Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Statens idrottspolitiska mål - en uppföljning med inriktning på barn och ungdomar

Rapport från riksdagen 2016/17:RFR12

Statens idrottspolitiska mål - en uppföljning med inriktning på barn och ungdomar

Statens idrottspolitiska mål – en uppföljning med inriktning på barn och ungdomar

ISSN 1653-0942

ISBN 978-91-87541-94-0

Riksdagstryckeriet, Stockholm, 2017

2016/17:12

Förord

Kulturutskottets uppföljning av statens stöd till idrotten utgår från riksdagens beslut 2009 om mål och inriktning för den statliga idrottspolitiken. Mål och syfte med statsbidraget är bl.a. att ge möjligheter för flickor och pojkar, kvin- nor och män att motionera och idrotta för att främja en god folkhälsa samt att stödja en fri och självständig idrottsrörelse. Riksdagen beslutade också att statsbidraget till barn- och ungdomsidrott ska lämnas till verksamheter som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv, vilket var ett tillägg till tidigare ställnings- taganden.

Utskotten har till uppgift att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut. Av re- geringsformen framgår att varje utskott följer upp och utvärderar riksdagsbe- slut inom utskottets ämnesområde. Kulturutskottet beslutade den 27 januari 2015 att följa upp den statliga idrottspolitiken med inriktning på barn och unga.

Uppföljningen har genomförts av kulturutskottets uppföljnings- och utvär- deringsgrupp. Slutligt underlag till uppföljningen har tagits fram av utvärde- raren Lena Sandström vid utskottsavdelningens utvärderings- och forsknings- sekretariat. I projektet har tidigare följande personer deltagit: dåvarande sek- retariatschefen Christer Åström, forskningssekreteraren Anna Wagman Kåring och dåvarande utvärderaren Cecilia Mobach. Arbetet har bedrivits i samarbete med kanslichefen Ann Aurén och föredragande Maria Lindh Sjö- ström vid kulturutskottets kansli.

Uppföljnings- och utvärderingsgruppen överlämnar härmed sin rapport där resultaten av uppföljningen redovisas.

Stockholm i april 2017

Saila Quicklund (M), ordförande

Peter Johnsson (S)

Sara-Lena Bjälkö (SD)

Emma Hult (MP)

Per Lodenius (C)

Bengt Eliasson (L)

Roland Utbult (KD)

3

2016/17:12

Innehållsförteckning

Förord.............................................................................................................

3

Sammanfattning..............................................................................................

7

1 Inledning....................................................................................................

12

1.1

Utskottens uppföljning .........................................................................

12

1.2

Svenskar uppger att de idrottar ofta......................................................

12

1.3

Motiv och omfattning av statens stöd till idrotten................................

13

1.4

Syfte och avgränsning ..........................................................................

15

1.5

Genomförande......................................................................................

15

2 Idrottsrörelsen – en översikt ......................................................................

17

2.1

Sveriges Riksidrottsförbund (RF) och dess

 

medlemsorganisationer...............................................................................

17

2.1.1 RF:s finansiering och antal anställda...............................................

19

2.1.2 Specialidrottsförbund (SF) och specialdistriktsidrottsförbund

 

(SDF) .......................................................................................................

19

2.1.3 Distriktsidrottsförbund (DF) ...........................................................

20

2.1.4 De lokala idrottsföreningarna..........................................................

20

2.2

Studieförbundet Sisu Idrottsutbildarna.................................................

21

2.3

Sveriges Olympiska Kommitté (SOK).................................................

21

2.4

Riksorganisationer utanför RF..............................................................

22

2.5

Idrottsrörelsens finansiering.................................................................

22

3 Den statliga idrottspolitiken – en översikt .................................................

25

3.1

Utgångspunkter och mål.......................................................................

25

3.2

Ansvarsfördelningen och organisation .................................................

27

3.3

Barnrättsperspektivet............................................................................

28

3.4. Uppföljning av statens stöd till idrotten...............................................

30

3.4.1 Uppföljningen genom indikatorer...................................................

31

3.4.2 Fördjupad uppföljning.....................................................................

31

3.4.3 Centrum för idrottsforskning (CIF).................................................

32

4 Den statliga finansieringen av idrotten ......................................................

33

4.1

Statligt stöd – ett historiskt perspektiv..................................................

33

4.2

Riksdagens beslut om finansiering och statligt stöd 1999 och

 

2009............................................................................................................

34

4.3

Lagstöd för RF:s och Sisus uppgifter att fördela statsbidrag................

36

4.4

Statens riktlinjer för RF:s fördelning av bidrag....................................

37

4.5

Statens riktlinjer för Sisus fördelning av bidrag...................................

38

4.6

Statligt projektstöd till idrottsrörelsen..................................................

39

4.6.1 Projektstödets genombrott 1998......................................................

39

4.6.2 Handslaget 2004–2007....................................................................

40

4.6.3 Idrottslyftet 2007–...........................................................................

40

4.6.4 Läsfrämjande insats för idrottande flickor och pojkar.....................

41

4.7

Utvecklingen av statens stöd till idrotten..............................................

42

4.7.1 Statens bidrag till RF och Sisu........................................................

43

4.8

Anslag för stöd till idrotten...................................................................

44

5 Fördelningen av statsbidragen ...................................................................

47

5.1

RF:s myndighetsuppgift att fördela statsbidraget.................................

48

5.2

RF:s visioner och riktlinjer för idrottsrörelsen .....................................

48

5.2.1 Det första idéprogrammet, Idrotten vill 1995..................................

48

4

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

2016/17:12

5.2.2 Det nuvarande idéprogrammet Idrotten vill 2009 ...........................

48

 

5.2.3 Anvisningar för barn- och ungdomsidrotten ...................................

49

 

5.2.4 Verksamhetsinriktning för 2016–2017 m.m....................................

50

 

5.2.5 Behov av förändring i bidragssystemen..........................................

51

 

5.3

Det statliga LOK-stödet........................................................................

52

 

5.3.1 Bakgrund.........................................................................................

52

 

5.3.2 RF:s föreskrifter om det statliga LOK-stödet..................................

52

 

5.4

Organisationsstöd.................................................................................

53

 

5.5

Idrottslyftet...........................................................................................

54

 

5.6

Utveckling av bidragen.........................................................................

55

 

5.7

LOK-stödsaktiviteter – deltagare och fördelning .................................

56

 

5.7.1 Antalet aktiviteter............................................................................

56

 

5.7.2 Fördelning mellan flickor och pojkar..............................................

58

 

5.7.3 LOK-stöd för personer med funktionsnedsättning..........................

59

 

5.7.4 Spridning av det statliga stödet .......................................................

59

 

5.8

Satsningar inom Idrottslyftet................................................................

62

 

5.9 Sisu.......................................................................................................

63

 

5.9.1 Fördelning av bidrag.......................................................................

63

 

5.9.2 Verksamhet .....................................................................................

63

 

6. Erfarenheter av stödet till barn och ungdomar..........................................

65

 

6.1

Utgångspunkter ....................................................................................

65

 

6.1.1 Skillnader mellan könen..................................................................

66

 

6.1.2 Socioekonomiska skillnader............................................................

68

 

6.1.3 Demografiska skillnader .................................................................

69

 

6.1.4 Utländsk bakgrund..........................................................................

69

 

6.1.5 Funktionsnedsättningar...................................................................

71

 

6.2

LOK-stödet – ett stimulansbidrag.........................................................

72

 

6.3

Handslaget och Idrottslyftet..................................................................

74

 

6.3.1 Uppdragsformuleringar och utvärderingar......................................

74

 

6.3.2 Resultat från utvärderingar..............................................................

76

 

6.3.3 Exempel från fallstudierna..............................................................

78

 

6.3.4 Kontroll, uppföljning och rapportering ...........................................

79

 

6.4

Kommunalt LOK-stöd till idrotten.......................................................

80

 

7 Barnrättsperspektivets tillämpning i idrotten.............................................

82

 

7.1

Barnkonventionens huvudprinciper......................................................

83

 

7.2

Barnkonventionens ställning i Sverige.................................................

83

 

7.3

Genomförandet av barnkonventionen...................................................

84

 

7.4

Statsbidrag till barnidrott med barnrättsperspektiv...............................

85

 

7.5

Analys av tillämpningen av barnkonventionen i idrotten.....................

86

 

7.6

Barnrättsperspektivet i idrotten ............................................................

87

 

7.7

Barnens rättigheter i idrotten................................................................

89

 

7.7.1 Barnens rätt att delta och skyldighet att träna .................................

89

 

7.7.2 Rättigheten att vara delaktig............................................................

90

 

7.7.3 Rättigheten till hälsa........................................................................

91

 

7.7.4 Rättigheten att utvecklas .................................................................

92

 

7.7.5 Idrott för barnets bästa – eller för det bästa barnet? ........................

92

 

7.8

Idrottsrörelsens arbete med barnrättsperspektivet ................................

94

 

7.8.1 RF:s arbete......................................................................................

94

 

7.8.2 SF:s arbete.......................................................................................

95

 

7.8.3 Den regionala organisationens arbete..............................................

97

 

7.8.4 Föreningarnas arbete.......................................................................

99

 

5

2016/17:12

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

 

 

8 Kränkningar av barn och ungdomar inom idrotten..................................

102

 

8.1 Hur vanligt är kränkningar inom idrotten?.........................................

103

 

8.2 Regler och åtgärder för att motverka kränkningar..............................

104

 

8.2.1 Lagen om registerkontroll och preskriptionstiden för brott...........

104

 

8.2.2 Bestraffningsärenden inom idrottsrörelsen....................................

105

 

8.2.3 RF:s arbete för att motverka kränkningar......................................

106

 

8.2.4 Exempel från fallstudierna............................................................

107

 

8.2.5 Förslag till åtgärder för att förhindra kränkningar.........................

109

 

8.3 Frivilligorganisationernas stöd till idrotten.........................................

110

 

9 Regeringens rapportering till riksdagen...................................................

113

 

9.1 Utgångspunkter ..................................................................................

114

 

9.2 Regeringens rapportering ...................................................................

114

 

9.2.1 Minskad aktivitetsnivå..................................................................

115

 

9.2.2 Fördelning av stödet......................................................................

116

 

9.2.3 Barnrättsperspektivet ....................................................................

118

 

9.3 Regeringens bedömning av resultaten av statens stöd........................

118

 

10 Uppföljnings- och utvärderingsgruppens bedömningar.........................

121

 

10.1

Utgångspunkter ................................................................................

122

 

10.2

Statens bidrag till idrotten ................................................................

123

 

10.3

Erfarenheter av det statliga stödet.....................................................

125

 

10.4

Förändringsarbete inom idrottsrörelsen............................................

126

 

10.5

Barnrättsperspektivet........................................................................

128

 

10.6

Kränkningar inom idrotten ...............................................................

129

 

10.7

Uppföljning, utvärdering och granskning.........................................

130

 

10.8

Regeringens rapportering till riksdagen............................................

132

 

10.9

Övergripande slutsats .......................................................................

133

 

Referenser...................................................................................................

134

 

Bilagor

 

 

RF:s medlemsförbund.................................................................................

143

 

Fotboll.........................................................................................................

144

 

Gymnastik...................................................................................................

167

 

Ishockey......................................................................................................

183

 

Längdskidåkning.........................................................................................

203

6

2016/17:12

Sammanfattning

Utgångspunkter

Kulturutskottet (KrU) beslutade den 27 januari 2015 att följa upp den statliga idrottspolitiken med inriktning på barn och unga. Utskotten har enligt reger- ingsformen till uppgift att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut inom sina respektive ämnesområden. Denna uppföljning har genomförts av KrU:s upp- följnings- och utvärderingsgrupp.

Inledningsvis vill KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp lyfta fram id- rottsrörelsens stora betydelse när det gäller att bl.a. främja en god folkhälsa och skapa gemenskap och engagemang, inte minst hos barn och unga. Det finns runt om i landet ca 20 000 idrottsföreningar som sammanlagt har ca 3,2 miljoner medlemmar och ca 650 000 ideella ledare. Gruppen vill understryka att idrottsrörelsen bedriver ett mycket betydelsefullt arbete, inte minst genom det ideella arbetet som utförs framför allt i de lokala föreningarna, som gör det möjligt för barn och ungdomar att idrotta. Det finns också exempel på att id- rotten kan vara en viktig integrationsmotor, vilket enligt gruppens mening är glädjande.

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp noterar att det pågår ett utveck- lingsarbete inom idrottsrörelsen som ligger i linje med de mål och syften som finns med den statliga bidragsgivningen. Gruppen konstaterar att det inte har funnits eller finns någon avgörande skillnad mellan Riksidrottsförbundets (RF) visioner och mål för idrottsrörelsen i förhållande till statens mål och syf- ten med bidragsgivningen. Idrottsstödsutredningen konstaterade dock 2008 att det fanns en tydlig skillnad mellan idrottsrörelsens vision om den goda barn- och ungdomsidrotten och forskarnas bild av idrottens praktik. Det var således en skillnad mellan vad idrotten vill, dvs. RF:s idédokument, och vad den fak- tiskt gör. Det förefaller som om dessa skillnader alltjämt kvarstår. Kulturut- skottets uppföljning kan ses som ett kunskapsunderlag för såväl idrottsrörel- sens utvecklingsarbete som regeringens förutsedda arbete med den statliga id- rottspolitiken. Samtidigt vill gruppen understryka att idrottsrörelsen i dag be- driver ett betydelsefullt arbete. I uppföljningen uppmärksammas dock framför allt den utvecklingspotential som finns när det gäller statsbidragets funktion som styrmedel för att säkerställa att användningen av medlen ligger i linje med de mål och syften som har fastställts för bidragsgivningen.

Statens idrottspolitik

Denna uppföljning utgår från riksdagens beslut 2009 om mål och inriktning för den statliga idrottspolitiken. Mål och syfte med statsbidraget är bl.a. att ge möjligheter för flickor och pojkar, kvinnor och män att motionera och idrotta för att främja en god folkhälsa samt att stödja en fri och självständig idrottsrö- relse. Statsbidraget för barn och ungdomar ska vidare enligt riksdagens beslut

7

2016/17:12 SAMMANFATTNING

lämnas till verksamhet som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv. Centrum för id- rottsforskning (CIF) ska följa upp statens stöd till idrotten.

Staten har överlåtit myndighetsutövningen att fördela statsbidrag till id- rottsrörelsen till Riksidrottsförbundet (RF), som är idrottsrörelsens huvudor- ganisation, och Studieförbundet Sisu Idrottsutbildarna, som ger bidrag för främst utbildning inom idrottsrörelsen. RF och Sisu är ideella föreningar. I normala fall fördelar statliga myndigheter statsbidrag till olika verksamheter enligt principer som beslutats av regeringen och, ibland, riksdagen. Den stat- liga bidragsgivningen till idrotten grundas på bl.a. förordningen (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet (idrottsstödsförordningen). Statsbidrag till idrottens utbildningsverksamhet m.m. baseras på förordningen (2015:218) om statsbidrag till folkbildningen.

Staten ger 2017 över 2 miljarder kronor i bidrag till idrotten. Anslagen har ökat kraftigt över tid. Staten anger de mål och syften som man har med sin bidragsgivning till idrotten. Idrotten lägger själv fast målen för sin verksamhet men ska fördela de statliga bidragen i enlighet med riksdagens mål och vad regeringen bestämmer.

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp anser att det behövs en bättre överblick över statens bidrag till idrotten. Statens bidrag till idrottsrörelsen fördelas främst via två anslag, och två departement är ansvariga för dessa an- slag. Det finns ingen särskild anslagspost för barn- och ungdomsidrott eller bredd- och elitidrott. Bidrag till verksamhet för barn och ungdomar (LOK- stöd) ingår i en anslagspost som uppgår till drygt 1,2 miljarder kronor 2017. Där ingår även finansiering av övrig verksamhet. Det finns vidare en särskild anslagspost för Idrottslyftet, som är en särskild satsning på idrott och motion. I denna anslagspost ingår även stöd till segregerade områden. Anslagsvillko- ren är knapphändiga, vilket gör att det är svårt att följa upp resultat och effekter av de statliga bidragen, och de skulle därför behöva bli tydligare.

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp anser att det är viktigt att reger- ingens anslagsförslag till riksdagen kompletteras så att det finns en samlad redovisning av samtliga bidrag till idrotten. Detta är ett viktigt underlag för utskottets beredning av regeringens anslagsförslag när det gäller bidragen till idrottsrörelsen.

Erfarenheter av det statliga stödet

Aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten har minskat. Det är färre flickor än pojkar som får del av såväl LOK-stöd som särskilda medel inom Idrottslyftet i verksamheten. Idrotten är tillgänglig i varierande utsträckning för barn och unga i olika samhällsgrupper. Ungas idrottsvanor styrs i hög grad av socioekonomiska faktorer, och aktivitetsnivåerna är lägre hos resurssvaga grupper och ungdomar med funktionsnedsättning. Flickor med utländsk bak- grund idrottar i betydligt mindre utsträckning än pojkar med utländsk bak- grund. Resultaten har inte förbättrats trots betydande anslagsförstärkningar över tid.

8

SAMMANFATTNING 2016/17:12

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp anser att statsbidragets funk- tion som styrmedel behöver utvecklas eftersom det är oklart vilka resultat som uppnås med de statliga bidragen. Enligt gruppens mening är det önskvärt att regeringen närmare preciserar vad man förväntar sig av idrottsrörelsen, och att detta sedan bör ligga till grund för uppföljningen av resultatet. Ett skäl till att aktivitetsnivån minskar kan vara att barn och ungdomar söker sig till andra alternativ som tillhandahålls av privata utförare inom motion och idrott.

Barnrättsperspektivet

Statens mål och syften med idrottsstödet utökades 2009 genom riksdagens be- slut om att statsbidraget till barn- och ungdomsidrott ska lämnas till verksam- heter som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv. RF kompletterade samma år idéprogrammet Idrotten vill med ett tillägg om barnrättsperspektivet, och det finns riktlinjer där det framgår att verksamheten ska bedrivas utifrån barnkon- ventionens stadganden. Såväl specialidrottsförbund (SF) som många för- eningar har egna idéprogram med samma andemening som Idrotten vill där man tar fasta på barnrättsperspektivet. Det finns också exempel på förbund som hanterar frågan ingående. Gymnastikförbundet är ett sådant exempel. Man har där genomfört ett omfattande arbete för att föra in barnrättsperspek- tivet i sina riktlinjer. Man har infört en hanteringsordning och en särskild or- ganisation med en gymnastikombudsman, vilket sammantaget syftar till att främja efterlevnaden.

I såväl forskning som inom denna uppföljning har det framkommit att kun- skapen om Idrotten vill eller motsvarade program varierar i föreningarna. I uppföljningen finns samtidigt exempel på föreningar som har bedrivit ett ak- tivt värdegrundsarbete som har fört med sig många positiva effekter och en samsyn inom föreningen på hur verksamheten ska bedrivas. I några fall har detta arbete bedrivits utan kunskap om det aktuella idéprogrammet. Det saknas en systematisk uppföljning av barnrättsperspektivet.

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp anser att staten behöver klar- göra hur barnkonventionen ska tillämpas inom idrotten. I detta ingår att ta ställning till hur man ska säkerställa att idrottsverksamhet bedrivs i enlighet med såväl riksdagens som regeringens beslut, dvs. att verksamheter som får stöd bedrivs ur ett barnrättsperspektiv. Om regeringens intentioner om att göra barnkonventionen till lag genomförs förstärks behovet av att staten ser till att de mål man har med bidragen till idrotten uppnås.

Kränkningar inom idrotten

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp konstaterar att när det gäller barns rättigheter inom idrott finns det studier som visar att organisationer och id- rottsledare inte alltid följer barnkonventionens principer. Av forskning fram- går att det förekommer överträdelser och kränkningar tillfälligt eller regelbun- det och att dessa sker både direkt och indirekt. Det behövs dock mer kunskap

9

2016/17:12 SAMMANFATTNING

för att klargöra i vilken utsträckning barn och ungdomar blir kränkta inom id- rotten.

Det finns också exempel på att SF i motioner till Riksidrottsmötet (RIM) 2017 uppmärksammar att idrottsrörelsen inte är befriad från händelser som står helt i strid med idrottens gemensamma värdegrund. Sexuella övergrepp och kränkningar av barns rättigheter är exempel på sådana händelser som nämns.

RF har regler som gäller handlingar inom idrottsrörelsen som kan leda till bestraffning. Dessa regler omfattar inte uttryckligen kränkningar eller lik- nande då den enskilda utövaren skadas. Det finns vidare en preskriptionstid för anmälningar som kan bli föremål för bestraffning. Denna är endast två må- nader. Det innebär att en anmälan måste göras senast inom två månader från det att förseelsen begicks eller blev känd. Bestraffningsreglerna inklusive pre- skriptionstiden är bindande för alla SF, föreningar, enskilda medlemmar och Idrottsaktiebolag.

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp kan inte nog understryka vikten av att förebygga och motverka alla former av kränkningar av barn och unga inom idrotten. Gruppen anser att det är utomordentligt angeläget att kränk- ningar inte ska kunna ske obemärkt inom idrottsrörelsen och att förövare i fö- rekommande fall ska kunna bestraffas. Alla kränkningar måste medföra att åt- gärder vidtas. Om en ledare, tränare eller annan vuxen har befunnits skyldig till allvarliga kränkningar eller övergrepp behöver också den skyldiga perso- nens framtida kontakter med barn och ungdomar kunna förhindras eller för- svåras. Det kan uppstå ett beroendeförhållande mellan idrottsutövaren och le- daren eller tränaren, vilket innebär att barnet eller ungdomen är särskilt sårbar samtidigt som kränkningar och övergrepp kan vara svåra att upptäcka. Enligt gruppens mening är det väsentligt att det finns rutiner och en tydlig hanterings- ordning som främjar att kränkningar och övergrepp uppdagas och åtgärdas oavsett när händelsen har inträffat.

Regeringens rapportering till riksdagen

Regeringen ska enligt budgetlagen (2011:203) i budgetpropositionen lämna en redovisning av de resultat som uppnåtts i verksamheten i förhållande till de mål som riksdagen har beslutat om. Såväl den nuvarande regeringen som tidi- gare regeringar har i budgetpropositioner under en följd av år redovisat bl.a. att aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten har minskat. Samtidigt har de olika regeringarna förklarat sig nöjda med RF:s arbete. Det saknas i stor utsträckning en analys av skälen till detta.

Varken den nuvarande regeringen eller tidigare regeringar har säkerställt att bidragen till idrotten har fördelats med utgångspunkt från de mål och syften som är fastställda för bidragsgivningen. Det är därför inte möjligt att följa an- vändningen av de statliga bidragen och bedöma i vilken mån syftena med stats- bidraget uppfylls.

10

SAMMANFATTNING 2016/17:12

Riksrevisionen uppmärksammade detta i en granskning 2004. Riksdagen beslutade efter förslag från kulturutskottet om ett tillkännagivande om att re- geringen tydligare skulle redovisa för riksdagen bl.a. hur idrottsrörelsen ut- nyttjar de bidrag som staten varje år beviljar. De brister som låg till grund för riksdagens tillkännagivande 2005 kvarstår i stor utsträckning 2017. KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp anser därför att regeringens rapportering till riksdagen behöver förbättras.

Det behövs en översyn av statens stöd till idrottsrörelsen

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp konstaterar att det behövs en över- syn av statens stöd till idrottsrörelsen. Å ena sidan syftar statens idrottspolitik till att stödja en fri och självständig idrottsrörelse. Å andra sidan ska statens bidragsgivning till idrotten grundas på idrottsstödsförordningen.

Gruppen konstaterar att staten har överlåtit ansvaret för att fördela bidrag till idrotten till idrottsrörelsen som ska fördela statliga bidrag i enlighet med riksdagens mål och vad regeringen bestämmer. Varken den nuvarande reger- ingen eller tidigare regeringar har dock säkerställt att detta genomförs med utgångspunkt från de mål och syften som är fastställda för bidragsgivningen. Enligt gruppens mening aktualiserar detta frågor om såväl statens styrning av stödet till idrottsrörelsen som anslagsposternas utformning och villkor för statsbidraget. Gruppen konstaterar att idrotten är fri och självständig, men detta hindrar inte att staten ska ställa villkor för de statliga medlens använd- ning. Staten ska vidare följa upp resultatet och vidta åtgärder när villkoren inte uppfylls. Enligt gruppens mening är det viktigt att säkerställa att endast barn- och ungdomsidrott som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv får bidrag. Inom ra- men för stödet till barn- och ungdomsidrotten behöver bl.a. följande områden uppmärksammas: socioekonomiska förhållanden, jämställdhet, jämlikhet och möjligheterna för barn och ungdomar med funktionsnedsättning att ingå i den idrottsliga gemenskapen. Vidare behöver frågan om att motverka och hantera kränkningar inom idrottsrörelsen behandlas.

11

2016/17:12

1 Inledning

1.1 Utskottens uppföljning

Utskotten har till uppgift att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut. Av reger- ingsformen framgår att ”varje utskott följer upp och utvärderar riksdagsbeslut inom utskottets ämnesområde”.1 Riksdagen har även beslutat om riktlinjer för utskottens uppföljning och utvärdering.2 Kulturutskottet beslutade den 27 ja- nuari 2015 att följa upp och utvärdera målen för den statliga idrottspolitiken med inriktning på barn och unga.

Utgångspunkten för denna uppföljning är riksdagens beslut våren 2009 om mål och inriktning för den statliga idrottspolitiken.3 Mål och syfte med stats- bidraget är att ge möjligheter för flickor och pojkar, kvinnor och män att mo- tionera och idrotta för att främja en god folkhälsa, att stödja en fri och själv- ständig idrottsrörelse samt att ge flickor och pojkar, kvinnor och män positiva upplevelser av idrott som underhållning. Kulturutskottet har i olika samman- hang lyft fram idrottsrörelsens stora betydelse när det gäller bl.a. att främja en god folkhälsa och att skapa gemenskap och engagemang, inte minst hos barn och unga.4 Utskottet har också förutsatt att arbetet med att uppnå en jämställd idrott prioriteras och intensifieras inom idrottsrörelsen.5

1.2 Svenskar uppger att de idrottar ofta

I en undersökning som gjordes inom EU 2014 är svenskarna de som uppger att de idrottar mest. Enligt undersökningen uppger 72 procent av svenskarna att de tränar minst en gång i veckan, vilket kan jämföras med EU-genomsnittet som ligger på 40 procent.6 Det finns dock resultat från bl.a. den svenska s.k. Scapisstudien som visar att det finns skillnader mellan den självskattade och den faktiska rörelsen. De första resultaten visar att få medelålders är tillräckligt aktiva. Inom Scapisstudien har man använt rörelsemätare, och resultaten från mätningarna visar på en stor skillnad mellan hur mycket deltagarna faktiskt rört sig och hur mycket deltagare i tidigare rapporter, som byggt på självskatt- ning, själva angett. Rörelsemätarna ger mer verklighetsnära resultat.7

Aktivitetsgraden inom idrott är hög i de nordiska länderna och ett skäl till detta kan enligt en forskningsrapport vara idrottens organisering. Aktivitets- graden är generellt högre i de länder där idrotten baseras på frivilligt arbete. Länder med lägst andel frivilligarbete inom idrotten har också lägst idrottsak- tivitet (Polen, Grekland, Portugal och Italien). En generell välfärdsmodell,

1 4 kap. 8 § regeringsformen.

2 Förs. 2000/01:RS1, bet. 2000/01:KU23; framst. 2005/06:RS3, bet. 2005/06:KU21.

3 Prop. 2008/09:126, bet. 2008/09:KrU8.

4 Bet. 2014/15:KrU6.

5 Bet. 2008/09:KrU8.

6 Eurobarometer, Sport and physical activity, 2014.

7 Scapis, Swedish cardiopulmonary bioimage study.

12

1 INLEDNING

2016/17:12

breddidrottsideologi och hög grad av jämställdhet kan vara andra förklar- ingar.8

Ett utmärkande drag för idrotten i Sverige är den stora och breda barn- och ungdomsidrotten. En kartläggning av ungas fritidsvanor visar att nästan alla, nio av tio, har varit medlem i åtminstone en idrottsförening före 20 års ålder. Utvecklingen av barn- och ungdomsidrotten i Norge, Danmark och Finland är likartad den i Sverige.9 I Danmark finns det beräkningar som pekar på att över 80 procent av alla barn och unga idrottar och att över 70 procent gör det inom ramen för idrottsrörelsen. Man har även här samma problem som i Sverige, nämligen att tonåringar slutar idrotta.

Enligt Riksidrottsförbundet (RF) hade idrottsrörelsen 2015 ca 3,2 miljoner medlemmar.10 Enligt RF är den vanligaste idrottaren i föreningarna 11 år. Högre upp i åldrarna minskar antalet utövare.11

1.3 Motiv och omfattning av statens stöd till idrotten

Staten har lämnat stöd till idrottsrörelsen under drygt hundra år.12 Statens skäl till att stödja idrotten har varit två. Det ena har varit att uppmuntra och tillva- rata de positiva effekter som idrott leder till i form av exempelvis en god hälsa. Det andra har varit att staten vill stödja en fri och självständig folkrörelse, id- rottsrörelsen, vilket också är ett erkännande av de ideella krafter som gör id- rottandet möjligt och ett stöd till de ideal och värderingar som folkrörelserna står för.13

Statens stöd till idrotten uppgår i dag till drygt 2 miljarder kronor. Stödets utformning har varierat över tid. Det fördelas huvudsakligen av RF, som är idrottsrörelsens huvudorganisation, och Studieförbundet Sisu Idrottsutbil- darna, som lämnar bidrag till utbildning för de behov som finns i idrottsrörel- sen. Staten har således överlåtit myndighetsutövningen att fördela statsbidrag till idrottsrörelsen till RF och Sisu, som är ideella föreningar. I normala fall fördelar statliga myndigheter statsbidrag till olika verksamheter enligt princi- per som beslutats av regeringen och, ibland, riksdagen.

Riksrevisionen kommenterade detta förhållande i en granskning 2004. Att regeringen delegerat uppgiften att fördela bidrag till en ideell förening innebär alltså att ett privaträttsligt subjekt ges ansvar för en uppgift som vanligen sköts av myndigheter som lyder under regeringen. Detta är av stor betydelse ef- tersom RF är en i förhållande till regeringen och staten fri och självständig organisation, vilket innebär att regeringens möjlighet att styra hur de statliga medlen fördelas begränsas.14

8 Susanna Hedenborg, På jakt efter den goda idrotten – Lärdomar från Norden och Australien i Spela vidare – En antologi om vad som får unga att fortsätta idrotta, 2013.

9 Ibid.

10RF, verksamhetsberättelse 2015.

11RF, remiss Svensk idrott – strategi 2025.

12SOU 2008:59.

13Ibid.

14Riksrevisionen, Offentlig förvaltning i privat regi − statsbidrag till idrottsrörelsen och folk- bildningen, RiR 2004:15.

13

2016/17:12 1 INLEDNING

Frågan om statens styrning av idrotten har under åren prövats genom olika översyner. Den senaste översynen gjordes 2008 av Idrottsstödsutredningen.15 Som en följd av utredningen tog riksdagen 2009 ställning till ett förslag till en revidering av statens mål för idrottsstödet. Den principiella ansvarsfördel- ningen mellan staten och idrottsrörelsen förändrades emellertid inte. Den in- nebär att staten anger de mål och syften som man har med sin bidragsgivning och att idrotten lägger fast målen för sin verksamhet och ska fördela statliga bidrag i enlighet med vad regeringen bestämmer.16

Centrum för idrottsforskning vid Gymnastik- och idrottshögskolan (CIF) fick 2009 ansvaret att följa upp statens stöd till idrotten. Uppföljningen skulle göras i form av en regelbunden och långsiktig uppföljning av det statliga id- rottsstödets betydelse utifrån ett antal indikatorer, fördjupade analyser och kompletterande forskning.

I regeringens senaste resultatredovisning av idrottspolitiken till riksdagen i budgetpropositionen för 2017 konstaterar regeringen att idrottsrörelsen alltjämt är Sveriges största folkrörelse. Den engagerar många barn, ungdomar och vuxna, både som aktiva och ledare. Det ideella arbetet är omfattande och skapar goda förutsättningar för ett aktivt idrottande runt om i hela landet. Men regeringen konstaterar också att det finns brister när det gäller att uppfylla sta- tens mål med det idrottspolitiska stödet. Utifrån det statistiska underlag som LOK-stödet ger konstateras att antalet deltagartillfällen för barn och ungdomar i åldern 7–20 år har minskat över tid och att det främst är flickors deltagande som har minskat.

Regeringen uppger vidare att en av utgångspunkterna för statens stöd till idrotten är att idrotten, såväl i verksamheten som i beslutande församlingar, ska vara öppen för alla, oavsett ålder, kön, könsidentitet, könsuttryck, sexuell läggning samt social, etnisk och kulturell bakgrund och eventuell funktions- nedsättning. Trots detta är det många grupper som är underrepresenterade och som i liten utsträckning deltar i verksamheten eller i beslutande församlingar inom föreningsidrotten.

Mot bakgrund av det minskande deltagandet samt den fortsatta ojämställd- heten och ojämlikheten inom föreningsidrotten bedömer regeringen att ge- nomförandet av det strategiska arbetet som riksidrottsstämman beslutat om 2015 är synnerligen angeläget. Regeringen uppger att idrottsrörelsen i detta arbete vill utveckla verksamheten så att barn, unga, vuxna och äldre väljer att idrotta under hela livet i framtidens ideella och demokratiskt uppbyggda id- rottsrörelse.17

Kulturutskottets uppföljning kan ses som ett kunskapsunderlag i denna pro- cess när det gäller de statliga bidragen till barn- och ungdomsidrotten i förhål- lande till resultaten.

15SOU 2008:59.

16Prop. 2008/09:126, bet. 2008/09:KrU8.

17Prop. 2016/17:1 utg.omr.17.

14

1 INLEDNING

2016/17:12

1.4 Syfte och avgränsning

Syftet med uppföljningen är att redovisa och analysera resultatet av statens stöd till idrotten i förhållande till riksdagens idrottspolitiska mål. Uppfölj- ningen inriktas särskilt på barns och ungdomars idrottsverksamhet i enlighet med utskottets beslut. När det gäller enskilda målformuleringar i idrottspoliti- ken inriktas uppföljningen på de aspekter som framför allt berör barn- och ungdomsidrotten, exempelvis genomförandet av barnrättsperspektivet. Upp- följningen omfattar den RF-ledda idrottsrörelsen.

I uppföljningen ingår en genomgång av hur olika aktörer på central, regional och lokal nivå bedömer att de statliga insatserna har fungerat hittills, vilka resultat de har gett, betydelsen för idrottsrörelsen, regelverket kring bi- dragen, bidragsfördelningsmodeller och olika genomförda satsningar.

Frågor om idrott som underhållning eller den internationella konkurrens- kraften ingår därmed inte i uppföljningen. Stödet till elitidrotten ingår inte hel- ler i uppföljningen.

1.5 Genomförande

Uppföljningsarbetet har genomförts av kulturutskottets uppföljnings- och ut- värderingsgrupp. Underlagen till gruppen har tagits fram av utvärderings- och forskningssekretariatet inom utskottsavdelningen i samarbete med kulturut- skottets kansli.

Uppföljningen omfattar en genomgång av publicerat material i form av t.ex. riksdagstryck, utvärderingar, utredningar och rapporter samt intervjuer. Inter- vjuer har genomförts med aktörer på central, regional och lokal nivå i landet.

Underlaget har i relevanta delar faktagranskats av uppgiftslämnarna. Pro- fessor Johan R Norberg har bistått projektet med extern kvalitetssäkring av underlaget.

Uppföljningen omfattar fallstudier över fyra idrotter. De fyra idrotter som har valts ut för uppföljningen är fotboll, gymnastik, ishockey och längdskidåk- ning (se bilagorna 2–5). I urvalet av idrotter har flera kriterier beaktats. De utvalda idrotterna representerar både pojkar och flickor, både sommar- och vinteridrott och både lagidrott och individuell idrott.

De aktörer som har intervjuats på central nivå är t.ex. Socialdepartementet, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), RF, specialid- rottsförbunden för de fyra nämnda idrotterna, Parasportförbundet, Attention, Friends och Rädda Barnen (se bilaga). På regional och lokal nivå har man in- tervjuat ett urval av distriktsidrottsförbund, specialidrottsdistriktsförbund, för- eningar och kommuner. Barnombudsmannen (BO) har lämnat ett skriftligt svar på frågor som avser barnrättsperspektivets tillämpning inom idrotten.

I urvalet av distrikt och kommuner har man tagit hänsyn till geografisk spridning, storleken på kommun samt distrikt med inriktning på både vinter- och sommaridrott. De tre utvalda distrikten är Jämtland/Härjedalen, Väst-

15

2016/17:12 1 INLEDNING

svenska och Södermanland. Kommunerna är Berg, Östersund, Eskilstuna, Sö- dertälje, Göteborg och Åmål. Inom dessa kommuner har bl.a. företrädare och ledare i några föreningar intervjuats. Vidare har kompletterande intervjuer ge- nomförts med föreningar i Sollefteå och Örnsköldsvik. Syftet med intervjuerna har bl.a. varit att fånga uppfattningar inom idrottsrörelsen på olika nivåer när det gäller det statliga stödet samt möjligheter och hinder för att utveckla verk- samheten i enlighet med målen för statens bidrag.

16

2016/17:12

2 Idrottsrörelsen – en översikt

Sammanfattande iakttagelser

–Sveriges Riksidrottsförbund (RF) är en ideell förening och paraplyorgani- sation för större delen av den frivilligt organiserade idrottsrörelsen i Sverige.

–RF har 71 specialidrottsförbund (SF) som medlemmar.

–Både RF och SF har en regional organisation (distriktsidrottsförbund, DF, respektive specialidrottsdistriktsförbund, SDF) som i stor utsträckning svarar för kontakterna med föreningarna.

–De lokala föreningarna bedriver idrottsverksamhet. Det finns totalt ca 20 000 idrottsföreningar runt om i landet som sammanlagt har ca 3,2 mil- joner medlemmar och ca 650 000 ideella ledare.

–RF finansieras i huvudsak genom anslag. SF och föreningarna finansieras genom egenavgifter (medlemsavgifter och träningsavgifter), reklam, sponsring, arrangemang, försäljning, lotterier och statliga bidrag. För- eningarna får kommunala bidrag och de regionala organisationerna kan få bidrag från landstingen.

–Studieförbundet Sisu Idrottsutbildarna är idrottsrörelsens utbildningsorga- nisation.

–RF och Sisu fördelar de statliga bidragen till idrottsverksamheten.

2.1 Sveriges Riksidrottsförbund (RF) och dess medlemsorganisationer

Sveriges Riksidrottsförbund (RF) är en ideell förening och paraplyorganisa- tion för merparten av den frivilligt organiserade idrottsrörelsen i Sverige. För- bundets primära uppgift är att stödja sina medlemsförbund och företräda id- rottsrörelsen i dess kontakter med samhället. Därtill ansvarar RF för den stra- tegiska ledningen av idrottsrörelsen i frågor kopplade till bl.a. ekonomi, orga- nisationsform och kommunikation.

RF har 71 specialidrottsförbund (SF) som medlemmar. Sammantaget har dessa förbund ca 3,2 miljoner medlemmar, ca 650 000 ideella ledare och ca 20 000 föreningar.18

RF:s medlemsförbund framgår av bilaga 1 (mars 2017).

RF-stämman är RF:s högsta beslutande organ. Stämman hålls vartannat år. RF-stämman består av 200 ombud med var sin röst. Vid RF-stämman har varje SF som uppfyller kraven för medlemskap enligt RF:s stadgar19 en grundröst. Antalet röster kan dock vara större.

Fleridrottsförbund erhåller tilläggsröster enligt följande:

18www.rf.se/Undermeny/RFochsvenskidrott? hämtad 2017-01-18.

1910 kap. § 2.

17

2016/17:12

2 IDROTTSRÖRELSEN – EN ÖVERSIKT

•En tilläggsröst: 101–150 föreningar (alt. 50 000–250 000 medlemmar)

•Två tilläggsröster: 151–500 föreningar (alt. 250 000–500 000 medlemmar)

•Tre tilläggsröster: 501 eller fler föreningar (alt. mer än 500 000 medlem- mar)

Återstående röster fördelas mellan övriga SF med rösträtt i proportion till dessa SF:s föreningsantal den 1 januari det år stämman hålls.

RF-stämman fattar beslut om grundläggande policyfrågor och idrottsrörel- sens gemensamma verksamhetsinriktning. Vidare beslutar stämman om vilka idrottsförbund som söker medlemskap i RF som ska godkännas.

Stämman utser även ledamöter till Riksidrottsstyrelsen (RS), som består av ordförande och ytterligare tio ledamöter. Antalet ledamöter, ordföranden un- dantagen, ska vara lika fördelat mellan könen.

Styrelsens primära uppgift är att verka för att idrottsrörelsens verksamhets- idé, vision och värdegrund efterlevs, verkställa RF-stämmans beslut samt an- svara för och förvalta RF:s medel.20

Styrelsen beslutar om fördelning av det statliga idrottsstödet på grundval av riksdagens anslagsbeslut och de villkor som anges i regleringsbrevet (se kap. 4).

RS har ett kansli som ansvarar för det operativa arbetet med att genomföra RF-stämmans och RS:s beslut. Därutöver ger kansliet olika former av stöd och service till medlemsförbunden, bedriver utvecklingsprojekt samt ansvarar för opinionsbildning och kontakter med det omgivande samhället.21

20RF:s stadgar i lydelse efter RF-stämman 2015.

21www.rf.se, hämtad 2016-09-01.

18

2 IDROTTSRÖRELSEN – EN ÖVERSIKT

2016/17:12

2.1.1 RF:s finansiering och antal anställda

Av tabell 2.1 framgår RF:s finansiering, utbetalning av stöd och antalet an- ställda under perioden 2011–2015.

Tabell 2.1 RF:s finansiering m.m. (tkr)

 

2011

2012

2013

2014

2015

Anslag

1 453 651

1 703 751

1 704 241

1 704 351

1 704 551

Projektmedel folkhälsa

 

 

 

500

2 500

Etableringsstöd nyanlända

 

 

 

 

32 000

Särskilt etableringsstöd

 

 

 

 

20 000

för asylsökande

 

 

 

 

 

Antidopning

 

 

 

 

3 000

Uppdragsersättningar

2 988

3 567

4 183

9 574

9 746

Utförda tjänster

41 393

39 635

40 917

36 600

33 461

Sponsorsmedel

21 113

3 000

5 500

3 437

4 169

Summa

1 519 145

1 749 953

1 754 841

1 754 462

1 809 427

Av RF lämnade stöd/

1 331 942

1 557 103

1 635 802

1 594 598

1 593 939

uppdragsersättningar

 

 

 

 

 

Antal anställda

98

115*

112*

104*

101*

* Inklusive nio distriktsidrottschefer.

Källa: RF verksamhetsberättelse för 2015 samt RF:s återrapportering till regeringen 2012 och 2013.

Av tabell 2.1 framgår att RF huvudsakligen finansieras genom anslag. Den näst största intäkten kommer från utförda tjänster och består framför allt av hyresintäkter för lokaler som man hyr ut till SF. Sponsorsmedel och uppdrags- ersättningar består i huvudsak av intäkter från Svenska Spel AB. RF fördelar huvuddelen av anslaget till de olika verksamheterna inom idrotten, t.ex. LOK- stöd, Idrottslyftet, olika elitstöd och Riksidrottsgymnasier.

Antalet anställda har minskat något efter 2012.

2.1.2 Specialidrottsförbund (SF) och specialdistriktsidrottsförbund (SDF)

RF:s 71 specialidrottsförbund (SF) är rikstäckande, självständiga organisat- ioner med ansvar för respektive idrott. SF:s primära uppgift är att utveckla och administrera sin idrott, samordna nationell tävlingsverksamhet och represen- tera förbundet i internationella sammanhang. SF organiserar fler än 250 olika idrotter. Förbunden organiserar även idrottsutövare med funktionsnedsättning men ett par förbund bedriver verksamhet som är särskilt inriktad på denna grupp.

Svenska Dövidrottsförbundet (SDI) ansvarar för ett 20-tal idrotter i ca 40 medlemsföreningar och för svenskt deltagande i internationella tävlingar.22

22 www.svenskdovidrott.se/Forbundet/OmDovidrott hämtad 2017-02-18.

19

2016/17:12

2 IDROTTSRÖRELSEN – EN ÖVERSIKT

Svenska Parasportförbundet ansvarar för verksamheten inom ca 530 med- lemsföreningar. Dessa är ofta också medlemmar i andra SF. Man fungerar som ett ”riksidrottsförbund” som organiserar idrott för personer med funktionsned- sättning integrerad i det egna förbundets verksamhet inom 19 olika idrotter. I Parasportförbundets uppgift ingår att svara för Sveriges Paralympiska Kom- mitté som ansvarar för den paralympiska idrotten. Vidare ansvarar förbundet för och leder den svenska Special Olympics-verksamheten. Special Olympics är en internationell organisation som bedriver och utvecklar idrottsverksamhet för personer med utvecklingsstörning.23

Några förbund, s.k. kategoriförbund, riktar sig till särskilda grupper. Sådana exempel är Svenska Skolidrottsförbundet, Sveriges Akademiska Idrottsför- bund och Korpen Svenska Motionsidrottsförbundet.24

För medlemskap i RF krävs att det sökande förbundet

•är en ideell förening

•bedriver idrott i samklang med idrottsrörelsens ideologi

•inte bedriver verksamhet besläktad med redan befintligt förbund i RF

•har minst 25 medlemsföreningar och

•har minst 1 500 individuella medlemmar.25

Specialdistriktsidrottsförbunden (SDF) är de enskilda specialidrottsförbun- dens kontaktyta gentemot föreningarna. Totalt finns ca 840 SDF i landet. De- ras främsta uppgifter är att främja och administrera sina respektive idrotter i distriktet.

2.1.3 Distriktsidrottsförbund (DF)

RF:s regionala organisation består sedan den 1 januari 2017 av 20 distriktsid- rottsförbund (DF). DF:s centrala uppgifter är att företräda den regionala idrot- ten gentemot kommuner och landsting, ge operativt stöd till specialdistriktsid- rottsförbund och föreningar samt bedriva idrottspolitisk opinionsbildning inom den egna regionen. Vissa distrikt samverkar även med landstingen i olika folkhälsoprojekt. DF har ett nära samarbete med de regionala Sisudistrikten (se avsnitt 2.2).

2.1.4 De lokala idrottsföreningarna

I RF:s medlemsorganisationer ingick ca 20 000 föreningar 2015.26 Vissa för- eningar är starkt elitinriktade medan andra uteslutande är inriktade på bredd och motion. Många föreningar har såväl elit- som breddverksamhet. Förening- arna kan ha många medlemmar och bedriva verksamhet i flera olika idrotter eller ha få medlemmar som endast utövar en enskild idrott.

23www.parasport.nu/Forbundsinfo/omparasportforbundet hämtad 2016-09-29 och uppgifter från en intervju 2016-03-17.

24www.rf.se/Undermeny/RFochsvenskidrott? hämtad 2017-01-19.

25www.rf.se/Undermeny/RFochsvenskidrott/RF-stamman hämtad 2017-01-19.

26RF, verksamhetsberättelse 2015.

20

2 IDROTTSRÖRELSEN – EN ÖVERSIKT

2016/17:12

En studie som genomfördes av Centrum för idrottsforskning (CIF) 2013 visade att 31 procent av föreningarna – vanligtvis större föreningar – hade an- ställd personal.27 Detta är en liten ökning sedan 2003 enligt en föreningsstudie som genomfördes på initiativ av RF och som visade att ca 25 procent då hade anställd personal.

Förutsättningen för att få del av statens stöd är att föreningen bedriver sådan idrottslig verksamhet att medlemskap kan fås i något av RF:s specialidrotts- förbund. Vidare måste föreningen förbinda sig att i sin idrottsliga verksamhet följa RF:s och SF:s stadgar, tävlingsbestämmelser, övriga bestämmelser och beslut fattade av överordnat idrottsorgan.

Alla lokala idrottsföreningar är självständiga juridiska personer. Sedan 2013 ingår endast föreningar med organisationsnummer.

2.2 Studieförbundet Sisu Idrottsutbildarna

Studieförbundet Sisu Idrottsutbildarna är den svenska idrottsrörelsens utbild- ningsorganisation med det övergripande målet att utveckla människor positivt såväl fysiskt och psykiskt som socialt och kulturellt. Förbundets medlemmar är specialidrottsförbund anslutna till RF samt ytterligare fem organisationer. Högsta beslutande organ är Sisustämman som hålls vartannat år i anslutning till RF-stämman. För sin regionala och lokala verksamhet har Sisu Idrottsut- bildarna 19 distriktsförbund med lokala enheter (lokalkontor). Sisu är en egen juridisk person även om det är vanligt att DF har en personalunion med Sisu på distriktsnivå.

Sisu fördelar statsbidrag och stöder den folkbildningsverksamhet som be- drivs i distriktsförbunden i form av bl.a. statsbidragsberättigade lärgrupper, kurser, utvecklingsarbete, föreläsningar och kulturprogram. Därtill bedrivs ut- bildningsverksamhet på uppdrag av RF och dess medlemsorganisationer. I Sisu Idrottsutbildarna ingår Bosön Idrottsfolkhögskola samt bokförlaget Sisu Idrottsböcker AB.

2.3 Sveriges Olympiska Kommitté (SOK)

Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) är den högsta instansen för olympiska frågor inom den svenska idrottsrörelsen. Kommittén består av de 36 svenska s.k. olympiska specialförbunden (OSF), vars idrotter ingår i det olympiska programmet, och ytterligare 14 s.k. erkända specialidrottsförbund, vars idrot- ter inte ingår i de olympiska spelen men som fått officiellt erkännande av den Internationella Olympiska Kommittén (IOK). RF har ett myndighetsansvar för att fördela statsbidraget till SOK, men SOK är dock en egen juridisk person.

27 CIF, Etik och ekonomi i idrottsföreningar, rapport 2014:3.

21

2016/17:12

2 IDROTTSRÖRELSEN – EN ÖVERSIKT

2.4 Riksorganisationer utanför RF

Den ideella föreningen Friskis & Svettis har utvecklat tävlingsfria gymnastik- och träningsformer. Friskis & Svettis Riksorganisation är inte medlem i RF. Man ansökte om medlemskap i RF 1997 men nekades inträde med moti- veringen att liknande verksamhet redan bedrevs i Svenska Gymnastikförbun- dets regi. Friskis & Svettis har återigen ansökt om medlemskap till RF- stämman i maj 2017.

Merparten av de lokala föreningarna inom Friskis & Svettis är i dag med- lemmar i Svenska Friidrottsförbundet. Friskis & Svettis har över 500 000 med- lemmar, vilket är en ökning sedan 2007 då antalet medlemmar var 417 000. I Sverige finns det 108 lokala föreningar, och det finns 44 föreningar utanför Sveriges gränser. Friskis & Svettis centralt finansierar sin verksamhet nästan uteslutande via medlemsavgifter, kurser och konvent. En förutsättning för lo- kala (svenska) föreningars medlemskap i Friskis & Svettis är att de samtidigt tillhör ett förbund som är medlem i RF.28

RF rekommenderar nya idrotter att gå med i ett närbesläktat SF som är medlem i RF. Exempelvis ingår Svensk armsport i Svenska brottningsförbun- det.

Det finns även exempel på andra organisationer som sökt men inte beviljats medlemskap i RF. Under 2000-talet har följande organisationer ansökt om medlemskap i RF men nekats inträde: Sveriges Bridgeförbund, Svenska Frisk- sportförbundet, Svenska Kickboxningsförbundet, Svenska Armborstunionen, Svenska Armsportförbundet, Svenska Cheerleaderförbundet, Svenska Islands- hästförbundet, Svenska Kroppskulturförbundet, Svenska Paintballförbundet och Western Riders Association of Sweden.29

RF:s avslagsmotiveringar har varierat. I några fall har den sökande organi- sationen bedrivit en verksamhet som ansetts likna en verksamhet som bedrivs av ett medlemsförbund. I andra fall hänvisade man till att verksamheten i fråga inte anses vara en idrott. I flertalet fall har verksamheten varit alltför begrän- sad. Därutöver finns organisationer som arbetar för att få statligt stöd i egen- skap av att vara en idrottsorganisation utan att vara medlem i RF, exempelvis Samernas Svenska Idrottsförbund.

2.5 Idrottsrörelsens finansiering

Enligt RF uppgår idrottens egenfinansiering (medlemsavgifter m.m.) till över 3,7 miljarder kronor varje år, vilket motsvarar drygt 30 procent av de totala intäkterna. Därutöver tillkommer den tid som ideella ledare lägger på sina upp- drag (se nedan).

Sponsorer ger också ett stöd till idrotten på alla nivåer, från den lokala fö- retagaren till det stora företag som har samarbetsavtal med ett större förbund. RF uppger att det är svårt att säga hur mycket pengar det handlar om totalt,

28web.friskissvettis.se/om-friskis-svettis/historia hämtad 2016-10-11.

29www.wras.se. Förbundet bedriver ridsport som bygger på westerntraditionen.

22

2 IDROTTSRÖRELSEN – EN ÖVERSIKT

2016/17:12

men man menar att det finns beräkningar som visar att det rör sig om minst 2,5 miljarder kronor per år.

Vidare ger kommunerna på olika sätt stöd till idrottsföreningarna. De kom- munala stöden avser bl.a. att tillhandahålla den infrastruktur som gör det möj- ligt att idrotta. De samlade kommunala driftskostnaderna för de egna idrotts- och fritidsanläggningarna var 10,5 miljarder kronor 2014. I detta belopp ingår förutom idrottsanläggningar även andra fritidsanläggningar, t.ex. småbåts- hamnar och bad. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) svarar dock idrottsanläggningar för den största delen. Driftskostnaderna har ökat med mer än 30 procent i fasta kostnader sedan början av 2000-talet. Därutöver tillkom- mer driftsbidrag för de anläggningar där idrottsrörelsen bedriver sina aktivite- ter men som inte drivs av kommunen. Uppgifter om dessa bidrag saknas.30

Kommunerna har vidare ökat sina investeringar i kultur- och fritidsanlägg- ningar under senare år, från 2,6 miljarder kronor 2012 till 4,37 miljarder kro- nor 2014. I dessa investeringar ingår alltså kulturanläggningar, men en stor del torde vara investeringar i idrottsanläggningar enligt uppgifter från SKL.

Därutöver ger kommunerna olika former av organisations- och aktivitets- bidrag till föreningslivet på drygt 2 miljarder kronor.31

Statens bidrag till idrotten uppgår till totalt drygt 2 miljarder kronor 2017. (Se vidare kap. 4.)

Vid sidan av statens bidrag till idrotten ger staten även stöd till idrotten genom nedsatt mervärdesskatt. Statens inkomster minskar till en följd av denna s.k. skatteutgift. För den kommersiella idrotten är mervärdesskatten nedsatt till 6 procent.32 Likaså räknas inte omsättning av en vara eller tjänst i en ideell verksamhet som ekonomisk verksamhet, om föreningen är befriad från inkomstskatt för omsättningen.33

Enligt prognosen för 2017 uppgår skatteutgifterna för den kommersiella id- rotten till drygt 1,9 miljarder kronor och för ideella föreningar till 290 miljoner kronor. I skatteutgifterna för ideella föreningar ingår även andra föreningar än idrottsföreningar.34

30SCB, Räkenskapssammandraget 2001-2014, och SKL, Anläggningar för kultur, idrott och fritid 2014, och SKL, e-brev 2017-02-07.

31Ibid.

327 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200), förkortad ML.

334 kap. 8 § ML.

34Prop. 2016/17:1 utg.omr. 17.

23

2016/17:12

2 IDROTTSRÖRELSEN – EN ÖVERSIKT

I tabell 2.2 finns uppgifter om inkomster hos en genomsnittlig förening förde- lat på inkomstslag.

Tabell 2.2 Genomsnittliga inkomster hos en idrottsförening uppdelat mellan inkomstkällor

LOK-stöd

8 %

Idrottslyftet

4 %

Kommunala bidrag

12 %

Medlemsavgifter

19 %

Träningsavgifter

16 %

Egna arrangemang

12 %

Reklam/sponsring

8 %

Bingo/lotter

4 %

Försäljning

7 %

Övrigt

10 %

Summa

100 %

Källa RF, 2014.

 

Av tabellen framgår att de statliga bidragen till en idrottsförening i genomsnitt uppgår till 12 procent av inkomsterna, vilket fördelas på LOK-stöd och Id- rottslyftet. Kommunala bidrag svarar för lika mycket, 12 procent. Medlems- och träningsavgifter svarar tillsammans för 35 procent av inkomsterna. Egna arrangemang står för 12 procent av inkomsterna och sponsring för 8 procent. Övriga inkomster, som bingo, lotter och försäljning, svarar för 21 procent av inkomsterna.

Kommunerna stöd till idrotten genom att tillhandahålla anläggningar fram- går dock inte av RF:s sammanställning.

Även landstingen ger stöd till idrottsrörelsen, främst genom stöd till RF:s distriktsidrottsförbund. Informationen om landstingens bidrag är dock begrän- sad.

Förutom stödet från RF och landstingens stöd mottar DF i vissa fall även EU-bidrag och kommunalt stöd.35 Enskilda föreningar kan också få EU-bidrag till t.ex. anläggningskostnader.

Den svenska idrotten är till stor del egenfinansierad, inte minst genom den tid som över 650 000 ideella ledare lägger på sina föreningsuppdrag. Enligt en studie från 2005 lade de ned sammanlagt 176 miljoner timmar på arbete inom idrottsföreningar, vilket omräknat i pengar uppskattades till ca 30 miljarder kronor.36

35SOU 2008:59.

36Beräkningarna har utförts i samarbete med Julia Grosse på Ersta Sköndal Högskola. Se även SOU 2008:59.

24

2016/17:12

3 Den statliga idrottspolitiken – en översikt

Sammanfattande iakttagelser

–Den nuvarande idrottspolitiken grundas på riksdagens beslut om mål för den statliga idrottspolitiken 2009. Idrottspolitiken ska sträva efter att upp- muntra och ge möjligheter till barns, ungdomars och vuxnas motion och idrott i syfte att främja en god folkhälsa.

–En viktig utgångspunkt för politiken är att alla – oavsett ålder, kön, sexuell läggning samt social, etnisk och kulturell bakgrund och eventuell funk- tionsnedsättning – ska vara lika välkomna i den idrottsliga gemenskapen.

–Statsbidraget till barn- och ungdomsidrotten ska lämnas till verksamhet som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv.

–Staten anger de mål och syften som staten har med sin bidragsgivning me- dan RF fördelar statsbidrag till idrottsverksamhet i enlighet med vad reger- ingen bestämmer. Idrottsrörelsen formulerar själv målen för sin verksam- het.

–Centrum för idrottsforskning (CIF) har ett myndighetsansvar för att följa upp statens stöd till idrotten.

3.1 Utgångspunkter och mål

Riksdagen har beslutat om målen för den statliga idrottspolitiken. Det är fram- för allt två riksdagsbeslut 1999 och 2009 som ligger till grund för mål och inriktning för den nuvarande idrottspolitiken. Riksdagsbeslutet från 1999 in- nefattade mål och syften med statens stöd till idrotten.37 Tio år senare beslutade riksdagen att dessa mål och syften skulle gälla även i fortsättningen, men de utökades med bl.a. tillägget att statens stöd till idrotten skulle grundas på barn- rättsperspektivet.38

I samband med dessa beslut fastställdes att statens idrottspolitik skulle bygga på tre grundstenar.

Den första grundstenen är att idrottspolitiken ska sträva efter att uppmuntra och ge möjligheter till barns, ungdomars och vuxnas motion och idrott i syfte att främja en god folkhälsa. Utgångspunkten är att folkhälsa i sig är en viktig del av det svenska välfärdssamhället. Det ligger i hela samhällets intresse att främja människors möjlighet att utöva idrott och motion utifrån sina egna in- tressen och förutsättningar. Det är särskilt angeläget att tidigt ge barn och ung- domar goda motionsvanor för framtiden.

En viktig utgångspunkt för idrottspolitikens s.k. folkhälsomål är att idrott och motion inte enbart avgränsas till den verksamhet som idrottsrörelsen or- ganiserar. Även spontana och oorganiserade motionsaktiviteter, friluftsliv och

37Prop. 1998/99:107, bet. 1999/2000:KrU3.

38Prop. 2008/09:126, bet. 2008/09:KrU8, rskr. 2008/09:243.

25

2016/17:12 3 DEN STATLIGA IDROTTSPOLITIKEN – EN ÖVERSIKT

skolans utbildning i idrott och hälsa är enligt besluten exempel på verksam- heter som kan stärka den svenska befolkningens allmänna hälsotillstånd. Id- rottspolitikens folkhälsomål har en stor räckvidd och omfattar alltifrån den övergripande samhällsplaneringen till skolans verksamhet och stöd till frivil- liga organisationer. Ansvaret för att förverkliga folkhälsopolitiken är delat mellan staten, kommunerna, idrottsrörelsen och de organisationer som bedri- ver frilufts- och främjandeverksamhet. Alla parter bör var för sig och i sam- verkan skapa goda förutsättningar för motionsaktiviteter för befolkningen.

Den andra grundstenen i idrottspolitiken att ge stöd till idrottsrörelsens egen verksamhet. Staten ska aktivt stödja en fri och självständig idrottsrörelse byggd på ideellt engagemang, som bedriver en bred verksamhet, som värnar om god etik, som ger lika förutsättningar för flickor och pojkar, kvinnor och män, som arbetar aktivt för integration samt värnar om demokratisk utveckling och delaktighet.

De etiska aspekterna konkretiseras genom att idrottens tävlingsregler byg- ger på ärlighet och rent spel och ansvar för att motverka dopning och olika former av drogmissbruk hos sina utövare. På motsvarande sätt preciseras de demokratiska aspekterna till medlemmarnas faktiska möjlighet till inflytande. Idrottsrörelsen bör fortsätta att kontinuerligt utveckla och förbättra sin verk- samhet efter de aktivas behov och önskemål. Det är en viktig del av idrottsrö- relsens demokratiska utveckling att varje människa kan påverka verksamheten såväl genom en demokratiskt organiserad mötesverksamhet som i den vardag- liga träningen och tävlingen.

En utgångspunkt ska vara att alla – oavsett ålder, kön, sexuell läggning samt social, etnisk och kulturell bakgrund och funktionsnedsättning – ska vara lika välkomna i den idrottsliga gemenskapen. Idrottsrörelsens jämställdhetsarbete kan inte enbart bedömas utifrån den könsmässiga fördelningen i styrelser och på andra ledande befattningar, utan måste även innefatta kvinnors och mäns lika tillgång till lokaler, utrustning och ekonomiskt stöd för att utöva sin idrott.

Idrottspolitikens tredje grundsten handlar om statens relation till den kom- mersiella underhållningsidrotten, en idrott som skapar förströelse och glädje för många idrottsintresserade människor. Kommersiellt bedriven elitidrott ska inte subventioneras med offentliga medel.39

Som tidigare framgått utökade staten sina mål och syften med idrottsstödet 2009. Genom beslutet slog riksdagen fast att statsbidraget till barn- och ung- domsidrotten ska lämnas till verksamhet som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv och att målen och syftena med statens stöd även kan lämnas till verksamheter som stärker idrottsutövarens internationella konkurrenskraft. Statsanslaget ut- formades som ett förhöjt anslag i stället för att som tidigare vara kopplat till överskottet från det statliga spelbolaget Svenska Spel.

Centrum för idrottsforskning (CIF) fick samtidigt ansvaret för att följa upp statens stöd till idrotten.

39 Prop. 2008/09:126.

26

3 DEN STATLIGA IDROTTSPOLITIKEN – EN ÖVERSIKT

2016/17:12

3.2 Ansvarsfördelningen och organisation

I såväl riksdagsbeslutet 1999 som riksdagsbeslutet 2009 fastställdes den prin- cipiella ansvarsfördelningen mellan staten och idrottsrörelsen som innebär att staten anger de mål och syften som staten har med sin bidragsgivning medan RF fördelar statsbidrag till idrottsverksamhet i enlighet med vad regeringen bestämmer. Idrottsrörelsen formulerar själv målen för sin verksamhet.40

Av en analys av den statliga idrottspolitiken framgår att statens avsikt inte har varit att styra, förändra eller förstatliga den frivilligt organiserade idrotts- verksamheten. Målet har i stället varit att hjälpa idrottsrörelsen att vara och förbli en frivilligt organiserad rörelse inom den ideella sektorn.41

Hur ansvarsfördelningen mellan staten och idrottsrörelsen när det gäller de statliga bidragen påverkar idrottsrörelsens självständighet är omdiskutera. När idrottsstödsutredningen 2008 utvärderade det statliga stödet till idrotten pe- kade man på att det statliga stödet ska ses som ett erkännande av idrottsrörel- sens ideella strävanden, men att det samtidigt har lett till ett frihetsproblem.

Som en röd tråd i svensk idrottspolitik löper frågan huruvida förekomsten av offentligt stöd även medför en rätt för staten att ställa krav på idrottsrö- relsen. Eller omvänt: i vilken utsträckning har idrottsrörelsens acceptans av statens stöd kunnat förenas med en position som fri och självständig folkrörelse?42

Spänningsförhållandet mellan statlig styrning och idrottsrörelsens autonomi kunde enligt utredningen ses som en konflikt mellan två demokratiska ideal: å ena sidan föreningsfriheten och å andra sidan riksdagens och regeringens an- svar för att säkerställa att offentliga medel utnyttjas effektivt och i enlighet med politiskt fattade beslut. Utredningen menade att statens stöd till idrottsrö- relsen inrymmer ett demokratiskt dilemma, eftersom styrning av den statliga bidragsgivningen endast kan ske på bekostnad av idrottsrörelsens oberoende samtidigt som frånvaron av styrning kan få till följd att statens politik inte lig- ger i linje med de mål som riksdag och regering beslutat om.43

Trots detta dilemma har förhållandet mellan staten och idrottsrörelsen inte kännetecknats av motsättningar. Idrottsstödsutredningen pekade på flera för- klaringar till detta. En konsensusanda har varit kännetecknande för den svenska välfärdspolitiken under stora delar av 1900-talet. Idrottsfrågor har inte skapat tydliga partipolitiska skiljelinjer. Statens mål har inte heller varit att styra idrottsrörelsen utan båda parter har varit överens om strävan efter en självständig idrottsrörelse. Dessutom har det över tid utmejslats ett partnerskap mellan staten och idrottsrörelsen som inneburit såväl rättigheter som skyldig- heter för båda parter.44

40Prop. 1998/99:107, bet. 1999/2000:KrU3.

41Johan R Norberg, Idrottens väg till folkhemmet, 2004.

42SOU 2008:59.

43Ibid.

44Ibid.

27

2016/17:12

3 DEN STATLIGA IDROTTSPOLITIKEN – EN ÖVERSIKT

 

Riksrevisionen granskade 2004 statens stöd till idrottsrörelsen och folkbild-

 

ningen.45 Riksrevisionens granskning omfattade regeringens styrning, kon-

 

troll, uppföljning och återrapportering till riksdagen om statsbidragen till id-

 

rottsrörelsen.

 

Enligt Riksrevisionens bedömning var regeringens styrning av statsbidra-

 

get till idrotten – åtminstone formellt – preciserad. Som exempel påpekades

 

att regeringen formulerat syften och förutsättningar för att bidrag ska beviljas

 

och att anslaget specificerats i olika anslagsposter. Därtill framhölls att reger-

 

ingen ställt upp mål för idrottsrörelsens verksamhetsgrenar och begärt att RF:s

 

resultatredovisning ska vara målrelaterad. Regeringens förutsättningar att

 

styra statsbidraget till idrotten bedömdes således som goda. Trots detta me-

 

nade Riksrevisionen att det är svårt att avgöra i vilken utsträckning som reger-

 

ingen i praktiken kan styra över bidraget. Förklaringen är att regeringens olika

 

styrningsåtgärder står i strid med den idrottspolitiska grundprincipen att staten

 

inte ska ställa upp mål för idrottsrörelsens verksamhet. Just idrottspolitikens

 

inneboende dilemma mellan statlig kontroll och föreningsfrihet skapar således

 

motsägelsefulla inslag vilka, enligt Riksrevisionen, gjorde det svårt att bedöma

 

den reella graden av statlig styrning i idrottspolitiken. Samtidigt menade man

 

att om staten och RF är överens om inriktningen för idrottsrörelsens verksam-

 

het har en latent konflikt mellan parternas skilda intressen i praktiken kunnat

 

biläggas. Revisionen pekade på att så länge RF:s egen målsättning inte strider

 

mot regeringens styrsignaler uppstår inte den underliggande konflikt som kan

 

finnas mellan RF:s fria roll och statens styrning.46

3.3 Barnrättsperspektivet

Sverige ratificerade 1990 FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkon- ventionen), vilket innebär att Sverige har juridiskt förbundit sig att förverkliga den.

Statens mål och syften med idrottsstödet utökades 2009. Det innebar att statsbidraget till barn- och ungdomsidrott sedan dess ska lämnas till verksam- heter som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv. I propositionen om statens stöd till idrotten redovisade regeringen de grundläggande principerna om barnets rättigheter i barnkonventionen och ställningstaganden som kopplades till sta- tens bidrag till idrotten. Regeringen utvecklade frågan om barnkonventionens tillämpning när det gällde statens stöd till idrotten enligt följande:

All verksamhet inom barn- och ungdomsidrotten som får statliga bidrag bör vara förenlig med FN:s konvention om barnets rättigheter. Ett barn- rättsperspektiv bör därför ligga till grund för statens stöd till idrotten. Id- rotten är en betydelsefull arena för ett stort antal barn och ungdomar i Sve- rige. När idrotten fungerar som bäst bidrar den till att barns lika värde stärks och utvecklas. Ordet barnrättsperspektiv ska tolkas med utgångs-

45 Riksrevisionen, Offentlig förvaltning i privat regi – statsbidrag till idrottsrörelsen och folk- bildningen, RIR 2004:15.

46 Ibid.

28

3 DEN STATLIGA IDROTTSPOLITIKEN – EN ÖVERSIKT

2016/17:12

punkt i barnkonventionen som utgår från respekten för den enskilda flick- ans eller pojkens fulla människovärde och att barndomen har ett egen- värde. Barnkonventionen förmedlar synen på barnet som en självständig individ med egna rättigheter och rätt att uttrycka sina synpunkter samtidigt som barnet har rätt till stöd och skydd. Att ha ett barnrättsperspektiv i sitt arbete innebär att idrottsföreningars styrelseledamöter och idrottsledare på olika nivåer bör sätta barnet i fokus och analysera vilka konsekvenser ett beslut eller en åtgärd får för ett barn eller en grupp av barn.

För att förstå vad ett barnrättsperspektiv innebär för den egna verksam- heten och de egna beslutsprocesserna måste de ansvariga inom idrotten på olika nivåer ha kunskap om barnkonventionens innehåll och förståelse för dess tillämpning så att de kan omsätta barnrättsperspektivet i sina egna verksamheter.47

I propositionen redogjorde regeringen vidare för FN:s internationella konven- tion om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Riksdagen beslu- tade i november 2008 att Sverige skulle tillträda FN:s internationella konven- tion om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen hade antagits av FN:s generalförsamling i december 2006.

För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på samma villkor som andra delta i rekreations- och fritidsverksamhet och idrott ska kon- ventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att

•uppmuntra och främja deltagande i största möjliga utsträckning av perso- ner med funktionsnedsättning i allmänt tillgänglig idrottslig verksamhet på alla nivåer

•säkerställa att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att organi- sera, utveckla och delta i idrott och rekreation som är särskilt anpassade för personer med funktionsnedsättning och i detta syfte uppmuntra erbju- dande av ändamålsenlig instruktion, utbildning och resurser på samma vill- kor som andra

•säkerställa att personer med funktionsnedsättning har tillgång till idrotts- anläggningar, rekreationsanläggningar och turistanläggningar

•säkerställa att barn med funktionsnedsättning har lika möjligheter som andra barn att delta i lek, rekreation, fritidsverksamhet och idrott, däribland inom utbildningssystemet

•säkerställa att personer med funktionsnedsättning har tillgång till service av personer och organ som ägnar sig åt att organisera rekreationsverksam- het, turism, fritidsverksamhet och idrott.48

När det gällde idrottens tillgänglighet för barn och ungdomar med funktions- nedsättning uppgav regeringen att en viktig men ofta förbisedd fråga inom id- rotten var vilka förutsättningar personer med fysiska eller psykiska funktions- nedsättningar har att ingå i den idrottsliga gemenskapen.

Frågan belystes ur två perspektiv, dels i vilken utsträckning idrotten i prak- tiken var tillgänglig för personer med funktionsnedsättning, dels om idrotten

47Prop. 2008/09:126.

48Ibid.

29

2016/17:12

3 DEN STATLIGA IDROTTSPOLITIKEN – EN ÖVERSIKT

kunde utgöra en miljö där personer med funktionsnedsättning får möjlighet att integreras med personer utan funktionsnedsättning:

Tävlings- och motionsidrott måste vidare utformas så att barn och ungdo- mar med funktionsnedsättningar är och känner sig inkluderade. Det inne- bär att barn och ungdomar med funktionsnedsättningar som kan tävla med barn och ungdomar utan funktionsnedsättningar bör uppmuntras och få stöd för att göra så. Regeringen anser mot denna bakgrund att det är ange- läget att bidraget till barn- och ungdomsverksamheten används som stöd för verksamhet som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv och att endast de id- rottsföreningar som bedriver en verksamhet som är förenlig med barnkon- ventionen bör få ta del av det statliga stödet.

Insatser behöver göras för att precisera och informera om barnkonven- tionens närmare tillämpning på idrottens barn- och ungdomsverksamhet. Det bör ankomma på Sveriges Riksidrottsförbund (RF) att initiera sådana insatser.49

I en intervju med Socialdepartementet uppmärksammandes att målen är tyd- liga – stöd ska enbart utgå till verksamheter som bedrivs ur ett barnrättsper- spektiv.50

I kapitel 7 finns en beskrivning av barnkonventionen och dess tillämpning inom idrotten.

3.4. Uppföljning av statens stöd till idrotten

Fram till 2009 svarade främst RF för den uppföljning av idrottspolitiken som genomfördes. Denna ordning förändrades genom att riksdagen ställde sig bakom regeringens proposition 2009 om ett förändrat stöd till idrotten, vilket också innebar att Centrum för idrottsforskning (CIF) fick ansvar för att ge- nomföra en regelbunden och långsiktig uppföljning av statens idrottsstöd.51

Bakgrunden till förslaget var enligt regeringen att en regelbunden och lång- siktig uppföljning av stödets betydelse är ett viktigt inslag i all statlig bidrags- givning som gör det möjligt att bedöma om verksamhetens resultat och effek- ter är i enlighet med stödets mål och syften. Enligt regeringen skulle det dåva- rande systemet där RF försåg regeringen med kvantitativa uppgifter om stö- dets fördelning och effekter utvecklas så att en tydlig ansvars- och arbetsför- delning mellan idrottsrörelsen och staten skapades. RF skulle ansvara för att återrapportera till regeringen hur statsbidraget till idrotten fördelats och an- vänts. Utgångspunkten för återrapporteringen skulle enligt regeringen vara olika bidragsformers mål eller syften och huvudsakligen baseras på kvantita- tiva mått. Staten skulle själv ansvara för att följa upp och analysera om idrotts- politikens mål och syften uppnåtts. Utgångspunkten för analysen skulle vara målen för statens stöd till idrotten, och den skulle innehålla kvalitativa bedöm- ningar av stödets resultat och betydelse. Regeringen ansåg att en förutsättning för att staten skulle kunna ge idrottsrörelsen stor självständighet i fördelningen

49Ibid.

