Riksdagens snabbprotokoll 2002/03:89 Fredagen den 11 april

ProtokollRiksdagens protokoll 2002/03:89

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2002/03:89 Fredagen den 11 april Kl. 09.00 - 14.02

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------------------------------------------

1 § Ledighet

Tredje vice talmannen meddelade att Sofia Larsen
(c) ansökt om föräldraledighet under tiden den 5 maj-
19 december.
Kammaren biföll denna ansökan.

Tredje vice talmannen anmälde att Anders Lars-
son (c) skulle tjänstgöra som ersättare för Sofia Lar-
sen.

2 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
2002/03:66 till justitieutskottet

3 § Beslut om ärenden som slutdebatterats den
10 april

SfU8 Migration och asylpolitik
Punkt 3 (En kommission för att granska flyktingpoli-
tiken)
1. utskottet
2. res. 5 (mp)
Votering:
268 för utskottet
15 för res. 5
1 avstod
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 44 m, 35 fp, 28 kd, 23 v, 18 c
För res. 5: 15 mp
Avstod: 1 m
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 4 c, 2 mp

Punkt 4 (EU:s flyktingpolitik)
1. utskottet
2. res. 6 (kd, fp, c)
Votering:
145 för utskottet
81 för res. 6
59 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 2 m, 23 v
För res. 6: 34 fp, 28 kd, 19 c
Avstod: 43 m, 1 fp, 15 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 6 (Sveriges agerande i EU)
1. utskottet
2. res. 10 (v)
Votering:
260 för utskottet
24 för res. 10
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 45 m, 34 fp, 28 kd, 19 c, 14 mp
För res. 10: 23 v, 1 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 14 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 7 (Arbetkraftsinvandring)
1. utskottet
2. res. 11 (kd, m, fp, c, mp)
Votering:
139 för utskottet
142 för res. 11
68 frånvarande
Kammaren biföll res. 11.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 23 v
För res. 11: 45 m, 35 fp, 28 kd, 19 c, 15 mp
Frånvarande: 28 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 11 (Anhöriginvandring)
1. utskottet
2. res. 15 (kd, v, c, mp)
Votering:
169 för utskottet
85 för res. 15
31 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 45 m, 4 fp
För res. 15: 28 kd, 23 v, 19 c, 15 mp
Avstod: 31 fp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 21 (Utvidgat flyktingbegrepp)
1. utskottet
2. res. 27 (kd, fp, v, c, mp)
Votering:
165 för utskottet
120 för res. 27
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 45 m
För res. 27: 35 fp, 28 kd, 23 v, 19 c, 15 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 28 (Säkra länder)
1. utskottet
2. res. 38 (kd, fp)
Kammaren biföll utskottets förslag med acklamation.

Punkt 29 (Humanitära skäl)
1. utskottet
2. res. 39 (c, fp)
Votering:
187 för utskottet
70 för res. 39
28 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 44 m, 23 v
För res. 39: 35 fp, 1 kd, 19 c, 15 mp
Avstod: 1 m, 27 kd
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 30 (Barnets bästa)
1. utskottet
2. res. 41 (kd, fp, c, mp)
Votering:
188 för utskottet
97 för res. 41
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 45 m, 23 v
För res. 41: 35 fp, 28 kd, 19 c, 15 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 31 (Uppehållstillstånd efter viss tid)
1. utskottet
2. res. 42 (v)
Votering:
246 för utskottet
39 för res. 42
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 45 m, 34 fp, 28 kd, 19 c
För res. 42: 1 fp, 23 v, 15 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 50 (Barn i asylutredningar)
1. utskottet
2. res. 71 (mp)
Votering:
242 för utskottet
15 för res. 71
28 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 45 m, 35 fp, 23 v, 19 c
För res. 71: 15 mp
Avstod: 28 kd
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 52 (Ansvar för asylsökande barn m.m.)
1. utskottet
2. res. 73 (kd, fp, c, mp)
Votering:
188 för utskottet
97 för res. 73
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 45 m, 23 v
För res. 73: 35 fp, 28 kd, 19 c, 15 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

BoU8 Fastighetsrättsliga frågor
Punkt 1 (Expropriationsändamålen)
1. utskottet
2. res. 1 (m, c)
Votering:
221 för utskottet
64 för res. 1
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 35 fp, 28 kd, 23 v, 15 mp
För res. 1: 45 m, 19 c
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 2 (Expropriationsersättningen)
1. utskottet
2. res. 2 (m, fp, c)
Votering:
158 för utskottet
99 för res. 2
28 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 23 v, 15 mp
För res. 2: 45 m, 35 fp, 19 c
Avstod: 28 kd
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 5 (Friköp av tomträtter)
1. utskottet
2. res. 6 (m, fp, c)
Votering:
185 för utskottet
99 för res. 6
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 28 kd, 23 v, 14 mp
För res. 6: 45 m, 34 fp, 19 c, 1 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 14 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 7 (Ägofredslagstiftningen)
1. utskottet
2. res. 7 (v)
Votering:
242 för utskottet
24 för res. 7
18 avstod
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 45 m, 35 fp, 28 kd, 1 c, 13 mp
För res. 7: 23 v, 1 c
Avstod: 17 c, 1 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 3 mp

Punkt 9 (Jordförvärvslagen)
1. utskottet
2. res. 11 (c, kd, mp)
Votering:
143 för utskottet
62 för res. 11
80 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 23 v
För res. 11: 28 kd, 19 c, 15 mp
Avstod: 45 m, 35 fp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 10 (Förvärv av permanenthus för fritidsboende)
1. utskottet
2. res. 12 (mp)
Votering:
270 för utskottet
15 för res. 12
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 45 m, 35 fp, 28 kd, 23 v, 19 c
För res. 12: 15 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KU27 Offentlighet, integritetsfrågor, m.m.
Punkt 1 (Införande av en generell integritetslag)
1. utskottet
2. res. 1 (c)
Votering:
265 för utskottet
19 för res. 1
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 45 m, 35 fp, 28 kd, 23 v, 14 mp
För res. 1: 19 c
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 2 (Förstärkning av integritetsskyddet och ut-
redning om teknikoberoende integritetslagstiftning)
1. utskottet
2. res. 2 (m, fp)
Votering:
203 för utskottet
80 för res. 2
2 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 28 kd, 23 v, 18 c, 14 mp
För res. 2: 45 m, 35 fp
Avstod: 1 c, 1 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 12 (Offentlighetsprincipen)
1. utskottet
2. res. 8 (m, fp)
Votering:
204 för utskottet
80 för res. 8
1 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 28 kd, 23 v, 19 c, 14 mp
För res. 8: 45 m, 35 fp
Avstod: 1 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp

Punkt 16 (Rakt skaderekvisit i brottsförebyggande
och brottsbeivrande verksamhet)
1. utskottet
2. res. 10 (v, mp)
Votering:
247 för utskottet
38 för res. 10
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets förslag.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 44 m, 35 fp, 28 kd, 1 v, 19 c
För res. 10: 1 m, 22 v, 15 mp
Frånvarande: 24 s, 10 m, 13 fp, 5 kd, 7 v, 3 c, 2 mp
Henrik von Sydow (m) anmälde att han avsett att
rösta ja men markerats ha röstat nej.

Övriga punkter
Kammaren biföll utskottets förslag.

KU28 Författningsreglering av adeln
Kammaren biföll utskottets förslag.

4 § Mål för folkhälsan och vissa tobaksfrågor

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2002/03:SoU7
Mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35) och
socialutskottets betänkande 2002/03:SoU4
Vissa tobaksfrågor.

Anf. 1 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m):
Fru talman! I stället för kraftfulla åtgärder mot
bland annat fetma och dess följdsjukdomar och i
stället för att beskriva långtidssjukskrivningar, köer
till vården, utanförskap och psykisk ohälsa så pre-
senterar regeringen med hjälp av sina två stödpartier
den här propositionen som uteslutande är en rik flora
av målsättningar, i hög grad planerade utifrån ett
ovanifrånperspektiv och ett förmyndarskap.
Men problemen som regeringen uppmärksammar
är alldeles för allvarliga för att lösas med vackra ord
och goda föresatser. Vi motsätter oss visserligen inte
de målsättningar som presenteras i propositionen - de
är alldeles för allmänt hållna för att man ska kunna
göra det. Exempelvis, fru talman: Vem vill inte arbeta
för att minska fattigdomen och öka hälsan åt alla?
Men i textmassan finns sedan en stark politisering
av folkhälsobegreppet genom att man åberopar hälso-
skäl för att styra medborgarna in i en viss så att säga
politiskt korrekt riktning. Vi motsätter oss starkt den
här socialdemokratiska modellen som en förutsätt-
ning för god hälsa. Gränsen mellan å ena sidan befo-
gad omtanke om medborgarnas hälsa och å andra
sidan förmynderi och klåfingrighet överskrids alltför
ofta.
Fru talman! Vår utgångspunkt är att den enskilde
alltid har ett stort ansvar för sin egen självförvållade
ohälsa, men att folkhälsopolitikens uppgift utöver att
ge en god arbetsmiljö är att ge medborgarna de verk-
tyg som krävs för att uppnå och bibehålla en god
hälsa.
Höga skatter är den i särklass största utgift som
någon enskild har. Det är ett folkhälsoproblem, men
regeringen nämner inte ett ord om detta i propositio-
nen, trots att det finns många rapporter som direkt
bekräftar sambandet mellan socialbidrag och psykisk
ohälsa. Också barn som lever i långvarigt socialbi-
dragsberoende har sämre hälsa än barn i genomsnitt.
Men benägenheten att se bidrag och transfereringar
som nycklar till att öka deras hälsoläge lämnar inte
regeringen. Man anser att transfereringar och bidrag i
stället ska ge ökad hälsa.
Fru talman! Ett huvudtema i propositionen är att
hälsan inte är jämlikt fördelad, utan vissa grupper har
bättre hälsa än andra. Det instämmer vi självklart i.
Men vi tror inte, som regeringen, att utjämningspoli-
tik genom bidrag är det som kan förbättra hälsan för
de mest utsatta. Vi kan också notera att det är just
inom den offentliga sektorn, där lönesystemen står för
den största inkomstutjämningen, som sjukfrånvaron
och hälsobesvären är mycket mer vanliga än inom
den privata sektorn.
Det krävs i stället kraftfulla åtgärder för att öka
den ekonomiska tillväxten för att få en god och håll-
bar folkhälsoutveckling. Situationen i dag, i synnerhet
för dem som lever i utanförskap, arbetslöshet, med
små marginaler och i långtidssjukskrivningar, ser i
dag inte ljus ut.
En folkhälsopolitik måste därför ta sin utgångs-
punkt i att uppmuntra människor att vilja göra sitt
bästa: att låta dem bli hörda, kunna påverka sin var-
dag och dessutom få utrymme att bry sig om andra.
Att kunna försörja sig själv, att bli respekterad, att få
en god utbildning och att tillåtas växa som människa
är förutsättningar för en god folkhälsa. Men om detta
står ingenting i propositionen.
Fru talman! När det gäller det förebyggande ar-
betet för att sänka sjukfrånvaron anser vi att regering-
en tillmäter rehabiliteringen alldeles för liten betydel-
se. Många individer och familjer far illa i kampen för
att i tid få den vård de trodde fanns. Långtidssjuk-
skrivningar och sjukpensioneringar har i stället fått
ersätta vård och rehabilitering.
Vi vill införa en nationell vårdgaranti som innebär
att alla har en uttalad rätt att få vård senast inom tre
månader efter det att man har fastställt diagnosen.
Dessutom skulle många människor som är långtids-
sjukskrivna i dag inte behöva vara det om rehabilite-
ringsåtgärder sattes in i tid. Vi moderater har också
avsatt resurser för det i vårt budgetförslag.
Fru talman! Tobak är en av de vanligaste orsaker-
na till hälsoproblem i Sverige, precis som i många
andra länder. Därför måste information och utbild-
ning om tobakens skadeverkningar presenteras på ett
sådant sätt att alla kan ta den till sig. Vi delar målsätt-
ningen att minska rökningen. Därför anser vi att to-
baksavvänjningsprodukter också ska kunna säljas fritt
i handeln och inte omfattas av det statliga apoteks-
monopolet.
Fru talman! Fetma är en tickande bomb. Det finns
en studie som heter Mat och hälsa i olika befolk-
ningsgrupper. Det är en inventering som är gjord av
Ideon Agro Food i Lund. Där har man tittat på mat
och hälsa i olika befolkningsgrupper, och man kon-
staterar att felaktig kost kostar, inte bara i lidande
utan också för samhällsekonomin. Man har bedömt
kostnaden för fetma till 7 miljarder kronor årligen och
kostnaden för metabola effekter, det vill säga kostens
betydelse för hjärt- och kärlsjukdomar, till 10 miljar-
der kronor. Dessutom bedömer man att undernäring-
en av äldre kostar 600 miljoner kronor per år. I dag
kostar cancer samhället ca 16 miljarder kronor, och
man säger att en tredjedel av cancerfallen kan bero på
felaktig kost.
Fru talman! Enligt vår uppfattning måste ämnet
idrott och hälsa ges ett större utrymme i skolan. Den
svenska skolan är bland de sämsta i Europa när det
gäller att satsa på idrott och fysisk aktivitet. Men
detta kan åtgärdas redan i dag inom ramen för den
läroplan och kursplan vi har. Det kan göras i samver-
kan mellan elever, skola och familjer. Det finns
många goda exempel i Sverige redan i dag som skulle
kunna bli goda förebilder för detta.
Fru talman! I dag håller Sverige på att tappa sin
ledande roll inom den kliniska forskningen. För att
kunna ge bättre kunskap om medicinsk och biomedi-
cinsk forskning vill vi införa något som vi kallar för
ett institut för medicin och hälsa. Vi vill fördjupa
forskningen inom olika discipliner med anknytning
till hälsa och sjukvård i en vid mening.
Beträffande Statens folkhälsoinstitut menar vi att
det statliga engagemanget kraftigt bör minska till
förmån för ett regionalt och lokalt folkhälsoarbete.
Detta har vi också närmare beskrivit i vårt budgetför-
slag. Erfarenheter, inte minst från SBU, visar att det
är nära patienterna ute på vårdcentralerna, nära de
blivande föräldrarna på mödravårdscentralerna och
nära eleverna på skolan som man uppnår de bästa
effekterna och gynnar folkhälsan.
Fru talman! Avslutningsvis står jag självfallet
bakom samtliga moderata reservationer i SoU7, men
för tids vinnande yrkar jag bifall endast till vår reser-
vation nr 2.
När det gäller betänkande SoU4 om tobaksfrågor
yrkar jag bifall till vår reservation nr 3 om kravet på
att subventionerna till tobaksodlingen inom EU ska
upphöra.

Anf. 2 GABRIEL ROMANUS (fp):
Fru talman! Debatten om folkhälsan blir lätt för-
enklad, men verkligen är ju tyvärr inte enkel. Det
finns inga patentförklaringar till och inte heller några
patentlösningar på ohälsoproblemen.
Tidigare trodde kanske våra föregångare att om
man avskaffade fattigdomen skulle man få god hälsa
på köpet. Det är klart att hälsan i Sverige har blivit
bättre i takt med att välståndet har ökat, men vi har
också fått nya hälsofaror. En del sammanhänger just
med det ökade välståndet, till exempel vällevnads-
sjukdomar, livsstilssjukdomar, trafikskador och
mycket annat.
I dag är det mycket populärt att tala om att vi har
en ojämlikhet i hälsa. Man anlägger ett klassperspek-
tiv, och visst är det sant att det finns klasskillnader
mellan olika grupper när det gäller hälsan, men vi vet
också att inte heller det perspektivet räcker. Det för-
klarar en del av problemen, men det finns ökande
hälsoproblem i alla grupper. Vi vill naturligtvis att
hälsan ska förbättras i alla grupper.
Ibland har vi också en tendens att tro att om vi ba-
ra ökar kunskaperna så att människor själva kan fatta
mer rationella beslut kommer vi att få en bättre hälsa,
men vi vet också att inte heller det räcker. Informa-
tion är inte nog. Vi måste också förändra miljön och
öka möjligheterna för att människor ska fatta de ra-
tionella besluten.
En populär tes är att lägga en stor del av ansvaret
på arbetslivet. Visst finns det en del sanning i det. Vi
har ett mycket säkrare arbetsliv nu tack vare arbets-
miljöarbetet. Man kan möjligen säga att de fysiska
arbetsskadorna har trängts tillbaka, utom när det gäl-
ler belastningsproblemen, men vi vet också att vi har
ökade psykiska problem i arbetslivet, och inte heller
där finns det någon enkel patentlösning. Det är möj-
ligt att en del av stressen i arbetslivet har kommit som
en följd av att produktiviteten har ökat. Vi har upp-
täckt att vi har byggt in en del faror i arbetslivet ge-
nom att vi tvingades att skärpa produktiviteten både i
den offentliga sektorn och i den enskilda sektorn.
Min slutsats är att information är bra och nödvän-
dig, men den räcker inte. Vi måste också ändra miljön
på olika sätt. Vi måste använda ekonomiska styrme-
del och regleringar, och vi måste vidta statliga och
kommunala åtgärder. Då säger en del att förbud inte
löser några problem. Det är naturligtvis sant att för-
bud inte löser problem, men det är också sant att den
ohämmade kommersiella friheten förvärrar problem.
Vi kan framför allt inte nöja oss med ett perspektiv
där vi tar hand om skador och sjukdomar. Det mest
humana och det mest ekonomiska är naturligtvis att
förebygga ohälsa. Det är det som den här diskussio-
nen bör koncentrera sig på. Då måste vi utgå ifrån att
verkligheten är komplex. Det finns inga patentlös-
ningar. Vi har inte råd att avstå från åtgärder som kan
förebygga ohälsa och skador.
Det betänkande som vi diskuterar nu, det vill säga
nr 7, innehåller 33 reservationer. Då kan man tycka
att det verkar vara en total splittring. Men tittar man
närmare på innehållet kan man nog konstatera att det
finns en ganska stor enighet i Sveriges riksdag om en
balanserad politik. Väldigt många av de här reserva-
tionerna speglar egentligen rollfördelningen mellan
regering och opposition. I någon mån skiljer Mode-
raterna ut sig. Vi hörde ju hur den föregående talaren
gjorde sitt bästa för att dra upp skarpa skiljelinjer,
men inte heller Moderaterna är ju konsekventa i att
man bara ska satsa på information och att människor
ska fatta sina egna beslut. Även Moderaterna har ju
inslag av miljöförändringar i sin politik.
Låt mig ta ett konkret exempel. Regeringen vill nu
att regeringen ska bestämma delmålen för folkhälso-
arbetet. Sedan ska man förhoppningsvis rapportera
till riksdagen. Jag kan aldrig tro att Socialdemokra-
terna skulle ha accepterat detta om de hade varit i
opposition. Då hade det nog varit ett övergrepp om en
borgerlig regering hade föreslagit att man skulle be-
stämma delmålen för folkhälsoarbetet.
Det kan hända att socialdemokraterna kommer i
opposition en vacker dag. Vi får se om de då tycker
att det är lika bra att regeringen bestämmer målen för
folkhälsoarbetet. Hur det än blir med den saken
kommer målen att underställas riksdagen. Vi har då
möjlighet att påverka dem om vi tycker att regeringen
har satt dåliga mål.
En sak som bekymrar mig i sammanhanget är att
det finns en tendens att man -när man inte riktigt vet
vad man ska göra med folkhälsoarbetet- förlitar sig
på omorganisationer. Det som nu tycks vara högsta
visdom är att en del av det operativa arbetet på områ-
det ska läggas i Regeringskansliet.
Vi har det man från Statskontoret en gång kallade
för "ad-hoc-krati". Vi har en narkotikasamordnare
som sitter i Regeringskansliet. Vi har en alko-
holkommitté som sitter i Regeringskansliet och som
ska samordna det operativa arbetet.
Jag kan förstå att man gör så kortsiktigt för att re-
geringen vill visa handlingskraft, ta tag i saker och
ting och se till att alla myndigheter drar åt samma
håll. Men på lång sikt är inte detta någon hållbar
lösning.
Vi kan inte ha en tobakssamordnare i Regerings-
kansliet, en allergisamordnare i Regeringskansliet och
kanske en spelberoendesamordnare i Regeringskans-
liet. Vi har nu skapat ett folkhälsoinstitut, för övrigt
på förslag från en tidigare socialdemokratisk rege-
ring.
Tanken var att Folkhälsoinstitutet skulle ha en
samordnande roll. Nu kliar det i fingrarna på statsrå-
den och deras medarbetare. Därför ska man ge de-
taljinstruktioner till Folkhälsoinstitutet.
Jag tycker att man ska styra myndigheter genom
att utse bra chefer och styrelser. Sedan ska man ge
dem ansvar och utkräva ansvar om de inte sköter sig.
Det är en mer normal organisationsmodell. Jag hop-
pas att regeringen kommer att gå över till den.
För att sammanfatta tycker jag att eftersom det
finns en bred majoritet som har en samsyn för en
balanserad, nyanserad men också aktiv politik på
folkhälsoområdet hoppas jag att folkhälsoministern
och regeringen tar till vara den tillgången.
Vill man vara lite elak kan man säga att det också
är en tillgång för folkhälsoministern att han har
kommit ny till området. Han behöver inte klä skott
för de försummelser som har skett tidigare. Det är
också en tillgång.
Jag stöder naturligtvis alla de förslag som finns i
reservationer där Folkpartiets ledamöter har skrivit
under. Men för tids vinnande nöjer jag mig med att
yrka bifall till reservationerna 3 och 5 i betänkandet
SOU7. Det är inte heller helt säkert att jag kommer
att ta upp kammarens tid med att begära votering på
de punkterna. Det får vi se. Men självklart står vi för
alla reservationer från Folkpartiet i dessa två betän-
kanden.

Anf. 3 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Det är märkligt vilken långsam rege-
ring vi har ibland. Det är åtta år sedan regeringen
utarbetade direktiv om nationella mål för folkhälsan.
Två år senare, det vill säga år 1997, inrättades kom-
mittén. Slutbetänkandet efter ett aktivt arbete från
kommittén lämnades till regeringen år 2000. Det tog
alltså två och ett halvt år för regeringen att lägga fram
en proposition trots att man hade ett av de allra fi-
naste dokumenten att arbeta utifrån, nämligen Folk-
hälsokommitténs betänkande.
För mig som ledamot i Sveriges riksdag är det ge-
nant när regeringen kommer med ett sådant dåligt
förslag. Det är inte bara jag som har kritiserat det. Det
har ett antal instanser som har hög status i vårt land
gjort. Jag var lycklig och glad och tyckte att det var
skönt att läsa kommitténs förslag. Det var väl ge-
nomtänkt. Den hade beskrivit ohälsan och givit för-
slag till åtgärder i arton punkter.
I stället för att befästa vad den nationella kom-
mittén hade gjort urvattnade man det och gjorde det
mer som något slags skrivelse som man kunde tänka
sig var en skönlitterär läsning att somna till på kväl-
len. Det är skönt. Det är bra när vi får något vackert
att somna till på kvällen. Men det räcker inte för att
lösa de problem vi har.
Fru talman! Kristdemokraterna valde därför att ta
konsekvenserna av kritiken och föreslå avslag på
propositionen. Det gjorde vi inte för att vi tycker att
folkhälsoproblemen är oviktiga utan tvärtom. Vi ville
ge regeringen en ny chans att vässa sina pennor och
lägga fram ett konkret och bra förslag. Vi fick tyvärr
inte igenom det förslaget trots att alla framförde
mycket kraftig kritik. Jag beklagar det.
Det har visat sig att ohälsan i Sverige kostar cirka
300 miljarder kronor. Ändå är det för kristdemokra-
terna inte den höga kostnaden som inspirerar oss att
arbeta för en aktiv folkhälsa, utan det är de humanitä-
ra kostnaderna. Det handlar om varje barn, varje
kvinna, varje man som i dag far illa av att de kanske
onödigt har drabbats av ohälsa på olika nivåer.
Det är viktigt att ha det som grund. Det handlar
om ett människovärde. När det gäller det förebyggan-
de insatser är det alltid bättre att förebygga ohälsa än
att drabbas av det. Det är sällan jag kan säga alltid,
men jag gör det nu. För varje människa som ändå
drabbas är det ett kaos och en kris även om man kan
ge både behandling och lindrande hjälp.
Jag vill i den här debatten uttrycka min glädje
över Folkhälsokommitténs arbete. Jag hoppas att
ledamöterna i den känner att en bred folkopinion
ställer upp för deras arbete. Det visade sig också att
det ganska fort fick genomslag i en del kommuner.
Man arbetade mycket med det.
Jag ska läsa citera från kommittédirektivet: "syftet
med målarbetet är därför främst att ange vilka pro-
blem som är mest angelägna att lösa och vilka strate-
gier som förutses vara mest effektiva". Jag hade hop-
pats att åtminstone får någon prioritering i regering-
ens punkter. Men tyvärr fick jag inte heller se det.
Vad är det i dag som Kristdemokraterna tycker är
mest angeläget att ta itu med? Jag vågar nog säga att
våra barn har en mycket hög prioritet för Kristdemo-
kraterna. Är våra barn särskilt utsatta för ohälsa?
Svaret är ja. Det är de inte när det gäller den kropps-
liga hälsan. Vaccinationerna fungerar väl. Vi har
mycket låg spädbarnsdödlighet, och vi har en fantas-
tiskt fin barnsjukvård, vågar jag påstå.
Vad är det våra barn - för de är våra - har drab-
bats av under senare år? Jo, det är ohälsa i form av
bland annat stress. För något år sedan slog barnom-
budsmannen Lena Nyberg larm. Skolan har blivit
alltför stressig för barnen. Domstolarna fattar beslut
som förändrar barnens liv men struntar i vad barnen
själva tycker.
Barn och ungdomar upplever i dag en väldigt
stark stress. Det är korta luncher, stökiga miljöer, och
kort om tid att byta om innan gympan, säger barnom-
budsmannen Lena Nyberg. Detta upplevs så att det
kan leda till ätstörningar.
Lennart Levi, som är professor i psykosocial ar-
betsmiljö vid Karolinska institutet säger: Det räcker
inte med enskilda åtgärder. Vi behöver en nyckel-
knippa av åtgärder som måste till för att förändra
situationen. Det måste vara sektorsöverskridande
mellan skolan, hemmet, de sociala insatserna, det
politiska stödet till barnfamiljerna och arbetsmarkna-
den. Det duger inte med enstaka insatser här och där.
I dag ser vi att även barn är stressade. Förr var det
vuxenvärlden som hade svårt att få det att gå ihop
med arbete, hem och barn. Nu är våra barn stressade.
Jag vill fråga Socialdemokraternas företrädare: Vad
gör ni för att barnen ska bli mindre stressade?
En hjärtöverläkare föreläste en gång. Han sade så
här när det gäller våra barn: Vi ser nu att hjärtinfark-
ter finns hos barn redan vid 12-13 års ålder. Om vi
inte passar oss så kommer vi att ha enorma kostnader,
och vi kommer att se hur hjärtinfarkterna går ned i
åldrarna och kommer att bli vanliga i åldrarna mellan
20 och 30 år. Han sade: Det som ni politiker som en
av åtgärderna skulle göra är inte i första hand att
utöka idrottslektionerna, utan att se till att barn som
kan får cykla till skolan. Vi frågade då vad han tyckte
var lämpliga kilometeravstånd. Ja, barn som inte har
längre än en halvmil kan cykla - då har de sin mo-
tion, sade han. Jag vet inte om det finns någon politi-
ker som vågar föreslå något sådant ute i kommuner-
na. Men vi måste lyssna på expertisen. Vi måste göra
allt för att våra barn ska slippa utsättas för onödig
ohälsa både när det gäller kroppen och när det gäller
själen och psyket. Vi måste bry oss om det här - det
är en folkhälsofråga.
Med det yrkar jag när det gäller tobaksbetänkan-
det, So4, bifall till reservation 3, och när det gäller
folkhälsobetänkandet till reservation 1.

