Biltvätt på gatan
Skriftlig fråga 2013/14:586 av Helena Leander (MP)
Frågan är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2014-04-22
- Överlämnad
- 2014-04-24
- Anmäld
- 2014-04-25
- Sista svarsdatum
- 2014-04-30
- Besvarad
- 2014-05-06
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Miljöminister Lena Ek (C)
Med våren kommer ofta biltvätt. Inte sällan sker denna direkt på gatan, trots att olja, tungmetaller och andra miljöfarliga ämnen då riskerar att läcka ut i naturen. Många kommuner har infört förbud mot biltvätt på gatan i sina lokala hälsoskyddsföreskrifter. Naturvårdsverket bedömer dock att det inte finns lagstöd för en kommun att utfärda ett generellt förbud enligt miljöbalken, utan endast att i det enskilda fallet besluta om förelägganden och förbud. Detta är en otillfredsställande ordning som försvårar för kommuner där biltvätt på gatan utgör ett stort problem.
Jag vill därför fråga miljöministern: Avser ministern att vidta några åtgärder för att möjliggöra för kommuner att generellt förbjuda biltvätt på gatan?
Svar på skriftlig fråga 2013/14:586 besvarad av Helena Leander (MP)
M2014/1135/R | ||
Miljödepartementet |
Till riksdagen
Svar på fråga 2013/14:586 av Helena Leander (MP) Biltvätt på gatan
Helena Leander har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att möjliggöra för kommuner att generellt förbjuda biltvätt på gatan.
När man tvättar sin bil på gatan eller på en annan asfalterad yta kommer det smutsiga tvättvattnet att rinna ner i dagvattenbrunnar och vidare ut i naturen utan att det renas. Tvättvattnet kan innehålla föroreningar från bilen eller miljöpåverkande ämnen från rengöringsmedel och andra bilvårdsmedel. Det är därför ur miljöhänseende mest lämpligt att tvätta sin bil i en biltvättanläggning med rening av tvättvattnet. Det bästa är att använda miljömärkta biltvättanläggningar eller anläggningar som har längre gående rening än oljeavskiljare, som bara förhindrar utsläpp av t.ex. olja och bensin.
Enligt hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken ska alla som vidtar en åtgärd – och det gäller även vardagliga sysslor som tvätt av en bil – skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Den som ska tvätta sin bil ska också vidta de försiktighetsmått som behövs och välja de produkter som är minst miljöpåverkande.
Kommunen kan i dag, med stöd av 40 § femte punkten i förordningen (1998:89) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, meddela föreskrifter om skydd för ytvattentäkter och enskilda grundvattentäkter – om det behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer. Det är alltså möjligt för en kommun att förbjuda biltvätt på gatan i områden där tvättvattnet annars skulle kunna skada sådana vattentäkter.
Det är även nödvändigt att rengöringsmedel och andra bilvårdsprodukter innehåller så få miljöpåverkande ämnen som möjligt. I dessa frågor är arbetet inom EU viktigt.
EU:s detergentförordning 648/2004 innebär dels som huvudregel att bara tensider som är fullständigt biologiskt nedbrytbara får användas i tvätt- och rengöringsmedel, dels att innehållet av fosfater och fosforföreningar i tvätt- och rengöringsmedel begränsas. Av Reachförordningen följer att kemiska produkter som säljs till allmänheten inte får vara känt cancerframkallande, fosterskadande eller skadliga för arvsmassan. Det återstår arbete på EU-nivå för att åstadkomma generellt förbud mot användning av miljöfarliga och hormonstörande ämnen i kemiska produkter som säljs till allmänheten.
Att informera om konsekvenserna av biltvätt på gatan och ge människor möjlighet att göra bättre och mer informerade val av metod för att tvätta sina bilar är troligtvis ett effektivt sätt att åstadkomma förändring. Många kommuner har också sådan information på sina hemsidor. Man kan och bör även överväga mer riktade informationskampanjer av olika slag.
Jag avser att hålla mig informerad om frågan även i fortsättningen.
Stockholm den 6 maj 2014
Lena Ek
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.