50Socialdepartementet intervju 2016-03-07.

51Prop. 2008/09:126.

30

3 DEN STATLIGA IDROTTSPOLITIKEN – EN ÖVERSIKT

2016/17:12

av statens idrottsstöd var att detta skulle balanseras av att staten själv åtar sig att bedöma bidragets betydelse för idrottspolitiken.

3.4.1 Uppföljningen genom indikatorer

Uppföljningen skulle enligt regeringen göras i form av en fortlöpande bevak- ning av det statliga idrottsstödets betydelse utifrån ett antal indikatorer, fördju- pade analyser och kompletterande forskning samt genom en bevakning av forskningsresultat med relevans för statens stöd till idrotten.

Regeringen ansåg att ett uppföljningssystem skulle tas fram av CIF baserat på en uppsättning indikatorer. Indikatorerna skulle utgöras av kvantifierbara och mätbara variabler, vilka skulle spegla tillstånd och förändringsprocesser. Indikatorsystemet borde ha följande övergripande kännetecken enligt reger- ingen:

•Indikatorerna skulle vara direkt relaterade till syftena med statens stöd till idrotten.

•Uppföljning av indikatorer borde göras fortlöpande och sammanställas minst en gång om året.

•Indikatorerna skulle tillgodose olika intressenters perspektiv och behov.

•Såväl utformningen som analysen av indikatorerna skulle integrera ett funktionsnedsättnings-, jämställdhets-, integrations- och barnrättsperspek- tiv.

•Data som utgör grunden för indikatorerna borde i första hand hämtas från befintlig statistik och redan existerande rapporteringsrutiner.

Regeringen ansåg att följande målområden skulle anges för indikatorerna för uppföljning av statens stöd till idrotten:

•idrotten som folkrörelse

•idrottens betydelse för folkhälsan

•alla flickors och pojkars, kvinnors och mäns lika förutsättningar till delta- gande

•skolning i demokrati, ansvarstagande och etik

•idrotters internationella konkurrenskraft.

Ett fortsatt arbete borde enligt regeringen vidare inriktas mot att fastställa en uppsättning balanserade indikatorer som täcker idrottspolitikens fem målom- råden.

3.4.2 Fördjupad uppföljning

Utöver en årlig rapportering baserad på indikatorer borde uppföljningssyste- met enligt regeringen innefatta förutsättningar för fördjupad analys och forsk- ning om de förhållanden som belystes. Detta skulle kunna ske genom forsk- ningsuppdrag inom olika teman eller i form av periodiskt återkommande för-

31

2016/17:12

3 DEN STATLIGA IDROTTSPOLITIKEN – EN ÖVERSIKT

 

djupade rapporter. Vidare borde uppföljningssystemet kompletteras med in-

 

formation om övrig aktuell forskning och statistik av betydelse för statens stöd

 

till idrotten.

3.4.3 Centrum för idrottsforskning (CIF)

Regeringen skrev i propositionen att uppföljningen av statens stöd till idrotten borde hanteras av en och samma organisation, från bearbetning och analys av data till kompletterande forskningsinsatser och rapportering. Därför uppgav regeringen att man avsåg att lägga ansvaret för att regelbundet och långsiktigt följa upp statens stöd till idrotten på Centrum för idrottsforskning (CIF). CIF är statens sektorsorgan för forskning på idrottens område. CIF har till uppgift att initiera, samordna, stödja och informera om forskning inom idrottens om- råde. Ett vetenskapligt råd med tolv ledamöter är knutet till CIF.52

Sedan 2010 har CIF i uppdrag att årligen följa upp statens stöd till idrotten. I sin rapport för 2015 använder CIF ett antal indikatorer som fördelas på målen för statens idrottspolitik i syfte att belysa utvecklingen. CIF:s rapport för 2015 baseras på statistik från 2014.53

I rapporten finns bedömningar som baseras bl.a. på uppgifter om

– medlemskap och det ideella engagemanget i idrottsrörelsen

– aktivitetsnivån och könsfördelningen bland barn och unga inom idrottsrö- relsen

– barns och ungas förutsättningar för deltagande inom idrottsrörelsen

– svenska folkets relation till motion och idrott

– könsfördelningen i idrottsförbundens styrelser

– ideella ledares utbildning

– insatser mot dopning

– RF:s strategiska arbete

– etiken inom idrottsrörelsen.

Utöver den årliga uppföljningen som genomförs med stöd av indikatorsyste- met gör man fördjupade analyser i enlighet med regeringens uppdrag. Exem- pel på sådana är en analys av jämställdheten inom idrotten som ska genomfö- ras under 201754 och en pågående analys som rör barn och ungdomar som inte är aktiva inom idrottsrörelsen, och den ska avrapporteras senast den 15 maj 2017.55 Exempel på ett genomfört uppdrag är hur idrottsrörelsen bidrar till de- mokratisk fostran och delaktighet bland befolkningen.56

52Förordningen (2002:787) om Centrum för idrottsforskning.

53CIF, Statens stöd till idrotten uppföljning 2015.

54Socialdepartementet, Regeringsbeslut 2016-12-14 S2016/07732/FS (delvis).

55Socialdepartementet, Regeringsbeslut 2015-12-17 S2015/08201/FS (delvis).

56CIF, Vem håller i klubban? – Om demokrati och delaktighet i idrottsföreningar och anto- login Föreningen, laget och jaget – 7 perspektiv på idrottens demokratiska effekter, 2015.

32

2016/17:12

4 Den statliga finansieringen av idrotten

Sammanfattande iakttagelser

–RF och Sisu fördelar de statliga bidragen till idrotten.

–RF:s uppgift att fördela statsbidrag anges i lagen (1995:361) om överläm- nande av förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund. Uppgiften preciseras i förordningen (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksam- het. Statsbidragets syfte är att stödja verksamheter som bl.a. bidrar till att utveckla barns och ungdomars intresse och benägenhet för motion och id- rott. Verksamheten ska bedrivas ur ett barnrättsperspektiv. Statsbidrag får ges för att utveckla intresse för idrott hos barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättning. Möjligheterna till allsidig träning efter vars och ens fysiska och psykiska förutsättningar ska främjas. Statsbidrag får vidare ges för att utveckla kvaliteten i idrottsrörelsens barn- och ungdomsverk- samhet utifrån ett barnrättsperspektiv och i idrottsverksamheten så att en god etik, ökat deltagande, ideellt engagemang, jämställdhet och integration främjas.

–Sisus uppgift att fördela statsbidrag framgår av lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde. Förordningen (2015:218) om statsbidrag till folkbild- ningen omfattar Sisus myndighetsuppgift att fördela bidrag till idrotten. Statens stöd till idrotten ingår i det syfte som anges för stödet till folkbild- ningen. Exempelvis ska statens bidrag stödja verksamheter som bidrar till att stärka demokratin. Sisu ska enligt förordningen kontinuerligt följa upp och utvärdera verksamheten i förhållande till de syften som regeringen har angett.

–Fram till 2010 bestod den statliga finansieringen av idrotten främst av sta- tens intäkter från AB Svenska Spel. Numera anslagsfinansieras idrotten. Anslagen har ökat betydligt. Totalt uppgår statens bidrag till idrotten till drygt 2 miljarder kronor 2017. Det är svårt att få en samlad bild över dessa bidrag. Det finns ingen särskild anslagspost för barn- och ungdomsidrott eller bredd- och elitidrott. Anslagsvillkoren som är kopplade till anslagen är knapphändiga.

–Under perioden 2004–2017 har idrottsrörelsen, via RF som i sin tur har fördelat medel till projekt, tillförts drygt 6,6 miljarder kronor för särskilda satsningar som Handslaget och Idrottslyftet.

4.1 Statligt stöd – ett historiskt perspektiv

Statens stöd till idrotten har gamla anor. Inom den frivilliga idrotten väcktes tidigt tanken på statligt stöd. Ett första bidrag av engångskaraktär beviljades av regeringen redan 1877 i form av förlusttäckning för en resa till Belgien som Stockholms gymnastikförening hade gjort. Ytterligare ett steg togs 1900 då

33

2016/17:12

4 DEN STATLIGA FINANSIERINGEN AV IDROTTEN

Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande (SCIF)57 för första gången ansökte om ett generellt statsbidrag för allmän idrottsverksamhet. Förslaget möttes välvilligt av regeringen men föll på riksdagens motstånd. Det var fram- för allt landsbygdens representanter som motsatte sig tanken på ett statligt id- rottsstöd. Bidragande orsaker var enligt Idrottsstödsutredningen okunskap om idrott som kulturellt fenomen och misstanken att anslaget framför allt skulle komma de större städernas befolkning till godo.58

SCIF återkom med nya ansökningar under de följande åren. Med början 1905 stod även RF59 med som bidragssökande. Men trots stöd från regeringen avslog riksdagen tre propositioner om statsbidrag till idrottsrörelsen under åren 1902–1906. Detta ledde till att SCIF och RF prövade nya metoder. En sådan var ett statligt lotteri. Lotterier kunde beviljas genom regeringsbeslut, och detta var en finansieringslösning där riksdagens motstånd kunde kringgås. I februari 1908 beviljades ett särskilt idrottslotteri och idrottsrörelsen fick för första gången statliga medel för allmän idrottsverksamhet.

Hösten 1912 förnyade SCIF och RF sina försök att få ett generellt statsbi- drag. Tidpunkten var väl vald. Sommarens olympiska spel i Stockholm hade blivit en succé och organisatoriskt hade arrangemanget förlöpt väl. Därtill hade Sverige lyckats bli bästa idrottsnation i den samlade poängberäkningen. Detta bidrog till att riksdagen i mars 1913 – med endast elva rösters övervikt

– biföll att idrottsrörelsen skulle tilldelas ett statsbidrag på 100 000 kronor. Beslutet om att införa att generellt statsbidrag hade stor betydelse för id-

rottsrörelsen. Det innebar ett viktigt ekonomiskt tillskott som dels främjade att fler anläggningar byggdes, dels förbättrade de organisatoriska villkoren. Stats- anslaget var även en viktig politisk markering av att idrottsrörelsen utförde en samhällelig gärning. Anslaget tillkom vidare i en tid när offentligt stöd till fri- villiga organisationer var sällsynta. Liknande, men mer blygsamma, bidrag ut- gick endast till skarpskytterörelsen och vissa nykterhetsfrämjande ungdoms- organisationer.60

4.2 Riksdagens beslut om finansiering och statligt stöd 1999 och 2009

Som tidigare framgått beslutade riksdagen om mål och riktlinjer för statens bidragsgivning 1999 och 2009. Enligt riksdagsbeslutet från 1999 skulle staten ange de syften som man har med bidragsgivning.61 Statsbidraget skulle stödja verksamhet som

57Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande (SCIF) bildades 1897 och är landets första centrala idrottsorganisation. SCIF låg bakom ansökan om att genomföra de olympiska spelen i Stockholm 1912 samt byggandet av Stockholms stadion. I dag arbetar SCIF med att främja idrotten. Det sker bl.a. genom att på olika sätt redovisa idrottens historia.

58SOU 2008:59 och Johan R Norberg, Idrottens väg till folkhemmet – Studier i statlig id- rottspolitik 1913–1970, 2004.

59Riksidrottsförbundet (RF) bildades 1903.

60SOU 2008:59.

61Prop. 1998/99:107, bet. 1999/2000:KrU3, rskr. 1999/2000:52.

34

4 DEN STATLIGA FINANSIERINGEN AV IDROTTEN

2016/17:12

•bidrar till att utveckla barns och ungdomars intresse och benägenhet för motion och idrott samt deras möjligheter att utöva inflytande över och ta ansvar för sitt idrottande

•gör det möjligt för alla människor att utöva idrott och motion

•syftar till att ge kvinnor och män lika förutsättningar att delta i idrottsverk- samhet

•främjar integration och god etik

•bidrar till att väcka ett livslångt intresse för motion och därmed främja en god hälsa hos alla människor.

Regeringen ansåg dock att staten som bidragsgivare inte till någon del skulle ställa upp mål för idrottsrörelsens egen verksamhet. Detta skulle enligt propo- sitionen göras av idrottsrörelsen själv. Staten skulle däremot ställa upp mål och riktlinjer för sin bidragsgivning.

Detta innebar enligt propositionen att staten angav vad man förväntade sig att bidraget främst skulle leda till. Det var statens ansvar att, gentemot såväl idrottsrörelsen som samhället i övrigt, vara tydlig i fråga om vad staten vill uppnå med statsbidraget.

I propositionen föreslogs att RF även i fortsättningen skulle pröva frågor om fördelning av statsbidrag till idrottsverksamhet i enlighet med vad reger- ingen bestämmer. Offentlighetsprincipen skulle vidare vara tillämplig på RF:s fördelning av statsbidrag.

Från 1990-talet och fram till och med 2010 bestod dock merparten av den statliga finansieringen av idrotten av statens intäkter från spelmarknaden. Id- rottsrörelsen tilldelades statligt stöd via AB Svenska Spel i tre former. Det första bidraget var ett generellt spelbidrag som delades ut sedan början av 1990-talet. Det andra bidraget var ett vinstdelningssystem där idrottsrörelsen fick bidrag som beräknades utifrån hur mycket AB Svenska Spel gick med vinst, vilket beslutades av riksdagen 1996.62 Det tredje bidraget bestod av yt- terligare medel som hämtades från statens andel av vinstdelningssystemet. Detta bidrag reserverades i huvudsak för olika former av utvecklingsprojekt. En sådan satsning var det s.k. Handslaget som tillförde idrottsrörelsen en mil- jard kronor under perioden 2003–2007 samt det s.k. Idrottslyftet som med bör- jan 2007 tillför idrottsrörelsen 500 miljoner kronor årligen.63

I propositionen från 2009 föreslog regeringen att modellen med att idrotts- rörelsens bidrag skulle baseras på överskottet från AB Svenska Spel skulle upphöra. Bidraget skulle ersättas av ett stabilt och förutsägbart bidrag inom ramen för ett förhöjt statsbidrag. Bidraget skulle fortfarande finansieras av spelmarknaden och beräknas utifrån vinstandelar från AB Svenska Spel, men det skulle vara öronmärkt och inkluderas i det ordinarie statsanslaget. Riksda- gen följde regeringens förslag.64

62Prop. 1995/96:169.

63SOU 2008:59.

64Prop. 2008/09:126, bet. 2008/09:KrU8.

35

2016/17:12

4 DEN STATLIGA FINANSIERINGEN AV IDROTTEN

 

Bakgrunden till att finansieringen av det statliga bidraget ändrades var en-

 

ligt Idrottsstödsutredningen att idrottsrörelsen blev beroende av utvecklingen

 

av den svenska spelmarknaden. Vinstdelningssystemets utformning var enligt

 

utredningen en viktig förklaring till statens kraftigt ökade stöd till idrottsrörel-

 

sen sedan millennieskiftet. Samtidigt hade bidragsformen varit både omdebat-

 

terad och kritiserad.

 

Enligt Riksrevisionens granskning var bidraget ett avsteg från den statliga

 

budgetprocessens krav på fullständighet, bruttoredovisning och transparens.

 

Idrottsrörelsen hade även anmärkt på den osäkerhet som följde av bidragets

 

nära koppling till spelmarknaden och efterlyst åtgärder för att minska det stat-

 

liga idrottsstödets ”spelberoende”.

 

Båda dessa synpunkter motiverade enligt Idrottsstödsutredningen att det

 

dåvarande vinstdelningssystemet med AB Svenska Spel reformerades. Det

 

fanns dock ytterligare skäl. Framför allt menade man att det var principiellt

 

anmärkningsvärt att det enskilt största stödet till idrottsrörelsen helt och hållet

 

frikopplats från diskussioner om idrottens faktiska behov. Enligt den rådande

 

ordningen var bidraget synnerligen känsligt för förändringar i AB Svenska

 

Spels vinstnivåer – men det påverkades inte alls av eventuella förändringar i

 

idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet. Detta ansågs inte vara fören-

 

ligt med en ansvarsfull statlig idrottspolitik.65

 

I efterföljande budgetpropositioner, t.ex. 2011 och 2012, har regeringen

 

kommenterat statens styrning i förhållande till den statliga bidragsgivningen

 

enligt följande:

 

Idrotten tar ett betydande ansvar för användning och prioritering av det stöd

 

som kommer från staten vilket innebär att den statliga styrningen av stödet till

 

idrotten har kunnat minskas. Från och med 2011 får svensk idrott sitt statliga

 

stöd över statsbudgeten och är inte längre beroende av storleken på överskottet

 

från AB Svenska Spel.66

4.3 Lagstöd för RF:s och Sisus uppgifter att fördela statsbidrag

Enligt lagen (1995:361) om överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveri- ges Riksidrottsförbund ska RF pröva frågor om fördelning av statsbidrag till idrottsverksamhet i enlighet med vad regeringen bestämmer. Denna uppgift innebär myndighetsutövning fast RF i egenskap av ideell förening är ett pri- vaträttsligt subjekt. Eftersom förvaltningslagen (1986:223) inte är direkt till- lämplig på RF har riksdagen beslutat att delar av förvaltningslagen ska gälla för RF:s verksamhet. För att säkerställa en rättssäker handläggning är därför förvaltningslagens 11 och 12 §§ om jäv, 16 och 17 §§ om en parts rätt att få ta

65SOU 2008:59.

66Prop. 2010/11:1 utg.omr. 17.

36

4 DEN STATLIGA FINANSIERINGEN AV IDROTTEN

2016/17:12

del av uppgifter, 20 § om motiveringen av beslut och 21 § om underrättelse om beslut tillämpliga på RF:s verksamhet.67

Det finns också lagstöd för Sisus uppgift att fördela statsbidrag till idrottens studie-, bildnings- och utbildningsverksamhet. En ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde trädde i kraft den 1 juni 2014. Den innebär att Sisu prövar frågor om fördelning av statsbidrag till idrottens studie-, bildnings- och utbild- ningsverksamhet.

4.4 Statens riktlinjer för RF:s fördelning av bidrag

Regeringen har angett hur bidragen ska användas i förordningen (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet, den s.k. idrottsstödsförordningen.68

Förordningen har ändrats vid ett par tillfällen sedan den utfärdades 1999. Den 21 december 2009 tillfördes att den barn- och ungdomsverksamhet som får bidrag ska bedrivas ur ett barnrättsperspektiv.69 Med barn och ungdomar avses i förordningen personer mellan 7 och 25 år. Statsbidragets syfte ska en- ligt förordningen vara att stödja verksamhet som

1.bidrar till att utveckla barns och ungdomars intresse och benägenhet för motion och idrott

2.bedrivs ur ett barnrättsperspektiv, bl.a. genom att öka barns och ungdomars inflytande över och ansvar för sitt idrottande

3.gör det möjligt för alla människor att utöva idrott och motion

4.bidrar till att väcka ett livslångt intresse för motion och därmed främjar en god hälsa hos alla människor

5.syftar till att ge flickor och pojkar respektive kvinnor och män lika förut- sättningar att delta i idrottsverksamhet

6.utvecklar samverkan mellan organisationer som arbetar med idrottsverk- samhet, skolan och andra som bedriver arbete för att främja fysisk aktivitet och goda motionsvanor

7.främjar integration och god etik

8.aktivt motverkar dopning inom idrotten.

Statsbidrag får även stödja verksamhet som stärker idrottsutövares internat- ionella konkurrenskraft. Vid prövning av om statsbidrag i detta syfte ska be- viljas ska i relevanta delar de syften som anges ovan beaktas. I enlighet med de syften som anges i förordningen får statsbidrag lämnas för att

1.utveckla intresse för idrott hos barn, ungdomar och personer med funk- tionsnedsättning och främja möjligheterna till allsidig träning efter vars och ens fysiska och psykiska förutsättningar

67Prop. 2008/09:126, bet. 2008/09:KrU:8.

68Förordningen (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet.

69SFS 2009:1589.

37

2016/17:12

4 DEN STATLIGA FINANSIERINGEN AV IDROTTEN

2.utveckla kvaliteten i idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet ut- ifrån ett barnrättsperspektiv och i idrottsverksamhet i övrigt så att verk- samheten främjar en god etik, ökat deltagande, ideellt engagemang, jäm- ställdhet och integration

3.möjliggöra förberedelser inför och deltagande i internationell tävlings- verksamhet

4.skapa bättre möjligheter för elitsatsande ungdomar att kombinera sin id- rottsutövning med utbildning vid riksidrottsgymnasier

5.aktivt motverka dopning inom idrotten.

Statsbidrag får beviljas organisationer på central, regional eller lokal nivå som arbetar med idrottsverksamhet, SOK, för förberedelser inför och deltagande i internationell tävlingsverksamhet, och huvudmän som är ansvariga för utbild- ning vid riksidrottsgymnasier. Med organisation avses föreningar och förbund som är anknutna till RF.

Av förordningen framgår vidare att frågor om statsbidrag prövas av RF. Den som har tagit emot bidrag ska lämna RF de uppgifter som förbundet be- stämmer och som CIF behöver för att genomföra en regelbunden och långsik- tig uppföljning av statens stöd till idrotten. RF ska i sin årsredovisning lämna en samlad redovisning av vilka som har fått bidrag, med vilka belopp och för vilka ändamål. RF ska dessutom till regeringen senast den 15 maj varje år lämna en sammanfattande redogörelse för vad bidragen har använts till och en bedömning av statsbidragets effekter i förhållande till syftet med bidraget.

Mottagaren av ett statsbidrag är återbetalningsskyldig om mottagaren ge- nom att lämna oriktiga uppgifter har förorsakat att bidraget har lämnats felak- tigt, om bidraget inte används för det ändamål det har beviljats för eller om mottagaren inte lämnar handlingar och andra uppgifter.

4.5 Statens riktlinjer för Sisus fördelning av bidrag

Som framgår av avsnitt 4.3 prövar Sisu frågor om fördelning av statsbidrag till idrottens studie-, bildnings- och utbildningsverksamhet.70

Sisus fördelning av det statliga stödet regleras i förordningen om statsbi- drag till folkbildningen.71 Av denna framgår att syftet med statens stöd till folkbildningen är att

•stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin

•bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen

•bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbild- ningsnivån i samhället

•bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.

70Lag (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inomUtbildningsdepartemen- tets verksamhetsområde.

71Förordningen (2015:218) om statsbidrag till folkbildningen.

38

4 DEN STATLIGA FINANSIERINGEN AV IDROTTEN

2016/17:12

Av förordningen framgår att Sisu ska fördela statsbidrag till idrottens studie-, bildnings- och utbildningsverksamhet. Sisu beslutar om vilka som ska få stats- bidrag och fördelar tillgängliga medel.

Vidare ska Sisu varje år lämna årsredovisning och budgetunderlag till re- geringen enligt de riktlinjer som regeringen meddelar.

Sisu ska även kontinuerligt följa upp och utvärdera verksamheten i förhål- lande till de syften som regeringen har angett och de villkor som föreskrivits för att statsbidrag ska lämnas. Sisu ska också i enlighet med de riktlinjer som regeringen meddelar lämna regeringen sådana sakuppgifter om verksamheten och sådan verksamhetsredovisning som behövs för uppföljning och utvärde- ring.

Som framgått ovan uppgick 2016 verksamhetsstödet till Sisu till 166 mil- joner kronor.

Utöver grunduppdraget ska Sisu arbeta med värderingsfrågor och ha en sär- skild inriktning mot idrottsledare.72

4.6 Statligt projektstöd till idrottsrörelsen

Stöd till idrottsrörelsen har också innefattat projektstöd, dvs. medel till speci- fika och tidsmässigt avgränsade aktiviteter. Projektstöd till olika satsningar har avlöst varandra.

4.6.1 Projektstödets genombrott 1998

Enligt Idrottsstödsutredningen skedde genombrottet för senare års projektstöd till idrotten 1998 genom regeringens beslut om att under en treårsperiod av- sätta sammanlagt 60 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden. Stödet skulle användas till att stimulera utvecklingen och förnyelsen av idrottsverksamhet för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. I satsningen – som till- kom kort efter att 1996 års statliga idrottsutredning hade lämnat sitt slutbetän- kande – underströks att de nya projektmedlen främst skulle riktas till för- eningslivets idrottsverksamhet för barn och ungdomar på lokal nivå. Som sär- skilt prioriterade områden framhölls jämställdhet och integration, verksamhet och metoder för barn- och ungdomsidrotten, samspelet mellan idrott och lek, fritid och hälsa, att öka barns, ungdomars och funktionshindrades delaktighet för att stärka en levande demokrati i föreningslivet samt att uppmuntra till samarbete mellan olika idrottsföreningar, mellan idrottsföreningar och övriga föreningslivet och mellan idrottsföreningar och skolan.

I februari 1999 tillsattes även den s.k. Idrottsarbetsgruppen inom Regeringskansliet under riksdagsledamoten Eva Johanssons (S) ledning. Ar- betsgruppens uppgift var att hjälpa Arvsfondsdelegationen att bereda ärenden och genomföra satsningen.

72 www.sisuidrottsutbildarna.se.

39

2016/17:12

4 DEN STATLIGA FINANSIERINGEN AV IDROTTEN

 

I en slutrapport från Idrottsarbetsgruppen 2002 konstaterades att satsningen

 

hade fått ett stort genomslag inom idrottsrörelsen. Möjligheter hade skapats

 

för förbund och föreningar att pröva och förverkliga nya idéer och verksam-

 

heter. Därtill visade satsningen på behovet av fortsatta insatser inom flera om-

 

råden. De som bedömdes vara mest väsentliga var ledarutveckling, samarbete

 

mellan idrottsföreningar och skolan, idrott för personer med funktionshinder

 

samt delaktighet och mångfald. Mot denna bakgrund föreslogs bl.a. att reger-

 

ingen skulle vidta ytterligare åtgärder för att stimulera ledarutbildning och le-

 

darrekrytering inom idrotten, ett utvecklat samarbete mellan skolan och id-

 

rottsföreningar samt att insatser skulle göras, såväl inom det offentliga som

 

inom idrottsrörelsen, för att stärka en idrottsutveckling som byggde på mång-

 

fald och alla människors delaktighet.

4.6.2 Handslaget 2004–2007

I budgetpropositionen för 2003 tog regeringen initiativ till en satsning som formulerades som ”ett handslag för Sveriges barn och ungdomar”. Intentionen var att under den kommande mandatperioden tillföra idrottsrörelsen samman- lagt en miljard kronor ur AB Svenska Spels överskott under förutsättning att idrottsrörelsen tog på sig att

• öppna dörrarna för fler

• hålla tillbaka avgifterna

• satsa mer på flickidrotten

• delta i kampen mot droger

• intensifiera samarbetet med skolorna.

I december samma år godkändes satsningen av riksdagen. Samtidigt bemyn- digades regeringen att på AB Svenska Spels kommande bolagsstämma avsätta 100 miljoner kronor för finansiering av Handslagets första år.73

Handslaget påbörjades i januari 2004 och slutfördes i juni 2007. Det första verksamhetsåret uppgick stödet till 100 miljoner kronor, det andra till 200 mil- joner kronor, det tredje till 300 miljoner kronor för att uppgå till 400 miljoner kronor under det fjärde verksamhetsåret. Sammanlagt en miljard kronor till- fördes idrotten under mandatperioden i enlighet med intentionerna.

4.6.3 Idrottslyftet 2007–

I budgetpropositionen för 2007 föreslog regeringen att den tidigare Handslags- satsningen skulle följas av en ny utökad satsning på svensk idrott. Mot denna bakgrund föreslog regeringen att riksdagen skulle godkänna att regeringen på AB Svenska Spels bolagsstämma bl.a. verkade för att bolagsstämman skulle besluta om ett bidrag på 500 miljoner kronor som en ny utvidgad särskild sats- ning på svensk idrott. Denna satsning skulle fördelas till idrottsrörelsen enligt

73 Prop. 2002/03:1 utg.omr. 17, bet. 2002/03:KrU1.

40

4 DEN STATLIGA FINANSIERINGEN AV IDROTTEN

2016/17:12

de närmare anvisningar för bidraget som skulle kunna beslutas av regeringen. Enligt regeringen borde en fri och självständig idrottsrörelse även i fortsätt- ningen ges ett aktivt stöd för att bedriva verksamhet som gav flickor och pojkar möjligheter att idrotta, främjade bredd- och motionsidrott, värnade om god etik och gav lika möjligheter för kvinnor och män med olika social bakgrund och ekonomiska förutsättningar att motionera och idrotta. Flickor måste enligt re- geringen ges lika möjligheter som pojkar att delta utifrån sina intressen och förutsättningar.74

Regeringens satsning gavs namnet Idrottslyftet, och under perioden 2007– 2011 tillfördes den svenska idrottsrörelsen 2 miljarder kronor för att öppna dörrarna till idrotten för fler barn och ungdomar och utveckla verksamheten så att de skulle välja att idrotta längre upp i åldrarna. Arbetet skulle utgå från ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv.

I budgetpropositionen för 2011 förordade regeringen att satsningen på Id- rottslyftet skulle fortsätta. För detta föreslog regeringen att 500 miljoner kro- nor skulle avsättas årligen fr.o.m. 2011 inom ramen för idrottsanslaget och att anslaget skulle tillföras motsvarande belopp. Vidare framgick att medel för satsningen fortsättningsvis inte skulle betalas ut från AB Svenska Spel.

Folkhälsomålen skulle enligt regeringen vara det centrala i fördelningen av Idrottslyftets medel. Den fortsatta satsningen borde ha en ännu närmare kopp- ling till skolans arbete för att främja fysisk aktivitet och goda motionsvanor. Satsningen borde vidare breddas till att även stödja andra typer av motionsak- tiviteter än idrott, t.ex. genom samverkan med friluftsorganisationer, och syfta till att nå fler barn och ungdomar, särskilt flickor samt barn med invandrarbak- grund. Regeringen uppgav att man avsåg att återkomma med närmare uppgif- ter om satsningens fortsatta utformning och hur resultaten skulle följas upp.75

Sedan 2007 har staten satsat 500 miljoner kronor årligen på Idrottslyftet. För budgetåret 2016 ökades satsningen till 550 miljoner kronor.76 Totalt sett har satsningen inneburit att idrottsrörelsen har fått ett tillskott på 5,6 miljarder kronor under perioden 2007–2017.

Både Handslaget och Idrottslyftet har varit föremål för uppföljningar. Re- sultatet av uppföljningarna redovisas i avsnitt 6.3.

I budgetpropositionen för 2017 konstaterade regeringen att kritik har riktats mot idrottens måluppfyllelse och man redovisade att RF har för avsikt att anta nya riktlinjer för Idrottslyftet fr.o.m. 2016 (se vidare avsnitt 5.5).

4.6.4 Läsfrämjande insats för idrottande flickor och pojkar

I juni 2013 fick Kulturrådet i uppdrag att genomföra en läsfrämjande satsning där idrottsföreningar skulle samverka med bibliotek för att tillgängliggöra lit- teratur för idrottande pojkar och flickor. Uppdraget innebar att i samråd med RF genomföra en läsfrämjandesatsning där idrottsföreningar samverkade med

74Prop. 2006/07:1 utg.omr. 17.

75Prop. 2010/11:1 utg.omr. 17.

76Regleringsbrev för Kammarkollegiet respektive år 2007–2016.

41

2016/17:12

4 DEN STATLIGA FINANSIERINGEN AV IDROTTEN

 

region-, läns- och folkbibliotek. Totalt fördelas 4,9 miljoner kronor under 2013

 

och 2014. Satsningen har följts upp.77 Av uppföljningen framgår att samman-

 

lagt 30 projekt har tilldelats projektmedel. Av de organisationer/institutioner

 

som sökt medel för att driva projekten är ca 70 procent kommuner, stads- och

 

länsbibliotek. Kommunbiblioteken är i klar majoritet. Två länsbibliotek åter-

 

finns bland de sökande. Resterande 30 procent består av ungefär lika delar

 

sökande från enskilda idrottsföreningar och Studieförbundet Sisu Idrottsutbil-

 

darna. Projekttiden har uppgått till maximalt tre år.

 

I 2016 års ekonomiska vårproposition (prop. 2015/16:100) aviserade

 

regeringen en omfattande läsfrämjande insats som innebär att berörda aktörer

 

– skola, kultur-, idrotts- och föreningsliv – och de läsfrämjande insatserna

 

samlas under paraplyet Hela Sverige läser med barnen.

4.7 Utvecklingen av statens stöd till idrotten

Av tabell 4.1 framgår utvecklingen av statens stöd till idrotten under perioden 2000–2015.

Tabell 4.1 Utveckling av idrottsstödet 2000–2015 till RF och Sisu och samt bidrag via AB Svenska Spel (mnkr)

År

Anslag till RF

Anslag till Sisu

Bidrag via AB Svenska Spel

Summa

2000

468

66

153

687

2001

457

63

260

780

2002

455

64

423

942

2003

455

64

767

1 286

2004

448

67

868

1 383

2005

448

68

1 015

1 531

2006

456

70

1 020

1 546

2007

446

140

1 216

1 802

2008

446

142

1 394

1 982

2009

446

146

1 338

1 930

2010

1 205

150

500

1 855

2011

1 705

156

0

1 861

2012

1 705

158

0

1 863

2013

1 705

161

0

1 866

2014

1 705

161

0

1 866

2015

1 738

164

0

1 902

Källa: CIF 2015.

Tabell 4.1 visar att under perioden 2000–2015 har statens stöd till RF och Sisu ökat kraftigt. Sammantaget uppgår ökningen till drygt 1,2 miljarder kronor, vilket i stort sett är en tredubbling av stödet under 2000-talet. Statens bidrag

77 Kulturrådet, Slutredovisning av uppdraget att genomföra läsfrämjande verksamhet för poj- kar och flickor i samarbete med idrottsrörelsen (KU2013/1293/KO).

42

4 DEN STATLIGA FINANSIERINGEN AV IDROTTEN

2016/17:12

inklusive bidraget från det statliga spelbolaget AB Svenska Spel var störst 2008. Fram till 2010 tilldelades idrotten bidrag från AB Svenska Spels över- skott. Sedan 2011 sker den statliga finansieringen av idrotten helt och hållet med anslag. Det totala stödet från staten är ändå kvar på samma nivå som när bidrag tilldelades från spelbolagets överskott.

Sisu får statsbidrag för den verksamhet man bedriver för att bl.a. utbilda ledare för idrottens behov. Staten har också ändrat sin finansiering av anslaget till Sisu. Fram till 2007 fick Sisu bidrag från anslaget till folkbildningen via Folkbildningsrådet. I budgetpropositionen för 2007 föreslog regeringen att denna ordning skulle ändras eftersom man menade att modellen hade haft vissa negativa effekter. Bland annat hade det varit svårt att skilja mellan å ena sidan folkbildningsverksamhet och å andra sidan idrottens traditionella ledar- och utbildningsverksamhet.78

Sisu fick för första gången ett riktat statsbidrag direkt från staten 2007. An- slaget fördubblades från 70 miljoner kronor 2006 till 140 miljoner kronor 2007.

4.7.1 Statens bidrag till RF och Sisu

I diagram 4.1 nedan redovisas utvecklingen av idrottsstödet inklusive bidragen från AB Svenska Spel fördelat på statens bidrag till RF och Sisu 2000–2015.

Diagram 4.1 Statligt stöd till RF och Sisu (tkr)

Källa: CIF 2015.

Diagram 4.1 illustrerar den kraftiga tillväxten av de statliga bidragen till id- rottsrörelsen fördelat på RF och Sisu under perioden 2000–2015. Det är i syn- nerhet bidraget till RF som har ökat kraftigt. Bidraget till RF svarar för den

78 Prop. 2006/07:1, utg.omr. 17.

43

2016/17:12

4 DEN STATLIGA FINANSIERINGEN AV IDROTTEN

 

allra största delen av idrottsstödet. Bidraget till Sisu fördubblades 2007, men

 

detta skedde från en låg nivå i förhållande till bidraget till RF.

4.8 Anslag för stöd till idrotten

I tabell 4.2 redovisas hur statens bidrag till idrotten har fördelats på anslag och anslagsposter 2016 och 2017.

Tabell 4.2 Anslag och anslagsposter för stöd till idrotten 2016 och 2017 (be- lopp angivna i tkr)

13:1

Stöd till idrotten: Ramanslag

2016

2017

Förändring

ap.1

Etablering*

84 000

64 000

–20 000

ap. 3

Bidrag till internationellt samarbete m.m.

2 900

9 100

+6

200

ap. 4

Insatser mot dopning

30 000

32 000

+2

000

ap. 5

Bidrag till idrottsforskning

18 000

19 000

+1 000

a. 6

Bidrag till specialidrott inom gymnasieskolan

41 900

43 000

+1

100

ap. 7

Särskild satsning på idrott och motion

550 000

564 000

+14

000

 

(Idrottslyftet)

ap. 9

Verksamhet av gemensam natur inom

 

 

 

 

 

idrottsrörelsen samt bidrag till lokal barn-

 

 

 

 

 

och ungdomsverksamhet

1 196 011

1 204 211

+8

200

13:1

Stöd till idrotten med finansiering från 1:8

 

 

+7 500

 

Bidrag till psykiatri**

0

7 500

14:1

Bidrag till folkbildningen

 

 

 

 

ap. 4

Särskilt verksamhetsstöd Sisu

166 003

167 973

+1

970

 

Summa

2 088 814

2 110 784

+21

970

* Inklusive ändringsbeslut av regleringsbrev för 2016.

** Anslaget 13:1 Stöd till idrotten utökades med 7,5 miljoner kronor 2017 för insatser för att öka syssel- sättningen. Finansiering sker från anslag 1:8 Bidrag till psykiatri.

Källa: Socialdepartementet (anslag 13:1) och Utbildningsdepartementet (anslag 14:1), regleringsbrev för Kammarkollegiet för 2016 och 2017 och budgetproposition för 2017 utgiftsområde 9 och 17.

Av tabell 4.2 framgår att de statliga anslagen till idrotten 2017 uppgår till drygt 2 miljarder kronor, vilket är en ökning med ca 22 miljoner kronor jämfört med 2016.

Det är två departement inom Regeringskansliet, Socialdepartementet och Utbildningsdepartementet, som svarar för bidragen till idrottsrörelsen.

Det statliga stödet till idrottsrörelsen finansieras med två anslag som dispo- neras av Kammarkollegiet. Anslaget 13:1 utbetalas till RF efter rekvisition i förskott varje kvartal. Även anslaget till Sisu, anslaget 14:1, utbetalas med en fjärdedel varje kvartal.

Regeringen anger följande villkor för anslaget 13:1.

Anslagspost 1 ska användas för den särskilda satsningen på nyanländas eta- blering. I vårändringsbudgeten för 2015 tillfördes idrottsstödet 32 miljoner kronor för att bättre utnyttja idrottsrörelsens möjligheter att spela en roll i ny- anländas etablering. Från och med 2016 uppgår satsningen till 64 miljoner kronor per år.

44

4 DEN STATLIGA FINANSIERINGEN AV IDROTTEN

2016/17:12

Enligt ändringsbeslut av regleringsbrevet för 2016 till Kammarkollegiet om anlaget 13:1 framgår att Kammarkollegiet ska utbetala 20 000 000 kronor en- gångsvis till Sveriges Riksidrottsförbund utan rekvisition.79

Av regleringsbrevet framgår att anslagsposten har beräknats för den sär- skilda satsningen på nyanländas etablering samt särskilda insatser för asylsö- kande. Av RF:s webbplats framgår att RF har fått stöd för att skapa menings- full väntan för nyanlända flyktingar.80

När det gäller anslagspost 3 framgår att bidrag till internationellt samarbete m.m. utbetalas i enlighet med särskilda regeringsbeslut. Enligt en uppgift vid en intervju täcker anslagsposten utgifter för samarbete om dopning inom Världsantidopningsbyrån (World Anti-Doping Agency, Wada).81

I anslagspost 4 ingår bl.a. medfinansiering av Dopinglaboratoriet vid Ka- rolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Bidraget till specialidrott inom gymnasieskolan (anslagspost 6) ger ungdo- mar möjligheter att kombinera studier med idrott på elitnivå vid riksrekryte- rande riksidrottsgymnasier.82

Anslagspost 7 avser den särskilda satsningen på Idrottslyftet. För 2017 be- räknas 550 miljoner kronor för Idrottslyftet och ytterligare 14 miljoner kronor för särskilda insatser för idrott i segregerade områden. Enligt en uppgift vid en intervju är satsningen på särskilda insatser i segregerade områden ett initiativ från RF som har resulterat i särskilda medel.83

Anslagspost 9 omfattar verksamhet av gemensam natur inom idrottsrörel- sen samt bidrag till lokal barn- och ungdomsverksamhet.

I anslagsposten har medel beräknats för barn- och ungdomsverksamhet, verksamhet som stärker idrottsutövares internationella konkurrenskraft, ett kompetenscentrum för internationella idrottsevenemang samt administration, förberedelser och deltagande i olympiska spel och Paralympics. RF ska avsätta behövliga medel för förbundets egna förvaltningskostnader från anslagspos- ten.

För anslaget 14:2 anges att anslagspost 4 finansierar de bidrag till idrottens studie-, bildnings- och utbildningsverksamhet som Sisu beslutar om. Sisu får även använda medel för egna förvaltningskostnader.

När det gäller förändringen mellan 2016 och 2017 framgår att anslagspos- terna som avser insatser mot dopning svarar för den procentuellt största ök- ningen. Utgifterna för det internationella arbetet mot dopning har ökat med 6,2 miljoner kronor, vilket är en ökning med 214 procent i förhållande till året innan. Särskilda insatser för idrott i segregerade områden har tillkommit och ingår i anslagspost 7 som omfattar Idrottslyftet. Anslagsposten har tillförts 14 miljoner kronor, vilket samtidigt är den till beloppet största ökningen av alla anslagsposter i förhållande till beslutet för 2016.

79Regeringsbeslut, 2016-12-01 S2016/07332/RS.

80www.rf.se/Idrottfornyanlanda hämtad 2017-02-20.

81RF, intervju 2016-12-22.

82SOU 2008:59 och www.svenskidrott.se, hämtad 2016-04-04.

83RF, intervju 2016-12-22.

45

2016/17:12 4 DEN STATLIGA FINANSIERINGEN AV IDROTTEN

Av redovisningen ovan framgår att statens bidrag till idrottsrörelsen inte är uppdelad mellan bredd- och elitidrott. Det saknas i stor utsträckning villkor för anslagens användning som riktas till barn- och ungdomsidrott. I anslaget 13:1 anslagspost 9 ingår bidragen till lokal barn- och ungdomsverksamhet till- sammans med andra delar som avser bl.a. elitidrott.

46

2016/17:12

5 Fördelningen av statsbidragen

Sammanfattande iakttagelser

–RF:s idéprogram Idrotten vill har funnits sedan 1995. Till en följd av riks- dagsbeslutet 2009 om att statligt stöd ska utgå enbart till de föreningar som bedriver verksamheten ur ett barnrättsperspektiv gjordes 2009 ett tillägg i programmet om detta.

–RS beslutade om anvisningar om barns och ungdomars idrottande 2014. Där framgår att i barnidrotten leker man, och barnen ges tillfälle att pröva på olika idrotter. Att ge barnen möjlighet till allsidig idrottsutveckling är normgivande för verksamheten. Tävling är en del av leken och ska alltid ske på barnens villkor. I ungdomsidrotten skiljer man på breddidrott och elitinriktad idrott. Anvisningarna bygger på att all idrottsverksamhet ska bedrivas utifrån ett barnrättsperspektiv och följa FN:s barnkonvention.

–RF och Sisu har antagit en ny verksamhetsinriktning för 2016–2017 som innebär att man vill att barn, unga, vuxna och äldre ska ha möjlighet att idrotta i en förening under hela livet. Vidare bedrivs ett strategiskt arbete, och det finns förslag om att ta fram underlag för ett nytt ekonomiskt stöd- system (februari 2017).

–LOK-stöd till föreningar svarar för den största delen av de bidrag som RF fördelar. LOK-stödet har ökat fram till 2009. Därefter har det minskat be- roende på att aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten minskar. Mellan 2004 och 2015 har antalet deltagartillfällen minskat med 6,8 mil- joner i åldern 7–20 år, vilket motsvarar 12 procent. Minskningen är störst bland flickor i åldern 13–20 år. Deltagartillfällen för pojkar i åldern 7–12 år har däremot ökat. Även LOK-stöd till föreningar med verksamhet för personer med funktionsnedsättning har minskat. Reglerna för LOK-stödet förändrades 2015 och man höjde åldern för bidraget från 20 till 25 år, men trots detta har aktivitetsnivån fortsatt att sjunka.

–De särskilda satsningarna Idrottslyftet och Handslaget uppgick till 100 miljoner kronor 2003 och har sedan 2007 ökat till 500 miljoner kronor år- ligen.

–Inom Idrottslyftet har drygt 143 000 satsningar genomförts under perioden 2007/2008–2015.

–SF-stödet har ökat från 200 miljoner kronor 2000 till 300 miljoner kronor 2015.

47

2016/17:12

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

5.1 RF:s myndighetsuppgift att fördela statsbidraget

På grundval av regeringens förordning fördelar RF statsbidrag till idrottsverk- samheten.84 Barn- och ungdomsverksamheten får statligt stöd genom det lo- kala aktivitetsstödet (LOK-stöd). Därutöver fördelar RF via respektive SF stöd till den särskilda satsningen Idrottslyftet.

Riksdagen har efter förslag från regeringen fastställt bidragets storlek för Idrottslyftet medan LOK-stödet ingår i anslagsposten Verksamhet av gemen- sam natur inom idrottsrörelsen samt bidrag till lokal barn- och ungdomsverk- samhet. Det innebär att RF avgör hur mycket medel som fördelas till LOK och till den gemensamma verksamheten inom idrottsrörelsen. Den gemensamma verksamheten består bl.a. av organisationsstöd till RF:s och DF:s förvaltnings- organisationer samt SF-stöd.

Användningen av de övriga anslagsposterna som avser t.ex. nyanländas eta- blering, bidrag till gymnasieskola och insatser fördelas av RF enligt de an- slagsvillkor som regeringen har angett i regleringsbrevet (se avsnitt 4.8).

5.2 RF:s visioner och riktlinjer för idrottsrörelsen

5.2.1 Det första idéprogrammet, Idrotten vill 1995

RF antog vid sin stämma 1995 idéprogrammet Idrotten vill där RF presente- rade idrottsrörelsens verksamhetsidé. Man beskrev också föreningsidrottens samhällsnytta och samhällsuppgift. I programmet redovisade RF hur barn och ungdomars idrottande borde utformas. Det framgick att SF ansvarar för verk- samhetsutformningen inom varje idrott. Samtidigt slog man fast att det är i föreningarna som idrottsverksamheten utformas och genomförs.85

Programmet har sedan dess enligt RF legat till grund för en omfattande ut- vecklings- och utbildningsverksamhet på alla nivåer inom idrottsrörelsen. Många förbund har antagit egna idrottsanpassade program. Lokala föreningar över hela landet har tagit Idrotten vill som utgångspunkt för sina policyskriv- ningar, och därmed för sin verksamhet. Enligt RF har dokumentet legat till grund för lokala idrottspolitiska program.86

5.2.2 Det nuvarande idéprogrammet Idrotten vill 2009

Idrotten vill är fortfarande idrottsrörelsens idéprogram. Det nuvarande pro- grammet är från 2009, men i stort sett har det kvar samma andemening som det första programmet som fastställdes 1995. RF gjorde ett tillägg 2009 i pro- grammet till följd av riksdagsbeslutet om att statligt stöd ska utgå enbart till de föreningar som bedriver verksamheten ur ett barnrättsperspektiv. I tillägget står det att i barnrättsperspektivet ingår det att följa FN:s deklaration om de

84Förordningen (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet.

85RF, Idrotten vill, Svensk idrotts idé, mål och innehåll i sammandrag 1995.

86RF, Idrotten vill – Idrottsrörelsens idéprogram, 2009.

48

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

2016/17:12

mänskliga rättigheterna, FN:s konvention om barnets rättigheter och FN:s kon- vention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Barnkonven- tionen omfattar barn och ungdomar upp till 18 år. I kapitel 7 redovisas erfa- renhet av hur barnkonventionen tillämpas inom idrotten.

I programmet finns inledningsvis en läsanvisning till förtroendevalda och ledare inom idrotten där det står att man bör läsa igenom Idrotten vill så att man bildar sig en uppfattning om vad svensk idrott gemensamt strävar mot.

I dokumentet redovisas vidare idrottens verksamhetsidé, vision och värde- grund.

RF:s nuvarande verksamhetsidé som antogs 2015 lyder:

Vi bedriver idrott i föreningar för att ha roligt, må bra och utvecklas under hela livet.

Den vision som har fastställts för verksamheten är att svensk idrott ska vara världens bästa för alla på alla nivåer.

Idrottens värdegrund består av ledord som glädje och gemenskap, demo- krati och delaktighet, allas rätt att vara med samt rent spel.

I programmet beskrivs idrott som en fysisk aktivitet som utförs för att man ska ha roligt, må bra och prestera mera. Idrotten består av träning och lek, tävling och uppvisning. Idrotten är organiserad i självständiga föreningar som tillsammans utgör en fri och frivillig folkrörelse förenad i RF. Vidare framgår att idrottsrörelsen värnar om sin självständighet och rätten att själv bestämma över mål, inriktning och verksamhetsformer.

RF delar in idrotten efter ålder och ambitionsnivå. Idrott för barn avser id- rott upp till 12 års ålder. Av riktlinjerna framgår bl.a. att

Idrott för barn ska vara lekfull, allsidig och bygga på barnens egna behov och förutsättningar samt ta hänsyn till variationer i utvecklingstakt. Idrott för barn ska utformas så att de kan lära sig idrotten och få ett livslångt intresse för den. Idrott för barn ska i första hand bedrivas i enkla former i närområdet. Även tävlingsverksamheten ska huvudsakligen ske lokalt och resultaten ska ges liten uppmärksamhet. Idrottsföreningarna ska erbjuda alla barn en kamratlig och trygg social miljö, där de kan utvecklas och bli delaktiga i utformningen av verksamheten87

Idrott för ungdom avser åldern 13–20 år88 och man skiljer på breddidrott för ungdom och elitinriktad idrott för ungdom. Samma uppdelning mellan bredd och elit gäller för vuxna.

5.2.3 Anvisningar för barn- och ungdomsidrotten

RS beslutade om anvisningar om barns och ungdomars idrottande 2014.89 Detta är samtidigt första gången som RS ger tydliga anvisningar om hur barn- och ungdomsidrotten ska bedrivas. Av anvisningarna framgår att

87RF, Idrotten vill – Idrottsrörelsens idéprogram, 2009.

88RF beslutade vid sin stämma i maj 2015 om en ny åldersindelning där man är ungdom upp till 25 år.

89RF, Anvisningar för barn och ungdomars idrott, beslutade av RS 2014-05-23.

49

2016/17:12

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

I barnidrotten leker vi och ger barnen tillfälle att pröva på olika idrotter. Att ge barnen möjlighet till allsidig idrottsutveckling är normgivande för verksamheten. Tävling är en del av leken och ska alltid ske på barnens villkor. I ungdomsidrotten och vuxenidrotten skiljer vi på breddidrott och elitinriktad idrott.

Inledningsvis uppges att anvisningarna ska ses som RS vägledning vid till- lämpning av stadgarnas riktlinjer för barn- och ungdomsidrotten. Ambitionen är enligt RS att anvisningarna ska hjälpa förbunden och föreningarna att öka medvetenheten om vad man håller på med och varför. Anvisningarna bygger på att all idrottsverksamhet ska bedrivs utifrån ett barnrättsperspektiv och följa FN:s barnkonvention.

Anvisningarna innehåller 38 punkter som omfattar såväl träning som täv- ling med inriktning på både bredd och elit. Avslutningsvis finns ett avsnitt som omfattar verksamhet som uppenbart strider mot riktlinjerna (se vidare avsnitt 8.2.2).

5.2.4 Verksamhetsinriktning för 2016–2017 m.m.

RF och Sisu antog en ny verksamhetsinriktning för 2016–2017 vid RF- stämman i maj 2015.90 Denna omfattade också en ny verksamhetsidé för id- rottsrörelsen:

Vi bedriver idrott i föreningar för att ha roligt, må bra och utvecklas under hela livet. Verksamhetsidén är idrottsrörelsens uppdrag.

Underlaget innehåller ett antal strategiska områden med övergripande mål som idrottsrörelsen strävar efter att uppnå till 2025. Dessa är:

Livslångt idrottande d.v.s. att svensk idrott ska

a)vidareutveckla verksamheten så att barn, unga, vuxna och äldre väljer att idrotta i förening under hela livet.

b)nå fler idrottsliga framgångar internationellt.

Idrottens värdegrund vår styrka d.v.s. att alla lever och leder enligt svensk idrotts värdegrund.

Idrott i förening d.v.s. att svensk idrott ska vidareutvecklas, samverka med andra aktörer och ge goda möjligheter att idrotta i förening.

Idrotten gör Sverige starkare d.v.s. att idrottsrörelsen är en ännu starkare samhällsaktör.91

I den nya strategin från 2015 illustrerar RF idrotten i form av en rektangel. Traditionellt har man ofta liknat idrottsrörelsen vid en pyramid med en bred bas av barn och ungdomar och en spetsig topp som utgör elitidrotten. I den nya strategin vill man i stället se idrottsrörelsen som en rektangel där såväl barn, unga, vuxna och äldre ska ha möjlighet att idrotta i en förening under hela livet. Pyramiden finns enligt det nya synsättet inuti rektangeln. Ambitionen är

90www.rf.se/Strategi2025 hämtad 2017-01-22.

91Strategirådet, Utvärdering av Sisu Idrottsutbildarna 2015.

50

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

2016/17:12

att få fler av dem som i dag motionsidrottar på egen hand att i framtiden göra det inom idrottsrörelsen.

5.2.5 Behov av förändring i bidragssystemen

Vid RF-stämman 2015 fick RF i uppdrag att till Riksidrottsmötet (RIM) 2017 ta fram en strategisk plan för att arbeta mot målen 2025. Planen ska bl.a. inne- hålla förslag på förändrade arbetssätt och stödsystem. Man har mot denna bak- grund tagit fram ett förslag till strategisk plan för svensk idrott 2018–2021 som remissbehandlas inom idrottsrörelsen (februari 2017). Förslaget kommer att behandlas vid RIM 2017.

I remissunderlaget ingår en omvärldsanalys där det bl.a. framgår att det finns en tendens i politiken att se idrottsrörelsen och föreningslivet som en leverantör av tjänster. Man bedömer att det därför finns risk för att de offent- liga bidrag som idrottsrörelsen får

kommer att styras mot projektorienterade bidrag där de positiva (bi)effek- terna av idrottandet är det viktigaste. Då kommer även bidragsgivaren att ställa större krav på dokumenterade resultat.92

Man menar att en effektiv styrning mot målen 2025 är nära sammankopplad med ekonomisk styrning:

– som vi belönas tenderar vi att bete oss.93

Samtidigt påpekas att svensk idrott även är en värderingsstyrd organisation, i och med den gemensamt beslutade värdegrunden. När det gäller statens bi- dragsgivning uppges att

Stora delar av fördelningen av statens stöd till idrotten styrs av nyckeltal, framtagna för att just indikera hur tillståndet är i särskilt viktiga delar av verksamheten. Dessa nyckeltal har dock en väldigt tydlig historisk kopp- ling och speglar vad som har varit snarare än vad som komma skall. De tenderar också att mäta kvantitet snarare än kvalitet och effekt. I framtiden vill svensk idrott:

A.Att en större andel av fördelningen av statens stöd till idrotten baseras på kvalitativa mått kopplade till de övergripande målen.

B.Att nya principer utarbetas för RF:s fördelning av statens stöd till idrot- ten.

C.Att ett indikatorsystem för att bedöma SF:s bidrag till de övergripande målen tas fram.94

I underlaget föreslås att följande beslut fattas på RIM 2017:

–att RF-stämman beslutar att ge Riksidrottsstyrelsen i uppdrag att ta fram principer och kriterier för ett ekonomiskt stöd som bidrar till att styra svensk idrott mot målen 2025.

92Remiss Svensk idrott – strategi 2025, remissunderlag Strategisk plan för svensk idrott 2018–-2021 inför Riksidrottsmötet 2017.

93Ibid.

94Ibid.

51

2016/17:12

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

–att en utredning tillsätts som behandlar samtliga bidrag och genomförs i nära samverkan med SF.

–att principerna för ett nytt ekonomiskt stödsystem för svensk idrott beslu- tas på RIM 2019.

Detta kan innebära att bidragen till barn- och ungdomsidrotten kan komma att behandlas i den föreslagna utredningen.

5.3 Det statliga LOK-stödet

5.3.1 Bakgrund

Det statliga lokala aktivitetsstödet, LOK-stödet, stöder föreningar som bedri- ver verksamhet med barn- och ungdomsidrott. LOK-stödet infördes 1971 efter förslag från en arbetsgrupp inom Statens ungdomsråd. De motiv som framför- des för detta var allmängiltiga för alla ungdomsorganisationer, inte bara för stödet till idrotten. De rörde medborgarnas aktiva medverkan i debatten om samhällsfrågorna och organisationernas uppgift att ge medborgarna möjlighet till en sådan medverkan. Det gällde inte minst ungdomsorganisationerna, som ger unga människor möjligheter att medverka i samhällets utformning. Man menade att föreningsarbete också innebär en träning i att använda de arbets- former som tillämpas i demokratiska sammanhang.95

RF blev huvudman för idrottsföreningars LOK-stöd 1971, vilket omfattade administrationen och kontrollen av stödet.

När det gäller LOK-stödet till idrotten har regeringen framhållit att RF torde vara bäst lämpat att utforma de regler som ska ligga till grund för fördelningen av idrottens del av det statliga lokala aktivitetsstödet och att RF därför skulle ansvara för att utforma dessa.96

5.3.2 RF:s föreskrifter om det statliga LOK-stödet

Idrottsrörelsen bestämmer själva om reglerna för det statliga LOK-stödet men RF informerar regeringen om vilka regelförändringar man avser att göra när det gäller LOK-stödet.97

RS har fastställt föreskrifter om statligt LOK-stöd som riktas mot idrotts- föreningar med stöd av förordningen (1999:1177) om statsbidrag.98 Av före- skrifterna framgår bl.a. att en ideell förening som är medlem i ett specialid- rottsförbund (SF) anslutet till RF har rätt att erhålla LOK-stöd. Samma rätt har också föreningar som tillhör ett idrottsförbund som har ett av RS godkänt sam- arbetsavtal med SF.

95Statens ungdomsråd, rapport: Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet.

96Prop. 1989/90:100, bil. 13.

97RF, intervju 2016-12-22.

98Riksidrottsförbundet, Föreskrifter om statligt lokalt aktivitetsstöd, senast fastställda av RS 2016-01-24–25.

52

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

2016/17:12

LOK-stöd utgår för idrottslig verksamhet som föreningen ansvarar för och bedriver med utgångspunkt i idrottsrörelsens verksamhetsidé, vision och vär- degrund. Med idrottslig verksamhet avses prestationsinriktad tävlingsidrott samt hälsoinriktad bredd- och motionsidrott i vilken det ingår ett centralt mo- ment av fysisk aktivitet. Stödberättigad verksamhet ska utveckla intresset för idrott hos barn, ungdomar och personer med funktionsnedsättning och främja möjligheterna till en allsidig träning efter vars och ens fysiska och psykiska förutsättningar. Verksamheten ska vidare utveckla kvaliteten i idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet utifrån ett barnrättsperspektiv och i idrotts- verksamhet i övrigt så att verksamheten främjar en god etik, ökat deltagande, ideellt engagemang, jämställdhet och integration.

Av föreskrifterna framgår att föreningen är skyldig att löpande upprätta re- dovisning av föreningens gruppaktiviteter med uppgift om föreningens namn, SF-idrott, aktivitet, plats, datum, tid samt deltagarnas och ledarnas namn, per- sonnummer, kön, eventuell funktionsnedsättning och närvaro. Redovisningen ska undertecknas eller signeras digitalt av ansvarig ledare. Redovisningen ska på begäran av RF kunna uppvisas i sin helhet.

RF har rätt att kontrollera innehållet i en ansökan. Enligt RF genomför man 700 kontroller varje år för att följa upp att LOK-stöd ges för rätt verksamhet och till rätt mottagare.99

RF:s beslut enligt föreskrifterna får överklagas hos LOK-stödsnämnden av den förening som beslutet angår.

De nuvarande LOK-stödsreglerna beslutades av RF-stämman 2013 och trädde i kraft 2014. De innebar bl.a. att den övre åldersgränsen höjdes från 20 till 25 år, att bidraget per sammankomst slopades och ersattes med ett ledarbi- drag samt att det krävdes personnummer på deltagarna för att få bidrag.100 För- ändringarna var ett resultat av att man ville stimulera fler föreningar att bedriva aktiviteter för äldre ungdomar. Ledarbidraget och möjligheten att få bidrag för fler ledare per grupp infördes för att stimulera till att fler vuxna skulle delta i träning för att motverka att barn och ungdomar skulle utsättas för kränkningar. Enligt en uppgift vid en intervju var detta en effekt av Patrik Sjöbergs bok om de sexuella övergreppen som han utsattes för av sin tränare.

De nuvarande reglerna innebär att LOK-stöd ges för varje deltagare mellan 7 och 25 år (8 kronor per deltagare). Deltagare får endast ingå i en gruppakti- vitet per SF-idrott och dag. Föreningen får ledarstöd om 24 kronor per grupp- aktivitet. När aktiviteten leds av två eller fler ledare får föreningen ytterligare ett ledarstöd på 6 kronor per gruppaktivitet.

5.4 Organisationsstöd

Organisationsstödet finansierar RF:s och DF:s förvaltningskostnader samt stöd till SF.

99RF, e-brev 2016-12-28.

100Det går att söka LOK-stöd för nyanlända barn och ungdomar som saknar personnummer. I dessa fall är det tillräckligt att ange födelsedatum.

53

2016/17:12

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

 

SF-stödet, bl.a. ett basstöd på 15 procent av det totala stödet som är lika för

 

alla SF. Därutöver beräknas tillägg utifrån storlek och verksamhet (antalet för-

 

eningar och aktiva medlemmar), barn- och ungdomsverksamhet (deltagare 7–

 

25 år), genomförda utbildningsinsatser och antalet aktiva på elitnivå. Slutligen

 

finns ett stimulansstöd som utgör 10 procent av SF-stödet och som fördelas

 

utifrån kvalitativa aspekter. Varje SF får redovisa hur man avser att använda

 

detta stöd. Modellen har ett bidragstak så att inget SF får mer än 10 procent av

 

det totala SF-stödet efter avsättningen av stimulansstödet.101

5.5 Idrottslyftet

Satsningarna Idrottslyftet och dess föregångare Handslaget är bidrag som RF har fördelat till idrottsrörelsen sedan 2004. Idrottslyftet har förändrats under olika programperioder. Satsningarna har utvärderats och det finns även årliga rapporter om resultatet av satsningen. Resultat från utvärderingar m.m. redo- visas i avsnitt 6.3.

Under den nuvarande programperioden 2016–2019 syftar Idrottslyftet till att utveckla verksamheten så att barn och unga i åldern 7–25 årväljer att idrotta i förening och stimuleras till ett livslångt idrottande i föreningsidrotten. Målet är att samtliga SF, utifrån sina unika behov, vid programperiodens slut har utvecklat sin verksamhet för barn och unga i åldern 7–25 år. Utvecklingsinsat- serna ska vara i linje med RF:s anvisningar för barn- och ungdomsidrott och leda till att svensk idrott utvecklas, samverkar med andra aktörer och ger goda möjligheter att idrotta i förening.

Idrottslyftets syfte och mål ska enligt detta upplägg vara tydligt kopplat till idrottens pågående strategiarbete, vilket innebär att Idrottslyftet inte ska vara en egen verksamhet utan ett medel för att utveckla föreningsidrotten i linje med den av svensk idrott beslutade strategiska inriktningen.102

Fördelningen till SF och DF utgår från en fördelningsnyckel. För att få del av medlen tar SF med stöd av RF fram en utvecklingsplan där man beskriver vilka områden man prioriterar, vilken strategi man tänker välja för att uppnå önskade effekter och hur uppföljningen ska göras. En kartläggning och analys av verksamheten är utgångspunkten för arbetet med planen och alla förbund har följt en gemensam mall. Även DF har genomfört motsvarande process som SF för att komma fram till hur de bäst ska nyttja sina Idrottslyftsresurser. För att dessa medel ska tillfalla förbunden krävs dock att utvecklingsplanen god- känts.

I processen med att ta fram SF:s planer har elva personer från RF och Sisu varit ett stöd. Ett konsultbolag har engagerats för att göra en s.k. processutvär- dering av Idrottslyftet under hela perioden 2016–2019.103

101 www.svenskidrott.se/ekonomisktstod/sf-stodinkl.stimulansstod hämtad 2017-01-04 och RF, intervju 2016-12-22.

102 www.svenskidrott.se/Ekonomisktstod/Idrottslyftet hämtad 2017-01-04. 103 RF, e-brev 2017-02-15.

54

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

2016/17:12

5.6 Utveckling av bidragen

Av diagram 5.1 framgår fördelningen av statens bidrag på SF-stöd, LOK-stöd och Idrottslyftet.

Diagram 5.1 Fördelning av statens bidrag till idrotten fördelat på LOK-stöd, SF-bidrag och Idrottslyftet/Handslaget (mnkr)

Källa: RF.

Diagrammet visar att LOK-stöd svarar för den största delen av bidragen till idrottsrörelsen. Särskilda projektmedel i form av Idrottslyftet och Handslaget är fr.o.m. 2005 det näst största bidraget. Detta bidrag har också ökat kraftigt. År 2003 uppgick det till 100 miljoner kronor och ökade sedan till 500 miljoner kronor varje år 2007–2015.

LOK-stödet har ökat kontinuerligt under perioden 2000–2009 med undan- tag för 2005. Därefter är trenden att utbetalningarna har minskat. Fram till 2014 avsåg LOK-stödet åldern 7–20 år, men 2014 höjdes åldern till 25 år. Trots detta minskade utbetalningarna till föreningarna.

Minskningen av LOK-stödet beror på att aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten har minskat. Stödet utbetalas på grundval av antal deltagare och sammankomster.

SF-bidraget har haft en tillväxt från drygt 200 miljoner kronor 2000 till 300 miljoner kronor 2015. Därutöver fördelas medel för Idrottslyftet till respektive SF som i sin tur ska fördela pengarna vidare till olika projekt i föreningarna.

55

2016/17:12

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

5.7 LOK-stödsaktiviteter – deltagare och fördelning

5.7.1 Antalet aktiviteter

I tabell 5.1 redovisas antalet deltagare i LOK-stödsaktiviteter.

Tabell 5.1 Utvecklingen av antalet LOK-stödsaktiviteter åren 2004–2015 för- delat på kön och ålder

År

Flickor

Flickor

Flickor

Pojkar

Pojkar

Pojkar

Summa

 

7–12 år

13–20 år

totalt

7–12 år

13–20 år

totalt

 

2004

10 954 008

12 878 621

23 832 629

15 372 702

19 881 402

35 254 104

59 086 733

2005

10 533 211

13 204 003

23 737 214

14 651 883

20 271 843

34 923 726

58 660 940

2006

10 170 008

13 339 089

23 509 097

14 063 195

20 187 960

34 251 155

57 760 252

2007

9 742 208

13 299 505

23 041 713

13 769 571

19 988 793

33 758 364

56 800 077

2008

9 678 457

12 949 321

22 627 778

13 680 370

19 888 576

33 568 946

56 196 724

2009

9 541 758

12 051 725

21 593 483

13 864 741

18 958 093

32 822 834

54 416 317

2010

9 521 586

11 138 414

20 660 000

13 992 211

17 942 758

31 934 969

52 594 969

2011

9 728 184

10 628 352

20 356 536

14 620 167

17 444 833

32 065 000

52 421 536

2012

10 156 324

10 200 500

20 356 824

15 264 166

16 809 865

32 074 031

52 430 855

2013

10 385 783

9 725 836

20 111 619

15 530 994

16 262 260

31 793 254

51 904 873

2014

10 637 122

9 372 225

20 009 347

15 796 793

15 663 689

31 460 482

51 469 829

2015

10 878 950

9 420 382

20 299 332

15 936 610

15 877 368

31 813 978

52 113 310

Förändring

–75 058

–3 458 239

–3 533 297

+563 908

–4 004 034

–3 440 126

–6 973 423

Procentuell

–1 %

–27 %

–15 %

+4 %

–20 %

–10 %

–12 %

förändring

Källa: RF e-brev 2016-09-28 och egen bearbetning.

Av tabell 5.1 framgår att antalet barn och ungdomar (7–20 år)104 som deltar i registrerade LOK-aktiviteter inom den lokala idrottsverksamheteten totalt sett har minskat från 2004 till 2015. Minskningen uppgår till ca 7 miljoner regi- strerade deltagartillfällen, vilket motsvarar en minskning med 12 procent. Minskningen har varit störst bland flickor och den uppgår till drygt 3,5 miljo- ner tillfällen, vilket motsvarar 15 procent. Totalt sett har även aktivitetsnivån bland pojkar minskat, med undantag för åldersgruppen 7–12 år där en ökning med nästan 600 000 deltagartillfällen redovisas, vilket motsvarar en ökning med 4 procent. Nedgången i aktivitetsnivåer är påtaglig för såväl flickor som pojkar i åldern 13–20 år. För flickorna i denna åldersgrupp har deltagandet minskat med knappt 3,5 miljoner tillfällen, vilket motsvarar 27 procent. Mot- svarande minskning för pojkar är ca 4 miljoner, vilket motsvarar 20 procent av antalet deltagartillfällen.

104 Åldern för LOK-stöd höjdes till 25 år från och med 2014, men för att få ett jämförbart underlag redovisas samma åldersgrupper över tid.

56

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

2016/17:12

CIF har jämfört aktivitetsnivåerna med befolkningsförändringarna under perioden 2004–2014 och konstaterat att nedgången i aktivitetsnivåer är större än minskningen av befolkningen i dessa åldersgrupper.

Vidare har CIF genomfört en analys av hur deltagandet i olika idrotter har förändrats över tid med hänsyn till variationer i ungdomskullarnas storlek. Som exempel minskade antalet unga i åldern 7–20 år med 3 procent 2009– 2014. Analysen av olika idrotter visar att när det gäller fotbollen har det skett en nedgång som ligger i paritet med ungdomsgruppens förändring. Det har dock skett en reell minskning i andra idrotter. Störst relativ nedgång uppvisar idrotterna ridsport, basket och friidrott.105 Gymnastik går däremot emot ström- men och har kraftigt ökat antalet deltagartillfällen under perioden 2009– 2014.106 Se även bilaga 3 där idrotten gymnastik redovisas.

Som framgått ovan ändrade RF reglerna för LOK-stödet 2014 då bl.a. den övre åldersgränsen höjdes från 20 till 25 år. För personer med funktionsned- sättning har det inte funnits någon åldersgräns för att vara berättigad till LOK- stöd. I tabell 5.2 redovisas deltagartillfällen för åldersgruppen 21 och över åren 2013–2014.

Tabell 5.2 Deltagartillfällen 21 år och över 2013–2014

År

Kvinnor

Män

Totalt

2013*

134 398

244 851

379 252

2014**

1 595 612

3 354 896

4 950 511

* Avser endast personer med funktionsnedsättning.

** Avser både personer med funktionsnedsättning och övriga i åldern 21–25 år. Källa: RF, Redovisning till regeringen 2015.

Av tabellen framgår att förändringen har lett till att antalet deltagartillfällen för åldersgruppen över 21 år ökat från knappt 400 000 till 4,9 miljoner till- fällen mellan 2013 och 2014. Det är män som svarar för den antalsmässigt största ökningen. Skälet till den kraftiga ökningen är att åldersgränsen ändrats från 20 till 25 år. För 2013 omfattas endast personer med funktionsnedsättning i redovisningen.

105Övriga idrotter är innebandy, ishockey, handboll, simning och tennis.

106CIF, Statens stöd till idrotten uppföljning 2015.

57

2016/17:12

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

5.7.2 Fördelning mellan flickor och pojkar

I tabell 5.3 redovisas LOK-stöd fördelat på ålder och kön.

Tabell 5.3 LOK-stödstillfällen 2014 fördelat på ålder och kön (procent).

Ålder

Pojkar/män

Flickor/kvinnor

7–12 år

60

40

13–16 år

61

39

17–20 år

66

34

21–25 år

68

32

>26 år

64

36

Samtliga

62

38

Källa: CIF Statens stöd till idrotten uppföljning 2015.

Tabell 5.3 visar att pojkar i genomsnitt svarade för 62 procent av samtliga till- fällen och att flickor svarade för 38 procent 2014. Av tabellen framgår också att pojkar och män är mer aktiva inom föreningsidrotten än flickor och kvinnor inom alla åldersgrupper. Skillnaderna tenderar att öka i takt med stigande ål- der.

I tabell 5.4 finns uppgifter om de idrotter som hade flest deltagartillfällen, fördelat på flickor och pojkar.

Tabell 5.4 Idrotter med flest deltagartillfällen 2014, fördelat på pojkar och flickor (procent)

 

Pojkar

Flickor

Fotboll

72

28

Innebandy

70

30

Ishockey

96

4

Handboll

47

53

Gymnastik

18

82

Ridsport

4

96

Basket

52

48

Simidrott

44

56

Friidrott

35

65

Tennis

64

36

Källa: CIF, Statens stöd till idrotten, uppföljning 2015.

Av tabellen framgår att de idrotter som framför allt utövas av pojkar, fotboll, innebandy och ishockey, har flest deltagartillfällen, och därigenom får dessa idrotter mest LOK-stöd. Skillnaderna avspeglar att flickor och pojkar ägnar sig åt olika idrotter. Den största skillnaden finns inom ishockey där endast 4 procent av aktiviteterna genomförs av flickor. Inom ridsporten är siffrorna de omvända. Det finns dock idrotter som är betydligt mer jämställda, t.ex. basket

58

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

2016/17:12

och handboll. Detta mönster förefaller gälla över tid enligt analyser som CIF har gjort.107

5.7.3 LOK-stöd för personer med funktionsnedsättning

Idrott för personer med funktionsnedsättning bedrivs av föreningar inom ett antal olika SF där Parasportförbundet och Dövidrottsförbundet är de SF som enbart arbetar med denna målgrupp. RF:s arbete är i huvudsak inriktat på att fördela medel till både SF och föreningar som bedriver verksamhet för mål- gruppen.108 Som tidigare framgått finns det ingen åldersgräns för att vara be- rättigad till LOK-stöd för personer med funktionsnedsättning.

I tabell 5.5 redovisas RF:s fördelning av LOK-stöd till personer med funktionsnedsättning för de organisationer som har verksamhet för denna mål- grupp perioden 2012–2014.

Tabell 5.5 LOK-stöd för idrott för personer med funktionsnedsättning

År

Parasport

Dövidrott

Övriga SF

Summa

2012

259 833

57 270

310

165

627 268

2013

253 209

51 849

249

934

554 992

2014

234 881

44 805

319

522

599 208

Förändring

–24 952

–12 465

+9

357

–28 060

Procentuell förändring

–10 %

–22 %

+3 %

–4 %

Källa: RF, Redovisning till regeringen 2015, dnr 929/14-25.

