Brott mot mänskliga rättigheter i Iran

Skriftlig fråga 2019/20:1043 av Amineh Kakabaveh (-)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-03-03
Överlämnad
2020-03-04
Anmäld
2020-03-05
Svarsdatum
2020-03-11
Sista svarsdatum
2020-03-11
Besvarad
2020-03-11

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

I decennier har flera spektakulära händelser inträffat i Iran som väckt internationell uppmärksamhet i medierna: det brutala nedslåendet av stora demonstrationer mot regimen i landets storstäder, nedskjutningen av ett ukrainsk civilt trafikflygplan, där alla i planet dödades, och den ansvarslösa hanteringen när det gäller spridningen av coronaviruset, som sannolikt kommer att kosta många människor livet. Det som inte röner samma uppmärksamhet är minoriteters, kvinnors och arbetande människors vardagsvillkor och kamp för sina rättigheter.

För 300 dagar sedan deltog Neda Naji i en förstamajdemonstration utanför Islamiska republiken Irans parlament. Demonstrationen, som var anordnad av självständiga fackliga organisationer, slogs ned med brutalt våld av säkerhetspolisen. Många demonstrationsdeltagare arresterades. En del av dem frigavs senare mot borgen, men några fackliga ledare har nyligen dömts till långa fängelsestraff. Bussföraren Hassan Saeedi och hans fackliga kamrat dömdes till fem års fängelse och 74 piskrapp.

Neda Naji har inte blivit beviljad frigivning mot borgen i avvaktan på att ställas inför rätta. Hon hålls fortfarande isolerad i fängelset, och ingen vet hur hon mår eller när hennes sak kommer att prövas. Hon har inte tillåtits ha någon kontakt med omvärlden. Hon är inte den enda som drabbats på detta sätt. Behandlingen av Hassan och Neda är exempel på de förbrytelser som den iranska regimen dagligen begår mot demokratiska principer och mänskliga rättigheter. Våldet mot demonstranterna som kostade mer än tusen människor livet, nedskjutningen av det ukrainska trafikflygplanet och regimens hantering av coronasmittan är allvarliga saker, men det finns ett vardagligt förtryck som även det är livshotande och måste uppmärksammas.

De saker jag nämnt ovan visar alla på en oerhörd brist på respekt för människoliv och för FN:s konvention för mänskliga rättigheter som Iran har skrivit under, inte minst de vardagliga förbrytelser som i alltför liten utsträckning röner uppmärksamhet i världens medier.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

 

Kommer regeringen att kräva av den iranska regimen att den ska inse sitt ansvar för det folk den har makten över och respektera FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och arbetande människors rätt att organisera sig och ge uttryck för sina tankar och åsikter, t.ex. för Neda Naji, Ahmadreza Djalali med flera?

Svar på skriftlig fråga 2019/20:1043 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)



Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2019/20:1043 av Amineh Kakabaveh (-) Brott mot mänskliga rättigheter i Iran

Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag kommer kräva av Iran att landet ska respektera FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, rätten att organisera sig och rätten att ge uttryck för sina tankar och åsikter.

Läget vad gäller de mänskliga rättigheterna i Iran är fortsatt mycket allvarligt. Möjligheten att anordna möten och demonstrationer är begränsad. Tillstånd ges sällan och de som deltar i icke-sanktionerade demonstrationer riskerar att straffas. Yttrande-, press- och informationsfriheten är mycket kraftigt begränsad.

Dessa är också ämnen som tas upp i UD:s rapport om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Iran, vars senaste version presenterades i december.

Många fackliga och arbetsrättsliga aktivister sitter, precis som Amineh Kakabaveh påpekar, i fängelse. Vi tar med Iran regelbundet upp vikten av att mänskliga rättigheter, inklusive yttrandefriheten och förenings- och församlingsfriheten, måste respekteras. Frågorna lyftes exempelvis under utrikesminister Zarifs besök i augusti 2019. Tillsammans med statsministern tog jag själv upp frågan om fängslade aktivister när Teheran besöktes 2017 – något som också ledde till att en hög andel av de fängslade aktivister som då togs upp senare också släpptes fria.

Skyddet av och respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer är centrala aspekter i Sveriges relation med Iran. Regeringen framförde under utrikesminister Zarifs besök tydligt sin oro över situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Sverige har också bland annat varit drivande i att årligen förnya mandatet för FN:s specialrapportör för MR-situationen i Iran.

Regeringen kommer även fortsatt att kontinuerligt föra fram dessa budskap i kontakter med iranska företrädare, liksom genom FN och EU och i andra relevanta fora.

Stockholm den 11 mars 2020 –

Ann Linde

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.