de främlingsfientliga högerpopulistiska
krafterna med hjälp av valteknisk samverkan och
valkoalitioner och sedan säga att vi låter dem ju inte
sitta med i styret, deras politik har ju inget genom-
slag? Men vad är det man gör? Man ger dem ett be-
rättigande om man säger: Okej, ni är så pass bra att vi
tycker att det är okej att samarbeta med er.
Jag tycker att det är viktigt att Stefan Attefall tyd-
ligt deklarerar för hur Kristdemokraterna tänker be-
driva sin politik efter valet, om det nu finns en risk att
Kristdemokraterna tillsammans med de övriga bor-
gerliga partierna skulle få chansen att få majoritet
med hjälp av valkoalition med främlingsfientliga och
högerpopulistiska partier. Tänker Kristdemokraterna
verkligen gå med på det?

Anf. 20 STEFAN ATTEFALL (kd) replik:
Fru talman! När det gäller Skåne och situationen
där tror jag att Tasso Stafilidis ska diskutera den med
Skånes regionfullmäktige. Det är självklart så att den
politik som förs i Skåne, om Kristdemokraterna finns
med i regeringsmakten, inte kommer att innebära en
sämre utveckling när det gäller flyktingpolitiken,
integrationspolitiken eller synen på människovärde.
Det kan Tasso Stafilidis vara lugn för. Det innebär
också att man inte kommer att släppa fram människor
som har den typen av åsikter på några positioner där
de kan utöva de politiska åsikterna. Tasso Stafilidis
kan vara lugn för att Kristdemokraterna kommer att
agera i den riktningen.
Men hur man sedan hanterar ett valresultat, hur
valen uppstår och vem som röstar på vilket parti i
olika frågor vet också Tasso hur det fungerar, att allt
detta inte är helt enkelt. Det handlar också om valre-
sultatet. Om Socialdemokraterna och ni i Vänsterpar-
tiet inte får det stöd ni söker blir det ju en annan ma-
joritet. Och om något parti som har tokiga åsikter på
riksplanet skulle välja att stödja en viss konstellation,
beror det på hur det går till och vad som blir resulta-
tet. Det ser man också runtom i Europa, där det finns
partier som vi har samarbete med och som har varit i
regeringsförhandlingar och hamnat i läget att det
finns partier på högerkanten som har sagt: Vi stöder
den här politiken. Då har man sett till att de inte har
fått något inflytande i flyktingpolitik, integrationspo-
litik och liknande frågor.
Den utvecklingen kan man se i flera länder. Följer
man utvecklingen i sak och inte bara tittar på etiket-
terna ser man att den strategin och den linjen driver
kristdemokratiska partier runtom i världen och runt-
om i Sverige.

Anf. 21 ÅSA TORSTENSSON (c):
Fru talman! Alla svenska riksdagspartier har
människors lika rätt och värde inskrivet i sitt parti-
program. Det är givetvis ingens slump att det är så,
och det är ingen slump att det i dessa verkligt avgö-
rande frågor råder en värdegemenskap mellan alla
riksdagens partier. Men det får inte stanna vid hög-
tidliga deklarationer, vid vackra ceremonier och vid
fagert tal. Det måste också betyda något i praktisk
handling, och det måste betyda självrannsakan, där vi
ser till oss själva, till vår skuld för hur det faktiskt ser
ut.
Fru talman! Det här är i sanning en viktig debatt
som förtjänar att bli mer än en högtidlig inlednings-
runda i en utskottsdebatt. Låt mig därför börja med att
markera mitt missnöje med en debattordning som
snarare leder till vackra deklarationer än en verklig
debatt. Ministrar talar å ena sidan om vikten av att vi
engagerar oss men väljer å andra sidan att ta diskus-
sionen utanför riksdagen, närmast som en del av den
egna valrörelsen.
Socialdemokraterna och Moderaterna, som båda
ville avstyra en särskild debatt, har i dag ett särskilt
ansvar att tala om varför en fråga av så stor vikt inte
får debatteras ordentligt, varför man gärna lägger
locket på.
Det är ett ödesdigert misstag att tro att främlings-
fientligheten uppkommit av en slump eller att den
beror på människors inbyggda ondska. Då ser man
inte heller vari problemet verkligen består. De männi-
skor som röstat fram Le Pen i Frankrike, Pia Kjaers-
gaard i Danmark och Jörg Haider i Österrike är gans-
ka vanliga människor med ganska vanliga jobb och
ganska vanliga intressen. De röstar i vanmakt över ett
samhälle där de inte längre känner sig hemma, där
politikers problem inte längre är samma sak som
människors problem och där alltfler känner sig allt
längre från maktens centrum.
Det är inget problem bara för länder på kontinen-
ten. Det kan uppstå, och håller på att uppstå, också i
Sverige. Den som försöker göra Sverige till landet
annorlunda visar bara att hon ingenting förstått. Pre-
cis det utanförskap som finns i Frankrike, Danmark
och Holland finns också här. Det finns hos människor
som permanent hamnat utanför, i långvarig arbetslös-
het, i förtidspensionering utan rehabilitering. Det
finns i avfolkningsbygder där man upplever att alla
talar om tillväxtområdena och i förorter där proble-
men är desamma som i glesbygden: arbetslöshet,
nedlagd service, avlägsna makthavare. Där känner
man inte igen sig i den glättiga beskrivningen att det
går så bra för Sverige.
Sanningen är att det är toppstyrning, likformighet
och centralism som präglat det system vi ser i dag.
Det är en stelbent arbetsmarknadspolitik, passivise-
ring av asylsökande genom bidrag i stället för arbete.
Det är statliga myndigheter som inte går före i integ-
rationsarbetet utan är stora bromsklossar. Så ser
verkligheten ut, och den verkligheten bär s-prägel. Då
duger det inte att skylla på EU eller att främst lägga
sig i hur andra länder hanterar sin politik - oavsett
vad vi tycker om den. Då måste arbetet faktiskt börja
på hemmaplan.
Fru talman! Att stoppa och vräka tillbaka den hö-
gervåg som sveper över Europa kräver insatser på
många plan i form av självrannsakan, genom positiva
åtgärder, med en skola som ger tillräckliga kunskaper
till varje elev, med möjlighet till och krav på jobb
omedelbart, med snabbare besked om uppehållstill-
stånd, med förbättrad sfi och med skärpt diskrimine-
ringslagstiftning. Det är bara några av de insatser som
krävs.
Det krävs också en tydlighet i värderingar, fram-
för allt gentemot de mörka krafter som försöker ut-
nyttja människors rädsla. Det behövs dessutom tyd-
lighet i fråga om samhällets värdegrund, om de vär-
deringar vi aldrig kan kompromissa om. Otydlighet i
fråga om dessa värderingar, fru talman, är att ge hö-
gerextremisterna tolkningsföreträde. Det måste vara
vårt besked i dag, att vi aldrig kan kompromissa med
det som varit Europas stolthet och storhet: öppenhe-
ten, toleransen, nyfikenheten och den kritiska diskus-
sionen. Och det gäller alla i vårt samhälle. Det gäller
också den som kommer hit på flykt undan förtryck
eller i förhoppning om ett bättre liv. Det handlar om
att vi tillsammans, alla vi som alltid bott i Sverige och
alla med rötterna i någon annan kultur, måste slåss för
upplysningens ideal och det öppna samhället.
Därmed bildas också fronten mot de fula yttringar
högerpopulismen tar sig, där man hänvisar till något
mytiskt svenskt och vädjar till människans lägsta
instinkter, egoism och sektbeteende. De talar inte om
förnuft, rationalitet, diskussion och öppenhet. Tvärt-
om tecknar de bilden av ett slutet samhälle med
rädslan och hatet som drivkrafter. Det är dessa män-
niskor som har anledning att frukta förnuft och om-
tanke, öppenhet och diskussion. Det är deras arena
som beskärs om vi talar om värderingar i stället för
att försöka blidka populisterna med deras egna för-
slag.
Därför, fru talman, är det så viktigt att frågorna
diskuteras och debatteras också i Sveriges riksdag.
Så, och bara så, kan vi förhindra att det som skett i
Danmark, Österrike, Frankrike, Holland och Italien
sker också här.

Anf. 22 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag håller med om mycket av det som
Åsa Torstensson har sagt i sitt anförande. Jag håller
med om att det är vanliga människor som röstar på de
här krafterna. Jag tog också upp det i mitt anförande.
Det är människor som upplever känslan av maktlös-
het, otrygghet och desperation. Jag är glad att vi är så
pass överens som vi är i den här debatten. Men jag
vill ändå upprepa en fråga, och jag kommer att upp-
repa den till alla de borgerliga partier som kommer att
äntra talarstolen, fru talman. Det handlar inte om det
som händer utanför Sveriges gränser utan om det som
är ett faktum i Sverige i dag, nämligen styrelseun-
derlaget för Region Skåne och att de borgerliga parti-
erna tillsammans med Skånes väl i en valkoalition har
en majoritet i Region Skåne.
Det är ett viktigt ställningstagande, och det är ett
viktigt besked som jag också vill ha från Åsa Tors-
tensson. Instämmer Åsa Torstensson i det som Stefan
Attefall och Per Unckel tidigare har anfört, nämligen
att det inte spelar någon roll med valteknisk samver-
kan och valkoalitioner? Det är ju trots allt så att den
borgerliga koalitionen nere i Skåne har givit Skånes
väl plats. De har fått platser i olika nämnder och sty-
relser. De har sin plats, de har ett berättigande och de
har blivit synliggjorda. De har fått en reell makt ge-
nom att de är tungan på vågen i styrelsen för Region
Skåne.
Hur ser Åsa Torstensson på den här frågan? In-
stämmer hon verkligen i Per Unckels och Stefan
Attefalls synpunkter?

Anf. 23 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Först ska jag säga att naturligtvis har
koalitioner i allra högsta grad en viktig roll när man
avgör vad det är för majoritet. Naturligtvis är det så.
Därmed vill jag också fånga in att rasism alltid
börjar lokalt. Intolerans innebär alltid att det finns en
lokal grogrund. Det är där vi måste ha den öppna
debatten. Det är där vi måste konfrontera de här
åsikterna, lokalt, i kommuner, likaväl som i vårt nä-
rområde.
I Skåne finns det tydliga centerpartister som just
på det kommunala planet agerar mot de rasistiska
strömningar som där finns. Vad gäller Region Skåne
hoppas jag att det framgent inte kommer att finnas ett
underlag där Skånes väl ingår. Jag kommer att vara
mycket tydlig i de sammanhangen beträffande vad
det är för majoritet i Region Skåne och i kommunala
sammanhang eftersom det ligger mig varmt om hjär-
tat - där liksom på många andra ställen. Jag kommer
att vara mycket tydlig där.

Anf. 24 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Jag vill ge en eloge till Åsa Torstens-
son. Jag tycker att detta är väldigt tydligt och väldigt
bra. Det var ett uppriktigt svar, och jag hoppas verk-
ligen att Centerpartiets linje kommer att färga av sig
även på Centerpartiets borgerliga kamrater i Mode-
raterna och Kristdemokraterna.
Jag försökte lyssna på det som både Stefan Atte-
fall och Per Unckel sade tidigare i talarstolen. Jag kan
inte förstå att det är möjligt att man uppfattar en val-
koalition på något annat sätt än vad en valkoalition
faktiskt innebär. Jag är glad för att Åsa Torstensson
gör det här ställningstagandet och visar att Center-
partiet i alla fall inte är berett att efter nästa val sätta
sig i valkoalition med ett högerpopulistiskt eller
främlingsfientligt parti.
Vi vet att de flesta av dem som i dag representerar
Skånes väl ställer upp för Sverigedemokraterna. Jag
hoppas innerligt att Centerpartiet kommer att ha in-
flytande över Moderaterna och Kristdemokraterna, så
att det inte blir en koalition som bygger på stöd från
högerextrema partier.

Anf. 25 ÅSA TORSTENSSON (c) replik:
Fru talman! Det viktigaste med de varningssigna-
ler som Tasso Stafilidis redogjorde för och som pågår
i Skåne är egentligen inte vilken koalition det blir
efter valet. Det viktigaste är den debatt som de facto
sker. Det är den vi måste möta, diskutera och lyfta
upp så att vi inte kommer i en situation där det finns
främlingsfientliga partier som har ett väljarunderlag.
Det är den debatten vi måste börja med.

Anf. 26 JOHAN PEHRSON (fp):
Fru talman! Kolleger! Medmänniskor! Främling-
fientligheten har i organiserad form tagit plats i de-
mokratins finrum runtom i Europa. Det är en sorglig
utveckling. Vi kan se det i Frankrike, Norge, Dan-
mark, Österrike, Holland och Italien. Det handlar om
"vi mot dom" - det gamla mot det nya.
Det finns en glidande skala från tokrasister till
nationalromantiker som vill stoppa världens rörelse.
Inte sällan gäller det både kosmopolitiska projekt som
EU-bygget och invandring i alla former, som hotar
det gamla och det som har varit. Danskheten, fransk-
heten eller, för den delen, svenskheten hotas. Det är
vad detta bygger på. De här strömningarna finns
också i vårt land.
Vi liberaler har tagit denna debatt i Sverige nu och
för tio år sedan. Vi tar den i kommunerna, och vi tar
den gärna i Europa, inte minst över sundet. Där har
även regeringen gjort värdefulla insatser.
Varför finns då de här strömningarna? Det finns
en mängd olika förklaringar. Jag tror att en hel del
handlar om förändring och om att vi människor i allt
väsentligt är mer eller mindre trygghetssökande. Då
påverkas samhällsbygget i Sverige, där tryggheten
ligger i att staten har ett ansvar och att bidrag ska
sköta omfördelning i stället för att det ligger i indivi-
dens trygghet för att individen har kunskap, eller vad
det nu kan vara. Det har också att göra med okunskap
och fördomar. Människor sitter i torftiga mentala
miljöer, och det bildas subkulturer där alla möjliga
fördomar kan frodas. Och i slutändan finns det en del
människor som är riktiga tokrasister.
Sjuka åsikter växer bäst i sjuka system. Jag tycker
inte att man ska beteckna det svenska samhällsbygget
som grundläggande sjukt, men det finns avgörande
systemfel i det som vi beslutar här i riksdagen som
gör att dessa problem förvärras.
Vi har arbetsmarknaden. Mona Sahlin säger att
det går väldigt bra med integrationen där. Vi som
verkar i riksdagen har delvis en annan uppfattning.
Jag anser att det är ett stort problem att så många
människor med invandrarbakgrund av olika skäl står
utanför arbetsmarknaden. Det är verkligen ett stort
misslyckande. Det beror på att vi har en väldigt stor
outvecklad tjänstesektor i vårt land. Det beror inte
minst på skatterna. En effekt av detta är att svartjob-
ben frodas i vårt land. En massa människor gör he-
derliga arbeten men med ohederlig bokföring, som
någon har sagt.
Det finns också barriärer när det gäller regler för
arbetsmarknaden, inte minst vad beträffar AMS och
arbetsrätten. Det skapar murar för de människor som
vill komma in och håller dem som är inne trygga -
tills hela fabriken läggs ned.
Det handlar om bidragssystemen. Vi har en stor
grupp människor som är helt integrerade i våra ge-
mensamma bidragssystem men samtidigt är helt ex-
kluderade från våra gemensamma skattesystem. Mo-
na Sahlin lyfte fram det som Olof Palme hade sagt
om vikten av att kunna försörja sig. Den brist på
egenmakt vi kan se i dag - att så många människor
inte kan försörja sig - är ju just en orsak till att män-
niskor med invandrarbekgrund blir segregerade, men
också till att sjuka, främlingsfientliga tankar kan
frodas. Det har vi sett i en genomgång av vilka som är
nationaldemokrater och sverigedemokrater. De är
bland de största bidragstagarna som finns i det här
landet. De är fullständigt bidragsberoende. Det är en
pinsam väckarklocka, och det visar vilken kultur som
skapas i dessa miljöer.
Vi pratar om skolan. Mona Sahlin talade om att
satsa på kunskap. Från liberalt håll brukar vi annars
säga att vi är på marsch mot okunskap. Vi nedvärde-
rar kunskaper, och det drabbar inte minst människor
från andra länder.
Vi kan se på bostadspolitiken. Vi har hört redogö-
relser för flyktingpolitikens köelände. Detta måste vi
göra något åt.
Men det handlar inte bara om system. Det handlar
om hur våra ledare agerar. Det är tråkigt att se att man
på det europeiska planet, oavsett politisk färg, är på
väg mot hårdare gränser och mentala och fysiska
murar.
Också i Sverige kommer det signaler som är lite
knepiga. Vi har hört olika uttalanden från regerings-
företrädare om arbetskraftsinvandring. Om man är
negativ till detta trots att man har vetskap om hur det
kommer att se ut finns det en underliggande signal-
verkan. Vi vet att statsministern tidigare har sagt att
han tyckte att vi tog emot för många människor från
Bosnien. Nu vill Mona Sahlin vara stolt över att vi
tog emot flyktingar under den borgerliga regeringsti-
den. Jag är också stolt över det som gjordes då, men
jag är definitivt inte stolt över de signaler som en viss
borgerlig invandrarminister gav på den tiden. Jag
krävde hennes avgång när hon var ute och traskade
och gjorde angrepp på etniska grupper.
Mona Sahlin lägger fram en rad förslag som hon
och regeringen vill genomföra. Det gäller lite sfi, lite
kamp mot diskriminering, lite validering och så detta
med introduktion, som är väldigt viktigt. Jag tycker
att det är bra, men det räcker inte riktigt till.
Jag skulle vilja se en lista med fler krav. Jag tyck-
er att man skulle ta med arbetet för jämställdhet, att
stötta invandrartjejer. Här har en hel del gjorts. Man
borde ta upp frågan om anhöriginvandring och göra
det lättare för människor att komma hit. Men se till
att tala om att det finns en kostnad, för anhörigin-
vandring handlar inte om solidaritet. Det handlar om
att bota längtan. Det gör det lättare att integreras.
Man borde ta upp frågan om att säkra rättssamhället.
Den kriminalitet som finns i vissa grupper - inte
minst vissa etniska grupper - måste man ta tag i. Om
vi ska bota fördomar måste dessa brott bekämpas.
Fru talman! Eftersom jag har så lite tid kvar förut-
sätter jag att Ana Maria Narti, min kollega i Folkpar-
tiet liberalerna, kommer att ytterligare redovisa vilka
åtgärder vi vill se för att stärka integrationen i vårt
land.

Anf. 27 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Det är mycket som jag och Johan
Pehrson är överens om, men jag tänker ändå ställa en
fråga till Johan Pehrson. Folkpartiet har ju agerat
väldigt tydligt i sådana här sammanhang förut och
försöker alltjämt att göra det. Ser Johan Pehrson och
Folkpartiet det som uteslutet att man i framtiden
kommer att ha valkoalitioner och valteknisk samver-
kan med högerextrema och högerpopulistiska partier?

Anf. 28 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är en väldigt stor
skillnad mellan det Tasso Stafilidis kallar för valtek-
nisk samverkan och det faktum ett parlament kan stå
inför. Det gäller oavsett om det handlar om en riksdag
eller en parlamentarisk församling i en region, ett
landsting eller en kommun. Om väljarna har placerat
ett gäng personer med djupt främlingsfientliga åsikter
i det parlamentet måste de få finnas där. Men deras
åsikter ska bemötas och bekämpas på alla sätt.
Om vi får ett valresultat som innebär att det finns
en borgerlig majoritet men inte en egen majoritet kan
inte de borgerliga rå för att det finns några som är
beredda att stödja dem. Alternativet är ju en minoritet
eller i detta fall, vilket jag gissar att Tasso Stafilidis
spelar på, att Skånes väl ensamt skulle regera. Det
vore väl det absolut sämsta?

Anf. 29 TASSO STAFILIDIS (v) replik:
Fru talman! Hjälp, Johan Pehrson. Jag hade inte
väntat mig detta svar. Varför har inte Folkpartiet
verkat för att bryta samarbetet med Skånes väl redan i
dag? Skånes väl har ju redan i praktiken gått samman
med Sverigedemokraterna. Visst är det skillnad, Jo-
han Pehrson, om ett parti blir invalt i ett parlament
eller om andra partier använder det partiet för att få
en majoritet? Om man ser den valtekniska samverkan
i Skåne är det väldigt tydligt att de borgerliga partier-
na tillsammans har färre röster än Socialdemokrater-
na, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans. Man
får alltså sin majoritet med hjälp av ett högerpopulis-
tiskt parti. Tycker inte Johan Pehrson och Folkpartiet
att det här är allvarligt? Man gör det ju till sitt under-
lag för hur man ska bedriva ett styre. Man har det ju
som ett underlag. Man ger dem legitimitet. Självklart
ska alla som blir demokratiskt invalda i ett parlament
ha den platsen. Men det är inte samma sak som att
sedan sätta sig tillsammans med dem. Folkpartiet har
ju gång på gång rest sig och gått ur TV-studion när
Ian Wachtmeister och Ny demokrati skulle debattera i
TV. Folkpartiet har också agerat mot Pia Kjaersgaard
i Danmark osv. Det är jättebra. Men varför vill ni inte
inse att även detta är ett problem, och varför låta
dörrarna stå vidöppna inför det kommande valet?

Anf. 30 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tror att Tasso Stafilidis misstolkar
mig lite grann. Den utveckling som vi har sett och
som Tasso Stafilidis beskriver är ju katastrofal. Vi
kommer inte att ha någon som helst valsamverkan
med främlingsfientliga partier. Vi kommer nog inte
att ha valsamverkan med någon. Vi vill söka en majo-
ritet för att fortsätta regera i Region Skåne. Men jag
kommer, efter den utveckling som vi har sett hos
Skånes väl som har gått käpprätt åt pipan, att se till att
vi inte ska medverka i detta. Det är det budskap som
jag har till min liberala vänner i Skåne, och det är
kristallklart.

Anf. 31 MARIA WETTERSTRAND (mp):
Fru talman! Vi i Miljöpartiet anser att samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter ska gälla för
den som har släkt i Sverige sedan flera generationer
tillbaka som för den som nyss har kommit hit. Alla
individer ska ha möjlighet att leva sitt liv på det sätt
som de själva vill och kan oavsett etnisk bakgrund,
kön, religion, ålder, politisk åsikt, sexuell läggning
eller funktionshinder. Jag tycker att vi måste inse att
kampen mot främlingsfientlighet och rasism är den-
samma som kampen för ett icke-diskriminerande
samhälle på många andra plan. Vi kan inte särskilja
arbetet för jämställdhet från arbetet mot rasism.
Grunden till båda problemen ligger nämligen i att
dagens samhälle är uppbyggt utifrån värderingar och
behov hos den etniskt svenska heterosexuella medel-
ålders mannen som är samhällets norm.
Om en manlig politiker som vill främja jämställd-
het föreslog att insatserna borde inriktas på att man
skulle utbilda, aktivera och sysselsätta kvinnor skulle
han bli utskrattad. Bara kvinnorna kommer i arbete är
problemet löst. I dag är tvärtom de flesta överens om
att det är manliga makthavares diskriminering som
bör ligga i fokus för dessa åtgärder, att det behövs en
kraftfull jämställdhetslagstiftning med hot om känn-
bara sanktioner och att det behövs ett strukturellt
arbete mot de normer och grundläggande värderingar
som gör samhället ojämställt. Så om en manlig politi-
ker som vill främja jämställdhet sade att om bara
kvinnorna kommer i arbete så är problemet löst skulle
man skratta. Det tror jag faktiskt.
Men var är skrattet när man hör politiker från
vänster till höger rikta in sig på sysselsättning och
pysselsättning av invandrare och kalla det för integ-
rationspolitik? Och var finns vinsten för samhället när
vi har människor med utländsk bakgrund som är
utbildade ingenjörer, läkare och lärare som tvingas
köra taxi därför att de inte har kunnat ta sig in på
arbetsmarknaden? Ändå har sysselsättningen bland
människor med utländsk bakgrund varit måttstocken
för om vi har en lyckad integration eller inte.
Fru talman! Vi i Miljöpartiet anser inte att en sop-
kvast i handen på alla invandrare är en lösning på
integrationsproblemen utan snarare en del av proble-
met på samma sätt som det är för jämställdheten att
det finns en så oerhört stor segregation mellan olika
sektorer. Vi riskerar att få en kultur där folk med
svart hår och ingenjörsexamen ska stå med mössan i
handen och tacksamt ta emot städjobb.
Varför motverkar man i Sverige könsdiskrimine-
ring genom strukturellt arbete och åtminstone mer
eller mindre konkreta handlingar medan etnisk dis-
kriminering ska motverkas genom attitydförändringar
och generella politiska lösningar som AMS och skat-
tesänkningar? Är det någon här i kammaren som på
fullt allvar tror att den strukturella etniska diskrimine-
ringen kommer att brytas genom att man talar diskri-
minerande arbetsgivare till rätta eller sänker arbetsgi-
varavgifterna? Det handlar om strukturell diskrimine-
ring på samma sätt som könsförtryck är strukturellt
och djupt rotat i vårt samhälle.
Vi i Miljöpartiet har alltid jobbat med detta som
en strukturell fråga. Och för ett par månader sedan
sammanställde vi - inte för första gången - våra för-
slag i en mångfaldspolitisk rapport med 55 punkter
som går att läsa på vår hemsida. Men det är också
intressant att se hur detta strukturella arbetssätt som
vi har använt oss av under många år nu börjar ge
vissa resultat i konkret handling. Vi har länge drivit
att tydliga antidiskrimineringsklausuler ska införas
vid alla offentliga upphandlingar. I samband med
budgetförhandlingarna 2001 lyckades vi förmå rege-
ringen att införa sådana. Det innebär att den upp-
handlande enheten, staten eller kommunen, kan för-
behålla sig rätten att säga upp avtal med företag som
diskriminerar eller helt enkelt välja bort dem direkt
vid upphandlingen. Det handlar om ungefär 400 mil-
jarder kronor om året, så det är en maktfaktor som
man kan räkna med, särskilt om den kompletteras
med en kraftfull diskrimineringslagstiftning. Vi tror
att det är när företag vet att de kan förlora värdefulla
kontrakt som de verkligen tvingas ta dessa problem
på allvar.
Vi har också drivit frågan om att man ska inrätta
lokala och regionala mänskligarättighetsombudsmän.
Tanken är att de ska kunna ge hjälp och stöd åt utsatta
människor. De ska kunna starta dialog med det lokala
näringslivet och kommunerna om etnisk diskrimine-
ring. Nu har det avsatts 4 miljoner kronor i budgeten
för detta år för att inrätta sådana ombudsmän. Det är
vi väldigt glada för.
Vi har också drivit frågan om att man ska inrätta
ett självständigt antirasistiskt center som styrs av de
ideella organisationerna och som kan arbeta mot
rasism, islamofobi och antisemitism och som kan
fungera som rådgivare till lokala organisationer som
arbetar med dessa frågor och bedriva en självständig
granskning. Men det är fortfarande ganska långt kvar.
Framför allt spretar rättssystemet med helt skilda
lagar för olika diskriminerade grupper och skilda
lagar för arbetslivet och livet utanför.
Miljöpartiet vill slå ihop dessa lagar om olika
former av diskriminering till en gemensam antidis-
krimineringslag baserad på mänskliga rättigheter. Vi
vill också ersätta paragrafen i brottsbalken om olaga
diskriminering med en civilrättslig lag och införa rätt
till rättshjälp. Det leder till en omvänd bevisbörda, att
arbetsgivaren ska visa att man inte har diskriminerat.
Dessa frågor utreds för närvarande.
Vi vill också låta tvister om diskriminering på ar-
betsmarknaden avgöras i allmänna domstolar i stället
för i arbetsdomstolen. Det finns många andra frågor
som också är viktiga, t.ex. demokratisering av sam-
hället för att motverka grogrunderna för främlingsfi-
entlighet och rasism. En annan fråga är den offentliga
sektorns ansvar vid exempelvis politiska tillsättning-
ar. När ser vi personer som Yvonne Ruwaida, Kurdo
Baksi, Alexandra Pascalidou eller Jabar Amin på högt
uppsatta poster inom den statliga förvaltningen?
För oss i Miljöpartiet är det självklart att alla som
lever i samhället har samma rätt att vara delaktiga i
samhället som individer på lika villkor. Vi menar
allvar med att motverka rasism och främlingsfientlig-
het. Då kan vi inte vänta på attitydförändringar, utan
vi måste se till att vi har starka lagar med sank-
tionsmöjligheter mot diskriminering och ekonomiska
styrmedel. Annars kommer vi att ha detta problem
länge till.

Anf. 32 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Det var intressanta förslag från Maria
Wetterstrand. Jag delar väl en hel del av dem. Jag
tänkte tala lite grann om arbete och ekonomiska
styrmedel för att få människor i arbete. Jag är av den
åsikten att när människor har för mycket tid och för
lite framtid frodas negativa och trista subkulturer som
antingen artar sig i form av människor som springer
omkring och skriker jag är nationalist, hurra, eller i
ungdomsgäng med kanske etnisk bakgrund som tyck-
er att de står utanför och att det är coolt att vara
gangster eftersom de inte kan komma någon annan-
stans. Vad tror Maria Wetterstrand att skatten på
arbete kan ha för betydelse för att dessa människor
inte kan få ett inträde till ett hederligt jobb utan en
ohederlig bokföring, dvs. tror Maria Wetterstrand att
skatten på arbete spelar någon roll för huruvida män-
niskor kommer i arbete?

Anf. 33 MARIA WETTERSTRAND (mp) re-
plik:
Fru talman! Ja, jag tror definitivt att skatten på ar-
bete kan ha någonting med saken att göra. Arbetslös-
heten är förvisso ett problem, men det har föga att
göra med integration om det är så att alla invandrare
från en viss etnisk grupp ska jobba på samma jobb,
t.ex. som städare på våra kontor, medan alla som har
en etnisk bakgrund som svenskar har möjlighet att få
jobb utifrån vilken utbildningsbakgrund de har.
Det problemet ligger hos arbetsgivarna, att de
väljer att diskriminera folk som har utländska namn
och som inte pratar absolut perfekt svenska. T.o.m. på
arbetsförmedlingarna har man sagt att det inte är
någon idé att de anmäler sig dit om de inte har fått
godkänt på alla sfi-kurser osv.
Integrationsproblemet är ett stort problem, och det
löser man inte genom att sänka arbetsgivaravgifterna.
Jag tycker att arbetsgivaravgifterna kan sänkas ändå,
så att man kan höja t.ex. miljöskatter. Som politisk
åtgärd för att lösa en del andra problem tycker jag
absolut att det kan vara användbart.

