Bostadsarrendatorers ställning
Skriftlig fråga 2009/10:112 av Moberg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-10-20
- Anmäld
- 2009-10-20
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar anmält
- 2009-11-04
- Besvarad
- 2009-11-04
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 oktober
Fråga
2009/10:112 Bostadsarrendatorers ställning
av Carina Moberg (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Arrenden grundar sig på skriftliga avtal mellan parterna. Ett bostadsarrende innebär att arrendatorn har rätt att på fastigheten uppföra eller behålla ett bostadshus som ska användas som bostad för arrendatorn och dennes närstående. Regleringen återfinns i jordabalken och i lag (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället. Det finns tvingande regler, som gäller oavsett vad parterna avtalat, och dispositiva regler, som gäller om parterna inte har avtalat annat. Man kan därmed förledas att tro att arrendeavtalet är mindre viktigt. Men så är det inte. Verkligheten är att det sällan är jämlika styrkeförhållanden mellan parterna i avtalsförhållanden, något som är särskilt tydligt vad gäller bostadsarrenden. Här finns mer att göra för lagstiftaren för att stärka arrendatorernas utsatta ställning. Det finns alltför många exempel på hur bostadsarrendatorer hamnat i orimliga situationer genom galopperande fördyringar, svagt besittningsskydd och närmast påtvingade överlåtelser eller försäljningar till underpris.
Min fråga till justitieministern är:
Vilka initiativ avser ministern att ta för att få till en översyn av regelverket i avsikt att stärka bostadsarrendatorernas ställning?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:112 besvarad av Justitieminister Beatrice Ask
Svar på fråga
2009/10:112 Bostadsarrendatorers ställning
Justitieminister Beatrice Ask
Carina Moberg har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att få till stånd en översyn av regelverket i syfte att stärka bostadsarrendatorers ställning.
Bestämmelserna om bostadsarrende kom till 1968 och syftade till att förbättra den rättsliga ställningen för de ägare till fritidshus och permanentbostäder som disponerade marken med arrenderätt (sommarstugearrenden och arrendevillor). Reglerna är resultatet av en avvägning av de skilda intressen som gör sig gällande i sådana arrendeförhållanden. Parternas avtalsfrihet beträffande villkoren för arrendet begränsas till exempel av skyddsregler till förmån för arrendatorn, som ofta intar den svagare ställningen i avtalsförhållandet.
Det har från olika håll riktats kritik mot arrendelagstiftningen. Besittningsskyddet, som för bostadsarrendatorer liknar det som gäller för bostadshyresgäster, har därvid varit föremål för skilda åsikter. Vidare har kritiken riktats bland annat mot de regler som rör hur avgiften för bostadsarrende bestäms. Denna kritik ska ses i ljuset av att det står parterna fritt att avtala om avgiftens storlek när arrendeavtalet ingås. Därefter kan avtalet löpa under lång tid med oförändrade villkor eller med en uppräkning av avgiften som är otillräcklig. Avgiften kan därmed komma att understiga vad som är marknadsmässigt. När avgiften vid en efterföljande förlängning av arrendeavtalet anpassas till arrenderättens värde, kan det naturligtvis medföra kostnadsökningar för arrendatorn.
Carina Moberg nämner i sin fråga även närmast påtvingade överlåtelser eller försäljningar till underpris. Det är oklart vilka fall som åsyftas. Emellertid gäller särskilda regler vid till exempel arrendatorns överlåtelse av arrenderätten. Jordägaren ska då först erbjudas att mot en skälig ersättning återta arrendestället. Vidare finns det särskilda regler beträffande arrendatorns egendom när arrendeförhållandet avvecklas.
De nuvarande bestämmelserna om arrende har gällt under lång tid och är i delar inte lätta att ta till sig. Det kan finnas anledning att överväga om lagstiftningen i alla delar är ändamålsenligt utformad och ger uttryck för en lämplig avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande. Det kan därför på sikt finnas anledning att analysera behovet av en översyn av hela eller delar av regelverket. Under denna mandatperiod måste emellertid andra angelägna frågor prioriteras.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.