Offentlig utfrågning om svensk och europeisk cancerstrategi

Rapport från riksdagen 2021/22:RFR16

Offentlig utfrågning om svensk och europeisk

cancerstrategi

ISSN 1653-0942

ISBN 978-91-7915-056-3

Riksdagstryckeriet, Stockholm 2022

2021/22:RFR16

Förord

Socialutskottet anordnade den 2 juni 2022 en offentlig utfrågning i riksdagen om svensk och europeisk cancerstrategi. I det följande redovisas program, deltagare och uppteckningar från utfrågningen. De bilder som visades av föredragshållarna under deras presentationer redovisas i en bilaga.

2021/22:RFR16

Innehållsförteckning
Förord .............................................................................................................	3
Program och deltagare ....................................................................................	5
Uppteckningar från den offentliga utfrågningen .............................................	7
Bilaga
Presentationer ...............................................................................................	49

2021/22:RFR16

Program och deltagare

Offentlig utfrågning om svensk och europeisk cancerstrategi

Torsdagen den 2 juni 2022 kl. 9.00–12.00

Riksdagens förstakammarsal

9.00–9.05	Inledning
	Acko Ankarberg Johansson, ordförande i socialutskottet
9.05–9.20	Europeiska kommissionen
	Stella Kyriakides, EU-kommissionär för hälsa och
	livsmedelssäkerhet (deltagande på distans)
9.20–9.30	Socialdepartementet
	Tobias Lundin Gerdås, statssekreterare
9.30–9.40	Sveriges Kommuner och Regioner
	Hans Hägglund, nationell cancersamordnare,
	samt ordförande RCC i samverkan
9.40–9.50	Barncancerfonden
	Kerstin Sollerbrant, senior forskningsexpert
9.50–10.00	Cancerfonden
	Emma Kristensson Bennwik, ansvarig internationella
	relationer
10.00–10.10	Camilla Thellenberg Karlsson
	Adjungerad universitetslektor, Umeå universitet, samt
	överläkare, Norrlands Universitetssjukhus
10.10–10.20	Roger Olofsson Bagge
	Docent och adjungerad universitetslektor, Göteborgs uni-
	versitet, samt överläkare, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
10.20–10.30	Socialstyrelsen
	Olivia Wigzell, generaldirektör
10.30–10.50	Paus
10.50–11.55	Frågor från ledamöterna
11.55–12.00	Avslutning
	Kristina Nilsson, vice ordförande i socialutskottet

2021/22:RFR16

PROGRAM OCH DELTAGARE

Inbjudna åhörare – beredda att svara på frågor

Inspektionen för vård och omsorg

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys

Deltagare från socialutskottet

Acko Ankarberg Johansson (KD), ordförande

Kristina Nilsson (S), vice ordförande

Camilla Waltersson Grönvall (M)

Ann-Christin Ahlberg (S)

Johan Hultberg (M)

Mikael Dahlqvist (S)

Sofia Nilsson (C)

Karin Rågsjö (V)

Carina Ståhl Herrstedt (SD)

Yasmine Bladelius (S)

Dag Larsson (S)

Clara Aranda (SD)

Rebecka Le Moine (MP)

Pia Steensland (KD)

Mats Wiking (S)

Ulrika Jörgensen (M)

Per Ramhorn (SD)

2021/22:RFR16

Uppteckningar från den offentliga utfrågningen

Ordföranden: Varmt välkomna till socialutskottets offentliga utfrågning om svensk och europeisk cancerstrategi!

Sverige har en nationell cancerstrategi sedan tolv år tillbaka. Bakgrunden till strategin var en utredning av Kerstin Wigzell. Hon skrev så här i sitt förslag:

”En långsiktig strategi är nödvändig för att klara en framtida ökning av cancerprevalens. Samhället måste öka sina investeringar i prevention – det mest betydelsefulla för att minska sjuklighet och död i cancer. Kunskapsbildning och kunskapsspridning inom cancervård och prevention måste förbättras. Cancervårdens organisation behöver utvecklas. Nationellt samarbete blir alltmer nödvändigt och måste ges fastare former. Cancervården måste möta framtida patienters krav på information och kvalitet i omhändertagandet. Särskilda insatser behöver göras för att minska skillnader mellan befolkningsgrupper. Ut- vecklingen kommer även att ställa stora krav på prioriteringar och ställningstaganden till finansieringsformer.”

Så långt Kerstin Wigzell.

Hon kallade sitt betänkande En nationell cancerstrategi för framtiden. Be- tänkandet betonar att det är viktigt att det är en nationell strategi, att det är en strategi för framtiden och att det är en särskild strategi för just cancer. Med utredningen som grund har den svenska nationella cancerstrategin utvecklats alltsedan 2010.

[tolkat från engelska till svenska]

Jag fortsätter nu på engelska.

Europeiska unionen har under många år bidragit till kampen mot cancer. Europas plan mot cancer, som lades fram förra året, är ett viktigt redskap för att förstärka arbetet mot denna fruktansvärda sjukdom. Flera av de mål som uppställts i Europas plan mot cancer ligger helt i linje med de svenska strategiinslagen i kampen mot cancer. Det är bara genom att samarbeta som vi kan åstadkomma det vi vill uppnå.

I dag ska vi diskutera hur vi kan förstärka arbetet för cancerprevention, underlätta för tidig upptäckt, hantera diagnostik och behandling och höja livskvaliteten för de drabbade. Vi ska också diskutera hur befintliga strategier på nationell nivå och EU-nivå kan bidra till denna utveckling och hur de ömsesidigt kan utveckla och stötta varandra.

Det är därför ett stort nöje att välkomna dagens första talare, Stella Kyriakides, som är kommissionär i Europeiska kommissionen med ansvar för hälso- och livsmedelssäkerhetsfrågor. Vi i socialutskottet är mycket glada över att få hälsa er välkommen i dag. Det är viktigt att vi i de nationella parlamenten har

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	kontakt med och följer det som sker på Europanivån. Vi uppskattar verkligen
	möjligheten att få diskutera dessa frågor direkt med ansvarig kommissionär.
	Stella Kyriakides, EU-kommissionen [deltagande på distans, tolkat från eng-
	elska till svenska]: God morgon, mina damer och herrar! Det är verkligen ett
	nöje … [tekniskt fel – ohörbart] … kommer att överta ordförandeskapet i
	Europeiska rådet. Det gläder mig verkligen att hälsofrågor står så högt upp på
	det svenska ordförandeskapets program.
	Dagens utfrågning äger rum samtidigt som den ryska oprovocerade inva-
	sionen av Ukraina pågår sedan flera månader tillbaka. I konflikttider är det
	naturligtvis oerhört angeläget att särskilt fokusera på de mest utsatta, barn,
	kvinnor och patienter. Det är de som drabbas allra hårdast. Däribland ingår
	förstås även cancerpatienter. Jag vill inleda med att säga några ord om just det,
	och betona den aspekten.
	Den 24 februari blev på många sätt en vändpunkt för oss alla. Inget var
	längre detsamma efter det som skedde den dagen. Men solidariteten blev också
	mycket tydlig – solidaritet gentemot det ukrainska folket, patienter och alla
	dem som flydde undan kriget – från de medlemsstater som ligger längs med
	gränsen till Ukraina och från alla de EU-medborgare som har öppnat sina hem
	och sina hjärtan för flyktingar från Ukraina.
	Vi inrättade omedelbart ett solidaritetssystem för att underlätta en flytt av
	ukrainska patienter till grannländer och andra EU-länder. Det var viktigt att de
	kunde få fortsätta med sina viktiga vårdinsatser. Där ingick förstås cancerpa-
	tienter. Vi har nu lyckats flytta så många som uppåt 500 patienter, såväl vuxna
	som barn, och vi måste försäkra oss om att dessa patienter kan fortsätta få den
	vård och omvårdnad som de behöver. Det här inbegriper naturligtvis inte en-
	bart medicinsk vård utan också psykiatrisk och psykologisk vård. Exempelvis
	har många kvinnor och flickor blivit utsatta för fruktansvärda sexuella över-
	grepp under kriget.
	När jag nu vänder mig till Sveriges riksdag vill jag ta tillfället i akt och
	tacka er i Sverige för era oerhört omfattande insatser, till exempel att ni har
	erbjudit er att ta emot patienter från Ukraina inklusive patienter med cancer.
	Ni har visat verklig solidaritet och handlingskraft.
	Solidaritet är naturligtvis oerhört viktigt när det gäller cancervård. Om vi
	ska lyckas i arbetet med att hantera cancerutmaningen och ändra verkligheten
	så som den ser ut måste vi arbeta tillsammans. Det måste vi göra rent medi-
	cinskt och inom olika yrkeskårer men även mellan stater, forskningsgrupper-
	ingar och andra beslutsfattare. Alla måste vara med, även inom andra politik-
	områden. Det kan gälla transport, jordbruk, utbildning och stadsplanering.
	Alla medlemsstater måste vara med i detta.
	Det är så här vi har valt att arbeta med Europas plan mot cancer. Jag vet att
	Sverige under lång tid har haft en mycket effektiv cancerbehandling. Ni har
	sedan 2010 en nationell cancerstrategi för framtiden, med tydligt fokus på fö-
	rebyggande insatser, tidig upptäckt, livskvalitet och jämlikhet i behandling och

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

vård. Detta är grundläggande principer i den europeiska planen, Europas plan mot cancer.

Alla medlemsstater står inför stora utmaningar inom hälso- och sjukvårdssystemen. Pandemin, covid-19, har ju, mina damer och herrar, bidragit till dessa utmaningar. Den har förstärkt dem och ytterligare kastat ljus över det faktum att vi måste ha beredskapsplaner på plats så att vi kan agera vid behov. Vi vet från olika uppgifter, till exempel WHO-statistik, att oerhört många cancerpatienter inte har haft tillgång till screeningprogram och insatser under pandemin. De har inte haft tillgång till den behandling som de behöver. Det innebär att vi kan stå inför att många patienter nu får en sen upptäckt av cancer. Det här kommer att påverka de utmaningar vi har under de närmaste åren. Allteftersom tiden går blir pressen alltmer omfattande på systemet och på alla yrkeskategorier, såsom läkare, sjuksköterskor och så vidare. Alla inom dessa yrkeskategorier är ju våra hjältar, i Sverige och på andra håll.

Detta är sådant som vår plan ska hantera. Jag uppfattar den som ett löfte till EU:s medborgare. För allra första gången har nu 4 miljarder euro avsatts för att vi ska kunna förverkliga detta löfte. Planen kom på plats för ett år sedan och ska nu genomföras. Vi har gjort avsevärda framsteg, och trots covid-19- utmaningarna har vi inte missat något av målen i våra flaggskeppsinitiativ. Det är en prioritering för kommissionen. Jag vill varmt tacka Sverige för de viktiga bidrag ni har gjort under det senaste året, inklusive det som görs inom medlemsländernas arbete mot cancer.

Jag ska inte tala så mycket om detta, men jag vill tala om några av de huvudsakliga åtgärderna. Vi talar om en hälsosam livsstil. Det är ett initiativ. Vi talar också om förebyggande arbete. Vi har inrättat ett program för utbildning i specialiserad cancervård, eftersom vi vet att vi behöver få den nödvändiga kompetensen på plats i alla medlemsländer. Vi arbetar nu för att uppdatera EU:s kodex mot cancer. Det här är åtgärder som gör att medborgarna kommer att se specifika fördelar med detta. Det handlar om att ge bättre information till medborgarna. Vi kommer att öka medvetenheten och vi kommer att utbilda vårdpersonalen bättre. Detta kommer att leda till en bättre omvårdnad.

Sverige deltar i tre gemensamma åtgärder, som lanserades 2021. Det handlar om en storskalig vaccinkampanj mot HPV. Där har vi fastställt ett ambitiöst mål. Till 2030 ska åtminstone 90 procent av alla flickor i EU vara vaccinerade. Även antalet pojkar som vaccineras ska öka. Vi har fastställt ett mål för ett övergripande cancernätverk i EU. Det ska alltså finnas ett cancernätverk i EU så att alla ska få tillgång till diagnostik och nya läkemedel. Vi måste arbeta övergripande. De nationella cancercentrumen måste samarbeta. Vi inrättar också ett europeiskt centrum för kunskap. Det handlar väldigt mycket om prevention och främjande av hälsa. Prevention är centralt i planen. Vi arbetar även för att utvidga screening för andra typer av cancer. Förutom att utveckla riktlinjer utvidgar vi det också för andra typer av cancer. Ett viktigt flaggskeppsinitiativ under innevarande år är initiativet för bilddiagnostik av cancer, som ska titta på olika cancerrelaterade initiativ och samla dem.

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Vi har även lanserat ett arbete för rättvisa när det handlar om att få tillgång
	till finansiella instrument. Jag vill säga några ord om detta. Det är inte accep-
	tabelt att personer som har genomgått cancer och slutfört sin behandling drab-
	bas – det var kanske 10–15 år sedan eller mer. Det här gäller även barn. Tack
	och lov överlever många barn sjukdomen i dag, men på många områden diskri-
	mineras de under resten av sina liv. Det inbegriper deras möjlighet att få lån
	eller livförsäkring eller köpa ett hus, det vill säga tillgång till finansiella tjänster.
	För första gången tar vi oss an detta på EU-nivå. Vi har lanserat ett instrument
	för rättvisa när det gäller tillgång till finansiella tjänster i alla medlemsländer.
	Det handlar om rätten att bli bortglömd. Patienter ska efter att de har blivit
	friska kunna fortsätta med sina liv på ett helt vanligt sätt utan att diskrimineras.
	Den 7 maj lanserade vi vårt förslag om det europeiska hälsodataområdet.
	Jag tror att detta kommer att bli ytterligare en pelare i den europeiska hälso-
	unionen som vi har börjat arbeta med sedan pandemin kom. Där kommer det
	att finnas två delar. Alla patienter i EU kommer att få tillgång till sina egna
	hälsodata, det vill säga all screening, bilddiagnostik och så vidare. Journalerna
	kommer dessutom ständigt att finnas tillgängliga för medborgarna. Vart de än
	reser kommer de att kunna ge läkare och vårdpersonal tillgång till denna infor-
	mation och kan på så vis få rätt omvårdnad. Detta kommer förstås att vara
	anonymt.
	Avslutningsvis vill jag dela med mig av något personligt. Jag har själv över-
	levt cancer. Det här arbetet är ett väldigt personligt åtagande för mig, för kom-
	missionen, för ordförande von der Leyen och för alla våra kollegor. Det här en
	unik chans att få till en plan som verkligen är EU:s plan mot cancer. Jag ser
	fram emot att få samarbeta med det svenska ordförandeskapet och riksdagen
	för att hålla planen vid liv och för att vi ska kunna se till att leverera alla de
	löften som vi nu har avgett.
	Ordföranden [tolkat från engelska till svenska]: Tack så mycket för ert anfö-
	rande! Det var oerhört tydligt avseende hur Europas plan mot cancer ska fun-
	gera. Vi kommer nu att öppna för ett par frågor från socialutskottet.
	Dag Larsson (S) [tolkat från engelska till svenska]: Ordförande! Tack, fru
	kommissionär Kyriakides, för ett mycket intressant anförande! Som ni vet be-
	ror hälsojämlikheten och chansen att överleva cancersjukdom på många olika
	faktorer, såsom socioekonomiska faktorer, var man bor och att det är dyrt med
	optimal diagnostik och med läkemedel och behandling.
	Hur bedömer ni att ni och EU kan agera rent konkret för att verkligen över-
	vinna dessa utmaningar?
	Stella Kyriakides, EU-kommissionen [deltagande på distans, tolkat från eng-
	elska till svenska]: Ska jag svara på en fråga i taget? Tack, då gör vi så!

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

Det stämmer att ojämlikhet på hälsoområdet absolut är något som föreligger både inom och mellan EU:s medlemsstater. Vad gäller cancervård har inte ens alla inom ett och samma land tillgång till samma vård och så vidare. Covid har bara förstärkt detta. Det här är inte godtagbart.

Inom EU ska alla medborgare ha rätt till samma högkvalitativa vård och behandling, oavsett var de är bosatta. Det här är ett fokusområde i Europas plan mot cancer. På världscancerdagen i år, den 4 februari, sjösatte vi första fasen i registret mot ojämlikheter på cancerområdet. Det är ett av flaggskeppsinitiativen som identifierar förutsättningar och problemområden inom och mellan medlemsstater.

Jag vill vara tydlig med att det inte handlar om att peka ut någon eller ställa någon vid skampålen, utan vi vill identifiera de områden och de särskilda utmaningar som kräver åtgärder. På så vis kan vi rikta och styra in interventioner och investeringar så att det gynnar alla medborgare. Vi kommer att göra detta på ett antal olika sätt. Vi ska bland annat förstärka telemedicin, använda de europeiska referensnätverken och titta på hur vi kan agera i fråga om screening och högkvalitativ vård.

Jag ser fram emot att arbeta i nära samarbete med det svenska EU- ordförandeskapet för att täppa till dessa luckor och minska klyftorna. Så småningom kommer vi att kunna redovisa resultaten av dessa insatser. Vi kommer att kunna arbeta gemensamt för att minska klyftorna och se till att medborgarna får det de verkligen förtjänar på alla områden, inklusive cancervård.

Camilla Waltersson Grönvall (M) [tolkat från engelska till svenska]: Ett hjärtligt tack till kommissionären för att hon är med oss i dag! Vi är särskilt glada över att kommissionären har nämnt det långa engagemang som vi har haft här i Sverige i fråga om cancerbehandling och omvårdnad.

Screening har nämnts i dag. Det är förstås väldigt viktigt med tidig upptäckt. Hur ska EU, enligt den nya strategin, kunna göra screening tillgängligt i hela EU? Vilken roll, anser kommissionären, har EU i framtiden i samband med det?

Stella Kyriakides, EU-kommissionen [deltagande på distans, tolkat från engelska till svenska]: EU spelar en avgörande roll. Vi säger alltid att tidig upptäckt räddar liv. Det har blivit en fras som vi alla känner till. Det är sant att tidig screening och tidig diagnos räddar liv, och cancerbehandling i ett tidigt skede har inte bara betydelse för patienternas livskvalitet, utan det är också viktigt för hälso- och sjukvården som system och hur man där kan hantera situationen. Vi tar upp detta i EU:s plan mot cancer. Vi arbetar med att uppdatera riktlinjerna för screening. Riktlinjer har funnits på plats i EU sedan 2003

–i 20 år. Tänk hur otroligt mycket vetenskapen har förändrats! Nu arbetar vi tillsammans med medlemsländerna för att samla in den senaste kunskapen.

