Offentligt sammanträde med utfrågning av Riksbankens direktion om penningpolitiken 2023

Rapport från riksdagen 2023/24:RFR18

Rapporter från riksdagen 2023/24:RFR18

Finansutskottet FiU

Oﬀentligt sammanträde med utfrågning av Riksbankens direktion om penningpolitiken 2023

ISSN 1653-0942

ISBN 978-91-7915-105-8

ISBN 978-91-7915-106-5

Riksdagstryckeriet, Stockholm 2024

2023/24:RFR18

Förord

Som ett led i finansutskottets årliga utvärdering av penningpolitiken höll finansutskottet ett offentligt sammanträde den 28 maj 2024 med en utfrågning av Riksbankens direktion om penningpolitiken 2023. Vid sammanträdet deltog förutom finansutskottets ledamöter riksbankschef Erik Thedéen och vice riksbankscheferna Anna Breman, Per Jansson och Aino Bunge samt professor John Hassler, professor Per Krusell och professor Roine Vestman.

Ett viktigt underlag för utskottets utvärdering är den redogörelse för penningpolitiken det föregående året som Riksbanken sammanställer och publicerar i detta syfte. Därutöver har utskottet gett i uppdrag åt Centrum för penningpolitik och finansiell stabilitet (Cemof) vid Stockholms universitet att utvärdera penningpolitiken 2023. Den resulterande rapporten Svensk penningpolitik 2023 (2023/24:RFR15) har skrivits av professor John Hassler, professor Per Krusell och professor Roine Vestman. Rapporten presenterades och diskuterades vid det offentliga sammanträdet.

I det följande redovisas de uppteckningar som gjordes vid sammanträdet och de bilder som föredragshållarna visade vid sina presentationer.

2023/24:RFR18

Innehållsförteckning
Förord .............................................................................................................	3
Program ..........................................................................................................	5
Uppteckningar från det offentliga sammanträdet............................................	6
Bilaga
Bilder från det offentliga sammanträdet .......................................................	43

2023/24:RFR18

Program

Datum:	Tisdagen den 28 maj 2024
Tid:	Kl. 9.00–11.15
Plats:	Andrakammarsalen
Deltagare:	Riksbankschef Erik Thedéen samt vice riksbankscheferna
	Anna Breman, Per Jansson och Aino Bunge samt professo-
	rerna John Hassler, Per Krusell och Roine Vestman.

Program

9.00

Finansutskottets ordförande Edward Riedl (M) inleder utfrågningen.

9.05

Presentation av rapporten Svensk penningpolitik 2023 av professor Roine Vestman.

9.20

Riksbankschef Erik Thedéen redogör för penningpolitiken 2023 och kommenterar forskarnas slutsatser i rapporten Svensk penningpolitik 2023.

9.35

Finansutskottets ledamöter ställer frågor till och diskuterar med riksbanksdirektionen och rapportförfattarna.

11.15

Finansutskottets vice ordförande Mikael Damberg (S) avslutar utfrågningen.

2023/24:RFR18

Uppteckningar från det offentliga sammanträdet

Ordföranden: Klockan är slagen, och finansutskottets sammanträde är öppnat. Vi har i dag ett offentligt sammanträde med utfrågning av Riksbankens direktion och av forskare om penningpolitiken 2023, alltså föregående års penningpolitik.

Jag vill hälsa alla här i salen varmt och hjärtligt välkomna till detta offentliga sammanträde, och lika välkomna är ni som följer oss via webb-tv eller SVT Forum.

Med oss i dag för att svara på finansutskottets frågor har vi Riksbankens direktion med riksbankschef Erik Thedéen och vice riksbankschefer Anna Breman, Aino Bunge och Per Jansson. Därutöver har vi också med oss professor John Hassler, professor Per Krusell och professor Roine Vestman från Stockholms universitet. Ni är alla varmt och hjärtligt välkomna till finansutskottets sammanträde.

Dagens utfrågning är ett led i finansutskottets återkommande och årliga utvärdering av penningpolitiken. Vid utfrågningen kommer vi att få en presentation av rapporten Svensk penningpolitik 2023, som tagits fram på finansutskottets vägnar av Centrum för penningpolitik och finansiell stabilitet, Cemof.

Rapporten är skriven på Stockholms universitet, och det är andra året i rad som Cemof gör detta på utskottets uppdrag. Årets rapport är skriven av professor John Hassler, professor Per Krusell och professor Roine Vestman, som alla som sagt är med vid denna utfrågning.

Vi kommer att börja dagens sammanträde med att Roine Vestman presenterar rapporten, som innehåller en utvärdering av Riksbankens penningpolitik med fokus på föregående år. Efter det följer en inledande presentation av riksbankschef Erik Thedéen. Därefter kommer finansutskottets ledamöter i partiernas storleksordning att ha möjlighet att ställa frågor och eventuellt komma med synpunkter.

Först hälsar vi Roine Vestman välkommen fram för presentation av rapporten Svensk penningpolitik 2023.

Roine Vestman, Stockholms universitet: Rapporten är som sagt skriven av John Hassler, Per Krusell och mig själv. Jag är föreståndare för Centrum för penningpolitik och finansiell stabilitet, som har fått uppdraget av finansutskottet.

Jag tänkte inleda med att beskriva lite hur uppdraget till oss är formulerat. Vi har alltså fått i uppdrag att utvärdera penningpolitiken med fokus på 2023 och hur väl Riksbanken har uppfyllt prisstabilitetsmålet.

Vi har också fått i uppdrag att bedöma om Riksbankens åtgärder kan antas ha lett till det avsedda resultatet, om åtgärderna inte har varit mer långtgående

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

än vad som behövts och om det avsedda resultatet har stått i rimlig proportion till kostnader och risker.

För att göra analysen och utvärderingen har vi använt direktionens och Riksbankens penningpolitiska protokoll, Riksbankens penningpolitiska rapporter och andra data och annan dokumentation från framför allt Riksbanken.

Jag tänkte inleda med att säga något allmänt om Riksbankens roll och om Riksbankens penningpolitiska verktyg. Riksbankens allra främsta uppgift är att upprätthålla förtroendet för inflationsmålet på 2 procent.

Man kan se inflationsmålet som ekonomins nominella ankare. Med detta menas att alla ekonomins aktörer – hushållen, företagen och andra – ska ha förtroende för inflationsmålet och ha förväntningar om att inflationen på lite sikt kommer att röra sig mot 2 procent. Om alla ekonomins aktörer förväntar sig detta säger man att förväntningarna är förankrade vid målet.

För att uppnå detta har Riksbanken flera verktyg. Det främsta är såklart att bestämma styrräntan, men Riksbanken har också andra verktyg såsom att köpa och sälja räntebärande papper, vilket på engelska kallas quantitative easing och quantitative tightening, samt att kommunicera hur man ser på den ekonomiska utvecklingen och framför allt inflationen.

Anledningen till att jag nämner detta på ett så pass övergripande plan är att 2023 var ett speciellt år. Det var ett år då inflationen föll samtidigt som penningpolitiken stramades åt. Det är inte ett typiskt skolboksexempel på hur penningpolitik bör bedrivas. Normalt sett tänker man att om inflationen faller ska också styrräntan falla.

Vi anser att den penningpolitik som fördes under 2023 ändå var rätt givet de omständigheter som rådde. Anledningen till detta är att det finns en viktig skillnad mellan skolboksexemplet och praktiken. I skolboksexemplet antar man att inflationsmålet är 100 procent förankrat, det vill säga att det finns full trovärdighet hos inflationsmålet på 2 procent. I praktiken måste Riksbanken värna och försvara inflationsmålet och upprätthålla förtroendet. Jag kommer tillbaka till detta.

Om vi tittar närmare på penningpolitiken under 2023 mer i detalj ser vi att den främsta åtgärden var att styrräntan höjdes i steg från 2,5 procent till 4,0 procent under året. Även andra åtstramande åtgärder gjordes. Man ökade den effektiva inlåningsräntan för affärsbanker hos Riksbanken, man började sälja statsobligationer och man kommunicerade räntebanor som avvek från marknadens förväntningar. Sammantaget är detta en ganska stor åtstramning.

Vad motiverar åtstramningen? Jag har redan berört detta lite grann. Man kan förvisso säga att inflationsutfallen tidigt tydde på en gynnsam utveckling där inflationen gradvis föll. Vi vet nu i efterhand att inflationen enligt KPIF toppade redan i slutet av 2022.

Men – och det är ett viktigt men – vi vill betona att osäkerheten kring denna utveckling var stor under året och att det fanns en risk för avankring av förväntningarna, det vill säga att ekonomins aktörer inte längre skulle uppfatta inflationsmålet som helt trovärdigt. Detta motiverade åtstramningen.

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	Jag vill illustrera den osäkerhet som rådde med tre bilder. Den första bilden
	visar utvecklingen för KPIF-inflationen under de fyra senaste åren. Bilden
	visar också hur olika typer av varor och tjänster har bidragit till KPIF-infla-
	tionen.
	Vi ser att under 2021 och 2022, när inflationen tog fart, bidrog energipriser
	till stor del till den totala inflationen. Under 2023 förändrades detta. Tjänste-
	priserna bidrog mer och mer till inflationen, och det var ett starkt tecken på att
	den inhemska efterfrågan var starkare än förväntat, vilket motiverade en åtstra-
	mande penningpolitik.
	En annan illustration av osäkerheten kan man få om man fokuserar på ny
	statistik för inflationen. Normalt sett läggs störst fokus på inflationen under de
	senaste tolv månaderna. Den framgår av den blå heldragna linjen i den graf
	som nu visas på skärmen. Direktionen, som ska fatta beslut om penningpoliti-
	ken, fokuserar ofta på de senaste utfallen för att få en bättre bild av var ekono-
	min befinner sig just nu.
	Om man beräknar medelvärdet för antingen de sex senaste inflationsutfallen
	eller de tre senaste inflationsutfallen får man den röda respektive den gröna
	linje som visas i grafen på skärmen. Där ser man tydligt hur hoppiga linjerna
	är, det vill säga att det fanns en stor osäkerhet om utvecklingen under året.
	Man kan illustrera detta ännu tydligare och sätta sig in i direktionens situa-
	tion vid septembermötet, då man höjde styrräntan från 3,75 till 4,0 procent.
	Vid den tidpunkten hade direktionen information om augustiutfallet för KPIF.
	Det senaste utfallet var då 4,7 procent, vilket är betydligt högre än
	inflationsmålet, och medelvärdet för de tre senaste månaderna var fortfarande
	långt över 2 procent. En tredje osäkerhetsfaktor var valutakursen, som fortsatte
	att försvagas under större delen av året, med ett befarat genomslag på inflationen.
	Uppfyllde då Riksbanken målet, och var de penningpolitiska avvägning-
	arna rätt? Vårt svar är ja. Vi illustrerar detta i de två grafer som nu visas på
	skärmen.
	Den vänstra grafen visar inflationsförväntningarna bland ekonomins olika
	aktörer. Den visar alltså vad ekonomins aktörer förväntar sig att inflationen
	kommer att vara om ett år, om två år och om fem år. Vi ser i grafen att infla-
	tionsförväntningarna under 2023 gradvis faller mot målet, vilket är ett tydligt
	tecken på att målet är förankrat och att en avankring inte har skett. Det är
	kanske den allra viktigaste och mest centrala delen av måluppfyllelsen.
	I den högra grafen ser vi på samma sätt att inflationstakten gradvis faller
	mot målet, och i slutet av året är KPIF-inflationen obetydligt eller marginellt
	högre än inflationsmålet på 2 procent.
	Mot bakgrund av utfallet och med tanke på osäkerheten och risken för
	avankring av förväntningarna menar vi att penningpolitiken var väl avvägd.
	Vi har också utvärderat Riksbankens kommunikation i vid bemärkelse.
	Riksbankens kommunikation är viktig av åtminstone två skäl, dels för att styra
	ekonomin, vilket jag kommer tillbaka till alldeles strax, dels för att öka trovär-
	digheten för Riksbankens penningpolitik i allmänhet och därmed också för in-
	flationsmålet.

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

Man kan säga att det har skett ett paradigmskifte i synen på Riksbankens kommunikation sedan tidigt 2000-tal. Numera anses det att centralbanker bör vara transparenta och tydligt motivera sina åtgärder, för det ökar förtroendet för penningpolitiken. Riksbanken anses allmänt vara ett föredöme i detta avseende internationellt.

För 2023 har vi två specifika anmärkningar. Det gäller räntebanorna, och det gäller kommunikationen av kurssäkringen av valutareserven.

Vad är då räntebanor? Riksbanken har en arbetsprocess för räntebanan, och den involverar både tjänstemän och direktionen. Ytterst är det direktionen som fattar beslut om räntebanan vid varje penningpolitiskt möte. Denna process saknar motsvarighet hos Federal Reserve och ECB men anses av de flesta vara föredömlig.

Räntebanan publiceras i den penningpolitiska rapporten och sträcker sig tre år framåt. För den tidsperiod som vi studerar sträcker den sig fram till 2026. Den är ett verktyg och kan påverka förväntansbildning, alltså synen på framtida styrräntor, vilket på engelska kallas forward guidance. Den kan också bidra till ett intelligentare samtal om penningpolitiken, som före detta vice riksbankschef Martin Flodén uttryckte det i sitt sista tal som vice riksbankschef i april.

Hur såg då räntebanorna ut under 2023? Den översta grafen, som nu visas på skärmen, visar Riksbankens räntebanor vid de fem penningpolitiska beslutstillfällena. Vi ser att styrräntan enligt Riksbanken förväntas befinna sig på en hög nivå under hela 2024 och så gott som hela 2025.

I den undre grafen visas motsvarande förväntningar som finansmarknaden har och som bygger på prissättning av finansiella instrument. I de banorna ser

viatt det finns en förväntan om att Riksbanken kommer att sänka styrräntan redan under 2024. Detta gäller för alla fem räntebanor. Med andra ord tror inte finansmarknaden på den räntebana som Riksbanken har publicerat.

De räntebanor som Riksbanken publicerat är heller inte uppenbart förenliga med den generella makroprognos som Riksbanken publicerar. Kvalitativt liknar de heller inte Federal Reserves närmaste motsvarighet, som kallas dot plots, eller för den delen Norges Banks räntebanor.

Kort sagt förstår vi inte varför banorna såg ut som de gjorde. Vi ser här en risk för att räntebanan, om den ofta uppfattas som osannolik, kan tappa rollen som ett penningpolitiskt verktyg. Om den gör det ser vi också en risk för att Riksbankens allmänna förtroende kan naggas något i kanten.

Slutligen vill vi poängtera att vi ser tecken på att Riksbanken omprövar räntebanans roll genom att den nu presenteras på ett nytt sätt i den penningpolitiska rapporten. Vi kommenterar dock inte detta närmare i rapporten.

