Åtgärder mot barnfattigdom
Skriftlig fråga 2009/10:411 av Rådström, Britta (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-01-20
- Anmäld
- 2010-01-20
- Besvarad
- 2010-01-27
- Svar anmält
- 2010-01-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 januari
Fråga
2009/10:411 Åtgärder mot barnfattigdom
av Britta Rådström (s)
till finansminister Anders Borg (m)
Av 7 kap. 5 § första stycket utsökningsbalken (UB) framgår att den del av lönen som inte får tas i anspråk genom utmätning (förbehållsbeloppet) bestäms med ledning av ett normalbelopp. För första gången på 15 år sänks nu normalbeloppet. Orsaken är att konsumentprisindex för oktober 2009 är lägre jämfört med oktober 2008.
För en ensamstående person blir sänkningen 67 kronor per månad och för makar/sambo 110 kronor per månad. För barn till och med sex år blir sänkningen 35 kronor per månad och för barn från och med sju år 41 kronor per månad. Kronofogden kan konstatera att sänkta normalbelopp innebär att personer som redan lever under ansträngda ekonomiska förhållanden blir utsatta för ytterligare påfrestningar medan effekten för borgenärerna blir snabbare betalning.
Vi har ännu inte sett vidden av den fattigdom som den ekonomiska krisen skapar och hur denna kommer att slå och då särskilt mot barnen. Under 2010 beräknas 13,7 procent av barnen att hamna under fattigdomsgränsen. Värst är utvecklingen för barn till ensamstående, 2010 beräknas det vara hela 23,4 procent av dessa barn som hamnar under den relativa fattigdomsgränsen. Det är alltså nästan vart fjärde barn till ensamstående som kommer att leva i ekonomisk utsatthet under 2010.
Vilka åtgärder avser finansministern att vidta mot den ökade barnfattigdomen och då främst bland barnen till ensamstående föräldrar?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:411 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på fråga
2009/10:411 Åtgärder mot barnfattigdom
Socialminister Göran Hägglund
Britta Rådström har frågat finansministern vilka åtgärder han avser att vidta mot den ökade barnfattigdomen och då främst bland barnen till ensamstående föräldrar. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Precis som frågeställaren beskriver är ensamståendehushåll en utsatt grupp, vilket till stor del beror på att det bara finns en löneinkomst i hushållet. Ensamståendehushållens inkomster utgörs i högre drag av ekonomiska familjestöd. Det faktum att familjestöden är fasta belopp eller följer prisutvecklingen snarare än inkomstutvecklingen, gör att den disponibla inkomsten för ensamstående med barn, halkar efter i tider av reallöneutveckling. En konsekvens av detta blir att hushåll som i hög grad är beroende av stöden inte får samma utveckling av sin disponibla inkomst jämfört med hushåll vars inkomster i större utsträckning består av löneinkomster.
Barns ekonomiska situation är en viktig fråga för regeringen. Vi strävar efter att ge alla barnfamiljer förbättrade förutsättningar för en god levnadsstandard. Vi har i Sverige ett väl utvecklat stöd till barnfamiljer. Den ekonomiska familjepolitiken bidrar till att ge alla barnfamiljer förbättrade förutsättningar för en god levnadsstandard. De behovsprövade stöden, som till exempel bostadsbidraget, är direkt riktade till de hushåll som har de lägsta inkomsterna. Även barnbidraget verkar inkomstutjämnande. Detta är en del av den politik som kommer familjer i ekonomiskt utsatta hushåll till del. Till detta kommer även rätten till ekonomiskt bistånd som garanterar barnfamiljer en skälig levnadsnivå.
Långsiktigt måste målsättningen vara att skapa förutsättningar för människor att försörja sig själva. Där är drivkrafter för arbete en viktig del, och regeringens satsningar inom skatteområdet är av stor vikt för att göra det mer lönsamt att arbeta. Den avgörande orsaken till ekonomisk utsatthet för barn är vanligtvis att föräldrarna saknar arbete eller utbildning. Regeringen satsar stort på att värna jobb och omställning och ge bättre förutsättningar för en varaktigt hög sysselsättning, vilket kommer barnfamiljerna till del. Den inkomstskattereform som regeringen har genomfört gör det mer lönsamt att arbeta för låg- och medelinkomsttagare. Att skapa goda förutsättningar till arbete är således den viktigaste åtgärden för möjlighet till en god ekonomisk standard.
Satsningen på jobb och omställning förstärks nu för att möta effekterna av den ekonomiska nedgången. Genom exempelvis förstärkningar av nystartsjobben, fler platser på yrkeshögskolan och yrkesvux samt stöd till arbetslösa genom coachning och fler praktikplatser ges ökade möjligheter till kompetensutveckling och utbildning för arbetslösa. Det är viktigt att förhindra en långvarig frånvaro från arbetsmarknaden, men under tiden med arbetslöshet finns de sociala trygghetssystemen där som stöd.
I detta sammanhang vill jag också informera om att regeringen redan i budgetpropositionen för 2008 redogjorde för sin uppfattning att man delar riksdagens bedömning och behovet av att utreda frågan kring hur olika ersättningar påverkar föräldrars möjligheter att samarbeta och ansvara för barnets försörjning, i de fall när föräldrarna är särlevande. Vem av föräldrarna som är berättigad till olika ersättningar samt i vilken utsträckning den frånlevande föräldern ekonomiskt bidrar till barnets försörjning, är av avgörande betydelse för att få en mer nyanserad bild av barns faktiska ekonomiska situation. Utredningen om ekonomi och föräldrasamarbete vid särlevnad (S 2009:04) tillsattes i juni 2009 och kommer att avlämna sitt betänkande senast den 31 december 2010.
Jag vill också kommentera påståendet om att andelen ekonomiskt utsatta barn ökar. Beroende på hur man mäter det kan man få olika bilder. Om man mäter ekonomisk utsatthet med ett absolut mått kan man se en positiv utveckling under de senaste två decennierna. Andelen absolut fattiga bland barn var år 2007 knappt 7 procent, vilket kan jämföras med 18 procent år 1997. Men mäter man i stället med ett relativt mått har andelen ekonomiskt utsatta barn ökat. År 2007 var 16 procent av samtliga barn relativt fattiga, vilket kan jämföras med 12 procent i mitten av 1990-talet. Oavsett hur man mäter och oavsett omfattning av barnfattigdom är det en angelägen fråga för regeringen.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.