Vi avser att göra tre saker. För det första ska vi uppdatera riktlinjerna. För det andra vill vi se till att 90 procent av alla medborgare i EU ska ha tillgång

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	till screening för livmoderhalscancer och bröstcancer till 2025, och vi vill
	också utvidga screeningprogrammet för tjock- och ändtarmscancer. Det är väl-
	digt tydligt. För det tredje vill vi utvidga våra åtgärder avseende screeningpro-
	grammet, för vi tror verkligen på det som en effektiv åtgärd.
	Ordföranden [tolkat från engelska till svenska]: Jag vill ännu en gång framföra
	ett hjärtligt tack till kommissionären för att hon kunde delta i dag i vår utfråg-
	ning. Jag hoppas att vi kan fortsätta denna dialog i framtiden.
	Stella Kyriakides, EU-kommissionen [deltagande på distans, tolkat från eng-
	elska till svenska]: Varmt tack till er! Jag hoppas att jag kommer att kunna
	besöka er på plats under det svenska EU-ordförandeskapet så att vi kan disku-
	tera och ha en dialog tillsammans.
	Ordföranden: Vi går vidare med företrädare för regeringen. I dag har vi med
	oss statssekreterare Tobias Lundin Gerdås. Varmt välkommen!
	Tobias Lundin Gerdås, Socialdepartementet: Fru ordförande! Det är fint att få
	vara här. Jag vill inleda med ett varmt tack till socialutskottet, inte minst social-
	utskottets ordförande och presidium, för att de har arrangerat dagens utfrågning.
	I Sveriges riksdag finns åtta partier, och vi har 21 regioner med ett stort
	antal olika partipolitiska konstellationer runt om i vårt land. Jag tror att jag
	talar för alla när jag säger att arbetet med cancerfrågan och våra ambitioner för
	att knäcka cancern måste gå bortom tillfälliga politiska majoriteter och de po-
	litiska konjunkturer som råder vid olika tillfällen. Vi måste jobba tillsammans.
	Jag är därför glad över den här dagen och detta initiativ.
	Varje år diagnostiseras 60 000 nya cancerfall i Sverige. Cancer är nu den
	vanligaste dödsorsaken bland befolkningen under 80 år. Att säkerställa att den
	svenska cancervården är jämlik, effektiv och innovativ i alla stadier är därför
	en helt prioriterad fråga för regeringen.
	Diskussionen om cancer och hur vi kan utveckla vår politik men också våra
	insatser har under de senaste åren tagit sig allt vidare uttryck. Cancer är i dag
	inte alltid bara en fråga om liv och död utan kan handla om att leva under en
	längre period med en cancerdiagnos och om rätten till ett gott liv efter en can-
	cerdiagnos med såväl sår i själen som en ömmande kropp. Alla dessa perspektiv
	på cancerpolitiken har blivit allt tydligare under de senaste tio åren. Det är själv-
	klart en utveckling som regeringen välkomnar. Vi måste ha en bred approach
	när vi utvecklar vår politik och cancervården.
	Alla har vi egna erfarenheter, eller så har någon i vår närhet eller familj
	drabbats. Det är bara att gå tillbaka till sina egna erfarenheter och exempel för
	att förstå hur mycket som har hänt. När jag var liten stod min mormor mig
	mycket nära. Jag glömmer aldrig samtalet då hon ringde mig och berättade.
	Jag var förkyld den där dagen och hon sa: Vet du vad, Tobias? Förkylningar

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

går över, men alla sjukdomar gör inte det. Jag har cancer, och jag kommer att gå bort i cancer.

Min mormor hade drabbats av livmoderhalscancer. I dag är livmoderhalscancer en av de cancerformer som vi hoppas kunna utrota genom den HPV-vaccinering som erbjuds i Sverige till flickor sedan 2010 och till pojkar sedan 2020. Mycket har alltså hänt. Men vi alla bär på egna erfarenheter av, berättelser om och oro och rädsla för cancer som gäller en kollega eller en närstående. Samtidigt bär vi på ett hopp om att utveckla cancervården och att de stora framgångar som vi sett sedan cancerstrategins tillkomst 2009 också ska bära framåt. Jag tycker att det är en styrka för vårt land och för Sveriges riksdag och regering att vi har kunnat jobba utifrån en övergripande riktning.

Vi har den nationella cancerstrategins tillkomst 2009, de regionala cancercentrumens etablering 2010, den långsiktiga planen mot cancer från 2018 och den svenska life science-strategin från 2019. Därtill har vi det som kommissionär Kyriakides talade om, det vill säga den europeiska planen från 2021. Jag kanske också ska nämna de standardiserade vårdförloppen från 2015.

Precis som fru ordföranden nämnde inledningsvis har det gått tolv år, och på många sätt har det varit framgångsrika år då stor utveckling har skett inom den svenska cancervården. Den ligger i dag långt framme när det gäller behandlingsresultat. Sverige är ett av de EU-länder med lägst andel dödsfall efter cancerdiagnos, med cirka 15 procent färre dödsfall än resten av Europeiska unionen. Av alla vuxna i Sverige lever 70 procent i tio år till efter att de fått en cancerdiagnos. Det är självfallet en stor framgång, även om väldigt mycket mer kan göras.

Jag vill inte minst påtala de brister vi har i fråga om ojämlikhet. Det gäller både mellan grupper i befolkningen och geografisk ojämlikhet. Man kan till exempel se att personer med högre utbildning och medianinkomst i större utsträckning deltar i de screeningprogram som togs upp under Kyriakides dragning.

Syftet med cancerstrategin och regeringens arbete är att få en mer sammanhållen, tillgänglig och effektiv cancervård som också långsiktigt kan möta utvecklingen inom området och komma till rätta med ojämlikheter mellan både befolkningsgrupper och geografisk tillhörighet. De fem nationella målen i cancerstrategin har kanske alla uppskrivna på väggen hemma. Men låt mig påminna församlingen och den som tittar hemifrån om att det handlar om följande:

1.minska risken för insjuknande i cancer – här kan absolut mycket mer göras

2.förbättra kvaliteten i omhändertagandet utifrån ett tydligt patientperspektiv

– här har inte minst RCC:s arbete varit otroligt betydelsefullt

3.förlänga överlevnadstiden och förbättra livskvaliteten efter en cancerdiagnos

4.minska regionala skillnader i överlevnadstid

5.minska skillnaden mellan olika befolkningsgrupper i insjuknande och överlevnadstid.

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Den långsiktiga inriktningen för det nationella arbetet med cancervården är
	som sagt en stor styrka för vårt land. Vi har sagt att strategin från 2009 i hu-
	vudsak är bra men att den löpande måste uppdateras och förnyas. Det finns
	inget syfte med att byta cancerstrategi för ofta eller beroende på skiftande po-
	litiska majoriteter, utan den långsiktiga inriktningen ska ligga fast. Men vi ska
	löpande förnya och förstärka den.
	Därför har vi sedan 2018 den långsiktiga inriktningen för det nationella ar-
	betet med cancer. Varje år uppdateras cancerstrategin genom en överenskom-
	melse med Sveriges Kommuner och Regioner i ett samarbete som fungerar
	alldeles utmärkt. Nivån på vår överenskommelse ligger i dag på ungefär 600
	miljoner. Den långsiktiga inriktningen för det nationella arbetet med cancer-
	vården syftar till att skapa vägledning som ska ligga till grund för fortsatta
	insatser för att rusta cancervården inför framtidens utmaningar. Inriktningen
	ska synliggöra områden och insatser som är viktiga för ett nationellt effektivt
	arbete med cancervården.
	Strategin är såklart en viktig del som med de kompletteringar och överens-
	kommelser som jag nämnde innebär att vi hela tiden förnyar och uppdaterar
	vårt arbete och att vi hela tiden måste förhålla oss pragmatiska till ändamålen
	och se vilket mål vi strävar efter. För 2022 är överenskommelsen inriktad på
	det fortsatta arbetet för en mer jämlik och effektiv cancervård – bland annat då
	genom prevention och tidig upptäckt – och på tillgänglig och god vård med
	fokus på patienten, kunskapsutveckling, kompetensförsörjning och forskning
	samt tillgång till och användning av medicinska teknologier.
	Jag vill också nämna de totala insatserna på hälso- och sjukvårdens sida. Vi
	kan se att svensk hälso- och sjukvård tar allt större andel av bnp; vi har i så
	måtto haft en positiv utveckling under de senaste åren. Sjukvårdens totala an-
	del av bnp ökar, och de totala anslagen till svensk hälso- och sjukvård är större
	än någonsin. Även om man räknar bort de tillfälliga coronastöden ligger vi i
	en bra riktning, med fortsatt ökade tillskott.
	Det är dock inte bara en fråga om ekonomiska resurser, vilket inte minst
	arbetet med standardiserade vårdförlopp har visat. Vi kan göra väldigt mycket
	för att förbättra den långsiktiga överlevnaden genom att skapa ett bra tryck, en
	bra samverkan och en bra samordning samt även genom att kräva tydlighet
	och tidiga resultat.
	Jag vill dock nämna några av de satsningar som görs utöver det som ligger
	i riktningen för strategin. Utrotningen av HPV och livmoderhalscancer är
	såklart alldeles särskilt viktig, och det vaccinationsprogram som sedan 2010
	finns för flickor och sedan 2020 för pojkar kommer att få resultat. Vi måste
	såklart följa frågan noga så att vi får en god täckning. Kommissionär Kyriaki-
	des är inne på de målsättningar om en mycket god täckning som finns inom
	Europeiska unionen, och även det kommer självklart att ha effekt på oss här i
	Sverige.
	När det gäller förebyggande insatser vill jag nämna att vi från regeringens
	sida ger ekonomiskt stöd till professionsorganisationer som arbetar med att
	förebygga och behandla ohälsosamma levnadsvanor som kan leda till cancer.

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

Jag skulle ändå vilja säga att detta är ett område som vi kan utveckla mer. Sambanden mellan till exempel alkoholkonsumtion, övervikt eller fetma och cancer blir allt tydligare, och det finns mycket mer att göra på det området.

Sverige ska också vara ett föregångsland när det gäller individanpassad diagnostik och behandling inom hälso- och sjukvården, däribland självklart cancer. Regeringen har bland annat gett finansiella bidrag till GMS för pilotprojekt inom utveckling av gensekvensering för diagnostik av bröst- och äggstockscancer samt barncancer. Helsekvensering är ett viktigt verktyg för att kunna ställa rätt diagnos tidigt och erbjuda en mer effektiv och individanpassad behandling. Jag kan i dag avslöja att vi från regeringens sida kommer att besluta om att bevilja en ansökan om ytterligare medel för att utveckla detta pilotprojekt till att även omfatta avancerad lungcancer. Detta är ett område med oerhörda möjligheter.

Vad gäller den nationella cancerstrategin vill jag avslutningsvis bara nämna life science-strategin. Jag tycker att den är viktig att nämna. Vi lyfter ofta fram skogen och malmen när vi pratar om svenska landvinningar, men skulle man måla innertaket i Riksdagshuset i dag skulle jag vilja säga att man borde ha med en bild på den svenska läkemedelsindustrin. Det offentliga och privata har gjort stora landvinningar genom att gå hand i hand.

Att Sverige ska vara vägledande och ligga mycket långt fram även när det gäller utveckling av nya läkemedel är såklart helt centralt om vi ska knäcka cancern. Det finns väldigt stora möjligheter i Sverige som kunskapsnation, i vår nära samverkan med universiteten och sjukvården samt i den industri som

vihar att vara stolta över. Det finns såklart också stora utmaningar för politiken att hålla jämna steg med utvecklingen av nya läkemedel, inte minst för att undvika ojämlikhet när det gäller vilka som får tillgång till de läkemedlen.

Jag vill också säga några ord om EU:s plan mot cancer. Ni hörde Stella Kyriakides prata om detta, och jag ska vara kortfattad. EU lanserade den gemensamma cancerplanen 2021, och vi ser den som ett alldeles utmärkt komplement till den svenska cancerstrategin och hela det arbetet. Vi har väldigt mycket att lära av varandra inom Europeiska unionen, och även om de svenska resultaten ligger långt fram finns det såklart diagnoser där vi i Sverige ligger sämre till. Vi ska givetvis hela tiden jobba tillsammans och utvecklas som union. Inte minst i de diskussioner om hälsodata som vi har haft i socialutskottet så sent som nu i veckan finns det alldeles utmärkta exempel på vilka landvinningar som kan göras inom läkemedelsindustrin om vi på ett säkert och tryggt sätt kan tillhandahålla patientdata. Då kommer vi att kunna göra stora landvinningar.

Jag vill därför i dag avslöja att vi kommer att ha en cancerkonferens i Stockholm under det svenska ordförandeskapet. Jag noterade att Kyriakides sa att hon skulle vara med på plats nästa gång, och kanske kan denna konferens vara ett sådant tillfälle. Jag hoppas att vi kan göra detta tillsammans, både riksdag och regering. Det finns stora möjligheter att vara engagerade under det svenska ordförandeskapet. Den europeiska delen kompletterar alltså den svenska

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	delen, och vi ska fortsätta med en mycket tydlig riktning när det gäller cancer-
	politiken. Vi ska göra detta tillsammans.
	Avslutningsvis vill jag hälsa från socialminister Lena Hallengren, som be-
	finner sig i New York och Washington. Hon är utomordentligt tacksam för att
	ni har tagit initiativ till att arrangera den här dagen. Vi måste göra detta till-
	sammans, jobba hårt tillsammans och sätta upp målen för 2023 och ordföran-
	deskapet – och sedan därefter, 2025 och 2027. Vi behöver utveckla våra över-
	enskommelser och jobba ännu tajtare med regionerna inom det huvudmanna-
	skap vi har i dag för att kunna nå ytterligare framgångar under åren som kom-
	mer.
	Med det vill jag tacka för möjligheten att komma hit. Jag önskar er en riktigt
	trevlig dag!
	Ordföranden: Tack så mycket, statssekreteraren! Vi går då vidare till Sveriges
	Kommuner och Regioner, som i dag representeras av Hans Hägglund. Han är
	nationell cancersamordnare och även ordförande för RCC i samverkan.
	Hans Hägglund, Sveriges Kommuner och Regioner: Fru ordförande! Detta är
	en viktig dag då den ger tillfälle att diskutera cancerfrågorna. Jag har en bak-
	grund som cancerläkare sedan början av 90-talet. Under de senaste tio åren har
	jag tillbringat en hel del tid inom cancerforskningen, som chef och ledare på
	cancerområdet.
	Pandemin har haft ett stort antal negativa effekter på vårt samhälle, men
	inom EU har den satt fokus på hälsofrågorna. EU håller nu på att skapa en
	riktigt stark hälsounion, och nästa steg är att fokusera framåt på cancerfrå-
	gorna. Var nionde sekund insjuknar en medborgare i EU i cancer. År 2020
	insjuknade nästan 3 miljoner invånare i cancer, och 1,3 miljoner avled. Trots
	att befolkningen i EU totalt sett endast utgör en tiondel av befolkningen i värl-
	den finns en fjärdedel av alla cancerfall här. Detta beräknas kosta cirka 100
	miljarder euro per år.
	Stella nämnde att det fortsatt är en ojämlik vård; det finns skillnader i
	outcome när det gäller till exempel överlevnad på upp till 20–30 procent mel-
	lan olika diagnoser – och inom diagnoserna. Vi vet att ungefär 40 procent av
	alla cancerfall, alltså fyra av tio, kan förebyggas. Vi vet också att åtta eller nio
	av tio fall av hjärt-kärlsjukdomar kan förebyggas. Trots detta lägger en EU-
	medlemsstat i snitt 3 procent av sjukvårdsbudgeten på att förebygga sjukdom.
	Tobias gick igenom detta på ett fint sätt, men det var ett lyckat drag att
	presentera delbetänkandet 2009. Man kunde givetvis ha valt någon annan sjuk-
	dom, men man valde cancer, vilket jag tror var klokt eftersom cancer omfattar
	så många olika delar av hälso- och sjukvården. År 2010 kunde man sätta spa-
	den i jorden och börja arbeta med de här frågorna på allvar. Då skapades sex
	regionala cancercentrum, ett i varje sjukvårdsregion, och man tillsatte en natio-
	nell cancersamordnare. Man tog fram de fem övergripande målen och hade
	fokus på tio insatsområden.

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

Efter ett rådslag togs den långsiktiga inriktningen fram 2017. En stor skillnad där var att man inkluderade även barn i strategin, och inom RCC i samverkan har vi tagit fram en gemensam inriktning för att bättre nå ut till regionerna gällande hur vi ska prioritera i de här frågorna – inte minst i diskussion med staten när det gäller nya överenskommelser. Det som är nytt och väldigt positivt och som kan sätta lite mer tryck på de här frågorna är att vi nu också har en europeisk cancerplan.

Det finns fyra områden inom canceröverenskommelsen 2022, och dessa områden täcker allt från förebyggande vård till palliativ vård. Det finns ett stort fokus på prevention, det vill säga förebyggande åtgärder, och tidig upptäckt, men fokus ligger även på tillgänglig och god vård, kunskapsutveckling, kompetensförsörjning och forskning – liksom på tillgång till och användning av medicinska teknologier, det vi i dagligt tal kallar precisionsmedicin.

Till varje område kopplas ett antal insatser, som via RCC i samverkan implementeras ute i de regionala cancercentrumen och sjukvården. Överenskommelsen omfattar 530 miljoner kronor, och majoriteten av medlen går ut till regionerna för att de ska arbeta med framför allt tillgänglighetsfrågor – det har varit stort fokus på de standardiserade vårdförloppen. En stor del går också till utvecklingen av barncancervården.

Den svenska cancerstrategin har framför allt haft fokus på olika kunskapsstöd. Ett sådant viktigt område är de nationella vårdprogrammen. Vi har gått från att i princip inte ha några nationella vårdprogram innan strategin presenterades till att i dag ha över 50 nationella vårdprogram. Detta gör att man kan räkna med att få samma vård var man än bor i Sverige, om vårdprogrammen följs.

Ett annat stort fokus har varit de standardiserade vårdförloppen för sjukresan, från primärvården in på sjukhuset och till start av första behandling. I dag finns det drygt 30 standardiserade vårdförlopp, vilket ska garantera att patienten utreds på ett och samma standardiserade sätt. Man har också satt olika ledtidsmål kopplat till detta, och vi har ett antal cancerregister för att följa upp och utvärdera hur cancervården fungerar.

En annan stor och viktig del i vårt arbete har varit det som kallas regimbiblioteket. Tidigare fanns det ett antal pärmar på varje klinik, och man fick leta i dem efter den behandling som en kvinna med bröstcancer skulle få. Det kunde se väldigt olika ut över landet. I dag finns det ett nationellt regimbibliotek, och i det biblioteket finns det över 600 regimer. Var man än är aktiv inom sjukvården kan man alltså plocka fram samma vårdprogram eller regim.

Det vi arbetar med just nu är att rulla ut något som kallas Min vårdplan, vilket är information till patienten så att patienten ska kunna följa sin vårdresa. Det är också information om de olika diagnoserna. Det som är väldigt aktuellt nu är de individuella patientöversikterna, som är ett verktyg där läkaren kan sitta med patient och anhöriga och där patienten kan få en översiktsvy av förloppet på en sida på datorn: Vilka behandlingar har givits? Hur ser labbvärdena ut? Det här kan förefalla ganska simpelt, men sitter man på en mottagning kan det ta en kvart, en halvtimme eller en timme att förbereda ett besök om

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	patienten har varit med länge. Det här ger en överblick över hela resan på bara
	någon minut.
	Vi har en god cancervård, och vi vet att över 70 procent av våra patienter i
	dag överlever. Ungefär 85 procent av barnen överlever. Både den svenska och
	den europeiska cancerstrategin har kommit till för att minska ojämlikheter,
	förbättra tillgängligheten och öka kvaliteten i vården. Har vi då nått ända fram?
	Kan vi känna oss nöjda? Nej. Stella tog upp de ojämlikheter som finns mellan
	medlemsstaterna, men vi har ojämlikheter även i Sverige. Därför är det oerhört
	viktigt att vi får fortsätta att arbeta med cancerstrategin, att vi får sätta ännu
	större fokus på cancerstrategin och att vi får komplettera den svenska strategin
	med den europeiska.
	Jag ska ge några exempel på ojämlikheter som vi ser i Sverige. Om vi tittar
	på de standardiserade vårdförloppen och jämför Örebro med Region Norrbot-
	ten ser vi att 97 procent av örebroarna inkluderas i ett standardiserat vårdför-
	lopp jämfört med 63 procent av invånarna i Norrbotten.
	Väljer vi att titta på läkemedel kan vi till exempel titta på ett läkemedel som
	används vid återfall i bröstcancer. Där ser vi att Sydöstra sjukvårdsregionen
	ger detta läkemedel till 10 av 100 000 invånare medan Västra sjukvårdsregio-
	nen ger det till 2,7.
	Väljer vi att titta på bröstcancerscreening – detta är från Cancerfondsrap-
	porten – och jämför Bollnäs med Tidaholm ser vi att 93 procent av kvinnorna
	i Bollnäs genomgår en bröstcancerscreening medan 51 procent av kvinnorna i
	Tidaholm gör det.
	När det gäller överlevnad har man i en ganska färsk avhandling tittat på hur
	överlevnaden skiljer sig åt gällande diagnosen myelom, vilket är en blodsjuk-
	dom. Här ser vi att Stockholm och Gotland har signifikant bättre överlevnad
	bland sina myelompatienter jämfört med övriga regioner.
	Den europeiska cancerplanen presenterades i februari 2021. Det är en re-
	kommendation som inte har genomgått den sedvanliga processen med treparts-
	samtal, men däremot har regionkommittén och den ekonomiska och sociala
	kommittén lämnat in sina yttranden. Båda har antagits vid plenarsessionerna.
	I regionkommitténs arbete var Birgitta Sacrédeus, regionråd i Dalarna, rappor-
	tör, och jag var hennes expert eller sakkunnige i processen.
	Som ni hörde satsas det mycket pengar, 4 miljarder euro, på den europeiska
	planen. Den är strukturerad på ett sätt som liknar den svenska cancerstrategin,
	nämligen kring fyra centrala åtgärdsområden. Preventionsarbetet är viktigt,
	liksom tidig upptäckt genom screening samt diagnos och behandling. Även
	cancerpatienternas och canceröverlevarnas livskvalitet är dock viktigt. Detta
	består av tio flaggskeppsinitiativ, att jämföra med våra tio områden, och kopp-
	lat till flaggskeppsinitiativen finns drygt 30 stödjande åtgärder.
	Det som är så fint i det här är att det inte bara är en plan för att bekämpa
	cancer, utan här finns det enorma resurser för forskning. EU har ett forsknings-
	och innovationsprogram som kallas Horisont Europa och gäller för perioden
	2021–2027. Man har också fem missions, och ett av dem är just cancer. Det är
	ett mission tillsammans med klimatfrågorna, friska vatten, klimatneutrala

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

smarta städer och markhälsa och livsmedel. Budgeten för detta är nästan 100 miljarder euro. Här har vi en möjlighet att söka pengar för att fortsätta utveckla vår cancervård.