Av tabell 5.5 framgår att sammantaget har LOK-stödsaktiviteter till personer med funktionsnedsättning minskat under perioden 2012–2014 med ca 28 000 tillfällen, vilket motsvarar 4 procent av det totala antalet. Aktiviteter inom SF som inte är särskilt inriktade på målgruppen har dock ökat med nästan 10 000 tillfällen (3 procent). Parasportförbundets föreningar uppvisar den största minskningen, ca 25 000 tillfällen, vilket motsvarar 10 procent.

Enligt en uppgift vid en intervju med Parasportförbundet pågår ett arbete med att föra över parasportaktiviteterna till respektive idrottsförbund. Detta görs i dialog med de andra idrottsförbunden och med utgångspunkten att para- sporten skulle drivas bättre i det aktuella idrottsförbundet än i Parasportför- bundet.109

5.7.4 Spridning av det statliga stödet

CIF har även gjort två aktuella studier som rör idrottens tillgänglighet för olika ungdomsgrupper. Den första är den fördjupade analys av det statliga LOK- stödets spridning på kommunal nivå som CIF genomförde inom ramen för

107CIF, Statens stöd till idrotten, uppföljning 2015.

108RF, Redovisning till regeringen 2015, dnr 929/14-25.

109Parasportförbundet, intervju 2016-03-17.

59

2016/17:12

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

2014 års uppföljning av statens stöd till idrotten.110 LOK-stödet baseras på an- talet deltagare och antalet träningstillfällen i barn- och ungdomsidrotten. Va- riationer i storleken på det utdelade stödet per bidragsberättigad ungdom och kommun blir enligt CIF en indikator på skilda aktivitetsnivåer i olika kommu- ner. I tabell 5.6 redovisas hur LOK-stödet fördelas till kommunerna.

Tabell 5.6 Kommuner med högst utbetalning av LOK-stöd i kronor per indi- vid 2013 i förhållande till några parametrar

Kommun

Kommuntyp

Invånarantal

Medianinkomst LOK-stöd per

 

 

 

(kommunens

individ (kr)

 

 

 

rankning i Sverige)

 

Solna

Förort

77 740

285 832 (22)

827

Grums

Varuproducerande

8 925

225 315 (225)

615

Vellinge

Förort

33 807

288 642 (20)

599

Umeå

Större stad

118 349

253 297 (64)

541

Lomma

Förort

22 496

310 387 (4)

540

Danderyd

Förort

32 222

336 703 (1)

540

Täby

Förort

66 292

324 554 (2)

532

Höganäs

Pendlingskommun

25 084

254 013 (57)

494

Kungälv

Förort

42 109

276 949 (30)

491

Örnsköldsvik

Större stad

54 986

250 695 (72)

488

Källa: CIF.

 

 

 

 

Av tabellen framgår att med något undantag fick föreningar i medelstora och socioekonomiskt välmående städer och förortskommuner, särskilt i Stock- holms- och Skåneregionerna, mest stöd 2013. Solna fick 2013 mest LOK-stöd av alla kommuner (827 kronor per LOK-stödsberättigad ungdom). Därefter finns det ett glapp till nästa kommun Grums, där utbetalningen var 615 kronor per stödberättigad. Eftersom LOK-stödet är baserat på antalet genomförda ak- tiviteter och deltagare går mest stöd till de kommuner där idrottslivet är mest aktivt.

CIF uppger att i en regional granskning av Stockholms och Skåne län upp- visade utbetalningen av LOK-stödet ett liknande mönster. Högst stöd – och därmed högst idrottsaktivitet – återfanns i förortskommuner med hög genom- snittlig förvärvsinkomst medan det omvända gällde för de kommuner som till- delats lägst stöd.111

Enligt CIF saknas i dag kunskap om varför Solna har ett avsevärt högre belopp än övriga kommuner när det gäller utbetalat LOK-stöd.112

110CIF, Statens stöd till idrotten uppföljning 2015.

111Ibid.

112Muntliga uppgifter Johan R Norberg 2017-01-23.

60

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

2016/17:12

Tabell 5.7 Kommuner med lägst utbetalning av LOK-stöd i kronor per indi- vid 2013 i förhållande till några parametrar

Kommun

Kommuntyp

Invånarantal

Medianinkomst

LOK per

 

 

 

(kommunens

individ (kr)

 

 

 

rankning i

 

 

 

 

Sverige)

 

Ljusnarsberg

Varuproducerande

4 875

204 552 (284)

51

Lekeberg

Förort

7 289

247 258 (82)

108

Storuman

Turism- och besöksnäring

5 954

220 210 (242)

139

Ragunda

Glesbygd

5 458

213 837 (271)

139

Ydre

Pendlingskommun

3 617

228 819 (198)

145

Svenljunga

Kommun i tätbefolkad region

10 299

233 442 (170)

174

Bräcke

Glesbygd

6 559

216 072 (261)

174

Årjäng

Glesbygd

9 953

197 244 (289)

178

Askersund

Varuproducerande

11 096

237 948 (143)

178

Överkalix

Glesbygd

3 436

218 635 (249)

179

Källa: CIF.

 

 

 

 

Av tabell 5.7 framgår att lägst stöd tillföll på motsvarande sätt små kommuner huvudsakligen belägna på landsbygden eller i glesbygden. Ljusnarsberg fick minst LOK-stöd (51 kronor per LOK-stödsberättigad ungdom) och därefter följde Lekeberg (108 kronor) samt Storuman och Ragunda (139 kronor var- dera).

61

2016/17:12

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

5.8 Satsningar inom Idrottslyftet

Av tabell 5.8 framgår hur insatser inom Idrottslyftet har fördelats på antal sats- ningar, föreningar och deltagare upp till 20 år under perioden 2007/2008– 2015.

Tabell 5.8 Antal satsningar inom Idrottslyftet fördelat föreningar och delta- gare perioden 2007/2008-2015

År

Antal

Antal

Antal deltagare

Andel

Andel

 

satsningar

föreningar

upp till 20 år

flickor (%)

pojkar (%)

2007/2008

12 700

8 600

– **

51

49

2008/2009

14 000

9 400

682 000

45

55

2009/2010

16 500

10 076

800 000

44

56

2010/2011

15 617

10 250

900 000

45

55

2011/2012*

27 532

11 683

1 300 000

46

54

2013

17 944

8 631

751 000

45

55

2014

19 560

9 143

802 000

44

56

2015

19 224

9 250

816 000

46

54

Summa

143 077

77 033

6 051 000

 

 

*Verksamhetsåret avser 18 månader. **Ingen uppgift.

Källa: RF, verksamhetsberättelse 2015 och e-brev 2017-02-15.

Av tabellen framgår att inom ramen för Idrottslyftet har över 143 000 sats- ningar genomförts under perioden 2007/2008–2015. När det gäller uppgifterna om deltagare kan en deltagare vara med i flera projekt. Det finns inte uppgifter om unika deltagare. RF har inte tagit fram statistik på vilka föreningar som deltar. Det är enligt RF många föreningar som återkommer med ansökningar år efter år, men karaktären på ansökningarna kan dock förändras. Även nya föreningar, som inte tidigare ansökt om medel, och föreningar som inte sökt på ett antal år finns med varje år.113

I tabell 5.9 finns uppgifter om anläggningsobjekt inom Idrottslyftet och an- talet idrotter som har tagit del av dessa medel.

113 RF, e-brev 2017-02-15.

62

 

5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

2016/17:12

Tabell 5.9 Anläggningsobjekt inom Idrottslyftet och berörda idrotter

 

 

 

 

 

År

Antal beviljade anläggningsobjekt

Antal berörda idrotter

 

2007/2008

177

38

 

2008/2009

170

29

 

2009/2010

160

28

 

2010/2011

181

35

 

2011/2012 (18 mån)

476

47

 

2013

338

44

 

2014

392

53

 

2015

424

49

 

Summa

2 318

 

 

Källa: RF, e-brev 2017-02-15.

 

 

 

Av tabell 5.9 framgår att totalt har 2 300 objekt fått stöd under perioden 2007/2008 till 2015. Antalet har ökat för varje år som Idrottslyftet har bedri- vits.

5.9 Sisu

5.9.1 Fördelning av bidrag

Studieförbundet Sisu Idrottsutbildarna är idrottens studie-, bildnings- och ut- bildningsorganisation.

Sisu fördelar statsbidraget till de 19 distrikten utifrån kriterier som fast- ställts av föreningsstämman. Av dessa medel fördelas 20 procent som ett grundbidrag till distrikten. Av detta grundbidrag är 90 procent lika för alla och 10 procent fördelas utifrån antalet kommuner i distriktet.

Övriga 80 procent fördelas som verksamhetsbidrag. Verksamhetsbidraget är baserat på den genomförda verksamheten de två senaste åren, och den be- räknas utifrån kriterier som antalet utbildningstimmar, antalet föreningar som bedriver verksamhet, antalet unika deltagare och glesbygdsstöd. Utifrån de år- liga beräkningarna fastställs anslaget till distrikten och betalas ut fyra gånger per år. Distrikten använder anslaget för studie-, bildnings- och utbildnings- verksamhet i sin lokala och regionala verksamhet.114

5.9.2 Verksamhet

Omfattningen av Sisus studieverksamhet, som främst riktar sig till förbund och föreningar inom RF, är ett mått på idrottsrörelsens insatser för att utbilda sina ideella ledare.

I tabell 5.10 redovisas antalet arrangemang, deltagare och utbildningstim- mar i Sisus studieverksamhet under perioden 2006–2014.

114 Prop. 2013/14:117, bet. 2013/14:KrU5.

63

2016/17:12 5 FÖRDELNINGEN AV STATSBIDRAGET

Tabell 5.10 Arrangemang, deltagare och utbildningstimmar i Sisus studie- verksamhet år 2008–2014

 

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

Arrangemang

67 613

83 647

95 234

105 719

112 278

110 943

126 807

Deltagare

547 917

670 870

762 855

824 585

916 269

915 045

1 026 376

Studietimmar

1 196 140

1 388 947

1 543 321

1 696 853

1 777 800

1 617 533

1 676 329

Andel män

55

54

55

59

57

56

57

Andel kvinnor

45

46

45

41

43

44

43

Källa: CIF, Statens stöd till idrotten, uppföljning 2015

Av tabellen framgår att Sisus studieverksamhet har ökat markant och i det närmaste kontinuerligt sedan 2008. Detta gäller för alla delar av verksamheten, arrangemang och studietimmar. Drygt en miljon personer deltog i verksam- heten 2014.

CIF har vidare gjort en fördjupad analys av demokratiaspekter inom idrot- ten 2016. I denna redovisas även deltagare i Sisus verksamhet för 2015 förde- lat på ålder. Resultatet visar att drygt 490 000 personer deltog i ett utbildnings- arrangemang. Nästan hälften (47 procent) var under 25 år. Av dessa var 86 000 barn upp till 12 år, varav 50 procent flickor och 50 procent pojkar. Antalet ungdomar upp till 25 år var 133 000, varav 45 procent unga kvinnor och 55 procent unga män.115

115 Prop. 2016/17:1 utg.omr. 17.

64

2016/17:12

6. Erfarenheter av stödet till barn och ungdomar

Sammanfattande iakttagelser

–Barnens och ungdomarnas idrottsvanor styrs i hög grad av socioekono- miska faktorer, och aktivitetsnivåerna är lägre hos resurssvaga grupper. Det finns även brister när det gäller utformningen av och organisationen för idrott för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Exempelvis idrottar barn vars föräldrar har högst gymnasial utbildning i mindre ut- sträckning än de vars föräldrar har eftergymnasial utbildning. Flickor med utländsk bakgrund idrottar i betydligt mindre utsträckning än pojkar med utländsk bakgrund.

–Det statliga LOK-stödet som ges till barn- och ungdomsidrott är ett upp- skattat stöd i föreningarna. Bidraget utgår för antal deltagare och samman- komster. Stödet har karaktären av ett basbidrag utan styreffekt. Utform- ningen av LOK-stödet gynnar idrotter som har många träningstillfällen, vanligtvis lagidrotter.

–De särskilda satsningarna Handslaget och Idrottslyftet under perioden 2003–2017 syftar till att främja en önskvärd utveckling, t.ex. att öppna dörrarna för fler och behålla ungdomar i föreningarna. Jämställdhet och jämlikhet skulle genomsyra arbetet. Det finns positiva effekter av stödet på såväl förbundsnivå som föreningsnivå. Genomförda utvärderingar visar dock att man generellt inte har lockat nya grupper till föreningsidrotten eller förmått fler att stanna kvar.

–Det finns exempel från det kommunala LOK-stödet som innebär att man försöker utforma ett bidrag som stödjer vad man vill uppnå med stödet. Det innebär t.ex. att ett högre belopp ges till flickor eller till äldre ungdo- mar, att antalet aktiviteter per vecka och idrott som är bidragsgrundande begränsas och att mer stöd ges till utsatta områden.

6.1 Utgångspunkter

Som tidigare framgått uppgår det statliga stödet till idrotten till över 2 miljar- der kronor årligen. I detta ingår stöd till såväl RF som Sisu. Av dessa medel svarade LOK-stöd, som är särskilt inriktat på barn- och ungdomsidrott, för ca 600 miljoner kronor. Den särskilda satsningen Idrottslyftet svarade för ca 550 miljoner kronor. Statliga bidrag svarade 2014 för 12 procent av de genomsnitt- liga inkomsterna i föreningarna enligt uppgifter från RF (se vidare avsnitt 2.5). Det statliga stödet utgör i genomsnitt en mindre del av föreningens inkomster, men för att få bidrag ska föreningens verksamhet inrymmas inom de mål som riksdagen har fastställt och det syfte som regeringen har angivit i idrottsstöds- förordningen. Statsbidraget syftar bl.a. till att utveckla barns och ungdomars

65

2016/17:12

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

 

intresse för motion och idrott, göra det möjligt för alla människor att idrotta,

 

bidra till att väcka ett livslångt intresse för motion och därmed främja en god

 

hälsa hos alla människor.116

 

Detta avsnitt syftar till att ge en bild av eller indikationer på om statens stöd

 

till idrotten bidrar till att uppfylla statens syfte med stödet. Det finns olika upp-

 

gifter om ungas tränings- och motionsvanor i Sverige som bl.a. Statistiska

 

centralbyrån (SCB), RF och Folkhälsomyndigheten har samlat in. Undersök-

 

ningarna innehåller olika frågor och de avser olika åldersgrupper samt tidspe-

 

rioder, vilket innebär att de inte är jämförbara. Likaså sammanställer och re-

 

dovisar CIF underlag som redovisas årligen.

 

SCB:s undersökningar av ungas levnadsförhållanden (Barn-ULF) bygger

 

på telefonintervjuer och omfattar svar från 700–1 000 unga per år. Barn-ULF

 

är alltså en urvalsundersökning, vilket innebär att uppgifterna är skattningar

 

och att det finns en osäkerhet kopplat till detta. Redovisningen från Barn-ULF

 

ska därför tolkas med viss försiktighet.

 

I Barn-ULF intervjuade man fram till 2014 barn och ungdomar i ålders-

 

gruppen 10–18 år. Därefter ändrade man åldersgruppen till 12–18 år, och inte

 

minst av detta skäl saknas jämförbarhet med de senaste åren.

 

Underlag från fallstudierna används som exempel för att belysa de förhål-

 

landen som redovisas.

 

Riksdagen har vidare fastställt att barn- och ungdomsverksamhet som får

 

statligt stöd ska bedrivas ur ett barnrättsperspektiv. Denna fråga behandlas i

 

kapitel 3.

6.1.1 Skillnader mellan könen

SCB har frågat ungdomar i åldersgruppen 12–18 år om de tränar minst en gång i veckan i föreningar. I tabell 6.1 redovisas hur stor andel av ungdomarna i denna åldersgrupp som svarar att de tränar minst en gång i veckan i föreningar eller klubb. Uppgifterna omfattar även de ungdomar som tränar i andra för- eningar än de som ingår i idrottsrörelsen under RF:s paraply.

Tabell 6.1 Ungdomar i åldern 12–18 år som tränar minst en gång i veckan i föreningar/klubb 2014/15

Flickor

65 %

Pojkar

64 %

Totalt

65 %

Källa: SCB, Barn-ULF 2015

 

Av tabell 6.1 framgår att Barn-ULF visar att det i åldersgruppen 12–18 år inte var någon skillnad mellan pojkars och flickors idrottande i föreningar 2014/15.

116 Förordningen (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet.

66

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

2016/17:12

Uppgifterna i Barn-ULF är dock inte samstämmiga med den redovisning som finns genom LOK-stödssystemet som visar att pojkar i genomsnitt sva- rade för drygt 60 procent av samtliga tillfällen medan flickor svarade för un- gefär 40 procent 2014. LOK-stödsredovisningen avser deltagartillfälle. Som framgått av avsnitt 5.7.2 tillfaller LOK-stödet i större utsträckning pojkar än flickor. Utformningen av stödet gynnar idrotter som har många träningstill- fällen, vanligtvis lagidrotter, eftersom stödet utgår per deltagare och deltagar- tillfälle. CIF menar att pojkar många gånger har fler träningstillfällen per vecka än flickor, vilket gör att skillnaderna ökar. Pojkar är också redan i unga år något mer aktiva inom föreningsidrotten än flickor.117

Frågan om att flickor missgynnas och att lagidrotter gynnas av reglerna för LOK-stödet har diskuterats i olika sammanhang. Vid exempelvis RF-stämman 1993 beslutades att man skulle tillsätta en utredning om idrottens finansiering och ekonomiska bidragsmodeller som bl.a. skulle omfatta regler för LOK- stödet. Gymnastikförbundet, Konståkningsförbundet och Ridsportförbundet hade föreslagit att den könsmässiga fördelningen av LOK-stödet skulle vara 50–50, och därmed skulle bidragsbeloppet variera för pojkar och flickor.118

Den genomgång av LOK-stödet som redovisades på stämman visade att den könsmässiga fördelningen av medlen var 60 procent–40 procent till poj- karnas fördel. Beslutet på stämman blev att motionärernas förslag skulle ingå i den utredning som tillsattes.119 Detta ledde dock inte till några förändrade regler i detta avseende.

I en senare RF-utredning om LOK-stödet från 2012 skulle man behandla dels frågan om huruvida bidraget gynnade lagidrotter framför individuella id- rotter, dels om bidraget var jämställt. LOK-stödsutredningen konstaterade att man tidigare hade ändrat storleken på bidragsgrundande sammankomster från fem till tre deltagare för att tillgodose gruppstorleken för individuella idrotter, t.ex. tennis. Man ansåg vidare att alla idrotter har sina skilda förutsättningar och det finns både lagidrotter som bedrivs i små grupper, t.ex. goalball, och individuella idrotter som bedrivs i stora grupper, t.ex. gång och vandring samt truppgymnastik.120

I LOK-stödsutredningen påpekas att det inte är LOK-stödets roll att säker- ställa jämställdheten i idrottsrörelsen och att det därmed inte var aktuellt att exempelvis införa differentierade bidrag för flickor och pojkar.

När det gäller satsningen på Idrottslyftet under perioden 2007–2011 har re- geringen angivit att arbetet skulle utgå från ett jämställdhets- och jämlikhets- perspektiv.

Vid utvärdering av projektmedlen i Idrottslyftet har det visat sig att köns- fördelningen bland de som deltagit var jämnare 2007 än 2014. När projektet började 2007 deltog 51 procent flickor och 49 procent pojkar. Motsvarande siffror för 2015 var 45 och 55 procent.121

117CIF, Statens stöd till idrotten, uppföljning 2015.

118RF-stämman är RF:s högsta beslutande organ, se vidare kap. 2.

119RF, Streck för miljoner.

120RF, LOK-stödsutredningen, Utredningen om framtida LOK-stöd, dnr RF 2027/12-22.

121RF, verksamhetsberättelse 2015 och e-brev 2017-02-15.

67

2016/17:12

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

 

Exempel från fallstudierna visar att gymnastiken har en stark medlemstill-

 

växt bland både pojkar och flickor, även om flickor fortfarande är i majoritet.

 

Inom ishockeyn ökar antalet medlemmar inom vissa åldersgrupper främst

 

bland flickor, men detta har skett från en låg nivå. Inom framför allt ishockeyn

 

ser man det som den största utmaningen att rekrytera och behålla flickor. Både

 

inom ishockeyn och fotbollen finns exempel på att det inte finns lag för flickor.

 

Inom ishockeyn saknas i vissa fall även serier. Inom längdskidåkning är det

 

för närvarande en förhållandevis jämn könsfördelning bland utövarna upp till

 

21 år. Därefter dominerar män som idrottar i föreningar. En tredjedel av med-

 

lemmarna inom Skidförbundets längdgren är män 41 år och över.

6.1.2 Socioekonomiska skillnader

Hur olika socioekonomiska faktorer påverkar barns och ungdomars idrottande redovisas också i SCB:s Barn-ULF-undersökningar. I tabell 6.2 finns exempel på några förhållanden som kan påverka idrottandet, t.ex. om föräldrarna lever tillsammans samt deras utbildningsnivå.

Tabell 6.2 Idrottande barns bakgrund (procent)

 

2008/09

2009/10

2010/11

2011/12

2012/13

2013/14

Barn med ensam-

 

 

 

 

 

 

stående föräldrar

49

49

61

58

51

53

Barn med samman-

 

 

 

 

 

 

boende föräldrar

62

63

65

65

66

70

Högst gymnasial

 

 

 

 

 

 

utbildning

54

55

58

57

55

57

Eftergymnasial

 

 

 

 

 

 

utbildning

65

66

70

68

68

73

Källa: SCB, Barn-ULF

Av tabell 6.2 framgår att barn med ensamstående föräldrar idrottar i mindre utsträckning än barn till sammanboende föräldrar.

När det gäller föräldrarnas utbildning finner man att barn och ungdomar med föräldrar som har eftergymnasial utbildning idrottar i större utsträckning än barn vars föräldrar har högst gymnasial utbildning.

En aspekt på ekonomisk ojämlikhet är skillnader när det gäller hur mycket pengar olika grupper lägger ned på sitt idrottande. RF har de senaste åren in- hämtat uppgifter om idrottskostnader i undersökningar om svenska folkets re- lation till idrott och motion.122 Om man studerar vad som årligen läggs ned på avgifter för medlemskap och träning, utrustning samt kläder och skor fram- kommer att det finns skillnader. Män lägger t.ex. ned 15 procent mer pengar än kvinnor på sådant. Barns och ungdomars kostnader är högre jämfört med vuxna idrottsutövare med ungefär motsvarande andel. Tittar man på ett antal

122 RF, Svenska folkets relation till idrott och motion.

68

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

2016/17:12

socioekonomiska faktorer som disponibel inkomst, utbildningsnivå och födel- seland framträder mönstret att ju bättre levnadsvillkor man har, desto större summa pengar lägger man ned på motion och träning. Människor utan funkt- ionsnedsättning lägger ned 50 procent mer resurser på idrott än vad människor med funktionsnedsättning gör.

Fallstudierna visar att både längdskidåkning och ishockey är dyra idrotter att utöva. Det finns exempel på att föreningarna försöker hålla nere kostna- derna för att utöva idrotterna, t.ex. genom inköp av utrustning som man kan låna. Man har även låga medlems- och träningsavgifter m.m. Det finns exem- pel på att hockeyskolan är gratis. Ett hockeydistrikt har beslutat om en stan- dardklubba för att minska fokuseringen på dyr utrustning. Det finns ett par kommentarer om att det har förekommit problem med att betala medlemsav- gifter. I fallstudierna har det gällt gymnastik och fotboll.

När det gäller statens bidrag till idrottsrörelsen syftade Idrottslyftet till att öppna dörrarna till idrotten för fler barn och ungdomar och utveckla verksam- heten så att de väljer att idrotta längre upp i åldrarna. Arbetet skulle utgå från ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv. Erfarenheter av Idrottslyftet redo- visas i avsnitt 6.3.

6.1.3 Demografiska skillnader

Barn-ULF visar vidare att det även finns demografiska skillnader när det gäller idrottande barn och ungdomar. Detta gäller främst pojkar. I storstäderna och deras förorter idrottar drygt 70 procent av pojkarna och drygt 60 procent av flickorna i åldern 10–18 år. I mindre städer och på landsbygden är motsva- rande siffror för pojkar 54 procent och för flickor 58 procent. I dessa områden idrottar således flickorna i högre grad än pojkarna.

Som framgått tidigare genomförde CIF inom ramen för 2014 års uppfölj- ning av statens stöd till idrotten en fördjupad analys av det statliga LOK- stödets spridning på kommunal nivå. I jämförelsen relaterades kommunernas LOK-stöd till antalet bidragsberättigade barn och ungdomar i respektive kom- mun.123 Jämförelsen visade att med något undantag tenderade kommuner med god ekonomi att tillgodogöra sig ett högt LOK-stöd per capita medan det mot- satta gäller mindre resursstarka kommuner.

6.1.4 Utländsk bakgrund

Idrottsengagemanget hos unga med utländsk bakgrund redovisas också i Barn- ULF. I tabell 6.3 finns uppgifter om ungas idrottande i föreningar relaterat till deras bakgrund.

123 CIF, Statens stöd till idrotten, uppföljning 2014.

69

2016/17:12 6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

Tabell 6.3 Idrottande en gång i veckan eller mer bland barn och ungdo- mar 10–18 år med svensk respektive utländsk bakgrund (procent)

 

 

2008/09

2009/10

2010/11

2011/12

2012/13

2013/14

Utländsk

Pojkar

66

67

59

66

68

-

bakgrund

Flickor

45

40

45

46

43

41

Svensk

Pojkar

59

60

66

66

64

69

bakgrund

Flickor

61

63

68

64

65

71

Källa: Barn-ULF

Av tabell 6.3 framgår att det är en skillnad mellan idrottande pojkar och flickor med utländsk bakgrund. Flickor med utländsk bakgrund idrottar i betydligt mindre utsträckning än pojkar med utländsk bakgrund. Skillnaden är statistiskt säkerställd, dvs. den ryms inom det 95-procentiga konfidensintervall som SCB redovisar. När det gäller pojkar och flickor med svensk bakgrund är inte skill- naderna statistiskt säkerställda.

Idrottsrörelsen kan ha en viktig funktion när det gäller integrationen av ny- anlända invandrare, särskilt när det gäller barns och ungdomars möjligheter att komma in i samhället och lära sig svenska. Regeringen har uppmärksammat denna potential och ger sedan 2015 RF ett särskilt bidrag för nyanländas eta- blering. Bidraget på 84 miljoner kronor respektive 64 miljoner kronor lämna- des 2016 och 2017.

RF uppger att många föreningar och förbund arbetar kontinuerligt med in- tegrationsfrågan, bl.a. inom Idrottslyftet. Det har varit en naturlig del av vär- degrunden som betonar allas rätt att vara med. I samband med att RF fick be- sked om att man skulle få nya medel för att arbeta med nyanländas etablering uppges att frågan har kommit betydligt högre upp på dagordningen, både på central, regional och lokal nivå. Samtliga DF hade under hösten 2015 en an- ställd koordinator som ska arbeta med frågan. Enligt RF är det för tidigt att dra några slutsatser om effekter av arbetet.124

Det pågår också ett projekt med syfte att utveckla en metod för hur idrotts- föreningar med framgång kan möta nyanlända. Sport Open är ett samarbete mellan integrations- och idrottsforskare vid Malmö högskola och Skåneidrot- ten, och projektets målsättning är att verka för ett minskat utanförskap i sam- hället via frivilligt organiserad idrott. På individnivå handlar det om att främja delaktighet och aktiv fritid för nyanlända. För idrottsföreningar skapas möjlig- het till nya möten, breddad verksamhet och nyrekrytering.125

I fallstudierna finns exempel på att nyanlända har integrerats i verksam- heten. Det är framför allt fotboll som lockar nyanlända pojkar att delta. En förening uppger att man kommer att utöka verksamheten med ett lag tack vare nyanlända pojkar.

124RF, Redovisning till regeringen 2015, dnr 929/14-25.

125www.sportopen.se.

70

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

2016/17:12

6.1.5 Funktionsnedsättningar

Statens folkhälsoinstitut har visat att elever i årskurs 6 och 9 som har en funk- tionsnedsättning motionerar mindre än andra elever. Detta tillsammans med sämre kostvanor innebär att elever med funktionsnedsättning löper större risk för framtida ohälsa på grund av sina levnadsvanor.

Institutet har vidare redovisat att unga kvinnor och män (16–24-åringar) med funktionsnedsättning har fetma i högre grad än unga utan funktionsned- sättning och att en stillasittande fritid är vanligare bland unga kvinnor med funktionsnedsättning än bland andra unga kvinnor.126

Vid en intervju med Parasportförbundet framkom att ett stort problem med LOK-stödet är att det fördelas mekaniskt utifrån vissa ”nycklar” och att det saknas kvalitativa aspekter vid fördelningen. Den enda skillnaden för para- sporten är att det inte finns någon övre åldersgräns för LOK-stöd för personer med funktionsnedsättning. Stöden bidrar därför inte till att skapa några incita- ment till kvalitativ utveckling – kvantitativa bidrag stödjer inte kvalitativa mål.

Parasportförbundet menar också att man borde se över om Idrottslyftet och övriga delar av statsbidragen skulle kunna förbättras. Steget till att börja idrotta är större för personer med funktionsnedsättning, och det behövs därför andra stöd för målgruppen. Förbundet vill ha såväl kvantitativa som kvalitativa nycklar och anser att det inom båda dessa måste finnas en särskild pott medel för parasporten.

Organiseringen av idrott för barn med funktionsnedsättning har inte varit och är inte bra, menar Parasportförbundet. Det finns för få alternativ för barn med funktionsnedsättning som vill idrotta. Urvalet av föreningar är litet, och de som finns kan vara svåra att finna. En annan svårighet är att assistentlag- stiftningen inte alltid rymmer fritidsaktiviteter. Det kan också vara så att barn med funktionsnedsättning har rätt till transporter till skola men däremot inte till fritidsaktiviteter. Vidare är det svårare att rekrytera personer med funk- tionsnedsättning till idrotten då dessa av integritetsskäl inte finns tillgängliga i register. Skolor och andra institutioner tolkar ibland detta som att de inte får ge riktade erbjudanden om föreningsidrott till personer med funktionsnedsätt- ning.

Enligt Parasportförbundet finns det i dag ett hundratal idrottsföreningar som startats med utgångspunkt i historiska erfarenheter av att personer med funktionsnedsättning inte fått vara med i andra idrottsföreningar.127 Ett exem- pel är parasportföreningen FIFH i Malmö, ett annat är Totalskidskolan i Åre. FIFH i Malmö är en av Europas största parasportföreningar som erbjuder trä- ning i 13 idrotter vid ca 30 träningstillfällen varje vecka.128 Föreningen Total- skidskolan har verksamhet i Åre. Föreningen är i dag Europas största skidskola för skidåkare med funktionsnedsättning, och man erbjuder gästerna sitski, biski, skicart och stående åkning. Valet styrs av gästens funktionsnedsättning

126Statens folkhälsoinstitut, Hälsa och välfärd hos barn med funktionsnedsättning, 2012.

127Parasportförbundet, intervju 2016-03-17 och e-brev 2017-02-13.

128www.fifh.com hämtad 2017-02-17.

71

2016/17:12

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

 

och önskemål. Grundidén är att det inte ska kosta mer för skidskolans gäster

 

än vad det gör för andra att utöva sin idrott eller hobby.129

 

RF-stämman beslutade 2015 att RF ska stödja Parasportförbundet och be-

 

rörda SF i arbetet med att ta fram en handlingsplan för idrott för personer med

 

funktionsnedsättning. Utgångspunkten för arbetet är att skapa bra förutsätt-

 

ningar för att inkludera idrott för idrottare med funktionsnedsättning i det SF

 

där idrotten i fråga har sin hemvist, att säkerställa att kunskap om de särskilda

 

förutsättningar som personer med funktionsnedsättning har finns tillgänglig

 

och att de ekonomiska förutsättningarna möjliggör fortsatt utveckling. Utöver

 

detta har RF tillsammans med Synskadades riksförbund samt GIH erhållit me-

 

del från Allmänna arvsfonden för att genomföra en förstudie kopplad till syn-

 

skadades rätt till idrott i skolan samt på fritiden.130

6.2 LOK-stödet – ett stimulansbidrag

Sedan LOK-stödet infördes 1974 har det varit föremål för ett tiotal uppfölj- ningar och studier utöver RF:s och CIF:s årliga rapporteringar som inleddes 2010.

En av dessa uppföljningar syftade till att undersöka hur föreningarna upp- fattade stödet och vilka effekter det hade när det gällde omfattningen av och inriktningen på aktiviteterna. Uppföljningen utgjorde ett underlag till den parlamentariskt sammansatta Idrottsutredningen 1998.131

När det gäller resultatet framkom i utredningen från 1998 att det var svårt både att belägga om stödet ökade omfattningen av aktiviteterna och om det påverkade inriktningen på dessa. Däremot konstaterades att föreningarna ändå själva upplevde det som betydelsefullt och att det påverkade kvaliteten på verksamheten.

I utredningen påpekades att LOK-stödet var ett aktivitetsbidrag, inget an- nat, vilket inte kunde leda till något annat än att lagidrotter fick mycket stöd. Dessutom hade staten i praktiken frånhänt sig ansvaret för det mer konkreta målformulerandet, vilket var RF:s uppgift.

Man konstaterade att LOK-stödet, som alla inkomstkällor, hade en bety- delse för föreningarnas ekonomi och bidrog med sin andel till föreningsakti- viteterna. Hos vissa föreningar hade stödet en stor betydelse som det skulle vara svårt att ersätta, medan det hos andra föreningar hade en marginell bety- delse.132

En annan studie av LOK-stödet genomfördes 2005 av RF. Utredningen vi- sade att bidraget i huvudsak används till lokalhyror, idrottsmateriel, idrottsred- skap, tävlingar och turneringar. Fyra av fem föreningar tyckte att stödet var

129 www.totalskidskolan.se hämtad 2017-02-17.

130 Parasportförbundet, intervju 2016-03-17 och e-brev 2017-02-13.

131 Rapporter till Idrottsutredningen, SOU 1998:33, Historia, ekonomi, forskning – Fem rap- porter om idrott.

132 SOU 1998:33.

72

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

2016/17:12

viktigt eller mycket viktigt, trots att en förhållandevis liten del av föreningar- nas totala intäkter kom från LOK-stödet. En förklaring kan vara att bidraget till stor del tycktes gå till just barn- och ungdomsverksamheter. Dessutom är stödet särskilt viktigt för föreningar när de bildas eller växer kraftigt. Nio av tio föreningar tyckte att LOK-stödet är utformat på ett rättvist sätt. Procentuellt sett ansåg något fler föreningar från lagidrotter än från individuella idrotter att systemet var rättvist.133

Idrottsstödsutredningen från 2008 gjorde också en utvärdering av LOK- stödet. Man sammanfattade resultatet i tre punkter. För det första är LOK- stödet ett bidrag som ”smakar mer än det kostar”, dvs. stödformen uppfattas som viktig på lokal föreningsnivå även om det i praktiken utgör en förhållan- devis liten andel av föreningarnas samlade intäkter. Detta var ett gott betyg enligt utredningen, vilket indikerar att LOK-stödet åtnjuter hög legitimitet som ett viktigt basbidrag till det lokala idrottslivet.

För det andra är LOK-stödet påfallande enkelt till sin konstruktion. Trots en återkommande debatt om att anpassa bidragsnivåer utifrån faktorer som ål- der, kön eller bostadsort, baseras bidragstilldelningen uteslutande på antal del- tagare och sammankomster. Detta borgar enligt utvärderingen för enkelhet och hanterbarhet i bidragssystemet. Utredningen pekade i likhet med tidigare ut- redningar på att lagidrotter gynnas framför individuella idrotter. Även pojkars idrottande främjas mer än flickors idrottande. Vidare gynnas idrotter med låga omkostnader och föreningar med stora intäkter från annat håll, eftersom bidra- get inte heller tar hänsyn till sådana faktorer.

För det tredje har den kraftiga bidragshöjningen under det senaste decenniet inte satt synbara spår i idrottsrörelsens aktivitetsnivå. Utredningens bedöm- ning var att senare års anslagshöjningar kunde sammanfattas med att staten inte har fått mer aktiviteter för sina pengar – men att idrottsföreningarna där- emot har fått mer pengar för sina aktiviteter.134

I fallstudierna uppger flera föreningar att om LOK-stödet minskar eller tas bort behöver man höja egenavgifterna och eller uppmana föräldrar att genom- föra fler ideella insatser. I vissa fall menar man att stödet är avgörande för verksamheten och att man inte skulle klara sig utan det. En annan förening uppger dock att LOK-stödet inte har någon betydelse för verksamheten ef- tersom den viktigaste inkomstkällan för denna förening är sponsring.

Av fallstudierna framgår att det finns synpunkter på att LOK-stödet borde vara mer differentierat. Man skulle kunna överväga att lämna ett större aktivi- tetsbidrag ju äldre barnen blir. I dag lämnar t.ex. Göteborgs stad ut ett högre aktivitetsstöd till flickor än pojkar eftersom man vill stimulera att flickor fort- sätter idrotta.

Ett annat förslag är att maximera antalet aktiviteter per vecka och idrott. Bidragssystemet som det ser ut nu bejakar aktiviteter, men inom en och samma idrott, och bidrar därmed till att förstärka en tidig specialisering. Till exempel

133RF, Idrottens föreningar – en studie om idrottsföreningarnas situation, 2005.

134SOU 2008:59.

73

2016/17:12

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

 

skulle det kunna finnas ett tak på aktivitetsstöd för två träningstillfällen per

 

vecka inom en och samma idrott. Om barnet deltar i träningar inom en annan

 

idrott skulle däremot ytterligare bidrag kunna delas ut.

 

Inom Skidförbundets längdgren menar man att man skulle kunna använda

 

bidragssystemet till att styra idrotten i önskvärd riktning, t.ex. till att utöva

 

flera idrotter. Skidföreningar tappar medlemmar under sommaren, och därför

 

har föreningarna sommarträning. Det finns många nya idrotter och det råder

 

därför en konkurrens mellan idrotter, särskilt när det gäller att få utövare att

 

fortsätta med idrotten.

 

Åldersgränser för att få LOK-stöd var en fråga som uppmärksammades i

 

fallstudierna eftersom allt yngre barn vänder sig till idrottsföreningarna. För-

 

eningar skulle kunna bli motiverade att ta in barn tidigare om åldern för LOK-

 

stödet sänks. Detta skulle kunna stimulera till att skapa en verksamhet med lek

 

och rörelse med 4–5-åringar.

 

Ishockeyförbundet anser att den nuvarande åldern för att vara berättigad till

 

LOK-stöd, dvs. upp till 25 år, borde sänkas till 20 år. Detta skulle stämma

 

bättre överens med den åldersindelning som ishockeyn har.

6.3 Handslaget och Idrottslyftet

6.3.1 Uppdragsformuleringar och utvärderingar

I satsningen Handslaget hade statsmakterna under mandatperioden 2003–2007 lämnat 1 miljard kronor i bidrag till den lokala föreningsverksamheten i id- rottsrörelsen. Regeringen fastställde fem specifika områden som satsningen skulle omfatta. Dessa var att

– öppna dörrarna för fler

– hålla tillbaka avgifterna

– satsa mer på flickidrotten

– delta i kampen mot droger

– intensifiera samarbetet med skolorna.135

Uppdraget hade förtydligats i regeringsbeslutet från den 22 maj 2003:

Åtgärder skall bland annat vidtas för att erbjuda barn och ungdomar, som i dag inte deltar i idrottsverksamhet, lustfyllda och hälsofrämjande aktivi- teter /…/ Idrottsföreningar skall uppmuntras att i nära samarbete med sko- lorna utveckla metoder som lockar alla elever till fysisk aktivitet i olika former.136

Idrottsrörelsen var enligt flera utvärderingar kritisk till att regeringen hade vill- korat den extra satsningen genom att ange vad pengarna skulle användas till. Detta hade skapat en intern diskussion om idrottens självständighet. En annan diskussion gällde förbundens roll som part i utvecklingsarbetet och därmed deras behov av ytterligare stöd, vilket inte medgavs. Likaså var det sista

135 RF, Här är Handslaget – fyra år summeras.

136 Regeringsbeslut, dnr Ku2007/608/KR.

74

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

2016/17:12

tillägget enligt regeringsbeslutet omdiskuterat. Innebar denna skrivning att alla, även icke aktiva barn och ungdomarna, skulle nås? Var det ett uppdrag för idrottsrörelsen eller inte? Var det rimligt eller en utopi?

Inför Idrottslyftet arbetade regeringen fram direktivet för satsningen till- sammans med RF, och idrottsrörelsen var därmed delaktig i formuleringen av uppdraget.137

I jämförelse med Handslaget fick Idrottslyftet en öppnare karaktär, samti- digt som perspektivet att behålla barnen och ungdomarna längre inom idrotts- rörelsen betonades tydligare. Några särskilda områden som skulle täckas in angavs inte, däremot skulle jämställdhet och jämlikhet genomsyra arbetet.138 Under perioden den 1 juli 2007–30 juni 2011 utformades regeringens be- skrivning av uppdraget på grundval av de fyra utvecklingsområden som RF

specificerade inför arbetet med Idrottslyftet:

–utveckla specialidrottsförbund och föreningar

–ökad tillgänglighet till anläggningar och idrottsmiljöer

–ledarförsörjning – för att stärka föreningarna

–samverkan med skolan.

Medlen och ansvaret för Idrottslyftet fördelades så att samverkan med sko- lorna och tillgängligheten till anläggningar sköttes av de 21 DF, ledarförsörj- ningen sköttes av Sisu och de 69 SF ansvarade för utvecklingen av sitt respek- tive förbund och för sina föreningar.139

Riksdagen beslutade efter förslag från regeringen att under perioden 2007– 2011 fördela 0,5 miljarder kronor årligen till Idrottslyftet. Sammanlagt upp- gick satsningen till 2 miljarder kronor.

Både Handslaget och Idrottslyftet har följts upp löpande och många utvär- deringar har genomförts. I handslagssatsningen avsattes 5,4 miljoner kronor till totalt 23 forskningsprojekt.

För den första perioden av Idrottslyftet fastställde RS inledningsvis en de- taljerad uppföljnings- och utvärderingsplan som omfattade tre delar:

–Statistisk uppföljning utifrån förbundens regelbundna rapporter

–Extern utvärdering där forskare kopplas samman med ett antal förbund för att utifrån förbundens centralt formulerade mål och strategier följa såväl processer som resultat.

–Forskning om barn- och ungdomsidrott där forskare inbjuds att formulera projekt för att fylla identifierade kunskapsluckor.140

Under perioden 2013–2015 försökte man skapa ett bättre verktyg för utveck- ling genom de riktlinjer för Idrottslyftet som infördes 2013. Riktlinjerna byggde på förbundens erfarenheter och resultat från utvärderingar av Id- rottslyftets första fyra år.

137RF, Idrottslyftets externa utvärdering – Sammanfattande analys och slutsatser, 2012.

138www.svenskidrott.se, hämtad 2016-04-04.

139I februari 2017 är 71 SF medlemmar i RF och antalet DF är 19 stycken.

140Samtliga forsknings- och utvärderingsrapporter som togs fram under den första perioden finns listade på www.rf.se/Undermeny/Forskning/Idrottslyftet/.

75

2016/17:12

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

Idrottslyftet syftade under denna period till att stärka och utveckla världens bästa barn- och ungdomsidrott så att fler flickor och pojkar skulle välja att idrotta i föreningar där verksamheten bedrivs utifrån RF:s idéprogram Idrotten vill.

Fyra områden prioriterades för att uppnå Idrottslyftets syfte och mål:

1.Att behålla ungdomar i föreningsverksamhet (13–25 år).

2.Att rekrytera barn och ungdomar till föreningsverksamhet (7–25 år).

3.Att utveckla verksamheten så att idrotten gör som Idrotten vill.

4.Att öka tillgängligheten till anläggningar och idrottsmiljöer.

Även under perioden 2013–2015 avsatte RF medel för forskning och utvärde- ring inom följande områden:

–idrottens behållafaktor

–idrottens kostnader

–idrottens mål- och regelstyrning

–idrottens anläggningar

–idrottens ledarkompetens.

6.3.2 Resultat från utvärderingar

I utvärderingar påpekas att det är svårt att utvärdera satsningen eftersom syf- tesformuleringen är vag. Att öppna dörrarna för fler så att fler väljer att idrotta längre kan innebära att fler barn kommer till idrottsrörelsen som inte annars deltar i verksamheten. Ett annat sätt att se på syftet är att öppna dörren till den egna idrotten, dvs. till sitt SF eller den enskilda föreningen inom den egna idrotten.

När det gäller satsningen på Handslaget åren 2004–2007 involverades en- ligt RF över 2 miljoner barn i olika Handslagssatsningar.141

I en utvärdering av Handslaget formulerades ett antal utmaningar som ut- värderaren menade att idrottsrörelsen stod inför, där medel från det kommande Idrottslyftet skulle kunna användas som en långsiktig strategisk satsning. I rap- porten lyfte man frågan om uppdrag och mål för ett kommande Idrottslyft: Är det mer av samma man vill ha eller vill man ha utveckling? Utvärderaren förde också resonemang kring för vilka dörrar som skulle öppnas.142

För såväl Handslaget som Idrottslyftet framkom att pengarna främst gick till redan populära idrotter i välbärgade kommuner. En utvärdering beskrev konsekvenserna som att stor hade blivit större och liten inte hade kunnat hänga med.143 RF:s fördelningspolitiska principer ledde under Idrottslyftet till samma effekter som under Handslaget.144

141SOU 2008:59.

142Lars Magnus Engström, Forskning om Handslagets genomförande och resultat, 2008.

143RF, Var hamnade handslagspengarna?, 2007.

144Idrottslyftets externa utvärdering, Malmö Högskola, Svenska Klätterförbundet, Svenska Orienteringsförbundet, Svenska Ridsportförbundet, Svenska Simförbundet och Svenska Taekwondoförbundet.

76

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

2016/17:12

I Idrottslyftet skulle arbetet genomsyras av ett jämställdhets- och jämlik- hetsperspektiv. I en utvärdering noterade man att det inte fanns strategier för att öka jämställdheten och jämlikheten i verksamhet inom alla SF. Strategier och metoder för ökad jämställdhet fanns i SF med hårdare styrning, t.ex. i form av ”fasta projekt” framtagna på SF-nivå. Strategier och metoder för jämlikhet saknades nästan helt.

Man konstaterade att en stor andel rekryteringsprojekt hade beviljats medel och att det därför var rimligt att anta att åtminstone en del av dem hade inne- burit nya utövare och nya ledare till föreningarna. Det fanns dock mycket lite som tydde på att dessa i någon större omfattning skulle ha rekryterats från grupper som är underrepresenterade i de olika idrotterna, möjligen med un- dantag för att flera flickor och några pojkar rekryterats till något av de specia- lidrottsförbund där de utgjorde ett underrepresenterat kön.145

I en annan utvärdering menade man att Idrottslyftets syfte att öppna dör- rarna för fler i stort hade realiserats, dvs. dörrarna har öppnats för fler men inte för några nya kategorier barn och ungdomar. Idrottslyftets syfte att behålla barn och ungdomar längre i verksamheten hade realiserats genom en högre kvalitet i verksamheten, vilken man hade åstadkommit genom bl.a. Idrottslyf- tet.

Samtidigt menade man att Idrottslyftet i stor utsträckning hade inneburit en satsning på redan befintliga verksamhetsformer. Lite tillspetsat sammanfat- tade man resultaten: mer av detsamma till desamma.146

Idrottslyftet hade öppnat dörrarna för fler, men få hade klivit över tröskeln, var ett resultat som framkom i en annan utvärdering. Barn- och ungdomsidrot- ten hade inte fått fler medlemmar under de åtta åren med Handslaget och Id- rottslyftet. Tillgänglig statistik tyder snarare på att aktiviteten och antalet ak- tiva hade minskat. Å andra sidan tydde tillgänglig empiri på att man har lyckats behålla flera än man skulle ha gjort utan Idrottslyftet.147

När det gäller synen på Idrottslyftet inom förbunden framkom i bl.a. en utvärdering att de överlag var positiva till att särskilda utvecklingsmedel, ut- över ordinarie medel, var öronmärkta för barn- och ungdomsidrott. Likaså var de positiva till att det fanns en större frihet inom Idrottslyftet än inom före- gångaren Handslaget när det gällde användningen av medlen. De var vidare mycket positiva till att det inom Idrottslyftet fanns medel som kunde användas på SF-nivå för att stödja och stärka aktiviteter på föreningsnivå.148

145Idrottslyftets externa utvärdering, Umeå universitet, Budo- och Kampsportsförbundet, Gymnastikförbundet, Handikappidrottsförbundet, Innebandyförbundet och Skidförbundet.

146Idrottslyftets externa utvärdering, Linnéuniversitetet, Svenska Danssportförbundet, Svenska Friidrottsförbundet, Svenska Golfförbundet, Svenska Ishockeyförbundet och Svenska Konståkningsförbundet.

147Idrottslyftets externa utvärdering, Malmö Högskola, Svenska Klätterförbundet, Svenska Orienteringsförbundet, Svenska Ridsportförbundet, Svenska Simförbundet och Svenska Taekwondoförbundet.

148Idrottslyftets externa utvärdering, Umeå universitet, Budo- och Kampsportsförbundet, Gymnastikförbundet, Handikappidrottsförbundet, Innebandyförbundet och Skidförbundet.

77

2016/17:12

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

 

Resultat visade också att det överlag var svårt att i detalj säga vilka resultat

 

som var en effekt av Idrottslyftet och vad som var ett resultat av den ordinarie

 

verksamheten.149

 

Idrottslyftet har alltmer – via rutinisering, professionalisering och norme-

 

ring – blivit en del av SF:ens ordinarie verksamhet. Ju mer Idrottslyftsverk-

 

samheten blir en del av SF:ens ordinarie verksamhet, desto mer blir en utvär-

 

dering av Idrottslyftet även en utvärdering av denna verksamhet.150

 

En annan aspekt som framkom i en utvärdering var att de resultat som upp-

 

nåddes verkade vara relativt oberoende av de målsättningar, utvecklingsplaner

 

och andra direktiv som hade tagits fram.151

 

En utvärdering av Idrottslyftet 2014 pekade på att programmet bidrog till

 

att mobilisera aktörerna inom idrottsrörelsen och skapa ett fokus på barn- och

 

ungdomsidrotten i föreningarna. Medlen hade nått ut till föreningarna, omsatts

 

i praktisk verksamhet och därmed kommit barn och ungdomar till del. Samti-

 

digt uppmärksammades att Idrottslyftet hade potential att i betydligt större ut-

 

sträckning möta idrottens utmaningar, men att det då krävdes en något an-

 

norlunda konstruktion. Utvärderingen pekade på att det ofta saknas kunskap

 

om vilka idrottens utmaningar är på den lokala nivån. Vissa av de utmaningar

 

som idrotten står inför måste, enligt utvärderingen, lösas på högre nivåer än

 

föreningsnivån. Utvärderarna menade att Idrottslyftet innehöll ”flera program

 

i programmet”, vilket gjorde det svårgenomträngligt för enskilda föreningar.

 

Medelstilldelningen till förbund och föreningar skedde inte med hänsyn till

 

behov eller potential och blev därför ofta ytterligare ett generellt verksamhets-

 

stöd i stället för ett utvecklingsstöd.152

6.3.3 Exempel från fallstudierna

Inom Gymnastikförbundet framhåller man att det statliga stödet har varit av- görande för det arbete som man har inlett för att utveckla verksamheten. För- bundet har genomfört ett omfattande arbete med ta fram såväl program som åtgärder för att säkerställa att verksamheten ska grundas på barnrättsperspek- tivet (se bilaga 3).

Resultat från fallstudierna visar att det finns exempel på att Idrottslyftet har varit viktigt för både enskilda föreningar och förbund för att utveckla verk- samheten. Utöver Gymnastikförbundet pekar Ishockeyförbundet på att ishock- eyn har utvecklats betydligt under de senaste 12 åren. Inriktningen har varit och är att fortsätta att rekrytera och behålla fler i ishockeyn. Man menar att detta arbete inte hade kunnat genomföras utan Handslaget och Idrottslyftet. De områden där medlen har varit särskilt viktiga är utbildningsverksamheten, för

149 Idrottslyftets externa utvärdering, Umeå universitet, Budo- och Kampsportsförbundet, Gymnastikförbundet, Handikappidrottsförbundet, Innebandyförbundet och Skidförbundet. 150 Idrottslyftets externa utvärdering, Malmö Högskola, Svenska Klätterförbundet, Svenska Orienteringsförbundet, Svenska Ridsportförbundet, Svenska Simförbundet och Svenska Taekwondoförbundet.

151 Idrottslyftets externa utvärdering, Umeå universitet, Budo- och Kampsportsförbundet, Gymnastikförbundet, Handikappidrottsförbundet, Innebandyförbundet och Skidförbundet. 152 RF, Idrottslyftet 2014 – avtryck och intryck.

78

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

2016/17:12

såväl ledare som spelare, föreningsutvecklingsarbete och värdegrundsfrågor, låneutrustningar och prova-på-utrustningar.

Andra resultat från fallstudierna visar att Idrottslyftet många gånger spelar en viktig roll i samband med delfinansiering av olika projekt. Det gäller såväl anläggningar som föreningsutveckling. Det finns exempel på projekt som be- drivs för att utveckla föreningslivet genom att anställa en föreningsutvecklare. Därigenom är det möjligt för föreningen att utveckla verksamheten både kva- litativt och kvantitativt samt att ge de ideella ledarna stöd.

6.3.4 Kontroll, uppföljning och rapportering

RF försökte inför Idrottslyftets första period att utforma en modell som skulle kännas relevant och intressant för alla SF och som skulle kunna resultera i en lärande utvärdering snarare än en ren forskningsstudie.

RF valde att knyta kontakt med de lärosäten och den konsultfirma man ti- digare samarbetat med inom idrottsforskning. De som valdes ut för att genom- föra utvärderingarna av Idrottslyftet var Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm, Göteborgs universitet, Högskolan i Halmstad, Linnéuni- versitetet, Malmö högskola, Umeå universitet samt den externa konsultfirman Ramböll Management.

En förfrågan gick ut till alla SF där de frivilligt kunde anmäla sig att delta i utvärderingen, vilket ett antal förbund gjorde (24 av 70). Det vill säga att cirka en tredjedel av dem som fick stöd deltog. De intresserade förbunden klustrades samman utifrån en blandning av storlek, släktskap och möjlighet till utbyte av varandras erfarenheter.

Respektive grupp kopplades sedan till ett lärosäte, och man fick därefter i uppdrag att tillsammans utforma den utvärdering de önskade skulle genomfö- ras. En grundtanke i utvärderingsmodellen var att förbunden inom sin grupp skulle få möjlighet att träffas och utbyta erfarenheter samt som grupp få möta lärosätena och forskarna.153

När det gäller RF:s utvärdering framgår att man hade en i grunden opti- mistisk syn på förbundens och föreningarnas ärlighet och trodde att det endast var i undantagsfall som medel missbrukades. Man föredrog morot framför piska. Om någon ertappades med att fuska var man dock beredd att ta till starka sanktioner. Det verkade också enligt utvärderingen som om det fanns en prag- matisk inställning till kontrollbehovet: en stor och omfattande kontrollapparat kräver större resurser som skulle tära på de medel som skulle delas ut, och därför nöjde man sig med en förhållandevis liten insats.

Man menade att departementets återrapporteringskrav var ganska modest hållna och att detta möjligen kunde ha återspeglats i ambitionsnivån på de rap- porter som årligen lämnades in till departementet. Dessa byggde i sin tur till stor del på projektens och SF:s rapporter, och den varierande kvalitet som de hade. Det betonades också att man inte hade vetenskapliga ambitioner med

153 Idrottslyftets externa utvärdering, Sammanfattande analys och slutsatser.

79

2016/17:12

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

 

rapporterna, utan att de skulle ses som RF:s bild av verksamheten under det

 

gångna året – utifrån den (ibland bristfälliga) dokumentation man har haft till

 

sitt förfogande.154

6.4 Kommunalt LOK-stöd till idrotten

Många kommuner har egna lokala aktivitetsstöd. Utformningen och omfatt- ningen av dessa bidrag varierar. Kännetecknande för det kommunala aktivi- tetsstödet är att bidraget ofta är differentierat i syfte att stimulera en viss in- riktning i det lokala föreningslivet. Exempel på sådana strategier är att bevilja olika bidragsbelopp för olika målgrupper, såsom högre bidragsnivåer för verk- samhet för flickor, personer med funktionsnedsättning eller ungdomar med in- vandrarbakgrund. Det är även vanligt att kommuner särskilt stimulerar ungdo- mars föreningsdeltagande genom högre bidrag till äldre åldersgrupper.155

I RF:s LOK-stödsutredning från 2012 finns vissa uppgifter om det kommu- nala LOK-stödet, bl.a. en sammanställning av LOK-stödet i 100 kommuner. När det gäller skillnader mellan det statliga och de kommunala bidragssyste- men menar man att det rör sig om små skillnader och att det inte finns någon klar uppfattning om att dessa skillnader i bidragsbeloppen gett upphov till för- ändrad verksamhet i föreningarna. I utredningen uppger man att kommunerna menar att det är angeläget att ge signaler till föreningarna om vilka grupper som man anser är särskilt angelägna att satsa på, t.ex. flickor i alla åldrar och ungdomar.156

Sandvikens kommun har utvecklat en modell, Sandviksmodellen, där kom- munen tillsammans med föreningarna identifierar utvecklingsområden som ligger till grund för stöd och uppföljning. Modellen har tillämpats sedan mitten av 1990-talet, och kommunens föreningar är därför väl förtrogna med arbets- sättet. Modellen innebär att planering och uppföljning av föreningarnas verk- samhet är nära kopplat till nämndorganisationen genom att föreningsutskottet är den aktör som planerar och följer upp arbetet tillsammans med alla större föreningar. Även mindre föreningar har motsvarande planerings- och avstäm- ningsprocess med chefen för föreningsenheten.

Initiativet till ett visst utvecklingsarbete kommer från föreningarna själva, men kommunen har även möjlighet att i dialogen komma med förslag på vad man tycker att föreningen ska utveckla.

Kommunen kan vidare stödja föreningens utvecklingsarbete genom extra ekonomiskt bidrag. Det finns inga entydiga kriterier för det extra bidraget utan det bestäms i dialog mellan kommunen och föreningen. Storleken på bidraget påverkas av vad föreningen vill göra och hur väl föreningen levde upp till den

154 Idrottslyftets externa utvärdering, Göteborgs universitet, Riksidrottsförbundet, Sveriges Akademiska Idrottsförbund, Svenska Flygsportförbundet och Korpen Svenska Motionsid-

rottsförbundet. 155 SOU 2009:59.

156 RF, LOK-stödsutredningen, Utredningen om framtida LOK-stöd, 2012.

80

6. ERFARENHETER AV STÖDET TILL BARN OCH UNGDOMAR

2016/17:12

överenskommelse som gjordes året innan. Detta kan ses som en form av vill- korade bidrag, men villkoren formuleras tillsammans med föreningen och det är inte samma villkor för alla föreningar.157

Exempel från intervjuer med kommuner inom uppföljningen visar att det finns olika exempel på hur det kommunala bidragssystemet har utformats. I Södertälje finns ett tak för det kommunala aktivitetsstödet som höjs i takt med barnens ålder. De högsta beloppen ges till ungdomar i övre tonåren. Avsikten är dels att uppmuntra barnen att pröva flera olika idrotter, dels att hålla kvar de äldre ungdomarna. Lagsporter i de högre åldrarna tappar deltagare. Exem- pelvis är herrlag i fotboll med 20–25-åringar på väg bort. De tränar hellre in- dividuellt.158

Även Östersunds kommun har ett aktivitetsstöd som är differentierat i för- hållande till åldersgrupper, 7–8 år, 9–13 år och 14–20 år. Kommunen ger mer pengar till de äldre ungdomarna eftersom man vill stimulera dem till att fort- sätta idrotta. Stödet har utformats på grundval av en utredning som gjordes 2009/2010. Kommunen har följt upp effekterna av förändringen, och det framkom att förändringen har gynnat idrottsrörelsen. Man inhämtar också kon- trolluppgifter för att säkerställa att föreningarna följer reglerna.159

I Åmåls kommun ger man stöd till aktiviteter för barn och unga i åldern 5– 25 år. Man lämnar också projektmedel till Idékick. I Åmål är det 40 procent flickor och 60 procent pojkar som idrottar, och man funderar på att ge 60 pro- cent av stödet till flickorna och 40 procent till pojkarna. En annan tanke är att omfördela medel från yngre åldersgrupper till äldre. Kommunen ger vidare stöd till Fritidskul, som är en eftermiddagsaktivitet där barnen får pröva olika idrotter.160

Ett annat exempel är Bergs kommun som har ett aktivitetsstöd för åldern 0–25 år. I övrigt tillämpas samma regler som för det statliga LOK-stödet, men summan är högre. Kommunen har fastställt nya bidragsregler fr.o.m. januari 2017. För att få kommunala bidrag till barn- och ungdomsverksamhet behöver föreningen ha en fastställd drog- och alkoholpolicy med åtgärdsplan.161 Kom- munen känner till att det finns föreningar som inte söker stöd eftersom de upp- fattar det som för krångligt.162

I Göteborgs stad får flickor något mer i aktivitetsstöd än pojkar.163

Det kommunala aktivitetsstödet i Eskilstuna är i stor utsträckning utformat som det statliga LOK-stödet, men det omfattar åldern 7–20 år. Kommunen är medveten om att aktivitetsstödets konstruktion gynnar pojkar, men idrottsrö- relsen var tydlig med att man ville att stödet skulle vara enkelt. Föreningarna kan även söka stimulansbidrag, t.ex. för att arbeta med nyanlända.164

157MUCF, Även i den bästa av föreningar – Om förebyggande arbete mot sexuella kränk- ningar och övergrepp.

158Södertälje kommun, intervju 2016-04-14.

159Östersunds kommun, intervju 2016-05-02.

160Åmåls kommun, intervju 2016-02-16.

161www.berg.se, bidragsfolder+2017-20.pdf hämtad 2017-01-30.

162Bergs kommun, intervju 2016-05-02.

163Göteborgs stad, intervju 2016-02-16.

164Eskilstuna kommun, intervju 2016-04-12.

81

2016/17:12

7 Barnrättsperspektivets tillämpning i idrotten

Sammanfattande iakttagelser

–All verksamhet inom barn- och ungdomsidrotten som får statliga bidrag ska enligt riksdagens beslut 2009 vara förenlig med FN:s barnkonvention. Barnkonventionen omfattar barn och ungdomar upp till 18 år. Statliga bi- drag ges till idrottsverksamhet för barn och unga mellan 7 och 25 år.

–Riksdagens beslut 2009 grundades på regeringens proposition 2008/09:126. Enligt beslutet innebär ett barnrättsperspektiv inom idrotten att styrelseledamöter och idrottsledare på olika nivåer bör sätta barnet i fokus och analysera vilka konsekvenser ett beslut eller en åtgärd får för ett barn eller en grupp av barn. Det behövs därför kunskap hos ansvariga inom idrotten på olika nivåer om barnkonventionens innehåll och förståelse för dess tillämpning så att barnrättsperspektivet kan omsättas i verksamheten.

–Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman (BO) är BO:s uppgift att fö- reträda barns och ungas rättigheter utifrån barnkonventionen. I den statliga myndigheten BO:s uppgift ingår att bevaka hur barnkonventionen efterlevs i samhället och driva på genomförandet i kommuner, landsting/regioner och myndigheter. Myndighetens ansvar när det gäller idrottsverksamhet för barn och ungdomar är inte tydligt reglerat.

–Kännedomen om Idrotten vill eller motsvarande idédokument som utgår från barnrättsperspektivet varierar i föreningarna. Flera föreningar har dock egna idé- och måldokument samt en värdegrund som verksamheten ska baseras på.

–Underlag visar att det finns problem med att genomföra barnrättsperspek- tivet i idrotten när tävlingsinriktningen får ett alltför stort genomslag i verksamheter som riktas till barn och unga. Likaså innebär en tidig elit- satsning och specialisering risker för barn och ungdomar.

–Man arbetar inom RF och olika SF med att införa barnrättsperspektivet i verksamheten och ändra tävlingssystemen. Inom Gymnastikförbundet har man genomfört ett omfattande arbete med att ta fram bl.a. en värdegrund och en uppförandekod som verksamheten ska grundas på. Både inom fot- bollen och ishockeyn har man avskaffat serietabeller för barn. Inom längd- skidåkning finns också exempel på att man minskar fokus på prestation i tävlingar för barn.

–Det finns exempel på föreningar som bedriver sin barn- och ungdomsverk- samhet på ett systematiskt och genomtänkt sätt men även exempel på osunda idrottsmiljöer för barn.

–Det görs ingen systematisk uppföljning av tillämpningen av barnrättsper- spektivet i idrottsverksamheten.

82

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

2016/17:12

7.1 Barnkonventionens huvudprinciper

All verksamhet inom barn- och ungdomsidrotten som får statliga bidrag ska i enlighet med riksdagens beslut vara förenlig med Förenta nationernas (FN) konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Barnkonventionen om- fattar barn och ungdomar upp till 18 år.

Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling 1989. Den innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. FN-organet Unicef (United Nations Children’s Fund) ska enligt konventionens artikel 45 arbeta för att bestämmelserna i barnkonventionen följs överallt. FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) i Genève övervakar efterlevnaden av barn- konventionen. Totalt har 196 länder, däribland Sverige, skrivit under och för- bundit sig att följa konventionen.

Enligt Unicef och Barnombudsmannen (BO) är fyra av barnkonventionens artiklar vägledande för hur konventionen som helhet ska tolkas. Även reger- ingen har lyft fram dessa s.k. grundläggande principer och uttalat att dessa bör iakttas i utformandet av all relevant lagstiftning, föreskrifter och allmänna råd, oavsett sakområde.165 Dessa grundläggande principer är

–förbudet mot diskriminering av barn (artikel 2)

–kravet på att vid alla beslut som rör barn ta särskild hänsyn till barnets bästa (artikel 3)

–barnets rätt till liv och utveckling (artikel 6)

–barnets rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som berör honom eller henne (artikel 12).

7.2 Barnkonventionens ställning i Sverige

Sverige ratificerade barnkonventionen 1990.166 Genom att ratificera barnkon- ventionen har Sverige förbundit sig att följa konventionen som är juridiskt bin- dande för Sverige. Barnkonventionen ska vara vägledande inom alla verksam- hetsområden i samhället. Konventionen gäller emellertid inte som svensk lag. I stället har svenska lagar anpassats så att de överensstämmer med barnkon- ventionens bestämmelser genom en s.k. transformeringsmetod, vilket innebär att svenska lagar ändras och anpassas till konventionens bestämmelser men att barnkonventionen i sig inte kan tillämpas av svenska domstolar eller myndig- heter.167 Några åtgärder har dock vidtagits som är av mer generell karaktär. Exempelvis fattade riksdagen efter förslag från regeringen ett principbeslut 1999 om att barnkonventionens intentioner ska beaktas i allt statligt besluts- fattande som rör barn.168 BO inrättades 1993 (se vidare nedan).

165Prop. 2009/10:232, Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige.

166SÖ 1990:20.

167unicef.se/fragor/vad-har-barnkonventionen-for-status-i-sverige hämtad 2016-11-18.

168Prop. 1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171.

83

2016/17:12

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

 

Barnrättighetsutredningen tillsattes av regeringen 2013. Utredningens upp-

 

drag var att kartlägga särskilt angelägna områden när det gäller hur tillämp-

 

ningen av lagar och andra föreskrifter överensstämmer med barnets rättigheter

 

enligt barnkonventionen och de tilläggsprotokoll som Sverige har tillträtt. Ut-

 

redningen skulle också analysera för- och nackdelar med att införliva barn-

 

konventionen i svensk rätt.169 FN:s barnrättskommitté kritiserade 2015 Sverige

 

för tillämpningen av barnkonventionen.170 En övergripande synpunkt som

 

kommittén hade var att barnkonventionen borde bli svensk lag. Utredningen

 

lämnade sitt slutbetänkande 2016. Betänkandet har remissbehandlats och be-

 

reds inom Regeringskansliet (februari 2017).171

 

Regeringen har aviserat att man avser att lämna en proposition till riksdagen

 

under 2017 där barnkonventionen föreslås bli lag.172

7.3 Genomförandet av barnkonventionen

Utgångspunkten för att genomföra arbetet med att införa barnkonventionen inom alla samhällsområden är artikel 4 i barnkonventionen. Den säger att sta- terna är förpliktade att vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder, administrativa och andra åtgärder för att genomföra konventionen.

FN:s barnrättskommitté publicerar s.k. allmänna kommentarer om hur olika artiklar och teman i barnkonventionen ska tolkas. När det gäller allmänna åt- gärder för genomförandet framgår att konventionen kräver en synlig, tvärsek- toriell samordning för att erkänna och förverkliga barnets rättigheter – inom hela statsförvaltningen, mellan olika förvaltningsnivåer, och mellan staten och civilsamhället – inklusive särskilt barn och ungdomar. Man menar att barnens liv, och deras åtnjutande av sina rättigheter, påverkas av en mängd olika stat- liga myndigheter och andra statliga eller halvstatliga organ. Det är få, om ens några, statliga myndigheter som inte har någon inverkan alls på barns liv, di- rekt eller indirekt.

Det krävs enligt kommittén tillsyn av genomförandet, som ska byggas in i förvaltningsprocessen på alla nivåer, men även oberoende granskning som görs av nationella institutioner för mänskliga rättigheter, frivilligorganisa- tioner med flera.173

BO är den statliga myndighet som har till uppdrag att företräda barns och ungas rättigheter och intressen utifrån barnkonventionen. Myndighetens ar- bete är reglerat i lag där det framgår att BO:s uppgift bl.a. är att bevaka hur barnkonventionen efterlevs i samhället och driva på genomförandet i kommu-

169Dir. 2013:35.

170Committee on the Rights of the Child: Concluding observations on the fifth periodic report of Sweden. CRC/C/SWE/CO/5. 6 March 2015.

171Barnrättighetsutredningen, Barnkonventionen blir svensk lag, SOU 2016:19.

172www.regeringen.se/informationsmaterial/2017/01/propositionsforteckningen-varen- 2017/ hämtad 2017-02-15. 173www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument-for-nedladdning/publikationer/all- manna-kommentarer/ak-05-allmanna-atgarder-for-genomforandet-av-konventionen-om- barnets-rattigheter.pdf

84

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

2016/17:12

ner, landsting/regioner och myndigheter. BO ska inom sitt verksamhetsom- råde hos regeringen föreslå de författningsändringar eller andra åtgärder som behövs för att barns och ungas rättigheter och intressen ska tillgodoses. BO ska dessutom informera, bilda opinion och ta initiativ till lämpliga åtgärder och i övrigt företräda barns och ungas rättigheter och intressen i den allmänna debatten, samla kunskap och sammanställa statistik om barns och ungas lev- nadsvillkor och följa den internationella utvecklingen när det gäller barnkon- ventionens tolkning och dess tillämpning.174

Enligt lagen ska förvaltningsmyndigheter, kommuner och landsting på BO:s uppmaning lämna uppgifter till ombudsmannen om vilka åtgärder man vidtagit för att i den egna verksamheten genomföra barns och ungas rättigheter enligt barnkonventionen. De är också skyldiga att på ombudsmannens uppma- ning delta i överläggningar med denne.

BO ska systematiskt och återkommande följa upp och utvärdera tillämp- ningen av barnkonventionen i berörda verksamheter hos förvaltningsmyndig- heter, kommuner och landsting. BO ska förmedla och föra en dialog om slut- satser och iakttagelser med de myndigheter och huvudmän som är berörda. Utifrån sådana uppföljningar och utvärderingar ska BO också genomföra in- satser som bidrar till att utveckla och sprida kunskap om tillämpningen av barnkonventionen.175

BO uppger att huvudansvaret för att genomföra barnkonventionen ligger på staten, men att hela det civila samhället måste engageras.Enligt BO:s uppfatt- ning är det rimligt att idrottsrörelsen och dess föreningar innefattas.176 Att BO har ett ansvar för att exempelvis driva på och följa upp hur barnkonventionen tillämpas inom idrotten framgår dock inte av den gällande regleringen.

7.4 Statsbidrag till barnidrott med barnrättsperspektiv

Som framgått av avsnitt 3.3 beslutade riksdagen 2009 att statens mål och syf- ten med statens stöd till idrotten skulle utökas så att statsbidraget för barn och ungdomar endast ska lämnas till verksamhet som bedrivs med utgångspunkt i ett barnrättsperspektiv.177

Att ha ett barnrättsperspektiv i arbetet innebar enligt regeringen att idrotts- föreningars styrelseledamöter och idrottsledare på olika nivåer bör sätta barnet i fokus och analysera vilka konsekvenser ett beslut eller en åtgärd får för ett barn eller en grupp av barn.

För att förstå vad ett barnrättsperspektiv innebär för den egna verksamheten och de egna beslutsprocesserna måste enligt regeringen de ansvariga på olika nivåer inom idrotten ha kunskap om barnkonventionens innehåll och ha för- ståelse för dess tillämpning så att de kan omsätta barnrättsperspektivet i verk- samheten. Regeringen anförde bl.a. att

1743 § lagen (1993:335) om Barnombudsman.

175Förordning (2007:1021) med instruktion för Barnombudsmannen.

176BO, e-brev 2017-01-20.

177Prop. 2008/09:126, bet. 2008/09:KrU8 och rskr. 2008/09:243.

85

2016/17:12

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

Tävlings- och motionsidrott måste vidare utformas så att barn och ungdo- mar med funktionsnedsättningar är och känner sig inkluderade. Det inne- bär att barn och ungdomar med funktionsnedsättningar som kan tävla med barn och ungdomar utan funktionsnedsättningar bör uppmuntras och få stöd för att göra så. Regeringen anser mot denna bakgrund att det är ange- läget att bidraget till barn- och ungdomsverksamheten används som stöd för verksamhet som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv och att endast de id- rottsföreningar som bedriver en verksamhet som är förenlig med barnkon- ventionen bör få ta del av det statliga stödet.178

Insatser behöver enligt regeringen göras för att precisera och informera om barnkonventionens närmare tillämpning på idrottens barn- och ungdomsverk- samhet. RF borde enligt regeringen initiera sådana insatser.

Som tidigare framgått anges att statsbidragets syfte ska vara att stödja verk- samheter som bedrivs ut ett barnrättsperspektiv.179

7.5 Analys av tillämpningen av barnkonventionen i idrotten

BO har med anledning av en fråga från kulturutskottet gjort en analys av barn- konventionens tillämpning inom idrotten.180 Inledningsvis konstaterar BO att barnkonventionen innehåller många artiklar som innebär att barn har rätt att utvecklas och tillerkännas olika rättigheter och möjligheter. Flera av dessa har betydelse för idrotten.

Artikel 2 i konventionen slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. För idrotten innebär det enligt BO att man t.ex. inom en idrottsför- ening bör ta ställning till om organisationens utformning på något sätt innebär att vissa barn och ungdomar riskerar att diskrimineras utifrån de grunder som anges i barnkonventionen. Det är också viktigt att man utbildar och informerar föreningsledare, utövare och föräldrar för att öka medvetenheten om vad dis- kriminering är.