Vad är Riksbankens valutareserv? Jo, det är en portfölj av räntebärande papper, framför allt amerikanska statsobligationer, men även andra utländska statspapper. Om Riksbanken väljer att sälja av dessa statspapper får den snabbt tillgång till amerikanska dollar, euro och andra valutor. Det främsta syftet med att ha en sådan reserv av utländska valutor är att kunna ge likviditetsstöd i utländsk valuta till svenska banker vid en kris. Man kan också tänka sig att

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	valutareserven kan användas på andra sätt, till exempel genom att intervenera
	på valutamarknaden i penningpolitiskt syfte. Det är dock ovanligt och ganska
	kontroversiellt.
	Över tid har de finansiella riskerna i valutareserven ökat som en följd av
	beslut som Riksbanken har fattat. År 2012 ökades valutareserven med 100
	miljarder kronor, och så sent som 2021 förändrades finansieringsformen när
	man fasade ut lån som Riksbanken hade tagit hos Riksgälden. I september
	2023 fattade Riksbanken ett beslut som de facto minskade de finansiella ris-
	kerna genom att kurssäkra en fjärdedel.
	Varför fattades beslutet om kurssäkring? Vi rapportförfattare har en viss
	oro för att det delvis var penningpolitiskt motiverat. Om så är fallet borde det
	ha diskuterats på det penningpolitiska direktionsmötet, och i så fall vore det
	ett större och mer kontroversiellt beslut än vad det framställts som. Det alter-
	nativa skälet – vilket är det skäl som framförs – var att minska risken för stora
	förluster för Riksbanken och därmed skydda den finansiella ställningen och
	stärka den finansiella och politiska självständigheten.
	Beslutet hade också andra konsekvenser. Det bidrog till att årets resultat
	blev 10 miljarder bättre och dessutom till att krisberedskapen sänktes något.
	Givet kommunikationen runt beslutet kan vi inte säga säkert vilka motiv som
	låg bakom.
	En bredare frågeställning är om Riksbankens finansiella ställning och de
	risker som Riksbankens balansräkning är exponerad mot är begränsande för
	Riksbanken, det vill säga att de gör det svårare för Riksbanken att bedriva en
	optimal penningpolitik. Detta är en viktig fråga som vi diskuterar i slutet av
	rapporten.
	Vi har också kommenterat vanlig kritik mot Riksbanken under året, men i
	brist på tid kommer jag inte att närmare gå in på det. Vår sammanfattning är
	att målet för penningpolitiken var väl uppfyllt och att besluten under året var
	väl avvägda, men vi har viss specifik kritik kring kommunikationen.
	Ordföranden: Denna rapport, som finansutskottet har beställt, är som sagt en
	del i ledet av utvärderingen av föregående års penningpolitik av Riksbanken.
	Nu kommer vi att få höra riksbankschef Erik Thedéen redogöra för pen-
	ningpolitiken 2023.
	Erik Thedéen, Riksbanken: Tack för inbjudan att komma till finansutskottet!
	Det är viktigt för Riksbanken att dessa utvärderingar görs och att vi får reflektera
	bakåt i tid – man tenderar ju att reflektera mycket framåt i tid. Detta är ett sätt
	att lära.
	Det här året har präglats av många svåra avvägningar. Jag tänkte gå ige-
	nom lite grann om hur vi har sett på dessa olika frågor under året. Det kommer
	säkert att vara en viss överlappning med Roine Vestmans föredrag.
	Inflationen var tillbaka till målet i slutet av 2023. Skälet till att vi bedrev
	den här penningpolitiken var insikten om att inflationen är skadlig. Den är

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

skadlig för långsiktig tillväxt. Det här har varit tufft för många hushåll. Framför allt har den höga inflationen varit tuff, vilket ibland glöms bort i debatten. Framför allt för hushåll med små marginaler är det inflationen i sig som är tuff, men kombinationen har gjort det svårt. Alternativet att inte göra något hade dock varit värre.

Avvägningen har varit att göra detta så balanserat som möjligt, det vill säga att höja, dämpa aktiviteten och få ordning på inflationen utan att bromsa den onödigt mycket. Under året har vi sett att kombinationen av penningpolitiken och avtagande utbudsstörningar har lett till detta – det är alltså inte bara penningpolitiken. Självklart har också kraftigt fallande energipriser, elpriser till exempel, bidragit till detta. Vi i Riksbankens direktion noterar att utvärderarna tycker att penningpolitiken har varit väl avvägd.

Mycket av debatten och diskussionen på Riksbanken och runt Riksbanken har handlat om hur mycket penningpolitiken behöver stramas åt. Det har varit en genuint svår fråga. I början på året fanns det en stor osäkerhet om hur inflationsprocessen såg ut i ekonomin.

Under 2022, men även under inledningen av 2023, blev vi hela tiden förvånade och överraskade negativt. Därför skruvade vi upp räntebanan och signalerade då att penningpolitiken antagligen behövde vara mer åtstramande än vad vi först hade antagit. Det kan vara bra att ha i bakgrunden här. Det finns ju en diskussion om att vår räntebana har signalerat en alltför åtstramande politik, men i det här läget var det faktiskt precis tvärtom.

Hade det då varit bäst att hoppas på det bästa, apropå att det ibland har sagts i debatten att man bara borde avvakta att utbudsstörningarna skulle försvinna? Svaret är nej, menar vi. Jag noterar att samma bedömning görs i utvärderingarna.

Detta tar dock inte bort att det är dessa frågeställningar vi har brottats med under året. Hur skulle utbudsstörningarna de facto påverka ekonomin? Hur skulle den starka efterfrågan som kom efter pandemin påverka ekonomin? Hur skulle de preferensförändringar – jag kommer in på detta sedan – som skedde under och efter pandemin påverka inflationen? Hur skulle den mycket höga räntekänsligheten i svensk ekonomi påverka transmissionen av de högre räntorna? Allt detta var saker som vi hade att bedöma och fundera kring vid de fem räntemöten som vi hade under förra året.

Nästa bild är inte helt enkel att läsa. Den högra grafen visar KPI exklusive energi, och den vänstra visar KPI inklusive energi. Vad den ska visa är att KPIF, alltså inklusive energi, föll mycket kraftigt. Man kan här få intrycket av att vi i någon mening redan var hemma i slutet av året och att det var mycket branta fall. Men som ni ser på bilden som visar inklusive energi var utvecklingen inte riktigt så bra när man tittar på just detta mått på den underliggande inflationen.

Det som visas på nästa bild har Roine redan gått igenom, men jag tänkte ändå ta er igenom bilden. Inflationen började drivas upp av energipriser – den ljusblå linjen. Sedan följde varor och livsmedel som drev på inflationen – dessa har jag slagit ihop i den röda linjen. Vi toppade på en bit över 10 procent,

2023/24:RFR18

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

men det var ungefär 8 procent i början på 2023. Sedan föll livsmedels- och varupriserna. Energipriserna började driva ned inflationen, alltså KPIF.

Det som fortfarande var trögt var dock tjänstepriserna. Detta pratade vi i direktionen mycket om i vår kommunikation, och det gjorde också olika ledamöter i inlägg på våra penningpolitiska möten. Det var alltså den blå stapeln på bilden en bit in på 2023 som var oroande, och den var också oroande i slutet på 2023.

Vi hade under en tid ett ganska kraftigt skifte i efterfrågan. Jag har i olika sammanhang pratat om att jag tror att detta är en ganska viktig faktor. Vi hade utbudsstörningar, som vi har pratat om. Under pandemin hade vi ett kraftigt fall i allmän efterfrågan, men när det gäller vissa fritidsvaror – illustrerat i den vänstra grafen – gick efterfrågan faktiskt upp. Det gäller trädgårdsredskap, husdjur och en del andra sådana saker. Där var det en ökad konsumtion. Som visas i den högra bilden minskade dock konsumtionen dramatiskt av sådant som innebär kontakt med andra människor, till exempel hotell och restaurang.

När sedan pandemin var över skiftade detta ganska dramatiskt. Vi fick en mycket kraftig uppgång, till exempel när det gäller hotell, restaurang, utrikesresor och en del annat, medan fritidsvarorna föll. Jag visar detta för att det är en sak att prata om det samlade utbudet och den samlade efterfrågan, men i detta ryms ganska stora variationer som var specifika för den här konjunkturcykeln och den här uppgången och därmed den här inflationsprocessen.

Penningpolitiken är ett grovt instrument. Den slår hårt mot vissa sektorer. Nästa bild visar hur hårt den har slagit mot hushållens konsumtion i reala termer, som föll under 2022 och fortsatte vara svag under 2023. Detta var delvis en önskad effekt av penningpolitiken. Det låter måhända hårt och tufft, men om det blir lite tuffare med konsumtionen och hushållen efterfrågar lite mindre blir det genom detta helt enkelt svårare att höja priserna.

När det gäller de delar som är väldigt räntekänsliga har det varit drakoniska fall. Hushållen har helt enkelt inte varit benägna att ta upp nya stora lån för att köpa nya bostäder. Därför faller bostadsinvesteringarna mycket kraftigt.

Andra delar av ekonomin har dock hållit emot ganska väl. Vi ser att BNP har legat ganska nära noll under ett par års tid, och fram till ungefär i mitten på förra året fortsatte sysselsättningen att stiga. Detta kan man se som en svag utveckling, men den var klart starkare än vad många förväntade sig. Detta hade

viockså att ta hänsyn till i vår penningpolitik som framför allt under det första halvåret präglades av att vi var överraskade över att efterfrågan var så stark, vilket skulle ha kunnat påverka inflationen på ett negativt sätt.

Nästa bild har jag tagit med för att illustrera en annan oro vi hade under året, nämligen vad gäller växelkursens genomslag. Grafen visar varupriser i Sverige och Norge. Under förra året diskuterade vi en hel del om att genomslaget av den svaga kronan tycktes vara starkare i en miljö med hög inflation. En sådan miljö hade vi ju under 2023. Ni ser på bilden att varupriser i Sverige och i Norge steg mycket kraftigt.

Något som inte visas på bilden är att om man skulle ta med andra länder här, till exempel andra euroländer, står Sverige och Norge ut. Det är en kraftigare

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

ökning i varupriser, och varupriserna har ett ganska stort importinnehåll. Det ligger alltså ganska nära till hands att tänka sig att detta har en växelkurskoppling. Detta gjorde att vi var oroliga över kronans utveckling under föregående år.

Roine pratade en del om vikten av att ha förankrade inflationsförväntningar. Det hade vi till stor del under förra året. Den nedre blå linjen är på fem års sikt. Det är en viktig indikator. Vi såg också att de kortsiktiga inflationsförväntningarna steg. Helt hemma var vi inte, men man ska se de här förankrade inflationsförväntningarna i ljuset av att Riksbanken agerade och höjde räntorna. Hade vi inte gjort det är det stor risk för att det hade blivit avankrat och att inflationsförväntningarna hade stigit. Då hade kostnaden för att få tillbaka inflationen och inflationsförväntningarna varit mycket högre – då hade vi alltså behövt höja räntan ännu mer.

Att inflationsförväntningarna var så välförankrade beror till dels, menar jag, på att Riksbanken agerade, men det beror också i stor utsträckning på att

vihar en ordnad och klok lönebildning i Sverige. Här står vi ut jämfört med många andra länder. När jag träffar kollegor ute i Europa är det en stor oro, och det är det även i många andra delar av världen. Men i Sverige har vi väldigt tydligt en lönebildning som har tagit sikte på 2 procents inflation för att därmed få till reallöneökningar på sikt, även om man har fått ta reallönesänkningar på kort sikt.

Vi hade en normalisering av balansräkningen. Riksbanken började köpa svenska obligationer redan 2015. Då var det uttalade syftet att få upp inflationen, som då var alldeles för låg, genom det som kallas QE, alltså statspapper. Sedan kom coronakrisen. Då köptes de här papperen också i syfte att få finansiell stabilitet, det vill säga att se till att vi inte skulle få krascher på de finansiella marknaderna. Sammantaget ledde detta till ett mycket stort innehav av statspapper och en stor ränterisk, och detta har haft effekter på Riksbankens kapital, vilket vi i andra sammanhang har diskuterat.

Under 2023 förföll obligationer – det var den stora delen. Vi gjorde också aktiva försäljningar, så kallat aktivt QT. Sverige och Storbritannien är faktiskt de enda länderna i världen som gör detta. Vi ser då att innehavet minskade från drygt 800 till drygt 600 miljarder, alltså drygt 200 miljarder. Det fortsatte ned

iganska snabb takt. Det innebär att ränterisken i den här portföljen minskar, och därmed även riskerna för balansräkningen.

Under slutet av året blev vi tryggare med inflationsprognoserna, och vi hamnade i ett läge där det började närma sig att vi inte skulle fortsätta höja. Men jag tänkte ändå ta er med på vilka lägen vi hade vid de olika mötena.

Vi höjde fram till och med september. Men när vi diskuterar internt på Riksbanken är novembermötet det som var det allra mest centrala. Då hade vi fortfarande ganska hög inflation. Det stod och vägde. Efter en rad räntehöjningar var frågan om vi skulle gå vidare och säkra inflationsmålet för att vara helt säkra på att inflationen skulle komma ned eller om vi skulle våga avvakta.

Vi valde det senare och sa att troligen är räntetoppen nådd. Men vi hade fortfarande en viss så att säga signalering om att det skulle kunna komma fler räntehöjningar. Därefter fortsatte prognoserna slå in, och prognoserna visade

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	på en ganska kraftigt fallande inflationstakt. Det gjorde att vi kunde bli alltmer
	säkra på att toppen var nådd. Sedan har vi under det här året fortsatt signalera
	i den riktningen, och vi har också sänkt räntan.
	Låt mig då säga någonting om det här med hur man kan kommunicera
	kring penningpolitiken, som utvärderarna tar upp.
	Det är alltid osäkert vilken penningpolitik som behövs för att stabilisera
	inflationen kring målet; det tror jag att vi kan vara helt eniga om. Jag tycker
	att det finns en hel del poänger i den kritik som förs fram här om att vi bättre
	ska förklara när vår räntebana kraftigt avviker från det som marknaden signa-
	lerar. Men jag tycker också att man ska ha realistiska förväntningar på vad en
	sådan här förklaring kan leda till. Låt mig ta några exempel på hur snabbt de
	här förväntningarna på marknaden kan förändras.
	I november 2023, alltså i november förra året, indikerade marknadsför-
	väntningarna för det här året att vi skulle komma att sänka två gånger.
	I januari, alltså två tre månader senare, förväntade sig marknaden att vi
	skulle sänka fyra till fem gånger. En dubblerad sänkningstakt hade alltså mark-
	naden då börjat förvänta sig.
	I maj i år var förväntningarna nere på två till tre sänkningar igen. Den här
	bilden illustrerar det hoppandet.
	Var det beroende på att marknaden gjorde kraftiga revideringar av sina
	konjunkturbedömningar för svensk ekonomi? Var det beroende på att man
	gjorde kraftiga revideringar av sina inflationsbedömningar för svensk eko-
	nomi? Svaret är nej. Det här är väldigt mycket drivet av amerikansk penning-
	politik, som under den här tiden svängde kraftigt, för där var det ganska stora
	förändringar i de makroekonomiska lägena.
	Att jag säger detta är därför att det är ett ganska svajigt träd att hålla sig i
	om man ska utgå alltför mycket från marknadsförväntningarna. Jag håller med
	om att det ändå bör vara så att vi ska förklara våra räntebanor på ett tydligt sätt
	och i viss mån också göra det relaterat till marknaden. Men marknaden är som
	sagt ganska svajig.
	Låt mig avsluta med att säga någonting om valutasäkringen, som alltså inte
	är penningpolitik. Jag blev lite förvånad av att utvärderarna tvekade inför det,
	för vi var övertydliga om detta både på presskonferensen, i pressmeddelanden
	och i de underliggande promemorior som ligger bakom det beslutet, så där
	tycker jag inte att det kan råda någon tveksamhet.
	Skälet till detta var att vi tycker att detta är sund riskhantering. Vår bedöm-
	ning var och är att kronan var undervärderad. Här har vi hänvisat till olika
	studier; bland annat har IMF tittat på detta och indikerat att någonstans runt 15
	procents undervärdering kanske är det man kan tycka.
	Vi hade också under ett antal år byggt upp betydande vinster på grund av
	valutaförsvagningen, som då låg på våra värderegleringskonton. I det läget,
	med en stark tro på att kronan skulle försvagas och med stora vinster som vi
	redan hade gjort, tyckte vi att det helt enkelt var sunt att i någon mening låsa
	in något av de vinsterna. Det tjänar skattebetalarna väl, och det tjänar också
	Riksbankens trovärdighet väl. Det är därmed väldigt tydligt för oss att det här

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

inte är penningpolitik. Men jag tycker även här att utvärderarna har ett antal kloka synpunkter och tankar om det här som det alltid finns anledning för oss att återkomma till och kommunicera bättre kring.