Den europeiska cancerplanen fokuserar på prevention, och det spänner ganska brett – det rör allt från luftföroreningar och att minska bruket av alkohol och tobak till andra viktiga åtgärder som mobilitet och så vidare.

Tidig diagnostik nämndes, och screening är viktigt. Det gäller dels att implementera de screeningprogram som i dag inte är igång, till exempel lungcancer och prostatacancer i Sverige, dels att utveckla de screeningprogram som finns.

Precisionsmedicin är också oerhört viktigt här. Det gäller utveckling av de diagnostiska metoder och de läkemedel som kan användas inom precisionsmedicinen för att dels förbättra överlevnaden, dels minska komplikationerna av behandlingarna. Här är datadelningen en stor och viktig del.

Även canceröverlevarnas livskvalitet är en viktig del, vilket Stella också berörde. Det ska vara självklart att man får tillgång till finansiella tjänster, till exempel, om man har haft en cancerdiagnos. Den här planen spänner alltså väldigt brett och har ett patient- och anhörigfokus men också ett starkt barnperspektiv.

Planen kräver ett tvärsektoriellt engagemang, och den kan utvecklas mycket mer effektivt i samarbete med läkemedelsindustrin, myndigheter, universiteten och så vidare. Jag tror att planen kan hjälpa oss och ta oss bort från det silo- och stuprörstänk vi fortfarande i dag besväras av. Det finns också tydliga målsättningar, som att 90 procent av flickorna ska vaccineras med HPV-vaccin, att 90 procent av medborgarna ska ha tillgång till det screeningprogram som är aktuellt och så vidare.

Digitalisering och datadelningsfrågor är också oerhört viktiga här. Det handlar dels om att kunna använda data för att utveckla vården och inte minst inom forskningen, dels om att kunna utbyta patientjournaldata och så vidare. Den här planen bygger också upp nya partnerskap och nätverk. Det finns en stor budget, där vi behöver vara en del, som har ett stort fokus på forskning och innovation.

Den europeiska cancerplanen är vår cancerplan, och det här är min sammanfattning. Vi ser nu att cancerområdet är i fokus inom EU, vilket ger oss här i Sverige möjligheter att påverka, utveckla och förstärka arbetet. Jag tror att det kan bidra till en ökad jämlikhet och till en förbättrad kvalitet i cancervården här i Sverige. Det finns stora möjligheter för Sverige att bidra till och lära av den fortsatta utvecklingen inom cancerområdet.

Planen är så stor, omfattande och bred att jag tycker att det finns ett behov av att utreda hur den här planen kan integreras och sammanflätas med den svenska cancerstrategin. I Sverige är det just nu flera aktörer som är involverade: SKR, Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Vinnova, Vetenskapsrådet och så vidare. Det finns behov av samordning och av samarbete.

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Ordföranden: Tack så mycket, Hans Hägglund! Det är värdefullt att få ta del
	av dina erfarenheter och kunskaper.
	Jag vill bara be alla medverkande att hålla talartiden så att vi klarar hela
	förmiddagen inom angiven tid. Vi går vidare till representanten från Barncan-
	cerfonden, Kerstin Sollerbrant, som är senior forskningsexpert.
	Kerstin Sollerbrant, Barncancerfonden: Jag vill börja med att tacka för att jag
	har fått möjligheten att komma hit och prata om barn och cancer. Jag hoppas
	att jag under mina tio minuter kan övertyga er om vikten av att ta med barnens
	perspektiv när framtidens cancervård nu planeras.
	Barncancerfonden är i dag Sveriges enskilt största finansiär av barncancer-
	forskning och har på så vis bidragit till att överlevnaden har ökat från 50 till
	85 procent sedan vi grundades i början av 80-talet. Trots detta drabbas ett barn
	om dagen av cancer, och barncancer är fortfarande den vanligaste dödsorsaken
	bland barn i åldern 1–14 år i Sverige.
	Vi jobbar med visionen att alla som drabbas av barncancer ska leva, inte
	bara överleva. Det betyder att det finns mycket kvar att göra för att alla barn
	som drabbas av cancer ska överleva och för att både livsvillkoren för barncan-
	ceröverlevarna och behovet av stöd till barnet och dess närstående är tillfreds-
	ställda.
	Barncancer skiljer sig från cancersjukdomar som drabbar vuxna. Barn röker
	inte, dricker inte alkohol, har inte utsatts för skadande solstrålning under
	många år och äter oftast hälsosam kost. Barncancer är därmed inte relaterad
	till livsstil och går därför inte att förebygga på samma sätt som vuxencancer.
	Barn får också andra typer av cancer; till exempel bröstcancer är en cancer-
	form som framför allt drabbar vuxna, medan neuroblastom är en typisk barn-
	cancersjukdom.
	Barns kroppar växer och utvecklas, vilket gör att mediciner påverkar barn
	annorlunda än vuxna. Dessutom har barn ett långt liv framför sig efter avslutad
	cancerbehandling, vilket gör att de löper större risk att utveckla sena kompli-
	kationer jämfört med vuxna. Faktum är att 70 procent av de barn som överlever
	sin cancer lever med sena komplikationer som är orsakade av den tuffa can-
	cerbehandling de fick som barn.
	Barn som drabbas av cancer är också en väldigt heterogen grupp med skif-
	tande och unika behov. Det är stor skillnad i både omvårdnad och medicinsk
	behandling beroende på om det är en tvååring eller en tonåring som drabbas
	av cancer.
	Ungefär 1 000 barn behandlas för cancer i Sverige varje år. Den svenska
	barncancervården lyfts ofta upp som ett föredöme för vård som uppfattas som
	trygg, tydlig och stödjande, trots att barncancer är en allvarlig sjukdom och
	trots att behandlingen är tuff och ofta pågår i flera år. Tack vare ett starkt natio-
	nellt och internationellt samarbete säkerställs att både diagnostisk och behand-
	ling håller hög standard och uppdateras utifrån aktuell kunskap. Överlevnaden
	i barncancer i Sverige är därför bland de högsta i världen.

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

Trots att barncancervården i Sverige fungerar relativt bra finns det fyra viktiga utvecklingsområden som behöver uppmärksammas.

Det första handlar om överlevnad. 15 procent av de barn som drabbas av cancer i Sverige överlever inte. Det motsvarar två skolklasser varje år, och det är inte okej. De barn som inte klarar sig har antingen drabbats av en cancer som saknar en effektiv behandling eller också fått ett återfall där alla tillgängliga mediciner redan har testats och inget återstår att erbjuda. Det som behövs är därför helt nya typer av behandlingar, och de måste vara särskilt anpassade till barn för att säkerställa att effekt, kvalitet och säkerhet är anpassade till barns speciella och unika behov.

Det andra utvecklingsområdet handlar om dem som överlever sin barncancer. I dag finns cirka 11 000 barncanceröverlevare i Sverige, och tack vare medicinska framsteg ökar antalet överlevare med omkring 280 personer varje år. Men för många är priset för att överleva högt – 70 procent av de barn som överlever sin cancer drabbas av sena komplikationer. 30 procent av komplikationerna är allvarliga och till och med potentiellt livshotande.

Sena komplikationer kan uppkomma flera decennier efter avslutad cancerbehandling och påverkar den överlevandes livskvalitet i olika grad. Komplikationerna kräver också stora och ofta livslånga insatser från vården och samhället. Exempel på sena komplikationer är att drabbas av en ny cancer eller få en stroke, svårigheter att skaffa barn, hormonella problem som kan leda exempelvis till övervikt och förvärvade hjärnskador som kan leda till problem med koncentration och minne och till svårigheter i skolan.

När ett barn fyller 18 år övergår vårdansvaret till vuxenvården. Varje år övergår ungefär 310 unga personer från barncancervården till vuxenvården, och här finns det tredje utvecklingsområdet. I dag haltar nämligen den här övergången på många håll i Sverige, vilket Barncancerfonden visade i en enkätundersökning förra året. Av enkäten framgår att endast 30 procent anser att det inom vuxenvården är tydligt vart de ska vända sig för att få råd och stöd i frågor som rör den drabbade ungdomens hälsa. Det är därför mycket viktigt att skapa en sömlös övergång mellan barn- och vuxenvården.

Vårdprogrammet för långtidsuppföljning efter barncancer och utrullning av seneffektmottagningar i hela landet är en viktig utveckling som har potential att göra verklig skillnad för barncanceröverlevare. Vårdprogrammet gör det möjligt att upptäcka och därmed behandla sena komplikationer i tid. Det är nu viktigt att se till att vårdprogrammet implementeras fullt ut i hela landet för att alla Sveriges barncanceröverlevare ska kunna erbjudas en likvärdig eftervård.

Det sista viktiga utvecklingsområdet handlar om det psykosociala omhändertagandet. Både regeringen och Barncancerfonden har gjort stora särskilda satsningar för att förbättra det psykosociala omhändertagandet de senaste åren, vilket är jätteviktiga initiativ. Trots detta brister det psykosociala stödet fortfarande både under och efter behandlingen. Här är det viktigt att påpeka att hela familjen behöver stöd och att syskon till cancersjuka barn är särskilt utsatta.

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Barncancerfondens enkät visar att hela 42 procent anser att det psykosoci-
	ala stöd som erbjudits till syskon inte varit tillräckligt. Ett syskon till ett barn
	med cancer är precis lika mycket en anhörig som en vuxen familjemedlem och
	bör därför även i lagens mening betraktas som anhörig. Så är inte fallet i dag.
	Om ett syskon skulle betraktas som en anhörig med särskilda behov skulle
	syskonets möjligheter att få rätt hjälp av hälso- och sjukvården och skolan för-
	bättras.
	Framgångsrik forskning de senaste 40 åren har varit avgörande för att över-
	levnaden i barncancer har ökat från 50 till 85 procent. Ett forskningsområde
	som är särskilt viktigt är utvecklingen av nya läkemedel och behandlingar. Här
	har gårdagens, dagens och framtidens barncancerpatienter olika behov. Går-
	dagens barncancerpatienter, det vill säga barncanceröverlevarna, behöver be-
	handlingar som tar bort eller lindrar de redan uppkomna komplikationer som
	de lever med i dag. De barnpatienter som behandlas med traditionella cancer-
	behandlingar i dag behöver nya sätt att förebygga eller minska risken för att
	utveckla komplikationer senare i livet.
	För att alla barn som drabbas av cancer i framtiden ska överleva med bibe-
	hållen livskvalitet behöver vi kunna erbjuda helt nya typer av effektivare och
	skonsammare behandlingar. Här kan precisionsmediciner och immunterapier
	bli de medicinska genombrott vi alla hoppas på. För att framgångsrikt utveckla
	nya läkemedel behöver man se till att alla delar i ett läkemedels hela livscykel
	fungerar. Det ställer höga krav på att allt från forskning till långtidsuppföljning
	av ett nytt läkemedel hänger ihop. I dag finns det mycket grus i maskineriet på
	vägen, vilket försenar eller till och med förhindrar utveckling av nya läkemedel.
	För att forskningen ska få den avgörande betydelse som den skulle kunna
	ha behöver vi i mycket högre grad samverka med vår omvärld. Sverige behö-
	ver delta i de många europeiska initiativ som har startats upp i samband med
	lanseringen av den europeiska cancerstrategin. Nationella satsningar är helt
	enkelt inte tillräckliga.
	Jag vill här också passa på att särskilt lyfta upp tre viktiga utmaningar. Barn
	med cancer måste få tillgång till nya cancerläkemedel på samma villkor som
	vuxna, vilket inte är fallet i dag. För att svenska barncancerpatienter ska kunna
	ingå i fler kliniska studier krävs ökat internationellt samarbete. Till skillnad
	mot de traditionella cancerbehandlingarna – det vill säga strålning, kirurgi och
	cytostatika – är långtidseffekterna av de nya precisionsmedicinerna och im-
	munterapierna i stort sett okända, vilket ställer helt nya krav på långtidsupp-
	följning på internationell nivå.
	Sammanfattningsvis vill Barncancerfonden att barnperspektivet ska vara en
	central del både i utveckling av svensk cancervård och i forskning och utveck-
	ling av nya läkemedel under läkemedlets hela livscykel från forskning till
	långtidsuppföljning.
	Slutligen vill Barncancerfonden se en reviderad nationell cancerstrategi för
	Sverige. Dagens nationella cancerstrategi från 2009 behöver både uppdateras
	och harmoniseras med EU:s nya cancerplan. Den saknar också viktiga barn-
	perspektiv.

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

Med det vill jag tacka för uppmärksamheten. Jag svarar gärna på frågor senare.

Ordföranden: Vi går vidare till Cancerfonden och Emma Kristensson Bennwik, som är ansvarig för internationella relationer.

Emma Kristensson Bennwik, Cancerfonden: Ärade riksdagsledamöter, åhörare och branschkollegor!

”På röntgen syntes två tumörer. Jag fick en dödsdom. Ett till tre år kvar att leva. Där och då rasade min värld ihop.”

De här orden kommer från Magnus, en man som nyligen berättade om sin cancerresa för oss på Cancerfonden. Det är berättelser som den från Magnus som motiverar oss till att göra det jobb vi gör varje dag. Det jobbet har i dag lett oss hit. Det är en stor glädje för Cancerfonden att få delta i den här viktiga förmiddagen, då cancerfrågorna ska få stå i centrum i denna vackra kammarsal.

I dag, när en av tre får cancer, drabbas vi alla. Att ha på plats den mest träffsäkra cancerstrategin är en av vår tids viktigaste politiska frågor. Cancerfrågorna är politik när politik är som allra viktigast, nämligen när ni beslutsfattare kan ta er tid att fundera över hur patienter och nära och kära kan få cancer upptäckt i tid, minska risken att drabbas genom hälsosammare levnadsvanor och få möjlighet till bästa möjliga behandling och rehabilitering.

Men ingen instans har alla svaren. För att besegra cancer behöver vi alla arbeta tillsammans, för när en av tre får cancer kan vi alla vara Magnus. Vi kan alla vara en patient eller en anhörig, och troligtvis är vi alla redan nu drabbade av cancer på något sätt. Därför har vi på Cancerfonden sett mycket fram emot samtalen vi kommer att ha tillsammans med er här i dag.

Vi jobbar mot fyra mål: att förebygga cancer, att upptäcka cancer i tid, att bota cancer och att man ska kunna leva väl under och efter cancer. I dag har

vivalt att prata om en del av vårt arbete. Vi har valt att prata om den del som handlar om att förebygga och minska risken att människor drabbas. Vi har valt cancerprevention i dag, av den enkla anledningen att det är här ni politiker kan göra väldigt stor skillnad.

Det är nu närmare 13 år sedan den svenska cancerstrategin kom till. Det har inneburit många oerhört viktiga framsteg, exempelvis införandet av nationella vårdprogram och standardiserade vårdförlopp för att nämna bara två viktiga steg framåt. Framför allt har canceröverlevnaden ökat under de här åren, och det är fantastiskt. Framstegen som skett under åren med den svenska cancerstrategin visar tydligt hur mycket vi som land har att vinna på att ta fram den här typen av strategier tillsammans.

Den svenska cancerstrategin bör med fördel inkludera ett konkret fokus på att inte bara bota cancer utan också förebygga och minska risken för att vi ska drabbas. Den nya europeiska cancerstrategin pekar ut och visar på vad som är möjligt även här hos oss, för vi har utmaningar. Förutsättningarna för vår hälsa

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	är inte jämlika. Våra reella möjligheter att i vardagen skapa hälsosamma lev-
	nadsvanor och vår geografiska tillhörighet spelar stor roll för vår hälsa här i
	Sverige.
	Att ha så ojämlika och stora skillnader i hälsa är inte värdigt vårt land. Vi
	kan bättre. Vi har kunniga beslutfattare. Vi har system och strukturer på plats.
	Vi ska inte acceptera rådande skillnader i förutsättningar för hälsa. Vi kan på-
	verka skillnaderna, men vi måste jobba aktivt för att kompensera dem som har
	sämst förutsättningar för hälsosamma levnadsvanor. Här behöver vi er politiska
	vilja, era tydliga prioriteringar och era ambitiösa mål för cancerpreventions-
	politiken.
	Den europeiska cancerstrategin ger oss just detta, så från Cancerfondens
	sida välkomnade vi den europeiska cancerstrategin. Faktum är att vi särskilt
	gladde oss åt inkluderandet i strategin av tydliga målsättningar även inom can-
	cerpreventionsfrågorna, för målsättningarna från Bryssel var precis så tydliga
	och träffsäkra som vi hoppades att de skulle vara. Två bra exempel är målen
	om en tobaksfri generation till 2040 och målet om hälsovarningar på alkohol-
	produkter. Det här är två mål för att förebygga cancer som är lika visionära
	som de är konkreta.
	Utmaningen här i Sverige handlar alltså om att se till att människor får fak-
	tiska förutsättningar för att minska risken för cancer, oavsett om det gäller to-
	bak, alkohol eller matvanor. Här spelar ni politiker en avgörande roll. Det ska
	vara lätt att välja rätt för att kunna ha en sund livsstil, absolut. Men hur lätt är
	det egentligen för en ensamstående mamma i ett socioekonomiskt utsatt om-
	råde att till exempel ha råd att köpa näringsrik mat till sina barn? Behöver vi
	inte göra mer för att underlätta för henne?
	Och hur enkelt är det för barn och unga att motstå all den direktreklam för
	nya tobaksprodukter som väller in i deras skärmar, särskilt när det är favorit-
	influeraren som marknadsför tobaksprodukter som något fräscht? Behöver vi
	inte en uppgraderad reglering av marknadsföring för produkter som skadar
	ungas hälsa?
	Den goda nyheten är att vi inte behöver uppfinna hjulet. Vi kan inspireras
	av EU:s evidensbaserade policymål. Det vi måste ha i åtanke är att sätta upp
	mätbara strategiska mål för de hälsosamma levnadsvanorna. Men det ska vara
	mål som inte glömmer bort det faktum att hälsan i Sverige inte är jämlik.
	Cancerfonden vill att människor ska ha valfrihet och att det ska vara lätt att
	välja rätt. Men för att nå dit måste förutsättningarna för alla att kunna skapa
	levnadsvanor först vara på plats.
	Allt är inte en utmaning. Det finns positiva lärdomar från hur svensk politik
	redan använt offentliga styrmedel för att stärka folkhälsan, till exempel med
	vår restriktiva försäljning av alkohol. Alkoholmonopolet är en viktig byggsten
	för att förebygga cancer. Här kan vi faktiskt peka på den effekt vi kan se – att
	minskad tillgänglighet till alkohol leder till minskad konsumtion och därmed
	starkt bidrar till att förebygga cancer. Det gjorde vi bra! Och vi kan göra fler
	bra saker. Till exempel vet vi vilken viktig effekt hälsovarningar haft på tobaks-
	paketen, så varför inte ha samma varningar på alkoholprodukter?

