barn och utlänningslagen
Skriftlig fråga 1997/98:618 av Wichne, Birgitta (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-04-01
- Anmäld
- 1998-04-14
- Besvarad
- 1998-04-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
De av Utlänningsnämnden utvisade barnen Brian och Faidha från Uganda har blivit ett mycket uppmärksammat fall. Enligt gällande regler är det endast en anknytning till de absolut närmaste såsom föräldrar och barn som utgör ett kriterium för uppehållstillstånd. Dessutom är det krav på hushållsgemenskap vilket i detta fall innebär gemensamt hushåll i Afrika.
I ett land med krig och stora oroligheter som kan innebära ständiga förflyttningar inom landet kan en fast hushålls- och familjegemenskap splittras. Så är det i detta aktuella fall. Modern är död, fadern hade uppehållstillstånd i Sverige men avled innan barnen hunnit hit. Lagens bokstavliga betydelse är därför inte applicerbar. Däremot bor barnens faster, styvdotter och farmor i Sverige med uppehållstillstånd.
Enligt min mening kan det inte ha varit lagstiftarens mening att lagen skulle tolkas så snävt. Barnens bakgrund och låga ålder då de kom hit motsäger också detta. Därtill kommer FN:s barnkonvention om "barnens bästa" som skall gälla i första hand, vilken Sverige antagit, vilket också framgår av utlänningslagen.
Är ministern beredd att föreslå en ändring av lagen?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:618 besvarad av , ()
- Statsrådet Pierre Schori
Birgitta Wichne har, mot bakgrund av ett av medierna uppmärksammat ärende rörande två minderåriga syskons rätt till uppehållstillstånd, frågat mig om jag är beredd att ändra utlänningslagens bestämmelser om anhöriginvandring.
Birgitta Wichne hänvisar i sin fråga även till barnkonventionen. Vidare har Marianne Andersson frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att barnkonventionen skall få större betydelse vid bedömningen av utlänningsärenden. Även Marianne Andersson ställer sin fråga med anledning av det enskilda ärendet.
När det gäller reglerna om familjeåterförening vill jag nämna följande. I Sverige, liksom i t.ex. övriga EU-länder, är det framför allt kärnfamiljen, dvs. make/maka och hemmavarande barn under 18 år som omfattas av rätten till familjeåterförening. Sedan den 1 januari 1997 framgår detta också av utlänningslagen. Principen var dock fastslagen i praxis redan dessförinnan.
De ändringar i sak som infördes 1997 gäller i första hand anhöriga utöver kärnfamiljen. Regeringen gjorde nämligen bedömningen att en rimlig avvägning när det gäller anhöriga utöver kärnfamiljen är att de skall ha rätt till uppehållstillstånd endast om de i hemlandet ingått i samma hushållsgemenskap som den i Sverige bosatta. Det viktiga är alltså numera hushållsgemenskapen och inte vilken typ av släktskap det rör sig om. Inte heller finns några åldersgränser uppställda för den här kategorin sökande.
I och med ändringen 1997 sänktes åldersgränsen för när barn tillåts återförenas med föräldrar från 20 år till 18 år, en gräns som bl.a. ligger i linje med svensk myndighetsålder och den åldersgräns som läggs fast i barnkonventionen. För barns och ungdomars möjlighet att erhålla uppehållstillstånd på grund av anknytning kan nog sänkningen av åldersgränsen och utmönstringen av möjligheten att erhålla tillstånd som "sista länk" ses som den största förändringen (med "sista länk" avsågs en person vars samtliga nära släktingar är bosatta i Sverige). Å andra sidan finns i dag en möjlighet för personer över 18 år att flytta till föräldrarna om de ingått i samma hushållsgemenskap, oavsett om de är "sista länk" eller inte. Den som uppfyller kraven för hushållsgemenskap kan alltså återförenas med föräldrarna trots att inte samtliga nära släktingar är bosatta i Sverige. Dessutom vill jag nämna att lagen ger utrymme för att bevilja uppehållstillstånd till en person som har särskild anknytning till Sverige.
Förutom bestämmelserna om anhöriginvandring finns fortfarande möjlighet att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl. Här har den portalbestämmelse om hänsynen till barnets bästa, som infördes 1997, betydelse. Vid bedömningen av om tillräckligt starka humanitära skäl för uppehållstillstånd föreligger skall något lägre krav på styrkan av de humanitära skälen kunna ställas när just barn berörs.
De humanitära skälen skall dock numera i första hand avse renodlat humanitära skäl men möjligheten att bevilja tillstånd av s.k. politisk-humanitära skäl kan även fortsättningsvis utnyttjas i undantagsfall. Regeringen har i ett beslut från den 20 november 1997, som rörde barn, också använt sig av den möjligheten. Regeringen vägde här in den omständigheten att barnen, som hade sin syster bosatt i Sverige, var föräldralösa och utan andra anhöriga i hemlandet samt att den politiska situationen i hemlandet, Rwanda, var osäker.
Som jag understrukit i samband med tidigare riksdagsfrågor får vi inte glömma att barnets bästa måste vägas mot samhällets intresse av att reglera invandringen. Principen om barnets bästa får inte drivas så långt att det förhållandet att någon är barn nästan i sig blir en grund för uppehållstillstånd. Det är inte heller alltid entydigt vad som i den konkreta situationen är det bästa för ett barn. Många gånger måste en avvägning göras mellan alternativ som har såväl goda som dåliga konsekvenser för barnet. Ibland kan t.ex. barnets kortsiktiga bästa stå emot barnets långsiktiga intressen. Vi skall heller inte utgå ifrån att barn närmast regelmässigt mår bäst av att bosätta sig i Sverige
Avslutningsvis kan jag sammanfatta enligt följande. Införandet av portalbestämmelsen har haft påtaglig betydelse för handläggningen av asylärenden där barn berörs. Detta strider dock inte mot att en intresseavvägning måste göras före varje enskilt beslut. Barnkonventionen är också utformad med hänsyn till att sådana avvägningar mellan olika intressen kan behöva göras i olika sammanhang. Vad gäller ändringar i de bestämmelser som reglerar möjligheten till anhöriginvandring kan jag nämna att en utvärdering av de nya reglerna, inbegripen portalbestämmelsen, kommer att påbörjas under våren. Först när resultatet av den översynen har analyserats kan regeringen ta ställning till om det finns behov av att ändra lagstiftningen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.