Nu pratade jag om valutasäkring trots att det alltså inte är penningpolitik. Jag är extra tydlig med det innan jag byter bild.

Vi har en period bakom oss där jag menar att inflationsmålet har testats på riktigt allvar för första gången sedan det infördes. Vi har haft obalanser, ganska kraftiga sådana, mellan utbud och efterfrågan. Det drev upp inflationen på den högsta nivån sedan målet infördes. Nu är vi tillbaka runt 2 procent igen, och inflationsmålspolitiken verkar därmed ha klarat testet. Men låt mig påminna om att inflationsmålspolitiken inte bara handlar om att inflationen ska vara låg. Den handlar om att inflationen ska vara låg för att det ska vara en bas för en god och stabil och uthållig tillväxt.

Vi är därmed i en ny fas i penningpolitiken, och jag ser fram emot att nästa år stå här och blicka tillbaka på hur 2024 tedde sig. Nu har vi fullt upp med att försöka blicka framåt på 2024 och se vilken politik vi ska föra.

Ordföranden: Nu har vi fått höra Centrum för penningpolitik och finansiell stabilitet redogöra för sin rapport, och vi har fått höra riksbankschefen.

Nu kommer det att ges möjlighet till finansutskottets ledamöter att ställa frågor tre och tre i partiernas storleksordning.

Vid svaren kommer jag att be riksbanksdirektionen och kanske särskilt riksbankschefen att fundera på vem som ska svara på vilken fråga så att inte alla svarar på alla frågor. På samma sätt får jag be er från Cemof att fundera på vem som svarar på vilken fråga, så hinner vi med fler frågeställningar.

Det är klart att om man har någonting som kraftigt avviker från någon kollega får man självfallet göra sin röst hörd i detta, men tanken är att förfara på detta sätt.

Mikael Damberg (S): Ordförande! Tack till Cemof för en väldigt spännande rapport! Den ger inte bara en offentlig granskning av Riksbankens agerande utan också en mer publik diskussion om Riksbankens vägval som jag tror är viktig framöver. Det är också en möjlighet att lära.

I förra årets rapport var ni lite mer explicit kritiska till att räntehöjningen inte skedde tillräckligt tidigt, men det var också en diskussion om obligationsköpens roll och så där. I år är det mer fokus på kommunikation och räntebanorna förra året.

När man är politiker vill man dra slutsatser, och nu börjar vi hamna i ett läge där vi har gått igenom en period av hög inflation och starka prisökningar. Det har påverkat företag och tillväxten, och det har påverkat människor.

Det jag tycker är intressant i hela den här diskussionen är effekten av penningpolitiken kopplad till fördelningspolitik. Ni skriver på lite olika sätt om detta, och jag vet att Riksbanken kommenterat det tidigare.

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	Jag tycker att det är ett intressant sista kapitel där ni redogör för lite olika
	moment där forskningen inte är så utbyggd och där ni menar att det behövs
	mer forskning. Jag tycker att det är intressant, för nu har vi en offentlig debatt
	som säger att nu vänder det i svensk ekonomi och nu börjar det gå bättre för
	hushållen.
	Det här är väl en sanning för många med bolån, men de som inte har så
	höga bolån kommer att se sin ekonomi vara ganska begränsad också fortsätt-
	ningsvis. Vi får ganska många larmrapporter om att just svaga grupper har det
	väldigt tufft. De har fått ännu mindre marginaler och egentligen minus därför
	att löneökningarna inte har varit så starka medan kostnadsökningarna har funnits
	där.
	Jag skulle gärna vilja få någon form av reflektion om det sista kapitlet. Vad
	tycker ni är viktigast att reflektera över och dra lärdomar av ur det här perspek-
	tivet också för kommande granskningar? Det är viktigt för oss att förstå vad
	det är vi behöver gräva lite mer i.
	En sak som varken ni skriver om eller Riksbanken nu kommenterar särskilt
	mycket är frågan om prissättningsbeteendet. Ska man tolka det som att Riks-
	banken inte är lika orolig för prissättningsbeteendet nu som tidigare?
	Förut såg vi en situation där löntagarna tog väldigt stort ansvar för att hålla
	igen i löneökningarna för en ansvarsfull lönebildning medan företag och andra
	sektorer passade på att höja priserna på ett sätt som vi inte var vana vid under
	en sådan här kostnadskris. Det påverkar ju också fördelningsaspekterna i eko-
	nomin genom en sådan här kris.
	Tror vi att konjunkturen har dämpats och att inflationsförväntningarna är
	så pass låga att prissättningsbeteendet nu inte är ett problem? Det är min fråga,
	för det påverkar också frågan om hur svenska folket tar sig igenom den här
	kostnadskrisen också framöver.
	Charlotte Quensel (SD): Ordförande! Stort tack för föredragningen och fram-
	för allt ett stort tack för rapporten från Cemof!
	Jag har en fråga till Riksbanken. Ända sedan avskaffandet av fastighets-
	och förmögenhetsskatt har Riksbanken och Finansinspektionen återkom-
	mande påpekat att svenska bolånekunder är mycket sårbara för räntehöjningar
	på grund av att vi till stor del väljer rörlig ränta på våra lån. Det har påpekats
	att detta faktum utgör en risk för svensk ekonomi i tuffare tider.
	Den här synen har också smittat av sig på internationella bedömare och
	kommit att bli något av ett mantra när det gäller rekommendationer till Sverige
	om vad vi behöver hantera här.
	Samtidigt lyfter Riksbanken ofta fram behovet av statistik på detaljerad
	individnivå för att bättre kunna anpassa sin räntepolitik.
	SBAB släppte i fredags en rapport om svenska bolånekunder. Konklusionen
	i rapporten visar att bolånekunder inte alls är så räntekänsliga som Riksbanken
	och Finansinspektionen påstår. Tvärtom kan en klar majoritet klara en ränta
	på 4 procent under en längre tid och bostäder falla med hela 30 procent utan
	att bolåneskulden blir större än bostadsvärdet.

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

Under 2022 och 2023 höjde Riksbanken räntan dramatiskt jämfört med perioden innan, som under lång tid präglats av historiskt låga räntor.

Mina frågor är följande. Har Riksbanken anpassat sin räntepolitik under höjningarna under förra året utifrån en oro över bolånekundernas räntekänslighet? Hade Riksbanken egentligen velat höja räntan ännu mer eller snabbare om man vetat att de flesta bolånekunder kunde hantera detta under inflationsläget förra året?

Ida Drougge (M): Tack för en utförlig och bra utvärdering och rapport och för kommentarerna här tidigare!

Jag tycker att den här rapporten med sitt fokus på kommunikation visar hur transparens kan ge ökat förtroende men såklart också öppna upp för fler att ställa frågor. Det innebär även att den kommunikation man gör som aktör, oavsett vem man är, blir viktigare och går att kritisera. Uppgiften blir på så sätt också svårare, men resultatet kan förhoppningsvis bli bättre.

Rapporten visar också på hur många andra aktörer som påverkar utfall, och till syvende och sist är kanske utfallet det som avgör förtroendet för Riksbanken.

Där är regeringens och politikens situation och ansvar viktiga. Vi har lönebildningen, som tas upp. Vi har utbudet av energi, som politiken påverkar på sikt. Vi har också andra priser som politiken kan påverka med skatter, exempelvis bränslepriser, och det är viktigt att det här går åt samma håll.

Min fråga handlar snarare om lärdomarna. Vad drar man för lärdomar från Riksbankens sida av rapporten, alltså utvärderingen, men också av perioden i kris? Kan vi förvänta oss något annat agerande eller några andra saker framöver?

Ordföranden: Jag lämnar över till Roine Vestman och Cemof, och så får ni fördela mellan varandra vilka frågor ni besvarar.

Roine Vestman, Stockholms universitet: John Hassler kommer att svara på frågan om fördelningar.

John Hassler, Stockholms universitet: Mikael Dambergs fråga är väldigt viktig, förstås.

För det första ska man notera att vi tänker att penningpolitik bedrivs cykliskt. Ibland stimulerar man, och ibland stramar man åt. En hel del av fördelningseffekterna kan man väl tänka sig neutraliserar varandra i det längre perspektivet.

Icke desto mindre är det viktigt att notera vem det är som får bära den stabiliseringspolitiska bördan, och den är inte jämnt fördelad i samhället. Detta är alltså en viktig fråga, dels ur ett fördelningspolitiskt perspektiv, dels för att det skulle kunna tänkas begränsa Riksbankens upplevda manöverutrymme, precis som Charlotte Quensel tog upp. Detta behöver man hålla koll på.

I det korta och kanske även det långa perspektivet varierar de fördelningstekniska konsekvenserna väldigt mycket mellan olika länder. En typisk sådan

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	skillnad finns mellan Sverige och USA. I Sverige har en stor andel rörlig ränta
	medan de flesta i USA har fast ränta, vilket betyder att den stabiliseringspoli-
	tiska bördan i mycket större utsträckning i Sverige får bäras av hushåll. Detta
	behöver man fundera på för breda delar av samhället. Hur ska bostadsfinan-
	sieringen se ut? Hur är fördelningen mellan ägt och hyrt boende i samhället?
	Väldigt mycket påverkar dessa saker.
	Jag skulle dock säga att det allra mesta, om inte allt, ligger utanför Riks-
	bankens kontroll. Men en otroligt viktig fråga att diskutera i samhället är vad
	som är en rimlig struktur också i detta perspektiv.
	Roine Vestman, Stockholms universitet: Jag uppfattade att Charlottes frågor
	ställdes till Riksbanken, så vi kommenterar dem inte om inte Charlotte vill det.
	Ida frågade om lärdomar att dra. En uppenbar lärdom, som tangerar frågan
	om kurssäkring, är de finansiella risker som Riksbankens balansräkning är
	exponerad mot. Sveriges centralbank och riksbankslag är speciella på flera
	sätt, och det uppenbara är att vi inte använder sedlar och mynt i Sverige längre,
	vilket försvagar intjäningen för Riksbanken. Det är väldigt tydligt i förhållande
	till andra länders centralbanker. Vidare finns stora risker i och med kvarvarande
	effekter från QE-programmen och andra åtgärder där Riksbanken har köpt
	räntebärande papper. Därutöver har vi en valutareserv på 400 miljarder som är
	förtidsupplånad. I kombination med detta finns i lagen ett strikt krav på att
	återställa eget kapital vid förluster. Det är alltså en kombination av förhål-
	landevis svaga fundamenta och en ganska sträng lag om krav på återställning
	av det egna kapitalet. Det är en stor fråga som egentligen går utanför rapporten
	men som man ändå tvingas reflektera över när man ser sådana beslut som
	kurssäkring av valutareserven.
	Erik Thedéen, Riksbanken: Jag börjar själv, och sedan fördelar jag ut några av
	frågorna.
	När det gäller kommunikation vill jag påminna om att man i rapporten ger
	Riksbanken beröm för kommunikationen men har synpunkter på räntebanan.
	Det kan vara bra att ha i bakhuvudet. Precis som Ida säger är kommunikation
	ett extremt viktigt verktyg. Det gäller inte bara kommunikation till, ursäkta
	uttrycket, något slags finansiell eller vetenskaplig elit i Stockholm, utan det är
	ännu viktigare att svenska folket förstår vad vi försöker uppnå. Det är grann-
	laga att lyckas med denna kommunikation. Men det lägger vi ned väldigt
	mycket kraft på, och förhoppningsvis blir vi bättre och bättre.
	Detta med balansräkning är delvis en annan form av diskussion, men jag
	håller med om det Roine säger. Vi har en balansräkning som är utsatt för
	ganska stora finansiella risker, delvis självpåtaget i och med att vi gjorde stora
	obligationsköp. Men till detta kommer den dåliga underliggande intjäningen.
	Detta är föremål för en särskild process, och vi har sagt att vi måste stärka vår
	intjäningsförmåga. Det gäller inte i största allmänhet för att vi behöver pengar
	för att bedriva vår verksamhet, utan vi måste ha ett finansiellt oberoende för

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

att våga ta de beslut vi är satta att ta. Så är både svensk lag och internationell lag upplagd, så det är helt centralt.

Jag lämnar ordet vidare till Per Jansson som får kommentera Mikael Dambergs fråga om prissättningsbeteendet.

Per Jansson, Riksbanken: Jag tackar för en bra utvärdering och presentation. Frågan om prissättningsbeteendet har bekymrat oss under en längre tid.

När man får en sådan här stor inflationsstörning och i samtal med sina internationella kollegor vill man gärna söka risker för persistent inflation på lönesidan. Det var så det såg ut på 70- och 80-talet i Sverige och många andra länder. Avankringen börjar gärna med kompensatoriska löneökningar, som tvingar företagen att höja sina priser. Sedan är man inne i pris-lönespiralen.

Men så var det inte denna gång i Sverige, utan vi fick relativt låga löneökningar, åtminstone med tanke på omständigheterna och den extremt höga inflationen. Vi fick dessutom ett tvåårigt avtal, vilket var en stark förtroendeförklaring för inflationsmålet. Dock uppstod dessa avankringsproblem just på prissidan, vilket förvånade oss. Det var väl först med KI-studien i december 2022 vi fick svart på vitt att något hade hänt. Vi hade anekdotiska tecken tidigare på att något inte såg ut som vanligt. Men studien dokumenterade att man kunde förstå sig på den inflationsutveckling vi hade haft relativt väl om man antog full kostnadsövervältring från företagen. Det är ett ovanligt prissättningsbeteende; så brukar de inte göra.

Det var alltså en stor och viktig fråga. Låt mig beskriva det så här: Nu när inflationen och kostnadsökningarna har gått tillbaka är oron för närvarande mindre. Men det kan dessvärre komma nya kostnadsökningar om de geopolitiska oroligheterna förvärras, och då kan vi relativt snabbt vara tillbaka i ett läge där företagen åter övervältrar en ovanligt stor del av sina kostnadsökningar. Jag brukar likna detta vid att en bilmotor som en gång överhettats tenderar att överhettas igen. Det finns alltså en oro för att detta skulle kunna komma tillbaka.

Vi har dock lärt oss en del, så jag tror att vi kan uppmärksamma detta lite snabbare än tidigare. Det behöver inte komma en ny KI-studie innan vi förstår att något sådant här håller på att hända. Vi jobbar också kontinuerligt med indikatorer för att kunna följa detta bättre. Förhoppningsvis är vi bättre rustade nästa gång, och oron är lite mindre nu, som ett direkt svar på Mikaels fråga. Men dessvärre kan detta komma tillbaka om utvecklingen blir ogynnsam.

Erik Thedéen, Riksbanken: Jag tänkte be Aino svara på frågan om Riksbanken höll igen med räntehöjningen på grund av den räntekänsliga ekonomin, alltså Charlotte Quensels fråga.

