Destruering av sprängämnen

Skriftlig fråga 2005/06:1072 av Olovsson, Fredrik (s)

den 22 februari

Fråga 2005/06:1072 av Fredrik Olovsson (s) till statsrådet Lena Sommestad (s)

Destruering av sprängämnen

Svenska företag inom explosivämnesbranschen ligger i framkant på världsmarknaden när det gäller destruering av sprängämnen. I dag står dock hela explosivämnesbranschens framtid på spel. Orsaken till detta är konflikten mellan två befintliga lagar, nämligen miljölagstiftningens förordning om avfallsförbränning, SFS 2002:1060, (genomförande av EU-direktiv 2000/76/EG ) och Rådets direktiv 93/15/EEG av den 5 april 1993 om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk. I och med att ovan nämnda förordning trädde i kraft den 28 december 2005 för befintliga anläggningar är öppen förbränning för att destruera icke återvinningsbart krut, sprängämnen och sprängämneskontaminerat avfall inte längre ett legalt alternativ. Förordningen föreskriver att förbränning av farligt avfall, som till exempel explosivämnesavfall, ska ske i Förbränningsanläggningar för farligt avfall. Problem uppstår då Sverige inte har några förbränningsanläggningar för farligt avfall som kan hantera explosivämnen ur säkerhetssynpunkt. Öppen förbränning är det enda reella alternativet som uppfyller den säkerhetsnivå som krävs vid destruering av explosivämnen. Således kan miljölagstiftningen tolkas som att den står i direkt strid med ovan nämnda direktiv 93/15/EEG. Hela branschen berörs då samtliga explosivämnestillverkare lämnar ett visst spill som måste omhändertas. I ett flertal EU-länder, däribland Finland och Nederländerna, har man lagstiftat om ett undantag mot EU:s lag mot öppen förbränning för att bejaka nödvändiga säkerhetsvillkor vid hantering av explosivämnesavfall. Min fråga till statsrådet lyder enligt följande:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att destruering av explosivämnen ska kunna undantas EU:s lagstiftning mot öppen förbränning?