Cancerforskning

Skriftlig fråga 2019/20:303 av Camilla Waltersson Grönvall (M)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

Det är djupt oroande att Sverige rasat i den internationella rankningen gällande cancerforskning, från en position bland de allra främsta länderna till plats nummer 14. När Cancerfonden uttrycker att svensk sjukvård blivit en vårdfabrik och att cancerforskningen, som har varit en svensk paradgren, nu mest vilar på historiska meriter är detta en allvarlig larmsignal.

Moderaterna vill att det införs ett långsiktigt hållbart system för ökad inklusion i kliniska studier, för utan patienter kan inga studier ske. Därtill måste samarbetet mellan cancervården och universiteten stärkas genom en bättre nationell samordning. Sverige måste klara av att systematiskt tillvarata viktiga delar av forskningen som rör såväl nuvarande som framtidens cancervård – biomarkörer, immunterapier, cell- och genterapier och därmed fler målstyrda läkemedel eller med ett annat ord precisionsmedicin. Vi vill att klinisk forskning och läkemedelsprövningar stärks och prioriteras för att ytterligare förbättra cancervården i Sverige.

Moderaterna har i många år föreslagit att det ska tas fram en ny uppdaterad nationell cancerstrategi i syfte att stärka den långsiktiga medicinska vården och forskningen gällande cancersjukdomar och prioritera att korta köerna inom cancervården. Sverige har goda möjligheter att ha en medicinskt världsledande cancersjukvård utan långa vårdköer. Dessa möjligheter, inte minst cancerforskningen, måste emellertid tas till vara på ett mycket bättre och mer metodiskt och strukturerat sätt än i dag. 

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

Vilka ytterligare nationella åtgärder avser socialministern att vidta för att stärka svensk cancervård genom att satsa mer på svensk cancerforskning?