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

På Cancerfonden gör vi det vi kan inom civilsamhällets ramar för att Sverige ska vara ledande i implementeringen och måluppfyllelsen av EU:s cancerplan. Vi samlar aktörer i ett implementeringsnätverk, vi skriver debattinlägg och vi ordnar mötesplatser för dialog. Vi ställer också frågor till er politiker. Vi ger aldrig upp, och det gör tack och lov ingen annan i det här rummet heller. Men vi kan inte göra allt det ni politiker kan göra.

I vårt möte med er som representerar partier vet vi att det kan råda olika uppfattningar om hur mycket politiken ska reglera människors levnadsvanor. Men när vi på Cancerfonden pratar med er om cancerprevention utifrån en specifik målgrupp blir diskussionen lite annorlunda. Det blir plötsligt lite lättare att samarbeta och se fördelarna med att satsa på det förebyggande cancerarbetet.

Målgruppen är barn, för våra levnadsvanor grundläggs tidigt i livet. Och kanske är det lättare för oss att fokusera på barn eftersom vi vet att en 4-åring inte väljer vilken mat som serveras hemma. Vi vet också att en 13-åring inte kan välja bort skadlig marknadsföring på sin skärm eller i sin inbox. Det är helt enkelt lätt att förstå att det är vi vuxna som är ansvariga för förutsättningarna för barns levnadsvillkor och hälsa.

Sverige var ett av de första länderna i världen att erkänna de särskilda mänskliga rättigheterna för barn. Numera är barnkonventionen också gällande lag här i Sverige. En av de rättigheter som barn har är rätten till bästa möjliga hälsa. Men vad betyder det egentligen? Barnkonventionen säger inte att alla barn har rätt att vara friska. Det vore ju omöjligt. Men den säger att vi som samhälle är skyldiga att skapa förutsättningar för att våra barn ska ha det så bra som möjligt och må så bra som möjligt, till exempel genom att barn ska ha rätt till näringsrik mat och skydd från tobak.

I verkligheten rimmar dock de här fina orden rätt illa med insikten om att nio av tio som börjar röka här i Sverige gör det medan de är barn. Vi har en tobaksindustri som konstant tar fram nya tobaksprodukter, ofta riktade direkt till barn och unga. Det rimmar också illa med det vi för några veckor sedan kunde läsa i WHO:s rapport – att Sveriges barn nu ligger över genomsnittet i Europa vad gäller övervikt. Ett barnrättsperspektiv handlar alltså om både hälsa och hållbarhet; det ska vi komma ihåg.

Ja, våra levnadsvanor grundläggs tidigt. På Cancerfonden tror vi därför att

vinår långt i vår ambition att besegra cancer med en cancerpreventionspolitik som tar hänsyn till ojämlikheter och särskilt fokuserar på barns möjligheter att leva hälsosamma liv här och nu.

Men cancerprevention handlar inte bara om mjuka värden. Tvärtom handlar en politik för stärkt hälsa ofta om att ta tuffa beslut som inte alltid är så populära. Det kan handla om reglering, avgifter och öronmärkta medel. Men när det gäller hälsan tycker vi att det är värt att vara lite impopulär. Se bara vad vi lyckats åstadkomma på tobaksområdet för att minska rökning! Vi höjde tobaksskatten, vi införde rökförbud och vi reglerade tillgängligheten. Rökning och cancer gick därför markant nedåt. Givet den erfarenheten vet vi att vi kan göra mycket för att främja hälsosamma levnadsvanor.

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Här i Sverige vill vi ju gärna vara bäst i klassen. Men tittar vi på Europe’s
	Beating Cancer Plan ser vi att vi har mycket att inspireras av från Bryssel. Med
	EU:s cancerplan som inspiration finns det anledning att fundera på hur vi ska
	gå vidare från ambition och vision till konkreta mål och handling. Till exempel
	kunde den svenska cancerstrategin inkludera ett mål om att de påverknings-
	bara cancerfallen ska ha minskat med 30 procent till år 2030.
	En av tre får cancer, men alla drabbas. Jag började det här anförandet med
	Magnus ord, men jag vill avsluta med att säga att vart tredje cancerfall hade
	kunnat undvikas och ska undvikas. Låt oss nu ta chansen att göra det vi kan –
	tillsammans!
	Ordföranden: Vi går vidare till Camilla Thellenberg Karlsson. Varmt välkom-
	men fram! Du är adjungerad universitetslektor vid Umeå universitet och också
	överläkare vid Norrlands Universitetssjukhus.
	Camilla Thellenberg Karlsson, Umeå universitet: Tack så mycket för möjlig-
	heten att vara här i dag och prata om det jag gör vardagsvis! Jag är läkare och
	har mitt huvudsakliga fokus på prostatacancer, varför en del exempel jag kom-
	mer att ta i dag har det ursprunget.
	Vi har en stor behandlingsarsenal när vi ska behandla våra patienter. Jag
	blev ombedd att i dag prata om mer konventionell behandling, som strålbe-
	handling och cytostatika. Av tidsskäl väljer jag att fokusera på strålbehandling,
	men vi har många andra saker att använda.
	Jag kommer i dag att försöka visa vad vi gör på golvet för att omsätta can-
	cerplanen på olika sätt. Områden jag kommer att fokusera på är hur vi minskar
	biverkningar, vilket i förlängningen påverkar patienternas livskvalitet efter be-
	handling. Det är hur vi sparar resurser så att vi kan ge vård till så många pati-
	enter som möjligt och vilken forskning och vilka framsteg vi gör på det områ-
	det. Det är också den utveckling som finns inom strålbehandlingsområdet och
	hur vi kommer framåt.
	När det gäller att minska biverkningar är en teknik som kan synas väldigt
	enkel men som är på ingång i större delen av Sverige, i stort sett genomförd,
	den behandling som kvinnor med bröstcancer får efter den medicinska behand-
	lingen. Det vill säga att man strålbehandlar området där bröstet har suttit eller
	det bröst som är kvar för att minska risken för återfall.
	Tekniken går ut på att kvinnan tar ett djupt andetag och håller andan, och
	under tiden hon håller andan strålar vi. Då är strålen på. När kvinnan inte
	längre förmår hålla andan – det kanske handlar om 15–20 sekunder – känner
	sensorer av det, och då slår vi av strålen. Det är en bra teknisk utveckling. På
	det här viset får vi mindre volym av lungan som blir påverkad av strålningen.
	Men det vi framför allt vinner på längre sikt är minskad risk för hjärt-kärlsjuk-
	domar, för som den här bilden visar kommer hjärtat till större delen ut ur strål-
	fältet. Det kan tyckas som en väldigt liten och enkel sak, men för en 50-årig

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

kvinna som får bröstcancer och ska leva i kanske 30–40 år till är det väldigt viktigt att minska risken för hjärt- och kärlbiverkningar.

Samma sak handlar det om på den här bilden. Kan vi flytta ut känsliga organ från det område som vi ska strålbehandla? Det här är en magnetkamerabild över ett bäcken där vi har en prostata som vi ska behandla med strålning. Då kan man injicera en gelé mellan ändtarmen och prostatan. Gelén flyttar isär de organen kanske en centimeter, och en centimeter betyder en betydligt minskad risk för att man ska få blödningar i tarmen på sikt och minskad risk för att man ska få mycket diarré eller gaser.

Risken för de här biverkningarna har blivit mindre på andra sätt också, men här kan vi ta ned den ytterligare. Man kan säga att på det här sättet kan vi få ned dosen till ändtarmen med 70 procent, vilket omsätts påtagligt i risken för biverkningar.

Andra sätt att öka precisionen i strålbehandlingen är att vi använder något som vi kallar markörer. Ofta används små guldkorn, ungefär en eller en och en halv millimeter stora, som man med en tunn nål injicerar i ett organ, till exempel en prostata, eller i en gynekologisk tumör i bäckenet.

Bilden till höger visar en strålapparat som också har en inbyggd skiktröntgen. Tekniken har blivit så bra nu att vi med denna skiktröntgen kan låsa fast på de här guldmarkörerna under tiden vi ger strålbehandlingen. Tro det eller ej, men inre organ ligger inte helt stilla. Om de rör sig under tiden vi ger strålbehandling kan vi detektera om de flyttar på sig, och då kan vi bryta strålen och positionera om så att vi kommer rätt. Genom att göra det kan vi återigen spara känsliga organ, till exempel ändtarmen.

Den här tekniken införs på bred front i Sverige i dag. Alla sjukhus är inte fullt ut där än, men alla är på gång. Det ligger också väl i linje med hur det ser ut i övriga Europa. Alla de här sakerna påverkar livskvaliteten för patienterna som ska leva med sin canceröverlevnad.

Att spara resurser är ett viktigt område. Här har Sverige faktiskt varit ledande i att ta fram den behandlingsprincip som vi kallar hypofraktionering. Det betyder att man ger större stråldoser men vid färre tillfällen. Bilden visar hur det såg ut för prostatacancer tidigare. Vi höll på och behandlade i åtta veckor. Patienterna behövde ganska många gånger vara långt hemifrån eftersom strålbehandlingsenheterna inte finns på alla små sjukhus, så åtta veckor hemifrån för att genomgå den här behandlingen. Forskningen har visat att sju behandlingar ungefär varannan dag, det vill säga att det tar två och en halv vecka i stället, är lika bra. Man överlever sin cancer lika bra, och man får inte fler biverkningar.

Det här är en jättestor behandlingsvinst för patienten, som behöver vara hemifrån kortare tid. Men vi ser också en vinst när vi tittar på hur det här genomförs i Sverige i dag. Bilden visar siffror från prostatacancerregistret. Där ser man att 2018, när resultaten av den här studien publicerades, går kurvan rakt upp för den kortare behandlingen medan den sjunker för den långa behandlingen. På det här sättet har vi för patientgruppen det handlar om sparat 19 000 behandlingstillfällen på våra strålbehandlingsavdelningar. Det är alltså

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	19 000 slottar som vi kan behandla andra patienter på i stället för de här åtta-
	veckorsbehandlingarna.
	Det är samma sak vid bröstcancer. Jag vet att onkologer gillar sådana kur-
	vor som på bilden, men jag har dem med bara för att visa att de ligger som ett
	helt streck på varandra. Det här handlar om bröstcancer. Kan man även här
	korta behandlingstiden för patienterna?
	Standard i dag är 15 behandlingar och tre veckor på strålbehandlingsavdel-
	ningen. Den här studien visar att vi kan kapa det till en tredjedel. Det här har
	kommit smygande under pandemin, när vi ville ha sköra patienter lite mindre
	i sjukvården och i kontakt med mycket folk. Men skulle vi utföra det fullt ut i
	dag på alla kvinnor som ska ha bröstbevarande strålbehandling skulle vi kunna
	spara kanske 30 000 behandlingstillfällen. Återigen skulle vi frigöra väldigt
	mycket resurser till ytterligare andra strålbehandlingspatienter.
	Framtiden för att vi ska kunna bota fler patienter handlar om att vi använder
	oss av teknik som hjälper oss att veta mer om biologin vid cancer. Hur ser
	cancern ut? En tumör är inte en rund klump. Den har många olika delar i sig,
	och den har många egenskaper i sig. Hur ska vi kunna ta reda på det?
	Ett sätt är att använda ny bildteknik. Jag kommer in på några bilder sedan.
	Vi kan förstås också använda lite av det som tidigare talare varit inne på –
	molekylär testning och gentestning på de tumörbitar vi tar. Det är en väldigt
	bra studie som har testat det här, en nederländsk studie där man har tittat efter
	om det kan vara så att vi i delar av en prostatacancer behöver ge lite högre dos.
	Man har försökt göra det och dessutom lyckats visa att genom att skräddarsy
	behandlingen får man faktiskt fler människor som överlever sin cancer. Kur-
	vorna på bilden illustrerar det – de går faktiskt isär. Det här är bättre, inte lika
	bra.
	Men hur ska man kunna se tumören? Vi behöver bildgivningsteknik för det.
	Det är det stora enskilt viktigaste inom strålbehandlingen. Här har vi bilder
	från magnetkamera. Vi kan ”tweaka” de bilderna på olika sätt för att se egen-
	skaper hos tumören. Den lilla rödmarkerade delen är det område som verkar
	farligast. Det ska vi lägga lite extra krut på att behandla.
	Vi kan också använda PET-kamera till detta. Det är en lite nyare teknik.
	Tillgången till den är inte särskilt väl utbredd i Sverige. Den finns på univer-
	sitetssjukhusen och enstaka länssjukhus, så resursen är lite knapp. Men även
	här kan man avbilda olika egenskaper hos tumörerna för att kunna skräddarsy
	behandlingen. Det som vi vill att det ska komma till är att vi gör en anpassad
	strålbehandling för varje patient. Nu har jag bara visat exempel på prostatacan-
	cer, men det här försöker vi ta fram även för till exempel huvud- och halscancer
	och för gynekologiska tumörer så att det är över hela cancerspektrumet.
	Nästa steg i teknikutvecklingen är att försöka kombinera strålbehandlingen
	med bildteknik samtidigt. Bilden visar en kombinerad magnetkamera och
	strålbehandlingsapparat i ett. Det här finns på ett ställe i Sverige i dag – i Upp-
	sala. I våra nordiska grannländer finns det i Oslo och i Köpenhamn och Århus.
	Men det är på gång, och det är lite grann på samma sätt i övriga Europa – det
	kommer fler och fler sådana här apparater.

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

Det jag vill att ni kommer ihåg i dag är att teknikutvecklingen är på god frammarsch inom strålbehandlingen. Vi gör goda landvinningar som gör att vi kan spara resurser, minska biverkningar och förbättra livskvaliteten.

Med det vill jag tacka så mycket för uppmärksamheten.

Ordföranden: Mycket hoppingivande att se den utveckling som pågår!

Vi går vidare till Roger Olofsson Bagge, som är docent och adjungerad universitetslektor vid Göteborgs universitet. Han är också överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Roger Olofsson Bagge, Göteborgs universitet: Stort tack, fru ordförande, presidiet och utskottet, för att jag får komma hit i dag och prata!

Jag var här för några år sedan och pratade om bröstcancer. Nu tänkte jag ge min bild lite mer från golvet. I går hade jag mottagning och träffade patienter. I dag är jag här. I morgon ska jag operera, och på lördag åker jag till cancermöte i USA. Så ser min vardag ut. Jag lever mycket i det vi har pratat om här.

Vi pratade precis prostatacancer. Nu blir det lite bröstcancerfokus, i varje fall som exempel. Så här som på bilden började behandlingen av bröstcancer. Man opererade. I dag har vi mycket mer behandling. Vi har fortfarande kirurgi. Vi har strålbehandling, som vi precis hörde. Vi har antihormonell behandling, kemoterapi, målstyrd behandling och inte minst screening.

Alla de här sakerna är det som har gjort att vi gått från att ungefär hälften av patienterna med bröstcancer överlevde på 70-talet till att nästan 90 procent av våra patienter överlever i dag. Det beror på den här utvecklingen och att vi har alla de här behandlingarna.

Men jag tänkte så här: Om jag nu får chansen att komma hit ska jag ge er min syn på frågorna på den här bilden. Har Sverige en cancervård i världsklass? Om vi har det, varför har vi det? Kommer vi att ha det om tio år, och vad är möjligen hotet mot att ha det om tio år?

Om man tittar på europeisk nivå kan man titta på andelen patienter avlidna i bröstcancer per 100 000 invånare. Ni som läser snabbt kan se på bilden att vi faktiskt hamnar på tredjeplats där. Det har vi gjort de senaste årtiondena. Sverige får brons, och det får vi i nästan varenda cancergren eller sjukvårdsgren

viställer upp i. Svensk sjukvård, inte minst cancersjukvården, är väldigt bra. Det får man inte glömma bort när man pratar om allt som alltid är lite dåligt. Kom ihåg det här – brons i år igen!

Varför är vi då duktiga? Återigen är det här mina synpunkter. Det är forskningen. Forskning är framtiden. Så som vi behandlar cancer i dag kommer vi inte att behandla cancer om 20 år. Vi kommer kanske till och med att tycka att mycket vi gjorde i dag var fel.

Det ger patienter möjligheter att vara med i nya kliniska studier. Det kan vara patienter som fått all behandling och vill få del av nya läkemedel. Men det vi ibland glömmer bort är att det också ger möjlighet för kliniker, läkare och sjukhus att förbereda sig för det som ska komma. Har man varit med i en

2021/22:RFR16

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

studie i två år har man lärt sig att hantera en ny strålkanon eller ett nytt läkemedel, så när det väl är på plats är man redo att starta. Det glömmer vi bort lite. Det är väldigt viktigt för sjukhus att vara med i studier. Det skapar också den här innovativa miljön. Vi hade skogen och malmen här, men nu är det Spotify och life science som gäller. Det gäller att vara med i det, för det är det som skapar utveckling.

Det är det första. Det andra är att vi lever i ett välfärdssamhälle. Vi har tillgång till all denna behandling. Det tar vi för självklart, men – det kommer jag tillbaka till – snart är det kanske inte riktigt lika självklart.

Det är också det som Hans Hägglund tog upp: vårdprogram. Vi har nu faktiskt möjlighet att styra rätt behandling till rätt patient och säkerställa att det här når alla patienter, för det är det som gör att vi får en jämlik vård. Vården ska vara innovativ, effektiv och jämlik. Det är de tre grejerna som jag tror har gjort att vi är så bra som vi är i dag.

Då är frågan: Kommer vi att slå oss för bröstet om tio år också? Kanske inte. Om vi tittar på antalet kliniska studier i Sverige minskar de ganska drastiskt under åren. Det kan man ha en egen diskussion om efteråt varför det är så.

En positiv sak är att antalet nya läkemedel ökar varje år. Dessa uppgifter kommer från den amerikanska läkemedelsmyndigheten. Man kan se att det fram till 1990-talet kom två läkemedel per år, ett på våren och ett på hösten. Det var jätteenkelt att vara doktor då. Nu kommer det i princip ett i veckan eller ett varannan vecka.

Men även priserna ökar. På bilden visas en logaritmisk skala. Fram till 1990-talet kostade ett läkemedel 100 dollar och upp till 1 000 dollar per månad. Nu pratar vi om 10 000 dollar och upp till 100 000 dollar per månad. Dessa nya läkemedel är alltså en enorm kostnad som kommer att ge besvär för sjukvården, minst sagt.

Jag tänkte koppla tillbaka till mitt eget sjukhus, onkologen på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Tittar man på hur det såg ut fram till 2018 kan man se att det var ungefär lika stor personalbudget som läkemedelsbudget. Det är de två stora kostnaderna för en onkologklinik. Men vad har hänt under de senaste tre åren? Jo, kostnadsökningen för läkemedel motsvarar i princip en tredjedel av personalbudgeten. Om man då ska hålla en nollbalans får man sparka en tredjedel av medarbetarna på en treårsperiod. Och det kommer att fortsätta på detta sätt.

Lösningar och utmaningar har vi också varit inne på, och precisionsmedicin, som låter väldigt fint. På bilden visas hur vi i princip i ärlighetens namn fortfarande behandlar de flesta patienter. Patienter är egentligen väldigt olika. Men vi klumpar ihop dem, och de får samma behandling. Några har effekt, och några, kanske de flesta, har inte effekt. Och många människor får biverkningar. Idén är att gå till det som vi populärt kallar precisionsmedicin, nämligen att vi lägger till någon av form av diagnostiskt test däremellan som gör att

vikan styra rätt behandling till rätt patient. Problemet är att vi fokuserar väldigt mycket på GMS, gensekvensering och så vidare för att få fram dessa tester. Men det kommer inte att vara så enkelt som att man kommer att kunna säga

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

att en viss patient ska ha kemoterapi och en annan inte ska ha det, utan det är alltid en gråskala.