Anf. 4 ELINA LINNA (v):
Fru talman! Många av oss som deltar i debatten i
dag har engagerat sig ovanligt mycket i folkhälsofrå-
gor under de senaste månaderna. Först hade vi i janu-
ari remissdebatten med anledning av folkhälsopropo-
sitionen, och sedan deltog vi på ett eller annat sätt i
den första nationella folkhälsostämman för en månad
sedan. Nu slutligen debatterar vi socialutskottets
betänkande Mål för folkhälsan. Det är bra att folkhäl-
sofrågorna är med i debatten. Det är inte bara positivt
utan nödvändigt att fler och fler engagerar sig i folk-
hälsofrågorna. Det behövs om vi ska lyckas med att
nå det övergripande målet i propositionen, nämligen
att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa
på lika villkor för hela befolkningen.
Folkhälsoarbetet handlar om insatser både på in-
dividnivå och på samhällsnivå. Det handlar i hög grad
om att se de livsbetingelser som påverkar människors
hälsa och inte minst om att se vilka konsekvenser
politiska beslut har för folkhälsan. Folkhälsoinstitu-
tets generaldirektör Gunnar Ågren säger att en mål-
sättning skulle kunna vara att det är lika naturligt att
diskutera hälsokonsekvenser av de fattade besluten
som att ta upp de ekonomiska konsekvenserna. Det är
enligt Vänsterpartiet särskilt viktigt när miljö-, nä-
rings- och hälsointressena ibland står mot varandra.
Vi måste våga diskutera de motstridiga intressena
öppet och väga dem mot varandra inför politiska
beslut.
Jag ska ta ett exempel på motstridiga intressen
från målområde 11, som handlar om bruket av bero-
endeframkallande medel. Mitt exempel handlar om
spel. Under de senaste åren har spelandet fördubblats
i Sverige. Det är ett antal politiska beslut här i riksda-
gen som kanske har bidragit till ökningen av spelan-
det. Omsättningen för spelandet var över 35 miljarder
förra året. Enligt Folkhälsoinstitutet finns det 100 000
problemspelare i vårt avlånga land. Minst 25 000 av
dessa lider av spelberoende. Ungdomar och männi-
skor i socialt utsatta positioner är överrepresenterade
bland dem med allvarliga problem. Andelen kvinnor
ökar också, och samtidigt ökar marknadsföringen av
spel i syfte att vi ska spela ännu mer. Nyligen öppna-
des ett nytt kasino, den här gången i Stockholm. Från
den 1 augusti 2002 är det fritt fram för lotterier på
nätet och i mobiltelefon. På Internet finns det 1 000
kasinon att välja mellan. Det är bra att regeringen har
lämnat en proposition om frågor inom spelområdet,
bland annat i syfte att motverka negativa sociala kon-
sekvenser av spel. Frågan är om det är tillräckligt.
Med mitt exempel försöker jag beskriva behovet av
analys av konsekvenser för hälsan inför många poli-
tiska beslut. Jag vågar påstå att en del politiska beslut
här i kammaren har bidragit till ökningen av spelbe-
roendet och allt det lidande som det för med sig för
kanske över 100 000 människor i vårt land.
Fru talman! Jag tror inte att utvecklandet och infö-
randet av hälsokonsekvensbedömningar helt och
hållet eliminerar beslut som kan försämra svenska
folkets hälsa. Men min förhoppning är att dessa be-
dömningar lyfter fram folkhälsans betydelse inom
alla politikområden. Det är inte bara vi ledamöter i
socialutskottet som ska tala om folkhälsa - det måste
också ledamöter i skatteutskottet och i finansutskottet
göra om vi ska nå målet en god hälsa på lika villkor
för hela befolkningen.
Fru talman! I socialutskottets betänkande be-
handlas också ett antal motioner som lämnades under
den allmänna motionstiden. Därför går jag nu vidare
och tar upp Vänsterpartiets motion om influensavac-
cinationer. Nyttan av allmän vaccination mot influen-
sa har ifrågasatts. Nu börjar det komma studier som
visar det motsatta. I januari 1998 erbjöds alla perso-
ner som var bosatta i Stockholms stad och som var
över 65 år att vaccinera sig mot influensa. Karolinska
institutet studerade både dem som vaccinerade sig
och dem som inte gjorde det. Studien visade att an-
delen som vårdades på sjukhus halverades för dem
som vaccinerades jämfört med de icke vaccinerade.
Andelen lunginflammationer var en tredjedel lägre
för de vaccinerade. Antalet dödsfall mer än halvera-
des i den gruppen. Att få en fri vaccinering kan också
ses som en fråga om rättvisa. En stor del av befolk-
ningen får i dag kostnadsfri vaccination hos företags-
hälsovården. En utredning om frågan borde genomfö-
ras!
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 17.
Slutligen behandlar vi nu också vissa tobaksfrå-
gor. Vänsterpartiet anser att det inte räcker med bara
preventivt arbete för att minska tobaksrökningen. En
bättre och effektivare lagstiftning är nödvändig. Vi
anser att tillsynen över försäljningen bör kompletteras
med en tillsyn över leverantörernas ansvar.
Jag yrkar därmed bifall till reservation 2 i betän-
kandet om vissa tobaksfrågor.

Anf. 5 CHATRINE PÅLSSON (kd) replik:
Fru talman! Jag uppskattade mycket att Elina Lin-
na tog upp spelberoendet. Jag tror att detta är en fråga
som vi får ägna mycket tid åt att råda bot på, både i
vårt utskott och här i kammaren. Även här är det ju
inte bara de spelberoende som drabbas utan också
familjer, barn och andra närstående.
Eftersom Elina Linnas parti samarbetar med rege-
ringen vill jag ändå ställa en fråga när det gäller våra
barn, deras utsatthet och stress och skolan. Jag vill
helt enkelt fråga Elina Linna vilka åtgärder Vänster-
partiet är berett att föreslå för att råda bot på och
befria våra barn från den stress som de faktiskt är
drabbade av i dag.

Anf. 6 ELINA LINNA (v) replik:
Fru talman! Tack för frågan, Chatrine Pålsson. Jag
ser fram emot diskussioner och debatter när det gäller
spelberoende och också samarbete när det gäller att
försöka stävja det ökande spelberoendet.
När det gäller barn och deras utsatthet är det do-
kumenterat att barnen de senaste åren har drabbats av
ökad stress. Det är inte så konstigt, enligt vårt sätt att
se det. Förändringar i samhället har gjort att väldigt
många barn under de senaste tio åren fått leva i osä-
kerhet. Föräldrarna känner sig otrygga, och då känner
barnen sig också otrygga. Det finns väldigt många
föräldrar som blivit arbetslösa eller haft osäkra an-
ställningar, och det påverkar naturligtvis också bar-
nen. Neddragningar i kommunerna har gjort att sko-
lorna har fått större klasser och att förskolans barn-
grupper har blivit större. Neddragningar av persona-
len har också orsakat mer otrygghet i förskolan.
Vänsterpartiet arbetar aktivt för att öka det eko-
nomiska stödet till kommuner och landsting. Det
kommer också barnen till godo.

Anf. 7 CHATRINE PÅLSSON (kd) replik:
Fru talman! Det är visserligen sant att vi har änd-
rat vårt levnadssätt och att det finns sådana otrygg-
hetsfaktorer. Men jag vill gärna citera Rädda Barnens
ordförande Annika Åhnberg, som ju under många år
har varit partikamrat med Elina Linna. Hon skriver så
här:
Vi har helt enkelt misslyckats med att skapa ett
bra samhälle. Vuxenvärlden har abdikerat, och vux-
nas förvridna sätt att leva överförs på barnen. Vi lever
i en tid av framgångsmyter där en välfylld almanacka
är ett mått på vårt människovärde, fortsätter hon.
Enligt en studie känner sig 83 % av alla mellan-
stadiebarn stressade. Jag tycker att detta måste vara
en alarmklocka för oss som gör att vi på alla plan
föreslår åtgärder - den här nyckelknippan, som pro-
fessorn uttryckte det. Då räcker det inte, Elina Linna,
att säga att när man är otrygg på arbetsmarknaden blir
barnen otrygga. Det kanske snarare är så att vi vuxna
skulle prioritera fram våra barn, se till att barnen
kommer i fokus och se till att barnomsorgen blir mer
anpassad för barnen än för arbetslivet.
Jag vill ännu en gång fråga om det inte finns nå-
gon konkret åtgärd mer än att Vänsterpartiet vill ha
mer pengar till kommuner och landsting, vilket jag
ser fram emot att se i budgeten på tisdag. Finns det
ingen annan värdefråga som Elina Linna kan säga att
ni arbetar för, för våra barns skull?

Anf. 8 ELINA LINNA (v) replik:
Fru talman! Jag delar Chatrine Pålssons problem-
beskrivning. Det är så. Jag delar också Annika Åhn-
bergs uttalande om att vi har misslyckats när det
gäller barnets århundrade. Det har inte blivit barnets
århundrade.
Jag ska ta upp en fråga som Vänsterpartiet är
mycket bekymrad över, nämligen hur vi ska stävja
den kommersialisering av barn som pågår. Barn
överöses med reklam från tidig ålder och ses som
något slags objekt för de fria marknadskrafterna.
Vänsterpartiet är motståndare till liberala bestämmel-
ser när det gäller till exempel reklam i TV som riktar
sig till barn.

Anf. 9 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Elina Linna inledde med att glädjas
över det stora engagemang för folkhälsofrågor som
finns i utskottet. Det kan jag instämma i. Jag har
arbetat som företagssköterska i tolv år och vet bety-
delsen av att förebygga ohälsa. Vi har dock lite olika
perspektiv när det gäller hur mycket staten ska gå in
och styra och ställa och när det gäller tilltron till den
egna personens förmåga.
I måndags deltog jag i en debatt tillsammans med
bland andra socialminister Morgan Johansson, Gun-
nar Ågren och elever på folkhälsovetarprogrammet i
Malmö. När det gällde faktorer som har betydelse för
folkhälsan tog eleverna där upp inflytandefrågor som
en stor, viktig och bortglömd faktor för folkhälsan.
Inflytandefrågor, påverkansfrågor, att jag kan be-
stämma mer, att jag kan styra och ställa med mitt liv
- allt detta har stor betydelse för folkhälsan, något
som de tyckte alldeles för sällan togs upp.
Jag skulle, fru talman, vilja höra vad Elina Linna
säger om just möjligheterna att få bestämma mer över
sin vardag och den betydelse detta kan ha för folkhäl-
san.

Anf. 10 ELINA LINNA (v) replik:
Fru talman! När det gäller inflytandefrågor är jag
väl insatt i det som kallas kasam, känslan av sam-
manhang. Det finns en forskare som heter Anto-
novskij som har forskat mycket om det. Jag delar
dessa studerandes synpunkter att det är viktigt att tala
om inflytande. Då vill jag lyfta fram till exempel den
ekonomiska utsatthet vi har i vårt samhälle. De per-
soner som inte har ekonomiska förutsättningar att
klara sin vardag kan ju inte heller ha inflytande över
sin vardag.

Anf. 11 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! När det gäller vad Antonovskij har
framfört ser jag goda förutsättningar för att vi ska
kunna fortsätta att debattera detta längre fram. Jag
instämmer helt i hans teorier och ser fram emot att
tillföra de frågorna i folkhälsoarbetet. Det är någon-
ting jag saknar i dag.
Elina Linna kom i sitt anförande också in på
Svenska Spel och den kluvenhet som ligger i att sta-
ten är beroende av att folk spelar samtidigt som man
ska försöka motverka det. Det finns fler sådana om-
råden som staten är väldigt beroende av och som har
betydelse för folkhälsan. Vi kan ta Apoteket - man är
beroende av att sälja läkemedel. Vi kan ta Systembo-
laget - man behöver sälja alkohol. Inte minst gäller
det dock sådant som statliga Vattenfall, som med
statligt ägande går ut i Europa och köper kärnkraft -
vilket gör att vi får elbrist i Sverige, vilket gör att vi
får importera smutsig kolkraft. Inte minst i södra
Sverige orsakar detta en dålig luftkvalitet och en
ohälsa.
Det har alltså väldigt stor betydelse vad staten gör
med sina företag och sina monopol.
För att komma till min fråga knyter den an till det
jag började med och vårt gemensamma intresse för
Antonovskij och ekonomisk utsatthet. Min fråga till
Elina Linna blir därför: Anser Elina Linna att det är
rätt att en låginkomsttagare eller någon som har soci-
albidrag ska behöva betala lika mycket i skatt som
han sedan tvingas gå och hämta ut i bidrag? Det kal-
lar jag nämligen för att vara utsatt och inte ha makt
över sin vardag.

Anf. 12 ELINA LINNA (v) replik:
Fru talman! Det är ju där det går en skiljelinje
mellan Cristina Husmark Pehrsson och mig, mellan
Moderaterna och Vänsterpartiet.
Cristina Husmark Pehrsson sade i sitt anförande
att höga skatter är ett folkhälsoproblem. Höga skatter
är ju inget mål i sig för Vänsterpartiet, men skatterna
är en garanti för att vi ska kunna bevara det välfärds-
samhälle som vi har så att också de som har låga
inkomster har möjlighet att gå i en god skola, har
möjlighet att få hälso- och sjukvård på lika villkor
som de som har höga inkomster.

Anf. 13 KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till
reservation nr 4 i betänkandet SoU7, men står själv-
fallet bakom även övriga reservationer där Center-
partiet förekommer. Främst tobaksfrågor kommer
min kära partikollega Annika Qarlsson att ta upp.
Fru talman! Att ha hälsan och må bra är en förut-
sättning för livskvalitet. Hälsan påverkas självfallet
av hur vi lever, vilket vi har ett eget ansvar för. Sam-
hällets uppgift måste vara att underlätta för individen
att ta sitt ansvar och leva ett bra liv. Därför krävs
diskussion och insatser om viktiga hälsofrågor, hur vi
åtgärdar regionala och sociala hälsoskillnader. Och
hur vi uppnår en jämlikare hälsa. Det handlar inte i
första hand om kampanjer utan om att göra en god
folkhälsa till ett centralt mål för hela samhällets poli-
tik.
Åtgärder krävs på många nivåer inom alla sam-
hällssektorer. Inte minst den ökande ohälsan, med
rötter i arbetslivet, kräver åtgärder för ett hälsosam-
mare arbetsliv. Förebygga och ta i det friska, inte bara
lappa och laga. Förebygga och rehabilitera i stället för
att utförsäkra och pensionera. Det är bra att vi äntli-
gen fått en folkhälsoproposition att behandla. Natio-
nella folkhälsokommittén lade en bra grund för det
arbetet. Man har också medverkat till och inlett en
viktig process. Tyvärr har inte regeringen och riks-
dagsmajoriteten följt upp kommitténs arbete, utan
delvis fuskas det arbetet bort.
Jag läste i Folkhälsomagasinet nr 1 år 2003 hur
ordföranden i Folkhälsokommittén uppfattar rege-
ringens folkhälsoproposition: "Vad har regeringen
gjort under de nästan två och ett halvt år som gått
sedan Nationella folkhälsokommittén lade sitt för-
slag? Mesta delen av tiden måste betänkandet ha legat
i en byrålåda och samlat damm. Nu har man dragit ut
lådan, blåst bort dammet, suddat till alltihop, tagit
bort de konkreta förslagen som fanns och gett nya
utredningsuppdrag."
Folkhälsokommitténs ordförande har även syn-
punkter på att inte riksdagen får ta ställning till alla
folkhälsomålen utan överlåter detta till regering och
myndigheter. Hon skriver: "Regeringen har gjort
förslaget till en administrativ produkt och inte förstått
att det finns politisk dynamit i flera av folkhälsofrå-
gorna."
Fru talman! Det är klartext, kloka och insiktsfulla
synpunkter som jag och Centerpartiet i många styck-
en delar. Därför har vi också i vår motion redovisat
alternativ till hur vi kan rätta till dessa allvarliga
brister i folkhälsopropositionen. Därför begärde vi
också och fick en bra remissdebatt här i riksdagen för
att se om vi kunde få några förändringar till stånd i
riksdagsbehandlingen. Men intresset från majorite-
tens sida för att ta till sig våra förslag har saknats,
vilket jag beklagar.
Men vi har fått en proposition, och det är bra. Viss
förtröstan finns också i och med att det finns ett stort
lokalt intresse. Folkhälsostämman har nämnts. Jag
deltog också där, och det var väldigt intressant. Det
var stort intresse. Det väcker hopp inför framtiden.
Folkhälsokommitténs ordförande skriver även att hon
har hopp: Jag är ändå övertygad om att denna propo-
sition, hur urvattnad den än är, kommer att betyda
mycket för folkhälsoarbetet på sikt.
Fru talman! Jag vill beskriva några av Centerpar-
tiets utgångspunkter i folkhälsoarbetet och även ställa
några frågor. Vi tror från Centerpartiets sida väldigt
mycket på engagemanget. Diskussioner måste föras
kring köksbordet, på föreningsmötet och inte i slutna
rum. Därför är det så viktigt att folkhälsomålen, kon-
kreta och mätbara, antas av riksdagen. Vi har föresla-
git 20 konkreta folkhälsomål i stället för ett allmänt,
vilket framgår av reservation nr 4. Det vore väldigt
intressant om vi i den här debatten kunde få besked
från majoritetsföreträdarna om varför ni är så rädda
för att låta oss i riksdagen vara med i processen att
utveckla folkhälsopolitiken.
De regionala hälsoskillnaderna nämns inte med ett
ord i propositionen. Det tycker jag är upprörande. Vi
vet att medellivslängd och annat skiljer beroende på
var vi bor och att ohälsan är högre i norr än i söder.
För Centerpartiet är det självklart att möjligheten till
livskraft och livskvalitet måste ges oavsett var vi bor.
Vi föreslår att orsakerna till de regionala hälsoskill-
naderna analyseras och att tydliga mål fastställs för
att minska de regionala hälsoskillnaderna. Jag vill
även här fråga representanter för utskottsmajoriteten:
Varför nonchalerar ni det faktum att Sverige är ett
kluvet land i hälsohänseende?
Regeringen har också plockat bort viktiga folk-
hälsomål som Nationella folkhälsokommittén före-
slog. Man bortser till exempel från det sociala kapi-
talets betydelse för folkhälsan, det vill säga den ge-
menskap som finns mellan medborgarna i närmiljön.
Kommittén bedömde detta perspektiv som så viktigt
att man gjorde det till en av sex övergripande riktlin-
jer i folkhälsoarbetet. I linje med kommittén vill vi
från Centerpartiet ha ett särskilt nationellt mål: stöd-
jande sociala miljöer för individen. Det handlar om
mötesplatser, det handlar om gemenskap och det
handlar om trygghet, hur vi utvecklar välfärden till-
sammans.
Frågor om tillgängliga grönområden, rekreation
med mera, som också var ett centralt förslag i Natio-
nella folkhälsokommittén, har plockats bort, vilket vi
beklagar. Även här är det intressant att få någon liten
information om varför inte majoritetspartierna ser det
sociala kapitalets betydelse för hälsan som något värt
att följa upp. Varför är inte grönområdens betydelse
för hälsa, rekreation och livskvalitet av sådan vikt att
de kan få ha en plats när man pratar om folkhälsoar-
betet? Klart besked från Centerpartiet är att vi anser
att det här är viktiga områden. De ska finnas med.
Fru talman! Vi behöver en folkhälsopolitik som
bygger på engagemang, tydliga mål och öppenhet. Vi
behöver konkreta förslag och åtgärder för att nå fram
till ett hälsosammare samhälle. Vi borde börja med
krafttag mot alkoholen och tobaken, två verkligt stora
hot mot folkhälsan.

Anf. 14 KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Fru talman! Vi har ett stort problem i riksdagen.
Vi tenderar att se saker och ting för sig. Vi har vis-
serligen bättrat oss lite i vårt utskott. Vårt utskott
behandlar narkotikafrågor tillsammans med justitieut-
skottet. Det är ett litet framsteg. Jag hoppas att det
blir bättre. Annars ser vi saker och ting mycket för
sig.
Det finns en proposition om folkhälsa, och det
finns en om ohälsa. Det var lite svårt att få de två att
gå ihop. Fast jag har varit med och förhandlat om
båda propositionerna har det varit svårt att få ihop
dem så att det går att se helheten. Det finns en propo-
sition om samverkan mellan kommuner och lands-
ting, det finns handikappfrågor och barnmisshandel.
Egentligen hänger alla dessa saker ihop. Detta hänger
mycket ihop med finansutskottets och Finansdepar-
tementets områden.
Vi har alltså svårt att se helheten. Vi ser inte indi-
viden. Det är väl därför det har gått som det har gått
med ohälsoproblemet och de skenande kostnaderna i
sjukförsäkringen. Regeringen blev ganska chockad
när man upptäckte att saker och ting hänger ihop! Det
är väl därför som det har tagit onödigt lång tid att
komma till rätta med detta.
Inför den här debatten har jag dykt ned i Folkhäl-
sokommitténs arbete. Jag hade den stora glädjen att
hitta ett remissvar från en enskild person i Borlänge,
en barnläkare som heter Gustav Högberg som starta-
de Borlänge ungdomsmottagning. Hans remissvar är
så bra att jag inte kan låta bli att läsa upp lite grann.
"Nationella folkhälsokommittén har koncentrerat
sig på att analysera och föreslå åtgärder inom en rad
hälsofrågor som t ex livsstil, rökning, motion, mat,
missbruk, psykiska sjukdomar, stress och arbetsmiljö.
Åtgärderna syftar ofta till att utveckla hälsopedagogi-
ken och hälsoupplysningen inom dessa områden. De
föreslagna åtgärderna fungerar enligt min erfarenhet
väl när det gäller de socialt mer privilegierade grup-
perna. Problemet är att de grupper som har störst
behov av att förändra sina vanor på dessa områden
samtidigt har minst gynnsamma förutsättningar när
det gäller att integrera informationen och omvandla
den i praktiken."
Det var tänkvärt. Sedan finns det mycket bra
skrivningar om hur man genom delaktighet i arbetet
ska kunna komma närmare hälsa.
Det finns mål som har kritiserats. Det är bra med
mål, men de räcker inte. Det håller jag med om. Det
är många som har frågat samarbetspartierna vilka
åtgärder som ska vidtas.
För min egen del är jag ute och samlar på exem-
pel. Jag samlar goda exempel på åtgärder i en korg.
Ett stort exempel hade jag med mig när jag kom
in i riksdagen. Det var därför jag kom in i riksdagen,
nämligen ungdomsmottagningen. Det är ett gott ex-
empel på hur man kan arbeta. Den kostar inte så
fruktansvärt mycket, och den bygger på individens
behov och att man pratar med varandra.
Häromdagen besökte jag Stora Enso i Fors. Det är
en kartongfabrik. Där finns det en alldeles fantastisk
företagshälsovård. Det är också ett mycket gott ex-
empel som jag kommer att använda i mitt kommande
arbete.
I onsdags var jag på Demensförbundet. Där fanns
också många goda exempel som tål att arbeta med.
Jag träffade unga rörelsehindrade i onsdags kväll.
Där fanns också hur mycket goda exempel som helst
som inte heller kostar miljarder, inte miljoner, men
som är konkreta och kan användas.
Jag håller med Elina Linna om att fler borde lyss-
na på debatten. Det är synd att folkhälsoministern inte
är här. Det är synd att finansministern inte är här. Han
borde vara på varenda debatt om hälsa, ohälsa och
förebyggande arbete. Skatter har också med detta att
göra.
Jag håller med Chatrine Pålsson om dubbelmora-
len. Det är dubbelmoral att ha statliga Svenska Spel
som vi vill tjäna mycket pengar på, och samtidigt
utsätts folk för så mycket skada. Alkoholen är den
största av alla dubbelmoraler.
Chatrine Pålsson citerade barnombudsmannen,
om vuxnas förvridna sätt att påverka barnen. När jag
var ny i riksdagen var jag först ersättare i utbild-
ningsutskottet. Nu hinner vi som är så få inte vara
ersättare så länge, men jag hade tillfälle att följa med
de ordinarie ledamöterna i utbildningsutskottet. Jag
lyssnade på en debatt om varför inte alla kampanjer
om tobak, alkohol och andra droger hjälper. Varför
blir inte ungdomarna bättre? När man hade pratat om
detta i en timma kände jag att mitt hjärta höll på att
hoppa ur bröstet. Jag satt vid sidan, och jag gick fram
och frågade om jag kunde få ordet fast jag är ersätta-
re. "Nej, det brukar inte vara så, men fråga ordföran-
den." Jag frågade ordföranden, och hon sade: "Visst
får du det." Vid det laget darrade hela jag. Jag sade:
"Det är väl inte konstigt att det inte går, för de gör ju
bara som vi gör." Jag tittade mig omkring. Alla titta-
de alldeles stelt framför sig. Ingen rörde en min, utom
Barbro Westerholm som nickade och log. Då blev jag
väldigt glad. När jag gick därifrån sade den ordinarie
ledamoten som jag var ersättare för: "Nu har du gjort
historia i utskottet. Det är första gången som en er-
sättare har yttrat sig." Det var min debut! Men jag
tror att utskottet har moderniserat sig. I vårt utskott
får vi prata fast vi är ersättare.
Det är klart att vi ska måna om det sociala kapi-
talet och grönområden. Jag är glad att koloniträdgår-
dar finns med i utskottstexten. Mina favoritmotioner
handlar om koloniträdgårdar. Det är jättebra.
Jag vill sluta med att yrka bifall till en speciell re-
servation som handlar om HBT-personers situation.
De nämns inte så ofta, utan man har koncentrerat sig
på homosexuella och bisexuella människor. Transper-
soner nämns aldrig. Därför vill jag ömma om den
gruppen. Det är reservation nr 11.
I tobaksfrågor ser vi en liten ljusning. Vi kan se
ett resultat av att lagar kan hjälpa. Jag hörde på radion
häromdagen hur man rökte för sista gången på pubar i
New York. Det går alltså att genomföra med lagstift-
ning.
Det talades länge om att man måste få röka när
man är på restaurang, dricker och äter gott, eller att så
många i personalen röker. Men när det här gjordes
om till ett arbetsmiljöproblem gick det att införa för-
bud. Det känns jättebra.
Sedan finns det många andra problem med ung-
domar och tobak. Därför yrkar jag bifall till reserva-
tion nr 2 i tobaksbetänkande SoU4.

Anf. 15 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag hör ofta Kerstin-Maria Stalin
prata om goda exempel. Jag tycker att det är jättebra.
Vi behöver nog var sin korg, och kanske två korgar
var, som samlar ihop dem. Men inte heller goda ex-
empel räcker riktigt att framföra. Jag undrar om
Kerstin-Maria Stalin också ger goda exempel och
goda förslag till regeringen som man skulle kunna
lägga förslag på som kunde bli verklighet här i landet.
Nu vill jag ta upp en annan sak, som berör barn
och ungdomar, och det är att aborterna bland ungdo-
marna på nytt ökar ganska mycket.
Ungdomsmottagningar har varit en mycket kär
fråga för Kristdemokraterna, och vi har under många
år haft som ambition att det ska finnas minst en ung-
domsmottagning i varje kommun. Vi tror att den är
otroligt viktig för våra barn och ungdomar.
Jag vill då ställa frågan: Vad har Miljöpartiet gjort
aktivt för att förebygga aborter bland ungdomar och
för att se till att det finns utrymme för ungdomsmot-
tagningar i varje kommun?

Anf. 16 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Om jag har framfört det här till rege-
ringen? Jajamänsan - jag jobbar som en röd räv för
det. Men det är svårt. Ni vet alla hur finansen funge-
rar. Men jag tänker inte ge upp, och jag tänker fort-
sätta med det.
Miljöpartiet verkar hela tiden för ungdomsmot-
tagningarna. Jag har mycket kontakt också med
landstingen. Nu är inte alla ungdomsmottagningar
landstingsdrivna, men många är det. Just själva ung-
domsmottagningens existens, att det finns personal
och gott om personal och att man jobbar på ett bra
sätt påverkar aborttalet. Det gör vi, och det fortsätter
vi med.

Anf. 17 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Fru talman! Jag vill då ställa en fråga när det gäl-
ler kompetensen på ungdomsmottagningarna, om den
är tillräcklig för att hjälpa våra barn och ungdomar
som kommer dit med allehanda problem. Det är ju
inte bara relationer när det gäller sexuella frågor utan
också andra relationsfrågor.
Jag vill också ställa frågan när det gäller kompe-
tensen ute i kommunerna för att hjälpa våra barn och
ungdomar, om Kerstin-Maria Stalin har någon åsikt
om den och i så fall vilken.

Anf. 18 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Den kompetensen är inte vad den
borde vara överallt. Det är någonting som vi verkli-
gen har fått jobba med.
På den ungdomsmottagning där jag jobbade, i
Borlänge, hade vi turen att ha en mycket bred ung-
domsmottagning från början, med alla yrkeskategori-
er. Men sedan har vi fått slita med landstings- och
kommunpolitiker - inte hela tiden, utan vi har kunnat
vila och jobba också. Varje gång det har varit ned-
dragningshot i luften har vi jobbat på som bara den.
En gång sade vi: Är det så att vi ska gå under här ska
vi gå under med ett så stort brak att det lyser över
hela Sverige. Men det hände inte.
Man måste jobba hela tiden. Så är det.

