Akutsjukvård i krig
Skriftlig fråga 2023/24:425 av Marcus Wennerström (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2023-12-19
- Överlämnad
- 2023-12-20
- Anmäld
- 2023-12-21
- Svarsdatum
- 2024-01-03
- Sista svarsdatum
- 2024-01-03
- Besvarad
- 2024-01-03
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Sverige rustar i ett allt sämre omvärldsläge. Totalförsvaret, och inte minst det civila försvarets del i totalförsvaret, är under hastig utveckling. I det läget är hälso- och sjukvårdens roll oerhört viktig.
Hälso- och sjukvården kommer att behöva möta behovet för dem som skadas allvarligt i strid. Samtidigt kommer samma hälso- och sjukvård att fortsatt behöva hantera alla andra som skadas eller blir sjuka, oavsett om landet befinner sig i fred, krig eller krigsfara.
Ekvationen är svår att lösa och för försvarets del finns det begränsat med sjukvårdskompetens för att lösa uppgiften. Samtidigt finns heller inte resurser inom vården för att reservera stora delar av sektorn enbart till att hantera kriget och det vårdbehov som uppstår där.
En lösning på problemet är ändå att de som befinner sig vid fronten har så goda möjligheter som möjligt att bemöta de sjukvårdsbehov som uppstår där. I dag finns det dock hinder i hälso- och sjukvårdslagen utifrån vilka professioner som får göra olika åtgärder som i krig skulle behöva utföras på fältet eller på väg från fält till mer avancerad sjukvård.
Med anledning av detta frågar jag statsrådet Acko Ankarberg Johansson:
På vilket sätt avser statsrådet att arbeta för att Försvarsmaktens behov av akutvård i fält inte hindras av rådande lagstiftning?
Svar på skriftlig fråga 2023/24:425 besvarad av Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Svar på fråga 2023/24:425 av Marcus Wennerström (S)
Akutsjukvård i krig
Marcus Wennerström har frågat mig på vilket sätt jag avser att arbeta för att Försvarsmaktens behov av akutvård i fält inte hindras av rådande lagstiftning.
Försvarsmakten är en statlig vårdgivare som måste kunna bedriva hälso- och sjukvård under mycket speciella förutsättningar. Verksamheten bedrivs av både legitimerad och icke legitimerad personal, som tjänstgör i Försvarsmakten tills vidare eller under viss tid, samt värnpliktig personal. Vid krig måste vårdpersonal inom Försvarsmakten bl.a. kunna utföra vissa vårdåtgärder omedelbart i stridsområdet. Vidare måste vissa avancerade stabiliserande vårdåtgärder kunna vidtas på skadade eller sjuka militärer, för att de ska överleva till dess att civil hälso- och sjukvård kan ta över ansvaret för vården. Försvarsmakten ansvarar i egenskap av vårdgivare för att vårdpersonalen har den kunskap som krävs för att bedriva god och säker vård.
Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap (S 2018:09) bedömer i slutbetänkandet Hälso- och sjukvårdens beredskap – struktur för ökad förmåga (SOU 2022:06) att Försvarsmaktens sjukvårdare får anses utgöra hälso- och sjukvårdspersonal när de utför hälso- och sjukvårdsåtgärder på stridsfältet. Det medför att de omfattas av skyldigheterna för hälso- och sjukvårdspersonal i patientsäkerhetslagen (2010:659). Lagstiftningen detaljstyr inte vem som får göra vad. Regelverket ställer främst krav på hur arbetsuppgifter ska utföras, inte på vem som utför dem. Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen bär också själv ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter.
Utredningen konstaterar att för att Försvarsmakten ska kunna fullgöra sitt uppdrag, måste sjukvårdare och andra med rätt kompetens kunna ge vissa läkemedel till skadade eller sjuka soldater vid omedelbara omhändertaganden i en stridsmiljö. Det kan exempelvis gälla smärtstillande läkemedel, medel mot nervgasförgiftning, infusionsvätskor vid hypovolemisk chock eller syrgas för att öka syresättningen.
När det gäller möjligheten för sjukvårdare inom Försvarsmakten att ge läkemedel behöver man förhålla sig till det regelverk som gäller för ordination, iordningställande och administrering av läkemedel inom hälso- och sjukvården. Utöver bestämmelserna i patientsäkerhetslagen om hälso- och sjukvårdpersonal finns det inte några särskilda bestämmelser i lag som anger vilken kompetens som krävs för att administrera ett läkemedel till en patient. Däremot finns sådana bestämmelser i myndighetsföreskrifter. Enligt utredningens bedömning bör det vara möjligt utifrån gällande lagstiftning att genom föreskrifter tillåta sjukvårdare och andra som efter tillräcklig utbildning har visat sig inneha nödvändiga kunskaper, att administrera vissa receptbelagda läkemedel till skadade och sjuka i en stridsmiljö.
Slutbetänkandet bereds i Regeringskansliet och regeringen avser återkomma kring hanteringen av utredningens förslag.
Stockholm den 3 januari 2024
Acko Ankarberg Johansson
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.