I artikel 3 i barnkonventionen står det att barnets bästa ska komma i främsta rummet. För idrotten innebär det enligt BO att man alltid bör ta ställning till vad som är barnets bästa när det gäller beslut om prioriteringar, hur verksam- heten ska bedrivas och i enskilda situationer. Inför varje beslut gäller det att analysera vilka konsekvenser beslutet kommer att få för det enskilda barnet eller för gruppen av barn. När man analyserar konsekvenser av beslut blir det enligt BO tydligt om det finns intressekonflikter som ska lösas.

Artikel 6 i konventionen säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. För idrotten innebär det enligt BO att så långt som möjligt planera och genomföra verksamheten med utgångspunkten att det är det enskilda bar- nets behov av utveckling som står i centrum, att verksamheten så långt det är möjligt utgår från vars och ens behov, förmåga och förutsättningar. Detta är särskilt viktigt att uppmärksamma i situationer då det enskilda barnets intresse

178Prop. 2008/09:126.

179Förordningen (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet.

180BO, e-brev 2017-01-20.

86

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

2016/17:12

hamnar i konflikt med exempelvis föreningens intresse. Planeringen måste också vara långsiktig och erbjuda bredd så att barn och unga inte slutar idrotta i förtid.

Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och att dessa ska beaktas i alla frågor som rör barnet. Åsikterna ska beaktas med hänsyn till barnets ålder och mognad. För att barnet ska kunna uttrycka sig är det viktigt att barnet får relevant och tillräcklig information. För idrotten innebär det att man i såväl hantering av enskilda situationer som i övergripande beslut om hur verksamheten bedrivs ska ge barn och unga möjligheter att komma till tals, uttrycka sina åsikter och utöva delaktighet och inflytande.

Enligt artikel 31 i barnkonventionen har varje barn rätt till vila och fritid, till lek och rekreation som är anpassad efter barnets ålder och som är tillgäng- lig för varje barn utan diskriminering. För idrotten innebär det främst en upp- gift att främja och uppmuntra barnens möjligheter att delta i rekreation och fritidsaktiviteter enligt BO.

Barn med funktionsnedsättning har samma rätt till idrottsaktiviteter som andra barn. Särskilda åtgärder kan behövas för att de ska få tillgång till eller kunna använda rekreations- och idrottsanläggningar. Staten ska enligt BO vidta lämpliga åtgärder som att uppmuntra och främja att människor med funktionsnedsättning i största möjliga utsträckning kan delta i de vanligaste idrottsaktiviteterna på alla nivåer.

I barnrättskommitténs allmänna kommentar om artikel 31 berörs frågan om idrott. Bland annat framhålls att barn har rätt att välja vilka idrottsliga och andra organisationer de ska vara medlemmar i och att möjligheterna att för- verkliga rättigheterna som föreskrivs i artikel 31 för många barn begränsas av överdrivet strukturerade och styrande scheman med aktiviteter som vuxna tvingar på dem, exempelvis obligatorisk idrott.181 Kommittén konstaterar sam- tidigt att hinder för förverkligandet av barns rättigheter enligt barnkonvention- ens artikel 31 är utbredd och genomgripande särskilt för flickor. Mot denna bakgrund uppmanas konventionsstaterna att vidta åtgärder för att utmana könsstereotyper som förvärrar och förstärker mönster av diskriminering och ojämlika möjligheter.182

7.6 Barnrättsperspektivet i idrotten

Barnkonventionens principer och andemening har sedan länge lyfts fram i svensk föreningsidrott. Som framgått av avsnitt 5.2 har RF i sitt idéprogram Idrotten vill sedan mitten av 1990-talet framhållit värdet av en barn- och ung- domsidrott med utgångspunkt i glädje, delaktighet och allas rätt att få vara med.183 Kort efter riksdagens beslut 2009 om att barnrättsperspektivet skulle

181FN:s kommitté för barnets rättigheter: Barnets rätt till vila, fritid, lek och rekreation samt till det kulturella och konstnärliga livet (art. 31), Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 17 (2013). CRC/C/GC/17. 17 april 2013.

182Ibid

183RF-stämman, policydokumentet Idrotten vill i sin första form 1995, i vilken organisation- ens vision om alla barns rätt att få vara med på egna villkor lyfts fram.

87

2016/17:12

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

ingå i syftet och målen för statens stöd till idrotten beslutade RF också att föra in samma princip i sina stadgar och i idéprogrammet Idrotten vill.184 Likaså har regeringen angett att statsbidraget ska stärka idrottens tillgänglighet, jäm- likhetsaspekter och ungas inflytande (se vidare avsnitt 4.4).

Idrottsforskaren Johan R Norberg menar att statsmakternas krav att barn- och ungdomsverksamhet som får bidrag ska grundas på barnrättsperspektivet bör uppfattas som en markering av redan etablerade principer snarare än ett uttryck för nya idrottspolitiska ideal. Norberg menar att det samtidigt går att peka på flera politiska processer och diskussioner under 2000-talet som aktu- aliserade behovet av ett mer uttalat barnrättsperspektiv i den svenska idrotts- politiken.

Ett av dessa exempel är förvaltningspolitiskt.185 Bland statliga myndigheter har insatserna för att följa barnkonventionen ökat successivt sedan 1990-talet. Inrättandet av BO 1993 är ett exempel på detta liksom riksdagens principbeslut 1999 att barnkonventionens intentioner ska beaktas i allt statligt beslutsfat- tande som rör barn. Därefter har många statliga myndigheter infört ett uttalat barnrättsperspektiv för verksamheten. Att även regelverket för statens stöd till idrotten kompletterades med ett barnrättsperspektiv kan enligt Norberg åt- minstone delvis kopplas till en allmän process i svensk statsförvaltning att syn- liggöra barnkonventionen i allt offentligt beslutsfattande som rör barn och unga.186

Ett annat exempel är de kraftiga anslagsökningarna till idrotten under peri- oden 2000–2009 som innebar att staten ökade de offentliga insatserna för barn- och ungdomsidrotten. De ökade statliga insatserna kan enligt Norberg ha med- fört att kravet att beakta barnrättsperspektivet infördes i förordningen (1999:1177) om statens stöd till idrotten.187

När det gäller den idrottspolitiska debatten har frågan om barnrättsperspek- tivet i första hand handlat om barn- och ungdomsidrottens utformning och för- utsättningar. Under 2000-talet redovisades ett antal forskarrapporter och ut- värderingar som bidragit med ny kunskap om barn- och ungdomsidrotten som socialisationsmiljö. Även om forskarnas perspektiv och val av studieobjekt har varierat är ett återkommande tema de problem som uppstår om idrottens in- riktning på tävling får ett alltför stort genomslag i verksamhet för barn och unga.188

184 Beslut på RF:s stämma i Visby i maj 2009.

185CIF Uppföljning av statens stöd till idrotten 2010, och Johan R Norberg, När kontraktet bryts – om idrott som inte ser till barnets bästa i CIF 2013:2 Spela vidare – En antologi om

vad som får unga att fortsätta idrotta. 186Ibid.

187SOU 2008:59.

188SOU 2008:59 och Idrotten vill – en utvärdering av barn- och ungdomsidrotten, Riksid- rottsförbundet, kap. 6–7, och Lars-Magnus Engström, Joakim Åkesson & Johan R Norberg. 2007.

88

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

2016/17:12

7.7 Barnens rättigheter i idrotten

Idrottsforskaren Karin Redelius har analyserat barnrättsperspektivet inom id- rotten. Bland annat redovisas resultat från hennes och andras forskning i ett av kapitlen i en antologi.189 I kapitlet redovisas resultat och konkreta exempel som idrottsledare skulle kunna använda praktiskt. En utgångspunkt är bl.a. en stu- die där ca 200 idrottsledare från olika idrotter redogjorde för sin syn på idrot- tande barns rättigheter. I antologin diskuterar Redelius vilka rättigheter barnen har och hur de ska omsättas i ett idrottsligt sammanhang. I detta avsnitt är utgångspunkten framför allt den redovisning som finns i Redelius kapitel i an- tologin.

7.7.1 Barnens rätt att delta och skyldighet att träna

Att få delta i idrott är en rättighet som ledare framhåller enligt den ovan nämnda studien. Samtidigt är ledarna ense om att barnen även har skyldig- heter. För att få delta i matcher och vid tävlingar måste de också träna. Ett barn som tränar mycket och som inte uteblir, utan giltig frånvaro, premieras. Detta innebär att skyldigheten att träna går före rättigheten att få spela matcher eller delta i tävlingar. Redelius menar att rätten att få tävla framstår som en villkorad rättighet. Även andra exempel nämns, t.ex. att barn har rätt att bli väl bemötta, respekterade och sedda men att de också har skyldighet att ha ett gott uppfö- rande, respektera andra och vara en bra kompis. Barn har vidare rätt att ge synpunkter och att bli lyssnade på, men de har också skyldighet att lyssna på andra, vara tysta när ledarna pratar och följa instruktioner. Barn har rätt att utvecklas i idrott, men de har också skyldighet att ha rätt inställning, vara fo- kuserade och göra sitt bästa.

Att delta i idrott kopplat till skyldigheter behöver enligt Redelius självklart inte innebära något negativt. Detta är samtidigt en del av idrottens fostrande aspekt, t.ex. att man ska behandla andra med respekt och att följa regler. Det viktiga är dock att skyldigheterna inte ska överskugga rättigheterna.

Att få delta är en rättighet som ledare framhåller i Redelius studie. Samti- digt framgår det att många ledare brottas med frågor som rör vilka som ska få vara med, dvs. vilka barn eller ungdomar som ska få spela matcher eller delta i tävlingar när det finns begränsningar för hur många som kan delta. Att välja ut barn är en grannlaga uppgift enligt studien. Ett vanligt sätt att hantera frågan är att de som har tränat mest också får spela flest matcher eller delta i flest tävlingar. Ur barnrättsperspektiv kan å ena sidan en sådan princip anses rimlig. Å andra sidan kan det diskuteras vad som är barnets bästa, vilket man måste göra i varje enskilt fall. Att tidigt få lära sig att det är viktigt att träna och att ta ansvar genom att exempelvis höra av sig om man inte kan komma kan na- turligtvis vara bra. Frågan är dock från vilken ålder man kan – och ska – kräva

189 Karin Redelius, Att utveckla idrott med ett barnrättsperspektiv, i Idéer för idrottsutveck- ling, Sisu idrottsböcker, 2015.

89

2016/17:12

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

 

den typen av engagemang. Redelius pekar dock på att många gånger beror

 

barnets träningsfrekvens på föräldrarnas tid och resurser.

 

Resultat från forskning och utvärderingar utöver Redelius studie visar

 

också att för många barn är upplevelsen att få vara med en viktig anledning till

 

att man vill idrotta. Likaså är att få uppmärksamhet och synas och att lära sig

 

saker viktiga för barnen. För barnen är den sociala gemenskapen överordnad

 

den idrottsliga logiken att vinna. (Se även fallstudien om fotboll.)190

 

Ytterligare underlag från forskning visar att bemötandet av barn och ung-

 

domar inom idrotten varierar. Problem kan uppstå när idrottens tävlingsmo-

 

ment, som beskrivs som idrottens ”kärnlogik”, blir överordnad barnens förut-

 

sättningar, t.ex. att unga som bedöms som särskilt talangfulla ges förmåner

 

eller mer uppmuntran än övriga barn. En del av detta förhållningssätt har sin

 

grund i bristande jämlikhet, t.ex. att pojkars idrottande ibland prioriteras vid

 

fördelning av resurser eller anläggningstider. I andra fall har förhållningssättet

 

sin grund i idrottstraditioner eller föreningskulturer. Gemensamt för dessa ut-

 

maningar är hur föreningar bemöter sina unga medlemmar. Eftersom det hand-

 

lar om föreningarnas arbete och samspel med barn och ungdomar finns en

 

möjlighet att åtgärda identifierade problem genom utbildningsinsatser och ett

 

aktivt värderingsarbete. En grundförutsättning är emellertid att föreningens le-

 

dare och medlemmar är villiga att ompröva sina invanda synsätt, rutiner och

 

idrottsideal i enlighet med barnrättsperspektivet.191

7.7.2 Rättigheten att vara delaktig

Som tidigare framgått har barn och ungdomar enligt barnkonventionen rätt till inflytande och att vara delaktiga. I RF:s riktlinjer uttrycks det både i termer av att barn ska vara delaktiga i utformningen av verksamheten och att idrottsrö- relsen ska ta till vara ungdomarnas egna erfarenheter och synpunkter när det gäller utformning och ledning av tränings- och tävlingsverksamhet.

I Redelius undersökning från 2012 ingick frågan om vad barn och ungdo- mar fick vara med och bestämma över i det lag eller den grupp de tillhörde. En slutsats i undersökningen var att idrottande barn visserligen har rätt att ut- trycka sina åsikter, komma med idéer och ställa frågor, åtminstone i vissa lag och grupper, men om synpunkterna beaktades och om barnen hade någon verklig rätt att påverka berodde i stor utsträckning på om barnens förslag låg i linje med tränarens önskemål. Samtidigt framgår att det var en stor variation mellan ledarnas synpunkter när det gäller frågan om ungas delaktighet.

I förhållande till det som står i barnkonventionen om barns och ungdomars rätt till inflytande ska inte vuxna styra i vilken mån barns åsikter beaktas. De unga utövarnas åsikter och önskemål ska alltid tas med i beräkningen oavsett om de stämmer med ledarnas uppfattning eller inte.

190 Söderström, Ferry och Karp, Utvärdering av implementeringen av Svenska fotbollförbun- dets spelarutbildningsplan, slutrapport september 2016.

191 Johan R Norberg.

90

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

2016/17:12

När det gäller hur de unga uppfattar sitt inflytande hänvisar Redelius till en studie där det framkommer att mer än åtta av tio unga föreningsidrottare upp- lever att de inte har något speciellt inflytande över den egna tränings- eller tävlingsverksamheten. Många unga i studien är dock nöjda med att inte ha så mycket att säga till om och önskar inget annat.

Det framkom dock att de unga föreningsidrottarna som inte upplevde så stor delaktighet, vilket de i och för sig var nöjda med, tenderade att sluta tidi- gare än de ungdomar som kände sig mer delaktiga. Det fanns således ett sam- band mellan den upplevda delaktigheten och viljan att vara kvar i föreningsid- rotten. Att stärka barns och ungdomars inflytande är därför enligt Redelius sannolikt viktigt för att fler ska vilja fortsätta längre.

7.7.3 Rättigheten till hälsa

Att så många som möjligt ska kunna utöva idrott så länge som möjligt, ef- tersom fysisk aktivitet är positivt för hälsan, är ett mål som idrottsrörelsen vill uppnå. Ett alltför intensivt idrottande kan dock leda till skador, och på senare år har man uppmärksammat skador som tidigare var nästan okända hos unga idrottare, som stressfrakturer och början till förslitningar, enligt Redelius stu- die. Att förebygga och i möjligaste mån förhindra att idrottande barn drabbas av skador är därför en viktig uppgift för ledare. I detta arbete kan enligt Rede- lius barnkonventionen vara ett användbart redskap.

I Redelius studie hänvisas till en internationell översikt över vad som ut- märker kulturen inom barn- och ungdomsidrotten. I denna konstateras att den dominerande principen bland unga idrottsutövare är att ignorera skador och att en del av spelet var att spela fast man hade ont. Många fortsätter därför att spela eller tävla trots värk och skadeproblem. En sådan kultur vidmakthålls, både av tränare och aktiva, genom en kombination av sanktioner och skuldbe- läggning. De unga som ingick i studien beskrev hur de successivt kom att ac- ceptera en kultur där det ansågs normalt och accepterat att de tränade trots att de hade skador och smärta eller var totalt utmattade.

Enligt studien är det i en sådan miljö inte barnets bästa som står i främsta rummet. Den unga idrottarens önskningar kommer ofta i andra hand i förhål- lande till vad som anses vara lagets behov eller idrottens krav. Denna kultur genomsyrar idrotten, men den är mer utpräglad i vissa idrotter än i andra. Fot- boll, rugby, gymnastik och dans var idrotter där ungdomar i högre utsträckning rapporterade att de kände sig tvingade att delta trots att de hade ont.

Redelius uttrycker sambandet mellan rätten att delta, skyldigheten att träna och risker för skador i förhållande till barnkonventionen på följande sätt:

Att hävda att det finns ett samband mellan vad ledare värdesätter och ska- dor bland idrottande barn är, å ena sidan, vanskligt. Å andra sidan är det inte särskilt svårt att tänka sig att den typ av skador, till exempel stress- frakturer eller början till förslitningsskador, som numera påträffas bland unga idrottare, kan vara en följd av en kultur där träningsflit, kämpatag och inställningen att alltid göra sitt bästa värderas högt. Att utveckla den typen av egenskaper som handlar om att gå in för en uppgift och att försöka göra

91

2016/17:12

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

så väl ifrån sig som möjligt kan man naturligtvis ha stor nytta av i livet. Men unga behöver också få lära sig att känna efter och att lyssna på sin kropp, liksom att en match eller en tävling aldrig kan vara viktigare än en god hälsa. Att stå över om man har ont eller är trött och sliten utan att det ska få negativa konsekvenser måste vara en självklar rättighet för alla id- rottande barn. Att ha rätt inställning kan inte vara att ställa upp till varje pris – det måste vara att kunna säga nej och att avstå när det gör ont. Att som ledare utgå från barnkonventionens principer, sätta utövarna i centrum och beakta barnets rätt till vila, fritid och rekreation (Artikel 31) kan där- med vara ett sätt att förebygga skador.

Att se till barnets bästa innebär därför att man som vuxen ibland säger nej. Även om barn verkar tycka att det är roligt och vill träna varje dag, måste en vuxen förälder eller ledare då och då säga stopp. Lika självklart som att barn inte tillåts äta godis varje dag (eftersom det kan vara skadligt), borde det vara att barn inte tillåts träna alltför hårt och intensivt (eftersom det kan vara skadligt). Att säkerställa att barn får tid till återhämtning och tillräck- ligt med vila mellan träningspassen är ledares och föräldrars ansvar. Att barnet självt vill delta kan vara ett riktmärke på att allt fungerar väl men det är inte självklart. Barnets vilja kan aldrig användas som argument för att legitimera en alltför omfattande träning i unga år.192

7.7.4 Rättigheten att utvecklas

Rätten till liv och utveckling (artikel 6), dvs. att barn får möjlighet att utvecklas i idrott utan att barnets hälsa äventyras, är väsentligt. Redelius pekar på att inom idrott finns det många tillfällen till utveckling, och de allra flesta upp- skattar och stimuleras av att lära sig nya saker.

Redelius hänvisar till en annan forskarstudie från 2015 där det framgår att inte bara barn utan också äldre ungdomar vill känna att de utvecklas för att de ska vilja fortsätta med idrott. Denna upplevelse framstår som mer betydelsefull för utövarna än att idrotta för att vinna och vara framgångsrik. Om idrottsrö- relsen vill få fler att vilja fortsätta längre, är det enligt studien viktigt att orga- nisera idrott så att så många som möjligt känner att övningar och träningar är utmanande och utvecklande. Exempel på ett annat sätt att arbeta är att man arbetar uppgiftsorienterat i stället för prestationsorienterat. En sådan pedago- gik innebär att tränare tillsammans med laget eller individen diskuterar vad som är en rimlig uppgift att klara av på kort eller på lång sikt. Till skillnad mot en mer prestationsorienterad pedagogik, då målen bestäms i termer av resultat eller placeringar i tävlingar eller cuper, formuleras de uppgifter som ska klaras av i termer av vad laget eller utövarna ska utveckla eller lära sig.

7.7.5 Idrott för barnets bästa – eller för det bästa barnet?

Alla barn har rätt till utveckling, men i Redelius studie uppmärksammas frågan om huruvida några barn har mer rätt än andra att utvecklas i idrott. Redelius menar att tidiga elitsatsningar, som förekommer i vissa idrotter, i regel innebär

192 Karin Redelius, Att utveckla idrott med ett barnrättsperspektiv, i Idéer för idrottsutveck- ling, Sisu idrottsböcker, 2015 s. 17.

92

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

2016/17:12

att barn i tidig ålder väljs ut av vuxna ledare för att ingå i en specifik grupp. Dessa barn förväntas träna intensivt och omfattande i en speciell idrott med målet att de ska utvecklas till elitidrottare.

I studien uppmärksammas att föräldrar och tränare ofta är oroliga för att barnet riskerar att missa möjligheten att utvecklas eller bli professionell idrot- tare om idrottssatsningen inte är tillräckligt intensiv. Forskare pekar bl.a. på att en överbetoning av ett barns talang kan leda till problem som överträning och utbrändhet. De talangutvecklingsmodeller som tillämpas utgår sällan från barnets bästa utan tar avstamp i vad en framtida idrottsframgång anses kräva. Att tidiga satsningar kan få negativa konsekvenser i form av stressfrakturer och liknande överbelastningsskador hos barn liksom att de kan vara psykiskt påfrestande börjar också uppmärksammas alltmer, enligt forskningsrapporter som Redelius hänvisar till i studien.

Det finns ytterligare studier som visar att vägarna till eliten och landslaget varierar, men de tycks karakteriseras av sen specialisering och elitsatsning. De allra flesta elitidrottare som ingår i en studie om elitidrottarens idrottsval och specialisering har gått via att utöva fler idrotter förutom den de så småningom kom att satsa på. Vid 15 års ålder har de specialiserat sig och valt att syssla med huvudidrotten.193

Detta förhållande uppmärksammas också i en fallstudie om ishockey som ingår i uppföljningen. Ishockeyförbundet (SIF) pekar på att forskningen visar att medverkan i flera olika idrotter leder till längre idrottskarriärer, bättre själv- förtroende och en större egen drivkraft. Dessutom bidrar ett mångsidigt idrot- tande till bättre övergripande motorisk och atletisk utveckling. Tidig speciali- sering leder till lägre grad av fysisk aktivitet i vuxen ålder och att man slutar idrotta tidigare. Skaderisken är 80 procent högre hos dem som specialiserat sig tidigt än hos dem som utövar flera olika idrotter. Det finns dock exempel på att ishockeyföreningar har en omfattande träningsverksamhet för barn. Exem- pel från en förening visar att 11-åringar har fyra–fem fysiska träningspass per vecka under säsong. Därutöver tillkommer matcher. Samtidigt framgår det att föreningen uppmuntrar barnen att delta i andra idrotter men att detta inte bör eller får gå ut över ishockeyträningen.

Fotbollförbundet (SvFF) försöker kombinera elitsatsning för unga idrottare och satsning på bredden. Tillsammans med AB Svenska Spel bedrivs och sam- finansieras projekt, Tipselit Pojk respektive Tipselit Flick. Projekten syftar till en tidig satsning på talanger så att dessa ska kunna bli elitfotbollsspelare. SvFF tar också ut landslag för 15-åringar. Samtidigt har man avskaffat serietabeller för barn upp till 12 år fr.o.m. säsongen 2017. Man strävar också efter att ung- domar inte ska sluta med att spela fotboll på grund av för tidiga ambitioner om utveckling och framgång. Några distrikt var föregångare och avskaffade seri- etabellerna för några år sedan. En förening menar att tävlingsformer och sy- stem för talangselektering är helt avgörande för hur ledare, föräldrar och före-

193 RF, FoU-rapport 2015:1, Fahlström, Gerrevall, Glemne, Linnér.

93

2016/17:12

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

 

ningar agerar. Arbetet i den aktuella föreningen, som enbart är inriktad på fot-

 

boll för alla, underlättades betydligt när tävlingsformerna ändrades. Man be-

 

skriver skillnaden som natt och dag. Man menar att inga värdegrunder i värl-

 

den hjälper mot toppning och selektion etc. om tävlingsformer och talangjakt

 

fortsätter att stimulera till en sådan utveckling.

 

Ett distrikt som ingår i uppföljningen menar att det är viktigt att blanda

 

grupper i stället för att inrikta verksamheten på selektering i akademier och att

 

det därför är väsentligt att man bryter hur man tänker kring bredd och elit. Det

 

ansågs också vara en fördel om man avvaktar med elitverksamhet till 15–16-

 

årsåldern. Likaså är det bättre att barnen eller ungdomarna kommer en gång

 

per vecka och stannar kvar än att de tränar flera gånger i veckan för att sedan

 

sluta med träningen.

7.8 Idrottsrörelsens arbete med barnrättsperspektivet

7.8.1 RF:s arbete

Som framgått av kapitel 4 är RF:s uppgift att pröva frågor om statsbidrag till idrotten. Mottagare av statsbidrag är enligt idrottsstödsförordningen återbetal- ningsskyldig bl.a. om bidraget inte används för det ändamål det har beviljats för.194 RF ska därmed i sin fördelning av medel säkerställa att barnrättsper- spektivet följs av de mottagande medlemsförbunden och tolka vad det innebär att anlägga ett barnrättsperspektiv på idrotten.

Idrottsforskaren Johan R Norberg har mot denna bakgrund undersökt i vil- ken mån den svenska idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet kan sä- gas leva upp till barnkonventionens krav. Norberg konstaterar att idrottsrörel- sen är stor och mångfasetterad och att det därför inte är möjligt att ge ett enkelt eller entydigt svar på huruvida idrottsrörelsen lever upp till barnkonventionen eller inte. Det finns exempel på föreningar som bedriver sin barn- och ung- domsverksamhet på ett systematiskt och genomtänkt sätt men även exempel på osunda idrottsmiljöer för barn.195

RF har traditionellt eftersträvat att påverka sina medlemsorganisationer ge- nom värderingsstyrning, dvs. genom utbildningar, policyer och dialog snarare än genom regler och sanktioner. Förbundet har således markerat vad man an- sett vara en korrekt hållning i aktuella frågor men samtidigt framhållit förbun- dets föreningsdemokratiska principer att varje förening måste styras under- ifrån, via sina medlemmar. Reaktionen från RF och/eller det ansvariga special- idrottsförbundet har därmed ofta blivit att förbundet fördömt den enskilda för- eningens agerande men med förbehållet att man saknat möjlighet att förhindra felgrepp eftersom varje förening själv beslutar över sin verksamhet.196

1947 och 11 §§ förordning (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet.

195Johan R Norberg, När kontraktet bryts i Spela vidare – en antologi om vad som får unga att fortsätta idrotta, CIF, 2013.

196Ibid.

94

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

2016/17:12

RF:s styrning har tidigare fått kritik bl.a. av den statliga Idrottsstödsutred- ningen, som menade att förbundets myndighetsansvar i anslagsfrågor förut- satte en kapacitet och vilja att agera om dess medlemsorganisationer inte levde upp till villkoren för bidraget från staten.197

Enligt Norberg har RF emellertid under senare år omprövat sin relation till SF och föreningar. Rollen som ”serviceorgan” till i princip självbestämmande medlemsorganisationer har tonats ned och kompletterats av ett mer ledande och styrande förhållningssätt. Detta är tydligt i frågor kopplat till barn- och ungdomsidrotten där nya styrningsstrategier införts. Som tidigare nämnts ut- färdade RS 2014 särskilda anvisningar för hur idrottsrörelsens barn- och ung- domsverksamhet ska vara utformad för att leva upp till barnkonventionens krav. Att anvisningarna är utformade som bestämmelser snarare än råd är en- ligt Norberg en förändring i RF:s relation till sina medlemsorganisationer (se vidare avsnitten 5.2.3 och 8.2.2).

RF har i ett fall beslutat att frysa landslagsstödet till Gymnastikförbundet efter att en utvärdering visat på omfattande missförhållanden, i första hand inom grenen artistisk gymnastik. Detta skedde i december 2012, och det var samtidigt den första och hittills enda gången som RF använt ekonomiska sanktioner mot en verksamhet som inte ansetts leva upp till idrottsrörelsens värdegrund eller FN:s barnkonvention.

RF har även gett barnrättsperspektivet en alltmer framträdande roll i den stora utvecklingssatsningen Idrottslyftet. Som tidigare framgått har de exakta målformuleringarna för satsningen varierat över tid. I de nya riktlinjer som gäller för perioden 2016–2019 betonas att varje utvecklingsinsats tydligt ska bidra till att idrottsrörelsen lever och leder efter sin värdegrund, i linje med anvisningar för barn- och ungdomsidrott som RS har beslutat.198 Både i de tidigare och de nya målen för Idrottslyftet är emellertid budskapet att idrotts- rörelsens utvecklingsinsatser ska stärka barnrättsperspektivet i svensk idrott.

Vid en intervju med RF bekräftas den bild som beskrivs ovan. Samtidigt framgår att RF inte följer upp tillämpningen av barnrättsperspektivet i den lo- kala verksamheten, dvs. föreningarna där verksamheten bedrivs. Undantaget är särskilda uppdrag som RF ger till forsknings- och utvecklingsverksamheten. I dessa uppdrag kan det ingå att följa upp barnrättsperspektivet, och resultatet publiceras i särskilda rapporter.199

7.8.2 SF:s arbete

I likhet med RF har SF:en en lång tradition av att uppmuntra en positiv barn- och ungdomsidrott genom mjuka styrningstekniker gentemot sina medlems- föreningar, genom bl.a. utbildning och information. Som ett resultat av RF:s idédokument Idrotten vill har många förbund upprättat en egen policy där den

197SOU 2008:59.

198Riksidrottsstyrelsen, Idrottslyftet 2016–2019.

199RF, intervju 2016-12-22.

95

2016/17:12 7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

egna idrotten behandlas med utgångspunkt i idrottsrörelsens gemensamma värdegrund.200

Sedan 2014 har många SF höjt ambitionsnivån när det gäller att leva upp till barnkonventionens krav. Den enskilt viktigaste förändringen är att drygt hälften av förbunden (ca 40) beslutat att anpassa sina regelverk till RF:s nya anvisningar. Till exempel har flera specialidrottsförbund inom lagidrott, där- ibland Fotbollförbundet, beslutat att avskaffa seriesystem och cuper för spe- lare som är yngre än 13 år. Beslutet har mötts av både uppskattning och kritik från ledare och föräldrar till idrottande barn. Enligt företrädare för RF ska de nya och hårdare styrsystemen tolkas som att SF tagit till sig forskarsamfundets kritik mot tävlingslogikens starka dominans i barn- och ungdomsidrotten. Där- till har många idrotter förlorat stora ungdomsgrupper under senare år, vilket bidragit till att förbunden tvingats att ompröva sina rutiner och aktiviteter.201

Av fallstudierna framgår att man inom ishockeyn bedriver ett arbete för att utveckla formerna för barn och ungdomar som spelar ishockey när det gäller tävlingsstrukturer, föreningsutveckling, ledarskap och värdegrund. Exempel på åtgärder som har genomförts är att SIF har beslutat att SDF inte ska sank- tionera cuper med individuell statistik före 13 års ålder och att man har avskaf- fat tabeller för barn yngre än 13 år. Man har vidare ändrat reglerna för TV- pucken och Stålbucklan, som är ishockeyturneringar för distriktslag för pojkar respektive flickor. Syftet är t.ex. att undvika att alltför unga spelare tas ut för att förbereda spel den kommande säsongen då man har rätt ålder för att delta. Åldersgränsen mellan barn- och ungdomshockey ska höjas från 10 till 12 år så att den harmonierar med den indelning som RF använder.

SIF har identifierat ett behov av att utveckla värdegrunden i verksamheten. I dag lever man inte fullt ut enligt värdegrunden, och man menar att fler barn skulle delta i verksamheten om man skulle leva som man lär inom hockeyn. Samtidigt påpekar man att enligt värdegrunden är tävling ett stort inslag i verk- samheten. Det ska vara något som inspirerar på alla nivåer och bidrar till lust- fylldhet, spänning och utveckling. Tävlingar ska emellertid anpassas efter ål- der och färdighet.

SIF har genomfört en undersökning om huruvida man bör överväga sank- tioner mot de ledare eller föreningar som bryter mot värdegrunden. Merparten av dem som deltog, två tredjedelar, avvisade tanken på sanktioner om ledare eller föreningen bryter mot värdegrunden. Man vill arbeta med information och utbildning. En tredjedel var positiva till eller kunde tänka sig sanktioner om det inte inträffade några förbättringar. Förbundsstyrelsen har beslutat att uppdatera relevant utbildningsmaterial med aktuell information, anpassad till ett barn- och ungdomsperspektiv, och utforma en certifieringsmodell för bättre föreningsmiljöer.

200 RF, FoU-rapport 2016:4, Redelius, Kempe-Bergman och Linghede, Gör idrotten som id- rotten vill?

201 www.idrottensaffarer.se/kronikor/2017/01/vi-kan-borja-tro-pa-ett-nytank Johan R Nor- berg.

96

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

2016/17:12

Gymnastikförbundet har sedan 2010 arbetat med att utveckla en grund för att idrotten ska utvecklas positivt. Bakgrunden är att svensk gymnastik har haft betydande problem med en ledarkultur inom främst artistisk gymnastik som bl.a. resulterade i osunda träningsmetoder och kränkningar av barn och ung- domar. Dessa förhållanden redovisades i en forskarrapport och allvarlig kritik riktades mot kulturen inom elitgymnastiken.202

Svensk gymnastik har fastställt ett program, Svensk Gymnastik Vill 2017/18, där verksamhetsidén ”Rörelse hela livet” preciseras. I programmet presenteras värdegrund, uppförandekod och den utvecklingsmodell som man arbetar efter. Vidare bedrivs ett medicinskt arbete om kost, hälsa och medicin samt arbete för att förebygga skador. En av utgångspunkterna för utvecklings- modellen inklusive uppförandekoden är barnrättsperspektivet. Ett barnrätts- perspektiv innebär enligt Svensk Gymnastik Vill att ha ett förhållningssätt med respekt för barnets åsikter, att alltid ha barnets bästa – det vill säga dess väl- mående, hälsa och positiva utveckling – för ögonen.

På central nivå inrättades 2014 dels en juridisk nämnd, dels en gymnastik- ombudsman (GymO). Den juridiska nämnden är den enda instansen inom Gymnastikförbundet i bestraffningsärenden. Överklaganden av nämndens be- slut sker till Riksidrottsnämnden (RiN). GymO ska vara rådgivande till med- lemmar, ledare och föreningar i frågor som gäller uppföljande och efterlevnad av uppförandekoden. Om föreningar, ledare, föräldrar eller utövare behöver stöd eller hjälp i frågor som är relaterade till uppförandekoden kan man vända sig till GymO.

I fallstudierna har det inte framkommit att man i de berörda förbunden föl- jer upp hur verksamheten bedrivs i föreningarna.

7.8.3 Den regionala organisationens arbete

Idrottsrörelsens regionala organisation spelar en viktig roll för barnkonven- tionens genomslag i föreningsidrottens barn- och ungdomsverksamhet, ef- tersom den ska stödja och utveckla idrotten i regionen. RF:s regionala organi- sation, Sisu-kontoren och SDF ska anordna utbildningar, sköta samordningen av utvecklingsprojekt samt, om sådana uppstår, hantera konflikter i och mellan lokala idrottsföreningar. I Skåne har dessutom fyra särskilda barnrättsstrateger utbildats. Målet är att dessa personer ska sprida kunskaper ombarnrättsbegrep- pet i den regionala idrotten och att föreningar och specialidrottsförbund ska utbilda egna motsvarigheter till de regionala barnrättsstrategerna.

Enligt en intervju som har gjorts inom uppföljningen med Västra Götalands Idrottsförbund och Sisu Idrottsutbildarna Västra Götaland framgår att barn- och ungdomsfrågor är viktiga för dem. Förbundet ägnar ungefär två tredjedelar av sitt arbete åt detta. Den resterande delen rör arbete kopplat till idrottsledare på alla nivåer samt på företrädarrollen.

202 Jonas Stier, Blod, svett och tårar – Ledarkulturen inom svensk landslagsgymnastik, belyst och problematiserad.

97

2016/17:12 7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

Sisu Västra Götaland söker aktivt upp föreningar för att utbilda ledare och andra som är verksamma i föreningarna. Man fungerar bl.a. som processledare genom att initiera och leda diskussioner. De senaste två åren har man framför allt arbetat med värdegrundsfrågor, värderingar och föreningskunskap. Även frågor kring kost och mental träning har tagits upp.

Det finns ca 900 föreningar i distriktet som får LOK-stöd. Av dessa har 600 föreningar fått del av Sisus utbildningsverksamhet. De övriga ca 300 förening- arna är mindre aktiva och de har inte haft någon utbildning som Sisu har ar- rangerat.

En viktig del i arbetet i distriktet är att finnas på plats i segregerade områ- den, och förbundet har anställt en person för att bl.a. arbeta med ungdomar i Angered, som är ett av de mest segregerade områdena i Göteborg. Bakgrunden till insatserna var en rapport om jämlikhet i Göteborg som visade att människor som bodde i Angered hade en medellivslängd som var betydligt kortare än genomsnittet i Göteborg.

Den person som har anställts har både kunskap om miljön och människorna som bor i området. Det är viktigt att bygga upp ett förtroende så att man kan nå ungdomarna. På kort tid har denna person lyckats med att engagera ungdo- mar och utveckla verksamheter för såväl pojkar som flickor. För att förening- arna ska få delta måste arbetet utgå från en värdegrund och tydliga mål. Arbe- tet har grundats på vad ungdomar tycker är roligt och man har utbildat ledare. För att flickor och kvinnor med invandrarbakgrund ska delta i verksamheten är det viktigt med kvinnliga ledare. I Angered har man engagerat kvinnliga basketledare som också är ledare i andra idrotter.

Vid en intervju uppmärksammas framför allt två utmaningar i detta arbete. Den ena är bristen på anläggningar för att verksamheten ska kunna utvecklas. Den andra är problem att nå föräldrarna till barnen och ungdomarna.

Arbetet bedrivs tillsammans med ansvariga myndigheter och kommunen. Västra Götalands Idrottsförbund har tagit på sig ett samordningsansvar. Alla måste börja att samarbeta för att nå långsiktiga resultat. Problem kan dock uppstå när alla måste redovisa den egna verksamheten men all verksamhet är sammankopplad och beroende av varandra.203

I fallstudierna finns olika exempel på arbete som bedrivs av SF:s regionala organisation (SDF). När det gäller längdskidåkning svarar distrikten för olika insatser som rör tävlingsverksamheten. Ett sådant exempel är Ica-cup där man varje år korar Sveriges bästa skiddistrikt i ålderskategorin 13–14 år. Tävlingen är uppdelad i två steg, en kvalificering i respektive distrikt och en riksfinal. Distrikten har sina egna regler för kvalificering till riksfinalen, men de måste godkännas av SSF längd. I riksfinalen tävlar sedan de åkare som blivit uttagna av respektive distrikt. Det finns ingen begränsning eller selektering från för- bundet utan distrikten uppmanas att skicka så många ungdomar som möjligt och de flesta distrikt tar ut lag baserat på deltagande och inte på resultat.

203 Västra Götalands Idrottsförbund och Sisu Idrottsutbildarna Västra Götaland, intervjuer 2016-02-16 och 2016-10-16.

98

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

2016/17:12

Både SIF och SSF längd har anställt konsulenter på regionnivå. SIF betonar vikten av föreningsutveckling genom de regionala hockeykonsulenterna, vilka har till uppgift att kommunicera budskapen till föreningarna. Totalt har man elva hockeykonsulenter i regionerna som genom bl.a. föreningsbesök har kon- takt med alla de 340 föreningarna med ungdomshockey. Hockeykonsulenterna besöker varje ungdomsförening två gånger per år med syfte att utveckla för- eningens verksamhet. SSF längd anställde i november 2015 tre konsulenter som arbetar med stöd till och utbildning av aktiva i föreningarna. Arbetet är främst riktat mot barn och ungdomar.

SvFF har 24 distrikt. Utbildning är en av de frågor som är centrala för ar- betet på distriktsnivå. Förbundet utbildar distrikten och sedan är det distriktens uppgift att utbilda föreningarna. Inom fotbollen bestämmer distrikten reglerna för tävlingsverksamheten inom sitt distrikt. För ett antal år sedan gick några distrikt före och avskaffade serietabellerna för barn upp till 12 år.

SvFF fördelar medel för Idrottslyftet till distrikten enligt modellen antal spelare över 15 år och antalet lag. Därefter fördelar distrikten medlen till för- eningarna.

7.8.4 Föreningarnas arbete

Det har genomförts många studier om barn- och ungdomsidrotten. Resultat från forskning visar att idrottsrörelsen är komplex och mångfasetterad och att det inte finns några entydiga svar på frågan om vilken genomslagskraft idédo- kument och visioner har för den faktiska verksamheten. Det är i föreningarna verksamheten bedrivs, och därmed är det den rådande kulturen i föreningarna och bland ledare och tränare som till syvende och sist avgör om barnperspek- tivet ska tillämpas på det sätt som den beskrivs i Idrotten vill eller i t.ex. SF:s egna policydokument. Utgångspunkten i dessa dokument är att barnets eller den unga individens behov, utveckling och lärande ska stå i centrum, att in- riktningen på rangordning och tävlingsresultat ska undvikas, och att alla som vill ska kunna delta.

Enligt Idrottsstödsutredningens forskningsgenomgång hade centrala rikt- linjer inte särskilt stor genomslagskraft på föreningsnivå. Utredningen konsta- terade att det rådde en tydlig skillnad mellan idrottsrörelsens vision om den goda barn- och ungdomsidrotten och forskarsamfundets bild av idrottens prak- tik. Annorlunda uttryckt var det skillnad mellan vad idrotten vill och vad den faktiskt gjorde.204

Denna slutsats återkommer även i senare studier. Det framgår bl.a. att in- flytandet från RF minskar ju längre ut i rörelsen man kommer, liksom att id- rottens utformning på lokal nivå många gånger sker utifrån andra synsätt än de som formuleras i det centrala idédokumentet.205

204SOU 2008:59.

205RF, FoU-rapport 2016:4, Redelius, Kempe-Bergman, Linghede, Gör idrotten som Idrotten vill?

99

2016/17:12 7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

Även en studie från 2011 som följdes upp 2016 om idrottsledarnas syn på barns rättigheter i idrott visar att Idrotten vill är relativt okänd. En stor majo- ritet av de som ingick i studien kände inte heller till att barn- och ungdoms- verksamhet som får stöd ska bedrivas utifrån FN:s konvention om barnets rät- tigheter, och få kände till vad det skulle kunna innebära att ta utgångspunkt i barnkonventionen vid utformningen av idrott för unga.206

Vidare finns en studie som visar att drygt hälften av hundra slumpvis ut- valda föreningar har utformat egna riktlinjer för barn- och ungdomsidrotten. Få av tränarna känner till policydokumentet Idrotten vill i någon större ut- sträckning. En majoritet menar dock att andemeningen i Idrotten vill till stor del är vägledande vid utformningen av idrott för unga. Det råder dock olika meningar om riktlinjerna. Skillnaden gällde om idrott för barn ska vara lekfull, om tävlingsresultat inte ska ges stort fokus, om barn ska få prova olika idrotter och om man ska ha tidiga satsningar och selektion för att barn och unga ska utvecklas. De tränare i studien som förordar tidiga satsningar är företrädesvis anställda i s.k. akademier. Forskarna menar att idrotten behöver bli uppmärk- sam på vad den ökande professionaliseringen inom barn- och ungdomsidrotten leder till när det gäller tillämpningen av riktlinjerna i Idrotten vill.207

Exempel från fallstudierna visar att i föreningarna varierar kännedomen om Idrotten vill eller motsvarande idédokument som har fastställts för den aktuella idrotten. Flera föreningar har egna idé- och måldokument samt en värdegrund som verksamheten ska baseras på. I några fall har värdegrund och policydo- kument tagits fram i samband med att det har funnits olika uppfattningar om hur verksamheten ska bedrivas. En elitförening i ishockey menar att nedflytt- ningen till en lägre hockeyserie bl.a. berodde på att en tydlig värdegrund, vi- sion och mål saknades.

När det gäller att genomföra barnrättsperspektivet i verksamheten finns det en samstämmig uppfattning i föreningarna att tränarens och ledarens inställ- ning och kunskap är det mest väsentliga. Det är viktigt att se varje barn och lyssna på dem. I en förening har man exempelvis börjat med utvecklingssamtal med ungdomarna. I en annan förening gör man en enkätundersökning för att ta reda på vad ungdomarna tycker. Ytterligare ett exempel är att man intervjuar ungdomar i samband med tävlingar för att fånga in förslag till förbättringar av tävlingsverksamheten. Inom idrotterna fotboll, ishockey och längdskidåkning är det vanligt att föräldrar är ledare, i synnerhet inom barnverksamheten. Det kan vara en nackdel, för om barnen slutar med träningen så slutar ofta föräl- dern som ledare. Inom ishockeyn är man ledare under i genomsnitt fem år. Det innebär att man inom ishockeyn kontinuerligt behöver utbilda nya ledare. Inom gymnastiken är det ofta ungdomar som har slutat med gymnastik som är ledare.

Det finns också flera exempel på att det finns ett behov av att anställa per- soner i föreningslivet som kan vara ett stöd för de ideella krafterna. Det gäller

206 RF, Idrottsledarna och barnkonventionen, Om idrottande barns rättigheter, 2011.

207 RF, FoU-rapport 2016:4, Redelius, Kempe-Bergman, Linghede, Gör idrotten som Idrotten vill? 2011.

100

7 BARNRÄTTSPERSPEKTIVETS TILLÄMPNING I IDROTTEN

2016/17:12

såväl att se till att det finns en bra kontinuitet i verksamheten som att genom- föra fastställda riktlinjer som verksamheten ska följa. Ett exempel på det sist- nämnda är Gymnastikförbundets arbete med att genomföra sin utvecklings- modell på föreningsnivån. Som tidigare framgått är gymnastiken den idrott som går emot strömmen genom att man har en kraftig medlemstillväxt. Sam- tidigt har man haft problem med en olämplig ledarkultur, vilket man nu försö- ker åtgärda genom tydliga riktlinjer m.m. som nu ska genomföras i all verk- samhet.

Några föreningar har också tagit upp frågan om föräldrarnas inställning till barnens idrottsutövning. En del föreningar har en policy för vad föräldrarna förväntas göra och inte göra. I flera föreningar betonas ledarens roll eftersom delaktighet och dialog med föräldrar är en del i ledarskapet.

Man diskuterar också inom vissa föreningar hur man ska utforma tävlingar för att undvika en tidig gradering som beror på när man började med idrotten. En skidförening har provat en ny tävlingsform i klasserna 9–10 år som innebär att det finns en prispall för dem som vill kämpa om segern, och man får chan- sen att stå på prispallen från plats 1 till 3. Placeringen blir delad fjärdeplats för övriga deltagare. Syftet är att motverka att nybörjare ska känna sig ”dåliga” och sluta träna och tävla. Enligt föreningen är det viktigt att informera såväl barnen som föräldrarna om hur tävlingen kommer att gå till. På så sätt försöker man skapa delaktighet och glädje för alla som vill tävla.

101

2016/17:12

8 Kränkningar av barn och ungdomar inom idrotten

Sammanfattande iakttagelser

–Resultat från forskning visar att idrottsorganisationer och idrottsledare inte alltid följer barnkonventionens principer. Överträdelser och kränkningar sker, tillfälligt eller rutinmässigt och både direkt och indirekt. Det behövs dock mer kunskap för att klargöra hur stort problemet är.

–RF har en policy mot sexuella övergrepp inom idrotten och utbildnings- material om denna. Föreningarna ska också ha regler och rutiner för att hantera kränkningar av barn och ungdomar. Ledarna är centrala för att upp- täcka om barn kränks.

–RF har regler om handlingar som är bestraffningsbara inom idrotten. Reg- lerna är bindande för alla SF, föreningar, enskilda medlemmar och Idrotts- aktiebolag. När det gäller de förseelser som bestraffning kan utdömas för dominerar handlingar som är kopplade till tävlingsverksamhet. Det är inte tydligt att en bestraffningsbar handling omfattar kränkningar.

–RF har en preskriptionstid för påföljd för en förseelse inom idrottsrörelsen som är två månader. Det innebär att ett ärende måste anmälas senast inom två månader från det att förseelsen begicks eller blev känd. Påföljd får inte i något fall dömas när fyra år förflutit från dagen för förseelsen.

–Det finns exempel på att SF i motioner till Riksidrottsmötet (RIM) 2017 uppmärksammar att idrottsrörelsen inte är befriad från händelser som står helt i strid med idrottens gemensamma värdegrund. Sexuella övergrepp och kränkningar av barns rättigheter är några exempel på sådana händelser som har uppdagats. Frågor som bl.a. rör kränkningar och oacceptabla be- teenden i fråga om värderingar är inte är tydligt reglerat inom idrottsrörel- sen.

–Det finns exempel från Gymnastikförbundet där man har bedrivit ett om- fattande arbete för att säkerställa att verksamheten bedrivs i enlighet med de visioner och mål som man har fastställt för verksamheten. Förbundet har också inrättat dels en juridisk nämnd som hanterar bestraffningsären- den, dels en gymnastikombudsman (GymO) som bl.a. tar emot anmäl- ningar från enskilda utövare. Arbetet inleddes mot bakgrund av att Svensk gymnastik hade betydande problem med en ledarkultur inom främst artist- isk gymnastik som bl.a. resulterade i osunda träningsmetoder och kränk- ningar av barn och ungdomar.

–Mellan 2014 och 2016 har GymO hanterat 12 ärenden varav 3 (dvs. 25 procent) hade preskriberats på grund av RF:s regler.

102

8 KRÄNKNINGAR AV BARN OCH UNGDOMAR INOM IDROTTEN

2016/17:12

8.1 Hur vanligt är kränkningar inom idrotten?

Som tidigare framgått har idrottsforskaren Karin Redelius analyserat barn- rättsperspektivet inom idrotten och redovisat detta i bl.a. en studie i en antologi med forskningsrapporter och utvärderingar. I studien finns också en redovis- ning av aktuell forskning om kränkningar inom idrotten.208

Inledningsvis redogör Redelius för två kanadensiska forskares omfattande studier om barns rättigheter i idrott där de har funnit att idrottsorganisationer och idrottsledare inte alltid följer barnkonventionens principer. De menar att överträdelser och kränkningar sker, tillfälligt eller rutinmässigt och både direkt och indirekt. Närmare hälften av de drygt 40 artiklar som ingår i konventionen och som har betydelse för idrotten händer det att man bryter mot. Frågan är då hur stort problemet är och i vilken utsträckning barn utsätts för kränkningar när de deltar i organiserad idrottsträning?

En slutsats som man lyfter fram i studien är att det behövs mer kunskap för att kunna besvara frågorna. I den internationella översikten uppskattas att 70 procent av barn som idrottar mår bra och påverkas positivt av sitt utövande. Runt 20 procent befinner sig dock i riskzonen för att utsättas för övergrepp eller kränkningar och ungefär 10 procent är offer för någon form av överträ- delse. De ungdomar som har tillfrågats ger i stort en positiv bild av idrottandet under sin uppväxt – fördelarna överväger nackdelarna – men samtidigt fram- kommer i undersökningen många obehagliga uppgifter. Om dessa siffror även gäller svenska förhållanden innebär det enligt Redelius att tusentals barn i varje åldersgrupp kan vara drabbade på ett eller annat sätt.

Av studien framgår bl.a. följande:

Olika former av psykiska kränkningar, som kanske har fått minst uppmärk- samhet i forskning och debatter, visade sig vara mest frekvent förekom- mande. En stor majoritet av ungdomarna hade erfarenhet av psykiska kränkningar. Vanligast var att bli kritiserad för hur man presterar. Ungefär hälften av de som svarade att de utsatts för psykiska kränkningar rappor- terade att de hade erfarenhet av att tränare skrek eller svor åt dem. Bland pojkar och mer elitinriktade utövare var den erfarenheten vanligare än bland andra. Problemet var dock inte alltid vad tränare sa eller gjorde, utan vad de inte sa eller gjorde, när lagkamrater eller andra jämnåriga betedde sig illa och utsatte dem för kränkande kommentarer eller mobbning. Trä- narna var med andra ord många gånger alltför passiva.209

BO redovisade i en rapport från 2008 att man regelbundet fick signaler från såväl barn och unga som föräldrar och anhöriga om att barns rättigheter inte fullt ut tillgodosågs inom barn- och ungdomsidrotten. I brev, e-post och tele- fonsamtal och genom mediers bevakning berättade barn och unga att man ut- sattes för mobbning, trakasserier, diskriminering och andra former av respekt- lös behandling. Alltför höga prestationskrav och förväntningar från vuxna var andra problem, liksom att barn stängdes ute och behandlades olika. BO såg

208Karin Redelius, Att utveckla idrott med ett barnrättsperspektiv i Idéer för idrottsutveck- ling, Sisu idrottsböcker, 2015.

209Ibid.

103

2016/17:12

8 KRÄNKNINGAR AV BARN OCH UNGDOMAR INOM IDROTTEN

 

också att barns och ungas eget inflytande över sitt idrottande ofta verkade vara

 

bristfälligt.210

 

En undersökning från 2013 som genomfördes av organisationen Friends i

 

samarbete med TNS Sifo visade att 96 procent av de unga ansåg att den egna

 

idrotten var ganska eller mycket rolig. Undersökningen baserades på intervjuer

 

med 1 100 barn i åldern 9–15 år som är aktiva i organiserad idrott.211

 

Ungefär en fjärdedel av barnen uppgav i undersökningen att de minst en

 

gång blivit kränkta av en lag- eller träningskamrat, framför allt i form av elaka

 

kommentarer i träningssammanhang.212 Skillnaderna var stora mellan lagidrott

 

och individuell idrott och mellan pojkar och flickor. Vanligast var kränkningar

 

inom lagidrott för pojkar där 40 procent upplevde att de har blivit kränkta av

 

en lagkamrat.

 

Generellt hade ungdomarna en positiv bild av sina tränare, men en av tio

 

uppgav att de blivit kränkta av en tränare. Vanliga upplevelser var att tränaren

 

hade skrikit och kränkt barnet när barnet hade gjort fel. Andra var att barnet

 

upplevde tränaren som osjyst när han eller hon blivit petad eller bänkad.

 

Det finns även en kunskapsöversikt från 2012 om sexuella övergrepp i re-

 

lationen mellan tränare och idrottsaktiv.213 I denna redovisas forskning som

 

kompletteras med resultat från en enkätstudie som genomfördes i samverkan

 

med SCB bland 25-åriga män och kvinnor i Sverige. Enkäten besvarades av

 

477 personer som samtliga var eller tidigare hade varit aktiva i föreningsidrot-

 

ten. Bland de idrottsaktiva uppgav 5 procent att de blivit utsatta för sexuella

 

övergrepp i föreningsidrotten. I studien konstaterar man att resultaten från

 

olika studier skiljer sig åt, vilket gör dem svåra att jämföra. Det råder dock

 

inget tvivel om att sexuella övergrepp förekommer i idrotten, även om det inte

 

förefaller vara oftare där än inom andra sociala sammanhang.

8.2 Regler och åtgärder för att motverka kränkningar

8.2.1 Lagen om registerkontroll och preskriptionstiden för brott

För att Sverige skulle uppfylla EU:s direktiv214 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi infördes en ny lag 2013 om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn.215 Denna lag innebär att en förening har möjlighet att be den som erbjuds en anställning, ett uppdrag eller en praktiktjänstgöring inom föreningens verk-

210 BO, Sverige äger, Barn och unga berättar om sitt land 2008.

211 TNS Sifo 2012, friends-brandmanualswede.netdna-ssl.com/wp-content/uplo- ads/2014/09/sifo-idrotten-lanseringsversion2.pdf hämtad 2016-12-20.

212 Svarsalternativ var: slagen, knuffad eller liknande, fått taskiga kommentarer på träning respektive match eller tävling, känt mig utfryst, fått taskiga blickar eller gester, fått taskiga kommentarer om mig på webben eller att man inte vill berätta vad som har hänt.

213 RF, Susanne Johansson, FoU-rapport 2012:5.

214 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU om bekämpande av sexuella över- grepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi antogs den 15 november 2011 och trädde i kraft den 17 december 2011.

215 Lag (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn.

104

8 KRÄNKNINGAR AV BARN OCH UNGDOMAR INOM IDROTTEN

2016/17:12

samhet om ett begränsat utdrag ur belastningsregistret, om arbetet innebär di- rekt och regelbunden kontakt med barn upp till 18 år. Lagen kompletterade de regler som fanns.

I samband med riksdagens beslut om den nya lagen förlängdes också pre- skriptionstiden för vissa sexbrott mot barn. Det gäller köp av sexuell handling av barn, försök till köp av sexuell handling av barn och sexuellt ofredande av barn. Preskriptionstiden ska börja den dag den som utsatts för brottet fyller 18 år.

När det gäller preskriptionstiderna för sexualbrott mot minderåriga varierar dessa beroende på vilket brott som avses. Huvudregeln är följande: våldtäkt mot barn: 10 år, grov våldtäkt mot barn: 15 år, sexuellt utnyttjande av barn: 10 år, sexuellt övergrepp mot barn: 5 år, grovt sexuellt övergrepp mot barn: 10 år. Reglerna i brottsbalken om preskription skiljer sig dock åt när det gäller sexu- albrott riktade mot barn.

8.2.2 Bestraffningsärenden inom idrottsrörelsen

RF har också regler om handlingar som är straffbara inom idrotten. Bestraff- ningsreglerna är bindande för alla SF, föreningar, enskilda medlemmar och Idrottsaktiebolag.216 När det gäller de förseelser som bestraffning kan utdömas för dominerar handlingar som är kopplade till tävlingsverksamhet (8 av 16 förseelser varav 2 också kan avse träning). Det saknas en tydlighet om att en bestraffningsbar handling kan omfatta kränkningar.

RF har också en preskriptionstid för samtliga förseelser som kan bli föremål för straff. Preskriptionstiden för påföljd för en förseelse inte får åläggas någon om den inte har anmälts för bestraffning senast inom två månader från det att förseelsen begicks eller blev känd. Påföljd får inte i något fall dömas när fyra år förflutit från dagen för förseelsen.217

Utöver dessa bindande regler behandlas frågan i RS anvisningar för barn- och ungdomsidrott från 2014.218

Av anvisningarna framgår att RF kommer att agera när man får information om en verksamhet som uppenbart strider mot anvisningarna. Man menar att det är omöjligt att bygga upp en stor kontrollverksamhet på grund av omfatt- ningen av verksamheten. Grundprincipen är enligt anvisningarna att försöka åstadkomma en utveckling av förbundens eller föreningarnas verksamhet ge- nom dialog med berört förbund eller förening och att också ge stöd till förbun- det eller föreningen genom t.ex. utbildning. Endast i sista hand blir ekono- miska sanktioner aktuella. Det framgår att statligt stöd enligt både idrottsstöds- förordningen och RF:s egna LOK-stödsregler inte ska ges till verksamheter som inte utgår från ett barnrättsperspektiv och som strider mot intentionerna i Idrotten vill. Av anvisningarna framgår vilka åtgärder som kommer att vidtas.

216RF:s stadgar i lydelse efter RF-stämman 2015.

21714 kap. 10 § RF:s stadgar i lydelse efter RF-stämman 2015

218Anvisningar för barn- och ungdomsidrott, beslutades av Riksidrottsstyrelsen 2014-05-23.

105

2016/17:12

8 KRÄNKNINGAR AV BARN OCH UNGDOMAR INOM IDROTTEN

1.Information till SF och DF (ansvarig för barn- och ungdomsidrott) som initierar en dialog med berörd IF eller SDF, enligt tidigare framtaget ar- betssätt kring hantering av ”känsliga ärenden”.

2.Dialogen identifierar problemet som

c)hanterbart av IF själva (individnivå)

d)att det krävs en åtgärdsplan hos IF för att komma till rätta med proble- met (system/struktur/kultur)

e)att det krävs en åtgärdsplan med stöd hos IF för att komma till rätta med problemet (Sisu Idrottsutbildarna ges uppdraget att tillsammans med berörda SF/SDF samt DF stötta IF att komma till rätta med problemet)

3.Om föreningen inte vidtar adekvata åtgärder så görs en mer omfattande utredning av fallet (SF/DF gemensamt).

4.Om utredningen visar att föreningen uppenbart och med avsikt har brutit mot anvisningarna och inte visar någon vilja till rättning kan antingen eko- nomiska sanktioner efter beslut av RS eller ekonomiska sanktioner och tävlingssanktioner efter beslut av SF/SDF.

5.Vid fall där SF uppenbart och eller avsiktligt bidragit till verksamhet som strider mot anvisningarna ska RF inleda en dialog med berört SF. Om för- bundet inte visar någon vilja till rättning bör det få konsekvenser för eko- nomiskt stöd.

RF har hanterat ett tiotal ärenden sedan anvisningarna infördes 2014. De flesta av dessa ärenden har hanterats av berört SDF. Inget fall på lokal nivå har re- sulterat i indragna bidrag eller andra former av ekonomiska sanktioner.

I ett fall har ett SF fått det offentliga stödet tillfälligt indraget. RF beslutade i december 2012 att frysa landslagsstödet till Gymnastikförbundet sedan en utvärdering visat på omfattande missförhållanden, i första hand inom grenen artistisk gymnastik. Detta var första och hittills enda gången som RF använt ekonomiska sanktioner mot en verksamhet som inte ansetts leva upp till id- rottsrörelsens värdegrund eller FN:s barnkonvention.219

8.2.3 RF:s arbete för att motverka kränkningar

RF har en policy mot sexuella övergrepp inom idrotten med vägledning. Poli- cyn syftar till att förstärka skyddet av barn och ungdomar mot sexuella över- grepp, utnyttjande och trakasserier inom idrotten. Den utgår från gällande lag- stiftning, barnkonventionen och ett barnrättsperspektiv. RS antog 2002 RF:s policy mot sexuella trakasserier inom idrotten (reviderad 2005). Av policyn framgår att svensk idrott inte accepterar någon form av sexuella trakasserier.

219Johan R Norberg, När kontraktet bryts i Spela vidare – en antologi om vad som får unga att fortsätta idrotta, CIF, 2013 och Jonas Stier, Blod, svett och tårar: ledarkulturen inom svensk landslagsgymnastik – belyst och problematiserad, Mälardalens högskola, 2012.

106

8 KRÄNKNINGAR AV BARN OCH UNGDOMAR INOM IDROTTEN

2016/17:12

Av policyn framgår att alla sexuella handlingar mot någon, inför någon el- ler som en person får någon annan att göra mot hans eller hennes vilja är sex- uella övergrepp.

Policyn inriktas särskilt på skyddet av barn och ungdomar upp till 18 år. Alla barn och ungdomar har rätt att idrotta och utvecklas i en trygg miljö och bemötas med respekt. Man uppger att alla idrottsföreningar med barn- och ungdomsverksamhet bör ta del av svensk idrotts gemensamma vision och vär- degrund och forma sin egen vision och värdegrund utifrån ett barnrättsper- spektiv. Idrottsföreningar ska erbjuda alla barn och ungdomar en kamratlig och trygg social miljö. Verksamheten bör organiseras så att sexuella övergrepp kan upptäckas tidigt. Att ta barns och ungdomars berättelser och signaler på allvar är en viktig utgångspunkt.

Av policyn framgår även att efter en skyndsam bedömning om vad som är bäst för barnet ska idrottsföreningen besluta om huruvida den utpekade bör ta timeout tills frågan är utagerad. Bedöms händelsen vara av brottslig karaktär ska en polisanmälan göras.

Policyn är uppdelad i flera delar. Den första delen innehåller vägledning om hur föreningen bör agera när det finns en uppgift om övergrepp. Den andra delen avser förebyggande arbete som indelas i olika steg. Den tredje delen rör fakta och uppgifter om sexuella övergrepp.

Enligt uppgifter vid en intervju inrättade RF tillsammans med Rädda Bar- nen en hjälptelefon med anledning av att övergreppen som Patrik Sjöberg ut- sattes för blev kända. Vuxna som behöver råd och stöd kunde ringa, och de som svarade var själva föräldrar och utbildade för att kunna stödja andra för- äldrar. Det var dock endast ett fåtal som ringde till hjälptelefonen och den marknadsförs inte längre till idrottsföräldrar.220 Hjälptelefonen finns fortfa- rande kvar i Rädda Barnens verksamhet.221

Det finns också ett utbildningsmaterial som RF och Sisu har tagit fram, Trygg idrott. Syftet är att barn och ungdomar ska kunna idrotta utan att riskera att kränkas på något vis.222

8.2.4 Exempel från fallstudierna

Av fallstudierna framgår att föreningarna ska ha regler och rutiner för att han- tera kränkningar av barn och ungdomar. I detta sammanhang är ledarna cen- trala för att upptäcka om barn kränks.

Gymnastikförbundet har som tidigare framgått genomfört ett omfattande arbete för att säkerställa att verksamheten bedrivs i enlighet med de fastställda riktlinjerna, detta sedan man haft betydande problem med en ledarkultur inom främst artistisk gymnastik som bl.a. resulterade i osunda träningsmetoder och kränkningar av barn och ungdomar.

220RF, intervju 2016-12-21.

221Rädda Barnen, e-brev 2017-02-14.

222www.rf.se/Tryggidrott hämtad 2017-02-20.

107

2016/17:12 8 KRÄNKNINGAR AV BARN OCH UNGDOMAR INOM IDROTTEN

Förbundets arbete har också innefattat att man 2014 inrättade dels en juri- disk nämnd på central nivå, dels en gymnastikombudsman (GymO). Den juri- diska nämnden är den enda instansen inom Gymnastikförbundet i bestraff- ningsärenden. Överklaganden av nämndens beslut sker till Riksidrottsnämn- den. Den juridiska nämnden hanterar ärenden bl.a. med utgångspunkt från kap. 14 om bestraffningsärenden i RF:s stadgar.

Den juridiska nämnden har från januari 2014 till maj 2016 behandlat tolv anmälningar. Av dessa händelser har tre preskriberats eftersom det hade gått mer än två månader sedan händelsen ägde rum. Detta innebär alltså att 25 pro- cent av ärendena inte har kunnat behandlas beroende på RF:s stadgar där pre- skriptionstiden är två månader efter att händelsen har inträffat.

GymO tar emot anmälningar från enskilda utövare och stöder föreningarna i arbetet med att hantera komplicerade frågor. GymO ska vara rådgivande till medlemmar, ledare och föreningar i frågor som gäller uppföljning och efter- levnad av uppförandekoden. Om föreningar, ledare, föräldrar eller utövare önskar stöd eller hjälp i frågor som är relaterade till uppförandekoden kan man vända sig till GymO. Vidare har GymO rätt att föra talan i bestraffningsären- den inför Gymnastikförbundets juridiska nämnd. GymO hanterar 30–40 ären- den per år. Förbundet hade även före inrättandet av GymO till uppgift att han- tera och stödja denna typ av föreningsärenden. Genom att man inrättade GymO synliggjorde man både vikten av dessa frågor och att det finns stöd för t.ex. enskilda medlemmar.

Det är framför allt föräldrar och föreningsledare som tar kontakt med GymO i olika frågor. I något enstaka fall har även gymnaster hört av sig. Frå- gorna har handlat om att föräldrar har upplevt att deras barn har blivit kränkt av gruppledaren genom brist på uppmärksamhet, inte fått byta grupp i likhet med kamrater, blivit tilltalad på olämpligt sätt eller att barnet har blivit utsatt för kränkningar. Ordförande i föreningar har också tagit kontakt när styrelsen fått kännedom om att kränkande bilder och text har spridits på sociala medier. Föreningar har också hört av sig och undrat hur förbundet ställer sig till ”bä- randet av slöja”, dels ur perspektivet ”allas lika värde och personlig integritet”, dels ur perspektivet ”säkerhet under gymnastik”. Föreningar har också undrat om man kan begära begränsat registerutdrag från belastningsregistret i sam- band med ledaruppdrag för verksamhet upp till 18 år.

När det gäller övriga fallstudier framgår att SSF längd har tagit fram en policy och handlingsplan mot sexuella trakasserier som fastställdes den 16 mars 2012. Syftet med policyn och handlingsplanen är att motverka och före- bygga trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier. SSF definierar vad som avses med trakasserier, ansvarsförhållanden och åtgärder för att man ska leva upp till policyn. Det finns också en vägledning för hur man ska agera när trakasserierna har ägt rum.

Vidare har SSF en jämställdhets- och mångfaldspolicy. Av denna framgår att man strävar efter en trygg och säker arbetsmiljö för såväl aktiva som per- sonal. Man accepterar inte någon form av mobbning, diskriminering, sexuella trakasserier, våld eller hot. Det är exempelvis förbjudet att genom tal, skrift,

108

8 KRÄNKNINGAR AV BARN OCH UNGDOMAR INOM IDROTTEN

2016/17:12

symboler eller beröring kränka någon. Policyn innehåller inga åtgärder/be- straffningar.

Förbundet uppger att ett sexuellt övergrepp skedde på ett alpint skidgym- nasium för några år sedan och att ungdomar blev dömda. I övrigt känner man inte till att det har förekommit övergrepp eller kränkningar.

När det gäller ishockey har enstaka fall av mobbning kommit fram. I ett aktuellt fall utredde hockeykonsulenten frågan. Både när det gäller ishockey och fotboll blir distrikten inblandade när det uppstår konflikter.

Med undantag för Gymnastikförbundet har det inte framkommit att något annat förbund har en instans dit barn eller föräldrar kan vända sig när det gäller kränkningar utöver föreningens styrelse eller distriktet.

8.2.5 Förslag till åtgärder för att förhindra kränkningar

I motioner till årets Riksidrottsmöte (RIM) har frågan om idrottens självstän- diga ställning och trovärdighet uppmärksammats. Friidrottsförbundet konsta- terar att inom svensk idrott, friidrotten inkluderad, är man inte befriad från händelser som står helt i strid med idrottens gemensamma värdegrund. Bi- dragsfusk, sexuella övergrepp och kränkningar av barns rättigheter är några exempel på sådana händelser som har uppdagats. En del utgör brott enligt brottsbalken eller mot RF:s nuvarande stadgar och kan därmed hanteras med stöd av dessa, men i andra fall handlar det främst om ett oacceptabelt beteende i fråga om värderingar som i dag inte är tydligt reglerat.

Friidrottsförbundet pekar på att idrottens värdegrund är en bra och viktig etisk plattform för svensk idrott, men man menar att det behövs fler verktyg för att tydliggöra vad som gäller kring etiska frågor. Därför föreslår man att svensk idrott i bred förankring tar fram och inför en etisk kod i likhet med vad flera internationella organisationer har gjort.

Brott mot den etiska koden ska kunna leda till bestraffning, av såväl indi- vider som föreningar, utifrån RF:s stadgar 14 kap. 2 §. För att det ska kunna ske behöver överträdelse av den etiska koden inkluderas bland de förseelser som kan leda till bestraffning.223

Även Gymnastikförbundet har motionerat till RIM 2017 om att svensk id- rott behöver ta fram en gemensam etisk plattform med en etisk kod. Motsva- rande Code of Ethics finns enligt förbundet i de flesta internationella förbund, ofta kopplade till en etisk kommitté, eller annat organ, som kan agera när dessa regler inte följs. Idrotten kan förstärka värdegrundsarbetet genom att ta fram en sådan etisk kod för hela idrotten. Detta är en omfattande process som bl.a. handlar om att synliggöra vad som menas med kränkande behandling och hur barnrättsperspektivet ska tillämpas. Förbundet ser det också som en naturlig del att ett jämställdhetsperspektiv ingår i koden. Gymnastikförbundet hänvisar bl.a. till sina erfarenheter och den nytta man har haft av värdegrunden och uppförandekoden som man har tagit fram.

223 www.svenskidrott.se/globalassets/svenskidrott-riksidrottsmotet/dokument/rf-stamman- 2017/motioner/friidrottsforbundet---etisk-kod.pdf?w=900&h=900 hämtad 2017-02-16.

109

2016/17:12

8 KRÄNKNINGAR AV BARN OCH UNGDOMAR INOM IDROTTEN

 

I likhet med Friidrottsförbundet betonar Gymnastikförbundet att den etiska

 

koden ska efterlevas och att det därmed ska vara möjligt att bestraffa överträ-

 

delser både ur ett individ- och föreningsperspektiv. Den nuvarande uppräk-

 

ningen av straffbara handlingar i RF:s stadgar nämner inte något om etiska

 

värderingar.

 

Gymnastikförbundet föreslår också att preskriptionstiden för överträdelser

 

bör ändras. Den nuvarande regeln innebär att om ett trettonårigt barn blir sex-

 

uellt trakasserat under en träning, måste anmälas ske inom två månader. Sär-

 

skilt barn kan ha svårt att göra en anmälan omedelbart mot bakgrund av den

 

kultur som kan råda i en träningsmiljö. Man hänvisar också till att preskrip-

 

tionstiden i den svenska brottsbalken har ändrats och att för vissa brott räknas

 

den från den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Gymnastikför-

 

bundet föreslår att idrottens egen preskriptionstid ändras från två månader till

 

två år. Även med en regel på två år är det viktigt att anmälan sker så snart som

 

möjligt, bl.a. för att man ska kunna stoppa ett oacceptabelt agerande och lättare

 

kunna bevisa vad som har hänt. Genom en sådan ändring har idrottens egna

 

bestraffningsorgan möjlighet att hantera överträdelser också efter två månader,

 

överträdelser som i annat fall måste hanteras genom anmälan till polis och

 

straffas endast när det är ett brott, vilket är en hög tröskel att ta sig över.

 

Slutligen förmedlar Gymnastikförbundet sina positiva erfarenheter av en

 

GymO som verkar rådgivande och stödjande inom värdegrundsområdet samt

 

har särskild rätt att föra talan i bestraffningsärenden. Man anser att denna

 

funktion också bör inrättas för hela idrotten. En idrottsombudsman skulle

 

kunna stödja det arbete som enskilda SF, SDF och DF utför. Frågor som t.ex.

 

agerande i sociala medier och ledarskapsfrågor har så stora likheter mellan de

 

olika idrotterna att en gemensam policy som följs av en idrottsombudsman

 

inom RF är önskvärd. Samtidigt menar man att en idrottsombudsman också

 

kan följa enskilda SF:s, SDF:s och DF:s arbete för att idrotten ska kunna leva

 

upp till det strategiska målet om att värdegrunden är vår styrka. En idrottsom-

 

budsman på RF-nivå ersätter inte Gymnastikförbundets GymO utan komplet-

 

terar denna.224

8.3 Frivilligorganisationernas stöd till idrotten

Vissa frivilligorganisationer, däribland Rädda Barnen och Friends, samarbetar med föreningsidrotten för att öka genomslaget för barnkonventionens bestäm- melser inom idrotten.

I en intervju med representanter för Rädda Barnen inom ramen för denna uppföljning framgår att organisationens engagemang när det gäller barns id- rottande tog fart 2009 då man fick många samtal från idrottande barn och ung- domar som upplevt t.ex. att endast de bästa klubbkamraterna fått vara med och spela matcher men även från unga som uppgav att de varit utsatta för sexuella

224 www.svenskidrott.se/globalassets/svenskidrott-riksidrottsmotet/dokument/rf-stamman- 2017/motioner/gymnastikforbundet---etisk-kod-idrottsombudsman-presk- tid.pdf?w=900&h=900 hämtad 2017-01-16.

110

8 KRÄNKNINGAR AV BARN OCH UNGDOMAR INOM IDROTTEN

2016/17:12

övergrepp i samband med sitt idrottande. Under senare år har också frågan om att barn inte har råd att delta i föreningsidrott blivit vanligare.

