Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:93 Onsdagen den 10 april

ProtokollRiksdagens protokoll 2001/02:93

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2001/02:93 Onsdagen den 10 april Kl. 09.00 - 17.59

19.00 - 22.51

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 4 april.
2 § Beslut om ärenden som slutdebatterats den
5 april

AU4 Arbetsliv
Punkt 1 (Ohälsa och arbetsmiljö)
1. utskottet
2. res. 2 (kd)
Votering:
195 för utskottet
38 för res. 2
75 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 37 v, 1 kd, 15 c, 11 mp, 11 fp,
1 -
För res. 2: 38 kd
Avstod: 71 m, 2 c, 1 fp, 1 -
Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 3 kd, 1 c, 5 mp, 4 fp
Dan Kihlström (kd) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.

Punkt 3 (Utredning om ohälsa)
1. utskottet
2. res. 3 (c)
Votering:
290 för utskottet
18 för res. 3
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 71 m, 36 v, 38 kd, 11 mp, 13 fp,
2 -
För res. 3: 1 kd, 17 c
Frånvarande: 12 s, 10 m, 7 v, 3 kd, 1 c, 5 mp, 3 fp

Punkt 6 (Arbetstid och friår)
1. utskottet
2. res. 6 (c, kd, fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 10 (Sjukvård i företagshälsovården)
1. utskottet
2. res. 10 (m)
Votering:
236 för utskottet
71 för res. 10
2 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 37 v, 39 kd, 17 c, 11 mp, 13 fp,
1 -
För res. 10: 70 m, 1 -
Avstod: 1 s, 1 m
Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 3 kd, 1 c, 5 mp, 3 fp
Lennart Hedquist (m) anmälde att han avsett att rösta
nej men markerats ha avstått från att rösta.

Punkt 12 (Företagshälsovård i övrigt)
1. utskottet
2. res. 11 (c, fp)
Votering:
279 för utskottet
29 för res. 11
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 71 m, 36 v, 39 kd, 11 mp, 1 fp,
2 -
För res. 11: 17 c, 12 fp
Frånvarande: 12 s, 10 m, 7 v, 3 kd, 1 c, 5 mp, 3 fp

Punkt 14 (Elektromagnetiska fält m.m.)
1. utskottet
2. res. 13 (mp)
Votering:
287 för utskottet
15 för res. 13
5 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 70 m, 32 v, 38 kd, 15 c, 12 fp,
1 -
För res. 13: 1 v, 2 c, 11 mp, 1 -
Avstod: 3 v, 1 kd, 1 fp
Frånvarande: 12 s, 11 m, 7 v, 3 kd, 1 c, 5 mp, 3 fp

Punkt 16 (Hygieniska gränsvärden)
1. utskottet
2. res. 14 (v)
Votering:
272 för utskottet
37 för res. 14
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 71 m, 39 kd, 17 c, 11 mp, 13 fp,
2 -
För res. 14: 37 v
Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 3 kd, 1 c, 5 mp, 3 fp

Punkt 24 (Sanktioner)
1. utskottet
2. res. 20 (v)
Votering:
272 för utskottet
37 för res. 20
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 71 m, 39 kd, 17 c, 11 mp, 13 fp,
2 -
För res. 20: 37 v
Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 3 kd, 1 c, 5 mp, 3 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

JuU8 Den ekonomiska brottsligheten
Punkt 1 (Effektivare myndighetsarbete)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp)
3. res. 3 (kd)
4. res. 4 (c, mp)
Förberedande votering 1:
40 för res. 3
27 för res. 4
238 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Förberedande votering 2:
89 för res. 1
38 för res. 3
181 avstod
41 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Carina Moberg och Christina Pettersson (båda s)
anmälde att de avsett att avstå från att rösta men mar-
kerats ha röstat ja.
Huvudvotering:
123 för utskottet
85 för res. 1
100 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 2 v, 1 mp, 1 fp
För res. 1: 71 m, 12 fp, 2 -
Avstod: 35 v, 39 kd, 17 c, 9 mp
Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 3 kd, 1 c, 6 mp, 3 fp

Punkt 2 (Kompetensutveckling inom ekobrottsområ-
det)
1. utskottet
2. res. 5 (kd, c, mp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 3 (Ökade resurser för ekobrottsbekämpning)
1. utskottet
2. res. 6 (m, fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 4 (Ekobrottsmyndighetens underrättelseverk-
samhet)
1. utskottet
2. res. 8 (v)
3. res. 7 (mp)
Förberedande votering:
37 för res. 8
11 för res. 7
261 avstod
40 frånvarande
Kammaren biträdde res. 8.
Huvudvotering:
221 för utskottet
46 för res. 8
42 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 71 m, 16 c, 13 fp, 2 -
För res. 8: 37 v, 9 mp
Avstod: 39 kd, 1 c, 2 mp
Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 3 kd, 1 c, 5 mp, 3 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

MJU18 Jakt och viltvård
Punkt 1 (Skyddsjakt på skarv)
1. utskottet
2. res. 1 (kd, m, c)
Votering:
178 för utskottet
128 för res. 1
1 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 37 v, 11 mp, 10 fp, 1 -
För res. 1: 71 m, 38 kd, 17 c, 2 fp
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 4 kd, 1 c, 5 mp, 3 fp,
1 -

Punkt 11 (Grytjakt på rödräv och grävling)
1. utskottet
2. res. 6 (v, mp)
Votering:
258 för utskottet
48 för res. 6
1 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 70 m, 1 v, 39 kd, 17 c, 12 fp, 1 -
För res. 6: 36 v, 11 mp, 1 -
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 13 s, 11 m, 6 v, 3 kd, 1 c, 5 mp, 3 fp

Punkt 13 (Utredning om ersättning till jakträttshavare
för skador av rovdjur)
1. utskottet
2. res. 8 (kd, m, c, fp)
Votering:
168 för utskottet
141 för res. 8
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 37 v, 11 mp, 1 fp
För res. 8: 71 m, 39 kd, 17 c, 12 fp, 2 -
Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 3 kd, 1 c, 5 mp, 3 fp

Punkt 14 (Ersättning för skadeförebyggande arbete
och för rovdjursskador)
1. utskottet
2. res. 9 (kd, m, c)
Votering:
177 för utskottet
131 för res. 9
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 37 v, 11 mp, 9 fp, 1 -
För res. 9: 71 m, 39 kd, 17 c, 4 fp
Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 3 kd, 1 c, 5 mp, 3 fp,
1 -

Punkt 19 (Medel ur Jaktvårdsfonden)
1. utskottet
2. res. 14 (kd, m, c, fp)
Votering:
166 för utskottet
142 för res. 14
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 36 v, 11 mp
För res. 14: 71 m, 39 kd, 17 c, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 12 s, 10 m, 7 v, 3 kd, 1 c, 5 mp, 3 fp

Punkt 23 (Miljömål för djur)
1. utskottet
2. res. 16 (c, fp)
Votering:
278 för utskottet
31 för res. 16
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 71 m, 37 v, 39 kd, 11 mp, 1 -
För res. 16: 17 c, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 12 s, 10 m, 6 v, 3 kd, 1 c, 5 mp, 3 fp

Punkt 24 (Hänsynsfull och långsiktigt hållbar jakt)
1. utskottet
2. res. 17 (mp)
Votering:
Kammaren biföll utskottets förslag genom uppres-
ning.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

3 § Ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kom-
muner och landsting

Föredrogs
finansutskottets betänkande 2001/02:FiU26
Ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommuner och
landsting (förnyad behandling) (prop.
2001/02:95).

Kammaren biföll utskottets förslag att ärendet fick
avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 1 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Det var ett uppseendeväckande be-
sked med en märklig motivering som finansministern
gav här i kammaren när detta ärende debatterades
förra torsdagen. Omständigheterna var sådana att de
utgjorde ett solklart skäl för återremiss till utskottet.
Beskedet var att utformningen av detta tillfälliga
sysselsättningsstöd till kommuner och landsting inte
varit föremål för kommunicering med EU-
kommissionen - trots att utformningen kan anses vara
konkurrenssnedvridande.
Fru talman! Finansministern försökte sig i debat-
ten på en halsbrytande argumentering genom att häv-
da att regeringen inte behövde fråga kommissionen
och EU när det gäller sänkt skatt. Han tog bokmom-
sen som exempel. Det är ju rätt, skatter får självfallet
sänkas. Men om regeringens förslag om sänkt bok-
moms gällt vissa bokhandlare och inte andra hade
saken varit annorlunda - och bl.a. konkurrenssned-
vridande. Därmed hade ju EU:s konkurrensregler
varit tillämpliga.
I det ärende som vi nu debatterar gäller det bl.a.
just de konkurrenssnedvridande effekterna. Frågan är
om de konkurrenssnedvridande effekterna är så stora
att EU-kommissionen måste ingripa. Här har reger-
ingen inte ens frågat, tydligen i hopp om att ärendet
inte skulle aktualiseras. Men nu är ärendet aktualise-
rat.
Det var något märkligt när vi behandlade ärendet
på nytt i finansutskottet i fredags morse. Då förelåg
ett förslag där man hade försökt sig på att hävda att
en rad organ hade givit klartecken till den här ut-
formningen när så i själva verket inte är fallet. Man
kom ur den knipan genom att stryka dessa formule-
ringar, men det visar hur illa berett det här ärendet är
och hur man in i det sista nästan försökt tillgripa vad
jag skulle vilja kalla lögner för att komma ur knipan.
Fru talman! Nu är konkurrenssnedvridningen bara
en omständighet som gör att förslaget bör avslås. De
andra är att förslaget är ett uppenbart kringgående av
budgetlagen, utgiftstaket och bruttoredovisningsme-
toden som vi egentligen ska vara överens om. Därut-
över är förslaget orimligt som sysselsättningsstöd
eftersom det riktar sig till en bransch, kommuner och
landsting, där det i stort sett inte förekommer några
varsel. Dessutom är stödet så utformat att det slår
väldigt olika för olika kommuner. På det viset utgör
utformningen av stödet endast ett nytt exempel på
regeringens benägenhet att detaljstyra.
Fru talman! Med detta vill jag hänvisa till reser-
vationerna 2 och 3, som m-gruppen står bakom, men
för tids vinnande yrkar jag här bifall enbart till reser-
vation 2.

Anf. 2 PER LANDGREN (kd):
Fru talman! Det är sällan man får fullfölja en de-
batt efter att ha läst riksdagens snabbprotokoll från en
debatt i precis samma ärende förra veckan.
Handen på hjärtat, Hans Hoff: En konstruktiv de-
batt innebär att man i ett nästan dialektiskt mönster
ger och tar. Den bör rimligtvis leda till större förståel-
se. Man finslipar argument och kanske t.o.m. överger
vissa argument och övertygas av ett och annat. Det
bör gälla oss och er.
Våra debatter om utskottsbetänkanden här i kam-
maren blir ofta debatter post festum, så att säga. Ni
har majoritet, och mitt intryck är att ni nöjer er med
att oavsett vad debatterna innehåller stå fast vid sam-
ma slutsats.
Jag vill klart deklarera att vi har sagt ja till den här
resursförstärkningen. Vi hade t.o.m. ett förslag om
detta i vårt budgetförslag i december. Det tyckte ni då
inte behövdes. I debatten i torsdags, fru talman, talade
Hans Hoff och finansministern ändå som om vi var
emot stödet.
Enligt Hoff stod Kristdemokraterna för
"överraskningen", och vi skulle vara "det parti som
alltsomoftast ger sken av att vilja stärka välfärden och
tryggheten i samhället". Han sade vidare att vi nu
kunde "gå från ord till handling genom att rösta ja till
3 miljarder kronor". Det gör vi ju, Hans Hoff. Det är
t.o.m. något som finansministern i finansutskottets
utfrågning erkände. Det gällde att göra det på ett sätt
som är så bra som möjligt. Faktum är också, Hans
Hoff, att era partikamrater i Kommunförbundet och
Landstingsförbundet vill ha det på ett annat sätt än ni
själva har sagt.
Frågan om konkurrensneutralitet, relationen till
Monti och finansutskottets onöjaktiga behandling av
återremissen har gåtts igenom i tidigare anförande.
Tidigare har jag hävdat att det har gått emot budget-
lagen och att det kringgår budgettaket. Det är ett
ofinansierat förslag, och det är framför allt ett kort-
siktigt förslag. Det snedvrider konkurrensen och
diskriminerar privata arbetsgivare. En ytterligare
punkt är att det går emot det kommunala självstyret.
Jag t.o.m. citerade ur propositionen för budgetlagen
och visade att regeringen tidigare hade hävdat att
"inkomsterna inte får minskas med utgifter och att
utgifterna inte får minskas med inkomster".
Hoff svarade att detta var en ren felaktighet, men
samtidigt hänvisade han till sjöfartsstödet, där vi var
med på en liknande princip. Då gällde det konkur-
rensneutralitet för svensk sjöfart. Jag ställer gärna upp
på att se efter om det finns bättre former för att göra
detta, men konkurrensneutraliteten för svensk sjöfart
kontra sjöfarten i andra länder är självklart viktig. Nu
gäller det kommunsektorn, och kommunsektorns
företrädare vill själva inte ha det på det här sättet. Det
är en väsentlig skillnad.
Vad gäller det statliga utgiftstaket har vi fått höra
att det är finansierat. Det är klart att man kan finansi-
era tillfälliga utgifter med tillfälliga, extraordinära
inkomster - för varken Socialdemokraterna eller
något annat parti menar att pengarna ska tas från
kommunsektorn eller från pensionssystemet när nu
statsbudgeten har ett löpande underskott.
Jag fick inget svar från Hoff när det gäller konkur-
rensfrågan, som återremissen var föranledd av. För-
slaget innebär ju en neutralitet bara för kommunens
val mellan egen regi och köpt verksamhet. De privata
företagen som redan bedriver upphandlad verksamhet
får ingen del av stödet, ej heller de som vill konkurre-
ra vid nästa upphandling. Det handlar alltså både om
dem som redan har upphandlat och har en verksamhet
på gång och om dem som ska göra det. Hoff har möj-
lighet att svara på detta eller att vika undan och så
småningom rösta igenom beslutet i alla fall.
Enligt förslaget antas 50 % av de totala kostna-
derna i köpt verksamhet utgöra lönekostnader. Kon-
kurrensverket sade i finansutskottets utfrågning att
det förmodligen var för lågt räknat. Det är fullt med
frågor av den typen, som inte blev besvarade utan
hänger i luften. Man får den här post festum-känslan.
Till sist gällde det den kommunala självstyrelsen
och villkorade medel till kommunsektorn. Jag tror
inte att Hans Hoff på allvar förnekar att hans egna
partikamrater i kommunsektorn och landstingssektorn
vill ha det på ett annat sätt. Jag har fått förklarat för
mig att ni via frukostmöten - nu hoppas jag att fi-
nansutskottets ordförande lyssnar - har tagit del av
detta förslag tidigare och kanske t.o.m. bearbetat det.
Det gör att jag inte längre ska kalla er för ett trans-
portkompani, som bara driver igenom detta, utan nu
har ni del i ansvaret från början. Min slutsats blir då,
om jag hårdrar lite grann, att ni har varit med och
kanske t.o.m kommit med idéerna om hur detta dåligt
beredda förslag ska genomföras.
Jag kanske för att polemisera t.o.m. kan säga så
här: Ni och regeringen vill sätta agendan och priorite-
ra för kommunerna. Ni och regeringen vill styra
kommunerna. Ni och regeringen vill stoppa försälj-
ningen av akutsjukhus. Ni och regeringen vill stoppa
utförsäljningen av allmännyttiga bostadsföretag. Ni
och regeringen vill öronmärka skolpengar. Ni och
regeringen vill öronmärka köpengar. Ni och regering-
en vill införa maxtaxereglering inom barnomsorgen -
det vet vi alla. Ni och regeringen vill därigenom ock-
så köra över den kommunala självstyrelsen.
Jag kanske underskattar er del i det hela. Ni och
regeringen tycks också betrakta kommunsektorn som
en förvaltningsorganisation, eftersom ni på det här
sättet vill snedvrida konkurrensen.

Anf. 3 BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Debatten och diskussionen om det här
ärendet har helt nyligen ägt rum i kammaren. Ärendet
har återkommit utan att det har tillförts. De argument
som fördes fram förra gången och som Socialdemo-
kraterna inte lyckades säga emot gäller såvitt jag kan
förstå fortfarande.
Det handlar om huruvida man ska ha ett stöd till
kommunal verksamhet. På den punkten har vi och
bl.a. Kristdemokraterna ställt oss bakom uppfattning-
en att det ska äga rum. Men diskussionen har gällt om
den metod som har valts stämmer med de viktiga
beslut som vi har fattat i denna kammare om hur vi
ska ha det med utgifter och inkomster, statsbudgeten
och utgiftstaket, liksom frågan om konkurrensneutra-
litet, som var den yttersta orsaken till själva återre-
missen.
Vi fortsätter att säga nej till det tricksande som
man från majoritetens sida har ägnat sig åt och fort-
sätter att ägna sig åt, dvs. att man vill definiera om
det som helt uppenbart är ett bidrag eller ett stöd till
någonting som ska hamna på inkomstsidan.
Alla de uttalanden som finns i utredningarna som
ligger bakom riksdagens beslut om hur vi ska ha det
med budgetordningen handlar om att vi ska ha en
bruttoredovisning. Det handlar om att inkomster ska
vara inkomster och att utgifter ska vara utgifter. Man
kan vara för eller emot detta. Nu råkar Sveriges riks-
dag vara för det, och vi i Folkpartiet är för det. Om
man är för det bör man inte agera på det sätt som man
har gjort under sena nätter eller möjligen tidiga
morgnar på Finansdepartementet i akt och mening att
kunna definiera om någonting som är ett bidrag eller,
för att använda själva rubriken på ärendet, ett stöd.
Detta ska förstås bokföras på rätt sätt.
På denna punkt har ingenting hänt under finansut-
skottets behandling av ärendet igen, utan de invänd-
ningar som finns kvar återstår. Om det skulle vara så
att det fanns några väldigt starka skäl för att välja
denna teknik - de går inte att hitta för den som läser
igenom protokollet från förra gången - borde man
förstås, om man slog vakt om att ha denna ordning
som inte minst Socialdemokraterna i finansutskottet i
andra sammanhang så ofta slår vakt om, se till att
göra korrigeringar på utgiftstaket. Det har man inte
gjort av det mycket naturliga skälet att det är precis
det som man vill undvika.
Den andra frågan gäller konkurrensneutralitet.
Den metod som har valts har, förutom de nackdelar
som jag nyss nämnde, också den nackdelen att det är
utomordentligt svårt, ens om man hade god vilja, att
uppnå konkurrensneutralitet. Det är också till fullo
belagt i handlingarna från utskottet, till fullo belagt
från utfrågningen och till fullo belagt också i riks-
dagsdebatten förra torsdagen att det helt enkelt är
ganska knepigt, ens om man hade den bästa vilja i
världen, att uppnå denna konkurrensneutralitet. Per
Landgren var inne på en del av dessa invändningar
alldeles nyss.
Om man funderar på om man har lyckats, givet
alla dessa begränsningar och givet alla dessa svårig-
heter, välja en metod som inte låter sig åstadkomma
en konkurrensneutralitet - om man åtminstone har
kommit i närheten av den - förefaller det klart för den
som läser protokollet från utfrågningen i utskottet
innan ärendet var uppe förra gången i kammaren vad
man från Konkurrensverkets sida, om än i milda
ordalag, anser. Jag läser från s. 72 i finansutskottets
betänkande 25 vad talesmannen från Konkurrensver-
ket vid utfrågningen svarade på frågor om man har
lyckats åstadkomma detta.
"För att stanna där ett litet ögonblick skulle man
kunna säga att 50 % åtminstone, om jag får uttrycka
mig på det sättet, inte är tilltaget i överkant när det
gäller hela vård- och omsorgsområdet."
Om man skulle vilja lusläsa detta citat skulle man
möjligen från majoritetens sida kunna hävda att man
har träffat rätt alldeles på pricken. Det undrar jag om
man verkligen tänker hävda i denna diskussion.
Tack vare initiativ från en enskild ledamot har
frågan kommit upp om den teknik som har valts
överensstämmer med de regler som gäller inom EU.
Jag tycker personligen inte att det är huvudfrågan,
utan huvudfrågan är förstås om vi åstadkommer kon-
kurrensneutralitet i dessa delar eller inte. Men det är
onekligen en viktig aspekt för oss som medlemmar av
EU om detta överensstämmer med EU-reglerna. Och
där blir man inte, även om det skulle finnas behov,
speciellt mycket klokare om man läser den knappa
halvsida som finansutskottets majoritet har tyckt att
en återremiss från riksdagen är värd.
Fru talman! Ingenting har blivit bättre sedan förra
gången. Det är precis lika illa som det var då. Om
Hans Hoff så vill skulle jag gärna vilja ha svar på
följande fråga: Om Hans Hoff känner sig så överty-
gad om att denna nya teknik är så överlägsen, varför
har man då inte gjort den korrigering av utgiftstaket
som hade varit en rimlig slutsats av det hela?
Jag står bakom de reservationer som jag har stått
bakom i utskottet och yrkar bifall till reservation 4.

Anf. 4 HANS HOFF (s):
Fru talman! I sak har det inte framkommit något
som ger utskottet anledning att ändra de ställningsta-
ganden som gjordes i finansutskottets betänkande 25.
I finansutskottets beredning av det tillfälliga sys-
selsättningsstödet till kommuner och landsting har
frågan om konkurrensneutralitet behandlats ingående.
Vid den offentliga utfrågning som finansutskottet
genomförde den 12 mars framfördes följande från
Konkurrensverkets representant Per-Arne Sundbom.
Jag ska citera från det protokoll som har upprättats
och som också har godkänts av de medverkande.
"När vi går igenom propositionen konstaterar vi
att i den finns en klart uttalad ambition att villkoren
ska vara konkurrensneutrala oavsett ägare eller asso-
ciationsform. Det tycker vi är bra, och vi har heller
inga principiella synpunkter på förslaget som sådant."
Kan det bli mer tydligt hur Konkurrensverket ser
på frågan om förslaget är konkurrensneutralt eller ej?
Därefter övergår Per-Arne Sundbom till att ta upp
frågan om entreprenader. Han anser att det finns
anledning att precisera detta för att så långt som möj-
ligt undvika att kommuner och landsting behandlas
olika på grund av att man i olika stor utsträckning
anlitar externa utförare.
Utifrån Konkurrensverkets synpunkter men också
utifrån de motioner som utskottet hade att behandla
gjorde utskottet förtydliganden i betänkandet om vad
som i propositionen avses med verksamheter som
kommunen köper in och som därmed ingår i löne-
kostnadsunderlaget.
Fru talman! Statliga stöd som snedvrider eller
hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna
vissa företag eller viss produktion är oförenliga med
EG-rätten i den utsträckning de påverkar handeln
mellan medlemsstaterna.
Om en medlemsstat avser att införa ett stöd som
omfattas av statsstödsreglerna ska detta anmälas till
kommissionen om de stöd som ska införas kan påver-
ka handeln mellan medlemsstaterna.
Det tillfälliga sysselsättningsstödet och dess kon-
kurrensneutrala utformning står icke i strid mot gäl-
lande EG-rätt och har därmed inte heller behövt an-
mälas till kommissionen.
Fru talman! Mot bakgrund av det nu anförda och
det som jag anförde den 4 april yrkar jag bifall till
förslaget i finansutskottets betänkande 26 och avslag
på samtliga reservationer och motioner.

Anf. 5 LENNART HEDQUIST (m) replik:
Fru talman! Hans Hoffs partivänner i utskottet har
försatt honom i en nästan omöjlig situation, nämligen
att försöka försvara det ohållbara i detta förslag. Hans
Hoff kan säkert göra ett bra hantverk, men uppgiften i
dag är tämligen övermäktig. Det räcker inte med att
rycka ut delar av citat och den vägen försöka göra
gällande att detta förslag är konkurrensneutralt. Det är
så uppenbart att om man analyserar hur förslaget slår
för enskilda kommuner och för enskilda entreprenörer
är det inte konkurrensneutralt. Jag tycker att Hans
Hoff kan själv göra en kalkyl på hur detta slår i rela-
tion till snöröjning och sophantering och jämföra
detta med hur det slår för äldreomsorg och skola. Det
är alldeles uppenbart att en kommun kommer att
kunna mixtra väldigt mycket i upphandlingssituatio-
ner beroende på om man ska välja egen regi eller
entreprenad när man sedan räknar på hur entreprena-
den kommer att slå i relation till egenregin.
Jag tycker att det borde vara under Hans Hoffs
värdighet att fortfarande försöka hävda att detta är
konkurrensneutralt. Men det är som det har framgått
bara en aspekt på det hela. Det är ett kringgående av
budgetlagen, och det är väldigt lotteriartat hur detta
slår för enskilda kommuner. Jag tycker att ni borde
inse att sådana förslag inte ska föreläggas Sveriges
riksdag.

Anf. 6 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! Att Lennart Hedquist anser att jag har
låg värdighet kommer jag inte att hålla honom räk-
ning för.
Stödet är konkurrensneutralt, och det påverkar
inte handeln mellan medlemsstaterna, och det strider
därmed inte mot artikel 87 i EG-fördraget.
Om jag, utskottets ordförande och finansministern
säger det är väl en sak. Men när inte Konkurrensver-
ket har några synpunkter på det här borde Lennart
Hedquist kanske åtminstone beakta detta.
Om det är så att Moderaterna anser att detta stöd
står i strid mot artikel 87 i EG-fördraget är jag oerhört
intresserad av att få besked från Moderaterna om ni
också anser att det generella statsbidraget till kom-
muner och landsting står i strid mot artikel 87. Om ni
inte anser det, vad är det då för skillnad?

Anf. 7 LENNART HEDQUIST (m) replik:
Fru talman! Det generella stödet är utformat som
ett generellt stöd, men det här stödet är selektivt ut-
format och missgynnar entreprenader i förhållande till
egen regi. Hans Hoff borde alldeles uppenbart inse
detta, bl.a. utifrån att han själv försökte rätta till ut-
skottets betänkande i förra vevan så att de konkur-
renssnedvridande effekterna inte skulle framstå i
alltför tydlig dager.
Möjligen kan man också säga att det ursprungliga
förslaget, som det presenterades på den socialdemo-
kratiska partikongressen, var alldeles uppenbart kon-
kurrenssnedvridande. Vi har trott att regeringen hela
tiden haft kommunikation med EU-kommissionen
och den vägen fått synpunkter på hur man skulle
kunna rätta till det hela. Därför var det en stor över-
raskning för oss när vi under debatten fick klart för
oss att några sådana kontakter över huvud taget inte
har ägt rum. Då får man gärna intrycket att regeringen
i det här fallet har försökt smyga igenom ett förslag
som inte skulle väcka uppseende hos EU-
kommissionen när det gäller att man eventuellt bryter
mot konkurrensreglerna.
Naturligtvis är det en svår bedömning att säga om
det är fråga om ett brott mot konkurrensreglerna och
då på ett så uppenbart sätt att kommissionen bör
ingripa. Där får vi så småningom ett svar.

Anf. 8 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! Jag kan bara återigen konstatera att
stödet är konkurrensneutralt. Det påverkar inte han-
deln mellan medlemsstaterna och strider därmed inte
mot artikel 87 i EG-fördraget.
Samtidigt vill jag säga att man tydligt ser en vat-
tendelare i svensk inrikespolitik. Från Moderaternas
sida handlar det om att hitta alla former av argument
för att välfärden inte kan stärkas på det sätt som vi
har föreslagit, men varje argument har fallit.

Anf. 9 PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Nej, Hans Hoff, det duger inte att i en
debatt i kammaren undvika att besvara direkt kritik
och att bemöta sakargumenten. Hans Hoff väljer ju
att bara upprepa vad han tidigare har sagt, nämligen
att detta är konkurrensneutralt osv. Men Hans Hoff
får väl ändå besvara kritiken. Nu fanns en chans att
rätta till en del från torsdagens debatt, men Hans Hoff
väljer här vad gäller konkurrensneutraliteten att bara
påstå saker.
Hans Hoff citerade från vårt utskottsförhör där
Per-Arne Sundbom säger att regeringen har en uttalad
ambition. Javisst, är det en uttalad ambition, men den
slår inte rätt. På den socialdemokratiska partikongres-
sen var ambitionen obefintlig, men sedan har det
blivit långt bättre sedan Svenskt Näringsliv, Konkur-
rensverket m.fl., liksom vårt parti och även andra
partier, har kritiserat och uppmärksammat den kon-
kurrenssnedvridande effekt som förslaget har.
Nu har utskottet gjort bra förtydliganden - det är
utmärkt - men det finns fortfarande skevheter. Jag
har nämnt några saker, t.ex. att metoden bara innebär
att kommunens val mellan egen regi och köpt verk-
samhet i bästa fall blir ekonomiskt neutralt. De pri-
vata företag som redan bedriver verksamhet som är
upphandlad eller som har ambitionen att göra det vid
nästa upphandlingstillfälle får inte del av stödet, till
skillnad från alla kommunala enheter där det ändå
föreligger konkurrens. Det här är en av de frågor där
det återstår att ge ett svar.

Anf. 10 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! Jag svarar på frågorna så gott jag kan.
Samtidigt vill jag erinra om att vi förra veckan - den
4 april - hade en debatt som varade i ett flertal tim-
mar och som gällde FiU25. De frågeställningar som
Per Landgren här till viss del återkommer till debatte-
rades vid det tillfället. Jag tror inte att vi tjänar på att
ta om hela den debatten.
Jag skulle vilja fråga Per Landgren, som ju nu
kommer in på detta med konkurrensneutralitet - nå-
got som är uppfyllt i detta förslag och som Per Land-
gren säger står i strid mot artikel 87 i EG-fördraget -
om Kristdemokraterna även anser att det generella
statsbidraget till kommuner och landsting står i strid
mot artikel 87 och att det är konkurrenssnedvridande
utifrån de argument som Per Landgren tar upp. Om ni
inte anser det, vad är det då för skillnad?

Anf. 11 PER LANDGREN (kd) replik:
Fru talman! Hans Hoff kom in på den debatt som
ägde rum förra veckan. Jag ägnade en del av mitt
anförande åt att säga att debatten inte var konstruktiv.
Det var en post festum-debatt där ståndpunkter inte
bemöttes, där argumenten inte slipades, där argument
som faktiskt var dåliga inte drogs tillbaka osv. Det
var inte en bra debatt. Inte heller efteråt kändes det
bra. Därför tyckte jag att Hans Hoff hade tillfälle att
nu, en kort tid senare, korrigera en del saker.
Vad gäller konkurrensneutraliteten har jag uppre-
pat min kritik från förra gången, nämligen att meto-
den bara innebär att kommunens val mellan egen regi
eller köpt verksamhet blir ekonomiskt neutralt. Om
det finns utländska entreprenörer som också vill vara
med eller som kanske redan har varit med i Sverige -
jag kan inte nu peka ut var de finns - kommer de
också att drabbas av detta, precis som svenska entre-
prenörer. I den meningen vågar jag säga att det här
står i strid mot EG-fördraget.

Anf. 12 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! Jag har uppfattat att återremissen, den
förnyade behandlingen i finansutskottet och den de-
batt som vi har i dag inte föranletts av att debatten om
FiU25 inte ansågs konstruktiv. Att det fanns konkur-
renssnedvridande effekter i förslaget och att det hela
kunde stå i strid mot EG-rätten uppfattar jag i stället
som orsaken till återremissen. Jag tror att vi båda, Per
Landgren, delar den uppfattningen.
I övrigt är förslaget konkurrensneutralt i och med
att vi tar hänsyn till de verksamheter och till de löne-
kostnader som finns i de verksamheter som kommu-
nerna köper in. På det viset är det konkurrensneutralt.
Konkurrensverket har inte haft några synpunkter på
förslaget. När det gäller de synpunkter som framförts
har utskottet vid sin behandling gjort förtydliganden
och, precis som Per Landgren säger, åstadkommit
förbättringar.
Per Landgren blir mig ändå svaret skyldig när det
gäller de generella statsbidragen - om han anser att
de står i strid mot artikel 87 i EG-fördraget.

Anf. 13 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Egentligen nöjde jag mig i mitt anfö-
rande med att ställa en fråga till Hans Hoff. Frågan
var ungefärligen baserad på följande: Om man nu har
valt denna mycket konstiga metod och man samtidigt
är anhängare av budgetlagen och bruttoredovisning,
varför har man då inte justerat utgiftstaket?
Är det så att säga en ren slump att det har blivit
denna effekt? Eller är det möjligen resultatet av natt-
liga, eller mycket morgontidiga, övningar? Där fick
jag inget svar.
Den omedelbara orsaken till återremissen - frågan
om konkurrensneutralitet - börjar nu bli alldeles
tydligt belyst under diskussionen här, vilket är bra.
Låt oss stryka under det som vi är överens om, näm-
ligen att det var ännu värre på kongressen och ännu
värre i propositionen jämfört med i utskottet. Vi kan
alltså notera att det har skett förbättringar i förhållan-
de till det från konkurrenssynpunkt utomordentligt
dåliga förslag som ursprungligen lades fram av fi-
nansministern på er partikongress.
Kvar står bl.a. det som jag citerade direkt från ut-
frågningen, att Konkurrensverket - om än inlindat -
kraftigt antyder att de 50 procenten inte är rätt, utan
att det är för lågt och i genomsnitt missgynnar entre-
prenader. På en direkt fråga i samma utfrågning - det
gäller samma sida som den jag nyss hänvisade till -
konstateras det också att för pågående entreprenader
går det i praktiken inte att göra något. Vidare är det
så, som Per Landgren nämnde, att det om man ska
göra nya saker inte kommer att fungera.
Sanningen är den - Hans Hoff kunde väl erkänna
detta under diskussionen här så att vi får det klarlagt -
att det med den valda metoden är snudd på omöjligt
att få konkurrensneutralitet.
Det får de här bieffekterna. Dessutom har man
valt att lägga sig lågt. Antydningarna vid utfrågning-
en om att de 50 procenten är för lågt räknat gäller
självklart för sådant som vård och äldreomsorg m.m.
Det har inte lett till någon förändring, återremissen
har inte heller lett till någon förändring.

Anf. 14 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! Jag ska börja med den första frågan
om stödet och hur det tekniskt är konstruerat när det
gäller kommuner och landsting och kreditering på
skattekonton. Det görs med precis samma teknik och
på precis samma sätt som när vi för fem månader
sedan införde ett stöd till svensk sjöfart. Vid det till-
fället var Folkpartiet ett av de partier som tillsam-
mans med majoriteten stod bakom detta. Nu har man
ändrat sig och säger att det här på något vis strider
mot budgetlagen.
När Konkurrensverkets representant berör utfråg-
ningen och de 50 procenten säger han att procentsat-
sen inte är tilltagen i överkant, åtminstone inte när det
gäller hela vård- och omsorgsområdet. Jag kan också
konstatera att han säger att det inte är tilltaget i un-
derkant.

Anf. 15 BO KÖNBERG (fp) replik:
Fru talman! Det stämmer att kammaren helt nyli-
gen har tagit ställning för sjöfartsstödet och dess
utformning. Vi kan gärna diskutera om det blev rätt
utformat. Men den gången var det som så att man av
de skäl som finns vad gäller konkurrensneutralitet på
en annan nivå, dvs. mellan svensk sjöfart och annan
sjöfart, valde en metod som i sig innebär att man
väljer ett nettolöneresonemang. Hela konstruktionen
är uppbyggd på detta, och det finns på det viset helt
andra, tyckte vi den gången, skäl för detta. Men i det
här fallet är syftet enbart ett, nämligen att se till att
man kommer undan utgiftstaket. Man vill ge ett stöd
- vi använder bägge det ordet - men man vill se till
att utforma det så att det inte påverkar utgiftstaket.
Om det hade blivit så hade det rimliga varit att ni
hade föredragit justeringar i utgiftstaket. Vad som nu
pågår är att ert parti - flera företrädare här i kamma-
ren och i finansutskottet - som genom åren skällt på
alla andra partier där man har kunnat kritisera dem på
någon minsta punkt gör precis det som man brukar
kritisera och ta brösttoner för.
När det sedan gäller Konkurrensverket i samman-
hanget trodde jag att ironin gick fram i mitt huvudin-
lägg, nämligen att signalen att Konkurrensverket
konstaterat att de 50 procenten åtminstone inte är
tilltagna i överkant kunde ha gått fram. Jag får bekla-
ga att Konkurrensverket inte talade ännu tydligare till
finansutskottets majoritet. Jag är dock inte säker på
att det hade hjälpt.

Anf. 16 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! Finansutskottets offentliga utfråg-
ningar, som oftast görs i samband med att vi bereder
ett betänkande, är oerhört viktiga. Det som sägs där
och framförs av olika representanter vid olika tillfäl-
len tar vi i utskottet del av och behandlar på ett seriöst
sätt. Det som sägs skickas också till dem som har
medverkat som får möjlighet att gå igenom det som
har sagts och ändra om det är någonting man inte står
för. Det är oerhört viktigt att man hyser en viss re-
spekt för det som tas upp där.
Beträffande debatten i övrigt kan jag konstatera
att det från de borgerliga partierna har framförts att
det tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och
landsting bryter mot budgetlagen. Det har klarlagts att
så inte är fallet. Det har framförts att det inte är kon-
kurrensneutralt. Det har klarlagts att det är konkur-
rensneutralt. Nu i sista minuten anför de borgerliga
partierna i allra yttersta desperation, för att hitta något
argument för att vården, skolan och omsorgen inte
ska stärkas, att det strider mot EG:s statsstödsregler.
Även där har det klarlagts att det ej strider mot EG-
rätt.

Anf. 17 SIV HOLMA (v):
Fru talman! Vi debatterade detta ärende för sex
dagar sedan. Då yrkade jag bifall till förslaget i be-
tänkandet, och det har inte tillkommit något nytt efter
återremissen, varför jag vidhåller mitt bifallsyrkande.
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet
hävdar att det tillfälliga sysselsättningsstödet till
kommuner och landsting skulle innebära en konkur-
renssnedvridning och inte vara förenligt med artikel
87 i EG-fördraget. Vi i Vänsterpartiet har hela tiden
hävdat att utformningen av det tillfälliga stödet, som
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och regeringen kommit
överens om, inte är konkurrenssnedvridande eftersom
man i beräkningsgrunden tar med både lönekostna-
derna i egen regi och lönekostnaderna i skattefinansi-
erad verksamhet som bedrivs i privat regi.
Det är dessutom upp till respektive kommun och
landsting att själv bestämma på vilket sätt de ska
använda tillskottet. Om det finns en majoritet i en
kommun att satsa på att stärka sysselsättningen som
sker i egen regi - ja, då blir det så. Och om kommu-
nen vill satsa på skattefinansierade verksamheter som
bedrivs i privat regi - ja, då blir det så. Det är det
kommunala självstyret som anger i vilken form man
vill använda det tillfälliga resurstillskottet. De tre
borgerliga partiernas trovärdighet när de säger att de
vill slå vakt om det kommunala självstyret har med
denna reservation visat på stora brister i logik. Varför
får inte kommunerna och landstingen själva, i detta
fall, avgöra på vilket sätt de ska använda det tillfälliga
sysselsättningsstödet på 3 miljarder?
Jag tycker också att det handlar om synen på
kommuner och landsting. Drar man konsekvenserna
av de borgerliga partiernas reservation måste man
också ändra på kommunallagen så att kommuner och
landsting fortsättningsvis inte ska ha huvudansvaret
för skola, vård och omsorg. Argumenteringen andas
också en uppfattning att vi inte ska ha en demokra-
tiskt styrd och solidariskt fördelad välfärd. Vänster-
partiet anser att det behövs mer demokrati i kommu-
ner och landsting - inte mer privatisering. Det är en
stor utmaning för de förtroendevalda att skapa en
organisation som ger bättre arbetsvillkor för de an-
ställda, fler händer i vården och omsorgen, fler vuxna
i skolan och rättvisare löner. Det borde vara en upp-
gift som de borgerliga partierna skulle ställa upp på. I
stället vill man försämra de ekonomiska förutsätt-
ningarna för den gemensamt, demokratiskt styrda och
skattefinansierade välfärden i kommunerna och
landstingen. Senaste bidraget är att säga nej till det
tillfälliga sysselsättningsstödet. Vänsterpartiet säger
ett självklart ja, men vi vill dessutom att tillskottet ska
fortsätta även åren efter det, dvs. år 2003 och fram-
över, och det ska vi arbeta för.
Fru talman! Jag noterar att Centerpartiet inte har
skrivit under den gemensamma reservationen från
Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet. Det
hindrar naturligtvis inte Centerpartiet från att i kam-
maren ställa upp på den reservationen. Jag kan bara
ha en from förhoppning om att Centerpartiet tar av-
stånd från denna reservation på samma sätt som de
tagit avstånd från att samma partikonstellation i
Stockholms läns landsting har förklarat ett underskott
i ekonomin med 4 miljarder med att det är det kom-
munala utjämningssystemets fel. Jag kan bara bekla-
ga att Centerpartiet väljer att vara med i ett så dåligt
sällskap. Centerpartiet som så vackert talar om att de
vill få bort den regionala och sociala klyvningen i
landet är samtidigt beredda att samarbeta med dessa
partier som är beredda att öka klyftorna i landet. Var
finns logiken? Var finns solidariteten? Var finns
rättvisan? Jag kan bara hoppas att Centerpartiet delar
Vänsterpartiets uppfattning, att det är cyniskt politiskt
spel som moderater, folkpartister och kristdemokrater
bedriver när de skyller underskottet i Stockholms
landsting på utjämningssystemet när det i stället
framför allt handlar om att man har sänkt skatten.
Privatiseringarna är inte kostnadseffektiva. Tvärtom
ökar de administrationskostnaderna, och man får en
försämrad budgetuppföljning m.m. Skattesänkningen
på 40 öre handlar om 1 miljard kronor. Det är pengar
som i stället hade behövts för att ge Stockholms
landsting en bättre ekonomi men också att ge alla
stockholmare en bättre sjukvård och kollektivtrafik.
Att mer pengar verkligen behövs finns också be-
skrivet i en LO-rapport, Från skärgård till Skärhol-
men, där man visar att klassklyftorna mellan fattiga
och rika ökat snabbare i Stockholms stad och län än
någon annanstans i landet.
I detta sammanhang kan jag bara uppmana Mode-
raterna att sluta djävlas med stockholmarna. Jag som
kommer från norra Sverige unnar av hela mitt väns-
terpartihjärta alla stockholmare både en uthållig till-
växt och en bra välfärd. Jag tror att de flesta stock-
holmare också unnar oss i övriga Sverige samma sak.
Vi vill och kan gemensamt, solidariskt, skapa
ekonomiska förutsättningar för att alla i vårt avlånga
land ska få ökad sysselsättning men också en bra
skola, vård och omsorg. Det tillfälliga sysselsätt-
ningsstödet är en liten bit på vägen. Det behövs mer,
men det behövs också omfördelning. Det gör vi ge-
nom att bidra till den gemensamma välfärden utifrån
den solidariska och rättvisa principen om skatt efter
bärkraft och genom det kommunala inkomstutjäm-
ningssystem som vi har mellan rika och fattiga kom-
muner och mellan rika och fattiga landsting.

Anf. 18 LENNART HEDQUIST (m)
replik:
Fru talman! Det var många konstigheter som Siv
Holma hann med i sitt anförande, och de flesta hör
över huvud taget inte till detta ämne. Hon berörde i
och för sig det konstiga i att fattiga i Stockholms län
ska tvingas betala, via sin landstingsskatt, till rika i
andra delar av landet, om man nu vill hårdra den typ
av argumentering som Siv Holma ägnade sig åt.
Rekordet var när Siv Holma drog in Centerpartiet
i sammanhanget. Centerpartisten kunde tyvärr inte
vara med på vårt sammanträde, men Siv Holma vet
mycket väl att hon stod bakom de reservationer som
fanns tidigare.
Låt mig i stället gå direkt till frågan om Arjeplog.
Jag hoppas att Siv Holma har tagit reda på mer om
hur det tillfälliga sysselsättningsstödet slår för Arje-
plogs del. De kommer inte att kunna få del av syssel-
sättningsökningen. De befinner sig i en situation där
de måste krympa sin kostym, där de har befolk-
ningsminskning och annat, trots att de ökar sin relati-
va skattekraft. De kommer också på grund av den
krympningen att få en mindre del av den övriga delen
av sysselsättningsstödet.
Då vill jag fråga: Hur motiverar Siv Holma den
här typen av sysselsättningsstöd framför ett generellt
stöd till kommuner och landsting? Vilka fördelar kan
man över huvud taget se med att konstra till det på
det sätt som regeringen och stödpartierna har gjort?

Anf. 19 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Frågan om Arjeplog kom också upp
vid förra behandlingen, den 4 april. Jag har väldigt
svårt att förstå varför Lennart Hedquist upprepar
felaktiga argument. Lennart Hedquist borde veta vid
det här laget att det finns två delar i det tillfälliga
sysselsättningsstödet.
Det finns en generell del på 2,2 miljarder. Det in-
nebär att alla kommuners lönekostnader ligger till
grund för beräkningen av det generella stödet. Alla
kommuner som har lönekostnader kommer alltså att
få ta del av detta. Det finurliga och fina med det här
är att även de kommuner som har skattefinansierad
verksamhet som bedrivs i privat regi också kommer
att innefattas i den här beräkningsgrunden.
Den finns också 800 miljoner som går till de regi-
oner som behöver pengarna, t.ex. Stockholm och
landstinget här. De kommer att kunna ta del av dem.
Vi tycker att det är väldigt bra, för då stärker man
också sysselsättningen i de växande regionerna. Men
det generella stödet på 2,2 miljarder tillfaller även
Arjeplogs kommun.
Varför ska det vara så svårt för Lennart Hedquist
att förstå detta?

Anf. 20 LENNART HEDQUIST (m)
replik:
Fru talman! Nu lyckades jag i alla fall få Siv
Holma att hålla sig till ämnet. Jag ville göra det ge-
nom att ta upp just Arjeplog, som är en kommun i
hennes hemlän. Den kommunen kommer över huvud
taget inte att få del av de 800 miljonerna. Om det
tycks vi vara överens. Den kommunen har ju dålig
ekonomi trots att den har en förhöjd skattekraft, men
den förhöjda skattekraften konfiskeras av utjämnings-
systemet. Vad Arjeplogs kommunledning rimligen
måste göra är att skära ned antalet anställda för att få
det att stämma med sin kommunala ekonomi. Det gör
att de får en mindre del även av det övriga stödet.
Det innebär att den här konstruktionen väldigt
tydligt missgynnar en kommun som Arjeplog, en
glesbygdskommun med minskande befolkning. De
skulle ha haft betydligt större glädje av att det gene-
rella stödet hade ökat.
Då kommer min fråga till Siv Holma: När Siv
Holma åker till Arjeplog, hur kan hon motivera att
hon har varit med och röstat igenom ett så konstigt
förslag i Sveriges riksdag?

Anf. 21 SIV HOLMA (v) replik:
Fru talman! Jag tror inte att jag kommer att ha
problem när jag åker till Arjeplog. Jag har varit där
flera gånger - säkert fler gånger än Lennart Hedquist.
När det gäller det kommunala utjämningssystemet
finns det från moderat sida en förkärlek för att angri-
pa inkomstutjämningen. Det finns någonting som
heter kostnadsutjämning också, och där tar man alltså
hänsyn till strukturella skillnader, t.ex. att Arjeplog är
en liten glesbygdskommun. Man får alltså fördelar av
det i det kostnadsutjämningssystem som vi har.
Sedan finns det två delar när det gäller det tillfäl-
liga sysselsättningsstödet, som jag har berättat tidiga-
re. De 800 miljonerna har varit avsedda för de områ-
den som har en tillväxt. De 2,2 miljarderna gäller
alltså för de övriga kommunerna. Jag är förvissad om
att det är ett mycket välkommet resurstillskott även i
Arjeplog, även i en situation där man måste minska
sin kostym.
Vårt svar till de här kommunerna är, till skillnad
från Moderaternas svar, att vi vill stärka kommun-
sektorn i dess helhet. Det vill inte Moderaterna. De år
som jag har varit med under denna mandatperiod har
Moderaterna år efter år velat minska resurserna till
kommunsektorn, vilket skulle drabba en kommun
som Arjeplog. Vi vill öka resurserna så att det blir
bättre ekonomiska förutsättningar för alla kommuner
och landsting i vårt land. Det vill inte Moderaterna.
De prioriterar hellre skattesänkningar, både den stat-
liga och den kommunala skatten.

Anf. 22 LENA EK (c):
Fru talman! Ärade ledamöter och åhörare! Cen-
terpartiet har en sak gemensamt med Socialdemokra-
terna, nämligen att vi vill öka stödet till den kommu-
nala sektorn därför att den kommunala sektorn har
huvudansvar för vård, skola och omsorg. Det här kan
man göra på tre sätt.
1. Man kan öka den kommunala skattebasen, vil-
ket vi tycker är det absolut sundaste sättet att
göra det på. Vi har ett antal förslag om detta i
våra motioner.
2. Man kan öka det kommunala anslaget, den s.k.
påsen, sedan det här blev hopslaget till ett gene-
rellt kommunalt anslag. Vi har ökningar där
också, därför att vi ser att det behövs i nuvaran-
de situation.
3. Man kan använda tillfälliga pengar eller tillfäl-
liga stöd.
Den tredje vägen har Kommunförbundet utvärde-
rat. I rapporten om kommunernas ekonomiska läge,
som man lade i fullständig kommunal politisk enighet
för bara några veckor sedan, sade man: Gör inte så
här! Använd inte de här tillfälliga stöden! De fungerar
inte bra, utan de slår orättvist. Det är svårt att beräkna
kostnader därför att det följer krav med de tillfälliga
stöden - ganska tuffa krav.
När Kommunförbundet har utvärderat de tillfälli-
ga stöd som vi har sett de senaste åren visar det sig att
kraven som är kombinerade med de tillfälliga stöden
har gjort att kommunerna har gått back. De har förlo-
rat ekonomiskt därför att kostnaderna som har varit
kopplade till kraven har varit högre än de pengar som
har legat i de tillfälliga anslagen.
I stället ber man i fullständig kommunal politisk
enighet om att få pengarna i påsen som generella
anslag. Det gör att man slipper att tricksa och diskute-
ra om det strider mot budgetlagen eller inte, vem som
har gjort vad, osv.
Det är bättre att göra det enkelt och tydligt. Då
följer man också utan diskussion de regler som vi
gemensamt var överens om när vi en gång sanerade
ekonomin och införde denna lagstiftning för att få
ordning på ekonomin i stat, kommun och landsting.
Det är det första jag vill ta upp när det gäller valet
av metod.
Valet av metod ger också andra nackdelar. En av
de nackdelarna är att det är ett tillfälligt anslag. Ett
stort problem som anställda, men också kommun-
medborgare, upplever är att projektanställningar,
visstidsanställningar och deltider, osv., florerar i
kommunerna. Det idealiska är att i stället försöka
uppnå fast tillsatta heltidstjänster.
Tillfälliga bidrag över 6, 12, 18 eller 24 månader
gynnar inte uppkomsten av fasta jobb i kommunsek-
torn. Det drabbar kvinnor, därför att det är de som får
dessa vikariat och som inte kan etablera sig fast på
arbetsmarknaden. Ur jämställdhetssynpunkt är försla-
get fullständigt förkastligt.
Hade man i stället valt tekniken att lägga pengar-
na i påsen hade det blivit fasta jobb, och det är nå-
gonting som alla egentligen vill ha.
Här kommer vi in på det tredje argumentet - de-
mokratin. Man ska värdera den kommunala demo-
kratiska nivån på ett rättvist sätt. Man undrar i Kom-
munförbundet i fullständig politisk enighet om inte
rikspolitikerna litar på att kommunerna kan göra detta
på ett bra sätt om de bara får pengarna. Man gör olika
avvägningar i Arjeplog, Valdemarsvik, Linköping,
Malmö och Stockholm, men frågorna måste få avgö-
ras lokalt därför att den lokala kommunala demokra-
tiska nivån är närmast människor och lättast att
genomskåda. Det är lätt för väljarna att se vad som är
bra och dåligt.
Det är tre väldigt tunga argument.
Mot slutet av debatten har frågan om det tillfälliga
stödet är förenligt med konkurrenslagstiftningen och
framför allt med EU-fördraget kommit upp. Det kom
som en överraskning för mig, åtminstone, att detta
reformförslag inte anmälts till kommissionen.
Regeringen har i två års tid med alla medel för-
sökt visa att vi klarar den europeiska dimensionen. Vi
är bra på den europeiska nivån. Se så bra vi ledde
unionen under ordförandeskapet, och se vilket mo-
delland vi är och hur duktiga vi är på detta.
Jag kan förstå att man inte hänger med i alla olika
direktiv och förordningar som kommer, för det är en
stor mängd, men Romfördraget - fördraget om upp-
rättande av europeiska gemenskapen - är grundlag.
Det är konstitution. Det är det enklaste.
Det finns tre artiklar i fördraget som handlar om
statligt stöd - artiklarna 87, 88 och 89. Den första
handlar om vad man ska göra. Den andra handlar om
kommissionens hantering av det hela, och den tredje
om att man kan ändra reglerna. Det är inte så viktigt.
I artikel 87 mom. 1 står det så här: "Om inte annat
föreskrivs i detta fördrag, är stöd som ges av en
medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av
vilket slag det än är, som snedvrider eller" - lyssna
nu noga - "hotar att snedvrida konkurrensen genom
att gynna vissa företag eller viss produktion, ofören-
ligt med den gemensamma marknaden i den utsträck-
ning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna."
Det behöver alltså inte vara ett etablerat faktum,
Hans Hoff, att stödet har en snedvridande effekt.
Formuleringen är att stödet ska hota att snedvrida
konkurrensen. Det är en mycket mjukare formulering,
och det innebär att området för anmälningsplikt vid-
gas väldigt mycket.
Man räknar upp ett antal stöd som är förenliga
med den gemensamma marknaden och sådana stöd
som kan vara förenliga med den gemensamma mark-
naden. Förenligt med den gemensamma marknaden
är stöd av social karaktär, stöd för att avhjälpa skador
efter naturkatastrofer eller stöd till östra Tyskland.
Det som kan vara förenligt med den gemensamma
marknaden är stöd till regioner där levnadsstandarden
är onormalt låg eller där bristen på sysselsättning är
allvarlig. Det kan också handla om gemensamma
europeiska projekt eller om att underlätta för utveck-
ling av viss näringsverksamhet i vissa eftersatta regi-
oner. Det kan också handla om stöd för att främja
kultur eller bevara kulturarvet eller om stöd av annat
slag som det har beslutats om med kvalificerad majo-
ritet i rådet.
Ingenting av detta stämmer på det tillfälliga sys-
selsättningsstödet. Om stödet hotar att snedvrida
konkurrensen ska det anmälas.
Man har också diskuterat skillnaden mellan det
ordinarie kommunala anslaget och det nya förslaget.
Skillnaden är att det ordinarie anslaget är just ordina-
rie. Man har förhandlat om det, så det finns med.
Kommissionen har värderat det. Vissa vassa hörn
slipades av i samband med de svenska förhandlingar-
na.
Det står i artikel 88 mom. 3 att kommissionen ska
underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla
planer på att vidta eller ändra stödåtgärder. Det är
precis det vi har här.
Det finns också en tidsgräns. Om det inte kommer
fram ett beslut från rådet inom tre månader kan man
skynda på förfarandet och få ett beslut från kommis-
sionen. Man behöver alltså inte vänta i åratal på ett
förhandsbesked eller ett beslut. Det hade kunnat göras
i ordentlig ordning, och det går fortfarande att göra i
ordentlig ordning om man vill.

Anf. 23 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! Många av de frågor och diskussioner
som Lena tar upp hade vi en debatt om den 4 april, så
det tänker jag inte gå in på närmare. Det gjorde vi rätt
rejält vid det tillfället.
När vi kommer in på EG-rätten kan jag däremot
säga att stödet är konkurrensneutralt och att det inte
påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Därmed
strider det heller inte mot artikel 87 i EG-fördraget.
Därför har man inte ansett att man behöver göra en
anmälan för att kontrollera detta.
Det som är intressant i detta är den vidare tolk-
ningen. Det gäller de generella statsbidragen. Detta
berör Lena Ek något. Det är också bidrag som går
från staten till kommunerna. De tillfaller heller inte
olika verksamheter och entreprenörer - varken pri-
vata, kooperativa eller andra. De tillfaller enkom
kommunen.
En oerhört väsentlig fråga är om Centerpartiet,
som anser att det tillfälliga sysselsättningsstödet stri-
der mot artikel 87, också anser att de generella stats-
bidragen strider mot artikel 87. Jag hänvisar till det
jag sade om att pengarna inte heller i det samman-
hanget tillfaller enskilda entreprenörer.

Anf. 24 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Jag ska gärna återigen, så att Hans
Hoff och alla andra hör det, säga att det generella
stödet till kommunerna inte strider mot Romfördra-
get. Det fanns vid förhandlingarna några detaljer som
inte var helt okej. De ändrades i de svenska reglering-
arna. Detta är godkänt och klart, och vi behöver över
huvud taget inte diskutera det. Det finns ingen dis-
kussion om detta om man inte konstruerar en.
Däremot är det enligt artikel 88 mom. 3 väldigt
tydligt att kommissionen ska underrättas i så god tid
att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller
ändra stödåtgärder. Så står det, och det ska man till-
lämpa om man följer EG-rätten.
Det innebär att det är kommissionen som värderar
om ett stöd hotar att snedvrida konkurrensen eller
inte. Det kan ett enskilt parti i en enskild medlemsstat
inte göra.
Uppstår det tvivel - hotar ett särskilt stöd att
snedvrida konkurrensen - föreligger en anmälnings-
plikt. Detta tvivel finns, eftersom vi diskuterar frågan.
Vi har diskuterat den i utskottet. Vi har diskuterat den
i kammaren flera gånger. Vi har haft hearingar runt
ämnet, och diskussionen är levande.
Det finns alltså rätt så många som tycker att det
hotar konkurrensen. Det innebär att den problembil-
den finns, och då föreligger en anmälningsskyldighet.
Det är väldigt tydligt om man läser artikel 87, mom.
1, och artikel 88, mom. 3.

Anf. 25 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! Om det nu inte vore konkurrensneut-
ralt utan konkurrenssnedvridande, vilket det inte är i
och med att stödet beräknas på 50 % av de kostnader
för verksamhet som köps in från andra producenter
som kommuner och landsting har, hade Konkurrens-
verket säkerligen berört den frågan i samband med
den offentliga utfrågningen den 12 mars. Det gjorde
man ej.

Anf. 26 LENA EK (c) replik:
Fru talman! Enligt Romtraktaten är det, återigen,
inte ett enskilt parti i en enskild medlemsstat som
avgör en sådan här fråga, utan formuleringen är sådan
att det, om det finns diskussion eller tvivel runt ett
statsstöd, ska anmälas till kommissionen. Det är
kommissionen eller rådet som avgör en fråga om
konkurrenssnedvridning när det gäller statsstöd.
Jag tycker att det är väldigt tydligt i formulering-
arna att man hotar att snedvrida konkurrensen genom
att gynna vissa företag eller viss produktion, vilket då
blir oförenligt med den gemensamma marknaden, och
det kan påverka handeln mellan stater. Det är klart att
det gör. Det handlar ju i sista skedet om hur upp-
handlingarna sker, vilka som kan vara med och hur
öppet det är för deltagande av företag, svenska eller
europeiska. Därmed föreligger också en anmälnings-
plikt.
Det är möjligt att kommissionen och rådet vid en
behandling av detta skulle säga: Det är okej. Kör!
Använd detta - det kan vi acceptera! Man kan också
t.o.m. begära en särskild omröstning i rådet om att
man ska gå förbi de regler som finns och av särskilda
skäl godkänna detta, men då krävs det en enighet vid
rådets beslut.
Det är i alla fall väldigt förvånande att en regering
som har bestämt sig för att omfamna den europeiska
nivån och försöker visa att man klarar av det inte kan
läsa Romtraktaten, att en regering som vill gynna
heltidsarbete i den kommunala sektorn lämnar ut stöd
som ger kortidsanställningar och att en regering som
säger sig vilja gynna den kommunala demokratiska
nivån inte litar på de kommunala politikerna.

Anf. 27 ANNA KINBERG (m):
Fru talman! Kära åhörare! Om man nu har följt
den här debatten ett par veckor kan man kanske fråga
sig varför detta över huvud taget är viktigt. Jo, även
om vi ser på detta på diametralt olika sätt handlar det
om välfärd, om jobb och om rättvisa. Det är mot den
bakgrunden som jag har kritiserat förslaget, och det är
vi ganska många som har gjort.
Vill man ha välfärd, fler jobb och mer rättvisa ska
man nämligen inte ta pengar från skattebetalarna och
skicka dem till kommunala byråkrater som sedan får
avgöra vem som ska få del av dem. Det är orättvist,
och det skapar inga nya jobb.
Det är faktiskt ganska väl belagt att nya jobb i fö-
retag är det som skapar resurser till människor, till
kommuner och till de instanser som vill använda
skattepengarna. Det är också väl belagt att personalen
i välfärdssektorn trivs bättre hos privata arbetsgivare,
och sådana behövs det inte mindre utan mer av om
man vill trygga välfärden och jobben i såväl Arjeplog
som Alvik - det gäller säkert även Arvika och andra
städer. Runtom i landet är det här viktigt. Därför är
det viktigt att kritisera när det här görs på fel sätt och
t.o.m. hindras.
Så till konkurrensfrågan. Den har belysts rätt väl
av flera talare.
För det första är det här inte neutralt. Det leder till
att det blir svårare för privata företag att etablera sig
och att anställa i välfärdssektorerna. Det hindrar att
nya jobb skapas. Det är därför som Almega kritisera-
de 50-procentsnivån på utfrågningen i mars. Det är
därför som Svenskt Näringslivs kommentar och refe-
rens uppenbarligen är borta. Det visade sig i den nya
finansutskottsbehandlingen att man inte riktigt kunde
stå för att de tyckte att det här var okej.
Det är ett stort problem ur konkurrensperspektiv
att valfrihet för människor inte omfattas. Det här ger
en viss valfrihet för kommuner men bara till en viss
del för den verksamhet som man väljer att köpa. Det
här kommer att gynna kommunal verksamhet på
bekostnad av privat. Det här stöder och upprätthåller
sysselsättning i kommuner och skapar inga större
mängder nya jobb.
För det andra ser svensk konkurrensrätt tyvärr rätt
liberalt på det här med näringsverksamhet. Svensk
konkurrensrätt har ju tillåtit rader av exempel på
sådant som slår undan benen på privata företag -
kommunala bolag konkurrerar ut andra. Det är därför
som det är mera intressant att titta på EG-rätten.
Svensk konkurrensrätt tillåter att kommunala företag
konkurrerar ut privata. EG-rätten gör det inte. EG-
rätten ställer, som Lena Ek så riktigt och utförligt har
påpekat, större krav på konkurrensneutralitet.
Här finns det då en viss snedvridande effekt, och
vi har tvistat i veckor om hur stor den är. Är det då
över huvud taget relevant att tillämpa EG-rätten på
det här, eller är det bara en hemmafråga som de inte
har att göra med där nere i Bryssel? Det är relevant.
Det handlar om internationella företag som vill lägga
anbud på svensk verksamhet. Det handlar om danska
sjuksköterskor, finska friskolor och andra som vill
vara med och förbättra den svenska välfärden genom
att delta i upphandlingar och genom att erbjuda pri-
vata alternativ till de människor som vill och får väl-
ja. Därför finns det en s.k. gemenskapsrättslig dimen-
sion och en anledning att kritisera detta med EG-
rätten som grund.
Finns det en sådan här risk är det, som Lena Ek
nyss nämnde, ganska solklart att svenska staten, när-
mare bestämt regeringen, är skyldig att anmäla det till
kommissionen för prövning i god tid före ett beslut.
Sedan är det väldigt viktigt att poängtera att det inte
är min sak att avgöra hur snedvridande detta är. Jag
kan eller bör inte ta ställning till om det är så sned-
vridande att det strider mot statsstödsreglerna och
därför inte får genomföras. Det är inte heller Hans
Hoffs sak att ta ställning till det, med all respekt i
övrigt. Det är inte Siv Holmas och inte ens Lena Eks
eller Sveriges riksdags sak att ta ställning till detta
utan just kommissionens. Det är just därför som
kommissionen kräver, och det är stadgat i EG-
fördraget, att sådant här ska anmälas för prövning.
Jag önskar innerligt att ett sådant här beslut inte
fattas innan en sådan prövning är gjord, och jag ska
på alla sätt och vis rösta för att det inte ska fattas.
Annars riskerar man nämligen att behöva riva upp det
när kommissionen väl har undersökt färdigt.
Förra veckan förstod vi att finansministern skulle
ta en rövare i alla fall. Sedan försökte han anklaga
mig m.fl. i massmedier för att ha försökt vilseleda
kommissionen. Det har även Hans Hoff försökt göra
gällande. Därför vill jag bara påpeka att det jag har
skickat ned i diverse brev är förslag, protokoll och
annat från riksdagstrycket som är helt officiellt. Det
handlar om de propositioner som Bosse Ringholm
och hans medarbetare själva har skrivit och om de
betänkanden som Hans Hoff och hans kompisar i
utskottet själva har tagit fram. De förslagen har jag
skickat ned till kommissionen, eftersom Bosse Ring-
holm inte har gjort det, och jag har begärt att man ska
yttra sig över dem. Det är, som sagt, naturligtvis inte
min sak att ta ställning till det juridiska, men eftersom
ingen annan verkar ha skickat ned detta från Reger-
ingskansliet, vilket är anmärkningsvärt, har jag gjort
det själv. En sådan här prövning är inledd men ännu
inte avslutad.
Ett bra tips, om man vill slippa sådana här be-
kymmer och ha ett konkurrensneutralt förslag som
innebär att jobb skapas, är att man inför en generell
sänkning av arbetsgivaravgiften. Men den debatten
har vi haft förut, och detta kan jag väl inte övertyga
Hans Hoff och gänget om i dag. I stället kommer väl
det här förslaget att genomföras, kanske från den 1
juni med retroaktiv verkan. Och samtidigt pågår en
undersökning i kommissionen.
Hans Hoff kan skriva upp att jag för säkerhets
skull kommer att skicka ned även dagens protokoll
till kommissionen, ifall Bosse Ringholm inte gör det
nu heller. Och så småningom kommer det ett utslag.
Mot den bakgrunden vill jag ställa ett par frågor till
Hans Hoff. Låt oss säga att det skulle visa sig att
kommissionen säger: Nej, Sverige, så här får ni fak-
tiskt inte göra. Det här är EG-rättsligt ohållbart. Och
låt oss anta att den 1 juni redan har varit. Då har jag
två frågor till Hans Hoff. Vad ska Hans Hoff och
hans partibroder i Finansdepartementet göra då? Vill
han kanske berätta det redan i dag?
Den andra frågan är: Vad ska kommunerna göra
då? Är det sjysta spelregler för de stackars kommu-
nala tjänstemännen som ska administrera det här
synnerligen klantigt administrerade förslaget? Ska
man rycka undan benen för dem igen? Att först lova i
september, sedan inte genomföra under hösten, kan-
ske genomföra under våren, kanske införa det från
den 1 juni och sedan kanske behöva riva upp det igen
- det skulle bli effekten om kommissionens prövning
visar att det föreslagna statsstödet inte är tillåtet.
Eftersom det finns risk för att man inte får genomföra
det tycker jag att vi ska invänta kommissionens utslag
först. Jag vill gärna ha svar på mina frågor från Hans
Hoff.

Anf. 28 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! Regeringen har gjort bedömningen att
det tillfälliga stödet till kommuner och landsting är
konkurrensneutralt och att det inte påverkar handeln
mellan medlemsstaterna. Man har inte ansett att det
strider mot artikel 87 i EG-fördraget. Därför finns det
inte heller anledning att anmäla det.
Anna Kinberg kommer in på hypotetiska frågor,
som jag har oerhört svårt att ta ställning till. Det
handlar om huruvida det ena, det andra eller det tredje
händer. Om vi får ett negativt besked får vi ta ställ-
ning till det, men jag tror det är låg sannolikhet för ett
sådant.

Anf. 29 ANNA KINBERG (m) replik:
Fru talman! Jag börjar känna mig lite dum nu i re-
plikerna mot Hans Hoff. Han har sagt hela dagen att
regeringen har ansett sig stå över EG-fördraget. Jag
anser att regeringen inte står över EG-fördraget, efter-
som Sverige är medlem av Europeiska unionen. Då är
man enligt fördragets artikel 88 § 3 skyldig att an-
mäla planer på den här typen av statsstöd för att få det
prövat huruvida det rör sig om otillåtet statsstöd.
Jag noterar för säkert femte gången i dag att re-
geringen inte har haft sådana planer. Det framkom
också i förra veckan. Eftersom regeringen är skyldig
att göra detta skulle jag vilja be Hans Hoff att kom-
mentera om han själv avser att anmäla det här försla-
get till kommissionen. Jag anmäler i alla fall. Men om
han inte gör det, hur ser han då på saken om Sverige
skulle få nej? Det är inte hypotetiskt. Vill ni undvika
hypotetiska frågor hade ni kunnat utreda frågan noga
i förväg. Det har ni valt att inte göra.

Anf. 30 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! Om regeringen hade haft minsta
misstanke om att stödet hade varit konkurrenssned-
vridande - att det hade stått i strid med artikel 87 i
EG-fördraget - hade regeringen anmält det för en
prövning. Nu har man gjort bedömningen att det inte
är konkurrenssnedvridande och att det inte strider mot
artikel 87 i EG-fördraget. Därför har man inte heller
begärt en prövning. Hade det funnits en tveksamhet
från regeringens sida hade man självfallet gjort detta.
Jag utgår ifrån det, men jag kan inte svara för reger-
ingen.
Jag kommer inte att anmäla detta till EG-
kommissionen. Det har Anna Kinberg redan gjort
indirekt. På grund av hennes brevväxling med kom-
missionen antar jag att man där nu kommer att börja
titta på ärendet. På det viset kan man säga att Anna
Kinberg redan har anmält det till EG-kommissionen.

Anf. 31 ANNA KINBERG (m) replik:
Fru talman! Jag vill försöka förklara för Hans
Hoff en allra sista gång att det inte är regeringens sak
att göra den här bedömningen, och inte heller Hans
Hoffs eller Sveriges riksdags. Det är EG-
kommissionen som ska göra den. Helt oavsett vad
Hans Hoff eller Bosse Ringholm eller socialdemo-
kraterna i finansutskottet har för uppfattning i sak är
man tydligt fördragsenligt skyldig att anmäla ärendet
till kommissionen. Jag konstaterar att man högakt-
ningsfullt struntar i detta, vilket jag tycker är formellt
mycket anmärkningsvärt.
Jag kan påpeka att jag självklart har anmält det
redan, att undersökning pågår och att jag skickar ned
även dagens protokoll. Jag ser fram emot utslaget av
kommissionens prövning och önskar både Hans Hoff
och kommunerna lycka till.

Anf. 32 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Vi har väl alla lagt märke till att Hans
Hoff har gått i finansministerns skola och därför hela
tiden återupprepar en och samma mening. Jag trodde
möjligen att erfarenheterna från finansministerns
presskonferenser hade fått Hans Hoff att akta sig för
det.
Jag vill ställa en fråga till Hans Hoff. Var det ur-
sprungliga förslaget, som presenterades på den soci-
aldemokratiska partikongressen och som sedan dis-
kuterades en hel del under hösten, också fritt från
konkurrenssnedvridande effekter, eller gjorde reger-
ingen då bedömningen att det förslaget hade en rad
konkurrenssnedvridande effekter? Vid vilken tid-
punkt, blir då min följdfråga, kunde man göra be-
dömningen att förslaget inte längre var konkurrens-
snedvridande?

Anf. 33 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! I vems skola jag har gått, eller går,
kanske vi kan lämna därhän, i alla fall officiellt i
kammaren.
Lennart Hedquist kommer in på den socialdemo-
kratiska kongressen och tar upp förslag som diskute-
rades där. Det ämnar jag inte kommentera. Vi be-
handlar propositioner som regeringen lämnar till
riksdagen. Det är propositioner som vi bereder och
behandlar i utskottet som riksdagen tar ställning till -
inte någonting som presenteras på olika former av
kongresser eller på andra möten.

Anf. 34 LENNART HEDQUIST (m)
replik:
Fru talman! Jag ställer min fråga med utgångs-
punkten att det ursprungliga förslaget var så uppen-
bart konkurrenssnedvridande. Det är något som jag
inte tror behöver vara föremål för någon som helst
diskussion. Sedan gör regeringen en rad justeringar.
Det är uppseendeväckande om man då inte hela tiden
har haft frågeställningen klar för sig, dvs. att man är
tvungen att göra en anmälan av förslaget för att se
huruvida EG-kommissionen gör samma bedömning
och kommer fram till att det inte är konkurrenssned-
vridande.
Vi i oppositionen har hela tiden haft en rad skäl
att motsätta oss det här förslaget. Men vi har hela
tiden utgått ifrån att regeringen har kommunicerat
med kommissionen. Jag tycker, som sagt, att det som
vi fick klart för oss i torsdags är uppseendeväckande
- att man över huvud taget inte hade haft några som
helst kontakter.

Anf. 35 HANS HOFF (s) replik:
Fru talman! Lennart Hedquist återkommer till för-
slaget från den socialdemokratiska kongressen och
konstaterar att detta blivit allt bättre under processens
gång. Förslaget har, enligt min uppfattning och sä-
kerligen också enligt Lennart Hedquists uppfattning,
blivit bättre under utskottsbehandlingen - bl.a. under
den offentliga utfrågningen som genomfördes - och
under finansutskottets arbete med de motioner som är
väckta. Vi kan konstatera att riksdagens arbete fak-
tiskt fungerar på ett bra sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

4 § Allmänna motioner om mervärdesskatt

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU18
Allmänna motioner om mervärdesskatt.

