Beredskapen i händelse av oljeolycka
Skriftlig fråga 2005/06:891 av Thorén, Sverker (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-01-30
- Anmäld
- 2006-01-31
- Besvarad
- 2006-02-08
- Svar anmält
- 2006-02-08
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 30 januari
Fråga 2005/06:891 av Sverker Thorén (fp) till försvarsminister Leni Björklund (s)
Beredskapen i händelse av oljeolycka
I Riksrevisionens rapport När oljan når land (RIR 2005:31) framgår tydligt att staten inte har säkerställt en god kommunal beredskap för oljekatastrofer. Enligt rapporten har få kustkommuner handlingsplaner, saneringsfasen är utanför myndigheternas kontroll, och det statliga stödet når inte ut. Tillsynen motsvarar inte kraven och det är tveksamt om de övningar som sker har den kvalitet och den omfattning som bland annat den ökande oljetankertrafiken kräver.
Vid en oljeolycka måste kommunerna snabbt kunna fatta avgörande beslut. Det får inte råda någon tvekan om vem som ska göra vad och vilka metoder som är mest lämpliga. I Sverige är enligt Riksrevisionen beredskapen inte så god att vi kan hantera ett stort oljepåslag och vi har inte heller den avgörande kunskapen om vem som gör vad när något väl händer. Folkpartiet liberalerna har under mandatperioden påtalat att åtgärderna för oljeskadeskydd till sjöss, i strandzonen och åtgärderna för uppföljande verksamhet måste förbättras, utvecklas och säkras ekonomiskt och funktionellt.
Jag vill med anledning av detta ställa följande fråga till statsrådet:
Vilka initiativ kommer statsrådet att ta för att få bort de hinder och de oklarheter som Riksrevisionen visat förhindrar en snabb och effektiv sanering vid en oljeolycka vid kusten?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:891 besvarad av
den 8 februari
Svar på fråga 2005/06:891 om beredskapen i händelse av oljeolycka
Försvarsminister Leni Björklund
Sverker Thorén har frågat mig vilka initiativ jag tänker ta för att få bort de hinder och de oklarheter som Riksrevisionen visat förhindrar en snabb och effektiv sanering vid en oljeolycka vid kusten.
Jag vill inledande säga att det mest effektiva sättet att bekämpa ett oljeutsläpp är innan oljan flyter i land. Detta gör Kustbevakningen inom ramen för miljöräddningstjänsten till sjöss. Det är vidare avsevärt mycket mera kostnadseffektivt att ta upp oljan till sjöss jämfört med att ta upp oljan när den flutit i land.
Ofta sker oljeutsläpp långt från land vilket gör att det är viktigt med ett internationellt samarbete kring frågor om beredskap för oljeolyckor. Stora satsningar har gjorts för att förstärka Kustbevakningens förmåga att förhindra, begränsa och bekämpa ett oljeutsläpp. Regeringen presenterade en långsiktig investeringsplan för Kustbevakningen i budgetpropositionen för 2005. Den plan som regeringen presenterade och som bifölls av riksdagen sträcker sig fram till 2015 och innefattar investeringar i ett 20-tal fartyg, bland annat en ny typ av större kombinationsfartyg och övervakningsflygplan. Totalt rör det sig om investeringar motsvarande 2 690 miljoner kronor.
Tillsammans med övriga stater runt Östersjön arbetar Kustbevakningen och Statens räddningsverk även inom ramen för Helsingforskommissionen (Helcom). Detta operativa samarbete innebär att Kustbevakningen i händelse av ett oljeutsläpp kan lämna eller begära assistans från våra grannländer runtom Östersjön. I budgetpropositionen för 2006 angav regeringen att det är angeläget att fortsätta arbetet med att få till stånd ett ökat samarbete även när det gäller förmågan att ta hand om ett utsläpp i strandzonen. Liknande samarbeten finns även för de nordiska länderna genom det så kallade Köpenhamnsavtalet och för Nordsjön genom den så kallade Bonnöverenskommelsen. Ett samarbete finns också inom EU.
Dessa internationella samarbeten stärker kuststaternas beredskap och bidrar till att skapa en gemensam förmåga att bekämpa ett större oljeutsläpp till havs.
Till detta kommer den kommunala beredskapen att hantera en oljeolycka när oljan flutit i land. Alla kommuner ska enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ha ett handlingsprogram för räddningstjänst. I programmet ska målet för kommunens verksamhet, samt de risker för olyckor som finns i kommunen som kan leda till räddningsinsatser, beskrivas. Risken för oljeskador och beredskap att hantera oljeutsläpp som flyter i land ska om de bedöms relevanta rymmas inom kommunens handlingsprogram.
Statens räddningsverks roll på detta område är att verka för att konsekvenserna av ett oljeutsläpp till sjöss som når strandnära vattenområden och land begränsas. Det statliga stödet från Statens räddningsverk har förändrats i och med den nya lagen, från allmänna råd till stöd i processen med att ta fram handlingsprogram för räddningstjänst. Lagen innebär ändrade förutsättningar för kommunerna att arbeta med beredskap för oljeolyckor.
När ett oljeutsläpp flutit i land ska alltså en kommun enligt lagen om skydd mot olyckor svara för räddningstjänsten inom sitt område. För att det ska betraktas som räddningstjänst måste det handla om ett akut ingripande. Olja som hotar att nå stränderna betraktas normalt som skäl för en räddningsinsats. När oljeskadan inte kan förvärras är det en fråga om sanering. I praktiken har ansvaret för sanering av olja som flutit i land tagits av kommuner och fastighetsägare som drabbats. För att kommuner ska hållas skadeslösa vid händelse av en oljeolycka betalar staten genom Räddningsverket ut ersättning till kommuner som drabbats.
Riksrevisionen har i sin rapport När oljan når land @ har staten säkerställt en god kommunal beredskap för oljekatastrofer? presenterat ett antal slutsatser och rekommendationer. Rapporten publicerades den 21 december förra året och bereds just nu inom Regeringskansliet.
Om beredningen ger vid handen att någon åtgärd behöver vidtas av regeringen, kommer vi att verka för att hitta de bästa möjliga lösningarna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.