Åldersdiskriminerande sjukvård

Skriftlig fråga 2012/13:418 av Gustafsson, Billy (S)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2013-03-21
Anmäld
2013-03-21
Besvarad
2013-03-27
Svar anmält
2013-03-27

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 21 mars

Fråga

2012/13:418 Åldersdiskriminerande sjukvård

av Billy Gustafsson (S)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

I medierna har beskrivits att Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, beslutat att ej subventionera ett prostatacancerläkemedel eftersom man menar att läkemedlet varken ger livskvalitet eller överlevnad nog i förhållande till vad en behandling kostar samhället. Detta var den offentligt givna förklaringen.

När Prostatacancerförbundet begärde ut hela beslutsunderlaget visade det sig att TLV anser att subventionen blir dyrare för staten eftersom den genomsnittlige patienten är 69 år och därmed inte arbetar efter behandlingen. Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader, skriver myndigheten.

Inte nog med att det är uttryck för åldersdiskriminering – det slår också extra hårt mot den som saknar ekonomiska förutsättningar att själv stå för kostnaden.

I min värld är detta ovärdigt ett välfärdssamhälle och visar brist på etik och empati. Uppenbarligen saknas förmågan att förstå hur en människa upplever en dödsdom när man samtidigt vet att det finns en möjlighet att förlänga livet men att samhället förnekar en detta.

Mot denna bakgrund är min fråga till socialministern följande:

På vilket sätt är socialministern beredd att agera för att undanröja denna oacceptabla åldersdiskriminering?

Svar på skriftlig fråga 2012/13:418 besvarad av Socialminister Göran Hägglund

den 27 mars

Svar på fråga

2012/13:418 Åldersdiskriminerande sjukvård

Socialminister Göran Hägglund

Billy Gustafsson har frågat mig på vilket sätt jag är beredd att agera för att undanröja den oacceptabla åldersdiskriminering som han menar förekommer vid Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets bedömning av om ett läkemedel ska ingå i läkemedelsförmånerna.

Läkemedel är en del av många människors vardag och tillgången till effektiva läkemedel är en förutsättning för att kunna bedriva modern hälso- och sjukvård och för att hälso- och sjukvårdslagens (1982:763) krav på god vård på lika villkor ska kunna upprätthållas. Snabb medicinsk utveckling har kontinuerligt ökat nyttan av läkemedel för patienten och sjukvården. Samhällets möjligheter att finansiera läkemedel är dock inte obegränsade, vilket understryker vikten av tydliga prioriteringar och av att åstadkomma största möjliga kostnadseffektivitet.

Enligt 15 § lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner ska ett receptbelagt läkemedel omfattas av läkemedelsförmånerna under förutsättning att kostnaderna för användning av läkemedlet, framstår som rimliga från medicinska, humanitära och samhällsekonomiska synpunkter, och att det inte finns andra tillgängliga läkemedel eller behandlingsmetoder som enligt en sådan avvägning mellan avsedd effekt och skadeverkningar som avses i 4 § läkemedelslagen (1992:859) är att bedöma som väsentligt mer ändamålsenliga.

Vid denna bedömning ska bestämmelserna i 2 § hälso- och sjukvårdslagens (1982:763) beaktas. Denna paragraf stadgar att målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen och att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet.

I enlighet med lagstiftningen utgår TLV från tre etiska principer vid bedömning av om ett läkemedel ska subventioneras av staten och ingå i läkemedelsförmånerna. Människovärdesprincipen innebär att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Detta innebär att alla ska behandlas lika och att ingen får diskrimineras eller favoriseras. TLV:s beslut får inte påverkas av människors personliga egenskaper eller funktioner i samhället. Behovs- och solidaritetsprincipen som innebär att den som har de största behoven av hälso- och sjukvården ska ges företräde till vården. När det gäller prioriteringar i vården är det av central betydelse hur angelägen behandlingen är. Kostnadseffektivitetsprincipen innebär att en rimlig relation mellan kostnader och effekt, mätt i förbättrad hälsa och förhöjd livskvalitet, bör eftersträvas vid val mellan olika verksamheter och åtgärder.

Riksdagens beslut om prioriteringar inom vård och omsorg gäller sedan 1997. Beslutet innebär att ovan nämnda tre principer ska ligga till grund för prioriteringar inom vården: människovärdesprincipen, behovssolidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. Dessa principer är internt ordnade så att människovärdesprincipen är överordnad de andra två.

Min bedömning är att lagstiftningen är tydlig avseende vilka principer som ska vara vägledande vid TLV:s prövning av om ett läkemedel ska ingå i läkemedelsförmånerna.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.