Rädda Barnens insatser på idrottsområdet har huvudsakligen formen av ut- bildningar av lokala idrottsföreningar. Utbildningsprojektet High Five initie- rades 2012 och omfattar ett utbildningsmaterial och en åtgärdstrappa som Rädda Barnen tagit fram. Idrottsföreningarna kan använda materialet för att förebygga incidenter och, om de ändå inträffar, åtgärda dem. Rädda Barnen framhåller att det är mycket viktigt att styrelsen i den förening som ska arbeta med modellen är engagerad, eftersom arbetet måste utföras systematiskt och behöver vara långsiktigt för att en beständig förbättring ska kunna uppnås. Rädda Barnens utbildningar genomförs vanligtvis i nära samarbete med Sisus distriktsorganisationer och med kommuner. Rädda Barnens insatser på idrotts- området omfattar alltså i första hand utbildningar på regional nivå och i lokala idrottsföreningar. Hittills har utbildningsinsatser genomförts i ett 30-tal kom- muner över hela landet.

Rädda Barnens samarbete med idrotten har ökat under det senaste året till följd av den europeiska migrationskrisen. Som framgått av avsnitt 4.8 har sta- ten anslagit medel till idrottsrörelsen som särskilt avser nyanlända barn och ungdomar. Samarbetet mellan Rädda Barnen och idrottsrörelsen handlar bl.a. om att Rädda Barnen förmedlar kontakter mellan idrottsföreningar och flyk- tingboenden och att lokalavdelningarna utbildar idrottsföreningar att möta ny- anlända och barn i kris.225

Även andra hjälporganisationer, bl.a. Röda Korset och Svenska kyrkan, har intensifierat sina kontakter med idrottsrörelsen till följd av migrationskrisen.

Den icke-vinstdrivande organisationen Friends, som arbetar för att stoppa mobbning genom kurser och olika former av stödjande insatser, erbjuder på idrottens område både kartläggningar av föreningar via webbenkäter och före- byggande/främjande utbildningar till både idrottsföreningar och föräldrar till idrottsaktiva barn.226

I november 2016 presenterade organisationen Barnens rätt i samhället (BRIS) ett samarbete med RF som bl.a. syftar till att stötta idrottsledare och idrottande barn. Projektet omfattar bl.a. insatser för barn som nyligen invand- rat (nyanlända), men mer generella insatser ingår också. En viktig fråga hand- lar om att förhindra och upptäcka sexuella övergrepp mot barn inom idrottsrö- relsen. Allmänna arvsfonden finansierar projektet med 4 miljoner kronor un- der de tre år som det kommer att pågå.227

Enligt Johan R Norberg, som inom sin forskning har berört frågan, är re- sultatet av idrottsrörelsens hittillsvarande samarbete med frivilligorganisa- tioner svårt att bedöma. Norberg hänvisar till att RF uppger att både Rädda Barnen och Friends har ändamålsenligt utbildningsmaterial, men att förbundet samtidigt menar att dessa organisationer inte förstår att reformer på idrottens område måste ta sin utgångspunkt i idrottens egen kärnlogik: att man enklast

225Rädda Barnen, intervju 2016-05-03 och e-brev 2017-02-14.

226Till skillnad från Rädda Barnens insatser är Friends aktiviteter avgiftsbelagda.

227www.bris.se/?pageID=29&id=3655 hämtad 2017-02-16.

111

2016/17:12 8 KRÄNKNINGAR AV BARN OCH UNGDOMAR INOM IDROTTEN

åstadkommer förändring om de enskilda föreningarna förstår att reformerna förbättrar eller åtminstone inte utmanar idrottens inneboende tävlings- och ut- vecklingsprinciper. De externa frivilligorganisationerna menar å sin sida att förändringsarbetet inom idrottsrörelsen går långsamt, framför allt på förbunds- nivå. Dessutom ser man just idrottens s.k. kärnlogik som orsaken till att ut- vecklingen inte framskrider fortare.

112

2016/17:12

9 Regeringens rapportering till riksdagen

Sammanfattande iakttagelser

–I budgetlagen (2011:203) står att regeringen i budgetpropositionen ska lämna en redovisning av de resultat som uppnåtts i verksamheten i förhål- lande till de mål som riksdagen har beslutat om.

–Riksrevisionen granskade 2004 statens stöd till idrottsrörelsen. Riksrevi- sionen menade att regeringens resultatbedömning inte gjorde det möjligt för riksdagen att bedöma om syftena med statsbidraget till idrotten upp- fylls. Riksrevisionen ansåg att regeringen borde förtydliga sin återrappor- tering av idrottsstödet så att det blir möjligt att kontinuerligt följa använd- ningen av samtliga statliga medel och bedöma i vilken mån syftena med statsbidraget uppfylls. Efter förslag från kulturutskottet beslutade riksda- gen 2005 om ett tillkännagivande som innebar att regeringen tydligare skulle redovisa för riksdagen bl.a. hur idrottsrörelsen utnyttjar de bidrag som staten varje år beviljar. Regeringen presenterade senare en proposition där man menade att riksdagens synpunkter hade tillgodosetts.

–I budgetpropositionerna under perioden 2012–2016 har regeringen varje år konstaterat att aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten har minskat. Regeringen hänvisar till det statistiska underlag som LOK- statistiken ger, vilket omfattar barn och ungdomar mellan 7 och 20 år. Re- geringen har inte gjort någon närmare analys av skälen till denna minsk- ning.

–Regeringen har rapporterat att LOK-stödet fördelas mellan könen så att ca 40 procent går till flickor och 60 procent till pojkar. Vidare har regeringen rapporterat att flickor med utländsk bakgrund är underrepresenterade i för- eningsidrotten. LOK-stöd tillfaller främst medelstora och socioekonomiskt välmående kommuner medan små kommuner på landsbygden och i gles- bygden får minst stöd.

–Regeringen har inte gjort någon rapportering till riksdagen kopplat till att stöd lämnas till verksamheter som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv.

–När det gäller regeringens bedömning av resultatet av stödet har regeringen förklarat att idrotten tar ett betydande ansvar för användningen och priori- teringen av det statliga stödet och att den statliga styrningen av stödet där- för har kunnat minska i omfattning. Regeringen har dock uppmärksammat frågan om att särskilda grupper behöver stöd, t.ex. att man bör få med barn och unga från socioekonomiskt svaga grupper som i dag är underrepresen- terade i föreningsidrotten.

113

2016/17:12

9 REGERINGENS RAPPORTERING TILL RIKSDAGEN

9.1 Utgångspunkter

Våren 2004 granskade Riksrevisionen statens stöd till idrottsrörelsen och folk- bildningen.228

För idrottsfrågorna genomfördes dels en ingående kartläggning av statens stöd till idrotten med tonvikt på perioden 2002–2004, dels en analys av RF:s myndighetsutövning i frågor om statens stöd till idrottsrörelsen. Den övergri- pande revisionsfrågan var om regeringens styrning, kontroll, uppföljning och återrapportering till riksdagen när det gäller statsbidragen till idrottsrörelsen och folkbildningen fungerade väl.

När det gällde idrottsstödet ansåg Riksrevisionen bl.a. att regeringens rap- portering i budgetpropositionen om stödet till idrotten saknade såväl informa- tion om flera återrapporteringskrav som jämförbar statistik för de återrappor- teringskrav som presenterades. Somexempel påpekade man att regeringen inte redovisade hur bidraget fördelades mellan bredd- och elitverksamhet eller den könsmässiga fördelningen på idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet över tid. Riksrevisionens slutsats blev därmed att regeringens resultatbedöm- ning inte gjorde det möjligt för riksdagen att bedöma om syftena med statsbi- draget till idrotten uppfylls. Riksrevisionen ansåg följaktligen att regeringen borde förtydliga sin återrapportering av idrottsstödet så att det blir möjligt att kontinuerligt följa användningen av samtliga statliga medel och bedöma i vil- ken mån syftena med statsbidraget uppfylls.

Med anledning av rapporten lämnade Riksrevisionens styrelse en framställ- ning om statens stöd till idrottsrörelsen och folkbildningen till riksdagen. Efter förslag från kulturutskottet beslutade riksdagen om ett tillkännagivande som innebar att regeringen tydligare skulle redovisa för riksdagen bl.a. hur idrotts- rörelsen utnyttjar de bidrag som staten varje år beviljar.229

I den tidigare nämna idrottspolitiska propositionen 2009 redovisade rege- ringen till riksdagen att man ansåg att tillkännagivandet var slutbehandlat ef- tersom man i denna redovisade vilka åtgärder man skulle vidta för att förbättra uppföljningen, utvärderingen och återrapporteringen till riksdagen.230

9.2 Regeringens rapportering

I budgetlagen (2011:203) anges att regeringen i budgetpropositionen ska lämna en redovisning av de resultat som uppnåtts i verksamheten i förhållande till de mål som riksdagen har beslutat om.231 Regeringens rapportering om sta- tens stöd till idrottsrörelsen redovisas i resultatredovisningen i budgetpropo- sitionen för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Reger- ingen har i flera redovisningar pekat på att CIF sedan 2010 har regeringens uppdrag att genomföra en regelbunden och långsiktig uppföljning av statens

228Riksrevisionen, Offentlig förvaltning i privat regi – statsbidrag till idrottsrörelsen och folkbildningen, RIR 2004:15.

229Framst. 2004/05:RRS7, bet. 2004/05:KrU6, rskr. 2004/05:196.

230Prop. 2008/09:126.

23110 kap. 3 § budgetlagen (2011:203).

114

9 REGERINGENS RAPPORTERING TILL RIKSDAGEN

2016/17:12

stöd till idrotten. De resultat CIF redovisar ger enligt regeringen förbättrade möjligheter att bedöma om syftena med statsbidraget uppfyllts. Regeringen baserar i stor utsträckning redovisningen till riksdagen på underlag som CIF har tagit fram. Därutöver redovisas uppgifter från RF.

Av regeringens redovisning i budgetpropositionerna för åren 2012–2017 finns ett antal frågor när det gäller barn- och ungdomsidrotten som har åter- kommit.232 I det följande redovisas dessa frågor.

9.2.1 Minskad aktivitetsnivå

I budgetpropositionerna under perioden 2012–2016 har regeringen varje år konstaterat att aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten har minskat. Regeringen hänvisar till det statistiska underlag som LOK-statistiken ger, vil- ket omfattar barn och ungdomar mellan 7 och 20 år.233 Från och med 2014 omfattar LOK-stödet åldern 7–25 år och ledare i åldern 13–25 år. Regeringens redovisning för budgetåret 2017 avser statistik från 2014. Nedan framgår re- geringens rapportering till riksdagen under de senaste åren.

I budgetpropositionen för 2014 anges följande:

Aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten har minskat under senare år. Denna tendens baseras på en minskning i det statliga lokala aktivitets- stödet (LOK-stödet) till idrotten.

Under åren 2008–2011 sjönk antalet LOK stödberättigade deltagartill- fällen med 6,7 procent och antalet bidragsberättigade sammankomster med 8,3 procent. Under samma period minskade andelen unga i åldern 7–20 år med endast 2,6 procent. Detta indikerar att den faktiska aktivitetsnivån i den organiserade barn och ungdomsidrotten minskat sedan 2008 i en om- fattning som inte kan förklaras med hänvisning till variationer i ungdoms- populationen.

En närmare granskning av LOK-stödsstatistiken visar dessutom att ned- gången är störst bland äldre ungdomar (13–20 år) och hos flickor.234

Detta förhållande uppmärksammandes även året därpå i budgetpropositionen för 2015.

Under en följd av år har antalet redovisade LOK-stödsberättigade deltagar- tillfällen minskat vilket inte kan förklaras av minskade barnkullar. Sedan 2010 går det att urskilja en viss utplaningstendens såtillvida att antalet del- tagartillfällen har förblivit relativt oförändrat, trots att barnkullarna har fortsatt att krympa. Enligt 2012 års LOK-statistik beviljades idrottsför- eningar aktivitetsbidrag för knappt 53 miljoner deltagartillfällen, vilket är en nedgång jämfört med 2004. I fråga om sammankomster har det skett en motsvarande minskning med drygt 15 procent från 2004 till 2012.235

I budgetpropositionen för 2016 återkommer regeringen till riksdagen med ex- akt samma formulering om att enligt LOK-stödsstatistiken minskar barn- och ungdomsidrotten. Däremot redovisas 2013 års LOK-statistik, och man uppger

232Budgetpropositionerna för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid för respektive år 2012–2017.

233Ibid.

234Prop. 2013/14:1 utg.omr. 17.

235Prop. 2014/15:1 utg.omr. 17.

115

2016/17:12

9 REGERINGENS RAPPORTERING TILL RIKSDAGEN

 

att idrottsföreningar beviljades aktivitetsbidrag för 52,3 miljoner deltagartill-

 

fällen, vilket är en nedgång jämfört med 2004. I fråga om sammankomster har

 

det skett en motsvarande minskning med drygt 15 procent från 2004 till 2013.

 

Minskningen i antalet deltagartillfällen inom idrottsrörelsen de senaste åren

 

sker från höga nivåer.236

 

Av den senaste budgetpropositionen för 2017 framgår att deltagarantalet i

 

åldern 7–20 var i stort sett oförändrat 2014 i förhållande till 2013. År 2014 var

 

första året då alla ungdomar i åldersgruppen 21–25 som idrottade i föreningar

 

var bidragsberättigade, vilket ledde till en ökning med 4,5 miljoner deltagar-

 

tillfällen.237

 

Regeringen har inte gjort någon närmare analys av skälen till denna minsk-

 

ning, men det finns några exempel på regeringens syn på vad minskningen kan

 

bero på. I budgetpropositionen för 2015 menar regeringen att en av anledning-

 

arna till att deltagandet inom föreningsidrotten över tid minskar bland ungdo-

 

mar kan vara att utbudet och deltagandet i icke-föreningsdrivna motionsakti-

 

viteter ökar. Regeringen hänvisar till RF:s mätningar som visar att de tio mest

 

populära motions- och idrottsaktiviteterna för barn och ungdomar 2013 var

 

löpning, promenad/power walk, fotboll, styrketräning, cykling/mountainbike,

 

simning, gruppträning/aerobics, dans, skidor/snowboard och innebandy. En

 

stor del av dessa motionsaktiviteter bedrivs enskilt eller i andra former än för-

 

eningsform. Detta kan bero på att föreningsidrotten inte alltid erbjuder verk-

 

samhet på en nivå som passar ungdomsgruppens förändrade ambitioner och

 

livssituation.

 

Regeringen noterade även att kostnaderna för att delta i barn- och ungdoms-

 

idrotten har ökat, bl.a. genom extra avgifter för exempelvis cuper och tränings-

 

läger. Det kan även vara så att föreningarnas krav på det idrottsliga engage-

 

manget hos den enskilda deltagaren har ökat.

 

Ur ett folkhälsoperspektiv är det enligt regeringen positivt att människor

 

motionerar, oavsett form. Föreningsidrotten har dock andra mervärden, såsom

 

demokratisk delaktighet, social gemenskap och idealitet, vilket färre får ta del

 

av om deltagandet inom föreningsidrotten minskar.238

 

Även i resultatredovisningen för 2016 hänvisar regeringen till att avgifterna

 

för att delta har ökat, vilket enligt regeringen kan vara en orsak till att det fort-

 

farande finns grupper som i mindre utsträckning deltar i idrotten.239

9.2.2 Fördelning av stödet

När det gäller könsfördelningen i det statliga LOK-stödet finns uppgifter i re- geringens resultatredovisning i några budgetpropositioner, bl.a. för 2013. Där framgår att det statliga LOK-stödet hade fördelats så att ungefär 40 procent gick till flickor och 60 procent till pojkar 2010.240

236 Prop. 2015/16:1 utg.omr. 17.

237 Prop. 2016/17:1 utg.omr. 17.

238 Prop. 2014/15:1 utg.omr. 17.

239 Prop. 2015/16:1 utg. omr. 17.

240 Prop. 2012/13:1 utg.omr. 17.

116

9 REGERINGENS RAPPORTERING TILL RIKSDAGEN

2016/17:12

I budgetpropositionen för 2015 uppges att när det gäller antalet deltagartill- fällen 2012 svarade flickor för 39 procent och pojkar för 61 procent.

Statistiken indikerar att pojkar redan i unga år är mer aktiva inom idrotts- rörelsen än flickor och att skillnaderna därefter tilltar under ungdomsperioden. Detta betyder enligt regeringen inte nödvändigtvis att det är fler pojkar än flickor som idrottar inom idrottsrörelsen, utan det kan bero på att pojkar är aktiva fler gånger per vecka än flickor.

I budgetpropositionen för 2017 redovisar regeringen att när det gäller anta- let deltagartillfällen svarade flickor för 38 procent och pojkar för 62 procent 2014. Motsvarande fördelning 2013 var 39 procent för flickor och 61 procent för pojkar. Förändringen härleddes till att bland antalet deltagartillfällen i ål- dersgruppen 21–25 år var andelen kvinnor 32 procent och andelen män 68 procent. Som framgått ovan höjdes gränsen för LOK-stöd till 25 år fr.o.m. 2014.241

I några budgetpropositioner kommenterar regeringen könsfördelningen inom den särskilda satsningen Idrottslyftet. Man nämner att när Idrottslyftet startade 2007 var könsfördelningen jämnare bland de barn och ungdomar som deltog i Idrottslyftets aktiviteter än vid mätningen 2011/2012.242 Regeringen uppger dock inte hur den exakta könsfördelningen var vid dessa tidpunkter. I en senare budgetproposition preciserar regeringen könsfördelningen inom Id- rottslyftet. År 2007 var det 51 procent flickor och 49 procent pojkar som deltog i Idrottslyftets aktiviteter. År 2013 var motsvarande fördelning 45 procent–55 procent.243

Den könsmässiga fördelningen mellan olika idrotter och förbund uppmärk- sammas i budgetpropositionen för 2015. Den visar att ridsport, konståkning och gymnastik är tre idrotter där andelen kvinnliga medlemmar uppgår till mellan 77 och 90 procent. Andelen manliga medlemmar är däremot störst i idrotter som ishockey, amerikansk fotboll och flygsport, där mer än 90 procent är män. Denna könsfördelning mellan idrotterna har varit tämligen konstant under senare år.244

Regeringen berör också frågan om etnicitet och kulturell mångfald i sin analys samt sina slutsatser i budgetpropositionen för 2014. Statistiken visar att flickor med utländsk bakgrund är förhållandevis svagt representerade i för- eningsidrotten. Sammantaget är människors tillgång till och förutsättningar för idrott och fysisk aktivitet ojämnt fördelade i samhället. Syftet med stödet i dessa delar har enligt regeringen inte uppnåtts fullt ut.245

Vidare har regeringen rapporterat att medelstora och socioekonomiskt väl- mående kommuner fick mest LOK-stöd. Minst stöd fick små kommuner hu- vudsakligen belägna i landsbygd eller glesbygd, enligt beräkningar av stödet

241Prop. 2016/17:1 utg.omr. 17.

242Prop. 2014/15:1 utg.omr. 17.

243Prop. 2015/16:1 utg.omr. 17.

244Prop. 2014/15:1 utg.omr. 17.

245Prop. 2013/14:1 utg.omr. 17.

117

2016/17:12

9 REGERINGENS RAPPORTERING TILL RIKSDAGEN

 

2013, där föreningarnas LOK-stöd ställdes i relation till befolkningen i berörd

 

ålder i respektive kommun.246

9.2.3 Barnrättsperspektivet

Som tidigare framgått ska stöd till barn och ungdomar lämnas till verksam- heter som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv. I regeringens rapportering till riksdagen har inte regeringen gjort någon redovisning som visar på att stödet också lämnas till verksamheter som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv.

9.3 Regeringens bedömning av resultaten av statens stöd

Regeringen har redovisat för riksdagen att aktivitetsnivån inom barn- och ung- domsidrotten har minskat. Regeringen har dock inte redovisat att man har för avsikt att ställa några krav på RF för att RF i sin tur ska komma till rätta med den minskade aktivitetsnivån. När det gäller ansvarsfördelningen mellan sta- ten och idrottsrörelsen har regeringen i stället uttryckt sitt förtroende för att RF och dess medlemsförbund tar ansvar för att de mål som staten har fastställt för bidragen till idrottsrörelsen uppfylls. I flera budgetpropositioner har reger- ingen uttryckt detta på följande sätt:

Idrotten tar ett betydande ansvar för användningen och prioriteringen av det statliga stödet, varför den statliga styrningen av stödet till idrotten har kunnat minska i omfattning.247

I budgetpropositionen för 2013 uppmärksammade regeringen att

de medel som ställts till förfogande för idrottens barn- och ungdomsverk- samhet i form av lokalt aktivitetsstöd och den särskilda satsningen Idrotts- lyftet har gett idrottsrörelsen förbättrade möjligheter att utvecklas och även nå nya grupper av flickor och pojkar, unga kvinnor och män. Genom de ökade resurser som under flera år tillförts idrottsrörelsen har stödet även kunnat ökas såväl för idrottens centrala organisationer som för elitsatsande idrottsutövare. Idrottsrörelsen har getts stor frihet att under eget ansvar dis- ponera statens stöd. Trots detta visar CIF:s kartläggning att aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten har minskat under senare år.248

Regeringen uppgav att man följde dessa frågor och att man skulle föra en dia- log med RF om vad förbundet skulle göra med anledning av denna utveckling. Regeringen har dock inte återkommit till riksdagen med en rapportering om resultatet av denna dialog.

Däremot har regeringen återkommit i frågan om att särskilda grupper be- höver stöd.

246Prop. 2015/16:1 utg.omr. 17.

247Prop. 2012/13:1 utg.omr. 17, s. 24. (Regeringen hade även året innan gjort ett identiskt ställningstagande, se prop. 2011/12:1 utg.omr. 17, s. 24)

248Prop. 2012/13:1 utg.omr. 17.

118

9 REGERINGENS RAPPORTERING TILL RIKSDAGEN

2016/17:12

Regeringen anser att det är av särskild vikt att stärka barnrättsperspektivet inom idrotten och att attrahera barn och unga från socioekonomiska grup- per som i dag är underrepresenterade inom föreningsidrotten. Det är viktigt att alla unga får samma möjligheter att delta och vara en del av idrottsrö- relsen. Idrotten ska vara till för alla, oavsett bakgrund, ambitionsnivåer och förutsättningar. En del i detta är att stärka arbetet med hbtq-frågor. Mot bakgrund av att flickor med utländsk bakgrund deltar i mindre omfattning i idrottsverksamheten än andra anser regeringen att särskilda insatser bör riktas mot denna grupp. Att engagera fler unga med utländsk bakgrund både som aktiva och ledare kan komma att ställa krav på idrottsrörelsen att finna nya sätt och metoder för att organisera och rekrytera.

Regeringen strävar efter att fler barn och ungdomar ges möjlighet att delta i idrottsföreningarnas verksamhet. Regeringen föreslår därför att stö- det till idrotten ökar med 133 miljoner kronor 2016 och beräknar att stödet därefter succesivt ökar till 163 miljoner kronor per år fr.o.m. 2018. Detta tillskott är utöver den tidigare aviserade satsningen på 64 miljoner kronor. Sammantaget beräknas därmed stödet till idrotten öka med 227 miljoner kronor per år fr.o.m. 2018. Svensk idrott ges därigenom förutsättningar att främja en utveckling där avgifter och övriga kostnader inom barn- och ungdomsidrotten kan hållas på en låg nivå samt bidra till en bättre etable- ring av nyanlända.249

Över tid har regeringen redovisat att Idrottslyftet är en särskilt satsning som genomförs och de medel som har avsatts för ändamålet.

Regeringen har inte närmare redovisat några resultat av satsningen i resul- tatredovisningen till riksdagen. Exempel på omfattningen av satsningen redo- visas i budgetpropositionen för 2014 där det framkom att

Totalt sett, på föreningsnivå, har ungefär 12 000 föreningar genomfört drygt 27 000 projekt med nästan 1 300 000 deltagare. Av deltagarna var 46 procent flickor och 54 procent pojkar.250

Det framgår dock inte tydligt vilken period som avses. Ofta redovisas hur många förbund (SF) som har deltagit och vilka områden som satsningen har omfattat.

I budgetpropositionen för 2016 skriver regeringen att den utvärdering av Idrottslyftet som initierats av RF visar att satsningen bidrar med värden till barn- och ungdomsidrotten. Samtidigt konstaterar man att Idrottslyftets av- tryck är begränsat. Regeringen redovisar iakttagelser som görs:

•En betydande del av beviljade projektmedel går till rekryteringsaktiviteter trots att rekrytering inte tillhör idrottens stora utmaningar.

•Tilldelningen av medel skuggar i stor utsträckning det lokala aktivitetsstö- det (LOK-stödet) och är inte ett resultat av strategiska beslut kopplat till behov eller potential.

•Samverkan mellan SDF, SISU och SF är begränsad och utgör inte det sam- lade stöd som krävs för att programmet ska fungera som tänkt.

Därutöver gör inte regeringen någon analys eller redovisar resultat som har uppnåtts med de statliga medlen.251

249Prop. 2015/16:1 utg.omr. 17.

250Prop. 2013/14:1 utg.omr. 17.

251Prop. 2015/16:1 utg.omr. 17.

119

2016/17:12 9 REGERINGENS RAPPORTERING TILL RIKSDAGEN

Riksrevisionen konstaterade i sin granskning av idrottsstödet 2004 att det bl.a. saknades en uppföljning och återrapportering till riksdagen av hur bidra- get till idrotten fördelades bl.a. mellan bredd och elit. En sådan uppföljning saknas alltjämt.

I en intervju med Socialdepartementet framkom att regeringen redovisar inriktningen på idrottspolititiken i regleringsbrevet, där beslut om riktlinjer in- går, i budgetpropositionen och i samband med de fördjupade uppföljningsupp- dragen som årligen ges till CIF.252

252 Socialdepartementet intervju 2016-03-07.

120

2016/17:12

10 Uppföljnings- och utvärderingsgruppens bedömningar

Uppföljnings- och utvärderingsgruppens bedömningar i korthet

–Regeringens rapportering till riksdagen behöver bli bättre. Staten har över- låtit myndighetsutövningen att fördela statsbidrag till RF och Sisu som ska fördela de statliga bidragen i enlighet med vad regeringen bestämmer. Dock har varken den nuvarande regeringen eller tidigare regeringar säker- ställt att bidragen har fördelats med utgångspunkt från de mål och syften som är fastställda för bidragsgivningen så att det är möjligt att följa an- vändningen av de statliga bidragen och bedöma i vilken mån syftena med statsbidraget uppfylls. Riksrevisionen uppmärksammade detta i en gransk- ning 2004. Riksdagen beslutade efter förslag från kulturutskottet om ett tillkännagivande om att regeringen tydligare skulle redovisa för riksdagen bl.a. hur idrottsrörelsen utnyttjar de bidrag som staten varje år beviljar. De brister som låg till grund för riksdagens tillkännagivande 2005 kvarstår i stor utsträckning 2017.

–Det behövs en översyn av statens stöd till idrottsrörelsen. Å ena sidan syf- tar statens idrottspolitik till att stödja en fri och självständig idrottsrörelse. Å andra sidan är statsbidragets syfte bl.a. att stödja verksamheter som bi- drar till att utveckla barns och ungdomars intresse för motion och idrott. Staten ger över 2 miljarder kronor i bidrag till idrottsrörelsen 2017. Akti- vitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten har dock minskat. Det är färre flickor än pojkar som får del av de statliga bidragen. Aktivitetsnivån är lägre hos resurssvaga grupper och barn med funktionsnedsättning. Flickor med utländsk bakgrund idrottar i betydligt mindre utsträckning än pojkar med utländsk bakgrund. Det saknas en systematisk uppföljning av barn- rättsperspektivet. Resultaten har inte förbättrats trots att anslagen har ökat. Statsbidragets funktion som styrmedel behöver därför utvecklas.

–Såväl statens styrning av stödet till idrottsrörelsen som anslagsposternas utformning och villkoren för statsbidraget behöver ses över. Även om id- rotten är fri och självständig är inte staten förhindrad att ställa villkor för de statliga medlens användning. Staten ska vidare följa upp resultatet och vidta åtgärder när villkoren inte uppfylls. Staten behöver se till att endast barn- och ungdomsidrott som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv får bidrag. Inom ramen för stödet till barn- och ungdomsidrotten behöver bl.a. föl- jande områden uppmärksammas: socioekonomiska förhållanden, jämlik- het, jämställdhet och möjligheterna för barn och ungdomar med funktions- nedsättning att ingå i den idrottsliga gemenskapen. Vidare behöver frågan om att motverka och hanterar kränkningar behandlas.

121

2016/17:12

10 UPPFÖLJNINGS- OCH UTVÄRDERINGSGRUPPENS BEDÖMNINGAR

 

– Det är vidare oklart i vilken omfattning kränkningar av barn och ungdomar

 

 

 

 

sker inom idrotten. RF:s bestraffningsregler som gäller för idrottsrörelsen

 

 

har brister. Det finns t.ex. en preskriptionstid för anmälningar som kan bli

 

 

föremål för bestraffning. Denna är endast två månader. Det innebär att en

 

 

anmälan måste göras senast inom två månader från det att förseelsen be-

 

 

gicks eller blev känd. Reglerna är bindande för alla SF, föreningar, en-

 

 

skilda medlemmar och idrottsaktiebolag. Det är väsentligt att det finns ru-

 

 

tiner och en tydlig hanteringsordning som främjar att kränkningar och

 

 

övergrepp uppdagas och åtgärdas oavsett när händelsen har inträffat.

 

10.1 Utgångspunkter

Utskotten har till uppgift att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut. Av reger- ingsformen framgår att ”varje utskott följer upp och utvärderar riksdagsbeslut inom utskottets ämnesområde”. Kulturutskottet (KrU) har mot denna bak- grund följt upp den statliga idrottspolitiken med inriktning på barn och unga. Uppföljningen har genomförts av KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp. Gruppen vill också nämna att riksdagen efter förslag från ett enigt kulturut- skott den 22 mars 2017 beslutade om ett tillkännagivande som innebär att re- geringen bör ta initiativ till en dialog med idrottsrörelsen för att fler barn och unga med funktionsnedsättning ska nås och inkluderas i idrottsverksam- heten.253 Riksdagens beslut visar enligt gruppen på den vikt alla riksdagspar- tier fäster vid att alla barn och unga ska kunna vara en del av den idrottsliga gemenskapen.

Inledningsvis vill KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp framhålla att idrotten är en betydelsefull arena för ett stort antal barn och ungdomar i Sve- rige. Regelbunden fysisk aktivitet har många positiva effekter, t.ex. förbättrad koncentrationsförmåga, ökad inlärningsförmåga, ökad muskelstyrka, bättre kondition och mindre risk för belastningsskador. Tidiga positiva upplevelser av motion och idrott har vidare stor betydelse för individens benägenhet att vara fysiskt aktiv senare i livet. Därför påverkar barns och ungdomars idrotts- vanor inte bara deras hälsotillstånd momentant utan även deras framtida hälsa. När idrotten fungerar som bäst bidrar den också till att barns lika värde stärks och utvecklas. I detta sammanhang vill gruppen lyfta fram idrottsrörelsens be- tydelse genom bl.a. det ideella arbetet som utförs framför allt i föreningarna och som gör det möjligt för barn och ungdomar runt om i landet att idrotta. Gruppen vill därför understryka att idrottsrörelsen bedriver ett betydelsefullt arbete, inte minst genom alla ideellt arbetande idrottsledare. I denna uppfölj- ning uppmärksammas dock framför allt den utvecklingspotential som finns när det gäller statsbidragets funktion som styrmedel för att säkerställa att använd- ningen av medlen ligger i linje med de mål och syften som har fastställts för bidragsgivningen.

253 Bet. 2016/17:KrU4.

122

10 UPPFÖLJNINGS- OCH UTVÄRDERINGSGRUPPENS BEDÖMNINGAR

2016/17:12

Riksdagen beslutade våren 2009 om de nuvarande målen och inriktningen för den statliga idrottspolitiken. Idrottspolitiken ska sträva efter att uppmuntra och ge möjligheter till barns, ungdomars och vuxnas motion och idrott i syfte att främja en god folkhälsa. Utgångspunkten är att folkhälsa i sig är en viktig del av det svenska välfärdssamhället. Det ligger i hela samhällets intresse att främja människors möjlighet att utöva idrott och motion utifrån sina egna in- tressen och förutsättningar. Det är särskilt angeläget att tidigt ge barn och ung- domar goda motionsvanor för framtiden. Staten ska därför aktivt stödja en fri och självständig idrottsrörelse byggd på ideellt engagemang, som bedriver en bred verksamhet, som värnar om god etik, som ger lika förutsättningar för flickor och pojkar, kvinnor och män, som arbetar aktivt för integration samt värnar om demokratisk utveckling och delaktighet. Stöd till barn- och ung- domsidrott ska lämnas till verksamheter som bedrivs ur ett barnrättsperspek- tiv.

Den statliga idrottspolitiken innebär att staten anger de mål och syften som man har med sin bidragsgivning. Idrotten lägger själv fast målen för sin verk- samhet, men man ska fördela de statliga bidragen i enlighet med vad riksdagen har beslutat och vad regeringen bestämmer.

Statsmakterna har överlåtit ansvaret att fördela statens bidrag till idrotten till idrottsrörelsen, genom Riksidrottsförbundet (RF) och Studieförbundet Sisu Idrottsutbildarna. Lagstödet för detta finns i dels lagen (1995:361) om över- lämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges Riksidrottsförbund, dels lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbildningsde- partementets verksamhetsområde.

Detta förhållande har kommenterats av bl.a. Riksrevisionen i en granskning från 2004. Revisionen pekade på att det faktum att regeringen har delegerat uppgiften att fördela bidrag till en ideell förening innebär att ett privaträttsligt subjekt ges ansvar för en uppgift som vanligen sköts av myndigheter som lyder under regeringen. RF är en i förhållande till regeringen och staten fri och själv- ständig organisation, vilket innebär att regeringens möjlighet att styra hur de statliga medlen fördelas begränsas. Även forskare har lyft fram de styrnings- problem som finns eftersom det finns en motsättning mellan statens behov av att styra offentliga medel och idrottsrörelsens intresse av självbestämmande.

Enligt KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp kan inte staten frånhända sig ansvaret för hur de statliga bidragen till idrottsrörelsen används eftersom regeringen har ansvar för en effektiv användning av de statliga medlen. Det är därför viktigt att följa upp att de statliga medlen till idrotten fördelas enligt de syften som anges med statsbidraget.

10.2 Statens bidrag till idrotten

Staten ger 2017 över 2 miljarder kronor i bidrag till idrotten. Anslagen har ökat kraftigt över tid.

Den statliga bidragsgivningen till idrotten grundas på bl.a. förordningen (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet (idrottsstödsförordningen).

123

2016/17:12 10 UPPFÖLJNINGS- OCH UTVÄRDERINGSGRUPPENS BEDÖMNINGAR

Dessutom fördelar Sisu statsbidrag till idrottens studie-, bildnings- och utbild- ningsverksamhet, vilket baseras på förordningen (2015:218) om statsbidrag till folkbildningen.

Det är dock svårt att få en samlad bild av dessa bidrag. Statens bidrag till idrottsrörelsen fördelas i första hand via två anslag, nämligen anslag 13:1 Stöd till idrotten och anslag 14:1 Bidrag till folkbildningen, som båda disponeras av Kammarkollegiet och som utbetalas efter rekvisition till RF respektive Sisu. Det är två departement som är ansvariga för anslagen och därmed reglerings- breven och beslut om anslagsvillkor, dels Socialdepartementet för RF, dels Utbildningsdepartementet för Sisu.

Därutöver finns exempel på ytterligare bidrag. Idrottsföreningar har kunnat söka medel för läsfrämjande insatser för idrottande flickor och pojkar i sam- verkan med region-, läns- och folkbibliotek. Dessa medel fördelades av Sta- tens kulturråd.

Inom anslaget 13:1 anslagspost 9 fördelas bl.a. bidrag till lokal barn- och ungdomsverksamhet och verksamhet av gemensam natur inom idrottsrörelsen. Totalt uppgår denna anslagspost till drygt 1,2 miljarder kronor. Regeringen har inte närmare preciserat villkoren för denna anslagspost när det gäller t.ex. fördelningen till barn- och ungdomsidrott och annan verksamhet.

Huvuddelen av de statliga anslagen fördelas inom anslaget 13:1. Det saknas därmed en särskild anslagspost för barn- och ungdomsidrott. Statligt LOK- stöd som utbetalas till verksamhet för barn och unga i åldern 7–25 år ingår som en del i anslagspost 9, som alltså även omfattar verksamhet av gemensam natur inom idrottsrörelsen. Dessutom finns en särskild anslagspost för Idrotts- lyftet som är en särskild satsning på idrott och motion (anslagspost 7). Denna anslagspost ska också användas till stöd till segregerade områden.

I anslagsvillkoren för anslaget 13:1 finns heller inte någon uppdelning mel- lan stödet till bredd- respektive elitidrott. Avsaknaden av en sådan uppdelning var en fråga som Riksrevisionen kommenterade i sin granskning av idrottsstö- det 2004 när det gällde bristen på uppföljning av stödet.

Sammantaget ges idrottsrörelsen en stor frihet att både bestämma hur sta- tens bidrag ska fördelas och hur bidragen ska användas eftersom anslagsvill- koren är knapphändiga. De villkor som anges i idrottsstödsförordningen har en övergripande karaktär.

Det är svårt att veta vad statens bidrag till idrottsrörelsen innebär för verk- samheten. Bidragens betydelse varierar mellan såväl förbunden som förening- arna. Medlemsavgifter, sponsring, rättigheter och intäkter från olika typer av arrangemang har många gånger en betydligt större betydelse för verksamheten än de statliga bidragen. Samtidigt finns exempel på att de statliga bidragen har haft stor betydelse för såväl utvecklingsarbetet på förbunden som för att bed- riva verksamheten i föreningarna.

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp anser att det är svårt att få en samlad bild av de statliga bidrag som lämnas till idrottsrörelsen. Två departe- ment ansvarar för anslagen. Anslagsvillkoren är knapphändiga, vilket gör att det är svårt att följa upp resultat och effekter av de statliga bidragen, och de

124

10 UPPFÖLJNINGS- OCH UTVÄRDERINGSGRUPPENS BEDÖMNINGAR

2016/17:12

skulle därför behöva bli tydligare. Enligt gruppens mening är det också viktigt att regeringens anslagsförslag till riksdagen kompletteras så att det finns en samlad resultatredovisning av samtliga bidrag till idrotten. Detta är ett viktigt beslutsunderlag för utskottets beredning av regeringens anslagsförslag när det gäller bidragen till idrottsrörelsen.

10.3 Erfarenheter av det statliga stödet

Aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten har minskat. Det är färre flickor än pojkar som får del av såväl LOK-stöd som särskilda medel inom Idrottslyftet. Idrotten är tillgänglig i varierande utsträckning för barn och unga i olika samhällsgrupper. Ungas idrottsvanor styrs i hög grad av socioekono- miska faktorer, och aktivitetsnivåerna är lägre hos resurssvaga grupper. Det finns vidare brister när det gäller utformningen av och organisationen för idrott för barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Flickor med utländsk bak- grund idrottar i betydligt mindre utsträckning än pojkar med utländsk bak- grund. Trots betydande anslagsförstärkningar har resultaten inte förbättrats. Statsbidragets funktion som styrmedel behöver därför utvecklas.

RF har tilldelats ansvaret för att i hög grad bestämma reglerna för fördel- ning av bidragen och sedan fördela dem till bl.a. barn- och ungdomsidrott. Detta görs dels utifrån fastställda kriterier för LOK-stöd som utgår per aktivitet till föreningar, dels genom bidrag inom särskilda projekt som Idrottslyftet och integrationssatsningar. Utformningen av LOK-stödet gynnar idrotter som har många träningstillfällen, vanligtvis lagidrotter, eftersom det utgår per delta- gare och deltagartillfälle.

När det gäller utformningen av stödet finns exempel från det kommunala LOK-stödet som innebär att man viktar stödet, eftersom man försöker utforma ett bidrag som stöder det man vill uppnå med stödet. Det innebär t.ex. att ett högre belopp ges till flickor eller till äldre ungdomar, att antalet aktiviteter per vecka och idrott som är bidragsgrundande begränsas och att mer stöd ges till utsatta områden.

Det finns också exempel på att olika SF i motioner till RF-stämmor har föreslagit vissa förändringar av LOK-stödsreglerna, t.ex. de som nämns ovan. Även i interna utredningar inom RF har frågan om att förändra reglerna för LOK-stödet behandlats. Sammantaget har dessa förslag inte resulterat i några större förändringar av LOK-stödet, med undantag för att ett ledarbidrag har införts. Dessutom har maxåldern för att få LOK-stöd höjts från 20 till 25 år.

Med de statliga bidragen har man också genomfört olika satsningar som Handslaget och Idrottslyftet för att på detta sätt främja jämställdhet, jämlikhet, locka till sig nya grupper som tidigare inte har sökt sig till idrottsrörelsen och för att behålla ungdomar i föreningarna. Under perioden 2004–2017 har id- rottsrörelsen, via RF som i sin tur har fördelat medel till projekt, tillförts drygt 6,6 miljarder kronor för dessa satsningar.

Genomförda utvärderingar har dock visat att man inte generellt har lockat nya grupper till föreningsidrotten eller förmått fler att stanna kvar. Resultat av

125

2016/17:12

10 UPPFÖLJNINGS- OCH UTVÄRDERINGSGRUPPENS BEDÖMNINGAR

 

denna uppföljning visar dock att det finns exempel där medel från Idrottslyftet

 

har bidragit till en positiv utveckling.

 

Under senare år har staten tillfört nya medel till RF för särskilda satsningar

 

för integration och i segregerade områden. Exempelvis har samtliga distrikts-

 

förbund (DF) anställt en koordinator som ska arbeta med integrationsfrågan.

 

Dessa satsningar har nyligen inletts, så resultat från uppföljningar och utvär-

 

deringar saknas. I denna uppföljning redovisas exempel på positiva resultat,

 

dels ett projekt i Angered som syftar till att engagera pojkar och flickor i ett

 

segregerat område, dels att nyanlända har blivit ett positivt tillskott till fot-

 

bollsföreningar.

 

I ett förslag till strategisk plan som kommer att behandlas på Riksidrotts-

 

mötet i maj 2017 föreslås bl.a. att stämman beslutar om att tillsätta en utred-

 

ning som ska behandla alla bidrag och att Riksidrottsstyrelsen (RS) ska ta fram

 

principer och kriterier för ett ekonomiskt stöd som bidrar till att styra svensk

 

idrott mot målen 2025.

 

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp konstaterar att det är oklart

 

vilka resultat som uppnås med de statliga bidragen. Aktivitetsnivån inom för-

 

eningsidrotten minskar, och ett skäl kan vara att barn och ungdomar söker sig

 

till andra alternativ som tillhandahålls av privata utförare inom motion och

 

idrott. Enligt gruppens mening är det önskvärt att regeringen närmare precise-

 

rar vad man förväntar sig av idrottsrörelsen, och detta bör sedan ligga till grund

 

för uppföljningen av resultatet. Gruppen anser att det är positivt att frågor som

 

rör förändringar av bidragssystemen inom idrottsrörelsen nu aktualiseras vid

 

Riksidrottsmötet i maj 2017. Gruppen anser att det är glädjande att det finns

 

exempel på att idrottsrörelsen kan bidra till positiva effekter när det gäller in-

 

tegration och minskad segregering. Idrotten kan vara en viktig integrations-

 

motor, men gruppen menar att det även i detta sammanhang är önskvärt att

 

regeringen tydliggör vad man förväntar sig av idrottsrörelsen. Dessutom be-

 

höver också analyser genomföras när det gäller att säkerställa att effekter blir

 

bestående och inte beroende av eldsjälar.

10.4 Förändringsarbete inom idrottsrörelsen

Inom RF och medlemsförbunden bedrivs ett strategiskt arbete på en övergri- pande nivå som syftar till att förändra inriktningen på verksamheten. Vid RF- stämman 2015 fick RS i uppdrag att till 2017 ta fram en strategisk plan med en analys och förändringsförslag om organisationsformer och ekonomiska sy- stem för att nå målen till 2025. RS har också påbörjat ett idéarbete om hur det moderna medlemskapet inom idrottsrörelsen ska se ut i framtiden. RF menar dock att för att en verklig förändring ska uppnås krävs att SF och föreningar förändrar verksamheten i enlighet med den beslutade inriktningen, som inne- bär att alla ska kunna idrotta i en förening hela livet oavsett ålder, bakgrund eller ambitionsnivå.

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp noterar att det sker ett utveck- lingsarbete inom idrottsrörelsen som ligger i linje med de mål och syften som

126

10 UPPFÖLJNINGS- OCH UTVÄRDERINGSGRUPPENS BEDÖMNINGAR

2016/17:12

finns med den statliga bidragsgivningen. Gruppen konstaterar dock att det inte har funnits eller finns någon avgörande skillnad mellan RF:s mål för idrotts- rörelsen och statens mål och syften med bidragsgivningen. I Idrottsstödsutred- ningen 2008 konstaterades dock att det fanns en tydlig skillnad mellan idrotts- rörelsens vision om den goda barn- och ungdomsidrotten och forskarnas bild av idrottens praktik. Det var således en skillnad mellan vad idrotten vill och vad den faktiskt gör. Problematiken tydliggjordes genom begreppen för- eningsfostran och tävlingsfostran. I utredningen hänvisades till idrottsrörel- sens gemensamma visionsdokument, Idrotten vill, där båda dessa aspekter var viktiga inslag i all föreningsidrott. Betydelsen av och balansen mellan uppfost- ringsformerna skilde sig åt i olika ålders- och utvecklingsfaser. I barnidrotten ska föreningsfostran vara det klart överordnade målet. Verksamheten ska vara ”lekfull, allsidig och bygga på barnens egna behov och förutsättningar”. Först därefter, i ungdomsidrotten, ska tävlingsfostran ges ökat spelrum – men endast under förutsättning att verksamheten stimulerar ”långsiktig idrottslig utveck- ling, och motverkar utslagning”.

I såväl forskarnas som utredningens beskrivning av barn- och ungdomsid- rotten var dock bilden en annan. Huvudintrycket var att tävlingsfostran redan i barnidrotten var dominerande, vilket fick konsekvenser för idrotten som upp- fostringsmiljö. Resultatet blev en verksamhet där allvar och disciplin överord- nades leken och spontaniteten. Selektion och rangordning accepterades därför som självklara principer i syfte att främja prestationer och resultat.

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp noterar att det finns underlag från bl.a. forskning som tyder på att den bild som tecknades 2008 delvis kvar- står. Det finns fortfarande problem med att idrottens tävlingslogik får ett alltför stort genomslag i den verksamhet som riktar sig till barn och unga. När barn själva beskriver vad de värdesätter i idrott handlar det främst om ”att få vara med”. Resultatet på matchen eller i tävlingen har mindre betydelse; att vara delaktig är viktigare än att laget vinner.

Det är alltså inte idrottsrörelsens mål eller idéprogram som behöver föränd- ras, utan visioner, mål och konkreta åtgärder behöver ligga i linje med varandra. Åtgärder behöver vidtas för att nå målen, t.ex. att verksamheten ska bedrivas ur ett barnrättsperspektiv, och för att få kunskap om vad som är verk- samma åtgärder behövs uppföljning och utvärdering. Rapportering av resulta- tet är också centralt. Om förbund eller föreningar bedriver verksamheter som inte ligger i linje med idéprogrammen och målen behöver åtgärder vidtas.

Resultat från forskning och underlag i denna uppföljning visar att doku- mentet Idrotten vill fortfarande är relativt okänt bland idrottsledare och i för- eningarna. Det förefaller som om det behövs insatser för att sprida kunskap om innehållet. Gruppen konstaterar samtidigt att det finns exempel på att åt- gärder vidtas för att förändra barnidrotten. Både inom fotbollen och ishockeyn har man avskaffat serietabeller för barn yngre än 12 respektive 13 år. Andra exempel är att man har sett över tävlingsverksamheten inom gymnastiken. Inom längdskidåkning prövar man nya tävlingsformer och ingen tidtagning

127

2016/17:12

10 UPPFÖLJNINGS- OCH UTVÄRDERINGSGRUPPENS BEDÖMNINGAR

 

görs innan 9 års ålder. Enligt gruppens mening visar dessa exempel på att ut-

 

vecklingen går åt rätt håll, men det behövs en mer heltäckande kartläggning

 

och analys som kopplas till verkningsfulla åtgärder för att säkerställa att idrot-

 

ten gör som idrotten vill. Det är därför önskvärt att idrottsrörelsen säkerställer

 

att de mål och syften som den statliga bidragsgivningen utgår från också för-

 

verkligas i verksamheten.

10.5 Barnrättsperspektivet

Statens mål och syften med idrottsstödet utökades 2009 genom riksdagens be- slut att statsbidraget till barn- och ungdomsidrott ska lämnas till verksamheter som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv. Att ha ett barnrättsperspektiv i arbetet innebär enligt propositionen att idrottsföreningars styrelseledamöter och id- rottsledare på olika nivåer bör sätta barnet i fokus och analysera vilka konse- kvenser ett beslut eller en åtgärd får för ett barn eller en grupp av barn. För att förstå vad ett barnrättsperspektiv innebär för den egna verksamheten och de egna beslutsprocesserna måste de ansvariga på olika nivåer inom idrotten ha kunskap om barnkonventionens innehåll och förståelse för dess tillämpning så att de kan omsätta barnrättsperspektivet i sina egna verksamheter. Regeringen ansåg att insatser behöver göras för att precisera och informera om barnkon- ventionens närmare tillämpning på idrottens barn- och ungdomsverksamhet. RF borde enligt regeringen initiera sådana insatser.

RF har kompletterat sitt idéprogram Idrotten vill 2009 med ett tillägg om barnrättsperspektivet, och det finns riktlinjer där det framgår att verksamheten ska bedrivas utifrån barnkonventionens stadganden. Såväl SF som många för- eningar har egna idéprogram med samma andemening som Idrotten vill där man också tar fasta på barnrättsperspektivet. Det finns också exempel på för- bund som hanterar frågan ingående. Gymnastikförbundet är ett sådant exem- pel. Man har där genomfört ett omfattande arbete för att föra in barnrättsper- spektivet i sina riktlinjer, och man har infört en hanteringsordning och en sär- skild organisation med en gymnastikombudsman, vilket bl.a. syftar till att främja efterlevnaden. Man avser att fortsätta arbetet på föreningsnivå så att dessa riktlinjer m.m. också ska omsättas i hela verksamheten. En forskare på- pekar att idrottsrörelsen är stor och mångfasetterad och att det inte är möjligt att ge ett svar på huruvida idrottsrörelsen lever upp till barnkonventionen eller inte. Det finns exempel på föreningar som bedriver sin barn- och ungdoms- verksamhet på ett systematiskt och genomtänkt sätt men även exempel på osunda idrottsmiljöer för barn.

RF har hittills inte dragit in bidrag till någon verksamhet som inte bedrivs i enlighet med barnrättsperspektivet. RF beslutade dock i december 2012 om att frysa landslagsstödet till Gymnastikförbundet efter att en utvärdering visat på omfattande missförhållanden.

Det finns skilda förutsättningar för föreningarna att bedriva idrottsverksam- het, men detta ska inte stå i motsatsställning till att barn- och ungdomsverk-

128

10 UPPFÖLJNINGS- OCH UTVÄRDERINGSGRUPPENS BEDÖMNINGAR

2016/17:12

samhet ska bedrivas med utgångspunkt i barnrättsperspektivet. Inom uppfölj- ningen finns exempel på att ett aktivt värdegrundsarbete i föreningar har fört med sig många positiva effekter och en samsyn inom föreningen på hur verk- samheten ska bedrivas.

Sammanfattningsvis saknas en systematisk uppföljning av barnrättsper- spektivet i föreningsidrotten. Mot denna bakgrund anser KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp att statens uppföljning bör utvecklas så att barnrättsper- spektivet ingår som en väsentlig del i uppföljningen.

Gruppen anser vidare att staten behöver klargöra barnkonventionens till- lämpning inom idrotten. I detta ingår att ta ställning till hur man ska säkerställa att idrottsverksamhet bedrivs i enlighet med såväl riksdagens beslut som id- rottsstödsförordningen så att verksamheter som får stöd bedrivs ur ett barn- rättsperspektiv. Om regeringens intentioner om att göra barnkonventionen till lag genomförs förstärks behovet av att staten ser till att de mål man har med bidragen till idrotten uppnås.

Gruppen anser att det är synnerligen angeläget att regeringen vidtar åtgär- der för att säkerställa att barnrättsperspektivet tillämpas inom idrotten – inte minst med tanke på det stora antal barn och ungdomar som är verksamma inom föreningsidrotten. I detta ingår enligt gruppens mening att regeringen säker- ställer att bidrag inte lämnas till verksamheter som inte är förenliga med barn- rättsperspektivet. Det ska vidare finnas möjlighet att kräva återbetalning i de fall statliga bidrag har lämnats till verksamheter som inte bedrivs i enlighet med barnrättsperspektivet.

10.6 Kränkningar inom idrotten

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp konstaterar att när det gäller barns rättigheter inom idrott finns det studier som visar att organisationer och id- rottsledare inte alltid följer barnkonventionens principer. Av forskning fram- går att det förekommer överträdelser och kränkningar tillfälligt eller regelbun- det och att dessa sker både direkt och indirekt. Det behövs dock mer kunskap för att klargöra hur stort problemet är och i vilken utsträckning det förekommer kränkningar av barn som deltar i organiserad idrottsträning.

Det finns exempel på att SF i motioner till Riksidrottsmötet (RIM) 2017 uppmärksammar att idrottsrörelsen inte är befriad från händelser som står helt i strid med idrottens gemensamma värdegrund. Bidragsfusk, sexuella över- grepp och kränkningar av barns rättigheter är några exempel på sådana hän- delser som har uppdagats. En del utgör brott enligt brottsbalken eller mot RF:s nuvarande stadgar och kan därmed hanteras med stöd av dessa, men i andra fall handlar det främst om ett oacceptabelt beteende i fråga om värderingar som i dag inte är tydligt reglerat.

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp kan inte nog understryka vikten av att förebygga och motverka alla former av kränkningar av barn och unga inom idrotten.

129

2016/17:12

10 UPPFÖLJNINGS- OCH UTVÄRDERINGSGRUPPENS BEDÖMNINGAR

 

Som framgått ovan noterar gruppen att Gymnastikförbundet har vidtagit

 

flera åtgärder för att säkerställa att verksamheten bedrivs i enlighet med de

 

visioner och mål som man har fastställt. Förbundet har också inrättat dels en

 

juridisk nämnd som hanterar bestraffningsärenden, dels en gymnastikombuds-

 

man som bl.a. tar emot anmälningar från enskilda utövare.

 

Det saknas inom RF i stor utsträckning verktyg för att upptäcka och be-

 

straffa eventuella kränkningar och övergrepp. RF:s regler om bestraffnings-

 

bara handlingar inom idrottsrörelsen omfattar inte uttryckligen kränkningar el-

 

ler liknande då den enskilda utövaren skadas. Det finns vidare en preskrip-

 

tionstid för anmälningar som kan bli föremål för bestraffning. Denna är endast

 

två månader. Anmälan för bestraffning måste göras senast inom två månader

 

från det att förseelsen begicks eller blev känd. Bestraffningsreglerna inklusive

 

preskriptionstiden är bindande för alla SF, föreningar, enskilda medlemmar

 

och idrottsaktiebolag.

 

Gruppen konstaterar att det finns en betydande skillnad mellan RF:s regler

 

och annan reglering i samhället. Gruppen anser att det är utomordentligt ange-

 

läget att kränkningar inte ska kunna ske obemärkt inom idrottsrörelsen och att

 

förövare i förekommande fall ska kunna bestraffas. Om en ledare, tränare eller

 

annan vuxen har befunnits skyldig till allvarliga kränkningar eller övergrepp

 

behöver också denna persons framtida kontakter med barn och ungdomar

 

kunna förhindras eller försvåras. Även andra kränkningar behöver kunna han-

 

teras. Det kan uppstå ett beroendeförhållande mellan idrottsutövaren och leda-

 

ren eller tränaren, vilket innebär att barnet eller ungdomen är särskilt sårbar

 

samtidigt som kränkningar och övergrepp kan vara svåra att upptäcka. Enligt

 

gruppens mening är det väsentligt att det finns rutiner och en tydlig hanterings-

 

ordning som främjar att kränkningar och övergrepp uppdagas och åtgärdas

 

oavsett när händelsen har inträffat.

10.7 Uppföljning, utvärdering och granskning

Det finns många aktörer som bedriver uppföljning, utvärdering, forskning och granskning av olika frågor inom idrotten.

Centrum för idrottsforskning (CIF) fick genom riksdagens beslut 2009 an- svar för att genomföra en regelbunden och långsiktig uppföljning av det stat- liga idrottsstödet. I detta ingår framför allt att följa upp RF:s verksamhet. CIF har årligen rapporterat att barns och ungas idrottsvanor styrs av socioekono- miska faktorer och att aktivitetsnivåerna är lägre hos resurssvaga grupper. Poj- kar idrottar i föreningar i större utsträckning än flickor. Dessutom lämnar flickor föreningsidrotten tidigare än pojkar. Pojkar tenderar att börja idrotta i unga år. CIF har också redovisat att aktiviteterna inom barn- och ungdomsid- rotten minskar. Redovisningen av aktivitetsnivån grundas på LOK- stödsstatistiken, som redovisar deltagartillfällen i barn- och ungdomsidrotten i långa tidsserier.

130

10 UPPFÖLJNINGS- OCH UTVÄRDERINGSGRUPPENS BEDÖMNINGAR

2016/17:12

Därutöver finns resultat från utredningar och utvärderingar som genomförs inom ramen för CIF:s fördjupade analyser som utgår från uppdrag av reger- ingen, RF:s FoU-verksamhet samt forskning vid högskolor och universitet.

Den särskilda satsningen Idrottslyftet och dess föregångare Handslaget har varit föremål för många uppföljningar och utvärderingar. Resultaten har utvär- derats av forskare. Utvärderingen har framför allt omfattat fallstudier i några enskilda idrotter som sedan har legat till grund för en syntesstudie. Att delta i utvärderingarna har varit frivilligt. RF frågade alla SF om man ville i ingå i utvärderingen av Idrottslyftet, och 24 av 70 SF önskade delta, dvs. cirka en tredjedel av dem som fick stöd deltog. Det går alltså att erhålla statliga medel inom satsningen utan att resultaten blir föremål för en närmare granskning.

Resultat från utvärderingarna visar att det överlag var svårt att veta vilka resultat som var en effekt av Idrottslyftet och vad som var ett resultat av den ordinarie verksamheten. Idrottslyftet har alltmer – via rutinisering, professio- nalisering och normering – blivit en del av den ordinarie verksamheten inom SF. Samtidigt visar utvärderingarna på att man inte har nått några nya katego- rier barn och ungdomar. En annan aspekt som framkom i en utvärdering var att de resultat som uppnåddes verkade vara relativt oberoende av de målsätt- ningar, utvecklingsplaner och andra direktiv som hade tagits fram.

Det finns dock exempel på att Idrottslyftet bedöms leda till positiva effekter på verksamheten. I fallstudierna framhålls bl.a. vikten av att ha en anställd person både i distrikt och på föreningsnivå som stöttar de ideella krafterna. Idrottslyftet har också bidragit till att finansiera investeringar.

När det gäller Sisus verksamhet finns statistik om hur många som har ge- nomgått utbildningar m.m. Samtidigt framgår av regeringens förordning om Sisus verksamhet att Sisu kontinuerligt ska följa upp och utvärdera verksam- heten i förhållande till de syften som regeringen har angett och de villkor som föreskrivits för att statsbidrag ska lämnas.

Riksrevisionens granskningsmandat omfattar överlag användningen av statliga medel. Som tidigare framgått granskade revisionen 2004 statens stöd till idrottsrörelsen. Riksrevisionen menade att regeringens resultatbedömning inte gjorde det möjligt för riksdagen att bedöma om syftena med statsbidraget till idrotten uppfylls. Riksrevisionen ansåg att regeringen borde förtydliga sin återrapportering av idrottsstödet så att det blir möjligt att kontinuerligt följa användningen av samtliga statliga medel och bedöma i vilken mån syftena med statsbidraget uppfylls.

Efter förslag från kulturutskottet beslutade riksdagen om ett tillkännagi- vande som innebar att regeringen tydligare skulle redovisa för riksdagen bl.a. hur idrottsrörelsen utnyttjar de bidrag som staten varje år beviljar. Regeringen presenterade senare en proposition där man menade att man hade tillgodosett riksdagens synpunkter.

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp konstaterar att resultat från uppföljning, utvärdering och forskning visar att det finns en betydande ut- vecklingspotential när det gäller idrottsrörelsens resultat i förhållande till de statliga målen och syftet med bidragen. Mot denna bakgrund noteras att varken

131

2016/17:12

10 UPPFÖLJNINGS- OCH UTVÄRDERINGSGRUPPENS BEDÖMNINGAR

 

den nuvarande regeringen eller tidigare regeringar har vidtagit några åtgärder

 

för att komma till rätta med problem som har uppmärksammats. Sådana ex-

 

empel är att aktivitetsnivån inom barn- och ungdomsidrotten har minskat, att

 

man inte har öppnat dörrarna för nya grupper och att det är färre flickor än

 

pojkar som idrottar. Därmed har regeringen inte säkerställt att fördelningen av

 

bidragen sker med utgångspunkt från de syften och mål som är fastställda för

 

bidragsgivningen. Enligt gruppens mening bör utgångspunkten för att ta del

 

av statliga bidrag innebära att resultatet ska kunna bli föremål för uppföljning

 

och utvärdering. Det är viktigt för att säkerställa att det finns en effektiv an-

 

vändning av statliga medel och att bidragen används i enlighet med fastställt

 

syfte. Frågan om det är lämpligt att en organisation som finansieras via statliga

 

anslag själv bör ha ansvaret för att utvärdera den egna verksamheten bör vidare

 

diskuteras.

10.8 Regeringens rapportering till riksdagen

I budgetlagen (2011:203) anges att regeringen i budgetpropositionen ska lämna en redovisning av de resultat som uppnåtts i verksamheten i förhållande till de mål som riksdagen har beslutat om. Regeringens rapportering om sta- tens stöd till idrottsrörelsen redovisas i resultatredovisningen i budgetpropo- sitionen för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.

Olika regeringar har under flera år redovisat att det finns brister när det gäller i vilken utsträckning det statliga stödet bidrar till att uppfylla statens mål med det idrottspolitiska stödet. Utifrån det statistiska underlag som LOK- stödet ger konstateras att antalet deltagartillfällen för barn och ungdomar i ål- dern 7–20 år har minskat över tid och att det främst är flickors deltagande som har minskat. Samtidigt har de olika regeringarna förklarat sig nöjda med RF:s arbete. Det saknas i stor utsträckning en analys av skälen till detta.

Gruppen konstaterar att det av regeringens resultatredovisningar till riksda- gen är svårt att urskilja vilka resultat som faktiskt har uppnåtts med de statliga bidragen. Det saknas kopplingar mellan insatser och resultat i förhållande till de mål som riksdagen har fastställt. I regeringens resultatredovisning till riks- dagen i budgetpropositionen för 2017 förutsätter regeringen att RF ska lösa de problem som finns med minskat deltagande och ojämn fördelning av resurser m.m. Samtidigt har regeringen i budgetpropositionen för 2017 föreslagit en höjning av bidragen till idrotten. Riksdagen beslutade i enlighet med regering- ens anslagsförslag.

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp noterar att det saknas en redo- visning från regeringen om hur man tänker säkerställa att de mål som riksda- gen har beslutat om uppnås i förhållande till de statliga bidragen som samman- taget uppgår till drygt 2 miljarder kronor, där RF fördelar merparten.

Gruppen anser att det är viktigt att regeringens resultatredovisning och be- dömning har en klar och tydlig struktur som knyter samman mål, statliga in-

132

10 UPPFÖLJNINGS- OCH UTVÄRDERINGSGRUPPENS BEDÖMNINGAR

2016/17:12

satser, uppnådda resultat och regeringens anslagsförslag. Det är därför önsk- värt att regeringen förbättrar redovisningen till riksdagen när det gäller statens stöd till idrotten.

10.9 Övergripande slutsats

KrU:s uppföljnings- och utvärderingsgrupp konstaterar att det behövs en över- syn av statens stöd till idrottsrörelsen. Å ena sidan syftar statens idrottspolitik till att stödja en fri och självständig idrottsrörelse. Å andra sidan ska statens bidragsgivning till idrotten grundas på förordningen (1999:1177) om statsbi- drag till idrottsverksamhet. Statsbidragets syfte är enligt förordningen att stödja verksamheter som bl.a. bidrar till att utveckla barns och ungdomars in- tresse för motion och idrott och syftar till att ge flickor och pojkar respektive kvinnor och män lika förutsättningar att delta i idrottsverksamhet. Verksam- heten ska enligt såväl riksdagens som regeringens beslut bedrivas ur ett barn- rättsperspektiv, bl.a. genom att öka barns och ungdomars inflytande över och ansvar för sitt idrottande. Det är dock oklart i vilken utsträckning bidrag ges till verksamheter som bedrivs ur ett barnrättsperspektiv eftersom det i hög grad saknas uppföljningar på föreningsnivå som belyser huruvida barnrättsperspek- tivet genomförs eller inte.

Gruppen konstaterar att staten har delegerat ansvaret för att fördela bidrag till idrotten till idrottsrörelsen som ska fördela statliga bidrag i enlighet med vad regeringen bestämmer. Varken den nuvarande regeringen eller tidigare re- geringar har dock säkerställt att den fördelning av bidragen som har gjorts också har genomförts med utgångspunkt från de mål och syften som är fast- ställda för bidragsgivningen. Enligt gruppens mening aktualiserar detta frågor om såväl statens styrning av stödet till idrottsrörelsen som anslagsposternas utformning och villkor för statsbidraget. Gruppen konstaterar att idrotten är fri och självständig men att detta inte hindrar att staten ska ställa villkor för de statliga medlens användning. Staten ska vidare följa upp resultatet och vidta åtgärder när villkoren inte uppfylls. Enligt gruppens mening behöver anslagen, anslagsposterna och anslagsvillkoren utformas på ett sådant sätt att man säker- ställer att endast barn- och ungdomsidrott som bedrivs ur ett barnrättsperspek- tiv får bidrag. Ett sätt att skapa bättre förutsättningar för att följa upp det stat- liga stödet är att tydliggöra anslagsvillkoren. Inom ramen för stödet till barn- och ungdomsidrotten behöver bl.a. följande områden uppmärksammas: socio- ekonomiska förhållanden, jämställdhet, jämlikhet och möjligheterna för barn och ungdomar med funktionsnedsättning att ingå i den idrottsliga gemen- skapen. Vidare behöver frågan om att motverka och hanterar kränkningar inom idrottsrörelsen behandlas.

133

2016/17:12

Referenser

Riksdagstryck

Bet. 1995/96:FiU14 Sammanslagning av Svenska Penninglotteriet AB och AB Tipstjänst, m.m.

Bet. 1998/99:SoU6 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige m.m.

Bet. 1999/2000:KrU3 En idrottspolitik för 2000-talet – folkhälsa, folkrörelse och underhållning m.m.

Bet. 2000/01:KU23 Riksdagen inför 2000-talet

Bet. 2002/03:KrU1 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid

Bet. 2004/05:KrU6 Riksrevisionens granskning av stödet till idrottsrörelsen och folkbildningen

Bet. 2005/06:KU21 Riksdagen i en ny tid

Bet. 2008/09:KrU8 Statens stöd till idrotten

Bet. 2013/14:KrU5 Politik för det civila samhället m.m.

Bet. 2014/15:KrU6 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid Bet. 2016/17:KrU4 Civila samhället

Framst. 2004/05:RRS7 Riksrevisionens styrelses framställning angående sta- tens stöd till idrottsrörelsen och folkbildningen

Förs. 2000/01:RS1 Riksdagen inför 2000-talet

Prop. 1989/90:100 bil. 13

Prop. 1995/96:169 Sammanslagningen av Svenska Penninglotteriet AB och Tipstjänst AB m.m.

Prop. 1997/98:182 Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rät- tigheter i Sverige

Prop. 1998/99:107 En idrottspolitik för 2000-talet – folkhälsa, folkrörelse och underhållning

Prop. 2002/03:1 Budgetproposition för 2003 utg.omr. 17

Prop. 2006/07:1 Budgetproposition för 2007 utg.omr. 17

Prop. 2008/09:126 Statens stöd till idrotten

Prop. 2009/10:232 Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige

Prop. 2010/11:1 Budgetproposition för 2011 utg.omr. 17

134

REFERENSER 2016/17:12

Prop. 2010/12:1 Budgetproposition för 2012 utg.omr. 17

Prop. 2012/13:1 Budgetproposition för 2013 utg.omr. 17

Prop. 2013/14:1 Budgetproposition för 2014 utg.omr. 17

Prop. 2014/15:1 Budgetproposition för 2015 utg.omr. 17

Prop. 2015/16:1 Budgetproposition för 2016 utg.omr. 17

Prop. 2016/17:1 Budgetproposition för 2017 utg.omr. 17

Utredningar, rapporter m.m.

CIF, Spela vidare – En antologi om vad som får unga att fortsätta idrotta, 2013:2

Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 17, 2013

BO, Sverige äger, Barn och unga berättar om sitt land, 2008

Budgetlagen (2011:203)

CIF, Etik och ekonomi i idrottsföreningar, rapport 2014:3

CIF, Föreningen, laget och jaget – 7 perspektiv på idrottens demokratiska ef- fekter, 2015

CIF, Statens stöd till idrotten, uppföljning 2010

CIF, Statens stöd till idrotten, uppföljning 2011

CIF, Statens stöd till idrotten, uppföljning 2014

CIF, Statens stöd till idrotten, uppföljning 2015

CIF, Vem håller i klubban? – Om demokrati och delaktighet i idrottsför- eningar, 2016:1

Committee on the Rights of the Child, Concluding observations on the fifth periodic report of Sweden CRC/C/SWE/CO/5. 6 March 2015

Dir. 2013:35 Översyn av barnets rättigheter i svensk rätt

Engström, Forskning om Handslagets genomförande och resultat, 2008

Eurobarometer, Sport and physical activity, 2014

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU om bekämpande av sex- uella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi

FN:s kommitté för barnets rättigheter, Barnets rätt till vila, fritid, lek och re- kreation samt till det kulturella och konstnärliga livet (art. 31)

Förordning (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet

Förordning (2002:787) om Centrum för idrottsforskning

135

2016/17:12 REFERENSER

Förordning (2007:1021) med instruktion för Barnombudsmannen

Förordning (2015:218) om statsbidrag till folkbildningen

GIH, Lärande i friluftsliv – Perspektiv och ämnesdidaktiska exempel

Gymnastikförbundet, Gymnastikens uppförandekod

Gymnastikförbundet, PM, Exempel på frågor som inkommit till Gymnastik- ombudsmannen

Gymnastikförbundet, PM, Juridiska nämnden – inkomna ärenden 2014–2016

Gymnastikförbundet, Svensk Gymnastik Vill 2017/2018

Gymnastikförbundet, Ändringar Tekniskt reglemente inför 2015 – samman- fattning

Hedenborg, På jakt efter den goda idrotten – Lärdomar från Norden och Au- stralien i CIF 2013:2 Spela vidare – En antologi om vad som får unga att fort- sätta idrotta, 2013

Idrottslyftets externa utvärdering, Göteborgs universitet, Riksidrottsförbundet, Sveriges Akademiska Idrottsförbund, Svenska Flygsportförbundet och Kor- pen – Svenska Motionsidrottsförbundet

Idrottslyftets externa utvärdering, Linnéuniversitetet, Svenska Danssportför- bundet, Svenska Friidrottsförbundet, Svenska Golfförbundet, Svenska Is- hockeyförbundet och Svenska Konståkningsförbundet

Idrottslyftets externa utvärdering, Malmö högskola, Svenska Klätterförbundet, Svenska Orienteringsförbundet, Svenska Ridsportförbundet, Svenska Simför- bundet och Svenska Taekwondoförbundet

Idrottslyftets externa utvärdering, sammanfattande analys och slutsatser, 2012

Idrottslyftets externa utvärdering, Umeå universitet, Gymnastikförbundet, Handikappidrottsförbundet, Innebandyförbundet och Skidförbundet

Kulturrådet, Slutredovisning av uppdraget att genomföra läsfrämjande verk- samhet för pojkar och flickor i samarbete med idrottsrörelsen, KU2013/1293/KO

Lag (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Utbild- ningsdepartementets verksamhetsområde

Lag (1993:335) om Barnombudsman

Lag (1995:361) om överlämnande av förvaltningsuppgifter till Sveriges Riks- idrottsförbund

Lag (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn

MUCF, Även i den bästa av föreningar – Om förebyggande arbete mot sexu- ella kränkningar och övergrepp

136

REFERENSER 2016/17:12

Norberg, Johan R, Idrottens väg till folkhemmet – Studier i statlig idrottspoli- tik 1913–1970, 2004.

Norberg, När kontraktet bryts om idrott som inte ser till barnets bästa i CIF 2013:2 Spela vidare – En antologi om vad som får unga att fortsätta idrotta

Rapporter till Idrottsutredningen, SOU 1998:33, Historia, ekonomi och forsk- ning – Fem rapporter om idrott

Redelius, Att utveckla idrott med ett barnrättsperspektiv i Idéer för idrottsut- veckling, Sisu idrottsböcker, Karin Redelius, Att utveckla idrott med ett barn- rättsperspektiv, 2015

Regeringsbeslut Ku2007/608/KR

Regeringsbeslut, 2016-12-01 S2016/07332/RS

Regeringsformen

Regleringsbrev för Kammarkollegiet respektive år 2007–2016

Remiss Svensk idrott – strategi 2025, remissunderlag för Strategisk plan för svensk idrott 2018–2021 inför Riksidrottsmötet 2017

RF, Anvisningar för barn- och ungdomsidrott, 2014.

RF, FoU-rapport 2012:5, Susanne Johansson, FoU-rapport 2012:5 Kunskaps- översikt: Sexuella övergrepp – i relationen mellan tränare och idrottsaktiv

RF, FoU-rapport 2015:1, Fahlström, Gerrevall, Glemne, Linnér, Vägarna till landslaget – Om svenska elitidrottares idrottsval och specialisering

RF, FoU-rapport 2016:4, Redelius, Kempe-Bergman och Linghede, Gör idrot- ten som idrotten vill? – Barn- och ungdomsidrottens retorik och praktik

RF, Föreskrifter om statligt lokalt aktivitetsstöd, senast fastställda av RS 2016

RF, Här är Handslaget – fyra år summeras

RF, Idrotten vill – en utvärdering av barn- och ungdomsidrotten, Engström, Åkesson och Norberg, 2007

RF, Idrotten vill – Idrottsrörelsens idéprogram, 2009

RF, Idrotten vill.., Svensk idrotts idé, mål och innehåll i sammandrag, 1995

RF, Idrottens föreningar – en studie om idrottsföreningarnas situation, 2005

RF, Idrottsledarna och barnkonventionen – Om idrottande barns rättigheter, 2011

RF, Idrottslyftet 2014 – avtryck och intryck

RF, LOK-stödsutredningen, Utredningen om framtida LOK-stöd, 2012

RF, Redovisning till regeringen 2015, dnr 929/14-25

137

2016/17:12 REFERENSER

RF, Streck för miljoner, 2006

RF, Svenska folkets relation till idrott och motion

RF, Var hamnade handslagspengarna?, 2007

RF, verksamhetsberättelse 2015

RF:s stadgar i lydelse efter RF-stämman 2015

Riksidrottsstyrelsen, Idrottslyftet 2016–2019

Riksrevisionen, Offentlig förvaltning i privat regi – statsbidrag till idrottsrö- relsen och folkbildningen, RIR 2004:15

Scapis, Swedish cardiopulmonary bioimage study

SCB, Räkenskapssammandraget 2001–2014

SFS 2009:1589 Förordning om ändring i förordningen (1999:1177) om stats- bidrag till idrottsverksamhet.