Då kommer det att handla om kompetens och styrning av cancersjukvården. Kompetens handlar helt enkelt om vem som har kompetens att bestämma över dessa behandlingar och styrningen handlar om vem som bestämmer över införandet. Detta är faktiskt lite vagt i mina ögon.

Ett svar på frågorna är utvecklingen av Comprehensive Cancer Centers, som också vår kommissionär var inne på. I Sverige har vi i dag tre sjukhus som har blivit certifierade. Det är Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Karolinska Universitetssjukhuset och Skånes Universitetssjukhus. Även om vi kämpar emot är en centralisering av cancersjukvården oundviklig. Den måste bli det. Med 35 nya läkemedel per år och med skenande kostnader för dem kommer cancervården att behöva centraliseras. Vi kanske ska ha sex sådana centrum i Sverige. Sedan betyder det inte att all behandling måste centraliseras. Det finns massor med behandlingar som kan ske på andra sjukhus. Men den avancerade cancersjukvården kommer att behöva centraliseras.

Sedan kan jag lite grann sakna en tydligare styrning. Vi har de nationella vårdprogrammen, och vi har de nationella registren. Men om jag frågar våra nationella register i dag hur många patienter med malignt melanom som har fått immunterapi vet man inte det. Men behandlingen kostar 1 miljon kronor per år. Men man vet alltså inte det. Ger den någon effekt? Det vet man inte heller. Vi har alltså en väldigt dålig återkoppling till vårdprogrammen. Vi har också en omständlig införandeprocess av nya läkemedel, måste jag faktiskt säga. Där tror jag att man måste skala bort några steg. Men det kan vi återkomma till sedan.

Jag ska sammanfatta. När det gäller forskning, forskar alla sjukhus i dag på riktigt? Gör de verkligen det? Ingår alla patienter som har rätt att gå med i studier? Får de denna chans? Nej, det får de inte. Finns det incitament? Ja, det kanske gör det om man skapar Comprehensive Cancer Centers. Då får man ett externt tryck på sjukhusen att de måste göra detta.

När det gäller behandling är det ett ojämlikt införande. Behandlingar införs ojämlikt i Sverige beroende på sjukhus och beroende på lokala budgetar. Kostnaderna hamnar på fel nivåer. Enskilda kliniker drabbas då av jättestora kostnader. Och behandlingar införs långsamt.

När det gäller vårdprogrammen är det oklara mandat i fråga om vem som äger rätten att skriva vårdprogrammen jämfört med vem som ska betala för kostnaden. Tempot att förnya vårdprogram är alldeles för långsamt. Det tar minst ett till två år, medan det kommer i princip ett läkemedel i veckan. Jag kan också säga att det delvis också är bristande kvalitet i våra svenska vårdprogram. Jag tror att man kan göra processen mycket enklare och inte behöva uppfinna hjulet på nytt hela tiden utan exempelvis kopiera från andra länder. Vi saknar också effektiv uppföljning av våra register.

Olivia Wigzell, Socialstyrelsen: Jag tackar för inbjudan och för att jag får möjlighet att vara här.

2021/22:RFR16

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

Inledningsvis måste jag instämma i det som alla de tidigare talarna har sagt om att Sverige har haft ett väldigt långsiktigt, uthålligt och strategiskt arbete med cancerfrågorna. Det har löpande följts upp, bland annat från Socialstyrelsens sida men också på många andra håll. I takt med det har vi reviderat åtgärder och implementeringsstöd. Det som vi sett i uppföljningen är att väldigt mycket positivt har kommit utifrån denna strategi – det långsiktiga arbetet, samsynen, fokuset på kunskap, kompetensutveckling, RCC, standardiserade vårdförlopp och allt som har nämnts här.

Men vi har också fångat en del luckor i vårt arbete. I den senaste uppföljningen gäller det framför allt rehabilitering, förebyggande insatser och att det fortfarande finns variationer. Vi har inte den likvärdighet i kvalitet och tillgång som vi vill ha. Det är också ganska stora variationer bland annat när det gäller hur RCC samarbetar med kommuner och primärvård. Och vi vet att primärvården har en väldigt viktig roll i svensk cancervård. Det har också nämnts här tidigare att barnperspektivet saknas i strategin. Det finns alltså vissa luckor.

Men vi ser också EU:s cancerplan som en mycket ambitiös och viktig plan för att vi som medlemsstat ska kunna ta steg framåt tillsammans med EU. Men

vibedömer, precis som har sagts här av flera tidigare talare, att vi måste jobba mer samordnat nationellt för att kunna få en effektiv implementering både nu och framöver. Den liknar cancerstrategin på många sätt, men den är något mer specifik. Vi ska jobba med implementering, och vi behöver en strategi för hur

viska implementera den på nationell nivå.

Vi ser att vi behöver vara många i fråga om detta eftersom det är många områden som ligger utanför RCC och som adresserar helt andra delar av systemet. I detta arbete finns det, vilket nämndes tidigare av kommissionären, en subgrupp, SGPP, som arbetar med implementeringen. Där är bland annat Socialstyrelsen representerad. Vi bistår med att utse svenska experter, svara på enkätfrågor och tillsätta arbetsgrupper där svenska kompetenser ska vara representerade. Det finns också flera tematiska grupper under denna subgrupp som bland annat jobbar med jämlikhet och med att följa upp det via registerdata.

Till detta arbete med EU:s cancerplan är flera Joint Actions kopplade. Vi har hört om en tidigare med Comprehensive Cancer Centers. Det finns också Joint Actions som handlar om e-hälsa och hur vi kan jobba mer med hälsodeterminanter. Det handlar också om jämlikhetsperspektivet. Även här behöver Sverige ha en väldigt aktiv roll. Tre av dessa pågår, de förenade arbetena, och två kommer att utlysas senare i år.

Jag vill säga något om det förebyggande arbetet. Sverige har haft ett stort fokus på det på senare år, inte minst i omställningen av god och nära vård där det nu är lagreglerat på ett tydligare sätt att vi ska arbeta mer preventivt. Då är också det cancerpreventiva arbetet viktigt. Vi behöver såklart koppla det till frågor om kompetensförsörjning och forskning – kommunernas möjligheter att vara med i forskning om prevention och tidig upptäckt samt primärvårdens möjligheter att ännu mer delta i forskningen här, så att vi inte förlägger all forskning till universitetssjukhus och sjukhus.

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

Vi har också allt vårt arbete i form av nationella riktlinjer som adresserar frågan om det förebyggande arbetet och framför allt ohälsosamma levnadsvanor, där Sverige var väldigt tidigt ute med nationella riktlinjer på detta område i fråga om tobak, alkohol, fysisk aktivitet och kost. Det är frågor som vi vet länkar mycket till våra möjligheter att förebygga cancer. De har också varit kopplade till flera stöd för implementering, inte minst ekonomiska stöd till professionsorganisationerna för att vi ska jobba mer med dessa frågor och med effektiva evidensbaserade metoder för att stödja hälsosamma levnadsvanor.

Vi har nationella riktlinjer om missbruk och beroende, som också är tydligt kopplade till cancer. Nyligen publicerades riktlinjer om obesitas som vi också hoppas ska kunna bidra till det förebyggande arbetet.

Jag ska inte säga något mer om HPV-vaccination utan snarare säga någonting om screening som är mycket viktigt för att på ett tidigt stadium upptäcka cancer. Här vet vi att vi har mycket att göra. Vi har ett bra screeningprogram nationellt i Sverige. Men vi lever med samma luckor år från år – grupper som inte fångas upp av screeningen. Även om vi har bra och evidensbaserade rekommendationer i själva genomförandet kan vi bli mycket bättre.

Vi har nu etablerat ett nytt samverkansforum för enhetlig och effektiv implementering av screeningrekommendationerna. Och vi tittar på hur vi ska kunna ta fram bättre lägesbilder, stöd för regional anpassning, eftersom detta går olika snabbt i olika regioner, och andra åtgärder så att vi kan få en mer jämlik tillgång till screeningen.

Vi anser också att uppföljningen är viktig, och jag tror att vi har en del kvar att göra för att få mer kunskap i uppföljningen – vilka åtgärder vi ska vidta och också sprida goda exempel. Det finns nämligen många bra åtgärder som pågår. Som kommissionären sa var detta ett eftersatt område under pandemin. Så vi kan sätta fart i fråga om det för att se om vi kan ta nya tag.

I fråga om rehabiliteringen släppte vi en rapport i veckan från Socialstyrelsen. Det är också ett område där vi behöver göra mer. Vi ”mappar” också mot EU:s cancerplan. EU:s cancerplan har ju plockat upp två viktiga saker, nämligen vikten av att patienten träffar andra personer som har blivit drabbade av cancer och vikten av digitalt stöd för det. Det finns med i denna canceruppföljning att det jobbas mycket digitalt, och vi kan göra ännu mer där. Det finns många mötesplatser för patienterna, och det är flera på gång. Och detta arbete behöver såklart fortsätta.

Den andra delen som lyfts fram i EU:s cancerplan är det som kommissionären tog upp om hur man ekonomiskt blir drabbad. Det är ett bredare perspektiv. I Sverige har vi inte sjukförsäkringar på samma sätt som man har i andra EU-stater, men vi har fortfarande problem med det som kommissionären nämnde om huslån, andra typer av försäkringar och ekonomiska stöd som vi naturligtvis behöver se över utifrån EU:s cancerplan.

Vi lyfter också fram att vi faktiskt behöver jobba mer med cancerrehabilitering och mer med implementeringen av det nationella vårdprogrammet som RCC i samverkan har arbetat fram och att vi behöver jobba framför allt med

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	patienten. Att tillsammans med patienten utforma och ta fram rehabiliterings-
	planen är väldigt viktigt.
	Till sist: Jämlik cancervård är kopplad till hälsodata och är utpekad i EU:s
	cancerplan. Där ”mappar” det väldigt bra mot det arbete som vi gör från svensk
	sida. Socialstyrelsen, men också andra myndigheter som Digg och E-hälso-
	myndigheten, har i uppdrag att fånga mer hälsodata på läkemedelsområdet,
	när det gäller väntetidsdata och primärvård. Allt detta kommer att vara jätte-
	viktigt för våra möjligheter att följa upp tillgången till en jämlik cancervård av
	god kvalitet och för våra möjligheter att följa upp det preventiva arbetet.
	Vi deltar i en undergrupp om just statistik och indikatorer. Vi tror att det är
	viktigt att hela tiden koppla tydliga indikatorer, apropå långsiktigheten i arbe-
	tet, både till EU:s cancerplan som vi utvecklar tillsammans med andra med-
	lemsstater och såklart till vårt svenska arbete.
	Ordföranden: Vi tar nu en paus och återupptar utfrågningen 11.05 då ledamö-
	terna får möjlighet att ställa frågor till alla våra gäster.
	(PAUS)
	Mikael Dahlqvist (S): Fru ordförande! Jag tackar för intressanta presentationer
	på förmiddagen.
	Min fråga är ganska konkret. Den är ganska svår att svara på, men den är
	viktig. Vi talar om ojämlik vård. Vi har hört det i ganska många år och kon-
	staterat att det är så i vårt land. Min fråga är: Vad gör vi åt detta? Frågan är
	både till Socialstyrelsen och till SKR. Eftersom vi talar om cancersjukvård
	kanske även Hans Hägglund har någon idé om detta. Hur ser vi till att alla får
	rätt behandling?
	Olivia Wigzell, Socialstyrelsen: Jag uppfattar det som att frågan gäller ojäm-
	likhet i den större bilden. Om man tittar på det lite djupare kan man se att det
	går åt rätt håll i vissa avseenden och på vissa områden. Det handlar ju om stora
	hälsosystemsfrågor.
	Om man utgår från vad Världshälsoorganisationen säger är det, för att be-
	kämpa ojämlikheten, ytterst viktigt att bygga ut primärvården. Primärvården
	är första linjens vård, och det är den som ska vara mest tillgänglig. Primärvår-
	den omfattas av både den kommunala primärvården och den regionala primär-
	vården. Det gäller att bygga ut den så att man kan ha snabb tillgång och kon-
	tinuitet. Det är också viktigt med förtroendet för och tilliten till tillgänglig-
	heten. Det handlar om att ha en primärvård som har resurser för att erbjuda
	bästa tillgängliga vård; det kan gälla både psykisk och fysisk ohälsa. Det är en
	sak som WHO brukar peka ut som en nyckel.
	Det andra som WHO pekar ut som en nyckel är att man ska ha låga finan-
	siella trösklar in till hälso- och sjukvårdssystemet för en jämlik vård och hälsa.

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

När OECD och EU utvärderar ligger vi i Sverige i topp här; vi har väldigt låga ekonomiska trösklar tack vare högkostnadsskydd, låga patientavgifter, stora subventioner när det gäller barnsjukvård och vård för de allra äldsta personerna och så vidare. Det sticker fortfarande ut lite när det gäller tandvård, även om vi ligger ganska bra till internationellt också där. Det vi ska jobba med där är att ha fortsatt låga trösklar in ekonomiskt. Då brukar man också väga in sjukförsäkringssystem. Det är väl de två delarna som man pekar ut som väldigt essentiella för jämlikheten.

WHO och OECD har på senare tid också pekat ut den digitala omställningen som viktig för en jämlik hälsa, eftersom alla system nu kommer att vara med i den digitala omställningen – också hälso- och sjukvårdssystemet och omsorgssystemet. Här vet vi redan att ingången är ett digitalt utanförskap. En omställning till heldigitalisering kan förstärka gap och klyftor som vi har. Det kan också förstärka klyftor och gap när det gäller hälsolitteracitet och digital litteracitet över huvud taget – alltså kunskapen om hur man orienterar sig i systemet digitalt.

WHO och OECD har pekat ut att detta är en viktig uppgift att jobba med direkt i den digitala omställningen. Det gäller att titta på hur man inte bara gör mer digitalt utan också hur man i och med digital omställning kan svara mot lagstiftningens krav på jämlik hälsa och jämlik tillgång till god vård och omsorg. Det är väl dessa tre områden som jag skulle peka ut utifrån ett systemperspektiv.

Hans Hägglund, Sveriges Kommuner och Regioner: Mycket klokt har ju sagts här, men jag tror att det är viktigt att vi utbildar medborgare och har en god kommunikation med medborgare om vad som orsakar till exempel cancer. Jag tror också att det är viktigt att vi har möjligheten att följa upp vad vi gör på ett bättre sätt än i dag. Det har till exempel med datadelning och automatöverföring i våra register att göra. I dag ägnar tusentals personer inom vården tid åt att överföra data från ett journalsystem in i ett register, och det blir en fördröjning. Här kan vi agera; vi kan göra det mycket snabbare.

När det landar i verksamheterna är detta en ledarskapsfråga och en systemfråga. Man måste ha en systemförståelse på golvet för hur det fungerar. Det måste också efterfrågas data i regionerna. Det måste finnas ett intresse från regiondirektörerna för hur det ser ut hos dem. Hur många kvinnor är det som genomgår bröstcancerscreening? Hur ser resultatet ut för den här operationen? Jag hör eller ser inte att detta efterfrågas. Vi har ett otroligt starkt fokus på produktion, men vi fokuserar väldigt lite på kvalitet.

Därför välkomnar jag Comprehensive Cancer Centers, som Roger visade. Det finns i dag tre sådana i Sverige, och tre till är på väg in. Det här garanterar en mycket bättre kvalitet, och det inkluderar forskning, utveckling och innovation.

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Johan Hultberg (M): Fru ordförande! Tack till alla deltagare som har varit med
	hittills under dagen för en jättebra förmiddag så här långt!
	Jag tycker att förmiddagen har belyst väldigt många olika områden. Ett om-
	råde som jag gärna skulle vilja rikta lite ytterligare ljus på är frågan om efter-
	vården och rehabiliteringen. Kerstin från Barncancerfonden var inne på detta,
	och hon får gärna utveckla hur vi skulle kunna stärka och förbättra rehabiliter-
	ingen och eftervården, särskilt för barnen. Hans Hägglund får gärna svara lite
	mer övergripande nationellt.
	Till Hans Hägglund skulle jag också vilja ställa frågan hur vi med hjälp av
	hälsodata skulle kunna se till att utveckla svensk hälso- och sjukvård, i syn-
	nerhet cancervård, ytterligare. Här har vi i dag enorma bekymmer med lag-
	stiftning som gör att vi inte kan gräva ur den guldgruva som hälsodata faktiskt
	är. Detta kan vara en viktig resurs för att göra vården mer individanpassad och
	för att kunna göra mer riktade förebyggande insatser och mycket av det som
	flera har varit inne på i sina föredragningar.
	Kerstin Sollerbrant, Barncancerfonden: Jag tackar för frågan. Rehabilitering
	är ju en jättebesvärlig fråga, och det gäller inte bara barncancerområdet utan
	egentligen all rehabilitering. Jag tror att man behöver arbeta på nationell nivå,
	komma överens och ha vårdplaner för uppföljning, så att man kommer överens
	om vilka rehabiliteringsåtgärder som ska vidtas och så att det görs lika i hela
	landet. Det är viktigt att man får en bild av hur det egentligen ser ut i hela
	Sverige. Där kommer det här med registrering och uppföljning in igen.
	Vi har, som många har sagt här i dag, väldigt många register, och en stor
	del av personalen ägnar jättemycket tid åt att registrera i register. Barncancer-
	fonden finansierar också ett nationellt register, men om man tittar väldigt noga
	på dessa register ser man att kvaliteten på dem inte är den bästa. Kvaliteten
	kan bli väldigt mycket bättre, och det är någonting som vi verkligen behöver
	göra någonting åt, så att vi får dessa data och den kunskap som vi behöver för
	att sedan kunna komma till själva åtgärderna.
	När det gäller digitaliseringen gäller det att vi i stället för att vi har massor
	av register som personalen ägnar timmar åt att registrera i får en mer direkt
	övergång från journalen. Det har många pratat om länge, men det behöver
	verkligen bli verkstad när det gäller detta. Det behövs också ett nationellt sam-
	arbete kring rehabiliteringen för att ta krafttag när det gäller detta.

Hans Hägglund, Sveriges Kommuner och Regioner: Detta är såklart viktiga frågor. Vi vill ju förbättra livskvaliteten för våra cancerpatienter. Utvecklingen har gått snabbt. Vi har pysslat med kirurgi, strålning och kemoterapi och haft starkt fokus på att bota patienten, men där har det lite grann tagit stopp. Nu har

vien större kunskap gällande att när fler överlever behöver de också leva ett gott liv.

Rehabiliteringen börjar egentligen i samband med diagnosen – jag tror att det är någonting som man har fått en större förståelse för – och fortsätter sedan

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

livet ut. Den förebygger också andra sjukdomar; den ger inte bara en bättre livskvalitet. SKR och RCC i samverkan har gjort en hel del på det här området. Inte minst har vi en vårdprogramgrupp. Vi har tagit fram vårdprogram, variabler i kvalitetsregister och så vidare för att följa upp detta.

Min erfarenhet är att det första man drar in på i samband med budgetnedskärningar är just möjligheten till rehabilitering. Den som frågar patienterna kan få en upplevelse av att rehabiliteringen nog inte är så bra. Men frågan blir felställd, för vad är rehabilitering? Det är ju allt från fysioterapi till att ha tillgång till en logoped eller psykolog och information om sexuell hälsa. Det är så otroligt brett. Det finns en risk, tycker jag, att man nedprioriterar de här delarna i den produktionsstyrda vården. Där kan man bli bättre.

Vi behöver givetvis också informera patienterna om att ta ett eget ansvar; egenvården blir ju jätteviktig. Vi vet ju att resultatet av en operation blir bättre om man förbereder sig och tränar inför operationen, går ned lite i vikt, dricker mindre och så vidare. Egenvården blir alltså jätteviktig. Där behövs information, kommunikation och utbildning.