Aino Bunge, Riksbanken: Givetvis var svensk ekonomis räntekänslighet och hur man skulle reagera på räntehöjningar en viktig del av våra bedömningar. Men jag känner inte att vi under detta år höll igen på ett sätt som gjorde att vi

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	inte fick tillbaka inflationen till målet. På så sätt kan vi säga att det gick ganska
	bra, vilket utvärderingen också visar.
	Är detta ett tecken på att det inte var så stora risker med bolånemarknaden
	och att vi har överdrivit riskerna bakåt i tiden? Mitt svar på detta skulle defi-
	nitivt vara nej. Hushållen gick in i krisen med relativt högt sparande, syssel-
	sättningen hölls uppe, banksektorn var relativt välkapitaliserad och vi hade
	ingen kreditåtstramning. I ett tal jag höll i förra veckan pratade jag om att en
	viktig lärdom av denna period är att svensk ekonomi måste tåla perioder av
	låga räntor men också att vi måste kunna höja våra räntor inom en normal
	aktionsradie, kanske till och med lite högre än denna gång. Det kunde också
	ha varit en situation när denna inflationsuppgång kom ett antal år senare då
	hushållens skulder stigit ännu lite till.
	Jag ser att en bättre fungerande svensk bostadsmarknad och även en kom-
	mersiell fastighetssektor är viktiga delar framöver för en stabil svensk eko-
	nomi. Precis som vi är beroende av lönebildningen är vi beroende av att andra
	politikområden tar hand om riskerna som byggs upp. Det har vidtagits ett antal
	åtgärder på svensk bostadsmarknad, exempelvis bolånetak, amorteringskrav
	med mera, som har dämpat riskerna, och det var nog därför det gick relativt
	bra denna gång.
	Den här gången kunde vi höja räntan tillräckligt mycket för att bekämpa
	inflationen. Men om man hamnar i ett läge där man inte kan det får man stora
	problem eftersom man då kanske får en fortsatt hög inflation och sedan tvingas
	höja räntan ännu mer.
	Erik Thedéen, Riksbanken: Jag tänkte att Anna kan säga några ord om lärdomarna
	av rapporten och hur vi tänker framåt.
	Anna Breman, Riksbanken: Jag tackar John, Per och Roine för en mycket väl
	genomarbetad utvärdering av penningpolitiken.
	Det finns mycket att säga om lärdomarna av dessa år, och jag ska snabbt
	försöka strukturera upp det för att kunna säga några saker.
	Det första är mer en påminnelse än en lärdom, och det är hur hårt infla-
	tionen slår. Det fanns en diskussion innan inflationen började stiga om att in-
	flationen var död, att vi aldrig mer skulle få en inflation och att vi kanske inte
	ens behövde ha ett inflationsmål. Men nu har vi sett att när det blir extrema
	chocker, såsom pandemin och Rysslands illegala invasion av Ukraina, bidrar
	det till hög inflation, vilket slår oerhört hårt mot hushållen och är skadligt för
	ekonomin. Då behövs penningpolitiken för att motverka detta. En viktig lär-
	dom är alltså att man inte ska tro för mycket på nya sanningar och säga sådant
	som att inflationen är död, utan vi har ett behov av att kunna agera kraftfullt.
	Som Erik tydligt sa har penningpolitiken bidragit till att inflationen har fallit.
	De prognoser vi gjorde när inflationen steg byggde på historiska samband,
	som hur företagen har agerat i sitt prissättningsbeteende. Men dessa samband
	höll inte när inflationen snabbt steg. Det är alltså jätteviktigt när man gör

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

prognoser och fattar beslut att man är öppen för att stora chocker kan förändra saker och att man måste ta höjd för det. Detta är en viktig lärdom. Om jag ska vara självkritisk tycker jag att vi tittade för mycket på historiska samband. Vi borde ha varit tydligare med att detta var en extremt ovanlig situation, med en pandemi och ett krig i Europa, och vågat tänka ännu mer utanför boxen.

Vi har fått nya data och har lärt oss jättemycket av dessa år, och det kommer mycket ny forskning, inte minst om hur inflationen påverkar och prissättningsbeteendet. Detta kommer vi givetvis att ta med oss i penningpolitiken framöver.

När det gäller den aktiva penningpolitiken och lärdomar av de beslut vi tog behöver obligationsköpen lyftas fram. Det var mycket fokus på dem i förra årets utvärdering. Det var rimligt att göra obligationsköp i början av pandemin eftersom Sverige var på väg in i en finanskris och vi behövde motverka det. Vi såg en djup recession framför oss, och köpen bidrog till att ekonomin kunde återhämta sig. Omfattningen av köpen var dock stor, och vi köpte under en lång period. Det är lätt att vara efterklok, men man får komma ihåg att när vi utökade obligationsköpen i november 2021 stod vi inför en andra pandemivåg och utan vacciner. Låt mig dock poängtera att direktionen inte var enig. Både jag och Martin Flodén reserverade oss då och även i februari 2022 och ville snabbare trappa ned obligationsköpen, vilket också hade påverkat resultaten. Men detta är poängen med en direktion. Det är svåra beslut, och det finns mycket osäkerhet. Då kan vi ibland ha olika åsikter.

Jag tror att många centralbanker tar med sig lärdomen framåt att man kan behöva göra sådana här åtgärder under vissa mycket speciella förhållanden men att de ska göras i mindre omfattning när man ser att det börjar vända. Det är dock alltid en svår bedömning.

Några lärdomar av detta är alltså att inflationen inte är död, att förändringar i historiska mönster påverkar prognoserna och att vi nog framöver kommer att göra andra bedömningar när det gäller behov och omfattning av obligationsköp.

Ida Gabrielsson (V): Tack för diskussionen! Jag är inne på lite samma fråga som Mikael Damberg, om fördelningen av krisen och inflationsbekämpningen. Men det handlar också om fungerande marknader. Det som ni själva var inne på om bostadsmarknaden gäller ju för fler marknader. Den rapport som Riksbanken gjorde i februari tar upp till exempel hur det skiljer sig i Frankrike, där man hade vissa prisregleringar på elmarknaden. Nu har deras statistiska centralbyrå räknat med att den hjälpt till att sänka inflationen med 3 procent, men här lyfter man att det kanske snarare var 1 procent. Men det var ändå en ganska stor del.

Det som jag tänker är väl att trovärdigheten och stabiliteten kan påverkas om en kris är utbudsdriven och om räntevapnet kanske inte helt fungerar. Lönebildningen sköts bra vid sidan om politiken. Men löntagarna tar ett väldigt stort ansvar, och sedan gör inte företagen det. Man ser det här prissättningsbeteendet. Vi har nu haft stora reallönesänkningar, som vi inte har haft på jättelänge.

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	I framtiden, när det skulle kunna vara viktigt att löntagarna tar ett sådant
	stort ansvar, kan det tänkas att de inte gör det eller att de känner att de inte vill
	göra det när andra delar av samhället inte hänger på och också tar ansvar. Där-
	för vill jag fråga om vi i framtiden kanske behöver se över dessa illa funge-
	rande marknader, som jag tycker att vi har bristande konkurrens på. Hur kan
	man se till att det inte slår på detta sätt framåt? Är detta något man behöver
	titta på framöver?
	Jag förstår att detta inte helt är inom Riksbankens mandat, men jag tänker
	också att det handlar om trovärdigheten när vi bekämpar inflationen – om inte
	resterande, så att säga, strukturer följer med. Jag tänker på de effekter som
	prissättningsbeteendet fick. Vad säger ni om att inför nästa omgång titta mer
	djupt på detta? Ni lyfter själva att det kommer forskning och annat. Men jag
	tänker på åtgärder så att man kanske inte ska behöva göra prisregleringar i en
	kris och så att marknaderna från början är bättre fungerande.
	Martin Ådahl (C): Tack så hemskt mycket för dels en väldigt intressant rapport
	om penningpolitiken, dels väldigt bra presentationer och svar på frågorna från
	panelen!
	Bakgrunden är lite lättare i år. Det är – det måste man ändå tillerkänna
	Riksbanken – en relativt framgångsrik mjuklandning. Det är bättre än man
	hade kunnat frukta. Det framgår också av rapporten, som är lite ovanligt snäll.
	Men jag har ändå två lite mer fundamentala frågor i samband med detta
	och en lite mer teknisk fråga.
	Den ena fundamentala frågan gäller att det diskuteras ganska lite både i
	utvärderingen av författarna och från Riksbankens sida det ovanliga med att
	Sverige har hög öppen arbetslöshet samtidigt som man haft hög inflation. Det
	är inte så många andra länder som har det. Och man diskuterar detta ganska
	lite i förhållande till output-gap och strukturell och konjunkturell arbetslöshet.
	Jag vill egentligen bara ha er take på det, för detta är kanske ett lite under-
	diskuterat problem i Sverige. Vi har förvisso en hög sysselsättning. Det är
	också ett högt arbetskraftsdeltagande av kvinnor. Men vi har samtidigt en
	ganska hög och persistent arbetslöshet, som nu återigen stiger efter en period
	av vad man tänkte sig var labour hoarding, att man höll kvar personalen trots
	att det var åtstramning av ekonomin i samband med inflationschocken.
	Det var den ena fundamentala frågan. Den andra frågan är en som flera har
	ställt. Den handlar om att lite mer utveckla detta med priskonkurrensen. Hur
	mycket chocker har det varit? Hur mycket är det underliggande internationellt
	med ökad protektionism och i Sverige med bristande konkurrens som ligger
	där i botten? Flera har varit inne på detta, det så kallade prisbeteendet. Men
	hur är det med det? Har konkurrensens effekt på priserna, strukturellt men
	även chockmässigt, på grund av protektionistiska vågor nu blivit större?
	Sedan har jag en mer teknisk men ändå viktig fråga. Det handlar mycket i
	denna utvärdering om de kurvor som Riksbanken har och som föredömligt
	visar vad man tänker göra framöver. Jag har faktiskt ställt denna fråga tidigare.
	När det är ett så här osäkert läge och när Riksbanken länge har signalerat att

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

man tar det steg för steg under 2022 och 2023, när inflationen kommer in, undrar jag: Ska man inte betona olika scenarier mer? Då skulle man kunna säga: Kommer informationen in så här gör vi så här, och kommer information in på ett annat sätt gör vi så här. Vi reagerar på detta på det här sättet. Jag tänker på när det är skillnad mellan vad marknaden säger att Riksbanken tänker göra och vad Riksbanken gör. Är det inte bra då att ha lite mer betoning på scenarier än vad man har haft hittills?

Jag stannar där och hoppas att jag kan återkomma sedan.

Yusuf Aydin (KD): Ordförande! Tack, rapportförfattarna och Riksbanken, för presentationerna! För ett år sedan var min fråga lite mer fokuserad på prognoser och kommunikationen. Det har också, som rapportförfattarna skriver, förbättrats med alternativa scenarier och lite mer klargörande kommunikation.

Det finns två saker som jag vill fråga om. Först vill jag fråga rapportförfattarna om detta med riskerna kring räntebanan, om den inte anses vara trovärdig. Ni skriver att det kan finnas risker kopplade till penningpolitiken om marknaden inte tror att Riksbanken kommer att göra det man säger. Kan ni utveckla det lite? Ni skriver att ända till novembermötet, tror jag, skrev Riksbanken i fråga om sin räntebana att man skulle sänka först i april 2025. Marknaden trodde att det skulle ske i april 2024, vilket ligger närmare sanningen. Jag undrar alltså lite grann över risken när det gäller trovärdighet och hur detta i förlängningen skulle kunna vara en risk också för penningpolitiken.

Sedan har jag en fråga till Riksbanken. I Sverige har vi en ganska hög grad av rörliga räntor. Det finns många ekonomiskt utsatta hushåll, även om en del kanske hade sparade medel från pandemin. Hur väger ni in riskerna att många ekonomiskt utsatta hushåll på något sätt skulle kunna drabbas i relation till detta? Det finns en del osäkra avvägningar när det gäller att landa i om man ska höja. Jag tänker på septemberhöjningen. Det handlar inte om att man ifrågasätter. Men man undrar: Var det nödvändigt eller inte? Det finns ju också en fördröjningseffekt innan ränteförändringarna slår igenom. Hur gör man de avvägningarna? I många andra länder har man längre bindningstider, och där slår detta inte igenom lika tydligt.

Roine Vestman, Stockholms universitet: Vi börjar med Ida Gabrielssons fråga om prisregleringar och hur man bäst kan få olika delar av ekonomin att vilja ta ansvar. Generellt sett får man jobba med marknadens funktionssätt löpande, så att säga, genom politik, såklart, och olika typer av konkurrensfrämjande åtgärder. Det kan gälla banker. Det kan gälla andra sektorer av ekonomin. Det ligger såklart utanför Riksbankens mandat, men Riksbanken kan peka på brister i ekonomins funktionssätt och eventuella asymmetrier eller effekter det får på ojämlikhet.

Per kommer att ta Martin Ådahls frågor om arbetslöshet, Phillipskurvan och fördelning av chocker.

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	Per Krusell, Stockholms universitet: Jag är osäker på exakt vad du syftar på
	vad gäller arbetslösheten. Men det finns en annan sak som har hänt under den
	här perioden. Vi befinner oss också i något slags strukturomvandling där det
	är svårt att bedöma exakt vad en rimlig och naturlig arbetslöshet är – detta i
	kombination med utbudschocker av olika slag. Vi har inte satt ned foten så
	tydligt att vi kan säga vad vi tycker är normalt eller inte normalt. Det vill jag
	ändå bara säga.
	Jag tror inte att jag i alla fall har fler kommentarer kring det.
	Detta med priskonkurrensen, som du och även Ida tog upp, är något som
	vi diskuterade här vid motsvarande tillfälle förra året.
	Jag ska lyfta blicken lite grann vad gäller prissättning. Jag tror att man har
	en syn på prissättning som kommer från normala tider, och det här har inte
	varit en normal tid. Risken är att företagen kan ta chansen att höja priserna när
	det är väldigt turbulent och väldigt tydliga kostnadsökningar. Då kan man säga
	till sina kunder: Vi behöver höja priserna. Det är ganska lätt att göra det. Är
	konkurrensen hög är det svårare.
	Jag skulle nog vänta mig att det framöver kommer att se ut ungefär som
	det alltid har gjort under normala tider, om det inte blir sådana här stora
	chocker igen. Men nu har vi haft dem.
	Det finns också en annan oro i bakgrunden som gäller just det här med
	konkurrensen. Det är en jättestor fråga, åtminstone bland forskare. Det finns
	olika signaler om ökade marginaler och ökad konkurrens som är kopplade
	också till ojämlikhet. Detta är trender som jag inte tror att vi forskare heller
	har fått fullständig kläm på, men det är en koncentration av färre företag som
	finns på marknaden.
	Det här är inte en penningpolitisk fråga. Jag vill bara peka på detta. Det är
	en faktor när vi bedömer hur marknaden fungerar, hur prissättningen fungerar
	och hur snabbt det går att komma tillbaka till normalläge. Det är alltså en
	mycket större fråga än vad vi kan diskutera här, men att detta är ett ämne är
	alldeles tydligt.
	Det finns dessutom frågor om huruvida den upplevda minskade konkur-
	rensen leder till färre innovationer och lägre tillväxt. Det är en jättefråga. Det
	är fortfarande så att vi inte riktigt vet. Men det finns en stor oro för att en del
	av produktivitetsminskningarna, som vi har sett de senaste 10–20 åren, har
	med detta att göra. De stora företagen behöver inte hålla på med forskning och
	utveckling lika mycket, för de har redan en marknad. De äger den, liksom.
	Det här är jättefrågor, och de har inte någon direkt koppling till framför
	allt 2023 års penningpolitik. Man måste kanske ha den bakgrunden.
	Du pratade om scenarier – även Yusuf tog upp det. Detta har vi tryckt på,
	och det har Riksbanken levererat på. Sedan kan man alltid önska sig ännu fler
	scenarier. Vad gäller specifikt räntebanan var jag väl inte helt nöjd med Riks-
	bankschefens svar: Ja, det kan alltid vara så att marknaden tror lite annorlunda
	än vad Riksbanken tror. Men vad vi påpekar i rapporten är inte bara det –
	Roine hade detta på sin slide. Riksbankens räntebana var inte internt konsistent

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

med Riksbankens egen bedömning av vart inflationen var på väg och hur ekonomin gick realt.

