En modernare adoptionslagstiftning

Skriftlig fråga 2019/20:982 av Cecilie Tenfjord Toftby (M)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Barns rätt till en trygg uppväxt – eller den biologiska förälderns rätt till barnet?

Denna fråga har aktualiserats den senaste tiden på grund av det tragiska dödsfallet av den treåriga flickan i Norrköping.

Trots alla varningsklockor och trots att socialnämnden i kommunen tog strid för att flickan skulle bo kvar i det familjehem hon var placerat i beslutade kammarrätten att de biologiska förädlarnas rätt till barnet skulle gå före.

Därefter gick den lilla flickan bort. Nu pågår det rättsliga efterspelet efter den tragiska bortgången men redan nu måste vi vrida och vända på alla stenar för att något liknande inte ska kunna hända igen. Vi måste ha en lagstiftning som alltid sätter barnets bästa främst.

De familjehemsplacerade barnen måste kunna känna sig trygga med att deras liv inte plötsligt rivs upp när den biologiska förälderns intressen prioriteras. Ett sätt att ge barnet den trygghet det förtjänar är att göra det enklare för familjehemsföräldern att adoptera. I dag är det mycket ovanligt att sådana adoptioner genomförs.

Hur det ser ut i dagsläget är något oklart, men i rapporten Nationella adoptioner av barn i familjehem – En kartläggning av hur socialnämnderna uppmärksammar frågan (publicerad av Socialstyrelsen i mars 2014), som beställdes av den moderatledda regeringen, går det att läsa följande: Antalet familjehemsplacerade barn som varit aktuella för nationell adoption har gått upp och ned sedan år 2000, men tendensen är att antalet sjunker. År 2000 var 42 barn aktuella för adoption av sina familjehemsföräldrar och 2012 gällde detta 14 barn. Under perioden 2000 till 2012 har antalet vårdnadsöverflyttningar till familjehemsföräldrar ökat från 92 till 246 per år.

Detta är ingen positiv utveckling om man ser till barnets behov av trygghet och långsiktighet.

Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

Kommer ministern att verka för en ny modernare adoptionslagstiftning som alltid sätter barnets intressen i första rummet?