Beskattningsunderlaget efter pandemin

Skriftlig fråga 2020/21:1510 av Johnny Skalin (SD)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

Med pandemin och den ekonomiska krisen har delar av det beskattningsunderlag som vi tidigare har tagit för givet undanröjts. I alla kriser som påverkar ekonomin sker en viss utslagning av företag. Nya branscher och idéer uppstår medan andra kanske går i graven. Det väcker frågeställningen om vi kan vi förvänta oss att ta för givet att tidigare skatteunderlag kommer att återvända till statskassan.

Med tanke på att många företag har gått i konkurs kan det sannolikt ta tid i rekonstruktionsprocesser medan vissa företag aldrig återuppstår. Självklart startas då nya företag, men vi kan inte utgå ifrån att exakt samma beskattningsunderlag som var gällande innan pandemin kommer att vara gällande även efter, i synnerhet inte i en situation där arbetslösheten och konsumtionskraften påverkats negativt.

Beskattningsunderlagen utgörs rent teoretiskt av inkomster av arbete, kapitalinvesteringar och dess avkastningar, företagens vinster och lönesumman för dem som de anställer. Skatteintäkter tas förstås även in från försäljning av varor och tjänster, punktbeskattning med mera. Det samlade beskattningsunderlaget är en sammansättning av flera delar i ekonomin, och för att kunna säkerställa den långsiktiga finansieringen av trygghet i form av bland annat rättsväsen och polis samt välfärden i form av bland annat inkomstförsäkringar, äldreomsorg och sjukvård är det en förutsättning att även det samlade beskattningsunderlaget återhämtar sig. I annat fall väntar skattehöjningar eller kvalitetsförsämringar.

Min fråga till finansminister Magdalena Andersson är därför:

Vilken är ministerns övergripande strategi för att åstadkomma ett växande beskattningsunderlag efter pandemin?