Om man tittar på deras bedömningar framåt i tiden kan man tycka att det inte skulle behövas en så hög ränta. Det var väl detta som vi menade med kommunikation. Vi förstår fullt ut att det kan finnas ett gap mellan marknadens och Riksbankens bedömningar, men kommunicerar man tydligt ska man förklara varför man tror att räntan kommer att ligga kvar så högt trots att inflationen har fallit och så vidare. Det var det gapet som vi var ute efter lite grann samtidigt som vi säger att kommunikationen är stark. Detta kan alltså ses som en marginell kommentar. Skulle ett sådant här misstag, om man ens får kalla det så, rubba trovärdigheten? Det tror jag väl inte. Men om det är svårt att förstå vad Riksbanken gör tror jag att det i förlängningen rubbar trovärdigheten. Jag tror ändå att trenden är positiv där. Det är vårt jobb att påpeka var det har funnits gap i kommunikationen, och det är det vi gör.

Erik Thedéen, Riksbanken: Jag ska börja med räntebanan. Det är möjligt att jag inte nådde fram helt med budskapet när jag talade. Jag och vi tillstår att vi tror att vi kan bli bättre på att förklara detta. Vi ska inte heller glömma bort att

vikom från ett läge där vi hade överraskats negativt gällande inflationen, även om våra prognoser sa att inflationen var på väg ned. Det var delvis detta som präglade vår bedömning att räntan antagligen skulle behöva vara mer åtstramande för att just nå den där låga inflationen. Sedan när inflationen mer tydligt kom ned och vi blev mer trygga med det justerades ju räntebanan. Men återigen: Jag kan hålla med om att vår tydlighet hade kunnat vara bättre här.

Sedan tänkte jag fördela ordet lite grann. Jag tänkte att Per kanske kan tala lite om det här med företagens ansvar, bristande konkurrens och det som kom från Ida Gabrielsson.

Per Jansson, Riksbanken: Tack för alla frågor! Det var väldigt många; det är svårt att hinna med. Jag tror att Martin Ådahl måhända också var inne lite på frågan om konkurrens och protektionism. Per Krusell har ju redan pratat en del om detta, men låt mig göra ett försök.

Det skulle vara intressant att i efterhand utvärdera de olika åtgärder som har vidtagits av olika länder. Det skulle man kunna göra i arbetsgrupper och jämföra hur det har gått i olika länder. Jag har själv ingen klar bild över exakt vem som har gjort vad. Det har varit rörigt, inte minst när det gäller åtgärder på energimarknaden. Det har varit lite rörigt och svårt att förstå vad länderna har gjort även i övrigt. En sådan utvärdering skulle jag alltså tycka vore bra.

Med detta sagt är i alla fall min bild att tidigare erfarenheter av regleringar inte är jättegoda. Ofta kan man kanske dämpa problemet för stunden, men det brukar bli väldigt svårt att komma ur de här regleringarna när man väl har lagt in dem. Det är dessutom så att man inte adresserar de grundläggande obalanserna i utbud och efterfrågan. På något vis slår man bara till i ekonomin utan att bli av med grundproblemet. Min personliga ingång är alltså att jag är rätt

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	skeptisk till det där och ändå tycker att räntepolitik och en trovärdig penning-
	politik har haft större framgång än den typen av åtgärder. Men som sagt, det
	skadar aldrig att titta på hur det har gått och försöka lära sig av det, tycker jag.
	När det gäller Martin Ådahls fråga, som relaterar till detta, skulle min bild
	vara att man, som Per Krusell också var inne mycket på, definitivt kan och bör
	göra mer för att främja konkurrens på olika sätt. Den utveckling vi nu ser i
	världen, inte minst när det gäller protektionistiska inslag, känns inte så bra,
	minst sagt.
	När det gäller den specifika episod vi nu har gått igenom skulle jag dock
	säga att det mer var mycket stora kostnadschocker som så att säga var boven i
	dramat. Det var de jättestora kostnadschockerna som gjorde att företagens
	prissättningsbeteende ändrades. Sedan blev det någon form av implicit sam-
	ordning i prissättningsbeteendet. Det blev liksom okej att höja priser – alla gör
	ju det. Vi gjorde studier och kunde se att även de som inte drabbades av så
	stora kostnadsökningar passade på. Det var alltså mer en implicit samordning
	därför att det helt enkelt ansågs vara allmänt accepterat och nog inte så mycket
	ökade konkurrensproblem som drev detta.
	När jag ändå har ordet vill jag bara nämna en grej som jag tycker är intres-
	sant när det gäller scenarierna som du tog upp, Martin. Per sa ju att vi redan
	har börjat lite grann med detta. Jag tror att vi kan och bör göra mer där. Men
	den centrala frågan är hur man kan få in sådana här alternativscenarier, som
	ska komplettera huvudprognosen, så att de verkligen spelar roll i det penning-
	politiska beslutet. Ofta fyller de lite samma funktion som den gamla tratten,
	som ni kommer ihåg att vi hade. Vi kunde säga: Titta, det kan bli annorlunda
	än vad vi tror. Det är lite skönt att säga det i förväg, för det blir alltid annor-
	lunda än vad man tror – då har man lite grann en ursäkt för det. Men man
	skulle gärna vilja få in scenarierna i beslutsunderlaget så att de spelar roll på
	allvar, och det tror jag är svårt. Men detta är något vi behöver jobba med, och
	jag vet att många andra centralbanker har liknande tankar och försöker ut-
	veckla detta.
	Erik Thedéen, Riksbanken: Då tänkte jag att Aino också kan kommentera detta
	med scenarier men kanske också tala lite om räntebanan så att det blir fler som
	kommenterar just den frågan och inte bara jag.
	Aino Bunge, Riksbanken: Precis som vi kommer fram till har vi börjat med
	alternativa scenarier under det här året. Jag tycker att det har varit en framgång
	på så sätt att det har varit möjligt att diskutera vad som skulle få oss att ändra
	politiken utifrån det läge vi såg vid ett visst tillfälle.
	Vår tidigare kollega Martin Flodén höll ett tal där jag höll med om mycket;
	det gick ut på att vi med tiden kommer att behöva jobba ytterligare med de här
	scenarierna för att förklara. En svårighet är nämligen att verkligheten ändrar
	sig på många olika sätt, och vid varje tillfälle har vi att göra en ny bedömning.
	Om kronkursen till exempel har rört sig på samma sätt som den gjorde i vårt

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

scenario kanske vi samtidigt har fått en annan utveckling i den svenska ekonomin som gör att vi gör en annan bedömning.

Det gäller alltså att vara tydlig med att scenarierna ska beskriva hur vi skulle reagera i en viss situation. Men detta är ju också betingat av vad som har hänt utöver det som beskrivs i scenariot. Jag ser fram emot att vi jobbar vidare med de här scenarierna och kanske också är lite tydligare med exakt vad vi ser har hänt i ekonomin när vi tittar på dem.

När det gäller räntebanan är det på samma sätt. Jag ser att vi har tagit steg för att förbättra. Vi har tydliggjort att vi ser en kortare räntebana där vi verkligen diskuterar vad vi ser ska hända på de kommande mötena och har en möjlighet att tydligare ta med detta i den penningpolitiska diskussionen, precis som scenarierna. När det gäller räntebanan på längre sikt har vi också varit tydliga med att vi ser en större osäkerhet.

Vi får väl ta till oss när det gäller kommunikationen. Men jag skulle ändå vidhålla att detta var ett extremt scenario. Här kommer jag in lite på Yusuf Aydins fråga om septembermötet. När vi satt i de här mötena var det fortfarande väldigt otydligt hur mycket räntan skulle behöva höjas för att bekämpa inflationen. Som utvärderarna var inne på var vi också inne mycket på frågan om trovärdigheten för inflationsmålet. Vi var rädda för att vi, om vi hade fått en längre period med höga inflationssiffror, faktiskt hade tappat inflationsförväntningar.

Jag anser personligen att man i efterhand kan utvärdera till exempel både räntebanan och räntebeslutet i september. Men vid just det tillfället var jag nog snarare orolig för att vi skulle behöva höja räntan mer än vi faktiskt sedan behövde göra.

Erik Thedéen, Riksbanken: Vi fick en fråga från Yusuf om rörliga räntor och hur vi väger in de riskerna – jag tänkte att Anna skulle kunna ta det.

Anna Breman, Riksbanken: Jag uppfattar frågan som att det återigen ganska mycket gäller räntebanan och trovärdigheten, Yusuf. Förstod jag dig rätt? Det gällde inte bara rörligheten i räntorna?

Yusuf Aydin (KD): Dels det, dels de osäkerheter som finns och hur man till skillnad från många andra riksbanker i världen som har en annan marknad jobbar för att väga in riskerna i hushålls- och företagssektorn när man gör dessa avvägningar.

Anna Breman, Riksbanken: Det är en väldigt bra fråga. Jag kommer att försöka strukturera upp det lite. Det är några saker man tänker på när det gäller hur penningpolitiken funkar. Vi sätter en styrränta, en kortränta, och så styr vi, om

vinu lyckas med detta, hushållens och marknadens förväntningar. Det går in i marknadsräntor, det vi kallar finansiella förhållanden, och det är flera olika delar. Det är marknaden, som vi har pratat mycket om i dag, som påverkar

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	prissättningen, men det är också hushållens och företagens förväntningar,
	vilka räntor och villkor de faktiskt möter på marknaden och vilka förvänt-
	ningar de har som spelar roll.
	För vår del har vi räntebanan, och det är helt rimligt att vi får kritik för att
	det är svårt att kommunicera. Bakgrunden har varit att vi ska försöka ha en
	konsistens i prognoserna –att vi säger att om vi gör det här är vår bedömning
	att inflationen skulle kunna komma ned igen med det tidsperspektiv vi har. Nu
	har vi formellt ändrat kommunikationen, men vi har även tidigare poängterat
	att prognoser är prognoser. De är alltid säkrare på kortare sikt, och det är större
	osäkerhet på längre sikt.
	Jag tycker att det är intressant att utvärderarna jämför med just USA och
	Norges Bank; det är lite annorlunda. I USA har man dot plots. Varje person
	som deltar – de är många – har sin egen, och så tittar marknaden på ett genom-
	snitt av detta. Sedan har de en långsiktig som egentligen inte är en prognos
	utan bara vad man tror på någon sorts allmän sikt. Norges Bank har mer en
	bana, som vi har. Båda kommunicerade lite tidigare än vi att de först tänkte
	höja och sedan börja sänka.
	Vi var ju mer försiktiga och sa att nu höjer vi styrräntan, men inflationen
	är väldigt hög – vi kommer att behöva ligga kvar ett tag för att verkligen sä-
	kerställa att vi får inflationen tillbaka till målet. I detta – och det är en viktig
	sak – fanns det en viss riskbedömning. Om vi höjer styrräntan och sedan börjar
	sänka för att sedan höja igen är det väldigt kostsamt för samhället. Men om vi
	höjer och sedan ligger kvar ett tag för att sedan börja sänka är det mindre kost-
	samt. Vi gjorde alltså en viss riskbedömning. Banan gick först upp och var
	sedan ganska platt ett tag innan den började luta nedåt.
	Det som har hänt är att vi den här månaden – vi är fortfarande i maj – har
	kunnat genomföra en första räntesänkning. Om man tittar på vad som har hänt
	i USA och Norge ser man att de har fått skjuta på sina räntesänkningar. Med
	detta försöker jag inte säga att de på något sätt har gjort fel, för det här är
	genuint svårt. Men att vi var ganska restriktiva och försiktiga var ett sätt för
	oss att verkligen säga att vi kommer att se till att inflationen kommer ned. Att
	inflationen nu har fallit i Sverige är inte helt oberoende av att vi verkligen
	poängterade att vi hade uthållighet i detta.
	När vi sedan såg att bättre data började komma kunde vi, som Erik beskrev
	förut, ändra kommunikationen. Och när vi upplevde en trygghet i att prognos-
	erna kom mer i linje med vad som förväntades kunde vi börja prata om
	räntesänkningar och sedan faktiskt också leverera räntesänkningarna. Det är
	viktigt.
	Den andra sak som jag verkligen vill betona här är att jag tycker att det är
	direkt felaktigt att säga att marknaden har mer rätt. Om man tittar på marknads-
	prissättningen ser man att den har varit volatil. Den har varit fram och tillbaka
	från vecka till vecka, dag till dag och månad till månad. Jag vet själv att man
	när man sitter och ska skriva protokollen tänker: Ska jag kommentera mark-
	nadsprissättningen? Ja, men i morgon kanske den har ändrats. Den senaste ti-
	den har marknaden ändrats från dag till dag. Framför allt i USA hade man

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

prisat in fler än sex sänkningar i början, för bara några månader sedan. Sedan gick det till noll, en och två, ungefär.

För dem som sitter på marknaden är det ett tufft jobb att handla med de här kontrakten. Men det de gör är att de prissätter kontrakten som varje dag visar vad de tror när det gäller centralbanken. Deras målsättning är att från dag till dag tjäna pengar på detta på ett handlargolv. Vår målsättning är att ta ett ansvar för att inflationen på sikt blir låg och stabil igen, så vi måste vara mer stabila än en marknad som sitter och trejdar från dag till dag.

Marknadens förväntningar är viktiga. De påverkar förväntningarna. Vi följer detta jättenoggrant, men vi måste kunna vara tråkigare och mer stabila än vad marknaden är. Jag menar verkligen det. Det är vår uppgift att ha ett långsiktigt ansvarstagande. Det betyder inte att kommunikationen har varit perfekt, men

viär betydligt mer stabila när det gäller hur vi kommunicerar än vad marknadsprissättningen är.

John Hassler, Stockholms universitet: Jag vill säga något om räntebanor och trovärdigheten i dem. Vi resonerar ju i rapporten om att publicering av en räntebana egentligen ger två bitar information som är kombinerade. Det gäller dels vilken bedömning man gör av den makroekonomiska utvecklingen, framför allt inflationen, dels en handlingsregel – hur man så att säga kommer att reagera på denna utveckling. Vilken ränta kommer man att sätta givet den makroekonomiska utveckling som man bedömer?

Där säger vi att det centrala är att det finns förtroende för handlingsregeln, att marknaden tror att man kommer att göra det som behövs när man ser vad inflationen och den makroekonomiska utvecklingen blir. Där tolkar jag väl det ändå som att Anna Breman försöker säga att det man kommunicerade var en handlingsregel. Om det inte går så bra med inflationsbekämpningen kommer man att fortsätta att ha en hög ränta. Vi tror att detta hade kunnat kommuniceras bättre, för det blev liksom en inkonsistens. Jag tror inte att någon trodde på att man skulle ligga kvar med så höga räntor om inflationen kom ned ungefär så fort som prognosen sa.

Var det någonting annat man ville kommunicera, nämligen att om detta inte sker kommer vi att vara tuffa och ha en hög ränta så länge som det krävs, tror jag egentligen mer på den här scenarieidén – att kommunicera det.