Anf. 34 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Det låter bra med sänkt skatt på ar-
bete. Det ska bli spännande att se den nya koalitionen
i Sveriges riksdag efter valet i höst.
Jag hävdar att det spelar en roll för dem som i dag
står helt utanför arbetsmarknaden. För den som har
dåliga svenskkunskaper och en dålig etableringsnivå
socialt och kulturellt spelar det en roll att man kan ta
ett jobb som inte ligger på ingenjörsnivå, vilket ab-
solut inte är aktuellt. För den skull delar jag helt upp-
fattningen att det är sjukt att vi här i Stockholm har
världens bäst utbildade taxichaufförer, som inte kan
använda den kompetens som de har med sig från ett
annat land.

Anf. 35 MARIA WETTERSTRAND (mp) re-
plik:
Fru talman! Jag håller också med Johan Pehrson
om att arbetslösheten är ett stort samhällsproblem och
att den skapar en grogrund för rasism och främlings-
fientlighet. Den typen av känslor växer fram hos
grupper som är utsatta i samhället. Arbetslöshet kan
vara en del av den utsatthet som människor mår väl-
digt dåligt av och som kan ta sig uttryck i att man blir
aggressiv, känner sig utanför, begår brottsliga hand-
lingar, blir rasist eller vad det nu kan vara. Den åsik-
ten stöder jag helt och hållet.
Jag vill också påpeka att det inte bara är folk med
svart hår och som pratar dålig svenska som diskrimi-
neras på arbetsmarknaden. Det kan räcka med att ha
ett utländskt klingande namn för att man inte ens ska
få komma till en anställningsintervju.
Det kan vi inte komma åt på annat sätt än genom
att ha en kraftfull diskrimineringslagstiftning, där
man verkligen sätter press på arbetsgivarna, med hot
om kraftfulla sanktioner om de inte följer dessa lagar
och möjlighet att döma de arbetsgivare som diskrimi-
nerar. De människor som utsätts för den här typen av
diskriminering ska kunna få rättshjälp. Det ska vara
arbetsgivarna som måste bevisa att de inte har dis-
kriminerat, i stället för tvärtom. Det är jag helt över-
tygad om.

Anf. 36 GÖRAN LINDBLAD (m):
Fru talman! Det här blir en lite annorlunda debatt.
Nu ska vi ta ny sats och starta den egentliga utskotts-
rundan. Det har varit ett intressant meningsutbyte så
här långt, och jag antar att även den fortsatta debatten
kommer att tangera det som tidigare har berörts.
I gårdagens Expressen skrev en oberoende kandi-
dat till riksdagen, Mauricio Rojas, en artikel där han
skriver i rubriken: "Mona Sahlin banar väg för
rasism." Han skriver vidare:
"Den socialdemokratiska regeringen har skapat
skandalöst segregerade förorter med stora grupper av
bidragsberoende invandrare. På så sätt har de gått
rasisternas ärenden och krattat gången för politiker
som Pia Kjaersgaard."
Det ligger en hel del i den analysen.
Fru talman! Jag kommer inledningsvis att uppe-
hålla mig vid integrationsskrivelsen, och därefter
övergår jag till att tala om det som regeringen inte har
brytt sig om, i sin valhänta strävan att driva det man
kallar integrationspolitik i stället för att satsa på att
bryta utanförskap.
Jag yrkar inledningsvis bifall till reservation 1 un-
der punkt 1, angående målen för det som kallas integ-
rationspolitik.
Målen är mycket lika för oss och Folkpartiet, och
det är lätt att hitta gemensamma nämnare med Cen-
terpartiet och kd.
Däremot framstår det tydligt i skrivelsen att Soci-
aldemokraterna står tomhänta och utan visioner och
att de har ansvaret för den nuvarande, havererade och
misslyckade politiken.
Jag ansluter mig också till och stöder reservation
14 under punkt 7. Någon av reservanterna kommer
säkert att yrka bifall till den, men jag vill här deklare-
ra att vi från moderat sida kommer att stödja den i
voteringen.
Det spektakel vi upplevde i utskottet när Kom-
munförbundet hade sin diskussion med Migra-
tionsverket, inför sittande utskott, var rent förfärligt.
Barnkonventionen föreskriver att vi ska se till
barnens bästa. Det borde vara en självklarhet. I stället
har myndigheterna spelat Svarte Petter med barnen
och behandlar människor som kostnadsproblem. Den
insyn jag har fått visar att det är främst Kommunför-
bundet som har varit fyrkantigt, byråkratiskt och
krångligt, medan det av mig i vanliga fall ogillade
Migrationsverket har varit good guys i detta samman-
hang och uppvisat både uppfinningsrikedom och
kompromissvilja.
Det är sagt i en proposition att regeringen i dag
skulle få en rapport från den grupp som har jobbat
mellan Kommunförbundet och Migrationsverket. Jag
har inte kännedom om att den har kommit, och därför
är det angeläget att kammaren beslutar i enlighet med
den här reservationen.
Emellertid ligger ansvaret när det gäller det här
helt och hållet på regeringen. För mig är det obegrip-
ligt att man så här länge har kunnat åse denna strid
mellan myndigheterna utan att sätta ned foten och
klargöra vad som gäller. Det går inte att komma över-
ens - i så fall måste regeringen tala om att barnkon-
ventionen gäller och att vi nu ska se till barnens bästa
i första hand. Det är häpnadsväckande att det ännu
inte har skett.
När det gäller punkt 9, reservation 15, är det för
mig svårfattbart, näst intill obegripligt, att inte alla
genast inser att ett system med valfrihet och konkur-
rens när det gäller svenskundervisning för invandrare
skulle vara det bästa systemet. Det är orimligt att man
år efter år låter kommunerna bedriva en B-utbildning
med samma läroplan, lika för alla oavsett studiebak-
grund, lika många timmar och lika många dagar i
veckan, när människor har olika bakgrund, olika
förkunskaper och olika krav och möjligheter.
Resultatet är förskräckande. Det finns t.o.m. stu-
derande som har läst sfi i 14 år utan att ännu fått god-
känt. Möjligen kan det bero på att sfi-anordnarna i
kommunerna får betalt efter hur många som är på
kursen och inte efter resultat.
När det gäller punkt 12, reservation 19, om vali-
deringen tycker jag att det är häpnadsväckande att
Mona Sahlin och regeringen mest har pratat om vali-
dering men inte gjort så mycket. I dag slår sig statsrå-
det för bröstet och säger att det nu har kommit i gång
när det gäller läkarna och lärarna. Ja, men det är möj-
ligen trots, snarare än tack vare, regeringens insatser.
Men jag tycker att det är alldeles utmärkt att det här
har kommit i gång och att man äntligen kan validera
t.ex. utländsk läkarutbildning.
Under punkt 18, reservation 31, om arbete och
försörjning finns ett tydligt borgerligt alternativ. Vi
har valt att gå fram med separata reservationer, men
innehållet i dem är snarlikt.
Häromveckan presenterades en rapport på arbets-
marknadens område där vi i de fyra borgerliga parti-
erna visade att vi är helt överens om hur vi vill ändra
och avlöva AMS. Jag har ofta sagt att man ska lägga
ned AMS helt och hållet. Det finns olika hållningar
till hur man ska göra det praktiskt. Det viktiga är att
man flyttar makten från den här myndigheten till dem
som det verkligen berör. Utan arbete blir det inget
verkligt empowerment.
Under punkt 26, reservation 46, vill vi åter slå ett
slag för att höja statusen på medborgarskapet. Det är
inte av exkluderande orsaker, utan därför att ett
språkprov skulle kunna höja statusen på att erhålla
svenskt medborgarskap. Om man så småningom får
upp standarden på sfi-undervisningen är jag överty-
gad om att det är en självklarhet att det kommer att
vara inkluderande. Men man måste då samtidigt vara
generös med undantag för t.ex. åldriga invandrare
som inte kan förväntas lära sig svenska.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall endast till reser-
vation 1 under punkt 1.
När det sedan gäller det tomma innehåll som den
här integrationsskrivelsen uppvisar tycker jag att man
borde visa en verklig solidaritet, som innebär att
människor som kan och vill bör arbeta och ska ges
chansen att få försörja sig genom arbete.
Man ska också visa verklig solidaritet som inne-
bär att människor, även de verkligt sämst ställda, ges
makt över vardagen. Denna verkliga solidaritet inne-
bär också att samhälleliga och andra gemensamma
resurser koncentreras till dem som bäst behöver stöd
och hjälp. Jag tycker också att verklig solidaritet
betyder att man ska upphöra med det politiska fixan-
det av klåfingriga sociala ingenjörer och att man i
stället ska inta ett verkligt underifrånperspektiv.
Man bör satsa på arbete i stället för bidrag. Jag
tycker att det borde vara en självklarhet, och det har
framgått av debatten tidigare i dag. Det är flera talare
som har drivit den linjen, men det är tydligen svårt att
få förståelse från regeringshåll för att det är hindrande
strukturer på arbetsmarknaden som gör att det är svårt
för människor med utländsk bakgrund att komma in
på arbetsmarknaden. Det är nästan så att man skulle
vilja införa någon form av garanti, så att arbete blir en
rättighet.
Att leva på sin lön tycker jag också ska vara en
absolut rättighet. Det är fullständigt orimligt att man
tar ut höga skatter och faktiskt skatteplundrar fattiga
människor som försöker arbeta och försörja sig. Det
är en sak att man beskattar människor med höga in-
komster, men det är en helt annan sak att ta ut höga
skatter så att människor måste söka socialbidrag för
att ha råd att betala skatten. Det är ett orimligt system.
Skolan lämnar också många i sticket. Mona Sah-
lin sade i någon av replikerna, eller om det var i hu-
vudanförandet, att sökandet efter likhet var olyckligt.
Det håller jag med om. Det är bra att den insikten nu
finns. Men det är faktiskt de socialdemokratiska sys-
temen som har uppmuntrat det här sökandet efter
likhet - enhetsskola, lika barnomsorg, enhetlig hög-
skola och en sjukvård där alla står i kö på lika villkor
som är styrd av beskäftiga landstingspolitiker. Det är
den socialdemokratiska modellen som har gjort sö-
kandet efter likhet i Sverige som något typiskt
svenskt. Vi måste bort från det systemet. Vi måste få
en skola som faktiskt gör det möjligt för eleverna att
gå vidare i livet med ordentliga kunskaper och inte en
nivellerad skola där man låter alla gå vidare oavsett
kunskaper. Det är inte eleverna och studenterna be-
tjänta av.
Vi måste få en annan politik när det gäller boende.
En bra boendemiljö, även i förorten, är av stor bety-
delse. Här skulle man kunna tänka sig statliga lånega-
rantier eller annat så att det är möjligt även för dem
som bor i förortsområdena att köpa loss sina lägen-
heter om de vill det, eller så skulle de kunna få en
skattereduktion om de arbetar i bostadsområdet. Om
de hjälper till med att måla och hålla rent och snyggt
omkring sig borde det kunna innebära att hyran sänks
utan att det blir någon skatteeffekt av detta.
När det gäller en samlad, effektiv och rättssäker
antidiskrimineringslagstiftning är vi väl överens,
statsrådet Sahlin och jag. Där tror jag inte att det
råder någon som helst skillnad. Jag har några exem-
pel från det borgerligt styrda Stockholm som är in-
tressanta. Man har t.ex. börjat med flyktingguider.
Stockholms integrationsförvaltning införde under
2001 och 2002 flyktingguider som på frivillig väg
ställer upp. Det här tycker jag är ett utmärkt initiativ.
Det finns i dag 140 anmälda guider och 100 anmälda
flyktingar. Det här är någonting som man kan satsa
vidare på. Vi har fått propåer hit till riksdagen om att
vi riksdagsledamöter skulle kunna bli flyktingguider.
Det tycker jag är en utmärkt lösning. Det skulle vi
absolut kunna satsa på. Vi skulle kunna gå före och
visa att det är ett bra sätt att verkligen integrera. Här
gäller det att göra saker också, inte bara prata.
Jobbcentrum i Skärholmen är en ny innovation.
Skärholmen är en i någon mån segregerad stadsdel
som har satsat på ett jobbcentrum med utgångspunkt i
problemen som fanns i lågkonjunkturen. Nu inför
man ett försörjningsstöd som innebär att fr.o.m. den 1
juli kommer den som söker socialbidrag i Skärhol-
men att i stället garanteras ett arbete inom fem dagar,
förutsatt att man kan och vill arbeta och att man är
frisk nog att arbeta. Annars ska man naturligtvis få
stöd och hjälp på annat sätt. Det här tycker jag är en
utmärkt signal till människor om att arbete alltid ska
löna sig.
Herr talman! Regeringen och Mona Sahlin har fö-
reslagit en legaliserad etnisk diskriminering. Det som
kallas positiv särbehandling skulle naturligtvis få
förödande politiska följder. Ingenting skulle främja
framväxten av en ny och större främlingsfientlighet
mer än en lag vars syfte är att diskriminera etniska
svenskar. Syftet med lagen, tanken med den, är na-
turligtvis god, att man ska lyfta upp de människor
som i dag faktiskt diskrimineras, men det är fel väg
att gå. I stället ska man ge verklig makt till människor
och se till att de har arbete och kan försörja sig, så att
de kommer in i samhället på ett riktigt sätt. I stället
för det här borde alltså regeringen ägna sig åt att
förändra de strukturer som i dag hindrar hundratu-
sentals gamla och nya svenskar från att leva värdiga
och produktiva liv. Det handlar om skatter som hind-
rar arbete. Det handlar om arbetsrättsregler, lönebild-
ning, egoistiska fackföreningar som stänger ute allt-
fler från arbetsmarknaden, byråkrati och politiker-
makt som gör människor maktlösa - de blir maktlösa
klienter i stället för myndiga medborgare.
Fru talman! Jag vill definitivt ha fler myndiga
medborgare. Sluta då med dagens bidragspolitik som
faktiskt håller människor i utanförskap! Arbete ska
alltid löna sig. Arbete ska gälla från första dagen. Det
gäller även som en rättighet för asylsökande att de
ska kunna få jobba och försörja sig om de är arbetsfö-
ra från dag ett på flyktingförläggningen. Det är ovär-
digt att människor som arbetar måste söka socialbi-
drag. Är det månne något slags maktskäl som man
har halvt avsiktligt? Eller vad är det som gör att den
här eländesindustrin, som består av beskäftiga politi-
ker och välmenande socialarbetare, håller människor
kvar i ett utanförskap?

Anf. 37 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Herr talman! Först och främst måste jag säga att
det många gånger är fullständigt fascinerande att
lyssna på Göran Lindblads analyser. Det är uppen-
barligen också ovant att säga ordet "solidaritet". Det
var nämligen den mest märkliga betydelse av detta
som jag har hört på länge.
Jag tycker att Moderaterna, framför allt Göran
Lindblad, hela tiden bekräftar det som jag vill mena
är ett bra exempel på politikens Jeopardy. Om vi har
frågorna, vilka frågor det än är, har ni alltid svaret:
sänkt skatt. Det spelar ingen roll hur frågan är. Menar
Göran Lindblad verkligen på allvar att den riktigt
stora frågeställningen om rasism, strukturell diskri-
minering och utanförskap handlar om att sänka skat-
ten?
Sedan hyllar Göran Lindblad en analys som Mau-
ricio Rojas gör. Han startar sin personvalskampanj
genom att skriva i Expressen. Han är oberoende kan-
didat - jag minns inte riktigt vilket parti han just nu är
involverad i. Han skriver att jag är orsaken till rasis-
men. Detta håller Göran Lindblad med om. Får jag
fråga: Ser Göran Lindblad inga andra hot än mig när
det gäller rasismen? Menar Göran Lindblad på allvar
att jag, undertecknad, Mona Sahlin, är det största
hotet och skapar rasismen?
Sedan säger Göran Lindblad att det är jättebra att
validering har kommit i gång trots regeringen. Får jag
påpeka att det har skett tack vare regeringens ekono-
miska stöd på 6 miljoner kronor till Stockholms läns
landstings valideringsprojekt, som nu har kunnat
uppvisa 190 läkarlegitimationer åt människor i
Stockholm som har utbildats i andra länder. Sedan
säger Göran Lindblad att det finns hindrande struktu-
rer på arbetsmarknaden. Får jag fråga: Vilka struktu-
rer menar Göran Lindblad? Han har ju mage att påstå
att en diskussion om positiv särbehandling skulle ha
som syfte att diskriminera etniska svenskar. Det är ett
häpnadsväckande påstående. Var är upprördheten
över den negativa särbehandling som sker i dag? Var
är insikten om, Göran Lindblad, hur de hindrande
strukturerna på arbetsmarknaden ser ut?

Anf. 38 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Jag kan börja med de negativa ef-
fekterna av positiv särbehandling. På alla håll där
man har prövat den typen av lagstiftning har man
misslyckats. Det amerikanska exemplet har misslyck-
ats. Det skulle möjligen kunna fungera om det är en
stor majoritet och en stor minoritet, vilket ibland kan
vara fallet när det gäller män och kvinnor - där är det
dock inte så stor skillnad i majoritetsförhållandena.
Detta var fallet när det gällde svarta och vita i USA
för 40 år sedan, men i dag finns det både där och här
etniska grupper med olika bakgrund. När tillhör man
då en viss etnisk grupp? När slutar man att tillhöra
den? När ska man positivt särbehandlas? Hur länge
ska man ha varit svensk?
Ska man vara medborgare? Vilka ska kriterierna
vara? Det kommer att bli jätteproblem med detta. Det
är inte så att jag ifrågasätter Mona Sahlins vilja, men
Mona Sahlins politik leder till ett elände. Den kom-
mer, om vi har riktig otur, att främja en främlingsfi-
entlighet som ingen av oss vill ha.
För mig känns det rätt vant och trevligt att tala om
solidaritet medan Socialdemokraterna har glömt vad
solidaritet innebär. Det innebär att man ger människor
en chans och möjlighet att växa och att man faktiskt
ställer upp för dem som inte har möjlighet att klara
sig själva. Detta har Socialdemokraterna lämnat bak-
om sig för länge sedan.
I fråga om valideringen är det en stor senfärdighet
från regeringens sida. Landstingspolitiker och sjuk-
vårdshuvudmän på många håll i landet har i åratal
krävt att man ska lösa valideringen av läkarutbild-
ningen. Det har först nu landat. Jag är glad att det
äntligen har landat. Hela denna politik som regering-
en driver i det man kallar integration präglas av en
senfärdighet och ett förvånat ansikte.

Anf. 39 Statsrådet MONA SAHLIN (s) re-
plik:
Herr talman! Jag vill ha det till protokollet. Jag
vet, efter alla debatter om positiv särbehandling, att
Göran Lindblad stänger öronen och fortsätter upprepa
det han vill ge sken av men som inte har ett skvatt
med verkligheten att göra.
Förslaget om att utreda positiv särbehandling
handlar om att ge arbetsgivare en möjlighet, om det
ingår i en strategi för att få mångfald på en arbets-
plats, att använda det instrument som redan i dag
finns i jämställdhetslagen i fråga om positiv särbe-
handling när det gäller kön. Litar inte Göran Lindblad
på att det finns ganska många progressiva framsynta
arbetsgivare som vill se en större möjlighet att med-
vetet bygga upp en mångkulturell arbetsplats för att
möta kunder och för att få en bättre arbetsplats?
Jag litar uppenbarligen mer på landets företagare
än vad Göran Lindblad gör. Sluta ge bilden av en
etniskt diskriminerande lagstiftning - den är osant
beskriven - som ett större problem än den negativa
särbehandling som i dag existerar på svensk arbets-
marknad och som Göran Lindblad så sorgfälligt und-
viker att vare sig vara upprörd över eller att diskutera.

Anf. 40 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Det är ingen tvekan om att Mona
Sahlin och jag har alldeles olika hållning när det
gäller frågan om positiv särbehandling. Jag intar den
linje som intogs av Martin Luther King i USA på 50-
och 60-talet fram till dess att han så sorgligt blev
skjuten.
Han ville ha ett samhälle där staten, samhället och
strukturerna var färgblinda, där man lät alla komma
fram utifrån sin egen kapacitet och sin egen kraft. Det
är den typ av samhälle jag vill ha. Jag vill inte ha en
typ av samhälle där staten med något slags överhet-
sperspektiv ska bedöma vem man ska diskriminera
till förmån för vem. Jag vill ha en färgblind överhet
som faktiskt går på kvalifikationer. Det ville Martin
Luther King, och det är en politik som jag stöder fullt
ut.
Det var intressant att notera att Mona Sahlin i dag
inte talade om förslaget utan om en utredning som
ska utreda. Tidigare sades att det i höst kommer en
proposition om positiv särbehandling. Jag noterar den
glidningen med viss tillförsikt.

Anf. 41 KALLE LARSSON (v):
Herr talman! Låt mig som en reflexion på det se-
naste replikskiftet bara säga att där Göran Lindblad
vill ha en färgblind överhet vill jag inte ha någon
överhet alls. Vi skiljer oss åt också på denna punkt.
Det är värt att notera en ganska angelägen sak.
Inget av de borgerliga partierna som hittills har talat i
debatten har sagt sig vara villigt att bryta med det
främlingsfientliga Skånes väl. Bara Folkpartiet har
ännu så länge sagt tydligt och klart att det inte kom-
mer att vara aktuellt att regera med stöd från Skånes
väl efter riksdagsvalet i höst. Det är angeläget att de
övriga borgerliga partierna som nu finns här i riksda-
gens kammaren ställer sig upp, tar replik eller i sina
anföranden anger om de är beredda att fortsätta regera
i Skåne eller någon annanstans i det här landet med
stöd från rasistiska och främlingsfientliga krafter.
Herr talman! Jag återgår till dagens betänkande.
Jag noterar som så många hittills att klyftorna i det
svenska samhället ökar. Det finns områden i det här
landet där människor kan leva hela sina liv i isolering,
som i akvarier. De umgås med sina landsmän, med
människor i samma situation och med ungefär samma
erfarenheter som de själva. De växer upp i sina fäders
fotspår och ofta med andra värderingar än de flesta
svenskars.
Jag tänker närmast på platser som Östermalm,
Askim och Limhamn. Det är reservat för den vita
överklassen dit förortens ungdomar i bästa fall får åka
på klassresa efter nian. Där kan de boende gå gata
upp och gata ned och spegla sig i sina likar, men inte
möta olikheten, utmaningen och utvecklingen. Det är,
om man så vill, etniskt rensade enklaver, som inte har
tillkommit genom brutal folkfördrivning utan genom
det strukturella våld som upprätthåller det svenska
klassamhället och fördriver hundratusentals männi-
skor till arbetslöshet, maktlöshet och utanförskap.
Herr talman! Det är mot den bakgrunden som
Vänsterpartiet har föreslagit att en plan ska tas fram
för att bryta det homogena mönstret i områden som
dessa - även om vi ännu inte går fullt så långt som att
tala om att "röka ut överklassen från Östermalm".
Utskottet anger att man vet att regeringen vet att
åtskilliga höginkomsttagare väljer att bo segregerat.
Vad är det egentligen för tjafs till svar? Vi föreslår att
man gör något, och det avslås med hänvisning till att
problemet finns. Det duger förstås inte alls. Jag yrkar
bifall till reservation 24 under punkt 15 och står bak-
om samtliga Vänsterpartiets reservationer.
Herr talman! Sanningen är ju den att segregatio-
nen, uppdelningen och åtskillnaden, ökar i det svens-
ka samhället som resultat av en medvetet förd politik.
Det är uppenbart inte minst i Stockholm, där den
borgerliga regimen för ett par dagar sedan återigen
avslöjades som lögnare när man påstått att betygsin-
tagningen till gymnasiet minskat segregationen. En
undersökning gjord av USK, Utrednings- och statis-
tikkontoret, i Stockholm visade att det i innerstads-
skolorna samlas fler och fler elever med rika välutbil-
dade s.k. svenska föräldrar medan det i Tensta,
Brännkyrka, Farsta och Skärholmen i större utsträck-
ning än tidigare går elever med invandrade lågutbil-
dade föräldrar med låga inkomster.
Att Folkpartiets skolborgarråd enligt Dagens Ny-
heter "gläds åt resultatet" är inte överraskande men
mycket avslöjande.
Vänstern vill skapa en skola som är en demokra-
tisk mötesplats för alla, oavsett bakgrund. Högern vill
uppenbarligen skapa segregation, statusskillnad och
ökande klassklyftor.
Herr talman! Också i årets integrationsbetänkande
finns en viss självkritik presenterad. Den är som van-
ligt omsorgsfullt paketerad i fina ord om vad man vill
och har förmått. Låt mig för Vänsterpartiets del säga
att vi är starkt kritiska till den politik som fortfarande
håller kvar åtskilliga människor med utländsk bak-
grund i arbetslöshet och vanmakt. Låt mig samtidigt
säga att de lösningar som de borgerliga partierna
presenterar här i riksdagens kammare år efter år
handlar om att göra klyftorna ännu större, vanmakten
ännu mer omfattande och utanförskapet ständigt
ökande. Vi har intet till övers för den politiken.
Integration handlar ytterst om rätten till arbete, till
bostad, att bli lika behandlad och ha samma möjlig-
heter oavsett ursprung och hudfärg, att inte någonsin
bli diskriminerad. Visst handlar det också om särskil-
da insatser direkt riktade till de områden där utanför-
skapet är tydligast, men insikten om att det inte finns
någon särskild integrationspolitik som går att skilja
från annan politik är för oss grundläggande. Vi har
därför också lagt ett stort antal förslag för allas rätt till
arbete, för en bostadspolitik som motverkar segrega-
tionen och för ett utbildningssystem där ingen slås ut.
Om dessa förslag genomfördes skulle det innebära
en kraftsamling också för integrationen. Om det inte
görs blir det ytterligare ett år av bara tomt prat.
Integrationen börjar, herr talman, dag ett. Det är
avgörande att inse detta. Gör man inte det inser man
inte mycket. Den utgångspunkten är nödvändig för ett
värdigt mottagande och en förutsättning för att det
svenska samhället ska kunna integreras, för att de
människor som kommer hit ska kunna känna förtro-
ende för vårt gemensamma land och för det samhälle
som ska bli deras hem under en lång eller kort tid.
Det är därför välkommet att utskottet konstaterar
att det inte är rimligt att svenskundervisningen av-
bryts för den som har fått avslag på sin ansökan om
uppehållstillstånd av Migrationsverket. Vi har länge
hävdat att så i dag i praktiken sker på många håll.
Men låt oss nu göra det vi verkar vara överens om
och se till att svenskundervisningen inte någonstans
avbryts bara därför att man har fått ett avslag i första
instans.
Herr talman! Vi har i många år påpekat att kvin-
nor med utländsk bakgrund ofta diskrimineras på
grund av såväl klass som kön och etnicitet. Vi har i
åratal efterfrågat en konkret handlingsplan för in-
vandrade kvinnor. Vi har försökt lyfta fram situatio-
nen för dem, som så ofta osynliggörs och marginali-
seras. Vi gör det i år igen. Jag tror att alltfler inser att
det blir alltmer aktuellt och alltmer akut. Hela integ-
rationspolitiken måste, liksom varje politiskt område,
genomsyras av ett könsperspektiv. Kampen mot
kvinnors underordning gäller alla kvinnor oavsett
bakgrund.
Herr talman! Jag inledde med att beskriva hur in-
nanförskapet i de vita överklassområdena i våra stä-
der måste brytas om integrationen på allvar ska kunna
bli möjlig. Det samhälle där en del föds med guldsked
i munnen och aldrig bryr sig om att möta andra män-
niskor som jämlikar föder ett motstånd. För några år
sedan formulerade rapparen Robert Blom det så här
på skivan Ordets makt: Jag hatar Lidingö, jag hatar
Danderyd, jag hatar Östermalm! Det handlar inte om
ett hat mot varje enskild människa, snarare om den
kärlek till sina medmänniskor som Tasso Stafilidis
för Vänsterpartiets del tidigare talade om. Det handlar
om ett motstånd mot de privilegier som en del tar sig
rätten till, ett hat, om man så vill, mot klassamhället.
Var så säker, herr talman: En del av oss nöjer sig
inte med en liten klassresa. Vi kräver varken mer eller
mindre än en grundläggande samhällsförändring.

Anf. 42 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Det är intressant att höra Kalle Lars-
son säga att han inte vill ha någon som helst överhet.
Såvitt jag vet har det i alla samhällen där socialismen
har styrt funnits en ganska tydlig och väldigt för-
tryckande överhet. Därför är detta intressant att note-
ra.
Jag begärde ordet för att konstatera att jag för
egen del inte tycker att det i något fall är acceptabelt
att samarbeta med främlingsfientliga och rasistiska
partier eller över huvud taget extremistiska och avvi-
kande partier, vare sig de finns på vad som kan eti-
ketteras som en högerkant eller på en vänsterkant. Så
långt det ligger i min makt kommer det inte att bli
något borgerligt samarbete med några främlingsfient-
liga partier - men inte heller med några vänsterex-
tremistiska partier.

Anf. 43 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! När det gäller det första nålsticket
kan jag bara notera att det samhälle jag vill se, där
människor har gemensam makt över produktionen
och tillsammans avgör hur ekonomin ska styras, ännu
inte är genomfört i någon del av vår värld. Jag har
inget till övers för diktaturstater, oavsett om de histo-
riskt påståtts vara socialistiska eller om de är sam-
hällen som i stället styrs av marknadens diktatur.
Men det kom ändå något intressant från Göran
Lindblad. Jag tackar för den tydlighet han nu visar
när det gäller samarbete efter valet med rasistiska,
främlingsfientliga och högerextrema partier.
Men låt mig följa upp med en annan fråga som jag
också ställde: Kan Göran Lindblad för Moderaternas
räkning också tänka sig att göra allt som står i hans
makt, som jag tror uttrycket var, för att bryta den
samverkan som i dag sker? I praktiken är ju Göran
Lindblad medlem i ett parti som i dag regerar i Skåne
med stöd av ett främlingsfientligt, högerpopulistiskt
parti. Det är gott och väl att säga att det aldrig ska
hända igen, men om det nu pågår, varför inte ta chan-
sen att här i riksdagens kammare säga att åtminstone
jag, Göran Lindblad, som representant för Modera-
terna anser att detta samarbete bör brytas omedelbart,
helst i dag?