Det ställdes en fråga om hälsodata. Det är ju helt grundläggande för att kunna driva utvecklingen i vården. I verksamheterna kan hälsodata användas för den dagliga styrningen. Vi vet att de verksamheter som använder data i den dagliga styrningen kan utveckla sin verksamhet mycket snabbare och på ett mycket mer effektivt sätt. Det är också en utveckling av vården i stort att ha tillgång till data. Det gäller även, som vi var inne på tidigare, att upptäcka de här ojämlikheterna, ta vara på dem och fortsätta att driva mot en mer jämlik vård.

Det är viktigt med hälsodata, framför allt nu när vi har nyare och dyrare läkemedel. Är de effektiva? Är det värt att lägga 4 miljoner på behandling av en blodcancerpatient? Vad får vi ut egentligen? Som Roger var inne på kan vi inte svara på det i dag.

Vi måste kunna besvara de här frågorna. Vi måste kunna förbättra vården. Vi får dock inte öka den andel av bnp som läggs på vården, utan jag skulle säga att vi kan göra det här med befintliga medel om vi prioriterar rätt och kan följa upp på rätt sätt och göra rätt insatser och satsningar.

Per Ramhorn (SD): Vi har i dag bland annat pratat om de standardiserade vårdförloppen inom cancervården. År 2015 införde man detta i Sverige, med Danmark som förebild. Det var bra, men efter sju år med de standardiserade vårdförloppen är resultatet fortfarande inte bra. När det gäller de två stora cancersjukdomarna, bröstcancer och prostatacancer, får mindre än hälften av patienterna vård i tid enligt de standardiserade vårdförloppen, vilket ingen kan vara nöjd med.

Min fråga går till Socialdepartementet. Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för att cancerpatienterna ska få vård inom maximal ledtid inom de standardiserade vårdförloppen?

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Cecilia Halle, Socialdepartementet: Jag skulle nog vilja säga att de standardi-
	serade vårdförloppen trots allt har åstadkommit oerhört mycket för tillgäng-
	ligheten i Sverige. Saken är att förväntningarna är högt ställda, och det maxi-
	mala antalet dagar som sätts upp i varje standardiserat vårdförlopp är satt uti-
	från att allt är optimalt i vården. Utan väntetider, med all personal på plats och
	utan några sjukdomar bland personalen skulle vården inte behöva ta mer än de
	här dagarna. Kraven på de standardiserade vårdförloppen är oerhört högt
	ställda, så jag är egentligen inte förvånad över att man inte når upp till dessa
	ledtider. Men det är oerhört viktigt att man strävar mot det optimala, och det
	är någonting som regeringen har satsat stora medel på sedan satsningen inför-
	des 2015. Regionerna har fått omkring 400 miljoner per år för att vidta de
	åtgärder som de tycker är mest rimliga i den egna regionen för att de ska kunna
	nå det maximala antalet dagar som en åtgärd ska ta.
	Sofia Nilsson (C): Jag tackar för en fantastiskt intressant förmiddag.
	Som ni inledde med att säga kan 40 procent av våra cancerfall förebyggas.
	Jag upplever att vi på ett sätt har lyckats när det gäller rökningen – folk vet att
	rökning kan leda till lungcancer. Men ett område där jag upplever att vi inte
	alls har lyckats på samma sätt i befolkningen är alkohol och fetma. Man har
	inte samma kunskap om att detta kan leda till cancer som man har när det gäller
	rökning.
	Min första fråga går till Socialstyrelsen. Hur tänker man där? Finns det pla-
	ner på en kunskapsuppdatering för befolkningen för att vi ska kunna göra mer
	själva?
	Jag vill fortsätta med att tala om det förebyggande arbetet. Detta är en fråga
	som går till Barncancerfonden och till Cancerfonden. Vi vet att fetma är
	någonting som verkligen är en riskfaktor när det gäller cancer. Ni pratade om
	att barn inte på samma sätt väljer vilka produkter de utsätts för eller vilka pro-
	dukter de äter eller får på bordet av sina föräldrar. Det är ju svårt att gå in och
	styra vad familjer ska välja, men ser ni några konkreta saker som vi på sam-
	hällsnivå skulle kunna göra vad gäller reklam eller exponering för att få bättre
	livsmedel eller för att välja bättre produkter till våra barn? Det går att inspire-
	ras av hur andra länder har gjort.
	Olivia Wigzell, Socialstyrelsen: Jag håller med om beskrivningen – vi har
	mycket kvar att göra när det gäller alkohol och fetma.
	När det gäller alkohol pågår det nu en översyn av riktlinjerna just för att
	titta på kopplingen till bland annat cancer och för att se om vi behöver revidera
	riktlinjerna i det avseendet och lyfta fram detta samband. Det finns inga nor-
	mer i Sverige i form av antal glas eller liknande, men det finns gamla kvarlevor
	som vi behöver adressera i den här översynen. Detta gör vi såklart tillsammans
	med Folkhälsomyndigheten.
	När det gäller fetma, eller obesitas, blir det ju ett stort steg när vi lyfter fram
	detta som en sjukdom. Vi har kunskap om hur man behandlar det. Som

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

patientorganisationerna uttrycker sig ger detta en annan status och tyngd till det här. Kopplingen till cancer finns också i de riktlinjerna.

Kunskapsspridningen till den övriga befolkningen är en fråga som vi jobbar med tillsammans med Folkhälsomyndigheten. Där görs det ett omtag efter pandemin, eftersom vi nu har möjlighet att lägga ännu mer fokus på breda hälsofrämjande insatser i det breda folkhälsopolitiska spektrumet. Det sker bland annat ett samarbete inom ramen för vad vi kallar rådet för statlig kunskapsstyrning, där Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, kommunerna och regionerna ingår tillsammans med andra myndigheter. Där tittar vi nu på hur

viska kunna jobba med folkhälsoåtgärder, information och effektiva insatser. Då blir ju informationen till allmänheten en fråga.

Vad gäller riktad information om kopplingen mellan å ena sidan alkohol och fetma och å andra sidan cancer har vi inget specifikt arbete på gång nu, men det är möjligt att man kan tänka sig det framöver.

Kerstin Sollerbrant, Barncancerfonden: Jag håller verkligen med om det här om kunskap. Att rökning är farligt vet ju alla från väldigt unga år, men när det gäller kost är kunskapsnivån mycket lägre. Jag tror att man måste satsa mycket mer på att få ut den här kunskapen till föräldrarna och framföra budskapet att det är väldigt viktigt att föräldrarna är goda förebilder för sina barn. Det är ju som med att cykla: En förälder kan inte säga att barnen ska ha cykelhjälm utan att själv ha det. Det är likadant här; man måste leva som man lär. Det är väl det viktigaste för att redan under barnaåren förebygga cancer i vuxen ålder.

Det är inte dessa faktorer som gör att barn får cancer, utan det är helt andra faktorer. Det handlar snarare om till exempel genetiska defekter – man tror att 10–20 procent av all barncancer är ärftlig. Det är alltså helt andra faktorer som spelar roll där, men det är klart att barn och föräldrar måste påverkas för att de inte ska få cancer senare i livet.

Lisa Klefbom, Cancerfonden: Tack så jättemycket för frågan!

Det finns såklart jättemycket som behöver göras på just det här området. Vi på Cancerfonden släppte en rapport i våras där vi tittade på vilken politik som finns när det gäller övervikt och att förebygga cancer på det området.

Jag ska nämna två konkreta åtgärder som vi förespråkar i den rapporten. Vi har pratat mycket om en producentavgift för sockersötad dryck. Vi ser att det finns en tydlig koppling mellan å ena sidan sockersötad dryck och å andra sidan övervikt och fetma. Vi tror också att man behöver titta mer på reklam och marknadsföring av ohälsosamma livsmedel och hur detta är riktat mot barn. Där finns det mycket som vi inte vet, men vi vet att detta är någonting som man behöver se över och som man skulle kunna behöva reglera mer eftersom lagstiftningen inte har hängt med.

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Karin Rågsjö (V): Fru ordförande! Tack för en väldigt bra förmiddag, måste
	jag säga! Sverige ligger verkligen i framkant; det kan vi i alla fall vara överens
	om.
	Det är dock en sak som skaver, tycker jag. Det är de regionala skillnaderna
	på diverse områden. Som exempel tar jag implementeringen av screening för
	tjock- och ändtarmscancer, som verkligen verkar ske i långa etapper. Imple-
	menteringen går ju vansinnigt långsamt. Sist ut är Västra Götaland 2028. I
	Stockholm har det här rullat på ett bra tag. Det blir ju vansinnigt ojämlikt för
	personer som inte får det som de behöver.
	Min fråga går till departementet, Socialstyrelsen och SKR.
	Cecilia Halle, Socialdepartementet: Frågan var vad vi gör åt regionala skill-
	nader. Jag skulle säga att ojämlikhet i vården – i det här fallet cancervården –
	är den stora framtidsfrågan. Riskerna för ojämlikhet blir ju inte mindre med
	den utveckling vi ser när det gäller ny diagnostik, screeningmöjligheter och
	behandlingsmöjligheter.
	Jag och departementet är väldigt glada att vi äntligen är på rull med scre-
	ening för tjock- och ändtarmscancer. Detta har tagit alldeles för lång tid; något
	annat kan man inte säga. Vi försöker att göra vad vi kan genom de verktyg vi
	har för att ligga på det nationella arbetet. Vi har haft med de här insatserna
	kring just screening för kolorektalcancer i överenskommelserna. Det är vad vi
	kan göra, och det har avsatts medel för det från nationellt håll.
	Katarina Fredriksson, Socialstyrelsen: Vi har jobbat just med samordningen
	kring screeningfrågorna. Det nationella screeningprogrammet har vi ju tagit
	fram för några år sedan.
	Vi jobbar tillsammans med SKR och RCC i samverkan kring de här frå-
	gorna, där en ny samordnare nyligen har tillsatts som jobbar just med imple-
	menteringen av screening för tjock- och ändtarmscancer. Flera regioner är på
	gång. Arbetet beräknas vara utrullat i Sverige till 2026, det vill säga ett år efter
	det som står i EU:s cancerplan. Men vi är på god väg att rulla ut screeningpro-
	grammet för tjock- och ändtarmscancer i Sverige.
	Hans Hägglund, Sveriges Kommuner och Regioner: Karin, du har helt rätt.
	Men jag vill nyansera bilden lite. Det har varit en studie som har pågått sedan
	2014 fram till ett par år sedan inom området för att vi skulle lära oss hur vi ska
	implementera detta på bästa sätt. Dessutom är det här ett komplext program.
	Det är inte en röntgenbild som man kan titta på, utan det är en undersökning
	där det finns risker. Vi behöver också kompetent personal för att kunna göra
	rätt bedömningar. Man måste ha full respekt för att det är ett komplicerat pro-
	gram.

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

Men här skulle jag gärna se en tydligare styrning. Om Socialstyrelsen rekommenderar ett program kan det inte vara fritt valt arbete i regionerna. Vem vill bo i en region där man inte infört screening? Inte jag i alla fall.

Emma Spak, Sveriges Kommuner och Regioner: Vi har jobbat med vaccinationsprogrammet när det gäller cervixcancer, som inte ligger i Socialstyrelsens rekommendation. Där har vår politiska ledning i SKR fattat beslut om att rekommendera våra medlemmar att samtliga gå in i den studien. Det är ett sätt som vi kan jobba på från den nationella nivån och försöka få till en ökad jämlikhet där. Det är en sådan insats.

Pia Steensland (KD): Jag vill såklart instämma i alla tack för en väldigt gedigen bild av allt från det preventiva arbetet med vård och behandling till forskning. Jag kan också bara instämma med vikten av ett mer samlat nationellt ansvar i de här frågorna.

Jag vill först bara ställa en uppföljningsfråga till Cecilia Halle angående de standardiserade vårdförloppen. Jag tänker att tidsgränserna i de standardiserade vårdförloppen ju är grundade på medicinska bedömningar för hur vi ska få det bästa utfallet av behandlingen och hur vi ska rädda liv.

Ser vi problem med att vi inte kan uppfylla detta? Jag kanske tolkar det fel, men jag tänker att om vi ser problem med bemanning och kompetensförsörjning är det ju där vi måste sätta in insatser för att hitta problemlösningar, i stället för att säga att tidsgränserna i de standardiserade förloppen ska vara målsättningar. Jag vill gärna ha ett förtydligande av hur regeringen tänker där.

Sedan är det detta med kliniska prövningar. Sverige har ju varit ett framgångsland när det gäller att vi faktiskt kan ha den bästa forskningen och den bästa miljön för att ha kliniska prövningar. Jag har ju nåtts av de här signalerna tidigare, när det gäller hur antalet kliniska prövningar minskar i Sverige. Det är otroligt oroväckande.

Roger Bagge, du var inne lite på vad som är orsaken till detta. Kanske du kan kommentera lite kring det? Jag önskar gärna att du gör det. Jag skulle även vilja att ni båda, Roger och Camilla, kunde kommentera lite om hur vi ska få till en bättre samverkan mellan forskningen och den kliniska verksamheten i vård och behandling. Det är så fantastiskt att få ta del av den forskning som du, Camilla, presenterar. Den gör en så stor skillnad för livskvaliteten och behandlingsutfallet.

Cecilia Halle, Socialdepartementet: Vi har ju sedan länge haft ett problem med tillgänglighet i vården, och det var ju en orsak till den här satsningen på standardiserade vårdförlopp. Det man såg 2014 när satsningen kom till var ju att det fanns en särskilt viktig del i väntetiderna just från det att misstanken uppstår till dess att behandling inleds. Här fanns det väldigt stora variationer över landet, och här fanns det mycket att göra. Man vet ju att ju tidigare man

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	upptäcker en tumör eller en cancer, desto bättre chanser har patienten att över-
	leva. Detta är ju känt. Det var orsaken till satsningen.
	Sedan har man grundat ledtiderna. Där det finns evidens har man använt
	den. Då handlar det om medicinsk evidens som säger att det helst inte ska ta
	mer än ett visst antal dagar etcetera. Detta har inte funnits för alla standardise-
	rade vårdförlopp i alla cancersjukdomar. Där det inte har funnits evidens har
	man tittat till exempel på hur snabbt patologen kan analysera ett vävnadsprov
	och komma med sitt svar. Har man då fått svaret att det inte kan gå snabbare
	än två dagar har man satt två dagar som ledtid.
	De standardiserade vårdförloppen är inget ändamål i sig, utan de är ett verk-
	tyg. De är en morot och en styråra för regionerna i deras styrning av vården.
	Professionen vet ju redan detta. Det är professionen som tar hand om konse-
	kvenserna av alla tumörer som är för sent upptäckta, och i de fallen kan resan
	bli mycket längre och få ett mycket tråkigare slut.
	Men jag ser alltså detta som ett verktyg. Det är en rörelse som hela tiden
	måste pågå för att så att säga pressa ut så mycket luft som möjligt ur systemet.
	Att man sedan inte når de optimala ledtiderna och de kortaste väntetiderna kan
	sedan ha med kompetensförsörjning att göra. Kompetensförsörjningen är en
	nyckel till väntetiderna. Så är det verkligen. Det är en stor fråga.
	Regeringskansliet och regeringen kan göra vissa saker som har med utbild-
	ningssystemet och legitimationsfrågor att göra, men just kompetensförsörj-
	ning, arbetsmiljö och personalens förutsättningar att göra sitt jobb ligger på
	regionerna. Men detta är ett komplext system. Självklart är det hela tiden en
	strävan att försöka korta väntetiderna så mycket som möjligt. Det får vi aldrig
	släppa greppet om.
	Roger Olofsson Bagge, Göteborgs universitet: Tack för frågan! Jag tar mig
	friheten att lite besvara den första frågan också. Jag var nämligen med och
	utvecklade de standardiserade vårdförloppen för både bröstcancer och mela-
	nom. Jag tror att många i professionen lite ångrar hur de mötena slutade. Frå-
	geställningen var nämligen: Om ni får oändligt med pengar och oändligt med
	resurser, hur snabbt skulle det då kunna gå? Så har vi utarbetat vårdförloppen
	ifrån det. Det gör att det blir lite som nollvisionen i trafiken. Att alla förstår att
	det aldrig kommer att bli riktigt helt noll döda i trafiken, men man siktar mot
	det.
	Detta gör att vi har lagt väldigt mycket resurser i sjukvården på att försöka
	nå mål som kanske inte riktigt går att nå, vilket har gjort att vi tyvärr har offrat
	andra saker. Jag vill bara framföra att man egentligen kanske borde göra om
	den processen.
	Nu kommer jag till frågan om kliniska studier. Jag tror att det är många
	faktorer som har gjort att det har minskat, bland annat fokus på produktion.
	Nu svänger det. Där tror jag att satsningarna på Comprehensive Cancer Cen-
	ters kommer att vara jätteviktiga. Där måste man forska, för annars har man
	ingen plats. Det blir alltså en tävling i det.

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

Sedan måste man inse att typerna av kliniska studier för patienter har ändrats. Förr gjorde vi många studier med 5 000 patienter som lottades den ena eller andra medicinen. Den typen av studier försvinner och kommer nog kanske inte att återkomma heller. Man har helt enkelt blivit mer innovativ och kan göra mindre studier. Då vänder man sig från industrin inte längre till Sverige, för där levererar andra länder snabbare resultat, helt enkelt.

Men där finns det en uppsida som vi har, och det är vår innovationsförmåga och life science. Om vi tillsammans med industrin också kan erbjuda en uppsida på studierna är de intresserade. Då blir det satsningarna på Comprehensive Cancer Centers, där man knyter ihop klinik, forskning och industri i ett. Jag tror att vi måste tänka om där och marknadsföra oss på ett bättre sätt.

Sedan är det den andra typen av studier, som inte kommer från läkemedelsindustrin utan från oss vanliga forskare, som vi kallar prövarinitierade studier. Där handlar det mycket om förenklingar, regelverk och kostnader. Att göra en läkemedelsstudie i dag som en egen prövare är väldigt svårt och kostsamt. Vi kan få hjälp från Cancerfonden och andra bidragsgivare för att driva det, men där tror jag att man kan göra mycket stora förenklingar och underlätta för forskare att göra de studierna, så att patienter får tillgång till dem.

Camilla Thellenberg Karlsson, Umeå universitet: Klinisk forskning ligger mig väldigt varmt om hjärtat, så det var trevligt att få just den frågan. Jag håller med om mycket som Roger har sagt.

Det är oerhört komplicerat att starta en klinisk prövning som är akademiskt initierad. Det är mycket regelverk, och de ska ju finnas där, för det är för patienternas säkerhet, med etik och regler kring Helsingforsdeklarationen och så vidare. Men det jag också skulle önska är att vi ska sätta tydliga mål för hur många av våra cancerpatienter som ska kunna inkluderas i en klinisk prövning. Har vi ett tydligt mål att jobba mot blir det mer fokus på att vi måste ha resurser. Vi behöver forskningssköterskor som så att säga är dedikerade för att ta hand om patienterna och proverna, att se till att röntgenundersökningarna görs i rätt tid och så vidare.

Comprehensive Cancer Centers är absolut bra, men Sverige är ett väldigt långt land. Är man cancersjuk är det kanske inte så väldigt lätt att resa långt. Man måste skapa möjligheter att ha klinisk behandlingsforskning lite närmare patienterna, så att även mindre sjukhus ges möjlighet att vara med på detta. Det kan naturligtvis kopplas till ett Comprehensive Cancer Center eller ett universitetssjukhus, så att man kan decentralisera lite grann också, även om de mest komplicerade fas 1-prövningarna kanske behöver finnas på ett universitetssjukhus.

Rebecka Le Moine (MP): Jag missade en liten del av den här frågestunden för att jag var tvungen att amma. Det är ju ett sätt att förebygga bröstcancer, men nog om det.