Anf. 36 CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! I föreliggande betänkande är det ett
enigt skatteutskott som begär en översyn av momsen.
Utskottet begär att regeringen kartlägger de svårig-
heter som finns inom mervärdesskattesystemet när
det gäller avgränsningen mellan olika skattesatser.
Närmare bestämt gäller det de gränsdragningspro-
blem som finns för varor och tjänster som har olika
momsnivåer.
Utgångspunkten är att EU tillåter länderna att ha
generella momssatser på mellan 15 och 25 %. Där-
emellan tillåter man en eller två lägre nivåer, varav
den lägsta nivån får vara lägst 5 %. I Sverige har vi
valt att lägga oss på den högsta nivån när det gäller
den generella momssatsen, 25 %. Inom parentes kan
jag nämna att många av de stora länderna inom EU
här ligger mellan 16 % och 20 %.
I Sverige har vi förutom den 25-procentiga gene-
rella nivån också momssatser på 6 % och 12 % inom
olika branscher. Att det kan bli problem när man ska
dra gränsen för vad som ska ha låg moms kan illustre-
ras med några exempel.
Idrott som bedrivs som kommersiell verksamhet
har i allmänhet en momssats på 6 %. Detta gäller
dock inte transport i skidliftar, som har 12 % moms.
Detta är naturligtvis helt orimligt. Varför ska t.ex.
tennistimmen ha 6 % moms medan utförsåkning har
12 %?
Ett annat exempel gäller kultursektorn. Det är
svårförståeligt att det är 6 % moms när man lyssnar
till musik medan de som dansar till musik får betala
25 % moms. Var går egentligen gränsen mellan kul-
tur och nöjen? Är det när man dansar själv eller är det
när man ser på när andra dansar?
En annan bransch som brottas med problem med
olika momssatser är livsmedelsbranschen. Mat har
olika moms beroende på var jag äter den. När jag äter
min pizza på kvarterskrogen betalar jag 25 % moms,
men om jag köper den på 7-Eleven får jag betala
12 ½ %.
Mot den här bakgrunden är det glädjande att vi
har kunnat enas om en översyn av de avgränsnings-
problem som finns. Ännu mer glädjande hade det
dock varit om utskottet också hade varit enigt när det
gäller en översyn av nivån på momssatsen. Vi har en
mycket hög generell momsnivå på 25 %. Moderater-
na har en egen reservation om nivån där vi vill att
regeringen ser över möjligheterna att på sikt sänka
den allmänna momsnivån till mer konkurrenskraftiga
nivåer. Jag yrkar därför, fru talman, bifall till reser-
vation 1.
I grunden anser Moderaterna att momsen rent teo-
retiskt är en relativt bra skatteform. Momsen är syn-
lig, den är icke snedvridande och den gör att vi beta-
lar först när vi konsumerar. Att vi ändå vill arbeta för
att inom överskådlig tid sänka momsen beror på att
vårt skattetryck totalt sett är så extremt högt och att
konkurrensen om rörliga skattebaser ökar trycket
mycket. Vi måste också tänka på att sänka momssat-
sen.
Vad det handlar om kan illustreras med ett räkne-
exempel. Momsen kostar i dag skattebetalarna om-
kring 200 miljarder kronor. Om man skulle sänka den
generella momsnivån till 18 % och bara ha en enda
momsnivå skulle det innebära att skattebetalarna
sparade 17 miljarder kronor. Detta är bara ett räkne-
exempel och inget förslag i dag, men jag tycker ändå
att det är intressant att titta på siffrorna för att lite
grann se vad det är fråga om. Man ska komma ihåg
att skatteintäkterna totalt inom den offentliga sektorn
är 1 200 miljarder.
Att vi måste börja titta på momsnivåerna visar en
hel del konkurrensproblem inom olika branscher. Jag
ska beröra några här.
Först har vi handeln med kapitalvaror över grän-
serna. Det kan gälla kapitalvaror som bilar, kylskåp,
elektroniska produkter, möbler osv. Det är numera
ganska lätt att handla dessa varor t.ex. i Tyskland,
som har 16 % moms i stället för våra 25 %. I Dan-
mark har det gått så långt att handlare t.o.m. erbjuder
sina kunder den lägre momssatsen för att kunna
hänga med. Fenomenet har fått stor spridning, efter-
som det räcker med att handlaren har tyskt moms-
nummer för att kunna sänka priserna till den tyska
momsnivån. Många handlare går också samman med
gemensamma utlämningsställen dit kunden åker för
att kunna hämta varorna. Denna handel har nu i
Danmark nått en sådan omfattning att politikerna har
börjat oroa sig för de statsfinansiella effekterna. Även
för Sveriges del torde denna konkurrens på sikt på-
verka skattebasen.
En annan bransch som lider av vår höga momssats
är tjänstesektorn. Momsen bidrar till att öka skatteki-
larna, som gör det mycket dyrt att köpa tjänster för
privat bruk. Detta bidrar till att uppmuntra svartarbe-
te, där både moms och inkomstskatter undviks. Jag
ska ta ett exempel: Om en läkare ska anlita en hant-
verkare måste läkaren tjäna in över 1 000 kr för att
hantverkaren ska kunna få 100 kr efter skatt i sin
hand. Det är det som är skattekilarna, och momsen
bidrar till att öka dessa.
En tredje sektor som också lider av den höga
momsen är det vi kallar digitala tjänster. Det är när
varor och tjänster levereras elektroniskt, online. Om
man säljer sådana tjänster till en privatperson ska
säljaren betala momsen i det land där man har sitt
företag. Inom EU har man nu kommit fram till en
kompromiss som innebär att när tredje land vill sälja
sådana här digitala tjänster inom EU räcker det att
man registrerar sig i ett enda EU-land, t.ex. Luxem-
burg. Men reglerna är väldigt krångliga. Om t.ex. ett
amerikanskt företag är registrerat i Luxemburg för att
sälja digitala tjänster ska det amerikanska företaget ta
ut olika moms beroende på till vilket land man säljer
sin digitala tjänst. Men momsen ska betalas i Luxem-
burg, och sedan ska Luxemburg fördela dessa olika
momspengar till de olika länder där kunderna finns.
Det säger sig självt att det är otroligt byråkratiskt och
mycket stora problem med att kontrollera att det
verkligen går till på det här sättet.
Därför tror jag att det inom den digitala branschen
är mycket svårt att få de skatteintäkter som det var
tänkt. Då kan det också vara ett problem om man har
hög momssats och räknar med höga skatteintäkter.
Utskottsmajoriteten finner inte anledning att upp-
mana regeringen att se över även nivån utan hänvisar
till att de här problemen redan är uppmärksammade
av olika utredningar, bl.a. Skattebasutredningen.
Skattebasutredningen påpekar liksom utskottet att
vårt höga skattetryck torde hänga samman med de
s.k. generellt utformade välfärdssystemen och den
höga ambitionsnivån. Men i direktiven till denna
utredning sägs det också att den totala skattebördan
inte ska minska. Finner utredningen att momsen
måste sänkas är alltså villkoret att andra skatter höjs.
Antagligen kommer det att bli så att andra skatter på
mindre rörliga skattebaser kommer att höjas, och då
torde de klassiska f:en, nämligen fattigt folk och
fastigheter, ligga i riskzonen. Det anser inte Modera-
terna vara acceptabelt. Vi är därför beredda, herr
talman, att arbeta för en sänkning av momsen paral-
lellt med att vi fortsätter att sänka skatterna på andra
skattebaser.

Anf. 37 KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! Endast den danska mervärdesskatten
kan mäta sig med den svenska. Vi har tillsammans
den högsta momsen i världen. Visserligen är momsen
på vissa varor lägre än 25 %, men även i andra länder
är momsen lägre på motsvarande varor. I t.ex. Stor-
britannien och Irland är momsen helt slopad.
Det kan vara missvisande att jämföra svensk
moms med andra länders. Det kan tyckas att den
svenska momsen på 25 % inte är så hög med tanke på
att den i de flesta europeiska länder också är åtmin-
stone över 15 %. Men en sådan jämförelse blir miss-
visande. Hela det skattetryck som läggs på ett hushåll
måste beaktas. Förvärvsinkomster beskattas i Sverige
med 30 %, såvida man inte har uppnått en inkomst
som medför statlig inkomstskatt.
Arbetsgivarna betalar dessutom 31 % i sociala avgif-
ter på alla lönekostnader.
Totalt sett är mer än halva lönekostnaden olika
skatter. Det som blir kvar efter detta ska sedan an-
vändas till konsumtion, och konsumtionen i sin tur är
alltså beskattad. Det är den skatten vi beslutar om här
och nu.
Betecknande för låginkomsttagare är att man lever
på det man tjänade in förra månaden. Det finns för
många inga marginaler. Alla pengar som blir över
efter att skatterna är betalda måste användas till all-
deles nödvändig konsumtion. Detta gör att den totala
beskattningen av en låginkomsttagare faktiskt är
mycket hård. Enligt uträkningar gjorda av Svenskt
Näringsliv uppgår den totala skattekilen, alltså den
del av en arbetsgivares ökade lönekostnader som går
till skatt, till 64,3 %. Det innebär alltså att om en
arbetsgivare betalar 100 kr mer till en anställd får den
anställde ut 35:70 kr.
Det är i detta sammanhang som mervärdesskatten,
momsen, ska ses. Av inarbetade pengar som en barn-
familj har att spendera ska 25 % betalas i skatt ännu
en gång. Det är orimligt.
Herr talman! Kristdemokraterna ser fram emot en
full översyn av hela momssystemet. Det finns i dag
en rad inbyggda fel och dubbeltydigheter i regelsy-
stemet. Enligt människor som jag har talat med vet
man inte ens på skattemyndigheten riktigt vad som
gäller i alla lägen. Samma person som undrar om en
momssats kan få flera olika svar beroende på vilken
tjänsteman man har fått tala med. Det behövs med
andra ord en tydlig och klar översyn av momsreglerna
som syftar till enkelhet, men också till att förbättra
förhållandena för hushållen med de lägsta inkomster-
na. Det är alltså med tillfredsställelse som Kristde-
mokraterna medverkar till beslutet om en översyn av
momssatserna.
Vi har vid flera tillfällen motionerat om bl.a.
dansbandsmomsen och restaurangmomsen. Vi förut-
sätter att även dessa beaktas i kommande översyn.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 2 i
detta betänkande. Det är en reservation som behand-
lar sänkt mervärdesskatt på fastighetsskötsel i egen
regi. Förvaltningsmomsen för fastigheter bör på sikt
sänkas. Köp av tjänster för skötsel i form av städning,
renhållning och fastighetsförvaltande arbetsuppgifter
tycker vi också bör få en översyn.

Anf. 38 ROLF KENNERYD (c):
Herr talman! Sverige har en i internationella
sammanhang hög mervärdesskattesats. Den applice-
ras dessutom på en stor skattebas eftersom den i prin-
cip berör alla varor och tjänster. Det gör sammantaget
att mervärdesskatten tillför statskassan uppemot
200 miljarder kronor på årsbasis. Mervärdesskatten
står därmed för ungefär 30 % av de sammanlagda
statliga inkomsterna i form av skatter och avgifter.
Omvänt innebär detta att en väldigt stor del av
hushållens skattebörda utgörs av mervärdesskatt. Det
är därför naturligt att just förändringar i mervärdes-
skatteuttaget aktualiseras i en lång rad motioner som
behandlas tillsammans i det här betänkandet.
Framför allt rör det sig om förslag till ändrad
gränsdragning när det gäller tillämpning av och
gränsdragning mellan de olika skattesatserna, dvs.
25 %, 12 % eller 6 %.
Det radikala greppet för att undvika gränsdrag-
ningsproblem är självfallet att slopa alla gränser.
Tillämpat på detta område skulle det innebära att alla
varor och tjänster som omfattas av mervärdesskatt
skulle belastas med normalskattesatsen som i dag är
25 %. Så hade vi det också ett tag, som resultat av
skattereformen för drygt 10 år sedan.
Centerpartiets principiella uppfattning på den här
punkten är att skattesatsen för mervärdesskatt i hu-
vudsak bör vara enhetlig och generell. Vi anser
emellertid att undantag bör göras för människors
basbehov, såsom boende och livsmedel, vilka bör ha
en lägre skattesats.
Det kan naturligtvis diskuteras vad som bör in-
rymmas i begreppet basbehov. Men allmänt sett
måste ändå sägas att ju fler områden som omfattas av
nedsatt skattesats, desto fler gränsdragningsproblem
uppstår. Det här har varit ett genom åren tilltagande
problem. Det har resulterat i att alltfler särintressen
har drivit kampanjer för att just deras tjänst eller vara
bör omfattas av en lägre mervärdesskattesats. Det har
ofta rört sig om rimliga motiveringar i jämförelse
med någon tidigare lågbeskattad företeelse, men
samtidigt innebär det nya gränsdragningsproblem
gentemot andra företeelser.
Särskilt riklig har den här floran varit inom kul-
turområdet. Vi har därför från Centerpartiets sida
under flera år pekat på behovet av ett samlat grepp,
en ordentlig genomgång av framför allt momssatserna
inom kulturområdet, men också inom hela mervär-
desskatteområdet. Det är därför med mycket stor
tillfredsställelse jag nu konstaterar att ett enigt utskott
ställt sig bakom kravet på en genomgripande översyn,
en utredning av hela det lågbeskattade området i
mervärdesskattesystemet. Syftet är att bringa ordning
och reda och framför allt klarhet i det gungfly som
delar av mervärdesskattesystemet befinner sig i. Efter
denna genomlysning möjliggörs en samlad och en-
hetlig bedömning av vilka områden som ska omfattas
av de lägre skattesatserna på mervärdesskatteområdet.
Det medför i sin tur att de organisationer som äg-
nat tid och pengar åt att driva kampanjer för att just
deras varor och tjänster ska omfattas av en lägre
skattesats nu kan ägna sina krafter åt värdefullare
ting, nämligen det de själva är bäst på, att producera
varor och tjänster av hög kvalitet till rimliga kostna-
der. Att det samtidigt minskar marknaden för politis-
ka lobbyister och konsulter är en bieffekt som före-
faller minst sagt tolerabel.
Herr talman! Jag är faktiskt så pass nöjd med att
vi har kunnat enas om den här översynen på mervär-
desskatteområdet att jag i övrigt avstår från att fram-
ställa något yrkande med anledning av detta betän-
kande.
För övrigt anser jag, herr talman, att skatteutjäm-
ningssystemets grundvalar måste försvaras. Men det
är en fråga som inte har något som helst samband
med den fråga som vi nu diskuterar.

Anf. 39 LENA SANDLIN-HEDMAN (s):
Herr talman! Nivån på mervärdesskatten och det
totala skatteuttaget är högre i Sverige än i de flesta
andra industriländer. Det hänger naturligtvis ihop
med de höga välfärdspolitiska ambitioner som vi har i
vårt land. Skatternas främsta syfte är ju att finansiera
välfärden.
Under förra året drog mervärdesskatten in ca
190 miljarder kronor till statsbudgeten. I år beräknas
den dra in ca 200 miljarder kronor. När vi nu ska
debattera allmänna motioner om mervärdesskatt är
det viktigt att vi har det i åtanke. Skatter och välfärd
är två sidor av samma mynt.
Vi socialdemokrater är alltid redo att förändra och
förbättra, så också inom mervärdesbeskattningsområ-
det. Som bekant har regeringen tillsatt ett par utred-
ningar som berör momsområdet. Under 1999 tillsattes
en särskild utredare för att göra en översyn av regler-
na om skattskyldighet i mervärdesskattelagen, och
under 2000 tillsattes den s.k. Skattebasutredningen
med uppgift att lämna en samlad bedömning av inter-
nationaliseringens betydelse för svenska skattebaser
och framtida skattestruktur.
För oss socialdemokrater är det viktigt att vi får en
samlad bedömning av hur den svenska skattestruktu-
ren bör vara utformad i en värld med internationalise-
rade marknader för varor, tjänster och produktions-
faktorer, samtidigt som de välfärdspolitiska ambitio-
nerna bevaras på dagens nivå.
Herr talman! Det är riktigt, precis som Catharina
Hagen påtalar i sin reservation, att Sverige, jämte
Danmark, har den högsta mervärdesskatten i Europa.
Det hänger ihop med det jag sade tidigare, nämligen
att Sverige har höga välfärdspolitiska ambitioner.
Moderaterna hävdar att den högre svenska momsen
ställer till allvarliga konkurrensproblem för svenska
företag och menar att problemen ökar efterhand då
den inre marknaden utvecklas. Därför vill Moderater-
na ha en allmän sänkning av momsen till europeisk
nivå, dvs. till en mer konkurrenskraftig nivå, som de
skriver i sin reservation.
Låt mig då fråga Catharina Hagen vilken europe-
isk nivå Moderaterna menar. I de stora länderna i
Europa uppgår den normala momsen till 19,6 % i
Frankrike, 20 % i Italien, 17 ½ % i Storbritannien och
16 % i Tyskland. Hur mycket vill ni moderater sänka
den generella mervärdesskatten? Är det till den itali-
enska nivån, eller är det kanske till den tyska nivån?
Det skulle vara intressant om Catharina Hagen i sin
replik lite senare kunde svara på det. Ännu mer in-
tressant vore det om Catharina Hagen också kunde
redovisa hur stort bortfallet skulle bli för statskassan
med Moderaternas sänkningsförslag. Jag skulle också
vilja veta hur ni moderater tänker finansiera bortfallet
från statskassan.
Herr talman! Momsfrågorna är en del av den to-
tala skattepolitiken och också en del av synen på
välfärden och dess finansiering. Momsen ger i dag,
som jag sade tidigare, ca 200 miljarder kronor till
statskassan. Momsen är ju en oerhört viktig inkomst-
källa för att betala verksamheterna i vår gemensamma
sektor. Om nu Moderaterna föreslår en omfattande
sänkning av mervärdesskatten, menar jag att det är
oansvarigt om man samtidigt inte visar på i en analys
vad sänkningen innebär och inte redovisar konse-
kvenserna. Det ska bli väldigt intressant att få höra
Catharina Hagen i sin replik tala om vilken europeisk
momssats som gäller. Det är först då vi kan titta på
konsekvenserna av inkomstbortfallet.
Moderaterna påtalar att det är konkurrensnackde-
lar för svenska företag som föranleder förslaget till
sänkt generell moms. Men har Catharina Hagen och
hennes kamrater någonsin funderat över de konkur-
rensfördelar som den svenska välfärden faktiskt ger?
Det är ingen hemlighet att Moderaternas lösning på
alla problem är sänkta skatter. Catharina Hagen och
hennes kamraters inställning i frågan är föga överras-
kande.
Herr talman! Som jag tidigare sade är vi social-
demokrater villiga att förändra och förbättra mervär-
desskattesystemet, men det kan vi göra först efter det
att ordentliga analyser och utredningar har genom-
förts så att vi vet vad vi gör och vad detta innebär.
Vi socialdemokrater är öppna för alla tänkbara
förändringar som förbättrar systemet och gör det mer
överskådligt och mer rättvist. Men jag vill dock slå
fast att vi inte är beredda att genomföra ofinansierade
skattesänkningar som riskerar de välfärdspolitiska
ambitionerna.
Utifrån vår vilja att förändra och förbättra mer-
värdesskattesystemet menar vi, precis som de andra
partierna i utskottet, att regeringen bör se över till-
lämpningsområdena och analysera avgränsningspro-
blemen vad gäller vissa varor och tjänster inom det
lågbeskattade området. Det är uppenbart att den am-
bition som förelåg vid 1990 års skattereform om en
enhetlig och neutral mervärdesskatt som omfattade i
princip all omsättning av varor och tjänster inte har
lyckats uppfyllas. Syftet var, som bekant, att skapa ett
så enkelt system som möjligt genom att göra beskatt-
ningen praktiskt taget generell. Men under det senaste
årtiondet har flera förändringar gjorts inom mervär-
desskattens område, främst genom vårt inträde i EU.
År 1994 skedde en långtgående anpassning till
EG:s mervärdesskatteregler, och år 1997 trädde yt-
terligare anpassningar inom utbildning, kultur och
idrott i kraft. Under senare år har vi i riksdagen fattat
vällovliga beslut om att t.ex. sänka mervärdesskatten
på inträde till djurparker och om sänkt moms på
böcker och tidskrifter.
Olika differentieringar av mervärdesskatten kan
vara motiverade av fördelningspolitiska, kulturpoli-
tiska och branschekonomiska skäl, men systemet har
kommit att bli alltmer svåröverskådligt och krångligt.
Gränsdragningsproblemen blir mer och mer uppenba-
ra, och systemet framstår i många fall som svårbe-
gripligt, godtyckligt och orättvist. Utskottets leda-
möter uppvaktas ständigt av nya grupper och bran-
scher som vill ha sänkt moms. Det anordnas kam-
panjer, demonstrationer och upprop för att just den
egna verksamheten ska innefattas i det lågbeskattade
området. Det kan handla om allt från försäljning och
inköp av konst, dansbandsarrangemang över till en-
tréavgifter vid nöjesparker och science center. Det är
därför mycket glädjande att ett enigt utskott uppdrar
åt regeringen att se över tillämpningsområdena och
analysera avgränsningsproblemen vad gäller vissa
varor och tjänster inom det lågbeskattade området.
Herr talman! Kristdemokraterna oroar sig för situ-
ationen på hyresmarknaden. Boverket har konstaterat
att enligt de boende är hyrorna för höga, och samti-
digt finns det inget incitament för nyproduktion efter-
som hyrorna då blir för låga. Enligt Boverket ser de
privata företagen inte tillräcklig lönsamhet i byggan-
det medan de kommunala bolagen är mer intresserade
av god balans än av investeringar. Kristdemokraterna
menar att eftersom hyresboendet är tjänsteintensivt
och därmed högt beskattat är det de som har det eko-
nomiskt sämst ställt som missgynnas. Utifrån den
bakgrunden argumenterar Kenneth Lantz för att
momsen på fastighetsförvaltning bör sänkas så att
hyresgästernas möjligheter till självförvaltning kan
öka.
Jag tycker att det är ett vällovligt initiativ från
Kristdemokraterna att oroa sig för situationen på
hyresbostadsmarknaden, men jag tror faktiskt inte att
det är självförvaltning och en sänkning av momsen på
fastighetsförvaltningen som löser hyresboendets di-
lemma. Utskottsmajoriteten är inte beredd att slopa
beskattningsregeln för fastighetsförvaltningen efter-
som den ordning vi har syftar till att förhindra kon-
kurrenssnedvridande effekter.
För att bemöta Kristdemokraternas oro något vad
gäller hyresboende vill jag helt kort nämna att reger-
ingen i år har infört ett tillfälligt investeringsbidrag
just i syfte att främja nyproduktionen av hyreslägen-
heter, särskilt i tillväxtregionerna.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i be-
tänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 40 CATHARINA HAGEN (m) replik:
Herr talman! Lena Sandlin-Hedman frågade mig
vilken nivå vi vill sänka momsen till. Svaret är att vi
inte har något förslag i dag, men vi menar att det ur
konkurrenssynvinkel på sikt kommer att bli problem
för Sverige. Genomsnittligt är momsnivån i Europa
lägre. Momsnivåerna i andra länder går nedåt.
En annan fråga Lena Sandlin-Hedman tog upp
gäller om den svenska välfärden är konkurrenskraftig.
Ur min synvinkel är svaret på den frågan nej. Den
borde vara nej ur framför allt Lena Sandlin-Hedmans
synvinkel, annars hade man väl inte infört expert-
skatten för utländska experter. Man måste locka hit
dem med hjälp av lägre skatt eftersom vi inte har en
konkurrenskraftig välfärd.
En tredje fråga gäller om Socialdemokraterna an-
ser att den höga ambitionsnivån för välfärden uppnås
med dagens skattesystem.

Anf. 41 LENA SANDLIN-HEDMAN (s):
Herr talman! Catharina Hagen säger att Modera-
terna inte har något förslag i dag. Det enda Modera-
terna vill är att den generella mervärdesskattenivån
ska sänkas till en mer europeisk, konkurrenskraftig
nivå.
Om Catharina Hagen seriöst vill diskutera en
sänkning av den generella mervärdesskatten så måste
vi titta på vilka konsekvenser som det ger. Jag kan
informera kammarens ledamöter om att om vi skulle
sänka den generella skattenivån till den franska nivån
på 19,6 % så skulle det innebära att det blir ett in-
komstbortfall för staten på 32 miljarder kronor. Det är
mer än hela utgiftsområde 9 - hälsovård, sjukvård
och socialomsorg - kostar i statsbudgeten i dag.
Skulle vi sänka den generella nivån till den tyska
nivån på 16 % , som är den lägsta i dag, så skulle det
undandra 53,3 miljarder kronor från statsbudgeten.
Det är mer än vad hela totalförsvarets och kulturens
område har att disponera i statsbudgeten. Ska vi ha en
seriös diskussion om vilken nivå vi ska ha den gene-
rella momsen på, Catharina Hagen, så måste vi också
titta på vad det innebär rent ekonomiskt. Jag hoppas
att vi kan fortsätta den diskussionen.
När det handlar om välfärden så är jag väldigt
stolt över den välfärd som vi har lyckats uppnå i Sve-
rige. Men jag är naturligtvis inte nöjd. Man kan inte
vara nöjd när man ser att jämlikheten och jämställd-
heten inte innefattar alla. Men jag ser också att Sveri-
ge är ett av de mest jämlika och ett av de mest jäm-
ställda länderna i världen. Jag är stolt över den soci-
aldemokratiska välfärdspolitiken.
Jag ska säga något helt kort när det gäller expert-
skatten. Anledningen till att vi har en lägre nivå för
utländska experter är att de är i vårt land under en
kort period. De tar inte del av hela välfärdssystemet,
utan de betalar för den tid de är här i Sverige.

Anf. 42 CATHARINA HAGEN (m) replik:
Herr talman! Det sista stämmer inte, Lena Sand-
lin-Hedman! De utländska experterna har fri tillgång
till den svenska välfärden, så svaret är nog att Sverige
inte har tillräckligt konkurrenskraftig välfärd för att
med svenska skatter locka hit utländska experter.
När det gäller finansieringen av en eventuell
momssänkning kommer vi att när den dagen är inne
presentera ett finansierat förslag till skattesänkning.
Vårt förslag i dag är att en utredning ser över hur en
sänkning kan gå till på sikt.

Anf. 43 LENA SANDLIN-HEDMAN (s)
replik:
Herr talman! Två utredningar som tittar just på
momsfrågorna är redan tillsatta. De kommer att
komma med förslag. Om Catharina Hagen och Mode-
raterna inte har mer konkreta förslag än så här, utan
en ren allmän viljeinriktning så kanske vi kan föra
debatten och diskussionen efter det att utredningarna
har lett till något resultat.
Jag måste säga att jag tycker att det är ganska trå-
kigt att ständigt höra hur Moderaterna misskrediterar
Sverige och vårt välfärdssystem. Man kan ju bara titta
på Välfärdsbokslutet, som leddes av Joakim Palme.
Där kunde man konstatera att vårt välfärdssystem
motverkade de negativa effekterna av 90-talets eko-
nomiska kris. Den svenska välfärdsmodellen höll för
de hårda påfrestningarna. De som menade att det var
välfärden som var orsaken till krisen hade faktiskt fel.
Det var tvärtom välfärden som begränsade krisens
negativa effekter. Jag skulle vara glad om jag någon
gång fick höra en moderat tala om de positiva delar
som den svenska välfärdspolitiken genererar.

Anf. 44 PER ROSENGREN (v):
Herr talman! Då ska vi i dag besluta om att vi ska
se över gränsdragningsproblemen när det gäller mer-
värdesskatten. Det gäller framför allt de komplikatio-
ner som de nedsatta momssatserna kan innebära och
de gränsdragningsproblem som detta innebär.
Det har inneburit att en mängd särintressen har
gjort sig turer till riksdagen i olika sammanhang för
att försöka påverka oss att sänka momsen. Antingen
gäller det skidliftsmomsen eller dansbandsmomsen
eller så är det begravningsentreprenörerna som anser
att den persontransport som de gör ska ha sänkt
moms.
Detta visar att det nuvarande systemet är lite pro-
blematiskt. Den enda riktigt bra lösningen på detta är
naturligtvis att inte ha några nedsatta skattesatser över
huvud taget utan att ha en generell momssats på en
nivå. Detta skulle naturligtvis skapa problem med
tanke på att vi har matmomsen i dag som ligger på
12 %. Vi har också en mängd områden som har 6 %
moms av olika skäl.
Det behövs också en utredning för att klarlägga
vad EU:s regelverk säger. Detta är egentligen den
enda skatten som inte vi bestämmer över själva. Vi
bestämmer inte vilka områden som vi kan sänka
momsen på. Det bestämmer EU genom sitt sjätte
mervärdesskattedirektiv. Där finns en artikel, H, där
man räknar upp samtliga områden där det är tillåtet
att sänka. Jag kan berätta för Kenneth Lantz att i
denna artikel - jag har lusläst den - finns inte fastig-
hetsskötseln med över huvud taget. Den är alltså inte
tillåten att sänka.
Det har sagts här att momsen kostar skattebetalar-
na. Ja, det är riktigt. All skatt kostar skattebetalarna.
Men den används faktiskt också till den gemensamma
välfärden, som har sagts här. När man står och betalar
en vara kan man se att 20 % av priset är moms. Men
samtidigt ska man veta att när man handlar läkemedel
och annat så är det subventionerat, kanske med mot-
svarande pengar. Man ska alltså inte bara se skatterna
som en kostnad, utan man måste också koppla dem
till utgiftssidan i statens budget och fråga sig: Vad får
vi för de här pengarna?
Man har diskuterat de olika internationella moms-
satserna här. Kenneth Lantz hävdade att Storbritanni-
en helt har slopat momsen. Men så är det ju inte,
vilket också Lena Sandlin-Hedman redogjorde för
här. Storbritannien har 17,5 % moms. Däremot har
man nollmoms på t.ex. mat, så Storbritannien har gått
ett steg längre än vad Sverige har gjort.
Kenneth Lantz ondgör sig över de svåra gräns-
dragningsproblemen och krånglet med mervärdes-
skatteregler osv. Jag vill bara erinra om att Kristde-
mokraterna för två år sedan var med och röstade ja till
reglerna vid frivillig mervärdesskatteregistrering i
samband med uthyrning. Är det några regler som är
krångliga så är det dessa! Det var därför Vänsterparti-
et röstade emot den lösningen till förmån för en be-
tydligt enklare modell. Men tyvärr var vi ensamma. I
dag kan vi se konsekvenserna av den lagstiftningen.
Det är konsultverksamheten inom detta som de stora
revisionsbyråerna tjänar mest pengar på. Det är inte
någonting som de tycker är särskilt roligt, men som
de säger: Det är det som ger mest pengar i vår kassa.
Som sagt är det bra att vi nu får en översyn av
reglerna. Man ska vara medveten om att de som
kommer att hamna i utredningen naturligtvis måste
vara beredda att sätta ned foten, dvs. definiera om de
anläggningar som finns i Sälen, Åre osv. är idrotts-
anläggningar eller turistanläggningar. Vi har här i
Sverige en turistmoms på 12 % i dag. Det gäller ho-
tell, övernattning osv. Om man hävdar att dessa an-
läggningar inte är turistanläggningar utan idrottsan-
läggningar så kan man kanske argumentera för att
man ska ha sexprocentig moms eftersom idrottsområ-
det har 6 %. Men jag tror nog att en majoritet av
svenska folket trots allt anser att dessa anläggningar
per definition är turistanläggningar. Anser man det så
ska man naturligtvis ha turistmomsen där, och den är
12 %. Jag tror att det är viktigt att de som hamnar i
utredningen har en integritet och inte springer varten-
da särintresses ärenden, för annars kommer inte ut-
redningen att bli särskilt verkningsfull.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Jag ser
fram emot den här utredningen. Jag tror att den kom-
mer att komma fram till ett ganska bra resultat så att
vi slipper att diskutera sådana här saker.
Nu sade Catharina Hagen igen att det är märkligt
att om man äter mat på en restaurang ska man betala
en viss moms, men om man tar den med sig får man
betala en lägre moms. Javisst, så är det, men det kan
vi inte göra någonting åt. Det vet Catharina Hagen.
Här är det faktiskt EU:s sjätte mervärdesskattedirek-
tiv som säger att det är dessa regler som gäller.

Anf. 45 CATHARINA HAGEN (m) replik:
Herr talman! Per Rosengren säger att man inte
kan göra någonting åt detta med matmomsen och
restaurangmomsen. Man skulle ju kunna undersöka
om det inte går att få EU att ändra reglerna. Man kan
också på sikt sänka den generella momssatsen och
kanske, som Per Rosengren själv säger, ha en enda
momssats. Då skulle det ju vara möjligt att ha samma
moms på restaurangmat som på maten i affärerna.
Jag har en annan kommentar också. Per Rosen-
gren kommenterar det jag sade om att momsen kostar
skattebetalarna. Ja, det gör den. Problemet är att
skatterna kostar mer än de smakar. Det är detta som
vi har börjat se i Sverige i dag.

Anf. 46 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag vet att Moderaterna anser att
skatterna kostar mer än de smakar. Men jag tror att
Moderaterna är ganska ensamma om att torgföra det
budskapet.
Catharina Hagen säger att vi skulle kunna få EU
att ändra reglerna. Det är en process som är väldigt
långsiktig. Om Sverige skulle agera för att vi ska föra
in restaurangtjänster på listan under artikeln H, tror
jag att det skulle ta väldigt lång tid. Jag tror att det
skulle vara ganska dödfött.
Sedan återstår naturligtvis den möjlighet som
Catharina Hagen tog upp här, nämligen att ha en
generell momssats. På det sättet skulle man höja
priserna på livsmedel ganska ordentligt. Jag tycker att
Moderaterna ska gå ut i valrörelsen och torgföra det:
Upp med momsen på mat till 20-25 %, eller vad det
nu är man vill! Det är väl ett bra budskap från Mode-
raterna i den kommande valrörelsen. Snacka om
skattesänkningar!

Anf. 47 CATHARINA HAGEN (m) replik:
Herr talman! Det är inget bra budskap i valrörel-
sen, och inte någon annan gång heller. Vi har aldrig
anfört att vi skulle vilja ha upp matmomsen till 25 %.
Det är Per Rosengren som hittar på det här.
En annan sak som jag också vill beröra är att vi
absolut inte är ensamma om att vara skattetrötta. Det
är inte bara moderater som tycker att skatterna kostar
mer än de smakar. Det finns en utbredd trötthet och
besvikelse i Sverige på många områden över att
skatterna inte riktigt motsvarar det man har sagt att de
ska göra. Per Rosengren vet också om att vi inte alls
är ensamma om att anse detta.
Men däremot är vi nästan ensamma om att föreslå
hur vi ska kunna effektivisera användningen av skat-
terna. Ett sätt är att konkurrensutsätta de producenter
inom t.ex. vården som kan leverera vård. Vi vill inte
ha en sådan situation som vi har i dag med nästan
monopolliknande institutioner som levererar vård. Vi
vill konkurrensutsätta vård och omsorg i mycket
högre utsträckning. Då kan man kanske få mer för
pengarna.

Anf. 48 PER ROSENGREN (v) replik:
Herr talman! Jag ska inte ge mig in i sjukvårdsde-
batten och konkurrensutsättningen. Jag ska hålla mig
till ärendet.
Om man skulle ha en generell momssats i Sverige
och den skulle dra in lika mycket pengar till staten
som momsen gör i dag skulle den behöva hamna på
ungefär 21 %. Det innebär de facto att matmomsen
skulle upp från 12 % till 21 %. Det blir den direkta
effekten av detta. Men det är klart att Moderaterna
vill väl minska intäkterna från momsen också som
alla andra skatter. Jag vet inte om en sänkning av
momsen också finns med i de över 100 miljarder som
Moderaterna vill sänka skatterna med. Ni kan väl
lägga på det. Det blir antingen 33 miljarder, som
Lena Sandlin sade, eller kanske 53 miljarder beroen-
de på var ni vill hamna.
Man ska var medveten om att om man förespråkar
en enhetlig momssats och samtidigt vill ha kvar nuva-
rande intäkter krävs det att den ligger på ungefär 21
%. Det innebär de facto att momsen på mat och skid-
liftar skulle gå upp från 12 % till 21 %. Det blir den
direkta effekten. Restaurangmomsen sänks från 25 %
till 21 %. Om det är den moderata politiken, så får det
vara det. Jag ser fram mot en valrörelse med detta
moderata budskap.

Anf. 49 LENNART KOLLMATS (fp):
Herr talman! När vi hade presskonferens i Sunds-
vall i samband med skatteutskottets besök där förkla-
rade ordföranden i skatteutskottet tankarna kring en
översyn av mervärdesskatten med att nuvarande situ-
ation är som ett skatbo. Jag tycker att det är en väldigt
riktig och målande beskrivning. Det spretar åt olika
håll samtidigt som grenarna är invävda i varandra.
Det är svårt att skilja den ena grenen från den andra.
Jag ska väl erkänna att även vi i Folkpartiet har
motioner som behandlas i betänkandet som spretar i
sig. Men vi har en övergripande motion om en strate-
gi för att möta de framtida utmaningarna när det gäll-
er momsen. Det finns så mycket att ta tag i inför
framtiden att vi anser att det behövs en ny utredning.
Dagsläget är ju att vi är ett högskattesamhälle med
den högsta momssatsen som finns inom EU. Då
måste vi ibland få fram undantag för att möta andra
mål och en internationell konkurrens.
Dessutom finns det många egendomliga gräns-
dragningsproblem. Det har nämnts här ett antal gång-
er. De har uppkommit till följd av ändrade skattesat-
ser inom begränsade områden. Det är givet att har
man en hög skattesats finns det behjärtansvärda om-
råden som kommer fram i olika lägen och som med-
för att även vi i Folkpartiet har drivit frågor om sänkt
mervärdesskatt.
Ett exempel är bokmomsen. Vi har ett uttryckligt
mål om ökad bildning i Sverige. Vi anser att tillgång
till böcker är ett led i att nå det målet. I flera år har vi
i vårt budgetalternativ avsatt medel för det. Fr.o.m.
det gångna årsskiftet genomfördes ju vårt förslag. Det
är intressant att följa hur många som vill ta åt sig äran
av det. Inte minst manifesterades det vid en nationell
bibliotekskonferens i Halmstad för någon vecka se-
dan där jag hade glädjen att vara med. I stort sett alla
partier tog åt sig äran. Nog om det.
I sammanhanget infördes ju också en momssänk-
ning på tidskrifter. Det medför nya gränsdragnings-
problem i förhållande till t.ex. medföljande cd-skivor
som bilagor, och så kan det fortsätta. Men vi tycker
inte det.
I vinter har vi alla - och det har också manifeste-
rats här uppifrån - blivit utsatta för en intensiv lobby-
verksamhet om skidliftsmomsen, och det är naturligt-
vis frestande att säga ja till det med hänsyn till bl.a.
de sakskäl som finns. Det kostar inte heller särskilt
mycket pengar. Jag tror att det var 35 miljoner kronor
om jag minns rätt till skillnad från bokmomsen som
kostar ca 700-800 miljoner, och med tidskrifterna blir
det ännu mer.
Restaurangerna har nämnts här. Jag ska inte dra
det.
Sedan har vi detta med musiken. Rör man sig till
den är momsen 25 %. Sitter man och lyssnar är den
6 %.
Sedan funderar jag på det Per Rosengren tog upp
om turistmomsen och skidliftarna. Jag tror inte att det
hade varit någon större svårighet att skilja den delen
som är hotell och boende från den idrottsliga delen.
Ett hotell kan ju ha en tennisbana som man hyr ut.
Momsen på den uthyrningen är 6 %, medan den för
hotellet i övrigt är 12 %. Detta går mycket väl att göra
inom samma område i sig, men det är naturligtvis
bekymmersamt för företaget att skilja på de här
momssatserna.
Herr talman! Om vi inte hade fått igenom vårt för-
slag om en total översyn hade vi tagit upp vårt förslag
om en enhetlig kulturmoms på 6 % men naturligtvis
funnit nya gränsdragningsproblem. Definitionen av
kultur är ju inte helt kristallklar. Men vi anser att den
sektorn är så viktig att vi hade varit beredda att driva
frågan. Nu ser vi fram emot kartläggningen av gräns-
dragningsproblemen och analysen av momsens
struktur utifrån diverse aspekter liksom konkurrens-
situationen.
Herr talman! För ett mindre parti inträffar det ty-
värr vid något tillfälle att man inte har möjlighet att
delta i utskottets sammanträde med någon represen-
tant. Det inträffade när det här betänkandet antogs. I
annat fall hade vi också deltagit i reservation 3 under
punkt 9 om stöld och rån.
Det kan inte vara rimligt att den som drabbats av
rån eller stöld dessutom ska redovisa moms på all
omsättning. Det kan inte vara så svårt för regeringen
att gå till EU med det här för att få en sådan föränd-
ring genomförd att det kan bli en reducering av mom-
sen för de varor eller liknande som förkommit i sam-
band med rån eller stöld.
Det finns en folkpartimotion i ärendet. Jag anser
att skrivningen i centerreservationen väl stämmer
överens med motionen Sk434, men jag avstår från att
yrka bifall till denna och yrkar bara bifall till försla-
gen i betänkandet.

Anf. 50 GUDRUN LINDVALL (mp)
replik:
Herr talman! Också från Miljöpartiets sida är vi
nöjda med en översyn av mervärdesskatten. Den
spretar åt olika håll, och det finns gränsdragningspro-
blem som i mångt och mycket är olyckliga. Jag vill
ändå först ta upp bokmomsen. Om bokmomsen hade
sänkts medan det fanns en borgerlig regering, hade
det kanske varit Folkpartiets förslag som vunnit ge-
hör. Men, Lennart Kollmats, tydligen var Folkpartiet
inte tillräckligt starkt för att i en sådan majoritetskon-
stellation genomdriva sitt förslag.
Nu är det såvitt jag vet inte så att Folkpartiet dis-
kuterar sina eventuella idéer med regeringen. Därmed
kan man absolut inte hävda att det är Folkpartiets
förslag som har vunnit gehör. Det är Miljöpartiet,
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som har sänkt
bokmomsen, och initiativet till detta har kommit från
Miljöpartiet. Det var med bland de förslag som vi
hade under höstbudgeten för att komma fram till en
överenskommelse med Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet. Rätt ska vara rätt, och i det här fallet
är det Miljöpartiet som har sett till att vi har fått en
sänkning av bokmomsen i Sverige, genom att samar-
beta i rätt konstellation när det fanns möjlighet att
göra denna sänkning.
Jag ska vidare ge ett exempel där de olika moms-
satserna slår väldigt märkligt. Det gäller s.k. science
centers, som ska få barn och ungdomar mer intresse-
rade av teknik. Jag är ordförande i ett sådant center,
nämligen Tom Tits Experiment i Södertälje, det
största och naturligtvis enligt min uppfattning det
bästa centret i Sverige. Tom Tits i Södertälje är ett
ambitiöst science center, som betalar 25 % moms på
inträdet.
Detta innebär att det är ganska dyrt att komma in
på Tom Tits, framför allt för en barnfamilj. Vi har
ingen möjlighet att sänka inträdet på det sätt som
Tekniska museets Teknorama har gjort. Det är - hör
och häpna - verksamt inom samma område och med
precis samma typ av verksamhet men betalar 6 %
moms på inträdet.
Detta verkar väldigt befängt, men det beror på
lobbyorganisationer och förändringar som lett till att
ett science center som ligger i ett museum eller i en
djurpark betalar 6 % moms på entrén, medan däremot
fristående och självfinansierande center betalar 25 %.
Är man inte speciellt duktig på att vara självfinansie-
rande utan till största delen baserar finansieringen på
bidrag, betalar man 0 % i moms. Det är märkligt att
samma typ av verksamhet ska betala antingen 0 %,
6 % eller 25 % på entréintäkten. I verkligheten bety-
der det naturligtvis att ett science center som Tom
Tits, som försöker vara självfinaniserat, missgynnas
och tvingas till högre entréavgifter än sådana som
kanske inte har samma ambition.
Jag hoppas att vi ska få en bätte tingens ordning i
detta exempel på gränsdragning efter den översyn
som nu sker.
Ett annat exempel där momsen kan slå väldigt
märkligt är miljömärkta produkter. Det finns initiativ
inom EU till en översyn av möjligheterna att ha sänkt
moms på miljömärkta produkter för att få i gång en
utveckling och för att visa vad man vill i ett långsik-
tigt perspektiv. Ekologiska livsmedel är lite dyrare att
producera. Vi vet också att handlare i dag gör pro-
centpåslag som är lika höga på konventionella livs-
medel som på ekologiska. Det innebär att handeln
fördyrar de ekologiska livsmedlen. Detsamma gör
momsen, som också läggs på grundpriset.
Vi menar från Miljöpartiets sida att man måste
kunna sänka momsen på miljömärkta produkter. Vi
anser att den översyn som nu sker av frågan om sänkt
moms på ekologiska livsmedel är helt riktig.
För tids vinnande slutar jag mitt anförande här
och yrkar bifall till förslagen i betänkandet.

Anf. 51 LENNART KOLLMATS (fp)
replik:
Herr talman! Mycket kort: Jag ska inte alltför
mycket ta åt mig äran av Folkpartiets kulturpolitik.
Jag var inte riksdagsledamot under åren 1991-1994,
men sedan 1999 har vi haft motioner om sänkt bok-
moms. Hösten 2000 behandlade kammaren en motion
från oss. Jag vill bara fråga Gudrun Lindvall hur
Miljöpartiet då röstade i frågan om sänkt bokmoms.

Anf. 52 GUDRUN LINDVALL (mp)
replik:
Herr talman! Miljöpartiet har samarbetat med So-
cialdemokraterna och Vänsterpartiet under hela man-
datperioden. Jag vet inte om det har gått Lennart
Kollmats förbi. Vi har varit överens med dem om de
budgetpropositioner som har presenterats. Det inne-
bär att vi icke har profilerat oss i de frågor som vi har
förhandlat om men icke har fått igenom. Vi tycker att
detta har varit hederligt mot våra samarbetspartner.
Jag tror också att anledningen till att samarbetet har
hållit så pass bra under hela mandatperioden är att vi
har haft klara och entydiga regler för hur vi ska hante-
ra frågor som vi har tagit upp till diskussion men som
vi inte är ense om.
Vi har hela tiden diskuterat bokmomsen. Genom
att tillsammans med regeringen och Vänsterpartiet
skapa en god ekonomi har vi fått utrymme för skatte-
sänkningar och så småningom fått råd att sänka bok-
momsen. Jag är glad att också den vårproposition
som så småningom kommer visar att den svenska
ekonomin är stabiliserad. Vi ser från Miljöpartiets
sida fram emot att det ska finnas utrymme för att
sänka även andra skatter.
Jag hoppas att bokmomsen bara är en början, som
dock är mycket viktig. Det intressanta och mycket
glädjande med bokmomssänkningen är att den har
slagit igenom till konsumenterna. Vi kan också se att
det aldrig har sålts så mycket böcker som nu. I bokre-
an under februari har man sålt betydligt bättre än vad
man har brukat göra. Sänkningen har alltså kommit
konsumenten till del och ökat läsandet enormt.

Anf. 53 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Först vill jag gratulera utskottet till
ett klokt ställningstagande när det gäller översyn av
momsen, framför allt vad avser avgränsningsområde-
na. Jag gör det i egenskap av motionär. Tillsammans
med Kjell Nordström och Reynoldh Furustrand står
jag bakom motion Sk396. Vi pekar där på de orimliga
konsekvenser som en del av gränsdragningen får. Jag
ska ge ett par exempel.
Om Sundspärlan i Helsingborg bestämt sig för att
anlita Barbados, ett känt dansband, för att ge en kon-
sert, betalar man 6 % moms för denna. I fall där det
ges möjlighet att dansa till detta dansband måste man
betala 25 % moms.
Strax före jul var jag på Liseberg och gick på
Rondo, där Sven Ingvars, enligt min mening ett av
Sveriges absolut bästa dansband, gav en konsert. För
detta betalades 6 % moms. Om publiken hade fått
dansa till Sven Ingvars framträdande, hade momsen
blivit 25 %.
Man kan säga att det ur folkhälsosynpunkt är
ganska bra att röra på sig. Dessutom kan man möjli-
gen som kulturpolitiker tillägga att det har ett större
kulturellt värde att publiken också dansar till den
musik som den får höra.
Jag tycker att dessa två exempel ganska väl illu-
strerar de felaktiga gränsdragningar som nu finns. Här
har tidigare förhållandet mellan djurparker och folk-
parker nämnts som exempel. Jag ska inte ytterligare
gå in på detta. Sammantaget påverkas ibland faktiskt
verksamhetens inriktning, t.ex. avvägningen mellan
konsert och dans, negativt av att avgränsningsområ-
dena i skattebestämmelserna ser ut som de gör. Jag
menar att detta är olyckligt för verksamheten. Det kan
inte vara någon skattepolitisk finess i att man har lagt
gränsen på det sätt som skett.
Därför är jag mycket glad för att riksdagen nu
kommer att göra det här tillkännagivandet till reger-
ingen utifrån skatteutskottets förslag. Jag hoppas nu
att det kan genomföras på ett sådant sätt att man kla-
rar ett av de stora problemen. Jag är övertygad om att
man kan hantera de andra problemen också. Därmed
slipper vi det skatbo som skatteutskottets värderade
ordförande tidigare har talat om.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet på
samtliga punkter. Det är ganska roligt för mig att
kunna göra det.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

5 § Allmänna motioner om taxering och skat-
tebetalning m.m.

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU19
Allmänna motioner om taxering och skattebetalning
m.m..

Anf. 54 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas ett
antal frågor som i mångt och mycket berör medborga-
res och företagares vardag när det gäller möjligheter-
na att fullgöra sina skyldigheter gentemot bl.a. skat-
temyndigheten, plus en del andra saker.
Vi har sett här under årets riksmöte att det har
kommit ett antal propositioner från regeringen på
skatteområdet, i synnerhet nu på slutet, långt efter den
tidpunkt som riksdagen har slagit fast för avlämnande
av propositioner under våren för övrigt. Men det är
väldigt få, för att inte säga ingen, av dessa propositio-
ner som tar upp tanken och har idéer om hur man ska
få enklare regler om uppbörd och taxering. Jag frågar
mig varför det inte kommer några förslag, varför de
dröjer och varför det inte förefaller finnas några am-
bitioner från regeringens håll när det gäller att komma
med förslag om förenklingar. Det var ganska många
år sedan nu som Simplexutredningen kom fram med
sina förslag, men det händer oerhört lite på det här
området.
Det är också skälet till att vi i det här betänkandet
uppmärksammar den här frågan, och jag ber därför,
herr talman, att få yrka bifall till reservation 1 under
punkt 1.
En annan fråga som vi har behandlat i det här be-
tänkandet gäller gränsen för kontrolluppgiftsskyldig-
het. För en näringsidkare går den gränsen vid 100 kr
och för en privatperson vid 1 000 kr. Vi tycker att det
hade varit rimligt att gränsen för näringsidkare också
skulle vara 1 000 kr. Beloppet 100 kr har varit oför-
ändrat sedan 1956, vilket ju är en väldigt lång tid.
Bara penningvärdesförändringen motiverar en höj-
ning till 1 000 kr. Men denna lilla förändring var inte
möjlig att genomföra i samband med det här betän-
kandet eftersom det visar sig att det får ganska stora
spridningseffekter på andra håll i skattesystemet. Ska
man höja den här gränsen bör man göra det så att
belopp under 1 000 kr blir skattefria hos mottagaren,
och de ska inte heller vara belagda med sociala av-
gifter. Vi avser emellertid att i andra sammanhang
återkomma med idéer om hur det här ska kunna
genomföras. Vi hoppas naturligtvis också att Reger-
ingskansliet funderar på denna sak.
En viktig fråga som jag tycker debatteras alldeles
för lite när det gäller skattepolitiken har med rättssä-
kerhet i beskattningen att göra. Det är egentligen bara
Moderata samlingspartiet som med kraft driver de här
frågorna. I det här betänkandet finns ett antal förslag
som vi har i våra motioner om de här viktiga frågor-
na. Det gäller anstånd med betalning, revision m.m.
Men låt mig ta upp en av dessa frågor, nämligen
skattetillägget, eftersom den har varit så omdiskute-
rad under lång tid på grund av det orimliga i att skat-
temyndigheten ska kunna besluta om skattetillägg.
Trots att den skattskyldige i många fall varken har
haft uppsåt eller har varit oaktsam kan det bli väldigt
dryga sanktioner i kronor för ett fel som är begånget.
Ett så här digitalt system ska vi inte ha.
Till slut hamnade vi i den situationen att regering-
en äntligen tillsatte en utredning, och denna utredning
har lämnat sitt betänkande. Där föreslås bl.a. att oakt-
samhetsrekvisit och uppsåtsrekvisit ska införas. De
som begår fel och verkligen har tänkt sig att begå fel
ska naturligtvis straffas, men de som kanske skriver
fel i en ruta och aldrig har haft för avsikt att undandra
det allmänna några skatter ska inte straffas. Utred-
ningens förslag har inte heller den lett till något initi-
ativ från regeringens sida, utan det pågår en utdragen
remissbehandling. Jag hade naturligtvis hoppats att
genom ett tillkännagivande här i riksdagen kunna
snabba på den här processen, men det har inte varit
möjligt att få majoritet för det yrkandet. Jag tycker
likväl att det är väldigt viktigt att reglerna om skatte-
tillägg ändras.
På en annan punkt har vi emellertid varit mera
framgångsrika, och det gäller inte direkt beskattnings-
frågan utan det gäller folkbokföringsfrågor, som
också ligger under skatteutskottets beredningsområ-
de. Det gäller frågan om skyddade identiteter. Det
fanns bl.a. en moderat motion av Catharina Elmsäter-
Svärd m.fl. moderater som krävde att om det är så att
en person har fått beslut om skyddad identitet så
måste man säkerställa att de skyddade uppgifterna
inte läcker ut från myndigheterna. Nu har vi fått med
oss utskottet på en gemensam skrivning på den här
punkten och ett tillkännagivande till regeringen som
bl.a. innebär att den här motionen delvis bifalles.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att utskottet ger
den här signalen. Exempelvis de kvinnor som varit
hotade eller misshandlade av sina män ska kunna
känna sig förvissade om och trygga i det faktum att
den skyddade identitet som har beslutats också ska
gälla. De ska inte behöva känna oro för att denna
identitet kan läcka ut och adressuppgifter och annat
bli offentliga genom att myndigheternas interna ruti-
ner fungerar bristfälligt. Jag hoppas nu att regeringen
skyndsamt går vidare i detta och tillsammans med
myndigheterna ser till att det blir sådana rutiner att
skyddade identiteter inte ska behöva läcka ut till det
offentliga.

Anf. 55 MARIE ENGSTRÖM (v):
Herr talman! För ovanlighetens skull kan man
säga att jag och Carl Fredrik Graf faktiskt har samsyn
i den här frågan om skyddade identiteter. Det är inte
bara en moderat motion som har bifallits av utskottet
utan även en Vänsterpartimotion som ligger bakom
det tillkännagivande som utskottet nu har gjort. Detta
tycker vi naturligtvis också är en framgång.
Såsom sekretesslagen och regelsystemet tillämpas
i dag är det många kvinnor som de facto invaggas i en
falsk säkerhet. Det tror vi också många gånger kan
vara en black om foten för dessa kvinnor, som annars
får leva ett icke normalt liv, ett liv där man måste
hålla sig gömd och vara rädd hela tiden.
Jag tror att det var Riksskatteverkets svar på vår
förfrågan angående de här motionerna som banade
väg för det här tillkännagivandet. Det är ganska in-
tressant att läsa vad man skriver där. Det finns fak-
tiskt inte någon övergripande policy för hur myndig-
heterna ska behandla sekretessmarkerade uppgifter. I
vissa fall kan det vara andra verksamhetsregler som
tar över och säger att en viss uppgift ska lämnas ut.
Många gånger råder det en allmän osäkerhet om hur
man ska hantera de här frågorna.
Det är alltså mycket bra att utskottet har gjort
detta tillkännagivande.
Vänsterpartiet har en reservation i det här betän-
kandet, och den gäller inbetalningen av kvarskatt. Vi
vill att man ska göra en ordentlig utvärdering av det
nya skattekontosystemet och vad det har fått för bety-
delse för inbetalning av kvarskatt. Utskottsmajorite-
ten svarar oss i betänkandet att man redan på den
förtryckta deklarationsblanketten får besked om
skatteförhållandena. Man har även utvärderat att folk
förstår vad som står på den förtryckta deklarations-
blanketten beträffande den skatt man ska få tillbaka
respektive betala in.
Det är naturligtvis bra att folk förstår vad som står
där, men problemet är delvis tiden för inbetalningen
av kvarskatt, som ligger några veckor före den största
helgen vi har, julhelgen. Det visar sig också att allt-
fler får skulder hos kronofogden. Den grupp som har
de största skulderna hos kronofogden och den grupp
där skulderna växer utgörs av de unga människorna,
och detta är ett problem. Vi i Vänsterpartiet tycker att
man måste titta närmare på detta. Om det ska utmyn-
na i ytterligare information eller någonting annat får
tiden utvisa, men vi har behandlat den här frågan lite
väl styvmoderligt hittills.
Jag vill kort kommentera ett par andra reservatio-
ner. I reservation 1 från Moderaterna m.fl. tas i och
för sig viktiga frågor upp, bl.a. förenklingsarbete. I
reservation 2 menar Moderaterna att en redovisning
av arbetsgivaravgifter ska finnas med på slutskattebe-
sked och lönebesked. Man menar också att statliga
arbetsgivare ska gå före med det nya regelsystemet.
Det är naturligtvis frivilligt för alla arbetsgivare
att lämna uppgifter till sina anställda om arbetsgivar-
avgifter osv. Det möter inga hinder.
Faran skulle kunna vara ett ökat krångel för ar-
betsgivare och en ökad risk för att anställda läser av
sitt lönebesked på ett felaktigt sätt. Här får man väga
information mot risken att det kan bli uppenbara fel.
Det finns också en reservation om F-skattsedeln,
som är ett kärt ämne. Där skriver reservanterna att det
ska råda etableringsfrihet i landet och att alla som vill
ha en F-skattsedel ska få en sådan. Som det står i
betänkandet nyregistrerades förra året, 2001, över
58 000 bolag med F-skattsedel. 864 ansökningar
avslogs. Det är alltså mindre än 1 ½ %. Jag tycker
inte att det är ett så stort problem.
Det har funnits problem kring F-skattsedeln.
Kommande talare kanske kan utveckla om vi ändå
inte har etableringsfrihet i landet, som ni skriver om i
er reservation. Jag tycker att vi har etableringsfrihet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets
reservation nr 4.

Anf. 56 CARL FREDRIK GRAF (m)
replik:
Herr talman! Marie Engström tar upp ett par
punkter som berör det moderata förslaget.
Vi menar att skatterna ska vara synliga. Jag vet
inte om det är omsorgen om förenklingsarbetet eller
någon annan punkt på agendan hos Marie Engström
som gör att hon inte vill att skatterna ska synas på
lönebeskeden.
Herr talman! Jag vill göra Marie Engström upp-
märksam på att det vi har föreslagit är att staten ska
redovisa skatterna på sina lönebesked. Man ska också
rekommendera kommuner och landsting att göra det.
När det gäller det privata näringslivet är det alldeles
uppenbart att det är en sak för varje företag att besluta
om. Men vi borde vara överens om att det rent all-
mänt är önskvärt med synliga skatter, eller?
Herr talman! Problemen kring frågorna om F-
skattsedeln har minskat. Det är alldeles klart. Det är
inte nu på samma sätt som för några år sedan. Därför
står det i vår reservation att "vi anser att alla som
ansöker om en F-skattsedel också bör få en sådan, om
inte företagssyftet är uppenbart oseriöst eller sökan-
den är underkastad näringsförbud". Jag tror att Marie
Engström glömde att citera meningen i dess helhet.
Det sista är ett viktigt tillägg. Marie Engströms inlägg
gav intrycket att alla som vill skulle få F-skattsedel
oavsett vad som gäller i övrigt. Det är alltså inte det
krav vi ställer.
På ett par områden inom bl.a. tjänstesektorn kvar-
står vissa svårigheter att få F-skattsedel. Därför vill vi
uppmärksamma frågan genom den reservation som är
fogad till betänkandet.

Anf. 57 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Vi pratade först om lönebeskeden.
Carl Fredrik Graf säger att skatterna ska vara synliga
på lönebeskeden. Men skatterna är synliga på lönebe-
skeden i dag. Det är inget problem. I stället var det
var fråga om arbetsgivaravgifterna. Man kan redan i
dag avläsa på lönebeskeden avläsa hur stor prelimi-
närskatt som är avdragen för den enskilda arbetstaga-
ren. Det är en av de uppgifter som lönebeskeden är
till för. Jag förstår inte riktigt vad Carl Fredrik Graf
menar.
Det finns många andra sätt att informera de an-
ställda om dessa frågor om man vill. Man kan skicka
ut ett informationsblad tillsammans med lönebeske-
det. De anställda själva har möjlighet att gå in på
Riksskatteverkets hemsida och ta del av information.
Skattemyndigheterna i alla kommuner har ett berg av
informationsmaterial som man kan ta del av. Jag ser
inte det som ett problem på samma sätt som Carl
Fredrik Graf.
Det är inte något större problem med F-
skattsedlarna i dag om mindre än 1 ½ % får nej. Jag
vet inte hur långt man ska trycka ned siffran innan ni
andra blir nöjda.
Centerpartiet står också bakom reservation 2. Det
partiet ville förra sommaren dela ut F-skattsedlar till
alla som föds. Vi kanske kan få höra längre fram i
Rolf Kenneryds anförande om det fortfarande är ett
centerpartikrav.

Anf. 58 CARL FREDRIK GRAF (m)
replik:
Herr talman! Ett klarläggande: För mig består
skattekostnaden för en löneinkomst av både prelimi-
närskatter och sociala avgifter. Jag räknar också de
sociala avgifterna till skattekostnaden.
Min poäng är att skatterna bör vara synliga. Det
blir extra intressant om de blir synliga på den person-
liga nivån snarare än i form av siffror i makrotabeller
och nationalekonomisk statistik.
Vi har fortfarande problem på ett område när det
gäller F-skatten. Det belyses också i reservationen. Vi
talar om att sjukvårdspersonal som vill starta eget
men formellt säljer sina tjänster endast till landstinget
blir diskvalificerade från F-skattsedelinnehav. Det är
inte så konstigt, för de har bara en enda kund att sälja
sina tjänster till. Som reglerna är utformade i dag vill
skattemyndigheten gärna att man ska ha flera kunder
för att få F-skattsedel. Det kan vara svårt för dem som
vill starta eget att få flera kunder i en sektor som i
princip är monopoliserad.

Anf. 59 MARIE ENGSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Carl Fredrik Graf säger att skatter
ska vara synliga på den personliga nivån. Jag förstår
att det var precis vad han avsåg förut. Mitt svar var att
man kan gå in på hemsidan och titta eller ta till sig
annat material som finns. Det kan man ganska lätt
omsätta till den personliga nivån. Om inte annat kan
man fråga sin arbetsgivare eller det löneadministrati-
va kontoret. Jag ser det inte som något stort problem.
Åter till frågan om F-skattsedel. Ni skriver att
många kvinnor drabbas hårt av systemet och exempli-
fierar med sjuksköterskor. Men vid sidan av lands-
tinget som en av de stora kunderna har många andra
kunder som komplement. Annars skulle siffrorna för
nyföretagande som får nej på ansökan om F-
skattsedel vara mycket högre än statistiken visar i
dag.

Anf. 60 KENNETH LANTZ (kd):
Herr talman! Vi befinner oss just nu mellan två
stora deklarationsdagar. Många företagare har redan
lämnat in sina deklarationer och andra är på gång. Vi
övriga som är anställda förbereder oss för vår stora
deklarationsdag den 2 maj. Skattemyndigheterna i
vårt land har ett intensivt arbete året runt. Men under
våren ökar naturligtvis arbetsbördan påtagligt.
För oss anställda blir det också en arbetsinsats
med deklarationen, och det är rimligt. Det är dock
betydligt enklare sedan vi har fått den förenklade
deklarationen för några år sedan.
Våra företagare, som just under dessa veckor har
att författa sina deklarationer, lever ett hektiskt liv.
Det är krångliga regler och en djungel av undantag.
I detta betänkande har vi borgerliga partier skrivit
oss samman i en gemensam reservation. Jag vill yrka
bifall till reservation nr 1 men står självklart bakom
också våra övriga reservationer.
För några veckor sedan sammanföll Kristdemo-
kraternas avlämnande av ett inlägg i den politiska
debatten om svartarbete inom kontaktbranscherna
med RSV:s rapport 2002:3 om just schablonbeskatt-
ning av vissa kontantbranscher.
Vi ser med tillfredsställelse att regeringen också
alltmer inser behovet av betydligt enklare skatteregler
för småföretagare. Det är dock på sin plats att fråga s-
företrädaren Ulla Wester om vi kan räkna med att få
se förslag på dessa innovationer från Finansdeparte-
mentet inom kort. Vid en frågestund i kammaren för
ett tag sedan visade finansministern ett visst intresse
av denna arbetsmodell och svarade mig att man kan
tänka sig att överväga förslaget. Min fråga är då
osökt: Kommer regeringen inom kort eller under
hösten att återkomma med förslag om schablonbe-
skattning?
En annan intressant fråga i detta sammanhang är
hur arbetet fortskrider i Näringsdepartementet med
regelförenklingar för företagen i enlighet med Simp-
lexarbetet. Vi har vid flera tillfällen haft anledning att
ställa frågan om detta arbete ska fortskrida eller om
det eventuellt är ett avslutat kapitel. Företagarna för-
väntar sig ett resultat av målsättningen att de 83 för-
slagen ska genomföras. Min fråga är: Fortgår arbetet,
och hur många punkter är genomförda, samt när
kommer resten att åtgärdas?
Herr talman! Vårt svenska skattesystem har näst-
intill havererat. Kristdemokraterna gjorde för någon
vecka sedan ett inlägg i den politiska debatten genom
att påpeka hur stort skattebortfallet tros vara i Sveri-
ge. Jag behöver inte gå in på detta i detalj. Men med-
vetenheten om detta, förväntar jag mig, är stor i
kammaren, och vi borde göra allt vi kan för att för-
enkla reglerna för såväl företagare som anställda.
Solidarisk finansiering av vår välfärd hör vi ofta
talas om, och det kan vara riktigt i många samman-
hang. Men jag vänder mig emot att vi ska ha regler
som möjliggör avdrag där skattemyndighetens perso-
nal i stort sett endast kan göra rättelser. Sanktioner är
i sig helt meningslösa, det är dessutom i sig ett tungt
system. Vi tycker därför att det vore att t.ex. ha ett
högre grundavdrag och färre avdragsmöjligheter i den
privata deklarationen.
Jag har i en motion tagit upp det orimliga i att
man ej har möjlighet att erhålla ersättning för sina
kostnader som man nödgas till vid överklaganden av
taxeringsbeslut. Även om det blev en förändring av
regelverket i juli 1994 anser jag att det är på sin plats
med finansiellt stöd för ombudskostnad i skattetvis-
ter. Utskottet pekar på att brister i hemförsäkringen ej
kan täckas av skattemedel. Låt mig bara uttrycka min
önskan om att motionen hade fått ett annat mottagan-
de. Det finns människor av kött och blod som drabbas
av dessa ombudskostnader, och för dem är det en stor
fråga. Som kristdemokrat kan jag inte annat än tala
för den enskilde människan och företräda dess, vad
jag anser, rättigheter i detta fall.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis sammanfatta
Kristdemokraternas uppfattning om taxering och
skattebetalning på följande sätt. Skattemyndighetens
tjänstemän gör en stor insats men har tyvärr i stora
delar fel skatteregler att följa. De lägger ganska stora
resurser på att granska låg- och medelinkomsttagare
men hinner därefter inte med de stora bovarna, som
kan vara privatpersoner men som oftast är företagare
med internationella kontakter.
Man skulle kunna sammanfatta systemet på föl-
jande sätt. Vi har i dag ett deklarationssystem utan
kontroll. Det är som en kollekt, och en kollekt utan
sanktioner är en deklarationshjälp.
En av mina grannar här i Riksdagshuset har en li-
ten skylt på sin dörr. Jag hoppas att det inte är med-
vetet att skylten hänger där den hänger, men det är
det kanske. Bakom dörren bor en person som är väl
förtrogen med vårt svenska skattesystem och kunnig
om hur skattmyndigheten har det i dag. På skylten
står det: Här sover Skattemasen.
Vi har inte råd vare sig med sovande skattemasar
eller med sovande skatteregler. Låt oss få ett regel-
verk som är väl anpassat till dagens företagsvärld och
ge våra fysiskt arbetande skattemasar arbetsregler
som möjliggör en god insats. Det är de värda.

Anf. 61 ROLF KENNERYD (c):
Herr talman! Det här betänkandet rör allmänna
motioner om taxering och skattebetalning m.m. Jag
tänker i detta korta och kärnfulla anförande uppehålla
mig vid enklare regler för företagen och lite
med mera-frågor med anknytning till tullverksamhet.
Under senare år har deklarations- och taxerings-
förfarandet förenklats och effektiviserats såväl för
individer som för företagare. Det är bra. Men framför
allt för företag återstår dock åtskilligt att göra i form
av regelförenklingar.
Det bekräftas också av majoriteten i betänkandet.
Det gäller t.ex. det s.k. Simplexarbetet inom Närings-
departementet. Problemet är att detta arbete hittills
avsatt så erbarmligt få resultat i förenklande riktning i
verkligheten.
Jag tycker att det sätt som Simplexarbetet hitintills
har bedrivits är ett mycket belysande exempel på det
myckna prat och det ytterst begränsade resultat som
är så betecknande för Näringsdepartementets politis-
ka ledning och dess arbete. Det är alldeles uppenbart
att det är dags för avlösning därstädes efter höstens
val.
Jag vill därefter kort beröra det principiellt själv-
klara i att det finns en motsättning mellan å ena sidan
lika villkor mellan t.ex. stora och små företag och å
andra sidan enkelhet i systemet. Per Rosengren bru-
kar envetet påpeka detta.
Jag tycker därför att det är angeläget att klargöra
vad som avses i reservation 1. Det är inte är föränd-
ringar av den art som innebär likvärdiga villkor, som
t.ex. följer av reglerna för räntefördelning eller perio-
diseringsfonder. De har delvis har skett till priset av
en ökad komplexitet, men det är inte det som avses i
reservationen 1, vilken jag nu yrkar bifall till.
Herr talman! Därefter skulle jag vilja övergå till
att peka på behovet av ett utökat samarbete mellan
tullen och andra myndigheter för att åstadkomma en
bättre brottsbekämpning med anknytning till tullom-
rådet. Det gäller framför allt utökat samarbete mellan
tull och polis, som vi berör i reservation 13. Men det
gäller också ökade tullbefogenheter för att motverka
miljöbrott till havs.
Det gäller t.ex. större oljeutsläpp till havs vid ren-
göring av oljetankrar med stora och långsiktiga åter-
verkningar på växter och djur i den marina miljön.
Tyvärr är det väldigt låg risk att ertappas för sådan
brottslighet. Det gör att brottsligheten är oerhört lön-
sam för mindre seriösa rederier och fartygsbefälhava-
re. Därför krävs det ökade resurser, ökade befogen-
heter och ökat samarbete med t.ex. Kustbevakningen
för att minska skadeverkningarna till följd av miljö-
brott till havs.
Herr talman! Jag ber därför att få yrka bifall till
reservationen 12. För övrigt anser jag att skatteutjäm-
ningssystemets grundvalar måste försvaras.