Anf. 44 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Det pågår någon form av samarbete i
Region Skåne med Skånes väl. Tydligen är det så att
en hel del personer i Skånes väl har flippat ut alldeles
och blivit Sverigedemokrater. Såvitt jag förstår driver
inte den borgerliga koalitionen i Region Skåne någon
främlingsfientlig politik i något som helst avseende.
Jag tror därför att de här främlingsfientliga personer-
na är helt och hållet sidsteppade i den koalition som
för tillfället sitter vid makten i Region Skåne.
Vi får väl utgå från att valresultatet kommer att ge
en annan och stabilare borgerlig majoritet i Region
Skåne än i dag. Då kommer det här problemet att vara
löst, både för Kalle Larsson och för mig.
Kalle Larsson sade också i sin replik att han ville
ha gemensam makt över produktionen. Då vill jag
fråga Kalle Larsson: Vilken produktion? All produk-
tion? Ska några små företag få finnas? När blir min
egen tandläkarverksamhet för stor? Är det när jag har
en anställd, fem anställda, tio anställda eller tjugo
anställda? När kommer Kalle Larsson att konfiskera
den verksamheten och göra den gemensam?

Anf. 45 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Jag tar gärna en ideologisk debatt
med Göran Lindblad i vilket läge som helst och inför
vilken publik som helst. Att dra en exakt gräns för i
vilket läge något ska vara gemensamt och något ska
vara privat är däremot svårt på den korta tid jag nu
har till förfogande i en replik. Låt mig dock säga att
jag står öppen för debatt när som helst om detta.
Göran Lindblad tar alltså ändå inte chansen att i
dag säga att det samarbete som sker med högerextre-
ma Skånes väl i Skåne bör brytas. I stället väljer han
att säga att det inte påverkar den konkreta politiken.
Vi kan möjligen tvista också om detta, men låt oss
lämna det därhän så länge. Det allvarliga i det som nu
sker i Skåne är att Göran Lindblads parti tillsammans
med de andra borgerliga ger legitimitet åt ett parti
som har gått i valteknisk samverkan med ett av Sve-
riges mest högerextrema partier, nämligen Sverige-
demokraterna. När Göran Lindblad säger att han inte
är beredd att anse att detta bör brytas i dag ger han
alltså legitimitet åt att ett sådant samarbete kan få
fortsätta. Jag hade hoppats att vi skulle få ett tydligare
svar från Göran Lindblad och Moderaterna.
Naturligtvis kan vi vid ett senare tillfälle gemen-
samt gå ut med deklarationer om att inget av våra
partier i något läge är berett att vare sig nu eller efter
valet regera med stöd från högerextrema eller rasis-
tiska partier. Den möjligheten återstår för Göran
Lindblad. Jag inbjuder honom att ta den chansen
tillsammans med mig.

Anf. 46 MAGDA AYOUB (kd):
Herr talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tionerna 14 och 43. Självfallet står jag bakom alla
Kristdemokraternas reservationer.
Vi har inte något yrkande under punkt 1, som
handlar om integrationspolitikens mål. Däremot har
vi ett särskilt yttrande.
Kristdemokraternas utgångspunkt är att integra-
tionspolitiken bör ändras från omhändertagande till
att ge människor förutsättningar att kunna ta ansvar
för sitt eget liv. Vi vill ge människor möjlighet till
egenmakt. Statens roll bör vara att underlätta och
skapa förutsättningar. Samhället bör erbjuda medbor-
garna jämlika levnadsvillkor och lika stora möjlighe-
ter att utvecklas och förverkliga projekt så länge des-
sa inte strider mot andra människors rättigheter eller
våra gemensamma rättsnormer. Integrationspolitiken
ska präglas av ett medborgarperspektiv.
För en lyckad integration av invandrare i det
svenska samhället krävs mer än politiska åtgärder.
Det är ett ansvar för alla, såväl infödda som inflytta-
de. Jag anser att det vi kallar för integration i huvud-
sak ska ske på golvet, vanliga människor emellan. För
att detta ska komma till stånd behövs nyfikenhet,
respekt, vilja och kraft från såväl infödda som till-
komna personer.
Herr talman! Integration handlar inte om assimi-
lation. Jag vill personligen alltid diskutera integration
från jämställdhetsperspektivet. Det är alltid männi-
skor vi pratar om, och dessa är av två kön, nämligen
kvinnor och män.
Fortfarande är det svårt för människor som har in-
vandrat hit att bli accepterade och delaktiga i det
svenska samhället. Den enda möjligheten till en
verklig delaktighet är att behövas, att ha ett jobb och
att kunna ta ansvar för sina barn och sin försörjning
och delta i samhällsdebatten.
När vi diskuterar integrationspolitiken i dag vill
jag lyfta fram något eller några faktorer som hindrar
personer att integreras snabbt.
Först vill jag säga att integration handlar om en
lång process, hela livet, som startar från dag ett när
man kommer hit till Sverige, och så var det också för
min del.
Dag ett är en dag med de stora förhoppningarna
att få skydd och börja ett nytt liv utan våldsamheter.
Bilden förändras radikalt efter det första negativa
beslut som somliga kan få. Man överklagar det första
beslutet därför att man är missnöjd med det. Under
den långa handläggningstiden och den osäkra tillva-
ron bryts många flyktingar ned och söker hjälp på
olika sätt. Efter många år kan några få stanna av hu-
manitära skäl.
Vilka människor tror ni att vi får möta efter den
långa tiden? Jo, det är människor som har tappat
förtroendet för sig själva och för sin omgivning. Det
är knappast möjligt för några att börja ett drägligt liv
innan de har rehabiliterats.
Herr talman! Det är därför vi måste se till att
människovärdet ska vara ledstjärna i vårt arbete med
de personer som har sökt sig hit. Vi måste komma åt
grundproblemet innan vi försöker hitta andra orsaker
till varför det inte går att bli integrerad. Vi måste även
ändra våra attityder mot varandra. Det enda sättet är
genom mötet över alla gränser.
Herr talman! Vi anser att det är viktigt att svensk-
undervisning för invandrare kombineras med ar-
betspraktik. Sfi-kurserna ska vara individualiserade
och anpassade efter utbildningsnivå, språkgrupper,
förutsättningar och ambitionsnivå. I flera kommuner
har försök gjorts där nyanlända har påbörjat språkun-
dervisning som kopplats till en praktisk utbildning
med inriktning på yrkestermer. Erfarenheter visar att
de personer som snabbt får tillgång till arbetsmarkna-
den tillgodogör sig svenskundervisningen på ett bättre
sätt. För många arbetskraftsinvandrare har vägen till
språket gått via arbetsplatsen.
Herr talman! Vi anser att särskilda insatser också
bör göras för att öka valdeltagandet bland invandrar-
grupper.
Det är anmärkningsvärt att läsa vilka frågor Integ-
rationsverket i år har prioriterat att jobba med. Det är
nämligen många frågor, utom att arbeta för att öka
kunskap och medvetenhet hos de nya svenskarna.
Även om staten har gett pengar till partierna för att
jobba med information till olika grupper räcker inte
det till. Det ska finnas möjlighet att få information om
valet genom en opartisk väg. Många invandrarföre-
ningar som vill ställa upp för att ge information till
sina grupper om olika partier, och dessutom på mo-
dersmålet, får inte någon hjälp någonstans. Jag trodde
att man skulle jobba med valet under ett valår.
Herr talman! Jag kan inte låta bli att fråga hur det
går med arbetet angående de ensamma flyktingbar-
nen, eftersom de nämns i skrivelsen. Vi fick höra i
utskottet att arbetsgruppen ska lämna sitt förslag till
regeringen nu på måndag, fast det från början skulle
vara klart till dagens datum. Jag undrar om statsrådet
Mona Sahlin har fått någon information under arbe-
tets gång.
Några viktiga punkter till slut
1. satsning på individanpassad utbildning
2. olika aktörer på arbetsmarknaden måste samar-
beta
3. kombinationen utbildning och arbete
4. viktigt med validering.
Jag vill tacka Mona Sahlin när hon i sitt anförande
berättar att regeringen har tagit de här frågorna på
största allvar och kommer att jobba med dem.
Slutligen vill jag också passa på att tacka perso-
nalen på utskottet som har gjort ett fantastiskt jobb.
Jag vill dessutom tacka alla andra som har jobbat runt
kansliet med kringarbete osv.

Anf. 47 BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! Jag vill börja mitt anförande med att
yrka bifall till reservationerna 12 och 17.
För att människor ska kunna växa sig starka måste
samhället präglas av tolerans och mångfald. Skillna-
der och olikheter mellan människor måste bejakas. I
strävan efter självförverkligande måste alla få upp-
muntran för att utvecklas positivt. I det decentralise-
rade samhälle som Centerpartiet förespråkar ska man
bejaka olikheter och ha tilltro till varje människas
förmåga att själv ta ansvar för sitt liv. Attityder och
fördomar i vårt samhälle gör att utrikesfödda inte
kommer in på den svenska arbetsmarknaden, vilket
leder till segregering och utanförskap.
I dag uppfyller varken offentliga eller privata ar-
betsgivare kraven på mångfald inom arbetslivet. Stora
invandrargrupper utgör i dag en arbetskraftsreserv.
Att inte ha tillträde till arbetsmarknaden leder till fler
problem än enbart svårigheter att klara sin ekonomis-
ka situation. Det handlar om problem med språket,
om passivitet och maktlöshet samt känslan av utan-
förskap.
Herr talman! Målet för integrationspolitiken måste
vara att integration ska ske så snabbt och smidigt som
möjligt genom arbete, tillgång till bra svenskunder-
visning och eget boende.
Vi i Centerpartiet anser att integration allra bäst
sker genom tillträde till arbetsmarknaden så att man
genom detta klarar av att vara självförsörjande. En
snabbare tillgång till arbetsmarknaden ökar de sociala
kontakter som är särskilt viktiga för att komma in i
det svenska samhället. Därför föreslår vi att personer
som invandrat till Sverige ska kunna få tillfälliga
arbetstillstånd i avvaktan på uppehållstillstånd, detta
för att lättare integreras i samhället. Ett arbete är bästa
vägen till integration. Alltför många personer som
väntar på uppehållstillstånd passiviseras på grund av
att de saknar meningsfull sysselsättning, och detta
leder till isolering och utanförskap.
Möjligheterna till arbete och ökat deltagande i det
svenska samhällslivet nås genom kvalitetssäker un-
dervisning i svenska för invandrare. Genom detta får
man kunskap om Sveriges historia, vår kultur samt
våra lagar och regler. Goda kunskaper i svenska är en
förutsättning för att kunna etablera sig i samhället.
Sfi-undervisningen måste bli mer fordrande vad gäl-
ler resultat. Undervisningen måste också bättre an-
passas efter elevernas livssituation, deras bakgrund,
deras förkunskaper och deras intressen. Här måste
kvalitet, pedagogik och metodik i undervisningen
förbättras.
Tidigare erfarenhet visar att de personer som
snabbt får tillgång till arbetsmarknaden tillgodogör
sig svenskundervisningen på ett bättre sätt. Dessutom
ger tillgång till arbete känsla av samhörighet, delak-
tighet och att känna sig behövd. Därför anser vi i
Centerpartiet att sfi-undervisningen ska kombineras
med praktik på olika arbetsplatser.
Om vi ska klara av att förbättra integrationen ge-
nom tillgång till arbete måste den offentliga sektorn
bli mycket bättre än vad den är i dag genom att gå
före och visa vägen genom att anställa betydligt fler
personer med invandrarbakgrund.
Herr talman! Personer med framför allt utomnor-
disk utbildning och yrkeserfarenhet har problem att få
sin utbildning och sina erfarenheter validerade. In-
vandrade personer möts ofta av okunskap och oför-
ståelse för vilken kunskap de har inom sitt yrkesom-
råde. Det gäller både högutbildade akademiker och de
med gedigna yrkeskunskaper. Invandrare har alltför
ofta arbete inom andra yrken än de är utbildade för.
De ska därför ges möjlighet att få sin utbildning vär-
derad så snart som möjligt för att kunna arbeta. Yrke-
serfarenhet ska kunna översättas så att eventuella
kompletteringar kan göras. Det behövs ett program,
och förslag bör snarast läggas fram för att tillvarata
migranters utbildning och yrkeskunskaper på ett ef-
fektivare sätt än som sker i dag.
Herr talman! Utgångspunkten för samhället ska
vara den enskilde individens behov och önskningar
om hur han eller hon vill inrätta sitt eget liv. Gene-
rella och påtvingade särlösningar för människor med
utländsk bakgrund ska undvikas. Besluten ska fattas
så nära den enskilde individen som möjligt. Då kän-
ner sig människor delaktiga och har möjlighet att
påverka beslut. Flyktingmottagandet bör decentralise-
ras så att alla kommuner som kan erbjuda god kvalitet
på mottagandet får möjlighet att göra det. En jämnare
fördelning av mottagandet över landet bidrar till en
positivare syn på flyktingpolitiken och underlättar för
de mottagande kommunerna.
Lösningar som bygger på kontakter mellan nyan-
lända människor och människor i det omgivande
samhället ska stimuleras. Exempel på detta kan vara
en högre grad av frivilliginsatser och samarbete med
frivilligorganisationer vid flyktingmottagande. Det är
viktigt att man uppmuntrar familjer och enskilda att
bli faddrar åt asylsökande och flyktingar.
Boendet är en viktig del, både var i landet asylsö-
kande och flyktingar bosätter sig och att kommunerna
kan erbjuda bra bostäder.
I storstadsregionerna råder i dag stor bostadsbrist,
vilket leder till andrahandsboenden och andra osäkra
boendeformer. Därför är det viktigt att decentralisera
flyktingmottagandet så att kommuner som kan erbju-
da ett kvalitetssäkert mottagande med fasta bostäder
ges möjlighet att göra det. Det är viktigt för att uppnå
en långsiktigt hållbar integration.
Herr talman! Segregerade bostadsområden och
skolor medför att människor känner sig utanför sam-
hället. För att komma till rätta med problem som
utanförskap och segregation ska integrerade bostads-
områden och skolor skapas.
Även ökat lokalt inflytande med aktiva medborga-
re som ansvarar för lokal omsorg begränsar segrega-
tionens avigsidor. Människor som går samman i lo-
kala utvecklingsgrupper för att lösa gemensamma
problem stärker det demokratiska inflytandet och det
lokala självbestämmandet. Därför är brukarinflytande
ett sätt att öka medborgarnas inflytande och medbe-
stämmande i samhället.
För att stödja utvecklingen i utsatta förorter bör
ekonomiska utvecklingszoner inrättas enligt liknande
modell som prövas i vissa glesbygdsområden i Sveri-
ge. Förslag om en lagstiftning för ekonomiska frizo-
ner bör utredas. Slutligen bör lokalhyreslagstiftningen
ses över så att mindre serviceföretag inte drabbas av
oskäliga hyreshöjningar, vilket i sin tur medför att
tillgång till service går förlorad.
Många av dem med utländsk bakgrund har inte
samma möjligheter och förutsättningar som vi andra
att medverka i samhällsarbetet eftersom det tar tid att
lära sig språket och att finna de formella och infor-
mella vägarna i det politiska arbetet. De politiska
partierna har tillsammans ett ansvar för att engagera
inflyttade svenskar i det demokratiska samhällsarbe-
tet.
Herr talman! Det är viktigt att vi satsar särskilt på
ungdomar med utländsk bakgrund. Åtgärder behövs
för att undvika att invandrarungdomar får problem
med kulturkonflikter inom sina egna familjer i sam-
band med integrationsprocessen i det svenska sam-
hället. Integrationsverket bör få i uppdrag att stärka
invandrarungdomars ställning i samhället.
Vi ska vara medvetna om att det förekommer et-
nisk diskriminering, på samma sätt som jämställdhet-
sarbetet tydliggör diskriminering på grund av kön.
Förändringar krävs inom alla områden på olika sam-
hällsnivåer. Ökad kunskap och medvetenhet bland
majoritetsbefolkningen medför naturlig mångfald och
framhäver fördelarna med mångkulturellt arbete.
Även minoritetsgrupper behöver ökad kunskap om
varandra för att minska risken för motsättningar.
Centerpartiet vill förändra begreppet invandrare.
Invandrarbegreppet är inte enhetligt, och därför blir
statistiken missvisande. En snävare användning av
begreppet invandrare bör eftersträvas, och begreppet
ska endast användas när man beskriver invandring.
Vidare anser vi att uppgifter om bosättningsland och
inte födelseland ska anges på identitetshandlingar.
Sist vill jag, likt Magda Ayoub, tacka både ut-
skottskamrater och vårt kansli. Det här är den sista
debatten jag deltar i. Tack för den här mandatperio-
den.

Anf. 48 ANA MARIA NARTI (fp):
Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till
reservation 3 och reservation 33. Jag står självklart
bakom Folkpartiets alla reservationer, men jag vill
också anmäla att vårt parti kommer att ge stöd till
reservation 14 under punkt 7 angående ensamma
barn.
Vissa ljuspunkter kan man upptäcka i de senaste
årens erfarenheter. TCO har engagerat sig och har
erbjudit praktikplatser för högutbildade invandrare
som i dag inte har jobb. Svenskt Näringsliv arbetar
systematiskt med att stärka småföretagare som har
bakgrund i en annan kultur. Stockholms stad håller på
att ge dem som studerar svenska för invandrare rätt
att välja kurs. Detta är nästan revolution! Det var så
på den tiden jag studerade svenska, och det var
mycket bra. Då behövde jag inte förlora månader i
meningslösa komvuxkurser, men sedan infördes en-
hetliga tunga modeller för sfi. Folk förlorade mycket
tid och framför allt lusten att lära sig språket och
förhoppningen att språket skulle vara ett instrument i
arbetslivet. Det är bra att människorna äntligen, med
hjälp av en studiecheck, ska kunna välja den kurs och
plats som bäst passar dem själva.
När det gäller arbetet inom den offentliga sektorn
är Stockholms stad en av de mest avancerade när det
gäller riktig mångfald på arbetsplatser. Det är alltså
inte fråga om mångfaldsplaner som är mycket vackra
på papper men inte har någonting med verkligheten
att göra, dvs. sådana där byråkratiska produkter som
man samlar sig vid olika sammanträden för att prata
om. Det finns faktiskt i dag alltfler människor med
bakgrund i andra länder och andra kulturer anställda
inom Stockholms stad, förvaltningar och bolag. Detta
är bra.
Sådana exempel är mycket viktiga att lyfta fram.
Det är också intressant att lagen mot etnisk diskrimi-
nering - en lag som jag själv har jobbar mycket för -
börjar bli känd. Under en lång tid var det en total
okunskap om denna lag, vilken trädde i kraft i sin
bästa variant i maj 1999. Men eftersom folk som hade
diskriminerats inte visste att lagen gav dem möjlighet
att klaga gjordes inga anmälningar. Dessutom visade
det sig att varken arbetsgivare eller arbetstagarorgani-
sationer visste vad lagen innebar. Det finns en under-
sökning som visar klart och tydligt att okunskapen
var mycket stor. Denna okunskap håller nu på att
minska. En hel del förlikningar har ägt rum. Det är
också bra att arbetet med lagen går vidare. Jag ska
återkomma till det.
Jag började med ljuspunkterna. Jag vill undvika
svartmålning, men jag måste säga att för mig är Sve-
rige fortfarande ett av de mest eftersatta samhällena
när det gäller integration.
Vi har framför oss ett svart hål. Det gäller männi-
skor som har varit utanför arbetet och utanför sam-
hället under många år. Jag hörde statsminister Göran
Persson tala om det för inte så länge sedan. Man
diskuterade på radion import av arbetskraft - arbets-
kraftsinvandring. Statsministern vägrade, med argu-
mentet att det finns en massa människor som inte ens
är registrerade på arbetsförmedlingarna.
Jag var väldigt glad att höra denna mening kom-
ma från statsministerns mun. Jag vet att man mycket
sällan i offentliga debatter nämner denna massa av
permanent arbetslösa, som inte ens räknas som ar-
betslösa på arbetsförmedlingen.
Jag hörde en gång - statsrådet Mona Sahlin vet att
jag gjorde det - chefen på Rinkebys arbetsförmedling
mycket glad och med gott samvete säga att hon nu
bara hade 36 långtidsarbetslösa invandrare inskrivna.
Detta var för mig verkligen höjden av tricksande med
statistiken.
Var finns de människor som inte ens är registrera-
de? Agneta Stark kallade dem "övriga" när hon upp-
täckte denna ordentliga pelare i befolkningsstatisti-
ken. De kallas "övriga" därför att de inte är arbetslö-
sa. De studerar inte. De är inte sjukpensionerade. Var
är de? Vad gör de? Vad händer med dem? Varför vill
vi inte ta itu med problemet? Jag vet att väldigt
många av mina medmänniskor från andra länder
befinner sig i denna kategori.
Ska vi tala om strukturella hinder måste vi börja
med att tala om det starka samhället som vill lösa
problem på samma sätt för alla. Så länge vi har denna
modell kommer människor att passiviseras.
Jag träffade bland mina civilingenjörer från Ru-
mänien folk som hade fått bannor när de själva hade
sökt jobb. Först skulle de gå det eller det programmet.
Detta system måste reformeras en gång för alla. Folk
ska ha rätt att bestämma själva. Jag har berättat om
kurserna i svenska. Man måste ha betydligt större
makt över sin egen väg in i samhället.
Vi har strukturer i samhället som automatiskt
stänger in stora grupper. Det finns en lag - sist in,
först ut - som drabbar väldigt många ungdomar och
kvinnor med osäker position i arbetslivet. Alla vuxna
invandrare har en betydligt svagare position i arbets-
livet än folk som sedan många år har fast anställning.
Ska vi tala om diskriminering måste vi titta också på
denna lag.
Det finns i dag inga klara och tydliga regler för
övergång från beroende av socialbidrag till egenin-
komst. Jag har hört arbetsförmedlare tala om den kris
som drabbar de mycket få socialbidragstagare som får
en fast anställning. Det finns ett hål mellan sista soci-
albidraget och första lönen. Ibland har de inte ens
anständiga skor att ta på sig eller någorlunda välsit-
tande kläder första dagen de går till jobbet. Det finns
fortfarande inga bestämmelser eller regler, fast pro-
blemet är känt sedan många år tillbaka. Jag skrev
själv om det första gången 1994, tror jag.
Det fanns en liten plattform där grupper av svart-
skallar som jag kunde ta initiativ och själva försöka
göra någonting. Den plattformen uppstod när Sverige
gick in i EU via EU-projekt menade att bekämpa
arbetslösheten. År 2000/01 centraliserades detta på
nytt. Jag har tittat på listan över hur många av dagens
projekt som invandrare har initierat och leder. Det är
fortfarande 1 % av alla projekt. Jag vet inte hur stats-
rådet Mona Sahlins medhjälpare har räknat, men om
man tittar ordentligt ser man att det fortfarande är
väldigt få.
Diskussionen om positiva åtgärder är fortfarande
mycket förvirrad. Det finns ingen kvotering i USA.
Jag studerade under en hel månad år 1994 interetnis-
ka relationer i Förenta staterna. Vad jag såg där var
att hela yrkesområden öppnades efter det att the bill
of rights trädde i kraft. Men i den lagen finns ingen
bestämmelse om mekanisk kvotering, och det är här
förvirringen är stor i debatten i Sverige. Man tänker
sig att statsmakten kommer att tvinga människor på
olika arbetsplatser att mekaniskt räkna in folk från
andra länder. Det har ingenting med det att göra. Det
har att göra med ett annat förhållande när det gäller
rekryteringen och med en klar bild över arbetskraf-
tens sammansättning på arbetsplatsen.
Vi får se vad som händer. Det är väldigt svårt att
ta ställning till någonting som inte existerar.
Som sagt tycker jag fortfarande att vi har enormt
mycket att göra. Jag är glad för att de borgerliga par-
tierna har bestämt sig för en mycket intensiv reforme-
ring av arbetslivet. De största och svåraste hindren för
integration finns i dag i strukturerna i arbetslivet.

Anf. 49 MIKAEL JOHANSSON (mp):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 23 och 39. Jag står självklart bakom
alla Miljöpartiets reservationer, men av tidsskäl nöjer
jag mig med att yrka bifall endast till nämnda reser-
vationer.
Jag vill fokusera mitt anförande på två områden,
nämligen barn och hälsa.
Vad gäller gömda barns skolgång vill jag bara pe-
ka på att det bör vara möjligt att erbjuda barn som
gömmer sig för att undgå utvisning någon form av
skolundervisning. Barn kan leva gömda under lång
tid, och möjligheten till skolgång skulle förbättra
deras psykiska hälsa och fortsatta utveckling, oavsett
om de får stanna i Sverige eller inte.
Vad gäller hälsa tar man upp i skrivelsen att per-
soner som har invandrat till Sverige har sämre hälsa
än genomsnittsbefolkningen, men även att skillnader
finns mellan kvinnor och män - invandrare såväl som
svenskfödda. I skrivelsen nämns att kvinnor löper
mellan en och en halv och tre gånger större risk än
män att drabbas av ohälsa. Åtgärder för att råda bot
på detta saknas i regeringens skrivelse.
Ett annat generellt problem som inte nämns i skri-
velsen är tandhälsan. Många vuxna som kommer till
Sverige har dålig tandhälsa och ett uppdämt behov av
tandvård. Men detta kostar pengar och många, men
inte alla, med invandrarbakgrund har en sämre eko-
nomi. Vi vet att tandhälsan inte prioriteras då. Frågan
om man har bra eller dåliga tänder riskerar att bli en
etnisk klassfråga.
Nu finns det vissa förhoppningar om att den nya
socialtjänstlagen, där inte bara akuttandvård utan
även annan tandvård inryms, ska lösa delar av detta.
Hur detta ska hanteras för dem som inte behöver
socialbidrag men fortfarande har låga inkomster
måste lösas.
Barnen och deras ohälsa nämns tyvärr endast
mycket kort under rubriken Psykiska besvär. Men
deras ohälsa är så mycket större. I ett flertal utred-
ningar har man påvisat detta.
I exempelvis Välfärdsbokslutet visar man på att
det finns tendenser till skillnader i hälsa mellan barn
till svenskfödda och utrikes födda föräldrar - så även
i andelen olycksfallsdödlighet.
Även utredningen Det gäller livet tar upp att det
bland barn och ungdomar med invandrarbakgrund
finns högre ohälsotal. Som grupp har dessa barn en
större förekomst av psykiska och sociala problem än
jämnåriga med enbart svensk bakgrund. Det kan vara
farligt att peka ut grupper, men ibland måste problem
lyftas fram i ljuset för att kunna åtgärdas.
Språkinlärningen har betydelse för förmågan att
kunna uttrycka sig och därmed förmedla sina upple-
velser och bearbeta dem. Att flyktingbarn tidigt får
tillgång till förskola och vid behov i större utsträck-
ning än i dag även terapeutisk hjälp, är av stor vikt för
att de senare ska kunna känna sig delaktiga i samhäl-
let.
Ett förslag kan vara att knyta BVC-enheter starka-
re till flyktingförläggningar eller att det finns särskil-
da sådana i anslutning till dessa.
Men den stora andelen flyktingar bor i eget boen-
de och måste via kommunen knytas an starkare till
både BVC och även MVC. Föräldrar med invandrar-
bakgrund behöver, precis som andra föräldrar, stöd i
sitt föräldraskap. Kommunerna bör bygga upp föräld-
rautbildningar och pappautbildningar som särskilt
riktar sig till människor med annan etnisk bakgrund
och som leds av människor med invandrarbakgrund.
Att skapa en dialog och ett förtroende tar tid. Därför
bör dessa utbildningar sträcka sig över en längre
tidsperiod där möjlighet ges att diskutera föräldraska-
pet men också jämställdhet och flickor och pojkars
utveckling.
När personer kommer som flyktingar får de en
hälsoundersökning vid ankomsten, men det finns risk
för att inte allt framkommer på grund av rädsla etc.
Därför behövs det en grundlig läkarundersökning när
introduktionen inleds. Regeringen bör snarast åter-
komma om ett införande av detta.
Att vara flykting och bära med sig de erfarenheter
som många kommer med innebär mycket speciella
tillstånd, komplicerade symtom etc. som många inom
den svenska sjukvården inte känner till. Därför bör
det byggas upp nätverk eller liknande med läkare,
barnmorskor etc. som har specialkunskap om flyk-
tingar. Det bör även genomföras utbildningsinsatser
för övrig sjukvårdspersonal.