Anf. 19 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Kerstin-Maria Stalin inledde sitt anfö-
rande med att säga att ni har haft svårt att få ihop det
och svårt att se helheten, och hon beklagade sig. Det
var väl ingenting nytt - från borgerligheten har vi sett
det här länge.
Sedan kom Kerstin-Maria Stalin in på goda ex-
empel och sin korg. Hon nämnde bland annat före-
tagshälsovården och Stora Enso. Från moderat sida
har vi hävdat att man ska återuppväcka den företags-
hälsovård som fanns tills för ett par år sedan, när
Socialdemokraterna och regeringen kringskar före-
tagshälsovårdens möjligheter att agera nära de an-
ställda.
Då måste jag fråga: Är Kerstin-Maria Stalin be-
redd att gå på vår linje och ge mer möjligheter till
företagshälsovården för att den ska kunna agera,
möjligheter som den hade tills för ett par år sedan?
Det gäller då den sjukvårdande behandlingen.

Anf. 20 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Det är väldigt lätt att svara på den
frågan: Jag är mycket beredd att gå på den linjen.
Men jag ska ha med mig alla. Jag ska ha med mig alla
med mycket goda argument. Jag är fullständigt över-
tygad om att företagshälsovården måste återupprättas,
på ett bra sätt.

Anf. 21 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Tack så mycket, Kerstin-Maria Stalin.
Då ser jag fram mot ett bifall till nästa reservation
som vi kommer med i den frågan.
Ett annat gott exempel som Kerstin-Maria Stalin
nämnde var ungdomsmottagningen. Där vill vi från
Moderaternas sida ta mer av de pengar som går till
statligt folkhälsoarbete och lägga lokalt och regionalt.
Jag hörde kommunalrådet i Malmö, socialdemo-
kraten Ilmar Reepalu, som också är ordförande i
Kommunförbundet Sverige, när han sade att vi har
haft de största skatteökningarna på 25 år i det här
landet, att vi ser att det inte räcker utan att vi dess-
utom måste skära ned på kvalitet och annat. Då är det
än viktigare att vi får de här statliga pengarna till
folkhälsa som jag tycker att vi skulle kunna omför-
dela för att möta ungdomarna nära ungdomsmottag-
ningarna, möta de blivande föräldrarna på mödra-
vårdscentralen, möta eleverna på skolan och så vida-
re.
Det finns många exempel på vad vi skulle kunna
stoppa i Kerstin-Maria Stalins korg för att ge den nära
information och det utbyte som jag tror är viktigt för
folkhälsan.
Jag undrar lite grann vad Kerstin-Maria Stalin har
emot att vi tar statliga pengar och satsar lokalt och
regionalt för att uppnå denna effekt.

Anf. 22 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Fru talman! Jag har lite svårt att svara på frågan
om att ta statliga pengar till detta. Det är en stor sak,
och det kan inte jag personligen bara stå här och lova.
Det är delade meningar om det ska vara statliga
pengar eller inte.
Däremot kan man ute i landsting och kommuner
propagera väldigt mycket för prioritering av ung-
domsmottagningar, för det är en förhållandevis billig
verksamhet. Den kostar mycket mindre än många
andra jättetjusiga, glansiga verksamheter. I Borlänge
har vi någonting som heter Youth at risk, där man har
tagit konsulter från England, som kostar jättemycket
pengar. Där kan man prioritera om och prioritera
sådant som är bra men inte så dyrt.

Anf. 23 MARINA PETTERSSON (s):
Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
förslagen i betänkandena SoU7 och SoU4 och avslag
på samtliga reservationer.
Fru talman! När man ser sig om i världen är det
lätt att få tanken: Vilken tur jag har som föddes i
Sverige. Och visst kan vi känna tacksamhet att få leva
i ett land som vårt.
Men det är knappast turens eller lyckans förtjänst
att det ser ut som det gör i vårt land. Nej, i stället är
vår välfärd, som trots brister kommer alla till del,
resultatet av en väldigt medveten politisk strategi.
Rättvisa, jämlikhet och solidaritet har varit vägledan-
de. Tillväxten har inte bara skapats utan också förde-
lats efter principen om allas rätt till ett värdigt liv.
Den gemensamma sektorn ger vård, omsorg och
utbildning, och vi betalar den tillsammans genom
skatter. Sverige är med internationella mått ett av
världens friskaste länder. Allt detta hänger ihop.
Allmänt sett blir vi friskare. Vi lever längre. Vi
mår bättre. Detta hänger ihop med en lång tradition i
vårt land av förebyggande arbete, och den generella
välfärden har varit grunden. Men den har också stötts
av medvetna satsningar på till exempel BVC och
mödravårdscentraler, på information om alkohol,
narkotikans och tobakens skadeverkningar men också
genom en restriktiv alkoholpolitik och en vägran att
liberalisera knarket i vårt land.
Så har vi på område efter område haft inslag som
har medverkat till en god hälsa för hela befolkningen
i landet. Vi ser det på den ökade livslängden. Vi ser
det på att vi internationellt sett har haft en mycket låg
spädbarnsdödlighet. Vi ser det också i framgångarna
med smittskyddsarbetet.
Samtidigt har klyftorna ökat, och stora grupper
har fått sämre hälsa. Var hittar vi då dessa männi-
skor? Jo, vi hittar dem i stora grupper där man har
sämst löner, till exempel de grupper där man kanske
inte har en morgontidningsprenumeration. Där hittar
vi också de här människorna, som har problem med
ohälsan. När det gäller rätten till en god hälsa skiljer
det sig också mellan man och kvinna och beroende på
etniskt ursprung.
I min egen hemstad, Filipstad i Värmland, är
ohälsotalet väldigt högt. I en närliggande stad, Kristi-
nehamn, är ohälsotalet 59 för män och 80 för kvinnor.
Detta kan jämföras med rikets värden för år 2000 på
40 för män och 57 för kvinnor. Folkhälsoarbetet
handlar också om att nå en verklig jämställdhet mel-
lan könen och om att gå vidare med att minska skill-
naderna i ohälsan mellan könen. Men det handlar
även om att minska de regionala skillnaderna när det
gäller hälsa.
Människors hälsa handlar ytterst om hur vi förmår
att stödja människorna i de situationer där de riskerar
hälsan. Det handlar förvisso om individens ansvar,
men det handlar ytterst om faktorer runtomkring oss
och hälsans bestämningsfaktorer, livsvillkoren för
människorna.
Det betänkande som vi i dag debatterar utgår från
regeringens proposition Mål för folkhälsan. Här be-
handlas ett antal motioner. Med beslut i enlighet med
utskottsmajoritetens förslag kan vi lägga grunden för
hur vi ska arbeta med folkhälsofrågorna under de
kommande åren. Vi fastställer ett nationellt mål för
folkhälsan, och vi identifierar elva målområden som
vi ska arbeta med. Vi fastställer en ordning för hur
målen ska följas upp och hur de ska utvärderas, och
vi tillsätter en nationell ledningsgrupp för att leda
detta arbete.
Såvitt jag har förstått kommer arbetet med led-
ningsgruppen att direkt ledas av folkhälsominister
Morgan Johansson. En utredning har också tillsatts
för att se över vilka lagar som behöver ändras för att
stödja arbetet för en bättre folkhälsa. Ett arbete med
att ta fram indikatorer för sådant som påverkar hälsan
har nyligen presenterats och lagts fram för regeringen
av Folkhälsoinstitutet.
Mycket av det som föreslås är sådant som redan är
på gång och som har uppmärksammats. Mycket ar-
bete görs på olika nivåer, nationellt, regionalt och
lokalt. Mycket görs också på bredden inom olika
verksamhetsområden och myndigheter när det gäller
just de delar inom varje verksamhetsgren som måste
bearbetas för att få ett gott resultat för folkhälsan.
Styrkan ligger nu i att allt detta arbete samlas under
ett gemensamt nationellt mål, nedbrutet på olika må-
lområden och med gemensamma kriterier för utvärde-
ring och uppföljning.
Majoriteten i utskottet välkomnar detta och kan
således inte biträda de motioner där man vill avslå
propositionen och dess innehåll. Utskottet ställer sig
bakom det förslag till övergripande nationellt folk-
hälsomål som propositionen anger om att skapa sam-
hälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika vill-
kor för hela befolkningen. Det är det målet som ska
vara vägledande och bärande samtidigt som vi förut-
sätter att arbetet med de elva konkreta målområdena
utvecklas.
Målen ska också stimulera och inspirera arbetet
lokalt och kommunalt, och det ska riktas in på sådant
som verkligen kan påverka utvecklingen av männi-
skors hälsa i positiv riktning. Det handlar alltså om
livsvillkoren, miljöerna, produkterna och levnadsva-
norna. Målområdena är valda för att det är veten-
skapligt påvisat att avsaknad av politik faktiskt leder
till ökad ohälsa inom dessa målområden. Ska vi kun-
na skapa ett friskare Sverige blir de elva målområde-
na avgörande.
Fru talman! På folkhälsområdet hittar vi också
djupa ideologiska skillnader i politiska värderingar.
Till stor del har folkhälsoarbetet ett brett stöd i riks-
dagen, men Moderaterna tonar onekligen fram som
det stora undantaget och skiljer sig markant från oss
andra. I sina motioner lägger Moderaterna hela ansva-
ret för hälsan på den enskilde. Man bortser från all
samstämmig forskning och erfarenhet som pekar på
det som vi kallar det sociala arvets betydelse. Man
anser att folkhälsoarbetet är att styra och lägga sig i.
Studerar man de moderata förslagen närmare fin-
ner man, till exempel i deras motion nr 29, att höga
skatter ger stora folkhälsoproblem. Det sade ju också
Cristina Husmark i sitt anförande här. Att sänka
skatten är uppenbarligen den mirakelmedicin som det
moderata partiet tror ska göra att man klarar av allt i
samhället, också uppgiften att förbättra folkhälsan. En
annan väg är att vi ska stänga Folkhälsoinstitutet. Ja,
man kan bli förvånad.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att det
såväl i remissdebatten som i flera motioner och i
utskottsreservationer finns en del kritik mot proposi-
tionen. Jag tycker ändå att det är viktigt att slå fast att
det faktiskt finns en väldigt bred samsyn runtomkring
frågorna, med undantag av Moderaterna som vill gå
sina egna märkliga vägar, när det gäller att förbättra
ohälsan. I stort sett är vi överens, och det är en styrka.
I grunden berör dessa frågor det som ligger när-
mast mitt politiska hjärta som socialdemokrat. Det
handlar om att ta itu med orättvisor i samhället. Ohäl-
san är ju en klassfråga. Men arbetet för en bättre
folkhälsa är också en viktig fråga för mig som kvinna.
Det är faktiskt så att mycket arbete återstår när det
gäller orättvisor mellan könen, så frågan om hälsa är
också en fråga om jämställdhet.
Nu har vi alla ett ansvar för att det här arbetet ska
lyckas. Det handlar om stat, landsting, kommun,
näringsliv, fackliga organisationer, folkrörelser och
också de enskilda. Vi har inte råd att misslyckas.

Anf. 24 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa ett par frågor till
Marina Pettersson.
Den första gäller att vi från Centerpartiet tycker
att det är denna riksdag som ska ta besluten om målen
- vi föreslår 20 mål. Vi vill inte att besluten ska tas i
slutna regeringsrum och på myndigheter. Jag vill
fråga: Varför kan inte utskottsmajoriteten tillmötesgå
oss på den punkten? Det handlar om politisk förank-
ring.
Jag förstår att vi inte kommer någonstans nu. Där-
för ska jag komma med en följdfråga. Om nu folk-
hälsoministern avser att själv leda det här arbetet
undrar jag om Marina Pettersson och Socialdemo-
kraterna är beredda att medverka till att alla övriga
partier i denna kammare på ett aktivt sätt i förbere-
dande arbete ska kunna delta i det fortsatta jobbet för
att utveckla folkhälsoarbetet. I stället för att reagera
på redan fattade beslut vill åtminstone jag och Cen-
terpartiet vara med och agera.
Den andra frågan handlar om regionala skillnader.
Jag ska ge ett erkännande. Marina Pettersson nämnde
regionala skillnader i sitt anförande - det finns inte ett
ord om det i vare sig proposition eller betänkandet.
Det hedrar Marina Pettersson. Kanske skiner Filip-
stadshembygden igenom. Jag tror att vi utifrån våra
utgångspunkter är överens om att det krävs åtgärder.
Men varför finns det inte några analyser och förslag
om att hela de regionala hälsoklyftorna?
Detta är två frågor som jag hann med.

Anf. 25 MARINA PETTERSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det var några frågor som Kenneth nu
ställde till mig. Jag ska ta dem en efter en.
Först gäller det Folkhälsokommitténs betänkande
och förslag med olika mål och delmål och varför inte
riksdagen kommer att anta de mål som är föreslagna.
Det är mycket som är bra när det gäller Folkhälso-
kommitténs betänkande. Men vi får också komma
ihåg att vi har en ny inriktning i arbetet med folkhäl-
san.
Utifrån den tid då Folkhälsokommitténs förslag
lades fram, och målområdena, har inriktningen för-
ändrats. I stället för att fokusera på indikatorer som
sjukdomar och sådant ska arbetet med att välja indi-
katorer mäta sambandet med livsvillkoren ute i sam-
hället för människorna. Då blir det bestämningsfakto-
rer i stället. Det arbete som bland andra Folkhälsoin-
stitutet har bedrivit, och de nya förslagen till indikato-
rer, har nyligen lagts på regeringens bord.
När det gäller de regionala skillnaderna i fråga om
hälsa kommer självklart de indikatorer som läggs fast
i det senare arbetet av regeringen att visa de regionala
skillnaderna ända ned på kommunnivå. Det är ju helt
klart.

Anf. 26 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Fru talman! Jag ska upprepa frågorna. Den första
frågan handlade om att riksdagen förvägras att vara
med och fatta besluten om folkhälsomålen. Då var
min följdfråga: Är Marina Pettersson och Socialde-
mokraterna intresserade av att medverka till att alla
partier, åtminstone de som vill, här i kammaren på ett
aktivt sätt får vara med i processen att ta fram folk-
hälsoarbetet inför framtiden? Jag tror nämligen att det
är väldigt viktigt att det är mångas insatser som leder
till resultaten. Som någon sade: En kan inte göra allt,
alla kan göra något, men det är tillsammans som vi
når resultaten.
Den andra frågan gällde de regionala skillnaderna.
Det är åtgärderna jag efterlyser. Var finns åtgärderna
för att vi ska kunna få de hälsoklyftor som finns i
landet överbryggade? Var finns förslagen så att Filip-
stad och även orter i Dalarna och på andra håll som
har höga ohälsotal får en möjlighet att få livskraft och
livskvalitet på samma villkor som övriga landet? Var
finns förslagen?
Sedan var det detta med att stödja de sociala mil-
jöerna för individer. Det togs bort gentemot Folkhäl-
sokommitténs förslag. Jag tycker att det är väldigt
tråkigt. Jag tror att detta med gemenskap, ett koope-
rativt synsätt, trygghet och att utveckla välfärden är
frågor som vi måste ha med oss i det framtida arbetet,
och jag beklagar att inte majoriteten har insett det.

Anf. 27 MARINA PETTERSSON (s) re-
plik:
Fru talman! När det gäller de regionala skillna-
derna har ju arbetet påbörjats nu. I den fortsatta pla-
neringen och det fortsatta arbetet, där de här indikato-
rerna kommer att visa på de regionala skillnaderna, är
det klart att det kommer att växa fram nya politiska
förslag och så vidare. Vi kommer alla att delta i ar-
betet med folkhälsan. Självklart kommer vi att göra
det. Det finns många olika vägar för att kunna påver-
ka arbetet både här i riksdagen och ute bland befolk-
ningen. Det är också vars ens ansvar bland oss att
föra ut det här budskapet, att nu ska vi faktiskt ha det
här lyftet för folkhälsan och att kommuner, landsting
och organisationer ska jobba aktivt med de här nya
målen.

Anf. 28 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Marina Pettersson talade inlednings-
vis om stora grupper med låga löner. Det gäller speci-
ellt kvinnor. Då kan jag tillägga att de kvinnorna
finns inom den offentliga sektorn, inlåsta i monopol
där man har svårt med inflytande och påverkan. Och
det är ju inte bara jag och Moderaterna som säger
detta, Marina Pettersson. Det har Kommunal själva
sagt i alla sina utvärderingar.
När det gäller integration och utanförskap kan jag
bara instämma i att det här är ett problem. Integra-
tionspolitiken har misslyckats och lett till utanförskap
för många. Men varför, Marina Pettersson, står det
ingenting om detta i folkhälsopropositionen om det
nu är så viktigt, vilket jag tycker att det är?
Sedan kom Marina Pettersson in på ideologiska
skillnader. Hon förtalar Moderaterna. Det är ännu ett
bevis för att när vi skriver våra anföranden kvällen
innan sitter vi inte och lyssnar på vad som faktiskt
sägs i den här talarstolen. Jag kan bara tala om vad
jag sade. Sedan kan Marina Pettersson titta i proto-
kollet.
Jag säger att en folkhälsopolitik måste ta sin ut-
gångspunkt i att uppmuntra människorna att vilja
göra sitt bästa. Man ska få bli hörd, man ska kunna
påverka sin vardag och man ska dessutom få utrym-
me för att bry sig om andra. Folkhälsan måste alltså
sträva efter att man ska kunna försörja sig själv, bli
respekterad som människa, få en god utbildning och
tillåtas växa. Jag skulle bli besviken om inte också
Socialdemokraterna ställde upp på det.
Sedan talar Marina Pettersson om att vi vill lägga
ned Staten folkhälsoinstitut. Vi vill ju inte lägga ned
en del av den verksamhet som finns där, men vi vill
föra över den till Socialstyrelsen. Vi vill satsa 10
miljoner kronor mer på forskning på de här område-
na. Vi vill starta ett nytt institut för medicin och hälsa
för att få en bred syn på det här.
Att styra och ställa, Marina Pettersson, det tycker
jag att Socialdemokraterna gör. Vi vill minska skatten
för låginkomsttagarna och göra det möjligt för dem
att själva bestämma över sin vardag. Marina Petters-
son vill ge dem bidrag. Det tycker jag i stället är att
styra och ställa.

Anf. 29 MARINA PETTERSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Cristina Husmark Pehrsson! Det är ju
faktiskt så, vill jag noga poängtera, att ni skriver i er
motion att tillväxt är en kombination av att fler arbe-
tar och att arbetet utförs effektivare samt att fokus ska
skifta från omfördelning till tillväxt. Jag och mitt
parti menar ju att tillväxt och hälsa skapas genom att
man ger trygghet och bra arbetsmiljöer och har ett
skatteuttag som omfördelar efter behov hos befolk-
ningen.
Du frågar om inflytande på arbetsplatser och att
Kommunal har talat om det här med låga kvinnolö-
ner. Självklart ska vi höja kvinnornas löner. Det ska
vara lika lön för lika arbete. Inflytandet på våra ar-
betsplatser ska stärkas för den enskilde arbetstagaren.
Det ska bli mycket bättre arbetsmiljöer, och det ar-
betet pågår. Regeringens elvapunktersprogram när det
gäller arbetsförhållanden ute i landet är ett påbörjat
arbete, och det ska fortsätta. Inflytande över och på-
verkan på sin egen arbetssituation är oerhört viktigt.
Det som är allra viktigast är att vi får jämställdhet när
det gäller lönerna och lika lön för lika arbete ska
gälla.

Anf. 30 CRISTINA HUSMARK
PEHRSSON (m) replik:
Fru talman! Marina Pettersson lyssnade kanske
inte på vad hennes partikamrat Ilmar Reepalu sade i
TV i går. Han talade om att vi inte har råd ute i kom-
munerna. Det är ett svårt ställningstagande just detta
hur vi ska göra med lönerna till Kommunal. Men vi
måste väl vara överens om att det är en tillväxt som
behövs i det här landet. För att vi ska kunna ge de här
höga lönerna till offentligt anställda, för att vi ska
kunna ge en bra skola till våra barn och för att vi ska
kunna ge en bra omsorg är ju tillväxt det första vi
måste se till att få i det här landet.
Men jag tänker lämna den frågeställningen och
passa på att fråga Marina Pettersson en annan sak.
Det handlar om en reservation som vi har om nikoti-
nersättningsprodukter. Jag kan inte låta bli att undra
en sak, och det kanske inte Marina Pettersson kan
svara på här, för det är en skattefråga, men varför ger
regeringen lägre skatt på billighetscigaretter? Det
förstår jag inte. Det gör ju bara billiga cigaretter ännu
billigare och mer attraktiva. Det tycker jag går stick i
stäv med en restriktiv tobakspolitik.
Till min fråga: Vad är det som gör att Marina
Pettersson inte vill att det ska säljas nikotinersätt-
ningsprodukter där det säljs tobak med högre nikotin-
halt. I min by, i Kågeröd, har vi en snabbköpskas-
sörska som är apoteksombud. Hon får lov att sälja
och ge information om nikotinersättningsprodukter
när hon jobbar på Konsum. Men när hon vikarierar
ibland på lördagar och söndagar och går 400 meter
till kiosken, där man säljer tobak, då får hon inte lov
att sälja. Hennes kunskaper blir tydligen som bort-
blåsta på de 400 meterna till kiosken.
Då innebär det att den person som behöver det här
får lov att åka till Helsingborg, fyra mil, eller Malmö,
sex mil. Det är de enda ställena där det finns öppna
apotek under lördagar och söndagar. Varför får inte
snabbköpskassörskan med sina kunskaper, som säljer
det till vardags i Konsum i Kågeröd, också sälja det i
kiosken i Kågeröd?

Anf. 31 MARINA PETTERSSON (s) re-
plik:
Fru talman! Det var tråkigt att han hade så lång
väg dit.
När det gäller nikotinersättningsmedel är det som
Cristina Husmark Pehrsson säger att Apoteket AB har
utfärdat riktlinjer så att apoteksombuden ska kunna
ha detta tillgängligt så att det kan försäljas hos dem.
Men om det ska gå så långt att det ska finnas och
säljas överallt där cigaretter säljs skulle det ganska
snart också kunna bli ett ersättningsmedel för ciga-
retter, alltså att man skapar ett nytt beroende. Jag har
själv haft bekanta som har börjat använda ersätt-
ningsmedel när de har slutat röka, men sedan har de
inte kunnat sluta med dessa ersättningsmedel, och
åren har gått. Vi måste därför vara uppmärksamma på
detta.

Anf. 32 GABRIEL ROMANUS (fp) replik:
Herr talman! Jag tänkte spinna vidare på den tråd
som Kenneth Johansson tog upp. Om man vill bedri-
va en effektiv och vetenskapligt grundad folkhälso-
politik blir man inte omedelbart populär. Det har vår
nye folkhälsominister fått erfara. Då är naturligtvis en
bred samsyn en stor tillgång. Jag skulle önska att
utskottsmajoriteten förklarade att man vill ta vara på
den. Detta betänkande ger ju ett ganska splittrat in-
tryck trots att vi har en ganska hög grad av enighet.
Det får vi väl alla ta något ansvar för. Men jag tycker
att utskottsmajoriteten har det största ansvaret, men
även regeringen som inte tog vara på det stora arbete
som hade gjorts i Folkhälsokommittén där det var en
bred politisk samsyn.
Om folkhälsoministern hade varit här när vi be-
handlar hans proposition - han har väl något mycket
viktigt för sig förstår jag - hade jag frågat honom. Nu
får jag i stället fråga utskottsmajoritetens företrädare.
Är ni beredda att ta till vara den samsyn som finns, så
att vi undviker detta splittrade intryck, till exempel
genom att göra som Kenneth Johansson föreslog, att
ta in de partier som vill i det förberedande arbetet?
Man ska ju tillsätta en nationell ledningskommitté
med myndigheter. Där kan ju även riksdagen vara
med om man inte får vara med och fastställa målen.
Den andra frågan som jag har är om utskottsmajo-
riteten håller med om att det är fel proportioner mel-
lan förebyggande insatser och vårdande insatser. Vi
satsar ju mångdubbelt mer på att reparera skadorna.
Vi borde satsa mer på de förebyggande insatserna.
Min tredje fråga, som anknyter till det som jag sa-
de inledningsvis, är om utskottsmajoriteten håller
med om att vi på lång sikt inte kan lägga operativt
arbete i olika kommittéer i Regeringskansliet, utan då
måste Folkhälsoinstitutet få det mandat som man
gavs på den socialdemokratiska regeringens förslag
när Folkhälsoinstitutet bildades i början av 90-talet i
stället för att ta ifrån det uppgifter och lägga dem i
Regeringskansliet.

Anf. 33 MARINA PETTERSSON (s) re-
plik:
Herr talman! När det gäller vårt sätt att arbeta med
folkhälsofrågorna hädanefter kommer jag att tänka på
att det faktiskt finns ett sätt på vilket utskottet kan
påbörja detta arbete. Riksdagen har ju antagit nya
riktlinjer för sitt sätt att arbeta, och vi ska mer utvär-
dera våra beslut. I det arbetet skulle vi väl kunna
fokusera på folkhälsoområdet. Sedan får vi väl se vart
det bär. Det är ett tänkbart förslag.
Jag kan i dag inte svara på frågan om Folkhälsoin-
stitutets ställning i framtiden.

Anf. 34 GABRIEL ROMANUS (fp) replik:
Herr talman! Att tillsätta parlamentariska utred-
ningar som Folkhälsokommittén är ett sätt att låta alla
vara med och bygga upp folkhälsopolitiken. Men då
får man inte lägga deras betänkanden åt sidan när
man ska komma till skott som man i stor utsträckning
har gjort, som vi har hört här i debatten, och på ett lite
klåfingrigt sätt säga att regeringen nu helt och hållet
ska bestämma målen. I så fall får man också fullfölja
det som man kommer överens om.
Nu vill jag ge folkhälsoministern ett erkännande
när det gäller den akuta situationen med alkoholrek-
lamen. Då visade han verkligen beredskap att skapa
samsyn. Och det är inte något som omedelbart är
populärt. Det är bra att vi är överens om det. Men vill
man fullfölja det synsättet slipper man den splittrade
bild som vi har fått i detta betänkande. Då kan man
naturligtvis göra som Marina Pettersson säger, att vi
arbetar i utskottet på det viset. Men man kan också ta
in riksdagen i det förberedande arbetet på det sätt som
Kenneth Johansson pekade på.
Vad jag nu begär är inte att utskottsmajoriteten
ska säga hur Folkhälsoinstitutet ska jobba i framtiden,
utan jag vill ha ett mer principiellt uttalande om hu-
ruvida det är rätt att dra in operativt arbete i Rege-
ringskansliet i alkoholfrågan och i narkotikafrågan
eller om vi på sikt ändå ska låta myndigheterna sköta
det operativa arbetet och låta regering och riksdag
syssla med det som vi ska göra.

Anf. 35 MARINA PETTERSSON (s) re-
plik:
Herr talman! När det gäller nya mål för folkhälsan
som riksdagen ska fatta beslut om kommer det hela
tiden att fordras ny forskning, ny statistik, nya folk-
hälsoindex och så vidare. Men beträffande bestäm-
melser och delmål fordras det också mer arbete och
mer underlag från bland annat Folkhälsoinstitutet för
att välja ut de indikatorer som bäst mäter sambanden
mellan olika faktorer och deras effekter på folkhälsan.
Majoriteten i utskottet delar regeringens uppfatt-
ning att detta arbete med bestämmelser och beslut ska
ligga hos regeringen.

Anf. 36 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Marina Pettersson började sitt anfö-
rande med att tala om att Sverige egentligen är bäst
jämfört med andra länder när det gäller folkhälsa och
att vi svenskar skulle må så mycket bättre. Det är sant
när det gäller kroppen. Men åtskilliga folkhälsorap-
porter har faktiskt bevisat att den psykiska ohälsan är
ett allt större hot mot oss och inte minst mot våra
barn. Jag kommer självklart att även i denna replik att
tala om barnen.
Jag anser att det är fel när Marina Pettersson säger
att ohälsa enbart beror på klassklyftor, eller hörde jag
fel? Det finns statistik på att 83 % av skolbarnen
känner sig stressade. Då handlar det näppeligen inte
om klassklyftor. I så fall skulle det inte stämma.
Det andra som jag skulle vilja fråga om när det
gäller våra barn handlar om de köer som har uppstått i
de allra flesta landsting till barnpsykiatrin. Det finns
ett antal barn som får vänta upp till ett år efter att man
har bedömt att de behöver vård. Jag vill fråga Marina
Pettersson om hon anser att detta på något sätt är
rimligt. För ett barn är psykisk ohälsa inte bara ett hot
varje dag, utan den normala utvecklingen kan också
skadas av detta. Jag vill därför ställa den konkreta
frågan och också fråga vad regeringen gör med an-
ledning av det.

Anf. 37 MARINA PETTERSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Jag börjar med den sista frågan om
väntetiderna till barnpsykiatrin. Det är väldigt olyck-
ligt att det är på det viset att små barn ska få vänta
upp till ett år för att få undersökning och behandling.
Detta är absolut inte bra.
I fråga om landstingens roll i detta arbete hoppas
jag att man nu fokuserar på detta problem och ser till
att minska köerna för barn som behöver barnpsykiatri
eftersom det är fruktansvärt olyckligt att det är på det
viset.