Anf. 62 LENNART KOLLMATS (fp):
Herr talman! Här har vi ett betänkande som åter-
igen handlar om företagande och företagandets vill-
kor i vissa delar. Vi har ganska ofta de frågorna uppe
till debatt och till diskussion. Det är inte så konstigt.
Jag tror att vi alla är överens om att företagarna i
allmänhet och småföretagarna i synnerhet har en
nyckelroll för vår framtida välfärd i Sverige. Om vi
ska kunna återta åtminstone några placeringar i väl-
ståndsligan måste vi kunna utveckla företagandet.
Annars får vi inte de resurser som vi behöver till att
utveckla vård och skola.
Det finns en logik i tågordningen. Först fler jobb,
sedan förbättrad vård och förbättrad skola.
Det är nödvändigt att förenkla och förbättra för de
som vill starta ett företag. För att belysa läget är det
några fakta som jag vill peka på.
Under 2001 registrerades ca 49 000 nya företag i
Sverige, vilket är 16 % färre än under 2000. Det kan
vara en tillfällig fluktuation, men problemet är att det
är den lägsta siffran sedan 1990.
En internationell studie av nyföretagandet visar att
Sverige kommer på en mindre hedrande 24:e plats av
29 undersökta länder. Övriga nordiska länder har
långt bättre placeringar.
Bara en av 25 svenskar är involverade i aktiviteter
av entreprenörart. Som hot mot en förbättrad svensk
entreprenöranda nämns lagstiftningen och den förda
politiken.
Det här betänkandet handlar till dels om att göra
det enklare för företag, företagare och blivande före-
tagare. Då finns det en mängd förslag som vi från
oppositionen vill peka på. Vi från Folkpartiet har en
gemensam reservation med de övriga tre borgerliga
partierna. Det är klart att eftersom jag kommer som
fjärde man i den här debatten blir det en del upprep-
ningar. Det finns ju ett uttryck om att repetition är
lärdomens moder eller något i den vägen.
Jag vet inte hur många gånger som det från den
här talarstolen har talats om Småföretagsdelegatio-
nens förslag, och det är väldigt vad det är svårt att
genomföra de flesta av de förslag som kom fram där.
Jag ska inte ta upp alla förslag, men i förenklings-
sammanhang finns det ett antal punkter.
Ni som följer med i den aktuella debatten vet ju
att de fyra borgerliga partierna häromdagen presente-
rade ett gemensamt förslag till förbättrat företagskli-
mat. Rapporten tar bl.a. upp att man ska genomföra
Småföretagsdelegationens förslag, att man ska mins-
ka företagens kostnader för administration, att det ska
införas färre och enklare regler, att serviceandan ska
förbättras hos alla myndigheter, att sektorn för privat
näringsverksamhet ska vidgas och att det ska sättas
upp mätbara mål för regelavveckling.
Av Småföretagsdelegationens egna ca 80 förslag
återstår fortfarande två tredjedelar att genomföra. Nu
har en del av förslagen analyserats, men regeringen
gör för lite för att verkställa dem. Detta visas tydligt
av att mer än hälften av de tillfrågade företagen i en
enkät som presenterades förra året upplevde att anta-
let regler har ökat. Det var t.o.m. så att 43 % av före-
tagen ansåg att reglerna var lika många som tidigare
eller fler. Och företagarna måste stå ut med alla regler
som också blir krångligare.
Inte ens när det gäller i stort sett kostnadsfria re-
gelförenklingar - att förenkla blanketter, att införa ett
enkelt bokförings- och deklarationspaket för egenfö-
retagare och att införa vettigare F-skatteregler - har
regeringen lyckats åstadkomma något särskilt kon-
kret. I Kanada kan en blivande företagare registrera
sitt företag, anmäla sig för olika skatter och ordna
eventuellt tillstånd via Internet. Den proceduren tar ca
20 minuter.
En jämförelse som har gjorts mellan tio OECD-
länder, varav Sverige är ett, visade att svenska små
och stora företag låg relativt bra till vad avser kostna-
der för att administrera lagar och andra regler. Där-
emot var det sämre för svenska företag med 20-49
anställda. De har de högsta administrativa kostnader-
na bland de jämförda länderna, något som oroar efter-
som vi vill att företag ska växa.
Om det är krångligt att starta företag blir det färre
företag. Är byråkratin för omfattande och regelverket
för krångligt växer inte småföretagen i den utsträck-
ning som är önskvärd. Bygger vi in onödiga hinder
mot produktutveckling och investeringar riskerar vi
att storföretagen investerar på annat håll där lagstift-
ningen är enklare.
I Sverige behöver en blivande företagare kontakta
ett stort antal myndigheter. Mängder av blanketter ska
beställas och fyllas i. Därefter kan beskeden ibland
låta vänta på sig alltför länge. Samtidigt har vi fått
rapport om att det har blivit bättre. Det säger sig
självt att många då drar sig för att starta företag. Där-
för bör det sättas upp en bestämd tid inom vilken
myndigheterna måste ha svarat eller handlagt ett
ärende. Myndigheterna i Sverige måste inta en attityd
av servicementalitet och uppträda som en lots i sina
kontakter med företagen.
En av de åtgärder som bidrar till en positiv ut-
veckling är att omvandla offentligt ägda företag till
privata företag och medvetet sträva efter att hitta
privata alternativ till tjänster och varor som i dag
produceras i offentlig regi. Samtidigt gäller det också
att det finns en konkurrensneutralitet mellan offentligt
och privat drivna företag inom samma sektor.
Herr talman! Så har vi problemet med F-
skattsedeln. Det var inte så längesedan som vi debat-
terade den. Per Rosengren var då bekymrad över att
han trodde att Folkpartiet - i dag var det tydligen
Centern - menade att man i stort sett skulle födas
med F-skattsedel, eftersom vi anser att den som vill
ha en F-skattsedel också ska få en sådan om han eller
hon inte har näringsförbud. Den tanken är kanske inte
så dum egentligen, men vi avstår för närvarande från
att lägga fram det förslaget. Vi nöjer oss med att
kräva att alla som ansöker om en F-skattsedel också
ska få det, om inte - som jag tidigare nämnde - sö-
kanden har näringsförbud.
Marie Engström sade att 864 ansökningar om F-
skattsedel har avslagits. Men vad vi inte vet någon-
ting om är mörkertalet. Det är många som har fått
höra om hur besvärligt och svårt det är att starta fö-
retag. Det är många blanketter som ska fyllas i, skat-
temyndigheterna kan vara tveksamma osv. Vi vet
alltså inte hur många det är som inte har ansökt, men
som skulle göra det om de visste att de har rätt att få
en F-skattsedel.
Herr talman! Slutligen vill jag säga att jag upp-
skattar utskottets tillkännagivande om skyddade
identitetsuppgifter i folkbokföringen, trots att vi inte
har motionerat i frågan. Skyddade uppgifter som
innebär ett direkt hot mot enskilda människor får inte
läcka ut. Jag hoppas att det går snabbt att få fram
underlag för ett beslut som stärker situationen för
dem som måste ha skyddad identitet.
Herr talman! Jag står givetvis bakom de reserva-
tioner som vi har till betänkandet, men jag nöjer mig
med att yrka bifall till reservation 2 under punkt 2.

Anf. 63 ULLA WESTER (s):
Herr talman! Skatteutskottets betänkande nr 19 är
vad vi brukar kalla för ett med-mera-betänkande,
vilket innebär att flera olika sakområden ryms inom
samma pärmar och ska behandlas i en debatt. Huvud-
rubrikerna Taxering och skattebetalning, Deklaration,
Skattekontroll och Tullfrågor är var och en egentligen
värd en egen mässa.
Debatten hade vunnit på om oppositionens yrkan-
den inte i så hög grad hade bestått av gammal skåp-
mat som de faktiskt gör. Ropen som skalla från det
borgerliga lägret om enklare regler för småföretag
och F-skattsedel åt alla har vi hört förr. Vad borger-
ligheten i sin tur tydligen inte har hört och märkt är
att just dessa regler och villkor sannerligen har för-
ändrats.
Småföretagsdelegationens arbete har faktiskt
mynnat ut i en rad förslag. En del av dessa är genom-
förda och andra är under beredning. Det finns en hel
katalog som redovisar delegationens arbete. Vi har
också Simplexgruppen som består av småföretagare
och småföretagsexperter. Gruppen arbetar nära Re-
geringskansliet och har till uppgift att bevaka de spe-
cifika problem som kan uppstå för småföretagare
både i gammal och i ny lagstiftning.
Jag vill också påminna om de Internetportaler som
är fantastiskt bra. De har utarbetats genom myndig-
hetssamverkan. Kontakt-N heter en av dessa portaler
där nya företag registreras elektroniskt. Den enskilde
behöver bara lämna sina uppgifter en gång, och sedan
sköter tekniken om resten. Det är således inte bara i
Kanada, Lennart Kollmats, som det är enkelt att regi-
strera ett nytt företag.
Det finns sannerligen inget motstånd från social-
demokratins sida mot att förbättra och förenkla för
småföretagen, även om det låter så i den borgerliga
retoriken. Det förhåller sig precis tvärtom. Men små-
företagens problem förändras inte av slagord, som en
del tycks tro. Lagstiftningsarbete tar tid och ingen är
betjänt av otillräckligt utredda förslag som riskerar att
leda till konkurrenssnedvridningar och andra pro-
blem. Det är klart att om klagomålen när det gäller
regler och lagar egentligen handlar om att man inte
gillar skatter över huvud taget, då hjälper det knap-
past med Internetportaler, Simplexgrupper eller andra
initiativ.
Fr.o.m. i år har vi en ny lag om självdeklarationer
och kontrolluppgifter. När vi nu diskuterar förenk-
lingar måste jag få påminna om att alla fysiska perso-
ner, alltså också näringsidkare, ska använda samma
slags deklarationsblankett med förtryckta kon-
trolluppgifter. Deklarationstidpunkten har också blivit
gemensam för alla. Rätt användning av ny teknik ger
mycket när det gäller förbättringar och förenklingar.
Jag ser att min talartid rinner i väg, men inte heller
jag kan låta bli att lyfta ett stort frågetecken för den
moderata reservationen nr 3. I denna vill inte mindre
än sju motionärer öka på företagarnas uppgiftsskyl-
dighet genom att, som vi hörde, föreslå att arbetsgi-
varna ska specificera skatter och avgifter på de an-
ställdas lönespecifikationer.
I ena stunden klagar alltså samma reservanter på
alla krångligheter som företagare utsätts för. I nästa
ögonblick vill denna grupp bygga på med nya admi-
nistrativa uppgifter. Visserligen, skriver reservanter-
na, skulle denna nya ordning kosta både pengar och
möda för företagen, men fördelarna med denna redo-
visning skulle uppväga nackdelarna. Jag undrar, herr
talman, vad Simplexgruppen skulle säga om detta
moderata förslag.
F-skattesedeln är ett annat borgerligt paradnum-
mer där reservanternas åsikter till största del tycks
bygga på myter. 59 724 ansökningar om F-skattesedel
behandlades av skattemyndigheterna förra året, och
som vi hörde avslogs 864 av dessa ansökningar eller
1 ½ %. De här siffrorna visar att de problem som
åberopas av reservanterna faktiskt inte är så där sär-
skilt uttalade.
En viktig aspekt när det gäller F-skatten är de s.k.
självständighetskriterierna. De är inte konstruerade
för att ställa till bekymmer, utan de har en viktig
funktion som reservanterna inte nämner. En urholk-
ning av dessa kriterier kan nämligen leda till att lön-
tagare kan komma att bli tvingade att bli egenföreta-
gare och i den egenskapen sälja sina tjänster till sin
förutvarande arbetsgivare.
I reservation 2, som är undertecknad av de fyra
borgerliga partierna, står att läsa: "Vi anser att alla
som ansöker om en F-skattesedel också bör få en
sådan, om inte företagssyftet är uppenbart oseriöst
eller sökanden är underkastad näringsförbud."
De här orden, herr talman, visar att även borger-
ligheten inser att ett F-skatteinnehav ändå måste prö-
vas, att det faktiskt finns aspekter som måste beaktas.
Moderaterna har inte precis gjort sig kända för att
använda silkesvantar i de polisiära frågorna. Det
förhållningssättet omfattar konstigt nog inte all kri-
minalitet. När det gäller ekonomisk brottslighet och i
synnerhet skattebrottslighet finns en ömsinthet som
gränsar till flathet. Det är inte skattebrottslingen som
är boven i den moderata världen. Det är i stället skat-
temyndigheterna, vars befogenheter Moderaterna vill
plocka bort och då i rättssäkerhetens namn.
Det måste rimligen finnas en balans mellan å ena
sidan rättssäkerhet för den enskilde och å andra sidan
det allmännas intresse. Revisioner och även oanmälda
sådana är nödvändiga inslag i kontrollarbetet i vissa
fall. Skatteflyktslagen med sin generalklausul kränker
inte den enskildes integritet, i alla fall inte om man
inte skattefifflar. För lite och för mycket skämmer i
alla sammanhang. Noggranna avvägningar måste hela
tiden ske, men ur konkurrenssynpunkt, ur rättvise-
och rättssäkerhetssynpunkt måste kontroller vara
möjliga att göra och sanktionsavgifter kunna använ-
das.
Kristdemokraterna vill inte ha kvar de försenings-
avgifter som faller ut om skatter och avgifter betalas
in för sent. Moderaterna vill införa generellt anstånd
med inbetalning av skatt om den skattskyldige begär
omprövning eller överklagar. Skatte- och tulltilläggen
ifrågasätts precis som vanligt. Men nog måste väl
samhället ha några sanktioner att tillgå gentemot dem
som glider på paragraferna.
Det finns regler för anstånd, straffavgifter, ersätt-
ning för ombudskostnader osv., och det finns inte
minst en långtgående förvaltningslag. Myndigheterna
har naturligtvis inget intresse av att sätta dit medbor-
garna, men därifrån till att släppa fältet fritt och tycka
att det är upp till var och en att lämna in sin deklara-
tion när det liksom passar och betala in skatter och
avgifter när andan faller på är att gå för långt.
Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall
till förslaget till riksdagsbeslut i skatteutskottets be-
tänkande och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 64 CARL FREDRIK GRAF (m)
replik:
Herr talman! Ulla Westers inlägg är så oseriöst att
det inte borde förtjäna någon replik. Hon säger att vi
påstår att man kan betala skatt lite när man vill, när
det passar sig. Jag tycker, herr talman, att vi i denna
kammare borde försöka diskutera sakförslagen lite
mer i stället för att ägna sig åt den typen av torgmö-
tesretorik. Ulla Wester vet ju att hon har fullständigt
fel. Hon försöker att ge en bild av Moderaternas för-
slag som är helt annorlunda än det vi föreslår. Jag
tycker att det är olyckligt, herr talman, att Ulla Wes-
ter har en så låg debattnivå. Det gör mig faktiskt
upprörd.
När det gäller några av de mer principiella frågor-
na råder det en omvänd bevisbörda i skattemål, om
man jämför med straffrätten och den rätt som gäller
inom beskattningens område, dvs. att det är upp till
den enskilde att bevisa att han eller hon har gjort rätt,
medan det i andra sammanhang är upp till åklagaren
att bevisa att medborgaren har gjort fel. I och med att
det råder ett skilt synsätt på de här båda områdena,
finns det anledning att vara lite extra noga med balan-
sen mellan myndigheternas makt och auktoritet och
den enskildes möjligheter att göra sig gällande. Det är
detta vi har uppmärksammat i flera av våra förslag.
Men det förhållandet nonchalerar Ulla Wester och
avfärdar det med att påstå att vi tycker att man kan
betala skatt lite när det passar.
Sedan vill jag säga något om detta med Småföre-
tagsdelegationen och Simplex. Om jag minns rätt har
väl de här grupperna arbetat ett tag, men brådskan i
Regeringskansliet att genomföra förslag är inte sär-
skilt stor. Ulla Wester säger ju själv att det här måste
beredas noga. Men när det gäller förslag som handlar
om att täppa till en lagstiftning, om det kanske finns
ett hål i lagstiftningen, är man ganska snabb. Man är
dessutom så snabb att man gärna genomför föränd-
ringarna retroaktivt. Det tycker jag speglar skillnaden
i synsätt. Sådant som kanske kan ägnas att förbättra
utreder man i det oändliga, och resultatet av det får vi
eventuellt se efter nästa val, men när det gäller att
täppa till har man hög beredskap. Det är det här syn-
sättet som jag tror skiljer oss åt, herr talman.

Anf. 65 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag
håller mig för god för att kommentera mina kollegers
debattstil. Vad jag har tagit upp, som de moderata
reservanterna har undvikit, är konsekvenserna av de
förslag som oppositionen har lagt fram. Vad skulle
det innebära om vi tog bort sanktionsavgifter och
kontrollmöjligheter? Har Moderaterna ställt sig själva
den frågan?
Det finns en reservation som jag skulle vilja fråga
lite omkring. Det är den som handlar om anstånd. Där
vill ju Moderaterna att det ska medges generella an-
stånd på att betala in skatt om man överklagar ett
taxeringsbeslut eller om man begär omprövning. Nu
finns det möjligheter. Det finns regler för att få såda-
na här anstånd. Jag skulle vilja fråga: Anser Modera-
terna inte att de regler som finns i dag är tillräckliga?
Ni skriver i er reservation att det ska utgå gene-
rellt anstånd om inte begäran om omprövning eller
överklagandet är uppenbart ogrundat. Jag vill fråga:
Vem ska avgöra vilket överklagande som är ogrun-
dat? Vilka skattskyldiga skulle medges ett sådant här
anstånd med det moderata förslaget som inte medges
detta i dag? Tycker inte Moderaterna ändå att det
ligger en fara i att vissa kan skaffa sig skattekredit
genom att processa?

Anf. 66 CARL FREDRIK GRAF (m)
replik:
Herr talman! Ulla Wester upprepar det här med
Moderaterna: inga sanktioner, inga kontrollmöjlig-
heter. Det är ett djupt oseriöst sätt att föra debatten.
Låt oss ta skattetillägget. Vad vi har sagt är att den
sanktion som skattetillägget innebär som det fungerar
i dag, dvs. att skattemyndigheten ensidigt kan besluta
om en sanktion oavsett om den skattskyldige, eller
medborgaren, har haft för uppsåt att göra fel eller
inte, tycker vi är orimlig. Det måste finnas ett inslag
av att medborgaren faktiskt har haft avsikten att un-
dandra skatt eller varit uppenbart oaktsam. Då ska
naturligtvis en sanktion inträda. Tycker inte Ulla
Wester att det är klokt?
Annars är det ett väldigt bra besked - eller det är
ett dåligt besked, herr talman, men det är bra att det
ges. Johan Muncks utredning har ju just föreslagit
detta. Om beskedet från Socialdemokraternas företrä-
dare i denna debatt är att den utredningen kommer att
stoppas i byrålådan, för vi är inte intresserade av den
typen av ökad rättssäkerhet i beskattningen, då är det
naturligtvis att beklaga. Men det är i och för sig ett
besked, och det kanske förklarar varför regeringen
inte har lämnat några förslag på det här området.
Sedan gäller det detta med anstånd. Det är ju på
det viset att med den tidsutdräkt som skatteprocesser-
na i dag har i domstolarna är risken stor att många
som får sin sak prövad i domstolen under resans gång
hinner gå under. Så jag tycker att det är väldigt ange-
läget att öka möjligheterna att få anstånd tills saken
faktiskt har blivit prövad i domstol.
Sedan finns det naturligtvis regler som kringgär-
dar detta. Rent okynnesanstånd har man naturligtvis
möjlighet att undanröja. Men det är återigen, herr
talman, ett uttryck för hur vi ser på balansen mellan
myndigheten och den enskilde. Den enskilde måste få
en större möjlighet att försvara sin rätt gentemot
myndigheterna. Det är det som de förslag som vi har
lagt fram i bl.a. det här betänkandet syftar till, herr
talman.

Anf. 67 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Ett generellt anstånd som gör att
man slipper betala in sin skatt ska utgå om överkla-
gandet inte är uppenbart ogrundat. Så menar Mode-
raterna. I rättssäkerhetens namn, om vi fortsätter att
tala i de termerna, måste det rimligen vara mycket få
överklaganden som kan anses som ogrundade. Vem
ska avgöra det, vad som är ogrundat eller inte? Hela
vårt system, som innebär att den enskilde har rätt att
få ett beslut omprövat, faller ju med det här moderata
förslaget. Det kan inte rimligen innebära några för-
bättringar när det gäller rättssäkerheten.

Anf. 68 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Ulla Wester inledde sitt anförande
med att beskylla oppositionen för att i sina reserva-
tioner ägna sig åt skåpmat. Jag skulle med anledning
härav vilja efterhöra vilka nyheter som Ulla Wester
skulle vilja peka ut bland alla de nya, fräscha föränd-
ringar som Ulla Wester därmed indirekt antyder
skulle finnas i majoritetstexten i det här betänkandet.

Anf. 69 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! På mig verkar det när jag läser de
borgerliga reservationerna som att man inte alls har
beaktat vad som har hänt t.ex. när det gäller F-
skattsedeln och hur få det faktiskt är som nekas en F-
skattsedel. Sedan tyckte jag nog att det verkade som
att det här med Internetportaler och inregistrering av
nya företag var ganska nya uppgifter i kammaren. Det
förvånar mig om man inte har tagit reda på dessa
väldiga förenklingar och förbättringar som har utar-
betats.

Anf. 70 ROLF KENNERYD (c) replik:
Herr talman! Jag måste med förlov sagt notera att
det var ganska tunnsått med exempel på nya fräscha
förändringar. Sanningen är väl den, Ulla Wester, att i
det majoriteten gör t.ex. när det gäller regelföränd-
ringar för företagen lutar man sig mot förenklings-
kommittén, som har segat sig fram från 1996 fram
tills nu, dvs. i snart sex år, och på det Simplexarbete
som också det har pågått under flera år utan resultat.
Snacka om skåpmat!

Anf. 71 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Man kan naturligtvis klaga på att sa-
ker och ting tar tid. Men är man seriös vet man ju att
det faktiskt tar tid att utreda och att ändra. Ingen
tjänar ju på om vi skaffar en ny lagstiftning som å ena
sidan förenklar och samtidigt å andra sidan drar med
sig både orättvisor och konkurrenssnedvridningar.
Det är ju faktiskt så att det inte finns några som helst
belägg för att det skulle vara krångligare att vara
företagare i Sverige än i något annat land.
Jag säger dock inte att förhållandena är perfekta.
Så låt oss jobba tillsammans och försöka förändra de
brister som finns. Vad jag försöker säga är att jag vill
att verkligheten, och hur den ser ut, ska styra de här
insatserna. Insatserna ska inte bygga på några myter
där vi ser en småföretagare som sitter och dignar
under pappershögarna.

Anf. 72 LENNART KOLLMATS (fp)
replik:
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Ulla Wester
varför hon tror att vi från den borgerliga sidan fortfa-
rande ropar efter enklare regler. Jag ska lite grann
svara på det själv. Det är ju faktiskt så att vi har lyss-
nat på dem som berörs av reglerna. Jag nämnde i mitt
anförande en del punkter och enkäter. Ulla Wester tar
vidare upp att Småföretagsdelegationens synpunkter
har mynnat ut i en rad förslag. Jag tror t.o.m. att hon
nämnde ordet "katalog". Som svar på Kenneryds
fråga nämnde hon två förslag.
Dessutom sade Ulla Wester att en hel del är under
beredning. Ja, om förslagen är under beredning inne-
bär det enligt min vokabulär att de faktiskt inte är
genomförda. Vi har ingen aning om hur tidsplanen
ser ut. Det jag har lärt mig under de här åren är att
"beredning" är ett av regeringspartiets vanligaste ord
när det gäller företagande och företagares möjligheter
framöver.

Anf. 73 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja be Lennart Kollmats
att ge konkreta exempel på lagar och regler som är så
krångliga som han uttrycker. Konkreta exempel
skulle jag vilja ha. Jag skulle också vilja veta vad
Folkpartiet har för åtgärdsprogram för just dessa
konkreta regler och lagar som det talas om.

Anf. 74 LENNART KOLLMATS (fp)
replik:
Herr talman! Först och främst vill jag nämna
3:12-reglerna. Jag tror att det räcker som ett exempel.
Dessutom vill jag gärna visa rapporten Fler företag -
nya jobb. Det är en rapport som är framtagen av de
fyra borgerliga partierna.
Jag skulle också vilja ta upp en fråga som rör F-
skattsedeln. Ulla Wester sade att 1 ½ % av ansök-
ningarna avslogs. Hon nämnde dessutom att detta är
ett av borgerlighetens paradnummer. Med de erfaren-
heter vi har fått den senaste tiden dröjer det nog inte
länge förrän Socialdemokraterna kommer och säger
att alla ska ha rätt till F-skattsedel. Men än så länge
verkar det inte så på Ulla Wester i alla händelser.
Om det nu är ett så litet problem, varför vill ni då
inte acceptera vårt förslag om att det ska vara en
principiell rätt att få F-skattsedel? Det sänder ju en
positiv signal till dem som nu tvekar att starta företag.
Man säger att det går att starta företag och att de får
göra det. De ska veta att det är deras rätt, såvida de
inte ha fått näringsförbud - och det är jag övertygad
om att de i så fall känner till. Vi vill sända signalen
att det är en möjlighet och en något positivt att man
startar företag i Sverige.

Anf. 75 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Visst är det oerhört positivt att det
startas företag i Sverige. Det är vi fullständigt överens
om. Folkpartiet skriver ju tillsammans med sina bor-
gerliga kamrater i sin reservation att alla inte ska ha
F-skattesedel utan att det måste ske en prövning.
Av de avslag som gjordes under förra året, som
gällde ungefär 1 ½ % av ansökningarna, berodde till
största delen på bristande redovisning eller bristande
betalning. Det är väl rimligt att avslå sådana ansök-
ningar.

Anf. 76 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! Vi håller oss tydligen hemma i kö-
ket. Hemma hos oss har vi också gammal skåpmat
ibland, och det är den rätt som inte accepteras eller
äts upp av familjen eller gästerna. Ulla Wester nämn-
de att det bara finns skåpmat. Ja, det blir ju så när
man inte accepterar det förslag som finns.
Jag skulle vilja ställa några konkreta frågor: Vilka
förslag i det här skåpmatserbjudandet tänker Social-
demokraterna helt enkelt förkasta? Jag tänker på
Simplexgruppen naturligtvis. Vilka regler kommer
man att bearbeta och effektuera till en konkret lag-
text?

Anf. 77 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Nu har jag inte katalogen med mig,
men det finns faktiskt en hel katalog.
Jag säger att det här frågorna måste beredas med
största varsamhet. Vi är inte betjänta av att rusa på
och skaffa oss lagstiftning som skapar konkurrens-
snedvridningar och orättvisor. Det är ingen bra väg
att gå. Låt det ta tid. Det som kommer, det kommer
att bli bra.

Anf. 78 KENNETH LANTZ (kd) replik:
Herr talman! Då blir det ju så gammalt att man
kanske får kasta det. Då ruttnar det bort. Så blir det i
alla fall med det som finns i vårt kylskåp om vi inte
sköter det.
Låt oss slippa se och höra ord som "utredning",
"översyn" och prat om betänkande över vissa förslag
som har lagts. Låt oss i stället få uppleva handlings-
kraft från regeringen när man verkställer beslut. Ulla
Wester, nämn något av dessa förslag som vi får upp-
leva ett resultat av. Det skulle uppskattas.
Jag vill nämna en annan liten sak som jag har
uppmärksammat. Det rör de vanliga deklarations-
blanketterna. Det har gjorts ändringar, och Skatte-
myndigheten gjorde för ett tag sedan en undersökning
där det framkom att det var 38 000 ändringar som var
felaktiga. Av dessa ledde 78 till konkret rättelse med
en sanktion! Är det ett bra avdragsutrymme under
inkomst av tjänst, eller kan man tänka sig att ändra
det till förmån för ett höjt grundavdrag?

Anf. 79 ULLA WESTER (s) replik:
Herr talman! Man kan tänka sig allt möjligt så
länge det är rättvist och inte skadar statsfinanserna.
Bra förslag tål att tänka på. Huruvida detta är bra eller
inte vill jag inte uttala mig om.
Nämn ett konkret exempel på en förenkling, säger
Kenneth Lantz. Det gjorde jag i mitt anförande. Jag
talade t.ex. om att vi har en ny lag om självdeklara-
tioner och kontrolluppgifter. Det kallar jag förenk-
lingar!
Skåpmat eller inte i förenklingsarbetet - jag vill
säga att bästföredatumet inte är passerat.

Anf. 80 GUDRUN LINDVALL (mp):
Herr talman! Jag kommer från en kommun med
Sveriges två största företag. Ett av dem tror uppen-
barligen mycket på Sverige. Man investerar faktiskt
just nu sex miljarder i byggnation och avser att skapa
1 100 nya jobb. Det är Astra, ett internationellt stort
företag, som verkligen bygger sig fast i min kommun
Södertälje.
Södertälje kommun är också en intressant kom-
mun därför att där finns oerhört mycket små företag.
Det finns däremot väldigt få mellanstora företag. Små
företag skapas hela tiden. Många av dem har skapats
av första, andra och tredje generationens invandrare.
Hos dem finns det ett enormt stort intresse för att stå
på egna ben och klara sin egen vardag med ett eget
företag.
Det är bra att regeringen nu börjar försöka se över
de krångligheter som finns för de här människorna,
som inte alltid har insikt i hur allting fungerar. Det
gäller naturligtvis inte bara första, andra och tredje
generationens invandrare utan även svenska männi-
skor. De tycker att det är krångligt med alla papper
som ska fyllas i.
Vi kan se att en av de ministrar som nu finns på
Näringsdepartementet klagade lite grann när hon själv
skulle skapa sitt eget småföretag. Så visst är det
mycket som behöver förenklas. Det är givet. Fortfa-
rande anlitar många småföretagare konsulter som
kostar mycket pengar för att klara av pappershanter-
ingen.
Vi i Miljöpartiet menar att man måste inte bara ut-
reda detta utan också komma med konkreta förslag,
Ulla Wester. Det finns olika synsätt. Antingen försö-
ker man titta bara på problemen eller så ser man vilka
möjligheter förenklingarna kan ge. Jag skulle önska
att socialdemokratin hade en lite annan syn. Det
handlar om att ha ett lite mer positivt synsätt och att
inte bara rada upp problemen efter varandra.
Miljöpartiet har ingen reservation i det här betän-
kandet. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkande-
texten. Men jag vill flagga för att vi kommer att
stödja Centerns reservation nr 12 som handlar om
tullbefogenheter för att motverka miljöbrott till havs.
Detta är stora och viktiga frågor. Bara i förra
veckan noterades ett oljeutsläpp utanför Ölands kust.
Det skedde precis i dessa tider då många flyttfåglar
återvänder. Vi har sett många tidningsreportage med
bilder på oljenedkletade fåglar som man har tvingats
avliva. Vi i Miljöpartiet tror i och för sig inte att det
bästa är att få ökade tullbefogenheter utan att öka
kontrollen i hamnar. Man måste se till att fartygen
lämnar barlastvatten i hamnar och att det finns bra,
billig - helst gratis - möjlighet för dem att spola sina
tankar. Men det finns naturligtvis skäl att öka tullens
befogenheter. Vi avser alltså att stödja reservation 12.
I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

6 § Allmänna motioner om reklamskatt

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU20
Allmänna motioner om reklamskatt.

Anf. 81 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Om On Off eller Siba delar ut reklam
direkt i min brevlåda betalar de ingen reklamskatt.
Skatten på reklamtrycksaker avskaffades våren 1998
av riksdagen. Om samma företag har ett reklaminslag
i kommersiell TV eller radio eller på Internet tas inte
heller någon reklamskatt ut. Om samma reklam där-
emot förs in i t.ex. DN eller Svenska Dagbladet som
klassas som allmänna nyhetstidningar tas en skatte-
sats på 4 % av beskattningsvärdet ut. Man kan tycka
att det är inkonsekvent och konkurrenssnedvridande.
Och det är det. Det är inte nog med det, fru talman.
Om samma annons förs in i t.ex. Computer Sweden,
dvs. en tidskrift inom fackpressen, är skattesatsen
11 %.
Det är svårt att tala om konkurrens på lika villkor
inom annonsområdet. Det är också svårt att tala om
rättssäkerhet, eftersom tolkningen av reglerna inte är
helt enkel. Detta kan man faktiskt visa på eftersom
det finns ett stort antal gränsdragningsproblem. Det
innebär också att det finns ett stort antal processer
som pågår om vilken nivå på reklamskatten som ska
gälla.
Därför har vi moderater år efter år i vårt budget-
förslag föreslagit att all reklamskatt ska avskaffas.
Varje gång har utskottsmajoriteten i princip hållit
med oss. Utskottsmajoriteten har t.o.m. skrivit att
reklamskatten är behäftad med sådana tekniska och
konkurrensmässiga brister att den borde avskaffas.
Men - detta är ett viktigt men från utskottsmajoriteten
- åtgärden måste av statsfinansiella skäl anstå. Och så
har motionerna avstyrkts. Så har det låtit under de
senaste tre åren.
I år anser sig förmodligen utskottsmajoriteten, om
den själv får säga det, ha kommit närmare ett avskaf-
fande genom ett tillkännagivande som innebär att
reklamskatten bör avvecklas och att frågan med be-
aktande av de budgetpolitiska målen bör prioriteras
vid kommande budgetberedning.
Fru talman! Varför är vi moderater då inte nöjda
och inte överens med utskottsmajoriteten? Jo, därför
att vi inte anser att det med bibehållen trovärdighet
går att åberopa statsfinansiella skäl år efter år, vilket
utskottsmajoriteten de facto fortfarande gör, även om
man uttrycker sig i lite andra termer och använder lite
andra ord. Moderaterna tycker att det är dags att gå
från ord till handling och avskaffa reklamskatten. Vi
vill alltså att regeringen återkommer med ett sådant
förslag.
Jag yrkar bifall till reservationen och därmed till
ett avskaffande av reklamskatten.

Anf. 82 ULLA WESTER (s):
Fru talman! Skatt på annonser infördes i början av
1970-talet. Syftet var att finansiera ett ökat stöd till
dagspressen. Jag måste säga att själva grundtanken
med denna punktskatt var och är sympatisk. Hade det
inte varit så att skatten med tiden blivit både svår att
tillämpa och orsakat konkurrenssnedvridningar hade
vi socialdemokrater gärna tagit strid för denna skatts
bevarande.
Skattens vara eller icke vara har utretts från både
avigsidan och rätsidan. Under den förra mandatperio-
den tillsattes ytterligare en utredning för att man
skulle se om det verkligen inte fanns möjligheter att
ändå hitta en konkurrensneutral konstruktion. Utred-
ningens svar blev tyvärr ett rungande nej. Och med
det beskedet slogs den sista spiken i den skattkistan.
Om nu skatten är orättvis och konkurrenssned-
vridande, varför är den då inte avskaffad? Svaret är
att den inbringar 1,2 miljarder kronor årligen, pengar
som vi använder till att finansiera våra gemensamma
åtaganden.
De lobbygrupper som har verkat för denna skatts
avvecklande har förvisso varit många genom åren.
Men debattonen har ändå varit ganska lågmäld och
nyanserad. Dessa grupper har nämligen insett att även
om reklamskatten har negativa konsekvenser är dessa
konsekvenser ingenting emot vad en samhällsekono-
mi i obalans för med sig. Det är naturligtvis männi-
skornas köpkraft som är grundbulten också för re-
klambranschen.
Utskottsmajoriteten anser i dag tiden vara mogen
för att föreslå riksdagen att lämna ett tillkännagivande
till regeringen med innebörden att reklamskatten bör
avvecklas och att frågan bör prioriteras vid komman-
de budgetberedning. Vi betonar dock att de budget-
politiska målen måste beaktas. Alla, även de ca 4 000
som är registrerade som skattskyldiga för skatt på
annonser och reklam, tjänar på en ansvarsfull ekono-
misk politik. En sådan politik vill vi socialdemokrater
garantera. För att kunna göra det måste vi ha kontroll
över inkomster och utgifter. En konsekvens av detta
ansvarstagande ser vi i dag med detta tillkännagivan-
de. Om ingenting alldeles oförutsett händer har Sve-
rige nu råd att avskaffa skatten på reklam.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i skatte-
utskottets betänkande och avslag på reservationen.

Anf. 83 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Det var ett intressant inlägg från Ulla
Wester. Jag kan konstatera att Socialdemokraterna
aldrig sänker en skatt av fri vilja utan att de alltid
baxas dit och gör det under galgen. Det var det som
Ulla Wester sade inledningsvis. Det var det som det
handlade om.
Även om man, precis som jag sade, under många
år har konstaterat att skatten är konkurrenssned-
vridande, tekniskt svår och innebär massor med pro-
blem har man hävdat att den ska tas bort men att det
finns andra saker som är viktigare.
Jag har en fråga. Ulla Wester talar om ca 1 miljard
kronor som är ungefär det som man får in genom
dessa skatter. Har dessa pengar varit så avgörande för
landets välbefinnande och för medborgarnas välbe-
finnande att man inte har kunnat avskaffa skatten
tidigare? Och varför föreslår man det nu precis under
ett valår precis som allt annat som Socialdemokrater-
na föreslår? Varför har förslaget inte kommit tidiga-
re? Just nu verkar ju inte ekonomin vara på den ljusa
sidan, utan man befarar stora budgetunderskott och
får skriva ned tillväxtprognoserna osv. Det har fak-
tiskt funnits ljusare år än detta.

Anf. 84 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Till skillnad från Moderaterna tycker
vi socialdemokrater att 1,2 miljarder kronor inte är så
lite pengar. Vi tycker att det är mycket pengar som vi
måste använda på bästa sätt. Och till skillnad från
Moderaterna finansierar vi socialdemokrater våra
skattesänkningar. Det tycker vi är oerhört viktigt. Inte
minst när vi talar om reklamskatter och reklambran-
schen. Det är som jag säger människors köpkraft som
bär upp hela denna bransch.
Om reklamskatten är så förskräcklig som Mode-
raternas företrädare säger måste jag fråga varför Mo-
deraterna inte avskaffade den när de satt i regering
och hade möjlighet att göra det. Såvitt jag minns
gjorde borgerligheten absolut ingenting åt reklam-
skatten under de åren.
Varför har det vad gäller reklamskatten blivit så
mycket värre i dag jämfört med hur det var åren
1991-1994? Detta förstår inte jag.

Anf. 85 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m) replik:
Fru talman! Ulla Wester vet lika väl som jag och
förhoppningsvis alla andra i denna kammare att Mo-
deraternas skattesänkningsförslag är finansierade till
sista kronan.
Ni påstår så ofta annat att jag börjar tro att det är
en medveten strategi för er att säga att Moderaternas
skattesänkningsförslag inte är finansierade. De är,
som sagt, finansierade till sista kronan, till sista
kommatecknet. Det vet Ulla Wester. Hon försöker
bara sprida lögner. Det sägs att vi inte tycker att 1
miljard är stora pengar. Det tycker Ulla Wester att det
är. Ulla Wester vet att vi skattebetalare i Sverige varje
år betalar 1 200-1 300 miljarder kronor i skatt. Det är
kanske i det perspektivet som den här miljarden får
ses.
Vad som tillkommit sedan början av 1990-talet är
väl konkurrensen från många nya medier. Jag tänker
då speciellt på Internet som inte var så utbrett i början
av 1990-talet men som nu är väldigt utbrett. Situatio-
nen när det gäller konkurrensen mellan annonser i
olika medier har naturligtvis radikalt förändrats under
de senaste åren. Det gör att det är ännu mer angeläget
att få bort reklamskatten. Så har det varit de senaste
fyra-fem åren.

Anf. 86 ULLA WESTER (s) replik:
Fru talman! Jag tappar nästan målföret. Modera-
ternas representant har alldeles nyss här kallat mig för
lögnare. Jag tycker inte att det är riktigt acceptabelt.
Dessutom vill jag framhålla att vi socialdemokra-
ter kan läsa. Vi har läst de moderata motionerna och
förslagen, men vi kan konstatera att det mesta av
finansieringen när det gäller skattesänkningar bygger
på diverse dynamiska effekter. Precis så är det!

Anf. 87 MARIE ENGSTRÖM (v):
Fru talman! Det är bra att vi nu är på väg att av-
skaffa reklamskatten. Som andra talare sagt är det en
inkonsekvent skatt som medför gränsdragningspro-
blem och tillämpningsproblem. Vidare gynnas vissa
medier på andra mediers bekostnad. Detta är inte ett
bra förhållande, tycker vi i Vänsterpartiet. Möjlighe-
terna att komma åt och att beskatta TV, radio och
Internet, utlandsbaserat, är små - ja, nästan obefintli-
ga. Av konkurrensskäl och av många andra skäl tyck-
er vi därför att förhållningssättet här är bra.
Vi tycker, som också sägs i betänkandet, att detta
är väldigt klokt och att det naturligtvis ska göras med
beaktande av de budgetpolitiska målen. Givetvis
ligger det i sakens natur att man inför kommande
budgetbehandling prövar olika förslag mot bakgrund
av de budgetpolitiska målen.
De budgetpolitiska målen innebär att vi sätter tak.
Dessutom handlar det om att den finansiella sektorns
finansiella sparande ska vara 2 % av BNP över en
konjunkturcykel. Det här är, tycker vi, två viktiga
budgetpolitiska mål. Dessutom har vi en budgetlag
som antagits här i riksdagen och som ska följas.
Det är intressant att höra Moderaternas företrädare
och framför allt att läsa den moderata reservation i
betänkandet som egentligen bara andas att man inte
bryr sig, utan nu ska denna skatt till varje pris tas
bort. Det är lite grann i stil med andra förslag om
skatter som kommer från det partiet - de ska ju bort
till varje pris.
Hör och häpna! Marietta de Pourbaix-Lundin sade
här förut att varenda krona i Moderaternas förslag är
finansierad. Det var intressant att höra. Jag tycker att
det är ett tecken på en oansvarig politik att när det
gäller viljan att sänka skatter inte ta till sig det som
sägs om att det ska ske med beaktande av de budget-
politiska målen.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkan-
det.

Anf. 88 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Detta betänkande om reklamskatten
är efterlängtat. Det är inte endast utskottet som har
väntat på det. Också många inom tidnings- och tryck-
erivärlden har sett fram emot denna dag. Riksdagens
kammare är, efter många år, äntligen framme vid ett
beslut. Under flera år har ju olika skatteregler rått för
olika former av reklam, vilket varit mycket olyckligt.
Skattesatserna har växlat, och även skatteobjekten.
Därför är det med stor tillfredsställelse som skat-
teutskottet lägger fram detta betänkande med förslag
till beslut i frågan. Det är alltså bra att reklamskatten i
dag får en så pass tillfredsställande behandling -
betydligt bättre än tidigare år.
Utskottet har tidigare intagit en avvaktande ställ-
ning eftersom regeringen inte sett någon ekonomisk
möjlighet att ta bort reklamskatten. Som framgår av
betänkandet har man länge insett att reklamskatten
haft både tekniska och konkurrensmässiga brister och
sett detta som en tillräcklig grund för dess avveck-
ling. Droppen har alltså äntligen fått bägaren att rinna
över. Resultatet är att vi i dag beslutar om reklam-
skattens borttagande.
Detta med att nå ut till Sveriges befolkning med
reklam är inte endast en skattebas som främjar en
demokratisk skattemodell, utan frågan om skatt på
olika typer av reklam har också gjort ärendet ännu
mer svårförklarligt. Dessutom har vi drivit fram
många olika initiativ till att kringgå reglerna, allt i
syfte att betala så lite skatt som möjligt.
Kristdemokraterna anser att behandlingen av frå-
gan om reklamskatt är bra. Vi yrkar bifall till utskot-
tets förslag i betänkandet och ser fram emot en snabb
och riktig behandling av ärendet framöver.

Anf. 89 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag vill deklarera att även vi i Miljö-
partiet tycker att betänkandet är bra. Vi tycker också
att det är oerhört tillfredsställande att det nu finns en
möjlighet inom ramen för budgeten att avveckla re-
klamskatten. Men jag ska också säga att reklamskat-
ten är inte den skatt som vi under mandatperioden har
stridit mest för. För oss har det varit betydligt viktiga-
re att t.ex. sänka bokmomsen för att få i gång ett
läsande bland barn och ungdomar. När man hanterar
pengar och har mycket ambitioner går ju alltid sådant
före annat.
Den majoritet bestående av s, v och mp som nu
hanterat pengarna under fyra år har gjort en hel del
mycket bra skattesänkningar och vidtagit åtgärder
som gör att det nu finns ett utrymme för att se över
reklamskatten. Från Miljöpartiets sida välkomnas
detta.

Anf. 90 KENTH HÖGSTRÖM (s):
Fru talman! Det är inte var dag som man som le-
damot har glädjen att notera att ens egen motion helt
eller delvis tillstyrkts av det beredande utskottet. Det
har hänt mig vid tre tillfällen tidigare. I dag är det
fjärde gången som det händer mig, och i dag delar ett
trettiotal andra motionärer den glädjen eftersom de i
fråga om 18 motioner har fått sina önskemål tillgodo-
sedda. Detta måste vara något av all time high. Någon
kanske har reda på statistiken i just det avseendet.
I fjolårets debatt om reklamskatten frågade jag vid
två tillfällen om någon enda ledamot av skatteutskot-
tet eller annat utskott från talarstolen inför kamma-
rens ledamöter kunde försvara den märkliga egenhet
som reklamskatten har. Det är ju bara dagspress och
tidskrifter, inte andra reklambärare, som drabbas.
Ingen tog sig an denna svåra pedagogiska uppgift,
inte ens efter andra frågeställning, och det tolkade jag
då som att utskottet och kammaren nu är redo för att
rikta ett initiativ, ett principiellt hållet initiativ. Jag
förstår också att det är oerhört svårt för vilket skatte-
beredande utskott som helst, vilken finansminister
som helst att lova att man ska kunna minska utgifter
på statens utgiftssida med en miljard så där över en
natt.
Den här en gång så rimliga beskattningen av an-
nonser kunde försvaras den gång den infördes med att
den hade en omfördelande effekt. Man tog från de
rika som hade och gav till de fattiga som behövde så
att man kunde säkerställa tidningsutgivning i hela
landet, distribution som nådde även glesbygden och
som skapade mångfald. Detta presstöd, som det kal-
las, är en omistlig och viktig del av distributionen av
tidningar i Sverige. Men det har ändå inte kunnat
hindra tidningsdöden, och det är, ska jag säga, myck-
et allvarligt. Mångfalden ökar inte för tillfället på
tidningssidan. Snarare finns det en risk för enfald
inom många tidningsspridningsområden. Men i dag,
ett antal år efteråt, 30 år efteråt, ökar antalet mediala
annonsbärare vid sidan av tidningarna. De omsätter
mer i pengar än vad tidningarna gör för sina annon-
ser. De finns i radio, TV, de olika reklamtrycksakerna
och andra medier, och ingen av dem, konkurrenter
om annonser, betalar reklamskatt. Det är detta som är
den svåra pedagogiken.
Därför är jag mycket till freds med att utskottet
klart och entydigt har sagt att det är dags att avveckla
den här orättvisa och konkurrenssnedvridande skat-
ten, inte över en natt, det förstår var och en - det är
inte bara att hitta 1 miljard kronor - men som princip
betraktat, för att underlätta för det tryckta ordet, för
de tidningar och tidsskrifter som ändå betyder mer för
demokratin i Sverige än någonsin de andra reklambä-
rarna. Då menar jag att det är en rättvis ordning att
avveckla den här skatten, om än just nu bara i princi-
piella termer. Ett tack till er i utskottet för att ni har
lyckats samla er kring denna uppfattning. Jag förstår
att ni har haft en svår uppgift. Det är inte lätt att vara
ärendeberedare i skatteutskottet. Ni har väl aldrig
någon gång haft en uppvaktning om att t.ex. höja en
skatt.

Anf. 91 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Jag finner mig faktiskt föranledd att
gå upp och ta en tid i anspråk eftersom jag inte har
rätt till fler repliker.
Ulla Wester framhärdar att Moderaternas skatte-
sänkningar inte är finansierade och att de bygger på
dynamiska effekter. Jag vill att Ulla Wester ger ex-
empel på en sådan dynamisk effekt i Moderaternas
budgetförslag.

Anf. 92 ULLA WESTER (s):
Fru talman! Många miljarder vill ni moderater ta
in, såvitt jag kunnat läsa, på effektiviseringar och
omstruktureringar, som ni kallar dem. De är ospecifi-
cerade, så jag kan alltså inte räkna upp dem. Jag und-
rar om den moderata företrädaren kan göra det själv.
Så finns det naturligtvis också konkreta finansie-
ringsförslag. De faller inte oss socialdemokrater på
läppen. Vi vill inte ha fler karensdagar i sjukförsäk-
ringen, vi vill inte försämra a-kassan, vi vill inte ha
lägre ersättningsnivåer och vi vill absolut inte ha
40 000 färre anställda i kommuner och landsting.

Anf. 93 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Den slutsats jag kan dra är att när nå-
gonting inte faller Socialdemokraterna på läppen kan
man lätt avfärda det och säga att det inte är någon
finansierad skattesänkning och att det är dynamiska
effekter. Det tycks vara så att Ulla Wester tillsam-
mans med väldigt många socialdemokrater tror att om
ni upprepar en lögn blir det en sanning, men så är det
inte. Moderaternas skattesänkningar är finansierade
och bygger inte på några dynamiska effekter. De
uträkningar som är gjorda är icke gjorda av Modera-
terna utan av Riksdagens utredningstjänst.

Anf. 94 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag tänkte bara kort säga apropå icke
finansierade skattesänkningar från Moderaterna i
Stockholms läns landsting. Det var likadant gången
innan s, v och mp tog över, då var underskottet 6
miljarder. Om det blir 4, 5 eller 6 miljarder den här
gången är inte klart. I går hade man en debatt i Stock-
holms läns landsting om den nuvarande ledningen m,
sp, kd skulle få ansvarsfrihet just på grund av att de
infört skattesänkningar som inte har varit finansiera-
de.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

7 § Allmänna motioner om avdrag för s.k.
sponsring

Föredrogs
skatteutskottets betänkande 2001/02:SkU21
Allmänna motioner om avdrag för s.k. sponsring.

Anf. 95 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Det här betänkandet handlar alltså
om, som det står, s.k. sponsring. Det finns olika upp-
fattningar om vad sponsring egentligen är. Därför tog
jag mig före att slå upp i Nationalencyklopedin. Där
beskrivs sponsring så här: "att t.ex. ett företag eller en
person åtar sig att bekosta eller på annat sätt ansvara
för viss verksamhet och som i utbyte får möjlighet att
göra reklam eller PR i någon form. Sponsring är en
affärsmässig överenskommelse till ömsesidig nytta
för parterna. Genom att sammankopplas med ett eve-
nemang av stort allmän- eller samhällsintresse hoppas
sponsorn stärka sin image och trovärdighet."
Det finns i dag, fru talman, en stor osäkerhet hos
företag om hur avdragsrätten för sponsring ska tolkas.
Detta har i sin tur inneburit att affärsmässiga uppgö-
relser som skulle ha kunnat vara till nytta och gagn
för båda parter inte kommit till stånd. Det är natur-
ligtvis inte bra. Det är därför angeläget att regeringen
prövar om inkomstskattelagens regler har en ända-
målsenlig utformning när det gäller avdrag för utgif-
ter i samband med sponsring.
En ömsesidig affärsmässig överenskommelse som
sponsring ska inte förväxlas med en gåva. En gåva
innebär att den givande parten inte erhåller någon
motprestation. Gåvor är inte avdragsgilla, och ut-
skottet har slagit fast att detta alltjämt ska gälla.
Fru talman! Det hör inte till vanligheten att skat-
teutskottet har ett helt enigt betänkande när man be-
handlar motioner från den allmänna motionsperioden,
men det har vi här. Jag vill därför tacka alla kolleger i
skatteutskottet för en öppen och konstruktiv debatt
som lett fram till det här betänkandet. Då det är möj-
ligt att det här är den sista ärendedebatt som jag har i
riksdagen ska jag passa på tillfället att tacka utskottets
ledamöter för två riksdagsperioder av intensivt arbete
och många meningsutbyten, som dock för det mesta
inte har lett till enighet som i det här fallet. Trots detta
kommer jag att komma ihåg riksdagsåren med glädje.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 96 LENNART KOLLMATS (fp):
Fru talman! Det här är ett ämne som jag har de-
batterat vid ett antal tillfällen tidigare, men då i sam-
band med ärenden som behandlats av kulturutskottet.
Mot den bakgrunden känns det nu som en klar fram-
gång att skatteutskottet kommit fram till ett tillkänna-
givande, dessutom i enighet, om att regeringen bör se
över den här frågan och återkomma till riksdagen. Jag
utgår från, fru talman, att ordet "bör" i detta samman-
hang betyder ska.
Det har inte varit så enkelt att baxa socialdemo-
krater och vänsterpartister hit, och jag har en stark
känsla av att det är under galgen som de har gått med
på tillkännagivandet. Det hade nog blivit så här utan
socialdemokrater och vänsterpartister också. Det var
kanske ett utslag av det när ingen representant för de
partierna hade anmält sig till talarlistan, åtminstone
inte när jag såg den senast, i detta ärende.
Så går jag över till sakfrågan. Kultursponsring har
under många år varit tämligen oproblematisk och har
också ökat. Inte minst inträffade det när idrotten
drabbades av ett antal fuskaffärer i form av dopning.
Det fanns då företag som föredrog att flytta sitt kom-
binerade behov av reklam och samhällsengagemang
från idrott till kultur. Men så fick vi domen mot
Pharmacia 1999, och sedan dess har det varit betyd-
ligt svårare att få fram sponsorer till kulturen.
Reklamen inom kulturen blir inte lika tydlig som
inom idrotten, där idrottsdräkterna kan översållas
med reklam så att man knappt ser vilka ursprungsfär-
ger de har. Den gamla identifikation som Halmstad
Bollklubb har med blå tröjor och vita byxor är bara
till en del sann numera. Men det stöder onekligen
idrotten, framför allt på elitnivå. Det är inte lika käckt
med diverse reklam på frackarna i en symfoniorkester
eller på skådespelare som ska gestalta medeltiden i ett
Shakespearedrama.
Dessutom är det inget tvivel om att det har skett
olika bedömningar i olika taxeringsdistrikt i Sverige.
Det kan bero på olika traditioner eller annat, men
oberoende av vilket är det olyckligt.
Jag utgår från att denna översyn handlar dels om
att förtydliga möjligheterna till kultursponsring, dels
om att underlätta den. Här handlar det, precis som i
två andra betänkanden i dag, om gränsdragningar och
vad som i detta sammanhang är direkt eller indirekt
samarbete, direkta eller indirekta motprestationer
eller gåvor. Vi är klart och tydligt överens om att det
senare inte ska vara avdragsgillt.
Om ett företags sponsring däremot innebär att fö-
retag får använda sponsorsmottagarens namn i sin
reklam eller PR och att det ger ett tillskott till verk-
samheten bör det kunna bedömas positivt från av-
dragssynpunkt. Hur detta ska formuleras i en lagpara-
graf har jag ingen lösning på här och nu, men det är
det som ska komma fram i översynen.
Slutligen vill jag vara tydlig, så att det inte uppstår
några missförstånd, och säga att jag ser sponsring av
kultur som ett komplement till annan finansiering av
kultur. Den största finansieringen står vi som invåna-
re för, i form av biljetter etc., och sedan kommer det
offentliga. Sponsringen står för en mycket liten del.
Men den gör onekligen nytta, som det där lilla extra
som så ofta behövs som en stimulans i kulturarbetet.

Anf. 97 GUDRUN LINDVALL (mp):
Fru talman! Jag vill för Miljöpartiets del också
uttrycka en glädje över detta betänkande. Miljöpartiet
har en partimotion i den här frågan, så vi har varit
tungan på vågen.
Från Miljöpartiets sida anser vi att det naturligtvis
ska finnas möjlighet för kulturen att ta del av spons-
ringspengar. Det blir lite fånigt när det måste finns en
skylt eller en gubbe som bär en reklamtext för att man
ska se att ett företag har nytta av att sponsra en verk-
samhet. Många företag känner naturligtvis att de har
större nytta rent affärsmässigt av att sponsra en sym-
foniorkester eller av att framstå som någon som har
tillfört en liten men dock betydelsefull del till en
teaterföreställning, t.ex. på hemmaplan.
Vi är därför mycket glada att inkomstskattelagen
nu ska ses över så att vi får regler som är lika för
idrott och kultur. Jag är också mycket glad för att det
finns ledande socialdemokrater, inte i denna kammare
men på viktiga befattningar inom kulturområdet, som
har uttryckt sin glädje över att denna översyn kommer
till. Jag hoppas att det kan borga för att det som står i
betänkandet, att "regeringen bör så snart det kan ske
återkomma till riksdagen", inte innebär att regeringen
förhalar frågan. Det står inte "när regeringen vill
återkomma", utan att regeringen så snart det kan ske
ska återkomma till riksdagen. Från Miljöpartiets sida
tolkar vi det så att man bara ska se över hur lagtexten
ska förändras för att det ska bli riktigt innan man
återkommer.
Vi hade från Miljöpartiets sida lagt ett konkret
lagförslag, men så långt vågade inte utskottet gå. Vi
hoppas dock att det förslaget, som vi anser är ett bra
förslag, kan utgöra en grund för den översyn som ska
ske och kanske också kan göra att regeringens över-
syn går lite snabbare. Det skulle naturligtvis vara
oerhört angeläget och bra om regeringen redan i bud-
getpropositionen kommande höst kunde ha med det
här som ett förslag.
För Miljöpartiets del vill jag yrka bifall till försla-
get. Vi kommer att göra allt vi kan för att den här
översynen och förändringen ska komma till stånd.

Anf. 98 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Fru talman! Låt mig börja med att konstatera att
"regeringen bör göra en prövning av reglerna kring
den skattemässiga behandlingen av utgifter i samband
med sponsring och därefter återkomma till riksdagen
i frågan".
Det är nu, fru talman, många år sedan vi modera-
ter började verka för ett sådant beslut som kammaren
kommer att fatta i dag. Jag ska vara kortfattad och
inte beskriva hela den problematik som ligger bakom
dessa problem, som bl.a. Lennart Kollmats här har
beskrivit.
Det var Regeringsrättens domar på våren 2000
som innebar en minskning av sponsorernas villighet,
och det var negativt för kulturen. Det räcker med att
understryka vikten av att riksdagen i dag kommer att
tillkännage detta för regeringen och att en sådan
prövning kommer att ske.
Motståndet mot sponsring för kulturändamål har
varit starkt och kompakt, tyvärr, från majoritetens
sida. Man har hävdat risker för oönskad påverkan på
verksamheten från företagens sida. Sådan påverkan
bör inte ske, och har mycket sällan skett - man kan-
ske inte kan påstå att det inte har skett någon gång.
Det har också hävdats att de marginella resurser
som sponsring ger, i allmänhet 2-3 %, skulle vara
utan betydelse för verksamheten. Det är fel.
Av den ordinarie budgeten, som således består av
vad vi betalar för att få vara med och de allmänna
medlen till verksamheten, går större delen till fasta
utgifter, till hyror, löner osv. Men de bidrag som
sponsringen kan ge, dvs. 2-3 %, kan vara mycket
viktiga för den kulturella verksamheten, dvs. den som
ska komma fram efter att löner, hyror och annat är
betalade. De fungerar nämligen som en sorts grädde
på moset. De kan på det sättet utgöra nödvändiga
förutsättningar för institutionerna.
Jag vill hävda att på mindre orter kan företagens
sponsring av lokala eller regionala kulturverksamhe-
ter skapa vad jag skulle vilja kalla en kulturell Gno-
sjöanda. Med det menar jag att det skapas en gemen-
skap, ett samarbetsklimat. Inte minst viktigt i sam-
manhanget är att detta kan dra till sig nya grupper,
eller nya kulturkonsumenter. Det ordet har vi blivit
tvungna att använda även om det kanske inte låter så
förfärligt attraktivt.
Får vi inte nya grupper - nya generationer och nya
yrkesgrupper - dör kulturen ut.
Fru talman! Jag yrkar således som vi alla bifall till
förslaget i skatteutskottets betänkande SkU21 beträf-
fande sponsringen.
Låt mig också säga, som någon av talarna redan
har gjort - jag tror att det var Gudrun Lindvall som
påpekade det - att det är bråttom. Det går inte att dra
ut på denna översyn, utan vi hoppas att den ska
komma till stånd snart för kulturens skull och för alla
svenska kulturkonsumenters skull.

Anf. 99 KENNETH LANTZ (kd):
Fru talman! Kulturen har segrat, och äntligen har
vi fått ett erkännande av den för människan så viktiga
och värdefulla påverkansmöjlighet som kulturen har.
Kulturutskottet har också arbetat med dessa frågor
under lång tid, och det är glädjande att de två utskot-
ten nu har enats i detta ärende.
Kristdemokraterna ser med stor tillfredsställelse
på att vi har enats om detta betänkande och på att vi
lyfter fram kulturfrågorna på ett så bra sätt som vi
gör. Regeringen har dock ett stort ansvar för att åter-
komma till riksdagen efter det att man har gjort en
prövning av reglerna kring den skattemässiga be-
handlingen av utgifter i samband med sponsring.
Samhällsekonomin är beroende av många olika
delar. Produktion och konsumtion är enklare att vär-
dera och i vissa fall även beskatta. Det kulturella
inslaget i vårt samhälle har inte alltid kunnat värderas
på ett riktigt sätt.
Jag tänker på våra andliga behov och på vårt be-
hov av kulturinslag i arbetslivet och på fritiden. Vi
har alla behov av att vara stilla och matas av det som
bygger upp den inre delen av människan. En ingredi-
ens i detta, utöver den traditionellt kyrkliga verksam-
heten, kan naturligtvis vara kulturinslag.
För att kulturen ska klara av sina kostnader behö-
ver den naturligtvis ett rimligt ekonomiskt stöd.
Kristdemokraterna anser att det blir en klar förbätt-
ring inom detta område när vi nu enats om att finna
regler som möjliggör för företag att bidra till kultur i
samhället.
Denna fråga har aldrig varit viktigare än vad den
är i dag, när socialförsäkringskostnaderna skjutit i
höjden så enormt. Sjukskrivningarna och förtidspen-
sionerna har ökat lavinartat. Då kan vi glädja oss åt
att kulturen träder in som en av flera beståndsdelar
som erbjuder en effektiv och hårt arbetande människa
lite lugn och harmoni och en kommunikativ väg som
anspelar på den inre människan och bidrar till hela
kroppens välbefinnande.

Anf. 100 PER-OLOF SVENSSON (s):
Fru talman! Efter det att vi har haft en konstruktiv
diskussion vid behandlingen av de motioner från
allmänna motionstiden som berör sponsring har skat-
teutskottet kunnat enas om att det finns flera anled-
ningar för regeringen att pröva om regelverket bör
förändras och förtydligas. Utskottet är enigt om ett
tillkännagivande från riksdagen till regeringen. Där-
med, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i betän-
kandet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

8 § Migration och asylpolitik

Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande 2001/02:SfU8
Migration och asylpolitik (skr. 2001/02:5).

Anf. 101 GUSTAF VON ESSEN (m):
Fru talman! Statsrådet! Ledamöter av denna för-
samling! Det är inte så många här, men de som är här
får chansen att lyssna på mig i drygt tio minuter.
Migrationsfrågorna, fru talman, står som alla vet
mycket högt på den politiska agendan här hemma
liksom i de övriga EU-länderna och för övrigt också i
många andra länder.
I många länder finns partier som medvetet utnytt-
jar människors osäkerhet omkring en ökad invand-
ring. I Sverige har vi haft Ny demokrati. De som var
med på den tiden vet att Sverige inte för all framtid är
vaccinerat mot liknande politiska strömningar.
30 000 asylsökande kommer till Sverige i år om
åtgärder inte vidtas - det högsta antalet sedan Bosni-
enkrigen. Schengeninförandet har medfört att många
söker sig hit - också flyktingar från övriga Europa -
eftersom Sverige upplevs göra generösa bedömningar
och ha de kanske bästa mottagningsförhållandena i
Europa.
Vi har utmaningar liggande framför oss. Det gäll-
er att se trender och förändringar, och det gäller att
analysera gloabliseringens effekter. Det gäller, fru
talman, att hitta en avvägd balanspunkt vad beträffar
invandringen hit. Om integrationen, såsom skett hit-
tills, även fortsättningsvis misslyckas, om utanför-
skap är det som erbjuds och om inflödet av asylsö-
kande upplevs som stående utanför vår kontroll blir
det åter på allvar en gynnsam jordmån för populistis-
ka partier.
Legitimiteten för invandringspolitiken är mycket
tydligt kopplad till hur vi lyckas integrera dem som
får Sverige som sitt nya land. De senaste 20 åren har
kostnaderna för invandringen vida överstigit intäkter-
na, eftersom arbetslösheten är så hög bland de in-
vandrade. Detta vet människor. Det är också ett fak-
tum att många vanliga svenskar kopplar detta till
dålig service från det allmänna vad gäller exempelvis
vård och omsorg.
Ofrihet och frustration bland medborgare i ofria
länder i kombination med den nya teknikens möjlig-
heter att belysa västvärldens oerhörda materiella
dragningskraft är mycket kraftfulla pull-faktorer.
Skillnaderna blir övertydliga. Livschanserna upplevs
finnas i väst. Alla medel utnyttjas för att ta sig in i det
som smugglarna kanske har utmålat som paradiset.
Det materiella skyddet, såtillvida att man garante-
ras en någorlunda bra levnadsstandard, finns förvisso
i väst. För många är friheten från fattigdom och all-
mänt elände kanske lika viktig som friheten från
förtryck och brist på mänskliga rättigheter.
Men livet här i väst blir inte alltid som man har
tänkt och hoppats. Utanförskap föder frustration.
Gettoiseringen kan vi se i hela Europa. Hemlängtan
är rätt stor bland många. Ofta är det så att de som kan
inte vill återvända hem, medan de som vill inte kan.
Andra upplever framgång och ser sin livschans för
sig själv och sina barn. De arbetar aktivt för att ta
ansvar och lyckas och berikar därmed inte bara sig
själva utan också det nya landet.
Ibland har det dragits paralleller med de svenskar
som utvandrade till Amerika på 1800-talet. Skillna-
den var givetvis att USA inte hade några sociala
trygghetssystem, och många gick under. Denna typ
av liberaldarwinism tillhör ett annat sekel. I dag be-
står väst av socialstater med olika traditioner och
möjligen allt ovilligare skattebetalare.
Visionen som framförs i en och annan motion om
fria gränsöverskridanden präglas av ett slags radikal-
liberal syn på människan som alltigenom god och
tron att resultatet blir så gott som möjligt om hon får
mesta möjliga frihet. Detta förhållningssätt är möjli-
gen hedervärt, men mycket naivt. Inget land praktise-
rar en sådan politik.
En reglerad invandring är därför nödvändig inom
överskådlig tid. Vad vi nu har att åstadkomma är en
politik som präglas av både humanitet och realism.
Fru talman! Flyktingpolitiken är mycket större
och viktigare än asylpolitiken. Sveriges insatser
måste ses i ett helhetsperspektiv. Av de 20-25 miljo-
ner flyktingar som UNHCR har registrerat kommer
bara en rännil hit. De flesta som kommer hit för att
söka uppehållstillstånd som asylsökande har dessut-
om inte asylskäl.
Vår politik bör vara inriktad på att ge skydd åt så
många som möjligt med de begränsade resurser som
vi har. Flyktingpolitik kan bara till en liten del bedri-
vas inom vårt lands gränser även om debatten stund-
om tycks tyda på motsatsen. Det är för övrigt förvå-
nande vilken brist på helhetsperspektiv som präglar
mycket av mediernas hållning i denna fråga.
Sveriges insatser bör främst koncentreras på före-
byggande insatser och insatser i närområdena. Di-
plomati, fredsskapande åtgärder, både civilt och mi-
litärt, utvecklingsbistånd, MR-bistånd, handelspoli-
tiska reformer och stöd till internationella organisa-
tioner är instrument som kan bidra till att minska
antalet flyktingar och migranter. En chans att bidra
till en utveckling och ett liv i det egna landet är
egentligen vad de flesta vill ha, och det gäller att
försöka möjliggöra detta. Vidare ska politiken vara
inriktad på att åstadkomma återvändande enligt prin-
cipen att varje människa har rätt att leva i sitt eget
land i frihet och trygghet.
Sveriges roll i det stora migrationsspelet är ringa
men ska inte underskattas. Tillsammans med andra
EU-länder kan vi spela en aktiv och kreativ roll i
världssamfundet. Sverige är nog ett land som har
försökt komma ovanligt långt när det gäller att lägga
migrationspolitiska aspekter på det internationella
arbetet för att skapa fred och säkerhet. Här har vi
fortsättningsvis en viktig roll att spela.
Även om flyktingpolitiken är den stora utmaning-
en måste vi självklart ha en asylpolitik som grundas
på principen att asylrätten är fundamental och stän-
digt måste försvaras. Detta kan ske genom att man
förmår länder att underteckna relevanta konventioner
och framställa krav på att alla ska garanteras en kor-
rekt asylprocess i enlighet med det internationellt
erkända regelverket, genom att vi själva har en asyl-
process som lever upp till de kvalitetskrav som är
värdiga en utvecklad rättsstat och genom att vi i möj-
ligaste mån bekämpar missbruk av asylrätten, så att
den inte degraderas och urholkas.
Vi moderater står bakom det utvecklingsarbete
som nu bedrivs rörande asylprocessen, men det är
mycket viktigt att inte pressa igenom förändringar för
snabbt eftersom kvaliteten då kan urholkas. En ny
asylprocessordning bör därför etableras med stor
noggrannhet och utan känsla av tidsnöd.
Fru talman! EU-arbetet måste prioriteras. Vi är
tillsammans med de övriga unionsländerna förplikta-
de att samordna politiken på hela det migrationspoli-
tiska fältet. Rader av direktiv har förhandlats fram till
politiska överenskommelser eller är på väg fram. Vår
nationella lagstiftning anpassas gradvis på grund av
detta.
Stundom kommer vi att få acceptera regelverk
som vi inte helt och hållet gillar. Stundom kommer vi
att uppleva att vi har fått genomslag för det vi önskar.
Vägen är dock utstakad. Det är EU-samordning som
gäller. Detta kommer att gälla oavsett regering och
oavsett den politiska färgen på det ansvariga statsrå-
det. Det kommer också att gälla en sådan person som
Johan Pehrson eller kanske någon annan som aspire-
rar på posten som kommande migrationsminister. Det
är en sak att tala högt i opposition, en annan sak att
klara ut detta när verkligheten är framför näsan på en.
Det har nog tidigare migrationsministrar från Folk-
partiet också fått uppleva.
Fru talman! Låt mig kort få kommentera några
särskilda områden. Vi moderater har länge föreslagit
att försörjningsansvar ska införas för människor som
vill gifta sig eller sammanbo med någon härvarande.
Vidare vill vi införa försörjningsansvar för dem som
vill ta hit sin gamla mamma. Det ska vara en nog-
grannare seriositetsprövning för att säkerställa att den
som gifter sig med någon utlänning gör det av fri
vilja. Vid arrangerade äktenskap är det ofta kvinnan
som blir den svagare parten, och svensk kulturell
uppfattning är att bägge parter ska ha sin fulla frihet
att välja partner.
Uppehållstillstånd av humanitära skäl diskuteras
ofta i medierna och bland allmänheten när det gäller
enskilda fall. Mycket sällan ansöker människor från
början av humanitära skäl utan sådana uppstår under
vistelsetiden i Sverige. Läkarintyg åberopas. Dessa
uppfyller inte alltid Socialstyrelsens krav, men det är
sådana läkarintyg som man har att ta ställning till.
Massmedier och andra kör kampanjer omkring
enskilda fall utan att ha hela bilden. Migrationsverket
och Utlänningsnämnden används som spottkopp i
medierna och också av företrädare i denna riksdag.
Personalen på dessa myndigheter är värda all respekt
för de svåra arbetsuppgifter som har ålagts dem, inte
minst i ett läge när regeringen har underfinansierat
verksamheten.
Det är av avgörande vikt att handläggningstiderna
kan förkortas och att avvisningar sker när beslut har
tagits. Ju kortare, rättssäkrare och effektivare hand-
läggningen är desto mindre risk är det att människor
far illa och utsätts för psykiskt lidande. Det är viktigt
att vi får till en hög legitimitet för fattade beslut.
Systemet med nya ansökningar som kan lämnas
hur många gånger som helst samt polisens oförmåga
eller stundom ointresse av att verkställa avvisningar
bidrar till ett ökat lidande och till stress. De som har
fått avslag på sina ansökningar ska helst lämna landet
frivilligt. I andra hand ska de avvisas.
Arbetskraftsinvandringen, fru talman, bör kunna
öka, och regler bör utarbetas gemensamt inom EU. Vi
har en demografisk profil, och jag har förstått att
statsrådet tror att arbetskraftsinvandringen kommer
att öka och att övrig invandring kommer att minska.
Vi får väl se hur det blir med det. Det är möjligt att
det vore riktigt med en parlamentarisk utredning för
att se över regelverket, men redan nu bör en ökad
arbetskraftsinvandring tillåtas. Vi moderater var först
med att föreslå en sådan ökad generositet och ser med
tillfredsställelse att de flesta andra partier också är
inne på denna linje.
Våra reservationer, fru talman, är inte många, ef-
tersom vi huvudsakligen delar utskottets ståndpunk-
ter. Jag har dock några kommentarer.
I reservation 1 tar vi bl.a. upp frågan om möjlig-
heten för vissa ambassader att göra asylutredningar.
Det finns risk för att en del personer med genuina
skyddsbehov inte kan ta sig till Europa för att söka
skydd. En utredning för att belysa denna fråga bör
göras. I det sammanhanget kan också kvotuttagning-
en diskuteras. Där har vi ju ett samarbete med
UNHCR.
Fru talman! Vi yrkar bifall till vår reservation nr
1.
I reservation nr 5 anför vi att EU bör samordna
sina regler för invandring och flyktingpolitik. Genom
Schengensamarbetet är rörligheten ett faktum, vilket
kräver en effektiv gemensam yttre gränskontroll.
Efter slopandet av vår egen gränskontroll har vi
mindre kontroll på vilka utländska personer som
befinner sig i landet. Det är därför viktigt med en
ökad möjlighet att genomföra inre utlänningskontroll.
Man bör överväga detta noggrant. Det är inte i någons
intresse att vi i Sverige har ett antal personer som vi
inte vet vilka de är. Svensk polis har inte samma
möjligheter som man har i andra grannländer, vilket
gör att Sveriges attraktion som slutland ökar eller att
vi har större svårigheter att komma åt viss brottslig-
het.
I reservation nr 42 anför vi att det är önskvärt att
man skärper bestämmelserna om utvisning efter brott.
Fru talman! Jag kan inte på några få minuter annat
än allmänt tydliggöra de ståndpunkter som mitt partis
talesman har utvecklat i över ett decennium. Eftersom
det antagligen är sista gången som jag äntrar talar-
stolen i detta ärende kan jag konstatera att mycket har
förändrats under dessa tio år. Nya intryck har tillförts,
och det påverkar. Allt är en process. Vi fick ny lag-
stiftning 1996-1997. Vi har förändrat den. Vi har
utvecklat den. Vi har moderniserat den successivt.
Jag och mitt parti står för en balans mellan humanitet,
realism och långsiktighet. Vi måste upprätthålla rätts-
säkerheten så att legitimiteten bland Sveriges invåna-
re kan vinnas och försvaras.

Anf. 102 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag vill understryka vikten av respekt för anmälda
talartider.