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	Jag undrar om de preventiva åtgärderna. Där betonar man alkohol och tobak
	väldigt starkt, men det sägs inte så mycket om rött kött. Kost nämns ju. År
	2012 hänvisade Cancerfonden bland annat till en amerikansk studie där man
	visade på kopplingen mellan rött kött och cancer. Livsmedelsverket skriver att
	det finns forskning som visar att rött kött ökar risken för cancer. Men ändå
	saknas det i den cancerstrategi som finns nu. Och vad gäller tobak och alkohol
	skulle vi inte nöja oss med att Livsmedelsverket skulle skriva att vi bör und-
	vika det.
	Det står på Livsmedelsverkets hemsida att 500 gram per vecka är rekom-
	mendationen, men eftersom vi inte nöjer oss med en rekommendation vad gäl-
	ler tobak och alkohol utan behöver en större medvetenhet undrar jag hur ni ser
	på detta och hur ni tror att vi kan nå förändring på bästa sätt.
	Jag ställer min fråga till Cancerfonden och Socialstyrelsen.
	Lisa Klefbom, Cancerfonden: Uppfattade jag rätt att du undrar hur vi skulle
	kunna arbeta mer om just rött kött och kopplingen till cancer?
	Detta är en del av den europeiska cancerkodexen, där man just lyfter fram
	rött kött som en cancerfaktor. Vi talar om det i samband med kost, som ju är
	en egen riskfaktor, där rött kött är en del. Det är i detta sammanhang man måste
	belysa det. Det försöker vi göra, och det är en del i att prata om våra kostvanor
	och hur de leder till cancer. Där är rött kött en faktor.
	Karin Elinder, Cancerfonden: Detta är väl en fråga där det hela tiden är viktigt
	att forska för att veta vad man behöver ändra. Sedan finns det ett stort mått av
	kunskapsspridning som kommer in här, precis som när det gäller kopplingen
	mellan alkohol och cancer. När vi nu ser att det finns en koppling måste vi
	göra fler medvetna om det. Det handlar om kunskapsutveckling och möjlig-
	heterna för vårdpersonal att vara medveten om den typen av förändringar, och
	inte minst handlar det om barn och unga, där man behöver sätta in åtgärder för
	kunskap i skolan och så vidare. Det här området handlar om kunskapssprid-
	ningsfokus.
	Olivia Wigzell, Socialstyrelsen: Vi vill såklart instämma i vikten av de breda
	insatserna. Det handlar om konsumentinformation. Vissa länder jobbar ju med,
	som Cancerfonden har lyft fram, skattefrågor och olika strukturer för att styra
	konsumenternas konsumtion.
	Från hälso- och sjukvårdens sida kommer det ju in på levnadsvanor. Då
	handlar det om att göra rekommendationer på alla områden och att involvera
	dietister. Det är likadant med barnhälsovården. Jag bedömer att man har den
	kunskapen där, men jag tror nog att den bredare konsument- och invånarin-
	formationen är viktigare här.

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

Dag Larsson (S): Tack för en mycket intressant förmiddag! Man slås av flera saker. En sak är att svensk cancervård håller väldigt hög kvalitet. Men samtidigt är det oacceptabla geografiska och socioekonomiska skillnader som väcker en hel del funderingar om hur vi skulle kunna bli bättre.

Jag vet att vi riksdagsledamöter kommer att rikta mycket krav gentemot regeringen och sjukvårdshuvudmännen, regionerna, när det gäller hur vi ska kunna få en bättre och mer jämlik cancersjukvård i Sverige.

Av den anledningen skulle jag vilja rikta en fråga till Hans Hägglund från SKR. Vi kommer ju att rikta mängder med krav, så att vi ska få en bättre cancersjukvård utförd av våra regioner. Men vad har regionerna, sjukvårdshuvudmännen, för önskemål och synpunkter på vad staten skulle kunna göra för att vi ska få en bättre cancersjukvård i Sverige?

Hans Hägglund, Sveriges Kommuner och Regioner: I dag arbetar vi med årliga canceröverenskommelser. Jag tror att det skulle vara en stor fördel om det blev mer långsiktighet i dem. Det är en sak. Vi var också inne på att ni kan styra lite tydligare. När Socialstyrelsen har en rekommendation om screeningprogram ska det vara tvingande att genomföra det.

Jag tänker också att vi har haft ett otroligt stort fokus på ledtider. Det är viktigt att patienter utreds standardiserat, men fokus behöver förskjutas mot prevention. Där skulle jag kunna se att man till exempel går från en kömiljard till en preventionsmiljard.

Det är också viktigt att ställa krav på uppföljning, så att regionerna visar ett intresse för resultaten och att det finns en uppföljning där man kan återkoppla till vården. Det behövs också tydligare fokus på FoU-frågorna. Vi diskuterade kliniska studier. I dag följer man upp produktion men inte hur mycket forskning man bedriver, och som Roger visade är ju forskningen helt avgörande för framtida svensk cancervård. Det är väl de delarna som jag tycker skulle kunna vara viktiga.

Camilla Waltersson Grönvall (M): Fru ordförande! Verkligen ett väldigt stort och varmt tack för den här fantastiska förmiddagen då vi har diskuterat dessa viktiga frågor!

Jag kan konstatera att den nationella cancerstrategi som alliansregeringen införde 2009 har tjänat Sverige väldigt väl men att det av olika skäl nu, inte minst det vi har hört här under förmiddagen, finns anledning att uppdatera den. Preventionen är ju ett sådant exempel vi precis nämnde.

Jag beklagar verkligen att statssekreterare Tobias Lundin Gerdås inte hade möjlighet att prioritera att vara med här på den här frågestunden, för han pratade ju väldigt varmt om de viktiga standardiserade vårdförloppen. Flera av mina kollegor har nämnt dem, men jag vill återigen ta upp dem. Jag vill rikta frågan både till de läkare vi har här – Camilla Thellenberg Karlsson och Roger Olofsson Bagge – och till Hans Hägglund, vår nationella samordnare.

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	När det gäller prostatacancer ser vi att vi i dag är nere på en måluppfyllelse
	på 30 procent. Sedan 2018 har det sjunkit från 41 procent till 30 procent. Det
	kan få en allvarlig påverkan på lång sikt när det gäller legitimiteten i systemet
	när man ser att man har så låg måluppfyllelse. För den andra stora cancerfor-
	men, bröstcancer, är vi nere på 44 procent.
	Frågan är: Vad gör vi? Vad behöver ni i er verksamhet för att kunna möta
	dessa problem och förbättra ledtiderna och måluppfyllelsen när det gäller de
	standardiserade vårdförloppen, och vad ser SKR samlat att vi behöver göra för
	att arbeta med detta?
	Vi ser också att pakkeforløp, som är förebilden för våra standardiserade
	vårdförlopp, innehåller mycket mer än de standardiserade vårdförloppen. Är
	det läge för att göra ett omtag? Behöver vi införa mer av pakkeforløp i Sverige
	i stället för de svenska standardiserade vårdförloppen?
	Camilla Thellenberg Karlsson, Umeå universitet: Det är precis som du säger
	att vi när det gäller prostatacancer, som också råkar vara mitt område, inte alls
	fyller målen när man ser till ledtider och den andel som inkluderas och utreds.
	Det är också ganska tydliga regionala skillnader.
	När vi fick uppdraget att ta fram de standardiserade vårdförloppen skulle vi
	göra det efter ett drömscenario, precis som Roger var inne på tidigare. Hur
	lång tid tar det att ta en biopsi? Hur lång tid tar det för den elektroniska remis-
	sen att nå och registreras? Alla små detaljer skulle vi fila på. Hur fort skulle
	det kunna gå när allt flyter perfekt?
	Men så är det ju inte. Det är inte heller medicinskt nödvändigt att ha dessa
	superkorta tider. Där kanske man kan fundera på ett omtag: Vad är medicinskt
	nödvändigt för att det ska bli bra överlevnad? Vad behöver vi, och vad skulle
	vi önska i den bästa av världar?
	Men man måste ändå prioritera med de resurser man har. Inom urologin –
	det handlar om cancersjukdomar som har med urinblåsa, prostata och njurar
	att göra – har alla cancersjukdomar standardiserade vårdförlopp som konkur-
	rerar lite med varandra. Det blir lite undanträngningseffekter när det gäller frå-
	gan vad som ska göras först. Urinblåsecancer är generellt sett en cancer som
	är mer aggressiv, så den måste komma lite före prostatacancer, som ofta har
	ett lite snällare förlopp. Vi måste hela tiden brottas med dessa prioriteringar.
	De resurser man har innebär att det är ett visst antal huvuden som ska göra
	jobbet, och då måste vi fördela. Där har det fallit ut till nackdel för prostata-
	cancer. Det är tråkigt att behöva säga det, men vi skulle kanske behöva några
	fler huvuden och ett omtag i förloppen.
	Roger Olofsson Bagge, Göteborgs universitet: Jag berörde ju den här frågan
	delvis tidigare. Det jag skulle vilja lägga till förutom Camillas jättebra svar
	gäller detta med tvingande åtgärder. Jag tror att måltalen måste justeras till vad
	som är medicinskt rimligt. Det ger ju annars undanträngningseffekter om vi

UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN

2021/22:RFR16

fokuserar på bröst och prostata. Då trängs någon annan patientgrupp undan. Måltalen måste utgå från vad som är medicinskt rimligt.

Sedan är det orimligt att patienter som tror att de har cancer behöver gå tre månader innan de får reda på att de inte har cancer. Vi ska inte glömma bort det perspektivet heller, men det kanske inte ska väga riktigt lika tungt som det har gjort i de standardiserade vårdförloppen hittills.

Sedan kommer detta med tvingande åtgärder. Om man missköter sig, vilket jag och min region gör och egentligen alla gör, vad händer då? Ja, det händer ingenting. Det kommer ett litet stapeldiagram på posten. Så raderar man det, och sedan kommer det nästa år igen. Detta med styrningen måste bli tydligare, inte ur ett regionalt perspektiv utan ur ett statligt perspektiv, när det gäller att påverka regionerna. Processerna sker väldigt olika i regionerna. Så är det.

Hans Hägglund, Sveriges Kommuner och Regioner: När jag läser EU:s cancerplan noterar jag att den här frågan över huvud taget inte tas upp. Det säger kanske en del om det stora fokuset på ledtidsfrågan i Sverige och de nordiska länderna. I Danmark var det för att man hade Europas sämsta canceröverlevnad. Man var tvungen att göra något drastiskt. När vi införde det i Sverige hade vi Europas bästa canceröverlevnad.

Vi kan titta tillbaka och fråga oss: Var detta verkligen de rätta åtgärderna att vidta? Ja, det var det på ett sätt. Vi fick ett standardiserat sätt att utreda våra patienter. Som medborgare kan man känna sig trygg för att alla blir utredda på ett och samma sätt när de söker vård på sin vårdcentral. Det fastnar inte på grund av ett fax eller på grund av att man inte vet vem man ska kontakta på sjukhuset. Det har varit bra, och det har tjänat oss väl.

Vi har två mål, ett 70-procentsmål och ett 80-procentsmål. 70-procentsmå- let innebär att 70 procent av våra cancerpatienter ska inkluderas i ett förlopp. Så är det i riket. Det finns skillnader mellan regionerna, och där kan vi göra lite mer. Men 80-procentsmålet når vi absolut inte. Precis som Camilla är inne på finns det också stora ojämlikheter.

När jag har talat med beslutsfattare och företrädare för vården i regionerna ser jag att det skiljer sig väldigt mycket åt hur man har sett på den här frågan. Har man tagit den på allvar, och hur har man använt sina pengar? Vi vet ju inte det. I vissa regioner ser jag att man inte har gjort så mycket. I andra regioner har man gjort väldigt mycket. Roger var väl inne på detta. Ska vi sätta ett större tryck när vi skickar ut pengarna, eller ska det vara fritt valt arbete? Det är en fråga man måste ställa sig.

När detta startade var det professionen som tog fram idealiska tider i den bästa av världar. Man ska såklart sätta upp en vision och jobba mot den. Men i ett omtag måste man titta på om tiderna är medicinskt motiverade eller inte. Jag tänker att vi kanske inte ska ha så stort fokus på tiderna utan sätta fokus på annat som kan ge värde för patienternas överlevnad. Då handlar det om prevention, att vi upptäcker det tidigare och att vi ger rehabilitering för en bättre

2021/22:RFR16	UPPTECKNINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA UTFRÅGNINGEN
	livskvalitet. Det är några exempel. Det handlar också om hur vi använder vår
	nya diagnostik och våra läkemedel.
	Ordföranden: Tack för frågor och svar! Nu närmar vi oss vår avslutning. Jag
	lämnar ordet till utskottets vice ordförande, Kristina Nilsson, Socialdemokra-
	terna.

Kristina Nilsson (S): Ordförande! Jag är fantastiskt glad över att vi har fått ha den här förmiddagen tillsammans där vi verkligen har satt fokus på vilken utmaning vi har framför oss när det gäller cancerfrågorna.

Det är ett hisnande perspektiv: Var nionde sekund drabbas en människa inom EU av cancer. Ett barn per dag drabbas i Sverige. Egentligen är vi alla berörda på ett eller annat sätt – antingen drabbas vi själva eller också har vi människor i vår närhet som drabbas. Det kan kännas tungt. Men den här förmiddagen tycker jag också har gett oss väldigt mycket hopp, till exempel det

vihar fått höra av Camilla och Roger, som i sitt dagliga arbete arbetar praktiskt med de här frågorna och faktiskt hjälper människor på riktigt i verkligheten.

Jag tror att det viktigaste är att vi på alla nivåer gör allt vi kan tillsammans. Det uttrycktes bra här: Cancerpreventionspolitik är politik som är viktig på riktigt. Vi politiker tycker naturligtvis att all politik är viktig, men jag tror att just när det gäller cancerprevention så har vi väldigt mycket mer att göra. Jag tror att vi behöver samverka och samarbeta på alla nivåer. Det handlar om riksdagen, regeringen, civilsamhällesorganisationer, forskning, företag och profession.

Efter en sådan här gedigen frågestund tänker jag att vi politiker kanske ska ställa en fråga till oss själva: Vad kan vi komma överens om, och vad kan vi göra tillsammans för att vi ska komma längre när det gäller utvecklandet av vård och behandling och när det gäller prevention?

Jag är glad över att vi i socialutskottet har en tradition av att vara duktiga på samarbete och att kunna komma överens. Just när det gäller cancer tror jag att vi kommer att fortsätta att jobba med det väldigt mycket tillsammans.

Med detta vill jag tacka alla er som har varit här i dag. Er expertkunskap har hjälpt oss att både öka vår kunskap och kanske ge oss nya tankar och perspektiv kring den viktiga fråga som det här faktiskt är.

Varmt tack för i dag och på återseende och återhörande!

2021/22:RFR16

BILAGA

Presentationer

Bilder som visades av Tobias Lundin Gerdås,

Socialdepartementet

Svensk och europeisk cancerstrategi

Tobias Lundin Gerdås, statssekreterare socialdepartementet

Socialdepartementet 1

Svensk cancerstrategi

•Nationell cancerstrategi sedan 2009

•5 övergripande mål

•Inrättande av sex regionala cancercentrum

Socialdepartementet 2

2021/22:RFR16

BILAGA PRESENTATIONER

Svensk cancerstrategi

•Långsiktig inriktning för det nationella arbetet med cancervården

•Årlig överenskommelse

Socialdepartementet 3

Svensk cancerstrategi

•Ökade anslag till hälso- och sjukvård

•Andra satsningar

•Utrotning av HPV och livmoderhalscancer

•Förebyggande insatser

•Pilotprojekt inom utveckling av gensekvensering

•Nationell Life Science strategi

Socialdepartementet 4

EU:s plan mot cancer

•En EU-gemensam cancerplan sedan 2021

•Sveriges ordförandeskap i EU våren 2023

•Cancerkonferens i Stockholm

•European Health Data Space

Socialdepartementet 5

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

Bilder som visades av Hans Hägglund, Sveriges Kommuner och Regioner

Offentlig utfrågning i socialutskottet

om svensk och europeisk

cancerstrategi

Hans Hägglund

Nationell cancersamordnare, SKR

Ordförande RCC i samverkan

2022-06-02

Hans Hägglund | Nationell cancersamordnare, SKR

EU - några fakta om cancer

•2.7 miljoner cancerfall

•1.3 miljoner dödsfall i cancer

•1/4 av världens cancerfall

•100 miljarder euro/år

•Ojämlik cancervård

•40% av cancerfallen kan förebyggas

•3% till hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder

2022-06-02

Hans Hägglund | Nationell cancersamordnare, SKR

Sverige - en nationell cancerstrategi

2022-06-02

Hans Hägglund | Nationell cancersamordnare, SKR

2021/22:RFR16 BILAGA PRESENTATIONER

Canceröverenskommelsen 2022
	Insatserna i överenskommelse delas in i fyra områden:
	• Prevention och tidig upptäckt
	• Tillgänglig och god vård
	• Kunskapsutveckling, kompetensförsörjning och forskning
	• Tillgång till och användning av medicinska teknologier
	Till varje område kopplas ett antal insatser som ska
	genomföras 2022
	ÖK omfattar 530 miljoner kronor för 2022
2022-06-02	Hans Hägglund \| Nationell cancersamordnare, SKR

Den svenska cancerstrategin - kunskapsstöd

2022-06-02 Hans Hägglund | Nationell cancersamordnare, SKR

	Fortsatta utmaningar		- ojämlik vård
	SVF	Läkemedel
	Örebro vs Norrbotten 97% vs 63%	Sydöstra vs Väst 10 vs 2.7
	(Cancercentrum.se, 2020)	(Antal per 100 000 invånare, Socialstyrelsen, 2020)
	Bröstcancerscreening	Överlevnad
	Bollnäs vs Tidaholm 93% vs 51%	Stockholm vs övriga regioner överlevnad
	(Cancerfonden, 2021)	(Wålinder G, CancerReports, 2022)
2022-06-02	Hans Hägglund \| Nationell cancersamordnare, SKR

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

Europeiska cancerplanen (2021)

ReK och EESK har lämnat yttranden som antagits vid plenarsessionerna december -21 respektive juni-21

EU:s cancerplan en rekommendation
2022-06-02	Hans Hägglund \| Nationell cancersamordnare, SKR

Europeiska cancerplanen

Planen är strukturerad runt fyra centrala åtgärdsområden:

1.Förebyggande insatser

2.Tidig upptäckt

3.Diagnos och behandling

4.Cancerpatienters och canceröverlevares livskvalitet

10 flaggskeppsinitiativ, flera stödjande åtgärder

2022-06-02

Hans Hägglund | Nationell cancersamordnare, SKR

EU:s forsknings och innovationsprogram - Horisont Europa 2021-2027

Fem uppdragsområden (missions):

Horisont Europas budget: 95,5 miljarder euro

2022-06-02

Hans Hägglund | Nationell cancersamordnare, SKR

2021/22:RFR16 BILAGA PRESENTATIONER

Den europeiska cancerplanen
Prevention	•	Tvärsektoriellt engagemang
Tidig diagnostik	•	Tar oss bort från silos och stuprör
Precisionsmedicin	•	Tydlig målsättning
Canceröverlevares livskvalitet	•	Digitalisering och datadelning
	•	Nya partnerskap och nätverk
Patient- och anhörigfokus	•	Stor budget
Barnperspektiv	•	Forskning och innovation

2022-06-02

Hans Hägglund | Nationell cancersamordnare, SKR

Sammanfattningsvis

Cancerområdet är i fokus inom EU, det ger oss möjligheter att påverka, utveckla och förstärka arbetet med den nationella cancerstrategin

•Kan bidra till ökad jämlikhet och förbättrad kvalitet i cancervården

Det finns stora möjligheter för Sverige att bidra till och lära av den fortsatta utvecklingen inom cancerområdet i EU

•Finns behov av att utreda hur den europeiska cancerplanen integreras i den svenska cancerstrategin

I Sverige är det flera aktörer involverade i arbetet med EUs cancerplan

•Finns behov av samordning och samarbete

2022-06-02

Hans Hägglund | Nationell cancersamordnare, SKR

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

Bilder som visades av Kerstin Sollerbrant, Barncancerfonden

Därför finns

Barncancerfonden

•Ett barn per dag insjuknar i cancer

•Barncancer är den vanligaste dödsorsaken bland barn mellan 1-14 år

•Svåra medicinska utmaningar kvarstår

•Förbättra livsvillkoren för barncanceröverlevare

•Stöd till barnet och dess närstående

Barncancer är inte vuxencancer

•Inte livsstilsrelaterat

•Andra typer av cancer

•En kropp som växer och utvecklas – 70 % drabbas av sena komplikationer

•En heterogen grupp med unika behov

2021/22:RFR16

BILAGA PRESENTATIONER

Barncancervården fungerar bra

•Omkring 1000 barn behandlas för cancer varje år

•Ett föredöme för att skapa trygghet och tydlighet för barnet och dess närstående