Anf. 50 ANITA JÖNSSON (s):
Herr talman! I dag är det första gången som vi här
i riksdagen behandlar en skrivelse om integrationspo-
litiken. Det har nu gått drygt fyra år sedan riksdagen
beslutade om mål och inriktning för integrationspoli-
tiken. Skrivelsen ger en god bild av hur utvecklingen
har fortskridit och vad som pågår på alla politikområ-
den i arbetet med att verka för en god integration för
alla. Bilden är splittrad, och det finns problem. Vi ska
inte blunda för dem, men vi måste framför allt se
möjligheterna.
Utskottet anser att den nuvarande inriktningen på
integrationspolitiken ska fortsätta. Men på olika om-
råden behöver genomförandet förbättras och utveck-
las. Det kan även innebära att ytterligare åtgärder
behöver övervägas för att öka integrationspolitikens
genomslag på olika politikområden. Det innebär att
introduktion av nyanlända invandrare också fortsätt-
ningsvis ska vara en säråtgärd medan det för övrigt är
den generella politikens utformning som ska möjlig-
göra integration.
Låt mig läsa något ur en bok:
Jag vandrade vilsen omkring i hemsocknen. Jag
kände inte igen de människor jag mötte på vägarna,
och de kände inte igen mig. Jag råkade några jämnå-
riga från ungdomen, men med möda återfann jag dem
i deras förvandlade och åldrade ansikten. Det var inte
de människor jag hade känt, och de hade lika svårt att
se mig i mitt ansikte. De visste vem jag var, men de
misstrodde vad de visste. Vi var främlingar som rå-
kades.
Utdraget är hämtat från Vilhelm Mobergs roman
Din stund på jorden. Detta var för nästan hundra år
sedan. Mobergs roman är berättelsen om svenskame-
rikanen Albert Carlson, 64 år, som sitter i ett hotell-
rum i Kalifornien och tänker över sitt liv och samti-
digt söker en förklaring på livets gåtor. När Albert
återsåg och promenerade i sitt gamla hemland upp-
levde han sina gamla landsmän som han stötte på som
främlingar. Samma känsla hade han troligtvis när han
äntrade sitt Amerika 40 år tidigare - främlingar och
åter främlingar.
Vi är alla främlingar i början inför det som är nytt.
Det är med den insikten vi måste möta våra nya
svenskar. De som kommer till Sverige från ett annat
land är naturligtvis inte människor med ett förflutet i
oskrivna blad. Tvärtom bär alla en unik livshistoria
med sig, hur kort eller lång den än må vara. För
många handlar inte frågan om att jämt bli påmind om
vem jag var och var jag har levt utan snarare om
respekten för vem jag är, vem jag nu är och vem jag
vill vara och om var och hur jag nu ska leva.
Herr talman! In- och utvandring har förekommit i
alla tider. In- och utvandring har i alla tider möjlig-
gjort fantastiska utbyten mellan folk och länder. Det
är utbyten som har genererat nya kunskaper, nya
vetenskapliga upptäckter och framför allt till insikter
och ökad förståelse för det som man inte tidigare känt
och det som man tidigare inte förstod men kanske
fruktade.
Mångfald berikar, har alla sagt. Men utvecklingen
i dag pekar dessvärre inte entydigt på att in- och ut-
vandring används som den viktiga potential den fak-
tiskt utgör. I stället för att nyttja mångfald som den
kraft den är ser vi fortfarande åtskilliga arbetsplatser
med alltför homogena personalstyrkor. I stället för att
arbetsgivare använder den kompetens och yrkes-
skicklighet som invandrade svenskar besitter ser vi
många som får nej redan före det att de äntrat rummet
för anställningsintervjun.
Vi ser människor som förnekas arbete för att de
har ett efternamn som inte klingar svenskt. Vi ser
människor som förvägras en bostad för att de har ett
utseende som inte stämmer med fastighetsvärdens
schablonbild. Så här får det inte vara!
Samtidigt som det finns stora brister i integratio-
nen har vi ändå kommit en bit på väg. Sysselsättning-
en bland invandrare har ökat, och samtidigt har ar-
betslösheten minskat. Många har gått från arbetslös-
het till utbildning eller jobb.
Herr talman! Den ekonomiska politiken är viktig.
Att skapa tillväxt och att ha ordning och reda i finan-
serna ger de bästa förutsättningarna. Fler nyanlända
flyktingar kan försörja sig själva, och kommunernas
utbetalningar av socialbidrag har minskat. Men skill-
naderna på arbetsmarknaden är trots detta stora mel-
lan dem som invandrat och infödda. Därför behövs
ytterligare insatser.
Skrivelsen ger en god bild av vilka insatser som
regeringen planerar framöver. Tiden räcker tyvärr
inte till för att utveckla alla dessa, utan jag nöjer mig
med att i mycket kort form nämna en del framåtsyf-
tande åtgärder: en kompletterande utbildning för
invandrare med utländsk utbildning, möjlighet för
kompetensutveckling av lärare som arbetar i skolor
med många nationaliteter och språk, kompetensut-
veckling av sfi-lärare, möjlighet att läsa sfi på hög-
skolenivå, ny kursplan för sfi som innebär större
möjlighet att anpassa studierna till individens behov
och till sist validering för att snabbare komma in i
arbete i samma yrke som han har haft i hemlandet.
Det väntas en proposition till hösten om det sist-
nämnda.
I dagarna har regeringen presenterat en utveck-
lingsplan för skolan. I den aviseras en utredning som
ska se över hur svenskundervisningen för invandrare
kan organiseras och förnyas.
En överenskommelse har träffats mellan Arbets-
marknadsstyrelsen, Integrationsverket, Migra-
tionsverket, Skolverket och Svenska kommunförbun-
det om samverkan i syfte att öka sysselsättningen
bland invandrare och för att få en bättre introduktion i
de långsiktiga satsningarna inom vissa storstadsregi-
oner för att här öka sysselsättningen och minska soci-
albidragsberoendet. Avtal har träffats med sju kom-
muner.
Ett område som nu lyfts fram och som inte fanns
med tidigare som ett separat avsnitt i den integra-
tionspolitiska propositionen är folkhälsan. Bakgrun-
den är bl.a. att studier visar att de som har invandrat
har sämre hälsa än genomsnittsbefolkningen i Sveri-
ge, och vi hörde det tidigare också. Det pågår redan
mycket arbete inom olika myndigheter för att utjämna
de här skillnaderna. Inom storstadspolitiken har man
satt upp folkhälsomål.
Det är dessutom aviserat en proposition till hös-
ten. Den ska belysa folkhälsan också utifrån ett integ-
rationsperspektiv. Det är bra att medvetenheten ökar
på det här området.
Herr talman! Det finns ganska många reservatio-
ner i betänkandet, med de flesta är i det närmaste
tillgodosedda med det arbete som pågår. Det finns
dock några som jag vill kommentera lite närmare.
Jag är dessvärre rädd för att Moderaternas särlös-
ningar på integrationen handlar om en förevändning
att än en gång kunna upprepa sitt mantra om sänkta
skatter. Jag vill påstå att Moderaternas förslag bidrar
till att än mer förstärka och öka segregationen i sam-
hället. I sin reservation föreslår Moderaterna att en
sfi-check ska införas. Först var det skolpeng, sedan
äldrecheck och nu kommer man dragande med ett
förslag om sfi-check. Med denna check vill Modera-
terna skärpa kraven och individualisera utbildningen.
Nej, det finns betydligt bättre medel för att anpassa
utbildningen efter människors enskilda behov och
förutsättningar. Jag är övertygad om att den känslan
av utanförskap som många har är nära kopplad till
bristande integration i det svenska samhället. Och
integration fixar vi inte med checkar.
Integration når vi genom insikten om att det
handlar om ömsesidighet, möjligheten till ett jobb, ett
socialt kontaktnät med svenskar och utbildning. Det
handlar helt enkelt om en klassisk rättvise- och väl-
färdspolitik. Det om något är viktigt för möjligheterna
att öka människors känsla av delaktighet, trygghet
och samhörighet i det svenska samhället. Checkar
däremot är varken jordnära, praktiska eller trygghets-
skapande. De bidrar inte heller till delaktighet.
I en reservation från Kristdemokraterna påtalas att
rätten till modersmålsundervisning bör stärkas ytter-
ligare. I skrivelsen nämns att Skolverket har ett upp-
drag att se över hur kommunerna i dag bedriver sin
modersmålsundervisning och att de ska lämna sin
rapport nu i maj. Det kom häromdagen. Där kan kon-
stateras att andelen barn som får modersmålsstöd i
förskolan har sjunkit kraftigt. Men flerspråkighet är
en tillgång för Sverige, menar Skolverket och föreslår
en lagändring för att stärka modersmålets ställning.
De pekar också på att modersmålets ställning till stor
del är en fråga om attityder. Det är därför viktigt att
försöka ändra grundläggande synsätt i samhället och
se flerspråkighet som en tillgång för både samhället
och individen. Regeringen ska nu bereda frågan och
återkomma med förslag.
Flera motioner berör den första tiden i Sverige.
Det gäller bl.a. val av bostadsort, samverkan mellan
myndigheter, sfi och introduktionsprogram. Rege-
ringen har genom flera rapporter uppmärksammats på
att mottagningssystemet har brister. Med anledning
av det arbetar nu en utredning med att se över hela
mottagningssystemet. Utskottet tar därför inte ställ-
ning i dessa frågor utan avvaktar utredningen.
Även Folkpartiet har i en reservation om arbete
och försörjning förslag om en omställningspeng. Man
ska med denna få välja mellan olika typer av förmed-
lingsverksamhet. För mig verkar detta vara ett påhitt
för marknaden och inte för den arbetslöse. Vi talar
om människor som invandrat och har en begränsad
kunskap om det svenska samhället. Det stöd som de
behöver är av en helt annan kvalitet. Inget är dock så
bra att det inte kan bli bättre. Därför görs ytterligare
satsningar inom arbetsmarknadspolitiken, bl.a. ska
man se till att åtgärderna inriktas mot t.ex. matchning.
Ett antal åtgärder pågår för att stärka arbetet med
att motverka diskriminering. Jag ser att min talartid
snart är slut, men jag vill ändå säga någonting om det
även om de flesta talarna har varit inne på det.
De mörka exempel på främlingsfientliga krafter
som vi ser svepa över Europa i dag förskräcker. Med
kraft måste vi stå upp för alla människors lika värde,
för medborgarrätt och demokrati. Vi får aldrig ac-
ceptera att främlingsfientlighet, nazism, terror eller
andra mörka krafter får fotfäste i vårt samhälle. En
lyckad integrationspolitik är den bästa vägen för att
minska de spänningar som uppstår då människor
känner sig utanför. Stänger vi in oss och bygger våra
ställningstaganden på att människor i andra samhällen
har fel i allt de står för går vi miste om den dynamik
som uppstår i mötet med andra. Människor är ju fak-
tiskt, tack och lov, skapade som rörliga individer.
Med hjälp av ben att gå på och vatten att flyta på har
människor i årtusenden kunnat röra sig mellan länder
och kontinenter. Det måste ju finnas en mening med
det.
Jag tror att de samhällen som sluter sig och stäng-
er ute också kommer att vara de samhällen som blir
förlorarna. Med öppenhet och mångfald kommer vi
längst. Genom ett öppet förhållningssätt där vi möter
den ökade rörligheten som något positivt blir lösning-
arna också konstruktiva. Världen är mångfasetterad.
Det är med mångfald som vi ska möta världens utma-
ningar.
Den politiska riktning som integrationsskrivelsen
visar på ger goda förutsättningar för arbetet att nå de
integrationspolitiska målen. Jag yrkar bifall till för-
slaget i betänkande SfU15 och avslag på samtliga
reservationer.

Anf. 51 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Att frågan om integration är en fråga
om makt och maktlöshet tror jag många är beredda att
hålla med om, i alla fall i ord. Men vi har också lagt
förslag om att bryta det innanförskap som finns i
överklassområden i innerstäder och villaförorter till
de svenska storstäderna för att ifrågasätta de makt-
fullkomliga. Det handlar inte bara om mer makt åt
dem som inte har. Vi måste faktiskt också se kon-
flikten mellan olika intressen. Om någon ska kunna få
mer makt, t.ex. den som är född i utlandet eller den
som tillhör svensk arbetarklass, måste några också
dela med sig eller få mindre makt. Det konfliktpers-
pektivet och möjligheten att ifrågasätta det ekono-
miska etablissemanget och överklassens privilegier
har vi velat lyfta fram i en av våra reservationer.
Jag har noterat att utskottsmajoriteten, som Anita
Jönsson nu företräder, är medveten om att detta är ett
bekymmer. Man säger nämligen "att åtskilliga högin-
komsttagare väljer att bo segregerat". Jag antar att vi
är överens om att det finns ett problem. Men vad är
Anita Jönssons lösning på detta problem? Det är min
fråga.

Anf. 52 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Vi har olika metoder för att skapa
likvärdiga möjligheter för människor i det svenska
samhället. Skatterna är en faktor som är omfördelan-
de. Vi har våra olika socialförsäkringssystem som
också har utjämnande faktorer mellan de starkare och
de svagare.
Bostadspolitiken är en kommunal fråga. Samtidigt
gör vi, utifrån det uppdrag vi har här i riksdagen,
speciella insatser för att stimulera byggandet ute i
landet. Men detta är en kommunal fråga.
Rent konkret har bostadsutskottet ganska nyligen
sett till att det nu är lagstadgat att man ska göra bo-
stadsförsörjningsprogram ute i kommunerna. Där ska
man inte bara ta upp nybyggnad utan också se på
behovet av ombyggnad, vilka upplåtelseformer som
finns, segregation osv. för att man i det fortsatta ar-
betet med bostadsförsörjningen ska kunna utjämna så
att det inte blir de här segregerade områdena.
Jag håller med Vänsterpartiet om att det är lika
illa vilket sätt vi än segregerar på, men politiken ska
möjliggöra att vi får mindre av segregation. Vad
gäller bostadspolitiken tycker jag att det är viktigt att
vi trycker på ute i kommunerna, där man håller på att
sälja ut allmännyttan, som bl.a. är ett medel för att
möjliggöra en minskning av segregationen.

Anf. 53 KALLE LARSSON (v) replik:
Herr talman! Det är alldeles utmärkt om vi kan
vara överens om att rikta fokus inte bara mot de om-
råden där det bor många med utländsk bakgrund utan
också mot områden där det bor nästan bara människor
födda i Sverige och vars förfäder sedan urminnes
tider varit födda i Sverige. Också dessa områden
måste komma i fokus för att integration ska kunna bli
möjlig.
Det är lätt att göra en jämförelse med hur vi har
bedrivit feministiskt arbete eller jämställdhetspolitik.
Det handlade väldigt länge om att kvinnor måste
skärpa sig, bli bättre, komma ut på arbetsmarknaden
osv., men man ifrågasatte mycket sällan mäns prigi-
legier och makt. Det är nu dags att i den integrations-
politiska debatten ifrågasätta den svenska överklas-
sens makt och privilegier. Kan vi bli överens om
detta, om än möjligen med något olika formuleringar,
är det ett gott framsteg.
Anita Jönsson nämner några saker som skulle
kunna ingå i den typ av plan som vi har föreslagit:
- hur skattesystemet skulle kunna förändras för att
omfördela än mer mellan rik och fattig
- hur socialförsäkringarna kan ta större hänsyn till
människor med utländsk bakgrund och
- hur bostadspolitiken skulle kunna förändras.
Man kan ju mycket väl tänka sig att staten skulle
kunna ta på sig det som i dag är ett kommunalt an-
svar, nämligen att bygga bostäder. Visst kan man
tänka sig att staten tar ett ökat ansvar för detta.
Men när Anita Jönsson och jag nu kan ge oss in i
en diskussion om hur vi skulle kunna bryta makt och
privilegier för den vita överklassen blir min fråga:
Varför är Anita Jönsson och utskottsmajoriteten ändå
inte beredda att göra någonting mer än att tala om
detta i riksdagens kammare? Varför inte helt enkelt
göra det som vi har föreslagit, nämligen ta fram en
handlingsplan för att bryta utanförskapet i de vita
överklassområdena?

Anf. 54 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Jag svarade i min tidigare replik att
kommunerna i dag har en lagstadgad skyldighet att
genomföra en bostadsplanering som bl.a. ska ta hän-
syn till den segregation som förekommer ute i kom-
munerna. Jag tycker att vi med detta har möjliggjort
att denna diskussion kan föras på rätt plan, nämligen
ute i kommunerna.
Vad gäller frågan om makt vill jag peka på att
hela skrivelsen är genomsyrad av att vi måste inrikta
oss på att ge individerna makten över sina egna liv.
Det handlar om att man ska ha rätt till en bra utbild-
ning och om att man ska ha ett arbete. Den allra bästa
vägen att skapa förutsättningar för att organisera sin
privata tillvaro är att ha ett arbete. Därför tycker jag
att det som vi från Socialdemokraterna hävdar i integ-
rationspolitiken mycket väl kan stämma överens med
det som Kalle Larsson ger uttryck för, nämligen att
man bör ges makt över sitt liv.

Anf. 55 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Anita Jönsson försöker delvis ställa
sig i opposition samtidigt som hon läser innantill i
skrivelsens listor över saker och ting som inte är
riktigt bra eller t.o.m. verkligt dåliga. Anita Jönsson
hänvisar också till att det finns ett antal lösningar på
detta. Det är dock fråga om lösningar som vi i åratal
har hört beskrivas i ord. Anita Jönsson och jag har år
efter år bl.a. i samband med budgetbehandlingarna
debatterat skrivningar i regeringens budgetproposi-
tion om att målen på det här politikområdet inte har
uppnåtts. Så är det fortfarande.
Socialdemokraterna har ett extremt tungt ansvar
för att ha befäst det här utanförskapet. Det gäller både
på riksnivå och på lokal nivå. Jag förde för ett par
veckor sedan en radiodebatt i direktsändning med
Göran Johansson, socialdemokratiskt kommunalråd i
Göteborg, där denne argumenterade på ett sätt som
skulle vara värdigt le Pen, nämligen att problemet i
stadsdelen Bergsjön skulle utgöras av att det kommit
för många invandrare dit.
Det finns både centralt och lokalt alldeles för
mycket av den här typen av argumentation, där man
försöker ställa sig lite utanför och inte tar ansvar för
de problem som faktiskt den egna politiken har lett
till i många förortsområden. Där finns ett utanför-
skap, en boendesegregation och en påtvingad arbets-
löshet.
Vi får vidare fortfarande inte några besked, Anita
Jönsson, i frågan om ni är beredda att göra någonting
åt det här och verkligen ta tag i de problem som det
här gäller.

Anf. 56 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är bra att man är
otålig och vill mycket i det politiska uppdraget efter-
som det är det som driver framåt. Men jag blir väldigt
fundersam när det väldigt ofta anförs att vi inte gör
någonting.
Jag funderade inför mitt anförande över att försö-
ka göra en lista över ett antal åtgärder som pågår eller
är på gång och som på ett mycket bra sätt kommer att
leda oss framåt. Som vi hört finns det ingen sådan
lista.
Att säga att det inte görs någonting tycker jag
faktiskt är att inte hålla sig till verkligheten. Om man
går in på varje politikområde och förtecknar vilka
åtgärder som där vidtas för att öka integrationen, tror
jag att man finner att det inte skulle räcka med vare
sig en eller två sidor, utan det skulle bli en lång lista.
Det pågår framför allt väldigt mycket ute i kom-
muner och i frivilligorganisationer, där man vill vara
med i arbetet på att få alla människor delaktiga i det
svenska samhället. Det viktiga när man ska förändra
någonting är att man är säker på vad som egentligen
gör att människor stängs ute. Vilka strukturer är det
fråga om? Något som Moderaterna har väldigt svårt
att diskutera i den allmänna debatten är hur arbetsgi-
varna i sin roll utestänger genom diskriminering. Man
värderar inte de människor som har kommit till Sve-
rige från ett annat land trots att de har den utbildning
som krävs för de arbetsuppgifter som det gäller.

Anf. 57 GÖRAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Det görs en massa saker, säger Anita
Jönsson, men vi får inte höra så mycket om vad som
görs och som ger verkligt konkreta resultat. Anita
Jönsson nämnde att hon absolut inte ville ha valfrihet
i form av en sfi-check, en kompetensutvecklingspeng
e.d., något som både vi och Folkpartiet tidigare har
tagit upp.
Anita Jönsson! De människor som får en chans att
välja får faktiskt en makt över sina liv. Anita Jönsson
och andra socialdemokrater brukar säga - och Anita
Jönsson sade det också nyss - att vissa inte kommer
att kunna välja eftersom de inte har kunskap om det
svenska samhället. Nej, men då blir det väl så att det
stora flertalet kommer att kunna välja och ett fåtal
kommer att drabbas av precis samma svårigheter som
i dag. I värsta fall, Anita Jönsson, blir det lika dåligt
som i dag för det lilla fåtal som inte klarar att välja
själva, medan resten får makt över sina liv.
Är inte detta en väg som vi ska gå? Vi låter alla få
makt över sina liv t.ex. när det gäller svenskundervis-
ningen eller vidareutbildning inom det egna kompe-
tensområdet i yrkeslivet. Vi måste väl flytta beslutan-
derätten från Anita Jönsson och mig och i stället låta
människorna själva bestämma.

Anf. 58 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! I Stockholm har man lagt ut en stor
del av sfi-utbildningen på privata företag. När man
undersökte vilken kvalitet dessa hade kom det fram
väldigt nedslående uppgifter. För mig är det vikti-
gaste att det är kvalitet på den undervisning som de
människor som behöver sfi får. Det åstadkommer vi
genom att se sfi i ett helhetsperspektiv samtidigt som
vi ser till att sfi-lärarna kan fortbilda sig. Vi ska se till
att kursplanerna får en sådan utformning att den en-
skilde elevens förutsättningar bättre tas till vara. Det
är så jag tycker att vi ska möta de brister vi ser i sfi.
Vi ska öka kvaliteten i själva utbildningen.
När det gäller vad som görs på de olika politikom-
rådena är det första och allra viktigaste att vi har en
bra ekonomisk politik och en tillväxt som möjliggör
att alltfler människor får arbete. Det andra är att vi
har en lagstiftning som vi hela tiden följer. Den ska
vara en spjutspets så att människor inte ska bli dis-
kriminerade. Vi ska ha en lagstiftning som är så stark
att den ska motverka diskriminering.
Om vi tittar på utbildningsområdet i övrigt gör
högskolan nu stora insatser för att öppna sina dörrar.
Man satsar nästan en hel miljard för att möjliggöra att
utbildningen ska möta eleverna, studenterna, på den
nivå där de befinner sig. Det handlar också om att få
in fler med bakgrund från ett annat land.

Anf. 59 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Herr talman! Jag har några funderingar och några
frågor till Anita Jönsson. Det nämns i betänkandet att
utskottet anser att svenskundervisning inte är begrän-
sad till tiden för handläggning i första instans. Jag vill
i dag ställa en konkret fråga till Anita Jönsson om
situationen för dem som berörs av verksställighets-
hinder.
Det gäller dem som har fått sin ansökan prövad
även i andra instans, dem som inte är gömda, men
som befinner sig här. De finns på förläggningar. Men
de får inte gå i skolan, och de får inte arbeta. Min
konkreta fråga till Anita Jönsson om den grupp som
har verkställighetshinder är: Kommer de i fortsätt-
ningen att kunna delta i svenskundervisningen på
förläggningarna?
Jag har en fundering om att sysselsättningen har
ökat och arbetslösheten har minskat. Kan man inte
ändra på det så att det ska vara ett arbete och inte bara
en sysselsättning? Det är många siffror som talar om
att många har kommit in i en viss sysselsättningsgrad,
osv. Jag tror att man måste byta sysselsättning mot ett
riktigt arbete.
Jag har också en fundering om valarbetet hos In-
tegrationsverket detta år och att man inte har kunnat
lyfta fram det. Jag beklagar att man inte har gjort mer.
Tanken finns där, och partierna har fått pengar. Men
det ska finnas en opartisk vägledning från Integra-
tionsverket.
Jag vill också lyfta fram invandrarkvinnors situa-
tion och just de unga kvinnornas. Väldigt mycket
görs hos kvinnojourer osv. Men de mindre grupper
som vill hjälpa varandra har väldigt svårt att få ta del
av hjälpen.

Anf. 60 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! När det gäller hur mottagningssys-
temet ska se ut är det väldigt viktigt att vi har kun-
skap om hur vi på bästa sätt kan genomföra de åtgär-
der som syftar till att vi får en god integration. Den
utredning som nu sitter och jobbar med frågorna har
att se över hela mottagningsprocessen. Det gäller från
den första dagen människor kommer in i systemet,
när de går vidare, om de får uppehållstillstånd och
kommer in i det mottagningssystemet och under tiden
framöver. Jag förutsätter att man under det arbetet
också kommer att belysa dessa frågor för att lösa det
på bästa sätt för den enskilde individen.
Sedan till frågan om på vilket sätt vi ska nå in-
vandrare med information om valet och ge kunskap.
Det finns 30 miljoner kronor för partierna att dispone-
ra. De ska framför allt användas för åtgärder som är
riktade för att nå dessa grupper. Dessutom kommer
material med information om själva valet att utkom-
ma på ett antal språk. Det är en annan myndighet som
har ansvaret för det.
När det gäller enskilda organisationers sätt att ar-
beta har man alltid möjlighet att söka projektbidrag
från Integrationsverket. Men eftersom Integra-
tionsverket inte har en så stor kassa med medel för
den här verksamhet ska sådana ansökningar konkur-
rera med ansökningar för andra projekt. Jag kan för-
stå att man från enskilda organisationer ibland kan
känna en besvikelse.

Anf. 61 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Herr talman! Det är just det som är problemet. De
mindre grupper som inte tillhör de stora föreningarna
kan inte utnyttja projektpengarna. Jag vet att det är
mindre medel avsatta för detta ändamål. Det är be-
klagligt att man inte avsätter mer pengar under ett
valår.
Jag vill säga något mer om mottagningen av
asylsökande. Även om det nu finns en utredning är
det väldigt viktigt att lösa problemen för dem som
finns här och har fått ett beslut av Utlänningsnämn-
den att de inte får stanna. Sverige har inte kunnat
skicka tillbaka dem till sina hemländer.
Det gäller t.ex. gruppen statslösa palestinier som
har varit här i många år. De har varit här i minst ett år
efter det att sista beslutet fattades hos Utlännings-
nämnden. Jag tycker att man skulle kunna ge beske-
det att man ska tillgodose deras behov åtminstone
under utredningstiden. Det handlar hela tiden om
integration från dag ett, som vi har talat om i dag.
En annan bra grej som är på gång är undervisning
i modersmålet. Jag hoppas att det så småningom
kommer ett förslag. Själv vet jag att den bästa integ-
rationen kommer genom modersmålet. Vi ser i dag
brister i relationen mellan ungdomar och deras föräld-
rar. Ungdomarna har ingen kontakt med modersmå-
let.
Jag är glad att man kan diskutera den här frågan.
Jag vill skicka en hälsning till utredningen och dem
som jobbar med detta. Jag hoppas att man kan börja
jobba med modersmålsundervisning redan i förskole-
åldern. Det är mycket viktiga år.

Anf. 62 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara instämma i det sista
Magda Ayoub sade. Det är väldigt viktigt att barnen
redan när de går på förskolan får möjlighet till mo-
dersmålsundervisning. I de storstadssatsningar som
nu görs kan vi se att en del av resurserna används just
för att stärka inte bara det svenska språket utan även
modersmålet. Det har visat sig i Skolverkets rapport
att detta är en av de bästa insatserna för att möjliggöra
för barnen att ta till sig kunskapen på bästa sätt. Jag
förutsätter när regeringen återkommer med anledning
av Skolverkets rapport att vi får se en positiv bedöm-
ning av modersmålet.

Anf. 63 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Herr talman! Jag vill först precisera en sak. Sfi har
inte privatiserats i Stockholm. Lernia är inte privat,
och studieförbunden är inte privata. Det som har hänt
i Stockholm är att man har lagt ut det på anbud. Hur
man har handlat med detta osv. är en annan fråga.
Men det är inte fråga om privatisering.
Jag måste erkänna att jag är direkt förbryllad över
reaktionen från talarstolen. Jag vet att Socialdemo-
kraterna har en annorlunda grundläggande ideologisk
inställning än den klasskampsromantik som här väd-
ras av Vänsterpartiet. Min ideologiska skolning har
alltid visat mig att socialdemokratin väljer reformens
väg och inte de våldsamma motsättningarnas väg.
Därför är jag otroligt förvånad över att höra Anita
Jönsson hålla med Kalle Larsson som vill röka ut
överklassen från Östermalm. Jag vill påminna Anita
Jönsson om att FN:s deklaration om mänskliga rättig-
heter innehåller en mycket viktig artikel om privat
ägande som betraktas som en grundläggande mänsk-
lig rättighet och som utesluter den sorts byråkratisk
revolution som Kalle Larsson här med entusiasm
föreslår.

Anf. 64 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Jag noterar att mitt lilla inlägg gav
en tolkning av vad jag sade som jag inte gjorde. Jag
talade faktiskt om reformens väg. Jag talade om
skattesystemet, om socialförsäkringar och om bo-
stadsförsörjningsprogram som en väg att nå målet -
makten. Jag talade om makten över sitt eget liv och
talade då om arbete.
Vidare sade jag att också jag kan se bekymmer i
att områden sluter sig så som sker i några av de om-
råden som Kalle Larsson nämnde. Där vågar man inte
öppna sig och möta nya människor. Men genom bo-
stadspolitiken kan man faktiskt förstärka den här
slutenheten. Därför tycker jag att det är viktigt att se
bostadspolitiken som ett sätt att minska segregationen
just genom de bostadsförsörjningsprogram där hän-
syn ska tas till segregationen. För mig ligger detta
väldigt långt från den tolkning som Ana Maria Narti
gav uttryck för.

Anf. 65 ANA MARIA NARTI (fp) replik:
Herr talman! Vi diskuterade här rasismen. Jag vill
påminna om att man genom det som hänt i Frankrike
en gång till visar hur lätt det är att gå från klasshat till
rashat.
All hatpolitik är destruktiv och ett hot mot demo-
kratin. Det måste vi gång på gång på gång klart och
tydligt påminna om. Att tala om att röka ut överklas-
sen från Östermalm är att hålla på med hatpolitik.
Sedan vill jag gå vidare och säga följande. Anita
Jönsson tycker att studiecheckar och omställ-
ningspeng inte behövs därför att människorna är för
svaga för att använda sig av sådana möjligheter. Min
erfarenhet av åtta års praktiskt arbete med arbetslösa
akademiker från andra länder visar att de inte alls är
för svaga, men hela tiden behandlas de som små barn.
Därför vill vi ge dem ett vapen.
När en människa väljer kurs påverkar den männi-
skan skolan eller högskolan. Och när en arbetslös har
möjlighet att gå ut från arbetsförmedlingen för att
aldrig mer komma tillbaka dit därför att man på ett
grymt och omänskligt sätt har behandlat honom eller
henne har den här människan - om han eller hon har
möjlighet att gå till andra, t.ex. till en invandrarorga-
nisation, för att lösa sina problem - makt att påverka
ett system som inte längre fungerar.
Jag ska upprepa vad jag har sagt i en interpella-
tionsdebatt med statsrådet Mona Sahlin: Vi politiker
är inte övermänskliga makter som ska ge makt åt
människorna. Men vi måste se till att öppna vägen för
människorna så att de själva kan ta makten över sin
vardag.
Det är vad vi gör med sådana redskap som om-
ställningspengen och studiechecken.