Anf. 103 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Majoriteten av världens flyktingar har
flytt från våld, krig och politiskt förtryck. Den direkta
orsaken till att nio av tio människor lämnar sina hem
och sina länder är politiskt förtryck och väpnade
konflikter. De flyr från konflikter som till största
delen utkämpas med vapen som har tillverkats i de
rika industriländerna. Sverige är inte undantaget från
denna export.
Svenska Freds anger i en av sina rapporter att Sverige
under de senaste tre åren har exporterat krigsmateriel
för mer än 2 miljarder kronor till stater som har gjort
sig skyldiga till omfattande och grova kränkningar av
mänskliga rättigheter.
Vänsterpartiet delar uppfattningen att det före-
byggande arbetet är av central betydelse i flyktingpo-
litiken, likaväl som ett helhetsperspektiv. Därför är
det för oss obegripligt att Sverige fortsätter med en
omfattande vapenexport till länder som gör sig skyl-
diga till grova och systematiska kränkningar av de
mänskliga rättigheterna.
Kalle Larsson kommer i sitt inlägg att utveckla
vår syn på svensk flyktingpolitik, och jag instämmer i
det han kommer att säga. Jag kommer att koncentrera
mig på kvinnorna i asylprocessen.
Fru talman! Det råder väl i dag inte någon tvekan
om att kvinnors rättigheter också är mänskliga rättig-
heter. Däremot kan det råda olika uppfattningar om
vad kvinnors rättigheter är och vad politisk förföljelse
är. Vänsterpartiet menar att t.ex. kvinnors rätt till sin
egen kropp är en fundamental rättighet, likaväl som
kvinnors rätt att klä sig som de vill. När en kvinna i
Iran vägrar att bära slöja därför att den för henne
innebär ett förtryck är det en politisk handling, efter-
som hon bryter mot det iranska samhällets uppfatt-
ning om hur en kvinna ska bete sig. Om denna kvinna
som straff översköljs med bensin och sätts i brand,
och om polisen vägrar att vare sig ta upp anmälan
eller ge henne skydd, ja, då är det enligt Vänsterparti-
et politisk förföljelse. Om en kvinna i Pakistan vägrar
att gifta sig med den föräldrarna utsett åt henne därför
att hon anser att hon själv har rätt att bestämma över
sitt liv och sin kropp och hon riskerar att stenas till
döds eller mördas av sin familj, ja, då är det enligt oss
politisk förföljelse.
Vänsterpartiet har därför länge drivit frågan om
att tolkningen av Genèvekonventionen borde utvidgas
till att omfatta även förföljelse på grund av kön eller
homosexualitet. Den 30 maj 1997 hade jag en debatt i
frågan med dåvarande statsrådet Schori. Han menade
att det som skiljer nuvarande skyddsbestämmelse,
dvs. den som finns i 3 kap. 3 §, från Genèvekonven-
tionens flyktingbestämmelser är att förföljelsen inte
har sin orsak i en politisk uppfattning eller i någon
annan av de övriga fyra grunder som räknas upp i
dessa bestämmelser, utan just i könstillhörigheten.
Jag tror att det är just detta uttalande som har gjort att
bestämmelsen om förföljelse på grund av kön hittills
endast har handlat om kvinnor som riskerar köns-
stympning. Man har helt enkelt utgått från att politisk
förföljelse ser likadan ut för kvinnor som för män.
Vänsterpartiet har i flera år motionerat om nöd-
vändigheten av att vidga tolkningen av Genèvekon-
ventionen, så även i år. Statsrådet Karlsson aviserar
nu att han avser att se över frågan och att detta arbete
ska vara klart i oktober i år. Det är förstås bra. Samti-
digt har UNHCR inlett en översyn av flyktingbegrep-
pet där även det genusrelaterade skyddet ska ses över.
Det är därför, menar jag, mycket viktigt att UNHCR
involveras i den pågående översynen på departemen-
tet från början. Jag vill därför fråga statsrådet om
statsrådet har för avsikt att se till att UNHCR finns
med i arbetet.
Fru talman! Sverige har en lagstiftning som säger
att det är kriminellt att köpa sexuella tjänster. Trots
detta finns det en inhemsk efterfrågan från män på att
kvinnor säljer just sexuella tjänster. Eftersom allt
färre svenska kvinnor står till förfogande - och det
ser likadant ut i de flesta EU-länderna - har männi-
skohandel för sexuella ändamål blivit en internatio-
nell marknad som omsätter ungefär lika mycket
pengar som narkotikahandeln. Detta är en avskyvärd
handel på många sätt. Därför är det förstås angeläget
att alla klutar sätts till för att se till att den försvinner.
Det bästa vore förstås att fokusera på att få bort efter-
frågan på den inhemska marknaden.
Jag var Vänsterpartiets representant i Sexual-
brottskommittén, som lade fram ett heltäckande för-
slag som kriminaliserade denna handel i alla led. En
fråga lämnades dock eftersom den inte låg inom
kommitténs uppdrag, och det var frågan hur Sverige
ska behandla de kvinnor som har blivit utsatta för
människohandel. Som det ser ut i dag skickas de
tillbaka till sina hemländer och ges därmed inte möj-
lighet att vittna. Anhörigkommittén har därför fått i
uppdrag att se över om det är möjligt att ge dessa
kvinnor tillfälliga uppehållstillstånd medan de vittnar.
Vänsterpartiet menar att de kvinnor som blivit ut-
satta för människohandel många gånger har skydds-
behov. Om de avvisas efter att ha vittnat i en rätte-
gång mot hallickar riskerar de i hemlandet att utsättas
för våld, förföljelse eller annan förnedrande behand-
ling. De riskerar även att dödas. I Kanada har vi sett
några fall där prostituerade har erhållit flyktingstatus
därför att de stod i skuld till hallicken, och skuldbör-
dan till hallicken är faktiskt själva affärsidén.
Om nu varje led i människohandel för sexuella
ändamål är kriminaliserat har jag svårt att se att de
kvinnor som utsätts för handeln inte skulle vara
brottsoffer. Som sådana har de enligt EU:s rambeslut
om brottsoffers ställning rätt till skydd. Vi har motio-
nerat om att vi anser att de kvinnor som utsätts för
människohandel och tvingas till skuldslaveri ska
omfattas av samma skydd som andra som riskerar
förföljelse eller döden vid ett återsändande. Motionen
har avslagits, med all rätt, med hänvisning till att
frågan utreds av Anhörigkommittén. Jag vill redan nu
avisera att det som jag sagt i frågan i dag också är
Vänsterpartiets ståndpunkt i Anhörigkommittén.
Fru talman! Den s.k. tvåårsregeln är ständigt fö-
remål för diskussion. I en proposition från 1999 före-
slogs ändringar som enligt riksdagen skulle skärpa
lagstiftningen. Ändringarna innebar att om ett för-
hållande upphörde inom den stipulerade tvåårsperio-
den på grund av att kvinnan eller hennes barn utsatts
för våld eller för allvarliga kränkningar av hennes
eller hennes barns frid så skulle hon beviljas uppe-
hållstillstånd om förhållandet inte varit alltför kortva-
rigt. Vänsterpartiet reserverade sig mot det förslaget
eftersom vi menade att en utländsk kvinna ska ha rätt
att gå efter det första slaget. Hon ska över huvud taget
inte behöva stå ut med att bli misshandlad eller
kränkt. Som praxis nu har utvecklats räcker det inte
med att en kvinna står ut med misshandel och våld-
täkter under fem månader för att Sverige ska ta sitt
ansvar för att män i Sverige misshandlar och våldtar
kvinnor.
Vi reserverade oss då, och vi har reserverat oss
igen. Vi menar att praxis är alltför restriktiv. Det är
alltför svårt för misshandlade kvinnor att bevisa att
våld orsakat brytningen, och i de fall de kan bevisa
det är förhållandena oftast för kortvariga, enligt våra
invandrings- och migrationsmyndigheter. Vi menar
att alla övergrepp utgör en kränkning, inklusive ringa
misshandel vid ett tillfälle. Utländska kvinnor måste
ha samma rätt till sin kropp som andra kvinnor i Sve-
rige. Vi menar därför att regeringen bör lägga fram
förslag till en ändring i utlänningslagen så att utvis-
ning av kvinnor som misshandlats, våldtagits eller
kränkts på annat sätt förhindras.
Fru talman! Jag står självklart bakom Vänsterpar-
tiets alla reservationer i detta betänkande. För tids
vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 22
under punkt 13 om tvåårsregeln och reservation 37
under punkt 27 om offer för människohandel.

Anf. 104 MAGDA AYOUB (kd):
Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservationerna 35 och 61, även om vi har 26 reser-
vationer från Kristdemokraterna. Självklart står jag
bakom samtliga kristdemokratiska reservationer.
Häromdagen kunde man läsa om det som händer
på flyktingförläggningar. Barnen försöker ta livet av
sig. Sex fall är kända bara på Gimo flyktingförlägg-
ning. Senast i fredags besökte jag Gimo och kan be-
kräfta det man kan höra och läsa om i medierna.
Flyktingarna mår väldigt dåligt av den långa väntan
på besked från Migrationsverket och Utlännings-
nämnden. Många mammor orkar inte längre med den
press de lever under. De har lämnat sina barn och
män och orkar inte ta hand ens om sig själva. Barnen
i familjer vars mammor mår väldigt dåligt befinner
sig i en fruktansvärd situation. I desperation försöker
barnen ta livet av sig. De finner ingen annan utväg.
Fru talman! Handläggningen av asylärenden har
under en lång följd av år kritiserats ur rättssäkerhets-
synpunkt - inte bara för att handläggningstiderna har
varit långa utan även för att insynen i processen från
såväl parter som allmänhet varit dålig.
Riksdagen har gett regeringen till känna att den
snarast, helst under våren, ska återkomma till riksda-
gen med förslag om en ny instans- och processord-
ning i utlänningsärenden. Vi har utgått från att det
omfattande beredningsarbete som har genomförts
hade möjliggjort att en proposition skulle kunna fö-
reläggas riksdagen under våren, för riksdagsbeslut
före sommaren 2002. Det besked vi nu fått genom
medierna är att regeringen inte är beredd att göra det
nu men kanske i höst någon gång.
Långa handläggningstider är det största problemet
för de flesta som väntar på sina tillstånd. Ibland får
man vänta upp till fem år. Under den långa väntetiden
bryts man ned som person. Människovärdet verkar
inte längre ha något värde hos utlänningsmyndighe-
ter.
En annan sida av problemet är också Utlännings-
nämndens personal. De får inte heller något besked
om hur deras framtid kan se ut. Tror inte ministern att
de också mår väldigt dåligt av fördröjningen av be-
slutet?
I detta sammanhang vill jag erbjuda statsrådet Jan
O Karlsson att göra ett besök i någon av förläggning-
arna i Sverige, träffa dessa flyktingar och se dem i
ögonen.
Fru talman! I de fall verkställigheten av utvis-
ningen inte kan ske med anledning av att ursprungs-
landet inte tar emot sina medborgare måste det finnas
en tidsgräns då uppehållstillstånd ändå ska medges.
Det är inhumant som det ser ut i dag, att låta männi-
skor som inte kan utvisas leva i osäkerhet år efter år.
Vi kristdemokrater anser att regeringen bör åter-
komma med förslag till tidsgräns avseende verkstäl-
lighetshinder för avvisnings- eller utvisningsbeslut.
Fru talman! Ingen har undgått det som har varit
uppmärksammat i medierna under hösten och våren,
nämligen de ensamma flyktingbarnen. Jag har själv
under en tidsperiod på sju år varit god man för många
ensamma flyktingbarn. Jag har varit med om en hel
del som berör alla dessa barn. De barn som kommer
ensamma befinner sig i en utsatt situation.
Tyvärr har mottagandet i Sverige inte varit anpas-
sat till barnens behov. Många av dem riskerar att fara
mycket illa i asylprocessen. För att kunna bemöta alla
dessa barn på ett bra sätt krävs många åtgärder, t.ex.
samarbete mellan Migrationsverket och kommunerna
och regelverk för godmannaskapsuppdraget.
Barnens rätt att höras är en viktig del i asylproces-
sen. Det händer ofta att de barn som kommer med
sina anhöriga nonchaleras totalt, och de räknas inte
som individer. Även om de själva har velat komma
till tals har de nekats detta. Även Barnombudsmannen
har påpekat att barnen måste ses som individer. De
kan ha egna asylskäl även om de är med sina föräld-
rar.
De gömda barnen är en utsatt grupp som man ofta
glömmer i olika sammanhang. Många mår väldigt
dåligt. Även om de har rätt till sjukvård brukar de inte
kunna besöka någon läkare för att inte riskera att bli
upptäckta. Informationen brister avsevärt hos de
ansvariga inom sjukvården. Även om de har rätt till
skola kan de ibland nekas av vissa kommuner, och
själva vågar de inte komma i kontakt med skolan av
samma anledning som jag nyss nämnde, för att inte
bli upptäckta.
Fru talman! I dag är handläggningstiden även för
anknytningsärenden upp till 8-10 månader hos både
Migrationsverket och Utlänningsnämnden. Detta är
ett stort problem bland alla medborgare som bor här
och som inte kan ha sina kära på nära håll under så
lång tid.
Vi kristdemokrater tycker att i de fall en utlänning
har barn i Sverige, om kvinnan i förhållandet väntar
barn eller om sökanden med all sannolikhet ska få sin
ansökan beviljad bör undantag från huvudprincipen
kunna göras. Huvudprincipen är att uppehållstillstånd
ska beviljas före inresa.
Återigen tar vi upp anhöriginvandringen som är
oacceptabel. Vi anser fortfarande att "sista länken"-
bestämmelsen bör återinföras. Vidare bör inte heller
anhöriginvandringen begränsas till att gälla endast
kärnfamiljen.
Jag vill också lyfta fram situationen för två grup-
per som har funnits länge i Sverige och som har svårt
att återvända till sina hemländer på grund av att för-
hållandena där är besvärliga. Det är både bosnier och
Kosovogrupper. Där är fortfarande svåra problem.
Jag vill också betona vikten av användningen av
tolkar och advokater. Det krävs auktoriserade tolkar
med hög kompetens. Samma sak bör gälla för advo-
kater. Det är önskvärt att ge möjlighet att få en advo-
kat eller tolk av samma kön.
Avslutningsvis ytterligare en rad mycket viktiga
frågor.
Ta professionellas uttalande på större allvar! I de
fall det är en psykolog eller en kurator inblandad
måste man ta större hänsyn till dennes intyg, utlåtan-
de m.m. I dag finns det en tendens hos Migrations-
verket och Utlänningsnämnden att underskatta sådana
utlåtanden.
Se även över språktest som sker när asylsökande
saknar handlingar! I många fall har språktestet gjorts
hos en vanlig tolk och inte hos någon språkexpert.
Konsekvenserna kan leda till att man skickar tillbaka
en asylsökande till fel land. Detta har hänt tidigare.

Anf. 105 BIRGITTA CARLSSON (c):
Fru talman! Först vill jag säga att jag verkligen
uppskattar att migrationsminister Jan O Karlsson
finns med i kammaren när vi i dag ska debattera mi-
gration och asylpolitik. Vi kan blicka tillbaka på ett år
där många händelser inom detta område fått stora
rubriker i massmedierna. Jag tänker framför allt på
rubrikerna om våra flyktingförläggningar där många,
alldeles för många, ensamkommande barn vistas eller
har vistats.
I förra veckan var det dags igen. Den här gången
var det flyktingförläggningen i Gimo som fick myck-
et uppmärksamhet och stora rubriker. Detta på grund
av att ett stort antal barn och ungdomar försökt begå
självmord. Det yngsta barnet var bara sju år gammalt.
Tillsammans med min kollega från Uppsala gjorde
jag för några månader sedan ett besök just i Gimo och
fick på plats höra om problemen där.
Vi har lagt ned mycket tid i utskottet på den här
skrivelsen. Först offentlig utfrågning om flyktingpo-
litiken i höstas, olika besök i utskottet, och sedan
begärde Centerpartiet en särskild debatt som hölls här
i kammaren den 20 februari just om flyktingarnas
situation i Sverige.
Enligt regeringens skrivelse var det 16 200 perso-
ner som sökte asyl i Sverige under 2000. Av dessa
var ca 350 ensamkommande barn. Under 2001 var
det 461 barn och ungdomar som kom hit som ensam-
kommande barn. Asylprocessen och mottagandet av
de ensamkommande barnen måste ses över för att
göras mer barnvänliga. Utlänningslagstiftningen
behöver förtydligas och innehålla särskilda rättigheter
för barn.
Centerpartiet vill att ensamkommande asylsökan-
de barn ska anmälas till utredning enligt socialtjänst-
lagen så att deras speciella behov kan tillgodoses.
Socialtjänsten och inte Migrationsverket ska vara
ansvarig för ensamkommande asylsökande flykting-
barns boende. Barnen borde också ha rätt till en kon-
takt- eller fosterfamilj. Det är mycket viktigt att ären-
den som rör ensamkommande barn prioriteras och har
en snabb handläggning.
Det krävs också en harmonisering inom EU för att
flyktingbarn som kommit ensamma till Europa ga-
ranteras skydd enligt internationella konventioner.
Barn kan inte själva söka asyl. För att göra detta
måste de ha hjälp av en god man. I dag finns inget
regelverk för det uppdrag en god man har när det
gäller de ensamkommande barnen. Man kan få viss
vägledning från det arbete som utförs av god man för
vuxna. Det är viktigt att regelverk och riktlinjer för
god mans uppdrag som gäller ensamkommande ut-
ländska barn skapas för att underlätta detta viktiga
uppdrag.
Fru talman! För att enskilda människor ska ta an-
svar för sitt eget liv måste de känna att de har möjlig-
het att påverka och förändra sin egen situation, att de
behövs och att de fyller en funktion i samhället. Män-
niskor som känner att de inte kan påverka sin situa-
tion känner hopplöshet och utanförskap. I dag råder
brister i mottagandet av asylsökande, varför motta-
gandet enligt Centerpartiets mening måste modernise-
ras och effektiviseras.
Ökade kontakter mellan nyanlända och människor
i det omgivande samhället är ett sätt att effektivisera
mottagandet. Byråkrati och trubbiga direktiv har gjort
att samarbetet mellan kommuner och de berörda
myndigheterna har varit bristfälligt. Genom att öka
samarbetet vid mottagandet av asylsökande skapas en
helhetsbild i ärendet, och individen ges ökat inflytan-
de över sin situation. Beslut ska fattas så nära den
enskilda individen som möjligt. Först då känner män-
niskor sig delaktiga och att de har möjlighet att på-
verka de beslut som fattas. Mot bakgrund av detta vill
Centerpartiet decentralisera mottagandet så att alla
kommuner som kan erbjuda god kvalitet på motta-
gandet av invandrare och flyktingar också ges möj-
lighet att göra detta. En jämnare fördelning av motta-
gandet över landet bidrar positivt till synen på svensk
flyktingpolitik samtidigt som det underlättar för de
mottagande kommunerna.
Fru talman! En av de största utmaningarna inför
framtiden i vårt land är den åldrande befolkningen
och det låga barnafödandet. För att vårt välfärdssam-
hälle ska klara av att ta hand om vår åldrande befolk-
ning behövs fler människor i produktionen. Fler män-
niskor måste ges möjlighet att ta sig in på arbets-
marknaden. Vi har en stor arbetskraftsreserv bland
alla invandrare och flyktingar som söker asyl som
vistas här. Deras högsta önskan är att få stanna här,
och hos de allra flesta finns också en stark önskan att
de ska erhålla ett arbete som de - väldigt ofta - är
utbildade för, dvs. att de ska komma in på den svens-
ka arbetsmarknaden.
För att förbättra möjligheterna att komma in på
arbetsmarknaden måste man förändra svenskunder-
visningen för invandrare. Man måste ta mycket större
hänsyn till olika elevers utbildningsbakgrund. Att
blanda personer med högskoleutbildning med perso-
ner som är analfabeter i samma utbildningsgrupper
måste vara dömt att misslyckas.
Erfarenheten visar dessutom att de personer som
snabbt får tillgång till arbetsmarknaden tillgodogör
sig svenskundervisningen på ett mycket bättre sätt.
Det är därför viktigt att sfi-undervisningen kombine-
ras med arbetsplatspraktik.
Många personer som finns här är, som jag tidigare
har talat om, högskoleutbildade, och vi är alldeles för
dåliga på att validera deras kunskaper och examina
från andra länder.
Fru talman! Sedan Sverige anslutits till Scheng-
enkonventionen har listan över länder med visum-
tvång ökat. Den restriktiva visumpolitiken har gjort
det svårt för människor att ta sig in i EU. Schengen-
konventionen löser inte flyktingproblemen utan för-
flyttar dem. Människor upphör inte att söka skydd
bara för att det finns viseringsregler och transportörs-
ansvar, utan i stället söker de skydd på ett mer risk-
fyllt sätt. Vi ser en utveckling där människor använ-
der flyktvägar som är mycket riskfyllda.
Det transportörsansvar som finns i dag i Sverige
bör inte utökas till att omfatta även bötesstraff. Ge-
nom höga böter kommer de som söker fristad här att
indirekt hindras resa hit. Kontrollen kan också leda
till godtycklig diskriminering av EU-medborgare som
har annan hudfärg eller ett annorlunda namn. Perso-
nal på flygbolag är inte till för att gallra ut personer
som kan betraktas som s.k. illegala flyktingar. Cen-
terpartiet vill inte se skärpta regler med hjälp av höga
bötesbelopp för transportörer.
Fru talman! Det är inte heller acceptabelt att ut-
ländska personer som lever permanent i Sverige inte
kan få besök av sina anhöriga. Detta beror på att
listan över länder där det krävs visum för att få åka
till Sverige har blivit längre. Sverige måste i EU ar-
beta för en mer generös och human politik vad gäller
besöksvisering. Det är också viktigt att listan över
antalet länder för vilka det krävs visum kortas.
Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra re-
servationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall
endast till reservation nr 11.

Anf. 106 JOHAN PEHRSON (fp):
Herr talman! Kolleger! Vi har en viktig debatt i
dag. Den handlar om gränser, möten mellan männi-
skor och solidaritet och respekt för humanitet. Det här
är också en gammal debatt med inslag av vi och dem,
men det är också en debatt som följer förändringarna
i omvärlden. Det fanns en tid för inte alltför länge
sedan då våra företrädare stod i motsvarande kamma-
re och undrade hur de kunde stoppa flykten från Sve-
rige. Människor lämnade vårt land.
Jag tänkte därmed börja med det svenska egenin-
tresset. Den demografiska utmaningen är enorm.
Tyvärr finns det få förebilder som statsrådet Jan O
Karlsson, dvs. som drar ut lite på arbetslivet, gillar
utmaningar och stimulans och jobbar en bit upp i
åren. Han är ett utmärkt exempel. Vi behöver fler av
den kalibern.
Sverige behöver öppnas för arbetskraftsinvand-
ring. Vi får dagliga rapporter om brister i särskilda
yrkeskategorier. Det görs vissa undantag. Nyligen i
mitt eget län var det ett företag i Karlskoga som fick
ett undantag. Det gjorde att människor med unik
kompetens i ett företag fick stanna och göra företaget
konkurrenskraftigt. Detta skedde i en ort som Karl-
skoga där det är tufft att få tag på andra jobb. Nu får
det företaget leva vidare tack vare undantaget från de
i dag bistra reglerna om arbetkraftsinvandring. Jag
fick senast i dag ett annat samtal från en annan person
i en annan del av Sverige där det inte ges något un-
dantag och där företaget mister unik kompetens.
Detta redovisas också i ett antal dokument. Senast
var det Invest in Sweden Agency som redovisade
återkommande information om hur osmidigt och
dåligt det fungerar att göra Sverige till ett attraktivt
och konkurrenskraftigt land för investeringar. Det kan
gälla studenter som får en bra utbildning i Sverige
som sedan skickas tillbaka till sina hemländer i stället
för att de skulle kunna börja jobba direkt här. Det kan
gälla kompetenta läkare - och vi vet att vi har brist på
dem. De ska inte behöva få rådet av statsrådet Jan O
Karlssons värderade medarbetare att de ska åka hem
till sitt land för att där söka undantag. De ska kunna
söka arbetstillstånd på plats i Sverige.
Behoven kommer att vara stora framöver. Sverige
är en liten del av världen. Sverige ligger långt bort,
och vi har inte världens bästa klimat - även om vi kan
tro det när vi tittar ut genom fönstret i dag. Vi ska på
lång sikt vara glada över om någon människa vill
komma hit i framtiden och jobba när vår del av om-
världen lider samma brist på arbetskraft och läget
kommer att bli än allvarligare om bara några år.
Fru talman! Nej, människor lämnar sina egna län-
der, släkt och vänner också av andra orsaker än att de
vill arbeta och utvecklas i sina yrkesliv - trots att vi
kan se en bättre värld som öppnas för fler och är
friare för fler. T.ex. har detta skett genom olika för-
ändringar. FN har utvecklats något. I vår del av värl-
den har vi Europeiska unionen som har öppnat grän-
serna inom unionen och därmed har ökat rörligheten
och friheten. Vi kan se samma sak i andra regioner
runtom i världen.
Internationellt kommer nya institut. Jag är ytterst
glad över att det snart kommer att finnas en interna-
tionell brottmålsdomstol på plats. Det är en domstol
som förhoppningsvis kommer att lägga band på några
massmördare och diktatorer i världen, dvs. att de inte
kommer att förtrycka sitt eget folk därför de vet att de
kommer att ställas till svars och få ta sitt ansvar inför
domstolen.
Verkligheten är ändå besvärlig för miljarder män-
niskor. Krig och förföljelse innebär att människor
måste fly. Vi kan se hur Mellanöstern har gått från
fredspris till världskris. Vi kan se hur människor
förföljs i diktaturer, vilket nyligen debatterades i
kammaren i samband med att utrikesutskottets betän-
kande behandlades. Tillståndet i världen är fortsatt
allvarligt.
Vi liberaler är inte nöjda förrän fler människor
kan lämna orättvisor och förtryck och det går att se
till att undvika humanitära katastrofer oavsett orsak.
Här har Sverige och Europeiska unionen ett stort
ansvar.
Vi kan se en nästan hopplös utveckling. Murarna
har i praktiken blivit högre, empatin har minskat, och
vi får se en alltmer smaklös argumentation för den
politik som förs av våra företrädare. Detta är sorgligt.
Jag menar då inte framför allt svenska företrädare,
utan jag menar ledare från de andra europeiska län-
derna.
Det sägs att EU söker sin själ. Det har inrättats ett
konvent där man ska finna en ursprungstanke för
vilken värdegrund Europeiska unionen ska vila på. I
denna praktik handlar det numera bara om vi och dem
i migrationsfrågorna. Vi ser viseringsregler, trans-
portörsansvar och regler mot flyktingsmuggling som
bara fokuserar på att stoppa människors möjlighet att
söka en fristad.
Här tycker jag att regeringen måste fortsätta, och
lägga ned än mer ökad kraft för att driva detta i rätt
riktning - och dit är det inte på väg nu.
När man ser på de nationella och svenska förhål-
landena så måste man beröra detta med vår egen
process. Vad kan vi göra här och nu i Sveriges riks-
dag? Då är det glädjande att vi snart kan se en ny
asylprocess. Vi liberaler har under långa och många
år levererat kritik mot detta fundamentala systemfel
som har funnits i svensk asylprocess beroende på att
man har saknat fundamentala utgångspunkter för
rättssäkerhet. Det är detta som är problemet, Gustav
von Essen, och inte att det trots detta sitter skickliga
jurister och försöker upprätthålla ett dåligt system. Ett
dåligt system ger oavsett jurister dåligt resultat.
Nu är vi på gång. Vi har enighet, och det gläder
mig. Det kommer nog att ta tid, och det är tråkigt,
men vid en så stor förändring som vi nu gör måste vi
visa respekt för att den blir bra. Jag hoppas att stats-
rådet Jan O Karlsson snart kommer tillbaka med en
stark produkt som vi tillsammans kan jobba igenom i
utskottet och i kammaren.
Jag kan också notera att när det gäller handlägg-
ningstider så handlar det också om resurser beroende
på hur många människor som söker sig till vårt land
eller vår del av världen. Jag har sett i tidningarna att
vi snart kan förvänta oss ytterligare pengar till Mi-
grationsverket. Det är nödvändigt och välkommet för
att kunna ha mer personer som betar av de högar som
förutom ökade kostnader i sig producerar långa vän-
tetider som är nedbrytande för människor.
När det gäller det materiella innehållet - inte pro-
cessen - har t.ex. Ulla Hoffmann fördelaktigt redovi-
sat problemen i dag när man delar upp människor i
flyktingar och skyddsbehövande i övrigt. Det är inte
tillständigt eller acceptabelt att människor diskrimine-
ras på sexuell läggning eller kön, vilket sker i prakti-
ken.
Begreppet humanitära skäl i svensk lagstiftning
måste omsättas till verkliga ord i en verklig praktik.
Man får näst intill dagliga brev eller samtal från män-
niskor som känner sig djupt kränkta och som förorsa-
kas ett enormt humanitärt lidande.
Vi måste även se till att barnens bästa blir en reell
verklighet. Vi har sett förläggningseländet. Jag tycker
att statsrådet och regeringen har vidtagit rejäla åtgär-
der, och jag hoppas att de nu fullföljs så att vi får se
verkliga förändringar. Men här måste vi också se den
verklighet som finns i själva lagstiftningen, dvs. att
man väger barnets bästa mot behovet av en reglerad
invandring. Det kan väl vara rimligt i någon mån,
men det kan inte sluta med att alla eller väldigt många
barn inte får stanna beroende på att man hänvisar just
till behovet av reglerad invandring och att barnen blir
lidande.
Vi är stolta över och vi vill försvara barnkonven-
tionen. Vi kommer att ha en stark svensk delegation
vid FN:s barntoppmöte. Då ska vi inte behöva svara
på varför vi inte fullföljer detta på hemmaplan.
Vi har haft en ganska bred enighet även om anhö-
riginvandringen och att den måste bli flexiblare. Vi
måste se till att människor kan få bota längtan, för det
är vad det handlar om. Det handlar inte så mycket om
skyddsbehov utan det handlar om att människor ska
få återförenas och få rimliga livssituationer för sig
och sina familjer. Allrahelst när det är så svårt att få
visum och kunna göra naturliga besök så måste man
kunna göra det möjligt för människor även utanför
kärnfamiljen att återförenas. Vi har kopplat till ett
försörjningsansvar, och det tycker vi liberaler är bra
inte minst i ett längre perspektiv där vi kopplar detta
till det som jag började prata om, nämligen det enor-
ma behov av arbetskraftsinvandring som vi kommer
att ha. Vi måste också ha möjlighet att bota längtan
för de många människor som kommer att vara tvung-
na att komma till vårt land, om de vill komma.
Fru talman! För att korta lite tid här så kan jag
konstatera att utmaningarna är stora. Visionerna vari-
erar, men tror man på att det går att förändra så måste
vi föra debatten här.
Jag yrkar för tids vinnande bifall endast till reser-
vationerna 2, 6 och 12.

Anf. 107 GUSTAF VON ESSEN (m)
replik:
Fru talman! Jag vill bara ha ett par klarlägganden
och någon liten kommentar.
Ska arbetstillstånd automatiskt kunna ges var och
en som har kommit hit för att söka asyl? Eller hur har
Johan Pehrson tänkt sig det? Risken är ju påtaglig att
man kreerar en arbetsmarknad där man köper sig jobb
för att kunna få stanna kvar på det sättet. Det är inte
alla som är läkare eller på annat sätt högutbildade.
Det behövs nog ett klarläggande av detta. Annars kan
vi egentligen avskaffa hela asylpolitiken.
Utlänningsnämnden och hela uppbyggnaden av
asylprocessen infördes ju av Folkpartiet - under den
borgerliga regeringen och under Folkpartiets ansvar.
Det är det som jag menar med verkligheten över
huvud taget; allt det fina som Johan Pehrson pläderar
för som ska ändras om Johan Pehrson fick bestämma
stöter på en trist verklighet där man måste avväga.
Men det kan förstås vara bra att ha någon som har lite
visioner, även om de är rätt naiva.
Min erfarenhet är att humanitära skäl huvudsakli-
gen uppstår efter det att ett avvisningsbeslut har ägt
rum. Det är det som är problemet. Om man skulle gå
på Johan Pehrsons förslag ska man köra asylproces-
sen i två led och sedan, när folk inte vill efterkomma
beslutet och ge sig i väg hem eller bli avvisade, så ska
de få stanna av humanitära skäl. Är det en asylprocess
som vi ska etablera?

Anf. 108 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Tack, Gustav von Essen, för frågorna.
Vi kan börja med den första frågan om arbets-
kraftsinvandringen. Svaret är: Nej, det tycker jag inte.
Men jag tycker att det är en bra början att man åtmin-
stone kan få söka på plats. Det kan man ju inte i dag.
Det är en förändring som jag vet att också Gustaf von
Essen står bakom, så det var en lite konstig fråga.
När det gäller Utlänningsnämnden kan jag bara
konstatera att det inte blev såsom vi hade hoppats på,
bl.a. beroende på en enorm ryggsäck och enorma
balanser. Men den bedömning som gjordes har inte
fungerat. Man trodde att detta skulle bli mycket mer
av en professionell juridisk process. Det har förvisso
blivit en process, men en som innehåller så stora fel
vad gäller öppenhet, tillgänglighet och en jämställd
balans mellan två parter, dvs. den sökande och den
svenska staten. Därför ser vi nu en förändring, som
jag hoppas att också Gustaf von Essen eller åtminsto-
ne hans parti i grunden välkomnar.
När det gäller humanitära skäl är självfallet den
långa handläggningstiden oftast det som kan förorsa-
ka sådana, inte minst när det är barn, och framför allt
mycket små barn, inblandade. Situationen där männi-
skor efter beslut, och kanske två beslut i den mindre
bra process som vi har i dag, ändå håller sig kvar och
vägrar att återvända har olika förklaringar i varje
individuellt fall. Det går inte att göra någon kollekti-
vistisk bedömning, vilket jag inte hoppas att Gustaf
von Essen vill göra. Här måste man göra bedömning-
en i enskilda fall. Men jag tror att det bidrar till att
människor stannar kvar när de känner att de inte får
en riktigt rättssäker process. Jag tror att fler kommer
att acceptera beslut när man vet att de har kommit till
genom en process som är värdig ur rättssäkerhetssyn-
punkt.

Anf. 109 GUSTAF VON ESSEN (m)
replik:
Fru talman! Det var bra med klargörandena när
det gäller arbetstillstånd. Jag är inte för att man först
kommer hit och söker asyl och därefter går över till
ett annat spår här, söker arbete och får ett sådant. Har
man inte asylskäl så ska man kunna åka hem och söka
arbetstillstånd. Jag tycker att vi bör vara mer generösa
rent allmänt när det gäller att bevilja arbetstillstånd -
där kanske vi är överens.
Jag tycker precis som Johan Pehrson att vi behö-
ver en rättssäkrare asylprocess. Jag har varit med i en
IFU-utredning och föreslog detta. Jag är medveten
om att den nya process som nu etableras eller kom-
mer att etableras inte kommer att bli billigare. Den
kommer tvärtom att bli dyrare. Den kommer att ta
minst lika lång tid och det kommer att uppstå huma-
nitära skäl även i en sådan ny process, låt vara att
legitimiteten möjligtvis kan bli något högre. Det hop-
pas både Johan Pehrsson och jag.
Till sist kommer den hårda kärnan att behöva
tacklas. Om ett beslut är fattat om avvisning eller om
att man inte får ett uppehållstillstånd här så ska man
lämna landet antingen frivilligt eller genom en avvis-
ning med polisens hjälp. Det är det som är huvudre-
geln. Något annat gäller inte. Vi underminerar ju hela
asylprocessen och gör den till en futilitet om det ändå
i efterhand går att fixa sig kvar. Det är faktiskt så det
fungerar.
Jag tror alltså att det gäller att vara lite realistisk
också, och inte bara naivistisk.

Anf. 110 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Då skiljer sig våra linjer lite när det
gäller detta med arbetstillstånd. Den praktiska verk-
ligheten är att människor är här väldigt lång tid under
den tid de får sin asylansökan prövad. De kan ha med
sig unika kompetenser från sitt hemland. Även om
man råkar vara flykting är det inte så att man per
definition inte skulle klara av att ha kvalificerade
jobb. Om man kan det ska man kunna söka på plats.
Det är det som jag och Folkpartiet liberalerna efterly-
ser.
När det gäller processen är det självklart så att av-
slag ska rendera att man åker hem eller att man i
värsta fall blir avvisad om man inte accepterar det.
Det finns ingen som har förfäktat en annan åsikt. Men
det är mycket svårare att förfäkta den åsikten när man
vet att människor möter en process som jag inte tyck-
er är riktigt värdig. Det är helt rätt. Det kostar mer,
men kvalitet kostar. Och det vet Gustaf von Essen.

Anf. 111 KERSTIN-MARIA STA-
LIN (mp):
Fru talman! Kära kamrater i kammaren, åhörare
och statsrådet Jan O Karlsson. Det är inte så många
som har skrivit motioner med anledning av den här
skrivelsen, och ändå finns det 62 reservationer hop-
samlade. Jag har skrivit en motion i anslutning till
den. Sedan ändringen av målen har jag motionerat om
just detta.
Målet rättssäkerhet, humanitet och respekt för in-
dividens mänskliga rättigheter byttes för ett par år
sedan mot att harmoniseringen av flykting- och in-
vandrarpolitiken inom EU ska öka. Det kan synas
som en petitess, men jag tycker att det är mycket
viktigt. Det står visserligen lite längre ned: Men må-
len ska komma först. Och det här är ett viktigt mål.
Det här finns med i min reservation nr 3.
Sverige, ett modernt utvecklat välfärdssamhälle,
toppar statistiken när det gäller klagomål från FN:s
tortyrkommitté. Tvivelaktiga bedömningar om flyk-
tingars behov av skydd ligger till grund för avvis-
ningar som blir föremål för kritik från såväl FN som
internationella människorättsorganisationer, och det
är inte acceptabelt. Regeringen anmodas att ta fram
nya direktiv för Migrationsverket och Utlännings-
nämnden som förordar en mer solidarisk inställning
till omvärlden och till människor i nöd.
Då skärpningarna i asylpolitiken inte främst gått
lagvägen utan iscensatts genom en strängare tillämp-
ning av lagar och regler bör man snarast gå tillbaka
till de tidigare tolkningarna. Den enskildes rättssäker-
het och människovärde måste stå i centrum. De långa
handläggningstiderna måste förkortas. Möjligheterna
för anhöriga att få uppehållstillstånd måste ökas.
Denna nya väg inleds lämpligen med att regering-
en beviljar amnesti, dvs. utfärdar uppehållstillstånd
till de, enligt Rikspolisstyrelsen och Flyktinggrupper-
nas och Asylkommittéernas Riksråd, FARR, mellan
1 650 och 2 000 flyktingar, varav fler än 200 barn,
som i dag gömmer sig i Sverige. De gömmer sig av
rädsla för vad som ska ske vid återkomsten. Många
fruktar myndigheter, fängelse eller tortyr samtidigt
som de ofta fleråriga väntetiderna på besked om up-
pehållstillstånd har inneburit att de i många fall hun-
nit rota sig i Sverige för att sedan ryckas upp från det
nya livet totalt.
Uppehållstillstånd kan utfärdas till alla dessa som
fått sin asylsökan avslagen och därför gått under
jorden samt till alla som vistas illegalt i Sverige utan
att ha fått sitt fall prövat genom att dessa anmäler sig
till ansvarig myndighet. Detta vore ett lovvärt och
humant sätt att göra sig av med gamla skulder och
ange tonen för en ny och mänskligare asylpolitik.
De som har hört mig förut här i kammaren kanske
märker att detta inte riktigt var mina ord, utan jag
läste upp en grej. Det är en liten frågelek. Jag vill att
statsrådet ska gissa var detta kommer ifrån. Jag
kommer till det sedan.
I mitt tal ska jag uppehålla mig vid reservation 50
som handlar om s.k. humanitärt visum. Jag tror att det
var representanter från Socialdepartementet som var
på besök i vårt utskott en gång. Då frågade jag om
humanitärt visum. Jag fick svaret: Det finns inte. Och
det verkade som om det inte gick att diskutera heller.
Jag kände mig som om jag hade sagt något väldigt
dumt. Jag blev bemött på ett liknande sätt när jag
tidigare i en interpellationsdebatt med dåvarande
biståndsministern hade frågat ungefär samma sak.
Men humanitärt visum finns. En folkrättsexpert
som heter Gregor Noll har i sin doktorsavhandling
granskat EU:s flyktingpolitik. Hans slutsats är att den
samlade effekten av visumregler, sanktioner mot
flygbolag och andra invandringsbegränsande åtgärder
blir att EU-länder i konkreta fall kan bryta mot den
internationella folkrätten. Det gäller t.ex. när en för-
följd person nekas visum till ett EU-land och därmed
möjligheter att söka asyl därför att personalen på
landets ambassad följer Schengensamarbetets in-
struktioner att personer som kan innebära en s.k.
avhoppsrisk ska nekas visum. Vi har en reservation
om avhoppsrisk, och det är nr 49.
Gregor Noll föreslår att man i Schengensamarbe-
tets regelverk ska införa en möjlighet till s.k. huma-
nitärt visum för asylsökande flyktingar. Det är en
väldigt enkel idé. Man för in en paragraf som ger
flyktingar möjlighet att söka visering på humanitära
grunder för att de vill söka asyl i mållandet, säger
Gregor Noll. Han berättar att flera EU-länder redan
har möjlighet till detta i sin nationella lagstiftning.
Danmark har det, liksom Frankrike och Österrike.
Det är egentligen inte så hemskt konstigt att fråga om
det. Nu frågar jag den nuvarande biståndsministern
om detta är någonting som vi skulle kunna tänka oss
att diskutera.
Man säger ofta att det räcker med UNHCR. De
har visserligen mandat att skydda flyktingar runtom i
världen, men det skyddet räcker inte alltid. Runt Irak
finns det t.ex. inga länder som kan ge skydd. Där
finns inte UNHCR. UNHCR har dessutom väldigt
stora ekonomiska problem och måste hela tiden skära
ned sin verksamhet. Vi har en reservation om det
också, och det är nr 8.
Jag talar inte mer om ensamkommande barn. Det
har Magda Ayoub och Birgitta Carlsson gjort. Jag
sällar mig naturligtvis till den reservationen.
Jag yrkar alltså bifall till reservation 50 om huma-
nitärt visum och reservation 26 om förföljelse på
grund av kön eller sexuell läggning.

Anf. 112 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Först vill jag säga en sak till Johan
Pehrson. Den ryggsäck på 15 000 balanser som han
pratade om och som gjorde att Utlänningsnämnden
inte fungerade, orsakades faktiskt av den folkpartis-
tiska invandrarministern som under hela hösten och
fram till dess att Utlänningsnämnden startade vägrade
att befatta sig med avvisningsbeslut, trots att reger-
ingen då var en överklagningsinstans.
Sedan har vi detta med arbetstillstånd. Om Mi-
grationsverket inte har fattat beslut i asylfrågan inom
fyra månader får den asylsökande arbetstillstånd.
Så över till mitt anförande. Vi lever i en djupt
orättvis värld, där majoriteten av människorna lever i
fattigdom. Miljontals människor kämpar för sin
överlevnad mitt inne i krigszoner, och hundratusen-
tals av dessa människor lemlästas och dödas varje år.
Vi kan på betryggande avstånd följa händelserna via
TV-apparaterna i våra vardagsrum. När bilderna blir
alltför påträngande stänger vi av TV:n och gör nå-
gonting annat. Men dramat upphör inte utan fortsätter
med oförminskad kraft.
Människorna flyr för att undkomma krig, fattig-
dom och förtryck. De flyr för att skaffa sig och sina
barn ett bättre liv, ett anständigt liv - ett liv där
drömmarna kan förverkligas.
UNHCR beräknar att ungefär 23 miljoner männi-
skor är i behov av hjälp och stöd.
Sverige har kraften och förmågan att bidra med att
hjälpa. Vi har en lång tradition av internationellt
solidaritetsarbete och en generös flyktingpolitik.
Vi socialdemokrater står för en human och solida-
risk flykting- och invandringspolitik. Vår vision och
vårt långsiktiga mål är en värld med helt fri rörlighet
över gränser. Vi värnar asylrätten, bejakar rörlighet
och öppenhet och ser också den positiva dynamik
som migrationen kan föra med sig.
Situationen i världen är sådan att det kommer att
dröja innan Sverige och även andra länder kan ha en
fri invandring. Reglerna måste därför utformas på ett
sätt som är hållbart och gynnsamt för såväl utvand-
rings- som invandringslandet.
Internationell migration är en naturlig och mänsk-
lig del av globaliseringen. Människor lämnar sina
hemländer av olika skäl. Vissa flyr undan krig, för-
följelse eller tortyr. Andra söker sig till andra länder
för att få en bättre livssituation, för att arbeta eller för
att förenas med familjemedlemmar som redan tidiga-
re flyttat. Skälen för att lämna det egna landet är alltid
legitima för den enskilde, som ofta tvingats fatta ett
mycket svårt beslut.
Orättvisorna i världen kan vi knappast lösa enbart
med flykting- och invandringspolitiken. Här behövs i
stället en stark och samlad politik för internationell
solidaritet, fred och utveckling.
Den enda långsiktigt hållbara lösningen på pro-
blemen med ofrivillig migration och flyktingskap är
att komma åt orsakerna till att människor tvingas
lämna sina hemländer. För att motverka att de tving-
as göra det på grund av fattigdom, arbetslöshet eller
bostadsbrist måste vi stärka det internationella ut-
vecklingssamarbetet - inte minst fattigdomsbekämp-
ning och återuppbyggnad efter krig och katastrofer.
Alla som söker asyl i Sverige har sina skäl och sin
bakgrund. Asylpolitiken väcker starka känslor hos
många av oss. Vem undgår att bli berörd av barnens
sorgsna ögon och föräldrarnas förtvivlan över ett
avslagsbeslut på en ansökan om uppehållstillstånd?
Varje asylsökande har sitt levnadsöde, sin berättelse.
Men vi som TV-tittare eller tidningsläsare, vi som
känslomässigt berörs, har inte hela bilden, hela bak-
grunden eller alla kunskaperna. Flyktingpolitiken
rymmer svåra ställningstaganden och svåra gräns-
dragningar.
En politik som kan vinna förståelse bland med-
borgarna i Sverige och hos dem som söker asyl här
måste vara tydlig, trovärdig, modern och medmänsk-
lig. Vår asylpolitik ska bygga på respekt för den asyl-
sökande men också på den asylsökandes respekt för
vår svenska lag.
Sverige har som andra länder en reglerad invand-
ring, och det betyder att inte alla som vill det kan få
stanna i Sverige. Det är naturligtvis smärtsamt och
vållar stor besvikelse hos dem som satsat på att skapa
sig en framtid här i landet.
Migrationspolitiken omfattar flykting-, invandrar-,
invandrings- och återvandringsfrågor. Det innebär att
migrationspolitiken inte lever sitt eget liv utan också
är delar av vår utrikes-, säkerhets-, handels- och bi-
ståndspolitik.
Den migrationspolitik som vi har i dag gäller se-
dan den 1 januari 1997, då flyktingpolitiken hade
varit föremål för en genomgripande parlamentarisk
utredning. Men migrationspolitiken är precis som
andra politikområden inte statisk. Situationen i om-
världen och situationen i Sverige förändras, medlem-
skapet i EU ställer krav, nya faktorer och nya kun-
skaper tillförs, och därför måste politiken förändras -
kanske inte i stort, för de grundläggande värderingar-
na i migrationspolitiken ligger fast.
Centerpartiet stod bakom den migrationspolitiska
propositionen, och därför blev jag därför överraskad
när jag läste en intervju med Centerns partiledare i
Dagens Nyheter där hon säger att vi skulle kunna ha
en mer generös flyktingpolitik. Vi har blivit på grän-
sen till inhumana, säger Maud Olofsson. Jag vill
därför fråga Centerns talesman Birgitta Carlsson på
vilket sätt Centerpartiet anser att migrationspolitiken
har blivit mindre generös och mer inhuman.
Fru talman! Ett övergripande mål i en global mi-
grationspolitik måste vara arbetet för att undanröja
orsakerna till människors flykt. Så länge som männi-
skor behöver skydd undan förföljelse och förtryck,
undan konflikter och katastrofer ska Sverige liksom
andra nationer ta sitt ansvar. Det är en rättighet att
söka asyl, men asylrätten är förbehållen dem som
förföljs och förtrycks i sitt hemland och som tvingas
söka skydd utanför sitt lands gränser. Att värna asyl-
rätten är en grundbult i socialdemokratisk flyktingpo-
litik.
Mottagandet av flyktingar är en del av vår flyk-
tingpolitik. Andra delar är arbetet i FN och andra
internationella organisationer och ekonomiskt stöd till
UNHCR, där Sverige ligger i topp när det gäller län-
dernas ekonomiska bidrag.
EU-länderna håller på att harmonisera sina regler
för asyl och invandring. År 2004 ska man ha en
gemensam flykting- och invandringspolitik med i
första hand gemensamma miniminormer. De länder
som vill ha en standard som ligger över de normerna
kan ha det.
Sverige vill höja nivån för mottagandevillkor och
asylregler i hela EU. Utskottets ledamöter är väl in-
formerade om hur de olika svenska arbetsgrupperna
inom EU arbetar, och vi har också möjligheter att
framföra våra synpunkter på arbetet.
Det betänkande som vi nu diskuterar behandlar
egentligen regeringens skrivelse om migration och
asylpolitik för i huvudsak år 2000 men samtidigt
också en mycket stor mängd motioner från den all-
männa motionstiden i höstas. I betänkandet finns 62
reservationer och 7 särskilda yttranden. Jag tror fak-
tiskt att det är rekord när det gäller migrationsskrivel-
sen.
Sverige har en internationellt välkänd generös och
human flyktingpolitik. Jag märker det inte minst i
arbetet i Europarådet. Jag har därför svårt att förstå att
Folkpartiet i sin partimotion skriver att flyktingpoliti-
ken måste återupprättas. På vad sätt återupprättas?
Ni skriver också: Att värna asylrätten i Sverige
och i Europa måste vara utgångspunkten i svensk
flyktingpolitik. På vilket sätt, Johan Pehrson, värnar
Sverige inte asylrätten?
Ni skriver också att ni som liberaler inte stillati-
gande kan se på hur västvärlden gång efter annan
sviker sitt humanitära ansvar. Jag måste fråga Johan
Pehrson: På vilket sätt sviker Sverige sitt humanitära
ansvar? Jag kräver ett konkret svar.
Fru talman! Fem av reservationerna behandlar ar-
betskraftsinvandring, men de har lite olika inriktning-
ar. Det är viktigt att vi skiljer mellan asylrätt och
arbetskraftsinvandring. Asylrätten är till för dem som
är i behov av skydd. Den får aldrig bli en genväg in i
vårt samhälle för ekonomiskt motiverade personer.
Vi har en fri rörlighet för arbetskraft inom Norden
och EU. Nu ska även medborgarna i de s.k. kandi-
datländerna i Öst- och Centraleuropoa vid anslutning-
en omfattas av denna fria rörlighet. Vi har fortfarande
grupper i vårt samhälle som måste få en plats på den
svenska arbetsmarknaden. Det gäller bl.a. invandrare,
funktionshindrade och ofrivilligt deltidsarbetande
kvinnor.
På längre sikt finns det dock mycket som talar för
att Sverige och övriga EU-länder bör ge ökade möj-
ligheter för arbetskraftsinvandring. En åldrande och
krympande befolkning innebär att alltfler ska försör-
jas av allt färre i arbetsför ålder. En arbetskraftsin-
vandring kan förmodligen - under rätta förutsättning-
ar - bidra till en långsiktigt hållbar tillväxt och väl-
färd. Men jag tror att vi behöver en noggrann och
seriös analys av och diskussion om hur den ska se ut.
Vi socialdemokrater vill inte ha ett gästarbetarsy-
stem där arbetstagare från andra länder får sämre lön,
skydd och rättigheter än svenska arbetstagare. Vi
motsätter oss också en nyliberal politik med fri in-
vandring men utan några rättigheter. Den som kom-
mer till Sverige för att arbeta ska ha samma rättighe-
ter, skyldigheter och möjligheter som vi andra har.
Fyra partier, Folkpartiet, Miljöpartiet, Vänstern
och Kristdemokraterna anser att praxis är för restrik-
tiv när det gäller den s.k. tvåårsregeln. Den frågan har
varit föremål för diskussioner, motioner, debatter i
kammaren och två utredningar; först var det Anknyt-
ningsutredningen, och sedan lämnades ärendet över
till NIPU-utredningen.
I den utredningen var man överens om att när ett
förhållande upphör innan två år har gått på grund av
att kvinnan eller hennes barn utsatts för våld eller
handlingar som innefattar allvarlig kränkning av
deras frihet eller frid ska uppehållstillstånd kunna
beviljas. Vi var också överens om i kommittén att
varje våldshandling eller kränkning inte skulle med-
föra en obetingad rätt till permanent uppehållstill-
stånd, men att hänsyn skulle tas till samtliga omstän-
digheter, främst naturligtvis misshandel, men också
om det fanns barn i förhållandet, om den sökande
riskerade att bli socialt utstött i hemlandet och hur
etablerad man var på den svenska arbetsmarknaden.
Ju närmare tvåårsgränsen desto lägre krav kan ställas
på omständigheterna.
Lagen trädde i kraft den 1 juli 2000. Den har alltså
gällt i snart två år. Jag tycker att det kan vara bra att
göra en utvärdering när lagen har varit i kraft till-
räckligt länge så att det finns ett bra underlagsmateri-
al för en utvärdering, precis som man gör med många
andra lagar.
Fru talman! I betänkandet finns, som vanligt
tänkte jag säga, också reservationer som gäller visum
och viseringspraxis. Genom att EG-förordningen
antogs i mars 2001 av ministerrådet har viseringspo-
litiken harmoniserats. Alla medlemsstaterna är bund-
na av förordningen som anger de länder till vilka det
krävs visum. Men det innebär inte att praxis harmoni-
serats. Med andra ord bestämmer svenska myndig-
heter, i det här fallet Migrationsverkets styrelse, hur
praxis ska se ut. Riksdagen har också bestämt att det
övergripande målet är att skapa så stor frihet och
rörlighet som möjligt över gränserna och att det är av
största vikt att vi ser till att kontakten mellan männi-
skor i olika länder underlättas.
Utgångspunkten när det gäller viseringsansök-
ningar är att de ska prövas i en generös och positiv
anda och inte i onödan hindra människor från att
besöka varandra. Som jag har sagt så många gånger
tidigare diskuterar Migrationsverkets styrelse fortlö-
pande viseringspraxis för olika länder. Mot önske-
målet om fri rörlighet måste ställas kravet på och
nödvändigheten av att ha en reglerad invandring. Vi
ska också vara medvetna om att många använder sin
visering för att efter inresa ansöka om uppehållstill-
stånd.
Under 2001 lämnades 160 000 visumansökningar in
hos ambassader och konsulat runtom i världen. Av dem
skickades 10 650 till Migrationsverket, som tar de mera
komplicerade viseringsansökningarna. 85-90 % av alla
ansökningar beviljas. På varje sammanträde med Migra-
tionsverkets styrelse diskuteras viseringar och om för-
ändringar behöver göras i praxis, så jag anser att vi har
en generös viseringspolitik.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-
tets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 113 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag vill återigen erinra om anmälda talartider. Det
är önskvärt för hela kammarens arbete att följande
talare försöker hålla sig till dem.

Anf. 114 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Maud Björnemalm hade ett batteri av
frågor till Folkpartiet liberalerna. Det gläder mig. De
framgår också av våra reservationer.
Vi har en annan syn än Socialdemokraterna i de
här frågorna. Det betyder dock inte att vi inte har en
hel del verklighetsanalys där vi delar uppfattningen
om de enorma utmaningar vi står inför i Sverige i
förhållande till övriga världen.
Jag skulle önska lite ödmjukhet från Maud Björ-
nemalm. Lyssnar Maud Björnemalm på radio? Läser
hon tidningar, och tittar hon på TV? Kan hon se att
människor far illa och att barn utsätts för vidriga
miljöer på flyktingförläggningar? Vem tycker hon är
ansvarig för detta? Det måste väl ändå vara svenska
myndigheters ansvar? Detta berör och upprör, och det
kommer att göra det så länge situationen består.
Vi talade om en ryggsäck. Vi verkställde inte av-
visningsbeslut då, för vi tyckte att det var dåligt, på
samma sätt som Maud Björnemalm nyligen slogs för
att vi inte skulle verkställa andra avvisningsbeslut till
det forna Jugoslavien. Det gällde områden där männi-
skor inte hade någonstans att bo, och man skulle
skicka dit människor mitt i vintern. Då frös Maud
Björnemalm, och det var bra, tycker jag. Men det kan
inte vara skillnad på vem som gör bedömningen. Det
är ju verkligheten som gör att det är omöjligt att avvi-
sa ibland, beroende på att det skulle vara fruktansvärt
omänskligt. Det var det då, det var det nyligen, och så
kommer det tyvärr att kunna bli i situationer i framti-
den.
När det gäller arbetskraftsinvandring och arbets-
tillstånd är det tack vare en borgerlig regering som
människor fick möjlighet att arbeta under asylproces-
sen. Vi är av den uppfattningen att människor ska
bidra till sin egen försörjning efter förmåga, och man
ska kunna ställa krav på det. Men då måste man ha
tillstånd att arbeta också. Skillnaden är att om man får
ett avslag när man befinner sig i en verksamhet i t.ex.
Karlskoga - det borde beröra Maud Björnemalm
eftersom hon är från det länet - och företaget är i
unikt behov av dessa personer ska personerna i fråga
kunna få stanna ändå. Tycker inte Maud Björnemalm
det?

Anf. 115 MAUD BJÖRNEMALM (s)
replik:
Fru talman! Jag har inte fått svar på de frågor jag
ställde. Jag frågade vad det var i flyktingpolitiken
som måste återupprättas, och jag frågade på vilket
sätt Sverige inte värnar asylrätten. Johan Pehrson
svarade på min fråga om Utlänningsnämnden.
Jag vill då tala om för Johan Pehrson att Utlän-
ningsnämnden inrättades för att avlasta regeringen de
överklagningsärenden som regeringen hade. Man
hade alldeles för många. Det tog upp alldeles för
mycket tid för regeringen att granska de här ärendena.
Därför inrättades Utlänningsnämnden. Då kan man
inte säga att de var så dåliga. Det är inte det som det
handlar om. Det handlar om människors rätt att över-
klaga. Det togs ingen hänsyn till de ärendena, utan
man bara förde dem vidare till Utlänningsnämnden.
Under hela hösten 1991 fattade regeringen inte ett
enda beslut i överklagningsärendena. Det var därför
man hade 15 000 ärenden i balans när man så små-
ningom kunde börja arbeta.
Beslutet om Utlänningsnämnden fattades av riks-
dagen i december, och den skulle inrättas den 1 janu-
ari. Den dåvarande invandrarministern ville inte lyss-
na på varningarna från övriga partier om att det inte
skulle kunna fungera från 1 januari. Det gjorde det
inte heller. De här balanserna fick man dras med
under många år. Man fick extra personal för att kunna
beta av de balanser som den borgerliga regeringen
inte klarade av under hösten 1991.

Anf. 116 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Det här blir beklämmande. Här hör vi
Maud Björnemalm prata om politik för tio år sedan.
En företrädare som sitter i varenda utskott, nämnd,
verk och styrelse som har med flykting- och migra-
tionspolitik att göra vill inte prata om nutid! Jag häv-
dar fortfarande att det inte gick att verkställa avvis-
ningarna då av humanitära skäl, på samma sätt som
man inte verkställde avvisningar helt nyligen för en
grupp på 4 000 personer som skulle få åka och sova
ute mitt i vintern. Det tyckte jag var bra då, och jag
tycker det var bra nu. Jag hoppas att vi kan vara lika
eniga i framtiden om en sådan bedömning som vi var
här nyligen.
Asylrätten är urholkad. I Maud Björnemalms Sve-
rige överlämnar man till flygplatspersonal vid flyg-
platsdiskar att i praktiken göra prövningar som ska
avgöra om människor ska få stanna. SAS vägrar nu
att upprätthålla den här politiken, för man har inte
kompetensen. Men Maud Björnemalm tycker ändå att
man ska ta på sitt ansvar att pröva och titta på hand-
lingar och se om människor har asylskäl. Hur ska en
människa vid en flygplatsdisk kunna göra detta helt
utan utbildning?

Anf. 117 MAUD BJÖRNEMALM (s)
replik:
Fru talman! Vi har haft tranportörsansvar länge i
Sverige. Vi hade ungefär samma knepiga diskussion
om transportörsansvar när lagen skulle träda i kraft
1989. Argumentationen från Folkpartiet var precis
densamma som den från Johan Pehrson i dag.
Under lång tid har det varit så att man visar sitt
pass och sin biljett när man checkar in på en flyg-
plats. Så har det varit i Sverige under många år. Ingen
har sagt något efter debatten inför 1989 års lag.
Skillnaden är att det i dag kan utdömas böter. Det
är det Sverige har synpunkter på. Sverige lyckades
under ordförandeskapet att få in en humanitär klausul
när det gällde transportörsansvaret och böter. Andra
länder har haft böter under lång tid. SAS har fått böta
i England därför att svenska affärsmän inte har haft
sina pass och andra papper i ordning under affärsre-
sor. Det här är inget nytt. Johan Pehrson försöker
göra det till ett enormt problem vilket det inte är.
Tvärtom är det en säkerhet att man gör kontroller på
flygplatserna.

Anf. 118 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Jag vill bara informera Maud Björ-
nemalm om arbetstillstånd under asyltiden. Visst kan
det beviljas efter fyra månader men det är jättesvårt
att få. Man måste själv ansöka om det. Jag undrar om
lagen efterföljs.
Jag vill också säga något angående visum. Maud
Björnemalm avslutade sitt anförande med att säga att
vi har en generös viseringspolitik. Visst, jag kan in-
stämma till stor del. Men samma krav ska ställas på
den sökande oavsett vilket land han eller hon kommer
ifrån. Allt annat är diskriminering.
Maud Björnemalm vet att ungdomar från t.ex.
Iran diskrimineras. Man hävdar att avhoppen från
Iran är fler än från andra länder. I något fall har det
hänt att en ungdom har hittat sin livskamrat. Man
påstår att det kan upprepas om ett syskon får komma
till Sverige.
Att besöka sina syskon och syskonbarn i Sverige
är en mänsklig rättighet. Är det acceptabelt att ut-
ländska personer som lever permanent i Sverige inte
kan få besök av sina anhöriga? Kan Maud Björne-
malm försöka ändra praxis i Migrationsverkets styrel-
se?

Anf. 119 MAUD BJÖRNEMALM (s)
replik:
Fru talman! Vi har diskuterat viseringspolitiken så
många gånger. Om 90 % av alla viseringsansökningar
beviljas måste man väl ändå säga att vi har en generös
viseringspolitik. Det utgör en del av vår reglerade
invandring. Det innebär att svenska myndigheter kan
säga nej till en sökande som inte kan leda i bevis att
syftet bara är att besöka en släkting och sedan åka
hem igen.
Kristdemokraterna har en representant i Migra-
tionsverkets styrelse. Mig veterligt har vi aldrig varit
oense om praxis när vi diskuterar det i verkets styrel-
se.

Anf. 120 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Jag tyckte att Maud Björnemalm sade
nyligen att 80 % och inte 90 % av viseringsansök-
ningarna beviljades. Jag tänkte ta upp rutinerna och
praxis vid svenska ambassader. Blanketterna bör
verkligen förenklas när det gäller språket. Det tar lång
tid att skicka dem till Sverige, minst tre månader.
Från vissa länder tar det upp till sex månader. Det tar
också lång tid hos Migrationsverket i Sverige. Kom-
mer Maud att kunna påverka det?

Anf. 121 MAUD BJÖRNEMALM (s)
replik:
Fru talman! Vissa ambassader är hårt belastade.
Precis som överallt annars handlar det om resurser,
resurser för att göra utredningarna. Ambassaderna
och konsulaten beviljar viseringsansökningarna. Det
är bara de mer komplicerade ansökningarna som går
till Migrationsverket för beslut.
Jag kan inte uttala mig om ifall blanketterna är
enkla eller svåra. Jag skulle råda Magda Ayoub att ta
diskussionen om hur blanketterna är utformade direkt
med Migrationsverket.

Anf. 122 BIRGITTA CARLSSON (c)
replik:
Fru talman! Maud Björnemalm påstod att min
partiordförande skulle ha sagt att vi inte har en human
flyktingpolitik. Eftersom jag inte vet i vilket sam-
manhang hon skulle ha sagt det så har jag lite svårt att
veta vad hon åsyftade. Jag kan bara lyfta fram några
exempel som visar på att vi inte har en human flyk-
tingpolitik.
Vi har under året bevittnat att alldeles för många
ensamkommande barn har placerats på flyktingför-
läggningar. Jag kan inte tycka att det är humant.
Många familjer som har kommit hit vistas på för-
läggningar år ut och år in innan de får klart för sig om
de ska åka hem eller inte. Jag kan inte tycka att det är
humant.
Det finns de som har familjemedlemmar kvar och
inget hellre önskar än att få ta hit dem. Det är heller
inte humant när människor inte får möjlighet att åter-
förenas med sina familjer. Det går att räkna upp fler
exempel på att vi inte har haft en human flyktingpoli-
tik.
Det finns plus inom området. Men det finns
många exempel som visar på brister i vårt sätt att ta
hand om de människor som söker sig till Sverige.

Anf. 123 MAUD BJÖRNEMALM (s)
replik:
Fru talman! Jag citerade vad centerledaren hade
sagt i en intervju i Dagens Nyheter. Jag har urklippet
i min bänk och kan visa Birgitta Carlsson det sedan.
Birgitta Carlsson säger att familjer vistas på flyk-
tingförläggning år ut och år in. Det är möjligt. Men
det beror inte på att de inte har fått sina ansökningar
behandlade. När de har fått avslag från överklag-
ningsinstansen, dvs. Utlänningsnämnden, skickar de
in en ny ansökan och får avslag på den. Sedan skickar
de in en ny ansökan gång på gång i hopp om att de till
slut ska få stanna. Till slut får de kanske stanna av
humanitära skäl, därför att barnen har etablerat sig
och går i skola i Sverige eller därför att familjen har
gömt sig och barnen mår dåligt.
Det som rör de ensamkommande barnen är svåra
frågor. Under många år har ensamma barn kommit
till Sverige. De kommer inte ensamma till Sverige
utan de har en följeslagare som lämnar dem här. Det
har mestadels varit tonåringar, och de har bott på
Migrationsverkets grupphem.
Det är klart att det är svårt att upprätthålla en god
standard på ett grupphem när man aldrig vet hur
många barn som kommer och hur många barn som
ska vistas där. Det är många barn från olika länder,
och de har olika språk. Men man ha ändå försökt. I
det fall där det varit mindre barn har många också
bott hos släktingar.

Anf. 124 BIRGITTA CARLSSON (c)
replik:
Fru talman! Även om jag läser Dagens Nyheter
regelbundet har jag missat när vår partiordförande
hade uttalat sig i dessa frågor.
Så till det som Maud Björnemalm lyfter fram, att
man överklagar det ena beslutet efter det andra. Jag
ser med tillfredsställelse att vi kommer att få ett för-
slag på vårt bord, om det nu blir i vår eller i höst, som
Jan O Karlsson berättade om för oss i utskottet. Där
kommer vi att få en annan tingens ordning när man
ska behandla ett ärende. Man ska slippa den process
som vi nu har upplevt under en längre tid.
Jag vill lyfta fram den frågan här. Det känns bra
att vi kommer att få ett annat sätt med ett tvåpartssy-
stem i stället för det sätt som vi hanterar frågan på i
dag. Utlänningsnämnden ska läggas ned.

Anf. 125 MAUD BJÖRNEMALM (s)
replik:
Fru talman! Det sista som Birgitta Carlsson säger
är riktigt. Möjligheterna att överklaga ska i stor ut-
sträckning försvinna. Det har behandlats i NIPU-
utredningen, och den lägger fram ett förslag.
Jag vill säga en sak till om de ensamkommande
barnen. Vad man har gjort från Migrationsverket och
vad man fortfarande gör är att man försöker finna
föräldrarna till barnen. Väldigt många av barnen vet
var föräldrarna finns. Man försöker etablera kontakter
med föräldrarna.
Man har precis samma policy när det gäller de en-
samkommande barnen som man har när det gäller
svenska barn. Barnen ska vara hos sin familj och hos
sina föräldrar oavsett om det är i Sverige eller om
barnen ska skickas tillbaka till sina föräldrar.
Vi ska också vara medvetna om att många barn
kommer hit som s.k. ankarbarn. Om barnet får uppe-
hållstillstånd får föräldrarna sedan komma, eftersom
de har anknytning till barnet. Detta har man erfaren-
het av hos Migrationsverket.

Anf. 126 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Jag har två frågor till Maud Björne-
malm. Det är bra att vi delar uppfattningen att det
förebyggande arbetet är viktigt och också att Maud
Björnemalm säger att orsaken till att människor flyr
är just våld, krig och förföljelse, osv. Det är någon-
ting som vi kan enas om.
Maud Björnemalm hade en del förslag om hur
man skulle kunna åtgärda detta. Men jag tror att hon
glömde bort en sak. Det är den krigsmaterielexport
som vi har. Maud Björnemalm sade att det är viktigt
att undanröja orsakerna till flykt.
När vi vet att kikarsiktena på turkiska plan som
flyger över gränsen till norra Irak och skjuter kurder
är svenska är det inte så enkelt längre. Eller rättare
sagt: Vi tycker att det är ganska enkelt. Det är bara att
sluta att exportera vapen.
Jag skulle vilja höra hur Maud Björnemalm ser
just på krigsmaterielexporten som en åtgärd för att
undanröja orsakerna till flykt. Det var den ena frågan.
Den andra frågan gäller tvåårsregeln. Det är posi-
tivt att Maud Björnemalm menar att man ska se över
tvåårsregeln, hur den har utfallit och hur praxis har
blivit. Men det oroar mig lite grann när Maud Björ-
nemalm säger att lagen nu har varit i kraft i två år,
vilket den snart har varit.
Hur länge tycker Maud Björnemalm att vi ska
vänta innan vi utvärderar lagen för att på så sätt möj-
ligtvis på en ändring till stånd vad gäller praxis?

Anf. 127 MAUD BJÖRNEMALM (s)
replik:
Fru talman! Den gamla vänsterfrågan om krigs-
materielexport är inte så alldeles enkel. Jag tycker
inte att den frågan är mitt bord just nu när vi diskute-
rar migrationsskrivelsen.
Så till frågan om utvärdering av tvåårsregeln. När
lagar varit i kraft ett tag måste man se efter hur det
har slagit och om det är några förändringar man
måste göra. Det har man gjort med andra lagar.
Jag tycker personligen att två är alldeles för kort
tid. Det tar ett tag innan informationen har slagit
igenom och innan lagen kan börja verka. Sedan måste
den verka ett tag för att man ska kunna göra en utvär-
dering. Tre år kan vara en lagom tid. Då har man
tillräckligt material för att kunna göra en bra utvärde-
ring.

Anf. 128 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Det lät som Maud Björnemalm var
lite trött när hon sade: Den gamla vänsterfrågan. Den
är kanske en gammal vänsterfråga. Men den talar om
var vi står i vår ideologi. Det hade varit bra om Maud
Björnemalm hade ansett att det också var en social-
demokratisk fråga att inte exportera krigsmateriel till
länder som grovt kränker de mänskliga rättigheterna.
Maud Björnemalm talade om att utvärdera tvåårs-
regeln i tre år. Maud Björnemalm menar att vi ska
leva med den tvåårsregel som vi har i ytterligare ett
år. Det ska vi göra trots att vi ganska ofta ser rappor-
terat i medierna och på andra ställen om hur kvinnor
far illa. Det är kvinnor från Iran som misshandlas i
Sverige och som riskerar stening om de skickas till-
baka, osv.
Vi ser misshandel. Vi vet att en praxis har ut-
vecklats att fem månader av våldtäkter och misshan-
del inte räcker, eftersom förhållandet har varit för
kort, osv. Jag hade nog önskat att Maud Björnemalm
tyckt att det hade räckt med den period som varit och
de rapporter vi får i dag för att vi ska se att vi måste
göra någonting åt detta.

Anf. 129 MAUD BJÖRNEMALM (s)
replik:
Fru talman! Jag har nyss redogjort för vad som
gäller för att man ska få uppehållstillstånd i Sverige
om kvinnan eller hennes barn utsatts för våld eller
handlingar som innefattar allvarlig kränkning.
Man ska naturligtvis ta hänsyn till misshandel, om
det finns barn i förhållandet, om den sökande riskerar
att bli utstött i hemlandet och hur etablerad den sö-
kande är på arbetsmarknaden. Det är möjligt att det
också finns andra omständigheter som ska ta hänsyn
till.
Som jag sade tidigare var vi i kommittén överens
om att varje våldshandling eller varje kränkning inte
skulle medföra en obetingad rätt till permanent uppe-
hållstillstånd. Man ser till det sammantaget.
Är det en stor våldshandling eller en allvarlig
kränkning är det naturligtvis så. Men det måste kom-
ma fram i den utredning och den uppföljning som
görs också när man förnyar de tillfälliga uppehållstill-
stånden.