Ski Team Sweden X-country 2016/2017

SKL, Anläggningar för kultur, idrott och fritid 2014

Socialdepartementet Regeringsbeslut 2015-12-17 S2015/08201/FS

Socialdepartementet Regeringsbeslut 2016-12-14 S2016/07732/FS

SOU 2008:59, Föreningsfostran och tävlingsfostran – En utvärdering av sta- tens stöd till idrotten

SOU 2016:19, Barnkonventionen blir svensk lag

SSF regler längd 130.1.4

Statens folkhälsoinstitut, Hälsa och välfärd hos barn med funktionsnedsätt- ning, 2012

Statens stöd till idrotten, uppföljning 2015

Statens ungdomsråd, rapport, Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet

Stier, Jonas, Blod, svett och tårar – Ledarkulturen inom svensk landslagsgym- nastik – belyst och problematiserad, Mälardalens högskola 2012

Strategirådet, Utvärdering av Sisu Idrottsutbildarna, 2015

Sundqvist, Så funkar ungdomsfotbollen – Om gemenskap och konflikter i världens roligaste idrott, 2013

Svenska Fotbollförbundet, Fotbollens spela, lek och lär – Svensk barn- och ungdomsfotbolls inriktning, 2014

Svenska Fotbollförbundet, verksamhetsberättelse 2012

138

REFERENSER 2016/17:12

Svenska Fotbollförbundet, verksamhetsberättelse 2013

Svenska Fotbollförbundet, verksamhetsberättelse 2014

Svenska Fotbollförbundet, verksamhetsberättelse 2015

Svenska Fotbollförbundet, verksamhetsberättelse 2016

Svenska Gymnastikförbundet, verksamhetsberättelse 2010/2011

Svenska Gymnastikförbundet, verksamhetsberättelse 2011/2012

Svenska Gymnastikförbundet, verksamhetsberättelse 2014/2015

Svenska Ishockeyförbundet, Barn- och ungdomstemautredningen, november 2015

Svenska Ishockeyförbundet, Idrottslyftet 2016

Svenska Ishockeyförbundet, verksamhetsberättelse 2015/2016

Svenska Skidförbundet, Jämställdhets- och mångfaldspolicy

Svenska Skidförbundet, Riktlinjer kring vallning, Barn & Ungdom – tips från landslagets vallateam

Svenska Skidförbundets riktlinjer för barn upp till 12 år; Blågula vägen

Svenska Skidförbundets riktlinjer för ungdoms-, junior- och seniorträning i längdskidor

Svenska Skidförbundets riktlinjer för ungdoms-, junior- och seniorträning i längdskidor

SvFF, Svenska Fotbollförbundets spelarutbildningsplan

SvFF, Utvecklingsplan för barn- och ungdomsfotboll 2017–2019, underlag till Idrottslyftet

Söderström, Ferry och Karp, Utvärdering av implementeringen av Svenska Fotbollförbundets spelarutbildningsplan, slutrapport, september 2016

Örnsköldsviks kommun, kommunstyrelsens sammanträdesprotokoll 2016-09- 06

Östersunds SK, verksamhetsberättelse och årsredovisning 2015-05-01–2016- 04-30

Webbplatser

www.azaleabk.se

www.barnombudsmannen.se

www.berg.se

139

2016/17:12 REFERENSER

www.eskilstunagf.se

www.fifh.com

www.fogis.se

www.friends.se

www.friskissvettis.se

www.idrottensaffarer.se

www.ifkgoteborg.se

www.modohockey.se

www.ostersundsfk.se

www.parasport.nu

www.regeringen.se

www.rf.se

www.sisuidrottsutbildarna.se

www.skidor.com.

www.sollefteaskidor.se

www.sportopen.se

www.svenskdovidrott.se

www.svenskdovidrott.se

www.svt.se

www.totalskidskolan.se

www.unicef.se

www.wras.se

Intervjuer och information m.m.

Attention, intervju 2016-03-08

Azalea BK, intervju 2016-10-16 och e-brev 2017-01-18 och 2017-01-20 Barnombudsmannen BO, e-brev 2017-01-20

Bengt Stattin, intervju 2016-10-26

Bergs kommun, intervju 2016-05-02

Centrum för idrottsforskning (CIF), intervjuer 2015-12-14 och 2016-09-27 Eskilstuna Gymnastikförening, intervju 2016-04-12 och e-brev 2016-12-13

140

REFERENSER 2016/17:12

Eskilstuna kommun, intervju 2016-04-14 och e-brev 2017-01-03

Eskilstuna Linden hockey, intervjuer 2016-04-12, 2016-12-15 och brev 2017- 01-12

Friends, intervju 2016-03-16

Göteborgs stad, intervju 2016-02-16

Göteborgs Fotbollförbund, intervjuer 2016-02-16 och 2016-10-14

IF Viken, intervju 2016-02-15

IFK Göteborg, intervju 2016-02-15

Jämtland-Härjedalens Skidförbund, intervju 2016-05-02

Kulturutskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp, intern utfrågning 2016- 06-16

Modo Hockey, intervju 2016-10-04 och e-brev 2017-01-10

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), intervju 2016- 05-14

Parasportförbundet, intervju 2016-03-17 och e-brev 2017-02-16

Remsle UIF FF, intervju 2016-10-03, e-brev 2016-11-12 och 2016-12-29

Riksidrottsförbundet (RF), intervjuer 2015-12-15 och 2016-12-22 och e-brev 2017-02-15

Rädda Barnen, intervju 2016-05-03 och e-brev 2017-02-14

Seminarium, Barn- och ungdomsidrottens utveckling 2016-10-15

Sisu Idrottsutbildarna Västra Götaland, studiebesök 2016-10-16 och intervju 2016-10-17

Socialdepartementet, intervju 2016-03-07

Sollefteå GIF, intervju 2016-10-03 och e-brev 2016-10-04 och 2016-10-16 Sollefteå Gymnastikklubb, intervju 2016-10-03

Sollefteå Skidor IF, intervju 2016-10-03

Svenska Skidförbundet, längdkonsulten för de nordligaste distrikten, intervju 2016-10-04 och e-brev 2017-01-02

Street Games i Angered, studiebesök och intervju 2016-10-16

Svenska Fotbollförbundet (SvFF), intervju 2016-06-20, e-brev 2016-12-28, 2017-01-10 och 2017-01-25.

Svenska Gymnastikförbundet, intervju 2016-11-21, e-brev 2016-12-13 och 2017-02-14

141

2016/17:12 REFERENSER

Svenska Ishockeyförbundet (SIF), intervju 2016-11-24, e-brev 2016-11-25 och 2016-12-08

Svenska Skidförbundets längdgren (SSF längd), intervju 2016-11-16, e-brev 2016-12-12 och

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), intervju 2015-12-16 och e-brev 2017-02-03 och 2017-02-07

Södertälje Gymnastik- och Sportförening, intervju 2016-04-12 och e-brev

Södertälje hockeyförening, intervju 2016-04-28

Södertälje kommun, intervju 2016-04-14

Sörmlandsidrotten, intervju 2016-04-12

Vattenfall, e-brev 2017-01-08

Västra Götalands Idrottsförbundet, intervju 2016-02-15 och 2016-10-17 Åmåls kommun, intervju 2016-02-16

Åsarnas IK, intervju 2016-05-02

Östersunds fotbollsklubb, intervju 2016-05-02 Östersunds kommun, intervju 2016-05-02

142

2016/17:12

BILAGA 1

RF:s medlemsförbund

Redovisning avser medlemsförbunden i mars 2017.

Akademiska Idrottsförbundet

Ishockeyförbundet

Amerikansk fotbollförbundet

Isseglarförbundet

Badmintonförbundet

Judoförbundet

Bandyförbundet

Kanotförbundet

Bangolfförbundet

Karateförbundet

Baseboll och Softbollförbundet

Klätterförbundet

Basketbollförbundet

Konståkningsförbundet

Biljardförbundet

Korpen Svenska Motionsidrottsförbundet

Bilsportförbundet

Landhockeyförbundet

Bob och Rodelförbundet

Motorcykel- och Snöskoterförbundet

Bordtennisförbundet

Mångkampsförbundet

Bouleförbundet

Orienteringsförbundet

Bowlingförbundet

Parasportförbundet

Boxningsförbundet

Racerbåtförbundet

Brottningsförbundet

Ridsportförbundet

Budo & Kampsportsförbundet

Roddförbundet

Bågskytteförbundet

Rugbyförbundet

Castingförbundet

Seglarförbundet

Cricketförbundet

Simförbundet

Curlingförbundet

Skateboardförbundet

Cykelförbundet

Skidförbundet

Danssportförbundet

Skidskytteförbundet

Dartförbundet

Skolidrottsförbundet

Draghundsportförbundet

Skridskoförbundet

Dragkampförbundet

Skyttesportförbundet

Dövidrottsförbundet

Sportdykarförbundet

Flygsportförbundet

Squashförbundet

Fotbollförbundet

Styrkelyftförbundet

Friidrottsförbundet

Taekwondoförbundet

Frisbeeförbundet

Tennisförbundet

Fäktförbundet

Triathlonförbundet

Golfförbundet

Tyngdlyftningsförbundet

Gymnastikförbundet

Varpaförbundet

Gång- och Vandrarförbundet

Vattenskid- & Wakeboardförbundet

Handbollförbundet

Volleybollförbundet

Innebandyförbundet

 

143

2016/17:12

BILAGA 2

Fotboll

Inledning

Denna bilaga innehåller en fallstudie av fotbollen i Sverige. Beskrivningen syftar till att redovisa exempel på dels hur de statliga målen har genomförts i verksamheten, dels vilka resultat som den statliga finansieringen har bidragit till. Beskrivningen utgår framför allt från skriftligt material som har komplet- terats med underlag från intervjuer.

Förbundet och distriktsnivån

Svenska Fotbollförbundet (SvFF) representerar tre olika idrotter: fotboll, fut- sal och beach soccer. SvFF bildades den 18 december 1904. SvFF:s regionala organ består av 24 distrikt, specialdistriktsidrottsförbund (SDF) som täcker hela Sverige.

Förbundet – finansiering och antal anställda

Tabell A Finansiering och antal anställda på förbundet

Intäkter och bidrag (tkr)

2012

2013

2014

2015

Reklam och sponsring m.m. *

143 148

140 372

150 359

148 615

Övriga intäkter

260 910

295 225

182 854

136 006

Delsumma intäkter

404 058

435 597

333 213

284 621

Bidrag RF

41 640

42 374

43 522

42 368

Övriga erhållna bidrag

34 726

24 072

32 195

129 744

Delsumma bidrag

76 366

66 446

75 717

172 112

Summa intäkter och bidrag

480 424

502 043

408 930

456 733

Självfinansieringsgrad

91 %

92 %

89 %

90 %

Antal anställda i medeltal

161

162

158

159

* Inklusive förvärv av rättigheter till marknadsvärde.

Källa: Svenska fotbollförbundet verksamhetsberättelser för respektive år.

Av tabell A framgår att reklam och sponsring m.m. är överlag viktiga inkoms- ter för förbundet under perioden 2012–2015.

Sponsringen från AB Svenska Spel uppgick till 36 miljoner kronor, 2012 inklusive Tipselit Flick. Motsvarande sponsring för 2015 var 42,2 miljoner kronor men huruvida Tipselit Flick ingick även detta år framgår inte. SvFF uppger man fördelade 1,7 miljoner kronor till Tipselit 2016.

AB Svenska Spel är enligt förbundet det enda statliga bolaget som sponsrar SvFF.254

254 SvFF, e-brev 2017-01-10.

144

BILAGA 2: FOTBOLL

2016/17:12

Övriga intäkter består av bl.a. intäkter från evenemang, sändningsrättig- heter för TV och radio samt ersättning för slutspel under mästerskap.

Bidragen från Riksidrottsförbundet (RF) har under perioden ökat från drygt 26 miljoner kronor till drygt 42 miljoner kronor (se nedan).

Antalet anställda vid förbundet har varit förhållandevis konstant och uppgår till ca 160 personer.

Tabell B Specifikation av statliga bidrag

Specifikation bidrag RF (tkr)

2012

2013

2014

2015

SF-stöd

23 551

26 095

27 000

27 000

Idrottslyftet

15 172

12 425

12 726

12 400

Landslagsstöd

1 400

1 410

1 970

1 840

SOK

-

-

-

-

Eventuellt övrigt RF

1 517

2 444

1 826

1 128

Eventuellt övrigt offentligt stöd (lönebi-

 

 

 

 

drag)

454

271

110

108

Summa

42 094

42 645

44 026

42 476

Källa: SvFF, e-brev 2017-01-25.

 

 

 

 

Av tabell B framgår att bidragen från RF har ökat något under perioden. Det är framför allt SF-stödet som har ökat med ca 3,5 miljoner kronor medan me- del för Idrottslyftet har minskat med ca 2,8 miljoner kronor. Fotbollförbundet är det SF som får mest statliga bidrag.

Föreningar och medlemmar

Av tabell C framgår antalet utövare i fotbollsföreningar antalet föreningar åren 2013 och 2014. För övriga år saknas uppgifter enligt SvFF.

Tabell C Antal utövare fördelat på åldersgrupp och antal föreningar åren 2013–2014

Åldersgrupp

2013

2014

Förändring

Procent

Pojkar upp till 7 år

25 398

24 425

–973

–4 %

Flickor upp till 7 år

8 282

9 427

1

145

14 %

Pojkar 7–12 år

152 779

155 874

3 095

2 %

Flickor 7–12 år

60 984

63 744

2

760

5 %

Pojkar 13–20 år

95 389

93 144

–2 245

–2 %

Flickor 10–20 år

41 690

39 986

–1 704

–4 %

Pojkar 21 år och över

56 603

55 455

–1 148

–2 %

Flickor 21 år och över

13 691

14 422

 

731

5 %

Totalt

454 816

456 477

1 661

0 %

Antal föreningar

3 226

3 184

 

 

 

Källa: SvFF, e-brev 2016-12-28, och egen bearbetning.

145

2016/17:12 BILAGA 2: FOTBOLL

Av tabellen framgår att antalet föreningar har minskat något mellan 2013 och 2014. Det är ungefär 2 000 föreningar som har barn- och ungdomsverksamhet.

Vidare framgår att antalet barn och ungdomar som spelar fotboll i för- eningar har ökat något från 2013 till 2014. Flickor i åldersgrupperna upp till 7 år, 7–12 år, 21 år och över svarar för den största relativa ökningen. Pojkar i åldersgruppen 7–12 år svarar för den största ökningen när det gäller antalet utövare. I denna åldersgrupp finns samtidigt merparten av de barn och ungdo- mar som spelar fotboll i föreningar.

SvFF pekar på att antalet fotbollsspelare i såväl Sverige som Europa mins- kar. Många barn prövar på och börjar med fotboll, men man lyckas inte behålla alla i verksamheten och man tappar många i för tidig ålder. I den föreningsen- kät som svensk fotboll har genomfört de senaste tre åren konstateras att vid 8 års ålder spelar hälften av pojkarna fotboll och 19 procent av flickorna. Samma rapport visar att från 16 års ålder till 17 års ålder tappar man ca hälften av pojkarna och 75 procent av flickorna. I stora fotbollsdistrikt som Västergöt- land och Småland har man gått från 7 till 8 juniorserier (17–19 åringar) till en eller två serier. Det minskade antalet seniorspelare i svensk fotboll innebär att många juniorer får spela även seniorfotboll. Samtidigt vet vi att ca 40 000 ung- domar (400 lag), enligt Korpens siffror, spelar fotboll där.

Perioden 2004–2011 tappade fotbollen 7 procent av det lokala aktivitets- stödet. Men där fanns en spridning från Stockholm som ökade med 7 procent till Hälsingland som minskade med 23 procent.255

I en intervju uppges att den europeiska fotbollsorganisationen Uefa har in- rättat ett särskilt projekt på grund av att många slutar Grow 2020. Vidare nämndes att SvFF håller på att inrätta en doktorandtjänst i Umeå med inrikt- ning på orsakerna till att så många tonåringar lämnar fotbollen.256

Av intervjuer med föreningar får man följande bild av förändringen av an- talet medlemmar bland barn och ungdomar. Knatteskola, bollkul eller prova- på-verksamhet för 5–6-åringar är populära och många barn deltar, i synnerhet pojkar.257

En förening uppger att det är först till kvarn som gäller för pojkar, och det gynnar barn med aktiva föräldrar. Fördelningen är ca 100 pojkar och 20 flickor. Man försöker få in fler flickor.258

I en kommun finns en form av organiserad spontanidrott inom kvartersfot- bollen, Kvartersen där barn från hela kommunen samlas och spelar fotboll upp till 11–12-årsåldern. Alla får en inbjudan att vara med och alla uppges komma utom invandrartjejer. (Se vidare underbilaga 1). I Sollefteå finns en särskild förening för flickor, Remsle UIF FF, och en för pojkar, Sollefteå GIF. I för-

255SvFF Utvecklingsplan för barn- och ungdomsfotboll 2017–2019. Underlag till Idrottslyf- tet.

256SvFF intervju 2016-06-20.

257Intervjuer IF Viken 2016-02-18, Östersunds fotbollsklubb 2016-05-02, Azalea BK 2016- 10-16.

258Östersunds fotbollsklubb, 2016-05-02.

146

BILAGA 2: FOTBOLL

2016/17:12

eningarna börjar man spela när man är 10 år, men många fortsätter att spela både i Kvartersen och i den aktuella föreningen.259

En förklaring till att många slutar spela fotboll kan vara att skolarbetet stäl- ler högre krav ju äldre ungdomarna blir och att tiden blir en knapp resurs där ungdomarna måste prioritera. Det är naturligt om man prioriterar skolarbete före idrottande, i alla fall för de som inte ser idrotten som ett yrke.260

Föreningarna uppger att många barn antingen slutar i 12-årsåldern eller mellan högstadiet och gymnasiet. Det ställs då högre krav i skolan och man vill styra mer över sin egen tid. I en förening slutar flickorna när de har deltagit i Gothia cup. En samstämmig uppfattning är att flickor slutar tidigare och i högre grad än pojkar. Pojkar slutar också, men normalt sett inte i samma ut- sträckning, och ofta går det ändå att få ihop lag trots att många pojkar slutar. I ett fall uppmärksammas att skolan är viktig som introduktion för flickor. De börjar ofta senare än pojkar, i 9–10 årsåldern.261 En förening menar att det är många flickor som spelar fotboll med ca 130–150 flickor av totalt ca 400 barn och ungdomar. Men man har inget lag där flickorna kan fortsätta.262 En annan förening har inget flicklag över huvud taget.263

Av en intervju framgår att det inte går att peka på en enda orsak till varför barn och ungdomar slutar träna fotboll. En generell anledning är att man måste vara bra för att spela, att det finns en prestationskultur. Det är viktigt att hitta rätt klubb för sin nivå. Det finns en annan konkurrensmentalitet i dag än tidi- gare. Man byter också förening oftare i dag än tidigare.264

Överlag har inte föreningarna några problem med rekryteringen av barn och ungdomar med undantag för flickor. En förening uppger att man inte har haft framgång med damsektionen under de senaste åren. Skälen är dels att många flickor flyttat från orten, dels de två damlagen som tidigare fanns började att spela seniorfotboll för tidigt. Det resulterade i att de spelade i en för hög liga och fick alldeles för hårt motstånd. Spelarna slutade en efter en tills det nu inte finns några lag kvar. Nu får de flickor som är födda 2001 utgöra grunden för ett nytt framtida damlag. Det anses vara viktigt att det finns äldre damlag då de blir förebilder för de yngre tjejerna.265

Även av en annan intervju framgår att det för flickor kan krävas att de går upp i damlaget redan vid 16 års ålder för att föreningen ska få ihop ett elva- mannalag. Detta är inte alltid så lyckat eftersom det blir för höga krav på flick- orna.266

När det gäller rekryteringen till flickfotbollen har man inom ett distrikt sat- sat på samarbete mellan klubbar. Exempelvis har IFK Göteborg startat ett flickfotbollslag, och distriktet har uppmanat en annan förening, Kopparberg,

259Remsle UIF FF och Sollefteå GIF intervjuer 2016-10-03.

260SvFF, e-brev 2017-01-25.

261Azalea BK intervju 2016-10-16.

262IF Viken intervju 2016-02-18.

263Östersunds fotbollsklubb intervju 2016-05-02.

264IFK Göteborg intervju 2016-02-16.

265IF Viken intervju 2016-02-18.

266IFK Göteborg intervju 2016-02-16.

147

2016/17:12

BILAGA 2: FOTBOLL

 

att inte starta ungdomsverksamhet för flickor då det kanske inte skulle finnas

 

underlag för flera lag.

 

En förening uppger att man ska utöka verksamheten med ett lag nästa sä-

 

song för att man fått tillskott av nyanlända pojkar som spelar fotboll. Enligt

 

deras erfarenhet ägnar sig nyanlända pojkar i stor utsträckning åt spontanidrott

 

och då spelar man fotboll.267

 

SvFF har under 2016 registrerat 7 000 nya spelare, flyktingar med LMA-

 

kort från Migrationsverket. Man uppger att detta är bara en del av alla ungdo-

 

mar som kommit till fotbollsföreningarna. Många övriga finns i träning, olika

 

prova-på-verksamheter och projekt, men de är inte registrerade för match-

 

spel.268

 

En annan förening som har en ungdomsakademi uppger att ungefär hälften

 

av ungdomarna har utländsk bakgrund och att de kommer delvis från segrege-

 

rade områden. I en grundskola, Änglagårdsskolan, som föreningen är med och

 

driver har ungdomarna olika social bakgrund.269

Verksamhetsidé, värdegrund, mål och strategier

SvFF:s verksamhetsidé är att man ska vara ett aktivt och pådrivande nations- förbund inom den internationella fotbollsfederationen FIFA, den europeiska fotbollsorganisationen UEFA, RF och Sisu. Vidare ska SvFF utveckla, sam- ordna och administrera fotbollens olika idrotter i Sverige och företräda den såväl nationellt som internationellt. SvFF ska verka för att alla ska få chansen att delta utifrån egen nivå och ambition.

Värdegrunden är:

• Vi vill varandras framgång.

• Vi föregår med gott exempel och visar öppenhet och respekt för männi- skors lika värde samt motverkar alla former av diskriminering samt gynnar arbetet för jämställdhet och mångfald.

• Verksamheten utgår ifrån delaktighet, engagemang, trovärdighet och drivs enligt demokratiska principer där beslut är väl förankrade.

• Fotbollen bygger på det ideella ledarskapet och präglas av glädje, gemen- skap och rent spel.

• Fotbollen ska vara tillgänglig för alla och bidra aktivt till samhällsnyttiga värden och värderingar.

• Med fotbollen som utgångspunkt engagerar vi oss såväl inom den egna verksamheten som i idrottsrörelsen och samhället i övrigt.

• Vi tror på ett ständigt behov av utveckling och strävar efter en god balans mellan kontinuitet och förnyelse.

Svensk fotbolls vision är: Fotboll – Nationalsporten – För alla överallt.

267 Sollefteå GIF intervju 2016-10-03.

268 SvFF, Utvecklingsplan för barn- och ungdomsfotboll 2017–2019. Underlag till Idrottslyf- tet.

269 IFK Göteborg intervju 2016-02-16.

148

BILAGA 2: FOTBOLL

2016/17:12

För att arbeta mot den visionen presenterar SvFF i sitt måldokument ”Mål och strategi 2013–2017 för svensk fotboll” följande strategiska mål:

•Öka antalet utövare

•Ökat antal ideellt engagerade ledare

•Fler som spelar längre

•Fler utbildade ledare

•Ungdomslandslagen siktar på slutspel för utbildning mot framtida fram- gångar

•Stärka positionen som viktig aktör för ett integrerat Sverige

•Stärka vår ställning som viktig samhällsaktör utifrån vårt uppdrag

•Ökad representation där strategiska beslut om internationell fotboll fattas

•Arrangera flera internationella evenemang inom fotboll

•Damlandslaget ska ta medalj i de internationella mästerskapen

•Herrlandslag, U21 och futsallandslaget kvalificerar sig till EM och VM

•Minst en svensk damelitklubb ska årligen nå slutspel i den internationella cupen

•Minst en herrelitklubb ska årligen nå gruppspel i de internationella cuperna.

Av redovisningen framgår att SvFF har fastställt 13 strategiska mål för verk- samheten åren 2013–2017. Av dessa berör 5 mål enbart elitfotboll. Målen om att öka antalet utövare och fler som spelar längre kan beröra både bredden och elitsatsningen.

Verksamhetsområden och strategier för 2013–2017 delas upp i områdena fotbollsutveckling, föreningsutveckling och förbundsutveckling.

Fotbollsutvecklingen omfattar följande delar: Svensk fotboll ska tillsammans

•utveckla innehåll och skapa en samlad syn på spelarutbildning baserat på Fotbollens Spela, lek och lär (se nedan).

•vidareutveckla ledarskapsbegreppet till att omfatta samtliga ideellt arbe- tande i föreningar, på distriktsnivå eller vid intresseorganisationer inom fotbollen.

•utveckla, anpassa träning, spel och tävlingsformer som möjliggör att fler ges möjlighet att spela fotboll.

•vidareutveckla och tillgängliggöra målgruppsanpassad utbildning och lä- rande i ledarskap och fotboll.

•verka för att barn och ungdomar i organiserad form har möjlighet att utöva fotboll inom ramen för den ordinarie skoldagen.

•verka för att skapa miljöer där spelare kan utvecklas hela vägen till yp- persta elitnivå.

149

2016/17:12

BILAGA 2: FOTBOLL

Föreningsutveckling avser att

•skapa en plattform för att förstärka det ideella ledarskapets status och at- traktivitet.

•synliggöra föreningarnas värde för samhället med väl fungerande organi- sationer med välutbildade ledare som speglar samhällets mångfald.

•utveckla våra arbetssätt, metoder och organisationsformer utifrån behoven i stad och land för att bli mer ändamålsenliga och för att öka fotbollsintres- set.

•våra föreningar ska erbjuda alla som vill, oavsett förutsättningar, positiva hälsofrämjande och utvecklande fotbollsaktiviteter.

•utveckla ett effektivt samarbete med Sisu Idrottsutbildarna anpassat till fotbollens verksamhet.

Förbundsutveckling rör bl.a. kommersiella frågor, samverkan och fotbollens roll som samhällspåverkare.

Riktlinjer för barn- och ungdomsfotboll

Av Svenska fotbollförbundets riktlinjer för barn- och ungdomsfotboll framgår att barn- och ungdomsfotboll utgör den största delen av svensk fotboll. Den är uppdelad i barnfotboll (6–12 år) och ungdomsfotboll (13–19 år). Barns och ungdomars fotbollsspel bygger på att de ska ha roligt och att de ska idrotta på sina egna villkor.

I barnfotboll ska barnen leka, uppleva glädje och lära sig träna fotboll. Det är viktigt att alla får delta lika mycket och prova på olika positioner i laget. Alla barn ska ges den bästa möjligheten att utvecklas utifrån sina egna förut- sättningar. Prestationen ska inte styra verksamheten och matchresultat ska spela en mycket underordnad roll.

Spela, lek och lär

Hösten 1985 tillsattes en arbetsgrupp (U -90) som fick till uppgift att lägga fram och marknadsföra svensk fotbolls mål och riktlinjer för ungdoms- och juniorfotboll. Förslaget antogs av styrelsen, och riktlinjerna Spela, lek och lär fastställdes 1986. Spela, lek och lär syftade till att ge ett underlag till diskus- sioner om attityder till ungdomsfotbollen inom distrikt och föreningar. Det är också i stort de riktlinjer som gäller i svensk fotboll.

•Svensk barn- och ungdomsfotboll ska ta hänsyn till individens behov och ge möjlighet till utveckling i den takt som passar vars och ens fysiska, psy- kiska och sociala förutsättningar.

•Svensk barn- och ungdomsfotboll ska skapa en positiv och sund miljö där alla får lära sig fotboll och utveckla ett livslångt intresse.

•Svensk barn- och ungdomsfotboll ska ge alla möjligheten till långsiktig, målinriktad utbildning under socialt trygga former.

150

BILAGA 2: FOTBOLL

2016/17:12

•Svensk barn- och ungdomsfotboll ska se matchen som ett inlärningstill- fälle och motverka toppning och utslagning.

•Svensk barn- och ungdomsfotboll ska lära barn och ungdomar ett etiskt och moraliskt förhållningssätt och fair play.

•Svensk barn- och ungdomsfotboll ska erbjuda en allsidig fotbollsträning.

I Fotbollens spela, lek och lär redovisas också SvFF:s vision och de strategiska mål för 2013–2017 som redovisas ovan.270

Spelarutbildningsplan

Fotbollförbundet har tagit fram en spelarutbildningsplan för barn och ungdo- mar i åldern 6–19 år som presenterades vid utbildningskonferensen i novem- ber 2012. Den ska spridas bl.a. via riksinstruktörer till distriktens föreningar.

Av en intervju med förbundet framgår att bakgrunden till projektet är att RF 2010 tryckte på SvFF och man började revidera sitt program för utbildning av ledare. Samtidigt begärde Uefa en plan för hur man bedriver barn- och ung- domsidrott.

Spelarutbildningsplanen beskriver hur svensk fotboll med bästa tänkbara lärandemiljöer ska utveckla fotbollsspelare. Syftet med planen är att öka kun- skapen ytterligare genom att ta till vara forskning och beprövad erfarenhet. Målet är att spelarutbildningsplanen ska ge tips på hur man främjar ett lång- siktigt idrottande och skapar bästa möjliga förutsättningar för lärande.

Spelarutbildningsplanen innehåller SvFF:s rekommendation. Man uppger att planen kontinuerligt utvärderas, utvecklas och förbättras i en ständigt på- gående process.

SvFF uppger att det synsätt som genomsyrar spelarutbildningsplanen är detsamma som i Fotbollens spela, lek och lär och bygger på ett barnrättsper- spektiv.

Det innebär att barnets bästa alltid sätts i första rummet och att utgångs- punkterna är barns rättigheter och lika värde. I planen tas också stor hänsyn till barns mognadsnivå för att träning och matcher ska anpassas till deras fy- siologiska, psykologiska och sociala förutsättningar. Därmed uppfyller spelar- utbildningsplanen det som Idrotten vill (RF:s idéprogram) understryker – att idrott för barn ska vara lekfull, allsidig och bygga på barnens egna behov och förutsättningar och att man ska ta hänsyn till variationer i utvecklingstakt. Allt för att ge bästa förutsättningar till långsiktig prestationsutveckling.

SvFF har delat in spelarutbildningsplanen i fyra nivåer, från 6 till 19 år, där varje nivå har en egen målbild. Det som spelaren lär sig på en nivå finns med, förstärks och utökas på nästa nivå till dess att målbilden är nådd vid 19 års ålder.271

270Svenska Fotbollförbundet, Fotbollens spela, lek och lär –Svensk barn- och ungdomsfot- bolls inriktning, 2014.

271SvFF, Svenska Fotbollförbundets spelarutbildningsplan.

151

2016/17:12

BILAGA 2: FOTBOLL

 

SvFF har låtit forskare vid Umeå universitet utvärdera införandet av spe-

 

larutbildningsplanen, och en slutrapport publicerades 2016. I relevanta delar

 

återges resultatet under respektive rubrik i rapporten.272

Föreningarnas policyarbete

Det finns några exempel utifrån intervjuerna där man har arbetat med för- eningens värdegrund och inriktning. Ett exempel på en förening som har arbe- tat med föreningens policy är Azalea BK, en kvartersförening som bröt sig ur Göteborgs FF och som bildade en barn- och ungdomsförening. Anledningen till att man bröt sig ur moderföreningen var bråk om fördelningen av resurser och att man ansåg att barn- och ungdomsfotbollen bekostade seniorernas verk- samhet. Inledningsvis bildade varje åldersgrupp ett lag som utformade sin egen verksamhet och man toppade sina lag som innebar att man vann många cuper. Detta ledde till meningsskiljaktigheter mellan föräldrar som ville fort- sätta den elitsatsning som pågick och de som menade att föreningen hade bil- dats för alla barn och ungdomar och som betonade den sociala dimensionen. Detta innebar att man genomförde ett omfattande arbete med värderingar som resulterade i en tydlig satsning på bredden och att alla får vara med.273

Azalea BK konstaterar att värdegrundsarbetet förändrade kulturen i för- eningen genom betoningen på att alla får vara med. Föreningen är tydlig med att man finns till för medlemmarna. Arbetet genomsyras av att man ska ha roligt, utvecklas socialt och spela fotboll.274

Även andra föreningar har en värdegrund för verksamheten. En förening definierar värdegrunden som ett gemensamt förhållningssätt till verksamheten och en beskrivning av de värderingar som man delar och som styr medlem- marnas handlande och beteende.275

Föreningarnas värdegrundsarbete har ibland genomförts med utgångspunkt från Idrotten vill ibland inte.

Inga serietabeller upp till 12 år

SvFF uppger att deras arbete går ut på att fler ska spela längre. Man menar att man därför måste agera så att ungdomar inte lämnar fotbollen på grund av för tidiga ambitioner om utveckling och framgång från spelarna själva, ledare eller föräldrar.

Representantskapet beslutade 2016 att man från säsongen 2017 inte ska ha serietabeller för ungdomar upp till 12 års ålder, något som flera distrikt redan har infört i någon form.276

272 Söderström, Ferry och Karp, Utvärdering av implementeringen av Svenska fotbollförbun- dets spelarutbildningsplan, slutrapport september 2016.

273 Sundqvist, Så funkar ungdomsfotbollen om gemenskap och konflikter i världens roligaste

idrott, 2013, och Azalea BK intervju 2016-10-16. 274 Azalea BK e-brev 2017-01-20.

275 www.ostersundsfk.se/klubben/varderingar/ hämtad 2016-12-16.

276 Fotbollförbundet, verksamhetsberättelse 2015.

152

BILAGA 2: FOTBOLL

2016/17:12

Göteborgs FF är ett av de distrikt som avskaffade serietabellerna för ett par år sedan. En förening menar att tävlingsformer och system för talangselektering är helt avgörande för hur ledare, föräldrar och föreningar agerar. Sedan täv- lingsformerna ändrades har det blivit betydligt lättare för föreningen att arbeta helt inriktat på fotboll för alla. Man beskriver skillnaden som ”dag och natt”. Inga värdegrunder i världen hjälper mot toppning och selektion etc. om täv- lingsformer, talangjakt och ”intresseträningar” stimulerar en motsatt utveck- ling.277

En förening uppmärksammar att i barn- och ungdomsfotbollen räknar man inte poäng och gör inte tabeller. Det är först på A-nivån man räknar poäng.278 Ett distrikt som ingår i uppföljningen menar att det är viktigt att blanda grupper i stället för att inrikta verksamheten på selektering i akademier och att det därför är väsentligt att man bryter hur man tänker kring bredd och elit. Det är också en fördel om man avvaktar med elitverksamhet till 15–16-årsåldern. Likaså är det bättre att barnen eller ungdomarna tränar en gång per vecka och stannar kvar än att de tränar flera gånger i veckan och sedan slutar med trä-

ningen.279

Utvecklingsbehov

Förbundet uppger att Uefa har följt upp svensk fotboll. Enligt Uefa är man bra på att ta hand om barn upp till 12 år. Däremot är man sämre på att ta hand om ungdomar och unga vuxna. Vidare konstaterar Uefa att man har ett bra utbild- ningsmaterial men att man inte når ut. Därför avser SvFF att inleda en diskus- sion med alla distrikt om hur man når ut och även identifiera åtgärder för att komma till rätta med eventuella problem.280

Selektering

Landslag och fotbollsgymnasier

Vid en intervju framgår att SvFF att tar ut ett landslag för 15-åringar. Di- striktens fotbollsförbund är rädda för att få böter om man inte skickar spelare dit samtidigt som man anser även att det är angeläget att visa upp distriktets spelare.281

I Sverige finns Elitfotbollsgymnasier med nationell idrottsutbildning (NIU). För läsåret 2016/17 fanns totalt 1 110 elevplatser fördelade på 68 skolor i SvFFs 24 distrikt.282

Vidare finns också grundskolor, t.ex. Änglagårdsskolan, som IFKGöteborg är med och driver.283

277Azalea BK, e-brev 2017-01-18.

278Östersunds fotbollsklubb intervju 2016-05-02.

279Intervju Göteborgs fotbollsförbund, 2016-02-16.

280Intervju SvFF, 2016-06-20.

281Intervju Östersunds fotbollsklubb, 2016-05-02.

282www.fogis.se

283Intervju IFK Göteborg 2016-02-16.

153

2016/17:12

BILAGA 2: FOTBOLL

 

I en intervju uppmärksammades att idrottsgymnasierna inte tränar enligt de

 

metoder som forskningen rekommenderar. De tränar ofta för mycket, vilket

 

leder till skador eller att ungdomarna tröttnar.284

Akademier

Ungdomsakademier är en långsiktig satsning av Svensk Elitfotboll (SEF) som genomförs inom ramen för det s.k. Tipselitprojektet. Verksamheten finansie- ras av AB Svenska Spel. Tipselit är ett samarbetsprojekt mellan SvFF, SEF, Elitserieföreningen Damfotboll (EFD) och AB Svenska Spel med syfte att trygga ”svensk fotboll för framtiden” genom en målmedveten satsning på unga talanger, föreningar samt ledare. Tipselitprogrammet innebär att föreningen får möjlighet att förstärka sin talangutveckling genom att anställa kvalificerade tränare för sitt utvecklingslag. Tanken är att talangerna ska få en elitinriktad fotbollsutbildning av i första hand en heltidsanställd tränare. Tipselit innebär i korthet ett ekonomiskt tränar- och utbildningsbidrag av varierande storlek. AB Svenska Spel står för medlen medan SEF, SvFF och EFD administrerar pro- jektet. Kriterierna för att kunna vara med har man tagit fram gemensamt. SvFF och SEF tog för fem år sedan fram ett certifieringsdokument för fotbollsaka- demier. Därefter har SEF utvecklat certifieringen och driver denna fråga. Detta för att bl.a. kvalitetssäkra föreningarnas arbete med spelarutveckling i åldern 8 till 19 år.285

Det finns både pojk- och flickprojekt. Pojkprojektet bedrivs mestadels i de allsvenska klubbarna och superettaklubbarna, medan flickprojekten bedrivs mer i form av läger och utbildningsträffar.

För att öka resultaten av projektet har man bl.a. utformat olika bonusar för elitklubbarna att arbeta mot. Exempel på sådana är publikbonus, ungdoms- bonus och placeringsbonus. Det finns även en särskild bonus för de föreningar som syftar till att premiera de föreningar som matchar sina unga spelare mest.286

IFK Göteborg är en av de akademier som finns i Sverige. Vid en intervju uppger man att man tillämpar SvFF:s Spela, lek och lär. Föreningen arbetar för att alla ska ha samma möjligheter – tjejer och killar med olika socioekono- misk bakgrund.287 För att få spela i IFK Göteborg gäller följande:

Pojkar och flickor 5–7 år skickar en intresseanmälan, med namn och kon- taktuppgifter.

Flickor 8–14 år är välkomna att anmäla sig. I mån av plats kan man erbjuda spelare att få prova på hur det är att träna med IFK Göteborg.

284Intervju Östersunds fotbollsklubb, 2016-05-02.

285www.svt.se/sport/fotboll/fotbollsakademier/ och www.svfa.se/om-svenska-fotbollsaka- demin/vad-ar-svenska-fotbollsakademin/ hämtad 2016-12-16.

286fogis.se/barn-ungdom/tipselit/ hämtad 2016-12-16.

287IFK Göteborg intervju 2016-02-16.

154

BILAGA 2: FOTBOLL

2016/17:12

Pojkar 8–14 år

1.Du anmäler dig till våra öppna extraträningar via anmälan öppen extraträ- ning och då måste din klubb godkänna din medverkan på dessa träningar.

2.På de öppna extraträningarna ser vi de spelare som angivet sitt intresse av att börja i IFK Göteborg.

3.I mån av plats (och efter öppna extraträningar) så kan vi erbjuda mycket intresserade och ambitiösa spelare 8–14 år att få provträna med IFK Göte- borg i exempelvis tre veckor.

4.Om allt känns rätt för både spelaren och IFK Göteborg efter träningspe- rioden och spelaren vill komma till oss så kontaktar vi spelarens klubb för att hitta en lämplig lösning för alla inblandade.

Pojkar 15–16 år och äldre kan vi erbjuda provträning med laget men endast i mån av plats. Du ska ha stort intresse och tålamod att orka träna mycket och länge i många år.288

Man framhåller vikten av att kontrollera innan en spelare väljer att prova med dem att spelaren är beredd att följa riktlinjerna och har ett så stort intresse för fotboll att hon eller han vill träna så mycket som man gör i akademin.289 Vid en intervju uppges att man tar in ca 1–3 nya spelare varje år. Spelare från andra klubbar som vill satsa lite mer men ändå stanna kvar i sin klubb kan få ”extraträning” i IFK Göteborg ca 1 gång i veckan. På det sättet kan spelaren få extra träning, och IFK Göteborg uppger att man undviker att ”plocka russi-

nen ur de andra Göteborgslagen”.

Kraven att få börja spela i IFK Göteborg kommer mer från föräldrar än från barnen själva enligt uppgift vid intervjun. När det gäller kraven på elitsats- ningar är det snarare föräldrar än klubben som förespråkar elitsatsningar.290

Satsning på en idrott

Vid en intervju framkom att det inte är ovanligt att föreningar lägger träningar året runt i syfte att få barnen att avstå från andra idrotter. Det är också ett pro- blem att träningsdagar krockar.291

Vid en intervju påpekas att det ska vara okej för barn och unga att träna flera idrotter och att inte behöva välja. Det är viktigt att ta reda på vad som gör att man kommer till en träning eller inte.292

Föreningsutveckling, ledare och föräldrar

Sedan 2004 har svensk fotboll haft samma mål för föreningsutveckling.

288www.ifkgoteborg.se/Akademin-old/Kontakt/Borja-i-IFK/ hämtad 2016-12-15.

289Ibid.

290IFK Göteborg intervju 2016-02-16.

291Göteborgs FF intervju 2016-02-18.

292Östersunds fotbollsklubb intervju 2016-05-30.

155

2016/17:12

BILAGA 2: FOTBOLL

 

Tillsammans med Sisu Idrottsutbildarna hjälper SvFF och distrikten fotbolls-

 

föreningarna med ledarförsörjning, policyarbete, verksamhetsplanering och

 

Idrottens föreningslära. Dessutom är genomförandet av SvFF:s spelarutbild-

 

ningsplan en viktig del i utvecklingen av föreningar, ledare och spelare.293

 

Vid en intervju framkom att för att det ska vara möjligt att behålla för-

 

eningslivet i framtiden måste man lösa bemanningsfrågan. Kanske skulle sär-

 

skilda anställda konsulenter kunna vara en lösning. Det saknas i dag ofta en

 

person som finns på plats i föreningslokalen. Det finns svårigheter kring det

 

ideella ledarskapet och eldsjälarna är på väg bort. I dag är ledarna ofta mer

 

fokuserade på sitt eget barn i laget än på föreningen i stort. Föreningen kan bli

 

”gisslan” när systemet bygger på föräldratränare. Föräldrar ser sig även mer

 

som kunder och anser att allt ska fungera med föreningen.294

Ledare m.m.

I utvärderingen av det ovan nämnda genomförandet av spelarutbildningspla- nen framkom att utbildning av föreningar och tränare ses som en nyckelfråga för att genomföra den spelarutbildningsplan som SvFF har fastställt.295

Utbildningsverksamheten har utformats på följande sätt: Förbundet utbildar distrikten och sedan är det distriktens uppgift att utbilda föreningar.

SvFF uppger exempelvis att man försöker förmå få alla tränare att genomgå utbildningarna. Helst ser man att det blir ett obligatorium att alla tränare för barn och ungdomar ska vara utbildade.296

Vid intervjuer uppmärksammar många ledarens betydelse. En förening som har en tillväxt av barn och ungdomar menar att deras framgångskoncept är att de tillhandahåller goda ledare.297

Resultat från flera intervjuer visar att tränare som går en ledarutbildning blir mer insiktsfulla och att det leder till att det blir bättre kvalitet i träningen.298 Samtidigt påpekas att ledarna arbetar ideellt och att det kan vara svårt för dem att hinna med att delta i utbildningar eller träffar som föreningarna anord- nar. I ett fall nämndes att man enbart har ungdomstränare och inga tränare som är föräldrar till de äldre barnen och ungdomarna. Anledningen är att det finns

bättre förutsättningar att ge ungdomstränare utbildning.299

I ett fall nämns att föreningens riktlinjer för barn- och ungdomsfotboll ska fungera som en ledarhandbok. Dokumentet har arbetats fram med utgångs- punkt i RF:s Idrotten vill.300

293Fotbollförbundet, verksamhetsberättelse 2015.

294Göteborgs FF intervju 2016-02-16.

295Söderström, Ferry och Karp, Utvärdering av implementeringen av Svenska fotbollförbun- dets spelarutbildningsplan, slutrapport september 2016.

296SvFF intervju 2016-06-20.

297IF Viken intervju 2016-02-18.

298Intervjuer SvFF 2016-06-20, Remsle UIF FF och Sollefteå GIF 2016-10-03.

299Östersunds fotbollsklubb intervju 2016-05-02.

300IF Viken intervju 2016-02-18.

156

BILAGA 2: FOTBOLL

2016/17:12

Föräldrar

SvFF uppger att man har planer på att starta ett projekt som syftar till att ta fram utbildning för föräldrar och personer som finns kring ledare och tränare. Bakgrunden är bl.a. resultat från forskning som har omsatts i praktiska råd som har presenterats i bokform av en person som har varit idrottspsykologisk råd- givare åt SvFF.301

Det finns exempel på att man har riktlinjer för föräldrarna. Ett sådant ex- empel är Azalea BK. I föreningens riktlinjer står det bl.a. att föreningen är en fotbollsklubb för barn och ungdomar samt deras föräldrar.

Utan föräldrarnas engagemang, ingen klubb. Så enkelt är det. Alla som bär upp verksamheten i Azalea, från styrelse till lagansvariga, tränare och kontakt- föräldrar, är människor som genom sitt engagemang för sina barn och för sina barns lagkompisar vuxit in i verksamheten. Därför är det viktigt att alla för- äldrar med barn i Azalea från början förstår att deras närvaro och insatser inte bara är välkomna utan faktiskt helt nödvändiga!302

Av en intervju framgår att föräldrar skolas in i verksamheten i samband med att deras barn börjar träna i föreningen.303

Genomförande av barnrättsperspektivet

I förbundet och distrikten

Av verksamhetsberättelsen för 2015 framgår att

Sveriges regering och riksdag, RF och samhället i stort, kräver att idrotten ger alla barn chansen att få vara med och att ingen utesluts. I tider när vi önskar fler anläggningar och stöd måste vi ta vårt ansvar för hur vi sköter vår verk- samhet. Att fotbollen är en bra folkhälsosport, ja det vet vi, men den ska vara det längre upp i åldrarna och även för dem som inte når elitskiktet. Alla be- hövs.304

Som framgått ovan definierar SvFF i sin spelarutvecklingsplan att barnets bästa alltid sätts i första rummet och att utgångspunkterna är barns rättigheter och lika värde.

Enligt den tidigare nämnda utvärderingen av spelarutvecklingsplanen fram- går att man inom distrikten inte i någon högre grad har arbetat aktivt med barn- rättsperspektivet innan spelarutvecklingsplanen lanserades. Vid frågan om di- strikten haft något speciellt fokus på barnrättsperspektivet tidigare hänvisade de flesta distrikten, enligt utvärderingen, till Fotbollens spela, lek och lär som ingår i utbildningar till tränare.

Av en intervju med SvFF framgår att beslutet att man inte ska ha serieta- beller för ungdomar upp till 12 års ålder från säsongen 2017 har varit lyckat och skapat en nyttig debatt. Man har startat en process där man ifrågasätter

301SvFF intervju 2016-06-20.

302www.azaleabk.se/varariktlinjer/foraldramanualen/ hämtad 2016-12-15.

303Azalea BK intervju 2016-10-16.

304Fotbollförbundet, verksamhetsberättelse 2016.

157

2016/17:12

BILAGA 2: FOTBOLL

 

sina tidigare prioriteringar och tar in erfarenheter av att jobba med barnper-

 

spektiv från olika håll.305

 

Såväl SvFF som ett distrikt som ingår i uppföljningen uppger vid intervjuer

 

att barn- och ungdomsfrågor dominerar arbetet i förbundet. Både spelformerna

 

och regelverken behöver anpassas utifrån ett barnrättsperspektiv i sina riktlin-

 

jer Fotbollens spela, lek och lär.

 

Av en intervju med SvFF framgår att ingen systematisk uppföljning görs

 

av tillämpningen av riktlinjerna. Det är SDF som föreningar ska vända sig till

 

om det är några problem. Varje förening är unik.

 

För närvarande pågår ett arbete med att ta fram ett förslag till att man ska

 

kunna diplomera en förening. I arbetet ingår att definiera vad diplomeringen

 

ska innehålla, hur detta ska ske och hur man ska följa upp diplomeringen.306

 

Vid en intervju redovisades ett praktiskt exempel: två lag från samma för-

 

ening inte ska nivåanpassas så att ett lag innehåller de bästa spelarna och det

 

andra mindre bra spelare utan lagen bör blandas.

 

Andra sätt att arbeta med ett barnrättsperspektiv inom fotbollen är att an-

 

vända mindre planer (t.ex. 1/4), spela 3–5–7–9-mannafotboll, använda sarger

 

och spela i tre perioder i stället för två. I år ska förbundet, utifrån barnkonven-

 

tionen, införa en rekommendation om spelgaranti, som innebär att varje barn

 

ska få spela minst två perioder varje match. Byten ska enbart ske i period-

 

pauserna. En annan åtgärd är att yngre spelare inte ska få möta äldre spelare.

 

Göteborgs FF har beslutat om att tabeller inte ska publiceras. Alla fotbollsför-

 

eningar instämde i detta beslut utan synpunkter.307

 

Tränarutbildningen vilar numera på FN:s barnkonvention och där principen

 

är att alla ska få vara med.308 Man har dock inte redovisat några exempel på

 

hur man har omsatt barnkonventionen i utbildningen. Enligt SvFF pågår sedan

 

2010 en kontinuerlig revidering av tränarutbildningen.309

Exempel från verksamheten

Det finns också exempel från föreningar där man har tagit fram policyer och riktlinjer för klubbens barn- och ungdomsfotboll. Exempelvis uppger en för- ening att policyn och riktlinjerna ska fungera som en ledarhandbok. Dokumen- tet har arbetats fram med utgångspunkt i RF:s Idrotten vill och genom att do- kumentera vad föreningen står för och har stått för under hela dess historia. Ungdomssektionens styrelse har återuppstått efter att ha varit obefintlig under två år och där arbetar man med föreningens värdegrundsfrågor.310

305SvFF, intervju 2016-06-20.

306Ibid.

307Göteborgs FF intervju 2016-02-16.

308SvFF, verksamhetsberättelse 2015.

309SvFF, e-brev 2016-12-28.

310IF Viken intervju 2016-02-16.

158

BILAGA 2: FOTBOLL

2016/17:12

Även ungdomsakademin IFK Göteborg uppger att barnrättsperspektivet genomsyrar verksamheten, både när det gäller hur man lägger träningstider och att alla ska ha samma kläder.311

I en förening som enbart har barn- och ungdomsfotboll tydliggör man sin verksamhet på följande sätt:

Hela verksamheten skall genomsyras av att vi långsiktigt och tålmodigt jobbar för att behålla bredden i varje åldersgrupp. Breddsatsning betyder för oss att varje enskild spelare, oavsett förmåga, ska få chansen att ut- veckla sina färdigheter, både individuellt och som lagspelare, under åren i Azalea.

Vi vet av erfarenhet att idrottsliga framgångar kommer som en ”bieffekt” av kombinationen breda trupper och bra träning. I vår modell står därför inte bredd och topp i motsatsställning. De som vill kan göra en ambitiös satsning mot eliten inom ramen för Azalea.

Azalea BK är en klubb öppen för alla barn och ungdomar. Alla som vill vara med får vara med. Alla som är med skall vara med på lika villkor. Pojkar och flickor, nybörjare och erfarna – alla barn och ungdomar är väl- komna. Det är vår styrka. Vår idrottssatsning byggs på vänskapsband och positiva utmaningar, inte på konkurrens och utslagning.312

Vid en intervju uppges att man försöker leva som man lär genom att skola in såväl barn som föräldrar i de grundläggande värderingar som verksamheten bygger på.313

I en intervju med en annan förening, Östersunds fotbollsklubb påpekas att barn- och ungdomsarbetet i föreningen ska bygga på kunskap och forskning, inte på gamla traditioner. Barnrättsperspektivet är mycket centralt och något man har med sig hela tiden i sitt arbete. Den aktuella föreningen menar att man har arbetat mycket med värdegrundsfrågor. Man bedriver ett kontinuerligt ar- bete, varje vecka, och man förmedlar också värdegrunden till sina fans. Man pratar till exempel om vad ÖFK-märket står för och vad det innebär att vara ÖFK-are. Man arbetar också aktivt med värdegrundsfrågor med A-laget. Det gäller att få med hela föreningen, och då kan man få draghjälp från A-laget för att förändra.

Den aktuella föreningen har inte åldersindelade lag utan större tränings- grupper med ungefär tre årskullar i. Bakgrunden är att forskning har visat att den fysiska utvecklingen varierar avsevärt mellan olika barn och att det beror på när man är född på året om man kommer med i ”bättre” lag eller inte. Detta säger däremot ingenting om barnens långsiktiga möjligheter att spela fotboll.

Den modell man arbetar efter har tillämpats i föreningen i ungefär två år. Föreningen har fått reaktioner från föräldrar som har andra förväntningar på träningen. Exempelvis kan man förlora fler matcher jämfört med tidigare, vil- ket uppfattas som jobbigt av vissa föräldrar. Samtidigt är föreningen övertygad om att modellen kommer att leda till minst lika bra idrottsliga framgångar som tidigare. Barnen kan också bli frustrerade ibland eftersom många är vana vid

311IFK Göteborg intervju 2016-02-16.

312www.azaleabk.se/varariktlinjer/varideikorthet/ hämtad 2016-12-15.

313Azalea BK intervju 2016-10-16.

159

2016/17:12

BILAGA 2: FOTBOLL

 

ett annat upplägg, och man får ofta förklara varför föreningen har valt det till-

 

lämpade tillvägagångssättet. Reaktionen i ledargruppen var inledningsvis

 

blandad.

 

Vid en intervju framgår vidare att det är viktigt att föreningens ledning är

 

tydlig om vad man vill åstadkomma med förändringen. Att ordföranden och

 

styrelsen är tydliga är A och O om man vill förändra. Det gäller att stå på sig

 

när föräldrar ställer krav eller sponsorer hotar att dra in sponsormedel. Annars

 

kan barnen komma i kläm.314

Om barnen tillfrågas

I den ovan nämnda utvärderingen av spelarutbildningsplanen har man också frågat barnen genom fokusgruppsintervjuer vad som gör fotbollen rolig och meningsfull. Av svaren framgår att umgås med kompisar/träffa vänner och att alla får vara med är en viktig dimension. Likaså är att få uppmärksamhet och synas och att lära sig saker viktigt för barnen. För barnen är det sociala sam- manhanget överordnad den idrottsliga.

I utvärderingen konstateras att de resultat som framkommit genom inter- vjuerna stämmer väl överens med tidigare forskning om vilken mening barn och unga tillskriver sitt fotbollsspelande i föreningsregi och hur de vill att trä- ning och tävling ska vara för att de ska trivas och utvecklas.315

Uppföljning, krav och sanktioner

Vid intervjuer har det inte framkommit att det sker någon uppföljning av verk- samheten i föreningarna av distriktet eller förbundet.

Regler och rutiner om barn kränks

Ett distrikt uppger att man ofta blir involverad om det uppstår svårigheter eller situationer inom en förening. Exempel på detta kan vara när domare eller för- äldrar uppträder illa. Ett annat exempel är när barn inte får vara med på grund av elitsatsning. Däremot finns det inte någon instans eller liknande som barn eller föräldrar kan vända sig till utöver föreningens styrelse eller distriktet.316

Av intervjuer med föreningarna framgår att det är främst ledarna som har till uppgift att uppmärksamma om något barn kränks eller far illa. Föräldrar kan också vända sig till föreningen om man anser att någon ledare beter sig olämpligt. Ledare får sluta om de uppför sig illa.317

I den ovan nämnda utvärderingen av spelarutvecklingsplanen tillfrågades bl.a. tränare om sina kunskaper när det gällde att bedriva fotbollsverksamhet. Av svaren framgår att de kunskaper man värderar högst är kunskaper om att

314 Intervju Östersunds fotbollsklubb, 2016-05-02.

315 Söderström, Ferry och Karp, Utvärdering av implementeringen av Svenska fotbollförbun-

dets spelarutbildningsplan, Slutrapport september 2016. 316 Göteborgs FF intervju 2016-02-16 och 2016-10-14.

317 Intervjuer Remsle UIF FF och Sollefteå GIF, 2016-10-03.

160

BILAGA 2: FOTBOLL

2016/17:12

kunna motverka mobbning och kränkande behandling samt att utveckla spe- larnas förståelse för fair play.318

Exempel på samverkan

Föreningslyftet

Ett exempel på projekt som bedrivs för att utveckla föreningslivet är För- eningslyftet. Målet är att utveckla det befintliga föreningslivet så att man står rustad att möta framtiden och att stärka det ideella ledarskapet. Tanken är bl.a. att förstärka föreningslivet så att man kan utnyttja idrottsanläggningar effekti- vare och långsiktigt ta ett större ansvar för folkhälsa och integration.

Av en intervju framgår att det i stor utsträckning handlar om att bemanna föreningslivet genom att finansiera en anställd föreningsutvecklare. Därige- nom gör man det möjligt för föreningen att utveckla verksamheten både kva- litativt och kvantitativt samt att ge de ideella ledarna stöd. När det gäller barn- och ungdomsverksamheten framgår att man skapar förutsättningar för samver- kan med skolor genom att fotbollsplaner m.m. kan användas dagtid. Projektet har samfinansierats av Idrottslyftet, Sisu och kommunen. Skolsamverkan har bl.a. lett till ett inflöde av nya medlemmar till föreningarna.319

En förening uppger att Föreningslyftet har varit mycket viktigt för dem. Resurser för föreningsutvecklings- och utbildningsinsatser har hamnat i för- eningen och man har kunnat använda medlen på ett produktivt sätt som direkt har gynnat verksamheten.320

Statliga bidrag och annat stöd

Generella synpunkter

Vid en intervju framkom att staten borde skicka med tydligare direktiv om användningen av medel. Det är lättare att agera då det finns regler att luta sig mot. Till exempel skulle föräldrar kunna hänvisa till sådana regler i diskus- sioner med föreningar. Otydlighet ansågs gynna avarter inom idrotten.321

Vid en intervju understryks att statliga medel har den största effekten i verk- samheten om de används för att sätta press på förbunden och elitföreningarna så att medlen kan användas i verksamheten för föreningsutveckling.322

LOK-stödet är bra och det är smidigt. Däremot menar man att föreningar som inte arbetar utifrån ett barnrättsperspektiv inte borde få LOK-stöd.323

318Söderström, Ferry och Karp, Utvärdering av implementeringen av Svenska fotbollförbun- dets spelarutbildningsplan, Slutrapport september 2016.

319Göteborgs FF intervju, 2016-10-14.

320Azalea BK e-brev 2017-01-18.

321Göteborgs fotbollförbund intervju 2016-02-16.

322Azalea BK, e-brev 2017-01-18.

323Östersunds fotbollsklubb intervju 2016-05-02.

161

2016/17:12

BILAGA 2: FOTBOLL

Idrottslyftet

Enligt verksamhetsberättelsen för 2015 har 1 200 föreningar av 1 800 med barn- och ungdomsverksamhet fått ekonomiskt bidrag och genomfört ca 5 000 projekt genom Idrottslyftet. Drygt 11 000 ledare har genomgått någon form av ledarutbildning.324

Vid en intervju med SvFF framgår att på central nivå ansvarar man för att säkerställa att fotbollens del av Idrottlyftsmedlen används på ett bra sätt. Id- rottslyftspengarna fördelas till de 24 distrikten enligt modellen antal spelare över 15 år och antalet lag. Fördelningen skulle knappast påverkas om man tog med de yngre i modellen menar man. Man har en årlig konferens med di- strikten där man diskuterar användningen av pengarna. Det är således di- strikten som disponerar bidraget och fattar beslut om ändamålen. Därefter har varje distrikt en regional konferens. Det är den enskilda föreningen som sedan ansöker om medel för projekt.

Enligt SvFF är det en fördel att distrikten disponerar bidraget eftersom det gör att en viss anpassning efter lokala förhållanden är möjlig. Man har tre hu- vudspår för användningen – utbildning för barn- och ungdomstränare, för- eningsutveckling och spelutvecklingsplaner riktade mot klubbarna. Förening- arna ansöker från distrikten om medel för framför allt tränar- och spelarutbild- ning, föreningsutveckling, prova-på verksamhet och Landslagets fotbolls- skola.325

När det gäller Idrottslyftet framförs vid en intervju att systemet fungerar bra men att det kan finnas vissa svårigheter i återrapporteringen. Göteborgs FF fördelar 2,5 miljoner kronor i bidrag till föreningar. Förbundet gör paketlös- ningar och skräddarsyr riktade insatser som föreningarna kan söka medel för. På detta sätt undviker man att pengarna går till konsumtion i form av t.ex. läger, eftersom man menar att det är bättre att bidragen går till insatser som leder till förändring. Man menar att när föreningarna kan ansöka om medel från distriktet hamnar de närmare föreningarna i stället för aktiviteter som hålls centralt.326

Dessutom används Idrottslyftet bl.a. för att hjälpa föreningar som har spe- lare med funktionsnedsättning och föreningar som börjar med verksamhet och tar emot nyanlända flyktingar.327

En förening menar dock att det är för många kriterier som måste uppfyllas för att man ska få medel från Idrottslyftet.328

324SvFF verksamhetsberättelse 2016.

325SvFF intervju 2016-06-20.

326Göteborgs FF intervju 2016-02-16.

327SvFF intervju 2016-06-20.

328IF Viken intervju 2016-02-18.

162

BILAGA 2: FOTBOLL

2016/17:12

LOK-stöd

Flera föreningar menar att LOK-stödet är viktigt för verksamheten. En för- ening menade att man inte skulle klara sig utan det statliga LOK-stödet och man tycker inte att det behöver förändras.329

En förening uppger dock att LOK-stödet inte har någon betydelse för verk- samheten eftersom den viktigaste inkomstkällan för denna förening är spons- ring.330

Förändringsbehov

LOK-stödet borde enligt det distrikt som ingår i uppföljningen vara mer diffe- rentierat. Man skulle kunna överväga att lämna ett större aktivitetsbidrag ju äldre barnen blir. I dag lämnar t.ex. Göteborgs stad ut ett högre aktivitetsstöd till flickor än till pojkar eftersom man vill stimulera att flickor fortsätter att idrotta.331

Allt yngre barn vänder sig till idrottsföreningar. Föreningar skulle kunna bli motiverade att ta in barn tidigare om åldern för LOK-stödet sänks. För- eningar skulle kunna ha verksamhet med lek och rörelse med 4–5-åringar.

Ett annat förslag är att maximera antalet aktiviteter per vecka och idrott. Bidragssystemet som det ser ut nu bejakar aktiviteter, men inom en och samma idrott, och det bidrar till att förstärka en tidig specialisering. Till exempel skulle det kunna finnas ett tak på aktivitetsstöd för två träningstillfällen per vecka inom en och samma idrott. Om barnet deltar i träningar inom en annan idrott skulle däremot ytterligare bidrag kunna delas ut.332

I en intervju uppmärksammades Island som ett exempel på hur förenings- livet skulle kunna utvecklas. Tränarna är utbildade och arvoderade ledare (ofta studenter) i stället för föräldraledare som i Sverige. Föräldrar betalar in en må- nadsavgift till föreningen. Föreningarna behöver inte betala avgift för att an- vända fotbollsplanerna. Verksamhet för yngre barn genomförs under ledning av studenter och äger rum under tidiga eftermiddagar, och på så sätt utnyttjas planerna bättre. Man gör ingen skillnad mellan fotboll för flickor och pojkar. Föreningens första- och andralag har tre gemensamma träningar och utöver dessa finns separata träningar. På Island finns endast en idrottsförening per ort. Man har blandade lag och idrottsföreningarna ägnar sig åt flera idrotter. Man samordnar träningstider med varandra och försöker undvika att lägga verk- samhet då någon annan har det. Exempelvis har man fotboll vissa dagar. På detta sätt behöver barn inte tvingas att välja bort en sport.333

329Ibid.

330IFK Göteborg, Uppgift vid seminarium, 2016-10-15.

331Göteborgs FF intervju 2016-02-16.

332Ibid.

333Ibid.

163

2016/17:12

BILAGA 2: FOTBOLL

Framtida utmaningar

Urbaniseringen påverkar fotbollen. Inflyttningen till storstäderna skapar svå- righeter för fotbollen att få plats, och på landsbygden blir det svårt att få ihop lag. Arbetet med anläggningsutveckling, föreningsutveckling och flexibla täv- lingsformer är ett sätt att möta trenden.334

Det finns också exempel från en mindre stad på att det är svårt att få ihop alla träningstider med en plan. Föreningen skulle vilja ha en ny fotbollsplan, men föreningens intäkter räcker inte till detta. Det finns inte något samarbete med kommunen om nya anläggningar.335

Avgifter

Ingen av föreningarna uppger att avgifterna, t.ex. medlemsavgift eller spelar- avgift, är ett problem. En vanlig uppfattning är att om det skulle vara problem med det så löser man det på något sätt.336 Avgiften är 500 kronor och då ingår allt. Syftet är att det inte ska finnas några ”dolda” avgifter.337

Det finns dock exempel på att föreningar i utsatta områden för en dialog med kommunen om problemen. Inom ramen för Idrottslyftet finns det medel att söka för att täcka medlemsavgifter.338

334SvFF verksamhetsberättelse 2015.

335IF Viken intervju 2016-02-16.

336Intervjuer IF Viken 2016-02-16, Azalea BK 2016-10-16, Remsle UIF FF och Sollefteå GIF 2016-10-03 .

337Östersunds fotbollsklubb intervju 2016-05-02.

338Göteborgs fotbollsförbund intervju 2016-02-16.

164

BILAGA 2: FOTBOLL

2016/17:12

Underbilaga

Kvartersfotboll ”Kvartersen”339

I Sollefteå får barn inte spela i fotbollsklubbarna innan de har fyllt 10 år. Fot- bollsverksamheten för barn före 10års ålder och även senare bedrivs inom ”Kvartersen” (Kvartersfotbollen).

Fotboll i Kvartersen sker på åtta fotbollsplaner där man spelar fotboll som är av karaktären organiserad spontanfotboll. Sollefteå GIF ansvarar för under- håll av planerna under säsongen, dvs. gräsklippning, målning av linjer och lag- ning av nät. Det utgår ingen planhyra.

Kvartersen har funnits sedan 1970-talet och då var det enbart spontanidrott. När det gäller träning på Kvartersen och tillgång till plan gäller ”först till kvarn-principen”. För matcher finns det ett bokningssystem.

Utgångspunkten är att alla ska vara med. Man anmäler ett lag och då kan man både spela matcher och träna. Man ser helst att man anmäler ett lag be- stående av pojkar och/eller flickor från bostadsområdet eller klassen men det viktigaste är att alla som vill spela fotboll får chansen att vara med i ett lag. Om man vill spela men inte har något lag att vara med i hjälper GIF till att ordna plats i något lag. Det är en arbetsgrupp inom GIF som organiserar och leder arbetet med Kvartersen.

Anmälningsavgiften till Kvartersen är 200 kronor för varje spelare. I avgif- ten ingår

•spelarförsäkring (för att ha en spelarförsäkring måste de tillhöra en för- ening som då blir Sollefteå GIF)

•inköp av drygt 600 medaljer (till alla spelare)

•kostnad för domare (Sollefteå GIF:s äldsta ungdomar dömer) – dessa do- marpengar lägger klubben till deras resa som går till Göteborg, Gothia Cup.

Statkraft Energi i Sollefteå sponsrar Kvartersen och man har klargjort att man inte vill sponsra om barnens kostnader blir för höga.

Alla bjuds in till att vara med och nästan alla kommer utom invandrar- flickor.

Barnen börjar spela i Kvartersen från 6 års ålder. Man tränar vanligtvis en gång per vecka. Ofta är alla i klassen med. Man spelar i Kvartersen tills man är 11–12 år.

Cirka 800–900 barn är med i Kvartersen.

Lagens sammankomster sker på olika sätt. Ett lag kan sparka i någon träd- gård. I andra lag ser barnens föräldrar sin nya framtid i att bli huvudtränare för lagen. Här planeras det minutiöst. Varje tänkbar passning kan bli avgörande

339 Intervjuer Remsle UIF FF och Sollefteå GIF 2016-10-03 samt e-brev, 2016-10-04 och 2016-10-16.

165

2016/17:12 BILAGA 2: FOTBOLL

för den tänkta seriesegern. Och så har vi alla andra lag med sina träningsupp- lägg som är någonstans mitt emellan dessa två ytterligheter.

Föräldrar tar initiativ till träningarna på Kvartersen och man använder nå- gon av de planer som finns tillgängliga. Det är ingen grenspecifik träning och syftet är att det ska vara kul att spela fotboll.

När det gäller LOK-stöd söker Sollefteå GIF LOK-stöd för de barn som bor i staden Sollefteå. De söker enbart LOK-stöd för de tillfällen som matcher spelas (sex helger per år) eftersom man vet hur många och vilka barn som är med på matcherna. Sollefteå GIF söker LOK-stöd för pojkarna. Remsle UIF söker LOK-stöd för flickorna.

När det gäller den träning som sker utanför matcherna är det svårt att veta vilka som deltar och hur ofta varje barn tränar och därför söker man inte LOK- stöd för träningarna.

166

2016/17:12

BILAGA 3

Gymnastik

Inledning

Denna bilaga innehåller en fallstudie av gymnastikidrotten i Sverige. Beskriv- ningen syftar till att redovisa exempel på dels hur de statliga målen har genom- förts i verksamheten, dels vilka resultat som den statliga finansieringen har bidragit till. Beskrivningen utgår framför allt från skriftligt material som har kompletterats med underlag från intervjuer.

Beskrivning av förbundet

Svenska Gymnastikförbundet är en ideell organisation som bildades 1904 och är ett specialidrottsförbund (SF) inom Riksidrottsförbundet (RF). Gymnastik- förbundet har ett samarbetsavtal med Svenska Cheerleadingförbundet, och den 1 januari 2015 blev Svenska Drillförbundet associerat till gymnastiken. Gym- nastikföreningar är medlemmar i Gymnastikförbundet och de genomför den praktiska gymnastikverksamheten. Gymnastikförbundet ansvarar för utbild- ningssystem och landslagsverksamhet.

Gymnastikförbundets högsta beslutande organ är förbundsmötet som ge- nomförs vartannat år. Röstberättigade ombud på förbundsmötet är samtliga medlemsföreningar i Gymnastikförbundet. Förbundsmötet väljer förbundssty- relsen som består av förbundsordförande och åtta ledamöter. Till sin hjälp har styrelsen ett förbundskansli. Förbundsstyrelsen har delegerat ansvaret för olika verksamheter till kommittéer och råd. Gymnastikförbundet är geografiskt in- delat i åtta regioner och man har bemannade regionala kanslier.

Förbundet inrättade 2014 dels en juridisk nämnd på central nivå, dels en gymnastikombudsman (GymO). Den juridiska nämnden är den enda instansen inom Gymnastikförbundet i bestraffningsärenden, och den ersätter den tidi- gare ordningen med regionstyrelser som första instans och förbundsstyrelsen som andra instans. Överklaganden av nämndens beslut sker till Riksidrotts- nämnden. Den juridiska nämnden hanterar ärenden bl.a. med utgångspunkt från kap. 14 om bestraffningsärenden i RF:s stadgar. GymO tar emot anmäl- ningar från enskilda utövare och stödjer föreningarna i arbetet med att hantera komplicerade frågor. Förbundet hade även före inrättandet av GymO och den juridiska nämnden till uppgift att hantera och stödja denna typ av förenings- ärenden. Genom att man inrättade GymO synliggjordes både vikten av dessa frågor och att det finns stöd för t.ex. enskilda medlemmar. (Se vidare särskilda avsnitt).

167

2016/17:12

BILAGA 3: GYMNASTIK

Förbundet – finansiering och antal anställda

Av tabell D framgår förbundets finansiering och antalet anställda på förbunds- nivån.

Tabell D Finansiering och antal anställda på förbundet. Belopp anges i tkr.

 

2013

2014

2015

SF-stöd *

9 872

8 538

8 503

Idrottslyftet

3 764

3 495

3 624

Landslagsstöd

660

800

830

SOK-stöd

763

955

907

Bidrag för bl.a. utvecklingsarbete och

 

 

 

extra elitstöd

198

1 298

1 001

Summa stöd RF

16 411

14 968

14 725

Arbetsmarknadsstöd/

 

 

 

Regionalt stöd

347

226

140

Summa offentligt stöd

16 411

15 200

14 865

Medlemsavgifter

5 539

5 758

6 883

Verksamhetsintäkter

6 781

8 703

11 925

Övriga intäkter

6 352

6 343

4 197

Totala intäkter

35 084

36 006

37 871

Självfinansieringsgrad (%)

53

58

61

Antal anställda i medeltal

22

21

20

Källa: Svenska Gymnastikförbundet, verksamhetsberättelserna 2012/13 och 2014/15. * Regionerna får 15 procent av SF-stödet enligt beslut 2014.

Gymnastikförbundets sponsorsamarbeten består av stöd genom pengar eller kompetens. Cirka 40 procent av sponsormedlen går till verksamheten och till utvecklingsarbete. Därutöver finns en ändamålsstyrd sponsring för arbete med en särskild fråga under en begränsad tid. Detta stöd motsvarar ca 60 procent av sponsormedlen. Sponsringen uppgick till ca 1,1 miljoner kronor 2016.

168

BILAGA 3: GYMNASTIK

2016/17:12

Föreningar och medlemmar

Av tabell E framgår utvecklingen av antalet medlemmar under åren 2010– 2015 och utvecklingen av antalet föreningar.