Anf. 66 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Om jag inte missminner mig talade
jag inte om att någon var svag, utan jag sade att man
kanske inte har någon större kunskap om det svenska
samhället. Ska jag göra ett val ska jag, för att det ska
bli det bästa valet utifrån mig som individ, känna till
alla möjligheter som jag har att välja.
Vad jag tycker är det viktiga när arbetsmarknads-
politiken ska utformas eller när det gäller skolpoliti-
ken är att jag möts utifrån de behov som jag just då
har och att det finns en hög kvalitet och kompetens
hos de människor som ska hjälpa mig på vägen in i
det svenska samhället. Det är detta som är det cent-
rala och det som man ska satsa på.
Jag ska veta att vilken skola jag än väljer ska
skolan ha så hög kvalitet att jag vet att mina barn får
den goda utbildning som jag kan förvänta mig att alla
ska få i det svenska samhället. Det är alltså kvaliteten
som är det viktigaste för oss att arbeta med. Arbets-
marknadspolitiken - så som denna i dag är utformad
med ett helhetsansvar och med en helhetssyn - tycker
jag därför är det bästa sättet för de människor som av
olika anledningar behöver ett stöd för att komma in
på arbetsmarknaden.

Anf. 67 ULLA WESTER (s):
Herr talman! Jag vill tacka socialförsäkringsut-
skottet för dess seriösa behandling av min motion
Sf260 som handlar om döva asylsökande. Utskottet
har begärt in yttrande från Migrationsverket och har
också kallat till sig representanter från Sveriges Dö-
vas Riksförbund och på sätt skaffat sig ett bra be-
slutsunderlag.
I formell mening har min motion inte vunnit bi-
fall, men den har - som man uttryckte det förr - fått
avslag med krans. Utskottsmajoriteten har valt att
agera på ett sådant sätt att mitt förslag sannolikt blir
verklighet, och det är ju det som är det viktiga, inte
formaliteterna.
Herr talman! Från rättssäkerhetssynpunkt är det
en självklarhet för oss alla att asylsökande ska ges
möjlighet att lägga fram sina skäl på sitt hemspråk.
Det måste vara rimligt att även döva omfattas av
samma rättssäkerhet.
Barndomsdövas hemspråk är oftast teckenspråket.
Många tror att detta språk är internationellt, att sam-
ma tecken används i alla länder. Så är inte fallet.
Migrationsverkets yttrande till utskottet andas
välvilja, men samtidigt också okunskap. Detta hänger
naturligtvis samman med att det i samhället i stort
råder stor kunskapsbrist när det gäller de dövas speci-
ella behov och livsbetingelser. Situationen blir heller
inte enklare av att också andra språk och kulturer
måste vägas in.
I min motion föreslår jag att den lilla gruppen dö-
va asylsökande ska tas emot på en förläggning i lan-
det. På så sätt kan resurser, kunskaper och kontaktnät
byggas upp och koncentreras. Rimligen skulle detta
öka kvaliteten på mottagandet av denna grupp.
Min motion och ett par andra motioner, som också
de berör de dövas situation, föreslås av utskottet bli
överlämnade till nu pågående utredning om motta-
gande och introduktion av flyktingar. Jag ser fram
emot att få ta del av det betänkandet. Utskottets starka
skrivning måste rimligen leda till en förbättrad situa-
tion för en mycket utsatt grupp människor.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 juni.)

4 § Tillämpning av EG-förordningen om
gränsöverskridande betalningar i euro

Föredrogs
finansutskottets betänkande 2001/02:FiU24
Tillämpning av EG-förordningen om gränsöverskri-
dande betalningar i euro (prop. 2001/02:168).

Anf. 68 CARL-AXEL JOHANSSON (m):
Herr talman, ledamöter och åhörare! Jag vill börja
med att yrka bifall till reservationen i betänkandet.
I dagens förslag om gränsöverskridande betal-
ningar i euro föreligger en mycket ovanlig möjlighet
till utvidgning av tillämpningsområdet för ett EG-
direktiv. Utöver att den nya lagen omfattas av euro-
betalningar, överlåts till enskilda medlemsstater att
nationellt besluta om den egna valutan också ska
omfattas av detta direktiv.
Således kan Sverige besluta om att låta den
svenska kronan också omfattas av tillämpningen,
liksom Danmark om den danska kronan och England
om det brittiska pundet. Det föreligger alltså ett slags
optionsrätt till detta.
Om vi beslutar om att den svenska kronan ska
omfattas av förordningen ska detta meddelas kom-
missionen, som sedan ska offentliggöra meddelandet
i Officiella tidningen. Denna utvidgning får verkan
två veckor efter offentliggörandet.
Med detta följer att gränsöverskridande betalning-
ar i svenska kronor inte får kosta mer inom EU än
inhemska transaktioner. Vad kan detta få för konsek-
venser för exempelvis kortbetalningar och uttag från
uttagsautomater? Vad kan komma att ske på den
svenska betalmarknaden?
Svaren på dessa frågor, herr talman, är att det vet
ingen, eftersom regeringen avstått från att genomföra
någon som helst konsekvensanalys.
Riksbanken, som var en av remissinstanserna,
skriver: "En sådan prisreglering skulle påverka aktö-
rernas beteende och sannolikt minska bankernas in-
tresse för att aktivt konkurrera via priset på hemma-
marknaden utan att konkurrensen på gränsöverskri-
dande betalningar i kronor ökade." Och Finansin-
spektionen skriver: "Eftersom det i promemorian
saknas en konsekvensanalys är det enligt Finansin-
spektionens mening svårt att göra en uttömmande
bedömning av de ekonomiska effekterna av lagför-
slaget och vilka strukturella förändringar förslaget
kan komma att medföra."
Svenska Bankföreningen pekar på troliga konkur-
rensnackdelar för bankerna som rimligen kommer att
påverka enskilda kunder och konsumenter, eftersom
effektiva gränsöverskridande betalningar kräver vo-
lymer som inte kan uppnås med den svenska kronan.
Bankernas korttjänster kan komma att förändras då
kostnaderna kvarstår men intäktsbortfall är att för-
vänta.
Att reducera möjligheterna till kostnadstäckning
för exempelvis automatuttag utanför Sverige skulle
kunna innebära att många svenska aktörer hänvisas
till att erbjuda endast nationella bankkort.
Herr talman! Med dagens förslag till beslut kom-
mer Sverige inte att disponera frågan om hur förord-
ningen ska tillämpas på svenska kronor, utan det blir
ytterst EG-domstolen som har att avgöra detta och
tolka förordningens tillämpning.
Den nu angivna tolkningen innebär att företag och
medborgare i andra EU-länder torde kunna åberopa
förordningen och det svenska beslutet för att hävda
att avgifterna för deras transaktioner i svenska kronor,
i och utanför Sverige, ska omfattas av förordningen.
Detta kan komma att få konsekvenser på den inhems-
ka betalmarknaden. Tolkningen avgörs av EG-
domstol och vi som lagstiftare kommer i realiteten att
sakna möjligheter att bidra till klarlägganden.
Lagrådet menar därför i sitt yttrande till finansut-
skottet att man måste fråga sig om Sverige frivilligt
ska utvidga tillämpningen av en förordning där bety-
dande svårigheter kan förväntas komma att uppstå vid
tillämpningen både för dem som ska rätta sig efter
bestämmelserna och för dem som ska övervaka dem.
Frågan måste besvaras med ett nej just för att en
konsekvensanalys saknas.
Herr talman! Jag vill i dag fråga Tommy Waide-
lich och Socialdemokraterna hur man med säkerhet
vet att inga negativa konsekvenser uppstår på den
svenska betalmarknaden för konsumenten? Kommer
vi att betala mer för kortuttag här hemma, eller kom-
mer våra betalkort att gälla nationellt framöver och
därmed inte kunna användas för uttag utomlands?
Varför vill inte Tommy Waidelich och Socialdemo-
kraterna vänta på en konsekvensanalys? Vore det inte
bättre att bereda vägen för ett snabbt och snart beslut
om inträde i EMU för att öka den svenska integratio-
nen i EU?
Att med ett lagförslag rörande gränsöverskridande
betalningar ensidigt och i förtid försöka likställa Sve-
rige med länder som deltar i valutaunionen är fel sätt
att närma Sverige till EMU.
Därför, herr talman, yrkar jag återigen bifall till
reservationen om att en konsekvensanalys måste
genomföras innan den svenska kronan tillåts omfattas
av förordningen.

Anf. 69 TOMMY WAIDELICH (s):
Herr talman! Med den lag som vi nu diskuterar
blir det lättare och billigare att föra pengar mellan
EU-länder, antingen det handlar om bankomatuttag
under semesterresan eller om affärer mellan två små-
företagare i olika EU-länder.
Lagen bygger på en EU-förordning som säger att
de avgifter som banker och andra institut tar ut för
gränsöverskridande betalningar ska vara samma som
de avgifter som tas ut för motsvarande betalningar
inom ett och samma land. Det innebär att avgiften för
att t.ex. föra pengar mellan banker inom EU ska vara
samma som avgiften mellan banker i Sverige.
EU-kommissionen genomförde i mars 2001 en
undersökning av bankers uttag av avgifter för gräns-
överskridande betalningar. Det visade sig att över-
föringar är dyra jämfört med inhemska transaktioner.
För 1 480 överföringar om vardera 100 euro som
gjordes inom unionen var medelavgiften drygt 24
euro. Medelavgiften som togs ut av svenska banker
för att sända 100 euro till andra medlemsstater upp-
gick till mer än 27 euro. Det innebär att runt en fjär-
dedel av pengarna försvinner i avgifter när de förs
mellan medlemsländerna.
Ett annat exempel är avgiften för bankomatuttag.
Vi svenskar betalar i vanliga fall ingenting för ban-
komatuttag i Sverige, samtidigt som vi betalar 30-
40 kr för samma uttag utomlands. Det är två viktiga
exempel på avgifter som är för höga för gränsöver-
skridande betalningar.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2002. Då
ska förordningen tillämpas på elektroniska transak-
tioner, dvs. främst kortbetalningar och uttag från
bankomater. För gränsöverskridande pengaöverfö-
ringar som utförs via olika institut ska den gälla se-
nast fr.o.m. den 1 juli nästa år. Till att börja med ska
förordningen gälla betalningar upp till 12 500 euro,
men fr.o.m. den 1 januari 2006 höjs beloppet till
50 000 euro.
Om allt faller väl ut kan tiotusentals svenskar re-
dan i sommar dra nytta av denna nya EU-förordning.
De som turistar i annat EU-land kan i så fall ta ut
pengar i bankomaten utan att betala höga avgifter.
Successivt kommer fler att kunna dra nytta av föränd-
ringen. Jag tänker framför allt på alla de småföretag
som gör affärer i andra EU-länder.
I motion Fi26 av Carl-Axel Johansson, Modera-
terna, vill man att regeringen återkommer med en
konsekvensanalys avseende de ekonomiska effekter
som kan uppstå på grund av lagen. Carl-Axel Johans-
son har upprepat kravet i debatten i dag och vill ha
svar på frågan varför utskottets majoritet avvisar
kravet.
Det är märkligt att Moderaterna intar en så försik-
tig hållning. Varför tvekar Moderaterna i ett konkret
exempel på EU-integration som är till nytta för kon-
sumenter och småföretagare? I det här fallet är kon-
sekvenserna enbart marginella om man ser till hur
stor del av alla betalningar som är gränsöverskridan-
de.
I Sverige är mindre än en procent av alla betal-
ningar som initieras gränsöverskridande.
Mot bakgrund av det anser utskottet att det inte
behövs någon konsekvensanalys. Det säger sig självt
att den ringa omfattningen av transaktioner gör att
effekterna blir marginella.
Utskottet anser att regeringens förslag bör bifallas
av riksdagen men att lagen och ikraftträdandebe-
stämmelsen bör utformas i enlighet med de smärre
justeringar som Lagrådet föreslår. De framgår av
betänkandet.
Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i be-
tänkandet och avslag på reservationen.

Anf. 70 CARL-AXEL JOHANSSON (m) re-
plik:
Fru talman! Jag måste säga att det Tommy Wai-
delich här säger är en konsekvensanalys som han
själv har skapat. Detta är ingen objektiv kon-
sekvensanalys, utan det är ett önsketänkande. Jag får
hoppas att Tommy Waidelich kanske har rätt och att
jag, Moderaterna och alla andra har fel. Det är ingen-
ting objektivt att grunda detta på. Det är ingenting alls
som egentligen framgår i det som Tommy Waidelich
har sagt.
Om vi knyter den svenska kronan till euron kom-
mer samma tillämpning att gälla. Nu kostar det ing-
enting att göra automatuttag i Sverige men 35 kr att
göra dem utomlands. Vad är det som säger att det inte
kommer att kosta 35 kr för att göra uttag inom Sveri-
ge också? Det ska ju kosta lika mycket att göra betal-
ningar oaktat i vilket EU-land man är. T.ex. den frå-
gan har Tommy Waidelich inte svarat på.
Om det är små gränsöverskridande betalningar
med kronan, är det massor av uttag i svenska kronor
som sker inom vårt land av den enskilde konsumen-
ten. Vad kommer dessa att kosta nu när svenska kro-
nan knyts till denna förordning frivilligt och i förtid?
För att nu inte tala om tolkningssvårigheterna, som
Lagrådet säger och som egentligen ger en bakläxa
men hittar små finurliga lösningar för att man delvis
ska kunna bifalla regeringens proposition.

Anf. 71 TOMMY WAIDELICH (s) replik:
Fru talman! Det går lätt att göra raka enkla mate-
matiska övningar, men i det här fallet är det faktiskt
så att 1 % av alla betalningar är gränsöverskridande.
Om de inhemska betalningarna är gratis kan man inte
säga att de automatiskt, bara därför att de harmonise-
ras, blir lika dyra som de gränsöverskridande som
utgör 1 %.
Sedan får man också se till en banks hela verk-
samhet. Det finns flera olika avgifter som en bank tar
ut. Banker kan också använda sig av kostnadsbespa-
ringar och andra sätt att effektivisera sin verksamhet.
Jag tror inte att konsumenterna i Sverige kommer att
acceptera avgiftshöjningar på inhemska transaktioner.
Så har det varit tidigare när sådana föreslagits av
banker. Det har blivit en folkstorm.
Jag skulle vilja återkomma till frågan om Mode-
raternas tvehågsenhet. Carl-Axel Johansson nämnde
EMU i sitt första inlägg. Jag tycker att det är konstigt
att Moderaterna tvekar samtidigt som de manar på i
EMU-frågan. Det här är ett förslag som ligger i linje
med tankarna om EU:s fria rörlighet för människor,
varor, tjänster och kapital. Förslaget är dessutom
sprunget ur en diskussion mellan euroländerna. Om
Moderaterna inte ens kan ta detta lilla steg mot en
EU-harmonisering, hur ska de då orka med de an-
passningar av banksektorn som EMU-medlemskap
kräver?

Anf. 72 CARL-AXEL JOHANSSON (m):
Fru talman! De anpassningarna är jag övertygad
om att banksektorn kommer att lösa väldigt bra. Men
vad man inte kommer att lösa är den här optionen
som utnyttjas för att kunna klara av de gränsöverskri-
dande betalningarna i svenska kronor. Det kan få
konsekvenser på den svenska betalmarknaden som vi
i dag inte kan se för den enskilde svenske konsu-
menten. Därför säger vi helt klart att detta inte är bra.
Bättre vore att knyta oss till EMU så fort som möjligt.
Hade vi varit det hade vi kommit förbi den här de-
batten i dag, då hade det varit helt klart. Tillämpning-
en gäller för gränsöverskridande betalningar i euro.
Det är så EU-direktivet lyder. Hade vi varit anslutna
till euro hade vi inte behövt ta den här debatten i dag
om de eventuella skador det får för den inhemska
svenska betalmarknaden.
Detta är inte tvehågsenhet, Tommy Waidelich,
utan detta är att värna den enskilde svenske konsu-
mentens rätt att kunna betala med sin egen svenska
krona inhemskt, utan onödiga dyra avgifter. Det har
vi inte sett någon som helst konsekvensbeskrivning
av.

Anf. 73 TOMMY WAIDELICH (s):
Fru talman! Men detta är precis att vi ska göra
som euroländerna gör. Varför kan inte svenska ban-
ker klara av det här när euroländernas banker gör det?
Jag tror på de svenska bankernas kompetens. Jag tror
att de svenska bankerna mycket väl kan klara av den
här lilla förändringen. Det är ändå 1 % av alla betal-
ningar som berörs, som är gränsöverskridande. Det
finns ett starkt konsumentintresse bakom detta.
Finansinspektionen har regeringens uppdrag att
titta på de gränsöverskridande betalningarna och har i
en nyligen presenterad rapport kommit fram till att
den information som bankerna i dag lämnar om be-
talningsöverföringar inom EES, det ekonomiska sam-
arbetsområdet där även Norge och Island ingår, är för
bristfällig och behöver förbättras. Det är ett exempel
på att det krävs åtgärder på det här området. Det här
betänkandet är ett uttryck för det. Vi ska kunna nå
förbättringar för svenska turister utomlands likaväl
som för svenska småföretagare som handlar med
andra EU-länder.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 juni.)

5 § Krigsmaterielexporten år 2001

Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU11
Krigsmaterielexporten år 2001 (skr. 2001/02:114).

Anf. 74 KARIN ENSTRÖM (m):
Fru talman! Nu står vi här igen och ska behandla
regeringens årliga skrivelse om den svenska export-
kontrollpolitiken och krigsmaterielexporten.
Vi hoppas och drömmer alla om en fredlig värld
där folk är sams och inga krig existerar. Verkligheten
är tyvärr en helt annan. Världen är fylld av väpnade
konflikter, både inom stater och mellan stater. Det
internationella samfundet försöker att på olika sätt
minska verkningarna av våldet.
I FN-stadgan har man sedan länge försökt att
bringa något slags ordning och reda i det kaos som
krig och konflikt innebär, bl.a. genom att definiera
när ett land faktiskt har rätt att använda våld för att
försvara sig och sina invånare. FN-stadgan bör ligga
som grund när vi behandlar frågor om krigsmaterie-
lexport. Alla länder, inte bara Sverige, har rätt att
bygga och upprätthålla en försvarsmakt för att trygga
landets suveränitet och frihet. Därför ser jag det inte
som moraliskt förkastligt att Sverige säljer krigsmate-
riel till andra länder, men självklart ska vi göra det på
ett kontrollerat sätt. Ett klokt regelverk med välfunge-
rande prövningsmekanismer är nödvändigt.
Regelverk finns både på nationell och på interna-
tionell nivå. Sverige deltar i flera s.k. exportkontrol-
larrangemang för att bl.a. förhindra spridning av
massförstörelsevapen. Terroristattackerna i New
York och Washington den 11 september har visat att
massförstörelse kan åstadkommas utan att traditio-
nella massförstörelsevapen används. En av många
slutsatser man kan dra av det är att arbetet inom de
multilaterala exportkontrollarrangemangen nu måste
fokuseras på hur samarbetet ska utvecklas för att bli
effektivare, inte minst som ett instrument mot inter-
nationell terrorism.
Sverige har under en lång tid haft ett starkt försvar
och en stark försvarsindustri, men den säkerhetspoli-
tiska omvandlingen har helt förändrat hotbilden och
Sveriges säkerhetspolitiska läge. I dag är vårt försvar
betydligt mindre än tidigare, ja, alltför litet enligt oss
moderater. Vårt behov av försvarsmateriel är mindre
än tidigare, framför allt volymmässigt sett men inte
kvalitativt sett.
Utvecklingen är likartad den i Europas övriga län-
der. Den minskade efterfrågan på försvarsmateriel har
i sin tur inneburit att försvarsindustriföretagen i Sve-
rige och i övriga Europa har varit tvungna att om-
strukturera och rationalisera. Man söker samarbete
över nationsgränserna när det gäller såväl forskning
och utveckling som produktion. Jag välkomnar det
här samarbetet. Det är en naturlig följd av vår gemen-
samma utrikes- och säkerhetspolitik och en förutsätt-
ning för att det ska finnas kvar någon europeisk för-
svarsindustri över huvud taget.
En ytterligare förutsättning för en omstrukturerad
försvarsindustri är att det inte föreligger några större
skillnader mellan deltagande länders exportpolitik om
det här ska fungera mellan gränser. Med tanke på den
här utvecklingen tycker vi moderater, det har vi fram-
fört under flera år, att det vore naturligt att i EU ta ett
gemensamt ansvar även för exportkontrollen. Vi har
redan nu en gemensam uppförandekod. Men nu är det
dags att utveckla det här samarbetet. Vår vision är att
få fram EU-gemensamma exportregler för krigsmate-
riel. Vi inser att det kommer att ta tid, och därför vore
det bra om Sverige kunde börja driva frågan redan nu.
Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till vår reserva-
tion nr 8.
Jag vill också understryka det som utskottet fram-
håller i betänkandet angående det vi lite slarvigt be-
nämner lätta vapen. Sverige arbetar tillsammans med
andra länder för att förebygga och bekämpa destabili-
serande ansamlingar, okontrollerad spridning och
illegal handel med dessa vapen. Det är angeläget att
regeringen nu påskyndar arbetet med den utlovade
nationella handlingsplanen angående lätta vapen.
Det är också angeläget att Sverige fortsätter att
driva de här frågorna internationellt. Ett exempel på
detta är det samarbete som har inletts mellan parla-
mentariker härifrån Sveriges riksdag, från central-
amerikanska parlament och Spanien, regeringsrepre-
sentanter, Kristna fredsrörelsen och FN. Vår förhopp-
ning är att denna typ av samarbete ska kunna fungera
som en modell för det fortsatta arbetet med lätta-
vapen-problematiken även i andra delar av världen.

Anf. 75 BERIT JÓHANNESSON (v):
Fru talman! På regeringens rapport om krigsmate-
rielexporten har Vänsterpartiet, som vi alltid brukar
ha, en motion. Den omfattar i år 26 förslag till beslut.
13 av dem omfattar länder som vi inte anser ska vara
tillåtna för svensk export av krigsmateriel. Utskottet
har inte gått in i detalj i de här motionsyrkandena utan
har avslagit allihop med hänvisning till det svenska
regelverket.
Jag vill i alla fall lyfta fram två frågor som är sär-
skilt viktiga i dag.
Den ena handlar om Israel och Palestina. Kon-
flikten består i att Israel, som är den ockuperande
parten, anfaller palestinska områden, de ockuperade,
med stridsvagnar och attackhelikoptrar i ett försök -
enligt egen utsago - att förhindra fortsatta terrorat-
tacker på israeliskt område. Infrastruktur, civila hus,
barn, kvinnor, gamla drabbas hårt i denna konflikt.
Under konflikten mellan Israel och Palestina till-
verkas lastbilshytter på Volvo Lastvagnar. De ska
sedan monteras på chassin i USA och sändas till
Israel. Lastbilshytterna är specialutrustade med bl.a.
skottsäkert glas. Trots detta har ISP, efter erhållandet
av tekniska data från Volvo Lastvagnar, rubricerat
dem som civilt materiel. Men detta hindrar inte att
lastbilarna, som blir slutprodukten, kan användas som
krigsmateriel, antingen genom att de används direkt
eller genom att man gör lite förändringar. Det är ju
väl känt att fordon som levererats till Irak förändrades
så att de kunde användas som mobila avskjutnings-
ramper för missiler. Att man påpekar att vissa teknis-
ka detaljer skulle göra dem mindre användbara till
krigsmateriel är ett kryphål som visar på dubbelmo-
ral.
Fru talman! Den andra frågan jag vill lyfta fram
handlar om Indien och Pakistan.
Bofors har nu fått lov att lämna anbud på haubit-
ser till Indien. Det har sedan länge funnits en levande
konflikt mellan Indien och Pakistan. På senare tid har
konflikten eskalerat. Dagligen mullrar kanonerna i
Kashmir, och över miljonen soldater står enligt upp-
gift mot varandra vid Indiens och Pakistans gemen-
samma gräns. Samtidigt befinner sig personal från
Bofors i Indien och utbildar armén på den långskju-
tande robot som Bofors avser sälja till Indien. Om det
eskalerar ytterligare till fullskaligt krig mellan Indien
och Pakistan innebär det en betydande risk för ett
kärnvapenkrig.
På båda sidor finns vapen som är tillverkade här i
Sverige. Barn, kvinnor och män dör i dag av vapen
som är producerade på våra svenska fabriker.
Om Bofors skulle få tillstånd att exportera innebär
det att Sverige exporterar till ett land som helt uppen-
bart inte bara är indraget i en väpnad konflikt, vilket
ju i sig innebär att landet är förbjuden mottagare av
svenska vapen enligt vårt regelverk, utan att denna
konflikt faktiskt kan eskalera till fullt krig.
Myndigheterna och regeringen hänvisar till det
gamla avtal som finns mellan Indien och Sverige på
området, ett avtal som slöts 1985, och vill att vi ska
betrakta den aktuella leveransen som en följdleve-
rans. Trots att man från Indien har haft ett anbudsför-
farande med flera länder på denna order, i vilket Bo-
fors vann anbudet, betraktar regeringen nu den order
som Bofors har fått som en följdleverans kopplad till
det här avtalet. Men det är inte muttrar och skruvar vi
talar om här, inte heller kulor eller ett modernare
sikte. Det är ett nytt vapensystem!
Sverige har ett regelverk för krigsmaterielexport.
Det är bra. Vänsterpartiet vill i och för sig ha stränga-
re regler och en mer restriktiv tolkning av dessa. Men
det kan ju inte vara den enda utgångspunkten för
ställningstagande om export ska få ske eller ej i den
typ av konflikt som uppstått mellan t.ex. Israel och
Palestina. Här handlar det inte bara om att följa regel-
verket utan också om att ta ansvar för den politiska
utvecklingen i området. Och det gör man inte genom
att underlätta för den aggressiva israeliska staten att
skaffa krigsmateriel så att den kan fortsätta sina brott
mot folkrätten och mänskliga rättigheter.
Man har också ett ansvar för att Indien inte ska
kunna skaffa mer effektiva vapen i en situation som
faktiskt gränsar till regelrätt krig med Pakistan. Tro-
värdigheten för avtal måste ställas mot trovärdigheten
för ett försvar för fred och avrustning, för mänskliga
rättigheter och för förebyggande av civil konfliktlös-
ning.
Jag anser att det är bra med regler för krigsmateri-
el och övrigt materiel. Men Vänsterpartiet vill ha
strängare regler och en mer restriktiv tolkning av
dessa, som jag sade förut. Det ska också vara samma
regler för övrigt krigsmateriel som för materiel för
strid. Och vi kräver en ökad öppenhet i rapporterna,
bl.a. när det gäller vilka utförselansökningar som har
avslagits.
Som svar på de flesta av våra förslagspunkter, el-
ler alla rättare sagt, har utskottet, sorgligt nog, svarat
på samma sätt som förra året: Avslag.
Nu vill jag förena mig med Karin Enström här an-
gående betydelsen av att bekämpa handeln med lätta
vapen. Lätta vapen är ett enormt problem. FN upp-
skattar att det finns 2 ½ miljoner lätta vapen bara i de
centralamerikanska länderna. Men det finns ingen
egen produktion inom området. Alltså importeras de
eller finns kvar sedan tidigare. Den oberoende freds-
stiftelsen Foundation Areas uppger att utgifterna som
är relaterade till lätta vapen uppgår till 14 % av brut-
tonationalprodukten i regionen - detta i länder som vi
vet har stora sociala och andra problem och som
skulle behöva pengar till annat än vapen.
Lätta vapen är något som orsakar mycket lidande
och död. De är något som vi alla kan drabbas av.
Därför är en global kamp mot dessa mycket väsentlig.
Här i Sverige har vi gjort en hel del i syfte att minska
tillgången på dessa vapen. Både inom FN och OSSE
genomförs ett gott arbete genom krav på öppenhet
och transparens i vapenhandeln. Det här, fru talman,
är ett arbete som vi gärna deltar i och vill utveckla.
Vänsterpartiet har en egen reservation och fem re-
servationer tillsammans med Miljöpartiet. Vi står
naturligtvis bakom alla, men för att vinna tid yrkar
jag bifall endast till reservationerna 2 och 5.

Anf. 76 MARIANNE SAMUELSSON
(mp):
Fru talman! Som tidigare talare sagt är det här
betänkandet skrivet utifrån den årliga rapport som vi
får från regeringen om vapenexport. Den brukar föl-
jas av en årlig motion från Miljöpartiet de gröna som
också behandlas i det här sammanhanget. Vi kan väl
alla konstatera att ingen av oss har flyttat sina posi-
tioner särskilt mycket i det här betänkandet. Fortfa-
rande står vi för en mer restriktiv vapenexport och
tycker att det borde vara självklart att samma regler
gäller för vapenexport som när vi diskuterar t.ex.
bistånd.
Jag tänkte vidröra det problem som vi väl oroas
väldigt mycket av just nu, nämligen situationen i
Kashmir och de problem som finns mellan Indien och
Pakistan. De tydliggör just det som vi vill ska ske.
Det behövs en restriktivare vapenexport från Sverige
sida, och det kan inte vara självklart som regeringen
tycks tycka att följdleveranser får fortgå också om
man har en krissituation eller en stark upprustning,
som i det här området, av kärnvapen.
Jag tycker att det är ganska bedrövligt att rege-
ringen kan dra in det bistånd som går till skolor och
utbildning för barn i Indien, men man slutar inte le-
verera vapen. Är det någonting som barnen behöver
är det väl mindre vapen och mer kunskap. Alltså
borde regeringen reagera precis tvärtom, nämligen
öka biståndet och stödet till människor i landet och
minska möjligheterna för regimen att använda sig av
vapen. Det här tycker jag är oerhört angeläget, och
det borde vara med i en mer genomgripande diskus-
sion i det politiska livet i Sverige.
Jag har ju suttit med i utredningen Globkom, som
bl.a. skulle handla om en mer samordnad politik på
det internationella området. Det var oerhört intressant
när vi kom in på vapenexportfrågan. Då var det inte
aktuellt att ha någon samordnad politik, och då var
det inte heller aktuellt att över huvud taget skriva
någonting om den oerhört viktiga frågan om vapen
och försäljning av vapen i ett internationellt, globalt
perspektiv.
Jag står naturligtvis bakom alla de reservationer
som Miljöpartiet har skrivit i det här betänkandet men
för tids vinnande vill jag bara yrka bifall till reserva-
tion 2, som tar upp följdleveranser, och till reserva-
tion 7, som tar upp försvarsmaterielsamarbetet inom
EU.
Där är vi oerhört oroliga för att den i ett interna-
tionellt perspektiv kanske relativt restriktiva vape-
nexportpolitik som Sverige ändå har kan bli betydligt
mer liberal och tillåtande via det samarbete som man
går in i inom EU och inom WEAG. Vi tror nämligen
inte att det leder till att den svenska, restriktiva politi-
ken kommer att dominera. Det kommer att leda till att
än fler svenska vapen kommer att finnas ute i världen.
I den mån man inte lever upp till ens de regler som
Sveriges regering har satt upp för att man ska få
handla vapen tar man det via något av de andra län-
derna, och då tvingas Sverige bidra med leveranser
eftersom en stor del kommer att vara svensktillverkat.
Här borde regeringen ha varit betydligt tydligare
innan man gick in i det här samarbetet. Det är som vi
ser det en oerhört stor risk att man inte ens kommer
att kunna behålla den restriktiva vapenexport som
Sverige har i det här samarbetet. Man får en ännu mer
liberal vapenexport.
Därav kommer sig vår reservation och därav
kommer sig också att jag yrkar bifall till den.