Anf. 38 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Då förutsätter jag att man också läg-
ger fram förslag för att råda bot på detta så att det inte
bara blir ett uttalande. Men det är bra att Marina Pet-
tersson uttalar sig.
Kristdemokraterna hade en valslogan: Mer tid för
barnen. Vi tror nämligen att det är oerhört viktigt att
vi vuxna tar mer tid för våra barn. Det kan vi inte
lagstifta om. Men vi kan ge förutsättningar för att
familjen själv ska få påverka sin situation, få infly-
tande och få göra det som man anser är bäst för bar-
nen. Det finns nämligen ingen som känner barnen
bättre än föräldrarna.
Jag måste få fråga med tanke den ökade stressen:
Är Socialdemokraterna verkligen så fastlåsta att man
inte kan ge svenska familjer ett bemyndigande att
prioritera det som är bäst för deras barn?

Anf. 39 MARINA PETTERSSON (s) re-
plik:
Herr talman! Psykisk ohälsa hos våra barn är inte
bra, och det är inte heller bra att den ökar. När vi tittar
på ohälsomåtten vad gäller självmord bland unga och
tonåringar kan vi se att de ibland ser den tragiska
utgången som den enda utvägen. Det är fruktansvärt
att det ökar. Självklart ska vi ge stöttning i föräldra-
rollen. Vi ska se till att skolan blir mer human, inte så
pressad. Jag själv tycker att det vore en rättighet till
exempel att barn fick slå sig ned och få frukost när de
kommer till skolan. Många barn går hemifrån utan
frukost, för kylskåpen är tomma.
Det är mycket som kan göras på det här området,
och mycket arbete återstår. Vi socialdemokrater vill
se en utbyggd föräldraledighet med ytterligare
pappamånader. Vi har olika mål för stöttning av för-
äldraskapet. Det som är särskilt viktigt är att skolan
har personalresurser för de individer som hamnar i
dessa svåra situationer och bra ledare inom skolan
som kan se barnen.

Anf. 40 ANNIKA QARLSSON (c):
Herr talman! Enligt svensk lag har arbetstagare
rätt till rökfri arbetsmiljö. Så beslutade riksdagen
1994. Redan då var man medveten om riskerna med
passiv rökning. Trots den lagen och trots den kunska-
pen har Centerpartiet varit det enda parti som kräver
förbud mot rökning från och med den 1 januari 2004.
Vad vill de andra? Ja, vi kan titta i utskottets be-
tänkande. Utskottet delar där regeringens uppfattning
att ett mål bör vara att alla serveringsmiljöer ska vara
rökfria den 1 januari 2004. Utskottet delar också
regeringens uppfattning att en utredning om effekter-
na av att genom lag besluta om rökförbud bör tillsät-
tas. Ja, en utredning!
Jag skulle kunna spara pengarna för den utred-
ningen, och jag skulle också spara den tid som man
spiller i väg genom att tala om vad som kommer att
hända. Jo, även de här arbetstagargrupperna inom
restaurang och krog kommer att få en rökfri arbets-
miljö. Astmatiker kommer också att kunna gå på
krogen. Restauranggäster, krogbesökare kommer att
slippa att utsättas för passiv rökning. Håret och klä-
derna kommer att vara fräscha även dagen efter ett
krogbesök. Därför yrkar jag bifall till reservation 1 i
socialutskottets betänkande nr 4.
Utöver den fysiska miljön är det också otroligt
viktigt vilka signaler som vi väljer att sända eller inte
sända. Talar vi om att det inte är tillåtet att röka i
offentlig miljö visar vi att vår syn är att rökning är
oacceptabel i det offentliga rummet. Det är väldigt
viktigt.
Som stöd för dem som trots allt försöker att sluta
röka har jag i likhet med Kristina motionerat om attt
nikotinersättning ska få säljas där tobaksvaror säljs.
Så lätt får det inte vara att sluta, men så lätt får det
vara att börja.
Om man skulle föra det resonemanget att nikoti-
nersättning inte får vara så lättillgänglig skulle man i
konsekvensens namn säga att tobak endast kan fås
mot recept. Det förslaget har jag däremot inte sett i
betänkandet.
Tobak är inte det enda ämne som diskuteras. Den
är enbart skadlig, men det finns andra ämnen som kan
vara till skada men också till glädje.
Att vara trygg i sig själv och ha ett sunt förhåll-
ningssätt till sin kropp är inte alla förunnat. Ungdo-
mars värld är en spegelbild av vår, och attityder och
fördomar går tyvärr i arv. Detta skulle kunna brytas
om man satsade mer på en bra sex- och samlevnads-
undervisning där det inte är tekniken som ska förevi-
sas utan samtalet om människors lika rätt och värde
och hur man omsätter det i handling, där man till
exempel genom rollspel eller andra processer fick
ungdomar att få insikt om sin och andras situation,
hur det är att upptäcka sin egen homosexualitet eller
hur det ser ut med jämställdhet mellan flickor och
pojkar, mellan kvinnor och män så att de på så sätt får
en större förståelse och en medvetenhet om sin egen
roll.
Det är viktigt att redan i tidiga år få goda vanor.
Det kan man ha nytta av hela livet. Det gäller både
motion och matvanor. Att satsa på detta i tidiga år är
att förebygga framtida ohälsa. Mycket finns det att
vinna på både socialt, ekonomiskt och mänskligt.
Jag har fyllt på Kenneth Johanssons tidigare anfö-
rande, jag står givetvis bakom Centerpartiets alla
reservationer. Så hoppas jag att ni, när ni nu snart går
hem på ledighet och har hela helgen på er att tänka,
kommer tillbaka nästa vecka och stöder Centerparti-
ets inriktning i det folkhälsopolitiska utskottsbetän-
kandet. Det vore bra för folkhälsan.

Anf. 41 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Annika Qarlsson ställde frågan var-
för vi andra i utskottet inte hade ställt upp på reserva-
tionen från Centerpartitet om förbud från och med
den 1 januari. Jag kan glädja Annika Qarlsson med att
hela utskottet har en varm och innerlig önskan att det
helst före den 1 januari ska vara rökfritt på alla re-
stauranger och serveringsmiljöer. Men nu har vi i
våra diskussioner haft kontakt med dem som arbetar
ideellt med detta på Folkhälsoinstitutet och annorstä-
des, och de tycker att utskottets anklang är det som i
verkligheten ska gälla. Alla är beredda, men man har
lite omställningssvårigheter för att det här ska bli en
verklighet. Efter min kontakt med Göran Boëthius,
som har jobbat jättemånga år med detta och som
tycker likadant, tänkte jag att jag kan vara trygg.
Annars har vi precis samma ambitioner.
Det finns arbetsmiljöer som inte är rökfria. Jag
tänker på alla dem som arbetar på olika hem-
tjänstuppdrag och många andra som i arbetet utsätts
för passiv rökning. Jag och Kristdemokraterna kom-
mer att följa den här frågan med mycket stort intresse
även fortsättningsvis för att nå målet, inte bara på
papperet utan i verkligheten.

Anf. 42 ANNIKA QARLSSON (c) replik:
Herr talman! Det var roligt att vi har stöd i frågan.
Det här har vi ju drivit länge, det är inget nytt för i år
att vi säger att det ska vara en lag på detta. Det hand-
lar om att våga sända tydliga signaler, att våga tala
om att det inte är nyttigt, ge tydliga signaler till våra
ungdomar om att det inte är acceptabelt att röka.
Ni väljer att gå på en linje som ytterligare förhalar
det hela. Det här kommer inte att vara färdigt till den
1 januari 2004. Det är självfallet fler som är utsatta
för passiv rökning, men inte i den mängd och omfatt-
ning som restaurangpersonal.

Anf. 43 CHATRINE PÅLSSON (kd) re-
plik:
Herr talman! Det är naturligtvis riktigt att just per-
sonalen på krogar har haft ett jättebekymmer med
detta. Men vi ska också ha klart för oss att det har
hänt mycket under de senaste åren.
När jag var med i ungdomsförbundet i mitten på
1970-talet motionerade jag om rökfrihet i allmänna
lokaler. Då var det nästan inte någon som trodde att
det var möjligt. Så det har hänt jättemycket, och det
är bra.
Jag tror att samhället har gett klara signaler. De
flesta som läser utskottets betänkande ser nog att vi är
väldigt tydliga om att det från den 1 januari 2004 bör
vara rökfritt.
Och jag säger det igen: Ambitionen är ju att detta
ska verkställas. Jag vet att det finns krogar som redan
har rökfritt, och jag brukar uppmuntra dem: Inför
rökfrihet redan från sommaren! Det är bättre än att
vänta till den 1 januari.

Anf. 44 ANNIKA QARLSSON (c) replik:
Herr talman! Självklart finns det en frivillighet i
detta. Det hade varit önskvärt om det hade varit möj-
ligt med frivillighet över hela linjen. Då hade vi inte
behövt lagstifta om rökfrihet.
Men det är många restauranger som inte har vågat
förbjuda rökning av konkurrensskäl. Hade vi varit
tydliga och sagt att rökning var förbjudet enligt lag
hade man inte behövt att ta hänsyn till konkurrensen.
Sedan finns det de som vill värna rökfriheten ef-
tersom de säger att många inte skulle gå ut på krogen
om man inte fick röka.
Ett förbud skulle dessutom ha ett alkoholpolitiskt
syfte. Man dricker kanske mindre om man inte får
röka. Det vore en positiv bieffekt av förslaget.
Vi måste vara medvetna om hur viktig denna sig-
nal är för våra ungdomar om att det inte är accepterat
att börja röka.

Anf. 45 GABRIEL ROMANUS (fp) replik:
Herr talman! Jag hade inte tid att säga så mycket
om tobaksfrågor i mitt anförande. Men Annika Qarls-
son ger mig ju en anledning.
Jag tycker kanske att hon muckar gräl lite i onö-
dan. Det står i utskottets betänkande att utskottet
vidhåller sin uppfattning att ett mål bör vara att alla
serveringsmiljöer ska vara rökfria den 1 januari 2004.
Det är en mycket tydlig signal från hela utskottet.
Dessutom har Folkhälsoinstitutet lagt fram en mycket
bra rapport om saken.
Jag vill tillägga att många naturligtvis är oroliga
för att ett förbud leder till att det blir färre som går på
restaurang och att det inte blir lika roligt att gå på
krogen. Här kan vi för en gångs skull säga att vi ge-
nom internationella erfarenheter vet att det inte kom-
mer att bli sådana effekter. I Kalifornien har man haft
rökförbud sedan länge, och New York håller på att
införa rökförbud.
Det visar sig nog att det i själva verket blir både
trevligare och populärare att gå på restaurang om man
kan få frisk luft när man går ut och betalar dyrt för
mat och dryck.
En del av oss kommer kanske ihåg hur stor tvek-
samheten var när man införde rökfria flygningar. I
dag är det ingen som drömmer att det skulle vara
tillåtet att röka på flygresor. Det är helt accepterat att
där ska man ha friskt luft, både för passagerarnas och
för personalens skull.
Man behöver inte vara så orolig, Annika Qarlsson.
Det finns en stark vilja och ett enigt utskott som säger
att målet är att det ska vara rökfritt från den 1 januari
2004.

Anf. 46 ANNIKA QARLSSON (c) replik:
Herr talman! Det var roligt att höra att även Gab-
riel Romanus tycker att detta är en viktig fråga.
Vi skulle alla må mycket bättre av frisk luft. Det
skulle vara fantastiskt bra ur ett folkhälsoperspektiv
om vi fick det även på krogarna. Då skulle man dess-
utom kunna sitta kvar där längre och inte behöva gå
hem så tidigt på grund av all rök.
Jag upplever det som att man inte har vågat sätta
ned foten. Riksdagen fattade beslut 1994 om att alla
arbetstagare har rätt till en rökfri arbetsmiljö. Tio år
efteråt har inte denna grupp rätt till en rökfri arbets-
miljö. Det finns fortfarande anledning att vara pådri-
vande i dessa frågor.
Utredningar har en viss förmåga att fördröja sa-
ker. I många andra frågor brukar jag ha Folkpartiets,
Kristdemokraternas och andra partiers stöd i den
kritiken, men inte denna gång. Då får jag ladda på lite
extra och vara extra kritisk när jag inte har några
kamrater som är med mig i den ammunitionsförbruk-
ningen.

Anf. 47 GABRIEL ROMANUS (fp) replik:
Herr talman! Jag kan naturligtvis inte begära att
Annika Qarlsson ska veta om det, men jag kan nämna
att jag har väckt riksdagsmotioner i rökfrågan sedan
60-talet. Jag har inte så dåligt samvete för att jag
skulle vara precis ny på banan.
Det är som Annika Qarlsson säger, att det tar lång
tid att få genomslag för ett rökförbud. Men utskottet
hänvisar ju inte till någon utredning. Vi måtte läsa
olika betänkanden. I det betänkande som jag har
framför mig - nr 4 från socialutskottet - står det inte
att frågan ska utredas, utan det står att utskottet vid-
håller sin uppfattning att det ska vara rökfritt den 1
januari 2004. Däremot står det att det finns en rapport
från Folkhälsoinstitutet som bereds i Regeringskans-
liet och att det ska komma ett förslag från regeringen.
Jag tror faktiskt att vi inte behöver vara så oroliga.
Men om utskottsmajoriteten, som har en närmare
kontakt med regeringen än vad jag har, kan lugna oss
ytterligare är vi naturligtvis tacksamma. Annars får vi
återkomma. Men skrivningen innebär inte en hänvis-
ning till någon utredning.

Anf. 48 ANNIKA QARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag läser innantill: Utskottet delar
också regeringens uppfattning att en utredning om
effekterna av att genom lag besluta om rökförbud bör
tillsättas.
Det handlar om arbetsmiljö, om astmatiker och
om oss alla som utsätts för passiv rökning. Det hand-
lar också om den otroligt viktiga signalen om att
rökning ska vara oacceptabelt i offentliga miljöer.

Anf. 49 EVA ARVIDSSON (s):
Herr talman! Jag har en lite annan ingång i det här
viktiga ämnet om folkhälsa.
För två månader sedan bröt min pappa armen.
Han är 86 år. Han fick ligga på sjukhus några veckor
och tappade helt livsgnistan. Han tyckte att det var
lika bra om han fick dö nu när han ändå låg där på
sjukhuset.
Jag hälsade på honom så ofta jag kunde, och det
blev ganska många gånger. Han låg i en sal för två
med blekgula väggar och ett blekgult draperi mellan
sängarna.
På den långa väggen mitt emot sängen hängde det
en ensam tavla. Tavlan föreställde en katt som satt i
ett fönster och tittade ut. Min pappa har aldrig varit
särskilt intresserad av konst. Men vid varje besök
talade min pappa och jag om tavlan. Vi gick igenom
alla detaljer. Ville katten som satt i fönstret vara inne
eller ville den komma ut? Hur var innanfönstren
egentligen fastsatta? Vilket väder var det?
Samtalet om denna tavla ledde till andra fina
samtal. Tavlan gjorde också att han kunde tänka på
annat än sin onda arm. Han kunde drömma sig bort
och se saker på ett annat sätt.
Herr talman! Jag är övertygad om att kultur
främjar hälsa. Ännu mer övertygad blev jag när jag
deltog i folkhälsostämmans seminarium Vilken bety-
delse har kulturen för folkhälsan? den 14 mars i år.
Olika forskningsresultat och goda exempel pre-
senterades. Gamla människor som får samtala om en
bild mår bättre. De kan se livet på ett annat sätt. De
blir bättre på att förstå varandra. Kulturella aktiviteter
i barndomen utvecklar ett rikare känsloliv. När man
tränar och lyssnar på musik blir det mindre mjölksyra
i benen. Det är lättare att koordinera muskelrörelser
till musik.
I betänkandet Mål för folkhälsan finns kulturen
som hälsofrämjande faktor med, och det är jag glad
för. Men jag hade önskat att kulturens betydelse hade
lyfts fram ännu mer i några av de elva målområdena.
Målen för kulturpolitiken är viktiga och ända-
målsenliga ur ett folkhälsoperspektiv. Flera av de
kulturpolitiska målen finns med i betänkandet, så jag
borde vara nöjd.
Men jag är orolig för att sambandet mellan kultur
och hälsa får stå tillbaka för andra prioriteringar eller
att det glöms bort i brist på kunskap hos politiker, på
arbetsplatser och i vårdmiljöer.
Kulturaspekterna borde lyftas in i flera av målen.
När det till exempel gäller målet om miljön saknar
jag den estetiska dimensionen.
Men eftersom flera av de kulturpolitiska målen
finns med utgår jag ifrån att kulturens betydelse yt-
terligare lyfts fram i de uppföljningsbara delmål som
regeringen ska ta fram.
Att främja kulturutbud och konstnärliga upplevel-
ser förutsätter ofta ett samarbete över sektors- och
yrkesgränser och ett nytänkande när det gäller att
använda gemensamma resurser.
Herr talman! För att komma till rätta med ohälsan
krävs det att vi alla hjälps åt, som Marina Pettersson
också tog upp här i sitt anförande. Men vi måste ock-
så våga pröva nya, otraditionella metoder. Kulturen är
här ett viktigt verktyg. Aldrig är vi så jämlika som när
vi möts i kulturen. Vi behöver inte ens tala samma
språk. Konsten och kulturen är gränslösa.
Herr talman! Konst och kultur har under de se-
naste åren blivit viktiga inslag i diskussionen om
hälsa, livskvalitet och välfärd. Jag är övertygad om att
kulturen kommer att få en ännu större betydelse i
arbetet med folkhälsan och i integrationsarbetet fram-
över.

Anf. 50 GABRIEL ROMANUS (fp):
Herr talman! Det här anförandet ska bli mycket
kort. En lyssnare blir kanske lite förvirrad över att
Annika Qarlsson och jag har olika uppfattningar om
vad utskottet har föreslagit när det gäller rökning i
serveringsmiljöer. Förklaringen är den att Annika
Qarlsson citerar ur ett utskottsbetänkande från
2001/02 medan jag citerar ur utskottets ställningsta-
gande vid årets behandling. Det som sades 2001/02
var visserligen klokt, men det som gäller i dag är det
som står på s. 6 i utskottsbetänkandet. Där hänvisar
utskottet inte till att det ska göras någon ny utredning.
Det är förklaringen till denna skenbara motsätt-
ning.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 april.)

5 § Alkoholfrågor

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2002/03:SoU6
Alkoholfrågor.

Anf. 51 CARL-AXEL JOHANSSON (m):
Herr talman! Ledamöter och åhörare! Jag vill
börja med att yrka bifall till vår reservation nr 6, och
jag står också bakom våra övriga reservationer i be-
tänkandet.
I detta betänkande, som behandlar motioner från
den allmänna motionstiden 2002, konserveras en
alkoholpolitik som lett till vägs ände. Den ökade
alkoholkonsumtionen sker ju nu. Den pågår just nu
med en alkoholpolitik som förespråkar förbud och
inte skiljer på bruk och missbruk. Rätt använd kan
alkohol höja livskvaliteten. Fel använd skapar alkohol
stort lidande och våldsbrott.
Vi har hävdat, och hävdar fortfarande, att bästa
sättet att få ett bättre förhållningssätt till alkoholen är
genom upplysning och information. Det måste till en
attitydförändring. Beskattningen måste ligga på en
sådan nivå att en illegal marknad och svartsprit inte
blir lönande. Denna marknad känner varken till ål-
dersgränser eller öppettider. Det betyder bland annat
att skatten måste harmoniseras med EU:s beskattning.
Det kommer att innebära att den ökande mängd öl,
vin och sprit vi nu kan ta in för eget bruk från andra
EU-länder inte känns så frestande att utnyttja vid
varje resa. Man frestas inte lägga upp lager hemma
för eventuellt kommande behov.
Resor till lågprisställen vid dansk-tyska gränsen
bara för att handla hem öl, vin och sprit kommer inte
heller att fylla någon funktion. Införseln kommer att
minska genom en harmonisering av alkoholskatten.
Konsumtionen blir synlig och tydlig genom legala
inköp här hemma. Det är viktigt att man får den här
tydligheten för att få ett bra underlag i folkhälsode-
batten om alkoholens skadeverkningar.
Sedan den traditionella svenska alkoholpolitiken
utformades har stora samhällsförändringar skett. Vi
anser att det nu behövs en ny alkoholpolitik då förut-
sättningarna för den gamla inte längre föreligger. De
nya förutsättningarna kan bara hanteras med en väl
underbyggd politik som accepteras av flertalet. En
sådan ny politik kräver en kombination av samver-
kande åtgärder.
Det krävs en alkoholpolitik som har en folklig
förankring och en förståelse för sambandet mellan en
hög alkoholkonsumtion och alkoholens skador. En
sådan förankring kräver att det goda bruket accepteras
och inte motverkas av restriktioner som är svåra att
förstå.
Föräldrar måste bland annat inse sitt ansvar att
inte köpa ut öl, vin eller sprit till sina underåriga barn.
Vi lever i ett Sverige där rörligheten ökar, där ung-
domar studerar i andra länder inom EU, där resandet
ökar och nya attityder färdas allt fortare.
Herr talman! Vi kan inte driva en alkoholpolitik
som om vi fortfarande vore ett isolat i Europas norra
del. Systembolagets monopol, alkoholbeskattningens
nivå och den hittills förda alkoholpolitiken måste
ifrågasättas. De måste ifrågasättas för folkhälsan
skull, herr talman.
Licensierade butiker bör på sikt ersätta monopo-
let. Där ska öl och vin kunna försäljas, och sedermera
även starkare alkoholdrycker. Ett led i detta är att
våra inhemska producenter måste kunna få sälja sitt
egetproducerade vin. Vi anser därför att ett undantag
från detaljhandelsmonopolet måste göras redan nu
beträffande gårdsförsäljning av egetproducerat vin.
Producenterna ska kunna erhålla licens för denna
gårdsförsäljning som en uppstart på Systembolagets
avveckling. Motsvarande bör även kunna gälla våra
ölbryggerier.
Herr talman! Vidare anser vi att alkohollagen be-
höver ändras när det gäller reglerna för återkallande
av serveringstillstånd. Kommunerna bör vara generö-
sa med att ge serveringstillstånd men bör också åter-
kalla dessa snabbt när restauranger uppenbart bryter
mot alkohollagen.
Vi anser också att en lagstiftning som inte medger
avsteg i speciella situationer och under ordnade for-
mer snabbt förlorar sin trovärdighet. I samband med
kulturella eller historiska evenemang är det viktigt att
olika län och regioner får möjlighet att visa sin särart.
För att underlätta för dessa evenemang vore det na-
turligt med en möjlighet att medge olika tillfälliga
undantag från alkohollagstiftningen.
Vi anser också att en översyn av reglerna för al-
koholutskänkning för småskalig turist- och konfe-
rensverksamhet på landsbygden behöver ske. Som det
nu är kan ett mindre turistföretag på landsbygden, om
det inte finns möjlighet att servera vin till middagen,
tvingas välja mellan att ställa in arrangemanget eller
låta konferensdeltagarna ta med egen dryck.
Yrkesmässig hantering av livsmedel kan, genom
tillfälligt tillstånd, få ske i annan lokal än godkänd
livsmedelslokal. Alkohollagen medger dock inte
motsvarande undantag beträffande lokalens standard
för försäljning ens av folköl. Detta innebär att även
om det tillhandahålls ett brett och omfattande varu-
sortiment får inte försäljning av folköl ske i samband
med livsmedelsförsäljning i väglöst belägna fjällstu-
gor eller andra enkla butikslokaler som kan före-
komma. Lagen måste ändras så att man redan nu kan
få försälja folköl på dessa ställen.
Herr talman! Med detta yrkar jag alltså bifall till
vår reservation nr 6.

Anf. 52 CHRISTER WINBÄCK (fp):
Herr talman! Jag vill inledningsvis säga att jag
står bakom Folkpartiets samtliga reservationer, men
för tids vinnande yrkar bifall endast till reservation
nr 1.
Alkoholen är på väg att förgöra en del av vår
kommande generation. Den ökade konsumtionen i
Sverige oroar. Det gäller vuxnas konsumtion, och
framför allt barns och ungdomars ökande konsumtion
och allt tidigare debut.
Sverige, som tidigare har hanterat frågan ganska
bra jämfört med många andra länder, får nu möta nya
faror. EU-inträdet har möjliggjort att mer drycker till
lägre priser förs in i landet på grund av den gradvis
ökande mängd som får föras in. Från det kommande
årsskiftet tvingas vi acceptera EU:s bestämmelser om
införsel av alkohol från länder inom unionen.
Även skatter på vissa rusdrycker i Sverige har
sänkts efter påverkan från EU, vilket medfört en ökad
konsumtion. Realpriserna på alkohol i Sverige har
sjunkit med 20 % under motsvarande tid.
Sverige har haft en tradition av drickande kon-
centrerat till helger. Information och upplysning,
bland många andra åtgärder, har fått svensken att gå
över från starkare drycker som sprit till lättare dryck-
er som vin med mera.
Men det så kallade kontinentala drickandet har
ökat de senaste tio åren, det vill säga vi dricker till
maten och gör det ofta, flera gånger i veckan. Vi har
däremot inte minskat det nordiska sättet att dricka -
det vill säga att om det står en flaska på bordet ska
den ta slut.
En genomsnittssvensk drack i mitten av 90-talet
nära åtta liter ren alkohol per person och år. I dag är
motsvarande mängd nästan tio liter.
Under senare delen av 90-talet har konsumtionen
av alkohol hos ungdomar under 20 år ökat, och även
det så kallade berusningsdrickandet har ökat. Vi ser
en nära 30-procentig ökning av den totala konsumtio-
nen sedan 1995.
Vari ligger då faran med ett ökat drickande?
Jo, herr talman, med den nivå på alkoholkonsumtio-
nen som gällde på 1990-talet orsakade alkoholen
årligen ungefär 6 000 för tidiga dödsfall. Sedan dess
har konsumtionen ökat med nära 30 %. Det skulle
innebära en ökad alkoholdödlighet på ytterligare mer
än 1 500 personer per år.
Den samhällsekonomiska kostnaden för alkohol
var 1998 ca 117 miljarder kronor i dagens penning-
värde. Med en konsumtionsökning på 30 % skulle
kostnaderna stiga till drygt 150 miljarder kronor.
Bara i Stockholms län har fallen av skrumplever
sedan 1999 ökat med 40 %. Även fallen av inflam-
mation i bukspottskörteln, fall med ofta dödlig ut-
gång, har ökat i samma storleksklass. Detta, herr
talman, är ett av de starkaste tecknen på att alkohol-
skadorna ökar i samhället.
Den senaste tiden har tidningar speglat konsek-
venser av det alltmer ökande bruket - eller kalla det
gärna missbruket - av alkohol: familjesituationer där
barn kommer i kläm, där barn känner sig övergivna
eller blir övergivna eller misshandlade eller situatio-
ner som är ännu värre.
Våld är ofta alkoholrelaterat. 70 % av alla gär-
ningsmän och 40 % av alla offer i polisanmälda fall
där våld förekommit är alkoholpåverkade. I ung-
domsgrupperna har våldet ökat.
"Silver Ice" och "Silver Spirit" låter förföriskt
lockande. För säkerhet skull har man gjort tilläggen
"with the taste of vodka and citrus" och "with the
taste of rom and lime". Detta är innehållet i ett veck-
ans erbjudande till 10 kr styck.
Detta är vad som möter oss i svenska butiker i
dag. Det gäller en 3,5-procentig dryck som är maltba-
serad för att passa in i den svenska lagstiftningen.
När detta introducerades i Danmark våren 2002
tog det på kort tid över 45 % av den danska alkohol-
läskmarknaden. Ungdomar är en grupp som har tagit
till sig av det nya, en grupp som den lockande rekla-
men förför. På godishyllorna ser vi sådana bilder som
de jag nu visar för kammaren. På detta sätt marknads-
förs drycker som ungdomar köper för att berusa sig.
En ny våg av alkoläsker sprider sig i Europa, och
alkoholindsutrin anpassar dryckerna till den natio-
nella lagstiftningen. Syftet är uppenbart: Man vill lära
barn och ungdomar att tänka på sprit redan på godi-
savdelningen.
Vi kan jämföra detta med lanseringen av mellanöl
i mitten av 60-talet och försöken med starköl i vissa
livsmedelsaffärer. Många unga fick möjligheten att
handla, och ungdomsfylleriet ökade. Alkoholskador-
na ökade under 70-talet, och 1977 - då skadorna låg
på topp - avskaffades mellanölet.
Sverige har en bred och lång tradition när det
gäller betydelsen av en aktiv alkoholpolitik. Den har
framför allt vilat på tillgänglighetsbegränsningar i
form av försäljningsmonopol och begränsningar i
servering samt åldersbegränsningar, på informa-
tionsinsatser och reklamförbud samt på prisnivåer
avsedda att lägga hinder i vägen för alltför ogenerade
inköp av alkohol.
Reklamförbudet har för övrigt länge respekterats,
men tyvärr avgjordes nyligen det så kallade Gour-
metmålet på ett för nykterhetspolitiken negativt sätt.
Jag går nu inte ytterligare in på detta domslut, då
jag vet att det kommer att återkomma till denna
kammare för vidare behandling.
Vad vill vi då göra för att minska alkoholberoende
och bryta de kurvor som pekar åt fel håll?
Ja, inte ska vi sänka skatten - det leder knappast
till färre sålda flaskor. Inte heller ska vi kränga pu-
tellerna på ICA. Det försvårar knappast ett inköp;
snarare gynnar det impulsköpen.
Snarare ska vi se över formerna för hur samhället
samfällt kan agera vad gäller information, beteende
och tillgänglighet, både i ett nationellt perspektiv och
i samarbete med övriga länder inom unionen.
Information ger ensam föga resultat, men den kan
ge framgång kopplad till olika aktiviteter som kom-
munala handlingsplaner för att stärka upplysning och
begränsningar, tillsyn av utdelade utskänkningstill-
stånd för att motverka överutskänkning, och även
ålderskontroller.
Att inom sjukvården tidigt identifiera ett utvecklat
alkoholberoende genom ställande av ett fåtal enkla
frågor, att där informera och stödja en riskidentifierad
person och att följa upp och fortsätta stödet har be-
visligen en effekt på konsumtion.
Föräldrar kan inte konsumera en massa alkohol
och sedan med framgång säga till sina barn att inte
göra detsamma. Barn gör som man gör, inte som man
säger
Att få med EU med på en restriktivare alkoholpo-
litik, en harmonisering av införselkvoter och skatter
på rusdrycker behöver inte enbart innebära att Sveri-
ge sänker sig till att bli det frikostigaste av alla länder
inom unionen. Vi har en del att bidra med i EU-
samarbetet, bidrag som en del länder börjat uppmärk-
samma.
Det är angeläget att inse att alkoholen är på väg
att fördärva en del av vår kommande generation. Det
är viktigt att vi alla bryr oss om detta problem.