Min slutsats är att det finns en del att fundera på. Men jag tyckte att det i Anna Bremans resonemang skymtade fram något som liknade ungefär det som jag vill säga.

Något jag däremot inte håller med om är när man säger: Jamen, marknadsbedömningarna fluktuerar så mycket – ibland är de över och ibland är de under. Det kan självklart finnas sådana situationer, men det är ju inte det vi diskuterar. Vi diskuterar det faktum att det under en lång tid fanns en helt annan bedömning av hur snabbt man skulle sänka räntorna.

Vi tror inte att det egentligen var ett jättehot mot trovärdigheten. Under ett realistiskt scenario behövdes inte en sådan tuff politik som Riksbanken signalerade i räntebanan. Att man inte riktigt tror på det är inte så allvarligt. Vi

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	diskuterar ju hur det varit om situationen hade varit annorlunda – kanske tvär-
	tom – så att marknaden inte trodde att Riksbanken vågade höja räntan så
	mycket som den makroekonomiska utvecklingen skulle komma att kräva. Det
	hade varit allvarligt. Men något hot om att man skulle ha sådana förväntningar
	har vi inte sett.
	Ordföranden: Jag vill påminna podiet om att det är finansutskottets ledamöters
	frågor som besvaras nu. Vi har inte en debatt här framme. Även om det skulle
	vara nog så intressant är denna stund tillägnad finansutskottets ledamöter och
	deras möjlighet att ställa frågor. Det behövs alltså kortare svar på de frågor
	som ställs.

Janine Alm Ericson (MP): Tack för en intressant rapport och för att ni är här och svarar på frågor!

I rapporten tas upp att den stabiliseringspolitiska bördan har fördelats ojämlikt, något vi talat om här i dag också. Det är de unga och skuldsatta som har fått ta smällen för den strama penningpolitiken. Inom företagssektorn ser

vinu byggföretag läggas ned. Vi vet dessutom att den gröna omställningen är väldigt kapitalintensiv och påverkas i stor utsträckning av högre räntor. För oss politiker är det väldigt viktigt att veta vilka effekter den förda penningpolitiken får inom olika delar i samhället och inom olika sektorer så att vi, om så krävs, kan vidta riktade åtgärder för att kompensera.

Med anledning av det har jag två frågor.

Den första gäller kommunikation och tydlighet. Om Riksbanken var tydligare med vilka effekter man förväntade sig inom olika sektorer och för olika samhällsgrupper i och med den förda penningpolitiken, skulle det inte underlätta för oss politiker att hantera de oönskade effekterna med riktade åtgärder?

Min andra fråga gäller om ni tror att en stram penningpolitik påverkar den gröna omställningen eller om den sker av sig själv.

Cecilia Rönn (L): Tack för en intressant rapport och väldigt betryggande och bra frågor och svar!

Jag har ett par frågor.

I sin presentation redogjorde riksbankschefen för att Sverige och Norge har haft en kraftigare prisökning än bland annat euroländerna. I kombination med att Sverige sticker ut med en hög privat skuldsättning, jämfört med andra länder, kan jag tänka mig att räntehöjningarna har drabbat svenska medborgare hårdare. Det måste ha inneburit komplexa avvägningar för Riksbanken. Hur har detta påverkat räntebesluten i kombination med att man även har behövt ta hänsyn till omvärlden, FED och ECB, i och med att vi har globalt integrerade ekonomier? Finns det några lärdomar att dra inför framtiden utifrån det vi har upplevt och det som har hänt?

Till rapportförfattarna har jag en fråga om den framtida tillväxten.

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

I Produktivitetskommissionens delbetänkande, som presenterades för några veckor sedan, slogs det fast att en grundförutsättning för långsiktig konkurrenskraft är Sveriges utbildningssystem och livslång utbildning då humankapitalet i kombination med satsningar på forskning och utveckling är viktiga för Sveriges konkurrenskraft. Vi har nu sett att tillväxten är mycket svag, och vi vill självfallet få fart på den igen. Vilka lärdomar kan man dra från den rapport som ni har skrivit för att det ska bli lättare framöver? Har ni några tankar om hur penning- och finanspolitiken kan samverka i det avseendet?

Mikael Damberg (S): Först vill jag tacka för bra diskussion och frågor. Det var intressant att höra att det också finns lite skiljelinjer för hur man ser på saker och ting.

Jag vill återkomma till den tidigare diskussionen. Riksbanken sa att man kan behöva tänka utanför boxen. Cemof har sagt att det är viktigt att även titta på frågor som inte är särskilt beforskade i dag. Jag drar slutsatsen att vi är i ett läge på väg in i en ny fas i krishanteringen. Inflationen faller nu i Sverige, och

vihar goda förutsättningar att få en mjuklandning. Det kan bli spännande att se om alla länder klarar av det på samma sätt, om inflationen faller givet lönebildningen i en del länder och annat.

Det kan ju bli så att skillnaden mellan Sveriges verklighet och verkligheten

iandra länder växer framöver. Kanske kommer några av exportländerna att ha högre inflation än vad vi har. Det blir spännande att se vad det leder till.

Min fråga är: Om vi från finansutskottet ska följa Riksbankens agerande, vad tycker Riksbanken är viktigast att fundera på i förhållande till vilka lärdomar som har dragits så här långt och att tänka utanför boxen? Och vad tycker Centrum för penningpolitik och finansiell stabilitet – vad är viktigt för oss att lära av krisen och beforska mer utifall vi i ett osäkert läge, som beskrevs förut med geopolitisk osäkerhet och mycket annat, hamnar i liknande situationer framöver? Vad är viktigast att ta tag i? Vilka frågeställningar bör vi brottas med framöver för att vi ska stå ännu bättre rustade?

Jag har även en sakpolitisk fråga. Har centrumbildningen någon uppfattning om statistikfrågan vad gäller hushållens skulder och förmögenheter?

Roine Vestman, Stockholms universitet: Vad gäller den första frågan om den gröna omställningen och penningpolitikens roll vet jag inte om vi blev ombedda att besvara den. Jag hoppar över frågan.

Cecilia Rönn hade en fråga som gällde produktiviteten och samverkan mellan finanspolitiken och penningpolitiken. Den kommer John Hassler att besvara.

John Hassler, Stockholms universitet: Eftersom jag även är intresserad av klimat och den gröna omställningen kan jag säga några ord om det.

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	De saker som ligger utanför vår rapport pratar vi inte om som representanter
	för rapporten eller Cemof utan som enskilda forskare, men jag tillåter mig ändå
	att säga några ord om det.
	Min uppfattning är att det är väldigt viktigt för den gröna omställningen
	att penningpolitiken lyckas med sitt uppdrag. Om ekonomin fungerar bra i
	största allmänhet är det mycket lättare att hantera den gröna omställningen.
	Min grunduppfattning är därför att man inte ska ändra mandatet, utan så länge
	Riksbanken kan klara sitt grundläggande mandat underlättar man också för
	den gröna omställningen. Det är inte bra att kompromissa med det.
	Samspelet mellan penningpolitik och finanspolitik är något som har disku-
	terats mycket under senare tid. Det har aktualiserats av att penningpolitiken
	blev lite bakbunden. Man vågade inte gå alltför långt med negativa räntor och
	använde då andra slags instrument, framför allt köp av olika värdepapper. Det
	fick en massa sidoeffekter, som gjort att man nu diskuterar om det här var
	vettigt eller inte.
	Det har aktualiserat en förändring i synen på samspelet mellan penningpo-
	litik och finanspolitik. Jag tycker inte att man ska överdriva behovet av för-
	ändringar. Ett rimligt finanspolitiskt ansvar har egentligen alltid inneburit att
	man hjälper till i konjunkturstabiliseringen, det vill säga har lite större under-
	skott i lågkonjunkturer och lite större överskott i högkonjunktur.
	I huvudsak sker detta med automatiska stabilisatorer, men det har också
	alltid funnits ett utrymme att göra lite vad vi brukar kalla diskretionära åtgärder.
	Jag tycker att detta kanske skulle behöva kodifieras lite bättre i ramverket,
	men jag ser inte att det utgör någon anledning till en radikal förändring av
	uppdelningen mellan penningpolitik och finanspolitik.
	I ett krisläge, som det vi var inne i, gjorde det finanspolitiska ramverket
	det inte på något sätt omöjligt att bedriva den finanspolitik som behövdes.
	Jag tycker att samspelet på det stora hela har fungerat bra, men man behöver
	kanske göra vissa justeringar.
	Per Krusell, Stockholms universitet: Under den här krisen – eller perioden –
	var 2022 speciellt såtillvida att räntan och inflationen länge låg väldigt lågt.
	Sedan sköt de helt plötsligt iväg. Det blev en traditionell utbudschock, och
	man var tvungen att tänka lite utanför boxen. Förankringen har blivit …
	(Ordföranden: Ursäkta att jag avbryter, men det är något som ger en rundgång.
	Jag tror att det är fel i utsändningen. Kan någon i kansliet kolla upp det?)
	Det finns en risk att man kallar varje år ovanligt. Varje år är speciellt, så
	jag tycker inte att man ska överdriva. Riksbankens beslut har i stort sett varit
	rimliga. Det finns inte jättemånga lärdomar att dra.
	Låt oss ta de två år som vi har utvärderat. Inflationsprognoserna och Riks-
	bankens räntepolitik 2022 var lite sega. De var sena på bollen och förstod inte
	riktigt att inflationen var på väg att skjuta iväg uppåt. Det tyckte vi förra året,
	och vi tycker fortfarande att man hade kunnat göra det bättre trots att man

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

befann sig i realtid. Det fanns nämligen massor av tecken på det här. Men det var ändå inget beslut som var jättefel.

I år ger vi som tidigare sagts fullt stöd till räntebanan och har egentligen bara marginella kommentarer om kommunikationen.

Som John sa tycker jag inte heller att man ska överdriva vikten av lärdomar. Man ska ständigt vara beredd på att det kan bli ett normalt år, eller så kan det bli ett år som de här två åren. Jag tycker att det har gått ganska bra.

Jag vet inte om Roine Vestman vill kommentera detta mer sedan, men effekten av ojämlikhet är ju något som vi lyfter fram. Där behövs forskning. Men det är något mer långsiktigt, eftersom vi inte riktigt vet det här. Vi forskar gärna själva i dessa frågor.

Roine Vestman, Stockholms universitet: Jag kan komplettera lite om det här med lärdomar. Om man tar ett steg tillbaka är det viktigt att tänka på Riksbankens förutsättningar att bedriva penningpolitik. Sverige är en liten, öppen ekonomi. De centralbanker som har störst påverkan på den globala penningpolitiska cykeln är Federal Reserve och ECB. Sverige har en liten centralbank som verkar under lite speciella förutsättningar.

En av dessa förutsättningar är självklart Riksbankens balansräkning och att den finansiella intjäningen är förhållandevis svag. Det är kanske den stora fråga som vi avslutar rapporten med. Den går utanför det vardagliga penningpolitiska arbetet, men den lägger ändå grunden för Riksbankens förutsättningar att bedriva en optimal penningpolitik.

En annan aspekt där förutsättningarna utmärker sig är den räntekänslighet som redan har berörts: att hushåll är förhållandevis högt skuldsatta och att de har kort räntebindningstid – även företagen har en liknande situation.

Här nämndes förslaget om ett register över hushållens tillgångar och skulder. Jag har personligen varit tydlig i frågan – jag var sakkunnig i utredningen – och har sagt att jag tycker att det vore bra. Det vore bra på flera sätt att ha mer information.

Dels vore det bra i det vardagliga penningpolitiska arbetet. Jag tror att man skulle kunna göra bättre bedömningar av till exempel hushållens efterfrågan och hur stora sparbuffertar som byggdes upp under pandemin. Det gjorde att genomslaget för penningpolitiken inte blev så stort som man befarade inledningsvis då räntehöjningarna påbörjades.

Dels skulle ett sådant register också underlätta på en massa andra politikområden, som inte direkt rör penningpolitiken.

Det vore helt klart värdefullt att ha mer information om tillgångar och skulder. Jag vill framför allt betona ”tillgångar”. När man säger räntekänslighet är det lätt att tänka skuldsättning och att det är den som styr räntekänsligheten. Men till lika hög del styr det sparbuffertar och möjligheten att kompensera räntehöjningar genom att ta av sparbuffertar.

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	Ordföranden: Nu lämnar jag över till riksbankschefen och direktionen att be-
	svara frågorna inom sig. Varsågoda.

Erik Thedéen, Riksbanken: Jag lämnar lite grann öppet för alla vilka frågor man vill besvara. Men man ska fatta sig kort och svara på frågorna, som ordföranden påpekade.

Jag ska börja med att säga någonting om den gröna omställningen och instämma med det som professor Hassler sa. Det viktiga här är att skapa låg och stabil inflation. Det är grund för god ekonomisk utveckling. Det är därmed också en grund för omställning. Det är måhända ett tråkigt svar, men jag tror att det svaret är viktigt.

Till det ska jag säga att klimatfrågan ändå är av vikt för penningpolitiken. En fråga som vi har anledning att titta mer på är risken för återkommande utbudsstörningar. Det är alltså skogsbränder, dåliga skördar och översvämningar. Det är den typen av saker som kommer i klimatkrisens spår.

Det har effekter på ekonomin och därmed också på inflationen. Vi drabbades av en utbudsstörning denna gång. Den var inte direkt kopplad till klimatet utan mer kopplad till krig och pandemi. Men det är uppenbart att där finns en risk för mer återkommande utbudsstörningar. Det är kanske det enda område där vi med viss säkerhet kan säga att antalet utbudsstörningar kan komma att stiga. Förhoppningsvis gäller det inte till exempel krig.

Jag ska säga någonting om vad vi kan lära oss. En viktig lärdom som vi alltid ska påminna oss om, och som scenarierna är ett sätt att komma åt, är att det kommer att vara notoriskt svårt att ta oss ur tidsandan.

När vi gick in i 2022 var tidsandan att inflationen var död, precis som Anna Breman sa. Nu har vi en annan tidsanda. Vi kommer om några år att kunna beskriva vilken tidsanda det var.

Det är viktigt att vi och de som kommenterar oss hela tiden försöker att tänka utanför boxen, som Anna Breman talade om. Man måste ändå på något sätt vara intresserad av att tänka på andra sidan.

Här tror jag att vi, forskare och deltagare i den allmänna debatten har en del lärdomar att dra av hur debatten gick när inflationen var låg och hur säkra

vidå var på att det skulle vara så för evigt. Man får ändå erkänna att det har kostat oss lite grann, kanske bland annat att vi missbedömde inflationsuppgången något under 2022.

Med det är det lite laget runt. Vi börjar med Aino Bunge.

Aino Bunge, Riksbanken: Jag börjar med Janine Alm Ericsons fråga. Hon kom in på frågan om penningpolitikens påverkan på olika områden. Det kommer an på att räntan är ett relativt trubbigt verktyg. Det är en ränta för alla svenska hushåll och svenska företag, och det slår olika.

Till viss del kan vi bidra till det. Det är många förutsättningar där vi är beroende av andra politikområden och att man där tar tag i frågorna. Vi

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

påpekar till exempel hur det slår på rörliga bolåneräntor, och vi har diskuterat fastighetsmarknaden och andra områden.

I grunden visar det väldigt tydligt vårt beroende av att svensk ekonomi tar tag i sårbarheter. Om vi ska ha något medskick till finansutskottet, apropå Mi- kael Dambergs fråga, skulle det just vara att vi i Sverige har en stabil och låg offentlig skuldsättning men att det gäller att också titta på skulduppbyggnad inom andra områden inom ekonomin eftersom det skapar sårbarheter.

