Boforsförsäljningen och Nato
Skriftlig fråga 1999/2000:1144 av Segelström, Inger (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-06-19
- Besvarad
- 2000-06-30
- Anmäld
- 2000-09-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:1144
av Inger Segelström (s) till försvarsminister Björn von Sydow om Boforsförsäljningen och NatoSverige har haft fred i snart 200 år. Det är längre än något annat land. Den starkast bidragande orsaken till detta är den militära alliansfriheten.
Försäljningen av Bofors gör oss s-kvinnor oroliga. Vi har en stark och lång tradition av både fredsarbete, för fortsatt alliansfrihet, mot Natoanslutning och i kampen mot vapenförsäljning till krigförande länder. S-kvinnor har bl.a. drivit på att medlemsländer i både FN och i EU ska registrera sin vapenförsäljning i årliga register som blir tillgängliga och kontrollerbara.
Men Boforsförsäljningen gör oss s-kvinnor inte bara oroade över vapenförsäljningen utan också vad det på kort och lång sikt innebär för Sveriges förhållningssätt till Nato eftersom United Defence är ett amerikanskägt företag.
S-kvinnor säger nej till ett svenskt medlemskap i Nato och vill inte att en försäljning av Bofors påverkar vår möjlighet att göra framtida självständiga politiska säkerhetspolitiska bedömningar om Nato och därmed om alliansfriheten oavsett avtal och ingångna överenskommelser med United Defence.
Min fråga till försvarsministern är om försäljningen av Bofors förändrar Sveriges nej till Natomedlemskap och därmed alliansfriheten.
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1144 besvarad av
Svar på fråga 1999/2000:1144 om Boforsförsäljningen och Nato
Försvarsminister Björn von Sydow
Inger Segelström har frågat mig om en försäljning av Bofors Weapon Systems till det amerikanska företaget United Defense förändrar Sveriges inställning till medlemskap i Nato och därmed vår alliansfrihet.
Regeringen redovisade i kontrollstationspropositionen (prop. 1998/99:74) en bedömning av framtida förutsättningar för svensk försvarsindustri. Denna bedömning gäller fortfarande och uttrycker att vår framtida industriella förmåga kommer att ha en struktur där ömsesidiga industriella beroenden över nationsgränserna utgör ett väsentligt inslag. Vår materielförsörjning kommer också i stor utsträckning att vara beroende av samarbetsprojekt med andra stater. Den främsta orsaken till denna utveckling är det militära försvarets omstrukturering, den hårdnande internationella marknaden för försvarsmateriel och vår restriktiva exportpolitik på detta område.
Regeringen har därför vid behandlingen av frågan om det militära försvarets omstrukturering betonat vikten av internationellt samarbete på försvarsmaterielområdet. I anslutning till denna fråga har regeringen också redovisat huvuddragen av Sveriges deltagande i mellanstatligt samarbete och beskrivit våra samarbetssträvanden.
På denna punkt konstaterar jag att vårt deltagande i det internationella samarbetet rörande försvarsmateriel successivt har blivit alltmer omfattande. Denna utveckling ligger i linje med den av riksdagen och regeringen fastlagda politiken som syftar till att så kostnadseffektivt som möjligt tillgodose försvarets behov av materiel på hög teknisk nivå. Utvecklingen innebär samtidigt att den europeiska försvarsindustrins samlade kapacitet minskar, vilket främjar strävan till allmän nedrustning.
För vår del riktar sig intresset för samarbete främst mot de länder som har en hög kompetens på för oss väsentliga teknologiområden. De nordiska länderna och de stora försvarsindustrinationerna i Västeuropa samt Förenta staterna är därför sedan länge viktiga och naturliga samarbetspartner för Sverige, helt oavsett det förhållandet att flertalet av dessa länder tillhör Nato.
En försäljning av Bofors Weapon Systems till United Defense förändrar inte på något sätt vår inställning till medlemskap i Nato eller till alliansfriheten. Den påverkar inte heller våra möjligheter att göra självständiga säkerhetspolitiska bedömningar i framtiden.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.