Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

diskriminerande regler vid organdonationer

Skriftlig fråga 2004/05:1374 av Stafilidis, Tasso (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-04-07
Anmäld
2005-04-07
Besvarad
2005-04-13
Svar anmält
2005-04-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 7 april

Fråga 2004/05:1374

 av Tasso Stafilidis (v) till statsrådet Ylva Johansson om diskriminerande regler vid organdonationer

I dag har vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson presenterat ordförande och ledamöter i Nationella rådet för organ- och vävnadsdonation. I Socialstyrelsens riktlinjer finns regleringen om att män som har haft sexuellt umgänge med andra män inte får donera organ. Det samma gäller för personer som kommer från områden med betydande spridning av hiv i befolkningen, till exempel centrala Afrika, samt sexualpartner till personer från sådana områden. Att utesluta grupper av människor som donatorer enbart för att de tillhör en viss grupp och inte se till de enskilda individerna är för mig en moralistisk och diskriminerande hållning som över huvud taget inte har något att göra med säkerheten vid organdonation. Det är en, minst sagt, märklig hållning att undanta grupper av människor för transplantation och i synnerhet homosexuella. Hur tänker man sig ta reda på den avlidnes sexuella preferenser? Jag förväntar mig att ansvarig minister och det nationella rådet för organ- och vävnadsdonation agerar omedelbart då jag ser nuvarande synsätt och regelverk som en risk för smitta, eftersom jag tycker mig se en dold agenda som bygger på fördomar och inte relevanta fakta. Regelverket för vem som får donera organ är djupt kränkande och direkt diskriminerande. Dessutom är det helt orimligt med utgångspunkt av att det råder brist på organdonatorer.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av vad som ovan anförs om att bland annat män som har sex med andra män och personer från centrala Afrika per definition inte får bli organdonatorer?

Svar på skriftlig fråga 2004/05:1374 besvarad av

den 13 april

Svar på fråga 2004/05:1374 om diskriminerande regler vid organdonationer

Statsrådet Ylva Johansson

Tasso Stafilidis har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av att män som har sex med andra män och personer från centrala Afrika per definition inte får bli organdonatorer.

Det är inte som Tasso Stafilidis påstår att Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd innehåller regler om att män som har haft sexuellt umgänge med andra män inte får donera organ. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter ska man alltid, oavsett sexuell läggning, göra en särskild prövning av donatorns lämplighet ur smittskyddssynpunkt.

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot överföring av smitta vid transplantation av organ eller vävnad (SOSFS 1994:4) konstateras att en till synes frisk person kan vara bärare av smittämnen i blod, organ eller vävnader som kan överföras till en mottagare i samband med transplantation. I Sverige är det risken för överföring av bland annat hivinfektion, hepatit B och C samt ett par andra svåra infektioner som kräver särskild uppmärksamhet.

Regelverket har till syfte att skydda mottagaren av organ. För att undvika överföring av smitta till den som får ett organ transplanterat ska en person som visat sig ha antikroppar mot hiv i blodet inte accepteras som organdonator. En person som, efter prövning i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, kan misstänkas ha blivit utsatt för hivsmitta får inte heller accepteras som organdonator. I Socialstyrelsens föreskrifter pekas på att misstanke om hivinfektion kan finnas hos vissa grupper, bland annat män som har eller haft sexuellt umgänge med andra män eller personer som kommer från områden med betydande spridning av hiv i befolkningen.

När en presumtiv organdonator avlidit och det står klart att det finns ett medgivande för organdonation testas samtliga donatorer för att undersöka förekomst av hivinfektion och andra svåra infektioner. Detsamma gäller för levande donatorer.

Testet fångar emellertid inte upp den som smittats under de senaste sex veckorna före provtagningstillfället. Det kan därför finnas en liten risk att en presumtiv donator är smittbärare av någon svår infektion trots att testet inte visar på smitta. Den risken måste därför bedömas. Detta är naturligtvis en grannlaga uppgift. Inom vården finns emellertid väl utvecklade rutiner för att bedöma sannolikheten för att någon blivit utsatt för smitta av någon av de svåra infektioner som i Sverige kräver särskild uppmärksamhet. Det här betyder på inget sätt att hela grupper av människor är uteslutna som organdonatorer.

Mot bakgrund av vad jag här har beskrivit ser jag ingen anledning att nu vidta några särskilda åtgärder.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.