Anf. 53 ULRIK LINDGREN (kd):
Herr talman! Jag står bakom Kristdemokraternas
samtliga reservationer men stannar vid att endast yrka
bifall till reservation nr 11 om ålderskontroll vid
folkölsförsäljning.
I dag debatterar vi tobak, alkohol, narkotika och
folkhälsa, fyra områden som går in i varandra. Kan-
ske borde det egentligen ha varit en enda debatt - det
blir lätt upprepningar - men nu är debatten uppdelad,
och vi får göra så gott vi kan.
Herr talman! Vi har sett en förfärande utveckling
på alkoholområdet, något som också föregående
talare, Christer Winbäck, har redogjort för. Vi har fått
en ökning av alkoholkonsumtionen om ungefär 20 %
på fem år. Konsumtionen kommer strax att passera
tio liter alkohol per person och år, om den nivån inte
redan har överträffats.
Detta betyder att, så långt vi vet, både 1800-talets
toppnivåer för supande och 70-talets höga nivåer
under mellanölsperioden har överskridits. Otaliga är
vittnesbörden från socialtjänsten och skolan och från
föräldrar, ungdomar och även barn om att nyrekryte-
ringen är mycket stor och att debutåldern är sjunkan-
de. Lite varstans ute i kommunerna kan vi se 10-12-
åringar driva omkring redlöst berusade.
Med den här utvecklingen är vi om något eller
några år uppe på den genomsnittliga EU-nivån tolv
liter ren alkohol per person och år, med alla de kon-
sekvenser det medför.
Detta gäller om vi inte kan vända attityderna. Så
långt står jag bakom Moderaternas politik. Attityder-
na är en generalfråga. Det gäller attityden att det går
an att avstå, attityden att även om man tar ett glas går
det an att inte supa skallen av sig och attityden från
föräldrar att säga nej till tidig debut och säga nej till
langning.
Det är beklämmande när föräldrar hukar, i för-
ment välvilja släpper fram sina barn och unga till
alkoholbruk och därmed i värsta fall bidrar till svåra
alkoholskador.
Vi måste också få en familjepolitik där vi på alla
sätt uppmuntrar föräldrarna att våga ta sin föräldra-
auktoritet i anspråk. Det går inte att bara klaga på
föräldrarna. Det gäller också att ge dem förtroende
och uppmuntran i föräldrarollen. När vi begär an-
svarstagande av föräldrarna kan vi samtidigt inte
plocka av föräldrarna ansvar.
Vi kommer inte att kunna vända drogkurvorna om
barnen endast ska vara utlämnade till diverse medier
som guide och påverkanskraft in i vuxenlivet. Föräld-
rarna är helt nödvändiga som förebilder.
Det finns dock ljus och hopp. Drogvågen över
landet är inte en tidvattenvåg som man bara hjälplöst
får lov att acceptera. Det går att hejda den. Det har
gjorts tidigare i det svenska samhället historiskt. Efter
70-talets mellanölsperiod och vågen på 1800-talet
gick det att vända utvecklingen till någonting mycket
mer positivt som gav mer av livskvalitet.
Utöver attitydpåverkan måste vi också ta vara på
de goda exemplen av kommunalt preventivt arbete.
Vi måste låta de goda öarna, som de fortfarande ut-
gör, flyta samman och bli en väldigt stor rörelse. Alla
frivilliga krafter behövs i en förening med en kom-
munal meny mot drogerna och för goda alternativ.
Det går att arbeta in en kommunal öppenvårds-
mottagning dit det blir naturligt att vända sig innan
alkoholbruket drivit individen mot gatstenen. En
uppsjö av verksamheter kan arrangeras för att barnet
ska bli sett i tid. Det kan ske via barngrupper till
missbrukande föräldrar.
Man kan vara med och stimulera att föräldrar med
missbrukande barn sammanförs och tillsammans blir
en mycket viktig kraft för att stötta varandra men
också för att hejda sina barns missbruk.
Familjecentraler borde etableras i alla kommuner
där socialtjänst, barnavårdsmottagning, frivilliga och
föräldrar på ett naturligt sätt kan mötas och myndig-
heter inte blir någonting främmande utan någonting
som kanske kan stötta mig i min situation med miss-
bruk och oro för mitt barn, och så vidare.
Vi borde ha ett fryshus i varje kommun.
Vi har också en uppgörelse kvar att göra mot all
misstänksamhet som fortfarande finns mot frivilligrö-
relser i Sverige. Dem kan vi inte vara utan.
Kommunen kan genom sin socialtjänst och skola
ingripa tidigare än i dag för barn i missbruksmiljöer.
Det finns många exempel på det. Generalfrågan till
Socialdemokraterna och dess stödpartier är: Vad gör
ni för att kommunerna ska kunna erbjuda ett stöd och
ett ingripande för barn i tid? Det är kanske den allra
viktigaste frågan att debattera och besvara.
Kristdemokraterna tror fortfarande på svensk re-
striktiv drogpolitik. Sant är att motkrafterna är stora
och starka. Det är desto angelägnare att vi tar vara på
de möjligheter vi fortfarande har att begränsa mark-
nadsföringen av alkohol och att göra fortsatt motstånd
mot skattesänkningar på alkoholdrycker. Vi kommer
senare under vårriksdagen att behandla reklamfråga.
Beträffande föreliggande utskottsbetänkande om
alkoholfrågor säger vi nej till försöken att i ännu
högre grad göra alkoholen till något ständigt närva-
rande. I betänkandet finns motionskrav om att bryta
detaljhandelsmonopolet. Vi vet att ju mer närvaro av
alkohol och ju lättillgängligare det är i olika samman-
hang desto högre blir konsumtionen och därmed
skadekonsekvenserna.
Det är viktigt att vi upprätthåller respekten för 18-
årsgränsen för folkölsinköp. UNF, Ungdomens Nyk-
terhetsförbund, brukar hjälpa många kommuner ge-
nom att göra stickprovskontroller i butikerna för att
kontrollera om 18-årsgränsen respekteras. Vi anser,
som vi skriver i vår reservation nr 11, att en skärpt
lagstiftning för brott mot att sälja alkohol till under-
åriga är ett viktigt stöd för att motverka den slapphet
som lätt infinner sig i frågan.
Kristdemokraterna tror att det går att åstadkomma
något också i det internationella samarbetet, som
också avhandlas lite grann i vårt betänkande. Vi re-
dovisade i vår tredje reservation vikten av att ge stöd
till Världshälsoorganisationen och dess Europaregion
för att den ska kunna arbeta med att genomföra sin så
kallade European Alcohol Action Plan i de blivande
medlemsländerna till EU.
Det finns en stigande medvetenhet även i nuva-
rande EU-länder. Några av dem har faktiskt sänkt sin
alkoholkonsumtion till tolv liter alkohol per person
och år. Vi tycker förstås att det fortfarande är på tok
för hög nivå, men det är ändå en sänkning.
I går tog jag också del av uppgifter att både Eng-
land och Irland vill använda prisinstrumentet för att
dämpa konsumtionen.
Kristdemokraterna tror fortfarande på god infor-
mation. Det fungerar åt rätt håll med att låta unga
människor få del av starka berättelser av missbrukare
som kunnat gå ur sitt missbruk.
I vår reservation nr 15 har vi en plädering för var-
ningstext på starköl, vin och sprit. Med förändrade
attityder åt rätt håll borde det vara möjligt att få ett
accepterande av varningstext, precis som alla i dag
accepterar varningstexten på cigarettpaket.

Anf. 54 GUNILLA WAHLÉN (v):
Herr talman! Det råder en stor samsyn i Sveriges
riksdag om vår restriktiva alkoholpolitik. Jag kan
närmast hänvisa till de två föregående anförandena.
Vår svenska restriktiva alkolholpolitik, som byg-
ger på att värna en god folkhälsa, är satt under stark
press. Alkoholkonsumtionen ökar. Den kryper allt
längre ned i åldrarna. Alkoholrelaterade sjukdomar,
våldsbrott och kriminalitet ökar.
Vår svenska politik bygger traditionellt på att be-
gränsa tillgängligheten och på en aktiv prispolitik.
Den bygger även på aktiva insatser för att skapa al-
koholfria miljöer och ett strukturerat förebyggande
arbete inom exempelvis skolan. Vi anser att man ska
arbeta med barn, ungdomar och gravida och att skol-
miljöer och arbetsplatser, för att nämna några områ-
den, ska vara alkoholfria.
Vilka är då hoten? Främst är det att tillgänglighe-
ten ökar och att priserna sjunker, eftersom vi inte
avgör dessa faktorer helt på nationell nivå. Ökade
öppettider, högre införselkvoter, kraftigare, aggressi-
vare och målinriktad marknadsföring och reklam är
viktiga faktorer som bidrar starkt till en ökad kon-
sumtion.
Sverige bör aktivt verka inom EU för att målet om
folkhälsa ska vara högre än målet att producenterna
och distributörerna av öl, vin och sprit ska få göra
större vinster och verka på en fri marknad. Barn och
unga ska ha rätt att växa upp i drogfria miljöer.
Det innebär att blivande föräldrar måste få ökad
kunskap och stöd för att åstadkomma detta. Kvinnor
har som regel mer nedsatt tolerans, och deras hälsa
påverkas snabbare än männens. Vi vet att fostret tar
skada av alkohol.
Detta är ett par exempel på varför forskningen om
alkohol, vård och behandling av flickor och kvinnor
behöver förstärkas.
Attityden till alkohol hos föräldrar och andra i
barnens omgivningen måste vara att det normala, det
självklara, är att barn och ungdomar inte ska dricka
alkohol alls. Barn ska ha rätt till alkoholfria miljöer.
Herr talman! Tendensen är helt klar. Allt färre
miljöer blir alkoholfria. Serveringstillstånd beviljas
alltmer generöst. Gatufester, kultur- och idrottsfesti-
valer tillåter öl- och vinförsäljning under alltmer
öppnare former.
Vänsterpartiet anser att lagstiftningen om tillstånd
för alkoholservering bör ses över samt att social- och
alkoholpolitiska grunder ges större tyngd vid till-
ståndsgivning. Arrangemang som riktar sig till unga,
vuxna, barnfamiljer eller som förknippas med bilar,
båtar eller idrott är exempel på där utskänkningstill-
stånd inte borde beviljas.
Det behövs också en restriktiv tolkning om vilka
drycker som får betraktas som alkoholfria. Sverige
bör införa EU:s gräns för vad som anses alkoholfritt,
nämligen 0,5 volymprocent. Detta skulle innebära att
lättöl och cider inte kan marknadsföras som alkohol-
fria drycker.
Marknadsföringen och reklam för alkohol har bli-
vit mer tillåten att vända sig till unga. Det är en stor
utmaning för svensk alkoholpolitik som har sin grund
i folkhälsa, sociala och medicinska värderingar och
prioriteringar. Reklamen måste styras upp. Reklamen
måste bli mer restriktiv.
Herr talman! Jag står givetvis bakom alla reserva-
tioner från Vänsterpartiet i betänkande SoU6 men
yrkar i detta sammanhang bifall till reservation 13.
Herr talman! Kontrollen av åldersgränser måste
skärpas. Gång på gång nås vi av undersökningar som
visar att åldersgränsen inte respekteras vid försäljning
av öl och cider. På Systembolaget har det till och med
varit möjligt att köpa sprit, och detta är inte accepta-
belt. De som bevisligen säljer öl till minderåriga
borde få sina tillstånd indragna. Föräldrar måste kun-
na lita på att barn och ungdomar inte kan köpa alko-
hol.
Tullen och polisen är viktiga instanser för att
kontrollera och stoppa smuggling, hembränning och
langning. Tillgängligheten till olaglig billig alkohol
måste minska radikalt.
Herr talman! Självklart är det varje vuxens ansvar
vilka alkoholvanor man själv har. Men vi måste sam-
tidigt ta ansvar för att följa de lagar och regler vars
syfte är att ta sociala hänsyn och se till hälsokon-
sekvenser. Genom min attityd till alkohol påverkar
jag även barns och ungdomars attityd. Skolan, social-
tjänsten och arbetslivet måste ha en strukturerad
handlingsplan för att hjälpa och stödja unga och vux-
na som befinner sig i riskzonen för ett skadligt alko-
holbruk.
Avslutningsvis, herr talman: När prisnivåerna på
alkohol sjunker och tillgängligheten ökar och mark-
nadsföringen och reklamen blir mer aggressiv behövs
en gemensam kraftsamling för att bibehålla en re-
striktiv alkoholpolitik vars syfte är att begränsa soci-
ala och hälsovådliga konsekvenser av alkohol.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkande
SoU6.

Anf. 55 KENNETH JOHANSSON (c):
Herr talman! Den exploderande ökningen av al-
koholkonsumtionen väcker oro - 10 liter 100-
procentig sprit per år och person över 15 år. Särskilt
allvarligt är ungdomsfylleriet. Barns och ungdomars
hjärnor är betydligt mer känsliga för alkoholskador än
vuxnas, och en tidig alkoholdebut ökar risken för
alkoholism, narkotikamissbruk och psykisk ohälsa
senare i livet. Klarar vi inte att bryta utvecklingen kan
den sociala och medicinska effekten på några års sikt
bli fruktansvärd.
Den viktigaste resursen i arbetet mot ungdomars
alkohol- och droganvändning är föräldrarna. Många
föräldrar gör fina insatser med att till exempel backa
upp egna och andras ungdomar i idrotts- och före-
ningsaktiviteter. Men samtidigt visar larmsignalerna
att åtgärderna är otillräckliga. Ungdomar måste få
bättre tillgång till drogfria miljöer och aktiviteter. Det
är kortsiktigt att inte prioritera ungdomarna.
Alla har ett ansvar för att bidra till det viktiga fö-
rebyggande arbetet. Naturligtvis är detta ett särskilt
medskick till de partier som företräder regeringsposi-
tionen.
Vi har inte utan framgång under åren fört en re-
striktiv alkoholpolitik i vårt land. Alltsedan Sveriges
inträde i EU har den restriktiva alkoholpolitiken dock
underminerats. Från nästa år kan vi ta in 230 liter
alkohol per person när vi är ute och reser. Gränskon-
trollerna har försvagats. Prisinstrumentet blir alltmer
svårt att behålla. Marknadsdomstolens ifrågasättande
av vårt förbud mot alkoholreklam, som vi ska disku-
tera nästa vecka, är ytterligare ett steg i fel riktning.
Lägg därtill vad vi själva har åstadkommit genom att
tredubbla utskänkningstillstånden på några år, öppna
Systembolaget på lördagar, göra dumsnåla besparing-
ar i skolan och på fritids- och föreningskontot, ta bort
kvarterspolisen och tona ned föräldraansvaret. Vi har
med andra ord själva bäddat för dagens situation.
Ökad tillgänglighet ökar konsumtionen, som i sin
tur ökar skadeverkningarna. Vi behöver verkligen
inte mer alkohol, vi behöver mindre. Vi vill inte se
fler ungdomar som super sig sönder och samman. Om
vi vill komma åt problemen måste vi begränsa till-
gängligheten och därmed konsumtionen. Därmed får
vi minskade skadeverkningar.
Det finns en bred uppslutning i riksdagen omkring
synsättet med en restriktiv alkoholpolitik. Det är väl
bara Moderaterna som står för en helt annan syn.
Detta styrktes än mer i en folkhälsodebatt jag fick
vara med i för några veckor sedan som ersättare för
Gabriel Romanus, som borde ha varit där. Det var en
bra tillställning som styrkte att det finns en bred upp-
slutning från ledande folkhälsoarbetare och ledande
politiker med insikter i socialtjänst och närliggande
områden om vikten av förebyggande insatser och att
stå för en restriktiv alkoholpolitik.
Herr talman! Vi behöver krafttag mot alkoholen
såsom attitydpåverkande åtgärder. Vi behöver opini-
onsbildande insatser och alkoholfria uppväxtmiljöer.
Vi måste bättre stödja föräldraansvaret. Skolans före-
byggande insatser är jätteviktiga. Vi måste komma åt
svartspriten med olika insatser och förbättra vården
och behandlingen av dem som redan har utsatts för
problemen. Vi måste kräva punktnykterhet vid gravi-
ditet, i trafiken, i arbetslivet och i idrotts- och mo-
tionssammanhang.
Vi måste också arbeta både nationellt och interna-
tionellt för att motverka den alltmer tillåtande synen
på alkohol. Vi måste värna detaljhandelsmonopolet
och att Sverige så lång möjligt kan behålla prisin-
strumentet och förbudet mot alkoholreklam. Vi måste
få en regering som satsar mycket mer på folkhälsan
och på förebyggande insatser.
Arbetet inom EU kommer att bli mycket viktigt
för hur vi lyckas. Vi måste anstränga oss mycket för
att få förståelse för den svenska modellen.
Av reservation 4 framgår min och Centerpartiets
uppfattning att det är viktigt med en fortsatt offensiv
hållning från WHO:s sida vad gäller att implementera
en alkoholpolitik som bidrar till ökad folkhälsa.
Herr talman! Jag står självfallet bakom Center-
partiets reservation, men av tidsskäl avstår jag från
något yrkande.

Anf. 56 CARL-AXEL JOHANSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Jag sade i mitt anförande och jag
hävdar fortfarande att visst är alkoholen ett folkhäl-
soproblem. Men jag måste fråga Kenneth Johansson,
eftersom jag nu ställer repliken till Centern: När ska
Centerpartiet börja inse att vi inte längre lever i ett
isolat i norra Europa utan är med i EU? När kan vi
börja genomföra en politik där vi arbetar med folk-
hälsan och de problemen utan att vidhålla de restrik-
tiva åtgärder som Kenneth Johansson och flera andra
partier nu framhåller som lösningen? Det visar sig ju
att alkoholkonsumtionen trots allt ökar.
Jag håller med om och vill peka på att det visst
finns arenor som måste förbättras - mödravårdscent-
raler, barnavårdscentraler, sjukvård - och jag menar
också att åldersgränsen måste hållas. Det är inte hel-
ler så att man ska kunna sälja alkohol hur som helst i
vilken butik som helst. De ska vara licensierade, och
åldersgränser måste finnas. Men när ska vi börja
släppa förbudspolitiken, driven så in absurdum som
den faktiskt hittills är, mot bakgrund av att vi inte
längre är ett isolat? När ska vi börja kunna acceptera
bruket och arbeta mot ett missbruk?

Anf. 57 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! Jag var tydlig i mitt anförande, och
jag anser att jag har en mycket bred majoritet i denna
kammare bakom mig när jag hävdar att det finns ett
tydligt samband: Ökar man tillgängligheten så ökar
man konsumtionen som i sin tur leder till ökade ska-
deverkningar. Om man accepterar det synsättet är
slutsatsen att man ska begränsa tillgängligheten, och
det vill en mycket tydlig majoritet göra.
När vi gick med i EU måste nya instrument fram.
De instrumenten är i väldigt hög grad förebyggande
insatser. Men för den skull ska man inte släppa de
instrument som trots allt har haft effekt. Man måste
hålla i det som har varit ett vinnande koncept.
Vi ser mycket tydligt vad som har hänt de senaste
åren just efter EU-inträdet, när en ökad tillgänglighet
har kommit. Det är, tycker jag, väldigt viktigt att vi
dels jobbar med det som vi vet har haft resultat, dels
inser att det också behövs nya instrument. Då är inte
de nya instrumenten att öka flödet av alkoholen, och
inte att säga att om man bara dricker till en viss gräns
är det okej. Totalkonsumtionsmodellen har effekt, har
alltid haft effekt och kommer i framtiden också att ha
effekt, och den står Centerpartiet bakom, tillsammans
med 85 % av Sveriges riksdag.

Anf. 58 CARL-AXEL JOHANSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Jag håller med om att totalkonsum-
tionen har en effekt: Ju mer man dricker desto mer
riskerar man folkhälsan. Men jag håller inte med om
att den restriktiva alkoholpolitiken löser detta pro-
blem. Att vi nu får en ökad införsel beror ju bland
annat på den politik som vi ju faktiskt ändå ska arbeta
med inom EU vad gäller alkoholpolitiken. Exempel-
vis skillnaden i beskattning gör ju att inflödet ökar,
men det betyder ju också för dem som inte kan åka
och handla så här att en illegal, svart marknad också
finns som kan vara svår att katalogisera och beräkna.
Det innebär också, som jag förstår det av de under-
sökningar jag har sett, att öppethållande på System-
bolaget på lördagar egentligen inte har lett till någon
ökad alkoholkonsumtion. Det tror jag till och med
Systembolaget har visat. Så ökat öppethållande i sig
verkar inte påverka det hela, utan det är i mångt och
mycket ett flöde från billigare och illegala marknader
som påverkar detta. När ska vi inse detta? När ska vi
inse att vi inte längre lever i ett isolat?
Vad gäller ökad konsumtion, bruk och missbruk
är det ju så att om man tittar på hjärt- och kärlsjuk-
domar så är måttlighetskonsumtion - vad det nu är -
något som minskar riskerna för detta. Det finns flera
undersökningar om det. Absolutister och alkoholister
löper en ökad risk för att få de här sjukdomarna. Det
är alltså inte så hemskt självklart att alla sjukdomar
ökar till exempel i samband med ökad alkoholkon-
sumtion eller med måttlighet.
Man får alltså vara försiktig. Man måste skilja
mellan bruk och missbruk. Det är där det stora miss-
lyckandet ligger i den nuvarande politiken. Man bru-
kar ibland skilja mellan majoritet och den bättre de-
len.

Anf. 59 KENNETH JOHANSSON (c) re-
plik:
Herr talman! En restriktiv politik löser inte pro-
blemen, säger Moderaternas talesman. Nej, inte en-
bart. Men vi vet att den har haft betydelse, och vi vet
att den kommer att ha betydelse även framöver. Då är
det en rimlig politik att hålla fast vid den så långt det
är möjligt. Lika rimligt är det att man måste vara
öppen för att vi har en ny situation och måste se vad
vi gör utöver det, nämligen hitta nya instrument.
Jag menar att bruk och missbruk hänger väldigt
intimt ihop. Om man inte brukar kommer man heller
inte in i ett missbruk. Det är ganska enkel logik. Man
kan titta på en del exempel vi har på vad som händer
när vi får ett ökat flöde.
Jag tillhör själv mellanölsgenerationen. Jag växte
upp när det var ganska populärt att åka och handla
burkar mellanöl. Jag har 18 års erfarenhet i en social-
nämnd. Jag vet vad mellanölsgenerationen har blivit
utsatt för. Jag vet vilket elände i form av alkoholska-
deverkningar som många i den generationen hamnade
i. Det är ett exempel på vad ökad tillgänglighet, som
ganska mycket nonchalerades från de beslutsfattare
som var i ställning att ta besluten då, innebar. Det fick
också konsekvenser.
Det här sambandet finns. Jag tycker att man ska
stå för det som vi av erfarenhet vet har haft effekt,
men man ska också vara öppen för att situationen
kräver nya instrument att arbeta med. Sammanfatt-
ningsvis: För Centerpartiets del är det förebyggande
arbetet, satsningar för att förhindra och motverka
ungdomsmissbruket, det allra viktigaste.

Anf. 60 KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Herr talman! Kära kamrater och åhörare! Vi har
två stora problem när det gäller alkoholen. Det ena är
EU, och det andra är dubbelmoralen. Jag kan inte
annat än bli lite förvånad över hur EU-anhängare
plötsligt har vaknat upp och börjat förstå att det finns
problem med EU. Man tänkte inte på det.
Jag är dålig på att komma ihåg siffror, men att vi
ska kunna föra in 90 liter vin och 150 liter öl, eller
vad det är, är groteskt. Det är ju absolut ingenting
som man kan använda för eget bruk. Naturligtvis ger
det upphov till försäljning.
Jag håller inte med om det här synsättet: att sänka
skatten, att sänka priser, att sälja på andra ställen än
på Systembolaget - gör man bara så så löser sig all-
ting. Det löser sig inte. Det finns en myt om att det
funkar i Europa. Det funkar inte alls. Det finns mas-
sor av alkoholskadade i Europa. Dessutom dricker
man mer i Europa än vad man gör här. Synsättet att
det går så bra där, så varför ska det inte gå bra här, det
är en myt. Det går inte bra.
Det hävdas att vi måste skilja på bruk och miss-
bruk. Det går inte att skilja dessa två saker åt! Det är
bruket som ger upphov till missbruket i ganska
många fall. Detta hänger ihop.
Vi fick lov att sänka vinskatten för ett tag sedan,
och det hände något väldigt konstigt i samband med
det. Det var ju så att vi hade fått böta, eller hur det
var, i EU om vi inte gick med på att sänka vinskatten.
I gengäld fick vi i förhandlingarna en liten summa
pengar så att vi skulle kunna ta hand om barn som led
av att de hade missbrukande föräldrar. Jag tyckte att
det där var väldigt konstigt.
Sedan har vi dubbelmoralen då. Det finns en myt
till, och det är att man kan lära sina barn att dricka
måttligt. Det är många som har framfört det. Om jag
vid middagar och så hemma låter barnen dricka lite
grann vin, lite grann öl eller lite vin utspätt med vat-
ten så lär jag dem att man kan dricka måttligt. Det har
faktiskt gjorts undersökningar som visar att det är
precis tvärtom. Om man som förälder vågar säga nej
och stå emot och bråka så dricker kanske barnen i alla
fall, men man kan stå emot ändå. Det har en väldig
betydelse - det har gjorts undersökningar av det ock-
så - därför att då uppskjuter man den våldsamma
debuten längre, och det blir ett mindre antal missbru-
kare. Vi måste alltså vara lite vaksamma när det gäl-
ler sådana här myter.
Vi hittar ju på så mycket tokigt, vi vuxna, så det är
inte klokt. Öl i fjällstugor - vad är det för konstighe-
ter? Fjällstugor och öl hör inte ihop; det är bara så.
När jag jobbade med ungdomar fick jag ibland
lust att bilda en förening som heter Avskaffa julen.
Det låter konstigt att man skulle vilja avskaffa nå-
gonting så trevligt, gemytligt och underbart. Men det
var nämligen så att till jul söp föräldrarna. Då söp
morföräldrar och farföräldrar också, konstigt nog.
Man grälade, man slogs och man flyttade isär. Det
var rena rama eländet. Ibland känner jag att jag skulle
vilja avskaffa midsommar och skolavslutningar ock-
så, men då är det ju ungdomarna själva som står för
det hela. Men det har också att göra med vad vi har
lärt dem om hur det ska vara när man har fest.
Jag vill puffa mycket för alkoholfria miljöer, fes-
ter, partyn och karnevaler. Vi måste försöka få en
ändrad attityd. Det går an att ha roligt alkoholfritt.
Det måste vara rumsrent att vara rumsren. Det beror
väldigt mycket på oss vuxna.
Jag yrkar bifall till reservation nr 2 och reserva-
tion nr 9.