Anf. 77 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Det är ärende UU11 som vi debatterar
denna fredag i kammaren. Jag tror att vi alla under
det år som har förflutit sedan vi sist diskuterade de
här frågorna har funderat över, som någon var inne
på, vad som hände den 11 september. Det finns också
andra händelser som återigen tydligt har visat att det
här med vapen kan vara svårt att definiera. Man kan
tydligen använda sig av flygplan som vapen. Några
av oss har besökt Rwanda och återigen fått höra be-
rättelserna, nu på plats, om hur hackor och jordbruks-
verktyg kan användas som vapen. Vi har sett hur
vanliga brev, preparerade med mjältbrand, i princip
kan användas som dödande vapen. Vapen är alltså på
sätt och vis en bred beteckning.
I det här betänkandet ska vi behandla de traditio-
nella begreppen i fråga om vapen. Regeringen har ju
sedan 1985 årligen lämnat riksdagen en skrivelse med
en redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten.
Sverige var det första landet som valde det sättet för
att göra en sådan här redovisning. Sedan har man
också försökt att utveckla det här sättet att få en dis-
kussion i kammaren.
I årets skrivelse lämnas en redogörelse för den
svenska exporten av krigsmateriel under 2001. I skri-
velsen ser läsaren att det även finns uppgifter som är
menade att bredda diskussionen kring frågor relatera-
de till krigsmaterielexport - och då inte bara här i
kammaren. Det handlar också om att göra informa-
tion tillgänglig för organisationer som följer det här
området, och också enskilda människor som kan
plocka ned de här uppgifterna från Internet.
Frågor som rör export av krigsmateriel handlar
om politiska beslut där utrikes- och säkerhetspolitiska
avvägningar måste göras. Som en stomme har vi en
restriktiv lagstiftning, och vi hanterar en uppdelning
mellan krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel.
Krigsmateriel får inte tillverkas utan tillstånd, och jag
vill säga att jag har uppfattat det som att det finns en
bred enighet i Sveriges riksdag om att man inte ska
inkludera alla varor i det här förfarandet med pröv-
ning.
Enligt en studie från bl.a. Världsbanken finns ett
tydligt samband mellan korruption och ökad fattig-
dom. När offentliga medel hamnar i fel fickor uteblir
den ekonomiska tillväxten och utbyggnaden av nöd-
vändiga sociala skyddsnät försvåras. Tillväxten
bromsas upp. Jag tror att man kan dra en slutsats till.
Konfliktrisken höjs i en sådan här miljö. Korruption,
mutor och svart handel får en grogrund. Vi vet att
handeln med vapen till sin natur är mer sluten än
handeln på andra områden. Det kan bli en olycklig
kombination av denna slutenhet, korruption och en
svår social miljö där man inte har något större hopp
om en bättre framtid för sig själv och sina barn. Det
kan leda till en laddad situation.
Jag vill understryka att det är mycket välkommet
att vi kan följa regeringens arbete med att belysa och
bekämpa korruptionen inom handeln, och speciellt
inom det här krigsmaterielområdet, där det under lång
tid inte fanns något pågående arbete av det här slaget.
Jag vill understryka att det är oerhört välkommet att
regeringen sedan något år tillbaka bedriver det här
mycket viktiga arbetet. Att mutor och bestickning
även ger en osund konkurrens är ytterligare ett skäl
att se upp med denna korruption. Då tänker jag mest
på dual use-produkter. Även om det senare inte är det
tyngsta skälet finns det ändå med i bilden.
Fru talman! Innan jag helt glider iväg i korrup-
tionsfrågan vill jag kort avsluta med att informera om
att resultatet av arbetet inom Corruption in the Offici-
al Arms Trade, COAT, kommer att redovisas i nästa
års skrivelse.
Fru talman! Till utskottets förslag till riksdagsbe-
slut och ställningstagande har fogats nio reservationer
varav åtta från Miljöpartiet och Vänsterpartiet och en
från Moderaterna. Det är kända ståndpunkter som tas
upp, och jag ska även i år yrka avslag på de här reser-
vationerna. Samtidigt vill jag i samma tradition yrka
bifall till förslaget från utskottets majoritet, alltså
bifall till förslaget i det betänkande som vi nu har
framför oss och debatterar här.
Det måste sägas att krigsmaterielexporten från
Sverige är begränsad och att enstaka försäljning av
större system kan orsaka kraftiga svängningar i den
årliga statistiken. Svängningar i nutid med kort ver-
kan måste skiljas från långsiktiga trender med mer
varaktig exportnivå. Den nuvarande faktureringen av
krigsmateriel under 2001 uppgick till ett värde som
motsvarar en minskning med 10 % jämfört med året
innan, alltså år 2000. Exporten svarade för 30 % av
försvarsindustrins totala fakturerade försäljning av
krigsmateriel under året, och krigsmaterielexportens
andel av den totala varuexporten har under 2001
minskat från 0,55 till 0,4 %.
I betänkandet finns även i år en kortare beskriv-
ning av vad som görs på området lätta vapen. Det
känns framåtsyftande och meningsfullt att få redogöra
för vad som görs på området och att synliggöra det
arbete som riksdagens ledamöter också tar aktiv del i.
Man kan, som bekant, jobba med sådana här frågor
på många olika sätt, och de kan komplettera varandra.
Det här är ett bra exempel på sådant arbete.
Fru talman! Regeringen kommer att tillsätta en ut-
redning med uppgift att se över exportkontrollregel-
verket och dess tillämpning mot bakgrund av den
ökande internationaliseringen. Det är en fråga som vi
har diskuterat under i alla fall de två senaste åren.
En annan fråga som har varit uppe för diskussion
är att enligt lagen om krigsmateriel får tillstånd för
utlandssamverkan beviljas endast om det finns säker-
hets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte
strider mot Sveriges utrikespolitik. En bred parla-
mentarisk uppslutning liksom insyn är mycket viktig.
Det var glädjande att det fanns de som sade att Sveri-
ge ligger i framkanten när det gäller detta även med
europeiska mått mätt.
Riksdagen har ett ansvar för att följa hur mänskli-
ga rättigheter vägs in i de beslut om export som fat-
tas. Jag vill hävda att så även görs. "Ovillkorligt hin-
der" är ett bekant begrepp för denna kammare, liksom
att avtalen kan vara mer eller mindre framsynta och
välvalda när man ser på dem i backspegeln. Vår de-
batt ska, när den är som bäst, vara sådan att den bi-
drar till att förebygga att vi ser något oönskat i
backspegeln framöver.
Med detta vill jag tacka för den här mandatperio-
dens sista anförande och sista debatt i den här frågan,
men jag gissar att det kanske kommer någon replik
också.

Anf. 78 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Det var intressant att Carina Hägg tog
upp de vidgade hoten och också inkluderade sociala
situationer. Det fick mig att fundera lite grann på
regeringens politik när det gäller export av vapen till
Sydafrika. Jag uppfattade att regeringen förde en
mycket aktiv politik för att sälja JAS-plan i Sydafrika
och lyssnade väldigt lite på alla de grupper av
NGO:er i Sydafrika som varnade för de sociala ned-
skärningar som landet skulle bli tvingat att göra för
att klara att finansiera detta.
I dag kan vi se att det har gjorts ganska kraftiga
neddragningar på den sociala budgeten i Sydafrika
för att klara bl.a. den ökade militära budgeten. Min
fråga är då: Stämmer detta överens med den politik
som regeringen vill föra?

Anf. 79 CARINA HÄGG (s) replik:
Fru talman! Jag måste först klargöra något som vi
egentligen alla vet, men jag vill understryka det ändå:
Sydafrika är i dag en demokrati. Sydafrika har parla-
mentariker som liksom vi har att se till sitt lands bästa
och göra de klokaste avvägningarna mellan olika
politikerområden. Den respekten måste vi visa det
sydafrikanska parlamentet liksom alla andra parla-
ment.
Jag tror att vi på många plan har en god dialog
med det sydafrikanska samhället. Det handlar om
NGO:er, myndigheter, enskilda individer. Det är en
dialog från parti till parti, mellan oss parlamentariker
och på regeringsnivå. Jag tycker att vi har ett kon-
struktivt utbyte och en bra dialog. Jag vill peka på att
det snart kommer att äga rum en stor konferens i
Johannesburg där man ska debattera väldigt brett bl.a.
utvecklingsfrågor, en global, hållbar framtid och ett
hållbart samhälle.
Sydafrika är i dag ett land som spelar en stor roll
också utanför sitt eget territorium. Jag vill mena att vi
också har starka förväntningar från omvärlden på att
Sydafrika också ska spela en stor roll när det gäller att
lösa konflikter på den egna kontinenten. Sydafrika
möter alltså många blandade krav på hur man ska
hantera sin egen och de omgivande staternas situa-
tion. Här är man också beredd att spela en väldigt
aktiv roll. Jag är väldigt tacksam för att t.ex. Nelson
Mandela fortfarande är inblandad i att lösa upp kon-
flikten i Burundi.

Anf. 80 MARIANNE SAMUELSSON (mp)
replik:
Fru talman! Det var ju ett förklarande inlägg om
hur Carina Hägg ser på Sydafrika som demokrati,
men det var definitivt inte något svar på min fråga hur
hon såg på vapenexporten och den ökade militära
budgeten i Sydafrika kontra den i dag minskade bud-
geten på den sociala sidan.
Om de vidgade hoten i världen också inkluderar
de ökade sociala klyftorna måste man vara med och
jobba där. Om nu Sverige har så bra kontakter med
Sydafrika och anser att det fungerar så bra i Sydafrika
borde också regeringen i sin marknadsföring ha talat
om att det är viktigt att man satsar socialt för att inte
öka klyftorna. Man borde inte ha varit så fruktansvärt
aktiv som man var för att sälja JAS-plan.
För mig är det ett moraliskt dilemma att Sverige
och Sveriges regering mycket aktivt har bidragit till
de sociala klyftorna i Sydafrika.

Anf. 81 CARINA HÄGG (s) replik:
Fru talman! Jag har väldigt stor respekt för mina
kolleger i Sydafrika, de sydafrikanska parlamentari-
kerna, och det skulle vara mig främmande att sätta
mig över dem och göra andra bedömningar åt dem.
Jag tror att de är bäst skickade att inför sina väljare
redovisa vilka överväganden de har gjort mellan olika
politikområden.
Det är viktigt för alla oss parlamentariker, obero-
ende av vilket lands medborgare vi representerar, att
vi gör en rimlig avvägning mellan de satsningar som
vi gör på att skydda vårt land genom att inhandla
krigsmateriel och de satsningar som vi gör för att
utveckla den sociala välfärden, trygghetssystem,
bekämpa arbetslöshet och utanförskap. De områdena
behöver inte stå i ett motsatsförhållande till varandra.
De kräver båda uppmärksamhet, engagemang och
resurser. Jag förutsätter att man också i Sydafrika
jobbar på ett sådant sätt att man försöker göra de
bästa avvägningarna mellan dessa olika politikområ-
den.
Vi vet att behoven i Sydafrika är stora. Man har
många problem att hantera som man har ärvt av en
tidigare regim. Vi är genom NGO:er och bi-
ståndsprojekt engagerade i att bidra till att utveckla
det sydafrikanska samhället utifrån sydafrikanernas
egna önskemål och förutsättningar.

Anf. 82 ÅKE CARNERÖ (kd):
Fru talman! I detta betänkande behandlas rege-
ringens skrivelse nr 114 till riksdagen angående redo-
görelse för den svenska exportkontrollpolitiken och
exporten av krigsmateriel under 2001. Jag yrkar bifall
till utrikesutskottets förslag i betänkande nr 11.
Den svenska krigsmaterielexporten är omgärdad
av restriktiva nationella regler och är en viktig del av
svensk försvars- och säkerhetspolitik. Krigsmateriel
får varken tillverkas i landet eller exporteras utan
tillstånd. Även all försvarsindustriell samverkan för-
utsätter tillstånd. Export tillåts om det finns säkerhets-
eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider
mot svensk utrikespolitik.
EU:s gemensamma uppförandekod för vapenex-
port från 1998 innehåller kriterier för export och är en
minsta gemensamma nämnare på exportkontrollom-
rådet. Medlemsstaterna kommer enligt denna kod att
göra sitt yttersta för att uppmuntra andra vapenex-
porterande länder att ansluta sig till uppförandeko-
dens principer och är "fast beslutna att hindra export
av materiel som kan användas för internt förtryck
eller internationell aggression eller bidra till regional
instabilitet".
Fru talman! Några fakta om den begränsade ex-
porten av krigsmateriel under 2001 kan nämnas. Dess
andel av den totala varuexporten har minskat från
0,55 % till 0,4 %. Värdet för beviljade utförseltill-
stånd ökade från 4,6 miljarder kronor till
23,9 miljarder kronor beroende på utförseltillstånd för
JAS 39 Gripen till Sydafrika. Värdet av exportleve-
ranserna minskade från 4,3 miljarder kronor till strax
över tre miljarder kronor. Exporten motsvarade 30 %
av försvarsindustrins totala försäljning.
Fru talman! Kristdemokraterna anser att det
svenska försvarets främsta uppgift är att försvara
landet mot väpnat angrepp och värna vår fred, frihet
och säkerhet. Därmed erkänner vi värdet av en in-
hemsk försvarsindustri som en säkerhetspolitisk till-
gång. För att möta morgondagens hot och risker
måste det svenska totalförsvarets materielförsörjning
säkerställas och gå i takt med den snabba teknologi-
utvecklingen.
Sveriges militära alliansfrihet bygger på att vi har
inhemsk kompetens och kapacitet att utnyttja och
underhålla vår försvarsmateriel under kriser och krig.
Vår inhemska industri bidrar till att skapa respekt för
vår vilja och förmåga att föra en långsiktig och kon-
sekvent försvarspolitik. Utan tillräcklig inhemsk
kompetens blir vi beroende av omvärlden för vårt
oberoende.
Även Försvarsmaktens anpassningsförmåga i ett
skymningsläge är beroende av försvarsindustrins
tekniska kompetens. Svenskt deltagande i fredsfräm-
jande insatser medför ökade krav på samverkansför-
måga, vilket underlättas av internationellt för-
svarsmaterielsamarbete.
Genom ett europeiskt försvarssamarbete och för-
svarsmaterielsamarbete stöds den svenska försvars-
politiken, och vi undviker att hamna i ett läge med
omfattande och ensidigt utlandsberoende. Alternati-
vet till en internationell samverkan inom försvarsma-
terielområdet är inte en fortsatt bred inhemsk för-
svarsindustri utan en krympande och på sikt utraderad
försvarsindustri.
En inhemsk försvarsindustri är därför av stor för-
svarspolitisk betydelse. Exporten, utifrån den svenska
restriktiva lagstiftningen, bidrar till att upprätthålla
och vidareutveckla svensk kompetens och kapacitet
och medför att försvarsindustrin uppfattas som en
intressant partner i internationella sammanhang. För
Försvarsmaktens materielförsörjning är stabilitet och
långsiktighet nyckelord i sammanhanget.
Fru talman! Kristdemokraterna anser det värde-
fullt att Sverige internationellt fortsätter att verka för
ökad kontroll och öppenhet på detta område. Rege-
ringens skrivelse, årsboken från ISP liksom dess
hemsida och årsrapporten utifrån EU:s uppförande-
kod sprider kunskap om exporten. Sverige rapporterar
till FN:s register om sin import och export av tyngre
vapen.
Nyheterna i förra årets skrivelse var dels en tabell
om beviljade utförseltillstånd fördelade på länder,
dels en förteckning över exporterad krigsmateriel
fördelad på länder enligt krigsmaterielförteckningens
huvudområden. Årets nyhet är att det samlade värdet
av de beviljade utförseltillstånden redovisas för varje
land till vilket export av krigsmateriel beviljades
under år 2001. Tabellerna i skrivelsen blir allt tydli-
gare.
Fru talman! Respekten för mänskliga rättigheter
är en central utgångspunkt vid tillstånd för export. De
svenska riktlinjerna kräver en noggrann helhetsbe-
dömning vid export, och den parlamentariska insynen
tillgodoses via Exportkontrollrådet.
Avslutningsvis konstaterar jag att det råder en
bred politisk samsyn omkring svensk försvarsmateri-
elproduktion och vapenexport.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 juni.)

6 § Ett forskningssamarbete med Västeurope-
iska försvarsmaterielgruppen (WEAG) och för-
draget om observationsflygningar m.m.

Föredrogs
utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU15
Ett forskningssamarbete med Västeuropeiska för-
svarsmaterielgruppen (WEAG) och fördraget om
observationsflygningar m.m. (prop. 2001/02:157).

Anf. 83 CARINA HÄGG (s):
Fru talman! Vi ska nu diskutera UU15, Ett forsk-
ningssamarbete med Västeuropeiska försvarsmateri-
elgruppen (WEAG) och fördraget om observations-
flygning m.m. Detta är till skillnad från det förra
ärendet ingen årlig återkommande skrivelse, utan
detta står för sig självt, även om det hänger ihop i en
längre sträcka av samarbetsprojekt.
Fru talman! Det finns ett särskilt yttrande men
ingen reservation i betänkandet. Det finns alltså en
stor enighet kring detta betänkande. Men jag ska för
formens skull yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Det finns motioner som tas upp i betänkandet,
bl.a. om antipersonella minor. Den viktiga frågan
diskuterades så sent som i förra veckan i och med att
försvarsministern presenterade regeringens minpo-
licy. Därmed får man anse att den frågan är färdigdis-
kuterad denna mandatperiod.
Att Sverige står bakom kravet på en minfri värld
men att vi inte bara står bakom det utan också är
drivande i detta arbete är så väl dokumenterat och
diskuterat i denna kammare att jag inte ska uppta
kammarens tid med att upprepa kända ståndpunkter.
Men det finns inga följdmotioner till propositio-
nen utan motionerna är från allmänna motionstiden
under mandatperioden, inte bara från den senaste
allmänna motionstiden.
Beträffande splitterbomber menar utskottet att
konventionen om särskilt inhumana vapen, CCV, är
bättre lämpad än Ottawakonventionen för reglering
av klusterbomber.
Provstoppsavtalet för kärnvapen, CTBT, känns
obehagligt aktuellt genom den kris vi ser i relationer-
na mellan Pakistan och Indien. De båda länderna
tillhör den grupp länder om 13 som ännu inte har
undertecknat avtalet. Hittills är det endast 31 stater
som har såväl undertecknat som ratificerat avtalet.
Fru talman! Jag ser detta betänkandes innehåll
som ett ytterligare steg på en alltmer förtroendefull
utveckling mellan Europas stater. Fördraget om ob-
servationssflygningar innebär en ytterligare förstärk-
ning av den europeiska säkerhetsstrukturen. Det är ett
bidrag till en alleuropeisk säkerhetsordning. Och det
är ett bidrag som hänger ihop med andra samarbets-
funktioner som finns. Man kan inte alltid rycka ut en
del utan man måste se helheten.
Överflygningarna inom fördraget kan också
komplettera information från satellit. Vi vet att det
endast är stormakter som har egna satelliter. Andra
länder är hänvisade till att köpa kommersiella satel-
litbilder. Och i konflikter i andra världsdelar har vi
kunnat se en utveckling mot att tillgången även till
kommersiella satellitbilder har blockerats. I och med
det har kunskapen om vad som verkligen händer på
marken försvårats och fördröjts, till andra länders
regeringar, men inte minst för den information som
når allmänheten som också vill kunna ta del av och
följa det som händer.
Här är det en viktig princip att den information
som samlas in under dessa observationsflygningar är
tillgängliga mot ersättning för alla undertecknade
stater om de så önskar. En stat behöver därmed inte
ha tillgång till ett eget flygplan för att ta del av sam-
ma information.
Fru talman! WEAG är ett forum för samarbete på
försvarsmaterielområdet. Regeringen beslutade den
10 maj förra året att avtalet Europa skulle underteck-
nas, och den 10 januari i år beslöts att ERG 1 skulle
undertecknas. Och nu är vi här vid även detta steg på
vägen till ett närmare samarbete inom forsknings- och
teknologiområdet. Och det känns väldigt positivt att
kunna vara här i dag vid behandlingen av ett av utri-
kesutskottets sista betänkanden och få meddela detta
för kammaren och lägga fram detta för beslut.

Anf. 84 BERIT JÓHANNESSON (v):
Fru talman! Detta betänkande innehåller flera de-
lar. Först vill jag stryka under att Vänsterpartiet stäl-
ler sig helt bakom förslaget att Sverige ska tillträda
fördraget om observationsflygningar. Det gynnar
öppenheten mellan länderna och bidrar till säkerheten
på ett positivt sätt. Genom att staterna erbjuder var-
andra insyn genom överflygningar på varandras om-
råden utan att detta behöver anmälas långt i förväg
bidrar det till att skapa förtroende. Det undanröjer
misstänksamhet. Det är ett bra säkerhetspolitiskt
instrument.
Vänsterpartiets inställning till ansökan om inträde
i WEAG får dock inte samma positiva respons. Vi har
inte motionerat i ärendet. Men vi vill ändå genom vårt
särskilda yttrande lyfta fram det.
I WEAG ingår 13 medlemsstater, alla Natomed-
lemmar. Sverige har tidigare haft en observatörsroll
tillsammans med Finland och Österrike, och nu begär
man inträde.
De svenska riktlinjerna för vapenexport är relativt
sett stränga i internationell jämförelse. Genom detta
samarbete går det naturligtvis inte att undgå att synen
på krigsmaterielexporten påverkas för dem som ingår.
Därför tycker vi att det är ett mycket viktigt villkor
för Sveriges deltagande i detta utvecklade europeiska
försvarsindustrisamarbete att den svenska hållningen
vad gäller krigsmaterielexport kan upprätthållas.
Av den anledningen anser vi att det behövs en
konsekvensanalys av hur detta medlemskap påverkar
efterlevnaden av de svenska riktlinjerna för exporten.
Därför tycker vi att det hade varit mycket bra med en
parlamentarisk utredning. Nu ska regeringen tillsätta
en utredning för att se över exportkontrollreglerna,
men tidpunkten och direktiven är inte klara ännu. Vi
förutsätter att dessa frågor inkluderas i den utredning-
en.
I betänkandet finns också svar på två motioner
från Vänsterpartiet. Det ena kravet är att Sverige i FN
ska verka för en minfri värld. Carina Hägg lyfte upp
motionen och tyckte att detta var bra. I svaret på
motionen framhåller utskottet att Sverige står på
tredje plats bland givarländerna vad gäller minröj-
ningsstöd. Det är mycket bra, men det är inget försvar
för att man inte ska och kan göra ännu mer i den
frågan.
Utskottet skulle välkomna men tror inte att målet
en minfri värld uppnås på tio år, men utskottet är
positivt till intentionerna i motionen. Det är bra. Det
är nästan tre år sedan motionen väcktes, och under
tiden har Vänsterpartiet inte förtröttats i att driva
frågan om behovet av ökade minröjningsresurser.
Minorna är ett hinder för att få fram humanitär
hjälp till drabbade människor. Efter en konflikt ligger
döden i eller på marken och skördar offer i tusental
långt efter ett fredsavtal trätt i kraft. Bra jordbruks-
mark kan inte användas till försörjning av befolk-
ningen. Minröjning är därför en grundläggande fråga
för att kunna få ett land på fötter efter en konflikt.
Siffrorna över hur många minor som finns runt
vår jord går isär. Det finns uppgifter från 45 upp till
100 miljoner minor. Men det finns också oerhört
mycket minor i lager. Det är minst 245 miljoner,
uppskattar man - minor som vid en eskalering av en
konflikt kan läggas ut.
Det är alltså ett hårt men inte omöjligt arbete vi
har framför oss för en minfri värld. Sveriges resurser
för minröjning finns inom olika områden. Det har
varit en oerhört splittrad bild och nästan omöjligt att
få överblick över hur mycket pengar som går till
minröjning, vem som har ansvaret för vad osv.
Nu har regeringen tagit fram en minpolicy, och
det är mycket bra. Det ger också en samlad syn på
minröjningen och ett klargörande om vem som ska ta
ansvar för vad och hur man ska gå vidare. Detta har
vi väntat på länge, men det är mycket bra att den nu
har kommit till stånd.
De resurser vi ger till minröjning i dag totalt sett
är ungefär motsvarande vad ett JAS-plan kostar. Det
finns alltså mycket resurser som vi skulle kunna lägga
på att öka minröjningen inom alla de olika områdena.
Policyn är en bra grund för fortsatt arbete. Nu behövs
det också pengar, och vi kommer inte att förtröttas i
att jobba vidare med de här frågorna.
Den andra motionen handlar om att förbjuda
splitterbomber, eller klusterbomber, som är den mer
korrekta benämningen. Detta är inte reglerat inom
Ottawakonventionen, även om de har samma effekt
som minor. Dessa frågor behandlas, liksom fordons-
minor med röjningsskydd, inom ramen för den va-
penkonvention som fastlades 1980 och som det finns
ett protokoll till som är fastlagt 1996.
Det är absolut inte viktigt vilken konvention som
är tillämplig inom de här områdena. För de männi-
skor som har drabbats är det av större vikt att minorna
eller klusterbomberna röjs och att ett förbud kommer
till stånd. Nu finns minpolicyn och en samlad syn
kring behovet av ökade resurser för minröjning. En-
ligt mitt förmenande ska Sverige bli nr 1 vad gäller
att se till att det finns resurser och engagemang för
minröjning.
Vänsterpartiet har, fru talman, bara ett särskilt ytt-
rande i det här betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 juni.)

7 § Vissa inomhusmiljöfrågor

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2001/02:BoU14
Vissa inomhusmiljöfrågor (prop. 2001/02:128).

Anf. 85 EWA THALÉN FINNÉ (m):
Fru talman! I dagens ärende behandlas regering-
ens proposition om vissa inomhusmiljöfrågor. Det är
två delar av regeringens förslag som vi moderater i
dag motsätter oss. Det gäller för det första det upp-
satta målet för mängden radongas i befintliga bygg-
nader och för det andra regeringens avsikt att inrätta
ett nationellt register för radon- och ventilationssta-
tus.
Vad gäller målet om radongas i befintliga bygg-
nader vill regeringen och samtliga partier i utskottet
utom Moderaterna sänka gränsvärdet från dagens 400
becquerel per kubikmeter luft till 200 becquerel.
Detta motsätter vi oss, eftersom dagens gränsvärde,
som tillämpas för befintliga byggnader, är satt mot
bakgrund av vad som hittills ansetts vara tekniskt
möjligt och ekonomiskt rimligt.
Vi motsätter oss sänkningen både från ett princi-
piellt ställningstagande vad gäller retroaktivt verkan-
de samhällskrav och därför att det kommer att medfö-
ra såväl praktiska problem som en stor ekonomisk
belastning på fastighetsägarna, då staten i princip inte
finansierar någon ytterligare kostnad för detta.
De åtgärder som måste sättas in är något som fas-
tighetsägarna i stor utsträckning själva ska betala.
Detta drabbar alla dem som redan i dag har mätt hal-
ten radongas i sitt hus och åtgärdat den ned till dagens
riktvärde om 400 becquerel. Dessa människor känner
sig nästan lurade. De har, som det par utskottet fick
brev från, gjort ett flertal insatser för att minska ra-
dongasen, och det har kostat dem mycket pengar.
Dessa människor känner nu att de ska börja om från
början, lägga in kanske minst lika mycket pengar till
utan att vara säkra på att lyckas. Tyvärr kan det
ibland vara mycket svårt att komma till rätta med
nivån radongas i hus.
Från vår sida tycker vi att det hade varit mycket
rimligare att utöka och intensifiera informationen till
alla fastighetsägare om riskerna med radon, detta för
att förmå dem som inte har mätt radonnivån i sitt hus
att faktiskt göra det. Den är den målgruppen vi känner
att det är väsentligt att nå, för med största säkerhet är
det i dag många som lever i hus med radonvärden
långt över gränsvärdet. Det är de fastighetsägare som
aldrig har gjort något som vi måste förmå att mäta
och eventuellt sätta in åtgärder mot radonet.
Vad sedan gäller frågan om ytterligare ett natio-
nellt register för radon- och ventilationsstatus, som
regeringen vill införa, måste vi starkt motsätta oss
detta. Någon gång måste det ta slut. Vi kan inte i
detta land registrera precis allt om allt och alla. Det
måste finnas en begränsning någonstans.
Det kan tyckas att just detta register i sig inte är
ett hot mot någons integritet och att syftet är vällov-
ligt. Men om man skulle drista sig till att samman-
ställa alla register som vi har i landet är jag tämligen
säker på att många människor skulle förfäras.
Om det ska inrättas nya register måste det till
mycket tungt vägande skäl. Det kan vi inte se att
finns i just den här frågan.
Med dessa ord, fru talman, yrkar jag bifall till re-
servation nr 1. Vi står naturligtvis även bakom vår
andra reservation och vårt särskilda yttrande.