Anf. 130 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Också jag känner mig lite otålig, lik-
som Ulla Hoffmann. Ska vi bara vänta och låta kvin-
nor bli misshandlade, och kanske bli hemskickade,
medan vi väntar på utredning, uppföljning och dis-
kussioner? Det känns inte bra. Nog om det. Vi måste
tala också om andra saker.
Jag skulle vilja protestera lite mot att vi får infor-
mation i utskottet om transportörsanvaret, hur man
håller på med förhandlingar i EU, och att vi har möj-
lighet att påverka. Det har vi inte alls.
Vi hade inte ett skvatt möjlighet att påverka trans-
portöransvaret. Där körde EU och regeringen med
förhandlingar över utredningen som höll på alldeles
förskräckligt. Det var inte mycket värt med den på-
verkan.
Frågan om ensamkommande barn är svår. Jag kan
inte låta bli att erinra mig hur chockerande det var att
Migrationsverket och Kommunförbundet var så oen-
se. De visste inte ens när de kom dit hur oense de var.
Jag kan tillfoga det till de punkter som flera har
hjälpts åt att räkna upp. Allt är nog inte så värst hu-
mant.

Anf. 131 MAUD BJÖRNEMALM (s)
replik:
Fru talman! Låt mig gå tillbaka till tvåårsregeln.
Anknytningsutredningen fick i uppdrag av dåvarande
invandrarministern att undersöka hur det såg ut, om
det gick att kartlägga hur många kvinnor det var som
hade blivit utsatta för våld. Utredningen gjorde ett
antal förfrågningar hos kvinnojourer, hos socialtjäns-
ten och hos sjukvården.
SCB fick i uppdrag att göra en intervjuundersök-
ning med utländska kvinnor som fick sitt första till-
fälliga uppehållstillstånd under 1992 och som före
den 1 juli 1996 hade fått permanent uppehållstill-
stånd. Undersökningen omfattade 930 personer. Av
dessa föll 341 bort, de flesta för att de inte var an-
träffbara. 31 personer ville inte delta i undersökning-
en. Kvar blev 589 personer.
Bortfallet och den omständigheten att flera kvin-
nor inte kunde besvara frågorna på grund av språk-
svårigheter gör att det resultat som anknytningsutred-
ningen fick fram inte var statistiskt säkerställt, men
det gav ändå en fingervisning om hur situationen såg
ut.
Det visade sig att 13 % hade farit illa och att 6 %
hade varit utsatta för våld. De flesta av kvinnorna i
den här undersökningen kom från Polen, Thailand,
Ryssland och Iran. Majoriteten av kvinnorna hade
sökt hjälpt, och de tyckte att den hjälp som de hade
fått var bra. De flesta förhållanden hade upphört.

Anf. 132 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Jag tycker fortfarande att det är kons-
tigt. Om man får veta att kvinnor blivit misshandlade
och att barn var närvarande under misshandeln, varför
måste man då ta reda på hur det ser ut? Det känns
konstigt.

Anf. 133 MAUD BJÖRNEMALM (s)
replik:
Fru talman! Det är vanligt när man lagstiftar att
man utreder och gör undersökningar så att det finns
ett underlag för beslutet. Man kan inte stifta lagar på
grund av hörsägen.
Anknytningsutredningen överlämnades till NIPU-
utredningen för diskussioner och som underlag för
förslag. Det var vi överens om.
Jag minns när Ulla Hoffmann stod här i talarsto-
len och försökte förmå den dåvarande migrationsmi-
nistern att utan remissomgång föreslå en lagstiftning
om detta med tvåårsregeln och snabba anknytningar,
vilket ministern inte gick med på, utan förslaget re-
mitterades och lades fram i en proposition.
Allt detta har ju tillkommit för att skydda och
hjälpa kvinnorna. Därmed inte sagt att all misshandel
är rå och grov och att all påstådd misshandel ska
berättiga till permanent uppehållstillstånd.

Anf. 134 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag vill erinra om att repliken ska gälla den person
som har replikrätt. Ulla Hoffmann har ingen ytterliga-
re replikrätt i just det här avseendet.

Anf. 135 GUSTAF VON ESSEN (m)
replik:
Fru talman! Det gäller viseringsfrågorna. Jag hör
till dem som är kritiska mot hur viseringsfrågorna
handläggs. Det är dålig service och det tar lång tid.
Jag håller med Magda Ayoub i det fallet. Man får rätt
ofta klagomål från allmänheten om dålig behandling,
framför allt när det gäller tidsutdräkten. Men det är en
resursfråga, och där riktar jag inte kritik mot Maud
Björnemalm utan mera mot statsrådet som inte har
tillsett att Migrationsverket får de resurser som man
behöver. Men det kan kanske bli ändring på det.
Viseringspolicyn börjar nu att tappa sin legitimi-
tet. Om en person i Amman eller Damaskus ska söka
visum går han till den ambassad där det är lättast att
få visum till ett Schengenland. Man shoppar alltså ett
visum där det är lättast. När man har kommit till ett
Schengenland åker man raka vägen till Sverige eller
till något annat land och söker uppehållstillstånd.
Det är meningslöst att vi i Sverige upprätthåller en
egen viseringspolitik. Vi måste försöka att samordna
den med övriga Schengenländers viseringspolitik så
att länderna får samma syn på detta. Det här börjar att
gå upp för Migrationsverket mer och mer. Jag har vid
ett par tillfällen - och det säger jag för att glädja
Magda Ayoub - reserverat mig i Migrationsverkets
styrelse till förmån för en något mera generös praxis.
Jag inser att det inte går att upprätthålla den poli-
tik som vi har fört hittills. Vi måste försöka att finna
samarbetsformer och komma överens i respektive
huvudstäder åtminstone om en gemensam hållning.
Det här är kanske någonting för migrationsministern
att ta tag i vid ett senare tillfälle.

Anf. 136 MAUD BJÖRNEMALM (s)
replik:
Fru talman! Jag avstår från replik eftersom jag
uppfattade detta mera som ett anförande av Gustaf
von Essen riktat till migrationsministern.

Anf. 137 GUSTAF VON ESSEN (m)
replik:
Fru talman! Det är riktigt att jag riktade mig fram-
för allt till regeringen. Men vi råkar bägge sitta i
Migrationsverkets styrelse, så vi skulle kanske kunna
samordna oss där.

Anf. 138 MAUD BJÖRNEMALM (s)
replik:
Fru talman! Ja visst, som jag har sagt tidigare dis-
kuterar vi viseringar på varje sammanträde så det är
inget som hindrar att Gustaf von Essen tar upp den
frågan på nästa styrelsesammanträde.

Anf. 139 Statsrådet JAN O KARLS-
SON (s):
Fru talman! Många av talarna i denna mycket in-
tressanta debatt har ju redovisat en helhetssyn på
flyktingpolitiken. I likhet med dessa talare vill jag
också försöka att göra det genom att börja med att
tala om läget i Afghanistan.
Efter 23 års krig är alltså freden på väg till Afgha-
nistan. Det internationella samfundet är på plats, och
människorna är ivriga att bygga upp och bygga nytt i
sitt land. Flyktingar som i årtionden har levt i flyk-
tingläger i Iran och Pakistan är på väg tillbaka till
Afghanistan. 150 000 personer har redan återvänt,
och närmare en miljon människor förväntas att åter-
vända under det närmaste halvåret med stöd av FN:s
flyktingkommissarie som hjälper flyktingar med
bostäder och med att åter integreras i det nya af-
ghanska samhälle som håller på att uppstå.
I går beslutade vi att Sverige ska ge ett bidrag ut-
över tidigare insatser med 70 miljoner kronor till
detta arbete. Det är alltså ett bidrag som läggs ovanpå
det ordinarie svenska bidraget till flyktingkommissa-
rien som i år uppgår till 392 miljoner kronor.
Det här beslutet återspeglar vår syn att en stark
flyktingkommissarie är den främsta garanten för att
ge världens över 20 miljoner flyktingar skydd och
stöd, något som flera talare här för övrigt har berört.
Beslutet ger också en bild av detta helhetsperspektiv.
Genom att använda olika metoder samtidigt kan vi
möta flyktingarnas omedelbara behov av att komma
undan väpnade konflikter, av stöd till återuppbyggnad
av krigshärjade länder och av hjälp med att återvända.
Flyktingpolitiken är gränsöverskridande även om
länderna inte skulle samarbeta. Men om flyktingpoli-
tiken hanteras som varje enskilt lands angelägenhet är
risken stor att vissa länder i tider av arbetslöshet och
främlingsfientlighet försöker att vältra över ansvaret
på andra. Det har vi sett många exempel på. Som ett
svar på detta ska vi samarbeta och se flyktingfrågan i
sitt internationella och sitt europeiska perspektiv.
Jag delar helt de synpunkter på EU-samarbetet
som har förts fram där syftet är att harmonisera asyl-
och migrationspolitiken. Det är en enastående möj-
lighet att bidra till en europeisk flyktingpolitik till
försvar för asylrätten där vi tar ett gemensamt ansvar
för människor som behöver skydd.
Ännu har dessa möjligheter inte förverkligats.
Men vi har kommit en bit på väg. Viktiga beslut fat-
tades under det svenska ordförandeskapet för ett år
sedan, t.ex. direktivet om tillfällighetsskydd och ram-
beslutet om människosmuggling, som vi nu ska föra
in i vår svenska lagstiftning.
Kommissionen har lagt fram en rad förslag till di-
rektiv och förordningar som nu ska förhandlas fram
av medlemsländerna. Från svensk sida driver vi att
harmoniseringen ska ske på så hög nivå som möjligt
och inte bara återspegla en minsta gemensam nämna-
re. Vi har höga ambitioner för detta arbete.
Vi vill ha ett gemensamt europeiskt asylsystem
som grundas på en vid tolkning av flyktingbegreppet
och andra skyddsgrunder och ett direktiv om motta-
gande som ger asylsökande full rörelsefrihet, sjuk-
vård och skola till alla barn.
Vi vill att tredjelandsmedborgare som vistas i EU
så långt det är möjligt ska jämställas med EU-
medborgare.
Vi vill att EU ska satsa mer på förebyggande in-
satser mot det som man kallar den olagliga invand-
ringen. Och jag delar helt den uppfattning som har
kommit till uttryck i Johan Pehrsons anförande här i
dag, att Sverige ska driva hårt den förebyggande
delen av denna politik och inte enbart kontrollåtgär-
derna, som vi hittills har gjort.
Vi vill öka samarbetet med ursprungs- och tran-
sitländer för att skapa rättssäkra asyl- och migrations-
system.
Fru talman! Asylrätten, hörnstenen i svensk flyk-
tingpolitik, måste ständigt försvaras. Frågan är då:
Behöver den försvaras i dag? Ja, det finns anledning
att lyfta den frågan, och jag kan skönja utmaningar
från två håll.
Som en gengångare går rasismen och främlingsfi-
entligheten genom Europa och påminner oss om att
inga segrar är vunna för evigt. I många europeiska
parlament har främlingsfientliga partier tagit plats.
Även om vi här hemma, tack och lov, har förskonats
från detta, även om vi har sett det i det förflutna, finns
det sådana strömningar, som vi ju vet, även här. Den
destruktiviteten får vi inte underskatta. Den sårar och
kränker, skapar motsättningar och oro och är, om den
inte motarbetas, en fara för människors rätt till skydd.
Men låt mig som en kommentar till det meningsut-
byte som vi i all stillsamhet har haft i dag säga att vi
kan glädjas åt att alla partier här i Sveriges riksdag
står samlade som en front mot denna främlingsfient-
lighet.
Det finns också de som vill använda asylrätten till
annat än att ge människor skydd undan förföljelse.
Det har på senare tid höjts röster om att vi borde
kunna använda asylsystemet för att fylla ut vakanser
på arbetsmarknaden eller t.o.m. som ett regionalpoli-
tiskt instrument. Men, fru talman, vi får aldrig urhol-
ka flyktingrätten på ett sådant sätt. Den ska tillämpas
på dem som har behov av skydd. Vi har i framtiden,
säger man, ett ökat behov av arbetskraft, och vi kan
förutse att det i slutet av detta decennium kommer att
vara stort. Det får hanteras inom ramen för den regle-
rade invandringen.
Jag ska inte nu gå in på en detaljerad diskussion
om detta. Vi har tillsatt en utredningsperson som ska
ta det första steget till att anpassa vårt land till den
kraftiga vidgning av arbetsmarknaden som det inne-
bär att vi får en utvidgning av EU. Jag är inte alls
främmande för tanken att vi i ett skede därefter kan
anknyta till Gustaf von Essens tanke om en parla-
mentarisk utredning. Men jag tror också att det är
viktigt att vi involverar arbetsmarknadens parter i
detta arbete. Vi måste också ha en helhetssyn på det-
ta. Mobiliseringen av mina generationskamrater, som
Johan Pehrson talade om, och också de stora sociala
problem som avslöjar sig i statistiken över kraftigt
höga sjuktal och annat måste vi ha som en helhetssyn.
Men det får inte blandas ihop med asylrätten och
Genèvekonventionen. Det är det viktiga i dagens
debatt. Däremot måste vi naturligtvis i framtiden
också ha dörren öppen och se till att vårt land kan
konkurrera om den knappa arbetskraften - en situa-
tion som vi säkert kommer att hamna i och som flera
talare har varit inne på.
Flyktingpolitiken, fru talman, är inte en gång för
alla given. Händelser i världen som vi inte kan före-
ställa oss i dag kan ge flyktingskap i morgon och
omvänt. Jag ser det som en oavbruten process, vilket
ju flera talare har varit inne på, att förbättra detta
mycket svåra område av politiken. Låt mig då nämna
några förändringar och hoppas att tiden medger att
jag också kan ge några kommentarer till de synpunk-
ter som har förts fram i den här diskussionen.
När det först och främst gäller den nya process-
och instansordningen är det alldeles uppenbart att en
mycket stor del av den diskussion som vi för här i dag
har att göra med att det nuvarande systemets legiti-
mitet är ifrågasatt. Det verkligt viktiga i detta är att vi
nu kan skapa ett system som verkligen har förtroende.
Som kammarens ledamöter vet använder jag aldrig
uttrycket generös flyktingpolitik, utan jag vill tala om
en rättssäker flyktingpolitik. Det är det avgörande.
Jag gläder mig mycket åt de tankeutbyten som vi
har haft i socialförsäkringsutskottet kring detta och
som vi återkommer till när jag förhoppningsvis inom
en inte alltför avlägsen framtid får tillfälle att i ut-
skottet föredra lagrådsremissen, så att vi gemensamt
kan utforma framtidens politik så att den håller bättre
än vad den hittillsvarande har gjort.
Vi ska utvidga flyktingbegreppet till att också om-
fatta kvinnor som förföljs på grund av sitt kön. Jag
kan fatta mig kort om detta. Vi stöder kommissionen i
detta, men jag har sagt att det kommer att ta för lång
tid. Därför har vi redan nu tillsatt en utredning som
kan leda till denna förändring i den svenska lagstift-
ningen. Och jag tycker att det är fullt konsekvent,
som Ulla Hoffmann har sagt, att vi också involverar
UNHCR i detta arbete.
Rätten att förenas med sina närmaste är grund-
läggande för dem som tvingas på flykt. Anhörigin-
vandringen är en stor del av den totala invandringen.
Av de drygt 44 000 personer som förra året fick up-
pehållstillstånd i Sverige var det mer än hälften,
24 000, som fick det på grund av att de hade anhöriga
som bodde här. Detta återspeglar att våra bestämmel-
ser vilar på en respekt för rätten till familjeliv som en
av de mänskliga rättigheterna.
Vi har nu ett förslag om ökade möjligheter på
detta område från Anhörigkommittén. Jag avvaktar
remissbehandlingen. Men låt mig, fru talman, redan
nu säga att jag har mycket stor sympati för de förslag
som Anhörigkommittén har lagt fram om en ökad
anhöriginvandring.
Så till barnen, som vi har haft en stor debatt om.
Därför ska jag i det här sammanhanget fatta mig kort.
Jag delar i mycket de iakttagelser som Birgitta Carls-
son gjorde i sitt anförande. Jag har sagt vid mitt till-
träde som ansvarigt statsråd för dessa frågor att bar-
nen måste vara en prioriterad fråga i flyktingpoliti-
ken. Jag vill bara till detta lägga att vi nu avvaktar
utredningen om de ensamkommande barnen. Detta är
inte det enda. Det som vi diskuterade i Gimo i slutet
av förra veckan handlade inte om ensamkommande
barn utan om förhållandena på våra flyktingförlägg-
ningar och om förhållandena i den psykiatriska häl-
sovården i Sverige.
Jag gläder mig åt att i nästa vecka kunna presente-
ra kraftiga förstärkningar av resurserna för flykting-
mottagandet, Migrationsverkets och Utlännings-
nämndens verksamhet. Det kommer inte att lösa alla
problem, men det kommer att bidra till att förbättra
förhållandena.
Jag nämnde tidigare vikten av att hålla praxis
ajour med utvecklingen för att värna asylrätten. Just
nu har regeringen flera praxisbeslut på sitt bord som
rör irakiska medborgare. Jag avser att i morgon före-
slå regeringen att praxis ändras så att myndigheterna i
sina beslut kan ta hänsyn till att situationen i norra
Irak har stabiliserats de senaste åren och att det nu är
möjligt att återvända till den skyddade zonen. Sverige
ansluter sig därmed till den bedömning av situationen
som FN:s flyktingkommissarie gör. I den föredrag-
ning som jag kommer att göra i morgon kan jag hän-
visa till att ytterligare kontakter med flyktingkommis-
sarien alldeles nyligen har tagits i denna fråga, så att
det ska röra sig om en alldeles aktuell bedömning.
Regeringen har även att ta ställning till ett ärende
som rör en bosnisk familj. Även när det gäller Bosni-
en avser jag att föreslå regeringen att anpassa praxis
till att den politiska utvecklingen har gått vidare i
Bosnien-Hercegovina.
Jag vill understryka att individuella prövningar
naturligtvis kommer att fortsätta göras i varje enskilt
ärende. Men vi har ett antal utomordentligt viktiga
politiska beslut som nu har fattats i Bosnien-
Hercegovina, och det finns all anledning att anpassa
praxis till detta.
Fru talman! Fru Stalin har bett mig delta i en litte-
rär gissningstävlan. Det gör jag gärna. Det var ett
oerhört vackert citat. Det var så vackert att jag är
övertygad om att det måste vara en meningsfrände till
mig som har sagt det. Huruvida jag exakt delar upp-
fattningen i fråga om innehållet vill jag däremot låta
vara osagt så här långt i debatten.
Fru talman! Sverige har ett starkt asylsystem och
en i långa stycken bra flyktingpolitik. En talesman för
flyktingkommissarien uttryckte sig i går om svensk
flyktingpolitik och sade bl.a. att FN:s flyktingkom-
missarie skulle önska att andra länder kunde ha Sve-
rige som förebild.
Detta framgår också av den migrationsskrivelse
som diskuteras här i kammaren i dag. Vi för vår de-
batt utifrån en hög ambitionsnivå och en gemensam
vilja att utforma ett så bra flyktingmottagande som
möjligt. Vi ser flyktingpolitiken som en del i en hel-
het som handlar om vårt globala ansvar för att före-
bygga krig och konflikter. Och vi står enade, det
tycker jag är oerhört glädjande, i att aldrig ge upp
kampen för att med alla medel som står oss till buds
verka för mänskliga rättigheter och demokrati i värl-
den.

Anf. 140 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Jag tackar statsrådet för informatio-
nen. Jag tänkte bara ta upp två frågor. Det handlar om
stora frågor som har debatterats i tidningar och andra
medier den senaste tiden. Den första gäller ensamma
flyktingbarn. Jag vill fortfarande inte komma ifrån
det. Jag undrar om ministern kommer att ta vara på de
erfarenheter som redan finns hos de personer som
arbetar nära de här barnen i dag. Det finns sådana
grupper.
Min andra fråga som gäller ensamma flyktingbarn
är om ministern är beredd att komma till riksdagen
redan under våren med ett förslag om att kunna ändra
mottagandet för de här ensamma flyktingbarnen. Vi
vet att det är svårt med samarbetet redan i dag och
med de diskussioner som har pågått mellan Migra-
tionsverket och Kommunförbundet. Kommer man
från regeringshåll att ge ett förslag för att kunna ändra
på det?
Sedan kan jag inte låta bli att nämna något i min
egenskap av god man för väldigt många ensamma
flyktingbarn. Det här med ankarbarn tycker jag fak-
tiskt är under all kritik. Vad är ankarbarn för något?
Barn som får komma hit och som kanske tror att
föräldrarna ska komma senare får faktiskt vänta minst
två, tre eller fyra år innan de över huvud taget får
någon av sina föräldrar hit. Det finns inga ankarbarn i
verkligheten. Jag vill uppmana ministern att man i det
här arbetet verkligen ska beakta de här barnen.
Sedan har vi regelverket för mottagandet, för det
här med grupphemmet. Det tycker jag också att man
borde ta hänsyn till.

Anf. 141 Statsrådet JAN O KARLSSON (s)
replik:
Fru talman! På den sista frågan, om de ensam-
kommande barnen och vad som ligger bakom att de
kommer hit ensamma, vill jag vara väldigt försiktig
med några som helst omdömen utöver det förhållan-
det att de faktiskt är ensamma. Det tycker jag är det
helt avgörande, liksom att många av dem har gått
igenom utomordentligt traumatiska och svåra upple-
velser. Det är det viktiga för oss.
Vad jag ibland vänder mig mot i debatten i Sveri-
ge är föreställningen om att deras lidande skulle vara
förorsakat av Sverige. Jag delar inte den uppfattning-
en. De problem som det här avspeglar har skapats
någon annanstans. Det är vår uppgift att sköta detta
på ett humant sätt och på ett sätt som ska vara det-
samma som när det gäller alla barn här i Sverige. Alla
barn här i Sverige ska tas om hand.
Som Magda Ayoub vet har jag engagerat mig ut-
omordentligt intensivt i fråga om de ensamkommande
barnen. Jag avvaktar nu. Jag har ett stort förtroende
för Kerstin Wigzsell, Lena Häll Eriksson, Barnom-
budsmannen och Andreas Carlgren i Integrationsver-
ket, som nu tillsammans med Kommunförbundet har
att ta fram ett förslag om hur vi ska hantera flera olika
aspekter på detta. En del av de här barnen är ju inte
asylsökande.
Det som jag sade i samband med kommentarerna
till det som hände i Gimo är att väldigt ofta har de här
barnen ett mycket större vårdbehov än de barn som
har fått privilegiet att leva och växa upp i Sverige,
och det måste vi ta hänsyn till.

Anf. 142 MAGDA AYOUB (kd) replik:
Fru talman! Det gläder mig att ministern håller
med på de här punkterna, och jag ser fram emot en
fortsättning i den här frågan.
Sedan hade jag faktiskt en helt annan fråga. Den
vill jag också uppmärksamma kammaren på även om
jag kommer att debattera den med ministern på fredag
i en interpellationsdebatt. Det gäller svårigheter att
verkställa beslut. Det finns verkställighetshinder för
väldigt många som redan bor här. Det handlar bl.a.
om palestinier. Det har inget att göra med situationen
i dag i Mellanöstern. De här personerna har funnits
här i två, tre eller fyra år. Det här handlar alltså inte
om konflikten just nu.
De här personerna kan inte återvända till sina
hemländer, de länder som de har kommit från. Om
man har lämnat sitt hemland i mer än sex månader är
man inte välkommen tillbaka. Jag kan bara läsa något
som Riksdagens revisorer har påpekat i sin revisions-
berättelse. Det står bl.a. så här: "Hinder för verkstäl-
lighet kan samtidigt vara en grund för uppehållstill-
stånd." Det står också: "Det finns möjligheter att
förenkla och förbättra nuvarande handläggningsruti-
ner. Även lagstiftningen kan behöva ses över. Änd-
ringar kan vara befogade för de asylsökande som inte
kan återvända hem därför att hemlandet inte tar emot
sina egna medborgare. Revisorerna anser att dessa
frågor bör utredas av regeringen."
Då undrar jag om regeringen är beredd att ta itu
med den här frågan.

Anf. 143 Statsrådet JAN O KARLSSON (s)
replik:
Fru talman! Vad beträffar förhållandena i Palesti-
na är det två saker jag vill säga. Det ena är att vi
kommer att ha gott om tid att avhandla detta på fre-
dag. Det andra är att det är lite svårt för mig att be-
svara en fråga som gäller flyktingar från Palestina
utan att tänka på förhållandena i Palestina för närva-
rande.
Regeringen arbetar ju mycket intensivt med åter-
tagandefrågor. Det är ett utomordentligt viktigt arbete
i våra internationella relationer att se till länder tar
emot sina egna medborgare. Det kommer vi att an-
vända inom EU. Med den kraft som EU som för-
handlingspart också innebär kommer vi naturligtvis
att fortsätta arbeta med det här. Vi tänker absolut inte
ge tappt inför olika egendomliga försök att smita
undan ansvaret gentemot landets egna medborgare.
Rent allmänt, principiellt, vänder jag mig i allra
högsta grad mot föreställningen att förhållandena i ett
land aldrig ska kunna förbättras så att ett återvändan-
de blir möjligt. Jag har en lite personlig erfarenhet
som gäller detta. Jag växte upp delvis i knät på Bruno
Kreisky. Han kom hit som fånge i ett nazistiskt fäng-
else. Men han återvände till sitt land.

Anf. 144 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja tacka statsrådet för ett
bra inlägg. Det känns som att statsrådet har den öd-
mjukhet som krävs men också den visshet som krävs
för att slåss för inte minst asylrätten på det europeiska
området. Det är en tuff kamp, och jag ska göra vad
jag kan för att stödja statsrådet i de intentionerna.
Det är trevligt med detta förhandsbesked från re-
geringssammanträdena. Det kanske vi kunde få oftare
i kammaren. Det var uppskattat, kan jag säga. Det där
med praxisbeslut är enormt svårt. Vi har ju haft en
debatt om hur man ska kunna undvika detta så att det
inte ska bli politiska beslut. Men man kan väl kon-
statera att i det här läget, som utvecklingen har varit
de senaste månaderna, ska de som enbart anför Sad-
dam Hussein som skäl för att få stanna hos oss och
inte återvända till norra delarna av Irak kunna åter-
vända. Jag tror att det är en riktig bedömning.
Jag vill skicka med statsrådet och regeringen att
man ska se till att det görs en reell prövning efter
individuella meriter. Det kan finnas unika skäl, inte
minst med tanke på att det är ganska många motsätt-
ningar mellan olika kurdiska grupperingar i den norra
delen av Irak. Det kan göra att många människor
verkligen har skäl att få stanna.
Det är också viktigt att man följer om läget i Irak
förändras. Det kan hända saker väldigt snabbt med
tanke på tillståndet i världen. Därmed omöjliggörs de
förutsättningar som man i morgon tänker fatta beslut
utifrån, gissar jag.
Humanitära skäl måste vägas in när det gäller små
barn i synnerhet. Det hoppas jag att regeringen tar
med sig.
Avslutningsvis vill jag säga att om det blir pro-
blem med att verkställa detta - det kan ju vara pro-
blem med den tvångsmässiga avvisningen rent prak-
tiskt - ska dessa människor under den tid de trots allt
ska vara här inte behöva befinna sig i någon sorts
ingenmansland utan ha möjligheten att arbeta och
bidra till sin egen försörjning. Det är bra för landet
och bra för individen.

Anf. 145 Statsrådet JAN O KARLSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag tackar Johan Pehrson för hans
vänliga ord.
Såvitt på mig ankommer ser jag det som en möj-
lighet att också i frågor där regeringen har ansvar att
själv utforma praxisbeslut ändå ha ett meningsutbyte i
kammaren om dessa ting. Jag har all anledning att
förankra vårt arbete så brett som möjligt. Jag kan
försäkra kammaren om att jag i mitt arbete kommer
att eftersträva så brett stöd för verksamheten som
över huvud taget är möjligt.
Vad beträffar Johan Pehrsons följdfrågor om
Irakkurderna kan jag på varje punkt svara bekräftan-
de. Om vi får en annan utveckling - vilket vi för allt i
världen hoppas inte ska vara fallet - undanröjs själv-
fallet detta beslut, på samma sätt som vi i dag natur-
ligtvis när det gäller Palestina har en helt annan situ-
ation är för tre fyra år sedan. Det är också viktigt att
understryka att praxisbeslutet inte innebär att det inte
ska göras någon individuell prövning med all den
omsorg som detta kräver. Vi är fullt på det klara med
att vi kommer att få mycket svåra sådana prövningar
på grund av de relativt svårbemästrade förhållanden
som faktiskt råder i norra Irak.
Till slut vill jag understryka att de möjligheter att
återvända som vi nu har lyckats förhandla fram inte
gäller något annat än ett självmant återvändande.
Påtvingade återvändanden står inte till buds, och vi
kommer inte att driva den frågan.

Anf. 146 JOHAN PEHRSON (fp) replik:
Fru talman! Jag tackar statsrådet. Det låter som
om det där kan bli bra.
Jag vill be statsrådet att också kommentera detta
med möjligheten att försörja sig och arbeta. Att bidra
till produktionen i landet vore utmärkt både för indi-
viden och för landet.
Jag vill ta upp frågan om ett vidgat flyktingbe-
grepp. Man kan notera att det i många delar av det
europeiska samarbetet faktiskt är EU-kommissionen
som är drivande. Det har sina naturliga förklaringar.
Det är människor som är satta att bevaka den europe-
iska unionens grundvalar. Man tittar på de internatio-
nella konventioner som medlemsstaterna har tillträtt,
och man gör vad man kan för att upprätthålla detta i
en tid när många medlemsstater annars på en rad
områden försöker smita från sitt ansvar. Det visar sig
att innehållet riskerar att vattnas ur när det väl kom-
mer till ministerrådet eller till Jan O Karlsson och
hans kolleger. Det blir inte riktigt så bra som det är
tänkt, utan det blir en halvtrist produkt som inte vär-
nar de saker som den ursprungligen var tänkt att göra.
Det gäller t.ex. asylrätten, och inte minst hur asylrät-
ten tillämpas i praktiken.
Jag vill fråga Jan O Karlsson: Vad gör han för be-
dömning av den här utvidgningen av flyktingkonven-
tionen när den väl kommer på EU-nivå? Finns det
någon form av resonansbotten som han kan se bland
sina kolleger, och vad kan vi vänta oss? Jag undrar
också över tidsperspektivet: Rör det sig om två, tre,
fyra eller fem år?

Anf. 147 Statsrådet JAN O KARLSSON (s)
replik:
Fru talman! När det gäller möjligheten att arbeta
och försörja sig har jag ingen annan mening än Johan
Pehrson.
Så till de andra frågorna. Det här är naturligtvis
utomordentligt svåra frågor. Kommissionen har, som
jag också framhöll i mitt huvudanförande, lagt fram
en grundval för en samordnad asylpolitik. Om det
kommer an bara på kommissionen skulle vi inom en
mycket snar framtid kunna säga att vi har utformat en
sådan politik. Detta är i och för sig oerhört positivt.
Vi känner ungefär till de grundläggande beståndsde-
larna i en europeisk asylpolitik värd namnet.
Precis som Johan Pehrson sade är det svårt att
förhandla fram detta. Jag har talat med bl.a. kommis-
sionär Vittorino, som enligt min mening har gjort ett
utomordentligt arbete. Han är en av de verkligt fram-
stående kommissionärerna. Han är naturligtvis besvi-
ken över att det inte går snabbare. Vi hade ett samtal
om detta under det informella flyktingministermötet i
Santiago de Compostela nu i februari, där vi gick
igenom detta. Jag har också talat med ordförandelän-
derna och därvid bl.a. försökt att bortse från de mot-
sättningar som finns mellan mig och min vän Bertel
Haarder när det gäller den danska inrikespolitiken.
Jag tror att det finns möjligheter att komma fram.
Men vi ska göra en realistisk bedömning. Det kom-
mer att bli svårt och det kommer att bli krisartat. Vi
kommer att få utstå många besvikelser, men vi är
faktiskt på väg. Jag tror också att vi, som Lena
Hjelm-Wallén har påpekat, ska utnyttja möjligheten
att gå fram på olika fronter för att stärka möjligheter-
na.
Jag vill understryka att det är oerhört viktigt att vi
får fram en kvalificerad majoritet som grund för det-
ta. Annars kommer denna politik att hopplöst urvatt-
nas.

Anf. 148 BIRGITTA CARLSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag vill som Johan Pehrson också ut-
trycka min uppskattning över det sätt på vilket stats-
rådet tar upp de här frågorna. Vi ser fram emot de
förslag som kommer på våra bord så småningom.
I tisdags hade vi besök av Integrationsverkets chef
Andreas Carlgren. Han visade på en kurva där man
kunde se att det tidigare var många fler av de männi-
skor som kom hit till Sverige som hade arbete. Jag är
också medveten om att det var arbetskraftsinvandring
som visades i den här statistiken. I dag är det på tok
för många som inte kommer ut i reguljärt arbete. Han
visade också på den rapport som Integrationsverket
hade lämnat, där det framgår att det bara var 30 % av
dem som hade genomgått sfi som blivit godkända.
De erfarenheter man har i de kommuner som har
haft arbetskraftsinvandring visar att just de människor
som har varvat arbete och utbildning har haft mycket
lättare att komma in i det svenska samhället. Vad
kommer statsrådet att göra för att se till att de männi-
skor som ändå finns här och försöker lära sig svenska
språket får en möjlighet att praktisera på en arbets-
plats?

Anf. 149 Statsrådet JAN O KARLSSON (s)
replik:
Fru talman! Till att börja med vill jag säga att jag
helt håller med om denna iakttagelse. Att få till stånd
en snabb och framgångsrik integration av människor
som har kommit hit som ett led i arbetskraftsinvand-
ringen går normalt betydligt lättare och smidigare än
när det gäller människor som har kommit hit därför
att de är förföljda. Det ligger delvis i sakens natur att
det förhåller sig på det sättet.
Jag själv - jag höll på att säga: jag, som själv är
invandrare - vill framhålla att man får ett visst per-
spektiv på Sverige när man som jag har vistats utan-
för landets gränser i sju år. På det plan vi befinner oss
i dag, fru talman, alltså på det politiska planet, kan vi
berömma oss med att vara ett solidariskt och bra land
- ett land att vara stolta över. Men med vår kultur och
vårt sätt att handskas med integration tror jag att det
är ganska svårt att komma hit och bli hemmastadd.
Det gäller inte bara arbetsmarknaden utan hela vårt
sociala liv. Jag tror inte att vi som är födda och upp-
vuxna här är så lätta att ha att göra med. Detta har jag
känt mer och mer när jag har bott utomlands och
försökt att se på mitt Sverige, även om jag tillhör en
släkt som sedan många generationer är svensk osv.
Jag tycker att det är väldigt bra att integrations-
verket har tagit fram det här för att vi ska öka vår
självinsikt. Det gäller på väldigt många plan. Vi ska
vara klara över att det måste vara väldigt svårt för
dem som är torterade och förföljda att sätta i gång och
jobba efter att ha fått vänta i två tre år.
Jag tror att vi måste göra mycket större ansträng-
ningar.
Jag vill lite grann i följe av det som Gustaf von
Essen sade säga att vi också måste vara realistiska,
och det måste finnas ett sammanhang mellan det som
vi kallar för en generös flyktingpolik, och som jag är
lite misstrogen mot, och att det stannar upp och att vi
sedan inte fullföljer det hela vägen ut. Vi har ett an-
svar som är större och bättre. Och jag tror inte, Bir-
gitta Carlsson, att vi har olika uppfattningar om detta
utan att vi har samma uppfattning om det.

Anf. 150 BIRGITTA CARLSSON (c)
replik:
Fru talman! Jag tror inte heller det, utan jag är väl
medveten om att människor som kommer hit som
flyktingar har ett helt annat utgångsläge än dem som
värvades hit som ren arbetskraft. Men om man på ett
humanare sätt än i dag ser till att de får den vård och
behandling som de ändå behöver snabbare än i dag
har de större möjligheter att genom det också ta sig in
i det svenska samhället.
Sedan har det dessutom visat sig att när man har
låtit invandrare spridas ut över landet där det inte är
så många familjer som kommer till mindre orter får
de ett helt annat mottagande. Det svenska samhället,
svenska organisationer, kyrkor och andra ställer upp
på ett helt annat sätt när de får några familjer att job-
ba med i stället för en stor förläggning. Det borde
vara vettigare att se till att de människor som kommer
hit blir utplacerade i kommuner där det finns lediga
bostäder och annat än att som nu förvara så många på
flyktingförläggningar.

Anf. 151 Statsrådet JAN O KARLSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag noterar att vi glädjande nog har
fått en ökad tendens till detta. Och jag delar Birgitta
Carlssons uppfattning om att få en breddning av flyk-
tingmottagandet. Äntligen någonting positivt som
följer av de tomma lägenheterna, om jag får säga så.
Jag ska ansluta till en sak där jag inte svarade så
tydligt på det som Magda Ayoub sade. Självfallet ska
vi ta alla de erfarenheter till vara som finns att ta till
vara. Det är oerhört viktigt i detta arbete.
Birgitta Carlsson säger att det måste finnas en
folkrörelsebredd i detta. Det är oerhört viktigt. Det
handlar inte bara om formaliteter och rättigheter, utan
det handlar om en verklighet i vårt Sverige, och vi
måste vara väldigt tydliga med att detta är väldigt
svårt. Om vi ska kunna få ett välintegrerat Sverige
återstår det allra mesta att göra.

Anf. 152 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Jag vill också tacka för förhandsin-
formation om kommande regeringssamtal. Det är bra
att man ska följa läget i Irak. Och jag hoppas att det
sker från flera källor, så att det inte blir en ensidig
belysning, och att man fullföljer en individuell pröv-
ning.
Jag uppskattar statsrådets användning av frivilligt
återvändande. Annars använder man ordet återvän-
dande även om man återvänder icke frivilligt. Det
tycker jag känns besvärande, och det har jag också
skrivit om. Jag är inte emot återvändande, även om
man kanske kan tro det. Jag vet att väldigt många vill
vända tillbaka. I fallet med Kosovo var det många
som återvände trots att man sade att det var för far-
ligt. Jag vet mycket väl att de vill det. Men jag tycker
att vi ska hyfsa vårt språkbruk i detta sammanhang,
och jag tackar för detta med frivilligt återvändande.
Det gläder mig att statsrådet tyckte att det som jag
läste var vackert. Men det är synd att statsrådet inte
sympatiserar med ståndpunkterna. Det kommer från
en motion till Ungdomens riksdag från klass NV3M i
Katedralsskolan i Lund. Jag satt ordförande i det
utskottet. Det var så duktiga ungdomar, och de hade
så många bra och intressanta motioner. Jag rekom-
menderar det.
Jag vill också ta upp frågan om humanitära visum.
Var frågan så dum att den inte ens var värd att näm-
na?

Anf. 153 Statsrådet JAN O KARLSSON (s)
replik:
Fru talman! Nej, fru Stalin, det var av tidsbrist.
Med andre vice talmannens stränga blick på mig var
jag lite orolig att överskrida talartiden.
Min uppfattning är att vi kan uppnå det som fru
Stalin ville klara med hjälp av humanitära visum med
att ta hit kvotflyktingar. Det är samma grundidé i det.
Idén är inte alls tokig. Jag tror att det finns en meto-
dik att använda och som också har använts och som
kan användas i framtiden för att uppnå detta. Jag tror
därför inte att terminologin ska skymma att metodi-
ken redan finns i form av att ta hit kvotflyktingar.
Jag sade faktiskt inte frivilligt utan självmant
återvändande. Det är en nyans som mina medarbetare
är väldigt noga med att jag ska använda.

Anf. 154 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Helt plötsligt befinner jag mig i den
unika situationen att jag är regeringsrådgivare, och
jag ska förstås inte försitta det tillfället. Jag ska inte
sticka under stol med att jag blev besviken över be-
slutet om de irakiska kurderna. Jag skulle vilja be
statsrådet att ta med det till regeringen. I dag skyddas
zonen av USA som ska göra ett nytt ställningstagande
i slutet av maj. Det hade kanske varit bra om man
hade väntat lite grann för att se vilket beslut som
USA kommer att fatta när vi vet att Blair kommer att
stödja Bush om det skulle bli ett anfallskrig mot Irak.
Jag menar att det finns en uppenbar risk, eftersom vi
kan göra en parallell med vad Milosevic gjorde när
Nato attackerade Serbien. Då vände han sig mot Ko-
sovo och attackerade kosovoalbanerna. Jag ser en
uppenbar risk för att Saddam Hussein skulle kunna
göra likadant.
Jag skulle också vilja att statsrådet lite grann för-
klarar detta med självmant återvändande. Vad jag
förstår är det vägen via Turkiet som är öppen, och det
ska vara självmant. Men vad gör man nu med de
irakiska kurder som finns i Sverige och som inte vill
återvända? Kommer de att hänga i luften? Kommer
de att få uppehållstillstånd? Kommer de att sitta på
förläggningar i fyra år till innan de kan söka nytt
uppehållstillstånd?

Anf. 155 Statsrådet JAN O KARLSSON (s)
replik:
Fru talman! Vad beträffar den internationella situ-
ationen vill jag bara understryka att om det skulle
inträffa något sådant som Ulla Hoffmann antyder,
vilket kan inträffa på sina håll i världen - för några
månader sedan var vi nästan övertygade om att det
skulle bli krig mellan Indien och Pakistan - kommer
en helt ny situation att uppstå också på denna punkt.
Det har jag redan understrukit, och det vill jag ytterli-
gare slå fast.
Vad beträffar återvändandemöjligheten är den
möjlighet som för närvarande har öppnats att vi med
hjälp av den internationella migrationsorganisationen
som förmedlare har fått till stånd en uppgörelse med
en turkisk frivilligorganisation som möjliggör ett
återvändande via Turkiet. Jag understryker som sagt
att det som det då gäller är som vanligt i sådana här
fall ett självmant återvändande.
Det är riktigt, som antytts i Ulla Hoffmanns fråga,
att situationen är prekär för dem som inte vill åter-
vända. Och jag kan mycket väl föreställa mig att vi
kommer att få utomordentligt grannlaga och svåra
problem i detta sammanhang. Jag har lagt ned mycket
stor möda på bedömningen av detta, eftersom det är
ett mycket svårt ärende. Jag vill samtidigt understryka
att det är alldeles kristallklart - alla länder i unionen
gör denna bedömning även om det är lite olika nyan-
ser, men alla utgår från samma grundläggande
omständighet - att det förhållandet att man kommer
från Kurdistan inte längre kan anses vara asylskäl.

Anf. 156 ULLA HOFFMANN (v) replik:
Fru talman! Statsrådet hann inte svara på min sista
fråga. Därför ställer jag den igen, så att statsrådet får
möjlighet att svara på den.
Vad händer med de irakiska kurder som inte vill
återvända, vare sig det är frivilligt eller på något an-
nat sätt? Kommer de att sitta på förläggningar i fyra
år till innan de kan göra nya ansökningar, eller kom-
mer de att beviljas uppehållstillstånd? Hur kommer
man att handskas med dessa människor?

Anf. 157 Statsrådet JAN O KARLSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag kan inte gå in på det svaret i detalj
av det skälet att det kommer att hända olika saker
med dem som detta gäller. Som jag underströk kom-
mer deras ärenden att prövas som individuella ären-
den.
Vi kommer alltså att få en rad olika resultat av
dessa prövningar. Också de praxisärenden som har
överlämnats till regeringen för bedömning leder till
olika resultat - några personer återförvisas och några
får stanna av humanitära skäl. Något entydigt svar på
frågan kan jag således av naturliga skäl inte avge.

Anf. 158 KALLE LARSSON (v):
Fru talman! Det är intressant att statsrådet nämnde
situationen i Palestina. Jag hade tänkt att i mitt anfö-
rande ha som utgångspunkt just situationen där.
Vi vet att stridsvagnar under de senaste veckorna
har rullat in i flyktingläger i Palestina. Soldater har
skjutit - ibland faktiskt avrättat - män, kvinnor, flick-
or och pojkar. Missiler och granater i händerna på
välutbildade soldater i en av världens starkaste mili-
tärmakter står ofta mot stenkastande ungdomar. Isra-
els aggressiva angreppskrig mot det palestinska folket
skördar offer efter offer, med hela världen som vittne
- utom möjligen svenska Migrationsverket som fort-
farande inte erkänner att en väpnad konflikt pågår i
Palestina.
Fru talman! Förra året fick sex personer uppe-
hållstillstånd på grund av att de hade flytt undan väp-
nad konflikt eller miljökatastrof. Sedan möjligheten
tillkom år 1997 är mönstret ungefär detsamma. Vis-
serligen - det ska erkännas - skickas människor i dag
inte tillbaka till Palestina, men människor undanhålls
de rättigheter som de skulle ha erhållit om de hade
getts uppehållstillstånd i enlighet med den nya
skyddsregeln i utlänningslagen. Att svenska Volvo-
lastbilar dessutom rullar i den israeliska militärens
tjänst gör bara situationen ännu mer absurd. Sverige
bidrar till att understödja den väpnade konflikt som
Migrationsverket påstår inte finns. Förutom det själv-
klara kravet på en omfattande bojkott av Israel står
det för Vänsterpartiet också klart att de som flytt
konflikten måste ges ett rimligt skydd.
Fru talman! Låt mig instämma i författaren Hen-
ning Mankells ord: "Dagens flyktingpolitik driver
människor under jorden." Låt mig också instämma i
det som Ulla Hoffmann för vårt partis räkning anfört
tidigare i debatten.
Den svenska tolkningen av Genèvekonventionen
hör utan tvekan till de striktaste vi sett. Förra året fick
2 % av dem som erhöll uppehållstillstånd detta på
konventionsgrund, medan motsvarande siffra i EU är
runt 20 % och i Kanada och USA runt 50 %.
I dagens betänkande har Vänsterpartiet 22 reser-
vationer och 6 särskilda yttranden. Det handlar om
politikens mål och inriktning, kritik av EU-
samarbetet, asylprocessen, användandet av förvar,
mottagandet av asylsökande och en mängd andra
frågor. Sammantaget ska detta ses som en kraftfull
markering från vårt partis sida mot den förda flyk-
tingpolitiken i det närmaste på varje punkt.
Mot den inskränkta föreställningen om Fort Euro-
pa ställer Vänsterpartiet och flera andra partier samt
organisationer och enskilda en human och rättssäker
flyktingpolitik. Situationen efter den 11 september
förmörkar bilden ytterligare när det gäller den inter-
nationella rättssäkerheten. Det är uppenbart, exem-
pelvis sett till de egyptier som Sverige nyligen har
utvisat trots en betydande risk för tortyr.
Fru talman! Vi föreslår bl.a. att Dublinkonventio-
nen ska ersättas av en ordning som är sådan att den
asylsökande själv får välja i vilket land han eller hon
vill söka asyl. Vi kräver att den som har väntat mer än
18 månader - redan det är en mycket lång tid - på ett
lagakraftvunnet avlägsnandebeslut ska beviljas per-
manent uppehållstillstånd om inte synnerliga skäl
talar emot. Vi vill att Sverige begär omförhandling av
EG-direktivet om transportörsansvaret.
Om det rörde mindre allvarliga frågor skulle man
möjligen kunna dra lite på munnen åt att det är vi som
var, och är, EU-motståndare som anklagas för att vilja
isolera och utestänga omvärlden när den flyktingpoli-
tik som nu etableras i den europeiska unionen verkar
göra just detta.
Fru talman! Vårt hopp står till att protesterna mot
och debatten om den svenska flyktingpolitiken och
den förändring som är nödvändig ska vinna stöd och
styrka. Vissa framsteg har vi kunnat se under de se-
naste åren, också i dagens debatt. Alltfler är de partier
som har insett att utvecklingen med en allt hårdare
tillämpning av utlänningslagen måste brytas. Verk-
ligheten går att förändra. Svensk flyktingpolitik måste
faktiskt i grunden förändras. Arbetet för detta går
vidare.

Anf. 159 ANNE LUDVIGSSON (s):
Fru talman! I min motion Sf4 tar jag upp vikten
av tydlighet i utlänningslagstiftningen samt rättssä-
kerheten i asylsökandeprocessen. Jag är glad över att
statsrådet Jan O Karlsson så tydligt har betonat detta i
sitt anförande.
I betänkandet under rubriken "Utskottets över-
väganden" kan man vad gäller den svenska migra-
tionspolitikens mål och inriktning läsa att hela kedjan
från mottagande till återvändande eller integration i
Sverige ska präglas av rättssäkerhet, humanitet och
respekt för mänskliga rättigheter. Det står också att
varje ansökan om uppehållstillstånd prövas individu-
ellt och att det måste vara en rättssäker process där
samtliga omständigheter och skäl för beslutet utreds.
Det är bra skrivningar som en majoritet av det
svenska folket ställer upp på. Men frågan inställer sig
ändå: Omsätts dessa ord i praktisk handling, och är
det över huvud taget möjligt att uppfylla dem?
Sverige har en bra flyktingpolitik som jag kan
känna mig stolt över och som jag står upp för. Men
den har brister, bl.a. vad gäller rättssäkerheten. Det är
en uppgift för mig som politiker att förbättra och ta
tag i det som inte fungerar.
Fru talman! Jag menar att utlänningslagen inte är
så tydlig som vi tror. Forskare, jurister och tjänstemän
tolkar utlänningslagen olika. Jag vill gärna bli emot-
sagd på den punkten om statsrådet kan bevisa att så
inte är fallet.
Humanitära skäl och den portalparagraf om bar-
nens bästa som infördes år 1997 är exempel som ger
utrymme för tolkningar, beroende bl.a. på kunskap
och inlevelseförmåga hos jurister och handläggare.
Det krävs stor sakkunskap, tid och resurser för att
få en rättssäker asylprocess och prövning. Kunskap
behövs för att rätt bemöta misshandlade kvinnor,
kvinnor som utsatts för sexuellt våld från en närstå-
ende eller upprepade våldtäkter i en krigssituation.
Är det tid och kunskap som saknas hos handläg-
gare på Migrationsverket när det gäller att göra rätts-
säkra utredningar? Hur ska man annars tolka att Mi-
grationsverket inte använder sig av t.ex. den lagänd-
ring som gäller från juli 2000 och som ska underlätta
för utländska kvinnor som misshandlas av sina män
att få stanna i Sverige? Det tar för lång tid, anser jag,
att förankra sådana här lagändringar.
Saknas kunskap och tid för att låta barn höras?
Sakenhetschef Barbro Ljungman på Utlännings-
nämnden menar att klimatet har hårdnat för äldre
asylsökande under senare år. Flera fall bara i mitt
hemlän, Östergötlands län, anser jag bekräftar detta.
Ett sjukligt gammalt par - de här personerna är 73
respektive 67 år gamla - utvisades nyligen till Koso-
vo. De har inga anhöriga kvar där. Barn och barnbarn
finns i Sverige. De har ingenting att återvända till.
För mig är det tydligt att utlänningslagens 2 kap.
4 § punkt 4 om särskild anknytning och punkt 5 om
humanitära skäl ska gälla i detta fall. Jag har svårt att
förstå Utlänningsnämndens beslut, och fler än jag har
det - framför allt hemma i Östergötland. Jag välkom-
nar Anhörigkommitténs förslag och hoppas att sådant
här inte ska förekomma framöver.
Fru talman! Har vi den asylpolitik som vi förtro-
endevalda beslutat om när så olika tolkningar kan
förekomma?
Inom Regeringskansliet utreds nu förslag om en
ny instans- och processordning i utlänningsärenden
för att öka rättssäkerheten och legitimiteten i den
rättsliga prövningen. Jag hoppas att statsrådet Jan O
Karlsson så snabbt som möjligt kommer fram till en
bra och rättssäker lösning.
Oavsett vilken instans som får ansvaret för den
framtida prövningen kräver rättssäkerheten stor sak-
kunskap hos alla myndigheter som verkar inom mi-
grationsområdet. I detta sammanhang är också till-
gången till och valet av tolk viktiga.
Fru talman! En god arbetsmiljö och en rimlig ar-
betssituation inom Migrationsverket är av stor bety-
delse för rättssäkerheten, och därför välkomnar jag de
nya resurser som kommer dit.
Jag är medveten om att asyl- och flyktingpolitik är
oerhört komplicerad och att det är en stor komplexitet
i detta. Men för mig är det oerhört viktigt att svensk
asyl- och flyktingpolitik framstår som rättssäker ock-
så utifrån FN:s barnkonvention och utifrån humanitä-
ra skäl. Bakom varje ärende finns en liten eller stor
människa.

Anf. 160 Statsrådet JAN O KARLSSON (s)
replik:
Fru talman! Varje lag som ska reglera ett så kom-
plicerat område - det framgick också av Anne Lud-
vigssons eget anförande - kommer ständigt att ställas
inför svåra tolkningsproblem. Det gäller icke minst
den svenska utlänningslagstiftningen, som har ändrats
väldigt många gånger. Det ligger delvis i de oerhört
svåra angelägenheternas natur. Det gäller inte minst
det som Anne Ludvigsson sade sist, att bakom varje
fall döljer sig ett människoöde. Det är för övrigt ofta
mycket tragiska människoöden, som upprör oss och
som innebär att det är svårt att göra en kylig, balanse-
rad och juridiskt korrekt tolkning.
Den lösning som riksdagen själv har anvisat, och
som jag helhjärtat ansluter mig till, är att vi ska få en
öppen process. Jag tror att det spelar en väldigt stor
roll för legitimiteten i och förståelsen av systemet. Vi
har därför anledning att vara tacksamma mot social-
försäkringsutskottet, som i sin förklaring har givit
vårt arbete med en ny processordning den riktning
och den målmedvetenhet som jag försöker leva upp
till.
Som jag sade till socialförsäkringsutskottet när vi
talade om det här i förra veckan tror jag också att när
vi har denna öppna process i den andra instansen
kommer det att bidra till kvalitet i ärendebehandling-
en i Migrationsverket. Jag vill inte påstå att detta
skulle vara det allena saliggörande, men det är ett
stort steg på vägen för att vi ska vara inte bara stolta
utan också lite mera nöjda med utlänningslagstift-
ningen och dess tillämpning. Jag tänker i varje fall
göra allt vad på mig ankommer för att leva upp till de
krav som Anne Ludvigsson på ett utmärkt sätt har
uttryckt i sitt anförande.

Anf. 161 ANNE LUDVIGSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tackar för de orden. Jag delar
statsrådet Jan O Karlssons uppfattning. Det här ska
bli en öppen process, så att fler människor känner sig
delaktiga. Det är, som sagt var, svårt att tolka och
förstå beslut. Och när man möter enskilda människor
är det svårt att förstå sammanhangen.
Jag välkomnar förslaget om en ny prövning. Jag
förstår att det är oerhört svårt, och jag lyckönskar Jan
O Karlsson i detta arbete.

Anf. 162 STEN ANDERSSON (-):
Fru talman! Jag måste inledningsvis säga att Jan
O Karlsson är den störste av diplomater. Han har
nämligen en förmåga att hålla med alla - kanske med
ett undantag. Det kan man inte göra i den här frågan,
menar jag.
Jan O Karlsson och jag ska i övermorgon ha en
debatt om arbetskraftsinvandring från länder utanför
EU, och därför kommer jag inte att beröra det områ-
det i mitt inlägg i dag.
Fru talman! Mitt inlägg handlar i huvudsak om
kostnaderna för flyktingpolitiken. Jag har sedan
många år tillbaka begärt att kostnaderna, plus eller
minus, ska redovisas och föreläggas riksdagen och
svenska folket. Jag har konstant fått nobben på min
begäran. Det är inte svårt att förstå varför. Skulle det
ha visat sig att politiken varit ekonomiskt vinstgivan-
de hade jag garanterat fått ett svar med vändande
post. Nu får inte jag, inte riksdagen och inte svenska
folket något svar på den frågan. Jag förstår varför,
som jag sade tidigare.
Oavsett det är det bra att denna årliga debatt hålls.
Jag läste i Dagens Nyheter för tre veckor sedan att
ett opinionsinstitut hade haft en sammankomst, där
samtliga partisekreterare från de etablerade partierna
satt i panelen. Man hade uttryckt oro över svenska
folkets uppfattning avseende flyktingpolitiken, som
på intet vis överensstämmer med de uppfattningar
som saluförs i Sveriges riksdag. Man sade så här,
vilket jag tyckte var bra när jag läste det: Vi ska ta en
ärlig debatt med dem som tycker annat. Jag tror fak-
tiskt att många svenska medborgare tycker annat.
Det var t.o.m. någon som saftade på med att säga
- om jag får använda uttrycket - att "Sten Andersson
kommer att få ett helvete". Det är citerat direkt ur
Dagens Nyheter, så det är inte mitt påstående.
Om jag skulle hamna i den situationen måste jag
tala om att jag skulle må mycket bra. Tyvärr verkar
det som om man vill lägga locket på i den frågan. Det
är i dag närmast lögn att komma in i fria svenska
medier och prata för en politik som jag tror, rätt eller
fel, att en stor del av svenska folket står bakom. Det
må så vara, men utanför Helgeandsholmen förekom-
mer det åsikter om flyktingpolitiken som verkar vara
helt okända för majoriteten av riksdagens ledamöter.
Fru talman! När man lyssnar på debatten i dag hör
man att det är ett genomgående tema att den svenska
flyktingpolitiken är för ogenerös. Den ska alltså bli än
mer generös. Ni får ursäkta mig, men när jag läser
statistik - det må vara från FN eller dess underorgan
UNHCR - visar det sig att jämfört med alla övriga
medlemmar i EU är Sverige per capita mest generöst,
och ibland t.o.m. numerärt mest generöst. Ändå hag-
lar påståendena om Sveriges ogenerösa flyktingpoli-
tik över oss.
Jag måste tillstå att jag blev lite förvånad när jag
häromdagen läste ett TT-telegram om ansvarig mi-
nisters - i detta fall Mona Sahlin - tillrättavisning av
ett nordiskt broderland avseende dess förslag till ny
flyktingpolitik. Jag tyckte att det var att blanda sig i
det landets inre angelägenheter. Vad har vi egentligen
att yvas över i Sverige i dag?
När jag för tolv år sedan från riksdagens talarstol
pratade om misslyckanden avseende Rosengård,
Bergsjön, Rinkeby, Navestad i Norrköping m.m. sade
man så här: Det finns problem i dag, men vi kommer
att lösa detta framöver.
I dag - tolv år senare - verkar problemen vara
cementerade. Generellt sett har ingenting av den från
riksdagens talarstol ofta omtalade asyl- och flykting-
politiken lyckats.
Jag noterar också att det finns f.d. kommunister
som vill ha än mer invandring. Jag kan förstå, med
tanke på deras bakgrund av instängdhet, att de vill ha
fri tillgänglighet för allt och alla. Men deras ord sak-
nar faktiskt, fru talman, trovärdighet.
Man ska inte bara kritisera utan även lägga fram
förslag till ändringar till det bättre. Vad vill jag då?
Jag tycker att Sverige ska ha en flyktingpolitik som
regel- och omfattningsmässigt harmonierar med poli-
tiken i övriga EU. Vi har varken kompetens eller
resurser för någonting annat. Den svenska politiker
som tror att han eller hon har en förmåga som icke
förunnats kolleger i andra länder kan tala om varför
han eller hon har fått den unika och oskattbara för-
månen.
Jag tycker också att den som söker asyl i Sverige
vid ansökan borde acceptera kravet att under en viss
tid - låt oss säga tre år - bo på den ort som Migra-
tionsverket och staten har ansett att han eller hon bör
placeras på. Den asylbeviljade får då möjlighet att på
ett mycket bättre sätt integreras i det svenska sam-
hället. I mindre kommuner finns det i dag med få
undantag bra möjligheter att dels lära sig svenska
språket, dels få en utbildning som är gångbar i Sveri-
ge.
Jag tror ärligt talat inte att någon som söker asyl i
Sverige skulle ta tillbaka sin ansökan om svenska
staten ställer det kravet. Så skulle, fru talman, inte
vara fallet.
Jag ser att klockan tickar i väg. Tio minuter går
fort. Jag vill säga att jag tycker att debatten i dag har
varit en form av pseudodebatt. Den saknar förankring
inte hos alla men hos ett stort antal svenska medbor-
gare. Jag tycker att det är dags att Sveriges riksdag,
som faktiskt är arbetsgivare och representerar svenska
folket, tar upp det som diskuteras på gator och torg,
bland vänner, släktingar och bekanta emellan och i
fika- och pausrum. En sådan debatt ska även äga rum
i Sveriges riksdag.
Tack för ordet.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under 10 §.)

9 § Skolan, m.m.

Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande 2001/02:UbU10
Skolan, m.m.

Anf. 163 CATHARINA ELMSÄTER-
SVÄRD (m):
Fru talman! Alla människor har rätt till trygghet
och en framtid. Allt annat betyder mindre. Jag tänker
inte minst på den debatt som just har förts.
Barn och vuxna har rätt att ställa krav på vad sta-
ten och politiken levererar. Det finns två saker som
jag anser vara viktigast. Det ena är att din frihet ga-
ranteras och att du ska känna dig personligen trygg.
Det andra är att det finns så få hinder som möjligt när
det gäller din utveckling och framtid.
Fru talman! Hur mycket är tillvaron värd om du
inte ens kan känna dig trygg i skolan? Hur ska ett
barn kunna forma sin framtid om hon inte får den
utbildning hon behöver?
I val efter val har socialdemokraterna basunerat ut
hur mycket de ska satsa på skolan. Vi minns förraför-
ra valet. Vi minns förra valet. Vad säger de nu? Satsa
på skolan!
Men vilket betyg kan vi i efterhand ge satsningen
under dessa år av socialdemokratiskt styre? Varje år
lämnar 10 000 elever grundskolan utan full behörig-
het till gymnasiet. Varje år lämnar ungefär 25 000
elever grundskolan utan fullständiga betyg. Enligt
PISA-rapporten blir det större vantrivsel och stökiga-
re och bråkigare i skolan. 14 % av eleverna ansåg år
2000, enligt Skolverket, att mobbning var ett problem
på deras skola. Läraryrkets status faller. Kommer vi
att ha tillräckligt med lärare framöver? Vem vill vara
rektor när utövandet av ledarskap förhindras av annan
administrativ verksamhet?
Fru talman! Politik gör skillnad beroende på vem
som för den. Låt mig sammanfatta betänkandet i tre
punkter som jag anser vara viktiga för att man ska
kunna göra skillnad.
1. Mer samarbete mellan föräldrar och skola
2. En bättre arbetsplats
3. Bättre resultat
Barn har rätt att vara unika. Varje individ har sina
behov. Därför ska barnet stå i centrum. Det säger
förvisso alla, men ändå gör vi i sak så olika. Det blir
allt oftare i socialdemokratiska förslag politiken som
sätts i centrum.
Föräldrarna har ansvar för sina barn, och vi måste
låta dem få möjlighet att ta det ansvaret. När det gäll-
er maxtaxan är det precis tvärtom. Socialdemokrater-
na sätter barn och föräldrar på undantag till förmån
för ett kollektivistiskt system. Men alla barn mår inte
bäst av att vara på dagis. Föräldrar mår inte bättre av
att få färre alternativ att välja på, även om kronorna
gör skillnad. Till vilket pris?
Var det större barngrupper eller längre vistelseti-
der ni ville ha? Är ni nöjda med den orättvisa som
uppstår när vissa småbarnsföräldrar får pengar över
till följd av maxtaxan och andra inte får någonting
alls för att de inte valt barnomsorg enligt Alva Myr-
dals modell?
Fru talman! Valfrihet och mångfald är för mig ett
sätt att värna om kvalitet i såväl förskola som grund-
skola. I praktiken har det också lyckats. Se på Nacka
kommun, där den kommunala Älta skola fick första
pris för sin kvalitet förra året. Föräldrar och barn vill
själva hitta den skola som passar bäst, och det är en
frihet att ha rätt att välja skola.
Men är det klart inom Socialdemokraterna hur ni
vill ha det med mångfalden och valfriheten? Friskolor
drivna i företagsform är inte bra. De får inte heller ha
vinst. Hur många skolor finns det sedan kvar att välja
bland i den mångfald som ska finnas? Eller ska ni
föra politiken vidare med Vänstern, som inte vill ha
vare sig friskolor eller val av skola?
Fru talman! Om jag skulle ha kommit in här i
kammaren i morse och först hade behövt kliva över
tuggummituggande ledamöter som satt på golvet
innanför dörren med kepsar på och snackade skulle
jag ha blivit rätt förvånad. Hur lång tid tror talmannen
att den kommande voteringen skulle ta om alla leda-
möter nu skulle sitta på sina bänkar med ryggarna
vända mot podiet och snacka och inte alls ta hänsyn
till att voteringen börjar kl. 17? Detta är kanske ab-
surt.
Skolan är Sveriges största arbetsplats. Får det där
vara så som jag nyligen beskrev? Nej, självklart inte,
men så ser det många gånger ut i verkligheten.
Det behövs en arbetsro och en ordning så att alla
kan arbeta, både personal och elever. Det är inte
minst viktigt för dem som har svårt att koncentrera
sig. Rätten att få hjälp och rätten att bara få vara
måste kunna garanteras. Därför är det viktigt att tidigt
se elevers förmåga, vilka prestationer de utför och
vilken kunskapsnivå som de har uppnått. Ju tidigare
felen kan avhjälpas desto bättre är det. Och det be-
hövs uppmuntran till dem som är duktiga.
Att ha nationella prov redan i årskurs 3 är ett sätt
att tidigt stämma av, liksom att göra en skriftlig redo-
visning till föräldrarna om hur barnet ligger till. Be-
tyg kan vara ett hjälpmedel. Vi vill, liksom de flesta
föräldrar och elever, ha betyg - gärna tidigare och
gärna i flera steg.
Men var står Socialdemokraterna? Är det kon-
gressens beslut om inga betyg eller är det ministerns
mer positiva inställning till skriftliga omdömen tidigt
som gäller? Eller ska ni föra politiken vidare med
Vänstern, som inte vill ha betygen alls?
Rätten att bara vara innebär att ingen ska behöva
bli mobbad på sin arbetsplats i skolan.
Fru talman! En misslyckad politik har lett till att
staten behöver satsa miljarder - ja, över 100 miljarder
- för att människor är långtidsarbetslösa, långtids-
sjukskrivna eller i någon form av arbetsmarknadsåt-
gärd. Det är lika mycket pengar som barnomsorgen,
skolan och gymnasiet kostar per år. Det är förvisso
pengar som gör nytta hos dessa människor i dag, men
de skulle ha gjort större nytta om fler människor var i
jobb, var friskare och mådde bra. Då kan vi på allvar
prata om att lägga pengar på vår framtid, skolan.
Fru talman! Jag tycker att det är tråkigt att detta
sista betänkande denna mandatperiod inte säger mer
om vad Socialdemokraterna vill. Alla idéer och mo-
tioner avslås med hänvisning till att de har avslagits
tidigare under mandatperioden och ska avslås igen,
eller så är motivet att just den idé som man har sparat
hanteras i en utredning som man har valt att försena
till efter valet.
Låt mig trots det, fru talman, avsluta med att yrka
bifall till reservation 4 under punkt 3.
(forts. 11 §)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 16.54 på förslag av andre
vice talmannen att ajournera förhandlingarna till
kl. 17.00 då voteringen skulle äga rum.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

10 § Beslut om ärenden som slutdebatterats vid
dagens sammanträde

FiU26 Ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kom-
muner och landsting
Punkt 1 (Ett tillfälligt sysselsättningsstöd till kommu-
ner och landsting)
1. utskottet
2. res. 2 (kd, m, fp)
Votering:
173 för utskottet
121 för res. 2
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 v, 13 c, 11 mp
För res. 2: 65 m, 38 kd, 3 c, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 5 mp, 3 fp

Punkt 2 (Utformningen av det tillfälliga sysselsätt-
ningsstödet till kommuner och landsting)
1. utskottet
2. res. 4 (kd, fp)
Votering:
171 för utskottet
51 för res. 4
70 avstod
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 37 v, 12 c, 11 mp
För res. 4: 38 kd, 13 fp
Avstod: 1 s, 64 m, 3 c, 2 -
Frånvarande: 19 s, 17 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 5 mp, 3 fp
Anna Lilliehöök (m) anmälde att hon avsett att avstå
från att rösta men markerats som frånvarande.

SkU18 Allmänna motioner om mervärdesskatt
Punkt 1 (Skattesats, digitala tjänster m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
Votering:
227 för utskottet
67 för res. 1
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 v, 38 kd, 16 c, 11 mp, 13 fp
För res. 1: 65 m, 2 -
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 5 mp, 3 fp

Punkt 4 (Fastighetsskötsel)
1. utskottet
2. res. 2 (kd)
Votering:
254 för utskottet
40 för res. 2
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 64 m, 37 v, 16 c, 11 mp, 13 fp,
1 -
För res. 2: 1 m, 38 kd, 1 -
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 5 mp, 3 fp
Beatrice Ask (m) anmälde att hon avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU19 Allmänna motioner om taxering och skat-
tebetalning m.m.
Punkt 1 (Enklare regler och enklare redovisning och
deklaration för företagen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, kd, c, fp)
Votering:
160 för utskottet
133 för res. 1
1 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 v, 11 mp
För res. 1: 65 m, 37 kd, 16 c, 13 fp, 2 -
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 5 kd, 2 c, 4 mp, 3 fp

Punkt 2 (F-skattsedel)
1. utskottet
2. res. 2 (m, kd, c, fp)
Votering:
161 för utskottet
133 för res. 2
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 v, 12 mp
För res. 2: 65 m, 38 kd, 15 c, 13 fp, 2 -
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 3 c, 4 mp, 3 fp

Punkt 7 (Inbetalning av kvarskatt)
1. utskottet
2. res. 4 (v)
Votering:
258 för utskottet
37 för res. 4
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 65 m, 38 kd, 16 c, 12 mp,
13 fp, 2 -
För res. 4: 37 v
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 4 mp, 3 fp

Punkt 18 (Ökade tullbefogenheter för att motverka
miljöbrott till havs)
1. utskottet
2. res. 12 (c)
Votering:
267 för utskottet
26 för res. 12
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 64 m, 37 v, 38 kd, 2 mp, 13 fp,
1 -
För res. 12: 16 c, 10 mp
Frånvarande: 19 s, 17 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 4 mp, 3 fp,
1 -

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

SkU20 Allmänna motioner om reklamskatt
1. utskottet
2. res. (m)
Votering:
228 för utskottet
67 för res.
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 37 v, 38 kd, 16 c, 12 mp, 13 fp
För res.: 65 m, 2 -
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 4 mp, 3 fp

SkU21 Allmänna motioner om avdrag för s.k.
sponsring
Kammaren biföll utskottets förslag.

SfU8 Migration och asylpolitik
Punkt 1 (Den svenska migrationspolitikens mål och
inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (m)
3. res. 2 (fp)
Förberedande votering:
63 för res. 1
15 för res. 2
217 avstod
54 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
183 för utskottet
66 för res. 1
46 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 17 v, 38 kd, 16 c
För res. 1: 65 m, 1 -
Avstod: 20 v, 12 mp, 13 fp, 1 -
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 4 mp, 3 fp
Tasso Stafilidis (v) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 4 (EU-samarbetet)
1. utskottet
2. res. 6 (kd, fp)
Votering:
132 för utskottet
53 för res. 6
109 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 4 v, 16 c, 1 mp
För res. 6: 1 m, 38 kd, 13 fp, 1 -
Avstod: 64 m, 33 v, 11 mp, 1 -
Frånvarande: 20 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 4 mp, 3 fp
Anders Sjölund (m) anmälde att han avsett att avstå
från att rösta men markerats ha röstat nej.
Marianne Samuelsson (mp) anmälde att hon avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.

