Dumpning av kemiska stridsmedel
Skriftlig fråga 2005/06:1775 av Axelsson, Christina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-06-09
- Anmäld
- 2006-06-09
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar anmält
- 2006-06-15
- Besvarad
- 2006-06-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 9 juni
Fråga 2005/06:1775 av Christina Axelsson (s) till statsrådet Lena Sommestad (s)
Dumpning av kemiska stridsmedel
Vid ett besök av elever från Ösbyskolan i Värmdö blev jag uppmärksammad på problemet med de dumpningar av kemiska stridsmedel som utförts i Östersjön. Enligt uppgift har tidigare utredningar konstaterat att de dumpade kemiska stridsmedlen inte utgör ett sådant allvarligt hot mot den marina miljön att det är motiverat att bärga dem. Eleverna från Ösbyskolan liksom jag själv undrar om kunskaperna om dessa kemiska stridsmedel är tillräckligt utredda. Om kärlen som stridsmedlen är förvarade i rostar sönder, vilka biologiska effekter på Östersjön kan de kemiska medlen då åstadkomma?
Min fråga till statsrådet är vilka åtgärder som har vidtagits för att försäkra oss om att dessa dumpade kemiska stridsmedel i Östersjön inte kommer att påverka den marina miljön.
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1775 besvarad av
Svar på fråga 2005/06:1775 om dumpning av kemiska stridsmedel
Statsrådet Lena Sommestad
Christina Axelsson har frågat mig vilka åtgärder som har vidtagits för att försäkra oss om att dumpade kemiska stridsmedel i Östersjön inte kommer att påverka den marina miljön.
Efter andra världskrigets slut dumpade de allierade stora mängder kemiska stridsmedel i såväl Östersjön som i Västerhavet. Sverige har aldrig innehaft eller dumpat kemiska stridsmedel. Sedan 1972 är det enligt konventionen om förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfall (London Dumping Convention) förbjudet att dumpa miljögifter i haven, och konventionen har ratificerats av Sverige.
En kartläggning av förekomsten av dessa stridsmedel gjordes av Sjöfartsverket 1992 på regeringens uppdrag, och samma år tillsattes en arbetsgrupp i Helcom på svenskt initiativ. Sverige har även löpande deltagit i de internationella diskussionerna i ämnet. Regeringen gav 2001 Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i uppdrag att göra en förnyad översyn av problemet.
Slutsatserna från Sjöfartsverket och Helcom var att hoten mot den marina miljön inte bedömdes så stora att det skulle vara motiverat att bärga stridsmedlen, vilket skulle vara en mycket riskfylld operation. Kunskaperna om eventuella långsiktiga effekter av vissa medel är dock bristfälliga, och bör ytterligare studeras genom kontinuerliga uppföljningar, vilket även FOI påpekade.
De dumpade stridsmedlen utgör också en fara för yrkesfisket, då upptrålade stridsmedel kan utgöra en hälsorisk för fiskare och orsaka skador på deras utrustning. Information och vägledning till fiskare ges av Kustbevakningen. Regeringen har vidare gett Fiskeriverket i uppdrag att utforma regler för ekonomiskt stöd till fiskare som får skador på fartyg eller redskap.
Kunskap om förekomsten av kemiska stridsmedel på havsbotten är också en viktig faktor att ta med i miljökonsekvensbedömningar av andra verksamheter i de berörda områdena, såsom planer att dra naturgasledningar längs havsbotten. Sverige samarbetar med de andra berörda Östersjöländerna i dessa bedömningar. I detta sammanhang är det värt att nämna att ett EU-projekt initierats av forskare i de baltiska staterna och Polen, Tyskland och Nederländerna för att kartlägga förekomsten av stridsmedel och bedöma risken i samband med gasledningsdragning.
Det är också viktigt att en samordnad planering av utnyttjandet av havs- och kustområdena sker såsom regeringen aviserat i den nationella strategin för havsmiljön.
Genom den samordningsgrupp som regeringen har inrättat för de myndigheter som arbetar med havsmiljöfrågor finns nu goda möjligheter att öka kunskaperna om eventuella långsiktiga effekter och till att berörda myndigheter samlat vidtar de åtgärder som bedöms nödvändiga.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.