Precis som påpekats av flera är vi beroende av vad som händer i omvärlden. Det kan vara andra centralbanker, det kan vara utbudschocker, det kan vara krig eller annat som påverkar ekonomin. Men de sårbarheter vi själva har byggt upp kommer att spela ut när vi möter de scenarierna.

Just skuldsättning kan vara ett sätt att tjäna pengar under en lågräntetid. Men det slår tillbaka sedan när någonting går åt andra hållet.

Per Jansson, Riksbanken: Jag tänkte kort säga någonting om finanspolitiken och sedan om Mikael Dambergs frågor om att tänka utanför boxen.

Jag är rätt nära John Hasslers tänkande när det gäller den löpande finanspolitiken i stort. Jag skulle mer tänka där att det går att förbättra det så att man har en bättre löpande koordinering, eller hur man nu vill uttrycka det.

Jag har för övrigt också noterat att det varit ovanligt mycket inflationsdiskussion på den politiska sidan under senare tid. Jag tror att det är bra att vi försöker att stödja varandra. Men det är inga stora saker. Jag skulle också kunna tänka mig automatiska stabilisatorer med en viss förbättring som ändå är möjlig. Jag tror att det också är på gång.

De stora utmaningarna ligger snarare i de frågor som nu är under utredning. Vad ska engagemanget vara från det offentliga på jätteområden som klimat, försvar, utbildning, energimarknader och infrastruktur? Det är jättemånga stora utmaningar som ligger utanför det konjunkturella och som handlar mer om strukturella saker. Det lär inte minst handla om: Hur kan man hitta en bra samordning med den privata sektorn? Det skulle jag tro.

Sedan kommer jag till Mikael Dambergs frågor. En sak är tyvärr att omvärlden nu är väldigt spretig. Det ser inte ut som att det snart kommer att bli bättre. Det kan vara så att vi nu har perioder framför oss med större skillnader i inflation, större skillnader i räntor, än vad vi har haft. Det är inte så att de historiskt har varit noll. Inte minst mot USA har vi tidigare haft räntedifferenser i Sverige. Men de kan mycket väl bli större.

Det finns ändå mekanismer som bör reglera att skillnaderna inte kan bli för stora så länge vi har någon koppling mellan länderna, till exempel växelkurserna. Men det är mycket möjligt att man ska förbereda sig på en stökigare omvärld och en svårare penningpolitisk miljö framöver än vad som har varit fallet.

Anna Breman, Riksbanken: Jag vill bara kort kommentera två saker. Jag ska försöka att fatta mig kort denna gång.

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	Det gäller både Cecilia Rönns fråga och Mikael Dambergs fråga. När det
	gäller att tänka utanför boxen har jag redan nämnt det. Men jag vill också
	nämna att vi har fått väldigt mycket ny information på grund av den höga in-
	flationen.
	Jag sammanfattade en del av den nya forskning som finns om inflationens
	psykologi i ett tal i april. Vi kan bland annat se det som Per Krusell framhöll.
	Hushållen har lättare att acceptera prishöjningar när de vet att de kommer från
	att kostnader har ökat.
	Om ett företag höjer priserna på paraplyer för att det regnar, att det alltså
	är efterfrågedrivet, blir man arg. Men om elpriserna stiger och en bagare som
	har höga elkostnader höjer priset på bröd accepterar man det lättare.
	Den här typen av forskning som nu kommer behöver vi självklart följa
	väldigt noggrant. De historiska sambanden kommer inte alltid att hålla framöver.
	Med det vill jag lyfta fram några saker. Nu blir det lite repetition av det du
	sa, Per Jansson. Vi lever i en värld som är stökig. Vi behöver ha beredskap för
	det. Det är ökad protektionism runt om i världen, som Martin Ådahl nämnde
	förut. Det vet vi är inflationsdrivande.
	Vi har ett behov av en grön omställning. Klimatstörningar kommer att
	kunna ge utbudschocker, precis som Erik Thedéen framhöll. Jag håller helt
	med John Hassler om att det viktiga är att Riksbanken håller en låg och stabil
	inflation. Utan det är det väldigt svårt att göra den transformation som behövs.
	Men vi ska inte glömma bort geopolitiken i detta. Vi har ett säkerhetspoli-
	tiskt svagt läge. Vi har stora behov av investeringar i Sverige både i grön om-
	ställning och i försvar.
	Ovanpå det kommer en demografisk utmaning. Där har man inte heller
	historiska trender som kan ge vägledning framöver. Vi har åldrande befolk-
	ning i många västländer, och det kan påverka.
	Det är då jag kommer till Cecilia Rönns fråga om produktivitet, som inte
	riktigt var riktad till oss. Att få upp produktiviteten är ett sätt att bidra till att
	hålla en låg och stabil inflation. Det minskar kostnadstrycket helt enkelt. Re-
	former som bidrar till ökad produktivitet är välkomna även från ett inflations-
	perspektiv.
	Ordföranden: Vi hinner med en sista runda. Först ut är Charlotte Quensel,
	varsågod.
	Charlotte Quensel (SD): Stort tack för alla svaren i dag på våra frågor! Pen-
	ningpolitiken och dessa utfrågningar är något av grädden på moset för oss i
	finansutskottet. Det uppskattas.
	Jag frågade om den neutrala räntan i mars. Ni hade med mycket om det.
	Jag återkommer till det. Jag hoppas att alla kan delta i svaren.
	Det är svårt att förstå den neutrala räntan när man kanske inte jobbar med
	det eller är forskare. Den är låg. Den är historiskt låg, såvitt jag förstår. Riks-

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

banken har i sin rapport med reflektioner om att vissa tror att den ska gå upp, och vissa tror att den ska gå ned.

Jag undrar om någon av er här vågar tala om prognoser. Jag förstår att det inte är lätt att säga si eller så. Jag saknar lite planer för vad ni tror kommer att hända i framtiden. En låg neutral ränta påverkar Riksbankens handlingsutrymme om inflationen sticker iväg. Därför tycker jag att det är intressant.

Sedan är det ett stycke i Riksbankens mycket pedagogiska rapport. Där tar ni upp olika syn på penningpolitiken i debatten och forskningen och hur vi politiker talar om det.

Ni tar upp mycket hur vi spretar. Jag skulle gärna vilja höra från er: Varför är det så? Har ni några tankar? Varför skiljer det sig så stort mellan hur forskare, Riksbanken och politiker talar om det? Vad är det som gör att vi spretar?

Adam Reuterskiöld (M): Tack så mycket för en bra rapport och en mycket intressant diskussion här!

Någonting som bara ytligt berörts i rapporten med en mening och i Riksbankens presentation är valutakursen. Sverige är ändå en väldigt liten och känslig ekonomi i omvärlden. Det är uppenbart att vår valuta under de senaste åren konstant har sjunkit i värde.

Det är någonting som påverkar våra hushåll. Även om det nu enligt riksbankschefen inte är penningpolitik är det ändå de instrument som finns tillgängliga för att påverka valutakursen. Det påverkar naturligtvis också den inhemska inflationen, eller den importerade inflationen.

Min fråga är egentligen: Hur ser Riksbanken och kanske även rapportförfattarna på hur vi kan tackla den? Det stod i rapporten att den påverkades något av den höjda räntan. Men den gick tillbaka ganska omedelbart. Det är också en form av förväntning på svensk ekonomi från omvärlden. Jag skulle gärna vilja få det utvecklat lite grann.

Ida Gabrielsson (V): Jag hoppas på att Martin Ådahl också hinner få vara med. Vi kan dela på tiden om vi talar jättefort. Jag ser att ordföranden skakar på huvudet.

Jag tänkte fråga lite ytterligare om vi igen hamnar i en situation där det är utbudsdriven inflation och om prissättningsbeteendet på de delar som människor verkligen behöver. Det gäller banksektorn, marknader, mat och el.

Det handlar om att vi av krisen hamnar i den ojämlika fördelningen, och att löntagarna dessutom tar ansvar genom att man inte höjer lönerna. Man tycker att prisregleringar är historiskt, och på 70- och 80-talet kanske det inte fungerade så bra. Tidigare än så har det ansetts fungera.

Hur tänker man? Vad ska vi göra? Vi kan inte hamna i en så ojämlik bördefördelning igen. Då tror jag inte att löntagarna framöver är beredda att ta det ansvaret i lönebildningen. När det någon gång framöver kanske behövs kan det innebära väldigt stor instabilitet.

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	Det som jag och Vänsterpartiet mest vill att man ser över är kanske mark-
	naderna. Hur skulle vi kunna ändra dem för att slippa ta till prisregleringar i
	en kris för att den ekonomiska stabiliteten i Sverige ska kunna upprätthållas?
	Ordföranden: Där får vi tyvärr dra ett streck i möjligheten att ställa frågor. Jag
	vet att det är fler som hade velat göra detta.
	Nu tänker jag pröva podiet här framme. Ni får fem minuter på vardera si-
	dan, helt enkelt. Jag lämnar först ordet till professor Roine Vestman och
	Cemof att besvara frågorna. Varsågoda.
	Roine Vestman, Stockholms universitet: Då kommer vi att göra så att John
	Hassler besvarar Charlotte Quensels frågor om den neutrala räntan. Per Krusell
	kommer att besvara frågor om valutakursen. Jag själv kommer att tala mer om
	utbudsdriven inflation.
	John Hassler, Stockholms universitet: Frågan om den neutrala räntan är en
	väldigt intressant fråga. Att det finns en neutral ränta är ganska självklart. Är
	räntan tillräckligt hög blir den åtstramande, är den tillräckligt låg stimulerar
	den. Det måste finnas något mellanläge.
	Det vi kan se och som Charlotte Quensel pekar på är dock att det här ne-
	utralläget verkar ha fallit ganska ordentligt, bland annat därför att inflationen
	har kommit ned; vi pratar om de senaste 20–30 åren. Men också rensat för den
	effekten verkar det som att det är på det sättet.
	Det här är ett aktivt forskningsområde där man pekar på ett antal olika
	mekanismer som kan ligga bakom. Enkelt uttryckt beror det på fallet, att det
	är fler som vill spara och färre som vill investera och använda pengarna. Då
	faller jämviktsräntan.
	Demografi är också en viktig aspekt här. Det verkar som att det på
	världsmarknaden är fler som är i sparande åldrar. Det verkar också bli allt fler
	pensionärer i världen. Pensionärer behöver inte lika mycket fysiskt kapital. De
	är inte på någon arbetsplats. Det minskar efterfrågan.
	Fördelning har också betydelse. Om större del av inkomsterna går till rika
	och höginkomsttagare, som sparar mer, driver det ned den neutrala räntan.
	Vad man tror om tillväxten framöver är också väsentligt.
	En del av de här faktorerna går det att göra hyfsade prognoser för, till ex-
	empel demografi och sådant. Och ojämlikheten i världen tror vi ju inte kom-
	mer att försvinna snabbt. Mycket pekar då på att det som vi tror har drivit ned
	den neutrala räntan de senaste 25–30 åren inte kommer att reverseras.
	Men några faktorer kan dra i andra riktningen. Om vi lyckas med den gröna
	omställningen kommer det att behövas ganska ordentligt mycket mer investe-
	ringar. Det kommer att driva upp den neutrala räntan. Man kan fråga med hur
	mycket. Det blir kanske någon procentenhet. Men det är en killgissning. Det
	är svårt att veta. Men min bästa gissning skulle vara att vi inte kommer att
	komma tillbaka till de neutrala räntor som vi hade för säg 25–30 år sedan, men

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

kanske en liten bit uppåt. Om det går väldigt bra med AI och sådant, så att ekonomin börjar växa jättemycket, kommer det att gå upp lite mer.

Per Krusell, Stockholms universitet: Valutakursen har vi i princip inte alls berört sedan de två presentationerna, som vi inledde med. Jag vill först säga att det skulle krävas minst en halvtimmes diskussion för att verkligen tränga in i den frågeställningen.

Vår sammanfattade bild här är att det inte finns något mål för växelkursen. Det är ett problem för vissa när den går upp; det är ett problem för andra när den går ned. Vi skulle vilja se lite mindre fokus på den, även om den såklart påverkas av penningpolitiken och påverkar penningpolitiken. På det sättet är den viktig.

Ja, det har funnits en trend att kronan förlorar värde. Det är ett intressant fenomen. Jag delar inte personligen uppfattningen att kronan är undervärderad. Det är sant att den har fallit i värde. Men det är inte uppenbart för mig. Jag tycker att det är en fråga som delvis är utanför penningpolitiken. Det är väldigt intressant med de här långsiktiga trenderna. Men vi har inte så mycket mer att säga. Den ska inte vara fokus för penningpolitiken.

Roine Vestman, Stockholms universitet: Jag tänker svara på Ida Gabrielssons frågor om utbudsdriven inflation.

Det är klart att det blir en speciell situation när kostnader ökar och Riksbanken dessutom börjar höja räntan. Jag förstår din fråga som hur man egentligen mobiliserar vilja att ta ansvar i breda lager i samhället i ett sådant läge.

Ett uppenbart sätt att göra det på är att öka samverkan mellan penningpolitik och finanspolitik. Penningpolitiken är trubbig – det har redan sagts i dag

–och har egentligen ganska få verktyg. Finanspolitiken kan vara spetsig. Den kan också rikta stöd till små grupper. Det finns forskning som tyder på att om man riktar stöd rätt och om de är små och väl avgränsade behöver det inte vara oförenligt med en åtstramande penningpolitik.

Återigen: Det är en aspekt där ett register över hushållens tillgångar och skulder, där man ser vilka hushållsgrupper som verkligen kommer i kläm av en åtstramande penningpolitik, skulle kunna vara användbart för att rikta smala, och då inte heller så kostsamma, stöd.

Erik Thedéen, Riksbanken: Jag har fått uppmaningen att hålla det kort, och det kommer jag att göra.

Först går jag till Idas fråga om vad man kan göra och att prisreglera. Jag tycker att det är viktigt att det från politiken och från andra förs en intensiv debatt om prissättningsbeteende. Vi hade en del av det under den här inflationsuppgången.

Det är väldigt bra att sätta press på bolagen att skapa transparens kring deras prissättningsbeteende och därmed sätta tryck på dem. Jag tror att det har viss effekt. Man ska inte säga att man inte kan göra någonting. Det är åtgärder

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	som jag ändå tror på. Det har varit en del initiativ mot livsmedelsindustrin och
	så. Jag tror att det inte är helt verkningslöst, och det är därmed väl värt mödan.
	När det gäller valutakursen har jag en lite annan uppfattning än Per och
	vill säga att den är undervärderad. Jag håller med om att vi inte ska ha ett
	överdrivet fokus på valutan. Man skulle nästan kunna vända på det; vi hade
	kanske för lite fokus på det. Det visade sig nämligen att den svaga kursen hade
	större effekt på inflationen än vi först antog. Det är då rimligt att vi har fokus
	på valutakursen och dess effekter på inflationen. Det är framför allt där vi ska
	vara.
	Sedan tycker jag att det är helt rimligt att vi också kan uttala oss om vi tror
	att den är under- eller övervärderad. Men vi ska inte överdriva det fokuset.
	Jag ska säga något snabbt om varför synen på penningpolitiken skiljer sig
	åt. Jag är måhända luttrad. Men jag tycker att vi i Sverige har en ganska sansad
	debatt om penningpolitiken. Det finns kritik. Så ska det vara. Det finns också
	de som tycker att vi gör det bra. Det är också välkommet. Men det är inte så
	att debatten är väldigt upptrissad.
	När jag jämför med andra länder är debatten där på en helt annan nivå, som
	jag tycker att vi verkligen inte ska hamna i i Sverige. Den är nämligen helt
	osaklig i många länder. Jag tycker att vi på det hela taget har en ganska sansad
	och klok debatt, där man förstås tycker olika. Och så ska det väl i någon mån vara.