Punkt 5 (Arbetskraftsinvandring)
1. utskottet
2. res. 11 (c)
3. res. 12 (fp)
Kammaren fastställde med acklamation res. 11 som
kontraproposition i huvudvoteringen.
Huvudvotering:
149 för utskottet
16 för res. 11
130 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 1 v, 37 kd
För res. 11: 16 c
Avstod: 1 s, 65 m, 36 v, 1 kd, 12 mp, 13 fp,
2 -
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 4 mp, 3 fp

Punkt 13 (Uppskjuten invandringsprövning)
1. utskottet
2. res. 22 (fp, v, mp)
Votering:
192 för utskottet
64 för res. 22
39 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 65 m, 15 c, 1 -
För res. 22: 37 v, 1 c, 12 mp, 13 fp, 1 -
Avstod: 1 s, 38 kd
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 4 mp, 3 fp

Punkt 16 (Förföljelse på grund av kön eller sexuell
läggning)
1. utskottet
2. res. 26 (fp, kd, c, mp)
Votering:
186 för utskottet
78 för res. 26
31 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 65 m, 7 v, 1 kd, 1 -
För res. 26: 36 kd, 16 c, 12 mp, 13 fp, 1 -
Avstod: 30 v, 1 kd
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 4 mp, 3 fp

Punkt 25 (Uppehållstillstånd vid verkställighetshin-
der)
1. utskottet
2. res. 35 (kd)
Votering:
214 för utskottet
51 för res. 35
30 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 65 m, 7 v, 16 c, 1 mp, 12 fp,
1 -
För res. 35: 38 kd, 11 mp, 1 fp, 1 -
Avstod: 30 v
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 4 mp, 3 fp

Punkt 27 (Offer för människohandel)
1. utskottet
2. res. 37 (v)
Votering:
243 för utskottet
50 för res. 37
2 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 65 m, 37 kd, 16 c, 12 fp, 2 -
För res. 37: 37 v, 12 mp, 1 fp
Avstod: 1 s, 1 kd
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 4 mp, 3 fp

Punkt 36 (Humanitärt visum)
1. utskottet
2. res. 50 (mp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 44 (Mottagande av ensamkommande barn)
1. utskottet
2. res. 61 (fp, kd, c, mp)
Votering:
182 för utskottet
80 för res. 61
33 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 65 m, 4 v, 1 -
För res. 61: 38 kd, 16 c, 12 mp, 13 fp, 1 -
Avstod: 33 v
Frånvarande: 19 s, 16 m, 6 v, 4 kd, 2 c, 4 mp, 3 fp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

11 § (forts. från 9 §) Skolan, m.m. (forts.
UbU10)

Anf. 164 KALLE LARSSON (v):
Fru talman! Det är sedan länge uppenbart att
vänstern och högern ser olika på relationen mellan
privat och offentligt. Det är knappast någon överrask-
ning. Det handlar inte oväntat om att företräda olika
intressen. Där vänstern vill göra skolan till en demo-
kratisk mötesplats för barn med olika bakgrund och
erfarenheter skapar högern uppdelning och vill göra
utbildning till en handelsvara. Det är därför inte heller
någon överraskning att den motion som i år lämnats
in för att problematisera sponsring i landets skolor är
inlämnad av en socialdemokrat. Något mer förvånan-
de är det att alla socialdemokratiska partikamrater i
utbildningsutskottet ger förslaget kalla handen. Har
motsättningen mellan arbete och kapital för social-
demokratiska utbildningspolitiker möjligen upphört
att existera?
Vänsterpartiets principiella uppfattning är att
sponsring i skolan inte ska förekomma eftersom det
riskerar att påverka eller rent av styra skolans arbete
och undervisningens innehåll. Samhället känneteck-
nas ju inte direkt av att näringslivet saknar möjlighe-
ter att nå ut med sin propaganda. I stället genomsyras
hela samhällskroppen av kommersialism och budska-
pet att vad som helst går att sälja med mördande re-
klam. Men här vill vi dra gränsen. Skolan ska inte
vara en marknadsplats där den som har pengar kan
köpa sig makt och inflytande över undervisningen,
utan en plats för allsidighet och kritiskt tänkande.
Jag står bakom Vänsterpartiets samtliga reserva-
tioner och yrkar bifall till reservation 11 under punkt
53.
Fru talman! Utomparlamentariska och på sin tid
olagliga aktioner har alltid funnits och har ibland varit
grunden för tillkomsten av många av de rättigheter
som av oss i dag anses självklara. Allmän rösträtt,
kvinnors frigörelse, kortare arbetstid och möjligheten
att njuta av almarna i Kungsträdgården är bara några
exempel på detta. Människor med civilkurage har
lyckats ändra dåligt planerade vägar, avslöja ned-
grävning av giftigt avfall osv. Civil olydnad som
bygger på principen om icke-våld är ett sätt att göra
sin röst hörd, direkt från människor som berörs till
dem som styr och beslutar.
Vi anser från Vänsterpartiets sida att den blinda
lydnaden är ett hot mot demokratin. I varje demokrati
borde medborgare kunna få lika stort inflytande över
besluten. Men så är inte fallet eftersom de stora före-
tagen inom exempelvis oljeindustrin, tobaksindustrin,
vapenindustrin, bilindustrin och bankvärlden med
sina lobbyister, sina ekonomiska påtryckningar och
sin makt över massmedier kan undergräva förutsätt-
ningarna för drägliga levnadsvillkor för flertalet män-
niskor på vår jord i dag och för hela mänskligheten i
morgon. Därför anser vi att undervisning om den
civila olydnadens betydelse för hur demokratin vuxit
fram och kan utvecklas bör vara ett större inslag i
ämnen som samhällskunskap, rättskunskap och histo-
ria på högstadiet, gymnasiet, folkhögskolan och hög-
skolan.
Fru talman! För barn inom barnomsorgen, för-
skolan och låg- och mellanstadiet handlar moders-
målsträning och studiehandledning om att lägga
grunden till språket och tänkandet. Modersmålet ger
också förutsättningen för att erövra en dubbel kultur-
identitet. Vänsterpartiet vill ha en samlad genomtänkt
tvåspråkig utbildning från förskolan t.o.m. gymnasiet,
och vi anser att det är viktigt att modersmålslärarna
faktiskt ingår i skolans ordinarie arbetslag.
Vi föreslår också att riksdagen ställer sig bakom
Unescos skolbiblioteksmanifest och att det integreras
med målsättningarna för den svenska skolan från
förskola till högskola. I manifestet fastslås att skol-
biblioteket spelar en viktig roll för utbildning och
kultur, för att främja läs- och skrivkunnigheten och
förmågan att söka information. Ännu har ingen myn-
dighet fått i uppdrag att som tillsynsmyndighet kon-
trollera att bibliotekslagen efterföljs, och det är oklart
vilka sanktioner som eventuellt kan tillämpas mot det
bibliotek eller den kommun som bryter mot lagen.
Det behövs bättre kunskaper om skolbibliotekens
betydelse, och deras ställning behöver stärkas.
Vi vill också understryka, och vi gör det i ett sär-
skilt yttrande till det här betänkandet, den betydelse
som de kommunala teknikskolorna har för att öka
intresset för och kunskapen om naturvetenskap och
teknik. För att öka antalet tekniker och naturvetare
och för att vi ska kunna fortsätta vara i framkant av
den industriella och innovativa utvecklingen behövs
ett förändringsarbete. Speciellt för tjejers del är tek-
nikskolorna en möjlighet att lära teknik på ett annat
sätt än bara i teorin. Oftast är det tjejer som saknar
tillgång till verktyg och utrustning för att själva prova
sig fram.
Vänsterpartiet stöder också den försöksverksam-
het som pågår med lokala styrelser med elev- och
föräldramajoriteter. Det bästa och effektivaste sättet
att stärka elevernas och föräldrarnas makt är att de-
mokratisera alla skolor och göra skolorna till sam-
lingsplatser i lokalsamhället. Detta är också en viktig
del i kvalitetsförbättringen i skolan, inte minst i sko-
lor där många av föräldrarna är invandrare som kan
bidra med perspektiv och erfarenheter för att utveckla
skolan. Ett av de största hindren för ett engagerat
kunskapssökande och en framgångsrik inlärning är
nämligen den brist på delaktighet som många elever
och föräldrar upplever. Vi anser att försöksverksam-
heten bör permanentas.
Nyttan, fru talman, av fysisk aktivitet är otvety-
dig, och ansvaret för att underlätta barns och ungdo-
mars fysiska aktivitet är förstås föräldrarnas, försko-
lans, skolans, idrottsrörelsens men också de politiska
beslutsfattarnas. Samhällsplaneringen och regelverket
för förskole- och skolverksamheten m.m. är resultatet
av politiska beslut. Debatten om barns och ungdo-
mars brist på fysisk rörelse är till stor del i dag, dess-
värre, fokuserad på antalet idrottslektioner i skolan.
Men det hjälper inte med fler timmar om ett ökat
antal elever väljer att inte delta. Från Vänsterpartiets
sida har vi föreslagit att regeringen bör ta fram ett
brett åtgärdsprogram för att öka den fysiska aktivite-
ten bland främst barn och ungdomar och komma med
förslag som stimulerar en ökad och daglig fysisk
rörelse i förskola och skola. Det ligger i sakens natur
att ett sådant arbete måste ske i nära samarbete med
berörda parter, t.ex. idrottsrörelsen, elev- och föräld-
raföreningar, Folkhälsoinstitutet och olika forsk-
ningsorgan. Vi har därför valt att inte reservera oss på
den punkten nu, men vi kommer att noga bevaka det
utskottet förutsätter, nämligen att "regeringen i sin
kommande proposition om en förbättrad folkhälsa
föreslår åtgärder som stimulerar dagliga fysiska akti-
viteter i skolan". Är detta inte tillräckligt för oss
kommer vi att återkomma i frågan.
Fru talman! Vi närmar oss en valrörelse, och det
färgar förstås debatten. Högern inbillar sig att man
ska få initiativet i den skolpolitiska debatten genom
att ständigt tjata om fler betygssteg i tidiga år, ytterli-
gare privatiseringar av skolan och vad man kallar
"ordning och reda". För det mesta är det gamla, kän-
da ståndpunkter som inte har gjort några elever glada-
re tidigare i historien och knappast skulle göra det nu
heller. Det är tråkigt och förutsägbart - alltså egentli-
gen gammal högerdynga.
Det mest uppseendeväckande är snarare att Soci-
aldemokraterna på punkt efter punkt tycks träda hö-
gern till mötes. Skolministern - som dessvärre inte är
här i dag, men andra partikamrater kan kanske svara i
hans ställe - har på senare tid gjort uttalanden som
tyder på att han tycker att betyg är bra utvärderingsin-
strument och att skriftliga omdömen i tidiga år be-
hövs för att förtydliga informationsutbytet mellan
skolan och hemmet. Enligt uppgift ser skolministern
fram emot att i valrörelsen tala om sin positiva syn på
friskolor.
Fru talman! Visserligen avväpnas högern effektivt
om Socialdemokraterna tänker överta deras värde-
ringar och driva deras frågor. Men det innebär också
att Vänsterpartiet står alltmer ensamt i sitt försvar av
tanken på en gemensam skola för alla som skapar
grunden för kritiskt tänkande och allsidig bildning -
en mötesplats för elever med olika bakgrund och
erfarenheter. I en stundande valrörelse är det inte en
helt otacksam position.

Anf. 165 YVONNE ANDERSSON (kd):
Fru talman! I det betänkande som i dag diskuteras
behandlas 274 motionsyrkanden. Det är yrkanden
som grundar sig på mycket tänkande, och det har jag
respekt för. I denna som synes sista debatten om
skolan före väljarna får säga sitt om hur Sveriges
riksdag ska se ut vill jag lyfta fram några bakomlig-
gande tankar kring våra yrkanden. Men innan jag gör
det vill jag säga att jag självklart står bakom samtliga
kristdemokratiska yrkanden, men för tids vinning
yrkar jag bifall till reservation 1 under punkt 26.
Fru talman! Det här betänkandet handlar om för-
skolan, grundskolan, gymnasieskolan och vuxenut-
bildningen. När jag talar om skolan gör jag det i ge-
nerell mening och menar alla dessa områden. Jag tror
att vi behöver ett helhetsgrepp kring den väg där unga
människor, små människor och lite äldre människor
ska möta samhället i institutionaliserad form.
Skolan är en komplex företeelse. Den är en del av
ett föränderligt samhälle. Tiden, kulturen, trender -
allt är rörligt. Samtidigt innehåller skolan massor av
aktörer som har nära och täta relationer - vilka också
förändras. Det är lätt att glömma bort detta faktum
och försöka bryta ned skolan i delar och behandla
varje del som att de fungerar var för sig. Men det är
en förenklad syn. Tvärtom är just det svåraste med
skolan att varje del kan var för sig vara bra men sko-
lan ändå vara dålig. Delarna måste passa in i var-
andra. Det är ungefär som ett musikstycke som kan
spelas med många instrument och varje melodi är
bra, men kommer instrumenten i otakt låter det minst
sagt dåligt.
Om vi konstruerar en förenklad bild av skolan blir
vi inte trovärdiga. Människor vet att den är långt ifrån
sann. Jag skulle önska att vi i stället tog vara på all
den forskning som vi skattebetalare genom åren har
satsat på för att nå en fördjupad bild av skolan och på
allvar angripa de problem som finns.
Fru talman! Skolan blir inte självklart en bra skola
för att lärarna får goda arbetsplatser, för att eleverna
får fler toaletter, för att nyare läromedel erbjuds eller
för att mer idrott anordnas i skolan. Allt detta vill vi
ha, men det räcker inte. Allt detta måste samordnas.
Skolan blir bra om man samtidigt förbättrar arbets-
miljön, ordnar mindre undervisningsgrupper, lärare
får högre status och eleverna bemöts på ett mänskligt
sätt. Eleverna lär sig bättre i en skola med kompetenta
lärare som får möta eleverna i mindre grupper.
Grundskolans mål nås om ett helhetsgrepp tas som
sätter de grundläggande aspekterna på skolans upp-
gifter i centrum.
Skolan ska ge kunskaper. Värdegrunden med röt-
ter i kristen tradition ska praktiseras. Varje elev ska
vara i centrum och utvecklas efter sin förmåga. Kom-
petenta lärare och god arbetsmiljö är givna förutsätt-
ningar.
Det finns mer att tillägga. Men jag vill samtidigt
påpeka att vi är överens över partigränserna om den
nu gällande läroplanen. Problemet är att den inte har
fått genomslag och vi inte fullt ut är överens om kon-
sekvenserna.
Fru talman! Det finns i flera avseenden brister.
Professor Jan-Eric Gustafsson vid Göteborgs univer-
sitet har granskat skolan på uppdrag av Skolverket.
Jag har fått ta del av hans resultat, och jag kan därför
berätta att det finns behov som behöver åtgärdas för
att vi ska kunna nå skolans mål. Jag hoppas att Soci-
aldemokraterna tillsammans med sina stödpartier
angriper de problemen. Rapporten förväntas komma i
maj.
Alla vill vi ha en god skola, och den ska utveckla
ett gott huvud. Med gott huvud menar jag tänkandets
och intellektets utveckling. Att kunskapsmålen inte
nås vet vi av ett antal rapporter. En fråga som dock
inte uppmärksammats särskilt väl är om tolkningen
av målen har förskjutits eller helt enkelt varierar
mellan skolorna. Inte heller tycks Socialdemokraterna
ha kopplat detta faktum till att det faktiskt råder en
brist på läroböcker som är goda som kunskapsför-
medlare.
En skola ska också karakteriseras av ett gott hjär-
ta. Med ett gott hjärta menar jag respekten för var-
andra och omtanken och känslan, dvs. vår värdegrund
praktiserad i vardagen. Varje skola, förskola och
vuxenutbildning ska självfallet finnas inom ramen för
samma värdegrund. Alla enheterna bör ha en plan för
hur värdegrunden ska praktiseras och hur värdeför-
medling kan ske i alla ämnen. Vi behöver skapa ett
klimat där alla möter varandra med respekt överallt.
Då har vi dessutom nått nollvisionen om mobbning.
En god skola ska också utveckla goda händer.
Med goda händer menar jag det praktiska handlandet,
färdigheter och handens kunskap. Den praktiska kun-
skapen måste få en mer framskjuten plats. Att varva
teori och praktik ger omväxling och stimulerar alla
sinnen.
Alla har inte lika förutsättningar, men alla kan ut-
vecklas på några sätt och alla dessa delar behövs i en
levande organisation som skolan är, men de behövs
också i samhället som sådant. Vi behöver lärare som
kan utveckla detta hos eleverna. Det krävs auktoritet
hos lärare och skolledare. Det krävs goda läromedel,
tid och annat som skolan lider brist på - helt enkelt
förutsättningar för att läraren ska kunna ha och visa
det goda hjärtat.
Det är den goda mixen mellan hjärta, hand och
huvud som är så viktig.
Skolan blir lustfylld när detta fungerar, och det är
trots allt det allra viktigaste för att skolans kunskaps-
mål ska nås. Varje elev, oavsett om det är förskola,
grundskola, gymnasieskola eller vuxenutbildning, har
rätten att känna: Jag duger. Du duger också.
Det är märkligt att inte all forskning om läromed-
lens och lärobokens betydelse har tagits på allvar
under den här mandatperioden. Läroboken måste få
en självklar plats för lärare i deras undervisning. Det
är ett stöd för lärare att kunna ha någonting att sätta i
händerna på elever medan man får hjälpa vissa osv.
Den konkreta verkligheten är jobbig för många lärare.
Eleverna behöver stöd i sitt lärande, och föräldrarna
måste ha stöd och hjälp för att de ska kunna hjälpa
eleverna när de har varit frånvarande eller något an-
nat.
I detta sammanhang vill jag också slutligen på-
minna om styrningen av skolan. Det har visat sig
världen över att inflytande över den egna verksam-
heten, dess styrning och organisation är en källa till
alla tänkbara konstruktiva krafter. Föräldrar som får
engagera sig tänder eleverna till att lära och vara
rädda om sin skola. Föräldrar som får göra val för
sina barn tar ett ökat ansvar. Lärare som får ha ansvar
för sin verksamhet trivs bättre, och elever som får ha
inflytande över sin vardag presterar bättre trivsel och
resultat. Låt oss ta vara på all den forskning som finns
om detta!
Hög värdering av olika typer av kunskap, det goda
huvudet, den goda handen och det goda hjärtat som
visar sig i respekten för varandra är levande organis-
mer som ska bygga en levande lustfylld skola för alla
Sveriges elever och lärare.
Socialdemokraterna har valt en kollektivistisk väg
och likformighet i mångt och mycket. Vi vill möta
framtidens utmaningar med en skola som rymmer alla
och som respekterar allas olikheter och - jag vill
återigen säga detta som stod i en gammal läroplan -
där varje elev har chansen att utvecklas i topp av sin
kapacitet.

Anf. 166 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Jag har två frågor till Yvonne An-
dersson. Den första rör läroplanerna. Det är riktigt att
när det gäller kunskapssyn så framstår det ofta i de
här debatterna som att vi skulle kunna vara överens
om läroplanerna. Men när vi sedan kommer till kon-
kreta förslag, som är nödvändiga för att denna kun-
skapssyn också ska få genomföras i skolan så är vi
ofta oense.
Men det är inte riktigt det som min fråga gäller.
Den handlar om det ganska breda begreppet kristen
etik som jag och Yvonne Andersson vid flera tillfäl-
len tidigare har diskuterat. Jag ska försöka ställa frå-
gan på ett nytt sätt så att vi möjligen kan få ett nytt
svar också. Eftersom detta är ett så brett begrepp -
finns det någonting i det som skulle kunna inbegripas
i den kristna traditionen som Yvonne Andersson
anser inte bör genomsyra skolan och undervisningen?
Det var den första frågan.
Den andra handlar om sponsring, som jag själv
tog upp i mitt anförande. Exempelvis tar uppemot
hälften av landets gymnasieskolor emot någon form
av sponsring i dag. Många av dessa ställs också inför
krav på någon form av motprestation. En del skolor
tar emot så mycket som en halv miljon per år i spons-
ring. Min fråga är: Finns det i Yvonne Anderssons
och Kristdemokraternas skola över huvud taget några
gränser - ekonomiska gränser eller i form av infly-
tande på undervisning eller läromedel - för spons-
ring?

Anf. 167 YVONNE ANDERSSON (kd)
replik:
Fru talman! Först skulle jag vilja svara på den för-
sta frågan. Jag uttryckte mig möjligtvis otydligt om
jag sade kristen tradition. Jag borde ha sagt kristen
etik - den etik som förvaltats av den kristna traditio-
nen i förenlighet med västerländsk humanism. Då är
jag mer tydlig. När vi talar om den värdegrunden så
är det den som står i läroplanen och det är också den
som är mixen mellan de här två delarna. Längre än så
tror jag inte att jag ska behöva gå. Även Kalle Lars-
sons parti var med i den uppgörelse som ligger bak-
om den läroplan som finns i dag. Vi anser att den
värdegrunden ska finnas i hela utbildningssystemet
från förskolan till vuxenutbildningen och att den bör
följa med hela vägen.
När det gäller kunskapssynen är det möjligtvis så
att Kalle Larssons parti har gjort en vändning, men vi
har de olika formerna tydligt beskrivna i läroplanen
med fakta, förståelse, förtrogenhet och färdigheter. Vi
har kontextuell, funktionell och konceptuell kun-
skapsform. Allt det här är ju genomgånget och över-
enskommet mellan partierna och därför finns det
ingen anledning att ifrågasätta det i de här samman-
hangen. Vill man göra en tolkning där man väljer en
annan typ av kunskapssyn så må jag få det förklarat
ifrån Vänsterpartiet. Vi står fortfarande bakom läro-
planen och det som var överenskommet i den.

Anf. 168 KALLE LARSSON (v) replik:
Fru talman! Jag noterar att Yvonne Andersson
fortfarande har en fråga kvar att svara på. Finns det
över huvud taget några gränser i Yvonne Anderssons
och Kristdemokraternas skola för sponsring? Kan
företag kräva vad som helst i motprestation? Kan
skolor ta emot en stor del av sin finansiering genom
företagssponsring? Finns det några gränser? Om det
gör det så vore det lämpligt att reda ut var de ska gå.
Det är nämligen just det som vänsterpartiets reserva-
tion, baserad på en socialdemokratisk motion, vill
göra. Det är skälet till min fråga.
När det gäller synen på läroplanen så förstår jag
nu att det egentligen ska heta att den värdegrund som
finns i läroplanerna ska vara den tradition som för-
valtas av kristen etik och västerländsk humanism. Det
är en benämning på detta, så att säga. Men om det
ändå finns i text beskrivet vad värdegrunden är för
någonting så undrar jag varför det är så viktigt att ha
kvar begreppen och namnen i sig. Borde man inte
kunna fortsätta att ha samma innehåll, men kanske
komma bort ifrån det problematiska som ändå finns?
Någon skulle ju möjligen kunna tolka "västerländsk
humanism" som ett stöd till kolonialkrigen. Någon
skulle kunna tolka "kristen etik" som ett indirekt
historiskt stöd till korståg eller någonting annat. Ris-
ken finns ju, och debatten pågår. Varför inte göra det
enkelt för oss och skriva vad det är vi menar med
värdegrunden, men undvika generaliserande beskriv-
ningar? Är det en möjlighet, Yvonne Andersson?

Anf. 169 YVONNE ANDERSSON (kd)
replik:
Fru talman! Vi vill gärna ha med begreppet kris-
ten etik. Återigen får jag anledning att säga att det är
skärningspunkten mellan västerländsk humanism och
kristen tradition.
Det finns också en koppling till den kultur som vi
har. Det var Ansgar som kom hit med kristendomen.
Den finns i vår kulturtradition och vi har kvar den
där.
När det gäller beloppsgränser för sponsring så tror
inte jag att det är nödvändigt att sätta gränser för allt.
Jag tror inte att vi behöver styra allt. Däremot tror jag
att det ska finnas en öppenhet för föräldrar att vara
delaktiga och att vara med och engagera sig. Man ska
ge möjligheter på olika sätt för det. Men den grund-
läggande delen är att vi ska ha en riktigt god skola
som ska vara kostnadsfri för alla att få delta i.

Anf. 170 SOFIA JONSSON (c):
Fru talman! När Socialdemokraterna tillsammans
med sina samarbetspartner införde maxtaxan sade
man att det var en reform som skulle göra det bättre
för familjerna. De skulle få bättre inkomster, och det
skulle nå alla. Tyvärr vet vi att det inte har blivit så.
Vi vet att över 100 000 barn inte får del av de resurser
som maxtaxan ger. Kooperativen har fått det allt
svårare, och valfriheten har minskat för familjerna.
Köerna till förskolan växer, och kvaliteten har sjun-
kit.
I den här stunden väljer Socialdemokraterna och
regeringen att blunda, trots att vi vet att det behövs
fler förskollärare, att vi behöver satsa mer på att stär-
ka kvaliteten och att det måste vidtas åtgärder så att
alla barn kan få del av reformen. Valfriheten måste
också ökas. Men regeringen och samarbetspartierna
väljer att blunda. Nu har vi hört att ett av samarbets-
partierna säger att det behövs mer resurser. Vi måste
se till att förskolan blir bättre. Men vart har ansvaret
då tagit vägen? När tänker majoriteten ta nästa steg?
Eller tänker ni bara lämna det vind för våg nu och
säga att det är kommunerna själva som ska ta ansva-
ret efter era beslut? Vad kommer ni att göra för att
stärka kvaliteten i förskolan?
Fru talman! Centerpartiet satsar stort på skolan.
Vi är helt övertygade om att kunskap är den absolut
bästa vägen för att uppnå verklig social utjämning
och lika villkor för alla barn i Sverige. En skola som
släpper ut barn utan godkända eller tillräckliga kun-
skaper innebär ju ett svek mot eleven, mot barnet,
som inte ges möjligheter till vidareutbildning eller en
bra grund för att komma in på den arbetsmarknad
som finns. Det bidrar ju också till den ökade sociala
klyvningen. Vi kan se att den ökar markant för varje
år. Här måste resurser och reformer sättas in för att
göra skolan bättre och för att ge alla elever lika vill-
kor.
I riksdagen är vi överens. Vi säger att alla elever
ska ha möjlighet att gå ut grundskolan med godkända
kunskaper. Vi ställer höga krav och har höga mål. Det
är jättebra. Men tyvärr vet vi att alla elever inte får
den möjligheten. Några plockas ut på vägen. Det
handlar om en tidig utsortering. Vad händer med de
elever som inte har möjlighet att få de här kunskaper-
na eller att få ett bra självförtroende och känna att de
har möjligheter att gå vidare till gymnasiet och till ett
fortsatt arbetsliv?
Jag tycker inte heller att det är acceptabelt att vi
har en regering och en skolminister som nickar, kon-
staterar faktum och säger att så här ser det ut i Sveri-
ge. Någonting måste göras. I ena sekunden nickar
man och säger att man ser resultaten. I andra sekun-
den går man ut som en oppositionspolitiker och säger
att krafttag ska sättas in. Det är en ganska märklig
motsättning. Å ena sidan konstaterar man faktum, och
å andra sidan jobbar man som en oppositionspolitiker.
Som ansvarig minister borde man i stället gå ut och
säga att vi ska ge resurser direkt ut till skolorna och
till kommunerna. Man måste ta ansvar för att någon-
ting ska hända i skolpolitiken.
Det handlar inte längre om att bara luta sig tillba-
ka och visa på de fakta eller de fina texter som har
tagits fram i budgetpropositioner och betänkanden.
Någonting måste göras. Jag är besviken över att Soci-
aldemokraterna inte har hunnit längre under de åtta år
som man har haft makten.
I den senaste budgetpropositionen skriver man att
utbildningsområdet är ett av regeringens viktigaste
reformområden. Det låter ju väldigt bra, men när ska
de reformområdena bli verklighet och vardag för
skolorna och eleverna runtom i landet?
Jag tycker också att Socialdemokraterna ibland
börjar i fel ända när man diskuterar skolpolitik. Man
för en efterhandspolitik. Man försöker att laga och
lappa i efterhand. Ett tydligt exempel är ju att man
har misslyckats med grundskolan. Det individuella
programmet ökar och är snart det andra största pro-
grammet. Tänk om vi i stället kunde komma överens
om att det är i de tidiga åren, under de första åren från
förskoleklassen och de första åren i skolan, som vi
ska satsa resurserna. Vi ska se till att alla elever får
möjligheten och framför allt rättigheten att lära sig
språket och att lära sig läsa, skriva och räkna. Det
borde vi göra i stället för att ha den här efterkon-
struktionen och reparera i efterhand. Fram för en
förändrad politik där vi förebygger i stället för repare-
rar i efterhand!
Fru talman! Vi i Centerpartiet har försökt att ta ett
helhetsgrepp om skolpolitiken. Vi gör det genom
ökade resurser direkt till kommunerna, men vi gör det
också genom att vi har tagit fram tre reformer. Det är
reformer som vi har kallat för rätt till kunskap, en
ökad lokal makt och insatser för att få fler lärare. Vi
tycker att dagens skola är alldeles för fyrkantig. Bar-
nets ålder är mer styrande än den kunskap och mog-
nadsnivå som barnet har. Vi vill ändra på detta. Det är
kunskaperna som ska styra och inte ålder eller antalet
år i skolan.
Därför vill vi införa det vi kallar individuell kun-
skapsrätt. Det innebär att grundskolans åtagande inte
är avklarat förrän eleven uppnått kunskapsmålen.
Fru talman! Därmed vill jag yrka bifall till reser-
vation 6 under punkt 16.
Men för att alla ska kunna nå kunskapsmålen och
ha rätten till det krävs det en del insatser. Varje elev
måste få det stöd och den hjälp som hon eller han
behöver. Vi behöver en mer individualiserad skola
som är anpassad efter eleven och inte tvärtom. Vi
behöver fler lärare och specialister som stöd till ele-
verna. Det är ju de första åren och de tidiga insatserna
som återigen är det absolut viktigaste. Om man inte
har med sig språket från början, om man inte fått
möjlighet att lära sig läsa, skriva och räkna, är det
oerhört svårt att ta till sig det i efterhand.
Vi vill också införa en individuell studieplan, och
vi vill slopa timplanen för att göra utbildningen och
kunskapen mer specifik efter varje elev.
Vi vill också ge skolorna större frihet. Men vi ska
också ställa större krav. Vi anser inte att lokal frihet
innebär frihet att misslyckas. Det är en frihet att välja
hur man ska lyckas lokalt ute på varje skola. Jag är
helt övertygad om att om skolledarna, lärarna, föräld-
rar och elever lokalt fick makten på varje skola skulle
man kunna nå fantastiska resultat.
Det har ju pågått en försöksverksamhet med lo-
kala skolstyrelser. Där har Socialdemokraterna velat
fortsätta försöksverksamheten. Man törs inte riktigt
lita på att de som har kompetensen runtom på varje
skola kan ta det ansvaret. Men vad är det som ni är så
rädda för i Socialdemokraterna? Varför vill ni inte
släppa makten och möjligheterna till dem som finns
ute i verksamheten? Vi i Centerpartiet står för likvär-
diga skolor i hela landet. Vi förespråkar inte likadana
skolor.
Lärarnas roll måste också uppvärderas. Större
klasser och färre vikarier drabbar ju inte bara elever-
na. Arbetssituationen är helt ohållbar på många håll.
Insatser måste göras så att lärarnas inflytande ökar.
De måste få vara med och bestämma över resurser,
hur de fördelas och hur arbetstiden utnyttjas. Vi ska
inrätta karriärvägar och öppna för möjligheten att
vidareutveckla eller vidareutbilda sig till t.ex. specia-
list.
Fru talman! Slutligen ser jag att det finns en tydlig
ideologisk skillnad när vi diskuterar skolpolitiken.
För mig är det helt naturligt och självklart att tro att
varje elev kan lära och kan lyckas. Därefter har vi
format vår politik. Vi låter varje elev växa utifrån sina
villkor och sina specifika förutsättningar. Det står i
stark kontrast till dem som menar att vi måste sänka
ribban eller tillåta ett viss svinn på vägen. Den indivi-
duella kunskapsrätten är oerhört viktig. Visst tar det
olika lång tid att lära sig. Visst har man olika sätt att
lära sig på. Men utmaningen är ju att hitta det specifi-
ka sätt som varje elev kan utformas och hjälpas efter.
Vi arbetar för att stärka elever och skolor i deras
individuella arbete. Vi vill inte styra med pekpinnar
och säga precis vad som är rätt och fel för alla. Det är
också min förhoppning att regeringen framöver
kommer att ta till sig den insikten och låter de fina
orden i budgetpropositioner och betänkanden bli
verklighet för alla ute i skolorna.
(forts.)
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 17.59 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00
för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

11 § (forts.) Skolan, m.m. (forts. UbU10)

Anf. 171 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Grundskolan ska ge alla elever en
grund så att de kan gå vidare till olika gymnasieut-
bildningar. Grundskolan ska lägga grunden, men det
stora sveket mot många elever är i dag att grundsko-
lan inte lägger den grunden. Jag är övertygad om att
de många avhoppen i gymnasieskolan beror på att
alltför många elever inte fått med sig den kunskap
som grundskolan skulle ha gett. Skoldebatten borde
handla om hur alla elever ska få sin chans i skolan,
och den borde handla om verkligheten men inte om
skrivbordsidéer som inte går att förverkliga. Skolde-
batten borde handla om att alla elever i Sverige ska få
sin rätt till kunskap tillgodosedd.
Jag tror nämligen att vi i Sverige har förutsätt-
ningar att vända utvecklingen i skolan och att vi kan
få en skola som verkligen är till för alla elever. Men
det behövs ett antal skolreformer för att skolan ska få
en chans att utvecklas på ett bra sätt.
Folkpartiet har en lång rad reformförslag för att
alla elever ska få en bättre skola. En röd tråd i vår
liberala skolpolitik är att eleverna, precis som vi vux-
na, behöver olika lång tid på sig för att nå kunskaps-
målen. Vi tycker också självklart att det är bäst att
hjälpa eleverna så tidigt som möjligt i skolan. Därför
vill vi t.ex. flytta över i varje fall merparten av de
resurser som i dag används för att repetera grundsko-
lan på gymnasiets individuella program i stället till
mera stöd, på speciallärare och på extratimmar långt
nere i grundskolan.
Det behövs också riktiga krav på förkunskaper för
dem som ska börja gymnasieskolan. Det behövs för
att tvinga fram att grundskolan verkligen lägger
grunden. Låt elever lämna grundskolan först när de
verkligen nått målen, även om det för en del kan ta
olika tid. Det kan finnas de som nått grundskolans
mål redan efter åtta år, och då ska de få lämna grund-
skolan om de vill det. Men det finns också de som
behöver gå där i kanske tio år. Ibland kan det bästa
vara att en elev får ett extra år redan i tvåan eller trean
för att inte halka efter redan från början. I en flexibel
grundskola är det inte något konstigt att man får ta
olika tid på sig.
Betygen ska inte behöva komma som en över-
raskning när man ska börja i gymnasiet. Därför ska
betyg sättas några år tidigare, i sexan. För att betygen
ska kännas rättvisare behövs fler betygsnivåer än
dagens tre nivåer på grundskolan. Särskilt hoppet
mellan Godkänt och Väl godkänt upplever många
elever som alldeles för stort.
Att eleverna däremot vill ha kvar betygen är det
ingen tvekan om. I en Sifoundersökning genomförd
på uppdrag av Elevorganisationen svarade 94 % av
eleverna att de ville ha kvar betygen i skolan. Det
borde också vara självklart att föräldrarna ska ha rätt
till skriftlig information om hur det går för barnen i
skolan. Speciallärarna måste komma tillbaka till sko-
lan i stället för att försvinna, som de är på väg att göra
i dag. Gör obligatoriska utvärderingar med nationella
prov redan i trean, så att ingen enda elev som behöver
extra stöd glöms bort!
Fru talman! Skolan har många uppgifter, men för
min del tvekar jag inte om vad som är skolans huvud-
uppgift. Skolans viktigaste uppgift är att ge kunskap
och skapa förutsättningar för människor att gå vidare
i ett kunskapssamhälle. Skolan kan inte lösa samhäl-
lets alla problem, men den kan ge människor en bättre
möjlighet att få makt över sina liv. Det var det som
var den gamla folkskolans fantastiska uppgift, att
öppna dörrar till nya kunskapsvärldar som inte fanns i
de fattiga hemmen på 1800-talet, och det är det som
även i dag är skolans verkliga utmaning. Skolan är till
för alla elever, men kanske är skolan allra viktigast
för de elever som inte automatiskt har kunskapstörs-
ten och läsandet med sig hemifrån.
Segregationen i Sverige, uppdelningen mellan in-
vandrare och svenskar, mellan långtidsarbetslösa och
yrkesmänniskor, ser jag och Folkpartiet som ett av de
största och allvarligaste problemen i Sverige. En av
de allra största svagheterna i dagens skolpolitik är att
den inte bidrar till att bryta segregationen. En inter-
nationell rapport, PISA-rapporten, visar att Sverige
ligger på en dålig 27:e plats bland 33 undersökta
länder när det gäller att ge invandrarbarn utbildning. I
Sverige löper en elev med annat modersmål än
svenska dubbelt så stor risk att misslyckas i skolan
som elever med svenska som modersmål. Därför är
det nu en oerhört viktig skolpolitisk uppgift att ge
invandrarbarnen en rättvis möjlighet till bra utbild-
ning.
Återigen kommer vi tillbaka till att en kunskaps-
skola med höga krav och med individuell undervis-
ning är en skola som är bra för alla. Den som har ett
annat modersmål behöver en bra skola redan från
början. En kravlös skola däremot lämnar dem som
behöver hjälp i sticket.
Skolans viktigaste resurs är lärarna, och den re-
sursen är det nu tyvärr allt större brist på. I dag kan
man inte räkna med att ens barn undervisas av en
utbildad lärare i skolan. I längden är det avgörande
för skolan att det finns utbildade lärare. Därför är det
dags att våga säga i klartext att läraryrket ska uppgra-
deras. Lämna över de pedagogiska besluten från poli-
tiker till lärare, utveckla en kvalificerad lärarutbild-
ning som ger karriärmöjligheter, mobilisera politiskt
stöd för att skapa arbetsro och trygghet i skolan och
se till att lönen speglar yrkets ansvar och utbildnings-
krav! En särskild lärarlegitimation skulle ge ett tyd-
ligt budskap att det här yrket kräver något speciellt.
Fru talman! I dag behandlar vi också ett antal mo-
tioner om förskolan. Situationen där skiljer sig tyvärr
inte så mycket från grundskolans, dvs. det är stor brist
på lärare. Vi har ju äntligen fått en rätt till allmän
förskola för alla barn från fyra års ålder, och vi har
fått en förskoleklass. Detta har Folkpartiet länge ar-
betat för, och därför är vi nu allvarligt bekymrade
över utvecklingen i förskolan. Om reformen med
allmän förskola ska bli meningsfull, måste det finnas
förskollärare och tydliga mål i läroplanen för försko-
lan.
Jag vet inte varför majoriteten här i kammaren sä-
ger nej till att pedagogiskt utbildad personal ska ha
ansvar för verksamheten i förskolan. På det sättet
nedvärderar man ju förskollärarutbildningen, och om
man nedvärderar denna bidrar man inte till att fler vill
utbilda sig till förskollärare.
Från Folkpartiets sida har vi krävt att det ska vara
samma krav på utbildade förskollärare som det är
krav på lärare i grundskolan. Det ska också skrivas in
i läroplanen att pedagogiskt utbildad personal ska ha
ansvar för verksamheten och att det ska finnas tydliga
mål för förskolans arbete.
På många håll i landet är det t.ex. uppenbart all-
deles för stora grupper i förskolan. Det blir på många
håll nästan omöjligt att bedriva mer än en passiv
barnomsorg. Om vi får tydliga mål för förskolans
arbete tvingas vi också se över hur grupperna ska se
ut för att det pedagogiska arbetet ska bli meningsfullt.
Fru talman! Tyvärr har regeringspartiet valt att
fortsätta i samma spår när det gäller den dåliga skol-
politik som utvecklades fullt ut åren kring 1968. De
senaste åren har sorgligt nog Socialdemokraterna inte
alls tagit upp de viktiga frågorna i skolan. Den skol-
debatt som startats från regeringen eller från dess
stödpartier handlar inte om det som är skolans verkli-
ga utmaning och heller inte om det som är skolans
verkliga problem. I ställeet har vi fått se ett antal
mycket märkliga utspel. De har antingen kommit från
det socialdemokratiska partiet, från regeringen, från
myndigheter eller från utredningar med socialdemo-
kratiska ordförande.
Förslag som har kommit från den sidan handlar
om att man har velat slopa kravet på godkänt i svens-
ka, engelska och matte för inträde till gymnasiet. Man
har velat slopa betygsgränserna på de nationella pro-
ven, så att lärarna inte får något stöd i sin betygssätt-
ning. Man talar om att slopa de tydliga målen i läro-
planen, så att vi inte längre kan utvärdera om skolor-
na når målen, och man ifrågasätter betygen på olika
sätt.
Skolverket, regeringens högsta skolmyndighet,
har vid flera tillfällen uttalat att grundskolan är på väg
att bli för skolämnes- och kunskapsinriktad.
En del av de här förslagen har efter hård kritik
dragits tillbaka. Men nog är det märkligt att debatten
från regeringssidan bara handlar om att minska kra-
ven, försvaga utvärderingen och sudda ut skolans
tydliga kunskapsuppdrag.
Därför, fru talman, står vi i dag långt från var-
andra i skolpolitiken, och därför är jag fullständigt
övertygad om att en liberal politik för skolan verkli-
gen behövs för framtiden.
Jag nöjer mig med att yrka bifall under punkt 6 till
Folkpartiets reservation 2.

Anf. 172 GUNNAR GOUDE (mp):
Fru talman! Miljöpartiet har den här gången lagt
fram två motioner som är rätt omfattande och av
generell natur: en som sammanfattar vår skolpolitik
rörande barnomsorg, förskola och förskoleklass och
en som beskriver Miljöpartiets skolpolitik för grund-
skolan. Därutöver har vi en lång rad motioner som
mera utförligt tar upp mera specifika frågor.
Motionernas innehåll behandlas relativt utförligt i
betänkandet, och jag tänkte inte försöka beskriva
innehållet i dessa motioner nu i anförandet, utan i
stället ta upp två övergripande problem, ett för för-
skolan och ett för grundskolan, som jag tror är vä-
sentliga för den framtida skolpolitiken.
Låt mig börja med förskolan. Förskolan är fortfa-
rande under utbyggnad. Verksamheten expanderar.
Förskoleverksamheten vilar på tre grundstenar.
Vi har läroplanen och skollagen som ska beskriva
de organisatoriska förutsättningarna och innehållet i
verksamheten.
Vi har tillsynsuppdraget som ligger på en myn-
dighet - i det här fallet har kommunerna huvudansva-
ret och Skolverket det övergripande ansvaret - som
ska se till att förskolan följer det som står i läroplan
och skollag.
Vi har också en myndighet som ger resurser till
förskolan. De resurserna ska naturligtvis anpassas
efter de krav som ställs i läroplan och skollag.
De här tre bitarna är naturligtvis i högsta grad be-
roende av varandra. Tillsynen går inte att göra om
man inte har en läroplan som man ska ställa mot
verksamheten i skolan. Om förskolan inte lyckas med
det som står i läroplanen blir det en anmärkning från
tillsynssidan. Det kan bero på bristande resurser, och
det är klart att om det inte finns tillräckliga resurser
för att uppfylla läroplanen får resurserna lov att föras
dit.
De här tre delarna måste alltså vara kraftfulla och
väl utformade för att det ska fungera. Det som nu har
hänt är att vi har en förskola där läroplanen är den
kritiska delen. Vi har helt enkelt inte en läroplan med
ordentliga krav på vad som ska ingå i verksamheten
inskrivna.
Det kan gälla så viktiga delar i verksamheten som
t.ex. inskolningen av de nya barnen eller att observa-
tioner ska göras, det som förskollärarna får lära sig i
sin utbildning, dvs. hur man systematiskt observerar
utvecklingen hos barn. Det finns inte inskrivet. De
regelbundet återkommande utvecklingssamtalen med
föräldrar och barn, som är så noga inskrivna i grund-
skolans läroplan, finns inte för förskolan. Tid för
pedagogisk planering och fortbildning av personalen
finns inte inskriven. Uppgift om vem som har det
pedagogiska ansvaret saknas. Barnens rätt borde vara
betydligt mer utvecklad. De yngsta barnens rätt till
kroppskontakt med vuxna, att bli talad med osv. är
saker som måste stå i en läroplan för förskolan.
De här bristerna är mycket allvarliga. Läroplanen
har så många viktiga funktioner och är det centrala
dokument som hela kvalitetsarbetet ska vila på. Läro-
planen ska naturligtvis också vara en information till
föräldrarna, så att man som förälder vet vilken typ av
verksamhet som erbjuds i en förskola. För personalen
är den naturligtvis helt nödvändig som en riktlinje för
vad som ska göras, vad som åligger personalen, bar-
nens rätt, relationen till föräldrar osv. Naturligtvis är
den viktig för tillsynsmyndigheten, som måste ha ett
dokument där det står i vilka avseenden man ska ha
tillsyn, och för den anslagsgivande myndigheten.
Så länge vi inte har en bra och väl inarbetad läro-
plan vacklar hela den här verksamheten. Mycket av
det som vi har pratat om när det gäller bristerna går
att återföra till brister i läroplanen, bl.a. den bristande
tillsynen och resurstilldelningen, som också kan
brista till följd av det här.
Den kanske viktigaste skolpolitiska frågan är allt-
så att få en bra läroplan och snabbt kunna gå vidare
med resurstilldelning och tillsyn så att verksamheten
håller kvalitetsmålen. En bra läroplan kan på det
sättet vara stommen i det som många talar om i dag:
en kvalitetsgaranti för förskolan.
När det gäller grundskolan är bilden en helt an-
nan. Där präglas fortfarande bilden av omställningen
från staten som huvudman till kommunaliseringen av
skolan. Visserligen genomfördes den för över tio år
sedan, men den har ännu inte fullföljts fullt ut.
Grundskolan har, till skillnad från förskolan, en
bra läroplan och skollag. Trots att det är så fallerar
emellertid tillsynen, och den ligger alltså delvis inom
kommunens ansvarsområde.
Inom Miljöpartiet vill vi att skolorna ska få ökad
självständighet. Det var det som låg bakom tanken
med kommunaliseringen och med en ordentlig de-
centralisering: en ökad självständighet, så att skolle-
dare, lärare, föräldrar och elever i samverkan kan
utforma sin skola.
Den decentralisering som skedde vid kommunali-
seringen stannade i många kommuner vid kommun-
kontoret. Här krävs det krafttag för att fullfölja de-
centraliseringen och utveckla tillsynen, så att vi också
får ett bra tryck på kommunerna att ställa resurser till
förfogande så att verksamheten i grundskolan följer
det som står i läroplanen, t.ex. att alla elever i behov
av särskilt stöd också får det stöd som de enligt läro-
planen är berättigade till.
Det här är en typisk tillsynsuppgift. Här ska alltså
den myndighet som har tillsynen gå in och se att detta
verkligen sköts. Det är minst sagt konstigt att vi år ut
och år in har haft en skola där det har varit stora bris-
ter när det gäller just elever i behov av särskilt stöd
och deras möjligheter att få hjälp utan att tillsyns-
myndigheten har reagerat, sagt ifrån på skarpen att
det inte kan få vara så här och pressat fram de resur-
ser som vi nu alla talar om och som Miljöpartiet i
samverkan med regeringen har fått bidra med, åtmin-
stone på det sättet att det nu går ut ordentlig förstärk-
ning av resurserna till skolorna. Men de ska ju hamna
på rätt ställe och av rätt skäl också.
Sammanfattningsvis kan man säga att decentrali-
seringen av skolverksamheten måste fortsätta och
tillsynen förstärkas så att kraven på resurser kan for-
muleras tydligare och med hänvisning till läroplan
och skollag, och att därvid en nödvändig förutsättning
är att vi får en bra läroplan också för förskolan.
Fru talman! Låt mig avsluta med att kort nämna
någonting om alla de motioner som vi har lämnat in
om mer specifika frågor. Någon har tagit upp försko-
leklassen. Jag vill bara påminna om att Miljöpartiet
var det enda partiet som för tre år sedan, när det in-
fördes, gick emot förslaget, därför att vi då befarade
att förskoleklassen skulle vara ett första steg in i en
tioårig skola och att våra sexåringar skulle hamna i en
skolmiljö i stället för en kontinuerlig övergång från
förskolan. Tyvärr fick vi rätt, och skolifieringen av
förskoleklassen är det många som har noterat. Skol-
verket har i en utredning riktat allvarliga anmärk-
ningar mot förskoleklassens utveckling just i det här
hänseendet. Vi föreslår alltså att man lämnar försko-
leklassen och återgår till sexårsverksamhet, så att
sexåringarna får en naturlig avslutning på förskolan,
med alla de fördelar som förskolepedagogiken har i
det avseendet.
En annan stor fråga är elevinflytandet. Miljöparti-
et vill se ett ökat elevinflytande. Vi tror att det är en
bra väg att föra in idéerna om värdegrunden i skolor-
na, att förankra dem på demokratisk väg.
Många har berört själva innehållet i skolarbetet.
Vi är alla överens om att man ägnar för lite intresse åt
en rad områden. Det står utförligt i betänkandet. Jag
kan nämna ANT-undervisningen, sex- och samlev-
nadsundervisning och fysisk aktivitet. Utskottet har
påtalat betydelsen av att vi får in ämnet idrott och
fysisk aktivitet på ett helt annat sätt.
Miljöpartiet har väckt en motion om de konstnär-
liga ämnena i skolan. Det är ett exempel på effekten
av att man har fokuserat så hårt på kunskaperna och
de kommande betygen i årskurserna 8 och 9 i grund-
skolan. Matematik, svenska och engelska ses som de
viktigaste ämnena. Man har tappat en del av helhets-
synen på eleven. Alla de andra ämnena är också vik-
tiga inslag i skolverksamheten.
Miljön i skolorna måste tas på större allvar. Sko-
lan är Sveriges största arbetsplats. Den är viktig efter-
som våra barn går där. Många skolor har i dag en
arbetsmiljö som inte skulle accepteras på arbetsplat-
ser för vuxna. Det gäller ventilation, bra vistelserum
och arbetsmiljöer.
Det har också tillkommit nya problem när det
gäller miljön. Miljöpartiet har påpekat några sådana.
Ett exempel är den ökade UV-strålningen på grund av
förändringarna i ozonlagret. När man planerar en
skola bör man tänka på att det finns trädplanteringar
på skolgårdar och lekplatser.
Flera olika partier har tagit upp skolmaten. Det är
naturligtvis viktigt att vi får den frågan löst, så att
skolmaten ute i skolorna är bra. Det gäller både
grundskolan, förskolan och gymnasiet. Det ska också
finnas variation - vegetarisk mat eller veganmat för
dem som vill ha. Naturligtvis ska man också använda
ekologiskt producerade basvaror.
Jag tänker inte gå in på fler motioner. Naturligtvis
står jag bakom alla förslag som har lämnats in av
Miljöpartiet. För tids vinnande nöjer jag mig med att
yrka bifall till reservation 3 under punkterna 11 och
50.

Anf. 173 CATHARINA ELMSÄTER-
SVÄRD (m) replik:
Fru talman! Jag begärde ordet för att upplysa om
att Miljöpartiet inte var det enda parti som sade nej
till förskoleklassen. Vi sade också nej till förskole-
klassen eftersom vi tycker att det är en onödig mel-
lanform. Vi menar att förskolan är för sig och att det
ska finnas en naturlig övergång till den fortsatta sko-
lan. Vi har i stället förespråkat skolstart vid sex års
ålder med möjlighet till individuell anpassning ända
upp till åtta års ålder. Den form som förut kallades
sexårsverksamhet menade vi skulle övergå till en
frivillig form av s.k. barnskola.

Anf. 174 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt som Catharina
Elmsäter-Svärd säger, att Moderaterna reserverade
sig och att man vid omröstningen stödde reservatio-
nen. Jag tyckte att det var sjyst att inte nämna det i
samband med att jag sade att vi var det enda parti
som tog avstånd från förskoleklassen.
Ni ville gå ännu längre än majoriteten, där alla öv-
riga partier var med. Det var redan då klart att ni ville
ha ett första steg in i skolan, knyta sexåringarna när-
mare skolan och få en tydligare skolifiering. Det var
en extrem åt andra hållet. Det var skälet till att jag
inte tyckte att det var så lämpligt att bunta ihop Mo-
deraterna med Miljöpartiet i frågan. Vi hade diamet-
ralt motsatta åsikter. Från vår synpunkt var det mode-
rata förslaget värre än majoritetens.
Det är helt korrekt att det fanns två reservationer
och två partier som inte stödde majoritetens förslag.

Anf. 175 CATHARINA ELMSÄTER-
SVÄRD (m) replik:
Fru talman! Jag tackar Gunnar Goude för den är-
ligheten. Vi var också emot den s.k. förskoleklassen.
Jag var själv med i debatten, eftersom jag då satt i
utskottet. Sedan har jag gjort turer till andra utskott
och nu kommit tillbaka. Många upplevde en skillnad,
att barnen kom till skolan från dagis eller förskolan.
Vi ansåg att det var onödigt att ha mellanformen
förskoleklass. Gunnar Goude gör en riktig beskriv-
ning.
Vi menar att det viktigaste måste vara att man ser
till barnets behov och barnet som individ. Det behövs
en individuell anpassning av när man börjar skolan.
På den punkten tror jag att Gunnar Goude och jag är
överens. Därför vill vi utveckla det som nu kallas
förskoleklass till en frivillig barnskola. Då kan de
föräldrar och de barn som önskar en mer skolifierad
tid få det. De som ännu inte klarar av det hinner vänta
till dess de klarar det.

Anf. 176 GUNNAR GOUDE (mp) replik:
Fru talman! Det är en riktig beskrivning. Vi kan
vara överens om att vi vill ha en flexibel skolstart och
att det är olika för olika barn när man är skolmogen.
Däremot vill vi från Miljöpartiets sida betona bety-
delsen av att man under den period man går i förskola
kan följa den verksamheten - fr.o.m. ett, två eller tre
år upp t.o.m. sex år.
De barn som är fem år och blir sex i förskolan får
en naturlig avslutning på sin förskoleperiod, vilket
också är viktigt. De är plötsligt äldst på förskolan och
tar nya former av ansvar. De har erfarenhet av för-
skolan och får via sexårsverksamheten kontakt med
den skola de ska till. Vi tror att det är bra att man får
vara kvar ett år till, med förskolepedagogiken och de
förskollärare man är van vid. Barnen behöver ha gott
om tid på sig. Det gäller de flesta.
Det är fullt möjligt och tillåtet att vissa barn går in
tidigare. Vi är också för flexibel skolstart. Däremot är
jag själv skeptisk till att vara för ivrig att sätta även
skolmogna barn i skolan för tidigt. Det kan vi disku-
tera när vi har tillfälle till det, Catharina Elmsäter-
Svärd och jag.

Anf. 177 TORGNY DANIELSSON (s):
Fru talman! Dagens debatt handlar om ett stort
antal motioner från den allmänna motionstiden. Det
är hela 274 motionsyrkanden som vi ska ta hand om,
som främst berör skolan. Rent matematiskt skulle
varje yrkande få ta 2,2 sekunder, om vi utgår från tio
minuter som stipulerad talartid. Den ordningen är
olycklig, med respekt för allt det arbete som läggs
ned. Det känns inte riktigt värdigt. Det är naturligtvis
en orimlighet att klara av att kommentera ens en
bråkdel av alla de förslag som har väckts. Det är
något som vi bör uppmärksamma när vi utvärderar
riksdagens arbete. Det var också Yvonne Andersson
inne på.
Nåväl, det finns ju också en positiv sida av att det
väckts så många motioner om skolan. Det tyder på att
skolan engagerar många och att skolan med all san-
nolikhet kommer att bli en av de hetaste frågorna i
den kommande valrörelsen. Det har vi också märkt
här i dag.
Vi socialdemokrater har alltid värnat om en lik-
värdig skola för alla som en viktig del i ett gemen-
samt samhällsbygge. Vi ser det som självklart att
varje elev utifrån sina unika förutsättningar och sin
lust att lära ska ges möjligheter att erövra nya kun-
skaper genom hela livet - från förskolan till vuxen-
studier.
Den svenska skolan svartmålas ofta av främst fö-
reträdare för de borgerliga partierna. Här hemma i
Sverige framställs den ofta genom medierna som en
skola i kris. Samtidigt som vi säger detta ser vi att det
kommer delegation på delegation från andra länder.
Nu har det främst varit Tyskland och Danmark. De
kommer hit för att studera den svenska skolan och
försöka komma underfund med vad det är som gör att
vi i Sverige lyckas så väl i olika internationella jäm-
förande studier.
OECD:s senaste undersökning går under benäm-
ningen PISA. Den har nämnts här flera gånger. Den
mäter kunskaper inom läsförståelse, matematik och
naturvetenskap hos 15-åringar i 32 länder. Den visar
att Sverige ligger i topp. Undersökningen visar också
- vilket jag tycker är glädjande - att den svenska
skolan är likvärdig i jämförelse med skolan i andra
länder i den betydelsen att det inte i första hand är
vilken skola eleven går i som avgör vilka resultat en
enskild elev uppnår. Analyser visar också att den
sociala bakgrunden i lägre grad påverkar svenska
elevers resultat jämfört med genomsnittet i OECD.
Vi har alltså anledning att vara stolta över den
svenska skolan på samma sätt som vi kan vara stolta
när det går bra för oss i andra sammanhang, som t.ex.
musik, design och idrott. Det hoppas jag att även vi
här i kammaren kan vara överens om. Vi kan vara
stolta, men inte nöjda. Mycket finns att förbättra, och
våra ambitioner ska vara höga. Så länge som det finns
ungdomar som lämnar grundskolan utan tillräckliga
kunskaper kan vi inte vara nöjda. Skolorna fullgör då
heller inte sina uppdrag.
Fru talman! För att skolan ska kunna lyckas med
sina uppdrag behövs självklart tillräckliga ekonomis-
ka resurser och professionella människor. Men vi
behöver också kunna erbjuda en god miljö för såväl
vuxna som unga och för såväl arbete som vila. Vi bör
kunna erbjuda våra barn en minst sagt lika bra ar-
betsmiljö som vi vuxna kräver för vår egen del.
Skolan ska vara en trygg och rolig plats att vara
på. Där ska ges möjlighet till personlig utveckling.
Där ska barn och unga kunna etablera relationer med
såväl jämnåriga som vuxna. Skolan ska vara en plats
där alla barn från olika sociala, ekonomiska och kul-
turella miljöer kan mötas. En skola för alla ska genom
att bidra till en ökad integration också hjälpa oss att
nå visionen om ett samhälle för alla.
Skolans uppgift är i grunden densamma som för-
skolans och senare gymnasiets och vuxenutbildning-
ens. De är alla delar i det vi numera kallar det livs-
långa lärandet. Skolan får aldrig ha som sitt enda
syfte att vara en förberedelse för livet, utan skolan
utgör en stor och viktig del av livet självt. Det är
därför som skolan också måste kunna erbjuda en bra
miljö inte bara för lärande utan för att kunna skapa
hög livskvalitet och ett välbefinnande för alla barn
och ungdomar under hela deras uppväxt.
Fru talman! En av de frågor som diskuterades fli-
tigast i utskottet under beredningen av betänkandet
handlar om idrott och hälsa i skolan. Det är mycket
utifrån den oro för barns och ungdomars hälsa som vi
upplever. Då tänker vi på de rapporter som redovisar
att alltfler barn har övervikt, har stressrelaterade
åkommor och har psykiska problem. Vi har också fått
ta del av rapporter om benskörhet redan i tidiga bar-
naår.
Det som är intressant är att idrott och hälsa också
var en av de frågorna som ungdomarna själva disku-
terade energiskt under den s.k. ungdomens riksdag
som hölls här i Riksdagshuset i mitten på mars. Det
var ungdomar från Vännäs, Östersund, Tranemo,
Lindesberg, Bollnäs, Tranås, Uppsala och Linköping.
De skrev en massa olika motioner. Bl.a. tog de i tolv
motioner upp temat idrott och hälsa.
De synpunkter som eleverna framförde är intres-
santa och kan mycket väl förverkligas ute i skolorna i
dag med den nuvarande ansvarsfördelning vi har där
skolhuvudmän och enskilda skolor har en stor frihet
att själva organisera sin verksamhet. Här är några av
de förslag som eleverna kom med.
- Man kan kombinera både undervisning och frisk-
vård genom att t.ex. ha naturkunskap ute i skogen.
- Hela språklektionen behöver inte hållas inne i
lektionssalen. Att ta en promenad med kamraten
för att träna det främmande språket kan fungera
utmärkt.
- För att få fler intresserade av idrott bör man ge-
nom skolan få chansen att komma i kontakt med
fler och kanske mindre vanliga sporter som cur-
ling och ridning.
Detta var några av de förslag som ungdomarna
själva väckte. Alla var överens om att motion och
hälsa måste bli en naturlig del av livet och att skolan
är en mycket viktig inkörsport. Skolan själv kan dock
inte ensam inom ramen för skolans vardag tillgodose
elevernas fulla behov i detta avseende. Men den har
likväl ett ansvar för att förebygga ohälsa. Det kan
bl.a. ske genom att skapa en så god arbetsmiljö som
möjligt i skolan och genom att kontinuerligt bedriva
folkhälsoarbete.
Det är bara att instämma i vad de ungdomar som
medverkade i ungdomens riksdag framförde. Ämnet
idrott och hälsa har här en given uppgift, men frisk-
vårdande inslag kan med fördel även innefattas inom
ramen för andra aktiviteter under skoldagen.
Fru talman! Nu står jag här för troligtvis sista
gången i talarstolen. Trots det måste jag ändå yrka på
att riksdagen avslår samtliga 274 motionsyrkanden.

Anf. 178 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Torgny Danielsson talade i sitt anfö-
rande om arbetsmiljön och hur viktig den är för både
barn och vuxna som är i skolan och förskolan. Min
fråga blir då: Hur kan Torgny Danielsson och Social-
demokraterna tala om det när vi t.ex. ser maxtaxans
konsekvenser? Vi ser att kvaliteten minskar. Det
krävs många fler förskollärare för att man över huvud
taget ska tid att ha en bra arbetsmiljö, ögon för barnen
och se vad som händer.
Jag läste vad som stod i Länstidningen i dag. Det
är en förskollärare som själv har skrivit ett inlägg.
Hon skriver så här: "Hur skall förskollärarna utföra
ett pedagogiskt arbete i en barngrupp som kan bestå
av 20-25 barn i åldrarna 1-6 år?? - - - Vem tar an-
svar om något allvarligt inträffar när personalen ej
räcker till? När får förskollärarna säga ifrån när barn-
antalet bara växer, och ytorna de vistas på är alldeles
för små?" Är det en bra arbetsmiljö, Torgny Daniels-
son, för förskollärare och de barn som finns i försko-
lan?
Min andra fråga handlar om socialdemokraternas
reformarbete som de talar om. I bl.a. budgeten skrev
man i höstas att utbildningsområdet är ett av reger-
ingens viktigaste reformområden. Jag skulle vilja
fråga Torgny Danielsson: När kommer reformerna?
Kommer det några stora saker innan valet som re-
geringen och Socialdemokraterna kan vifta med vall-
öfte, eller kommer vi att behöva vänta ännu längre?
När kommer reformerna?

Anf. 179 TORGNY DANIELSSON (s)
replik:
Fru talman! När det gäller maxtaxan är vi själva
kanske lite överraskade att det blev så pass stor succé
som det trots allt blev. Det visade sig att tydligen har
kostnaden för förskolan varit ett hinder. Alltfler har
nu möjlighet att ge sina barn den pedagogiska för-
skoleverksamhet som de har önskat.
Om vi ser att det påverkar miljön eller kvaliteten i
verksamheten ska vi naturligtvis ta ett ansvar för det
och också se till att det kommer mer resurser om det
så behövs. Därför är det viktigt att vi noga följer
utvecklingen.
Sofia har också i sitt anförande talat om att hon
saknar reformer. Hon säger att vi inte har gjort nå-
gonting på åtta år, och nu frågar hon vad som kom-
mer. Jag tycker att det är lite fel. Jag skulle vilja an-
klaga Sofia Jonsson för att uttrycka sig fel.
Okej, vi kanske har gjort fel. Men vi har faktiskt
gjort en mängd saker. Det kanske är fel att satsa på
IT:is som vi har gjort. Det kanske är fel att vi har
skapat en ny lärarreform. Det kanske är fel att vi har
skapat Kunskapslyftet. Det kanske är fel att vi har
drivit en massa skolutvecklingsprojekt och skapat
mer medel för kommunerna för att satsa på skolan
som t.ex. Wärnerssonpengarna och tidigare Persson-
pengarna. Det kanske är fel att skapa ett specialpeda-
gogiskt institut. Det kanske är fel att göra storstads-
satsningen för att lyckas med integrationen.
Jag vet inte vilka förslag Centerpartiet självt har.
Många av de motioner som behandlas i betänkandet
innehåller få förslag om konkreta åtgärder. Hur vore
det om ni i stället för att analysera vad vi eventuellt
gör eller inte gör kommer med konkreta förslag så att
vi kan ta ställning till dem? Många av de förslag som
trots allt finns upplever jag som svåra att förstå om ni
samtidigt står för en avreglering.

Anf. 180 SOFIA JONSSON (c) replik:
Fru talman! Om Torgny Danielsson vill ha kon-
kreta förslag kan jag direkt lämna över en av våra
grundskolemotioner, där det finns ett antal yrkanden
som vi har sett till att det finns pengar för i vår budget
men också andra konkreta förslag.
Vad gäller maxtaxan och förskolan säger Torgny
Danielsson att ni ska ta ett ansvar. Men är ni beredda
att betala för kvaliteten? Ni har ju nyligen sagt att det
är kommunernas ansvar. Ni har sagt att ni har beslutat
om en reform, och sedan dumpar ni den på kommu-
nerna, som själva ska lösa det. Ni har sagt att inom
överskådlig framtid kommer det inte mer resurser.
Men hur kan ni då stå och säga att ni ska förbättra
kvaliteten och att det ska vara en bra arbetsmiljö både
för barnen och för dem som arbetar i skolan? Det är
en ekvation som inte går ihop för mig.
Torgny Danielsson diskuterade också hur bra vår
grundskola är i internationella jämförelser. Vi vet att
kunskaperna hos vissa elever är väldigt bra, men vi
vet också att kunskaperna hos nästan lika många
elever inte alls är så bra. Det är det som är farligt när
vi ser kunskapsklyvningen, som ökar och som också
blir en ond social klyvning. Någonting måste göras åt
det. Då går det inte att bara stå och säga att vi ska ha
bättre kvalitet i skolan.
Det ska vara lika möjligheter, sade Torgny Dani-
elsson. Det är jättebra. Men för att det ska bli lika
villkor för alla elever i skolan måste vi satsa tidigt så
att de lär sig språk, lär sig räkna, skriva och läsa. Där
har vi konkreta förslag som vi har lagt resurser för de
första åren. Det är mer än de Wärnerssonpengar som
ligger och som räcker till en lärare på 400 elever.
När kommer de nya reformer som ser till att det
blir verkligt lika villkor för eleverna i skolan?

Anf. 181 TORGNY DANIELSSON (s)
replik:
Fru talman! En av de största utmaningar vi har
som politiker är att hantera den skillnad i förutsätt-
ningar som finns mellan olika kommuner. Därför är
det också viktigt att de resurser som går från staten ut
till kommunerna fördelas på ett sådant sätt att de
kommer alla barn till del.
Det som skiljer oss och Centern, såvitt jag kan
förstå utifrån den diskussion vi har, är att vi har en
större tilltro till att kommunerna, enskilda skolor och
lärare som professionella kan se vilka metoder, vilket
sätt och vilken organisation som man bäst behöver för
att lösa uppgiften. Det handlar också om att vi genom
att satsa på kompetensutveckling och vidareutbild-
ning för lärare och annan skolpersonal kan höja kva-
liteten. Vi står naturligtvis bakom detta och har ett
ansvar tillsammans med kommunerna. Det är viktigt
att understryka det.
Sofia Jonsson sade i sitt inlägg tidigare att hon
ville ha en likvärdig skola, inte lika. Hur ställer ni i
Centern er då till att Moderaterna driver tesen om att
man ska skapa en nationell skolpeng med en central
administration? Hur kommer det att kunna skapa
likvärdighet, mångfald och möjligheter att driva olika
typer av verksamheter? Innebär inte det i praktiken att
ni då också går med på att skapa en skola som blir
lika?

Anf. 182 CATHARINA ELMSÄTER-
SVÄRD (m) replik:
Fru talman! Ja, visst kan vi ha mycket att vara
stolta över när det gäller skolan. Men allt är inte bra.
Jag menar att den dag som vi har slutat att försöka
vara bättre har vi också slutat att vara bra.
En del i det inlägg som gjordes visar på den trång-
synthet som Socialdemokraterna i dag besitter. När
Torgny Danielsson säger att vi ska vara lika stolta
över vår skola i dag som vi är när vi lyckas i idrott
och musik visar det vad som är typiskt för regeringen.
Man är snabb att skicka ett fax när en tennisspelare
lyckas i världen, men man skulle aldrig göra detsam-
ma om en företagare lyckas i världen - något som
skapar välfärd och välstånd i landet.
Det är lika symtomatiskt som att det är okej att
tjäna pengar som idrottsproffs men att det inte är lika
accepterat att studera vidare och lyckas i sitt arbete
som akademiker eller med en hög utbildning. Vi har
en för låg utbildningspremie i landet jämfört med i
andra länder.
I mitt inledningsanförande pratade jag om rätten
till en trygg och bra framtid och hur barn skulle kun-
na forma sin framtid om de inte fick den utbildning
som de behöver. Jag återkommer till den fråga som
jag ställde i mitt inledningsanförande. För att tidigt
kunna se vilka kunskaper en elev besitter, och för att
tidigt kunna ha samspelet mellan föräldrar och elever,
har skriftliga omdömen och betyg diskuterats. Var
står Socialdemokraterna i dag? Är det partikongres-
sens beslut om nej till betyg som gäller, eller är det
den nya skolministerns mer öppna och positiva attityd
till skriftliga omdömen och betyg som gäller? Eller är
det med Vänstern, som absolut inte vill ha några
betyg, som ni ska fortsätta att driva politiken framåt?

Anf. 183 TORGNY DANIELSSON (s)
replik:
Fru talman! Allt är inte bra. Det sade jag också i
mitt anförande. Vi får absolut aldrig tappa ambitionen
att förbättra verksamheten och kvaliteten i skolan.
Det är naturligtvis också viktigt att vi följer med i
samhällsutvecklingen, så att vi anpassar skolan efter
de nya rön som vi vinner, inte minst att utveckla nya
metoder, nya tekniska hjälpmedel för funktionshind-
rade osv.
Vi kanske inte är tillräckligt nationella i Sverige
så att vi kan vara stolta när vi lyckas med någonting.
Men när det gäller skolan är det väldigt många som
har skygglappar, och med något slags retorisk politisk
upprepning kritiserar man ständigt skolan. Det är inte
nyanserat. Jag upplever att det inte är trovärdigt, när
utomstående bedömare samtidigt lovordar svensk
skola, inte minst förskolan.
Catharina Elmsäter-Svärd säger att vi inte upp-
märksammar akademiska studier osv. och inte tycker
att vi kan vara stolta över sådant. Det säger hon i
Nobels högborg.
Betyg är någonting som vi socialdemokrater inte
ser som det viktigaste i första hand. Det viktigaste är
att vi ständigt har möjlighet till kontinuerliga utveck-
lingssamtal, att vi följer utvecklingen och att betygen
sedan inte ska vara avgörande för om man har möj-
lighet att gå vidare till t.ex. gymnasieskolan. Det ska
inte vara en utsortering. Att betygen mäts vid en spe-
ciell tidpunkt tycker jag harmonierar dåligt med det
som ni många gånger tar upp, att man ska avreglera
och ta bort timplaner.

Anf. 184 CATHARINA ELMSÄTER-
SVÄRD (m) replik:
Fru talman! Jag talar med en representant för ett
parti som i över 70 år har styrt och regerat i detta
land, med några få undantag, och som i ganska
många år har kunnat sätta sin prägel på den svenska
skolan. Jag förvånas fortfarande över att Torgny Da-
nielsson, inför ett betänkande som behandlar 275
motionsyrkanden - han räknade själv ut att det tog
ungefär 2,2 sekunder att bemöta varje yrkande - är
den som inte sätter upp full tid på talarlistan för att
mer kunna utveckla vad man vill göra av skolan.
Jag ser det lika symtomatiskt som att de förslag
som man skulle kunna tänka sig att ha åtminstone för
att redovisa för väljarna, för föräldrar och för elever
före den 15 september när vi har val, läggs i utred-
ningar som kommer att redovisas först efter valet.
Då vill jag veta: Vad gäller i fråga om betygen?
Vad är alternativet? Ni pratar om att betygen inte
ska vara avgörande när man läser vidare. Ska jag
tolka Torgny Danielsson som att ni kvarstår vid kon-
gressens beslut att det inte är betyg vi ska ha som
värdemätare för att barn ska kunna veta var de står
när det gäller uppnådd kompetens? Betyg är heller
inte något som behövs när man ska söka vidare till
gymnasieskolan. Står ni fast vid Wärnerssons förslag
om att sänka kraven på behörighet? Är ni inne på
Vänsterpartiets linje att låta alla som söker till gym-
nasiet komma in på sitt förstahandsval?
I så fall undrar jag, fru talman, vilken kvalitet vår
skola kommer att ha i framtiden.

Anf. 185 TORGNY DANIELSSON (s)
replik:
Fru talman! Kvaliteten formas framför allt av de
professionella människorna i skolan och den organi-
sation, de metoder och de verktyg vi kan utveckla för
skolans vardag.
Jag tycker att de hårklyverier vi många gånger
hamnar i är ganska ointressanta. Det är egentligen en
akademisk debatt, eftersom vi ser att vi är inne i ett
system med ett livslångt lärande.
Då är frågan vad betygen är värda. De mäter nå-
gonting vid en viss tidpunkt. Vi pläderar för utveck-
lingssamtalet, som är det viktigaste verktyget för att
göra avstämning och utvärdering och planera för
framtiden, så att vi kan hjälpa varje barn att utvecklas
utifrån sin maximala förmåga.
Att någon form av skriftlig dokumentation kan
behövas för att man ska klara av att visa att man är
överens är en praktisk sak. Men att införa någon typ
av skriftliga omdömen som liknar betygen tror vi inte
höjer kvaliteten i skolan. Det är samtalet och dialo-
gen, där läraren, eleven och föräldern kan vara med
på någotsånär likvärdiga villkor, som bäst gagnar
varje barns utveckling och möjlighet att lyckas i sko-
lan.

Anf. 186 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Torgny Danielsson hänvisar till inter-
nationella jämförelser och statistik. Ser man på hur
det går för svenska elever i slutändan av systemet ser
man att det bara är 59 % som når upp till gymnasie-
skolans mål, dvs. ungefär lika många som gick i
gymnasiet för ungefär 20 år sedan. Sverige har fak-
tiskt färre ungdomar under 30 år med högre utbild-
ning än vad jämförbara länder har.
Man kan naturligtvis inte ta upp allting i ett anfö-
rande, men jag noterade att Torgny Danielsson inte
nämnde lärarbristen. Jag ser lärarbristen som ett av de
allvarligaste hoten mot hög kvalitet i förskola, grund-
skola och gymnasieskola. Var femte lärare i den
svenska skolan är i dag inte lärarutbildad.
Vad blir följden? En outbildad lärare blir läro-
boksbunden, vågar inte göra utvikningar, har inte lätt
att göra jämförelser med andra ämnen, osv.
Min enkla fråga på tal om reformer är vilka åtgär-
der Socialdemokraterna planerar att genomföra för att
råda bot på lärarbristen.