Anf. 61 ULRIK LINDGREN (kd) replik:
Herr talman! Kerstin-Maria Stalin lyfter som
första skäl till vår alkoholproblematik fram EU-
medlemskapet. Alkoholkonsumtionen har ju ökat
dramatiskt även i ett annat nordiskt land, Island, trots
att det är svårt att ta släpvagnen från Reykjavik ned
till Hamburg, lasta den full med öl och köra hem
igen.
Jag förnekar inte att höjda införselkvoter har ökat
tillgängligheten. Över huvud taget har vi ju ett ökat
internationellt utbyte, och allt detta har medfört en
ökad drogtillgänglighet och därmed ökad konsumtion
i Sverige. Särskilt tydligt syns detta i Sydsverige.
Men, Kerstin-Maria Stalin, är det inte alltid också
vårt eget ansvar att ta ansvar för den situation som vi
har? Detta gäller inklusive att Miljöpartiet har ett
ansvar för det majoritetsstyre som ni ingår i. Vilka
villkor ger exempelvis Miljöpartiet i majoriteten med
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kommunerna
att bedriva ett aktivt, preventivt och ingripande arbete
för att barn så mycket som möjligt ska kunna skyddas
från olika missbruksmiljöer?

Anf. 62 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Det är klart att vi har ett eget ansvar,
Ulrik Lindgren! Jag pratade ju om det också - det är
vi vuxna som måste ta ansvar för det här. Naturligtvis
ska vi ta ansvar också politiskt för att försöka skrapa
ihop resterna och rycka ut med brandspruta, för det är
vad vi behöver göra.
Jag är i alla fall glad att utskottet skriver som det
gör. Det står: Utskottet står fast vid att det svenska
EU-medlemskapet har förändrat det som tidigare
utgjorde viktiga delar av alkoholpolitiken. Den an-
passning till EU:s införselregler som Sverige måste
göra - måste göra - och som innebär stegvis höjda
införselkvoter för alkohol för privat bruk fram till år
2000 är inte oproblematisk.
Sedan säger man: Utskottet anser att de eventuella
negativa effekterna av denna anpassning till EU:s
regelsystem kraftfullt måste motverkas. Aktiva in-
formationsinsatser och opinionsbildande åtgärder är
nödvändiga.
Det är lättare sagt än gjort! Men, Ulrik Lindgren,
det är detta som är att försöka ta ansvar och försöka
sopa upp det elände som det ställer till att det är på
det här viset.
Island är visserligen utanför, men har ändå hängt
med på svansen eftersom det nästan är svårt att låta
bli.

Anf. 63 ULRIK LINDGREN (kd) replik:
Herr talman! Island kanske ligger lite utanför det
här, men det visar ändå att problematiken är större än
att Sverige bara råkar vara medlem i EU även om jag
håller med om att det är en problematik förenad med
mycket större införselkvoter.
Jag håller helt med om allt resonemang runt detta
att vuxna tar ansvar. Men frågan var: Vad gör ni i
majoriteten konkret för att kommunerna ska kunna ta
ett större ansvar för att bistå barn och ungdomar i tid
för att skydda dem bland annat från olika miss-
bruksmiljöer?

Anf. 64 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Det kan jag inte precis hitta och läsa
innantill här. Men det är klart att vi vill i största möj-
liga mån att man i kommuner och landsting ska få
tillgång till resurser så att de ska kunna göra det här.
Det handlar fortfarande om att sopa upp resterna
av det elände som finns. Samtidigt måste man arbeta
förebyggande, så att det inte blir så här.

Anf. 65 CARL-AXEL JOHANSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Jag funderar lite på det här med bruk
och missbruk, Kerstin-Maria Stalin. Det finns be-
handlingsmetoder för alkoholmissbrukare i dag som
är väldigt framgångsrika. Där bygger man hela sin
behandling på att detta är en sjukdom. Om man då
anser att allt vanligt bruk av alkohol kan leda till ett
missbruk så underkänner man faktiskt dessa behand-
lingsmetoder och att alkoholism är en sjukdom.
Jag vill påpeka att det nog inte är så att allt bruk
leder till missbruk. De allra flesta av oss kan använda
alkohol och bruka det på ett sätt som förhöjer liv-
skvaliteten. Det finns de, Kerstin-Maria Stalin, som
faktiskt vill kunna inhandla folköl till fjällstugan. De
kanske inte vill ha fjällvatten, utan de vill ha folköl.
Varför ska det förvägras dem?
Jag måste också uppehålla mig vid det här med
EU. Jag vet att Miljöpartiet inte är så positivt till EU.
Vi moderater tycker att EU är bra utbildningsmässigt.
Man kan söka jobb. Ungdomar reser och träffar var-
andra på ett enkelt sätt. Men detta är inte problemfritt.
Jag har inte sagt att alkoholen inte är något problem i
EU. Det är ett problem för folkhälsan, och det är det
som vi ska arbeta med.
Kan Kerstin-Maria Stalin tänka tanken att det är
den höga beskattningsnivån som gör att införseln av
alkohol, vin och sprit, från andra länder till Sverige
ökar och att den ökade mängd som inte kan användas
för eget bruk kanske används för en illegal och svart
marknad? Är det inte där problemet ligger?

Anf. 66 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Jag sade inte att allt vanligt bruk le-
der till missbruk. Jag sade att bruk och missbruk
hänger ihop. Man blir missbrukare om man har bru-
kat. Man blir inte missbrukare på första ölen. Bruk
och missbruk hänger ihop.
Vi är inte så positiva till EU. Nej, vi är vansinnigt,
fruktansvärt negativa till EU! Där var Carl-Axel Jo-
hansson väldigt försiktig och snäll. Vi anser fortfa-
rande att detta är en stor bov i dramat. Jag kan i min
vildaste fantasi inte förstå hur det ska bli bättre om
man sänker skatten.

Anf. 67 CARL-AXEL JOHANSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Kan inte Kerstin-Maria Stalin tänka
tanken att den höga beskattningen här i Sverige leder
till den ökande införseln så att folk bär med sina ar-
mar och knäcker ryggar och leder för att bära in alla
dessa ölbackar, vinflaskor och annat? Är det inte
enklare om man kan handla öl i sin närhet i den
mängd som man behöver just för tillfället? Det måste
ju ändå spela in. Är det inte bättre att man kan göra
en konsumtion tydlig och inte få den illegalt eller via
svarta handlare, som inte vill kännas vid åldersgrän-
ser och som inte känner ansvar? Är det inte bättre att
inse att vi lever i ett Europa där vi ska arbeta tillsam-
mans med en bra folkhälsopolitik även ur alkohol-
synpunkt, och släppa den restriktiva synen?

Anf. 68 KERSTIN-MARIA STALIN (mp)
replik:
Herr talman! Det är klart att jag inser att vi lever i
Europa, och det känns inte bra. Det var inte så länge
sedan vi var i Bryssel tillsammans. Jag kanske blan-
dar ihop lite, för jag har varit i Genève också. I alla
fulla fall är det så när man ska arbeta med folkhälso-
frågor i Europa att det har visat sig att det är jät-
tesvårt. Carl-Axel ser ut att vilja hävda att det är så
lätt att arbeta med folkhälsofrågor om vi hjälps åt i
hela stora Europa. Men till exempel går fri handel
med varor och tjänster före allting och breder ut sig
över folkhälsopolitiken, så det kan till och med vara
jättesvårt att bedriva folkhälsopolitik i EU. Då måste
vi försöka göra det i Sverige.
Hur mycket jag än tänker, vrider och vänder på
frågan kan jag inte inse att sänkt skatt ska göra det
bättre.

Anf. 69 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Jag hoppas att vi kan vara eniga om
att Sverige i alla fall tillhör Europa, oavsett vad vi
tycker om EU. Vi kanske inte ska tillhöra någonting
annat heller.
Herr talman! Även om det ibland är otydligt
handlar den här debatten om alkohol och alkoholens
skadeverkningar. Alkohol skadar, alkohol skapar
otrygghet, alkohol kostar och alkohol dödar. Allt
detta är väl känt, det är ingen hemlighet. Ingen här
inne är okunnig därom. Det har beskrivits på flera
sätt, och jag tänker inte ta upp kammarens tid med att
göra det i alla avseenden. Men det finns viktiga saker
att säga.
Alkoholen skadar, inte bara dem som är missbru-
kare. Två tredjedelar av de ungdomar i årskurs nio
som har prövat alkohol har haft problem relaterade
till sitt alkoholbruk. Den skapar otrygghet långt ifrån
bara för dem som är missbrukare. Tre fjärdedelar av
våldsbrotten 1994 hade alkoholrelation. Vi vet att det
är en ytterst vanlig orsak, såväl på restaurang som i
hemmet. Vi känner till ungdomar som blir utsatta för
brott, vi vet att kvinnor blir utsatta för våld. Vi vet att
det kostar. Det kom i går en undersökning som säger
150 miljarder. Man kan diskutera siffran, men en sak
är säker, alkohol kostar i såväl sjukvård som brotts-
lighet och produktionsbortfall. Vi vet att alkohol
dödar. Jag tror att allt detta är väl känt.
Jag tycker att det är glädjande att säga i den här
debatten att det faktiskt råder stor enighet mellan
riksdagens partier om att vi behöver försöka bekämpa
alkoholen på olika sätt. Det råder en stor enighet, om
än inte total, i fråga om att det inte på förhand går att
skilja ut brukare från missbrukare, att det finns ett
samband mellan totalkonsumtion och missbruk. Då
står man i valet mellan att antingen formulera en
politik som ska göra det lite lättare att ta hem ölback-
arna, som en debattör nyss uttryckte det, eller en
politik som ska försöka begränsa missbruksproble-
matiken. Ska det vara lättare för dem som klarar att
hantera alkoholen på ett bra sätt eller är det viktigare
att vi tar ansvar för dem som riskerar att ha eller få
alkoholproblem?
För mig och för socialdemokratin handlar det i
grund och botten om solidaritet människor emellan.
Jag tycker att det är glädjande att sex av riksdagens
sju partier i den här kärnfrågan är eniga i sitt val.
Moderaterna har ställt sig vid sidan av. De försöker
dödförklara den restriktiva politiken. Det är ju inget
nytt för moderat politik. Det har man försökt göra
under lång tid. Nu hittar man lite nya argument. Men
erfarenheten är entydig. Restriktiv politik leder till
lägre konsumtion, leder till lägre dödlighet, leder till
lägre missbruk.
Det innebär ju inte att man inte ska se att det finns
problem i en internationaliserad värld. Många har
tagit upp den diskussionen. Jag tycker att den ibland
tenderar att bli lite enkel. Jag ska gärna säga det. Det
är inte så att det är svart eller vitt. Det är inte så att
Sverige är det enda land som har en restriktiv politik.
Det är inte så att EU står för något ondskefullt. Det är
inte så att man kan använda EU som ett argument för
att på så sätt försöka genomdriva de skattesänkningar
som man alltid har velat genomföra, EU eller inte.
Det är faktiskt så att det finns en utveckling interna-
tionellt som går i en restriktiv riktning, väl doku-
menterad i olika undersökningar.
Men det är klart att för Sveriges del - Sverige som
har legat i topp när det gällt den restriktiva linjen -
finns det en del styrmedel som behöver prövas och
kanske förändras. Låt mig säga några saker om det.
Först och främst har vi prisinstrumentet. Vi vill
värna prisinstrumentet därför att det sannolikt är det
enskilt viktigaste instrument vi har. Det handlar om
så enkel marknadsekonomisk fundamenta som att
lägre priser faktiskt leder till ökad konsumtion.
Vi vill värna distributionen, detaljhandelsmono-
polet, därför att vi tror att ett medborgarintresse är
viktigare än ett vinstintresse när det gäller alkohol-
handel.
Vi tror att opinions- och informationsbildning är
viktig, kanske viktigare än det har varit tidigare där-
för att några av de andra styrmedlen riskerar att tappa
i kraft. Därför satsar vi också resurser på det området.
Vi tror att det internationella arbetet behöver för-
stärkas. Återigen, vi är inte ensamma. Det är inte så
att Sverige och de nordiska länderna på något sätt är
ensamma om att ha alkoholrelaterade problem. Det är
inte så att vi är ensamma om att föra den här typen av
debatt. Vi har olika nationella traditioner och kultu-
rer, men det är också så att det pågår en diskussion,
en utveckling i andra länder som faktiskt går i mer
restriktiv riktning. Sedan finns det partier även i de
länderna som driver på för att på olika sätt försöka
sänka skatter och avreglera marknader.
Vi behöver arbeta mot olika målgrupper på ett
bättre sätt än vi har gjort.
Det finns nyansskillnader. Jag ska i samband med
eventuella repliker kommentera några av de reserva-
tioner som har varit uppe. Jag tycker ändå att det
råder en bred enighet om huvudinriktningen. Och jag
skulle därför vilja yrka avslag på reservationerna och
bifall till utskottets förslag.
Låt mig slutligen ändå bara säga några ord om
Moderaterna, därför att det är de som skiljer ut sig i
den här frågan. Jag tycker att det förtjänar att under
några ögonblick konstatera den skiljelinje som finns i
svensk alkoholpolitik.
Man har i detta betänkande reserverat sig i något
mindre sakfrågor, skulle man kunna säga, och i ut-
skottsbetänkandet i alla fall försökt tona ned sina krav
på en långtgående liberalisering av alkoholpolitiken.
Det finns inte så stora och högljudda krav på skatte-
sänkningar, avskaffat monopol och så vidare. Det
skulle kunna föranleda någon att tro att detta är någon
slags nypåtagen självrannsakan efter det val som
resulterade i vissa problem för Moderaterna. Vi kan-
ske anade oss till den omprövningens politik som den
tillträdande moderatledaren utlovat. Men jag tycker
att vi som har lyssnat på debatten i dag, både med
anledning av detta betänkande och det förutvarande
betänkandet, har anledning att se att så inte är fallet.
Det vi här har fått proklamerat för oss är att ett av de
största folkhälsoproblemen är de höga skatterna. Det
kanske visar något av skiljelinjen, dels synen på
skatterna, dels synen på regleringar.
Jag önskar ibland, jag måste ändå säga det, att de
som har ett sådant ingångsvärde i en debatt om folk-
hälso- och alkoholpolitik fick möta de människor som
faktiskt drabbas av alkoholens skadeverkningar, den
kvinna som har blivit misshandlad i sitt hem, det barn
som har förlorat sin pappa till alkoholismen, den som
förlorar sin nära vän i en rattfylleriolycka. Jag önskar
ibland att de politiker som nu står här och säger att
det handlar om höga skatter, att det handlar om regle-
ringar, att det är där problemet finns kunde åka ut och
träffa de här människorna och säga: Ert problem var
att alkohol var för dyrt och att alkohol var alltför
svårtillgänglig. Jag önskar att man kunde möta offren
för misshandeln, för alkoholismen, för rattfylleriet
och säga: Samhället skulle bli friskare bara vi fick
sänkta alkoholskatter och fler skulle kunna tjäna
pengar på handel med alkohol. Vad skulle svaret bli?
Jag vet inte. Jag tror att var och en får tänka sig det.
Det intressanta är ju vilket val av problem man
har gjort. Var ser man problemet? Är problemet att
det är lite för bökigt för oss som eventuellt kan hante-
ra alkoholen på ett bra sätt, eller är problemet att
alkohol medför missbruksproblem som ställer till
stora problem både för dem som är missbrukare och
för deras omgivning. Moderaterna är isolerade i alko-
holpolitiken. Det är ingen hemlighet. De har valt det
själva. Ingen behöver vara okunnig därom.

Anf. 70 CARL-AXEL JOHANSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Martin Nilsson ger en målande be-
skrivning av vad som händer just nu i dagens Sverige
under socialdemokratisk ledning med stödpartier och
den alkoholpolitik man bedriver. Det här händer. Det
är galet. Det är fel. Jag försvarar inte detta på något
sätt. Men vad jag säger är att den politik som nu be-
drivs leder till detta. Då är det väl ändå dags att kunna
tänka om?
Nog hamnar väl inte det vinstintresse Martin Nils-
son pratar om här? Jo, kanske i svarta led där försälj-
ningen av den ökade införseln sker eller i andra euro-
peiska länder där alla dessa stora mängder handlas
upp. Nog vore det väl ändå bättre att kunna hantera
sina inköp på ett mer ansvarsfullt sätt till en rimlig
prissättning i Sverige, inte lägga upp dessa lager, inte
använda dem till att sälja svart?
Naturligtvis försvarar jag inte det du beskriver.
Jag har träffat människor som har råkat ut för detta.
Trots denna politik har de faktiskt kommit åt spriten.
De har kunnat köra rattfulla. Det har kunnat ställa till
det. De misshandlar sina fruar. Ändå fortsätter ni med
den här politiken.
Jag kan inte se annat än att vi måste börja tänka
nytt. Det är inte vi som har isolerat oss i den här frå-
gan. Det är ni andra som har isolerat oss genom att
över huvud taget inte bjuda in oss i debatten. Så är
det. Det är beklagligt att ni inte vill lyssna till något
nytt. Vad säger Martin Nilsson om detta? Det är ni
som stänger oss ute från en konstruktiv och bra debatt
i den här frågan.

Anf. 71 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det är riktigt att vi stänger ute dem
som vill föra en helt annan sorts alkoholpolitik, inte
för att vi skulle vara elaka eller dumma mot dem utan
därför att de tycker någonting helt annat. Då säger
Carl-Axel Johansson: "Titta på konsekvenserna. Den
alkoholpolitik ni har fört har inneburit detta."
Ja, titta på vad den har inneburit och jämför med
länder som har haft en annan sorts politik. Se vad
resultatet är. Det är väl dokumenterat att det är färre
människor som dör av alkoholrelaterade sjukdomar i
Sverige än i andra länder. Det är väl dokumenterat
även på andra områden, brottslighet, missbruks-
problem och så vidare. Den sidan vill ni inte riktigt se
eftersom den inte passar in i er verklighet.
Ibland tycker jag att ingångsvärdet i den moderata
debatten är att börja med sänkt skatt, och sedan hittar
man på en argumentation som passar för det målet.
Om ni ser sambandet mellan totalkonsumtion och
missbruk, vad är det ni tycker inte stämmer? Ni säger
att kriminaliteten ska bekämpas. Vilka led i detta är
det som ni inte köper? Underkänner ni sambandet
mellan våldsbrott och alkoholkonsumtion? Är det det
sambandet som är fel, trots att det är väldokumente-
rat? Underkänner ni marknadsekonomins grunder, det
vill säga pris och efterfrågan? Det trodde jag inte om
moderater, men det är mycket möjligt att ni gör det.
Eller tycker ni helt enkelt att det är viktigare att någon
kan tjäna pengar? Då säger Carl-Axel Johansson:
"Det finns redan ett vinstintresse i dag." Ja, det gör
det. Det är helt riktigt. Men det intressanta är att ma-
joriteten av alkoholen i Sverige säljs utan ett vinstin-
tresse. Ni vill att all alkohol ska säljas med ett
vinstintresse. Jag tror att vi kan vara överens om att
vinstintresset faktiskt styr mot ökad konsumtion. Det
är själva syftet med vinstdrivande verksamhet.

Anf. 72 CARL-AXEL JOHANSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Det var en del frågor.
Jag börjar med vinstintresset. Jag har för mig att
ett av de statliga bolagen, Systembolaget, går med
störst vinst. Visst är det ett vinstintresse även från
statens sida i den här frågan. Men det finns ett annat
vinstintresse som inte syns, nämligen den illegala
svarta marknaden.
Visst finns det problem i Europa, och vi får ökade
problem här. Men det är inte med hjälp av restrikti-
vitet som vi hanterar detta utan med attityder, att
komma åt sambandet, att acceptera att det finns ett
gott bruk men att det kan leda över i missbruk. Det är
fråga om den informationen och de attityderna.
Jag ska ge ett vägledande exempel för hur man
kan arbeta i denna fråga. Det är inte taget från Sverige
eftersom den metoden inte har påbörjats här. Det är
taget från Amerika. Där har konsumtionen sjunkit i
Kalifornien. Det var ett lokalt förankrat arbete där
man kartlade krogar och utskänkningsställen i en
stad. Sedan kartlade man våldsbrott och vad som
hände i närheten av krogarna. Man fann att där var
mycket våldsbrott beroende på alkoholen. Detta skrev
den lokala pressen om, sakligt och nyanserat, och
lyckades väcka ett antal röster. Man skapade en de-
batt hemma hos människorna, som kände sig berörda
i frågan. "Här är min son, och här är min dotter." Man
tog tag i problemet på ett sakligt, nyanserat sätt. Då
sjönk alkoholkonsumtionen och antalet olyckor
minskade.
Den framtida politiken måste bygga på det enga-
gemanget i ett Sverige som lever i ett Europa.

Anf. 73 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det är ingen av oss som bestrider det
faktum att det behövs ett starkt lokalt engagemang i
alkoholfrågor. Det är den punkten där vi alla är över-
ens. Det känns skönt.
Problemet med Moderaternas politik är att ni väg-
rar att stå för konsekvenserna av den. Ni vägrar att
säga vad resultatet blir av den. Det är ingen svår ek-
vation att se att sänkta skatter syftar till att sänka
priserna. Sänkta priser leder till ökad konsumtion.
Ökad konsumtion leder till ökat missbruk. Ökat miss-
bruk leder till fler våldsbrott, fler sjukdomar och fler
skador. Ni vägrar att ta ansvar för konsekvenserna.
Jag uttryckte att det kunde vara moraliskt anstän-
digt att säga att ni tycker att sänkta skatter är så vikti-
ga att ni är beredda att ta konsekvenserna, ni tycker
att det är värt priset för att ge något slags dynamik i
samhället eller dylikt - eller hur man nu argumenterar
för sänkta skatter. Det gör ni inte. Ni gömmer er bak-
om EU-medlemskapet. Ni säger att detta inte blir
konsekvenserna. Jag tror att svenska folket och -
precis som Kenneth Johansson sade tidigare - 85 %
av ledamöterna i denna kammare ser vad politiken
syftar till. I ärlighetens namn vore det bra om vi kun-
de föra debatten om vad som faktiskt blir konsekven-
serna av det ni föreslår. Det vore en bra start på de-
batten i dag.

Anf. 74 ULRIK LINDGREN (kd) replik:
Herr talman! I mitt anförande tog jag upp vikten
av att det finns kraft och mobilisering i kommunerna
för tidiga ingripanden för barn i missbruksmiljöer.
Vad ser Martin Nilsson som det viktigaste fram-
över för regeringen när det gäller att ta initiativ till att
kommunerna ska ha kraften att ingripa i tid för våra
barn i missbruksmiljöer?

Anf. 75 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Först och främst är det viktigt att det
finns ett starkt lokalt engagemang i frågorna. Det tror
jag att det finns. Återigen refererar jag till Kenneth
Johansson och hans år i socialnämnden. Sverige
vimlar av lokalt förtroendevalda människor som har
sett de praktiska konsekvenserna av ett negativt alko-
holmissbruk och på så sätt har ett starkt engagemang i
frågorna. Den biten känner jag mig inte oroad för.
Alla vi som sitter i denna kammare är väl medvet-
na om att kommuner emellanåt uttrycker en viss
frustration över bristande resurser eller bristande
möjligheter att kunna verkställa det engagemang som
finns hos de lokalt förtroendevalda. Det är en viktig
fråga att det faktiskt finns praktiska resurser att kunna
genomföra det som människor brinner för i kommu-
nerna. Det är bra om vi i ett flertal fall kan driva på
för ökade resurser till landets kommuner. Det skulle
underlätta arbetet utöver det som ibland uppfattas
som kommunala kärnverksamheter. Det är risk för att
man i första led satsar på viktiga insatser för skola,
vård och omsorg men kanske missar frågor som
handlar om mer utsatta grupper som inte är majori-
tetsgrupper. Därför är det viktigt att ge så pass goda
resurser att det också finns möjligheter att arbeta med
de grupperna. Jag hoppas att den politiken kan ge-
nomföras.

Anf. 76 ULRIK LINDGREN (kd) replik:
Herr talman! Tack för det, Martin Nilsson. Jag
tror också att det finns ett stort engagemang runtom i
byarna i Sverige för att på olika sätt skydda barn och
ungdom och också driva ett aktivt arbete för alterna-
tiv till att nyttja droger.
Men det finns också medvetenhetsbrist. Man kan
säga att det är två saker. Ekonomin spelar stor roll.
Kommunerna är mycket hårt trängda ekonomiskt,
bland annat på grund av regeringspolitiken. Det beror
också på bristande medvetenhet. Det kan jag hålla
med om - det är inte bara ekonomi. Trots den eko-
nomiska situationen finns det ett mycket starkt kom-
munalt politiskt engagemang, som jag också redovi-
sade i mitt anförande.
Om jag ska vara mer specifik finns det också en
mycket tuff redovisning från vår barnombudsman,
Lena Nyberg. I sitt bokslut för 2002 har hon larmat
att kommunerna generellt sett inte ingriper i tid för
våra barn. År efter år kan gå utan att ett tvångsingri-
pande sker trots att det är uppenbart att ett sådant
borde ske. Åren dessförinnan saknades det därmed
också ett stort koppel av frivilliga insatser som borde
göras för barn och ungdom i kommunerna i välfär-
dens verkstad.
Mer specifikt utifrån den frågeställningen: Vad är
på gång från regeringshåll för att stämma i den här
bäcken, som är på väg att bli en större å?

Anf. 77 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill först bara säga att jag delar
Ulrik Lindgrens uppfattning att många kommuner är
hårt trängda. Det har de varit sedan början på 90-talet,
då vi gick igenom den ekonomiska krisen.
Det vi har sett är att kommunerna har fått bättre
resurser de senaste åren, men därmed inte sagt att
kommunernas ekonomiska situation är tillfyllest, att
alla kommunpolitiker är nöjda och att alla politikom-
råden är tillgodosedda. Så långt ska man väl inte dra
det. Men det är en utveckling som går åt rätt håll. Vi
ska alla vara glada över det, vi som värnar om såväl
kärnverksamheter som verksamheter som handlar om
mer utsatta grupper. Det är en viktig fråga. Jag ska
ärligt säga det.
Mycket av det som Ulrik Lindgren tar upp här
handlar också om resurser. Även om det handlar om
medvetandegörande handlar det också om resurser för
kompetensutveckling, för att kunna vara med i olika
former av verksamhet. Jag tror att det är viktigt. Det
är viktigt att vi lyfter fram frågorna.
Det är klart att många människor som jobbar ex-
empelvis inom socialtjänsten känner att de har en
problematisk situation. Det är ett utsatt jobb, och
frågor kring barns situation i familjer som av olika
skäl inte klarar vårdnaden är ett stort problem och ett
känsligt område. Vi minns inte minst en händelse
som debatterades flitigt i medierna för inte så länge
sedan som handlade om en familj i Oskarshamn. Det
visar utsattheten för socialtjänsten i sådana ärenden.
Det visar ytterligare på behovet av att kompetensut-
veckla, ge resurser och ge bra stöd också till de lokalt
förtroendevalda, inte bara till tjänstemännen.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 april.)

6 § Vissa narkotikafrågor

Föredrogs
socialutskottets betänkande 2002/03:SoU5
Vissa narkotikafrågor.