Anna Breman, Riksbanken: Med tanke på att hålla det kort vill jag bara ta upp det som Erik nämnde på slutet. Det är jätteviktigt att det är en debatt om penningpolitiken. Det är också viktigt att forskarna deltar, och det gör de ofta. Det är bra. De har nämligen olika perspektiv. Det är också viktigt att det finns en debatt i medierna. Och det är viktigt att det även finns inom politiken.

Att vi är här och svarar på frågor i dag är ett sådant tillfälle. Men det faller även på oss att hela tiden tänka på vår kommunikation och förbättra och kunna förklara.

Vi har haft en del diskussioner i dag som har varit värdefulla. Det tackar

viför. Och det kommer att fortsätta. Men det ska vara en debatt, både inom direktionen och i samhället i stort.

Per Jansson, Riksbanken: Jag får välja mina strider. När det gäller frågan om den neutrala räntan kan jag lite kort förlänga Johns svar på den, kanske utifrån ett penningpolitiskt operativt perspektiv.

Det är såklart en väldigt viktig fråga. Ingen förnekar det. Jag tycker att vi på Riksbanken genom åren har gjort klokt i att inte bygga våra analyser alltför tajt på sådana här icke-observerbara storheter som produktionsgap, Nairu och vad det nu heter, utan vi har tagit det försiktigt med det och noterat att osäkerheten är väldigt stor.

Skattningar av neutral ränta, som vi precis som alla andra centralbanker naturligtvis också kör igenom, kan ge en idé om var man är. Sedan måste man vara väl medveten om att detta ändrar sig och vara beredd på att det resmål

UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

2023/24:RFR18

som man ser till en början kan bli ett annat över tid. Det är därför jag gärna vill kalla det för en idé.

Operativt i penningpolitiken tänker jag gärna på det som att man tar ett steg. Sedan läser man av vad effekterna blir på produktion, sysselsättning och inflation och utvärderar det. Sedan funderar man på nästa steg i ljuset av det. Man informerar sig alltså löpande om var man är i förhållande till idén om räntan på längre sikt. Det tycker jag har fungerat relativt bra.

Ingenting är problemfritt här i världen. Man kan hamna på efterkälken om man överdriver detta. Men en kombination av att försöka läsa av tillståndet i ekonomin när man går fram samtidigt som man ändå har de här skattningarna i bakgrunden, och kan snegla på dem, tycker jag har fungerat relativt väl. Och jag tänker mig att det är ungefär så man bör jobba.

Aino Bunge, Riksbanken: Som en fortsatt kommentar i den frågan kan jag säga att vi i den fördjupning vi hade i den penningpolitiska rapporten sa ungefär det som togs upp här tidigare: att de grundläggande trenderna fortfarande finns kvar och pekar mot en lägre räntenivå när man tittar långt tillbaka historiskt. Vi har en hög nivå av sparande i ekonomin. Vi har en demografi som pekar på att det blir så även framåt.

Vi valde alltså att inte göra en ny skattning av den neutrala räntenivån utan betonar just det som Per tog upp, att vi ser att vi behöver ha en prövande ansats i penningpolitiken framöver. Precis som att det var svårt att bedöma hur ekonomin skulle reagera på högre räntor, när vi fick den kraftiga inflationsuppgången, är det nu en kraftig nedgång av inflationen. Vi får helt enkelt göra bedömningen av vad som är en åtstramande räntenivå i praktiken. Det är tydligt att vi även med den räntesänkning vi gjorde nu i maj har en åtstramande ränta framöver, och vi får pröva oss fram nu när vi går mot ett mer normalt läge.

När det gäller olika syn på penningpolitiken och debatten tycker jag också, precis som flera har sagt, att det är en sansad debatt. Att det finns en debatt är inte konstigt när det har varit så pass svåra avvägningar. Men ibland kan det också handla om vilket mål vi har för penningpolitiken, till exempel när det gäller valutakursen. Vi har ett mål för inflationen och inte ett faktiskt mål för valutakursen. Vårt sätt att ta hänsyn till det är alltså att titta på påverkan för inflationen.

Där tror jag också att vi har ett ansvar att vara tydliga med hur vi som Sveriges riksbank ser på kronan och med att när vi uttalar oss om att den är undervärderad är det en bedömning av hur vi ser på det rent allmänt.

Vice ordföranden: Tack ska ni ha! Det ankommer på mig att från finansutskottet tacka för denna offentliga utfrågning om penningpolitiken för 2023.

Som ni vet åligger det finansutskottet att följa upp, granska och utvärdera Riksbankens verksamhet. Fokus ligger på effektivitet men naturligtvis också på måluppfyllelse. Det gör vi bland annat genom sådana här offentliga

2023/24:RFR18	UPPTECKNINGAR FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	utfrågningar där vi kan ställa frågor, och allmänheten kan följa och ta del av
	diskussionen och svaren på frågorna.
	Vi beställer också olika forskningsrapporter. Årets offentliga utfrågning
	har byggt på rapporten Svensk penningpolitik 2023, som Centrum för penning-
	politik och finansiell stabilitet vid Stockholms universitet har arbetat fram.
	Finansutskottet vill tacka alla berörda. Vi vill tacka riksbankschefen och
	hela direktionen som har varit här och svarat på frågor. Vi vill också tacka de
	forskare som ligger bakom den här skriften och bidrar till ökad förståelse för
	penningpolitik men också gör en kontinuerlig granskning av den förda pen-
	ningpolitiken i Sverige.
	Med detta vill vi tacka för visat intresse.

2023/24:RFR18

BILAGA

Bilder från det offentliga sammanträdet

Bilder som visades av Roine Vestman

2023/24:RFR18	BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET BILAGA	2023/24:RFR18

2023/24:RFR18	BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET BILAGA	2023/24:RFR18

2023/24:RFR18	BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET BILAGA	2023/24:RFR18

2023/24:RFR18	BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET BILAGA	2023/24:RFR18

2023/24:RFR18	BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET
	Bilder som visades av Erik Thedéen

Redogörelse för penningpolitiken 2023

Erik Thedéen Riksbankschef

Riksdagens finansutskott 28 maj 2024

Inflationen tillbaka nära målet i slutet av 2023

•Period med skadligt hög inflation – inflationsmålet har testats på riktigt

•Syftet med Riksbankens räntehöjningar: få inflationen tillbaka till målet inom rimlig tid, utan att bromsa ekonomin onödigt mycket

•Penningpolitiken och avtagande utbudsstörningar bidrog till att inflationen föll tillbaka relativt snabbt under 2023

•Utvärderarna bedömer att penningpolitiken varit välavvägd

Hur mycket skulle penningpolitiken behöva stramas åt för att få ner inflationen och behålla trovärdigheten?

Anm. Procent. Prognoser från 2023. Utfall är dagsdata och prognoser	Källa: Riksbanken.
avser kvartalsmedelvärden.

BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET BILAGA

2023/24:RFR18

Underliggande inflation högre än väntat första halvåret

KPIF, prognoser 2023

KPIF exkl. energi, prognoser 2023

Anm. Årlig procentuell förändring.

Källor: SCB och Riksbanken.

Framförallt tjänstepriserna fortsatte att öka snabbt

Anm. Bidrag till KPIF-inflationen. Procentenheter respektive årlig	Källor: SCB och Riksbanken.
procentuell förändring.

Skiften i efterfrågan under och efter pandemin

Konsumtion av vissa varor ökade under
pandemin	Stor efterfrågan på tjänster efter pandemin

Anm. Årlig procentuell förändring. Hushållens konsumtion i fasta	Källa: SCB.
priser, säsongsrensade data.

2023/24:RFR18

BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

Räntekänsliga delar av ekonomin har drabbats hårt

Hushållens konsumtion

Bostadsinvesteringar

Anm. Årlig procentuell förändring. Säsongsrensade och	Källa: SCB.
kalenderkorrigerade data.

Men svensk ekonomi har sammantaget varit oväntat motståndskraftig

BNP					Sysselsättningsgrad

Anm. Index, 2019 kv4=100 (vänster). Procent av befolkningen, 15-74 år	Källor: SCB och Riksbanken.
(höger). Säsongsrensade data.

Inte tillräckligt övertygande inflationsutsikter första halvåret

Varupriser exklusive livsmedel

• Alltför starkt inflationstryck

• Företagens prissättningsbeteende

•Kronförsvagningen och dess genomslag på inflationen

Anm. Årlig procentuell förändring.

Källa: Eurostat.

BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET BILAGA

2023/24:RFR18

Inflationsförväntningarna har trots den höga inflationen varit väl förankrade

Anm. Procent. Förväntningarna avser KPI, samtliga aktörer.

Källa: Kantar Prospera.

Normalisering av balansräkningen under 2023 genom förfall och försäljning av statsobligationer

2023:

-212 mdr

Anm. Nominellt belopp, miljarder kronor.

Källa: Riksbanken.

Gynnsammare inflationsutsikter mot slutet av året

•	Allt tryggare med prognoserna
•	Allt tryggare med prognoserna
•	Tydligare nedgång i inflationen
•	Tydligare nedgång i inflationen
•	Lägre inflationstryck framåt
•	Lägre inflationstryck framåt	Inflation vid
		Inflation vid
•	I november valde vi att avvakta med	mötena i juni,
•	I november valde vi att avvakta med	september
		september
	ytterligare räntehöjningar	och november

Anm. Årlig procentuell förändring.

Källa: SCB.

2023/24:RFR18

BILAGA BILDER FRÅN DET OFFENTLIGA SAMMANTRÄDET

Hur kommunicera framtida penningpolitik?

•Osäkert vilken penningpolitik som

behövs för att inflationen ska stabiliseras kring målet – särskilt efter stora avvikelser

• Marknadsförväntningar mycket volatila

•Scenarier och kortare räntebana för att

kommunicera osäkerhet

Valutasäkringen – inte penningpolitik

•Tydligt i kommunikationen: ”Syftar till att begränsa

Riksbankens förluster om kronan stärks och har inte ett penningpolitiskt syfte”

• Förändringar i växelkursen påverkar valutareservens värde och Riksbankens resultat

• Bedömning att kronan var undervärderad och skulle stärkas

•Sund riskhantering

Redogörelse för penningpolitiken 2023

Finansutskottet 28 maj 2024

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2021/22
2021/22:RFR1	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den
	19 oktober 2021
2021/22:RFR2	SOCIALUTSKOTTET
	Socialutskottets offentliga utfrågning om precisionsmedicin
2021/22:RFR3	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om finansiell stabilitet – Sårbarheter och mot-
	ståndskraft i ekonomin i ljuset av ökande skulder hos hushåll och
	kommersiella fastighetsföretag
2021/22:RFR4	FINANSUTSKOTTET
	Utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2015–2020
2021/22:RFR5	FINANSUTSKOTTET
	Evaluation of the Riksbank’s Monetary Policy 2015–2020
2021/22:RFR6	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 3 mars
	2022
2021/22:RFR7	ARBETSMARKNADSUTSKOTTET
	Uppföljning av nyanländas etablering –arbetsmarknadsstatus med
	särskilt fokus på kvinnorna
2021/22:RFR8	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Uppföljning och utvärdering av tillämpningen av utskottsinitiativ
2021/22:RFR9	KULTURUTSKOTTET
	Uppföljning av delar av den svenska friluftslivspolitiken
2021/22:RFR10	NÄRINGSUTSKOTTET
	Innovationskritiska metaller och mineral – en forskningsöversikt
2021/22:RFR11	SOCIALUTSKOTTET
	Hälso- och sjukvård för barn och unga i samhällets vård
	– en utvärdering
2021/22:RFR12	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om AP-fondernas placeringar av buffertkapitalet i
	pensionssystemet den 26 april 2022
2021/22:RFR13	FÖRSVARSUTSKOTTET
	Sveriges deltagande i fem internationella militära insatser – en upp-
	följning av konsekvenserna för den nationella försvarsförmågan
2021/22:RFR14	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport Svensk finans-
	politik 2022
2021/22:RFR15	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om Riksbankens redogörelse för penningpolitiken
	2021 den 10 maj 2022
2021/22:RFR16	SOCIALUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om svensk och europeisk cancerstrategi

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2021/22
2021/22:RFR17	TRAFIKUTSKOTTET
	Transportsektorns klimatmål
2021/22:RFR18	KULTURUTSKOTTET
	Kulturutskottets öppna seminarium om uppföljning av delar av den
	svenska friluftslivspolitiken

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2022/23
2022/23:RFR1	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 20 oktober
	2022
2022/23:RFR2	FINANSUTSKOTTET
	Översikt med internationella exempel på uppföljning och
	utvärdering av centralbanker
2022/23:RFR3	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om finansiell stabilitet i svensk ekonomi i ljuset
	av hög inflation och högre räntor
2022/23:RFR4	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om Riksbankens årsredovisning 2022 och det sen-
	aste penningpolitiska beslutet från februari 2023
2022/23:RFR5	FINANSUTSKOTTET
	Utvärdering av penningpolitiken 2022
2022/23:RFR6	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport, Svensk
	finanspolitik 2023
2022/23:RFR7	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om penningpolitiken 2022

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2023/24
2023/24:RFR1	FINANSUTSKOTTET
	Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken
	den 17 oktober 2023
2023/24:RFR2	SOCIALUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om nationell högspecialiserad vård
2023/24:RFR3	CIVILUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om vårdnad, boende och umgänge vid våld
	i familjen.
2023/24:RFR4	NÄRINGSUTSKOTTET
	Näringsutskottets offentliga sammanträde om energilagring
2023/24:RFR5	TRAFIKUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om artificiell intelligens (AI)
2023/24:RFR6	SOCIALUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om reformen av EU:s
	läkemedelslagstiftning
2023/24:RFR7	TRAFIKUTSKOTTET
	Planera laddinfrastruktur för vägtrafik – en kunskapsöversikt
2023/24:RFR8	FINANSUTSKOTTET
	Den demokratiska granskningen av centralbanker – En
	forskningsöversikt
2023/24:RFR9	CIVILUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde – Hur säkerställer vi ett bostadsbyggande
	som möter behov och efterfrågan i hela landet?
2023/24:RFR10	FINANSUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om finansiell stabilitet i en osäker omvärld
	– hur påverkas Sverige?
2023/24: RFR11	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Utvärdering av förädlingsindustrin och detaljhandeln för livsmedel
2023/24: RFR12	TRAFIKUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om trafikens elektrifiering
2023/24: RFR13	FINANSUTSKOTTET
	Riksbankens årsredovisning 2023 och den aktuella penningpolitiken
2023/24: RFR14	SOCIALUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om civilt försvar och krisberedskap inom
	hälso- och sjukvården
2023/24:RFR15	FINANSUTSKOTTET
	Svensk penningpolitik 2023
2023/24:RFR16	NÄRINGSUTSKOTTET
	Näringsutskottets offentliga sammanträde om en forsknings- och
	innovationspolitik för ett konkurrenskraftigt näringsliv
2023/24:RFR17	FINANSUTSKOTTET
	Offentligt sammanträde om Finanspolitiska rådets rapport
	Svensk finanspolitik 2024

Beställningar: Riksdagens tryckeriexpedition, 100 12 Stockholm

telefon: 08-786 58 10, e-post: order.riksdagstryck@riksdagen.se

Tidigare utgivna rapporter: www.riksdagen.se under Dokument & lagar