ekonomiskt svaga gruppers möjligheter att köpa mediciner
Skriftlig fråga 2000/01:783 av Berglund Nilsson, Mona (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-02-22
- Besvarad
- 2001-02-28
- Anmäld
- 2001-03-06
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:783
av Mona Berglund Nilsson (s) till socialminister Lars Engqvist om ekonomiskt svaga gruppers möjligheter att köpa medicinerSyftet med läkemedelsreformen som trädde i kraft den 1 januari 1997 var att förbättra kvaliteten på läkemedelsanvändningen och motverka kostnadsökningen för läkemedel. Reformen innebär bl.a. att patienterna får betala en högre egenavgift för sina läkemedel.
Nu visar en uppföljning från Socialstyrelsen att under 1999 avstod ungefär 300 000 personer, knappt 4 % av befolkningen, att lösa ut sina mediciner. De flesta som avstod hade låga inkomster. Nästan var femte ensamstående mamma avstod från att ta ut sin medicin. Ingen ska behöva avstå från nödvändiga mediciner på grund av en svag ekonomisk ställning. Den som avstår från sin medicin kan utsätta sig för en allvarligt hälsorisk.
Min fråga till ministern är:
Avser ministern verka för att ekonomiskt svaga grupper som t.ex. ensamstående mödrar ska kunna få förbättrade möjligheter att köpa nödvändiga mediciner?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:783 besvarad av
Svar på fråga 2000/01:783 om ekonomiskt svaga gruppers möjligheter att köpa mediciner
Socialminister Lars Engqvist
Mona Berglund Nilsson har frågat mig om jag avser att verka för att ekonomiskt svaga grupper som t.ex. ensamstående mödrar ska kunna få förbättrade möjligheter att köpa nödvändiga mediciner.
Anledningen till Mona Berglund Nilssons fråga är att Socialstyrelsen i sin rapport Läkemedelsreformen 1997 @ hur blev det? har redovisat bl.a. att ensamstående kvinnor med barn, personer med socialbidrag och övriga personer med låg inkomst avstår från läkemedel av kostnadsskäl i större utsträckning än andra. Liksom Mona Berglund Nilsson anser jag naturligtvis att detta är mycket olyckligt eftersom de patienter, som inte anser sig kunna köpa ut sina läkemedel utsätter sig för en hälsorisk.
Jag vill nämna att Socialstyrelsen i sin rapport också pekar på att det totalt sett är färre som avstår från läkemedel av kostnadsskäl år 1999 (då utvärderingen gjordes) än år 1997. Knappt 4 % av befolkningen avstod år 1999. Socialstyrelsen kan dock inte konstatera om detta innebar en allvarlig risk och inte heller om de som avstod har gjort en medveten riskbedömning när man avstått från läkemedel och prioriterat något annat. Här behöver vi mer kunskapsunderlag för framtida bedömningar.
I samband med att det nya systemet för läkemedelsförmånen infördes år 1997 uttalade regeringen att det självklart inte får förekomma att människor på grund av att de inte vid ett visst tillfälle har råd att betala egenavgiften undanhålls möjligheten att få tillgång till erforderlig medicin. Därför infördes ett delbetalningssystem som gör att höga engångskostnader kan delas upp under ett år.
Jag är liksom Mona Berglund Nilsson angelägen om att förbättra den nuvarande läkemedelsförmånen. Därför tillsatte regeringen år 1999 en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av denna. Det grundläggande syftet var att få förslag till hur det ska göras möjligt för patienterna att få tillgång till värdefulla läkemedel till rimliga kostnader. Ett betänkande med förslag kring denna och en rad andra frågor kring läkemedel överlämnades till regeringen under hösten förra året och bereds nu inom Regeringskansliet efter en omfattande remissrunda.
Min avsikt är att föreslå regeringen att lägga en proposition till riksdagen med utgångspunkt i förslagen i betänkandet under hösten.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.