Anf. 78 CARL-AXEL JOHANSSON (m):
Herr talman! Ledamöter, åhörare! Jag vill börja
med att yrka bifall till reservation 1, men jag står
bakom övriga egna och gemensamma reservationer.
I detta betänkande, Vissa narkotikafrågor, be-
handlas ett antal motioner från allmänna motionsperi-
oden 2002.
Narkotikamissbruket har i det närmaste exploderat
det senaste årtiondet. Utmärkande för detta är de nya
så kallade partydrogerna, som är särskilt riktade till
ungdomar och saluförs i trendiga festers lyxförpack-
ning, allt för att locka till detta missbruk. Missbruket
har alltså en annan dragningskraft på ungdomar än de
droger som var vanligare förr, på 1970- och 1980-
talet. Men i själva verket är detta missbruk precis lika
farligt, med samma misär och kostsamma följder som
tidigare.
Föräldrar och andra närstående är oftast de som
har störst möjlighet att upptäcka om något inte står
rätt till med de egna barnen. Möjligheterna att upp-
täcka narkotikabruk på ett tidigt stadium är betydligt
större om föräldrarna har goda kunskaper. Detsamma
gäller för skolans lärare och personal. Att uppmärk-
samma att en elev beter sig konstigt eller annorlunda i
klassrummet räcker inte. Elever som skolkar, uppvi-
sar tecken på vantrivsel och kanske har problematiska
hemförhållanden måste uppmärksammas och erbju-
das stöd. Men goda familjeförhållanden får inte heller
tas till intäkt för att det inte föreligger några som helst
risker. Den här problematiken är svår. Detta gör att
skolans roll och det generella vuxenansvaret är oer-
hört viktigt.
Skolan bör ha en absolut plikt att informera för-
äldrar om problem. När familjeförhållandena är pro-
blematiska bör skolan knyta kontakt med andra vuxna
i barnens eller ungdomarnas närhet. Det förutsätter
dock att skolpersonal kontinuerligt får utbildning om
droger samt om symtom och effekter av drogmiss-
bruk, samt att skolhälsovårdens insatser än mer upp-
märksammas. Just nu sker en nedrustning av skolhäl-
sovården som man måste fundera kring.
Undervisningen om narkotikans verkningar ska
påbörjas tidigare än vad som görs i dag för att få
effekt.
Frivilligorganisationerna på narkotikaområdet är
en underskattad resurs som skulle kunna användas
mycket mer än i dag för utbildning och upplysning.
Organisationerna hjälper till i enskilda fall, har utar-
betat undervisningsmaterial för olika målgrupper och
har generellt stor kompetens och ett förtroende hos
allmänheten.
Vi måste arbeta aktivt för att motverka den nar-
kotikaliberalism som nu förefaller spridas och vinna
fäste inom EU.
Vi måste arbeta mot europeisk illegal produktion
av narkotika som exstacy.
Vi måste arbeta för stärkta gränskontroller vid
EU:s gemensamma gränser för att förhindra införsel
till EU av exempelvis heroin och amfetamin.
Vi måste göra vår röst än mer hörd på den politis-
ka europeiska arenan i dessa frågor.
Från hela Sydsverige åker människor till Danmark
för att köpa narkotika. Genom invigningen av Öre-
sundsbron blev det ännu lättare att ta sig över sundet
och ännu svårare att kontrollera inflödet av bland
annat narkotika. Vi anser alltså att det är mycket
viktigt att det snabbt skapas en samsyn mellan svens-
ka och danska myndigheter och politiker om hur
drogproblemet i Öresundsregionen ska bemötas.
Åtgärder måste vidtas för att minska tillgänglig-
heten till narkotika i regionen. Det gäller inte minst
frågan om den öppna gatuförsäljningen i Köpenhamn,
bland annat i Christiania. Jag beklagar att utskottet
inte ville stödja den socialdemokratiska motion som
framhåller vikten av detta och pekar på denna narko-
tikaproblematik i Öresund. Det vore intressant att få
veta varför i senare anföranden.
Herr talman! Människor kommer att testa narkoti-
ka och därmed riskera att hamna i ett allt tyngre
missbruk. Då är det viktigt att det finns en miss-
bruksvård som fungerar. Så är inte fallet i dag.
Därför vidhåller vi vår uppfattning att exempelvis
metadonbehandlingens strikta regler måste förändras.
Det är orimligt att unga heroinmissbrukare som söker
hjälp inte kan erbjudas denna behandling förrän tidi-
gast vid 20 års ålder och efter fyra års dokumenterat
missbruk. Därtill ska väntetiden läggas med ett eller
två år.
Det är emellertid också mycket viktigt att ett me-
tadonprogram, eller subutexprogram, ses som en del
av en missbruksvård där andra stödjande insatser
måste ske parallellt med denna behandling. Det kan
handla om bostäder, om arbete, om utbildning och
andra sociala kontakter, där frivilliga organisationer
måste stödjas i sitt arbete med narkotikamissbrukare
och där missbrukaren möts med medmänsklighet och
acceptans utan pekpinnar. Gör man inte detta når man
aldrig fram till den arena som behövs för att kunna
stödja missbrukaren i hans situation. Det går inte med
myndighetsperspektivet. Vi måste lämna det. Vi
måste mötas som jämlikar.
Avslutningsvis, herr talman, föreligger i detta be-
tänkande ett tillkännagivande till regeringen om att
riksdagen ska få en resultatskrivning angående nar-
kotikafrågan våren 2005. Det är väl bra, men det
kommer inte att innebära att vi kommer att förhålla
oss passiva i frågan under tiden.
Återigen, herr talman, yrkar jag bifall till reserva-
tion 1.

Anf. 79 MARITA ARONSON (fp):
Herr talman! Jag tycker att det är väldigt tråkigt,
som sagts tidigare, att inte ministern, Morgan Johans-
son, är här när vi diskuterar sådana här viktiga frågor
och kan bemöta en hel del av detta. Men vi får nöja
oss med varandra.
Sedan januari 2002 finns det en nationell hand-
lingsplan som det har beslutats om i riksdagen, med
ett mål om ett narkotikafritt samhälle. Regeringen har
tillsatt Björn Fries som samordnare med sin mobilise-
ring mot narkotika. Trots detta kan vi inte säga att
missbruket av narkotika har minskat. Det har tvärtom
ökat, framför allt bland ungdomar.
I dag känner vi nog alla en stor oro över vad som
håller på att hända när fler och fler unga människor
blir beroende av droger som förändrar deras liv, och i
beroendets spår kommer kriminalitet och våld. Nyli-
gen var några av oss från socialutskottet i Lund. Vi
fick höra att en missbrukare som vi fick intervjua
konsumerade ungefär ett gram heroin per dag. Det
kostade honom runt tusenlappen per dag, och det
ledde förstås till kriminalitet. Han måste få fatt i de
här pengarna, och han kände ständigt att han hade
polisen i hälarna, vilket förstås inte är så konstigt. Så
detta leder till en kriminalitet och även till våld, som
vi har sett både i polisens rapporter och i massmedi-
erna.
Det är bra, tycker jag, att socialutskottet och justi-
tieutskottet har påbörjat ett samarbete där man för-
hoppningsvis ska komma fram till kloka åtgärder.
Folkpartiet tycker att det är viktigt att målet ska vara
ett narkotikafritt samhälle, men med dagens nedslå-
ende siffror om drogmissbruk har vi lagt fram ett
förslag i en motion om att införa etappmål inom ra-
men för det övergripande målet.
Ett exempel på ett sådant etappmål skulle kunna
vara att narkotikamissbruket ska minska till en tred-
jedel av vad det är i dag inom fem år. Jag tror att det
kan vara ett bra förslag. Ibland kanske man inte orkar
gå uppför hela backen på en gång, utan man försöker
då se åtgärderna i etapper.
När vi inte ens kan få våra fängelser fria från nar-
kotikamissbruk har vi långt kvar. Jag läste en skakan-
de insändare i Bohuslänningen häromdagen om just
detta. Det fanns endast något exempel från Gävle på
att man lyckades få någorlunda narkotikafritt på
fängelserna. Vi måste kanske ta mera realistiska steg,
även om målet alltid måste stå klart för oss: ett nar-
kotikafritt samhälle.
Herr talman! Vi vuxna är så omedvetna om vad
som pågår mitt ibland oss. Jag var i höstas i en hög-
stadieskola och träffade brukarrådet, alltså föräldra-,
lärar- och elevrepresentanter. Jag frågade, som jag
ofta gör i sådana här sammanhang, hur drogsituatio-
nen såg ut i skolan. Föräldrar och lärare sade att det
inte fanns några stora bekymmer, medan elevrepre-
sentanten sade att det gick hur lätt som helst att få tag
i knark och alkohol utanför skolan, alldeles på utsi-
dan, och att flera elever varit påverkade både av dro-
ger och alkohol under lektionerna, men lärarna hade
inte märkt det. De vuxna satt där häpna och kände sig
löjliga för att de inte hade förstått något.
Jag tror att det är så här. Vi vuxna är inte medvet-
na om vad som pågår. Det behövs mycket mer infor-
mation och engagemang från skolornas sida och i
skolorna av föräldrar och personal omkring de här
frågorna. Det behövs också fler fritidsaktiviteter för
ungdomarna, så att de inte kommer in i missbruk över
huvud taget, så att det finns någonting att göra för
dem, så att de inte kommer in i fel kretsar.
Vi har från Folkpartiets sida lagt fram ett förslag
om en handlingsplan för unga missbrukare av både
alkohol och narkotika. Jag tror att den behövs, för det
är mest unga under 25 år som testar. Carl-Axel Jo-
hansson sade just att det var partydroger, och det är
det som det handlar om. Det är trender som gör att
ungdomar lockas in, och för några går testandet över i
missbruk. Det är viktigt att fånga det här missbruket
tidigt. Annars kan det vara svårt att behandla.
Många kvinnor i barnafödande åldrar, som jag har
träffat i mitt jobb, har hamnat i missbruk som också
har gett skador på barn. Det handlar om hur svårt det
är för dessa barn och föräldrar att sedan klara sig
framöver.
Behandlingsplatserna har också minskat mycket
inom narkomanvården. Tvångsvården när det gäller
narkotika är i dag bara en tredjedel av vad den var för
tio år sedan. Det är en minskning från 750 platser till
ungefär 250 platser. Är det majoritetens sätt att hjälpa
de unga som har hamnat i missbruk? Jag tror att det
är fel sätt att åtgärda problemen.
Folkpartiet har visat på att det är viktigt att Sveri-
ge inte får förlora kampen i Europaparlamentet när
det gäller de alkoholpolitiska frågorna. Vi måste
också kräva en internationell statistik där utgångs-
punkterna är gemensamma och ger möjlighet till
rättvisande jämförelser mellan till exempel länder
som Nederländerna och Sverige. Det är viktigt att
Sveriges röst blir hörd i Europa i de här frågorna.
De nordiska länderna har samarbetat inom narko-
tikaområdet under en lång tid. Jag var med i Helsing-
fors i höstas då ett sådant samarbete diskuterades i
Nordiska rådet på ett mycket positivt sätt, och vi
hoppas att åtgärder ska kunna komma framöver.
Dock har det genom Öresundsbron blivit svårare
att kontrollera inflödet av narkotika och andra droger.
Det behöver skapas en samsyn mellan svenska och
danska myndigheter och politiker om hur Öresunds-
regionens problem ska bemötas, inte minst i Christia-
nia, även om det har hänt en del positiva saker där. I
Christiania är det stora bekymmer. Alltså behöver
regeringarna i de båda länderna komma samman för
att komma på gemensamma åtgärder.
Det behövs alltså krafttag för att vi åtminstone ska
få en minskning, även om målet självklart ska vara ett
narkotikafritt samhälle. Mycket mer kan göras. I det
samarbete som nu pågår mellan justitieutskottet och
socialutskottet är det positivt att vi tittar på efterfrå-
gan, utbud, kriminalisering, kompetens, forskning
och internationellt samarbete, men det behövs arbete
på många plan, på lokalt plan, på regionalt plan och
så vidare.
Herr talman! Jag står bakom alla våra reservatio-
ner men yrkar bifall till reservationerna 3 och 5.

Anf. 80 ANNIKA QARLSSON (c):
Herr talman! Varför super Jeppe? Varför provar
alltfler ungdomar narkotika i ett välfärdsland som
Sverige? Vad är det som är fel?
Jag lyssnade i måndags på en forskare som visade
på ett samband. Det handlar om när våra ungdomar
har flera riskfaktorer i sin omgivning och saknar
skyddsfaktorer, hur stor betydelse det har för situatio-
nen.
De här faktorerna finns i familjen, i kamratkret-
sen, i skolan, i närmiljön och i samhället. Det kan
handla om hur mycket tid föräldrarna har för sina
barn, ifall de visar sin kärlek och sätter tydliga regler
och gränser eller om de inte riktigt klarar av den bi-
ten. Kamrater har stor betydelse, om det är kamrater
som sköter sig i skolan eller om det är kamrater som
har problem i skolan. I skolan kan det ha stor betydel-
se om man ställer krav på eleverna eller om man inte
riktigt klarar av den biten.
När alla dessa olika faktorer summeras blir sam-
bandet väldigt tydligt. Man kan också se sambandet
mellan tidig alkoholdebut, testandet av narkotika och
kriminell karriär. Dessa samband visar tydligt att det
inte finns något politiskt område som inte har bety-
delse för vår narkotikapolitik. Det vi behandlar i
dagens betänkande är en liten pusselbit, men vår
strävan efter ett narkotikafritt samhälle handlar om så
väldigt mycket mer.
Jag står bakom Centerpartiets samtliga reservatio-
ner, men här och nu yrkar jag bifall endast till reser-
vation nr 2 i betänkandet.
Om det nu finns flera olika riskfaktorer som sam-
spelar, hur ska vi då agera? I mycket är vi överens.
Det är bra eftersom det ger en styrka, och det behövs i
den här frågan. Samhällets arbete med att göra nar-
kotikaanvändningen så svår som möjligt medför att
det blir en enorm drivkraft för dem som använder
narkotika att hela tiden hitta nya vägar och nya dro-
ger. Den uppfinningsrikedomen har vi i dag inte
verktyg för att kunna möta. Lagar och kontroller
behöver både ändras och utökas.
Vi har från Centerpartiet motionerat om en änd-
ring i klassningen av narkotika. GHB är i dag klassad
som narkotika, men det har redan kommit efterfölja-
re. Detta klarar vår lagstiftning i dag inte av att hante-
ra. När lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor
infördes var tanken att den skulle medföra ett snabba-
re förfarande när det gäller att förbjuda olika preparat.
Sedan dess har nya syntetiska droger dykt upp utan
att bli klassade som hälsofarliga varor.
Jag och Centerpartiet anser att regeringen måste
vidta åtgärder mycket snabbare än vad som görs i
dag. Utöver en sådan lagändring behöver både polis
och tull givetvis få möjligheter så att de kan möta den
verklighet som finns och agera på ett tydligt och
konsekvent sätt.
Men det finns också nya sätt att distribuera denna
vara. På Internet förmedlas adresser och annonseras
öppet om olika droger. Snabba leveranser, stort ut-
bud! Man skulle kunna säga att det råder stor valfri-
het på området - tyvärr i negativ bemärkelse.
Kring dessa frågor krävs ett intensifierat samar-
bete även internationellt. Vi måste driva frågan i EU
så att vår hållning med en restriktiv narkotikapolitik
blir den ledande. Trots allt har vi en bred samsyn
kring dessa frågor i våra olika partier, och det är bra.
Men just nu är det en trög vagn som skulle behöva
smörjas för att inte hamna på efterkälken. Och vi
måste hela tiden ställa frågan: Vad är det för fel,
varför super Jeppe?

Anf. 81 KERSTIN-MARIA STALIN (mp):
Herr talman, åhörare och kamrater i salen! Ingen
här vill väl att ungdomar ska bruka narkotika. Det är
vi rörande eniga om. Men precis som Marita sade för
en stund sedan är vi kanske fortfarande lite ovetande.
Det har inte riktigt gått in. Den här gången är jag
sams med Carl-Axel om Öresundsbron, inte om in-
vigningen för den var väl inte så farlig, men om att
byggandet blev av. Jag säger också: Vad var det vi
sade?
Jag är glad att vi i denna fråga har ett samarbete
med justitieutskottet. Det borgar för att vi kanske kan
komma överens om åtminstone några bra och effekti-
va åtgärder.
Jag hörde tidigare Annika prata om riskfaktorer.
Vid den hearing som vi hade tillsammans med justi-
tieutskottet pratades det om att många som använder
narkotika också saknar skyddsfaktorer. Min kamrat i
bänken viskade då till mig att det väl inte var något
nytt. Nej, det är det inte, men det är just det som är
problemet. Vi har vetat om detta hur länge som helst,
och ändå har alldeles för lite hänt. Det är det kusliga.
Skyddsfaktorerna skulle alltså vara en trygg uppväxt,
bli sedd av vuxna, ha regler och så vidare. Vi måste
hålla i dem och hela tiden komma ihåg hur viktiga de
är.
Vi har alltså många problem att brottas med när
det gäller narkotika. Vi har riskfaktorerna, bristen på
skyddsfaktorer, tillgängligheten både geografiskt och
nu även via Internet, och vi har nya preparat. Det är
alltså ett accelererande problem. Det är en bomb!
Jag hörde på radion härommorgonen om Rohyp-
nol, som är ett sömnmedel. Vid den hearing jag
nämnde berättade polisen att det tas för att våga begå
brott. Och om man använder narkotika måste man
begå brott eftersom det hela tiden saknas pengar då
det är så dyrt. Rohypnol gör att man blir kaxig, våld-
sam och tappar minnet. De intervjuade som använde
medlet sade att de då inte behöver ha så dåligt sam-
vete eftersom de inte kommer ihåg vad de gjort.
Justitieministern funderade på om man kanske
skulle kunna stoppa Rohypnol eller åtminstone mins-
ka tillgången. Men då kom nästa upplysning. Det
spelar nämligen ingen roll för det finns redan mäng-
der av andra preparat med samma verkan. Det kusliga
är att problemet accelererar så snabbt.
För många år sedan arbetade jag på ungdoms-
mottagningen. Vi betalade pengar i en kassa varje
vecka, och för de pengarna reste vi ibland runt och
tittade på olika verksamheter. En gång var vi i Ams-
terdam. Det var en kuslig upplevelse att besöka en
högstadieskola där de hade höga järnstängsel runt
skolan och en bevakningskur. De var hela tiden
tvungna att värja sig mot langare. Då tänkte jag:
Hjälp, när är vi där i Sverige?
Vi har en väldigt fin målsättning när vi säger att vi
vill ha ett narkotikafritt samhälle. Det ligger någon-
ting i det som Folkpartiet säger, nämligen att vi kan-
ske ska trappa ned målet. Även då är målet väldigt
högt. Frågan är alltså hur man ska bära sig åt.
Två ljuspunkten ser jag. Den här gången kommer
EU in lite grann. Inte heller i andra EU-länder vill
man ha narkotika, åtminstone inte så mycket. De
kanske är lite mer liberala, men de vill inte ha den
tunga narkotikan. På den punkten har vi lite liknande
kulturer. Det skiljer inte lika mycket som det gör i
alkoholfrågorna. Här kanske vi kan arbeta tillsam-
mans på ett större plan. Sedan kan vi också arbeta i
det lilla formatet - där kommer det lilla goda exemp-
let igen.
Jag upplevde det lilla goda exemplet när jag var
med utskottet i Lund för att studera Sprutbytespro-
jektet. Det handlade inte om själva sprutan - det ska
vi diskutera en annan gång. Det som var så bra var
anordningen runtomkring. Missbrukarna fick alltså
komma till ett ställe där det fanns någon att prata
med, någon som såg dem, någon som inte klankade
på dem. De blev sedda och fick stöd och hjälp. Pro-
jektet gick inte ut på att uppmuntra till narkomani
utan snarare till det motsatta.
Det var någonting i det lilla formatet som jag tror
väldigt mycket på. Jag tror att det går att komma fram
den vägen hellre än att ha stora mål och många hand-
lingsplaner. Här får vi hjälpas åt med alla krafter.

Anf. 82 JAN EMANUEL JOHANS-
SON (s):
Herr talman! När jag växte upp i Gottsunda, en
förort till Uppsala, blev jag bästa kompis med en kille
från Palestina. Det var väl när vi gick i fyran ungefär.
Vi umgicks hela tiden. När vi började sexan började
min vän röka hasch. När vi kom upp i sjuan fick han
mer och mer intresse för reggaemusik. Han började
kalla sig rastfarian och odlade dreadlocks. Vi lyssna-
de på mycket musik tillsammans, och många av tex-
terna innehöll mycket drogpropaganda. Man pratade
om don't walk on the grass, smoke it och God made
grass, humans made booze, who do you trust? Det var
mycket sådant. Hela den här förortsmiljön handlade
mycket om detta, om inte legalisering så åtminstone
drogromantisering.
I åttan någon gång kom vi i kontakt med det som
kallas "fludder", det vill säga mediciner, sådant som
vi tog upp tidigare, till exempel Rohypnol och annat
som innehåller bensodiazepiner. Min vän blev också
ganska snabbt duktig på att veta vilka av de här medi-
cinerna som var bäst. Han förordade oftast stesolid,
sobril, valium och liknande.
Det här rökandet blev på något sätt normalt och en
del av vardagen för honom. Så när jag flyttade ifrån
Gottsunda till Norrtälje och började på folkhögskola
började han med amfetamin. När jag gick in i SSU
gick han in i heroinet.
På lördag ska jag till min kompis. Han fyller 30
år. Jag ska hälsa på hans kropp, skulle man kunna
säga. Själen, den har heroinet tagit. Man skulle kunna
tro att det blir en ganska stor grupp folk som kommer
på den här födelsedagen, för vi var ju ganska många
när vi växte upp i Gottsunda. Men jag törs säga att
den stora majoriteten av de här människorna nu har
mött narkotikan och inte kommer att komma. Många
sitter i fängelse. Många har gått en alldeles för tidig
död till mötes. De som kommer är inte vid alltför god
vigör.
Det här exemplet är ett av tiotusentals som be-
kräftar att målet om det narkotikafria samhället är
något som vi måste fortsätta sträva mot. Vi måste
fortsätta sträva mot att ingen ska behöva bli slav
under narkotikan. Ingen mamma ska behöva bli rånad
av sin son för att sonen behöver få ihop pengar till
narkotikan och ingen far ska behöva gå runt och vara
orolig för att hans dotter bjuder ut sin kropp för peng-
ar.
I socialutskottets betänkande, som vi här ska dis-
kutera, slår vi på nytt fast målet om ett narkotikafritt
samhälle. Det är måhända bara en vision, och måhän-
da är också visionen ganska långt borta, men målet
står fast och vi har redskapen för att bit för bit ta oss
mot målet. Oavsett vad många säger är vi i ett inter-
nationellt perspektiv ett av de länder som har den
bästa narkotikapolitiken i världen. Så är det om man
jämför internationellt. Många säger att det inte funge-
rar, att det är dåligt. Men som sagt var: Vi är åtmins-
tone en liten bit på vägen mot att kanske vara bäst i
världen.
Vi har en hel kavalkad av insatser mot narkotikan
i Sverige. Vi kämpar på längden och på bredden, vi
kämpar på alla plan. Vi har inte bara en repressiv
politik utan också en restriktiv politik. Det innebär
just att man har en hel skala med åtgärder. Vi har
polisen, vi har socialtjänsten, vi har fältassistenter. Vi
har alla dessa ideella organisationer som kämpar mot
narkotikan. De kan också ge styrka till varandra, och
det är grunden till styrkan och framgången i den
svenska narkotikapolitiken.
Utskottet pekar på att det framför allt krävs för-
stärkningar av det förebyggande arbetet. Förebyggan-
de arbete är det som både sparar flest människoliv
och mest pengar. Utskottet pekar också på att det
krävs förstärkningar av vård- och behandlingsinsat-
ser, det vill säga att vi måste satsa på dem som behö-
ver rehabiliteras så att de ska komma bort från drog-
missbruket och tillbaka till samhället. Även där, alltså
i rehabiliteringen, sparar man både människoliv och
pengar.
Som framgår av utskottsbetänkandet, som fram-
hålls av regeringen och som konkret kan avläsas i
handlingsplanen kan målen konkretiseras i tre grund-
bultar. Dessa är: Minska nyrekryteringen till miss-
bruk, förmå fler missbrukare att upphöra med sitt
missbruk och minska tillgången till narkotika. Det
handlar helt enkelt om att färre ska börja knarka, om
att få dem som börjat knarka att sluta med det och om
att se till att det inte finns mer narkotika att få tag i.
Det är vår kamp i korthet. Det är våra delmål på vä-
gen mot det narkotikafria samhället.
Vårt kanske skarpaste vapen just nu i kampen är
den här nationella handlingsplanen, som riksdagen
godkände i våras. Vi kämpar i det stora och i det lilla.
Vi satsar på lokala, nationella och internationella
insatser. I betänkandet understryker utskottet betydel-
sen av sådant arbete som både är lokalt och interna-
tionellt.
Vi inser att utbud skapar efterfrågan, det vill säga
att mindre knark på gatan ger färre knarkare. Därför
måste vi ha insatser som bekämpar framställningen
av narkotika i ursprungslandet, där det tillverkas. Vi
måste också ha insatser som stoppar narkotikan när
den ska in i landet. Vi ska också ha insatser som be-
slagtar knarket när det kommer ut i landet.
För att genomföra handlingsplanen har en särskild
narkotikapolitisk samordnare tillsatts. Den narkotika-
politiska samordnaren presenterade i höstas en ak-
tionsplan, Mobilisering mot narkotika. Aktionsplanen
ligger helt i linje med utskottets uppfattning om nöd-
vändiga insatser.
Herr talman! Utskottet framhåller i betänkandet
att de motioner som lagts på avsnittet om narkotika-
politik väl ligger i linje med det arbete som regering-
en har presenterat. Motionerna anses i huvudsak till-
godosedda. Bara genom att blunda kan man inse att
så inte är fallet.
Bland de insatser som Mobilisering mot narkotika
planerar kan nämnas satsningar på att påverka attity-
derna till droger samt drogförebyggande arbete på
grundskolor, gymnasieskolor och högskolor. Det
gäller även satsningar riktade mot föräldrar och anhö-
riga samt bekämpning av brott som begås med ny
teknologi.
Herr talman! Folkhälso- och socialtjänstminister
Morgan Johansson har nyligen haft bilaterala över-
läggningar med ansvariga ministrar från Italien, Ir-
land och Slovenien. Nästa vecka deltar han i FN:s
ministermöte om internationella narkotikafrågor i
Wien. Det är utan tvekan så att Sverige aktivt deltar i
kampen på ett internationellt plan. Vi kanske inte
bara deltar i kampen utan också går i bräschen. Och
det är precis där Sverige ska vara.
Vi ska fortsätta vara ett föregångsland när det
gäller att gå emot legaliseringsförespråkarna i kam-
pen mot narkotika. Vi har nu inte bara målen klara.
Vi har också de effektiva verktygen för vår kamp mot
narkotikan. Jag vill därför yrka bifall till förslaget i
utskottets betänkande. Jag vill också mot bakgrund av
att motionerna i många delar redan är tillgodosedda,
yrka avslag på dessa.

Anf. 83 ANNIKA QARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tycker det låter väldigt lovande
att även Socialdemokraterna har ambitionen att fort-
sätta vara världens bästa land på det här området.
Men i vissa bitar känner jag att jag är lite fundersam.
Ska man vara i framkant handlar det ju också om att
se hur det fungerar i dag. Vi pratar om att vi ska be-
slagta narkotika vid gränserna. Vi ska beslagta nar-
kotika i landet var vi än kommer åt det. Men då måste
det ju först och främst vara klassat som narkotika
enligt lag. Det är där vi har ett problem i dag, att vi
inte hänger med. Vi kan inte vara tillräckligt snabbt
ute och klassa de nya ämnen som kommer fram.
Därför har ju vi lagt fram ett förslag om att det är
de bitar som ingår i narkotika som man i stället ska
klassificera och i så fall kunna komma åt betydligt
snabbare. Vidhåller du att ambitionen fortfarande är
att vara världens bästa land skulle jag gärna se att den
här biten var med också.

Anf. 84 JAN EMANUEL JOHANSSON (s)
replik:
Herr talman! Självklart vidhåller jag att vi ska
fortsätta vara världens bästa land. När det gäller klas-
sificeringen av narkotika finns det ju en viss proble-
matik. I viss tvål finns det till exempel tillsatser som
gör att ungdomar har ätit den här tvålen. Då är det lite
bökigt att rent praktiskt se till att innehållet försvin-
ner. Eller ska vi förbjuda hela tvålen?
Det finns alltså medel som man smörjer sadlar
med. Det finns alltså medel som det produceras 250-
300 ton om året av och som kommer in till Sverige.
Och det är alltså rent praktiskt väldigt svårt att klara
av detta.
Men du frågade: Hänger vi med? Jo, vi hänger
återigen med väldigt bra om man ser det i ett interna-
tionellt perspektiv. Och vi är fortfarande bland värl-
dens bästa när det gäller att se till att dessa medel fort
förbjuds. Men det måste också gå att genomföra i
praktiken.

Anf. 85 ANNIKA QARLSSON (c) replik:
Herr talman! I EU förs nu diskussioner om detta.
Jag skulle tycka att det vore väldigt underligt för ett
land som säger sig vara ett föregångarland på detta
område om man inväntar att EU tar dessa initiativ.
Det handlar om en viss rättssäkerhet och en sådan
process. Men någonstans måste man börja. Man
måste se över detta för att se vad man kan göra åt det.
Det handlar också om användandet av Internet.
Användandet av Internet kommer inte att minska.
Och det finns även fantastiskt mycket positivt där.
Men vi måste på något sätt se till att vi har en bra
övervakning och kontroll av Internet för att det inte
ska vara den nya distributionsvägen. Hur ser du på
detta?