•Starkt nationellt och internationellt samarbete för utvärdering och utveckling

Utvecklingsområde 1:

Ökad överlevnad

•15 % av de barn som drabbas av cancer överlever inte

•Behov av nya typer av behandlingar särskilt anpassade för barn

Utvecklingsområde 2:

Sena komplikationer

•För många är priset för överlevnad högt

•70 % av barnen som överlever sin cancer drabbas av sena komplikationer

•30 % av de sena komplikationerna är allvarliga och flera är potentiellt livshotande

•Exempelvis sekundärcancer, infertilitet, hormonella problem och förvärvade hjärnskador

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

Utvecklingsområde 3:

Övergången till vuxenvården

•Cirka 310 unga personer övergår från barncancervården till vuxensjukvården varje år

•En sömlös övergång mellan barn- och vuxensjukvård

Utvecklingsområde 4:

Psykosocialt stöd

•Bättre psykosociala insatser till hela familjen

•Syskon bör betraktas som anhörig för att säkerställa tillgång till rätt hjälp

Forskningen är avgörande

•Femårsöverlevnaden har ökat från 50 % till 85 % de senaste 40 åren

•Nya behandlingar inger hopp

•För gårdagens barncancerpatienter

•För dagens barncancerpatienter

•För framtidens barncancerpatienter

•Helhetsperspektiv– ett läkemedels hela livscykel

•Nationella satsningar är inte tillräckliga

2021/22:RFR16

BILAGA PRESENTATIONER

Forskningen är avgörande

Tre särskilt viktiga utmaningar:

•Barn måste få tillgång till nya cancerläkemedel på samma villkor som vuxna

•Internationellt samarbete krävs för att fler svenska patienter ska ingå i kliniska studier

•Okända långtidseffekter ställer höga krav på långtidsuppföljning

En barncancervård i världsklass

Barnperspektivet ska vara en central del i:

•Utvecklingen av svensk cancervård

•Forskning & utveckling av nya läkemedel under läkemedlets hela livscykel, från forskning till långtidsuppföljning

•En reviderad, nationell cancerstrategi för Sverige

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

För mer information:

•Barncancerfondens årsrapport 2021 (maj 2022)

•De osynliga syskonen – Barncancerfondens förslag till stöd för syskon till barn med cancer (april 2022)

•Glappet – Barncancerfondens förslag till bättre samverkan mellan vård och skola (februari 2022)

Kontakt:

Elin Frisk, socialpolitisk expert

E:elin.frisk@barncancerfonden.se

T:073-867 82 03

Kerstin Sollerbrant, senior forskningsexpert

E:kerstin.sollerbrant@barncancerfonden.se

T:070-525 58 62

Bilder som visades av Emma Kristensson Bennwik,

Cancerfonden

2021/22:RFR16	BILAGA PRESENTATIONER
	Bilder som visades av Camilla Thellenberg Karlsson, Umeå
	universitet

KONVENTIONELL

CANCERBEHANDLING

Strålbehandling i fokus

Camilla Thellenberg Karlsson

Överläkare, adjungerad universitetslektor

BEHANDLINGSARSENALEN

•(Operation)

•Cytostatika

•Strålbehandling

•Målinriktad behandling

•Immunterapi

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

FOKUSPUNKTER

•Minska biverkningar

•Hypo-fraktionering – färre men större stråldoser

•Boost – öka dosen till delar av tumören

•Teknikutveckling

ANDNINGSSTYRD

STRÅLBEHANDLING

2021/22:RFR16

BILAGA PRESENTATIONER

FLYTTA PÅ KÄNSLIGA ORGAN

Flytta undan ändtarmen från strålområdet

GULDMARKÖRER –

TRACKING

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

KORTARE BEHANDLINGSPERIOD-

HYPOFRAKTIONERING

8 veckor, 39 behandlingar				2,5 veckor 7 behandlingar

Scandinavian Hypo Trial

Widmark A et al. The Lancet 2019

ULTRA-HYPOFRAKTIONERING

Siffror från det Svenska Prostatacancerregistret (NPCR)

2021/22:RFR16

BILAGA PRESENTATIONER

BRÖSTCANCER

ULTRA-HYPOFRAKTIONERING

Fast forward studien, 5 behandlingar mot 15

ÖKAD DOS TILL DELAR AV TUMÖREN- STYRT

AV BIOLOGI OCH BILD

FLAME studien, Nederländerna

Kerkmeijer et al. ESTRO 2020 and JCO 2021

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

HUR SKA MAN KUNNA SE TUMÖREN?

MAGNETKAMERA

T2w	ADC	DCE-MRI	Boost
			område?

van Schie et al., 2018 (FLAME)

HUR SKA MAN KUNNA SE TUMÖREN?

PET-KAMERA

PSMA PET/MRI

ACETATE PET/CT

2021/22:RFR16

BILAGA PRESENTATIONER

SKRÄDDARSY STRÅLBEHANDLINGEN

TILL VARJE PATIENT

NÄSTA STEG, KOMBINERA

MR-Linac

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

ATT TA MED HEM

Teknikutveckling

Lägre grad av biverkningar

Sparar resurser

Bildundersökningar

Bilder som visades av Roger Olofsson Bagge, Göteborgs universitet

Svensk cancervård -framtida utmaningar

Roger Olofsson Bagge

Docent, Överläkare

Sahlgrenska Comprehensive Cancer Center vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs Universitet

GÖTEBORGS UNIVERSITET	\| KIRURGI – Roger Olofsson Bagge

2021/22:RFR16

BILAGA PRESENTATIONER

1894 William Halsted

GÖTEBORGS UNIVERSITET

MODERN BEHANDLING AV BRÖSTCANCER

SCREENING

MÅLSTYRD

BEHANDLING

KEMOTERAPI

ANTIHORMONELL

BEHANDLING

STRÅLBEHANDLING

KIRURGI

GÖTEBORGS UNIVERSITET

FÖRBÄTTRAD ÖVERLEVNAD ÖVER TID

Andel patienter som lever efter 5 år från 1970 till 2011

GÖTEBORGS UNIVERSITET

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

1	Har Sverige en cancervård i världsklass?
2	Varför har vi det?
3	Kommer vi att ha det om 10 år?
4	Vad är hoten?
	Bröstcancer som exempel
GÖTEBORGS UNIVERSITET

Antal patienter avlidna i bröstcancer per 100.000 invånare (åldersjusterat)

Wojtyla et al . European trends in breast cancer mortality, 1980–2017 and predictions to 2025. EJC 2021

GÖTEBORGS UNIVERSITET

Antal patienter avlidna i bröstcancer per 100.000 invånare (åldersjusterat)

Wojtyla et al . European trends in breast cancer mortality, 1980–2017 and predictions to 2025. EJC 2021

GÖTEBORGS UNIVERSITET

2021/22:RFR16	BILAGA PRESENTATIONER

Wojtyla et al . European trends in breast cancer mortality, 1980–2017 and predictions to 2025. EJC 2021

GÖTEBORGS UNIVERSITET

VARFÖR ÄR VI DUKTIGA?

GÖTEBORGS UNIVERSITET

VARFÖR ÄR VI DUKTIGA?

FORSKNING

Forskning är framtiden

Ger patienter möjligheter

Ger kliniker erfarenheter

Skapar innovativ miljö

GÖTEBORGS UNIVERSITET

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

VARFÖR ÄR VI DUKTIGA?

FORSKNING

Forskning är framtiden Ger patienter möjligheter Ger kliniker erfarenheter Skapar innovativ miljö

SCREENING

MÅLSTYRD

BEHANDLING

KEMOTERAPI

ANTIHORMONELL

BEHANDLING

STRÅLBEHANDLING KIRURGI Vi har all behandling

GÖTEBORGS UNIVERSITET

VARFÖR ÄR VI DUKTIGA?

FORSKNING

Forskning är framtiden Ger patienter möjligheter Ger kliniker erfarenheter Skapar innovativ miljö

SCREENINGVÅRDPROGRAM

MÅLSTYRD

BEHANDLING

KEMOTERAPI

ANTIHORMONELL

BEHANDLING

STRÅLBEHANDLING

KIRURGI
Vi har all behandling	Rätt behandling
		till rätt patient

GÖTEBORGS UNIVERSITET

VARFÖR ÄR VI DUKTIGA?

FORSKNING

Forskning är framtiden Ger patienter möjligheter Ger kliniker erfarenheter Skapar innovativ miljö

SCREENINGVÅRDPROGRAM

MÅLSTYRD

BEHANDLING

KEMOTERAPI

ANTIHORMONELL

BEHANDLING

STRÅLBEHANDLING

KIRURGI
Vi har all behandling	Rätt behandling
		till rätt patient

INNOVATIV, EFFEKTIV OCH JÄMLIK VÅRD

GÖTEBORGS UNIVERSITET

2021/22:RFR16

BILAGA PRESENTATIONER

KOMMER VI ATT VARA DUKTIGA OM 10 ÅR?

GÖTEBORGS UNIVERSITET

ANTAL KLINISKA STUDIER I SVERIGE MINSKAR

GÖTEBORGS UNIVERSITET

MASSIV ÖKNING AV NYA BEHANDLINGAR

GÖTEBORGS UNIVERSITET

BILAGA PRESENTATIONER2021/22:RFR16

TYVÄRR 100 GÅNGER ÖKADE PRISER

GÖTEBORGS UNIVERSITET

KOSTNADSUTVECKLING ONKOLOGI SAHLGRENSKA

miljoner

400

350	Läkemedel	Personal
	Läkemedel	Personal

300

250

200

150

100

2016

2017

2018

2019

2020

2021

GÖTEBORGS UNIVERSITET

KOSTNADSUTVECKLING ONKOLOGI SAHLGRENSKA

miljoner

400

350	Läkemedel	Personal
	Läkemedel	Personal

300

250

200

150

100

2016

2017

2018

2019

2020

2021

GÖTEBORGS UNIVERSITET

2021/22:RFR16

BILAGA PRESENTATIONER

LÖSNINGAR OCH UTMANINGAR

GÖTEBORGS UNIVERSITET

PRECISIONSMEDICIN

GÖTEBORGS UNIVERSITET

PRECISIONSMEDICIN

GÖTEBORGS UNIVERSITET

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

PRECISIONSMEDICIN

Kompetens

Styrning

GÖTEBORGS UNIVERSITET

FRÅGOR OCH SVAR

Kompetens		Styrning

		Vem
Vem har		bestämmer
kompetens att		egentligen om
ge nya		införandet av
behandlingar?		nya
		behandlingar?

GÖTEBORGS UNIVERSITET

SVAR

Centralisering=

Comprehensive

Cancer Centers

GÖTEBORGS UNIVERSITET

2021/22:RFR16 BILAGA PRESENTATIONER

	SVAR
Centralisering=	Tydligare styrning
Comprehensive	och uppföljning
Cancer Centers



		Nationella
		vårdprogram
		vårdprogram

?
?		Nationella
		Nationella
?		register
?
?

GÖTEBORGS UNIVERSITET

SAMMANFATTNING

FORSKNING

SCREENINGVÅRDPROGRAM

MÅLSTYRD

BEHANDLING

KEMOTERAPI

ANTIHORMONELL

BEHANDLING

Forskar alla sjukhus?	STRÅLBEHANDLING
Ingår alla patienter?	KIRURGI
Finns incitament?	KIRURGI
Finns incitament?	Ojämlikt införande		Oklara mandat
			Oklara mandat
		Långsamt tempo
	Långsamt införande	Långsamt tempo
	Långsamt införande	Bristande kvalitet
	Kostnader på fel nivå	Bristande kvalitet
	Kostnader på fel nivå	Ingen uppföljning
		Ingen uppföljning

GÖTEBORGS UNIVERSITET

Svensk cancervård -framtida utmaningar

Roger Olofsson Bagge

Docent, Överläkare

Sahlgrenska Comprehensive Cancer Center vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs Universitet

GÖTEBORGS UNIVERSITET	\| KIRURGI – Roger Olofsson Bagge

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

Bilder som visades av Olivia Wigzell, Socialstyrelsen

Offentlig utfrågning i socialutskottet om svensk och europeisk cancerstrategi

Olivia Wigzell

2022-06-02

En nationell cancerstrategi för framtiden

2021/22:RFR16

BILAGA PRESENTATIONER

Hälsoprogrammet EU4Health 2021–2027

Sveriges kunskapsmyndighet för vård och omsorg

Styrgrupp för hälsofrämjande och prevention – subgrupp cancer

Sveriges kunskapsmyndighet för vård och omsorg

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

Förebyggande insatser

God och nära vård
Nationella riktlinjer för
• prevention och	Vaccination HPV
behandling vid
ohälsosamma	Livmoderhalscancer
levnadsvanor	screening

•missbruk

•obesitas

Sveriges kunskapsmyndighet för vård och omsorg

Socialstyrelsen samordnar Sveriges cancerscreening

•Detta sker genom att Socialstyrelsen

–samverkar med RCC och regionernas nationella arbetsgrupper för screening

–samordnar föreskrifter, rekommendationer och vårdprogram för tydligare styrning

–anordnar olika mötesforum med screeningprogrammen och andra aktörer

–utvecklar sin utvärdering och uppföljning – förbättringsförslag till regionerna som följs upp med tätare intervall

–bedriver omvärldsbevakning för att förbereda bedömningar av nya program.

För att möta ambitionen i EU:s cancerplan om screening behövs ett tydligt mandat om samordning.

Socialstyrelsen deltar i arbetet med EU:s nya rekommendationer om screening.

Sveriges kunskapsmyndighet för vård och omsorg

2021/22:RFR16

BILAGA PRESENTATIONER

Cancerrehabilitering – förslag till utveckling

•En mer jämlik cancerrehabilitering

•Patientens behov i centrum

•Mötesplatser och samarbete med civilsamhället

•Uppföljning av de rehabiliterande åtgärderna

•Utveckling av det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering

Sveriges kunskapsmyndighet för vård och omsorg

”Inequalities registry”

Syftar till att följa upp vård och behandling av cancer i de olika länderna för att kunna göra jämförelser mellan länderna och mellan olika regioner inom länderna och på så sätt arbeta med att utjämna dessa skillnader.

Sveriges kunskapsmyndighet för vård och omsorg

BILAGA PRESENTATIONER

2021/22:RFR16

Mer information finns på:

www.socialstyrelsen.se

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2019/20
2019/20:RFR1	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 24 september
	2019
2019/20:RFR2	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Seminarium om livslångt lärande
2019/20:RFR3	KULTURUTSKOTTET
	Att redovisa resultat
2019/20:RFR4	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Regeringens resultatredovisning för UO15 och UO16 –
	utbildningsutskottets uppföljningar 2012–2018
2019/20:RFR5	FINANSUTSKOTTET
	Hur påverkas den finansiella stabiliteten av cyberhot, fintech och
	klimatförändringar?
	En översikt av forskning, aktörer och initiativ
2019/20:RFR6	NÄRINGSUTSKOTTET
	Uppföljning av beslutet att bilda Sveriges export- och investerings-
	råd
2019/20:RFR7	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om finansiell stabilitet den 29 januari 2020. Fin-
	tech och cyberhot – Hur påverkas den finansiella stabiliteten?
2019/20:RFR8	ARBETSMARKNADSUTSKOTTET, KULTURUTSKOTTET,
	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET, SOCIALUTSKOTTET,
	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning på temat psykisk hälsa i ett Agenda
	2030-perspektiv
2019/20:RFR9	UTBILDNINGSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning inför den forskningspolitiska propositionen
2019/20:RFR10	TRAFIKUTSKOTTET
	Mobilitet på landsbygder – forskningsöversikt och nuläges-
	beskrivning
2019/20:RFR:11	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Forskarhearing om den representativa demokratins utmaningar i po-
	lariseringens tid
2019/20:RFR:12	CIVILUTSKOTTET
	Civilutskottets offentliga utfrågning om överskuldsättning
2019/20:RFR:13	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken 10 mars 2020

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2020/21
2020/21:RFR1	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 20 oktober
	2020
2020/21:RFR2	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Uppföljning av tillämpningen av gymnasiereglerna
2020/21:RFR3	NÄRINGSUTSKOTTET
	Sveaskogs samhällsuppdrag om markförsäljning – en uppföljning
2020/21:RFR4	NÄRINGSUTSKOTTET
	Artificiell intelligens – Möjligheter och utmaningar för Sverige och
	svenska företag
2020/21:RFR5	TRAFIKUTSKOTTET
	Punktlighet för persontrafik på järnväg – en uppföljning
2020/21:RFR6	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Digitalt seminarium om uppföljningen av tillämpningen av gymna-
	siereglerna den 26 november 2020
2020/21:RFR7	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Lantbrukets sårbarhet – en uppföljning
2020/21:RFR8	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om finansiell stabilitet – Risker i kölvattnet efter
	covid19-pandemin
2020/21:RFR9	SOCIALUTSKOTTET
	Digital offentlig utfrågning med anledning av Coronakommissionens
	delbetänkande om äldreomsorgen under pandemin
2020/21:RFR10	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 16 mars 2021
2020/21:RFR11	CIVILUTSKOTTET
	Uppföljning av lagen om kollektivtrafikresenärers rättigheter
	– hur har lagen fungerat för resenärerna?
2020/21:RFR12	TRAFIKUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om järnvägens punktlighet
2020/21:RFR13	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om Riksbankens rapport Redogörelse för
	penningpolitiken 2020
2020/21:RFR14	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om rapporten Lantbrukets sårbarhet –
	en uppföljning
2020/21:RFR15	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport Svensk
	finanspolitik 2021
2020/21:RFR16	SOCIALUTSKOTTET
	Digital offentlig utfrågning om sjukdomen ME/CFS och infektions-
	utlöst trötthetssyndrom
2020/21:RFR17	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Nyheter i sociala medier – en forskningsöversikt av användning och
	effekter ur ett medborgarperspektiv

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2021/22
2021/22:RFR1	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den
	19 oktober 2021
2021/22:RFR2	SOCIALUTSKOTTET
	Socialutskottets offentliga utfrågning om precisionsmedicin
2021/22:RFR3	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om finansiell stabilitet – Sårbarheter och mot-
	ståndskraft i ekonomin i ljuset av ökande skulder hos hushåll och
	kommersiella fastighetsföretag
2021/22:RFR4	FINANSUTSKOTTET
	Utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2015–2020
2021/22:RFR5	FINANSUTSKOTTET
	Evaluation of the Riksbank’s Monetary Policy 2015–2020
2021/22:RFR6	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 3 mars
	2022
2021/22:RFR7	ARBETSMARKNADSUTSKOTTET
	Uppföljning av nyanländas etablering –arbetsmarknadsstatus med
	särskilt fokus på kvinnorna
2021/22:RFR8	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Uppföljning och utvärdering av tillämpningen av utskottsinitiativ
2021/22:RFR9	KULTURUTSKOTTET
	Uppföljning av delar av den svenska friluftslivspolitiken
2021/22:RFR10	NÄRINGSUTSKOTTET
	Innovationskritiska metaller och mineral – en forskningsöversikt
2021/22:RFR11	SOCIALUTSKOTTET
	Hälso- och sjukvård för barn och unga i samhällets vård
	– en utvärdering
2021/22:RFR12	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om AP-fondernas placeringar av buffertkapitalet i
	pensionssystemet den 26 april 2022
2021/22:RFR13	FÖRSVARSUTSKOTTET
	Sveriges deltagande i fem internationella militära insatser – en upp-
	följning av konsekvenserna för den nationella försvarsförmågan
2021/22:RFR14	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport Svensk finans-
	politik 2022
2021/22:RFR15	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om Riksbankens redogörelse för penningpolitiken
	2021 den 10 maj 2022