Anf. 187 TORGNY DANIELSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag håller med. Jag nämnde också i
mitt anförande att det är viktigt att ha professionella
människor i skolan och att det är viktigt att uppgrade-
ra läraryrket. Som följd av det är det naturligtvis
viktigt att vi har bra yrkesutbildningar inom alla om-
råden och att vi kan få möjlighet till fortbildning och
vidareutbildning för lärarna. Vi är helt överens om att
vi behöver stärka möjligheten att rekrytera kompetent
personal för skolans del rakt över.
Jag har en fråga till Folkpartiet. Jag upplever
Folkpartiet som ett parti som ofta står för avreglering,
men samtidigt förvånas jag när jag läser era motions-
yrkanden över att ni så ofta kräver motsatsen. Ni vill
ha fler regleringar. Ni vill ha handlingsplaner mot
skolk. Ni vill ha fler timmar för olika ämnen. Ni vill
ha obligatoriska nationella prov, osv.
Hur stämmer detta egentligen överens? Ni säger å
ena sidan att ni vill avreglera, men återkommer å
andra sidan i era konkreta förslag till att det egentli-
gen är reglering som är lösningen på alla problem.

Anf. 188 ULF NILSSON (fp) replik:
Fru talman! Det var dåliga exempel, eftersom
Folkpartiet motionerar om att avskaffa timplanen. Vi
har redan en förordning som kräver att skolorna har
handlingsplaner mot skolk. Det trodde jag att vi var
överens om att man borde ha på skolorna. Sanningen
är att vi vill skärpa den nationella utvärderingen men
inte reglera detaljer i arbetet.
Lärarbristen består och blir värre och värre. Lä-
rarutbildningen är inte särskilt populär i dag. Jag
skulle fortfarande vilja veta vilka åtgärder Torgny
Danielsson föreslår.
Jag har ett antal. Vi ska börja lyssna på lärarna,
utforma skolreformer i dialog med dem och verkligen
respektera deras profession. Vi inför en lärarlegiti-
mation för att markera yrkets betydelse. Vi vill införa
en rätt till ledighet för studier och forskning, ge poli-
tiskt stöd till lärarna för deras arbete mot skolk och
mobbning och tydligt markera att det ska vara höges-
koleutbildad personal i förskolan. Vi ska förbättra
lärarutbildningen, så att man känner att man får en
kvalificerad vetenskaplig utbildning även när man
blir lärare. I dag flyr man från lärarutbildningarna.
Är det någon av dessa reformer eller några andra
reformer som Torgny Danielsson kan tänka sig att
stödja?

Anf. 189 TORGNY DANIELSSON (s)
replik:
Fru talman! Ett exempel på avreglering är mycket
riktigt avreglering av timplanen. Det står också vi
bakom, eftersom det finns en försöksverksamhet.
Samtidigt säger ni att man ska införa obligatoriska
nationella prov vid vissa tidpunkter. Jag har svårt att
se hur det ska gå ihop. Man öppnar för att skolorna
och kommunerna ska kunna organisera skolan efter
eget tycke, men man ska ändå ställa nationella krav
på mätningar av kunskaperna vid vissa tidpunkter.
Många av de förslag som handlar om att skapa
flera möjligheter att göra läraryrket attraktivt har vi
börjat förverkliga. Lärarnas bägge arbetstagarorgani-
sationer är på ett mycket aktivt sätt med i utveck-
lingsarbeten och deltar i en dialog om hur man kan
förbättra lärarnas arbetssituation, ge fler utvecklings-
möjligheter och framför allt, som många av oss har
varit inne på under debatten, skapa en så bra arbets-
miljö som möjligt för lärare. Vi har ett ansvar för att
göra det tillsammans med skolhuvudmännen.

Anf. 190 YVONNE ANDERSSON (kd)
replik:
Fru talman! Torgny Danielsson nämner systemet
med det livslånga lärandet, som består av både för-
skola, grundskola, gymnasium och vuxenutbildning
och även andra delar som finns runtomkring oss.
Vi har varit överens över partigränserna om en
värdegrund för skolan, som i dag är reglerad i läro-
planen. Tycker inte Torgny Danielsson att det vore
lämpligt att ha samma värdegrund för alla skoldelar i
det livslånga lärandet?
I mitt anförande berörde jag vikten av att lyfta
fram den praktiska kunskapen. Det är min övertygelse
att det på våra skolor finns väldigt många barn och
ungdomar som har begåvningar som inte tas till vara
därför att det varken finns utrymme eller läromedel
och därför att vikten av praktiska färdigheter och
handens kunskap inte uppmärksammas. Det går inte
att rekrytera folk till över 300 yrken därför att vi inte
har utbildningar som motsvarar dem.
Har ni diskuterat detta? Ni avslår ju kristdemo-
kraternas motion om att lyfta fram dessa färdigheter.
Slutligen vill jag nämna lärobokens betydelse.
Torgny Danielsson nämnde ingenting om det heller.
Kan en av anledningarna till att vi har svårt att fånga
och utveckla kunskapen hos våra elever vara att de
inte kan få stöd i någon lärobok?

Anf. 191 TORGNY DANIELSSON (s)
replik:
Fru talman! När det gäller värdegrunden är det
klart att den är densamma oavsett om vi står här i
riksdagens talarstol eller om vi finns på en förskola
eller en grundskola. Det är respekten för de grund-
läggande demokratiska värderingarna, respekten för
människors lika värde och okränkbarhet och respek-
ten för vår gemensamma miljö.
Som jag ser det är det den värdegrund som gäller
även för förskolan. Det är inte någon skillnad. Det
som Kristdemokraterna har tagit upp är ju att man
inte använder den etik som förvaltas i den kristna
traditionen. Det kan man diskutera, också med tanke
på det samhälle som vi har i dag som är mångkultu-
rellt och mångetiskt med många olika religioner.
Jag har märkt att Kristdemokraterna inte längre
pratar så mycket om maxtaxan, nu när vi har haft den
en tid. Jag vet inte om det är medvetet. Men vi tycker
att maxtaxan visar att det fanns ett uppdämt behov.
Barns behov och föräldrars önskemål kunde inte bli
tillgodosedda på grund av att priset på förskoleverk-
samheten var för högt. Detta har tidigare varit ett
hinder.
Nu har vi sett att alltfler kan använda den här
möjligheten. Det tycker jag är ett bevis på att vi har
ökat valfriheten. De människor, kanske ensamstående
föräldrar, som det handlar om har alltså inte haft
någon valfrihet tidigare. Innebär det faktum att ni inte
tar upp den frågan nu igen att ni i princip är överens
med oss om att det här har ökat valfriheten för föräld-
rarna?

Anf. 192 YVONNE ANDERSSON (kd)
replik:
Fru talman! Det är en fråga som jag inte kan be-
svara på grund av att jag inte har ytterligare replik-
möjligheter efter denna replik. Därför tänker jag inte
gå vidare med den. Vi tycker fortfarande att det ska
finnas en frihet för alla föräldrar att välja barnomsorg.
Valfriheten ska gälla alla föräldrar oavsett om de har
ansvar för sina egna barn eller ej. Så den här sats-
ningen tycker vi är fel. Dessutom är det naturligtvis
fel att barnen går i så stora grupper att varken perso-
nal eller barn trivs. Jag hoppas verkligen att Social-
demokraterna tar tag i den frågan.
Jag fick inget svar på frågan om varför ni inte kan
tillstå att vi ska uppvärdera den praktiska kunskapen
och handens kunskap. Vi har olika läggningar. Bar-
nen och vi vuxna har det. Alla läggningar och olik-
heter behöver tas tillvara i skolan, och man behöver
förkovra sig. Jag är fullständigt övertygad om att
också de teoretiska kunskaperna skulle bli oerhört
mycket bättre om man utvecklade alla sinnen samti-
digt - det gäller också handens kunskap. Det skulle
också bli en större glädje i skolan.
Jag tog upp gott huvud, god hand och gott hjärta.
Det hör faktiskt samman. Man mår gott. Man får
positiva känslor när man utvecklar alla sinnen. Därför
är det viktigt för oss kristdemokrater att såväl kultur
som praktisk kunskap får finnas med.
Om detta är svårt att hantera för många lärare kan
en lärobok och ett läromedel vara bra som stöd. Det
kan vara bra för lärare, elever och föräldrar. Framför
allt kan det vara bra för alla de barn som av olika
anledningar är frånvarande periodvis. De kan åter-
uppta sitt lärande i sin egen takt, och de kan återfinna
den kunskap som de har förlorat. Man kan kommuni-
cera med hemmen och föräldrarna och vara det stöd
som behövs. Varför tar Torgny Danielsson inte upp
någonting om detta?

Anf. 193 TORGNY DANIELSSON (s)
replik:
Fru talman! Jag kanske kan tycka att det som
Yvonne Andersson tar upp är ganska självklart. Jag
ställer mig bakom det. Det är väldigt spännande att se
utvecklingen i dagens skola och förskola, hur man
arbetar med alla sinnen. Det handlar alltså om hela
människan och utvecklingen av personligheten, in-
tellektet och motoriken. Det handlar om det emotio-
nella, det konstnärliga osv. Det är en väldigt
spännande del. Jag ser inte att det är någonting som
skiljer oss där. Jag ser fram emot att detta kommer att
ingå mer och mer som en del i en lärarutbildning.
När vi pratar om förskoleverksamheten och val-
friheten upprepas det många gånger att maxtaxan på
något vis skulle begränsa valfriheten. Då tycker jag
att man har en väldigt stereotyp bild av vad kommu-
nerna kan erbjuda för innehåll i en förskola. I och
med att det är kopplat till en större delaktighet och
medverkan från föräldrar, förskollärare, lärare, fri-
tidspedagoger, specialpedagoger osv. kan man till-
mötesgå bättre och öppna för en mängd olika verk-
samheter inom ramen för maxtaxereformen och den
allmänna förskolan. Man kan t.ex. erbjuda olika typer
av pedagogiskt innehåll eller en organisation som är
anpassad efter föräldrars arbetstider eller andra öns-
kemål som man har. Framför allt är den anpassad
efter olika barns behov.

Anf. 194 BRITT-MARIE DANESTIG (v):
Fru talman! Innan jag börjar mitt anförande vill
jag bara ge en kommentar till Sofia Jonssons anfö-
rande tidigare. Hon pratade om åtta förlorade år när
det gäller skolan. Jag vill bara påminna Sofia Jonsson
om att Centerpartiet har en väldigt stor del i samar-
betet när det gäller fyra av de åren, och man har en
stor del i ansvaret för vad som hände under den tiden.
Jag tror nämligen att de nedskärningar som gjor-
des under de fyra åren, som bl.a. innebar kraftigt
minskade resurser till elevvårdspersonalen, har lett
till nedslitna lokaler, brist på läromedel, stora under-
visningsgrupper, stora barngrupper och därmed också
trötta och utbrända lärare och en försämrad arbets-
miljö. Detta har sin grund i de nedskärningarna, oav-
sett om de var berättigade eller inte. Det är detta som
vi ser konsekvenserna av i dag. Det vore kanske
klädsamt om Centerpartiet tog på sig något av det
ansvaret.
Under de fyra år som nu har följt, då Vänsterpar-
tiet och Miljöpartiet har del i ansvaret, har det avsatts
miljarder till kommunerna, bl.a. 5 miljarder som är
öronmärkta för personalförstärkningar inom skolan,
vilket är väldigt viktigt.
Det har varit en ganska mörk bild av skolan som
har tecknats av de borgerliga partierna. Jag ska be att
få ta upp något helt annat, fru talman, nämligen ett
väldigt ljust exempel. Det gäller en motion som jag
har skrivit om ett projekt som heter Näktergalen.
Jag tror att vi alla kommer ihåg hur viktigt det var
att som barn ha en vuxen person att se upp till, en
person som vi hade förtroende för och som vi kunde
prata med om det som ibland kändes svårt och job-
bigt. Jag tror att de flesta vuxna också har erfarenhet
av den glädje som det innebär att få vara just en sådan
person för ett barn. Det är nämligen så märkligt med
barn. Ibland kan något så enkelt som en gest eller ett
ord påverka ett barns självuppfattning.
För barn som kommer från socialt utsatta miljöer
med små resurser och för barn som har föräldrar som
inte riktigt förmår eller orkar ge barnen det stöd som
de behöver är det särskilt viktigt att knyta positiva
kontakter med någon vuxen utanför den trängre fa-
miljekretsen. Detta har man tagit fasta på i mentors-
projektet Näktergalen som startade 1997 i samarbete
mellan Malmö högskola och ett antal mångkulturella
grundskolor i Malmö. Antalet deltagare i projektet
har varierat under årens lopp. För närvarande är det
110 barn i åldern 8-12 år och lika många mentorer
som är verksamma i projektet. Varje projekt omfattar
en tidsperiod av ett läsår, och barn och mentor träffas
regelbundet en gång i veckan under ca 3 timmar.
Syftet med projektet är att barnen ska få nya kun-
skaper. De kan få hjälp med läxläsning, språkträning
etc., men de ska också få upplevelser och erfarenheter
genom att få vara med om roliga saker, komma till
nya platser, möta nya människor och göra saker som
de aldrig har gjort förut.
En liten flicka i nioårsåldern har berättat att hon
sedan hon träffat sin mentor fick göra sitt livs första
bussresa till stan. Hon har under julskyltningen fått se
guldängeln i stans största varuhus, och hon har varit
vid havet. Hon har känt vinden vid havet, och hon har
badat i havet.
I mentorn får barnet en vuxen alldeles för sig själv
- någon som lyssnar, någon som barnet får en per-
sonlig och nära relation till och någon som är en po-
sitiv förebild och som ger barnet uppmärksamhet och
stöd.
Målet är att barnet ska klara sig bättre både i och
utanför skolan. Mentorn i sin tur får viktiga kunska-
per om barn och om barns olika villkor för lärande
och utveckling.
Vid den utvärdering som har gjorts av projektet
framgår att mentorerna också tycker att de har
mognat och att de har ökat sin kommunikativa kom-
petens. De har lärt sig att ta ansvar, att lyssna och att
vara tydliga, flexibla och påhittiga. Vidare har de lärt
sig att hålla löften, visa respekt, skapa förtroende
samt hantera och förebygga konflikter.
Jag tror alltså att det här är väldigt viktigt även för
mentorerna och att det är en bra föräldraskola. Men
särskilt viktigt är det nog för unga lärarstuderande
som genom ett barn kan få erfarenheter av de mycket
olika livsvillkor som barn i Sverige i dag faktiskt
lever under. Mentorerna får möta miljöer som många
av dem tidigare inte varit i kontakt med.
Jag tror också att en spin-off-effekt av ett sådant
här projekt är att dessa barn kan se studier, även hög-
re studier, som en möjlighet i framtiden. Man plante-
rar den drömmen i barnet. Från tiden då jag själv var
liten kommer jag ihåg att det var oerhört viktigt när
jag första gången fick följa med min kamrats föräld-
rar till Lund och blev förd in i Lunds universitet.
Någon sade till mig: Detta är möjligt, Britt-Marie!
Det var det. Det möjliga kändes också möjligt att
göra.
Deltagandet i projektet - och detta är det viktigt
att säga - är helt frivilligt. Genom skolan får föräld-
rarna information om projektet. De kan för sina barns
räkning anmäla intresse för deltagande. Alla studenter
vid Malmö högskola har möjlighet att ansöka om att
bli mentorer. Både barnen och studenterna intervjuas,
och studenternas referenser kollas givetvis.
De studenter som blir anställda som mentorer får
utbildning, och de får också personlig handledning
under projektets gång. De får 6 000 kr i lön för det
här läsåret. De får också ett arbetsintyg. När man för
ihop barn och mentorer görs det väldigt noggranna
bedömningar utifrån intressen, barnens behov och
studenternas erfarenheter.
Det här projektet är egentligen ett projekt som har
initierats och drivits i Israel under namnet Perach.
Där har man en mycket lång erfarenhet av sådant här.
Med tanke på de olika kulturer som möts i det landet
kan vi lätt förstå att detta har varit viktigt. 20 % av
samtliga studenter deltar i projektet - 25 000 personer
varje år.
Jag tycker att det är väldigt roligt att få berätta om
detta för riksdagen därför att det här är en av de posi-
tiva saker som sker i landet men som vi hela tiden lätt
glömmer bort när vi, naturligtvis, också lyfter fram
problemen. Det är roligt att kunna säga att man med
så enkla medel kan åstadkomma så mycket.
Det är dock sorgligt att ibland i debatten här höra
att det finns en mängd olika förslag när det egentligen
är väldigt få som angriper grundproblemet, nämligen
den enorma segregation som faktiskt finns i vårt land
i dag. Den arbetslöshet och den sociala tristess som
finns i många områden föder nämnda typ av problem.
Skolan är givetvis en spegel av samhället i stort.
Det skulle vara väldigt roligt - utbildningsminis-
tern är inte här just nu, men jag har i varje fall riksda-
gens öra - om flera projekt med en inriktning som
liknar den för Näktergalen i Malmö kunde komma till
stånd på andra högskolor och universitet, speciellt i
våra storstadsområden. Jag skulle vilja uppmana
utbildningsministern att också sprida kunskap om de
här goda exemplen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 april.)

12 § Planfrågor

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2001/02:BoU8
Planfrågor.

Anf. 195 KNUT BILLING (m):
Fru talman! Vi ska nu diskutera bostadsutskottets
betänkande nr 8 om planfrågor. Låt mig först lite
grann beröra avsnittet om kommunala servicezoner.
Vi moderater har en reservation i det sammanhanget.
Skälet är att vi vill underlätta för människor att bo där
de själva vill bo. Det är ju inte så att man kan göra det
i dag. På många ställen får man kanske inte bygga till
huset. Kommunen vill inte ge bygglov därför att man
ser risken att kommer det fler människor där så efter-
frågas viss service, och den är man inte beredd att ge.
Då är det enklare att använda bygglovsinstrumentet,
dvs. att vägra bygglov. Därmed har man löst proble-
met.
Jag menar att det är lite fel. Vad man bör göra är
att försöka se till att människor får bo där de verkli-
gen vill bo. I stället kan man gå den vägen att man i
samband med planläggning klargör att kommunen
inom ett visst område inte är beredd att tillhandahålla
all service. Naturligtvis betyder det inte att man inte
ska få vägar, vatten, avlopp och sådana saker - sådant
går att lösa på olika sätt. Självfallet ska man också
kunna gå i skola. Det är inte den servicen vi diskute-
rar, utan det gäller all annan service. Från kommu-
nens sida ska man kunna säga: Dessvärre blir det
ingen biblioteksservice och ingen bokbuss här, men
ni får bo där ni själva vill bo. Vi ger er möjlighet att
bo där därför att ni värderar det och vill det. Därmed
får ni också ta ansvaret.
Det är detta som ligger bakom det moderata ställ-
ningstagandet i vår reservation om kommunala servi-
cezoner. Vi vill alltså öka friheten och stimulera ett
ökat glesbygdsboende.
I en annan reservation som jag lite grann vill berö-
ra tas frågan upp om det kommunala handelsända-
målet i vårt land. Där har utvecklingen förändrats
väldeliga. Vi kan titta på handelns lokalisering under
1900-talet och ser då att det har skett stora föränd-
ringar. Förr i tiden fanns det mjölkaffärer, små spece-
riaffärer osv. Det fanns butiker i varenda liten by ute i
landsorten. Efter kriget lades de här butikerna i byar-
na ned. De försvann.
Där Agne Hansson bor finns inte längre alla dessa
små butiker. Lönsamheten krävde en centralisering.
Därför förlades butikerna till lite större orter som
Vimmerby och liknande orter. Där kom det butiker,
och man tillgodosåg människornas behov av handel
genom att affärerna blev större och genom att männi-
skorna i större utsträckning kunde färdas till butiker-
na. Därigenom fick man lönsamhet. Den lilla butiken
klarade inte det och försvann. Sedan kom snabbköpen
osv. I varenda stadsdel hade man en Konsumbutik
och en ICA-butik. Som bekant försvann alla de här
butikerna under 1970-talet därför att Konsum och
ICA konstaterade att det inte gick att få det att gå
runt. Man började i stället intressera sig för ännu
större anläggningar, och vi fick stormarknaderna. Den
största operatören på den marknaden är för övrigt
Konsum.
Man kan konstatera att de små livsmedelsbutiker-
na ute i olika stadsdelar försvann. Men de har inte
försvunnit för gott, de har börjat återuppstå. Vilka är
det som driver dem i dag? Det är inte ICA, det är inte
Vivo, det är inte Konsum. Däremot är det små själv-
ständiga entreprenörer, många gånger invandrare, i de
större städerna som driver dem. De har sett en möj-
lighet att driva en affär och få ett kundunderlag som
gör att verksamheten går runt. Detta har varit till
glädje för konsumenterna. Det är till glädje för den
handelsman som kanske har kunnat satsa på en ny
yrkeskarriär i en stadsdel. Det här har varit alldeles
utmärkt.
På samma sätt är det med de stormarknader som
har kommit till. De har kommit till därför att marken i
de centralare delarna helt enkelt har blivit för dyr. Det
har varit svårt att ta sig fram i dessa delar av städerna.
Det har varit svårt att parkera. Då har man etablerat
handelsanläggningar där marken är väsentligt billiga-
re, där parkeringsytorna är många och stora och man
kan tillhandahålla bra parkeringsytor för konsumen-
terna.
Det har alltså varit en rationell hantering. Man har
också kunnat hålla nere livsmedelspriserna genom
den här typen av rationalisering. Det här är ju en
verksamhet som är förändringsbenägen. Man ska vara
medveten om att handeln är förändringsbenägen. En
lönsam butik är en butik där konsumenterna handlar.
Vi får inga lönsamma butiker där inte någon handlar,
och handlar gör man där man finner att priserna är
bra, men också för att butiken ligger så till och har
sådana varor som passar mig. Det är det som gör att
butikerna finns kvar.
Det här vet ju handelsmännen väldigt väl. Oavsett
vem det är som är handelsman vet handelsmännen
bäst var livsmedelshandeln ska lokaliseras. Vad som
är den rätta placeringen av en anläggning vet inte jag
och det vet inte någon annan politiker heller. Det vet
inte heller kommunaltjänstemannen. Men handels-
mannen, eller handelskvinnan för den delen, vet na-
turligtvis det här mycket väl. Det är därför som man
ska lita på deras omdöme. Det är de som ska styra
detta via en kommunal planläggning där man har
sedvanlig hantering och fastställer att här ska det vara
handel.
Men det är inte en politisk fråga, inte en tjänste-
mannafråga att styra och säga: Här ska det säljas inte
mat men diskmaskiner, här ska det säljas inte mat
men bilar. Man ska acceptera att handel är handel,
och den kan inte styras på det sättet. Det leder bara
till ineffektivitet. Det har vi ju sett i många delar av
världen. När politiker och kommunaltjänstemän styr
lokaliseringen av handeln får man minskad effektivi-
tet och högre priser.
Därför, fru talman, ber jag att få yrka bifall till re-
servation 10.

Anf. 196 STEN LUNDSTRÖM (v):
Fru talman! Till det här betänkandet har Vänster-
partiet fogat tre reservationer, men för att spara tid i
kammaren yrkar jag bara bifall till reservation 5 un-
der punkt 3. Men naturligtvis står jag även bakom
våra andra två reservationer.
I vår första reservation tar vi upp frågan om barns
och ungdomars delaktighet eller snarare brist på del-
aktighet i samhällsplaneringen. När Sverige ratifice-
rade FN:s barnkonvention fastslog vi också att bar-
nens bästa alltid ska komma i första hand och att
barnen alltid har rätt att framföra sina åsikter i alla
frågor som rör dem. Konventionen uttrycker klart att
samhällsplanering ska ske i samråd med barnen och
inte för barnen.
Konventionen har nu en hel del år på nacken, men
fortfarande har vi inte vad avser samhällsplaneringen
flyttat fram positionerna ett enda steg. Tvärtom finns
det numera undersökningar som visar på en större
otrygghet bland barnen, en otrygghet som finns både i
den direkta närmiljön och när barn förflyttar sig mel-
lan olika aktiviteter.
Fru talman! Vid nybyggnation och ombyggnation
är det viktigt att lekens betydelse lyfts fram. Kunska-
pen om barns behov av leken och kunskapen om lek
och stadsplanering är väldokumenterade och det här
hög tid att vi börjar ta de här kunskaperna på allvar.
Barns rätt till en stimulerande och samtidigt trygg och
fri utemiljö måste sättas i centrum vid all samhälls-
planering. Trafikplaneringen måste tillförsäkra barn
och unga rätt att säkert kunna förflytta sig mellan
olika aktiviteter.
I målen för den svenska bostadspolitiken betonas
också vikten av att främja god uppväxt för barn och
ungdomar. De vackra orden har tyvärr ingen större
förankring i svensk lagstiftning. Studiebesök i andra
länder skulle kunna ge kunskap. Det skulle inte vara
helt fel om regeringen tog sig tid att framför allt titta
närmare på det norska exemplet vad avser hur man
tar till vara barns och ungdomars kunskaper och be-
hov i samhällsplaneringen.
LO:s rapport om familjers och barns boende visar
tydligt på den segregation som finns både socialt och
ekonomiskt i Sverige. En god samhällsplanering hade
inneburit att de här klyftorna och segregationen hade
kunnat minska på sikt, kanske rent av försvinna. Ge-
nom att se till att planera så att olika upplåtelseformer
finns representerade i varje område skulle möjlighe-
terna öka för barn med olika social och för den delen
också etnisk bakgrund att mötas och därmed vara
med och forma det som vi alla strävar efter, nämligen
ett integrerat Sverige.
Fru talman! De andra två reservationerna hänger
samman, eftersom båda berör behovet av en regional
samverkan och ett regionalt planeringsinstrument. Vi
har ett antal gånger i den här kammaren diskuterat
och voterat om s.k. externa köpcentra. Det är inget
undantag i dag. Knut Billing inledde den debatten.
Jag bara konstaterar att vi nog står på var sin sida av
vägen när det gäller den delen.
Vänsterpartiet har vid ett flertal tillfällen visat på
att den regionala planeringen avseende objekt som rör
flera kommuner eller hela regioner kan och bör för-
stärkas. Vi kan konstatera att i majoritetens svar på
motionen om externa köpcentra har en viss förskjut-
ning skett det senaste året. Och i dagens betänkande
finns vissa öppningar som pekar åt det håll som
Vänsterpartiet under flera år föreslagit.
I klimatpropositionen avser regeringen att göra en
översyn av plan- och bygglagen vad avser externa
köpcentra, framför allt den s.k. dagligvaruhandeln.
Tills den översynen är gjord vore det bra om vi fick
rådrum och en möjlighet att stoppa framväxten av fler
externa köpcentra. Vänsterpartiet ställer sig därför
bakom kravet på ett tillfälligt moratorium under den
tid det tar att utreda frågan och få fram ny lagstift-
ning.
Fru talman! Man kan naturligtvis fråga sig varför
det är så viktigt att bryta utvecklingen mot alltfler
externa köpcentra som nu pågått i flera år. Den nega-
tiva miljöpåverkan som dessa stormarknader skapar
kan väl ingen ifrågasätta, inte ens Knut Billing. Hela
idén med dem är ju att locka bilburna kunder. Utifrån
en placering oftast ganska långt från bostadsområden
och tättbebyggt område, med billig mark för stora
anläggningar och stora parkeringar, skapar man förut-
sättningar för en köpstark kundkrets.
Jag delar Knut Billings uppfattning, det här är ur
affärssynpunkt en ganska smart idé. Tyvärr skapar
den här smarta idén en rad stora problem. Förutom de
rent miljömässiga problemen med ökade utsläpp och
ökad energiförbrukning är det den försämrade service
som uppstår i bostadsområdena också ett av de stora
problemen. Stadskärnorna utarmas oftast vad avser
normalutbudet och ersätts i stället av dyra specialbu-
tiker som har en inriktning mot mycket köpstarka
kundkretsar.
Vad som är än värre är att servicen i städernas yt-
terområden också utarmas. Här finns de konsumenter
som saknar tillgång till egen bil och därför inte kan
tillgodogöra sig fördelarna med de externa köpcent-
ren. Fördelen för de konsumenter som kan dra nytta
av de externa centren skapar nackdelar för andra
konsumenter i form av försämrad service och högre
priser. Detta borde väga mycket tungt när man inleder
bygglovsprocesser för etablering av externa köpcent-
ra. En kommun har och måste ha ansvar för alla med-
borgare och ska därför också väga in behovet av
service i sin planering. Vi kan konstatera att det fram-
för allt är tre grupper som drabbas hårt av etablering-
en av de externa köpcentren.
För det första handlar det om grupper med svag
ekonomi som saknar tillgång till egen bil. För det
andra är det kvinnor som generellt sett har betydligt
mindre tillgång till bilen än männen. För det tredje är
det många äldre som ofta saknar bil. Dessutom har
det visat sig, precis som Knut Billing påpekade, att
servicen i glesbygden utarmas kraftigt.
Boverket har i sin rapport Handeln i planeringen
tydligt visat att Vänsterpartiet hela tiden har haft rätt i
sin argumentering. Boverkets rapport visar på beho-
vet av en förstärkning av länsstyrelsens roll när det
gäller regional påverkan av den kommunala över-
sikts- och detaljplaneringen. Det borde dessutom för
oss vara en självklarhet för alla som ställer upp på
utvecklingen av ett ekologiskt hållbart samhälle att
det är hög tid att ändra inriktning på handelns fram-
växt långt från bostäderna.
Fru talman! Mycket av de problem som de exter-
na köpcentrumen skapar skulle kunna lösas med hjälp
av en regional samhällsplanering. Det finns i dag
inget planinstitut för utveckling och exploatering som
omfattar flera kommuner eller hela regioner. Bostäder
planeras oftast lokalt i den enskilda kommunen. Vä-
gar planeras oftast av Vägverket, och järnvägarna
planeras av Banverket - även om kommuner och
regioner börjar få ett större inflytande.
Fördelningen av högskoleplatserna bestäms av
staten, och placeringen av sjukhusen av landstingen.
De sektorsövergripande aspekterna saknar oftast
belysning vid planering av infrastruktur och bostads-
byggande. Från Vänsterpartiets sida tycker vi därför
att det är viktigt att nu försöka utveckla ett plane-
ringsinstrument för infrastruktur och bebyggelseut-
veckling på regional nivå. Detta ska möjliggöra för
flera samhällsorgan att analysera, samordna och ut-
veckla övergripande strategier för utbyggnad av inf-
rastruktur och bostäder där parterna faktiskt har ge-
mensamma intressen.
Grunden för en regional samhällsplanering ligger
framför allt i kunskaper och förståelse av att männi-
skor i dag ofta arbetar och bor i olika delar av en
region. Mycket annat som har utvecklats under de
senaste decennierna, t.ex. informationsteknologin och
en del av kollektivtrafiken, har förbättrat förutsätt-
ningarna för folk att bo, arbeta och ha sin fritid inom
betydligt större områden än tidigare.
En förutsättning för att utveckla dessa möjligheter
är en övergripande samordning mellan flera kommu-
ner och olika samhällsorgan i planeringsskedet. Om-
råden som skulle kunna bli aktuella är hälso- och
sjukvård, transporter, näringsliv, bostadsbyggande,
utbildning, miljö, kulturmiljö, kultur och arbetsmark-
nad. Det är svårt att i dag säga i vilken omfattning ett
nytt regionalt planinstrument skulle påverka den
svenska samhällsbyggnadstraditionen. Det är troligt
att det skulle rucka en del såväl på det kommunala
planmonopolet som Vägverkets och Banverkets do-
minans. Vi tror dock att fördelarna överväger. Det är
därför en önskvärd utveckling att förstärka den regio-
nala samordningen av utbyggnad av bebyggelse och
kommunikationer. Genom att inrätta ett regionalt
instrument för samhällsplaneringen kan förutsättning-
ar skapas för en väl fungerande arbets- och bostads-
marknad och en effektiv infrastruktur och regional
utveckling.
Fru talman! Avslutningsvis ska jag säga ett par
ord om den fråga som har knutits till betänkandet om
rätten att använda offentlig plats. Det finns en reser-
vation i frågan från Moderaternas sida. Jag konstate-
rar att ett i stort sett enigt utskott säger i dag att det
demokratiska samtalet och rätten att få framföra sin
åsikt är större än äganderätten. Det är med glädje vi
ser den uppfattningen. Vi kan konstatera att i dag på
privatägda s.k. offentliga torg har ägaren rätten att
välja vem som ska få framföra sina åsikter och när
man ska få framföra sina åsikter. Jag tror att det är
hög tid att regeringen tar utskottets betänkande på
allvar och ser till att lösa de problem som finns när
det gäller svårigheten att få det offentliga samtalet att
fungera överallt där offentligheten befinner sig.

Anf. 197 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Jag har bara en sak jag vill ta upp
med anledning av Sten Lundströms långa anförande
med många, många ord. Det var inte så förfärligt
mycket innehåll i det hela.
Sten Lundström påstod att han själv och jag står
på varsin sida av vägen. Jag konstaterar att Sten
Lundström har alldeles rätt. Vi står på varsin sida av
vägen. Jag står på den sida där konsumenterna och
handelsmännen står. Det är vi som blickar framåt mot
en utveckling av handeln och lägre priser. Sten Lund-
ström står på den sidan av vägen där reglerarna finns.
De blickar bakåt och mot högre priser. Jag är helt
övertygad om vem som kommer att vinna den fighten
så småningom. Vi kommer inte att klara en debatt
med människorna om priserna på våra livsmedel
rakar i höjden på det sätt som det kommer att bli om
vi inte ser till att ha en modern och ändamålsenlig
handel i vårt land.

Anf. 198 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Jag beklagar om mitt anförande inte
riktigt föll herr Knut Billing på läppen och att min
verbala förmåga inte var tillräckligt god för att herr
Knut Billing skulle njuta av mitt anförande. Det var
inte tänkt att Knut Billing skulle njuta av det.
Jag kan konstatera att vi i allra högsta grad skiljer
oss på höger-vänster-skalan. Vi värnar de konsu-
menter som inte har möjlighet att utnyttja det sam-
hälle som herr Knut Billing vill bygga upp. Det
handlar om dem i samhället som inte har tillgång till
bil. Det handlar om de kvinnor som oftast inte får
låna bilen av maken. Det handlar om de äldre som
saknar tillgång till bil. De har sett hur servicen har
försämrats och hur priserna har ökat på grund av att
de externa köpcentrumen utarmar servicen i framför
allt ytterområdena i städerna.
Jag kan också konstatera att vi inte heller är be-
redda att offra miljön för handelsmännens eventuella
ökade vinster. Bilkörning innebär, herr Billing, en
ökad nedsmutsning av luften. En ökad bilkörning står
också i klar kontrast mot ett byggande av ett ekolo-
giskt hållbart samhälle.

Anf. 199 KNUT BILLING (m) replik:
Fru talman! Det må möjligtvis vara så att det är
korrekt att bilen leder till miljöstörningar. Men, Sten
Lundström, bilen är förutsättningen för att vi ska leva
ett modernt liv, den är förutsättningen för att vi ska
kunna transportera hem våra varor och produkter.
Den dag Sten Lundström vill ställa sig i Sveriges
riksdag och förbjuda bilen ska han göra det högt och
tydligt. Sedan ska vi gå ut och möta väljarna.

Anf. 200 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Det handlar inte om att förbjuda bilar.
Det är jag inte intresserad av. Det handlar om att se
till att bilen inte är en nödvändighet när den inte be-
höver vara en nödvändighet. Jag ska inte behöva köra
fyra mil med bil för att köpa mjölk och bröd. Det
finns ingen som helst anledning till det. Där har vi en
möjlighet att i samhällsplaneringen se till att det inte
blir så.
Det är också samhällsplaneringens uppgift att se
till att alla kan handla mjölk och bröd till rimliga
priser, inte bara de som har råd att hålla sig med bil.
Det här är allas människor rättigheter. Det innebär
inte att vi vill förbjuda bilen.

Anf. 201 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Fru talman! I betänkandet från bostadsutskottet
behandlas ett antal motioner från allmänna motionsti-
den som rör den fysiska planeringen. Den fysiska
planeringen har stor betydelse för vår levnadsmiljö
och närmiljö och påverkar inte bara vårt boende utan
också vårt sociala liv. Kristdemokraterna lyfter fram
detta i ett antal reservationer, och ett exempel på detta
är vår reservation om brottsförebyggande planering.
En grundläggande förutsättning för att människor
ska känna livskvalitet är att de har en trygg boende-
miljö. Sverige har traditionellt uppfattats som ett
tryggt land, men tyvärr har utvecklingen de senaste
åren visat att denna uppfattning inte har fog för sig i
delar av vårt land. Många människor, särskilt kvinnor
och unga, känner i dag en oro i sin boendemiljö. Det
är nu dags att vidta åtgärder för att åstadkomma ett
effektivt och långsiktigt brottsförebyggande arbete.
Att se till att parkeringsplatser är ordentligt upplysta
och se till att entrédörrar går att överblicka är sådana
positiva brottsförebyggande åtgärder.
Vi vill göra det möjligt för kommunerna att kunna
upprätta en brottsförebyggande policy som bör ingå i
översiktsplanen. En sådan policy kan innehålla prin-
cipiella ställningstaganden om hur stadens struktur
bör utvecklas för att motverka brott och hur bostäder,
arbetsplatser och handel kan planeras på ett brottsfö-
rebyggande sätt. Vidare bör Boverket ges i uppdrag
att utveckla de tankar som förts fram i rapporten
Brott, bebyggelse och planering och utarbeta tydliga
riktlinjer för bebyggelseinriktade hinder mot brott.
En annan viktig fysisk miljöfråga är att planera
för "tysta zoner". Alla människor behöver tystnad och
stillhet, inte minst när tillvaron blir alltmer stressad
och fragmenterad. Tysta områden håller på att bli en
bristvara i vårt samhälle! Det gäller att vi planerar för
att bevara denna "naturresurs" innan det är för sent!
Det borde vara lika självklart att inventera ostörda
områden och planera för att dessa ska fortsätta att
vara det även i framtiden som det är att inventera och
planera för natur- och kulturintressen. Tysta områden
bör markeras i översiktplanerna!
Att planera för framtiden innebär att också ta vara
på den kunskap som fanns bakåt i tiden. De senaste
årens kraftiga översvämningar visar på brister när det
gäller planeringen just utefter sådana drabbade sjöar
och åar. Sedan gammalt har kunskapen funnits om att
större översvämningar av vattendrag återkommer
med jämna mellanrum. Boverket visar i sin rapport
Översvämningsfrågor i översiktsplaneringen att just
översvämningar är en sådan riskfaktor som skulle
behöva markeras i översiktsplanerna. Bättre flödes-
prognoser med en samlad prognosbild är nödvändiga
för att kommunerna ska kunna vidta lokala förebyg-
gande åtgärder. Prognoserna bör samordnas med de
översiktliga översvämningskarteringar som är gjorda.
Att låta räddningstjänsten regelmässigt ingå i remiss-
kretsen för översiktsplanen samt att använda rädd-
ningstjänstplanen som ett av underlagen vid över-
siktsplaneringen skulle kunna öka framförhållningen
för att undvika översvämningar.
Fru talman! Kommunen har genom PBL ett in-
strument för en effektiv och långsiktig planering av
handelsutvecklingen. Ett beslut om etablering av en
stormarknad ska föregås av ett detaljplanearbete. I
detaljplanen ska man ta hänsyn till många olika in-
tressen och väga dessa mot varandra. Framför allt ska
man bevaka det allmännas intressen. Hit räknas mil-
jöhänsyn, estetik, kulturarv, trygghet, trivsel, hälsa
och närhet. Dessa allmänna intressen ska vägas mot
enskilda intressen som etableringsintressen och fri
konkurrens. När det gäller en stormarknadsetablering
bör särskild vikt läggas på hur "tidrika" respektive
"tidfattiga" människor påverkas av etableringen.
Eftersom "tidrika" människor oftare är ekonomiska
svaga medan "tidfattiga" människor oftast är ekono-
miskt starka, så måste bägge dessa aspekter vägas in.
De "tidrika" människorna har kanske ingen bil för att
ta sig till stormarknaden medan de "tidfattiga" oftast
har bil och vill att deras handlande ska ske både
snabbt och effektiv. För att få en balans mellan dessa
olika gruppers behov och intressen är det viktigt att
en konsekvensanalys väger in hur etableringen påver-
kar det sociala livet, hur familjens behov tillgodoses
och hur äldre och funktionshindrade påverkas nega-
tivt respektive positivt.
Kristdemokraterna markerar vikten av att kom-
munerna gör upp en handelspolicy över hur man vill
att kommunens handel ska utvecklas. Denna handels-
policy kan utarbetas parallellt med översiktsplanear-
betet och antas av fullmäktige en gång per mandatpe-
riod. För Kristdemokraterna är det viktigt att inte
rubba det kommunala självstyret utan i stället förstär-
ka kommunernas mandat att utöva sitt planeringsan-
svar. Detta kan man göra genom att verka för mer
omfattande konsekvensanalyser och införandet av en
handelspolicy.
I detta sammanhang bör påpekas länsstyrelsens
ansvar att bevaka att användningen av mark- och
vattenområden som angår flera kommuner har sam-
ordnats på ett lämpligt sätt enligt 12 kap. PBL.
Kommunerna ska inte spela ut varandra genom stor-
marknadsetableringar av rädsla för att missa arbets-
tillfällen eller genom etableringar som drabbar en
annan kommuns centralort på ett negativt sätt.
I reservation nr 17 tar vi upp den minskande an-
delen grönområden i städerna.
Planeringen av dagens Sverige innebär stora skill-
nader jämfört med 1987, när plan- och bygglagen
kom till. Då planerade man framför allt på jungfrulig
mark och staden expanderade i ytterområdena. I dag
komprimeras staden och man bygger på redan ian-
språktagen mark. Detta innebär att de gröna områden
som finns i staden alltmer tas i anspråk för byggna-
tion. Det är dock viktigt att skydda parker och grön-
områden så att de kan vara de andningshål de är även
för kommande generationer.
I stadsmiljöer kan värdefulla naturmiljöer skyddas
genom inrättande av nationalstadsparker. Institutet
nationalstadspark täcker dock inte hela det lagteknis-
ka behovet utan det behövs även ett skydd för de
mindre grönområdena så att inte dessa tas bort, t.ex.
genom ett enkelt planförfarande.
Regeringen bör därför utreda förutsättningarna för
att inrätta ett sådant skydd och även se över reglerna
om kompensationsmark när man tar parkmark i an-
språk.
Fru talman! Det är nu dags att vidga planerings-
perspektivet så att även de röstsvaga grupperna får en
chans att göra sin stämma hörd vid all planering.
Kristdemokraterna vill lyfta fram enmetersperspekti-
vet, som är barnens perspektiv och som måste beaktas
mycket mer än i dag vid all planering. I FN:s kon-
vention om barnens rättigheter står det att barnens
bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder
som rör barn. Det står vidare att det barn som är i
stånd att bilda egna åsikter ska tillmätas betydelse i
förhållande till ålder och mognad. Konventionen
säger med andra ord att den fysiska planeringen ska
ske i samråd med barnen och inte för barnen.
Det är också viktigt att vid all planering lyfta fram
rullatorperspektivet, som innebär att planera för de
äldre och funktionshindrade. Hur planerar vi våra
miljöer för dem som ser dåligt, hör dåligt och går
dåligt?
Fru talman! Jag vill till sist lyfta fram det regio-
nala perspektivet i planeringen. Sverige har sedan
1995 minskat sin befolkning i 208 av landets 289
kommuner. Våra avfolkningsområden blir allt större,
och i dag lever 55 % av befolkningen i kommuner
med bostadsöverskott, överdimensionerade infra-
strukturer och stora ödsliga torg. Våra tillväxtområ-
den har omvänt problem med bostadsbrist, överhettad
infrastruktur och brist på tysta områden och bebyg-
gelsebar mark. Här måste andra åtgärder till för att ge
kommunerna incitament till att öka sitt bostadsbyg-
gande.
Det är nödvändigt att på alla områden söka mot-
verka den regionala klyvningen av landet i en över-
hettad del och en del som kämpar för sin överlevnad.
I detta sammanhang kan även de instrument som den
fysiska planeringen ställer till vårt förfogande ha en
avgörande betydelse. En bättre anpassning till regio-
nens behov kan aktivt bidra till det självklara målet
att hela Sverige ska leva. De skilda förutsättningar för
den fysiska planeringen som råder i olika delar av
landet måste komma till uttryck också i den lagstift-
ning som sätter upp ramarna för planeringen. Krist-
demokraterna anser därför att regeringen bör utreda
hur denna lagstiftning i större utsträckning kan ta
hänsyn till regionala skillnader och behov.
Fru talman! Jag instämmer i alla våra reservatio-
ner men yrkar för tids vinning bifall endast till vår
reservation nummer 3.

Anf. 202 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Först kan jag konstatera att det är en
avsevärd skillnad på Moderaternas syn på att det är
handelsmännen som vet hur det här ska fungera och
kd:s hållning, dvs. att kommunerna borde utveckla en
handelspolicy för att bestämma sig för var man eta-
blerar handel.
Det finns också i Annelie Enochsons anförande en
viss tveksamhet till de externa köpcentrumen och
deras funktioner. Det som skiljer oss åt är att Annelie
Enochson uppenbarligen anser att de instrument som
finns i dag är tillräckliga för att styra de externa köp-
centrumen till en rimlig nivå.
Jag kan konstatera att t.ex. Länsstyrelsen i Skåne
inte delar den uppfattningen, utan anser att PBL är
alldeles för otydlig när det gäller mellankommunala
och regionala frågor. Vi har från Vänsterpartiets sida
ganska länge krävt att man ska se över detta. När det
nu dessutom finns i betänkandet är väl det en öppning
från majoritetens och socialdemokraternas sida för att
man ska se över detta.
Anser Annelie Enochson att det finns ett behov av
att se över PBL när det gäller de frågor som är av
mellankommunal och regional karaktär?

Anf. 203 ANNELIE ENOCHSON (kd)
replik:
Fru talman! Jag tror ändå inte att Vänsterpartiet
och vi ligger så nära varandra. Vi vill inte ha ett mo-
ratorium. Till skillnad från Västerpartiet vill vi inte ha
en styrning uppifrån. Vi tror att våra kommunpoliti-
ker klarar detta. I den motion som vi har skrivit har vi
klart deklarerat att som lagen ser ut i dag med de
olika stegen tycker vi att den är fullt tillräcklig. Om
de vill kan kommunerna lägga sig på vilken som helst
av dessa tre nivåer. Vi tror faktiskt att våra byggnads-
nämndspolitiker klarar av detta.
Sten Lundström pratade tidigare om Boverkets
Handeln i planeringen. Den har jag också läst mycket
noga. Där tas många intressanta saker upp. Jag tycker
att vi finner belägg för den åsikten att lagstiftningen
är tillräcklig som den är i dag. Samtidigt har vi här i
riksdagen fattat beslut om att vi ska titta över PBL.
Det är möjligt att den frågan kommer upp då. Det får
vi se då.

Anf. 204 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Vi kan konstatera att vi har olika upp-
fattningar i den frågan. Boverkets skrift Handeln i
planeringen och Länsstyrelsen i Skåne, som i ganska
stor utsträckning har fört en ojämn kamp mot etable-
ringen av externa köpcentrum, konstaterar båda att
det behövs en förstärkning av den regionala nivån.
Vårt moratorium ska egentligen bara vara fram till
dess att vi har sett över så att vi har rimliga plane-
ringsinstrument för att sköta detta.
Vid ett flertal tillfällen har man faktiskt kört över
de mellankommunala frågorna nere i Skåne. De
gånger man har lyckats stoppa något har det snarast
berott på att den mellankommunala nivån inte alls har
kommit till stånd. Både Boverket och Länsstyrelsen i
Skåne påpekar faktiskt att PBL inte är tillräcklig. Låt
oss då hoppas att översynen av PBL kommer att klar-
göra det här bättre.

Anf. 205 ANNELIE ENOCHSON (kd)
replik:
Fru talman! I Handeln i planeringen finns bl.a. ett
exempel från Jönköping. Man skriver att när ett köp-
centrum som jag tror heter A6 etablerades mellan
Jönköping och Huskvarna minskade handeln i cent-
rum av Jönköping med ungefär 20 %. Då tog kom-
munpolitikerna en mycket aktiv del i detta. De tog
t.ex. bort parkeringsavgifter osv. Inom loppet av ett år
eller två fick man tillbaka all handel till centrum igen.
Jag tror att instrumentet fungerar bra som det är i dag.
Genom en aktiv kommunpolitik kan man även få
stadskärnorna att leva. Med vårt recept på en han-
delspolicy och en konsekvensanalys tror jag inte att
det blir något större problem.

Anf. 206 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Jag ber först att få yrka bifall till re-
servation 1 och 17.
Jag är mycket glad och tacksam över att Knut
Billing är så intresserad av min närservice i det områ-
de där jag finns och bor för det mesta när jag inte är
här. Den är naturligtvis viktig. Jag utgår ifrån att det
kan bli väldigt bra i framtiden om vi fortsätter att vara
överens om att vi ska ha en bred service över hela
landet.
Trots de planbestämmelser som finns har vi fort-
farande ICA, Konsum och Matnära i Gamleby. Men
den lanthandel som jag är född 500 meter ifrån hem-
ma i Lönneberga har förvärvats av en barnkolonist i
Tyskland. Det visar naturligtvis utvecklingen lite
grann i ett nötskal. Det rår inga planbestämmelser
över, utan det är andra faktorer som styr det.
Låt oss fortsätta att titta på utvecklingen i det om-
råde som Knut Billing känner till. Ända ned i Väster-
vik tolv mil från Linköping kände man av när man
började etablera de stora köpcentrumen där. Det är
många faktorer som styr det sätt på vilket man plane-
rar. Jag tror att det är viktigt, och det har sagts här i
debatten också, att man tittar på hur man etablerar
köpcentrum. Den uppfattning vi har i den frågan -
och jag delar den uppfattning som Annelie Enochson
har gjort sig till tolk för så det behöver jag inte orda
mer om - finns också i reservation 12 i det här betän-
kandet.
Fru talman! Jag vill fortsättningsvis uppehålla mig
vid samhällsplaneringen ur ett jämställdhetsperspek-
tiv, ur barnens synvinkel och ur ett trygghetsperspek-
tiv. Först bör vi fråga oss om det är för alla männi-
skorna vi planerar. Planerar vi så att det underlättar
att vistas i samhället och inte tvärtom?
En grundläggande förutsättning för att människor
ska kunna känna livskvalitet i sitt boende är att boen-
demiljön är trygg. Sverige har traditionellt uppfattats
som ett tryggt land. Denna uppfattning visar sig allt
oftare vara en ren myt. Undersökningar visar att
många människor, särskilt kvinnor och unga, känner
oro eller rädsla i sitt boende. Därför är det viktigt att
ha dessa grupper som en utgångspunkt i arbetet med
att skapa tryggare boendemiljöer. Oftast utgår plane-
ringen från ett perspektiv som kan te sig naturligt för
en frisk medelålders man. Det vill vi i Centerpartiet
ändra på.
Vi menar att kommunerna i sin planeringsprocess
systematiskt bör gå igenom alla åtgärder som kan
genomföras för att kvinnor och ungdomar ska känna
trygghet just där de bor. Ett första steg kan vara att
lyssna på vad kvinnorna och ungdomarna har att säga
om var och när de känner sig trygga och otrygga.
Åtgärderna kan handla om utformningen av den fy-
siska miljön och att kvinnor och ungdomar som kän-
ner sig utsatta lätt kan få den hjälp och det stöd de
behöver.
Ett viktigt förebyggande arbete är att planera bo-
stadsområden som motverkar kriminalitet. Det har
varit uppe här i debatten. Sterila, storskaliga och
anonyma bostadsmiljöer fungerar som en katalysator
för vandalism och skadegörelse i alla dess former. I
antologin Barns och ungdomars välfärd redovisas
statistik om hur barn och ungdomar uppfattar sin
boendemiljö. Statistiken visar att 18 % av alla barn
och ungdomar känner sig otrygga i den nära miljön
intill hemmet. Störst andel otrygga finns bland de
barn och ungdomar som bor i lägenheter. Den otryg-
gaste situationen är enligt statistiken vägen till och
från skolan. Detta visar att barn och ungdomar i all-
mänhet bör ges möjlighet att påverka samhällsplane-
ringen i större utsträckning än vad som sker i dag.
Det bör ske inte minst för att underlätta möjligheterna
för funktionshindrade barn och ungdomar att röra sig
ute på egen hand.
Vi i Centerpartiet är övertygade om att det går att
skapa ökad trygghet i bostadsområdena om man pla-
nerar varma och välkomnande miljöer. Det går att
göra oerhört mycket för att förvandla anonyma, ste-
rila gårdar och gator till levande och trygga miljöer.
Det är viktigt att de boende själva får möjlighet att
föreslå förändringar och medverka i genomförandet.
Vi anser att brottsförebyggande aspekter alltid bör
tas med i såväl planeringen av bostadsområden som i
samhällsplaneringen i övrigt. Det här har majoriteten
avvisat. Vi undrar naturligtvis vad man har emot att
planera bostadsområdena för att förebygga brott i
stället för att underlätta dem, som det nu tydligen är
frågan om i många fall.
Men det är inte bara nya bostäder som behövs.
För skapande av trygga och hälsosamma livsmiljöer
behöver också många befintliga bostadsmiljöer för-
bättras. Det gäller särskilt i de s.k. miljonprograms-
områdena. Många kommuner har inlett eller genom-
fört väsentliga miljöförbättringar inom dessa områ-
den, men mycket återstår.
Ett område som särskilt måste beaktas då man
förnyar och förändrar i bostadsområden och i stads-
miljön är de handikappades situation. På många håll
görs goda insatser för ökad handikappanpassning.
Mycket återstår att göra, bl.a. så enkla saker som att
fasa av trottoarkanter.
I stadsmiljö kan nu genom Centerpartiets tidigare
insatser värdefulla naturmiljöer skyddas genom in-
rättande av nationalstadsparker. Behovet av national-
stadsparker bör inventeras. Samtidigt kan vi konstate-
ra att innebörden av institutet nationalstadspark behö-
ver bli mer känd, så att allmänheten uppmärksammar
institutets positiva innehåll.
Institutet nationalstadspark täcker dock inte hela
det lagtekniska behovet. Regeringen bör överväga
och komma med förslag till ytterligare instrument för
skydd av grönområden i stadsmiljö.
Det är angeläget att hela tiden diskutera på vilket
sätt vi kan utveckla planeringen av våra samhällen, så
att vi får trygga, barnvänliga och jämställda bostads-
områden.
Jag yrkar än en gång bifall till reservationerna 1
och 17.

Anf. 207 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Herr talman! Jag kan börja med att glädja talman-
nen och de närvarande ledamöterna med att jag inte
kommer att behöva åtta minuter för att framföra mitt
anförande.
Planfrågorna är en oerhört viktig del i arbetet med
att forma vårt samhället. För inte länge sedan be-
handlade vi ju här i kammaren ett betänkande som
ledde till att riksdagen gjorde ett tillkännagivande till
regeringen om behovet av en bred översyn av PBL.
Huvuddragen i Folkpartiets politik avseende planfrå-
gorna togs upp i det sammanhanget, och jag ska där-
för nu bara gå in på ett par punkter där vi har reserve-
rat oss i detta betänkande.
Ett av mina uppdrag här i riksdagen är att vara
med i riksdagens tvärpolitiska barngrupp. Frågor som
rör barnen och barnens möjligheter till inflytande
ligger mig mycket varmt om hjärtat, inte minst med
tanke på att jag har förmånen att vara farmor till fyra
små barn.
FN:s barnkonvention säger klart ifrån att barn i
förhållande till sin ålder och mognad ska få vara med
och samråda om exempelvis den fysiska planeringen.
Flera talare har redan varit inne på detta. Vi måste
utgå från hur barnen ser sin omgivning, hur de upple-
ver t.ex. vägen till och från skolan, lek- och parkom-
råden och annat. I reservation 2 framhåller vi reser-
vanter att barnens rätt till en trygg och fri utemiljö
måste vara en grundpelare i samhället.
I målen för den svenska bostadspolitiken betonas
vikten av att främja en god uppväxtmiljö för barn och
ungdom, vilket dock har dålig förankring i den
svenska lagstiftningen. I Norge måste, som en tidiga-
re talare nämnde, kommunerna lägga upp planerings-
arbetet så att barns och ungdomars synpunkter fak-
tiskt kommer fram. En ansvarig tjänsteman tar till
vara barnens intressen i dessa frågor. Sverige bör
följa det exemplet.
Vi begär i reservationen ett tillkännagivande att
regeringen bör lämna förslag till nationella riktlinjer
för barns deltagande och rättigheter i samhällsplane-
ringen.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
I reservation 4 har jag tillsammans med kd och
Centern anfört att de mycket skilda förhållandena i
vårt avlånga land innebär att bostadspolitiken inte kan
utformas lika över hela landet. Detta har också Anne-
lie Enochson mycket noggrant redogjort för.
Vi anser att regeringen bör utreda hur man kan ut-
forma lagstiftningen så att den i större utsträckning än
i dag tar hänsyn till regionala skillnader och behov.
Jag står bakom reservationen men yrkar för tids vin-
nande inte bifall till den.
I reservation 10 yrkar jag tillsammans med leda-
möterna från Moderaterna samt Sten Andersson att
den 1997 återinförda möjligheten att reglera handels-
ändamålet i detaljplan ska tas bort. Genom att det i
dag är möjligt att reglera handelsändamålet försämras
enligt vår mening konkurrensen inom handeln. Detta
leder med stor sannolikhet till högre konsumentpriser,
vilket är mycket negativt.
För mig och Folkpartiet är det oerhört viktigt att
medborgarens - den vanlige konsumentens - intres-
sen sätts i första hand, så länge det inte skadar någon
annan. Personligen handlar jag visserligen gärna i
min lilla lokala livsmedelsbutik i Lycksele, men jag
är medveten om att priserna där ligger högre än i
många andra större livsmedelsaffärer. Med ett hushåll
som mestadels består av två personer kan jag dock
klara det. För flerbarnsfamiljen, däremot, är lågpris-
alternativen väldigt viktiga. Därför är det, enligt min
och Folkpartiets mening, helt fel att möjliggöra re-
glering av handelsändamålet och därmed säga ja till
sämre konkurrens.
I princip samma argument kan gälla för reserva-
tion 11 om externa köpcentrum.
Jag står bakom båda dessa reservationer men yr-
kar inte bifall till dem.

Anf. 208 PER LAGER (mp):
Herr talman! Barnens bästa ska ju alltid vara en
ledstjärna för oss, inte minst i den fysiska planering-
en. Flera har nämnt barnens roll i planeringsarbetet
och hur man på något sätt ska kunna ta till vara deras
erfarenheter och "enmetersperspektiv", som jag för
övrigt tycker är ett fint uttryck.
Vi behöver inte gå så långt utanför den här bygg-
naden för att inse att det här samhället faktiskt inte är
byggt för de små barnen. På trottoaren går mammor-
na med sina barnvagnar, där barnen sitter just i höjd
med bilarnas avgasrör. Det är totalt olämpligt och
farligt, och jag förstår inte varför vi tillåter detta och
inte har rättat till en så enkel sak.
Hänsynen till barnens perspektiv och intresse krä-
ver att vi ser till att barnen inte utsätts för de faror
som skapas av oss vuxna. Det gäller framför allt i
gatumiljön, där vi självklart skulle ha friliggande
gång- och cykelfiler, så att barn och ungdomar kan ta
sig fram på ett säkert sätt. De ska helst vara separera-
de från biltrafiken för att inte direkt utsättas för ut-
släppen.
Jag tror att alla kan hålla med om att barnen är vår
minsta gemensamma nämnare. Men också våra allra
äldsta ingår i vår gemensamma nämnare. Däremellan
finns också en stor grupp av olika funktionshindrade,
som vi alltid måste ta hänsyn till. När vi t.ex. skapar
vackra stadsmiljöer med kullerstenar måste vi tänka
på att människor som är beroende av en rullator inte
kan ta sig fram där, om vi inte gör en särskild fil för
människor som går med rullator. Dessutom kan sam-
ma fil hjälpa dem som går med barnvagn och som har
små barn som går med.
Jag är väldigt mån om vackra stadsmiljöer, men
sådana får inte leda till att rullatolsbundna inte kan gå
där och att de små barnen inte kan ta sig fram utan att
snubbla. Detta är väldigt viktigt.
Herr talman! Miljöpartiet har ställt sig bakom fem
flerpartireservationer i det här betänkandet. Vi har
också en egen reservation som gäller externa köp-
centrum.
Om jag först ska sammanfatta de övriga flerparti-
reservationerna på ett kort sätt vill jag säga att det
handlar om barnen. Det handlar också om den tysta
miljön och behovet av bullerfria områden. Vi vet att
tystnaden i sig är utrotningshotad, och vi behöver helt
enkelt skärpa planeringen när det gäller möjligheten
att slippa buller. För att göra det mer mänskligt borde
vi också sänka bullergränsen från 55 decibel till 40.
Det är ett förslag från Miljöpartiet.
När det gäller översvämningsriskerna delar vi
synpunkten om att räddningstjänsten måste vara in-
kopplad på ett tidigt stadium och ingå i remisskretsen
för översiktsplanen.
Det jag vill säga om grönområden - de gröna
lungorna, som jag brukar kalla dem - handlar också
om barnen. Det är just de här små områdena som är
livsviktiga dels för barnens möjligheter att leka, dels
för att skapa fria zoner där inte avgaser och buller
direkt påverkar. Därför är dessa små områden, dessa
gröna lungor, så viktiga. Det måste ske en skärpning
så att vi får ett starkare skydd av dem.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har en liknande in-
ställning till köpcentrum. Vi står väl på samma sida
av vägen, för att travestera det som tidigare har sagts.
Det handlar om ett tillfälligt stopp, ett tillfälligt råd-
rum för hur man ska kunna återskapa eller ge möjlig-
heter för samhället att ge service till alla - då talar jag
om de små barnen igen, de äldsta och de funktions-
hindrade - och motverka den separation av boende
och handel som i dag med rasande fart sker. Vi har en
planering på ett trettiotal sådana här stora externa
stormarknader i dag. Om man nu tycker att det billiga
priset är det som helt avgör så må det ske på det sät-
tet, men för mig handlar det om solidaritet och lojali-
tet, om att skapa levande stadskärnor och ha kvar den
europeiska stadskärnemodellen och om att inte låta
oss förändra vårt sätt att leva mer mot den ameri-
kanska modellen, där man byggde just på det här med
att vara bilburen - en huvudhjuling, som en del kallar
det, dvs. man är beroende av bilen för att över huvud
taget kunna leva ett normalt samhällsliv. Bilen ska
givetvis inte förbjudas, men den ska heller inte vara,
som jag tror att Sten Lundström sade, en förutsättning
för att få mjölk och bröd. Det är väldigt viktigt.
Herr talman! Jag står självklart bakom de gemen-
samma reservationerna och yrkar särskilt bifall till
reservation 14.

Anf. 209 CARINA MOBERG (s):
Herr talman! Jag har fått förtroendet att föra fram
mitt partis uppfattning, vilken är densamma som
utskottets ställningstaganden i de frågor som tas upp
under rubriken Planfrågor i bostadsutskottets betän-
kande nr 8. Jag ska fatta mig ganska kort genom att i
mitt anförande koncentrera mig på ett mindre antal
frågor.
Plan- och bygglagen i dess nuvarande form har nu
varit i kraft i drygt ett decennium. Ett antal ändringar
och justeringar har gjorts i lagstiftningen, men trots
allt av mindre omfattning. Som alla lagar kräver även
PBL anpassning till samhällsförändringar. Det finns
därför anledning att dra slutsatser av hur lagen funge-
rar i dag i förhållande till sina syften och att bedöma
vilka förändringar som är nödvändiga med hänsyn till
gjorda erfarenheter och de samhällsförändringar som
ägt rum under perioden.
Vi har haft stora förändringar i komplexet av
samhällsbyggnadslagar. Vi har fått miljöbalken som
bygger på helt andra principer än PBL, vi har fått
miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsmål och vi har
väglagen, banlagen, lagen om exploateringssamver-
kan, VA-lagen m.fl. lagar som i varierande grad är
harmoniserande med varandra.
Av dessa m.fl. skäl är det dags för en översyn av
plan- och bygglagen, vilket vi redan tidigare har kon-
staterat och beslutat här i kammaren. Vi behöver en
bra lagstiftning om plan- och byggfrågorna och är
rädda om de specifika verktyg som behövs för att vi
ska kunna uppfylla flera viktiga mål, inte minst på
boendets och bostadsbyggandets område.
Med hänvisning till detta avstyrks i nuläget alltså
flertalet motionsyrkanden. Andra skäl är att det pågår
andra utvecklingsarbeten och utredningar på området.
Det finns dock, som tur är, undantag som bekräf-
tar regeln vad gäller hänvisningar till ovan nämnda. I
två socialdemokratiska motioner tas frågor om be-
gränsningar i yttrandefriheten genom privatisering av
allmänna eller gemensamma platser upp. Motionärer-
na framhåller att demokratin förutsätter debatt, opini-
onsbildning och ett offentligt samtal. Yttrandefriheten
i sin tur är en förutsättning för demokratin.
Torget har sedan urminnes tider stått som symbol
för det demokratiska samtalet. Där har människor
kunnat mötas och åsikter utväxlas och brytas mot
varandra i ett fritt meningsutbyte. Torgen och våra
centrum är naturliga samlingsplatser. Utvecklingen är
den att möjligheterna till ovanstående i rask takt hål-
ler på att förändras. Torgen är inte alltid längre of-
fentligt ägda eller görs kanske om till inglasade galle-
rior med stora parkeringsområden runtomkring. Som
om inte det vore tillräckligt har i dag ägaren av den
tidigare offentliga platsen nu möjlighet att bestämma
vilka åsikter som får framföras av vem och kan t.o.m.
ta betalt av den mötesarrangör som har fått lov att
framföra sina åsikter.
Det här är ett växande problem, precis som ett par
talare före mig har redogjort för. Motionärerna och
utskottsmajoriteten föreslår därför att riksdagen gör
ett tillkännagivande till regeringen. Huvudprincipen
bör vara den att var och en i förhållande till fastig-
hetsägaren ska ha rätt att använda offentliga platser
för debatt, opinionsbildning, offentliga samtal, flyg-
bladsutdelning m.m.
Regeringen bör överväga de frågor som vi har pe-
kat på och ta ställning till hur avvägningen mellan de
olika intressen som gör sig gällande bör göras, där-
ibland äganderätten. Därefter bör regeringen åter-
komma till riksdagen med de lagförslag m.m. som
kan krävas.
Herr talman! En period såg det ut som om ett
enigt utskott stod bakom det här tillkännagivandet,
men föga förvånande, för mig också, hittade mode-
rater och kristdemokrater ett kryphål att slinka ut
igenom. Det är väl bara att tacka för de användbara
argument som handlar om att dessa partier sätter
äganderätten före demokratin och renhållningskost-
nader före utrymme för det fria ordet. Detta skulle
enligt dessa båda partier kräva en utredning av frå-
gan.
Även jag avser nämna några ord om externa köp-
centrum. I betänkandet behandlas ett antal motioner
som tar upp frågor om externa köpcentrum. Vi känner
alla till vilka uppslitande diskussioner vi har på olika
håll i landet kring frågor som sorterar under denna
rubrik. Här finner vi diametralt olika uppfattningar
från olika partier, och fyra olika reservationer har
bifogats betänkandet. Vi har redan fått en redovisning
av flertalet av dessa reservationer, men enligt mitt sätt
att se detta, vilket också avser ett försök till samman-
fattning, är det så att här finns allt: Miljöpartiet har
krav på att låta grannkommuner ges vetorätt vid eta-
blering av köpcentrum. Kristdemokraterna kräver
bl.a. att kommunfullmäktige bör utarbeta en handels-
policy som ska antas en gång per mandatperiod -
men ingen hindrar väl en kommun att redan i dag
genomföra detta? Vänsterpartiet kräver införande av
ett moratorium för nya externa köpcentrum. Modera-
terna vill ha mer konkurrens och lägre priser framför
allt, och absolut inga restriktioner av något skäl.
Jag kan inte låta bli att fråga Knut Billing om han
har missat en av de skrivelser som har skickats till
bostadsutskottet för inte så länge sedan. Den registre-
rades i slutet på februari och gäller externmarknads-
etableringar. Det lät på Knut Billing som om alla
företagare och affärsidkare håller med honom. Så är
inte fallet. Därför vill jag ta upp kammarens tid med
att berätta om just denna skrivelse.
Skrivelsen kommer från 16 företagare, fastighets-
ägare och representanter för Svensk Handel samt ett
antal kommuner inom Värmland och Dalsland. Där är
man mycket bekymrad över hotet om etablering av
externa köpcentrum i just den delen av landet, som
man väljer att beskriva det.
Utöver de reservationer som jag tidigare nämnde
förs i en reservation ett mycket konstigt och generali-
serande resonemang om tidrika respektive tidfattiga
människor. Reservationen mynnar ut i att det är an-
geläget att förstärka kommunernas mandat att utöva
sitt planeringsansvar. Det tolkar jag som att man
tillstyrker ett fortsatt starkt kommunalt planmonopol.
Vi är inte direkt överens om hur frågorna ska
handläggas. Det stärker oss socialdemokrater i upp-
fattningen att det bör vara en av de frågor som den
kommande PBL-utredningen ser över.
Flera talare har tagit upp inflytandefrågor, i syn-
nerhet barnens möjlighet till inflytande i planproces-
sen. Vi socialdemokrater anser också att det är oer-
hört viktigt. Jag kan nämna att det finns kommuner
som är föregångare, exempelvis Växjö. Där har
kommunfullmäktige fattat beslut om att samtliga
nämnder och styrelser ska ta hänsyn till barnens möj-
ligheter att påverka inte minst samhällsplanering och
utbyggnad.
Senast vi debatterade plan- och byggfrågor här i
riksdagen fattade vi beslut om att en bred översyn av
lagen ska göras. Det är oerhört viktigt att arbetet
genomförs etappvis. Vi kommer att få tillfälle till
många och spännande debatter om planfrågor fram-
över.
Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till ut-
skottets förslag i dess helhet och avslag på samtliga
reservationer.

Anf. 210 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Det är förvisso sant att det är ett tag
sedan PBL kom till. Mycket har hänt och lagstift-
ningen bör anpassas. Vi har nu en översyn framför
oss.
Min fråga är om de förslag som vi har framställt i
motionerna ogillas av majoriteten eller om de avslås
med hänsyn till översynen. Varför är det annorlunda
med de två krav som socialdemokratiska motionärer
framfört?
Kan man tänka sig att de förslag som vi har väckt
kommer igen efter översynen? Det gäller barnens roll,
jämställdhetssynen, brottsförebyggande och institutet
för skydd av mindre grönområden samt handlings-
program för att bevara mångskiftande kulturmiljöer.
Kan det tänkas att de kommer igen efter översynen i
form av en proposition?

Anf. 211 CARINA MOBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tror säkert att många av de vikti-
ga frågor som Centerpartiet tar upp i motioner och
reservationer återkommer i en eller annan form. Jag
tror att de allra flesta i kammaren ställer sig bakom att
det är viktiga frågor - jämställdhetsfrågor, brottsföre-
byggande frågor, frågor om barnens inflytande m.m.
Jag vill försäkra Agne Hansson att bostadsutskot-
tet behandlar alla motioner lika seriöst. Den översyn
av plan- och bygglagen som vi redan har fattat beslut
om bör, som jag sade i mitt anförande, redovisas
etappvis. Det är viktigt att vi kan ta tag i många frå-
gor relativt snabbt. Enligt vår uppfattning får utred-
ningen inte dra ut för långt på tiden. Frågorna är för
viktiga för det.

Anf. 212 ANNELIE ENOCHSON (kd)
replik:
Herr talman! Jag har bara en fråga till Carina Mo-
berg. Det rör det som också Agne Hansson tog upp.
När Socialdemokraterna lägger fram två motioner går
de igenom. Jag blir oroad när jag läser majoritetstex-
ten i betänkandet. Där står följande: "Den inskränk-
ning av äganderätten som ordningen skulle innebära
synes i allmänhet inte vara av någon egentlig betydel-
se." Det är det sista vi reagerar på.
Vi tycker att man ska se över frågan om rätten att
använda offentlig plats, om det är ett så stort problem.
Samtidigt är vi oroade för att äganderätten inskränks.
De två sakerna står inte emot varandra, utan det är
frågan om hur långt man är beredd att gå. Man vänder
på en ordning. Vilka konsekvenser kommer det att
få? Därför kan vi inte ställa oss bakom majoritetens
förslag. Därför har vi reserverat oss.
Inger det inte en socialdemokrat oro, att ägande-
rätten inte har någon egentlig betydelse?

Anf. 213 CARINA MOBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att man ska förmins-
ka sin egen betydelse så mycket som Annelie Enoch-
son gör genom att låta påskina att vi behandlar mo-
tioner olika beroende på vem som har skrivit dem.
Alla motioner behandlas naturligtvis utifrån innehåll
och krav.
Som jag sade i mitt anförande förutsätter vi att re-
geringen kommer tillbaka till riksdagen med förslag
till lagstiftning m.m. Det kan landa i någonting annat,
om regeringen finner att man behöver utreda frågan.
Jag nämnde också att äganderätten naturligtvis är
viktig i sammanhanget. Det kommer inte att förbises
på något sätt.

Anf. 214 KNUT BILLING (m) replik:
Herr talman! Carina Moberg undrade om jag hade
läst ett brev som hade kommit till bostadsutskottet
angående handelsetablering. Det har jag gjort, mycket
noga.
Det finns fler som har samma uppfattning som de
som skrev brevet, nämligen att vi inte bör ha för
mycket handelsetablering. De menar också att vi inte
bör ha för mycket lokaler. Det som kännetecknar dem
som skriver sådana brev är som regel att de är fastig-
hetsägare och hyr ut affärslokaler. Då ligger det i
sakens natur att man inte i första hand vill att det ska
komma fler lokaler än dem man själv hyr ut.
Det viktiga är att se till att vi har en handelsetable-
ring och handelslokalisering som gör att konkurren-
sen och människornas valfrihet blir så stor som möj-
ligt.

Anf. 215 CARINA MOBERG (s) replik:
Herr talman! Jag uppfattade ingen fråga från Knut
Billing.