Anf. 86 JAN EMANUEL JOHANSSON (s)
replik:
Herr talman! Dessa satsningar har tagits upp i re-
geringens handlingsplan under ett flertal punkter. Där
står det också vilka satsningar som vi ska göra för att
kunna komma åt dem som försöker försälja narkotis-
ka preparat via till exempel Internet.

Anf. 87 MARITA ARONSON (fp) replik:
Herr talman! Det som du sade lät lovande, Jan
Emanuel. Men ibland vet jag inte riktigt om jag vågar
lita på dig. Du säger också att vård- och behand-
lingsinsatserna ska öka. Men antalet vårdplatser har
under tio år minskat från 750 till ungefär 250. Nu är
antalet bara en tredjedel jämfört med hur det var för
tio år sedan. Tycker du att ni har jobbat på rätt sätt
under dessa år?

Anf. 88 JAN EMANUEL JOHANSSON (s)
replik:
Herr talman! Med tanke på den ekonomi som vi
har haft och med tanke på de satsningar som har
gjorts tycker jag att det har skötts på ett alldeles kor-
rekt sätt. Men jag kan använda ett uttryck som kanske
är bekant. Vi är stolta med inte nöjda. Det är därför
som dessa fortsatta satsningar görs. Vi fortsätter ock-
så att tillföra budgeten mer medel för att kunna göra
ytterligare satsningar. Även detta kan man läsa och ta
del av både i handlingsplanen och på andra sätt.

Anf. 89 MARITA ARONSON (fp) replik:
Herr talman! Man kan säga att pengar saknas.
Men du vet att det rinner ut pengar på andra håll.
Insatser för vård och behandling behövs.
Du och jag träffade häromdagen en narkotika-
missbrukare nere i Lund. Han sade att han hade vän-
tat i åratal på behandling. Det är klart att det kostar
samhället enormt mycket pengar att han stjäl för
1 000 kr om dagen eller mer eller på annat sätt till-
skansar sig dessa pengar för att kunna fortsätta med
sitt missbruk. Och man skulle kanske kunna spara
stora summor om man kunde behandla honom tidiga-
re.

Anf. 90 JAN EMANUEL JOHANSSON (s)
replik:
Herr talman! Återigen gläder det mig att vi tycker
så lika. Det kan man också, som sagt var, avläsa i
texterna. Men ditt exempel är väldigt målande med
tanke på att den man som vi träffade var heroinist,
och han sade att han behövde ungefär 1 gram heroin
om dagen för att klara sig. En kapsel på 0,2 gram
kostar ungefär 500 kr. Det finns bollar att köpa som
innehåller 0,3 gram. Han behöver alltså oftast mycket
mer än 1 000 kr. Och man kan bara gissa sig till vad
det kostar samhället när han gör inbrott och när han
stjäl för att få ihop dessa pengar.
Det som både Björn Fries och vi har kommit fram
till i aktionsplanen är just att det är så oerhört mycket
bättre ur ett mänskligt perspektiv där vi kan rädda liv
och också ur ett ekonomiskt perspektiv att först och
främst arbeta förebyggande men att också när det
gäller människor som har kommit in i ett beroende
satsa för att så snabbt som möjligt få dem ur detta
beroende.
Sedan håller jag helt med om att denna individ i
detta fall hade fått vänta alldeles för länge på vård.
Men det tas också upp i handlingsplanen som ett av
målen att ingen ska behöva vänta på behandling.

Anf. 91 CARL-AXEL JOHANSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Det gläder mig också att Jan Ema-
nuel Johansson tycker att våra motioner lika väl kun-
de ha tillstyrkts av utskottet eftersom man ändå är på
väg i den riktning som framgår av motionerna. Så
uppfattar jag det. I våra motioner pekar vi mycket på
att familjen, närstående, skolor och så vidare har
mycket god kunskap och ska kunna ta del i detta och
stötta och tidigt upptäcka missbruk till skillnad från
många institutioner som så att säga byggts upp i den
tidigare kanske socialdemokratiska världen. Med det
är inte lösningen på det hela. Det är bra om vi är
överens om det.
Det finns en motion som jag ändå skulle vilja
framhäva. Den handlar om Metadonprogrammet. Den
avstyrks klart av utskottet. Där tycker jag mig ändå se
att man inte är så lång bit på väg i fråga om kriterier-
na att luckra upp det hela. Utskottet skriver att Social-
styrelsen vidare påpekar att heroinmissbruket spritt
sig och opiatberoendet ökat även i andra delar av
Sverige och anser därför att läkemedelsassisterad
behandling bör kunna ges med bättre geografisk
spridning än vad man nu gör i Stockholm, Göteborg
och Malmö. Men kriterierna för detta är att det finns
minst fyra års dokumenterat missbruk och att perso-
nen i fråga inte får vara yngre än 20 år.
Finns det inte, med tanke på att heroinmissbruket
kommer in tidigare, anledning att skynda på denna
förändring så att Metadonprogrammet eller Subutex-
programmet skulle kunna användas tidigare och på ett
bättre sätt? Nu är det kanske lite väl lätt att få tillgång
till Subutex genom förskrivning. Vad har Jan Emanu-
el Johansson för synpunkter på just detta?

Anf. 92 JAN EMANUEL JOHANSSON (s)
replik:
Herr talman! Det som vi talar om är en substitu-
tionsbehandling som är en medicinsk form för att
ersätta opiatberoende.
När det gäller Metadonet som sådant och att
komma in i ett Metadonprogam är det nog väldigt
viktigt att man noga går igenom vissa kriterier för att
ta del av det. Vi vet nämligen numera att det finns
ganska stora läckage både när det gäller Metadonpro-
grammet och när det gäller Subutexprogrammet. Det
finns en andrahandsmarknad. Jag kan ta Subutex som
exempel. Det finns till och med priser på begagnad
Subutex, alltså sådan som man har lagt under tungan
och bevarat där tills man har kommit ut från läkaren.
Då tar man ut den ur munnen och säljer den vidare.
Metadon kan både injiceras och rökas. Det ger en
effekt som liknar den som man får av heroin.
Jag tror att det är väldigt viktigt att programmen
finns kvar och att man måste gå igenom dessa kriteri-
er.
Men självklart behöver väntetiderna för att kom-
ma in i programmen, när man väl har gått igenom
dessa kriterier, minska.
När man väl har kommit in på programmet måste
man också garanteras vård, som har tagits upp till
diskussion. Detta ska inte vara ett alternativ till be-
handlingshem eller alternativ till behandling över
huvud taget, utan det ska vara en del av en behand-
ling. Det går inte att bara låta en person komma in på
programmet och ge honom eller henne Metadon eller
Subutex och säga åt vederbörande att gå hem.

Anf. 93 CARL-AXEL JOHANSSON (m) re-
plik:
Herr talman! Det tycker jag också. Men det är fy-
ra års väntan, och man ska vara 20 år för att få ta del
av programmet. Man skulle kunna komma in tidigare
i det. Det är helt klart att man inte enbart ska använda
Metadon eller Subutex. Utan som jag sade i mitt
anförande ska det användas i samband med ett vård-
program, så att man går in med en avgiftning och alla
andra åtgärder som kan behövas.
Min fråga är fortfarande: Om man börjar missbru-
ka tidigare och fastnar i heroinmissbruk och kan do-
kumentera det, varför ska man då behöva vänta tills
man är 20 år? Detta kanske kan behövas tidigare för
att undvika att människor går ned sig ännu mer i
heroin och skaffar det på olaglig väg med kriminalitet
och prostitution som följd. Det borde vara bättre att
kunna luckra upp detta.
Det är klart att vårdprogrammen måste vara strikta
så att man verkligen dricker sitt Metadon på mottag-
ningen eller var man nu är och inte försöker få det
med sig ut, eller motsvarande med Subutex. Man
måste inom vårdprogammet ta ansvar för att så verk-
ligen sker.
Skulle inte Jan Emanuel Johansson mot den bak-
grunden kunna ställa sig positiv till att man kanske
skulle kunna få börja tidigare och enklare med ett
Metadonprogram som avgiftning i stället för att fort-
sätta med heroininjektioner?

Anf. 94 JAN-EMANUEL JOHANSSON (s)
replik:
Herr talman! När det gäller den fyraåriga väntan
som här nämns är det inte så att man står i kö i fyra
år, utan det är missbruket som mäts till fyra år.
Det är min absoluta förhoppning och också min
vetskap att utbudet av behandling även är väldigt
brett. När jag talar om medicinsk behandling ser jag
substitutionsbehandlingen som ett ganska långt steg
framåt. Jag vill inte se att skolelever räknas ut och att
man säger: Den här pojken är ej behandlingsbar. Han
fungerar inte i kognitiv beteendeterapi och inte på
Hassela eller vad det nu kan vara.
Anledningen till den långa perioden är att man
först vill prova de behandlingsformer som står till
buds. Det är alltså fråga om något som kommer in
ganska sent, när annat inte har fungerat, och så vill
jag nog att det fortsatt ska vara. Jag vill inte att man
på ett så tidigt stadium som möjligt ska komma in på
de olika programmen.

Anf. 95 ULRIK LINDGREN (kd):
Herr talman, åhörare och ledamöter! Liksom med
alkoholen har vi sett en dramatisk ökning också av
narkotikamissbruket under 90-talet, i synnerhet under
de sista åren då. Nytt är också den dramatiskt ökade
dödligheten bland narkotikamissbrukare - en narkoti-
karelaterad död per dag noterades förra året.
Liksom för alkoholen har vi för narkotikans del
sett hur kontrollapparaten har demonterats under tio
år när det gäller tull och polis och minskad tillgång.
Vi vet också att kriminalvården inte mäktar med att
hålla våra anstalter narkotikafria.
Frivården efter kriminalvården har inte de resurser
som skulle behövas för att aktivt följa och guida den
frigivne ut i ett annat liv.
Den positiva kontrollen - att finnas nära barn och
ungdomar genom socialtjänsten och skolan - kan inte
heller med bästa vilja i världen sägas ha blivit kraft-
fullare. Ser vi inte i tid barn i riskmiljöer blir det
många gånger mycket svårt att ingripa och att bryta
ett destruktivt drogbeteende hos barn när tioårsåldern
passerats.
Vidare är det väldigt lätt att iaktta en förändrad
attityd av nonchalans när det gäller droger. Vad
skulle vara så farligt med att ta lite skojiga piller?
Den här politiken, som vi alla är väldigt eniga om,
vill Jan-Emanuel Johansson gärna kalla för fram-
gångsrik. Men med tanke på den situation som vi i
dag befinner oss i kan vi inte gärna, tycker jag, säga
att den är framgångsrik. För att den ska vara fram-
gångsrik måste vi rimligen ha ett annat resultat än det
vi i dag faktiskt möter i kommunerna runtom i Sveri-
ge.
Den nationella handlingsplanens punkter har det
också gått bakåt med. När det gäller detta med att
förmå fler missbrukare att upphöra med sitt missbruk,
som Jan-Emanuel Johansson nämnde, har det ju gått
åt andra hållet.
Det talas om insatser mot efterfrågan - men efter-
frågan har gått upp.
Det talas om insatser mot utbudet - men utbudet
har ökat i Sverige.
Det talas om insatser inom kriminalvården - men
insatserna inom kriminalvården har försvagats.
När det gäller den fjärde punkten i handlingspla-
nen - kompetensutveckling och forskning - fattas det
fortfarande väldigt mycket, trots att vi i Sverige under
en väldigt lång tid, åtminstone i 30 år, har debatterat
narkotikan.
Också när det gäller den femte punkten - interna-
tionellt samarbete - är det, som bekant, en avsevärd
uppförsbacke.
Utöver handlingsplanens huvudpunkter vet vi att
det har blivit svårare att få avgiftning och behandling,
vilket tidigare talare så väl har beskrivit.
Men ett anständigt samhälle kan naturligtvis inte
ge sig. Det är glädjande att det politiskt finns en oer-
hört bred uppslutning bakom en restriktiv narkotika-
politik - till skillnad från hur det är med alkoholpoli-
tiken.
I namn av en gemensam front mot narkotikan har
vi kristdemokrater i det här betänkandet ingen egen
reservation, utan vi yrkar bifall till utskottets förslag
till beslut.
På plussidan kan det också nämnas att det finns en
mycket bred folklig uppslutning bakom restriktioner
och nolltolerans mot narkotikan, något som vi inte ser
vad gäller alkoholen.
För både alkohol och narkotika gäller att det är
helt nödvändigt med en jättelik folkrörelseuppställ-
ning för en restriktiv politik för att denna politik ska
kunna vara framgångsrik.
Målet om ett narkotikafritt samhälle har fått
mycket kritik. Givetvis ter det sig omöjligt med ett
samhälle fullständigt fritt från narkotika. Men det är
väldigt svårt att lägga sig på ett slags nästan fritt från
narkotika så att säga.
Socialutskottet har lagt upp en plan för att följa
narkotikasamordnaren Björn Fries arbete och kom-
mer, på kristdemokratiskt initiativ, att tillsammans
med justitieutskottet följa det här arbetet. I betänkan-
det begärs att regeringen mot slutet av mandatperio-
den överlämnar en så kallad resultatskrivelse till
riksdagen om vad som faktiskt har blivit gjort under
mandatperioden. De båda utskotten kommer även att
ha ett antal aktiviteter och har startat upp detta under
perioden.
Egentligen måste väldigt mycket inom narkoti-
kaområdet "hända redan i förrgår", med tanke på
dödstalen och nyrekryteringen.
I det här betänkandet är åtgärderna begränsade.
Det finns ändå anledning att lite grann peka på reso-
nemangen om hur vi ska förhålla oss till metadonpro-
grammet. I en moderat och en socialdemokratisk
motion begärs att kriterierna bör ändras för att fler
ska kunna komma in på metadonbehandlingen. Soci-
alstyrelsen har begärt att få utfärda nya föreskrifter,
och regeringen funderar på om man ska få göra det.
Enligt Kristdemokraterna kan det vara motiverat
med en genomgång av kriterierna, exempelvis när det
gäller föreskriften om att ha ett minst fyraårigt intra-
venöst opiatmissbruk bakom sig. Det kriteriet kan
behöva ägnas en eftertanke. I dag finns det just ing-
enting som skulle kunna kallas för rent opiatmiss-
bruk, utan alltmer handlar det om blandmissbruk -
ofta med till exempel opiater, bensodiazepiner och
Rohypnol.
Enligt vår mening ska det vara en genomgång
med stor försiktighet. Bekänner vi oss till en restriktiv
narkotikapolitik kan vi inte samtidigt bejaka ett stats-
understött missbruk, vilket är risken med alltför vida
kriterier för metadonbehandling och med ett alltför
slapphänt skött metadonprogram. Metadonbehandling
fordrar en mycket fast struktur med motiverade pati-
enter, för annars blir metadonet en handelsvara på
stan och en del i ett blandmissbruk som ingen är
hjälpt av.
Rätt skött kan dock metadonet vara livräddande
och räddande tillbaka till ett värdigt liv. Men här ser
vi i dag faktiskt en skandal i Vård-Sverige. Det råder
inte vård på lika villkor. I Skåne får man köa mellan
ett och ett halvt år och två år för metadonbehandling,
medan man i Stockholm kan komma i gång tämligen
omgående.
Första steget borde rimligen vara att de som i dag
uppfyller de fyra kriterierna för metadonbehandling
också får denna. Därefter kan man, tycker jag, ta
ytterligare ett steg och fundera på om en vidare krets
skulle kunna få denna behandling och på om det går
att förändra kriterierna i någon mening. Tyvärr har vi
hittills i den här debatten egentligen inte fått något
besked från Jan Emanuel Johansson och Socialdemo-
kraterna om hur man ser på det faktum att det är en så
ojämlik situation i Sverige. Inte heller har något initi-
ativ aviserats om vad man kommer att göra åt denna
situation. I den här vårdkön kan man i bokstavlig
mening dö.
Beträffande det internationella arbetet frågade jag
i mars statsrådet Morgan Johansson vad den svenska
regeringen kommer att göra på FN:s ministermöte om
de internationella narkotikafrågorna. Ministern bety-
gade att den svenska regeringen kommer att tala för
den svenska politiken.
Herr talman! Jag tackar igen för visad enighet i
politiken angående narkotikan.
Liksom för alkoholen gäller också här att det finns
öar av mycket gott kommunalt arbete. Och liksom
vad gäller alkoholpolitiken kan man inte nog betona
vikten av att vi i tid ger föräldrarna stöd - detta för att
man ska vara medveten om missbruksrelaterade frå-
gor.
Det handlar alltså om fortsatt aktiv kamp i narko-
tikamissbruksmotverkande former på alla sätt.

Anf. 96 GUNILLA WAHLÉN (v):
Herr talman! Utskottsledamöter och åhörare!
Varje ung flicka eller pojke som tillfrågas eller bjuds
på droger utsätts för mycket stark provokation. Han
eller hon måste ta ställning: ja eller nej, här och nu.
Alltför många ungdomar uppger att tillgängligheten
till narkotika är stor och ökar. Vill de ha droger finns
det att köpa såväl under skoldagen som på fritiden.
Många prövar av nyfikenhet eller därför att de känner
att någon som har provat. Alltfler prövar narkotika
och andra droger eller är blandmissbrukare. Detta är
en starkt negativ utveckling som måste brytas.
Det är vi vuxna, jag och du, som måste ta ansvaret
för att bryta denna utveckling, men det är också ett
ansvar för riksdag och regering. Det är vårt gemen-
samma ansvar att skydda ungdomar att hamna i
drogmissbrukets ohållbara situation. Den fysiska,
psykiska och sociala hälsan slås snabbt ut av narkoti-
ka och andra droger. Vi föräldrar, lärare och fritidsle-
dare måste erbjudas och skaffa oss kunskap om var
riskerna finns, vilka de tidiga symtomen är och hur vi
ska agera för att skydda ungdomar från droger. Men
vi bör också ha en attityd som klart förespråkar drog-
fria miljöer.
Skolan inom alla nivåer, såväl grundskola som
universitet, socialtjänsten, polisen, hälso- och sjuk-
vården måste på ett professionellt sätt stödja de barn
och föräldrar som kan behöva hjälp att bryta ett miss-
bruksbeteende på ett tidigt stadium, långt innan de
avbryter skolan, långt innan de blivit kriminella eller
börjat utföra destruktiva handlingar.
Herr talman! En trygg drogfri miljö, ett personligt
engagemang från en hjälpare man litar på, ett trovär-
digt budskap, en klar struktur är gemensamma näm-
nare för behandlings- och stödinsatser som fram-
gångsrikt hjälpt drogmissbrukare att bli drogfria.
Andra positiva faktorer är att man får hjälp med
de yttre livsbetingelserna, till exempel bostad, utbild-
ning, arbete samt att man blir bemött med respekt och
får stöd efter individuella behov. En ung ensamståen-
de mamma riskerar att bli socialt, fysiskt och psykiskt
utslagen mycket snabbare än en 20-årig man som bor
hemma hos sina föräldrar. Åtgärder och behandling
måste finnas och formas utifrån vars och ens indivi-
duella behov.
Vi politiker ska stifta lagar, ange riktlinjer och av-
sätta resurser för detta. Men vi ska inte avgöra vilken
vårdform, medicinsk eller psykisk behandling den
enskilde individen behöver. Det är de professionella
inom olika områden som ska samverka och på veten-
skaplig grund eller efter annan kunskap avgöra vilka
insatser som är bäst för den individuella missbrukaren
och hans eller hans familj. Det viktigaste för oss poli-
tiker är att se till att vården, behandlingen och andra
insatser utvärderas strukturerat så att resurserna ska
sättas in där de behövs och när de behövs.
Herr talman! Den restriktiva hållningen mot libe-
ralisering av narkotikapolitiken måste stå fast och
fortsätta. Sverige ska även fortsättningsvis verka på
den internationella nivån och arbeta för denna inställ-
ning. Tillgången till och smuggling av droger måste
stoppas i ett internationellt perspektiv och i ett inter-
nationellt samarbete om vi ska lyckas. Det finns oer-
hört starka ekonomiska drivkrafter som förser mark-
naden med droger, och vi måste ha en beredskap att
snabbt sätta stopp för nya droger. Missbruket, dödlig-
heten och kriminaliteten måste minska. Fängelser och
andra miljöer måste bli drogfria.
Målet ska vara ett drogfritt samhälle. Det är syn-
nerligen angeläget att samhällets samlade resurser
och insatser stärks på alla nivåer såväl inom det före-
byggande arbetet som i vård och behandling.
Folkhälsopolitik, skolpolitik, socialpolitik, krimi-
nalvårdspolitik, bostadspolitik är exempel på områ-
den som är av avgörande betydelse för att vi ska
lyckas med ett narkotikafritt samhälle. Mobilisering-
en mot narkotika ska fortsätta och förstärkas. Väns-
terpartiet välkomnar detta.
Herr talman! Det som bäst borgar för att vi ska nå
målet är att det finns en stor samsyn i Sveriges rege-
ring och mellan de olika partierna i Sveriges riksdag.
Jag yrkar därmed bifall till socialutskottets förslag i
betänkande nr 5.

Anf. 97 ULRIK LINDGREN (kd):
Herr talman! Jag tycker att det var väl talat av
Gunilla Wahlén, angående kampen mot narkotika-
missbruket och allas vårt ansvar. Ett par frågor har
jag dock.
Jag fick ett klent besked tidigare om vad koalitio-
nen av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Mil-
jöpartiet har på gång vad gäller att ta initiativ för att
kommunerna ska ingripa i tid i fråga om våra barn.
Vilket är Gunilla Wahléns besked på denna punkt,
alltså om att ingripa i tid i missbruksmiljöer så att de
får hjälp och blir sedda?
Vi har inte heller tidigare i debatten fått besked
om vad socialdemokrater, vänsterpartister och miljö-
partister tillsammans kommer att ta för initiativ för att
metadonprogrammet ska gälla på samma villkor i
hela Sverige. Jag undrar förstås om Gunilla Wahlén
har något besked om något initiativ från er tillsam-
mans på den här punkten så att även om man är i
Skåne ska man kunna komma i åtnjutande av meta-
donprogrammet på samma villkor som i Stockholm
eller i Göteborg - de tre härdar vi närmast tänker på
när vi pratar om narkotikamissbruk.

Anf. 98 GUNILLA WAHLÉN (v):
Herr talman! Det är helt riktigt att det är kommu-
nen som har ansvaret, och jag har stort förtroende för
socialnämnder, för skolpolitiker, för politiker på den
kommunala nivån när det gäller att se och ta reda på
vilka behov som finns i den enskilda kommunen. Det
vi i riksdagen ska göra på nationell nivå är att tala om
vilka regler och lagar som gäller. Men det är den
enskilda kommunen och socialnämnden som bäst
bedömer vilka insatser som ska ställas till förfogande
för att få till exempel en drogfri miljö, vilken skola,
vilka insatser som ska göras på vilken skola för att
man ska få ned narkotikamissbruket. Det är lands-
tingsnivån som ska ta reda på var missbrukarna finns
och sätta in åtgärder och behandling.

Anf. 99 ULRIK LINDGREN (kd):
Herr talman! Jag har också ett stort förtroende ge-
nerellt sett för att våra kommunpolitiker kämpar på
inom de ramar de har för att göra det bästa möjliga av
situationen. Vi kan också se en stor skillnad mellan
kommunerna vad gäller när man ingriper och på vilka
villkor man ingriper. Det alarmerande är att Barnom-
budsmannen, som jag tidigare har nämnt i debatten i
dag, har larmat om att kommunerna inte ingriper i tid,
att tvångsingripanden sker för sent, och därmed sker
också olika frivilliginsatser för sent i våra kommuner.
Därav min fråga som jag fortfarande inte fått något
svar. Vilket initiativ är på gång nu bland er för att
svara upp mot den kritik som barnombudsmannen
Lena Nyberg har levererat?
Jag ställde också frågan om Vänsterpartiet har nå-
got besked angående metadonprogrammets villkor i
Sverige? Den berörde du inte i ditt första svar.

Anf. 100 GUNILLA WAHLÉN (v):
Herr talman! Man måste fundera över om det är
på den statliga nivån som alla beslut ska fattas om det
som gäller för kommunerna. Vi måste ge kommuner-
na ansvaret att tolka de lagar som är stiftade. Om vi i
Sveriges riksdag säger att alla ska ha rätt till vård på
lika villkor, att alla ska ha rätt att gratis gå i skolan
och andra saker måste det vara upp till varje kommun
att ta det ansvaret.
Det är självklart att det ser olika ut i olika kom-
muner beroende på var de ligger i landet, hur arbets-
marknaden ser ut och om det är fråga om storstad
eller glesbygd. Det är fel att vi i riksdagen ska säga
hur saker och ting ska se ut och vilka resurser varje
kommun ska ha, till exempel om man ska betala ut en
capiteringsersättning. Behoven ser olika ut på olika
ställen.
Ju närmare man kommer den nivå där behoven
ska tillgodoses, desto bättre är det och desto mer
individuell vård och behandling kan man få.
Det finns andra områden där man kan ha mer ge-
nerella regler. Det gäller skattepolitik eller när sys-
tembolaget ska vara öppet eller stängt. Men när det
gäller det bemötande och den behandling som männi-
skor ska få ute i landet måste det vara kommunerna
som ansvarar för det. Vi ska begära in utvärderingar
och göra påpekanden om vad som behöver rättas till.
Det pågår en utredning om metadonbehandling.
Jag kan inte i dag säga hur den kommer att ställa sig
till olika doser eller om man ska låta en läkare avgöra
vilken behandling olika individer ska få.

Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 april.)

7 § Resultatskrivelse om narkotika

Föredrogs
justitieutskottets betänkande 2002/03:JuU13
Resultatskrivelse om narkotika.

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut skulle fattas den 16 april.)

8 § Vatten- och luftvård

Föredrogs
miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2002/03:MJU13
Vatten- och luftvård.

Talmannen konstaterade att ingen talare var an-
mäld.
(Beslut skulle fattas den 16 april.)

9 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Justitieutskottets betänkanden
2002/03:JuU12 Straffansvaret för terroristbrott
2002/03:JuU10 Straffrättsliga frågor

Lagutskottets betänkanden
2002/03:LU12 Skadeståndsrättsliga frågor
2002/03:LU13 Vissa frågor rörande fastigheter
2002/03:LU14 Utvärdering av miljömålet i konsu-
mentpolitiken

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2002/03:MJU14 Reklam för kemiska produkter, m.m.

Bostadsutskottets betänkande
2002/03:BoU7 Hyresrätt m.m.

Försvarsutskottets betänkande
2002/03:FöU3 Vissa frågor om Försvarsmaktens
anpassningsförmåga

Utrikesutskottets betänkanden
2002/03:UU15 Svenskt deltagande i Förenta Natio-
nernas fredsoperation i Demokratiska republiken
Kongo
2002/03:UU17 Europa-Medelhavsavtalet mellan
Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater
och Algeriet

Skatteutskottets betänkande
2002/03:SkU15 Genomförande av ett nytt direktiv
med tillämpningsföreskrifter till indrivningsdirek-
tivet

10 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 11 april

2002/03:793 av Johan Linander (c) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Besöksförbud på anstalt för brottsoffer
2002/03:794 av Jan-Evert Rådhström (m) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Kvalificerad yrkesutbildning
2002/03:795 av Tasso Stafilidis (v) till justitieminis-
ter Thomas Bodström
Utvisning efter avtjänat straff
2002/03:796 av Birgitta Sellén (c) till försvarsminis-
ter Leni Björklund
Skogsbrandsbevakning
2002/03:797 av Else-Marie Lindgren (kd) till för-
svarsminister Leni Björklund
Sotningsmonopolet
2002/03:798 av Martin Andreasson (fp) till utrikes-
minister Anna Lindh
Tvångssterilisering av romer i Slovakien
2002/03:799 av Karin Thorborg (v) till statsrådet
Ulrica Messing
SJ:s avtal om tågtrafik
2002/03:800 av Cecilia Widegren (m) till statsrådet
Ulrica Messing
E 20 som motorväg

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 15 april.

11 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 10 april

2002/03:751 av Inger Lundberg (s) till utrikesminis-
ter Anna Lindh
Respekt för svenska medborgare

den 11 april

2002/03:745 av Carina Hägg (s) till statsrådet Jan O
Karlsson
Kvinnojourer i andra länder
2002/03:747 av Gunnar Nordmark (fp) till statsrådet
Jan O Karlsson
Dublinkonventionen
2002/03:749 av Lars Ångström (mp) till statsrådet
Jan O Karlsson
Minröjning i Irak

Svar på fråga 2002/03:751 redovisas i bilaga som
fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den
15 april.
Övriga svar redovisas i bilaga som fogas till riks-
dagens snabbprotokoll tisdagen den 29 april.

12 § Kammaren åtskildes kl. 14.02.

Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början
till och med 4 § anf. 30 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till och med 6 §
anf. 79 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.