Anf. 86 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! Undermålig ventilation, nya oprövade
bygg- och inredningsmaterial, stress under byggtiden
och en rad andra faktorer i det moderna byggandet
har bidragit till att nära en halv miljon människor
upplever besvär och lidanden orsakade av innekli-
matet. Kristdemokraterna har aktivt arbetat för inom-
husmiljöfrågorna i bostäder, förskolor och skolor och
välkomnar därför propositionen. Dock har man valt
att i propositionen endast fokusera på vissa inom-
husmiljöfrågor, som radon och undermålig ventila-
tion.
Inomhusmiljön är betydligt mer och omfattar bl.a.
luftkvalitet, materialfrågor, buller, fukt samt magne-
tiska och elektriska fält. Det lämpliga i att regeringen
valt att endast behandla frågor om radon och ventila-
tion kan ifrågasättas när det parallellt finns stora be-
hov av mål och regler kring t.ex. allergisanering och
åtgärder mot fukt och mögel. Kristdemokraterna
efterlyser ett mer samlat grepp om inomhusmiljöfrå-
gorna och vill att detta samlade grepp ska finnas i ett
nationellt handlingsprogram.
Såväl Statens strålskyddsinstitut som Byggforsk-
ningsrådet, numera inom FORMAS, har i remissom-
gången påpekat att det krävs kraftigare styrmedel om
miljökvalitetsmålen ska nås. Genom att integrera
folkhälsoarbetet med Agenda 21-arbetet för miljön
kan förekomsten av astma och allergier minska. Det
är viktigt att målen för inomhusmiljön tydligt kopplas
till det samlade folkhälsoarbetet.
Ett sådant handlingsprogram skulle också ge de
bästa möjligheterna att ta till vara och utveckla de
erfarenheter som finns från FORMAS forskningspro-
gram Det sunda huset. Arbetet med att kvalitetssäkra
bostäder, förskolor, skolor och äldreboenden måste
drivas på en bred front. Det behövs utvecklade mil-
jömärknings- och värderingssystem, byggvarudekla-
rationer och olika typer av miljöcertifiering.
Vid sidan av ett nationellt handlingsprogram be-
hövs insatser för att stärka forskningen. Det är inte
minst obeprövade metoder och material som orsakar
inomhusmiljöproblem. Det behövs därför ökade sats-
ningar på forskning vad gäller både material och
byggteknik. En del av dessa satsningar bör komma
till stånd i form av s.k. experimentbyggande där nya
metoder kan prövas under realistiska förhållanden.
Denna typ av satsningar är en förutsättning för att
man ska kunna undvika att felaktiga metoder och
material kommer till användning i stor skala i det
serieproducerade byggandet. För att man ska garante-
ra att experimentbyggandet får tillräcklig omfattning
bör särskilda anslagsmedel avsättas för denna verk-
samhet.
Kristdemokraterna har i flera år efterfrågat ett nytt
anslag, förbättrad inomhusmiljö, under utgiftsområde
18. I budgetförslaget för 2002-2004 avsatte Kristde-
mokraterna 150 miljoner kronor till just denna an-
slagspost.
Fru talman! I propositionen tas enbart två problem
med inomhusmiljön upp, som jag nämnde innan, och
det är förutom ventilation även radon. Strålningen
från radon i våra hus kommer från marken eller från
byggmaterialen. Att sanera sitt hus kostar mycket
pengar, och det är därför viktigt att det utförs väl.
Tyvärr misslyckas man vid var tredje radonsane-
ring med att sänka inomhushalten av radon. En av
orsakerna är att det råder brist på kunnig sanering-
spersonal som har genomgått den utbildning på om-
rådet som ges av Strålskyddsinstitutet. Bara ett tiotal
personer går varje termin den utbildningen, och av
dem är de flesta miljöhandläggare från kommunerna.
Vid en undersökning visade det sig att bara nio av
de närmare 40 företag som återfinns under rubriken
"Radon" i Gula Sidorna i telefonkatalogen fanns med
på Strålskyddsinstitutets lista över vilka som hade
gått den här kursen. Resten hade antingen bara gått
grundkursen, mätkursen eller ingen kurs alls. Var
tionde radonsanering lämnade husägaren med en
radonhalt högre än 400 Bq/m3 luft. Enligt sanerings-
rekommendationerna skulle värdet vara 200 Bq/m3
luft, men den gränsen klarade inte en tredjedel av de
sanerade husen. Kunskapsbrist hos sanerare och råd-
givare föreföll vara den största orsaken.
Någon certifiering av saneringsföretagen finns
inte i dag, och regeringen föreslår det inte heller i sin
proposition. Däremot har Radonutredningen föresla-
git att en kravspecifikation ska tas fram under Strål-
skyddsinstitutets ledning, men regeringen lägger inte
fram något förslag i denna riktning.
Vi anser att målet om en sänkning av radonhalten
i skolor, förskolor och bostäder måste följas upp med
en rad konkreta åtgärder. Utvecklingen av ett certifie-
ringssystem för radonsanerare är en av de konkreta
åtgärder som erfordras.
Vi är vidare kritiska till att regeringen i proposi-
tionen helt undviker att behandla en av källorna till
radonförekomsten i våra byggnader, nämligen radon i
dricksvattnet. I betänkandet hänvisar Socialdemo-
kraterna till att vårt dricksvatten behandlas i miljö-
och jordbruksutskottet. Vi anser att det är olyckligt att
göra denna typ av sektorsindelning av problem som
har ett starkt samband och rimligen bör beredas i ett
sammanhang. Det kan för övrigt noteras att regering-
en i sina skrivelser om miljöstrategier m.m. brukar
framhålla det önskvärda i tvärsektoriella syn- och
angreppssätt. Kristdemokraterna anser att den möjlig-
het till bidrag till radonsanering av dricksvatten som
upphörde den 1 augusti 1999 bör återinföras.
Fru talman! I en reservation tar vi upp handlägg-
ningen av radonbidraget. Eftersom det är kostsamt att
sanera sitt hus från radonstrålning är det viktigt att det
görs på rätt sätt. I samband med bidragsgivningen bör
därför råd kunna ges angående bl.a. val av konsulter
och entreprenörer.
Småhusskadenämnden är en myndighet som är
lokaliserad till Kammarkollegiet och som i dag
handlägger ekonomiskt stöd till egnahem för att bl.a.
avhjälpa fukt- och mögelskador. Betydande erfaren-
het och kompetens finns redan hos denna myndighet,
som också bör kunna tas till vara i samband med
åtgärder mot radon. De har inte minst kunskaper om
och kontakter med sakkunniga konsulter och entre-
prenörer runtom i vårt land. Småhusskadenämnden
bör därför ges i uppdrag att administrera bidraget
31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, som i
dag beslutas av länsstyrelserna.
Småhusskadenämndens kompetens, framför allt
vad gäller bedömning av skador och erbjudande om
åtgärder, bör också kunna vidgas till att omfatta andra
fastigheter, som hyresbostäder, förskolor och skolor.
Slutligen vill jag av tidsskäl yrka bifall endast till
vår reservation nr 8.

Anf. 87 RIGMOR STENMARK (c):
Fru talman! Ohälsa måste förebyggas. Vi ser i
Sverige en kraftigt ökad ohälsa hos befolkningen, och
vi måste nu fråga oss vilka faktorer som påverkar de
här ohälsotalen. En av orsakerna till att vi människor
inte mår bra i Sverige är kanske att vi i och med vårt
klimat vistas alltför mycket av vår tid inomhus.
Många av våra arbetsplatser är inomhus. Våra barn
och ungdomar vistas stor del av dagen inomhus i
skolan, på fritidshem och på dagis. Dessvärre tycks
det som att vi vistas inomhus även större delen av den
tid då vi har möjlighet att vara ute.
Hur ser då våra hus ut? Vilken byggnadsteknik
har använts, och på vilket sätt kommer framtidens hus
att byggas? Inomhusmiljöproblematiken måste upp-
märksammas, och problemen måste åtgärdas.
Regeringen föreslår i propositionen - och det görs
även i det här betänkandet - att miljökvalitetsmålet
god bebyggd miljö ska kompletteras med ett delmål
för inomhusmiljön. Centerpartiet har riktat skarp
kritik mot regeringen i flera avseenden. Vi anser att
regeringen är alltför passiv när det gäller att föreslå
konkreta åtgärder som kan leda till en bättre inom-
husmiljö.
En mängd faktorer i inomhusmiljön påverkar häl-
san. Det konstaterar regeringen helt riktigt, men trots
det har man valt att utesluta viktiga faktorer som i
högsta grad betraktas som hälsofarliga. I betänkandet
behandlas två stora områden, radon och ventilations-
åtgärder, samt energieffektivisering, men frågor om
buller, fukt- och mögelskador, magnetiska och elek-
triska fält samt luftföroreningar från källor utanför
byggnader lämnas obehandlade. Resultatet blir ett
magert betänkande som saknar väsentliga delar i ett
helhetsperspektiv på inomhusmiljö och hälsa.
Det är anmärkningsvärt, speciellt som regeringen
under flera år har haft uppdraget att utreda och kom-
ma med förslag på åtgärder. Vi i Centerpartiet kon-
staterar med förvåning att regeringen skjuter på sin
uppgift ytterligare år framåt i tiden - om Socialdemo-
kraterna nu får ha regeringsinnehavet. De säger att
arbetet med inomhusmiljöfrågor ska fortsätta. Man
ska komma till rätta med fukt, mögel, buller och
kemiska ämnen. Vi frågar oss när.
Fru talman! Allergierna fortsätter att öka. Vi vet
att det är faktorer i vår omgivande miljö, såväl inom-
hus som utomhus, som orsakar ökningen. I dag finns
tillräckliga kunskaper om vad som krävs för att vända
den dåliga trenden med allergier. Det finns kunskaper
om den negativa inverkan som buller, magnetiska och
elektriska fält samt luftföroreningar från källor utan-
för byggnaden har på människors hälsa.
Centerpartiet har i budgeten avsatt mer medel för
åtgärder mot radon, fukt och mögel än vad regeringen
har avsatt för miljödelmålet. Vi anser att målen inte
bara får bli vackra ord. Vi kräver handling.
Folkhälsoinstitutet anser fukt och mögel vara vik-
tiga orsaker till att barn utvecklar allergi och över-
känslighet. Det beror bl.a. på fel eller brister i bygg-
nadskonstruktion till följd av slarv, okunskap eller
olämpligt byggnadsmaterial. Ansvaret för att vidta
åtgärder mot detta ligger på byggsektorn och fastig-
hetsägare. Problemet med s.k. byggfusk har också
blivit uppmärksammat den senaste tiden. Det sätter
även press på beslutsfattare att agera.
Centerpartiet och glädjande nog fler partier kräver
ett nationellt handlingsprogram för inomhusmiljön.
Vi har vid tidigare debatter, bl.a. interpellationsde-
batter, hela tiden fått svaret från socialdemokratiska
ministrar att det ska komma ett helhetsprogram för
inomhusmiljön. Lugna er, har man sagt. Men ett
sådant helhetsgrepp har lyst med sin frånvaro hela
mandatperioden. Detta var sista chansen för den här
mandatperioden. Ett sådant program finns fortfarande
inte.
Det finns dock en försiktighetsprincipmodell in-
skriven i miljöbalken, där det framhålls att försiktig-
hetsmått ska vidtas så snart det finns skäl att anta att
en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller
olägenhet för människors hälsa.
Centerpartiet anser att regeringen borde ha tagit
de initiativ som behövs för att försiktighetsprincipen
ska få genomslag i byggproduktionen. Inte minst är
det viktigt när vi nu, som vi hoppas på, står inför en
byggstart i de delar av Sverige där det behövs nya
bostäder. Vi måste i Sverige ha rätt att kräva att få bo
i hus som vi inte blir sjuka av. Det finns ett klart
samband mellan byggande, boende och hälsa.
Fru talman! I arbetet för ett mer miljöanpassat
samhälle är också arbetet med Agenda 21 ute i våra
kommuner oerhört angeläget. Målet med Agenda 21
är ju att globala och nationella överenskommelser ska
omsättas i verklig handling i ett lokalt sammanhang.
Agenda 21 är en agenda för framtiden och ett hand-
lingsprogram för ett hållbart samhälle. Vi vet att det
globala börjar i det lokala.
Det finns många kommuner som arbetar positivt
med detta, men dessvärre har vi som sitter i Habitat-
kommittén fått signaler om att det hos en hel del finns
ett minskat intresse. Det är allvarligt. Miljöarbetet
måste intensifieras. Det får aldrig avstanna. Det får
inte finnas några tappade sugar inom detta område.
Det handlar om vår hälsa och till syvende och sist om
Sveriges överlevnad med de människor som finns
här. Det handlar mycket om att ta till vara de naturli-
ga resurser vi har i Sverige. Det handlar också om att
vara varsam, att bruka utan att förbruka.
I tidningen Miljöforskning varnas det i aprilnum-
ret för att vi i det västerländska samhället betraktar
naturens resurser som oändliga. Inte minst våra städer
utvecklas fortfarande i linje med en sådan felaktig
inställning.
När vi i dag diskuterar inomhusmiljö går det inte
att tappa bort sambandet med hur vi använder våra
naturresurser och kopplingen till vår utomhusmiljö.
Det handlar om hur vi använder byggmaterial och hur
vi förbrukar el och vatten, för att nämna några områ-
den.
Fru talman! Miljöanpassade bostäder är en viktig
del i ambitionen att värna människors hälsa. Det är
därför vi från Centerpartiet kräver en obligatorisk
byggnadsdeklaration för att vi ska veta vilka material
som har använts i de hus som människor väljer att bo
i.
Det är dessvärre inte ett förslag som regeringen
tycker är särskilt viktigt, eller rättare sagt avvisar
regeringen det med att det är ett alltför tungt ansvar
som åläggs staten. Det är, enligt regeringen, ett in-
formationsansvar som inte vägs upp av nyttan.
Det anser vi är en cynisk inställning sett i relation
till de hälsoproblem som många människor drabbas
av till följd av bl.a. hälsofarliga byggmaterial. Astma-
och allergiförbundet har i remissvar påpekat vikten av
obligatoriska deklarationer.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 6 och
reservation 9 och står naturligtvis bakom övriga re-
servationer där jag finns med.
Jag tycker att det är glädjande att statsrådet Lena
Sommestad deltar i den här debatten. Jag ser fram
emot att få höra något positivt från statsrådet.

Anf. 88 SIW WITTGREN-AHL (s):
Fru talman! Jag tycker det är bra att biträdande
miljöminister Lena Sommestad är här i dag och med-
verkar i denna kammardebatt som behandlar inom-
husmiljön. Det visar vilken vikt regeringen lägger vid
inomhusmiljöfrågorna.
Fru talman! I betänkandet Vissa inomhusmiljöfrå-
gor framgår det att regeringen vill minska radonris-
kerna i hus, särskilt i hus där barn och ungdomar
vistas. Propositionen tar också upp förslag om radon
och ventilation som syftar till att förbättra inomhus-
miljön.
Bostadsutskottet yrkar bifall till förslaget i betän-
kandet och avslag på samtliga motioner.
Propositionen är ett första steg mot en bättre in-
omhusmiljö. Inomhusmiljön är viktig när vi betänker
att vi vuxna vistas till 90 % inomhus och att våra barn
vistas till 95 % inomhus.
Regeringen redovisar sina bedömningar och pågå-
ende arbete i olika frågor med anknytning till inom-
husmiljön. Viktiga faktorer som fukt, mögel och
buller övervägs ytterligare inom ramen för det samla-
de miljöarbetet.
Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö komplet-
teras med denna proposition med delmål för inom-
husmiljön. Jag tycker det är väldigt bra och utmärkt
att regeringen fastställer delmål och att vi i riksdagen
slår fast dessa så att vi kan följa upp tidigare fattade
beslut och ange färdriktning.
Delmålet innebär att byggnader där människor
vistas ofta eller under längre tid ska ha en dokumen-
terat fungerande ventilation senast år 2015, att radon-
halten i alla skolor och förskolor år 2010 ska ha lägre
becquerel än 200 per kubikmeter luft och att radon-
halten i bostäder år 2020 är lägre än 200 becquerel.
Fru talman! Varje år dör 500 personer av lung-
cancer till följd av radon i inomhusluften. Om åtgär-
der vidtas så att radonhalten sjunker räknar man med
att dödsfallen skulle kunna minska till 200 per år.
Uppföljningen av delmålen kommer att göras
inom ramen för miljömålsarbetet och redovisas varje
år till riksdagen. Detta gör att vi riksdagsledamöter
och alla andra medborgare kan följa dessa för oss så
viktiga frågor. Vi får då ta del av resultat och kan
bedöma om vi är på rätt väg eller behöver korrigera
färdriktningen. Vart fjärde år ska regeringen göra en
större utvärdering. Boverket och Socialstyrelsen och
Folkhälsoinstitutet kommer gemensamt att bidra till
uppföljningen och utvecklingen av delmålet.
Regeringen har anslagit 86 miljoner kronor för bi-
drag till radonsanering. Tyvärr har intresset bland
husägare för att sanera sina hem från radon varit lågt.
Här måste informationen bli bättre.
I propositionen gör regeringen också en avsikts-
förklaring för flera av de problem som finns inom
byggsektorn:
- Kontrollen av ventilation och radon vid nybyggen
bör skärpas. Den kommande översynen av plan-
och bygglagen ska bl.a. ta upp de kvalitetsansva-
rigas roll, tillsynsfrågor och kommunens möjlig-
het att ta ut avgifter.
- Möjligheten att utvidga byggfelsförsäkringen till
andra byggnader än bostäder ska utredas.
- Medel från radonbidraget ska användas till att
utbilda dem som hanterar radonansökningar.
- Lantmäteriverket får i uppdrag att utreda hur ra-
don- och ventilationsstatus kan samlas i ett natio-
nellt register. Här har, som Ewa Thalén Finné re-
dogjorde för, Moderaterna reserverat sig med
hänvisning till att människors integritet kan bli
kränkt. Jag förstår inte detta. När det gäller sjuk-
försäkringssystemet och kontroll av sjuka männi-
skor verkar Moderaterna vara positiva till kontroll
och vilja skärpa kontrollen. Då funderar jag på om
marknadsvärdet i Moderaternas Sverige faktiskt
går före människovärdet.
- Nya och befintliga hus bör i vissa avseenden
byggnadsdeklareras. Formerna för sådana bygg-
nadsdeklarationer ska utredas vidare. Utredningen
ska vara klar 2004.
- Staten ska ställa krav på radonmätning och venti-
lationskontroll för att betala ut bidrag till åtgärder
i befintliga hus.
Denna proposition är inte oviktig; den är väldigt
viktig. Den är ett steg på vägen för vår framtid, för
våra barn och barnbarn.
Jag har tittat på reservationerna. Moderaterna har
en reservation om husregistret och de övriga borger-
liga partierna en om det nationella handlingspro-
grammet där man föreslår ett nytt handlingsprogram
för boende och hälsa. När man tittar på vad regering-
en har gjort och gör kan man konstatera att hållbar
utveckling är det övergripande målet för regeringens
politik, och det berör alla politikområden. Hållbar
utveckling omfattar alla dimensioner. Det är jättevik-
tigt, precis som Rigmor tog upp. Regeringen vill
utveckla både de ekologiska, de sociala och de eko-
nomiska konsekvenserna på alla områden. Regering-
ens hållbarhetsstrategi speglar bärande värderingar
och vad som är centrala hållbarhetsfrågor inom olika
politikområden. Den grundar sig på redan beslutade
mål, åtgärder och strategier.
Regeringen redovisar arbetet inom ett antal strate-
giska kärnområden. Dit hör bl.a. miljöarbetet, klimat-
frågan, folkhälsan och arbetslivet. Hållbarhetsstrate-
gin kommer att följas upp, och en första revidering
ska tydligen göras under 2003. Om detta kan säkert
biträdande miljöministern informera mera. En skri-
velse ska komma på riksdagens bord snart.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets
förslag i betänkandet.

Anf. 89 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Siw
Wittgren-Ahl om handläggningen av radonbidraget.
Vi tycker att den här propositionen är bra; det vi vän-
der oss emot är bara att vi tycker att den är väldigt
begränsad. Men för att nu hålla oss till radonet och
radonbidraget föreslår vi att Småhusskadenämnden
ska behandla detta. Varför gör vi det? Jo, vid besök
där har vi sett att denna nämnd har en ganska unik
kontakt med konsulter och företagare som jobbar just
med fuktskador och andra husskador. Den sitter alltså
på ett unikt nätverk.
Ni har i betänkandet sagt att ni tycker att detta ska
ligga kvar hos länsstyrelsen. Länsstyrelserna har en
kunnighet i att handlägga bidrag, men det här kräver
någonting mer. Problemet är ju, som jag sade i mitt
inlägg, att det inte finns kunniga människor som utför
det som bidragen går till. Skulle man då inte kunna
tänka sig att låta Småhusskadenämnden med dess
enormt fina nätverk ta över handläggningen av detta
bidrag?

Anf. 90 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Fru talman! Som politiker tycker jag att det är
svårt att tala om hur man ska organisera verksamhe-
ten inom staten. Om man skulle lägga över handlägg-
ningen av radonbidraget på någon annan myndighet
måste väl det vara ett demokratiskt förfarande där
man går ut med remisser och tittar på vem som kan
handlägga detta bäst.
Det Annelie Enochson påpekar om att man inte
har följt upp radonsaneringen och att resultatet inte
varit bra är viktigt. För mig som politiker är uppfölj-
ningen och målen det viktigaste. Sedan finns det en
massa kompetens ute i statsförvaltningar och kom-
muner, men låt de tjänstemän som har det jobbet
sköta det.

Anf. 91 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! När det gäller det sista om kommuner
säger ni ju själva att kommunerna inte riktigt har den
kompetensen.
Det jag undrade över var mer länsstyrelsen kontra
Småhusskadenämnden. När man skriver en proposi-
tion och gör ett betänkande måste man väl ändå ha
hela linjen klar för sig: Vem är det som ska ta hand
om själva bidraget? När det nu finns en mycket kom-
petent myndighet som under många år har jobbat med
liknande frågor och sitter på ett otroligt bra nätverk
för att hjälpa dem som har problem har jag svårt att
förstå varför man inte kan gå oss till mötes i den
frågan.

Anf. 92 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Fru talman! Det kan aldrig vara riksdagens och
bostadsutskottets sak att tala om vem det är som ska
handlägga frågorna.

Anf. 93 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Vi som har deltagit i interpellations-
debatter med ministrar om inomhusmiljö har hela
tiden fått lugnande besked om att det ska komma ett
helhetsprogram för inomhusmiljön. Dessvärre har jag
saknat de socialdemokratiska ledamöterna i bostads-
utskottet i de debatterna. Jag skulle vilja fråga Siw
var hon har varit i de diskussionerna och om hon
verkligen kan vara nöjd med att delmål för inomhus-
miljön ska vara klara till år 2020. År 2020 är mina
barnbarn vuxna. Ska man behöva vänta så länge på
att vår miljö i byggnationerna ska bli bra?

Anf. 94 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Fru talman! Nu är det ju så att om man innehar
regeringsmakten är det regeringsföreträdarna som har
att tala om vilka program som ska gälla och vad vi
vill göra, och så följer vi upp det.
Jag är nöjd med detta. Jag tycker att det är ett mo-
dernt och bra sätt att arbeta på: Man har mål, man har
delmål, vi följer upp dem. Jag tycker att det är ett
alldeles utmärkt politiskt system att jobba efter, att
som politiker få vara med och följa upp och tala om
vad man tycker. Jag tycker att det är en jättebra pro-
position och ett jättebra arbetssätt.

Anf. 95 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Tycker Siw Wittgren-Ahl verkligen
att det är bra att vi ska få vänta i över 20 år på att våra
byggnader ska bli bra? Under hela min tid som politi-
ker, och det är ganska många år, har det här proble-
met funnits, bl.a. för våra barn på dagis och på fri-
tidshem. Vi har avsatt jättemycket kommunala medel
för att bygga om sjuka hus, helt enkelt på grund av att
något har varit fel. Ska vi fortsätta med det? Ska vi
bara anta mål och delmål och tycka att det är jättebra?
Jag tycker inte att det är bra. Det är inte tillfredsstäl-
lande. Det är inte acceptabelt.

Anf. 96 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Fru talman! Det är viktigt att vi kommer till rätta
med inomhus- och utomhusmiljön. Det är viktigt att
det kanske går fortare än till 2020. Men det är viktigt
att vi som politiker signalerar till marknaden att detta
ska vara klart senast år 2000.
När det gäller bostadsmarknaden och hur man ska
bygga och bo åvilar faktiskt ett stort ansvar också
byggherrarna. Då måste det ibland till andra regler för
att reglera bostadsmarknaden. Jag tror dock att Rig-
mor Stenmarks parti har varit med om att avreglera
bostadsmarknaden.

Anf. 97 OWE HELLBERG (v):
Fru talman! Det är bra att målet God bebyggd
miljö nu kompletteras med ett delmål om inomhus-
miljön. Det innehåller frågor som Vänsterpartiet
drivit sedan en lång tid tillbaka, inte minst kravet på
obligatoriska miljö- och energideklarationer av bo-
städer, men även radonfrågan och ventilationsfrågan.
Betänkandet tar också upp frågor som berör delar
av förutsättningarna för en god inomhusmiljö, nämli-
gen plan- och bygglagen. Även denna fråga har
Vänsterpartiet drivit under flera års tid och har redan i
dag flera förslag på hur lagen ska ändras. Det gäller
t.ex. frågan om byggsamråd, den kvalitetsansvariges
roll och uppfyllandet av samhällets krav på goda
bostäder med sunda inomhusmiljöer generellt.
Det här är en samarbetsproposition, och jag vill
tacka Socialdemokraterna och Miljöpartiet för ett gott
samarbete i den här frågan.
Något som gläder mig är att regeringen svängt i
synen på ventilation i småhus. Alla byggnader ska
senast 2015 ha en dokumenterat fungerande ventila-
tion. Det är ett bra beslut, inte minst för de barn som
till största delen bor i småhus.
Vänsterpartiet tror också att även om vissa frågor
lyfts fram kommer andra frågor som buller, fukt och
mögel att inom några år bli en del av de byggnads-
deklarationer som nu föreslås ska införas för i första
hand radon, ventilation och energi.
Vänsterpartiet förutsätter att den här överens-
kommelsen följs upp i ett fortsatt samarbete runt
dessa frågor i samband med den första fördjupade
utvärderingen av miljökvalitetsmålen som ska ske
under år 2004. För stunden är vi dock nöjda med att
frågan om byggnadsdeklarationer äntligen omsätts i
praktisk handling. Regeringen har dock vaknat sent.
Ett tillkännagivande utifrån motioner i denna fråga,
bl.a. från Vänsterpartiet, antogs av riksdagen för sju
år sedan.
Fru talman! Radon i inomhusmiljön kräver årligen
ca 500 människors liv, nästan lika många som dör i
trafiken. Det här är ett problem som kan åtgärdas och
är i första hand en ekonomisk fråga. Vänsterpartiet
har krävt och fått igenom kraftigt höjda stöd till ra-
donsaneringen. Det kommer att ge ökade möjligheter
att snabbare ta bort radonet i befintliga boendemiljö-
er.
En sänkning av radonhalten i alla bostäder till un-
der 400 becquerel per kubikmeter leder till en statis-
tisk sänkning av antalet dödsfall med 150 personer
per år, och en halvering av gränsvärdet innebär att
ytterligare 50 färre dör. Det här är en förhållandevis
billig insats för att rädda människoliv om man jämför
med vad motsvarande insatser i trafiken skulle kräva
för att uppnå samma mål.
Tyvärr säger Moderaterna nej till detta. Jag bekla-
gar den inställningen. Det handlar ju om att rädda fler
från att dö i lungcancer och måste naturligtvis priori-
teras.
Vänsterpartiet vill även ge ett stöd till radonsane-
ring i hyreshus, ett krav som vi dock inte lyckats få
igenom i den här förhandlingen. Men det kommer vi
att återkomma till. Det är orimligt att hyresgäster som
inte kan påverka sin boendemiljö på egen hand ska
vara beroende av hyresvärdens goda vilja att dels
undersöka radonhalten, dels åtgärda problemen om
det visar sig att sådana finns. Vi tror att det behövs en
stimulans även för dessa bostäder och tänker åter-
komma med vårt krav.
Fru talman! Mycket av den samlade bostadspoli-
tiken är inaktuell eftersom vi inte har haft någon folk-
och bostadsräkning sedan 1990. Bostadsforskningen
försvåras, och samhällets kunskaper om miljöfrågor
och sociala frågor som berör boendet är inaktuella.
Vänsterpartiet hoppas att förslaget om ett natio-
nellt lägenhetsregister snart ska bli föremål för ett
beslut i riksdagen. Förslaget om ett nationellt register
för radon och ventilation är ett naturligt led i detta.
Moderaterna tycker att det här är onödigt och
hänvisar till att människors integritet och frihet hotas.
I det här fallet är nog hotet om att dö i lungcancer
eller behöva vistas i osund inomhusmiljö ett betydligt
större hot än inskränkningen i den personliga friheten.
Byggforskningen och experimentbyggandet är
viktiga inslag i fullskaleforskningen. Sedan Bygg-
forskningsrådet försvann och numera ingår i forsk-
ningsområdet FORMAS programverksamhet har
bostadsutskottet svårare att påverka medelstilldel-
ningen till byggforskningen. Vänsterpartiet ser gärna
mer medel till byggforskningen och tycker att det
särskilda investeringsbidraget för ekologisk hållbar-
het i stället ska ha inriktningen mot experimentbyg-
gande, där inomhusmiljön ges ett stort utrymme.
Två investeringsbidrag för nybyggnation som
dessutom kan kombineras är ingen bra lösning, därför
ska vi ha bara ett stöd, det andra ska satsas på expe-
rimentbyggande med ekologisk inriktning. Det stöd
vi ska ha ska användas till billiga hyresrätter med
krav på ekologiskt hållbara lösningar utifrån en stärkt
generell lagstiftning.
Under punkten Övrigt hanteras en rad centerkrav
som Vänsterpartiet har samma syn på. Det gäller
direktverkande el, den kvalitetsansvariges roll i
byggprocessen, synen på strålning från mobiltele-
fonmaster och kraftledningar. Jag har redan nämnt
frågan om förutsättningar för experimentbyggande.
Vänsterpartiet räknar med ett fortsatt samarbete i
dessa frågor i utvärderingen av miljömålen och i
översynen av PBL. Vi har lyft fram flera frågor som
nu kommer att ingå i den översyn som ska göras.
Därför stöder vi inte i nuläget de här motionskraven
från Centerpartiet.