Anf. 216 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag har två frågor. Den första gäller
barnens rätt till delaktighet i planeringen. Tycker
Carina Moberg att det är tillräckligt att statsmakterna
inväntar projekt från enskilda kommuner? Det är inte
första gången man motionerar om denna fråga. Det är
ganska förmätet att hänvisa till den översyn av PBL
som nyligen är beslutad. Detta är ett krav som har
ställts flera gånger och blivit avslaget varje gång.
Tycker inte Carina Moberg att det har gått ganska
många år sedan FN:s barnkonvention kom? Fortfa-
rande är det bara en kommun i Sverige som har tagit
initiativ i frågan. Är det inte hög tid att man nu ser till
att leva upp till de konventioner som vi ställer oss
bakom i FN?
Den andra frågan avfärdade Carina Moberg lite
enkelt med att säga att vissa partier kräver moratori-
um. Det var i det här fallet Vänsterpartiet, men även
Miljöpartiet kräver såvitt jag förstår ett moratorium.
Vi kräver inte ett moratorium för tid och evigheter
utan just för att man ska få rådrummet att se över
lagstiftningen så att den stämmer något så när överens
med behovet av regional planering. Till det tillför vi
en motion i betänkandet som handlar om att stärka
den regionala nivån i samhällsplaneringen.
Kan det inte finnas anledning att nu ta en paus i
utbyggnaden av de 30-40 externa köpcenter som står
på kö medan vi ser över lagstiftningen och för fram
en rimlig lagstiftning?

Anf. 217 CARINA MOBERG (s) replik:
Herr talman! Vi socialdemokrater anser inte att vi
bör införa ett moratorium. Riksdagen har redan gjort
ett tillkännagivande tidigare här under våren och gett
regeringen till känna att man man måste se över detta
med förtur. Plan- och bygglagen säger i dag ingenting
om regionala mål för samhällsplaneringen. Vi vet
ändå alla att de finns och måste finnas. Länsstyrelser-
nas arbete sker exempelvis huvudsakligen i form av
regionalisering av nationella mål. Detta är en viktig
fråga. Vi anser att vi genom det tillkännagivande
riksdagen har gjort tidigare har gjort det som förvän-
tas av Sveriges riksdag.
Även Sverige ska självfallet leva upp till FN:s
barnkonvention. Det måste göras mer på området som
handlar om barns inflytande. Samtidigt händer det
saker hela tiden. Boverket har skrivit rapporter och
jobbar med frågorna. Kommundemokratikommittén
har tagit upp frågorna och lämnat förslag som vi
kommer att få behandla så småningom. Barnsäker-
hetsdelegationen arbetar och lämnar förslag. Barn-
ombudsmannen har fått större befogenheter.
Så sent som i går fick åtminstone jag i min hand
en rapport från Barnombudsmannen, som jag tyvärr
inte har hunnit läsa igenom helt och hållet. Den inne-
håller en hel del bra resonemang och konkreta förslag
på detta område. Det gäller att vi politiker på rikspla-
net, politiker på det regionala planet och politiker på
det lokala planet tillsammans arbetar för att de ska få
genomslag.

Anf. 218 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Man måste undra om inte Carina
Moberg kan känna någon som helst oro över att innan
översynen av plan- och bygglagen har skett har vi fått
30-40 nya externa köpcenter. Det kanske visar sig att
det inte är särskilt önskvärt när vi har stiftat lagen. Av
det skälet borde man kunna ställa sig bakom försla-
get. Man vill förstärka lagstiftningen och den regio-
nala planeringen, om jag förstår betänkandet och
utskottsmajoritetens text rätt i det här fallet. Är Cari-
na Moberg aldrig rädd att hon kommer för sent?
När det gäller barns rätt till planering tycker jag
att det är ren slöhet att man inte har lyckats komma
någonstans på vägen på den statliga nivån i dessa
frågor och att man inte har tillfört detta till PBL. Det
finns ingen anledning att vänta på någon utredning.
Det borde man kunna göra omedelbart.

Anf. 219 CARINA MOBERG (s) replik:
Herr talman! Jag förstår inte varför man ska gå in
och göra en förändring på ett område som berör ett
om än väldigt viktigt område när vi vet att vi ska ta
ett helhetsgrepp på plan- och bygglagen. Det är svaret
på den delen av Sten Lundströms fråga.
Jag vet inte var Sten Lundström från siffran 30
nya externa köpcenter ifrån. Jag är inte speciellt oro-
lig för att det kommer att bli fallet. Om vi t.ex. läser
den rapport som finns bifogad betänkandet ser vi att
frågan diskuteras fram och tillbaka, att man kan ändra
sig under arbetets gång, osv.
Jag tror att vi nu ska avvakta helhetsöversynen.
Jag ser fram emot att få nya förslag att diskutera och
debattera i kammaren etappvis.

Anf. 220 KNUT BILLING (m):
Herr talman! Jag begärde ordet för att lugna Sten
Lundström. För att han ska kunna sova lugnt och
tryggt i natt vill jag säga följande för att skingra den
oro han kände för att det skulle vara betydande skill-
nader vad gäller handelsändamål i detaljplan mellan
Kristdemokraterna och Moderater. Efter en borgerlig
valseger är jag helt övertygad om att Kristdemokra-
terna och Moderaterna kommer att komma fram till
en gemensam klok ståndpunkt tillsammans med
Centerpartiet och Folkpartiet. Det har vi gjort tidiga-
re, och det kommer vi att göra även denna gång.

Anf. 221 STEN LUNDSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag vet inte om det blir så mycket av
replik. Jag måste till Knut Billing säga att det är
ganska lysande att han använder anförandetiden för
att berätta vad andra partier tänker göra.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 april.)

13 § Byggfrågor

Föredrogs
bostadsutskottets betänkande 2001/02:BoU9
Byggfrågor.

Anf. 222 INGA BERGGREN (m):
Herr talman! Till detta betänkande om byggfrågor
har fogats två moderata reservationer. De tar upp dels
byggande i vissa miljöer med lokal särprägel, dels
samrådsplikt inför markarbeten, och de berör båda
småföretagsamhet.
Runtom i Sverige och inte minst i Skåne finns
byar som består av blandad bebyggelse med både
bostäder och småföretagsamhet bl.a. i form av jord-
bruk. Det är samhällen där gårdarna ligger tätt och
där livsstilen många gånger bygger på gamla traditio-
ner. Utvecklingen i samhället i övrigt har inneburit att
dessa byar i dag representerar värdefull miljö som bör
bevaras och tas till vara. Den blandning som finns här
och den särprägel som detta skapar har också gjort
dem till mycket attraktiva boendemiljöer.
För att dessa byar ska bestå och kunna behålla sin
särart är det viktigt att de ges möjlighet till fortsatt
utveckling. Det innebär att de som bosätter sig här
måste ta hänsyn till och acceptera att mångsidigheten
kvarstår. Det tycker vi moderater är viktigt. Det tycks
finnas viss oklarhet kring vilken förekomst av jord-
bruk kan komma till stånd inom ramen för pågående
markanvändning, och oklarheten är olycklig. Den kan
riskera att sätta käppar i hjulet för utvecklingen i byar
och mindre samhällen med just denna speciella
blandning av boende och annan verksamhet.
Därför menar vi att det bör tillsättas en utredning
för att klargöra gällande lagstiftning på denna punkt.
Syftet med den utredningen bör alltså vara att säker-
ställa förutsättningarna för såväl boende som närings-
verksamhet i dessa särpräglade miljöer. Jag yrkar
bifall till reservation 1 under punkt 1.
Jag vill också säga några ord om den andra reser-
vationen. Gatuarbeten och andra ingrepp som medför
trafikavstängningar leder ofta till att affärer och andra
småföretag drabbas i form av minskade intäkter och
andra avbräck i verksamheten. Därför menar vi mo-
derater att det bör införas en skyldighet för kommu-
ner och andra utförare att i samband med bl.a. gatuar-
beten informera och samråda med näringsidkare och
andra som berörs av ingreppen om tillvägagångssätt
och vid vilken tidpunkt ingreppen ska göras.
Det finns ett flertal exempel på att speciellt små-
företagare drabbas. Låt mig ta ett exempel.
"Mackstrid kan bli fall för HD" kunde man läsa i
Skånska Dagbladet i slutet av mars.
Vidare: "Nu backar petroleumbranschen upp
mackägaren i Trelleborg som tappade omsättning
efter gatuarbete."
Fallet kommer, som ni förstår, från min egen
kommun. Tvisten mellan mackägaren och Trelleborgs
kommun har pågått ett antal år. Vissa infarter till
bensinmacken stängdes av under ett antal månader
för gatuarbete och utfördes på ett sådant sätt att arbe-
tet, enligt mackägaren, tog onödigt lång tid. Dessut-
om var samrådet otillräckligt, hävdade han. Mackäga-
ren hävdade därvid att han var berättigad till ska-
destånd. Försäljningen minskade med 10 %, och
många kunder sökte sig till andra mackar på grund av
att det var krångligt att ta sig fram.
Förra året gav miljödomstolen i Växjö mackäga-
ren rätt. Kommunen blev enligt domen skadestånds-
skyldig med 80 000 kr. Men kommunen överklagade,
och Miljööverdomstolen ändrade den tidigare domen.
Enligt domstolen medförde kommunens ombyggnad
inte större olägenhet än vad en rörelseidkare får tåla.
Men mackägaren går vidare och begär prövningstill-
stånd i Högsta domstolen.
Med dessa konstateranden ställer jag mig natur-
ligtvis helt och fullt bakom också reservationen om
samrådsplikt inför markarbeten, men för tids vinnan-
de yrkar jag bifall endast till reservation 1 under
punkt 1.

Anf. 223 OWE HELLBERG (v):
Herr talman! Detta betänkande behandlar en rad
frågor kopplade till framför allt plan- och bygglagen
och lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader.
Vi i Vänsterpartiet har framfört våra krav på flera
förändringar av nuvarande lagstiftning under flera års
tid, och nu har äntligen regeringen förstått att det
måste ske en genomgripande översyn av lagstiftning-
en. Det har gått 15 år sedan PBL trädde i kraft, och
under tiden har villkoren för byggandet radikalt för-
ändrats. Tillkomsten av miljöbalken har också skärpt
miljökraven på byggandet, vilket Vänsterpartiet tyck-
er är bra. Trots detta behöver man inte avvakta den
kommande utredningen på varenda punkt. Det gäller
flera vänsterkrav som ställs i motioner som behandlas
i detta betänkande. Jag ska ta upp några av kraven.
Kulturhistoriskt värdefulla bebyggelse lever far-
ligt med nuvarande lagstiftning, i varje fall när det
gäller inomhusmiljön. Utskottsmajoriteten påstår att
nuvarande lagstiftning ger ett bra skydd för detta, ja,
t.o.m. bättre än den tidigare lagstiftningen. Samtidigt
säger utskottsmajoriteten att de erfarit att en utred-
ning är på gång när det gäller just att förbättra skyd-
det för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Det är
minst sagt motsägelsefulla uppgifter. Här behövs
ingen utredning, utan en skärpning av plan- och
bygglagen, som föreskriver en bygglovsprövning av
inre förändringar i dessa miljöer. Det behövs en före-
byggande åtgärd som förhindrar att kulturhistoriskt
värdefulla byggnader kan omvandlas till kulisser,
med oförändrade utsidor och totalförändrade insidor.
Den kvalitetsansvarige har inte som uppgift att ta till
vara dessa intressen, vilket gör det nödvändigt för en
byggnadsnämnd att få ta ställning till en ombyggna-
tion innan det är för sent.
Vänsterpartiet tackar för stödet från alla partier
utom s och m, som i ohelig allians tar parti för fastig-
hetsägarnas intressen.
När det gäller kvalitetssäkringen av byggandet,
tillsyn och kontroll m.m. har Vänsterpartiet valt att
inte reservera sig. Vi avvaktar den utredning som
regeringen nu tillsätter. Flera av de brister i byggpro-
cessen som Vänsterpartiet påpekat kommer nu att
behandlas, och ytterligare kompletteringar görs i
propositionen om inomhusmiljön - krav som Väns-
terpartiet drivit igenom. Det handlar t.ex. om den
kvalitetsansvariges roll och kraven på slutbevis från
byggherren om att byggnaden uppfyller samhällets
krav. Det är naturligtvis orimligt att det i Sverige av i
dag sker fuskbyggen med fukt- och mögelproblem
som följd.
Barnsäkerhetsfrågorna i bostäder och boendepla-
nering börjar bli en följetong i våra utskottsbetänkan-
den. Utskottsmajoritetens försvar för att inte tillstyrka
Vänsterpartiets motion i frågan varierar - allt från att
det är ett föräldraansvar till att det ska lösas med
informationsinsatser. Det är åtta år sedan jag skrev
min första motion i frågan, och jag börjar bli otålig
över att inget händer. Och när något händer, som nu i
Boverkets byggregler, gäller det nybyggnation och
inte där problemen finns i det som har byggts före
1973.
Barnombudsmannen har detta väldokumenterat
och konstaterar att de olyckor som skett, ibland med
dödlig utgång, har skett i hus byggda före 1973. Vad
mer kan utredas när det gäller den typen av fallolyck-
or?
Den av regeringen i höstas tillsatta Barnsäker-
hetsdelegationen har ett brett uppdrag för att se över
frågor om barns säkerhet i den byggda miljön. Det är
väl bra att den får göra sitt jobb, men när det gäller
fallolyckorna är det enkelt. Det behövs en ändring av
nu gällande lagstiftning så att barnsäkerhetskraven
omfattar alla bostäder och att det är åtgärdat förslags-
vis om fem år. Tydliga krav är enda lösningen på den
orimliga ordning som gäller i dag. Det är även en
klassfråga, eftersom vi vet hur barnfamiljerna bor,
och i detta fall gäller det boendet i miljonprogramsbe-
ståndet.
Herr talman! Det ekologiska hållbara byggandet
är ett begrepp som används i alla möjliga samman-
hang men som inte fått någon egentlig definition i
våra byggregler. Det är ingen lätt fråga, men detta
måste konkretiseras om det ska få ett verkligt inne-
håll. I lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader
räknas upp en rad egenskaper som en byggnad ska ha
och som kan synas vara bra för miljön. Där nämns att
byggnader inte ska släppa ut giftig gas, farlig strål-
ning, förorening eller förgiftning av mark eller ha ett
bristfälligt omhändertagande av avloppsvatten m.m.
Den energi som används ska vara anpassad till de
klimatförhållanden som råder och ha en låg förbruk-
ning. Men vilka krav som ställs för att byggnaden ska
vara en del av ett ekologiskt kretslopp framgår inte.
Vilka krav ställs på byggmaterialet, på nivån för
energiförbrukningen, på utsläpp av koldioxid, på
användningen av ändliga råvaror och på användning-
en av olika kemikalier? Vilka krav ställs på möjlig-
heten till återanvändning eller återvinning när det är
dags för rivning? Det är viktiga frågor som inte får
något svar.
Den byggda miljön svarar inom EU för 40 % av
energianvändningen - mer än biltrafiken - och har en
stor potential att spara energi och därmed minska
koldioxidutsläppen. Lagstiftningen måste förtydligas
genom att det i BVL införs ett nytt egenskapskrav om
ekologisk kretsloppstillämpning i dess helhet. Det är
ett berättigat krav, inte minst utifrån miljöbalken, vars
allmänna hänsynsregler ska efterlevas, vilket omfattar
även plan- och byggreglerna.
Direktverkande elvärme i bostadshus är ett inef-
fektivt sätt att använda en högt förädlad produkt. Ska
energiproduktionen ställas om och kärnkraften av-
vecklas är det viktigt att få bort elenergin som upp-
värmningskälla. Vänsterpartiet avvaktar i nuläget
utredningen som ska se över möjligheterna att förbju-
da direktverkande el för uppvärmning och den lag-
stiftning som skulle kunna gälla från 2005. Men om
inget händer, eller om utredningen inte föreslår något
förbud, återkommer vi i frågan.
Till sist vill jag kommentera en ganska märklig
hantering av en vänsterpartimotion, där vi föreslår ett
nationellt handlingsprogram för ökad träanvändning i
byggandet. Ett starkt skäl till att genomföra sådana
program är att minska byggsektorns miljöbelastning
och minska bruket av ändliga resurser. I Sverige
uppvisar byggandet av offentliga lokaler och flervå-
ningshus en låg träandel. Betong och stål dominerar.
Detta är anmärkningsvärt mot bakgrund av att
Sverige sedan mer än ett sekel är en av världens star-
kaste exportörer av trävaror. Ett hinder har naturligt-
vis varit förbudet mot att bygga hus högre än två
våningar i trä, som fanns fram till 1994.
Vi borde se till möjligheterna i stället för hindren
framöver. Nationella program för träbyggande har
fallit väl ut i Finland, Schweiz och t.o.m. det skogfat-
tiga Holland, där träbyggandet ökat med 15 % mellan
1990 och 2000 och där ett nytt program från 2001 vill
minska byggsektorns miljöbelastning med 90 % fram
till 2020. En fortsatt satsning på ökad träanvändning
har en central roll.
I Sverige finns skogsråvaran, tekniken, kunnandet
och kompetensen, men tydligen inte viljan till hand-
ling. Här är det betongindustrin som dominerar och
får god hjälp av betongblockspartierna Socialdemo-
kraterna och Moderaterna, som gemensamt avslår v-
motionen. Ännu märkligare blir det med tanke på att
en liknande motion tillstyrktes enhälligt på näringsut-
skottets möte i går.
Herr talman! Frågor som berör elsäkerhet, kraft-
ledningar, master och antenner, m.m., kommer Willy
Söderdahl att ta upp lite senare om han har tid.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vationerna 10 och 14 men står naturligtvis bakom
samtliga v-reservationer.

Anf. 224 ULLA-BRITT HAG-
STRÖM (kd):
Herr talman! Inför betänkandet om byggfrågor har
vi hanterat ett antal motioner. I stort handlar det om
bygglov, tillsyn och kontroll, egenskapskrav, kvali-
tetssäkring och byggande i trä. Vi kristdemokrater är
glada över att vi kommit så långt att en översyn av
plan- och bygglagen kommer att göras för att man ska
kunna sammanställa och strukturera de förslag och
överväganden som tidigare framförts i flera utred-
ningar om PBL och där den fortsatta beredningen
ännu inte lett till överväganden. Det handlar om
byggherrerollen, miljökvalitetsmål, bevarande av
kulturarv, byggsamråd när det gäller handikappfrå-
gor, bygglovsprövning, länsstyrelsens tillsynsroll, hur
hela byggnadens livslängd ska säkras osv.
Det räcker inte, Siv Wittgren-Ahl, att stapla ut-
redning på utredning. Det handlar om handlingskraft
- en kraft som regeringen hittills tyckts sakna.
Den byggkommission som regeringen tillsatt har
fått sina direktiv. Kommissionen ska föreslå åtgärder
som håller byggkostnaderna nere och höjer kvalite-
ten.
Den 30 oktober år 2000 lämnade jag in en inter-
pellation till statsrådet Leif Pagrotsky om upphand-
lingens betydelse för byggkostnader. Det blev kon-
kurrensminister Ulrica Messing som först den 16
januari år 2001 besvarade min interpellation. Hon
delade mina åsikter om den obefintliga konkurrensen.
Den nya kommissionen har fått uppdraget att fö-
reslå åtgärder som håller byggkostnaderna nere och
höjer kvaliteten. Byggbranschen har sedan några år
tillbaka ett etiskt råd, dit både byggbolag och bestäl-
lare kan vända sig om de inte tycker att branschens
företag sköter sig.
Vad är då kvalitet för människor? En forsknings-
rapport från Institutet för bostads- och urbanforskning
- Hushållens värdering av egenskaper i bostäder och
bostadsområden - beställd av fastighetsägarna, visar
att matbutik, skola, barnomsorg, vårdcentral och
åldersmässig blandning ligger högt. God kollektivtra-
fik har stor betydelse. För själva fastigheten gäller
främst trygghet och säkerhet. Sedan kommer utemil-
jön med buskar och träd, soligt läge och bilfri inner-
gård. Det ska vara en fysiskt attraktiv miljö som är fri
från trafikstörningar. Det ska vara en handikappvän-
lig utemiljö och en utemiljö med rumskänsla, och det
ska finnas lättillgänglig kompostering av avfall.
För själva lägenheten gäller god möblerbarhet,
köksutrustning av hög kvalitet, ett gott hantverksmäs-
sigt utformande, tvättmaskin och torkskåp, charm
samt anpassning till källsortering.
Herr talman! Kristdemokraternas motioner i detta
betänkande handlar om att också staten tar sitt ansvar
för tillgängligheten för personer med funktionshinder
genom ansvars- och finansieringsprincipen. Det
handlar om en översyn av plan- och bygglagens be-
stämmelser om kvalitetssäkring, förtydligande av
produkt- och kvalitetsansvaret, en samordning av
mobilnätsutbyggnaden och hänsyn till natur- och
kulturvärden samt möjligheter till mellanboendefor-
mer för äldre.
För tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall
till reservation 6 under punkt 8 om kvalitetssäkring i
byggandet.
Byggande med kvalitet för bättre innemiljö är en
av oss prioriterad fråga. Ansvaret måste tydliggöras.
Byggsektorn står för drygt en tredjedel av det globala
resursuttaget, energiförbrukningen och det genererade
avfallet. Återvinningsbara och hälsodeklarerade
byggmaterial, användning av förnybar energi och
resurseffektiva lösningar är viktiga medel för att
minska byggandets miljöpåverkan. Experimentbyg-
gande för att utveckla mer miljövänliga och hälso-
samma lösningar borde ligga högre i prioritetsord-
ningen hos regeringen.
Innemiljö har stor betydelse för människors hälsa.
Vi återkommer till den debatten senare i vår, när
betänkandet om propositionen om vissa inomhus-
miljöfrågor kommer.
Vi kan inte fortsatt nöja oss med undermålig ven-
tilation, obeprövade bygg- och inredningsmaterial
och fukt och mögelskador, som uppkommer genom
stress av byggnationen. En hälsofrämjande livsfiloso-
fi bygger på att barnen växer upp i bostäder som är
hälsofrämjande. Produktansvaret måste förtydligas.
Det är oerhört viktigt att staten inte drar sig undan
finansieringsansvaret när det gäller handikappanpass-
ning, som jag sade tidigare. Visst ska kollektivtrafi-
kanter bära en del, kommunkassan en del, landstings-
kassan en del och privata finansiärer en del för att alla
ska kunna känna delaktighet i samhället och för att
tillvaron ska kunna underlättas för människor med
funktionshinder. Men det är fel signal från regering
och riksdag att inte vilja delta i finansieringen. Därför
har Kristdemokraterna i reservationen pekat på vikten
av att staten deltar när det gäller ansvar och finansie-
ring.
Herr talman! Sverige är sedan mer än ett sekel en
av världens starkaste exportörer av trävaror. Detta
sade redan Owe Hellberg. Men skogen växer både till
vänster och höger om gatan, och vi har på något sätt
kommit med på samma reservation.
Tyvärr har den svenska tränäringen inte getts
möjligheter att konkurrera inom byggsektorn. Mer
avancerade träkonstruktioner har under lång tid varit
uteslutna från viktiga områden inom bygg- och infra-
struktursektorn. Det gäller också flervåningshus,
större offentliga byggnader och väg- och järnvägs-
broar. Kristdemokraterna ser fram emot träkluster och
framsteg när det gäller byggande av träfastigheter.
En rad europeiska länder har väl fungerande na-
tionella program för byggande i trä, men inte Sverige.
Exempel på sådana länder är Finland, Norge, Holland
och Frankrike. Vi ser fram emot att skapa ett sådant
program och anser genom vår reservation att detta ska
ges regeringen till känna.
Den 28 februari i år beslutade regeringen att upp-
dra åt NUTEK - verket för näringslivsutveckling -
och Vinnova, som är verket för innovationssystem,
samt ISA, dvs. delegationen för utländska invester-
ingar i Sverige, att utarbeta ett förslag till ett program
för utveckling av det nationella träklustret. Den 31
maj förväntar vi oss ett förslag, och vi hoppas att
regeringen ställer sig välvillig.
Det gamla uttrycket "såg vid såg jag såg" skulle
åter kunna bli verklighet i Sverige.

Anf. 225 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! 1987 tog bostadsutskottet på eget
initiativ upp problemen med fukt och mögelskadade
hus. Utskottet gjorde det efter att ha konstaterat att vi
i Sverige vid den tiden hade glömt att bygga riktiga
hus som människor trivs i och som de kan bo i utan
att bli sjuka. Problemen med sjuka hus finns tydligen
kvar även om det har gjorts betydande framsteg sedan
dess. Fortfarande diskuteras regler för tillsyn och
kontroll av bostäder och byggen. Fortfarande diskute-
ras egenskapskrav som ska ställas i byggandet och
boendet. Det är tyvärr ett sant konstaterande som
innebär att det fortfarande inte fungerar smärtfritt att
bygga trivsamma och hälsofrämjande bostäder och
välplanerade boendemiljöer.
Detta reser två frågor. Den ena är hädisk, men jag
tycker att den måste ställas: Är det verkligen me-
ningsfullt att fortsätta att detaljreglera? Vilken verkan
har det, och vilken verkan har det haft? Hittills har vi
ju inte lyckats fullt ut att reglera bort de byggfel och
dåliga bostäder som finns. Förr i tiden kunde man
snarare bygga hus som folk inte blev sjuka av med
betydligt färre regler. Den andra frågan som är viktig
är: Vad är det för fel på de regler som vi har som gör
att vi inte får samma önskade effekt, bra och ända-
målsenliga bostäder.
Det är väl det som författarna av det här betän-
kandet har tänkt på och även majoriteten. De tycker
tydligen att det inte är några fel på de regler som vi
har. Ändå bygger vi inte fullt ändamålsenliga bostä-
der. Vi får väl fortsätta att fundera på det här.
I mögelhusens spår, för att fortsätta att vara histo-
risk, tog vi i Centerpartiet också upp kravet på att
införa en kvalitetsgaranti för bostäder för att därmed
göra miljön till en konkurrensfaktor på marknaden.
Jag konstaterar att det kravet fortfarande äger giltig-
het. Vi har fått regler för kvalitetssäkring i bostäder
med hjälp av Boverket, men systemet är fortfarande
inte allmängiltigt. Vi borde naturligtvis ha en sådan
kvalitetssäkring som varudeklarerade alla bostäder.
Utan VDN-märkning skulle det bli svårt att upplåta
bostäder till allmänheten. Vem vill bo i undermåliga
bostäder?
I det här betänkandet tas det återigen upp en rad
förslag på förändringar av regler för att man bättre
ska nå de enskilda mål som kan och ska finnas i bo-
endet. Detaljregleringen skulle öka ytterligare om de
bifölls. Nu har majoriteten som brukligt är avslagit
förslagen, och därmed står vi kvar vid utgångspunk-
ten. Detta beror kanske mindre på att regleringsivern
har avtagit hos majoritetspartierna och mer på att
oppositionens krav ska avslås för att sedan kanske
komma tillbaka som en proposition vid ett senare
tillfälle.
Från Centerpartiets sida skulle vi gärna se en mer
samlad syn på regelsystemet, som styr vårt byggande
ur miljösynpunkt. Därför har vi inte vid detta tillfälle
motionerat i enskilda detaljfrågor. Regeringen får
gärna komma tillbaka med en sådan helhetslösning ur
miljösynpunkt. Då ska vi pröva de förslagen kon-
struktivt. Vi har själva föreslagit sådana helhetslös-
ningar, och vi kommer att återkomma vad gäller
heltäckande förslag som gynnar en utveckling mot
sunda, säkra och miljövänliga bostäder och boende-
miljöer. Det innebär inte att vi har avstått från att
kryssa mellan särpräglade miljöers skydd, regler för
master och antenner, samrådsplikt inför markarbeten,
placering av kraftledningar, jordfelsbrytare, brand-
varnare, direktverkande el och mycket annat.
Centerpartiet står givetvis bakom de reservationer
i enskilda detaljfrågor där Rigmor Stenmarks namn
finns med. Med tanke på att talarlistan är ovanligt
lång och att det finns en rad reservationer kommer det
säkert inte att saknas yrkanden för kammaren att ta
ställning till. För att spara en del av kammarens tid,
herr talman, nöjer jag mig med att yrka bifall till
förslaget i betänkandet i de delar där reservationer
som Centerpartiet är med på inte står mot utskottets
förslag.

Anf. 226 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Agne Hansson börjar med att säga
att man förr i tiden kunde bygga sunt utan några som
helst regler. Är det den vägen vi ska gå framöver?
undrade han. Samtidigt ser han fram emot en översyn
av nuvarande lagstiftning. Det blir lite långt mellan
de två ståndpunkterna.
Jag skulle vilja höra lite mer om hur Agne Hans-
son ser på det nya förfaringssättet. Man har återgått
till att byggherrarna får ta det ansvar som samhället
en gång i tiden hade. Vi Vänsterpartister tycker inte
riktigt att det görs på ett bra sätt. Därför vill vi ha
tillbaka en del av samhällets kontroll när det gäller de
här frågorna. Var står egentligen Agne Hansson i de
här frågorna?

Anf. 227 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag ber Owe Hellberg om ursäkt om
jag har stört honom i hans tänkande. Jag förstår att en
vänsterpartist kan fara lite illa av att man häcklar
detaljregleringar. Jag menar självklart inte att man
kan bygga helt utan regler. Jag har efterlyst en hel-
hetslösning när det gäller miljöaspekten i byggandet
och boendet.
Men det ligger kanske en del i det som Owe Hell-
berg själv antydde i sin replik, att byggherrarna borde
få ta ett större eget ansvar för vad de gör än vad de
har gjort när de har lutat sig mot en massa regler som
är beslutade och uppsatta. Det här är naturligtvis en
balansgång, men det är uppenbart att en detaljre-
glering inte har löst problemen. Snarare har den ska-
pat mer problem. Det är alltså fortfarande inte klart på
vilket sätt vi anno 2002 ska kunna bygga mer ända-
målsenliga bostäder än vi har gjort tidigare, men jag
har inte förordat att vi ska återgå till Ludvig Nord-
ströms bostäder.

Anf. 228 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Det är väl inte så mycket detaljre-
gleringen som styr byggandet, utan det är våra egen-
skapskrav och formerna för det som styr byggandet.
Men tydligen behövs det en samhällskontroll när det
gäller de här frågorna för att man ska se att samhällets
krav verkligen blir uppfyllda. Det är därför som vi
bl.a. menar att kvalitetsansvarig är en felaktig be-
nämning, att den kvalitetsansvarige inte har de befo-
genheter som han eller hon borde ha och att det är
viktigt att man bygger rätt från början. Då är det nog
bra att det finns kontrollinstanser som kan vara med i
den här processen. Vill Agne Hansson ha kvar den
typen av dialog med samhället och kontrollerande
instanser?

Anf. 229 AGNE HANSSON (c) replik:
Herr talman! Det är självklart att jag vill ha en
fruktbar dialog med samhällets instanser, men jag
ville peka på att det inte finns belägg för att en ökad
detaljreglering har löst problemen på bostadssektorn.
Det innebär inte att man ska slänga reglerna över
bord.

Anf. 230 YVONNE ÅNGSTRÖM (fp):
Herr talman! Precis som i föregående ärende kan jag
hänvisa till att Folkpartiets grundläggande stånd-
punkter i många av de här frågorna behandlades i
samband med utskottets betänkande 6 om en översyn
av plan- och bygglagen.
Jag står bakom reservationerna 2, 3, 4, 6, 8, 10
och 14, men jag yrkar bifall endast till reservationer-
na 10 och 14. Jag ska i mitt inlägg koncentrera mig på
just punkt 12 om barnsäkerhetskrav i bostäder och på
punkt 18 om byggande i trä.
Under flera år har bl.a. Folkpartiet väckt motioner
om krav på barnsäkerhet i bostäder. Det finns, som
tidigare talare har sagt, regler i lagstiftningen som
syftar till att förhindra barnolycksfall, men de inför-
des först 1973 för nybyggda hus och 1976 för om-
byggnader. Alltså finns det ett stort antal bostäder
som inte omfattas av gällande lagstiftning.
Ett stort antal olyckor med barn inträffar i hem-
men. Barnombudsmannens undersökningar visar att
nästan alla dödsolyckor under senare år där barn fallit
ut från fönster och balkonger har inträffat i hus bygg-
da före just år 1973. Många av de olyckorna hade,
enligt Barnombudsmannen, kunnat undvikas om det
hade funnits strängare krav beträffande säkerheten.
Både BO och Boverket har föreslagit att sådana änd-
ringar ska göras som innebär krav på barnsäkerhet
även i äldre bebyggelse.
Under ett stort antal år har ingenting hänt. Men nu
har regeringen tillsatt en barnsäkerhetsdelegation som
ska se över frågor om säkerheten i barns och ungdo-
mars miljöer och bl.a. beskriva hur olycksmönstret
ser ut och överväga behov av ändrad lagstiftning. Vi
reservanter anser att det redan finns tillräckligt med
underlag för att göra de ändringar vi begär. Jag yrkar
därför bifall till reservation 10.
I reservation 14 står fem partier bakom kravet på
ett nationellt program för ökad träanvändning. Jag
kommer själv från ett län där träet är en mycket viktig
inkomstkälla. Bl.a. har jag sedan i somras aktivt ar-
betat i en lokal grupp där vi för diskussioner om hur
vi konstruktivt ska kunna öka träanvändningen och
träförädlingen.
När regeringen i den regionalpolitiska propositio-
nen i höstas bl.a. föreslog satsningar på ett s.k. trä-
kluster ställde jag och Folkpartiet oss mycket positiva
till det. Arbetet med att utforma ett program dröjde
dock. I slutet av februari ställde jag en fråga i ärendet
till statsrådet Messing. I frågesvaret fick jag av stats-
rådet det besked som redovisas i betänkandet, nämli-
gen att regeringen den 28 februari - alltså efter det att
jag ställt min fråga - beslutat att uppdra åt NUTEK
att i samråd med Vinnova, Verket för innovationssy-
stem, och ISA, Invest in Sweden Agency, utarbeta ett
förslag till program för ett nationellt träkluster som,
såvitt jag uppfattat det, dock inte är av samma digni-
tet som ett nationellt handlingsprogram för hela Sve-
rige utan som mer är inriktat på de regionalpolitiskt
svaga områdena i Sverige - precis som föreslogs i
den regionalpolitiska propositionen.
Jag ser ändå beskedet om träkluster som positivt
och som ett steg på vägen och hoppas att vi mycket
snart får besked om att ett nationellt program för ökad
träanvändning kommer att inrättas. Jag hade hoppats
att majoriteten i bostadsutskottet redan nu skulle ha
ställt upp på det kravet eftersom det bland de social-
demokratiska ledamöterna faktiskt finns ivriga före-
språkare för ett nationellt träprogram.
Jag yrkar bifall också till reservation 14.

Anf. 231 PER LAGER (mp):
Herr talman! Just nu pågår för fullt utbyggnaden
av nästa generations mobilnät, det som kallas för 3 G.
60 000 nya mobilmaster är planerade. Men med en
samordning skulle det kanske kunna räcka med ca
20 000 master.
Gränsvärdena när det gäller elektromagnetisk
strålning är i förhållande till andra länder - t.ex.
Schweiz och Belgien - alldeles för höga i Sverige.
Det gör att kommunerna har svårt att avslå ansök-
ningar på grund av strålningsrisken när det gäller
master. Regeringen bör därför återkomma med för-
slag om sänkta gränsvärden, menar vi i Miljöpartiet.
Antennerna, dvs. sändarna, blir alltfler i boende-
miljöerna. Ökad restriktivitet behövs därför samt
någon form av bygglov för dessa, vilket i dag inte
behövs. Antennerna sänder ut elektromagnetisk strål-
ning, och luften fylls på med mikrovågor. Det hela
har blivit ungefär som ett korsande elektromagnetiskt
fält som vi går omkring i.
Forskningen visar att den elektromagnetiska bak-
grundsstrålningen med anledning av master och an-
tenner har ökat. Forskningen har också kunnat visa på
samband med symtom hos människor. Av all strål-
ning som vi utsätts för kommer ca 60 % från mobil-
nätens basstationer. Det behövs därför mer forsk-
ningsstöd, inte mindre. Under år 1998 gjordes mät-
ningar av magnetfälten i Stockholm. Det varierade
väldigt starkt. Värdena låg mellan 1 och 2,5 mikro-
tesla, som är det värde som mäts upp. På vissa platser
var värdet så högt som 6 mikrotesla. Längs trottoa-
rerna var medelvärdet 0,4 mikrotesla - dubbelt så
högt som det uppsatta gränsvärdet 0,2 mikrotesla.
Svenska forskare anser att långvarig exponering
ökar risken för att drabbas av blodcancer, leukemi.
Därför bör självklart försiktighetsprincipen gälla vid
alla installationer och vid bedömningen av säkerhets-
avstånd till antennerna.
Vi i Miljöpartiet menar alltså att regeringen bör
utreda möjligheterna att lagstifta eller på annat sätt
bättre styra placeringen av mobiltelefonmaster och
fasadantenner. Hänsyn ska givetvis tas till natur- och
kulturvärden vid utbyggnaden. Strålningsfria zoner
bör inrättas i kommunerna. Bättre samarbete mellan
operatörerna, länsstyrelserna och kommunerna är
nödvändigt. Operatörerna måste bli bättre på att sam-
ordna sina nät och master.
Jag yrkar bifall till reservation 3.
I övrigt, herr talman, har vi i Miljöpartiet en del
reservationer gemensamma med andra partier. Den
enda reservation som vi inte har gemensamt med
andra partier är den om kvalitetssäkring i byggandet.
När det gäller kvalitetssäkringen i byggandet menar
vi i Miljöpartiet - till skillnad från de andra partierna,
antar jag - att det är dags att överväga ett lagstiftat
producentansvar inom byggsektorn. Det måste, menar
vi, finnas ett klart ansvarsförhållande så att det yt-
tersta ansvaret kan identifieras. Därför bör regeringen
utreda detta och snarast återkomma med förslag om
utformningen. Det gäller såväl material och metoder
som hur helhetsansvaret ska bestämmas.
Flera talare har tidigare varit inne på frågan om
vad som egentligen har skett när det gäller vårt sätt att
bygga under de senaste decennierna. Alltsedan mil-
jonbyggenas tid och framåt har vi ju ständigt fått se
misslyckanden i byggandet. Kunskaper som funnits i
århundraden har försvunnit och inte återförts så som
de borde till byggbranschen. Nya material kan vara
orsaken till detta. Det var inga beprövade metoder
som användes när man på 60-, 70- och 80-talen bör-
jade bygga nytt. Det finns här också en reservation
där det talas om mer användning av trä i byggandet.
En del av oss i bostadsutskottet var förra mandat-
perioden på besök på Amerikas ostkust. Bl.a. stude-
rade vi hur man i Amerika kunde bygga billigt. Vi
kunde se att man där byggde flera våningar med trä-
reglar. Det var mycket intressant. Det fungerade väl-
digt bra och var förhållandevis billigt.
Jag vill i detta sammanhang också säga att det,
som flera talare varit inne på, är väldigt viktigt att vi
tar till vara den förnybara resurs som skogen utgör
när det gäller byggandet och framför allt att träet
behandlas på det sätt som man en gång gjorde.
Det gäller inte att ha snabbväxande träd, det gäller att
ha trä som i tid står sig länge efter det att man har
byggt huset.
Trots att vi har Byggsektorns Kretsloppsråd och vi
har ett Byggbranschens kvalitetsråd menar vi att det
inte visat sig räcka. Vi har alldeles för tydliga exem-
pel inte långt härifrån: Moderna museet, Arkitektur-
museet, Hammarby Sjöstad och många andra bygg-
nader där man har gjort mycket stora misstag. En del
har skyllt på att det har varit en pressad tidssituation
och att det har varit för många som har varit ansvari-
ga. Fragmenteringen i byggprocessen är kanske en av
de verkliga orsakerna. Därför måste vi komma tillba-
ka och finna en huvudansvarig, och det, Agne Hans-
son, tror jag var just det som fanns förr i tiden, en
huvudansvarig i byggprocessen.
Herr talmannen tittar på mig flera gånger, och det
innebär att talartiden är slut. Jag vill bara säga att jag
givetvis står bakom de andra reservationerna där
Miljöpartiet finns med, men yrkar särskilt bifall bara
till reservation nr 3.

Anf. 232 SIW WITTGREN-AHL (s):
Herr talman! Ledamöter! Klockan är mycket och
jag ska försöka att korta mitt långa anförande till ett
mindre anförande.
Som så många har beskrivit ingår i detta ärende
om byggfrågor motioner från allmänna motionstiden
som berör mycket. Det är ett sextiotal motioner, och
om man ser det så är det väl rätt bra att vi är eniga i
de flesta frågor. Det är bara 14 reservationer. Så kan
man också se på det, Ulla-Britt.
Det är väldigt angelägna motioner som rör det
mesta som berör oss människor som bor och lever i
Sverige. Trots detta avstyrker vi alla motioner. Det
gör vi inte därför att de inte är angelägna och viktiga
utan därför att, precis som Ulla-Britt sade, det pågår
så mycket arbete. Det är utredningar och det är ut-
vecklingsarbete som bereds i Regeringskansliet.
Carina, Annelie och Owe har beskrivit vad som
görs i PBL och vad vi förutsätter att man ska komma
tillbaka till etappvis. Jag går inte igenom det.
Det är också tillsyn, kontroll och kvalitetsansva-
rets ställning. Det kommer en proposition om inom-
husmiljö som också tar upp det här, så jag går inte
igenom det.
Det jag däremot tänker kommentera lite är master
och antenner. I den frågan finns sex motioner och det
är också den som har fått flest reservationer. Därför
tänkte jag kommentera lite varför majoriteten avstyr-
ker de motionerna. Det gör vi inte på grund av att vi
inte är intresserade utan på grund av att vi tycker att
det görs mycket på detta område.
Utgångspunkten för flera av förslagen är den nu
inledda utbyggnaden för tredje generationens mobil-
telefoni. Tillgängliga uppgifter pekar på att ett stort
antal master och andra anläggningar för mobiltelefoni
kommer att uppföras under de närmaste åren. Det är
en situation som kräver att åtgärder vidtas för att
effekterna av utbyggnaden minimeras med tanke på
och av omsorg om oss människor, natur- och kultur-
värdena och stadsmiljön. Det finns faktiskt redan nu
regler som styr placeringen av vissa anläggningar för
mobiltelefonin, men frågan är om dessa kan anses
vara tillräckliga.
Dagens regler innebär i korthet följande: Vid upp-
förande av master för mobiltelefoni, liksom andra
master, tillämpas delar av miljöbalkens bestämmelser
om skydd av värdefull natur- och kulturmiljö. An-
mälan till länsstyrelsen om samråd måste ske och
krav finns på miljökonsekvensbeskrivningar.
Boverket har på regeringens uppdrag i samarbete
med andra verk belyst vilken inverkan utbyggnaden
av mobiltelefonnätet har och kan få för främst natur-
och kulturvärden. Uppdraget har redovisats i en rapp-
ort till regeringen den 1 maj 2001.
Boverkets rapport bereds nu i Regeringskansliet.
Regeringen har i regleringsbrev för budgetåret
2002 till Post- och telestyrelsen uppdragit åt styrelsen
att utreda och lämna förslag till utformning av myn-
dighetens sektorsansvar för miljöfrågor. Ansvaret
avser bl.a. elektromagnetiska fält inom området för
trådlös kommunikation och inverkan på natur- och
kulturvärden av en utbyggnad av infrastrukturen för
en sådan kommunikation. Post- och telestyrelsen ska
lämna förslag till hur dess roll bör definieras, sektors-
ansvarets utformning och omfattning, eventuella
problem och på vilket sätt ansvaret kan integreras i
myndighetens verksamhet.
Arbetet ska ske i samråd med berörda myndighe-
ter såsom Boverket, Statens strålskyddsinstitut, Soci-
alstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Naturvårds-
verket. Uppdraget ska enligt regleringsbrevet slutre-
dovisas den 1 juni 2002.
Herr talman! Vid behandling av frågan har ut-
skottet uttalat att det av flera skäl finns anledning att
iaktta försiktighet vid lokalisering av nya sändare för
mobiltelefoni. Utskottet står fast vid denna uppfatt-
ning. Försiktighet och återhållsamhet bör även fort-
sättningsvis vara vägledande för uppförandet av olika
anläggningar för mobiltelefoni. De initiativ som re-
geringen har tagit och tar, liksom Post- och telestyrel-
sens uppdrag på området, visar med önskvärd tydlig-
het att regering och riksdag följer upp frågorna i mo-
tionerna med största allvar.
Herr talman! När det gäller kulturhistoriskt värde-
full bebyggelse, som Owe tar upp i reservation 2, har
regeringen aviserat sin avsikt att låta utreda om
kommunernas möjlighet att vidta skyddsåtgärder för
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse borde förbättras.
Det är väl jättebra att man tar reda på om den borde
förbättras innan man gör det. Utskottet har erfarit att
regeringen håller på att utforma direktiv för en utred-
ning om ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt vär-
defull bebyggelse. Detta pågår inom Regeringskansli-
et. Det tycker jag att man kan vara glad för.
När det gäller barns säkerhet, som vi har diskute-
rat många gånger i denna kammare, som Sten Lund-
ström eller Owe Hellberg sade, förvånas jag över
reservationen. Man klagar på att vi tillsätter många
utredningar och att vi utvärderar arbetet, så när vi
äntligen gör något är det inte tillräckligt det heller.
Regeringen har tillsatt Barnsäkerhetsdelegationen
med uppgift att se över och arbeta med frågor om
barns säkerhet och förebyggande av skador i barns
och ungdomars miljö. Det är sådana frågor som bo-
stadsutskottet faktiskt har lyft fram många gånger och
som vi har diskuterat. Vi är ju alla berörda och oroas
över barns miljö.
En fråga som enligt direktivet ska uppmärksam-
mas särskilt är arbetet med säkerhetsreglerna i bostä-
derna. Delegationen ska därför beskriva och analyse-
ra hur olycksfallsmönstren i olika delar av bostadsbe-
ståndet ser ut. Om analysen visar att det behövs åt-
gärder i form av ändrad lagstiftning ska delegationen
lämna förslag till sådana åtgärder. Uppdraget ska
slutredovisas senast den 31 januari 2003.
Det var de reservationer jag tänkte kommentera.
Med detta yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet
och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 233 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Utredning är nog bra, men jag har
själv suttit i några utredningar, bl.a. en bostadspolitisk
utredning som blev ungefär en tummetott efter två års
utredande.
Apropå inre ändringar var utskottet på Gotland i
måndags och tisdags och tittade på världskulturarvet i
Visby och alla vackra byggnader. Vi tittade på dem
på utsidan. Vi kanske skulle ha gjort det på insidan.
Det är faktiskt så, det sade både stadsarkitekten
och länsstyrelsens antikvarie, att när det gäller inre
förändringar har man väldigt små möjligheter att göra
någonting åt de ändringar som fastighetsägaren vill
göra. Utskottsmajoriteten påstår att nuvarande lag-
stiftning är så mycket bättre. Därför skulle jag vilja
veta vad som är så mycket bättre i den lagstiftningen.
Det är samma sak med barnsäkerheten. Frågan är
utredd och klar. Vi vet vad som behövs. När ska bar-
nen i miljonprogramsområdena få samma trygghet
och säkerhet som övriga barn?
Sist är det frågan om ett nationellt program för
byggande i trä. Hur kommer det sig att socialdemo-
krater och moderater i näringsutskottet tillstyrker en
socialdemokratisk motion men att man i bostadsut-
skottet avstyrker en likadan motion? Pratar ni inte
med varandra, eller är ni mer träaktiga i något av
utskotten? Det här får man tolka på det sätt man öns-
kar.

Anf. 234 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Jag förstår att ni var på Gotland,
men jag förstår inte vad Owe Hellberg vill att reger-
ingen ska göra. Regeringen ska titta efter om det
skydd som finns i dag är tillräckligt och sedan lämna
direktiv. Mer kan man inte göra från regeringens sida.
Det är viktigt att ta ett helhetsgrepp på hur barn-
säkerheten ska utformas.
Sedan var det frågan om byggande i trä .

Anf. 235 OWE HELLBERG (v) replik:
Herr talman! Strategin är lite olika ibland. Reger-
ingen och Socialdemokraterna säger att man ska ta ett
helhetsgrepp om plan- och bygglagen, men frågorna
ska lösas pö om pö. Några saker kan gå före, t.ex. hur
många instanser det ska vara i själva prövningspro-
cessen.
Frågan om barnsäkerheten är klar, och det har ut-
retts på många håll vad som krävs, dvs. en ändring av
lagstiftningen när det gäller byggnader byggda före
1973.
Sedan var det bygglovsprövningar av ändringar av
byggnaders inre. Det står i utskottsmajoritetens text
att nuvarande lagstiftning är mycket bättre än den
gamla prövningen som gjordes i bygg- och miljö-
nämnderna. Jag undrar fortfarande vad det är som är
så bra. Vad är det som ska utredas som man redan
tycker är bra? Vi tycker inte att detta är bra, utan vi
vill återinföra den gamla lagstiftningen som innebär
att det går att kontrollera innan förändringar görs som
är svåra att reparera i ett senare läge.
Sedan var det programmet för byggande i trä. Det
här är helt obegripligt. Jag hoppas att alla socialde-
mokrater och moderater röstar på, dvs. naturligtvis
trycker på den röda knappen för, reservation 14. Jag
rekommenderar den till er alla.

Anf. 236 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Jag kan inte se att det är vi som är
inkonsekventa. Jag tycker nog att det är v med Owe
Hellberg i spetsen. Owe Hellberg har varit med och
tagit fram plan- och bygglagen, och han vill, som
resten av utskottet, att det ska ske en etappvis redo-
visning.
Det är viktigt att se över hela barnsäkerheten.
Sedan var det frågan om regeringen ska se över
om lagen har förstärkt skyddet för kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse. Den lagen har förstärkts senast
år 2000. Nu är frågan om det är tillräckligt. Det har
kommit signaler om att det inte skulle vara så. Då får
Owe Hellberg vara glad för att lagen ska ses över.
Det är Owe Hellberg som är inkonsekvent.
Först är man nöjd. Sedan är man inte nöjd, och
sedan är man inte nöjd när man får som man vill.
Man får bestämma sig.

Anf. 237 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Herr talman! Min fråga handlar om hela det kan-
tiga PBL-pusslet. 1997 års utredning ledde inte till
någonting. Egentligen bygger PBL på en tro att alla
byggare, informatörer och entreprenörer skaffar sig
kvalitetscertifikat. Men när kontrollen togs bort från
byggnadsnämndernas tillsynsansvar försvann moti-
vationen. Under en tioårsperiod från 1990 minskade
kommunernas tekniska kompetens med drygt 30 %.
Problemet ligger här. Därför blir jag lite orolig när
Siw Wittgren-Ahl säger att det här är så färdigt och
klart att hon inte behöver redovisa det här. Nu nöjer
hon sig med att tala om de frågor som har föranlett
flest reservationer, dvs. mobilantenner osv. De är
givetvis viktiga frågor. Men vad innebär hörnbitarna
för helheten i PBL-pusslet för framtiden?

Anf. 238 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Jag sade inte så, Ulla-Britt Hag-
ström. Jag sade att Ulla-Britt Hagström tillsammans
med Carina Moberg på ett förtjänstfullt sätt hade talat
om vad som ingick i detta betänkande.
Översynen av plan- och bygglagen är en av de
viktigare signalerna som Boverket har skickat till
regeringen. Där har vi och Boverket samma åsikt som
Ulla-Britt Hagström.

Anf. 239 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd)
replik:
Herr talman! Tack, Siw Wittgren-Ahl!

Anf. 240 ANNELIE ENOCHSON (kd):
Herr talman! Det är nu 15 månader sedan som re-
geringen gav fyra operatörer tillåtelse att bygga tredje
generationens mobiltelefoninät. Tillstånden var gratis,
men i gengäld krävdes att näten ska täcka in mer än
99,8 % av befolkningen inom högst tre år. Tyvärr
glömde regeringen en viktig parameter vid den gene-
rösa utdelningen av tillstånden, och det var vikten av
samordning av miljökonsekvenser både vad gäller
landskapsbild och kulturmiljö.
De nya näten kan komma att kräva ca 60 000 nya
antenner eller basstationer för att uppnå full täckning.
Om operatörerna däremot samordnar sina insatser kan
antalet master, enligt Svenska Kommunförbundet,
minskas till 10 000 i hela landet. Det är dock tvek-
samt om någon sådan vilja finns hos operatörerna.
Möjligheten att från statens sida kräva samordning
gick synbarligen om intet på grund av de begränsade
villkor som uppställdes vid upphandlingen av licen-
serna. Utan andra krav än på täckningsgrad och
byggtid står också kommunerna svaga att i samband
med bygglovsprövningen kräva samordning och
hänsynstagande till natur- och kulturvärden. Operatö-
rerna kan i en eventuell prövning av beslut i bygg-
nadsnämnd, med hänvisning till de åtaganden som
gjorts vad gäller täckningsgrad och utbyggnadstakt,
hävda att reduktionen av antalet master är av under-
ordnad betydelse.
Inte bara natur- och kulturvärden hotas av en
mycket kraftig utbyggnad av mobilmaster. Vi vet
ännu för lite om konsekvenserna på människors hälsa
av strålningen från dessa master. Forskningen på
området är ung, och det är därför av vikt att antenner
och master placeras så att de boendes oro för strål-
ning begränsas.
På regeringens uppdrag har Boverket belyst den
inverkan en utbyggnad kan få för främst natur- och
kulturvärden. Det centrala budskapet i Boverkets
rapport är att operatörerna så långt som möjligt bör
samordna sin radioplanering och samnyttja telemas-
terna. En sådan samverkan som Boverket efterlyser
har vi dock i praktiken sett mycket litet av. Förutsätt-
ningar för kommuner och för Boverket att vara pådri-
vande i samordningen saknas i dagsläget.
I en interpellationsdebatt den 5 februari i år med
vikarierande miljöministern Lena Sommestad ställde
jag frågan om vad regeringen tänkte göra för att rätta
till sitt misstag vid utdelningen av tillstånden när det
just gäller samordningen av masterna. Vikarierande
miljöministern svarade att kommunerna visst inte står
svaga vid bygglovsprövningen och att de visst kan
kräva samordning och hänsynstagande till natur- och
kulturvärden.
Svaret övertygade inte, och det stämde dåligt med
byggnadsnämndernas erfarenheter runt om i landet.
Faktum kvarstår att våra byggnadsnämnder står
maktlösa inför regeringens krav på full utbyggnad
inom en begränsad tid och operatörernas hänvisning
till konkurrenssituationen.
Regeringen har misslyckats när det gäller att han-
tera tillstånden för mobilnätsutbyggnaden!
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 3.

Anf. 241 EVA ARVIDSSON (s):
Herr talman! Med anledning av utskottets avslag
på motion Bo 284, Tillägg i Plan- och Bygglagen om
konstnärlig gestaltning av vår gemensamma miljö,
känner jag mig föranledd att göra ett kort inlägg i
dagens bostadspolitiska debatt, även om timman är
sen.
Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag är
besviken. Avslagstexten i betänkandet visar att ut-
skottet kanske inte riktigt har förstått poängen i mo-
tionen.
Att underlätta en plan- och byggprocess så att det
totala resultatet av bostadsbyggandet blir både bättre
och billigare trodde jag låg i utskottets intresse. Det
varken kostar mer eller tar längre tid - tvärtom, det
kostar mindre och tar mindre tid att göra rätt från
början.
För oss motionärer är det här en mycket angelä-
gen fråga ur flera perspektiv. Därför tänker jag passa
på att här i kammaren klargöra vad vi menar med
motionen och varför den är så viktig.
Konstnärlig gestaltning, eller offentlig utsmyck-
ning som vi tidigare uttryckte det, är en viktig del av
kulturutbudet i människors vardag, inte minst för barn
och ungdomar. En miljö med konstnärlig gestaltning
har en helande effekt. Människor mår bra av möte
med konst i sin vardag, i bostadsområdet, vid pen-
deltågsstationen, på torget, på arbetsplatser, på skolor
osv. En stimulerande miljö höjer livskvaliteten. Män-
niskor blir friskare och deltar i samhällsdebatten i
större utsträckning.
Konsten är för alla. Konsten är en allemansrätt,
precis som bostaden, skolan, sjukvården - ja, vår
välfärd. Konsten och kulturen är en del av välfärden.
Det spelar ingen roll hur vackra hus vi bygger om det
inte finns konstnärlig gestaltning i miljön.
I dag finns det en riktlinje om att 1 % av bygg-
kostnaden avsätts för konstnärlig gestaltning, den s.k.
enprocentsregeln. Men flertalet kommuner följer inte
riktlinjen över huvud taget. Och även om alla kom-
muner, landsting och privata byggherrar avsatte 1 %
av byggkostnaden till utsmyckning så är det ett trub-
bigt instrument att enbart ha en enprocentsregel.
Problemet är att vid planering och projektering av
offentliga byggnader avskiljs ofta den del som rör den
konstnärliga gestaltningen från den övriga planpro-
cessen. Det tekniska regelverkets krav genomförs
medan den konstnärliga gestaltningen hanteras vid
sidan om i en senare process. Det betyder att plane-
ringen av gestaltningen inte är i fas med övrig plane-
ring och försvårar och fördyrar genomförandet. Allt
som kommer in sent i en process fördyrar.
Men det handlar inte bara om pengar. När den
konstnärliga gestaltningen först kommer in i slutske-
det är det inte heller ovanligt att kommunens tjänste-
män inte bara medverkar vid projekteringen av den
konstnärliga gestaltningen utan också verkställer den
utan medverkan av yrkesverksamma bild- och form-
konstnärer. Och det kan jag ju inte tro att utskottet
tycker är acceptabelt.
Detta är verkligheten i dag, och eftersom det 1998
infördes bestämmelser i Plan- och bygglagen som
syftar till att estetiska värden ska beaktas och det
enligt utskottets mening är ett värde i att kraven på
estetiska värden i bebyggelsen kommer till tydligt
uttryck i lagstiftningen kan jag inte förstå att utskottet
avslår motionen, vars genomförande skulle göra plan-
och byggprocessen enklare, smidigare och billigare.
En plan- och byggprocess där hela processen startar
samtidigt ger dessutom bättre förutsättningar för bra
upphandling och ett ökat brukarinflytande.
En annan mycket viktig konsekvens av förslaget
är att det skapas fler arbetstillfällen för våra yrkes-
verksamma konstnärer, och det behövs.
Bestämmelserna, som trädde i kraft den 1 januari
1999, innebär som utskottet skriver bl.a. att en este-
tisk utformning av bebyggelsen m.m. uttryckligen
anges som ett allmänt intresse som ska beaktas vid
planläggning och lokalisering av bebyggelse. Dessut-
om ställs krav på att byggnader ska ha yttre form och
färg som är estetiskt tilltalande. Anser inte utskottet
att det även är ett allmänt intresse med den konstnär-
liga gestaltningen?
Utskottet skriver i betänkandet att det inte är be-
rett att föra dessa krav så långt att det också kommer
att omfatta konstnärlig utsmyckning av det slag som
motionärerna åsyftar.
Jag undrar vad det finns att förlora med en tidig
planering? Att vi ska ha konstnärlig gestaltning är vi
ju överens om eftersom vi har en riktlinje att 1 % av
byggnadskostnaden ska användas till just konstnärlig
gestaltning. Strävar vi inte efter ett bättre resultat av
hela boendemiljön? Är det bara husens utseende som
är viktigt? Som jag tidigare nämnde visar ett antal
rapporter att konsten i människors vardag har stor
betydelse för välbefinnandet.
Tillägget i PBL 1998 gäller arkitektur, formgiv-
ning och design. På samma sätt tycker då vi att den
konstnärliga gestaltningen mycket enkelt kan föras in
i Plan- och bygglagen.
Herr talman! Jag tänker inte yrka bifall till motio-
nen utan återkommer med frågan i en interpellation
senare.

Anf. 242 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! På utskottets vägnar vill jag säga att
vi tyckte att vi hade svarat väldigt positivt på motio-
nen, men det var ju bra att Eva Arvidsson gjorde ett
klarläggande här i kammaren.
När det gäller det tillägg och den förändring som
skedde den 1 januari 1999 har det ju gått så kort tid
att man inte vet om lagstiftningen ännu har uppfyllt
det syftet. Boverket har i uppdrag att följa utveck-
lingen när det gäller nya lagstiftningar, och då får
man väl se om det har blivit så positivt för den här
enprocentsregeln för den konstnärliga utsmyckningen
som Eva Arvidsson tar upp. Man får se om det har
blivit förstärkt då. Vi får följa motionen och när man
ser över plan- och bygglagen också höra med Bover-
ket hur det har gått med den nya lagstiftningen.

Anf. 243 EVA ARVIDSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att man behöver
vänta på någon utvärdering av det här tillägget. Jag
tycker att man skulle kunna föra till det här och sedan
göra en gemensam utvärdering av alltihop. Utvärde-
ringen måste ju ändå visa om det har varit bra eller
om man behöver skärpa till det. Då tar det lite för
lång tid innan det här med konstnärlig gestaltning
kommer in i själva processen.
Sedan tror jag att helheten med vackra hus och
konstnärlig utsmyckning eller konstnärlig gestaltning
blir en fantastisk helhet i boendemiljön.

Anf. 244 SIW WITTGREN-AHL (s) replik:
Herr talman! Det är viktiga frågor, och det är vik-
tigt att vi har det vackert omkring oss, men det är
också viktigt att man vet att det fungerar innan man
lägger till någonting i lagstiftningen.

Anf. 245 WILLY SÖDERDAHL (v):
Herr talman! Försiktighetsprincipen innebär att
om man inte är säker på följderna av en åtgärd ska
man inte gå vidare, om man inte kan göra det på ett
sådant sätt att eventuella okända effekter helt und-
viks.
I bostadsutskottets betänkande nr 9 har Vänster-
partiet två reservationer som har sin grund i att vi tar
den här principen på allvar. Det gäller reservationerna
3 och 5.
I reservation 5 tar vi upp placeringen av kraftled-
ningar. När Sverige skulle elektrifieras byggdes ett
stort antal luftledningar. Det gjordes säkert med den
bästa tekniken och utifrån de kunskaper man hade då.
När sedan bostadsbyggandet tog fart på 50-, 60- och
70-talet uppfördes såväl bostäder som skolor, daghem
och industrier i omedelbar anslutning till dessa kraft-
ledningar. Det fanns redan då en del undersökningar
som pekade på att det inte var helt ofarligt med den
elektromagnetiska strålningen. Det togs också upp av
en del kritiska röster och av skyddsombud på arbets-
platser och industrier. Men det avfärdades av tekni-
kerna.
Nu har vi problemen, oron och konflikterna. Ett
ganska stort antal ledningar som byggdes då är nu
föremål för ansökningar om förlängning av konces-
sionen. Nätbolagen menar, med viss rätt, att de var
där först och att det är den kommunala planeringen
som är orsak till konflikterna och oron. Men konflik-
ten och oron finns hos de människor som finns i när-
heten av kraftledningarna.
För att detta inte ska ske igen menar vi att det
hade varit på sin plats att det finns mycket tydliga
anvisningar om hur man ska skilja bebyggelse och
kraftledningar åt. Det är det vi vill ha sagt i reserva-
tion 5.
Av samma anledning som jag nu har beskrivit an-
ser vi att vi, genom att vara förutseende, inte ska göra
om samma fel igen vad gäller mobilmaster. Nu står vi
i samma situation som vi gjorde när man elektrifiera-
de Sverige. Vi ska nu, om uttrycket tillåts, mobilisera
Sverige genom en ny generation mobilnät.
Vad vet vi då om den strålning som finns vid
masterna? Vi vet att det finns oro för vad den här
strålningen kan ha för effekter, men vi kan inte be-
lägga hur stora de här effekterna är. Ska vi då göra
som vi gjorde med byggandet kring kraftledningarna?
Vi menar att det vore mycket oklokt. I avvaktan på
ytterligare kunskaper om risker och gränsvärden
krävs det en stor restriktivitet när det gäller att bevilja
bygglov för mobilmaster och fasadantenner. Så länge
vi inte är säkra på att exponeringen från dessa inte är
ofarlig bör de inte heller placeras i närheten av där
människor bor och vistas.
Herr talman! Vi står bakom alla våra reservatio-
ner, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till
reservation 3.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 april.)

14 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
med anledning av prop. 2001/02:93 Ändringar i djur-
skyddslagen, m.m.
2001/02:MJ34 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
2001/02:MJ35 av Caroline Hagström m.fl. (kd)
2001/02:MJ36 av Göte Jonsson m.fl. (m)
2001/02:MJ37 av Eskil Erlandsson m.fl. (c)

med anledning av prop. 2001/02:112 Förändringar i
kommunkontosystemet
2001/02:Fi23 av Per Landgren m.fl. (kd)
2001/02:Fi24 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
2001/02:Fi25 av Rolf Kenneryd m.fl. (c)

med anledning av prop. 2001/02:118 Sveriges anta-
gande av rambeslut om en europeisk arresterings-
order och om överlämnande mellan medlemssta-
terna
2001/02:Ju17 av Alice Åström m.fl. (v)
2001/02:Ju18 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)
2001/02:Ju19 av Johan Pehrson och Helena Bargholtz
(fp)
2001/02:Ju20 av Kia Andreasson m.fl. (mp)
2001/02:Ju21 av Gunnel Wallin m.fl. (c)

med anledning av prop. 2001/02:124 Straffansvaret
för människohandel
2001/02:Ju22 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
2001/02:Ju23 av Anne-Katrine Dunker och Berit
Adolfsson (m)
2001/02:Ju24 av Helena Bargholtz (fp)
2001/02:Ju25 av Kia Andreasson m.fl. (mp)

med anledning av prop. 2001/02:126 Medling med
anledning av brott
2001/02:Ju26 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)
2001/02:Ju27 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)

med anledning av prop. 2001/02:128 Vissa inom-
husmiljöfrågor
2001/02:Bo27 av Knut Billing m.fl. (m)
2001/02:Bo28 av Rigmor Stenmark m.fl. (c)
2001/02:Bo29 av Ulla-Britt Hagström m.fl. (kd)

med anledning av prop. 2001/02:131 Vissa ändringar
i systemet för statsstödd exportfinansiering
2001/02:N50 av Karin Falkmer (m)

med anledning av prop. 2001/02:143 Samverkan för
en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörj-
ning
2001/02:N51 av Ewa Thalén Finné (m)
2001/02:N52 av Lilian Virgin (s)
2001/02:N53 av Bo Lundgren m.fl. (m)
2001/02:N54 av Inga Berggren och Lars Lindblad
(m)
2001/02:N55 av Inger Strömbom m.fl. (kd)
2001/02:N56 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
2001/02:N57 av Harald Nordlund (fp)
2001/02:N58 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

med anledning av prop. 2001/02:147 Snabbare lagfö-
ring
2001/02:Ju28 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)

med anledning av prop. 2001/02:149 Sveriges tillträ-
de till Förenta nationernas internationella konven-
tion om bekämpande av finansiering av terrorism
2001/02:Ju29 av Kia Andreasson m.fl. (mp)

med anledning av prop. 2001/02:151 Tillsynen över
arbetslöshetsförsäkringen
2001/02:A6 av Mikael Odenberg m.fl. (m)
2001/02:A7 av Stefan Attefall m.fl. (kd)

med anledning av prop. 2001/02:153 Lotterier över
Internet m.m.
2001/02:Kr9 av Charlotta L Bjälkebring m.fl. (v)
2001/02:Kr10 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m)
2001/02:Kr11 av Dan Kihlström m.fl. (kd, fp)

med anledning av prop. 2001/02:167 Ändringar i
konkurrenslagen för effektivare kartellbekämp-
ning, m.m.
2001/02:N59 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
2001/02:N60 av Eva Flyborg m.fl. (fp)
2001/02:N61 av Per Westerberg m.fl. (m)
2001/02:N62 av Lennart Beijer m.fl. (v)
2001/02:N63 av Åke Sandström m.fl. (c)
2001/02:N64 av Göran Hägglund m.fl. (kd)

med anledning av prop. 2001/02:168 Tillämpning av
EG-förordningen om gränsöverskridande betal-
ningar i euro
2001/02:Fi26 av Carl-Axel Johansson (m)

med anledning av prop. 2001/02:170 Vissa frågor om
koncessionsavgift på televisionens område
2001/02:K91 av Per Unckel m.fl. (m)
2001/02:K92 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)
2001/02:K93 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)

med anledning av skr. 2001/02:114 Redogörelse för
den svenska exportkontrollpolitiken och exporten
av krigsmateriel år 2001
2001/02:U7 av Lars Ångström m.fl.(mp)
2001/02:U8 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

med anledning av skr. 2001/02:141 Redogörelse för
bolagiseringen av affärsverket Statens järnvägar
2001/02:T72 av Sture Arnesson m.fl. (v)
2001/02:T73 av Per Westerberg m.fl. (m)
2001/02:T74 av Lars Björkman och Tom Heyman
(m)
2001/02:T75 av Kenth Skårvik m.fl. (fp)

med anledning av skr. 2001/02:148 Mål och inrikt-
ning för det svenska arbetet med konsumentfrågor
i EU
2001/02:L28 av Kjell Eldensjö m.fl. (kd)
2001/02:L29 av Christel Anderberg m.fl. (m)
2001/02:L30 av Tanja Linderborg m.fl. (v)
2001/02:L31 av Christina Axelsson (s)
2001/02:L32 av Ana Maria Narti m.fl. (fp)
2001/02:L33 av Viviann Gerdin m.fl. (c)
2001/02:L34 av Kia Andreasson m.fl. (mp)

med anledning av skr. 2001/02:166 Barnpolitiken -
arbetet med strategin för att förverkliga FN:s kon-
vention om barnets rättigheter
2001/02:So48 av Chris Heister m.fl. (m)
2001/02:So49 av Kenneth Johansson m.fl. (c)
2001/02:So50 av Rosita Runegrund m.fl. (kd)
2001/02:So51 av Lotta N Hedström m.fl. (mp)

med anledning av skr. 2001/02:172 Nationell strategi
för hållbar utveckling
2001/02:MJ38 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
2001/02:MJ39 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
2001/02:MJ40 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

15 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 10 april

2001/02:358 av Rigmor Stenmark (c) till kulturmi-
nister Marita Ulvskog
TV 4:s fortsatta verksamhet

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 16 april.

16 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 10 april

2001/02:1012 av Rolf Gunnarsson (m) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Pensioner
2001/02:1013 av Anders G Högmark (m) till när-
ingsminister Björn Rosengren
Regionalflygets problem
2001/02:1014 av Inger Strömbom (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Patent i ogiltighetsmål
2001/02:1015 av Rolf Gunnarsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisens situation i Dalarna
2001/02:1016 av Viviann Gerdin (c) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Stöd och uppmuntran till brottsförebyggande arbete
2001/02:1017 av Marie Granlund (s) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Flyktingspionage
2001/02:1018 av Kerstin Kristiansson Karlstedt (s)
till justitieminister Thomas Bodström
Herrelösa hus
2001/02:1019 av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Straffavgifter för CSN
2001/02:1020 av Tom Heyman (m) till statsrådet
Mona Sahlin
Estonia
2001/02:1021 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Extra avgift för SVT:s kanaler
2001/02:1022 av Åke Carnerö (kd) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Rekrytering av officerare inom Försvarsmakten
2001/02:1023 av Viviann Gerdin (c) till statsrådet
Ingela Thalén
Gravida kvinnors hälsa

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 16 april.

17 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 10 april

2001/02:964 av Runar Patriksson (fp) till försvars-
minister Björn von Sydow
Militärhelikopteraffären
2001/02:966 av andre vice talman Eva Zetterberg (v)
till statsrådet Jan O Karlsson
Bistånd till Östtimor
2001/02:967 av Magnus Jacobsson (kd) till utrikes-
minister Anna Lindh
Biståndet till den palestinska myndigheten
2001/02:974 av Inger René (m) till utrikesminister
Anna Lindh
Bromsmediciner mot hiv/aids
2001/02:975 av Magda Ayoub (kd) till statsrådet Jan
O Karlsson
Förvarstagna barn
2001/02:976 av Magda Ayoub (kd) till statsrådet Jan
O Karlsson
Humanitära skäl
2001/02:977 av Magda Ayoub (kd) till statsrådet Jan
O Karlsson
Begränsning av förvarstagande
2001/02:978 av Désirée Pethrus Engström (kd) till
statsrådet Jan O Karlsson
Förföljelse på grund av kön eller homosexualitet
2001/02:979 av Fanny Rizell (kd) till utrikesminister
Anna Lindh
Visumkrav
2001/02:983 av Lars Wegendal (s) till statsrådet
Mona Sahlin
Handläggningstider hos PTS vad gäller kommunala
frekvenstillstånd
2001/02:985 av Inger René (m) till jordbruksminister
Margareta Winberg
Livsmedelsdatabasen
2001/02:986 av Sten Tolgfors (m) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Skolverket
2001/02:988 av Yvonne Ångström (fp) till försvars-
minister Björn von Sydow
Ambulanshelikopter
2001/02:990 av Lena Ek (c) till statsrådet Jan O
Karlsson
Könsstympning
2001/02:991 av Lena Ek (c) till statsrådet Jan O
Karlsson
Familjeåterförening
2001/02:995 av Carina Hägg (s) till statsrådet Mona
Sahlin
Integritet vid psykologiska test
2001/02:996 av Elizabeth Nyström (m) till jord-
bruksminister Margareta Winberg
Dispens för kodressörer

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 16 april.

18 § Kammaren åtskildes kl. 22.51.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 §
anf. 36 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 80
(delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 112
(delvis),
av andre vice talmannen därefter till ajourneringen
kl. 16.54,
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.59,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 206
(delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets
slut.