Tabell E Antalet medlemmar fördelat på åldersgrupper och antal föreningar åren 2010–2015

 

2010

2011

2012

2013

2014

2015

Förändring

Flickor upp till

 

 

 

 

 

 

 

6 år

28 020

27 535

27 302

28 966

29 724

29 574

+6 %

Pojkar upp till

 

 

 

 

 

 

 

6 år

13 231

12 971

13 024

14 521

15 132

14 965

+13 %

Flickor 7–12 år

37 937

37 065

39 847

42 971

47 009

48 895

+29 %

Pojkar 7–12 år

7 630

7 545

8 574

10 028

14 246

15 712

+106 %

Flickor 13–20 år

19 450

19 209

19 459

18 889

19 416

21 452

+10 %

Pojkar 13–20 år

4 253

4 239

4 545

5 095

6 556

6 657

+57 %

Kvinnor 21–40 år

31 183

30 595

30 437

28 854

28 945

28 222

–9 %

Män 21–40 år

9 746

9 466

9 226

9 376

7 218

7 270

–25 %

Kvinnor

 

 

 

 

 

 

 

41 år och över

49 094

48 078

48 343

46 336

45 733

44 698

–9 %

Män

 

 

 

 

 

 

 

41 år och över

13 188

13 030

12 805

12 826

12 167

11 806

–10 %

Totalt

213 732

209 733

213 570

217 862

226 146

229 251

+7 %

Antal föreningar

1 163

1 130

1 096

1 078

1 080

1 064

–9 %

Källa: Svenska Gymnastikförbundet, verksamhetsberättelserna 2010/11, 2012/13 och 2014/15.

Av tabellen framgår att det totala antalet medlemmar har ökat under perioden 2010–2015. Ökningen uppgår till nästan 16 000 medlemmar, vilket motsvarar 7 procent av det totala antalet utövare. Det är barn och ungdomar upp till 21 år som svarar för denna ökning och det är pojkar som svarar för den procentu- ellt största ökningen. Både antalet kvinnor och män över 21 år minskar.

Bland såväl flickor som pojkar återfinns flest utövare i åldersgruppen 7–12 år. Därefter tappar man mer än hälften av ungdomarna som tränar gymnastik.

Enligt uppgifter vid intervjuer har så gott som alla gymnastikföreningar i landet kö.340

Det finns enligt förbundet flera förklaringar till medlemstillströmningen. Den viktigaste förklaringen är att gymnastikföreningarna breddar sitt utbud och erbjuder gymnastikträning för fler och nya målgrupper, men också att för- eningarna utvecklar det befintliga utbudet så att aktiva kan stanna kvar och tränar i föreningen. Nya verksamheter som parkour och tricking lockar nya

340 Intervjuer Eskilstuna GF 2016-04-12, Södertälje GSF 2016-04-12, Sollefteå gymnastik- klubb 2016-10-03 och Gymnastikförbundet 2016-11-21.

169

2016/17:12

BILAGA 3: GYMNASTIK

 

grupper av ungdomar.341 Utbildning av ledare har varit en viktig faktor i med-

 

lemsökningen och totalt har över 700 ledare utbildats enbart inom parkour.342

 

Man uppger vidare att utbildningsverksamheten ökar generellt inom Gymnas-

 

tikförbundets samtliga verksamhetsområden.343

 

Som exempel kan nämnas att Sollefteå gymnastikklubb för två år sedan

 

startade en pojkgrupp inom parkour. Denna har nu ca 50 utövare. Totalt tränar

 

60 barn och ungdomar parkour, vilket motsvarar ca 30 procent av föreningens

 

aktiva utövare.344

 

En ytterligare förklaring är, enligt förbundet, att inriktningen på den grund-

 

motoriska träningen ligger i tiden och i linje med sunda och hållbara ideal.

 

Av tabellen framgår att antalet föreningar under perioden 2012–2015 har

 

minskat med ca 10 procent. Enligt förbundet kan detta bero på att små för-

 

eningar som t.ex. parkourföreningar både uppstår och försvinner snabbt. Erfa-

 

renheten från Sollefteå gymnastikklubb är att det är en förhållandevis stor om-

 

sättning bland pojkar som tränar parkour.

 

Även om man kan konstatera att det finns en positiv tendens att fler aktiva

 

är kvar i föreningen efter 11 års ålder, är det samtidigt från den åldern som det

 

är en utmaning för föreningarna att erbjuda nya platser. Alternativa tränings-

 

grupper som inte har ett utpräglat tävlingsfokus finns, men ofta är det bristen

 

på anläggningar som är begränsningen när det gäller att erbjuda plats för dessa

 

träningsgrupper. Förbundet menar att ökningen i gruppen 13 och uppåt även

 

kan hänvisas till att gymnaster börjat träna vid den åldern och inte bara att de

 

är kvar.

 

Av de totalt 1 080 medlemsföreningarna hade 267 föreningar tävlingsgym-

 

nastik 2014. Cirka 45 000 gymnaster har tävlings- eller träningslicens.

 

Antalet tävlingsförsäkrade medlemmar uppgick 2016 till 34 500, dvs. ca 15

 

procent av det totala antalet medlemmar. Försäkringsstatistiken visar också att

 

antalet tävlingsförsäkrade i så gott som samtliga tävlingsdiscipliner fortsätter

 

att öka. Det senaste året har antalet tävlingsförsäkrade ökat med 13 procent.

Mål och värdegrund

Svensk gymnastik har genomfört ett utvecklingsarbete som syftar till att skapa en grund för en positiv utveckling av idrotten. Bakgrunden är att Svensk gym- nastik har haft betydande problem med en ledarkultur som bl.a. resulterade i osunda träningsmetoder och kränkningar av barn och ungdomar. Dessa förhål- landen redovisades i en forskarrapport och allvarlig kritik riktades mot förhål- landet inom tävlings- och landslagsgymnastiken, i första hand inom artistisk

341 Parkour är en träningsmetod som går ut på att träna kroppen till att på ett smidigt och kontrollerat sätt kunna forcera olika typer av hinder i omgivningen utan hjälpmedel. Parkour innehåller rörelser som hopp och rullar, olika tekniker för att forcera hinder, och även öv- ningar för att testa fysisk och mental styrka hos utövaren. Parkour är inte tävlingsinriktat och saknar ett poängsystem.

342 Gymnastikförbundet, e-brev 2017-02-14.

343 Gymnastikförbundet, verksamhetsberättelse 2014/15.

344 Sollefteå gymnastikklubb intervju 2016-10-03.

170

BILAGA 3: GYMNASTIK

2016/17:12

gymnastik. Gymnastikförbundet valde att se problematiken som en större ut- maning och därmed att arbeta med förbundets hela verksamhet. Samtidigt blev detta ett startskott för ett utvecklingsarbete som påbörjades 2010. I utveck- lingsarbetet har Gymnastikförbundet tagit hjälp av RF och externa experter såsom forskare och konsulter.

Vid förbundsmötet 2010 fastställdes det första idéprogrammet Gymnasti- ken vill 2011–2012. Därefter har programmet kompletterats och det nuvarande programmet är Svensk Gymnastik Vill 20172018, där verksamhetsidén Rö- relse hela livet preciseras. Den innebär rolig och lekfull träning i ständigt nya former. Tävlingsutmaningar för dem som vill. God hälsa och välbefinnande genom rörelse, gemenskap och personlig utveckling ska känneteckna Svensk gymnastik. Alla är välkomna. I programmet presenteras värdegrund, uppfö- randekod och den utvecklingsmodell som man arbetar efter.

Den värdegrund som verksamheten ska grundas på är

•personligt engagemang under hela livet. Vi ser och tar till vara alla indivi- ders möjligheter att vara med.

•nyfikenhet och öppenhet. Vi är lyhörda för den enskilda individens behov och visar förståelse för varandras verksamheter och bjuder på oss själva.

•glädje och utveckling. Vi utvecklas och gläds tillsammans och vi lär för livet.

Svensk gymnastik har också fastställt följande mål:

•2020 har Gymnastikförbundets föreningar sammanlagt minst 400 000 medlemmar.

•2020 är 15 procent av alla barn upp till 12 år medlemmar i en gymnastik- förening.

•2020 tränar minst 150 000 medlemmar inom Träna för aktivt liv, varav 100 000 i en certifierad Gymmixförening, och vi har 200 certifierade Gymmixföreningar.

•Senast 2020 tar svenska gymnaster minst en medalj i EM och VM eller OS (målet är uppfyllt).

•2020 är alla nybyggda idrottslokaler i kommunala skolor utrustade med gymnastikredskap enligt Gymnastikförbundets rekommendationer.

•2020 har det fattats beslut om eller projekterats för minst 20 nya special- anläggningar för föreningarnas verksamhet.

Det förekommer att föreningar har fastställt en egen värdegrund. Södertälje Gymnastik och Sportförening är ett sådant exempel. Deras värdegrund bygger på RF:s idéprogram Idrotten vill på Svensk Gymnastik Vill och har följande ledord

171

2016/17:12

BILAGA 3: GYMNASTIK

•Våra aktiva utstrålar gläde under både träning, tävling och uppvisning

•Gymnaster och ledare känner en gemenskap inom och mellan de olika grupperna

•Våra ledare har stor kunskap om det de lär ut

•Vi skapar trygghet för våra aktiva

•Våra medlemmar har ett gott förtroende för föreningen och det vi gör

•Vi ger alla möjlighet till utvecklning utifrån deras behov och önskan.

Man uppger att gymnasterna känner till värdegrunden.345

Även Eskilstuna gymnastikförening (EGF) har fastställt en värdegrund. Medlemmar i EGF ska enlig uppgift på webbplatsen känna till och följa vär- degrunden. Värdegrunden bygger på ledorden glädje, respekt, energi och Kva- litet. Dessa ord är hjärtat i föreningen och ska prägla ”allt vi gör och står för”.

Arbetet kring värdegrunden syftar till att stärka föreningens kultur. Vår kul- tur ser till hela människan som mer än bara gymnast. En kultur som ger mening och mervärde.

Vår värdegrund omfattar trivselregler, policydokument och handlingsplan. Trivselreglerna är betydelsefulla ansvarstaganden där var och en är av vikt för att främja en god miljö. Policydokumenten anger vår inställning och vårt age- rande. Handlingsplanen innehåller rutiner för att åtgärda och motverka de- struktiva beteenden.

Vi har en positiv attityd till våra uppdrag i föreningen. Värdegrunden ska alltid prägla våra ord och handlingar; vi förebygger hellre än åtgärdar.346

Värdegrunden innehåller också ett antal policydokument om t.ex. jämlik- het, kränkande särbehandling, tobak, alkohol och droger, dopning m.m. Dess- utom har man utarbetat en policy för såväl ledare och domare som föräldrar. Det finns även en policy för motionärer.347

Föreningen startade om verksamheten i föreningen 2010 med hjälp av di- striktet. Syftet var att få bort en olämplig ledarkultur. Årsmötet avsatte den dåvarande styrelsen.

Vid en intervju har det också framkommit att Eskilstuna kommun genom sin kultur- och fritidsnämnd hade gett ett uppdrag till en extern revisionsfirma att genomföra en granskning av verksamheten i den aktuella gymnastikför- eningen. Bakgrunden var bl.a. den kritik som professor Jonas Stier hade fram- fört i utredningen Blod, svett och tårar: Ledarkulturen inom svensk landslags- gymnastik – belyst och problematiserad samt Eskilstunas kommunfullmäkti- ges Idrottspolitisk handlingsplan 2012–2015. Den senare slår fast att stödet till idrotten riktas främst till breddidrott för barn och unga med målet att alla ska kunna delta. Vidare ska all verksamhet inom barn- och ungdomsidrotten som får kommunalt stöd vara förenlig med FN:s konvention om barnets rättigheter.

Granskningen syftade till att undersöka om föreningens verksamhet följde barnkonventionen. I avvaktan på resultatet valde kultur- och fritidsnämnden

345Södertälje GSF intervju 2016-04-12.

346www.eskilstunagf.se/Foreningen/Vardegrund/ hämtad 2016-11-29.

347Ibid.

172

BILAGA 3: GYMNASTIK

2016/17:12

att bordlägga ett par ansökningar om kontant föreningsbidrag. Granskningen visade på det stora hela att föreningen levde upp till barnkonventionen trots vissa signaler från barn och föräldrar som föreningen rekommenderades att arbeta vidare med. Nämnden beslutade därefter att godkänna och bevilja de bordlagda ansökningarna. Granskningen fick ett genomslag i hela föreningsli- vet genom att frågor om värdegrund, barnens bästa och allas rätt att delta ham- nade i blickfånget och förhoppningsvis på så sätt främjade barns och ungas möjligheter att delta i föreningsidrotten på ett positivt sätt.348

Utvecklingsmodell och uppförandekod

Som framgått arbetar Svensk gymnastik utifrån en utvecklingsmodell som an- togs 2014 – Rörelse hela livet. Den beskriver verksamheten från den grund- läggande barngymnastiken till seniorernas rörelseglädje. Modellen har tio nyckelfaktorer:

•utgå från barnrättsperspektivet (se nedan)

•vårda och utveckla ett brett utbud av gymnastik i olika former

•säkerställa välutbildade och kompetenta ledare

•uppmuntra utövarnas inre drivkraft

•ta hänsyn till individuell utveckling

•träna smart

•ha tålamod och tillåta att det tar tid att nå toppen

•bestå av välmående föreningar

•arbeta med kvalitetssäkrade strukturer

•ständigt utvecklas.

Svensk gymnastik har också fastställt en uppförandekod som ingår i den ut- vecklingsmodell man vill arbeta utifrån. Uppförandekoden baseras på tre prin- ciper, nämligen barnrättsperspektivet, utövare med stark inre drivkraft och för- hållandet att nå toppen tar tid. Totalt omfattar uppförandekoden åtta riktlinjer.

1.Vi ger utövarna möjlighet att uppleva glädje och gemenskap inom gym- nastiken.

2.Vi underlättar individens utveckling med utgångspunkt i den enskilda ut- övarens utvecklingsnivå, förutsättningar och ambitionsnivå.

3.Vi är goda förebilder.

4.Vi respekterar allas lika värde.

5.Vi respekterar utövarnas personliga integritet.

6.Vi bidrar till utövarnas utveckling genom att på olika sätt göra dem delak- tiga i beslut som rör deras träning och tävling samt skapar en miljö där individen reflekterar och tar ansvar.

7.Vi ansvarar för utövarnas personliga säkerhet i samband med gymnastik- verksamhet

348 Eskilstuna kommun intervju 2016-04-12 och e-brev 2017-01-03.

173

2016/17:12

BILAGA 3: GYMNASTIK

8.Vi ansvarar för utövarnas hälsa och välmående i samband med gymnastik- verksamhet.

Vid en intervju med förbundet framkom det att man bedriver ett medicinskt arbete som gäller kost, hälsa och medicin samt arbete för att förebygga skador.

Genomförande av barnrättsperspektivet

I bl.a. de ovan nämnda policydokumenten och riktlinjerna för verksamheten framgår att verksamheten ska utgå från barnrättsperspektivet. Av Svensk Gymnastik Vill och Uppförandekoden framgår att all gymnastikverksamhet för barn och ungdomar ska bedrivas utifrån ett barnrättsperspektiv och följa FN:s barnkonvention. Ett barnrättsperspektiv innebär att man har ett förhåll- ningssätt med respekt för barnets åsikter och alltid har barnets bästa – det vill säga dess välmående, hälsa och positiva utveckling – för ögonen.

Ett barnrättsperspektiv innebär också att man ser till det enskilda barnets behov och förutsättningar på den utvecklingsnivå det befinner sig. Det innebär också att såväl aktivitets- som organisationsledare på alla nivåer ska sätta bar- net i fokus och analysera vilka konsekvenser ett beslut eller åtgärder får för ett barn eller en grupp av barn. I uppförandekoden skriver man att perspektivet gäller både på golvet och i sammanträdesrummet för alla tränare och ledare.

Utvecklingsarbetet utgår från att förverkliga inriktningen i Svensk Gym- nastik Vill och Uppförandekoden i verksamheten. Införandet av Gymnastiken vill och gymnastikens utvecklingsmodell med nyckelfaktorer genomsyrar en- ligt förbundet allt arbete inom förbundet med t.ex. verksamhetsplan, utbild- ningsrevision m.m. Uppförandekoden ingår i stadgarna och därmed finns, en- ligt förbundet, en skyldighet för alla föreningar att följa dessa.

Förbundet uppger vidare att man har anpassat de belöningssystem som man kan styra över genom att man har gjort en del regelförändringar när det gäller tävlingsverksamheten och bedömningsreglementet. Syftet är att fler ska kunna vara med. Man har höjt åldrarna för mästerskap, infört minimiålder för vissa tävlingar och justerat svårighetsvärden så att onödiga belastningar undviks.349

Genomförandet av Svensk Gymnastik Vill och Uppförandekoden är dock ett arbete som bedrivs i föreningarna och inte av förbundet. Förbundets roll är att ge stöd i utvecklingsarbetet och Gymnastikförbundet får i sin tur stöd av RF.

Incidenter, kränkningar och övergrepp

Om någon incident inträffar eller om missförhållanden uppdagas finns en fast- ställd ordning, en s.k. åtgärdstrappa, som ska användas för att hantera frågan. Åtgärdstrappan består av ett antal steg och för varje steg har man fastställt ansvarsförhållanden, möjliga åtgärder och stöd som finns tillgängligt.

349 Gymnastikförbundet, Ändringar Tekniskt reglemente inför 2015 – sammanfattning.

174

BILAGA 3: GYMNASTIK

2016/17:12

Av åtgärdstrappan framgår att ansvaret för att driva frågan ligger på den som har initierat uppdraget. På förbundsnivå kan detta vara en tjänsteman, en regionstyrelse eller förbundsstyrelsen. I föreningen kan t.ex. huvudtränare, kansli eller föreningsstyrelsen vara initiativtagare. Det första steget är att föra dialog med berörda parter. Det andra steget är en skriftlig varning. Det tredje steget är att utreda frågan med syfte att upprätta en åtgärdsplan som ska ge- nomföras. Om inte problemet är åtgärdat ska man anmäla frågan till den juri- diska nämnden där den prövas och eventuell bestraffning enligt RF:s stadgar kapitel 14 kan bli aktuell. Sista steget är beslut av förbundet eller föreningen om att avsluta uppdrag eller om uteslutning.

Som framgått tidigare inrättade Gymnastikförbundet 2014 en ny funktion som GymO och denna person ska vara ett stöd i processen i de flesta steg.

På Svensk gymnastiks webbplats framgår det också att Gymnastikförbun- det följer ”Riksidrottsförbundets policy för sexuella övergrepp inom idrotten med vägledningen”.

Vid intervju med förbundet påpekas att om allvarliga kränkningar uppdagas ska detta inte hanteras av idrottens egna organ eftersom sådana förhållanden är en fråga för polisen.350

En förening menar att man är bra på att fånga upp tydliga signaler om att något inte står rätt till. Däremot är man sämre på att fånga upp mindre tydliga signaler, t.ex. om någon börjar bli smal. Man önskar att det fanns ett förebyg- gande stöd att tillgå exempelvis genom Sisu. Sisu har tidigare hjälpt till vid organisationsförändringar. De incidenter som har inträffat har framför allt handlat om föräldrars agerande.351

En annan förening berättar att man har haft problem med en ledare som uppträdde olämpligt och inte behandlade barnen på ett bra sätt. Föreningen fick vetskap om missförhållandena genom föräldrar och barn som vände sig till föreningen. Detta ledde till att ledaren fick sluta.352

En tredje förening pekar på att en del tränare tillämpar sina egna metoder och att det kan vara svårt för styrelsen att få reda på om den verksamhet som bedrivs inte avspeglar styrelsens avsikter. En annan fråga som väcktes var att förbundet och RF har en nyckelroll när det gäller hur föreningar kan agera mot föräldrar.353

Gymnastikombudsmannens arbete hittills

Förbundet framhåller att GymO är en viktig länk mellan förbundet, föreningar och enskilda utövare. GymO har en rådgivande funktion till enskilda utövare och stödjer föreningarna i arbetet med att hantera komplicerade frågor. GymO ska ge råd till medlemmar, ledare och föreningar i frågor som gäller hur man följer upp och efterlever uppförandekoden. Om föreningar, ledare, föräldrar

350Gymnastikförbundet, intervju 2016-11-26.

351Södertälje GSF intervju 2016-04-12.

352Sollefteå Gymnastikklubb intervju 2016-10-03.

353Eskilstuna Gymnastikförening intervju 2016-04-12.

175

2016/17:12

BILAGA 3: GYMNASTIK

eller utövare önskar stöd eller hjälp i frågor som är relaterade till uppförande- koden kan man vända sig till GymO.

GymO har även rätt att föra talan i bestraffningsärenden inför Gymnastik- förbundets juridiska nämnd.

Förbundet anser också att GymO fyller en viktig funktion genom att fånga upp oro inom den organiserade gymnastiken, öka transparensen och stävja ryktesspridning. GymO hanterar ca 30–40 ärenden per år.

Det är framför allt föräldrar och föreningsledare som tar kontakt med GymO i olika frågor. I något enstaka fall har även gymnaster hört av sig. Det har handlat om att föräldrar har upplevt att deras barn har blivit kränkt av gruppledaren genom brist på uppmärksamhet, inte fått byta grupp i likhet med kamrater, blivit tilltalad på olämpligt sätt eller att barnet har blivit utsatt för andra kränkningar. Ordförande i föreningar har också tagit kontakt när styrel- sen fått kännedom om att kränkande bilder och text har spridits på sociala me- dier. Föreningar har också hört av sig och undrar hur förbundet ställer sig till att bära slöja dels ur perspektivet allas lika värde och personlig integritet dels ur aspekten säkerhet under gymnastik. Föreningar har också undrat om man kan begära begränsat registerutdrag från belastningsregistret i samband med ledaruppdrag för verksamhet upp till 18 år.

Exempel på frågor och konflikter som GymO har hanterat sedan funktionen inrättades 2014 är

•Barn som förflyttas mot sin vilja till annan grupp

•Barn som inte platsar när träningen trappas upp

•Barn som nekas deltagande i grupp på grund av att ledaren är i konflikt med föräldrarna

•Gymnast/ledare som lägger upp kränkande bilder på sociala medier

•Ledare som uttrycker sig olämpligt/kränkande på sociala medier

•Ledare som har nära (olämplig) kontakt med en aktiv via sociala medier

•Ledare som favoriserar en gymnast framför andra gymnaster

•Ledare som kränker en enskild gymnast (genom ordval och beteende)

•Ledare som förbjuder en gymnast att komma till träningslokalen

•Ledare som nekar föräldrar tillträde till träningslokalen

•Bristande (obefintlig) kommunikation med föräldrar

•Stora (alltför stora) krav på föräldramedverkan och/eller ekonomiska in- satser

•Olämpliga urvalsprinciper när nya grupper bildas

•Ledare som utövar makt över gymnaster (pressar, skapar otrygghet)

•Gymnaster som känner olustkänsla när de träffar tidigare ledare/tränare

•Förening/ledare som gör tidig elitsatsning, i strid med Gymnastikens ut- vecklingsmodell

•Förening som kräver att gymnast ska avsluta annan idrottsträning för att helt koncentrera sig på gymnastik

•Olämpligt/kränkande förhållande mellan ledare inom samma förening

•Ledare/förälder som kränker/hotar domare efter genomförd tävling

176

BILAGA 3: GYMNASTIK

2016/17:12

•Kassör som undanhåller ekonomisk information till den egna styrelsen

•Valberedning som uttrycker sig kränkande till ledare/föräldrar som har an- nan uppfattning än valberedningens eget förslag inför årsmöte.

Nästan alla frågor som har anmälts till GymO har omfattat barn- och ungdoms- verksamhet. De flesta frågorna har gällt en enskild ledare eller en person med uppdrag i en förening. De berörda föreningarna har i de flesta fall själva kunnat hantera frågorna, eftersom riktlinjer och ett arbetshäfte som har tagits fram har varit en god hjälp för föreningarna att lösa problemen.354

Juridiska nämnden

Förbundsmötet 2014 beslutade att inrätta en juridisk nämnd i Gymnastikför- bundet, och att föreningarna ska ansvara för att säkerställa att uppförandeko- den efterlevs inom föreningens verksamhet. I de fall en förening eller en med- lem inte lever upp till och eller reglerar eventuella brott mot uppförandekoden har den juridiska nämnden införts som bestraffningsorgan inom Gymnastik- förbundet. Dess uppgift är att vara enda instans inom förbundet i bestraffnings- ärenden (ärenden som härrör sig till kap. 14 RF:s stadgar).

Nämnden har från januari 2014 till maj 2016 behandlat tolv anmälningar. Av dessa händelser har tre preskriberats eftersom det har gått mer än två må- nader sedan händelsen ägde rum.355 Fyra ärenden har lämnats utan bifall och ett ärende har lagts ned i brist på bevis. Tre ärenden utreds i enlighet med nämndens rekommendationer av Gymnastikförbundet. I ett fall har nämnden gett en gymnast en varning för att hon vägrade att ta emot en medalj vid SM. De övriga ärendena har rört t.ex. olämpligt agerande av tränare, olämpligt age- rande vid byte av träningsgrupp, oacceptabla ledarbeteenden och publicering av uppgifter på internet.

I två fall har förbundsstyrelsen beslutat om ärenden om medlemskap. I det ena fallet beslutades att inte bevilja en ny förening inträde i förbundet med anledning av att föreningens tränare och ledare bedömdes vara olämpliga för gymnaster på tävlingsnivå. Riksidrottsnämnden beslutade att skälen inte var tillräckliga och föreningen beviljades därefter inträde i förbundet. I det andra fallet beslutades att utesluta två föreningar som inte uppfyllde kravet som ide- ell förening och dessutom hade handlat i strid med uppförandekoden och för- bundets rekommendationer. Beslutet är överklagat till Riksidrottsnämnden.356

Förbundet uppger att Riksidrottsnämnden har beslutat att avslå överklagan- det och därmed gäller Gymnastikförbundets beslut.357

354Gymnastikförbundet, PM, Exempel på frågor som inkommit till Gymnastikombudsman- nen, inkom 2015-11-25.

355Preskriptionstiden för möjlighet till bestraffning grundas på Riksidrottsstyrelsens stadgar.

356Gymnastikförbundet, PM, juridiska nämnden – inkomna ärenden 2014–2016, inkom 2016-11-25.

357Gymnastikförbundet, e-brev 2016-12-13.

177

2016/17:12

BILAGA 3: GYMNASTIK

Uppföljning och kontroll av verksamhet och bidrag

Gymnastikförbundet arbetar med signalsystem gentemot föreningarna snarare än med kontrollsystem. Styrningen inom idrotten i sin helhet kännetecknas också av att staten har tillit till RF vid fördelning av medlen och att RF har stor tillit till SF när det användningen av medlen till idrotten.

När det gäller kontroll av hur medlen används hänvisar Gymnastikförbundet till den kontroll som RF bl.a. ska svara för.

När det gäller exempelvis Idrottslyftet och elitstödet finns uppföljning kopplat till målen med projektet inom ramen för de projektplaner som fast- ställts.

Förbundet har ingen uppgift när det gäller fördelning av LOK-stöd eller kontroll av stöden.

På lokal nivå har det inte framkommit att någon har granskat eller följt upp de uppgifter som har lämnats när det gäller deltagande som är bidragsgrun- dande för LOK-stödet.358

Det uppmärksammades i media att RF höll inne utbetalningen av elitstöd 2012 på grund av missförhållanden inom gymnastiken. Delar av gymnastik- verksamheten följde inte FN:s barnkonvention. Utbetalningen genomfördes senare när förbundet hade inlett förändringsarbetet.359

Samtidigt uppmärksammades också att SOK startade 2012 ett elitprojekt med Gymnastikförbundet med inriktning på OS i Rio de Janeiro 2016. Tio flickor deltog, varav fem var 12 år när projektet inleddes. Flickorna fick resur- ser att träna mer i Eskilstuna GF. SOK satsade knappt en miljon kronor per år i projektet och enligt de uppgifter som framkom 2012 hade SOK inga planer på att dra in medlen.360

Utvecklingsarbete, utbildning och ledare

Förbundet uppger att det fortsatta utvecklingsarbetet som ligger framför dem utgår från fyra områden:

1.Arbetet med förbundets strategi Svensk Gymnastik Vill

2.Ett holistiskt, inkluderande perspektiv där både bredd och spets inom gym- nastiken är accepterade och lika viktiga att satsa på. Träning och tävling ska inte stå i motsatsförhållande till varandra utan vara varandras förutsätt- ningar.361

3.Medicinska frågor – om hur skador förebyggs och hur skador som uppstår rehabiliteras (hållbar träning)

4.Idrottslyftet – systematiskt arbete med ungas träning och ledarskap

358Intervjuer Södertälje GSF 2016-04-12 och Sollefteå Gymnastikklubb 2016-10-03.

359http://www.svt.se/sport/artikel/rf-drar-in-elitstod-till-gymnasterna, hämtad 2016-12-04.

360Ibid.

361Gymnastikförbundet, e-brev 2016-12-13.

178

BILAGA 3: GYMNASTIK

2016/17:12

Enligt Gymnastikförbundet är bristen på lokaler och ledare de största proble- men för att utvecklas. Detta visar den strategiska utmaningen att nå tillväxt- målet där det handlar om kombinationen av att ge plats för nya utövare samti- digt som ge förutsättningar för att fler stannar kvar och idrottar i föreningen längre, helst hela livet.

Uppförandekoden är utformad som ett utbildningsmaterial och ska kom- plettera annat material inom värdegrundsarbetet. Syftet är att göra det enkelt för alla gymnastikföreningar att på ett planerat och samordnat sätt lyfta ledar- skapsfrågor inom föreningen och fundera över hur de kan säkra den dagliga verksamheten, när de möter det stora ansvar och förtroende som gymnasterna och deras föräldrar ger dem.

Av riktlinjerna för träning och tävling framgår att ledare ska vara minst 15 år inom barngymnastiken, 16 år inom ungdomsgymnastiken och 18 år inom tävlingsgymnastiken. För tävlingsgymnastiken anges att det är obligatoriskt att den ansvariga ledarens utbildningsnivå motsvarar minst nivån på de öv- ningar som gymnasterna tränar och tävlar. För övriga grupper anges vilka ut- bildningar ledaren bör ha genomgått. För barngymnastiken anges att ledarens utbildningsnivå för vissa moment ska motsvara de övningar gruppen tränar på.

I Uppförandekoden finns ställningstaganden om bl.a. ledarens betydelse. Av denna framgår att uppgiften som ledare ställer stora krav. Hur ledaren och föreningen fungerar påverkar utövarna på flera plan. Att stödja och utmana på rätt sätt, sett ur gymnasternas synvinkel, kan vara en komplicerad och inte all- tid enkel balansgång. Särskilt i tävlingsverksamheten kommer frågor av me- dicinsk och även psykologisk karaktär in i bilden. Det kan handla om arbets- klimat och kulturen bland ledare och gymnaster i träningshallen, om närings- frågor, om kroppsuppfattning, om relationer mellan gymnasterna i gruppen och föreningen.

Att bidra till en positiv personlig utveckling och ett livslångt intresse för träning är två av grundpelarna i utvecklingsmodellen för Svensk gymnastik och Uppförandekoden ger riktlinjer om hur man ska agera och reagera i ledar- skapet.

När det gäller satsningar på utbildning av ledare i nya verksamheter fram- går att Gymnastikförbundet utbildat över 700 ledare362 i parkour, freerunning och tricking. Man har också inlett en extra satsning för att få fler flickor in i verksamheten via workshops och provapå-tillfällen.363

Vid en intervju på föreningsnivå framkom att det finns ett krav från Gym- nastikförbundet att alla ledare ska vara utbildade. Det är dyrt för en enskild förening att bekosta utbildning eftersom det innebär, utöver kostnaden för ut- bildning, logi- och resekostnader. Det är ofta ungdomar som har slutat träna som blir ledare. Man har ett system med hjälpledare. Det finns en huvudledare som stödjer ledarna. Sollefteå gymnastikklubb avlönar ledare med en ersätt- ning på 70 kronor per timme.364

362Gymnastikförbundet, e-brev 2017-02-14.

363Svenska Gymnastikförbundet, verksamhetsberättelse 2014/2015.

364Sollefteå Gymnastikklubb intervju 2016-10-03.

179

2016/17:12

BILAGA 3: GYMNASTIK

 

Vid en annan intervju framkom att Sisu ordnar bra utbildningar, men att det

 

är viktigt att anpassa utbildningen till att deltagarna är unga och att de inte

 

alltid orkar med heldagsutbildningar. Utbildningar över idrottsgränser funge-

 

rar bra eftersom många frågor är gemensamma.365

Samarbete med övriga aktörer

Förbundet bedriver ett aktivt samarbete med ett flertal aktörer, i synnerhet RF men även andra SF, dels bilateralt för olika ändamål, dels genom olika intres- sefrågor, ofta initierat av RF, Friluftsfrämjandet eller PRO.

Betydelse av statliga bidrag och annat stöd

Förbundet påpekar att det statliga stödet har inneburit att utvecklingsarbetet har kunnat genomföras på förbundsnivå. Långsiktighet i statligt stöd är viktigt

– framför allt för Gymnastikförbundet eftersom man är beroende av det stat- liga stödet. Därför menar förbundet att det behövs en stabilitet i bidragens in- riktning och omfattning.

Enligt förbundet har det statliga stödet varit avgörande för det utvecklings- arbete som man har inlett och för att man ska ha möjlighet att utveckla verk- samheten enligt beskrivningen ovan. För den fortsatta utvecklingen bedömer man att andra typer av stöd blir betydelsefulla, exempelvis kompetensutveck- ling, kvalitativt stöd på föreningsnivå och arbetsmarknadsåtgärder för tränare.

Förbundet menar att det kan bli aktuellt med parallella system med stöd till föreningar från förbundet – ett för de föreningar som visar sig klara av utveck- lingsarbetet enligt förbundets strategi och ett annat för de som inte själva klarar detta och kan behöva särskilda former av stöd.

Vid en intervju med en förening framkom det att man skulle se det som en fördel om det fanns medel i verksamheten för att genomföra de program och riktlinjer som har fastställts av förbundet. Gymnastikförbundet har bra material men skulle behöva föra ut det mer aktivt. En annan förening upp- märksammar att både värdegrund och riktlinjer ingår i ledarutbildningen.366

Förbundet menar att de statliga bidragen är viktiga på regional nivå för gymnastiken. Samarbetet mellan DF/Sisu och regionala kontor är mycket vik- tigt. Man framhåller att statliga bidrag inte bara handlar om bidrag direkt rik- tade till gymnastiken utan även till stora delar av de övriga stödsystemen och därmed tillgång till kompetens som finns för idrotten genom bl.a. RF och Sisu.

Exempel från föreningarna visar att LOK-stödet är uppskattat eftersom det är enkelt, rättvist och numera lätt att administrera genom en app.

Flera föreningar uppger att LOK-stödet är en förutsättning för att för- eningen ska kunna bedriva verksamheten. En förening menar att man skulle

365 Intervju, Södertälje GSF 2016-04-12.

366 Intervjuer Södertälje GSF 2016-04-12 och Sollefteå Gymnastikklubb 2016-10-03.

180

BILAGA 3: GYMNASTIK

2016/17:12

behöva dubblera träningsavgiften om LOK-stödet upphörde. Man har höjt trä- ningsavgiften från 1 000 kronor till 2 000 kronor per gymnast och år för att kunna bekosta arvoden till ledare. De får en ersättning på 70 kronor per timme.367

Föreningar använder LOK-stödet till redskap, lokalhyra och till verksam- heten. En förening har en anställd.368

Det finns exempel på att Idrottslyftet har haft betydelse både för att skapa ny verksamhet och utveckla den befintliga verksamheten.

Parkour och freerunning är exempel på verksamheter som började som pro- jekt inom Idrottslyftet och i dag är en reguljär verksamhet inom Gymnastik- förbundet.369

Medel från Idrottslyftet har i en förening använts till ett jämställdhetspro- jekt för att få in fler pojkar i föreningen. Den aktuella föreningen vill även slå vakt om att kunna erbjuda en bred verksamhet för flickor. En annan förening har med stöd av medel från Idrottslyftet och bygdemedel från länsstyrelsen har kunnat bygga om en hall och anpassa den till gymnastikverksamhet. Det är mycket viktigt att ha en särskild hall för träningen eftersom det krävs speciell utrustning för gymnastikverksamheten och det fungerar inte i praktiken att ta fram all utrustning som behövs varje dag.370

Ideella insatser är viktiga för föreningarna. Föräldrar och andra bidrar i sty- relsearbete, som funktionärer och med andra insatser, t.ex. försäljning vid olika arrangemang.

Likaså har frågan om de kommunala stöden uppmärksammats vid inter- vjuer. Detta gäller inte minst tillgången till anläggningar som styrs av den kommunala planeringen, men även det kommunala LOK-stödet är viktigt för föreningarnas verksamhet.371

Framtida utmaning

Förbundet menar att uppgiften att göra det möjligt för barn och ungdomar från svagare socioekonomiska grupper att delta är en utmaning.

En förening uppger att man bedriver verksamhet i områden med flera ny- svenskar med en svårare ekonomisk situation. Här är det svårt att få in ter- minsavgifterna.

Hur ska vi göra, vi vill ju inte utesluta denna grupp när den äntligen hittat till oss! Men vi går ju back.372

Såväl förbundet som föreningar framhåller vikten av att ha bra anlägg- ningar. Det behövs ändamålsenliga hallar med redskap såväl som specialhallar

367Sollefteå Gymnastikklubb intervju 2016-10-03.

368Intervjuer Södertälje GSF 2016-04-12 och Sollefteå Gymnastikklubb 2016-10-03.

369Svenska Gymnastikförbundet, verksamhetsberättelse 2014/2015.

370Intervjuer Södertälje GSF 2016-04-12 och Sollefteå Gymnastikklubb intervju 2016-10-

371Intervjuer Södertälje GSF 2016-04-12 och Sollefteå Gymnastikklubb 2016-10-03.

372Eskilstuna GF, e-brev 2016-12-13.

181

2016/17:12

BILAGA 3: GYMNASTIK

men framför allt välutrustade gymnastiksalar. Det finns möjligheter att vara i små hallar, men man behöver förråd med redskap.373

En annan utmaning är bristen på ledare och att allt fler eldsjälar blir utarbe- tade är ett hinder för utvecklingen. Föreningsstyrelsernas förmåga att arbeta med verksamhetsutveckling är en ytterligare utmaning. En förening uppger att Gymnastikförbundet har gjort ett fantastiskt jobb med Svensk Gymnastik Vill och uppförandekoden. Men det finns inte kapacitet att påskynda utvecklingen på ideell basis. Om man kunde få hjälp av en anställd för detta så fanns det betydligt större möjligheter att genomföra förändringen snabbare.374

Att delta i verksamheten innebär också utöver den fysiska träningen en ge- menskap i form av föreningstillhörighet och social samvaro.

Förbundet framhåller att för att verksamheten för barn och unga ska fungera är det också viktigt att kunna attrahera funktionärer och organisationsledare. Som exempel på arbetsuppgifter kan nämnas olika typer av funktionärsinsat- ser, hjälpinsatser på läger, assistans vid träningar samt styrelseuppdrag inklu- sive insatser inom arbetsgrupper i föreningar.

Förbundet menar att det också är viktigt för den fortsatta utvecklingen att man är ett förbund som vågar utmana och kan anta utmaningen. Förbundet uppger att man klarar av detta eftersom ”vi vet vart vi ska”.

Gymnastikverksamheten är otroligt viktig för Sverige. Framför allt på icke-tävlingssidan. Här kan vi göra stor skillnad i ett barns uppväxt i form av tillhörighet och självförtroende samt den fysiska utvecklingen. Idrotten visar om och om igen att vi gör skillnad för samhället.

Ingen arbetande vuxen har så mycket fritid längre, så att hitta ledare är inte lätt. Utan bidrag så överlever inte vi föreningar.375

373Intervjuer Gymnastikförbundet 2016-11-15 och Eskilstuna GF e-brev 2016-12-13.

374Gymnastikförbundet intervju 2016-11-15 och Eskilstuna GF e-brev, 2016-12-13.

375Eskilstuna GF, e-brev 2016-12-13.

182

2016/17:12

BILAGA 4

Ishockey

Inledning

Denna bilaga innehåller en fallstudie av ishockeyn i Sverige. Beskrivningen syftar till att redovisa exempel på dels hur de statliga målen har genomförts i verksamheten, dels på vilka resultat som den statliga finansieringen har bidra- git till. Beskrivningen utgår framför allt från skriftligt material som har kom- pletterats med underlag från intervjuer.

Förbundet och distriktsnivån

Svenska Ishockeyförbundet (SIF) bildades den 17 november 1922. Förbundet är medlem i RF och i Internationella Ishockeyförbundet (IIHF).

Ishockeyn spelas nationellt på följande nivåer: Svenska Hockeyligan, SHL (14 lag), Hockey allsvenskan (14 lag), Hockey ettan (totalt 48 lag i fyra serier), Div. 2, Div. 3, Div. 4, veteran-, dam- (10 lag i Riksserien) All ettan Damer, J20, J18, U16, U15, U14, U13, U12, U11 och U10, samt flick- och skolserier.

I internationella ishockeyturneringar deltar SIF med åtta ishockeylandslag: Tre Kronor, Damkronorna, Damlandslaget U18, Juniorkronorna/Team 20, Team 19, Småkronorna/Team 18, Team 17 och Team 16.

Det finns 22 distriktsishockeyförbund (SDF) med uppgift att bl.a. ge stöd till föreningarna. Dessa administrerar distriktslagen, anordnar utbildningar för tränare, domare och lagledare och hanterar olika former av material. De hand- lägger också disciplinfrågor. Det finns även seriesystem på distriktsnivå.

Distrikten är föreningarnas kontaktyta till SIF.376

Förbundet – finansiering och antal anställda

Sedan verksamhetsåret 2005/2006 bedrivs en viss del av verksamheten for- mellt i det helägda dotterbolaget AB Svensk Ishockey. Motivet till uppdel- ningen är enligt SIF det oklara och komplicerade regelverk som råder för id- rottsrörelsens kommersiella verksamheter. I förbundets fall avser det i första hand verksamheterna inom marknads- och landslagsorganisationerna.

Genom den nuvarande ansvarsfördelningen uppger SIF att man har en or- ganisationsform där de legala förutsättningarna är klara. Verksamheten i bola- get leds av förbundsstyrelsen och redovisas som en del av förbundets totala verksamhet.377

376Södermanlands hockeyförbund intervju 2016-04-14.

377Svenska Ishockeyförbundet, verksamheten 2015/2016.

183

2016/17:12

BILAGA 4: ISHOCKEY

Tabell F Finansiering och antal anställda på förbundet 2012/2013–2015/2016

Intäkter (tkr)

2012/2013

2013/2014

2014/2015

2015/2016

Reklam och sponsring

49 089

48 054

46 826

44 060

Övriga intäkter

23 281

248 668

31 229

28 447

Kursavgifter utbildningsmaterial

15 078

25 605

17 172

15 028

Medlemsintäkter

59

58

110

111

Delsumma intäkter:

87 507

322 385

95 337

87 646

Bidrag RF

19 626

20 607

20 777

20 800

Övriga erhållna bidrag *

1 785

4 267

13 034

4 980

Delsumma bidrag:

21 411

24 874

33 811

25 780

Summa totalt:

108 918

347 259

129 148

113 426

Självfinansieringsgrad

80 %

93 %

74 %

77 %

Antal anställda medeltal

48

58

45

46

* Bidrag från NHL och IIHF

 

 

 

 

Källa: SIF Verksamheten för 2012/2013-2015/2016.

Av tabell F framgår att intäkterna har legat på en jämn nivå, ca 113 miljoner kronor, med undantag för verksamhetsåret 2013/2014 då övriga intäkter var högre än normalt, vilket beror på intäkter från arrangemang och tuneringar. Bidragen från RF har ökat från knappt 19 miljoner verksamhetsåret 2012/13 till närmare 21 miljoner kronor verksamhetsåret 2015/2016. I tabell G speci- ficeras bidragen från RF.

Tabell G Specifikation bidrag från RF

Specifikation bidrag RF (tkr)

2012/2013

2013/2014

2014/2015

2015/2016

SF-stöd

10 951

12 425

14 328

14 582

Idrottslyftet

4 600

4 600

4 700

4 600

Landslagsstöd

2 182

1 583

1 635

1 475

SOK-stöd

1 524

900

1 675

1 875

Summa bidrag RF *

19 257

19 508

22 338

22 532

* Summeringen stämmer inte med tabell F. Enligt SIF beror detta på redovisningen av SOK-stödet. Källa: SIF e-brev 2016-12-08.

Av tabell G framgår fördelningen av de statliga bidragen till SIF som fördelas via RF perioden 2012/2013-2015/2016. Det är framför allt SF-stödet som har ökat från ca 11 miljoner kronor till ca 14,6 miljoner kronor. SIF fick ca 14,6 miljoner kronor i SF-stöd och 4,6 miljoner genom Idrottslyftet 2015/2016.

184

BILAGA 4: ISHOCKEY

2016/17:12

Föreningar och medlemmar

Av tabell H framgår antalet medlemmar fördelat på åldersgrupper och antalet föreningar under perioden 2012/2013-2015/2016.

Tabell H Antal medlemmar och antal föreningar

Medlemmar/föreningar 2012/2013 2013/2014 2014/2015 2015/2016 Ändring

Antal föreningar

602

412

407

403

– 199

Antal medlemmar

 

 

 

 

 

åldersgrupp

 

 

 

 

 

Tre Kronors hockeyskola

 

 

 

 

 

(U6 - U9) pojkar

24170

24618

26412

28492

4322

Tre Kronors hockeyskola

 

 

 

 

 

(U6 - U9) flickor

1771

2100

2698

3428

1657

Ungdom (U10 - U20)

 

 

 

 

 

pojkar

33345

33022

31906

32378

– 967

Ungdom (U10 - U20)

 

 

 

 

 

flickor

1569

1610

1670

1864

295

Senior (U20 - ) pojkar

13060

13113

12743

12434

– 626

Senior (U20 - ) flickor

600

644

817

923

323

Totalt

74515

75107

76246

79519

5004

Källa: SIF e-brev 2016-12-08.

 

 

 

 

 

Av tabell H framgår att antalet föreningar har minskat under perioden 2012/2013–2015/2016 medan antalet medlemmar har ökat. Små föreningar upphör och stora föreningar växer.

Totalt har antalet medlemmar under perioden ökat med 5 000 personer, vil- ket motsvarar 7 procent av samtliga medlemmar. SIF har ett koncept för ishockey för barn, Tre Kronors Hockeyskola. Under säsongen 2015/16 deltog ca 32 000 barn i åldern 5–10 år, vilket är en ökning med 6 000 barn jämfört med säsongen 2012/2013.

Förbundet uppger att när det gäller rekrytering av flickor har den enskilt viktigaste insatsen varit Tre Kronors Hockeyskola för flickor. Tabellen visar också att antalet flickor som deltar nästan har fördubblats från ca 1 800 till ca 3 400 utövare under den aktuella perioden.

Antalet flickor som spelar hockey i åldersgruppen 10–20 år har också ökat med nästan 300 utövare, vilket motsvarar en ökning med nästan 20 procent. För pojkar i samma åldersgrupp har antalet i stället minskat med nästan 1 000 personer (3 procent) under perioden.

När det gäller aktiva inom ishockeyn uppger en förening att för ungdoms- grupperna har trenden vänt från en negativ till en positiv utveckling. Exempel- vis har antalet flickor som spelar ishockey ökat och man har bildat ett lag, Flickor B.378

378 Eskilstuna Linden hockey intervju 2016-12-15.

185

2016/17:12

BILAGA 4: ISHOCKEY

 

En förening uppger att ishockeyn är en sport som minskar i volym, vilket

 

påverkar rekryteringen. I dag tränar ca 500 barn och ungdomar i klubben. Bris-

 

ten på isyta i kommunen gör dock att träningsvolymen inte kan öka i nuläget.

 

Den ungdomsansvarige uppskattar att man saknar 25 timmar isyta i veckan.

 

Brist på is för träning är ett problem i hela Sörmland och Stockholm.

 

I Södertälje börjar barnen med skridskoskola i 5–7 års ålder. Från 8 år

 

skapas lag för seriespel i U9 till U16. SSK:s ungdomar spelar i Stockholms

 

seriesystem, vilket är nödvändigt för att kunna erbjuda alla årskullar matcher.

 

När det gäller verksamheten för flickor har SSK två åldersblandade flicklag

 

där ca 20–30 flickor spelar. Normalt behöver flickor därför inte börja träna i

 

pojklagen inom SSK.379

 

Vid en intervju med förbundet framkom att flickor ofta slutar för att det är

 

för få flickor som spelar ishockey. Det finns inte heller serier för flickor. En

 

erfarenhet som man förmedlade från en förening är att ofta slutar flera flickor

 

samtidigt och att gruppen därmed påverkas negativt.380

Utgångspunkter för redovisningen

SIF genomförde 2015, i konferensform, en barn- och ungdomstemautredning och resultatet har dokumenterats. Drygt 140 personer från förenings-, distrikts- och central nivå deltog. Syftet var att identifiera och diskutera framtidens ut- maningar för svensk barn- och ungdomshockey och därigenom göra ett av- stamp för ett brett utvecklingsarbete kring såväl värderings- som verksamhets- frågor. Den uttalade visionen är att vara ”världens bästa – på och utanför isen”. En viktig framgångsfaktor för att nå visionen är att bedriva arbetet i en nära dialog med föreningar och distrikt.

I utredningen återfinns bl.a. en kartläggning av uppfattningar om verksam- heten inom Svensk hockey som är utgångspunkten arbetet.

Man konstaterar att konkurrensen med andra aktiviteter ökar. Av denna an- ledning behöver man tänka nytt och utmana sig själv för att vara attraktiv för barn och deras föräldrar. Resultatet av utredningen visade att man behöver ut- veckla formerna för ishockeyspelande barn och ungdomar när det gäller täv- lingsstrukturer, föreningsutveckling, ledarskap och värdegrunden.

Utredningen har remissbehandlats och förbundsstyrelsen har beslutat om ett antal åtgärder med anledning av resultatet. Under respektive avsnitt i denna bilaga redovisas underlag från såväl kartläggningen som beslut som SIF har fattat med anledning av resultatet.

379Södertälje SK intervju 2016-06-01.

380Intervjuer SIF 2016-11-24 och Modo Hockey 2016-10-04.

186

BILAGA 4: ISHOCKEY

2016/17:12

Verksamhetsidé, vision, mål och värdegrund

Nuvarande utformning

Verksamhetsidén för SIF är att vara den samlande organisationen som främjar, utvecklar och administrerar idrotterna ishockey och inlinehockey på alla ni- våer. SIF ansvarar för och driver föreningarnas gemensamma intressen, behov och önskemål såväl nationellt som internationellt.

Enligt visionen ska Svensk ishockey vara bäst i världen i alla delar. Den lyder: Vi leder utvecklingen i världsishockeyn, vilket gör att vi har de bäst utbil- dade spelarna, ledarna och funktionärerna. Vi är en enad organisation med

starka föreningar.

Svensk ishockey har vidare följanande övergripande mål för verksamheten:

•Främja ishockeyidrotten i landet

•Bedriva och utveckla ishockeyn utifrån barns, ungdomars och vuxnas be- hov

•Ge individen möjlighet att växa och utvecklas utifrån sina förutsättningar

•Skapa utvecklingsmöjligheter inom svensk ishockey för nationell och in- ternationell hög kvalitet

•Värna om det betydelsefulla ideella arbetet.

Svensk hockeys värdegrund bygger på ledorden glädje, tävling, respekt och rent spel. Man har definierat innehållet på följande sätt:

•Glädje

En förlåtande miljö där man har roligt och trivs tillsammans stimulerar gruppers och enskilda individers utveckling. Verksamhet ska därför präglas av glädje och gemenskap och man ska värna det ideella engage- manget.

•Tävling

Tävling är ett stort inslag i vår verksamhet. Det är något som inspirerar på alla nivåer och bidrar till lustfylldhet, spänning och utveckling. Tävling ska vara ett naturligt inslag i aktiviteterna, i såväl bredd- som elitverksam- heten, och anpassas efter ålder och färdighet.

•Respekt

Respekt och hänsyn till varandra visar man genom ord och handling både på och utanför isen. Man jobbar aktivt för att göra idrotten tillgänglig för fler och alla som vill, oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön eller sexuell läggning får vara med i vår verksamhet. Delaktighet och demokrati ska vara utmärkande drag i arbetet för att utveckla idrotten.

•Rent spel

De etiska och moraliska frågorna ska ständigt beaktas. Att tävla på samma villkor, vara ärlig och en god medmänniska är viktiga förutsättningar för

187

2016/17:12

BILAGA 4: ISHOCKEY

idrotten. Man ska därför aktivt verka och agera mot fusk, dopning, mobb- ning och våld. Man ska även värna miljön och sträva efter en minskad miljöpåverkan.

Många föreningar har fastställt en egen vision och värdegrund. Södertälje SK beskriver exempelvis visionen för sin verksamhet på följande sätt:

Vi är Sveriges ledande ishockeyförening för både ungdoms- och senior- verksamhet, vi erbjuder ett aktivt idrottsutövande till alla, vi är laget i hjärtat för vår region.

Södertälje SK har i likhet med alla elitklubbar ishockey för barn. Den avser åldern 6–12 år.

Värdegrunden uttrycks med följande nyckelord för föreningens agerande:

•stolthet

•samhörighet

•kvalitet.

Förbundet uppger att den värdegrund m.m. som enskilda föreningar arbetar efter inte får strida mot den fastställda inriktningen på central nivå.381

En förening uppger att man arbetar för att dels hålla värdegrunden levande, dels integrera lagen bättre i föreningen – enskilda lag får inte gå emot för- eningens riktlinjer för verksamheten. Det är ett arbete som måste nötas in och som tar tid.382

Likaså har föreningarna mål för sin barn- och ungdomsverksamhet. Modo Hockey har exempelvis följande mål för verksamheten:

Modo Hockeys ungdomsverksamhet har som mål att hand i hand med social verksamhet genom ett gediget arbete och god vilja utveckla spelare via ungdomsverksamheten vidare till juniorverksamheten och som slutmål till vårt representationslag.383

I likhet med andra klubbar har Modo Hockey regler som förbjuder toppning av ungdomslag i olika cuper. Vid en intervju framgår dock att det går att kringgå reglerna. Oron för att ledarna inte följer reglerna har gjort att när ett lag vinner en cup så tänker man ”bara man inte har toppat laget”.384

Utvecklingsbehov

I den ovan nämnda barn- och ungdomstemautredningen 2015 slog man fast att innebörden av att utgå från en värdegrund i verksamheten behövde utvecklas. I dag lever man inte fullt ut enligt värdegrunden och man menade att fler barn skulle delta i verksamheten om man skulle leva som man lär inom hockeyn. Samtidigt påpekades att enligt värdegrunden är tävling ett stort inslag i verk-

381SIF intervju 2016-11-24.

382Eskilstuna Linden hockey intervjuer 2016-04-12 och 2016-12-15.

383cdn2.shl.se/files/MODO/TomasG/ungdomspolicy20152016lagupplost.pdf 2016-12-11.

384Modo Hockey intervju 2016-10-04.

188

BILAGA 4: ISHOCKEY

2016/17:12

samheten. Det ska vara något som inspirerar på alla nivåer och bidrar till lust- fylldhet, spänning och utveckling, och den ska anpassas efter ålder och färdig- het.

Dokumentationen från konferensen visar på ett tydligt behov av att infor- mera om och säkerställa att värdegrunden efterlevs på alla nivåer, dvs. SIF, SDF och föreningarna.

Deltagarna i konferensen fick via mentometer välja ett påstående som rörde huruvida SIF allvarligt borde överväga sanktioner mot de ledare/föreningar som bryter mot värdegrunden. Av tabell I framgår deltagarnas inställning till sanktioner kopplat till värdegrunden.

Tabell I Sanktioner för ledare/föreningar om man bryter mot värdegrunden

Påstående

Svar i procent

Ja, inför detta genast

14

Ja, men utred detta först

12

Kanske i framtiden om det inte blir bättre

10

Nej, det blir inte bättre av att straffa någon

8

Nej, vi måste jobba mer med information och utbildning

57

Källa: Svenska Ishockeyförbundet, barntemautredning.

 

Tabellen visar att cirka två tredjedelar avvisade tanken på sanktioner om ledare eller föreningen bryter mot värdegrunden. Majoriteten av dessa ville jobba mer med information och utbildning. En tredjedel var positiva till eller kunde tänka sig sanktioner om det inte inträffade några förbättringar.

På grundval av resultatet från värdegrundsarbetet beslutade förbundsstyrel- sen att uppdatera relevant utbildningsmaterial385 med aktuell information, an- passad till ett barn- och ungdomsperspektiv, där mångfaldsdelen skulle få en tydligare plats. Förbundsstyrelsen beslutade också om att utforma en certifie- ringsmodell för ”goda föreningsmiljöer”. Detta skulle bl.a. innebära att ta fram utbildningsmaterial och handledningar och att genomföra en gemensam ut- bildning för SDF och Sisu-distrikt där certifieringsmodellen skulle presente- ras. SDF skulle ansvara för certifiering av föreningarna enligt en utarbetad modell som innefattar ett belöningssystem för de föreningar som genomför certifieringen.

Därutöver kommer Idrottslyftet att få en tydligare inriktning mot förenings- utveckling och bättre föreningsmiljöer än 2015.

385 Fair play och respekt-materialet som avser hur enskilda individer hanterar regelsystemet inom sport, skola och fritid och hur dessa bemöter andra människor, både nära och främ- mande.

189

2016/17:12

BILAGA 4: ISHOCKEY

Ishockeyn vill

Nuvarande utformning

Ishockeyn vill är SIF:s måldokument om hur ishockeyn ska bedriva sin verk- samhet och möta kommande utmaningar. Ishockeyn vill fastställdes 2013.

SIF uppger att SIF och Ridsportförbundet var de två första specialförbunden med egna programförklaringar som anknöt till RF:s program Idrotten vill. SIF menar att man därför ligger i framkant med Ishockeyn vill som är en klart uttalad mål- och viljeinriktning.386

Ishockeyn vill har utarbetats i samarbete med ledare med lång och bred erfarenhet av svensk ishockey. SIF uppger att man kommer att arbeta för att det inte bara blir en viljeyttring utan att man ska kunna sätta likhetstecken mellan vad Ishockeyn vill och vad ishockeyn gör.

I Ishockeyn vill finns mål för olika åldersgrupper:

•ishockey för barn som avser verksamhet upp till 10 år (kommer att föränd- ras till 12 år)387

•ishockey för ungdom som avser verksamhet mellan 11 och 16 år

•ishockey för juniorer mellan 17 och 20 år

•ishockey för vuxna.

Därutöver finns mål för ledare, tränare, instruktörer och funktionärer, dvs. den verksamhet som bedrivs för att rekrytera, utbilda och administrera den organi- sation som behövs för att leda och styra verksamheten.

När det gäller ishockey för barn anges följande mål:

•Genom att ha roligt tillsammans skapa ett livslångt intresse för ishockey.

•Ta emot och ge plats för alla som vill vara med.

•Verka för att fler pojkar och flickor med olika bakgrund börjar med ishockey.

•Verksamheten ska vara nivåanpassad till barns ålder och utveckling.

•Uppmuntra allsidigt idrottande i samarbete med skola och andra idrotter.

•Seriespel rekommenderas inte före 10 års ålder och bedrivs i första hand i närområdet.

•Föräldrautbildning ska ge kunskap om barns fysiska och psykiska utveck- ling samt god kosthållning.

•Verksamheten ska organiseras utifrån barns behov, mognad och villkor så att glädje och gemenskap uppstår.

•Fokus ska läggas på rent spel, fostran i etik och moral, god laganda och sunt leverne.

386http://www.swehockey.se/Omforbundet/forbundsinformation/allmantomsvenskishockey/ hämtat 2016-12-06.

387Förbundsstyrelsen beslutade att ändra åldern i Ishockeyn vill till att barnidrott definieras som upp till U12 i stället för U10. Den kommer då att harmonisera med RF:s definition.

190

BILAGA 4: ISHOCKEY

2016/17:12

I Ishockeyn vill slår man fast att genomförandet av Ishockey för barn ligger helt inom föreningarnas ansvarsområde. Specialdistriktsidrottsförbund ska un- derlätta och stimulera föreningarnas arbete med ishockey för barn enligt en speciell åtgärdsplan och budget. SIF ansvarar för utbildningsmaterial och ut- formning av utbildningsinsatser till stöd för föreningarnas verksamhet.

När det gäller ishockey för ungdom finns i viss utsträckning samma mål, t.ex. ta emot och ge plats för alla som vill vara med. Däremot saknas mål för föräldrautbildning och att man ska ha roligt tillsammans. Mål om tävlings- verksamhet har tillkommit. Likaså att man ska verka för att behålla ungdomar inom ishockeyn.

När det gäller målen för ishockey för juniorer framgår att dessa ska grundas på en spelutvecklingsplan. Man genomför talangutveckling för såväl bredd som elit med ett 50-tal ”camper” och andra sammandragningar. Totalt omfat- tas ca 1 900 spelare, 100 domare och 300 ledare årligen. Det framgår vidare att landslagsverksamhet för damer finns för åldersgrupperna 16, 17, 18, 19 och 20 år. Föräldrautbildning ska också bedrivas.

Ishockey för vuxna omfattar personer över 20 år och där ingår såväl elitspel och som seriespel som veteranishockey utanför det ordinarie seriespelet. För denna del har man inte redovisat några mål.

I Ishockeyn vill redovisas vilket ansvar SDF respektive SIF har för verk- samheten. SDF har bl.a. ansvar för att vara föreningarnas stöd genom utbild- nings- och utvecklingsverksamheten upp till 16 år. SIF leder och utvecklar genom talangutvecklingsplanen verksamheten för åldersgruppen 16–20 år på riksplanet. SIF ska också, i samråd med distriktsförbunden, verka för att för- ståelsen ökar för människor med annan etnisk bakgrund än svensk och att fler kvinnor kommer med i förbund och föreningar.

Ledare och föräldrar

Ledare

SIF framhåller betydelsen av ledare som tar sig an utmaningen att skapa roliga och utvecklande aktiviteter. Vidare framgår att ledare behöver skapa en trygg och tillåtande miljö, där alla hockeyspelande tjejer och killar känner sig be- kräftade, uppmuntrade och uppmärksammade. Ledare bör även stimulera bar- nen till att hålla på med flera olika idrotter, och se individen före ishockeyspe- laren.

I Ishockeyn vill finns mål för ledare och tränare. Bland annat betonas ut- bildning. Ett mål är att ledaren genom personlig utveckling ska sträva mot att bli en av de bästa ledarna i svensk idrott. Utbildningen ska vara världsledande. Verksamheten ska löpande arbeta för att rekrytera nya ledare.

SIF har tagit fram ett omfattande utbildningsmaterial som består av pärmar, DVD:er, broschyrer och digitalt material. Det anses därför finnas en heltäck- ande uppsättning med material för ishockeyns olika delar.

191

2016/17:12

BILAGA 4: ISHOCKEY

 

Tillsammans med Riksförbundet Attention har SIF också tagit fram ett ut-

 

bildningsmaterial som informerar och utbildar ledare och föräldrar om vissa

 

delar inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF), t.ex. adhd och

 

Aspergers syndrom. Syftet är att ge ledarna tips som de kan använda i verk-

 

samheten.

 

Det är enligt bl.a. förbundet framför allt ideella krafter som är ledare i

 

ishockeygrupper upp till U16. Fram till dess är ledarna ofta föräldrar, vilket är

 

knutet till barnens aktiva period i idrotten. Därefter är ledare vanligtvis arvo-

 

derade.

 

En ledare är verksam i genomsnitt i fem år. SIF ställer som krav att man

 

ska ha genomgått utbildning. Obehöriga tränare kan få dispens, och då erläg-

 

ger föreningen en dispensavgift som betalas tillbaka när tränaren har genom-

 

gått utbildningen. Inledningsvis finns inte behov av att vara grenspecifikt kun-

 

nig för att vara ledare.388

 

Modo Hockey har t.ex. som ambition att rekrytera ansvariga tränare utan

 

föräldrarelation till de äldre ungdomslagen, men man kan göra undantag om

 

kompetensen är fullgod.389

 

Vid intervjuer uppmärksammas ledarens betydelse. Det är viktigt att leda-

 

ren förstår att han eller hon jobbar med individer och inser vikten av att ha kul

 

tillsammans. Barnen och ungdomarna ska må bra. Dessutom påpekades leda-

 

rens ansvar för att säkerställa att det förs en bra dialog med föräldrarna. Om

 

problem uppstår anser man att det i första hand är ledaren som ska lösa pro-

 

blemen.390

 

Vid en intervju pekar en förening på att hockeyn också är en krävande idrott

 

– för en timmes träning går det åt tre timmar för att sköta utrustningen m.m.

 

Det innebär bl.a. att det kan vara svårt att få tränare och föräldrar att ställa upp

 

på det sätt som krävs.391

Föräldrar

SIF har tagit fram en föräldrafolder med information till föräldrarna om barns rätt till idrott, föräldrarnas respektive ledarens och tränarens ansvar. Foldern innehåller också ämnen som handlar om att vara en bra kompis, alkohol och droger, kost, försäkringar och utrustningstips. Dessutom behandlas attityder och vikten av ett bra språkbruk. Foldern utgör grunden för utbildningen Ishockeyns föräldrautbildning. Det finns också information till föräldrar på SIF:s webbplats.

Vid en intervju påpekas att behövs både föreningsutveckling och föräldra- utbildning. Det är svårt att rekrytera domare, inte minst på grund av föräldrars

388 SIF intervju 2016-11-24.

389 cdn2.shl.se/files/MODO/TomasG/ungdomspolicy20152016lagupplost.pdf hämtad 2016-

12-15.

.

390 Modo Hockey intervju 2016-10-04.

391 Eskilstuna Linden hockey intervju 2016-04-12.

192

BILAGA 4: ISHOCKEY

2016/17:12

ofta hårda kritik. Det är inte ovanligt att föräldrar blir ”föreningar inom för- eningen”.

Det är vidare svårt att få ett föräldraengagemang. Många föräldrar vill be- tala för att få lämna sina barn på träning och gå därifrån.392

I en förening pågår arbete med att ta fram riktlinjer för föräldrar. Bakgrun- den är att de problem som har uppstått när ett lag har blivit ”en förening i föreningen”, dvs. att laget blivit självsvåldigt i förhållande till styrelsen. För- äldrar har spelat en betydande roll i denna utveckling. Erfarenheten är att det nästan alltid är ett lag som driver sin linje i förhållande till föreningen.

Exempel på en åtgärd som den aktuella föreningen har för avsikt attgenom- föra är att man förbjuder föräldrar att befinna sig i omklädningsrummet när barnen kan knyta sina skridskor själva.393 En sådan riktlinje har även andra föreningar, t.ex. Modo Hockey.394

Elitsatsning och breddidrott

Elitsatsning

SIF:s prioriterade områden för svensk hockey och överlevnad är enligt verk- samhetsberättelsen för 2015/16 följande:

•SIF:s talangutvecklingsplan

•hockeygymnasier

•ungdoms- och juniorlandslagen

•tränarutbildning

•utbildningsmaterial

•föreningsutveckling genom hockeykonsulenter

•juniorserier

•rekrytering

•målvaktsutbildning

•digital kommunikation.

Av de prioriterade områdena är ett antal satsningar inriktade på en elitkarriär. Övriga delar kan avse satsningar på både bredd och elit.

Huvudspåret i SIF:s talangutvecklingsplan utgörs av de s.k. spelarutveck- lingscamper som man genomför varje år. Dessa 44 camper är uppdelade i verksamheter såsom utvecklingscamper, regioncamper, elitcamper och russin- camper. Cirka 2 000 spelare deltar varje år. Innehållet är hockeyrelaterat med individuell teknik och taktik i främsta rummet. Men där utgör också hockey- atletism, psykologisk träning, näringslära och personlig utvecklingsplan äm- nen på schemat. SIF uppger att man försöker ”ge spelarna en bild av vad som krävs för att bli elitspelare”.

392Södermanlands ishockeyförbund intervju 2016-04-28.

393Eskilstuna Linden hockey intervju 2016-12-15.

394cdn2.shl.se/files/MODO/TomasG/ungdomspolicy20152016lagupplost.pdf hämtad 2016- 12-15.

193

2016/17:12

BILAGA 4: ISHOCKEY

 

Det finns 31 hockeygymnasier (27 för pojkar och 4 för flickor) som SIF har

 

auktoriserat enligt RF:s modell nationellt godkänd idrottsutbildning (NIU).

 

Detta innebär enligt SIF att svensk hockeys största talanger (ca 1 000 stycken)

 

tränar ishockey på skoltid ca tre dagar i veckan.

 

SIF uppger att det skulle vara mycket svårt att få denna högkvalitativa ex-

 

traträning utan systemet med hockeygymnasier eftersom det är omöjligt att bli

 

elitspelare utan extraträning på dagtid.

 

När det gäller ungdoms- och juniorlandslagen uppges att SIF driver ett full-

 

tecknat landslagsprogram för ungdomar och juniorer. VM spelas varje år för

 

U18 Dam och för herrarnas J18 och J20. Det viktigaste med landslagen är en-

 

ligt SIF att svenska talanger får tävla mot världens bästa spelare i sin ålders-

 

klass.395

Utvecklingsbehov

Den svenska modellen bygger på att spelarutvecklingen huvudsakligen sker i föreningsmiljön. Av barn- och ungdomstemautredningen framgår att en sund barn- och ungdomsidrott tar hänsyn till att barn inte är små vuxna samt att barnen får en allsidig träning genom att hålla på med flera olika idrotter. Den har barnets långsiktiga utveckling för ögonen och ser till individens bästa i alla lägen. Forskning visar att medverkan i flera olika idrotter leder till en längre idrottskarriärer, bättre självförtroende och en större egen drivkraft. Dessutom bidrar ett mångsidigt idrottande till bättre övergripande motorisk och atletisk utveckling. Tidig specialisering leder till lägre grad av fysisk aktivitet i vuxen ålder och att man slutar idrotta tidigare. Skaderisken är 80 procent högre för barn och ungdomar som specialiserar sig tidigt är för dem som utövar flera olika idrotter.

Samtidigt poängterades att det inte är fult att tävla, men utgångspunkten behöver vara vad som är bäst för individernas utveckling när man skapar olika system och former för tävlingsverksamheten. Med den bakgrunden diskute- rade barn och ungdomstemautredningen Vad är syftet med tävling i yngre åld- rar? Hur mäter vi framgång? Hur ser vi på resultat kontra prestation? Topp- ning, selektering och utslagning samt värvningar inom ungdomshockeyn var också i fokus.396

Om man ska bedriva en sund barn- och ungdomsidrott, måste därför upp- lägget för Tv-pucken397 och Stålbucklan398 förändras enligt SIF, framför allt när det gäller distriktens förberedelsetid.399 Enligt en intervju är det vanligt att distrikten vidtar många åtgärder för att vinna dessa cuper, i synnerhet gäller

395 Svenska Ishockeyförbundet, verksamheten 2015/2016.

396 Svenska Ishockeyförbundet, Barn- och ungdomstemautredningen november 2015.

397 Tv-pucken är en ishockeyturnering i Sverige för distriktsförbundsslag för pojkar högst 16 år.

398 Stålbucklan är en ishockeyturnering i Sverige för distriktsförbundsslag för flickor 14–16 år.

399 Svenska Ishockeyförbundet, Barn- och ungdomstemautredningen november 2015.

194

BILAGA 4: ISHOCKEY

2016/17:12

detta Tv-pucken, då man i distrikten t.ex. kan selektera ungdomar redan året före cupen. Det är prestigefullt att vinna Tv-pucken eller Stålbucklan.400

Vid en annan intervju framkom att det är viktigt för den som vill komma in på idrottsgymnasium att bli uttagen till Stålbucklan och TV-pucken.401

Mot denna bakgrund fattade förbundsstyrelsen ett antal beslut om bl.a. föränd- rade tävlingsformer som syftade till att minska en tidig specialisering och elit- satsning enligt följande:

•Genomföra en kartläggning av nuläget om övergångar före U16 och utreda möjligheterna till ett begränsande regelverk när det gäller övergångar före U16.

•SDF ska inte sanktionera cuper med individuell statistik före U13.

•SDF ska inte upprätta tabeller för barn yngre än U13.

•Från och med säsongen 2017/2018 ska inget kvalspel spelas i Tv-pucken utan i stället ska turneringen i sin helhet spelas i september.

•Införa en restriktion som innebär att varje SDF tidigast får selektera till ett distriktslag den 1 januari det år då spelarna är U15.

•Från och med säsongen 2016/2017 ska inget kvalspel spelas i Stålbucklan utan i stället ska turneringen i sin helhet spelas i april.

•Ta bort möjligheten till åldersdispenser i Stålbucklan, och fastställa att tur- neringen är för U14–U16-spelare, undantaget målvakter där åldersdispens kan ges.

•Underlätta utlåning av spelare mellan distrikten, så spelare som inte tar plats i ett distrikt ges möjlighet att representera annat distrikt som inte har tillräckligt spelarantal.

•Inte tillåta snedstreckslag (dvs. när två eller fler distrikt tillsammans bildar ett lag) i de fall där det ena distriktet har tillräckligt antal spelare för att delta med ett lag i egen regi.402

Alla elitklubbar har barn- och ungdomsverksamhet enligt förbundet. Det finns problem med tidiga övergångar till elitklubbar för såväl barnen som för för- eningslivet. Om fyra till fem ungdomar flyttar från en förening till en elitklubb kan den förening som drabbas av övergången tvingas upphöra med verksam- heten i den aktuella åldersgruppen. Principen är att man ska stanna i sin hem- förening. Förbundet rekommenderar att spelare under 16 år inte ska flytta. I Stockholm och Gästrikland har man regler så att övergångar under 16 år inte är möjliga.403

Förbundet har förordat att man ska ta bort tabellerna för de yngre, men Sö- dermanlands ishockeyförbund förordade dock i sitt remissvar att man skulle behålla tabellerna. Man menar att tävlingsmomentet är viktigt och att barnen och ungdomarna ändå har koll på resultaten. Däremot tycker man inte att det ska finnas resultat på individnivå, t.ex. målstatistik.

400SIF intervju 2016-11-24.

401Södermanlands hockeyförbund intervju 2016-04-28.

402SIF, e-brev 2016-11-25.

403SIF intervju 2016-11-24.

