De ökade klyftorna i samhället
Skriftlig fråga 2011/12:274 av Nilsson, Tomas (S)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-12-22
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2012-01-16
- Besvarad
- 2012-01-16
- Svar anmält
- 2012-01-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 22 december
Fråga
2011/12:274 De ökade klyftorna i samhället
av Tomas Nilsson (S)
till finansminister Anders Borg (M)
Färska siffror från Statistiska centralbyrån, SCB, visar att inkomstspridningen i Sverige ökar. Sedan 1991 har en person i den rikaste tiondelen av befolkningen fått i genomsnitt 14 900 kronor mer att röra sig med i månaden. En person i den fattigaste decilgruppen har fått 100 kronor mer på samma period. Sedan 2006 har genomsnittsinkomsten i den fattigaste decilgruppen sjunkit med 600 kronor. Alla andra grupper har fått det bättre och ju rikare man var från början desto större ökning har man fått.
Den här statistiken visar att det inte alls är säkert att en politik som gynnar de rikaste också automatiskt skulle ge förbättrad standard för alla. Tvärtom har de fattigaste faktiskt blivit fattigare.
Under 1990-talskrisen fick alla inkomstgrupper se inkomsterna minska och under återhämtningen i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet ökade inkomsterna i alla grupper. Först efter den borgerliga valsegern 2006 och med den nya finansiella krisen har skillnaderna börjat öka dramatiskt.
Med anledning av detta vill jag fråga finansministern vad han avser att göra för att hejda utvecklingen mot allt större inkomstskillnader.
Svar på skriftlig fråga 2011/12:274 besvarad av Finansminister Anders Borg
Svar på fråga
2011/12:274 De ökade klyftorna i samhället
Finansminister Anders Borg
Tomas Nilsson har frågat mig vad jag avser att göra för att hejda utvecklingen mot allt större inkomstskillnader.
Inkomstspridningen har ökat i många länder under de senaste decennierna. De högre inkomsterna har ökat snabbare än medianinkomsten. En aktuell OECD-rapport (Divided We Stand) har analyserat inkomstskillnaderna och de bakomliggande orsakerna. En av de viktigaste förklaringarna internationellt sett är ökade löneskillnader, men kapitalinkomsternas betydelse för inkomstspridningen har också ökat.
För Sveriges del kan i stort sett hela den långsiktiga uppgången hänföras till kapitalinkomsterna. Ökade löneskillnader bidrar också men bidraget till de ökade inkomstskillnaderna är litet och kan helt hänföras till 1990-talets senare del. Transfereringarnas bidrag har legat på en stabil nivå medan skatternas utjämnande bidrag ökade från 1991 till 2000 och därefter minskade för att 2009 ligga på ungefär samma nivå som 1980.
Trots att inkomstskillnaderna i Sverige har ökat under de senaste 20 åren har Sverige fortfarande en internationellt sett mycket jämn inkomstfördelning. Resultaten i olika sammanställningar varierar, men Sverige har enligt alla källor en av de jämnaste inkomstfördelningarna i världen.
OECD-rapporten konstaterar att utjämningsstrategier som enbart vilar på reformer i skatte- och transfereringssystem inte är tillräckligt effektiva. Utmaningen ligger i att också uppmuntra och underlätta möjligheter till sysselsättning för grupper med svag arbetsmarknadsanknytning. Regeringen har sedan den tillträdde 2006 fört en politik för att stärka arbetslinjen och bryta de senaste decenniernas växande utanförskap. Genom jobbskatteavdragen och reformerna inom arbetsmarknadspolitiken och sjukförsäkringen har regeringen minskat trösklarna in på arbetsmarknaden. Åtgärderna har främst riktats mot grupper med relativt svag anknytning till arbetsmarknaden. För att även öka efterfrågan på dessa grupper har regeringen bland annat infört nystartsjobb, sänkt socialavgifterna för unga och avskaffat den särskilda löneskatten för äldre.
Syftet med politiken är att säkra en varaktig högre sysselsättning. Det är genom att fler arbetar och färre är bidragsberoende som inkomstfördelningen hålls samman. Den långsiktigt bästa fördelningspolitiken är därför att få fler i arbete.
Jobbpolitiken har sedan den kraftiga internationella lågkonjunkturen inriktats på att motverka att arbetslösheten biter sig fast. Regeringens ansvarsfulla finanspolitik har skapat utrymme för att under 2009–2012 höja ett flertal transfereringar. Inkomsterna har därmed förstärkts för ekonomiskt svaga grupper. I den senaste budgetpropositionen föreslog regeringen ett antal åtgärder som riktar sig till grupper med svag ekonomi eller större försörjningsbörda; höjt bostadsbidrag för unga utan barn och för barnfamiljer, en höjning av bostadstillägget till pensionärer liksom höjd norm för skälig levnadsnivå för pensionärer med särskilt bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd. Det är regeringens fortsatta ambition att ytterligare stärka arbetslinjen och driva en effektiv fördelningspolitik som gagnar dem som har det allra sämst.
Inkomstutvecklingen har varit positiv för alla inkomstgrupper sedan 1991, men större i de högre inkomstgrupperna. Enligt SCB:s preliminära statistik för 2010 motsvarar ökningen 14 900 kronor i månaden för den tiondel av befolkningen som har den högsta inkomsten. Den största delen av den inkomstökningen har dock inte skett under alliansregeringens tid. Fram till 2006 motsvarade ökningen 10 400 kronor i månaden. Ökningen under alliansregeringens tid fram till 2010 motsvarar 4 500 kronor.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.