Anf. 98 HELENA HILLAR ROSENQVIST
(mp):
Fru talman! Jag ska inte så här på fredagsefter-
middagen förlänga debatten med att upprepa vad
propositionen och betänkandet innehåller. Det har
andra beskrivit så bra. Jag vill bara säga: Äntligen!
Äntligen satsas det rejält på radonsanering.
Det här är ett samarbete mellan Socialdemokra-
terna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som faktiskt
började redan i budgetsamarbetet och har sin grund
där. Det här är ett anslag som jag har bevakat som en
hök under allt budgetsamarbete under den här perio-
den som vi har arbetat tillsammans. De 7 miljonerna i
anslag 31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
har vi nu fått öka med 13 miljoner till 20 miljoner och
så småningom ska de öka till 33 miljoner kronor. Nu
gäller det att sätta sprätt på de pengarna och att in-
ventera de radonförekomster som finns, att åtgärda de
skolor, förskolor och hus som har för höga radonhal-
ter. Jag hoppas att det här ska gå riktigt bra.
Det har efterfrågats lite utbildningspengar och att
det behövs fler handläggare som arbetar med de här
frågorna. Det är det ju rimligt att börja med i det här
läget.
Det är många som har velat ha någon rätsida på
radonförekomsten. Jag läste i Vår bostad för två och
ett halvt år sedan att man gjorde en inventering och
visade: Här är det farligt att bo. Man kunde peka ut
adress för adress var det fanns otillåtet höga radon-
halter, 144 adresser. Det här arbetet har fortsatt. Det
är väl en evig tur att man har släppt sekretessen på
detta och att det inte ska ses som integritetskränkande
att det blir uppenbart att ett hus har radon. Det drab-
bar ju både mig som bor där och den som köper huset
av mig. Det kostar inte så förfärligt mycket att åtgär-
da, så det är inte så mycket att hemlighålla. Det som
är viktigt är ju att man får bort alla de onödiga fall av
lungcancer som radon i bostadshus och inomhusmiljö
för med sig.
I Bo bättre, SCB:s tidskrift, säger man att det är
billigt och lätt att sanera. Man har en rubrik: Hårdare
tag mot radon. Den tidningen är från förra året. Man
har gjort en inventering, och man säger att markradon
är ytterst ovanligt i SBC:s lägenheter men däremot
finns det en hel del förekomster av radongas från blå
lättbetong. Det byggmaterialet är borta från markna-
den sedan 1976. Annars lär Sverige ha världsrekord
på att ha byggt i blåbetong. Det är inget rekord att
vara stolt över. Det är ett stort misstag, och det har
drabbat många människor under årens lopp.
Alldeles riktigt är det några som har påpekat att
det finns så mycket mer än radonet och ventilationen
i våra bostäder att ta itu med. Det var precis min tan-
ke när vi fick förslaget i propositionen. Det är alldeles
för tunt. Är det någon mening att gå fram med detta?
Ja, naturligtvis är det det. Radonutredningen låg först
framme. Det är hur nödvändigt som helst att sjösätta
detta. Vi vet att det är så, och det går att åtgärda detta.
Det är inte heller så hemskt dyrt. SBC skriver att det
inte kostar mer än ca 7 000 kr att sanera en lägenhet
med för hög radonhalt. Ökad ventilation och radon-
sugare är relativt enkla åtgärder som oftast räcker för
att komma till rätta med problemen.
Det rör sig alltså inte om några hiskliga summor.
Det är bra att det för många fastighetsägare går att få
bidrag. Jag skulle önska att bidraget möjligtvis var
något högre och att fler skulle få ta del av bidragen
för att verkligen få snurr på det hela.
Det som många fastighetsbolag ägnar sig åt, och
där alla verkligen har slutit upp, gäller inventeringen
av inomhusmiljön. MIBB-projektet, som Sveriges
Fastighetsägareförbund, SABO, Riksbyggen, HSB
och Hyresgästernas riksförbund har ställt sig bakom,
är ett sätt. Den obligatoriska inventeringen blev lite
för krånglig med det förslag som fanns från Boverket.
Branschen har själv tagit itu med detta. Jag vet inte
var det kommer att hamna. Jag ser fram emot att
utredningen ska komma fram till något vettigt och
bra.
Under den här mandatperioden har vi åtminstone
lyckats se till att radonsaneringen äntligen blir av.

Anf. 99 RIGMOR STENMARK (c) replik:
Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist slår sig för
bröstet och säger att hon har varit som en hök när det
gäller att bevaka miljöfrågorna. Kan verkligen Miljö-
partiet känna sig nöjt med att vi inte har fått ett hel-
hetsgrepp om inomhusmiljöfrågorna? Är ni helt nöj-
da?

Anf. 100 HELENA HILLAR ROSENQVIST
(mp) replik:
Fru talman! Jag vill påminna Rigmor Stenmark
om att jag i början av mitt mycket korta anförande
påpekade att det var flera frågor - buller och annat -
som vi skulle vilja se åtgärdade. När vi inte kunde få
allt kunde vi åtminstone få detta. Jag vill inte sänka
denna proposition om inomhusmiljöfrågor därför att
allt inte är med. Jag instämmer i Rigmor Stenmarks
kritik mot regeringen att man inte har tagit itu med
detta på ett mer bestämt sätt.
Jag passar på att yrka bifall till förslaget i betän-
kandet - jag glömde det i mitt anförande.
Jag vill betona att i propositionen och betänkandet
behandlas vissa inomhusmiljöfrågor. Det finns inte
någon ambition att täcka in alla frågor. Jag hoppas att
både Rigmor Stenmark och jag får vara kvar i riksda-
gen nästa mandatperiod så att vi gemensamt kan ta itu
med dessa frågor. De behöver verkligen åtgärdas. Jag
riktar dessa ord till statsrådet. Jag är glad att hon är
här och deltar i bostadsutskottets debatt i dessa frå-
gor.

Anf. 101 Statsrådet LENA SOMMESTAD
(s):
Fru talman! Jag har med intresse tagit del av de-
batten i kammaren, och jag ser fram emot en fortsatt
dialog i dessa frågor. Jag vill inleda med några av
regeringens och mina överväganden kring inomhus-
miljöpropositionen.
Som vi redan har konstaterat är inomhusmiljön
vår kanske viktigaste livsmiljö. Det gläder mig att det
i kammaren finns ett stort intresse för inomhusmiljö-
frågorna och att stödet för en offensiv politik på detta
område är mycket starkt - med undantag av Moderata
samlingspartiet.
Från regeringens sida har vi höga ambitioner.
samtidigt förväntar vi oss, liksom många av er andra,
att övriga aktörer inom fastighetssektorn tar det an-
svar som vi också har anledning att förvänta oss.
Kvaliteten på vår inomhusmiljö beror i slutändan på
att alla intressenter, från byggherrar och förvaltare till
husägare och hyresgäster, tar inomhusmiljön på all-
var.
Vi lägger fram inomhusmiljöpropositionen i sam-
arbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi ser det
som ett viktigt steg i en offensiv strategi för en bättre
inomhusmiljö. Propositionen är en del av regeringens
miljömålsarbete, och i centrum står miljökvalitets-
målet god bebyggd miljö - som nu kompletteras med
ett delmål för inomhusmiljön.
Som ni vet är utgångspunkten för miljömålsarbe-
tet, som riksdagen har ställt sig bakom, att de stora
miljöproblemen ska vara lösta inom en generation.
När det gäller inomhusmiljöarbetet betyder genera-
tionsperspektivet att det ställer särskilt hårda krav på
ny bebyggelse. De hus som vi bygger i dag kommer
att gå i arv i flera generationer. Vi måste bygga rätt
från början. För befintlig bebyggelse innebär genera-
tionsperspektivet att vi sätter upp mål och tidsramar
för ett systematiskt förbättringsarbete steg för steg.
Ambitionen är att uppnå delmålet för en god inom-
husmiljö under perioden 2010-2020. Det långa tids-
perspektivet är, menar jag, viktigt. Många investe-
ringar i inomhusmiljön är, som vi har konstaterat,
kostsamma, men genom det långa tidsperspektivet
finns det tid att anpassa sig till de nya kraven. Spel-
reglerna blir tydliga.
Jag vill understryka med anledning av Rigmor
Stenmarks kritik mot det långa tidsperspektivet att det
självklart inte innebär att vi skjuter målen och arbetet
framför oss. Tvärtom! Det är ett sätt att strukturera
arbetet på ett effektivt sätt.
Problemen i inomhusmiljön är, som vi alla vet,
många och komplexa. Vi vet att den påverkar vår
hälsa, men det är inte alltid lätt att slå fast hur orsaks-
sambanden i de enskilda fallen ser ut. Byggnaders
kvalitet och förvaltning spelar roll men också den
omgivande miljön och vår egen livsstil. Det är mot
bakgrund av komplexiteten som vi har valt att lägga
tyngdpunkten i propositionen på två problem, nämli-
gen radon och ventilation.
Båda problemen är centrala för inomhusmiljön,
och båda kännetecknas också av att vi i dag har ett
kunskapsunderlag som vi anser är tillräckligt för de
förslag och de delmål vi nu lägger fram.
När det gäller radonhalterna anser vi att det är
motiverat att tydliggöra att målet ska vara 200
becquerel per kubikmeter luft inte bara för nybyggda
hus utan också för befintlig bebyggelse. Det är också
viktigt att ha en särskilt hög ambitionsnivå för skolor
och förskolor. Vi vill också peka på den förstärkta
finansieringen, som vi har talat om tidigare i debatten.
Bidraget för åtgärder mot radon i bostäder höjdes från
7 miljoner kronor för år 2001 till 20 miljoner kronor
för år 2002. Nästa år, 2003, höjs anslaget till 33 mil-
joner kronor.
Det andra problemområdet, ventilationen, har
strategisk betydelse för inomhusmiljön. Jag vill lyfta
fram detta med anledning av att många av de problem
som vi inte särskilt tar oss an i den här propositionen
ändå är betydelsefulla på det sättet att ventilationen
har en inverkan på lösningen av problemen. Det gäl-
ler t.ex. fuktproblemen. De flesta problem som vi
möter inomhus - allt från höga radonhalter till för-
dröjda halter av dammpartiklar, koldioxid, mögel och
bakterier - kan motverkas med en god ventilation.
Målet som sätts i propositionen är att samtliga bygg-
nader där människor vistas ofta eller under längre tid
senast år 2015 ska ha en dokumenterad fungerande
ventilation.
Vi anger i propositionen en rad åtgärder som kan
bidra till att målet om en god ventilation uppnås. När
det gäller nybyggande är kraven för ventilation än-
damålsenliga, enligt regeringens bedömning, men
kraven efterlevs inte på ett tillfredsställande sätt. Inte
heller den löpande kontrollen av ventilationssystem-
en, den s.k. OVK:n, fungerar tillfredsställande.
Mot bakgrund av dessa problem är det regering-
ens uppfattning att det finns skäl att se över nuvaran-
de regler för samhällskontroll. En sådan översyn
kommer att ske inom ramen för en kommande utred-
ning av plan- och bygglagstiftningen. Regeringen
kommer också att låta utreda om uppgifter om radon-
och ventilationsstatus kan samlas i ett nationellt re-
gister, som vi också har diskuterat här i dag. Slutligen
kommer frågan om byggnadsdeklarationer, med en
redovisning av bl.a. ventilationsstatus, att utredas
vidare. Sammantaget är detta, menar jag, ett starkt
åtgärdsprogram på ventilationsområdet.
Flera ledamöter har i debatten efterfrågat fler
skarpa åtgärder i fråga om radon och ventilation och
likaså förslag på fler områden, som t.ex. när det gäller
fukt och mögelskador.
Jag har förståelse för den otålighet som de reser-
vationer som har lämnats är uttryck för. Jag har också
en förståelse för den besvikelse som finns över att
propositionen inte är mer omfattande. Samtidigt är
det viktigt, menar jag, att inte låta otåligheten ta
överhand. Vi har i denna proposition visat vad vi vill
åstadkomma och pekat på vägen framåt. Vi redovisar
utförligt hur det ska gå till. Vi menar också att det
inte är meningsfullt att snabbt gå fram med förslag på
områden där det krävs ytterligare utredning. Bygg-
nadsdeklarationerna är ett exempel. Vi har arbetar
länge med dem, men icke desto mindre anser vi att
det finns anledning att avvakta och utreda ytterligare
innan vi lägger fram skarpa förslag.
Jag kan försäkra er att vi snabbt och målmedvetet
kommer att driva inomhusmiljöfrågorna vidare med
utgångspunkt från denna proposition. Närmast i tid
ligger den översyn av plan- och bygglagstiftningen
som aviseras i inomhusmiljöpropositionen. Jag avser
att inom kort tillsätta en parlamentarisk utredning
med uppdrag att bl.a. ta upp frågor om kontroll av
nybyggande. Regeringsbeslut om denna utredning
förväntas i juni.
Från flera ledamöter har det framförts önskemål
om mer utarbetat helhetsperspektiv på inomhusmiljö-
frågorna. Man efterfrågar ett nationellt handlingspro-
gram och hävdar att arbetet med inomhusmiljön tyd-
ligare bör kopplas till folkhälsopolitiken.
Om detta vill jag säga att jag instämmer i behovet
av ett helhetsperspektiv på inomhusmiljön. Samtidigt
är det regeringens bedömning att det ligger ett mycket
stort värde i att koppla arbetet för en bättre inomhus-
miljö till miljömålsarbetet snarare än att skapa ett
särskilt handlingsprogram. I miljömålsarbetet finns en
systematik och en bredd som är värdefull. Här finns
utrymme, menar jag, för den helhetssyn som efterfrå-
gas.
Inordningen i miljömålsarbetet utesluter heller
inte en stark koppling till arbetet för en bättre folkhäl-
sa, tvärtom. Människors hälsa är i själva verket ett av
de grundläggande värden som hela miljömålsarbetet
vilar på. Detta uttrycker för mig som miljöpolitiker
någonting som är mycket viktigt och grundläggande,
nämligen att det är i mötet mellan människa och miljö
som en hållbar utveckling kan skapas, att människan
och hennes livsmiljö hör ihop och att det är i strävan
efter att förbättra människor som arbetet för en god
inomhusmiljö får sin mening.
Till sist kan vi konstatera att vi arbetar i en myck-
et lång tradition, även om vi tycker att det går lång-
samt. Redan i början av 1800-talet blev inomhusmil-
jön en politisk fråga i Sverige. Då visade svenska
läkare att överdödligheten bland unga soldater hade
med usla uppväxtmiljöer att göra. Fukt och drag ska-
pade ohälsa. I slutet av 1800-talet föranledde den
bostadssociala frågan en storm. "I mörker, fukt och
smutsiga trasor uppväxer här ett uselt släkte", skrev
fattigdomskommittén i Göteborg 1865 efter att ha
granskat stadens bostadsbestånd.
Kampen för en god inomhusmiljö har sedan dess
fortgått. Det blev en kamp för utrymme och ljus, en
kamp för goda bostäder i växande städer och i för-
längningen en kamp för välfärd och rättvisa. Jag
tycker att vi ska komma ihåg att det i långa stycken
var en framgångsrik kamp, även om problem återstår.
Kvadratmeter, fönsteryta och kubikmeter luft blev
viktiga verktyg i skapandet av välfärdssamhället.
Här fortsätter vi i dag, menar jag. Miljö-, bostads-
och folkhälsopolitiken behövs för att säkra goda
livsmiljöer för alla medborgare. En sund inomhus-
miljö är fortfarande en grundbult i välfärden.
Jag vill till sist tacka Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet för ett gott samarbete och debattdeltagarna här för
en konstruktiv debatt.

Anf. 102 ANNELIE ENOCHSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag måste också säga att jag tycker att
det är roligt att ministern är med i denna debatt. Det
visar att de frågor vi debatterar har hög dignitet.
Jag tänkte först att jag skulle prata om hur viktigt
jag tycker att det nationella handlingsprogrammet är,
men eftersom ministern är med vill jag ställa en di-
rekt fråga. Det är samma fråga som jag ställde till
representanten för Socialdemokraterna, som jag inte
tyckte att jag fick något svar på. Det gällde om Små-
husskadenämnden kan tänka sig att ta över administ-
rationen av detta bidrag.
Som era samarbetspartner sade tidigare gäller det
att sätta sprätt på pengarna. Vi går från 7 till 20 mil-
joner, och nästa år blir det 33 miljoner. Det är oerhört
viktigt att man handskas rätt med dessa pengar. Tyd-
ligen har länsstyrelsen inte till fullo den kompetensen,
men Småhusskadenämnden har det. Som jag sade
tidigare har den ett unikt nätverk när det gäller fukt,
mögel och radon.
Jag undrar om miljöministern kan ge mig ett svar
på frågan om man kan överväga att Småhusskade-
nämnden sköter handläggningen, så att det blir bra.
Man ska inte bara snabbt sätta sprätt på de 33 miljo-
nerna.

Anf. 103 Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Fru talman! Jag vill tacka för den frågan. Vi har
övervägt förslaget om Småhusskadenämnden. Jag
känner väl till myndigheten och dess goda kunskaper
på detta område. Dock har det av flera skäl varit vår
bedömning att nämnden ändock inte är rätt myndig-
het att hantera just dessa bidrag.
Det är en central myndighet. Den arbetar ofta med
konsulter. Det är en dyr verksamhet, och varje ärende
blir mycket dyrt att handlägga. Även om det finns
mycket pengar att sätta sprätt på vill vi att detta arbete
ska försiggå i hela landet. Kompetens ska byggas upp
i hela landet.
Dock ser vi problemen, och vi anser att arbetsför-
delningen mellan länsstyrelse och kommuner behöver
ses över. Vi kommer att göra våra insatser för att
detta ska ske på ett bra sätt. Efter beredning av denna
fråga är det vår bedömning att Småhusskadenämnden
inte är rätt väg att gå i detta fall.

Anf. 104 OWE HELLBERG (v) replik:
Fru talman! Även jag tycker att det är kul att mi-
nistern är här och deltar i debatten. Ministern var inte
så ofta närvarande under förhandlingarna.
Ministern sade allmänt att ventilation är väldigt
viktigt, för om den är bra kan man komma åt proble-
men med fukt och mögel. Jag tror att det är en lite
farlig inställning. Man måste naturligtvis gå till källan
för att komma till rätta med problemen med fukt och
mögel. Det gäller byggmaterial, process och lagstift-
ning i första hand. Ventilationsmaffian har vi haft nog
av i Sverige.
Frågan om ventilation är dock viktig. När det
gäller småhusen har regeringen vänt. Man tycker att
det ska finnas en deklaration när det gäller ventilatio-
nen även där. Kommer man att ta tillbaka det man
sade också om den obligatoriska ventilationskontrol-
len när det gäller småhus, så att vi får en bild av hur
det ser ut på detta område? Det borde vara en kon-
sekvens av beslutet.
När det gäller radonfrågan tycker vi att hyresgäs-
terna blir missgynnade i detta fall, eftersom de inte
själva kan påverka om det blir någon radonsanering
eller inte. Fastighetsägarna kan ju inte vara bidragsta-
gare. Är inte detta någonting som vi måste fundera
över?
Till sist har jag en fråga om direktverkande el i
nyproduktion. Det finns i dag nyproduktion för vilken
man får statliga investeringsbidrag om man sätter in
direktverkande el. Det tycker vi är ett slöseri med en
kvalitetsenergikälla, och vi bör inte göra så i fortsätt-
ningen. Det har att göra med vem som har hand om
bidragen och om problemen mellan finansdeparte-
ment och miljödepartement. Har ministern någon
kommentar till det sista?

Anf. 105 Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Herr talman! Jag vill ge Owe Hellberg rätt i att vi
inte löser fukt- och mögelproblemen enbart med
ventilation. Tvärtom är det i högsta grad en fråga om
byggandet. Det handlar, som Owe Hellberg också vet,
tyvärr inte bara om regelverken utan också i väldigt
hög grad om förhållningssätt och problem som vi i
dag har i byggbranschen.
Här vill jag peka på den byggkommission som
just nu arbetar med de frågorna. Många forskare har
uppfattningen att det i mycket hög grad handlar om
att synliggöra problemen och skapa en ökad medve-
tenhet bland alla som sysslar med byggfrågor.
Den obligatoriska ventilationskontrollen är inte
något som vi just i dag har för avsikt att återinföra.
När den togs bort, som jag vet att Owe Hellberg har
varit kritisk till, var det i hög grad en resursfråga. Det
är ett stort problem att ventilationskontrollen inte har
fungerat. Det var angeläget att fokusera där vi ansåg
att mest kunde göras. Man gjorde bedömningen att
man tills vidare skulle låta småhusen stå utanför.
Långsiktigt ser vi att även småhusen ska omfattas.
I vad mån det på sikt ska innebära att den obligatoris-
ka ventilationskontrollen ska in även där kan jag inte
uttala mig om nu. Vi ser ett problem när det gäller
resurserna på den sidan. Småhusägarna måste därför
ta ett större eget ansvar.

Anf. 106 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Jag tycker nog att det är en viktig
fråga att ta tag i så att vi kommer tillbaka till det läge
vi hade. Det är en signal till egnahemsägarna och
småhusägarna att de inte behöver syssla med detta.
Barnallergierna fördubblas var tionde år, och det är
här barnen bor till 70 %. Det är en viktig fråga inte
minst ur ett barnperspektiv.
Jag är också intresserad av en kommentar till fler-
familjshus och hyresgästernas rättigheter i radonfrå-
gan.

Anf. 107 Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Herr talman! Jag håller helt med Owe Hellberg
om att det ur barnperspektiv är mycket angeläget med
småhusen. Ändock måste vi ha en fungerande kon-
troll. Det är inte meningsfullt att ha någonting om det
inte finns resurser att upprätthålla det. Vi får åter-
komma till detta. Men jag är helt enig med Owe
Hellberg i sak om detta.
När det gäller radonsaneringen och hyresgästernas
situation har jag inte svar på den frågan i dag. Jag får
återkomma och sätta mig bättre in i problematiken än
vad jag har gjort hittills.

Anf. 108 HELENA HILLAR ROSENQVIST
(mp) replik:
Herr talman! Jag vill fråga statsrådet Sommestad
om investeringsbidraget för ekologisk hållbarhet.
Vänsterpartiet vill ha bort det, som vi nyss hörde i
Owe Hellbergs anförande. Miljöpartiet anser tvärtom
att ekologiskt byggande ska vara ett villkor för att få
investeringsbidrag för byggande av hyresrätter och
studentbostäder. Jag skulle vilja höra statsrådets syn
på saken.

Anf. 109 Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Herr talman! Helena Hillar Rosenqvist får gärna
utveckla frågan om investeringsbidraget för ekolo-
giskt byggande. Det är en fråga som jag inte har satt
mig in i.

Anf. 110 HELENA HILLAR ROSENQVIST
(mp) replik:
Herr talman! Jag hinner inte göra det på ett par
minuter här i kammaren. Det är ett bidrag för de mer-
kostnader som en byggare har som det ekologiska
byggandet medför. Han kan få vissa bidrag. Det är
lite krångligt. Det bidraget går att kombinera med
investeringsbidrag för hyresrätter och studentbostä-
der. Det var något som Miljöpartiet fick igenom i
senaste budgetsamarbetet med s och v. Vi är väldigt
angelägna om att det bibehålls. Nu har vårt samarbete
i dessa frågor upphört, och jag är lite orolig för det
ekologiska byggandet.

Anf. 111 Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Herr talman! Frågan om det ekologiska byggandet
har legat på Finansdepartementet, om jag har rätt. Jag
tar till mig Helena Hillar Rosenqvists synpunkt om
detta och ska följa frågan.

Anf. 112 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Herr talman! Det är intressant att höra frågorna
från Vänsterpartiet och Miljöpartiet till statsrådet.
Nyss framhöll man det goda samarbete som hade
varit kring propositionen. Jag förstår nu att det sam-
arbetet nog har haltat ganska betänkligt. Jag tar det
som ett friskhetstecken från Miljöpartiet och Vänster-
partiet att också de har lite åsikter kring dessa frågor.
Det kanske kan föra dem framåt under nästa mandat-
period.
Jag har en fråga om ventilationssystem. Det är
helt riktigt som statsrådet visade på. Förut var det på
grund av drag och smutsiga miljöer som människor
mådde dåligt. I dag är det nästan tvärtom. I dag är det
för tätt i husen, och det kan åtminstone på ytan synas
vara för rent.
Ventilationssystemen är problematiska. Det är i
regel gammal luft som pumpas runt. Jag skulle väl-
digt gärna vilja veta statsrådets åsikt om naturlig
ventilation. Det handlar om möjligheten att komma in
med frisk luft och även vara ute i frisk luft.

Anf. 113 Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Herr talman! Det är naturligtvis oerhört viktigt att
vara ute i frisk luft. Om Rigmor Stenmark med natur-
lig ventilation avser självdrag är det inte fullt så en-
kelt som man kanske i förstone kan tycka och att det
alltid fungerar väl med självdrag.
Tvärtom anses det bland många byggforskare vara
viktigt att vi har en mekanisk ventilation som inte
bara ger luftväxling utan också en rejäl ventilation.
Här är det viktigt att vi när vi gör ventilationskon-
troller och följer upp systemen ser till att de undan för
undan får den kvalitet som behövs för att få en riktig
ventilation så att luften verkligen byts ut.

Anf. 114 RIGMOR STENMARK (c) re-
plik:
Herr talman! Det finns väldigt mycket intressant
forskning på området. Jag har också varit och tittat på
nybyggda skolor där man har tagit tillvara möjlighe-
ten att öppna fönstren för att få in frisk luft. Samtidigt
har man föst ut ungarna i den andra friska luften utan-
för.
Det har visat sig att det är bra för människorna att
röra sig i en sådan miljö. Jag skulle vilja uppmana att
man tittar noga på det. Det är positivt att vi får en ny
minister med lite nya ögon på detta område. Det kan
föra saken framåt. Det är något som gagnar oss alli-
hop.
Det gäller att komma till rätta med de dåliga
byggmaterial vi har och de fuskbyggen vi har. Inte
menar statsrådet att det ska behöva ta 20-30 år innan
vi får bort dåligt byggmaterial? Som jag sade inled-
ningsvis måste vi komma till rätta med ohälsan. Vi
måste få bort det som är möjligt att få bort.

Anf. 115 Statsrådet LENA SOMMESTAD (s)
replik:
Herr talman! Låt mig börja med det sista. Jag för-
sökte just säga att jag inte menar att det ska ta 20 år.
När vi sätter målen försöker vi göra en realistisk plan
för när hela problemet ska vara helt löst totalt sett i
samhället.
När det gäller byggmaterialen framgår det i pro-
positionen att vi arbetar intensivt också med denna
fråga. Här har Kemikalieinspektionen en mycket
viktig uppgift. Vi jobbar också med att se hur vi ska
kunna få deklarationer som gör att vi kan återfinna
material som vid en senare tidpunkt visar sig vara
giftigt. Vi har t.ex. haft problem med PCB. Arbetet är
mycket intensivt när det gäller detta. I samband med
att regeringen presenterade propositionen lämnades
ett uppdrag om PCB i byggnader för att vi ska se till
att få fart på det arbetet.
Det Rigmor Stenmark säger om frisk luft är
mycket viktigt. Det gäller att synliggöra inomhus-
miljöproblemen. Det finns spännande forskning om
att synliggöra och försöka tänka på hur det ser ut i
våra klassrum. Här har medvetenheten sjunkit. Att
man skulle ut och få frisk luft var en del av det nor-
mala i gamla tiders skolor. Det är det inte i dag. Jag
tror att vi alla kan bidra till att synliggöra inomhus-
miljöproblemet och betydelsen av frisk luft. Vi kan
inte bara lösa det med regler om ventilation utan
också med vår livsstil. Det är en del av arbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 juni.)

8 § Ändringar i konsumentköplagen

Föredrogs
lagutskottets betänkande 2001/02:LU33
Ändringar i konsumentköplagen (prop. 2001/02:134).

Förste vice talmannen konstaterade att ingen tala-
re var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 4 juni.)

9 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Konstitutions- och utrikesutskottets betänkande
2001/02:KUU2 EU:s framtidsfrågor

Utrikesutskottets betänkande
2001/02:UU10 Verksamheten i Europeiska unionen
under år 2001 samt det svenska ordförandeskapet

Konstitutionsutskottets betänkande
2001/02:KU34 Handlingsoffentligheten i EU:s insti-
tutioner, m.m.

Finansutskottets betänkanden
2001/02:FiU17 Förändringar i kommunkontosystem-
et
2001/02:FiU22 Utvärdering av statens upplåning och
skuldförvaltning 1997-2001

Försvarsutskottets betänkande
2001/02:FöU11 Materielförsörjning och forskning

Näringsutskottets betänkande
2001/02:NU15 Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

10 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 31 maj

2001/02:1269 av Fanny Rizell (kd) till justitieminister
Thomas Bodström
1998 års föräldrareform
2001/02:1270 av Maria Larsson (kd) till statsrådet
Jan O Karlsson
Flyktingar från Kosovo
2001/02:1271 av Christina Axelsson (s) till närings-
minister Björn Rosengren
Handledning vid övningskörning
2001/02:1272 av Fanny Rizell (kd) till socialminister
Lars Engqvist
Förebyggande arbete mot sexuellt våld
2001/02:1273 av Fanny Rizell (kd) till socialminister
Lars Engqvist
Rattonykterhet
2001/02:1274 av Fanny Rizell (kd) till socialminister
Lars Engqvist
Underhållsstöd
2001/02:1275 av Lars Gustafsson (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Handlingsplan mot allergi
2001/02:1276 av Berit Jóhannesson (v) till statsmi-
nister Göran Persson
Indien och Pakistan
2001/02:1277 av Annelie Enochson (kd) till justitie-
minister Thomas Bodström
Polisen på västkusten
2001/02:1278 av Berit Jóhannesson (v) till utrikes-
minister Anna Lindh
Förhandlingslösning mellan Indien och Pakistan
2001/02:1279 av Jonas Ringqvist (v) till miljöminis-
ter Kjell Larsson
Internationella regler för en hållbar globalisering
2001/02:1280 av Jan-Evert Rådhström (m) till mil-
jöminister Kjell Larsson
Blyförbudet

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 4 juni.

11 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 31 maj

2001/02:1227 av Matz Hammarström (mp) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Biogas som drivmedel
2001/02:1237 av Lennart Bolander (m) till närings-
minister Björn Rosengren
Elräkningar
2001/02:1241 av Chatrine Pålsson (kd) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Ungdomar med socialbidragstagande föräldrar
2001/02:1242 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Tandhälsan
2001/02:1247 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Kartläggning om abort
2001/02:1250 av Carina Hägg (s) till socialminister
Lars Engqvist
Vård för kvinnliga missbrukare

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 11 juni.

12 § Kammaren åtskildes kl. 15.09

Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början
t.o.m. 3 § anf. 36 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 4 § anf. 69
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 104
(delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.