195

2016/17:12

BILAGA 4: ISHOCKEY

 

Selekteringen inom ishockey sker enligt distriktet ganska sent, och det finns

 

inte akademilag i ishockey på det sätt som finns inom exempelvis fotboll. Där-

 

emot rör sig barn och ungdomar mellan olika föreningar. Under U15 ska det

 

föras en dialog mellan de olika föreningarnas sportchefer i syfte att undvika

 

att föreningar värvar från varandra. Man har en handslagsöverenskommelse

 

om detta. Större grupper och åldersintegrering ger också indirekt en nivåindel-

 

ning.404

 

Ett exempel från en förening visar att många barn och ungdomar vill spela

 

i elitklubben på orten. I Örnsköldsvik finns sju ungdomsföreningar som ge-

 

nomför egna hockeyinskrivningar och målet är att man spelar i den förening

 

som är närmast hemmet och skolan.405

Breddidrott – rekrytering

Den tidigare elitinriktade ”triangeln” med en bred bas och vass topp ersätts med en ”rektangel”. Det handlar om att utveckla rekreations- och motions- ishockey och behålla fler spelare med nya enklare tävlingsformer och upplägg. Det innebär enligt SIF nya tankesätt och grepp, och man har påbörjat en sådan utveckling. Att identifiera hur man på bästa sätt ska kunna rekrytera nya spe- lare och ledare till ishockeysporten och hur man ska lyckas behålla dessa i ett livslångt engagemang var också utgångspunkten för den tidigare nämna barn- och ungdomstemautredningen.406

Inför säsongen 2015/16 genomförde SIF den största rekryteringskampanjen i förbundets historia. Totalt fick 265 000 hushåll med barn födda 2008–2010 en personlig inbjudan, på sju olika språk, till Tre Kronors Hockeyskola i sin närmaste förening. Det var 234 föreningar som deltog i kampanjen. Att rekry- tera och behålla spelare har under verksamhetsåret 2015/16 varit ett av förbun- dets prioriterade områden.

Utvärderingen visar att de föreningar som deltog i kampanjen ökade sin rekrytering med i snitt ca 20 barn per förening. Rekryteringsarbetet inriktades på mångfald och på att nå målgrupper som traditionellt sett varit underrepre- senterade inom ishockeyn.

I Tre Kronors hockeyskolekoncept ingår också en gedigen utbildning för dem som ska leda aktiviteterna på isen. Bidrag genom Idrottslyftet gör att för- eningarna kan genomföra verksamheten utan höga kostnader.

Åtgärder som framför allt inriktas på att främja en sund barn- och ungdoms- idrott har som framgått ovan inneburit att man ändrar åldern på barnidrott som definieras som upp till och med U12 i stället för U10. Man vill också fortsätta att utveckla Hockeyakademin och skapa en ny användarvänlig övningsbank med inriktning på hur man organiserar träning med fler barn på isen samtidigt.

Vid intervju med en förening framkom att man har satsat på ungdomssidan och därigenom lyckats få fler att fortsätta. Man genomför nu en verksamhet

404 Södermanlands ishockeyförbund intervju 2016-04-19.

405 Modo Hockey intervju 2016-10-04.

406 Svenska Ishockeyförbundet, verksamhetsberättelse 2015/2016.

196

BILAGA 4: ISHOCKEY

2016/17:12

med skridskoskola för barn, ungdomar och föräldrar som vill börja åka skrid- skor lite senare. Detta har blivit möjligt för att kommunen har finansierat inköp av 40 par skridskor och hjälmar så att föreningen kan låna ut skridskor till barn och ungdomar som vill prova på verksamheten. Det går inte att komma som ny till en träningsgrupp – man ligger då som nybörjare för långt efter dem som tränat ett tag. Nybörjare måste fångas upp på annat sätt.407

En förening berättar att man har provat olika metoder för att rekrytera barn och ungdomar. Ett pilotprojekt genomfördes 2015 där man besökte tio skolor i kommunen och träffade över 700 barn, varav många med utländsk härkomst. Resultatet blev dock mycket skralt. I år har man i stället prövat att skicka brev till alla familjer med skolbarn i Södertälje. Breven har skrivits på fyra olika språk och resultatet har varit betydligt bättre än resultatet vid skolbesöken.

Södertälje har en stor andel invandrare i befolkningen, vilket är en särskild utmaning för SSK när det gäller rekrytering. Eftersom hockeyn är en så smal sport internationellt sett möter man många barn och ungdomar som helt saknar koppling till sporten. Det finns således en högre tröskel för att locka invand- rarungdomar att börja träna. På det sättet är det en fördel att ha konståkning i klubben också eftersom detta är en bredare sport internationellt och en där det är möjligt att locka invandrartjejer att börja.408

Uppmuntra till flera idrotter

Vid intervju med förbundet lyfter man fram att forskning visar att det är viktigt att undvika tidig specialisering och att det därför är bra att hålla på med flera idrotter.

SIF menar vidare att det skulle vara bra om föreningar som bedriver som- maridrotter som t.ex. fotboll uppmuntrar barn och ungdomar att ägna sig åt annan idrott på vintern.409

I olika policydokument uppmärksammas att föreningarna, ledare m.fl. bör stimulera barnen till att hålla på med flera olika idrotter. I riktlinjerna för trä- ning för barn och ungdomar i två föreningar står det att deltagande i andra idrotter bör uppmuntras.

I en förening U 11 i Modo Hockey beskrivs detta på följande sätt: Spelaren ska inte behöva känna någon press i att behöva välja om något

pass krockar under icke säsong utan under den perioden går sommaridrotten i första hand. Under issäsong vill vi att spelaren prioriterar ishockeyn. Viktigt med kommunikation i övergången mellan olika idrotter. Detta sköts mellan förälder och ledare. Om spelaren väljer att inte delta 100 % på grund av annan idrott eller något annat under issäsong vill föreningen att föräldern för en dia- log med tränaren om detta.

Det framgår vidare att träningen är relativt omfattande och följande trä- ningspass ingår:

407Eskilstuna Linden hockey intervjuer 2016-04-12 och 2016-12-15.

408Södertälje SK intervju 2016-04-28.

409SIF 2016-11-24 intervju och RF, Vägar till landslaget, FoU-rapport 2015:1.

197

2016/17:12

BILAGA 4: ISHOCKEY

•3 ispass per vecka (tid till is styrs av istillgång)

•1–2 fyspass per vecka under issäsong

•Löpande teoripass under säsongen.

Därutöver tillkommer matcher. U11-laget spelar en hemma- och en bortacup under säsongen. Om budgeten ger utrymme för att delta i fler cuper i närom- rådet ser Modo Hockey det som positivt att laget deltar i någon av dessa.410

Genomförande av barnrättsperspektivet

SIF betonar vikten av föreningsutveckling genom de regionala hockeykonsu- lenterna, vilka har till uppgift att kommunicera budskapen till föreningarna. SIF har anställt elva hockeykonsulenter i regionerna som ansvarar för direkt- kommunikation genom föreningsbesök och personliga kontakter med alla 340 föreningar med ungdomshockey. Hockeykonsulenterna besöker varje ung- domsförening två gånger per år med syfte att utveckla föreningens verksam- het.411

Södertälje SK är en förening som lyfter fram att barnrättsperspektivet är viktigt. Barn och ungdomar i föreningen ska ha möjlighet att påverka sin till- varo. Man frågar alla unga varje år i en enkät om verksamheten, trivsel, ledar- nas roll etc. Om det visar sig att det finns problem i en barngrupp så tar man en diskussion med de ansvariga vuxna. Denna enkät har man fått hjälp att ut- veckla av Sisu. RF har dock varit tämligen ointresserat att stödja detta. För- eningen tycker att detta är en bra sak och något som fler klubbar kunde an- vända sig av.

Uppföljning, krav och sanktioner

Förbundet har ingen uppföljning av verksamheten i föreningarna. Det är hockeykonsulenterna som är en länk mellan förbundet och föreningarna.412

Distriktet har inga sanktionsmöjligheter gentemot föreningarna.413

Vid en intervju konstaterade man att SDF har begränsade resurser och ingen fast bemanning. Södertälje SK har mer resurser och kompetens än distriktet och kan därmed lösa frågor och problem själv.

Vid intervju framkom att en förening stängde av två föräldrar under två veckor. När frågan dök upp saknades rutiner för hanteringen, men föreningen sökte stöd hos distriktet, RF och kommunen. Till exempel behövde man få svar på vad en förening får och inte får göra – träningar och tävlingar äger rum i kommunens lokaler. Man valde att stänga av föräldrarna medan en utredning

410cdn2.shl.se/files/MODO/TomasG/ungdomspolicy20152016lagupplost.pdf hämtad 2016-

12-15.

411Svenska hockeyförbundet, verksamhetsberättelse 2015/2016 och www.swehockey.se/Hockeyakademin/Information/Barnochungdomshockey hämtad 2016- 11-21.

412SIF intervju 2016-11-24.

413Södermanlands ishockeyförbund intervju 2016-04-19.

198

BILAGA 4: ISHOCKEY

2016/17:12

pågick och det var en tillräcklig markering ansåg föreningen. Man får inte stänga av barn. Kommunikationen om sådana här frågor är dålig mellan olika föreningar. Man skulle kunna lära sig mer av varandra.414

Det finns också ett exempel där en kommun har ställt krav på en förening i samband med att kommunen beslutade om utökat stöd. Kommunstyrelsen i Örnsköldsviks kommun ställde krav på Modo Hockey när det gällde att dels arbeta för jämställd idrott, dels samarbeta med Ångermanlands hockeyförbund och föreningar i regionen för långsiktig stabilitet och spelarrekrytering.415

Modo Hockey uppger att man arbetar brett med jämställdhetsfrågorna. Un- der hösten 2016 har inriktningen varit att integrera damverksamheten i för- eningen på ett bra sätt. Detta genom att organisatoriskt lägga damlagets verk- samhet under samma sportchef som herr- och juniorverksamheten, tidigare fanns en separat sportchef för damverksamheten, vilket skapade en vi och de- känsla. Man har vidare arbetat med kommunikation. Tidigare benämndes herr- laget A-laget, men nu benämner man alltid lagen herrlaget och damlaget. Inför herrmatch och dammatch görs nu samma bevakning i form av intervjuer med spelare och ledare, tidigare bevakade man endast herrlaget. Antalet filmklipp om damlaget har ökat från 3 procent till 20 procent av det totala antalet film- klipp. Webbplatsens information om damlaget och herrlaget läggs upp på samma sätt med motsvarande information och bilder. När det gäller ekonomin har damlagets budget tillförts 100 000 kronor extra för material. Damlaget är därmed det enda laget i föreningen som inte fått sänkta anslag med hänvisning till att klubben degraderats från SHL-Hockeyallsvenskan. När det gäller mat- cher kommer man vid två tillfällen under säsongen att spela damernas SDHL- match direkt innan Hockeyallsvenskans herrmatch. Syftet är att väcka intresset för damhockeyn och därmed också få fler sponsorer och publik till damhock- eyn.416

Regler och rutiner om barn kränks

När det gäller kränkningar av barn och ungdomar uppdagas ca 3–4 fall per år enligt SIF. Det handlar ofta om att barnet eller ungdomen inte får spela för tränaren. Föräldrar ringer till förbundet, men frågan ska i första hand lösas av föreningen och SDF. Enstaka fall av mobbning har upptäckts. I ett aktuellt fall utredde hockeykonsulenten frågan. Svensk hockey har, enligt förbundet, inte haft några fall av sexuella kränkningar.417

Exempel från ett distrikt visar att distriktet kontaktas uppskattningsvis två till fyra gånger per säsong om olika konflikter. Det förekommer ganska ofta att det skär sig mellan olika föreningar. Ett exempel är när en tränare flyttar till en annan förening och ett helt lag följer med till den nya klubben.

414Eskilstuna Linden hockey intervju 2016-04-12.

415Örnsköldsviks kommun, kommunstyrelsens sammanträdesprotokoll 2016-09-06 § 161.

416Modo Hockey, e-brev 2017-01-10.

417SIF intervju 2016-10-04.

199

2016/17:12

BILAGA 4: ISHOCKEY

 

När det förekommer incidenter ska som nämnts i första hand föreningarna

 

försöka lösa problemen. Erfarenheten är att det är lättare att lösa konflikter

 

som gäller spelare men svårare när föräldrar är inblandade. Föräldrar kan t.ex.

 

vara mycket hårda mot domare.418

 

En förening menar att de regler som finns om hur man ska uppträda ska

 

följas. Om det skulle inträffa kränkningar eller mobbning är det styrelsen som

 

ska hantera frågan med utgångspunkt från de regler man har om hur man ska

 

uppträda mot varandra. Man har inga särskilda regler för vilka åtgärder som

 

ska vidtas om något sådant skulle inträffa.419

 

En annan förening betonar ledarens uppgift att upptäcka eventuella kränk-

 

ningar, mobbning eller andra missförhållanden. I ett fall upptäckte en ledare

 

att en av ungdomarna led av anorexia vilket bl.a. innebar att ungdomen kunde

 

få hjälp i tid.

 

I samma förening fick en olämplig ledare sluta för att denne fällt nedvärde-

 

rande kommentarer om barnen.420

Betydelse av statliga bidrag och annat stöd

Förbundet understryker att Idrottslyftet har varit och är ett viktigt verktyg för utveckling. SIF uppmärksammar att det har gått tolv år med Handslaget och efterträdaren Idrottslyftet. Under dessa år har hockeyn utvecklats mycket. In- riktningen är fortsatt att rekrytera och behålla fler i ishockeyn. Man menar att detta arbete inte hade kunnat genomföras utan Handslaget och Idrottslyftet.421

Idrottslyftet har t.ex. under säsongen 2015/16 spelat en stor och viktig roll i det totala utvecklingsarbetet. Genom delfinansiering från Idrottslyftet menar förbundet att man har kunnat skapa en bred och omfattande utbildningsverk- samhet, för såväl ledare som spelare. Föreningsutvecklingsarbete och värde- grundsfrågor har också givits stort utrymme inom ramen för Idrottslyftspro- jekten.

Inom Idrottslyftet 2016 finns ett projekt som går under namnet Låneutrust- ningar /Prova på-utrustningar. Syftet är att föreningarna ska köpa in utrust- ningar för utlåning vid prova-på-aktiviteter eller till Tre Kronors Hockeyskola, så att alla barn ska kunna prova på ishockey kostnadsfritt.

Genom Idrottslyftet har man också genomfört Ishockeyns Föräldrautbild- ning som infördes under Idrottslyftsåren 2015 och 2016. Det innebär att för- eningar kan ansöka om ekonomiskt bidrag för att få utbildningsmaterial och sedan genomföra föräldrautbildningar i föreningen.422

418Södermanlands hockeydistrikt intervju 2016-04-28.

419Eskilstuna Linden hockey intervju 2016-12-15.

420Modo Hockey intervju 2016-10-04.

421www.swehockey.se/Hockeyakademin/Information/Idrottslyftet/ hämtad 2016-12-08.

422Svenska hockeyförbundet, Idrottslyftet 2016, e-brev 2016-11-25.

200

BILAGA 4: ISHOCKEY

2016/17:12

SIF tar årligen fram flera projekt som föreningar kan söka medel för i syfte att utveckla svensk barn- och ungdomsishockey. Man har också en enkel ad- ministration kring ansökningar och återrapportering, vilket underlättar för för- eningar att söka pengar.423

En förening menar att SIF har skapat bra strukturer för att föreningarna på enklaste sätt ska kunna utnyttja de olika stöden och bidragen. Vidare finns det väl utvecklade former för att lätt få tillgång till Idrottslyftsmedel. Hockeyn har varit ett föredöme menar föreningen.424

Vid en intervju nämns att relationen till Sisu är bra och att man får god hjälp av dem.425

Förbundet anser att den nuvarande åldern för att vara berättigad till LOK- stöd, dvs. upp till 25 år, borde kunna sänkas till 20 år. Detta skulle stämma bättre överens med den åldersindelning som ishockeyn har.426

LOK-stödet anses fungera bra liksom införandet av Idrottonline.

En förening uppger att om LOK-stödet skulle förändras behöver man höja egenavgifterna eller uppmana föräldrar att genomföra fler ideella insatser.427

Framtida utmaningar

I verksamhetsberättelsen står att ”När vi pratar om att behålla så många som möjligt, så länge som möjligt, i en så bra verksamhet som möjligt är det natur- ligtvis vad som sker i den lokala föreningen som är av störst betydelse”.

För svensk ishockeys överlevnad har man pekat ut ett antal prioriterade om- råden – att rekrytera och behålla spelare samt säkerställa att det finns anlägg- ningar för att spela ishockey. I dag finns det 355 ishallar och 136 isbanor i landet, men anläggningarna är ojämnt fördelade. I framför allt storstadsområ- dena råder det brist på ishallar och isbanor.

Förbundet uppger vid en intervju att en av de största utmaningarna är att rekrytera och behålla flickor som utövare. Förbundsstyrelsen har fattat beslut om att göra en analys av tjejhockeyn i åldern U10–U14, där det finns en stor utmaning när det gäller att behålla spelarna.428

En förening menar att kostnaden för sporten kan vara ett hinder för spelare att fortsätta spela. Under de första åren då man bedriver verksamhet i form av både Hockeydagis och Tre Kronors Hockeyskola är verksamheten gratis.429 Stockholms ishockeydistrikt har beslutat om en ”standardklubba” för att

minska fokuseringen på dyr utrustning.430

En annan utmaning är att bemanna föreningslivet. Exempel från en förening visar att man har kunnat vända utvecklingen från nedgång till uppgång av så- väl antalet medlemmar som aktiviteter genom att anställa en klubbchef, vilket

423SIF intervju 2016-11-24.

424Södertälje SK intervju 2016-04-28.

425Ibid.

426SIF intervju 2016-11-24.

427Modo Hockey intervju 2016-10-04.

428SIF intervju 2016-11-24.

429Modo Hockey intervju 2016-10-04.

430Södermanlands ishockeyförbund intervju 2016-04-28.

201

2016/17:12

BILAGA 4: ISHOCKEY

man tidigare har saknat. Detta har i stor utsträckning blivit möjligt genom att det lokala näringslivet har sponsrat föreningen.431

En annan fråga som uppmärksammades är att Hockeyligans alla SHL- klubbar är väldigt resursstarka och att deras beslut och vägval påverkar svensk ishockey i många avseenden. Betydande resurser finns inom dessa klubbar samtidigt som många föreningar har svårt att få ekonomin att gå ihop och där- för har svårt att bedriva en meningsfull verksamhet för barn och ungdomar. Detta kommer på sikt att påverka rekryteringen av flickor och pojkar.432

En förening har i samband med att man degraderats från SHL- Hockeyallsvenskan genomfört ett arbete för en långsiktig strategi när det gäl- ler den sportsliga modellen och sportsliga organisationen i föreningen. Mo- dellen benämns Återväxten 2020. Den sportsliga modellen omfattar i stor ut- sträckning satsning på barn- och ungdomshockey när det gäller dels att öka tillgängligheten och möjligheten för att fler barn och ungdomar ska börja spela ishockey, dels att behålla spelarna i regionen. Man lyfter fram behovet att ut- bilda ledare i en ledarakademi och skapa en naturlig ledartrappa genom för- eningen, och denna akademi ska vara öppen även för andra föreningar. Av underlaget framgår också att tre främsta orsakerna till den nuvarande sports- liga situationen, dvs. att föreningen degraderades var att

•en tydlig värdegrund, sportslig identitet, vision och mål har saknats.

•kontinuitet på ledande positioner har saknats och

•ledarskapets utveckling har inte prioriterats tillräckligt.433

431Eskilstuna Linden hockey intervju 2016-12-15.

432Södertälje SK, e-brev 2017-01-10.

433www.modohockey.se/artikel/smkbaiw61-4ij6i1 hämtad 2017-01-11.

202

2016/17:12

BILAGA 5

Längdskidåkning

Inledning

Denna bilaga innehåller en fallstudie av längdskidåkningen i Sverige. Beskriv- ningen syftar till att ge exempel på dels hur de statliga målen har genomförts i verksamheten, dels vilka resultat som den statliga finansieringen har bidragit till. Beskrivningen utgår framför allt från skriftligt material som har komplet- terats med underlag från intervjuer.

Beskrivning av förbundet

Svenska Skidförbundet, SSF, bildades den 11 december 1908 i Sundsvall och har sitt huvudkontor i Falun och ytterligare ett kontor i Åre. SSF är medlem i Riksidrottsförbundet (RF), Studieförbundet Sisu Idrottsutbildarna och Inter- nationella skidförbundet (FIS). SSF:s regionala organ består av 23 distrikt (SDF), som täcker hela Sverige.

SSF har till uppgift att främja och administrera skid- och snowboardidrot- terna i Sverige på ett sådant sätt att de följer den svenska idrottsrörelsens verk- samhetsidé samt att företräda sina idrotter i utlandet. SSF bedriver verksamhet inom ett antal grenar, alpint, längdåkning, freeskiing, puckel, skicross, snow- board, speedskiing, telemark, backhoppning med nordisk kombination och rullskidåkning.

SSF har i hög grad gemensamma riktlinjer och gemensam redovisning för alla grenar och därför saknas i vissa fall separata uppgifter för längdskidåk- ning.

203

2016/17:12

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

SSF längd – finansiering och antal anställda

I tabell J finns uppgifter om finansieringen och antal anställda på förbunds- nivå.

Tabell J Finansiering och antal anställda

 

2011/12

2012/13

2013/14

2014/15

2015/16

SF-stöd *

6 420

7 388

6 879

6 149

6 365

Idrottslyftet

 

 

1 308

1 296

1 398

Landslagsstöd **

 

 

 

650

1 250

SOK-stöd

2 257

3 631

5 564

4 430

4 211

Summa stöd RF

 

 

13 751

12 525

13 234

Sponsorer och övriga intäkter

43 693

44 066

49 212

51 952

53 339

Summa stöd och intäkter

52 370

55 984

61 655

62 531

63 925

Självfinansieringsgrad (%)

87,7

86,6

88,8

90,2

90,0

Antal anställda i medeltal

30

31

28

28

30

Källa: SSF längd 2016-11-23.

*Bidrag från RF till SSF som fördelas efter schablon (40 %) till SSF längd.

**SSF längd har ett landslag som består av män och kvinnor, dvs. man har inget särskilt landslag för män respektive damer. Det innebär att man får bidrag av RF för ett landslag.

Av tabell J framgår att självfinansieringsgraden uppgår till 90 procent. Det innebär att sponsring är avgörande för verksamheten på central nivå. Lands- lagsverksamheten är kommersiellt driven och sponsorer betalar för olika delar, t.ex. för att synas på landslagets dräkter. Förbundet kan delvis bekosta satsning på barn och ungdomar genom sponsringen. Inom barn- och ungdomsverksam- heten finansierar sponsorer olika cuper, t.ex. Ica cup och Folksam cup.

Enligt förbundet har man en överenskommelse med sponsorerna att man inte ska lämna ut uppgifter om sponsringens storlek.

Vattenfall uppger att enligt deras senaste treårsavtal med SSF sponsrar fö- retaget SSF med 13,5 miljoner kronor per år. Avtalet är inte specificerat i andra delar än att det ska fördelas 50–50 till de två grenar som Vattenfall är huvud- sponsor till – alpin och längdskidåkning. Det är SSF:s uppgift att fördela dessa intäkter.

Vattenfall uppger att det främsta skälet till att man inte styr fördelningen närmare är skattereglerna. Man hade inte fått avdragsrätt för avtalssumman om man hade styrt vad medlen ska användas till, eftersom det då skulle ses som en gåva. Avtalet innefattar i stället motprestationer från förbundet, som mark- nads-, kommunikations- och evenemangsrättigheter där Vattenfall använder skidsamarbetet i den egna kommunikationen, försäljningen och HR-arbetet.434

434 Vattenfall, e-brev 2017-01-08.

204

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

2016/17:12

SF-stödet finansierar i stor utsträckning de gemensamma funktionerna, som längdgrenens del av de administrativa kostnaderna, t.ex. kostnader för ekono- miadministration och it, samt grenövergripande projekt som Alla på snö och jämställdhetsarbete.

Distriktens verksamhet finansieras främst av anslag från förbundet och er- sättning för utövare som deltar i tävlingar. Det finns ett krav att skidåkare ska tillhöra en förening för att delta i tävlingar, vilket även gäller motionslopp. Exempelvis får distriktet 20 kronor av anmälningsavgiften för varje deltagare från föreningarna i distrikten som tävlar i klasserna junior och uppåt. Med un- dantag för Ungdomsvasan får distriktet en del av anmälningsavgiften för varje deltagare som tävlar i alla lopp i Vasaloppet, den s.k. Vasaloppsavgiften.

Förbundet uppger att föreningarna i stor utsträckning finansierar verksam- heten genom arrangemang.

På föreningsnivå finns exempel på finansiering av verksamhet från en för- ening. I denna förening är sponsring viktigt, och den motsvarar ca 40 procent av intäkterna. Andra viktiga inkomstkällor är arrangemang och ideella insatser från föräldrar, t.ex. försäljning.435

Föreningar och medlemmar

Av tabell K framgår utvecklingen av antalet medlemmar och antalet föreningar för samtliga grenar inom SSF perioden 2011/12–2016.

Tabell K Antalet medlemmar och föreningar i SSF 2011/12–2016/17

 

2011/12

2012/13

2013/14

2014/15

Nov. 2016

Andel av

 

 

 

 

 

 

samtliga

Antal föreningar

1 420

1 381

1 343

1 315

1 300

 

Antal föreningar

 

 

 

 

 

 

längd

 

 

 

 

1 111

85 %

Antal medlemmar

152 953

142 640

96 548

110 128

112 896

 

Antal medlemmar

 

 

 

 

 

 

längd

 

 

 

 

48 839

43 %

Källa: SSF längd 2016-11-23.

Uppgifterna om antalet medlemmar och antalet föreningar har inte tidigare fördelats av RF på respektive gren inom förbundet. Av tabellen framgår att merparten av alla föreningar har längdverksamhet (85 procent) och att med- lemmarna i dessa föreningar svarar för 43 procent av det totala antalet.

I tabell L redovisas antalet medlemmar i grenen längd fördelat på ålders- grupper och antalet föreningar.

435 Sollefteå Skidor IF, intervju, 2016-10-03.

205

2016/17:12 BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

Tabell L Antalet medlemmar fördelat på åldersgrupper och antal föreningar verksamhetsåret 2016

 

Nov. 2016

Andel av det totala antalet medlemmar

Pojkar upp till 6 år

924

2 %

Flickor upp till 6 år

887

2 %

Pojkar 7–12 år

4 520

9 %

Flickor 7–12 år

4 477

9 %

Pojkar 13–20 år

3 404

7 %

Flickor 13–20 år

3 289

7 %

Män 21–40

6 472

13 %

Kvinnor 21–40

4 071

8 %

Män 41 –

14 146

29 %

Kvinnor 41–

6 649

14 %

Totalt antal medlemmar

48 839

100 %

Antal föreningar

1 111

 

Källa: SSF längd.

 

 

Av tabellen framgår att föreningar med längdskidåkning har sammanlagt ca 49 000 medlemmar i Sverige. Dessa fördelas på ungefär 1 100 föreningar. Flest medlemmar finns i åldersgruppen över 41 år (43 procent) och inom grup- pen utgör män över 41 den klart största andelen (29 procent) av de redovisade grupperna. Bland barn och ungdomar finns flest utövare i åldern 7–12 år. Upp till 21 år är det en förhållandevis jämn könsfördelning bland utövarna, men i de äldre åldersgrupperna dominerar män.

Förbundet bedömer att den trend som varit i samhället där individuella och uthållighetsidrotter har fått mycket fokus de senaste åren har påverkat idrotten positivt. Längdåkning för vuxna har under en lång tid varit en attraktiv verk- samhet, t.ex. genom alla långlopp med Vasaloppet i spetsen.

Dessutom uppger man inom SSF längd att man har arbetat med och belyst breddfrågor, något man anser har bidragit till en positiv utveckling. (Se vidare nedan.) Längdlandslaget har vidare presterat bra och fått ett bra genomslag i medierna, vilket också anses ha påverkat utvecklingen positivt.

Vid en intervju framkom att det finns exempel på att allt fler ägnar sig åt längdskidåkning. Föreningen Vårby IK i Domsjö strax utanför Örnsköldsvik är ett exempel där man uppvisar en tillväxt av antalet barn och ungdomar. För 10 år sedan var 20–30 stycken aktiva i åldern 6–19 år och i dag har man ca 100 aktiva i samma ålder. Det är inga problem med den initiala rekryteringen; problemet är oftast att behålla ungdomarna. Många slutar tidigt, ibland redan i 10–12-årsåldern. Föräldrarnas engagemang är ofta en avgörande faktor för om barnen fortsätter. Det är därför viktigt att som förening ta emot föräldrarna på ett bra sätt med information och föräldrautbildning.436

436 Längdkonsulenten för de nordligaste distrikten (Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten), intervju, 2016-10-04.

206

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

2016/17:12

En likartad utveckling redovisas också från Sollefteå. Man har ca 300 ak- tiva medlemmar och mer än hälften av dessa är barn. Många barn börjar träna när de är 5–6 år och efter några år, ofta i 10-årsåldern, tappar de intresset och slutar.437

Vid samtliga intervjuer nämndes att längdskidåkning är en relativt dyr sport, i synnerhet när man kommer upp i äldre ungdomsåren, vilket kan på- verka om barnen fortsätter. Den stora kostnaden för barn och ungdomar som inte gör en satsning på en elitkarriär är utrustning och annat material. Bland de föreningar som ingår i uppföljningen uppgår den årliga kostnaden för med- lems- och träningsavgift till ca 300 kronor för barn och ungdom. En förening uppger att juniorer från 17 år som elitsatsar har en högre avgift, 3 000 kronor, eftersom kostnaden för föreningen är betydande för elitsatsningar. Då ingår ofta ett antal resor, logi, mat och anmälningsavgift till ett antal tävlingar. Detta ser väldigt olika ut beroende på vilken förening du frågar.

Likaså påpekades i intervjuerna att barn och ungdomar behöver få skjuts till och från träningsområden, vilket både kan påverka om man börjar åka längdskidor och om man kan fortsätta.438

Mål och värdegrund m.m.

Skidor vill är SSF:s idéprogram för att skapa trygga och inspirerande miljöer i verksamheten. Programmet antogs 2012/2013. Programmet innehåller föl- jande delar:

•Skapa gemensamma spelregler.

•Se varje individ.

•Stimulera delaktighet.

•Sätt upp mål och utmaningar tillsammans som alla kan känna igen sig i.

•Skapa miljöer där allsidig träning stimuleras.

•Ha roligt tillsammans.

Syftet med Skidor vill är att utifrån SSF:s vision, Bäst i världen – Alla på snö, tillsammans skapa och utveckla trygga, inspirerande miljöer för aktiva, ledare och föräldrar att utmanas och lyckas i.

Målet är att synliggöra ledarskapet som ska genomsyras av klubbens rikt- linjer baserade på SSF:s strategidokument. Man vill vidare stärka deltagarnas vilja att vara aktiva och använda sina färdigheter från bredd till elit genom att man tillsammans skapar inspirerande miljöer att utmanas och lyckas i. Vidare vill man utveckla de aktiva som redan deltar i verksamheterna men även möta nya medlemmar och målgrupper på bästa sätt.

Enligt Skidor vill ska man tillsammans med Sisu Idrottsutbildarna utbilda processledare som därefter blir ambassadörer i klubbar och distrikt.

437Sollefteå Skidor IF, intervju, 2016-10-03.

438Intervjuer Åsarna IK 2016-05-02, längdkonsulenten för de nordligaste distrikten 2016-10-

04och Sollefteå Skidor IF 2016-10-03.

207

2016/17:12

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

SSF uppger att man står bakom idrottens värdegrund som RF har fastställt. Den innebär:

•Glädje och gemenskap, förhoppningsvis två av de starkaste drivkrafterna för att idrotta. All verksamhet ska sträva efter att bedrivas så att vi kan ha roligt, må bra och prestera mera.

•Demokrati och delaktighet, dvs. alla medlemmars röst har lika värde.

•Allas rätt att vara med. Alla som vill ska kunna vara med utifrån sina för- utsättningar.

•Rent spel, dvs. verka mot fusk, dopning, en osund ekonomi, mobbning, trakasserier och våld såväl på som utanför idrottsarenan.

Tanken är att med dessa fyra värdegrunder i minnet får man en barn- och ung- domsidrott att vara stolta över samtidigt som FN:s barnkonvention följs.

Skidor vill innehåller också ett avsnitt som riktar sig till föräldrarna där man bl.a. lyfter fram att föräldrar lägger grunden till sina barns livsstil, är en före- bild och ett stöd i med- och motgång. Även vissa riktlinjer förmedlas, t.ex. att man bör vara insatt i verksamhetens mål och regler samt ha god kontakt med tränare och andra föräldrar.439

Under perioden 2014–2016 har SSF längd arbetat med att ta fram en lång- siktig strategisk plan som ska gälla ända fram till 2025.

SSF längd har för avsikt att varje år gå igenom planen och vid behov revi- dera den för att målen ska nås. Det framgår dock inte hur uppgifterna om re- sultaten ska inhämtas. Under 2017 kommer en central övergripande strategisk plan för SSF att fastställas, och SSF längds strategiska plan kan komma att anpassas efter den övergripande planen.

Planen innehåller olika delar, bl.a. barn och ungdom, elit och landslag, le- dare och tillgänglighet. Det framgår att inom längdskidåkning är man barn upp till 12 år, ungdom vid 13–16 år och junior från 17 år. Det finns resultatmål och strategier för samtliga delar som berör barn, ungdomar och juniorer på något sätt i alla delar i planen. Det finns mål om att rekrytera, behålla och utveckla. När det gäller rekrytering framgår bl.a. att det ska finnas grenövergripande rekryteringsarrangemang för barn i alla distrikt. Man vill behålla barn och ung- domar i verksamheten bl.a. genom att det ska finnas möjlighet i samtliga för- eningar att delta i träningsverksamheten oavsett ambition, tidigare erfarenhet och ålder. Det framgår bl.a. att man behöver utveckla tävlingsverksamheten och öka antalet ungdomar som deltar i riksomfattande tävlingar. Det är framför allt mål som avser tävling, antal medaljer i mästerskap och antalet anlägg- ningar, t.ex. att det ska finns ytterligare hundra konstsnöspår i Sverige som är tydligt mätbara.440

Det finns också exempel från föreningarna på att man har genomfört ett arbete med värdegrundsfrågor.

439www.skidor.com/globalassets/svenska-skidforbundet/dokument/skidor- vill/material/skidorvill_presentation_a4-2.pdf?w=900&h=900 440skidor.com/Grenar/langdakning/foljoss/Nyheter/Aktuelltlangdakning/2017/strategisk- planlangd hämtad 2017-01-04.

208

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

2016/17:12

Sollefteå Skidor IF bildades 2012 då man slog ihop två föreningar, Remsle Skidor och Sollefteå SK. Det var två föreningar med skilda inriktningar på sina verksamheter. Remsle Skidor satsade på bredden och barnverksamhet medan Sollefteå SK satsade på elitverksamhet.

I samband med sammanslagningen inleddes ett arbete med att utveckla den värdegrund och den policy som skulle gälla för verksamheten. Inledningsvis var man inte överens om hur verksamheten skulle utformas. Arbetet har bedri- vits med så stor delaktighet som möjligt och man genomförde två–tre med- lemsträffar under vilka värdegrunden diskuterades. Man har inte utgått från RF:s policydokument eller liknande. Värdegrunden har tagits fram mot bak- grund av de erfarenheter som finns hos enskilda personer i styrelsen.

Arbetet resulterade i att föreningen fastställde en värdegrund som också ligger till grund för klubbens verksamhetsidé, vision och mål. Värdegrunden har således utformats på grundval av ett upplevt behov och man har utgått från verksamheten.441

Den värdegrund som fastställdes lyder:

•Sollefteå Skidor är en förening där alla är välkomna och alla som person är lika mycket värda.

•Glädje, stolthet och gemenskap är viktiga ledord i vår förening.

•Vi sätter individen i centrum och verkar för rent spel.

Det pågår ett arbete med att ta fram ett antal policyer inom följande områden: alkohol och droger, dopning, trafiksäkerhet, hälsa, integration, genus samt toppning från vilken ålder tänker vi elit?442

En annan förening har sökt och fått pengar för att i samarbete med Sisu ta fram en vision och en broschyr med föreningens värdegrund. Sisu driver ett projekt där man försöker stimulera föreningarna att arbeta med värdegrunds- frågor. Föreningen anser att Sisu har deltagit i arbetet på ett bra sätt. Projektet har gjort att man har börjat tänka på och prata om värdegrundsfrågor på ett tydligare sätt än tidigare.443

Ytterligare en förening har tagit fram en policy där glädje, kamratskap och lika värde är tre begrepp som ska utgöra hörnstenar i den nya policyn. Tanken är att detta ska bidra till en öppen, stark och positiv värdegrund i föreningen. Denna inriktning ska bl.a. hjälpa medlemmarna att ”känna stolthet över de vi är och det vi gör”. Värdegrunden har tagits fram med stöd av Sisu under verk- samhetsåret 2015/16.444

Det har framkommit att man inte känner till Idrotten vill vid intervjuer med föreningarna.

Likaså har förbundet en policy i samband med obalans i näringsintag som vänder sig till ledare och tränare på junior- och seniornivå. Policyn används

441Sollefteå Skidor IF intervju 2016-10-03.

442www.sollefteaskidor.se/Foreningen/Policy hämtat 2016-11-30.

443Åsarna IK intervju 2016-05-02.

444Östersunds SK, verksamhetsberättelse och årsredovisning 2015-05-01–2016-04-30.

209

2016/17:12

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

 

internt inom dessa arbetsgrupper, och vid misstanke om att utövare är i risk-

 

zonen ska läkarkontakt ske. Man använder inte begreppet anorexi eftersom det

 

är en diagnos som ska fastställas av läkare. Policyn är inte publicerad på webb-

 

platsen.

Riktlinjer för barn- och ungdomsverksamheten

SSF har anvisningar för barn- och ungdomsverksamhet som gäller för alla gre- nar inom förbundet. När det gäller längdåkning finns riktlinjer för dels barn upp till 12 år, dels ungdomar från 13 år upp till seniorelit m.m.445

Riktlinjer Blågula vägen för barn upp till 12 år antogs 2015.446 Dessa rikt- linjer har tagits fram för att vara ett stöd i föreningsverksamheten och under- lätta arbetet för alla barn- och ungdomsledare.

Inledningsvis framhålls att man ska sträva efter att utveckla en verksamhet där så många barn som möjligt får chansen att ha roligt på längdskidor. Idrot- tandet ska ske utifrån barnets villkor, förutsättningar och behov. I riktlinjerna finns uppmaningen att man ska ta fasta på vad barnen verkligen gillar.

Det framgår vidare att barnens utvecklingstakt varierar, och som exempel anger man att på startlinjen i klass H10 kan mognads- och utvecklingsnivån variera från en 7-årings nivå till en 12-årings. Detta anses inte vara något pro- blem förutsatt att de vuxna kommer ihåg detta och uppmuntrar ur ett prestat- ionsperspektiv där glädje, egen utveckling och mod att pröva något nytt upp- märksammas.

Målet är att skapa ett livslångt intresse för längdskidåkning och idrott. En verksamhet som genomsyras av en kamratlig, trygg och social miljö, där alla får möjlighet att utvecklas efter sin egen förmåga, gör att fler idrottar längre. Detta leder både till en hälsosam livsstil och att fler skidåkare nå elitnivå.

I riktlinjerna för ungdomar 13–16 år som antogs 2012 framgår att

Målet är att bygga en bred träningsbas i ungdomsåren och att man ska komma förberedd till juniorträningen som sedermera kan leda till en senior- karriär på elitnivå.447

Att må och nå toppen är ett tema som återkommer i riktlinjerna. Det finns också ett antal nyckelord som ska känneteckna verksamheten, t.ex. glädje och lek, normer och värderingar – att lära för livet och successiv utveckling av färdigheter. Man skriver att träningen bör vara allsidig och varierad och enligt riktlinjerna kan deltagarna gärna hålla på med flera olika idrotter.448 Samtidigt föreslås att under en vecka bör utövaren träna vid fyra till åtta tillfällen. Detta omfattar samtliga träningar, dvs. även andra idrotter. Förbundet menar att man

445 Riktlinjer Blågula vägen, Svenska skidförbundets riktlinjer för barn upp till 12 år; Blågula vägen, Svenska skidförbundets riktlinjer för ungdoms-, junior- och seniorträning i längdski- dor.

446 www.skidor.com/Grenar/langdakning/Barnungdom/ReglerochRiktlinjer hämtad 2016-

11-30.

447 www.skidor.com/Grenar/langdakning/Barnungdom/ReglerochRiktlinjer, Svenska skid- förbundets riktlinjer för ungdoms-, junior- och seniorträning i längdskidor, Blågula vägen hämtad 2016-11-30.

448 Ibid.

210

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

2016/17:12

har ett tydligt budskap att det är den fysiska aktiviteten som är viktigast och att den görs i olika intensitet och ställer många varierande krav på kroppen. Om man paddlar kanot, orienterar eller åker rullskidor har mindre betydelse.449 Den egna insatsen, attityd, ansvar och inställning är grunden till att utveck-

las, öka kapaciteten och förbättra resultatet.450 Detta illustreras också av nedanstående figur.

Resultat

Kapacitet

Insats

Det finns också riktlinjer för vallning för barn och ungdomar. Av dessa fram- går bl.a. att man alltid ska sträva efter att hjälpa varandra och att man bör för- söka valla tillsammans. Det finns också tips om hur man anordnar vallakurser för olika åldersgrupper.451

Riktlinjer för tävlingar

Det finns regelverk för alla tävlingar, inklusive barn och ungdom. SSF längd har fr.o.m. säsongen 2015/16 infört en ny regel med namnet Öppna klasser.452 Dessa klasser finns i tre olika längder: öppen 1, upp till 2 km; öppen 2, 2–5 km, och öppen 3, 5–10 km. Klasserna är öppna för alla från 9 år. De öppna klasserna är en satsning på bredden med syftet är att fler ska våga vara med och tävla. Ingen tidtagning görs innan 9 års ålder.

Det finns vidare rekommendationer om att tävlingsområdet bör erbjuda ytor där barn och ungdomar kan åka skidor eller leka, även när de inte tävlar. Syftet är att skapa en ”aktiv dag” för alla tävlande.

449SSF, e-brev 2016-12-12.

450www.skidor.com/Grenar/langdakning/Barnungdom/ReglerochRiktlinjer, Svenska skid- förbundets riktlinjer för ungdoms-, junior- och seniorträning i längdskidor, Blågula vägen hämtad 2016-11-30.

451Riktlinjer kring vallning, Barn & Ungdom – tips från landslagets vallateam.

452SSF regler längd 130.1.4.

211

2016/17:12 BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

Det finns olika tävlingar för olika åldrar. Ett exempel är Ica cup som är en tävling som syftar till att årligen kora Sveriges bästa skiddistrikt i ålderskate- gorin 13–14 år. Tävlingen är uppdelad i två steg, en kvalificering i respektive distrikt och en riksfinal. Distrikten har sina egna regler för kvalificering till riksfinalen, som måste godkännas av SSF längd.453 I riksfinalen tävlar sedan de åkare som blivit uttagna av respektive distrikt. Det finns ingen begränsning eller selektering från SSF längd utan distrikten uppmanas att skicka så många ungdomar som möjligt, och de flesta distrikt tar ut lag baserat på deltagande och inte resultat. Under de senaste åren har över 350 ungdomar deltagit i cu- pen, vilket är ett rekordhögt antaldeltagare.

Ett annat exempel är Folksam cup där man varje år korar Sveriges bästa skiddistrikt i ålderskategorin 15–16 år. Tävlingen är uppdelad i två steg, en kvalificering i respektive distrikt och en riksfinal. De 16 bästa åkarna i varje distrikt gör upp i den stora riksfinalen.

Ungdoms-SM (15–16 år) är öppet för alla.

I tävlingar ingår stafetter för att få in lagmomentet i skidåkningen och av- dramatisera tävlandet.

SSF längds riktlinjer är att alla upp till 14 års ålder ska få priser i barn- och ungdomsklasserna.

Tävlingar ska utgöra ett lekfullt och motiverande inslag i verksamheten. Föreningarna bör stimulera barn och ungdomar att prova på att tävla genom att hjälpas åt på tävlingsplatsen och exempelvis att göra gemensamma täv- lingsresor.

Man försöker även göra ungdomarna mer delaktiga genom att fråga efter deras åsikter om bl.a. tävlingsverksamheten. Längdkonsulenterna har tillsam- mans med personal från förbundet intervjuat ungdomar i åldern 13–16 år som har deltagit i olika nationella tävlingar. Intervjuerna visade att ungdomarna efterfrågade en större variation i tävlingsformer, vilket man nu uppmanar di- strikten att följa. De flesta ungdomstävlingar är distriktstävlingar, och dessa planeras och arrangeras av föreningar och distrikten själva utan inblandning från SSF. Det finns ett regelverk att förhålla sig till, men distriktet har ett stort mandat att på egen hand utforma ett tävlingsprogram med tävlingar som ung- domar önskar.454

Vid en intervju har det framkommit att det finns exempel på att barn som börjar åka skidor som 10-åringar avstår från att tävla eftersom man är långt efter när det gäller resultaten i förhållande till de som redan har tränat under flera år. Mot denna bakgrund kommer man att prova en ny tävlingsform i klas- serna 9–10 år. Det kommer att finnas en prispall för de som vill kämpa om segern, och man får chansen att stå på prispallen från plats ett till tre. Därefter blir placeringen delad fjärdeplats för övriga deltagare i klassen. Syftet är att motverka att nybörjare ska känna sig ”dåliga” och sluta träna och tävla. Enligt föreningen är det viktigt att informera såväl barnen som föräldrarna om hur

453 www.skidor.com/Grenar/langdakning/Barnungdom/Tavlingar/ICAcup/ReglerICAcup/

454Längdkonsulenten för de nordligaste distrikten (Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten), intervju, 2016-10-04.

212

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

2016/17:12

tävlingen kommer att genomföras. På så sätt försöker man skapa delaktighet och glädje för alla som tävlar.455

Satsning på bredd och eller elit

SSF längd menar att man gör en bred satsning på barn och ungdom, både när det gäller bredd och elit. Landslagets framgångar har lockat sponsorer, vilket har gjort att man under de senaste åren har haft ett gynnsamt läge att satsa stora resurser även på breddinsatser.

Förbundet anställde i november 2015 tre konsulenter som arbetar med stöd till och utbildning av ledare och tränare i föreningarna. Arbetet är främst riktat mot barn- och ungdomsledare/tränare.

SSF längd menar att det finns en stor andel utövare som inte tävlar över huvud taget. Det betraktar man inte som ett problem, men man funderar över vilka åtgärder sombehöver genomföras för att locka dessa utövare till att prova på att tävla. När barnen kommer upp i tonåren så blir bilden tydlig – antingen satsar man på att tävla eller så slutar man idrotta. Detta försöker man förändra genom projektet Skidor hela livet (se nedan).

Vid en intervju framkom att många klubbar har både bredd och elit i samma förening. Det är relativt kostsamt att bedriva elitverksamhet, och det är därför en utmaning för många föreningar att kunna bedriva verksamhet för både bredd och elit. Ett fåtal föreningar bedriver endast elitverksamhet.456

Vid en annan intervju framkom att föreningen ökat antalet medlemmar. Man har ca 300 aktiva medlemmar och mer än hälften av dessa är barn. Många barn börjar träna när de är 5–6 år och efter några år, ofta i 10-årsåldern, tappar man intresset och slutar. Det är därför viktigt att skapa gemenskap och glädje i träningen så att barnen vill fortsätta. Man har arbetat aktivt med att minska fokus på tävling och satsar på att fler ska träna och uppleva gemenskap och glädje. Det ska vara kul att vara med och vara en del av gemenskapen. Att fika tillsammans efter träningen är ett viktigt och uppskattat inslag.

I den aktuella föreningen tränar grupperna två–tre gånger i veckan varav ett tillfälle är styrketräning för de som vill. I samtliga grupper väljer utövarna om de vill tävla eller inte. I exempelvis gruppen 15–16 år tävlar 50 procent av de ungdomar som är med på träningarna. Två ungdomar som är med i gruppen vann SM 2016. Detta exempel visar enligt föreningen att både elit och bredd kan träna tillsammans och ha utbyte av träningen samtidigt som det kan leda till bra resultat på elitnivå.457

Ett annat exempel är en förening Östersunds SK som har startat en mo- tionsgrupp för ungdomar. Initiativet togs av en ledare i föreningen vars då 12- åriga dotter inte längre ville tävla. För att hitta ett sätt för henne och andra likasinnade att kunna fortsätta träna på sina villkor bildades ÖSK Ungdom

455Intervju Sollefteå Skidor IF, 2016-10-03.

456Intervju längdkonsulenten för de nordligaste distrikten (Medelpad, Ångermanland, Väs- terbotten och Norrbotten) 2016-10-04.

457Sollefteå Skidor IF, intervju, 2016-10-03.

213

2016/17:12

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

 

Motion. För att underlätta träningen har föreningen köpt in skidor som inte

 

behöver vallas och som ungdomarna kan låna och använda på träningen.458

 

Det är möjligt att börja träna längd när man är lite äldre. Många börjar i

 

unga år, men det finns exempel på att en 15-åring har börjat träna i en grupp

 

med betydligt yngre barn och att detta har fungerat bra. I en annan förening

 

började en 14-åring i en träningsgrupp med jämnåriga. Det har också fungerat

 

enligt föreningen, även om denne resultatmässigt ligger långt efter sina jämn-

 

åriga.459

 

Exempel på en annan satsning som avser bredden är Skidor hela livet, som

 

inleddes verksamhetsåret 2015/16. Syftet är att stimulera föreningarna att satsa

 

mer på personer i åldern från 17 år och uppåt som inte har en elitsatsning som

 

målsättning. Skidor hela livet är kopplat till RF:s Idrott hela livet-profil.

 

Förbundet uppger att när det gäller elitverksamhet finns det en brytpunkt

 

från juniortiden, dvs. gymnasieåldern, för de som vill satsa på en elitkarriär.

 

Totalt finns 90–100 gymnasieplatser vid riksidrottsgymnasier (RIG) och na-

 

tionellt godkända idrottsutbildningar (NIU), även s.k. RIG- eller NIU-

 

skidgymnasier.460 Det finns ca 40 tränare anställda på skolorna. När eleverna

 

har avslutat gymnasieutbildningen finns två lärosäten med elitidrott (Falun,

 

Dalarnas universitet, och Östersund, Mittuniversitetet) samt ett lärosäte, Umeå

 

universitet, som är ett riksidrottsuniversitet med s.k. RIU-status. Sammantaget

 

finns det varje år möjlighet för ca 60 aktiva att fortsätta sin satsning mot eliten,

 

utöver den reguljära landslagsverksamheten. Man menar dock att det finns ett

 

behov av att utveckla stödet till de som inte väljer eller inte kommer in på

 

universitetsutbildningen, eftersom man har konstaterat att man tappar för

 

många aktiva efter gymnasiet.

 

Vanligtvis bedriver inte föreningarna någon verksamhet för juniorer ef-

 

tersom de går på idrottsgymnasier där man genomför träningen kopplat till

 

utbildningen. Juniorerna tävlar för sin förening.461

Ledare

Av SSF:s riktlinjer framgår att med fler utbildade ledare är risken för övertramp och felträning mindre, och dessutom blir det roligare att planera och leda träning när kunskapen om varför man gör vissa saker finns och förmedlas. Man bör därför sträva efter att så många som möjligt av ledarna i föreningen har grundläggande kunskap om den fysiska, psykiska och sociala utveck- lingen.462

I idéprogrammet Skidor vill uppges att ett gott ledarskap innebär att skapa trygga miljöer och förutsättningar för att deltagarna ska vilja vara aktiva och

458www.skidor.com/Grenar/langdakning/foljoss/Nyheter/Aktuelltlangdakning/2016/skidor- helalivetmedostersundssk hämtad 2016-12-05.

459Intervjuer Åsarnas IK 2016-05-02 och Sollefteå Skidor IF 2016-10-03.

460RIG har riksrekrytering och NIU har lokal/regional antagning.

461Bengt Stattin, intervju, 2016-10-26.

462Den blå-gula vägen upp till 13 år.

214

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

2016/17:12

använda sina färdigheter. I programmet finns bl.a. följande handfasta råd till ledaren:

•Börja och sluta träningarna på ett tydligt och positivt sätt, berätta om mål och innehåll.

•Ha positiva förväntningar på dina aktiva.

•Skapa dialog mellan ledare, aktiv och ledare samt aktiv till aktiv.

•Ge kontinuerlig feedback och vägledning.

•Ge alla aktiva samma chans.

•Delaktighet och dialog med föräldrar är en del i ledarskapet.

SSF hänvisar också till RF:s riktlinjer för barn- och ungdomsidrott, SSF:s grenspecifika dokument och föreningens egna riktlinjer. Tillsammans ska dessa dokument skapa en stabil grund för verksamheten.

Vid intervjuer har ledarens betydelse betonats av såväl förbundet som för- eningarna. Förbundet uppger att man har ett brett utbildningsutbud för ledare och tränare från barn- till seniornivå. Utbildningarna subventioneras genom såväl medel från Idrottslyftet somegna medel. Utbildarna får arvode och måste ständigt vidareutbilda sig för att få fortsätta arbeta som utbildare. De senaste åren har man också startat en utbildning för de som jobbar mot bredd/vuxna, ”certifierad skidcoach”, där man utbildar och certifierar instruktörer till längd- verksamheten. Kostnaden för medlemsföreningarna subventioneras. Även personer som arbetar kommersiellt får delta, men det är en annan kostnad för dem.463

Som framgått ovan har förbundet anställt tre konsulenter för föreningarna. Konsulenterna arbetar bl.a. med inspirationsträffar. Man samlar ledare från föreningarna i närområdet och har olika teman för träffarna, t.ex. styrka och rörlighet för barn och ungdomar, skidteknik och rätt träning för olika åldrar. Sisu är ofta med på träffarna. En annan tanke med inspirationsträffarna är att förbundet ska vara mer synligt i föreningarna.

RF ställer krav på att alla tränare ska genomgå ledarutbildning, men hur detta efterlevs beror på hur föreningen prioriterar. Skidförbundet har en utbild- ningstrappa för ledare från barn upp till senior. Förbundet genomför dessa ut- bildningar tillsammans med distrikten t.o.m. barnnivå. För högre åldrar håller Skidförbundet i utbildningarna. Sisu genomför också generella, dvs. idrotts- specifika, ledarutbildningar. Erfarenheterna från samarbetet med Sisu är goda. Det är också möjligt att få stöd via Sisu som kan bidra med exempelvis kurs- litteratur om föreningarna har redovisat LOK-stöd och lärgruppstimmar.464

Det anses vara viktigt att alla barn blir sedda på träningen. Ledarna är vik- tiga för att barn och ungdomar ska fortsätta träna. En bra ledare behöver inte vara grenspecifikt kunnig utan det är viktigare man har en allmän pedagogisk

463Intervju SSF längd 2016-11-16.

464Längdkonsulenten för de nordligaste distrikten (Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten), intervju, 2016-10-04.

215

2016/17:12

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

 

förmåga än god skidteknik. Upp till 10–12 år behöver man inte vara särskilt

 

bra på längdskidåkning.465

 

Två föreningar menar att det inte är svårt att engagera ledare, tränare och

 

funktionärer. I ett fall menar man dock att föreningen är ett undantag eftersom

 

många andra föreningar har problem med ledarrekrytering.466

 

I en förening är ett mål att rekrytera två nya ledare per säsong. Målet har

 

hittills kunnat uppnås. Enligt denna förening är nyckeln till framgång att man

 

har tre ledare för varje grupp. Om en ledare inte kan delta vid ett träningstill-

 

fälle kan man klara sig med färre. Alternativt hjälper någon annan ledare till.

 

På så sätt är inte ledaren uppbunden en viss veckodag under hela säsongen. I

 

Sollefteå där föreningen finns har många ledare gått på idrottsgymnasiet som

 

finns på orten, vilket uppfattas som en stor fördel för verksamheten.

 

Vid en annan intervju uppmärksammades att det är svårt att få ledare att

 

ställa upp ideellt inom bl.a. längdskidåkning. Det är också svårt att hitta per-

 

soner som vill ta ansvar för administrationen i för-eningen. Många vill vara

 

ledare bara så länge de har egna barn som tränar och tävlar. Man har också

 

erfarenhet av att personer som är ordförande i för-eningen åtar sig uppdraget

 

för ett år i taget, vilket kan vara negativt för kontinuiteten. Man menade också

 

att styrelserna för idrottsföreningar ofta är ganska svaga.

 

En förening avvisar tanken på professionella tränare och ledare. Många för-

 

eningar betalar enligt dem redan arvoden till sina ledare.

 

Vidare framkom att certifiering av ledare skulle riskera att ”döda” det sista

 

engagemanget – det är redan nu svårt att få folk att ställa upp. I stället skulle

 

man kunna överväga att tränare och ledare fick ersättning för att delta i utbild-

 

ningar. Kanske kunde det finnas ett riktat stöd till ledare och styrelser. Till

 

exempel skulle man kunna få ett visst stöd per hundra medlemmar.

 

Idrottsrörelsen behöver också bli bättre på att berätta vad ledarskapet ger

 

och hur givande det är att leda ungdomar.467

Föräldrar och ideella krafter

SSF längd uppmärksammar att Sisu har en bra utbildning för föräldrar. Man uppmanar föreningarna att ge information och utbildning till föräldrarna. Många föräldrar är också ledare, vilket kan vara en nackdel: om barnen slutar med träningen så slutar ofta föräldern som ledare. Idrotten längdskidåkning är beroende av ideella insatser. Cirka 70 procent av alla skidspår i Sverige dras upp och underhålls av ideella krafter.

465Sollefteå Skidor IF, intervju, 2016-10-03 och längdkonsulent (se ovan) intervju 2016-10-

466Intervjuer Åsarnas IK, 2016-05-02 och Sollefteå Skidor IF, 2016-10-03.

467Östersunds SK (ÖSK) och Jämtland Härjedalen Skidförbund (JHSF) intervjuer 2016-05-

216

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

2016/17:12

Genomförande av barnrättsperspektivet

Förbundets längdansvariga hänvisar till att genomförandet av barnrättsper- spektivet framgår av riktlinjer och regler och att det ingår i utbildnings- material.

Av riktlinjerna för barn- och ungdomsverksamheten inom SSF, dvs. samt- liga grenar, framgår att utifrån idrottens synvinkel är det viktigaste inte barnets ålder utan dess fysiologiska, psykiska och sociala utvecklingsnivå. Det innebär att man utifrån ett barnrättsperspektiv ska se till det enskilda barnets behov och förutsättningar på den utvecklingsnivå där barnet eller ungdomen befinner sig och utifrån detta anpassa verksamheten.

Allsidig träning, rörelseutveckling och specifik teknikträning är nyckeln till framgång för både bredd och elit. SSF tror på det spontana rörelsebehovet och vill skapa miljöer där det finns utbildade ledare och tränare som tror på detta.468 I längdåkningens riktlinjer för barn upp till 12 år och för barn över 12 år nämns inte explicit barnrättsperspektivet. Riktlinjerna för barn upp till 12 år innehåller dock en redovisning av värdegrunden som har fastställts av RF, Id- rotten vill. Man skriver att om man har detta i minnet följer man FN:s barn-

konvention.

Från föreningarna pekar man på att det är viktigt att se varje barn och lyssna på det. I en förening har man exempelvis börjat med utvecklingssamtal med ungdomarna. Föreningen är angelägen om att ungdomarna vid dessa tillfällen kan ta upp kritik – vilket de också har gjort – och att det som sägs inte förs vidare utan ungdomarnas kännedom. Till exempel har det funnits konflikter inom en träningsgrupp.469

Regler och rutiner om barn kränks

Enligt förbundet ska föreningarna ha regler och rutiner för att hantera kränk- ningar av barn och ungdomar. I detta sammanhang är ledarna centrala för att upptäcka om barn kränks.

SSF har tagit fram en policy och en handlingsplan mot sexuella trakasserier som fastställdes av förbundsstyrelsen den 16 mars 2012. Syftet med policyn och handlingsplanen är att motverka och förebygga trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier. SSF definierar vad som avses med trakasserier, ansvarsförhållanden och åtgärder för att man ska leva upp till policyn. Det finns också en vägledning för hur man ska agera när trakasserier har ägt rum.

Vidare har SSF en jämställdhets- och mångfaldspolicy. Av denna framgår att man strävar efter en trygg och säker arbetsmiljö för såväl aktiva som personal. Man accepterar inte någon form av mobbning, diskriminering, sexuella trakas-

468Svenska Skidförbundets anvisningar för barn- och ungdomsverksamheten 2016-05-03.

469Intervju Åsarnas IK 2016-05-02.

217

2016/17:12

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

 

serier, våld eller hot. Det är exempelvis förbjudet att genom tal, skrift, symbo-

 

ler eller beröring kränka någon. Policyn innehåller inga åtgärder eller bestraff-

 

ningar.470

 

Förbundet uppger att ett sexuellt övergrepp begicks på ett alpint skidgym-

 

nasium för några år sedan och att ungdomar blev dömda. I övrigt känner man

 

inte till att det har förekommit sådana övergrepp eller andra kränkningar.

Exempel på samverkan – projektet Alla på snö

Alla på snö är ett samverkansprojekt som initierades av Svenska Skidrådet 2008.471 Det startades som ett pilotprojekt 2009–2010 i Norrköping då elever i årskurs 4 under en skoldag fick möjlighet att prova på utförsåkning, längd- åkning och pulkaåkning på en skidanläggning. Bakgrunden till projektet är att vinteridrotter i dag ställs inför en rad nya utmaningar, t.ex. klimatförändringar med färre dagar med snö i landets södra delar och betydande kostnader såväl för transporter till vintersportanläggningar som för den förhållandevis dyra ut- rustning som behövs för att kunna utöva idrotterna. Frågorna om vinterspor- ternas rekrytering har också gällt de barn och vuxna som nyligen flyttat till Sverige samt de stora grupper barn och ungdomar vars föräldrar inte bär med sig den svenska friluftslivs- eller vintersporttraditionen.472

Projektets vision är att göra snöglädje till en rättighet för alla fjärdeklassare, oavsett bakgrund och förutsättningar. Alla på snö har utvecklats till en lång- siktig rikstäckande satsning som drivs av SSF i samarbete med Svenska Skid- rådets organisationer, kommuner, skidklubbar, lokalavdelningar samt vinter- sportanläggningar. Projektet finansieras genom SF-stöd, Idrottslyftet och egen finansiering.

Sedan projektet inleddes har över 93 000 barn fått möjlighet att uppleva en dag på snö i en anläggning i hemkommunen.473

En förening som ingår i uppföljningen av Alla på snö-projektet har köpt in 50 utrustningar för längdskidåkning till två skolor. Satsningen har kunnat ge- nomföras med hjälp av två lärare som samtidigt är skidledare i föreningen. Finansieringen av projektet har gjorts via Idrottslyftet och med kommunala medel.474

470Jämställdhets- och mångfaldspolicy som antogs i styrelsen 2016-08-30.

471Svenska Skidrådet är en stiftelse som vill bidra till att öka intresset för vinteraktiviteter på snö. I stiftelsen ingår Svenska Skidförbundet (SSF), Friluftsfrämjandet (FLF), Svenska Liftanläggningars Organisation (SLAO), Skidåkning i skola och universitet (Skisu), Svenska Skidlärarföreningen (SSLF) och Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).

472GIH, Lärande i friluftsliv, Perspektiv och ämnesdidaktiska exempel.

473Ski Team Sweden X-country 2016/2017.

474Sollefteå Skidor IF, intervju, 2016-10-03.

218

BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

2016/17:12

Uppföljning och sanktioner

Förbundet uppger att man lämnar in de rapporter som krävs när det gäller upp- följningen av statliga medel som fördelas via RF. I övrigt görs ingen uppfölj- ning.

En förening uppger att en uppföljning av LOK-stödet har genomförts av RF vid ett tillfälle.475

Betydelsen av statliga bidrag

Förbundet framhåller att de statliga bidragen innebär att man kan styra verk- samheten i önskvärd riktning, t.ex. genom Idrottslyftet. En stor del av de grundläggande verksamheterna vilar på stöd från staten, såsom barn- och ung- domsverksamheter samt satsning på motion, t.ex. Skidor hela livet. Man me- nar att för föreningarna är LOK-stöd och andra bidrag betydelsefulla.

Vid intervjuer med föreningarna har det framkommit att LOK-stödet upp- fattas som enkelt att söka genom digitaliseringen i form av Idrott Online. Ti- digare fyllde man i och skickade in blanketter.

Det har också framkommit att verksamheten i föreningarna, bl.a. barn- och ungdomsverksamheten, sponsras av det lokala näringslivet.

Det finns också exempel på särskilda projekt som kan genomföras tack vare finansiering från olika håll. En förening anordnar skidträning för ensamkom- mande flyktingungdomar och andra nyanlända. Man har sökt bidrag från SSF, McDonalds och fått utrustning från en sportkedja. Man söker LOK-medel för dessa ungdomar genom att utelämna de sista fyra siffrorna i personnumret. Några av ungdomarna har till och med deltagit i tävlingar. Föreningen menar att projektet har varit lyckat och att man är stolt över att man kunnat erbjuda träningsmöjligheterna. Ett dilemma är dock att ingen kan skjutsa ungdomarna till och från träningen.476

Möjligheter och hinder för den fortsatta utvecklingen

Vid flera intervjuer framkommer det att hinder för en positiv utveckling är bristande snötillgång, kostnader för utrustning och konkurrens med andra id- rotter som kräver mindre tid för att bli bra i. Det behövs mycket träning för att bli en bra längdåkare.

Från förbundet menar man att det skulle vara bra om man försöker stimu- lera barn och ungdom till att utöva flera idrotter. Det skulle kunna åstadkom- mas genom att vinteridrotter inte har träning på sommaren och omvänt. Bi- dragssystemet skulle kunna stimulera en sådan utveckling. Skidföreningar tap- par medlemmar under sommaren och därför har föreningarna sommarträning. Vidare pekade man på att det finns många nya idrotter och därför råder det en konkurrenssituation om barn och ungdomar särskilt när det gäller att fortsätta

475Ibid.

476Åsarna IK, intervju, 2016-05-02.

219

2016/17:12 BILAGA 5: LÄNGDSKIDÅKNING

med idrotten. Från 12 års ålder blir det större utmaningar att hålla på med fler idrotter då de flesta idrotter då utökar antalet träningar/vecka. Men inom längdskidåkning så finns inget ”måste”, däremot så blir det svårare för indivi- den och familjen.

En annan fråga som uppmärksammades är föräldrarnas och skolans bety- delse för att skapa intresse hos barn för idrott och friluftsliv. I normalfallet är det föräldrarna som visar vägen för barnen till idrotten. Skolans roll minskar eftersom man minskar på antalet timmar vilket innebär att det blir ännu vikti- gare att ha ”rätt” föräldrar.

220

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN

2014/15

2014/15:RFR1

MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET

 

 

Stöd till lokala åtgärder mot övergödning

 

2014/15:RFR2

TRAFIKUTSKOTTET

 

 

Hållbara analyser?

 

 

Om samhällsekonomiska analyser inom transportsektorn med sär-

 

skild hänsyn till hållbar utveckling

 

2014/15:RFR3

TRAFIKUTSKOTTET

 

 

Trafikutskottets offentliga utfrågning om järnvägens vägval

 

2014/15:RFR4

FÖRSVARSUTSKOTTET

 

 

Blev det som vi tänkt oss?

 

 

En uppföljning av vissa frågor i det försvarspolitiska inriktningsbe-

 

slutet 2009

 

2014/15:RFR5

UTBILDNINGSUTSKOTTET

 

 

Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering

 

och effekter av två högskolereformer i Sverige

 

 

Huvudrapport

 

2014/15:RFR6

UTBILDNINGSUTSKOTTET

 

 

Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering

 

och effekter av två högskolereformer i Sverige

 

 

Delredovisning 3: Enkätundersökning till studieansvariga

 

2014/15:RFR7

UTBILDNINGSUTSKOTTET

 

 

Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering

 

och effekter av två högskolereformer i Sverige

 

 

Delredovisning 4: Den fallstudiebaserade undersökningens första fas

2014/15:RFR8

TRAFIKUTSKOTTET

 

 

Seminarium om samhällsekonomiska analyser

 

2014/15:RFR9

TRAFIKUTSKOTTET

 

 

Sjöfartsnäringen och dess konkurrenskraft

 

2014/15:RFR10

SKATTEUTSKOTTET

 

 

Skattebefriade bränslen i industriella processer, så kallade råvaru-

 

bränslen

 

2014/15:RFR11

UTBILDNINGSUTSKOTTET

 

 

Utbildningsutskottets offentliga utfrågning om idrott och fysisk akti-

 

vitet i skolan – ett sätt att stärka inlärning och hälsa

 

2014/15:RFR12

KONSTITUTIONSUTSKOTTET

 

 

Konstitutionsutskottets hearing om journalisters och medie-redakt-

 

ioners säkerhet och arbetsförutsättningar

 

2014/15:RFR13

SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET

 

 

Finsam – en uppföljning av finansiell samordning av rehabilite-

 

ringsinsatser

 

2014/15:RFR14

SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET

 

 

Socialförsäkringsutskottets offentliga utfrågning om Finsam

 

 

– finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser

 

2014/15:RFR15

SKATTEUTSKOTTET

 

 

Skatteutskottets seminarium om internationellt samarbete mot skat-

 

teflykt

 

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN

2014/15

2014/15:RFR16

NÄRINGSUTSKOTTET OCH UTRIKESUTSKOTTET

 

 

Offentlig utfrågning om ett handelsavtal mellan EU och USA

 

(TTIP)

 

2014/15:RFR17

CIVILUTSKOTTET

 

 

Civilutskottets offentliga utfrågning om unga vuxnas möjlighet att

 

finansiera ett eget boende

 

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN

2015/16

2015/16:RFR1

KONSTITUTIONSUTSKOTTET

 

 

Statsråds medverkan i konstitutionsutskottets granskning

 

2015/16:RFR2

FINANSUTSKOTTET

 

 

Finansutskottets offentliga utfrågning om den aktuella penningpolitiken

 

den 24 september 2015

 

2015/16:RFR3

FÖRSVARSUTSKOTTET

 

 

Om krisen eller kriget kommer –

 

 

En uppföljning av informationsinsatser till allmänheten om den

 

 

enskildes ansvar och beredskap

 

 

Huvudrapport och Bilagor

 

2015/16:RFR4

KULTURUTSKOTTET

 

 

Är samverkan modellen?

 

 

En uppföljning och utvärdering av kultursamverkansmodellen

2015/16:RFR5

FINANSUTSKOTTET

 

 

Öppna utfrågning om den aktuella penningpolitiken

 

 

den 12 november 2015

 

2015/16:RFR6

FINANSUTSKOTTET

 

 

Utvärdering av Riksbankens penningpolitik 2010–2015

 

2015/16:RFR7

FINANSUTSKOTTET

 

 

Review of the Riksbank’s Monetary Policy 2010-2015

 

2015/16:RFR8

SKATTEUTSKOTTET

 

 

Punktskattehöjningar på alkohol- och tobaksprodukter – skatte-

 

effekter och påverkan på den oregistrerade anskaffningen av dessa

 

produkter

 

2015/16:RFR9

CIVILUTSKOTTET

 

 

Miljömärkning av produkter – En översikt över de miljömärkningar

 

av produkter som finns i Sverige och i de övriga nordiska länderna

2015/16:RFR10

KONSTITUTIONSUTSKOTTET OCH JUSTITIEUTSKOTTET

 

Konstitutionsutskottets och justitieutskottets hearing om radikali-

 

sering och rekrytering till våldsbejakande extremism i den digitala

 

miljön

 

2015/16:RFR11

KULTURUTSKOTTET

 

 

Kulturutskottets seminarium om kultursamverkansmodellen

 

2015/16:RFR12

FINANSUTSKOTTET

 

 

Offentlig utfrågning om den aktuella penningpolitiken 23 februari

 

2016

 

2015/16:RFR13

SOCIALUTSKOTTET

 

 

Cancervården – utmaningar och möjligheter

 

2015/16:RFR14

TRAFIKUTSKOTTET

 

 

Kollektivtrafiklagen – en uppföljning

 

2015/16:RFR15

CIVILUTSKOTTET

 

 

Inventering av forskning inom civilutskottets beredningsområde

 

2016

 

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN

2015/16

2015/16:RFR16

UTBILDNINGSUTSKOTTET

 

 

Utbildningsutskottets offentliga utfrågning inför proposition om

 

forskning och innovation

 

2015/16RFR17

KULTURUTSKOTTET

 

 

Offentlig utfrågning om förutsättningar för svensk film

 

2015/16RFR18

UTBILDNINGSUTSKOTTET

 

 

Digitaliseringen i skolan – dess påverkan på kvalitet, likvärdighet och

 

resultat i utbildningen

 

2015/16RFR19

UTBILDNINGSUTSKOTTET

 

 

Autonomi och kvalitet – ett uppföljningsprojekt om implementering

 

och effekter av två högskolereformer i Sverige

 

2015/16RFR20

FINANSUTSKOTTET

 

 

Offentlig utfrågning om utvärderingen av penningpolitiken 2010-

 

2015 12 maj 2015

 

2015/16RFR21

FINANSUTSKOTTET

 

 

Öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport 2016

 

2015/16RFR22

UTBILDNINGSUTSKOTTET

 

 

Utbildningsutskottets öppna utfrågning om lärarbrist

 

2015/16RFR23

SOCIALUTSKOTTET

 

 

Socialutskottets seminarium om cancervården – utmaningar och möj-

 

ligheter

 

2015/16RFR24

UTBILDNINGSUTSKOTTET

 

 

Utbildningsutskottets öppna utfrågning om brist på utbildade inom

 

naturvetenskap och teknik

 

2015/16RFR25

NÄRINGSUTSKOTTET

 

 

Näringsutskottets offentliga utfrågning om piratkopiering och andra

 

rättighetsintrång på den digitala marknaden

 

2015/16RFR26

TRAFIKUTSKOTTET

 

 

Offentlig utfrågning om finansieringsmodeller för transportinfra-

 

struktur

 

2015/16RFR27

CIVILUTSKOTTET

 

 

Civilutskottets offentliga utfrågning om familjerätten är i takt med

 

tiden

 

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN

2016/17

2016/17:RFR1

TRAFIKUTSKOTTET

 

 

It-infrastrukturen – i dag och i framtiden

 

2016/17:RFR2

CIVILUTSKOTTET

 

 

Uppföljning av den nya fastighetsmäklarlagen

 

2016/17:RFR3

FINANSUTSKOTTET

 

 

Offentlig utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 27 sep-

 

tember 2016

 

2016/17:RFR4

UTBILDNINGSUTSKOTTET

 

 

Forskarskolor för lärare och förskollärare – en uppföljning av fyra

 

statliga satsningar

 

2016/17:RFR5

FINANSUTSKOTTET

 

 

Öppen utfrågning om den aktuella penningpolitiken den 15

 

 

november 2016

 

2016/17:RFR6

SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET

 

 

Socialförsäkringsutskottets offentliga utfrågning om Finsams

 

fortsatta utveckling - nästa steg

 

2016/17:RFR7

MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET

 

 

Uppföljning av systemet med överlåtbara fiskerättigheter i det pela-

 

giska fisket

 

2016/17:RFR8

SKATTEUTSKOTTET OCH NÄRINGSUTSKOTTET

 

 

Konkurrenskraften hos svenska multinationella företag i ljuset av

 

nya regler inom internationell beskattning

 

2016/17:RFR9

CIVILUTSKOTTET

 

 

Civilutskottets offentliga utfrågning om marknadsföring i sociala

 

medier

 

2016/17:RFR10

NÄRINGSUTSKOTTET

 

 

Uppföljning av handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar

 

2010–2012

 

2016/17:RFR11

SKATTEUTSKOTTET

 

 

Skatteutskottets seminarium om Skattereformen 25 år – dess historia

 

och framtid

 

Tillbaka till dokumentetTill toppen