ersättningsansvar vid skadegörelse
Skriftlig fråga 2000/01:468 av Fridén, Lennart (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Besvarad
- 2000-01-10
- Inlämnad
- 2000-12-15
- Anmäld
- 2001-01-16
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 15 december
Fråga 2000/01:468
av Lennart Fridén (m) till justitieminister Thomas Bodström om ersättningsansvar vid skadegörelseNyligen har Polisen i Västra Frölunda (Göteborg) avslöjat en grupp ungdomar som ägnat sig åt systematisk skadegörelse @ mest krossande av fönsterrutor. Värdet av det skadade ligger på upp emot 1 miljon kronor. Samtidigt har man kommit på en grupp av unga som gjort sig skyldiga till förödande klotter på ett antal skolbyggnader och ett tiotal bilar samt ett tredje gäng som ägnat sig åt att kasta sten på spårvagnar och krossat fönster och därigenom framkallat stor skaderisk för passagerare.
Samtliga dessa unga lagöverträdare är enligt polisens uppgifter enligt lagen själva ersättningsskyldiga, men ingen förälder kan tvingas betala. Ingen av dessa unga är myndig. Själv säger polisen att "det kan vara svårt att kräva ersättning från så unga personer. De har förmodligen inte så mycket pengar som skadegörelsen kostat. Vi har tagit kontakt med socialtjänsten och det har diskuterats om att de eventuellt ska få göra rätt för sig på annat sätt än att betala." Självfallet kan det vara bra att den som är över 15 år, och alltså straffmyndig, själv formellt blir ansvarig, men det hjälper inte de drabbade. I många andra sammanhang är man som förälder ansvarig för sina barn till dess att de fyller 18 år. Varför inte i ett sammanhang som detta? Det skulle dessutom ge föräldrarna ett verksamt påtryckningsmedel i fostrarrollen @ "detta drabbar oss som föräldrar och därmed hela familjen och även dig."
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att de vid skadegörelse drabbade ska kunna gå skadeslösa och att föräldraansvaret ska framstå som klart?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:468 besvarad av
Svar på fråga 2000/01:468 om ersättningsansvar vid skadegörelse
Justitieminister Thomas Bodström
Lennart Fridén har med hänvisning till några fall där polisen nyligen avslöjat ungdomar som ägnat sig åt systematisk skadegörelse frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att de som drabbas vid skadegörelse ska kunna gå skadeslösa och för att föräldraansvaret ska framstå som klart.
Frågan tar närmast sikte på möjligheten att införa ett strikt ansvar för vårdnadshavare när det gäller skador som har orsakats av barn, dvs. ett ansvar oberoende av vårdslöshet på vårdnadshavarens sida.
Den som är under 18 år är skyldig att ersätta en skada som han eller hon har vållat under i princip samma förutsättningar som en person som är över 18 år. För den som är under 18 år finns dock en särskild möjlighet att få skadeståndsskyldigheten jämkad i vissa fall.
En vårdnadshavare kan bli skadeståndsansvarig för sitt barns handlande om vårdnadshavaren har brustit i sin uppsikt över barnet. Detta följer av den allmänna ansvarsregeln i skadeståndslagen (2 kap. 1 §) och av ett särskilt tillsynsansvar som finns enligt föräldrabalken (6 kap. 2 § andra stycket).
Tidigare avsåg detta tillsynsansvar i praktiken bara konkreta försummelser, men genom en lagändring år 1994 skärptes ansvaret till att omfatta även mera allmänna brister i uppsikten. I föräldrabalken föreskrivs att en vårdnadshavare ska, i syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan, svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas. I tillsynsansvaret ligger att vårdnadshavaren ska, inom ramen för vad som är möjligt för honom eller henne, vidta de åtgärder som behövs för att barnet inte ska orsaka skada. Vilka åtgärder som behöver vidtas varierar naturligtvis med barnets ålder och måste avgöras med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall.
Om en vårdnadshavare brister i sin tillsynsplikt, kan han eller hon alltså bli skadeståndsskyldig, t.ex. om barnet gör sig skyldig till skadegörelse. Men om skadan uppstår trots att vårdnadshavaren har uppfyllt sin tillsynsplikt blir vårdnadshavaren inte skadeståndsskyldig. Vårdnadshavaren är alltså inte strikt ansvarig för sitt barns handlande. Frågan om att införa ett sådant strikt ansvar diskuterades i samband med skärpningen av tillsynsansvaret år 1994. Man gjorde då bedömningen att en sådan ordning skulle stå i strid med huvudregeln i svensk skadeståndsrätt, nämligen att det krävs uppsåt eller vårdslöshet för att någon ska anses vara skadeståndsskyldig. Ett sådant ansvar ansågs också innebära skadeståndsskyldighet även när vårdnadshavaren inte har några praktiska möjligheter att påverka händelseförloppet och det egna skadeståndsansvaret. En sådan ordning skulle alltså kunna medföra skadeståndsskyldighet även för en vårdnadshavare som gjort allt som står i hans eller hennes makt för att barnet inte ska vålla skada, vilket uppfattades som stötande.
De skäl som i 1994 års lagstiftningsärende åberopades mot att införa ett strikt ansvar för vårdnadshavare har fortfarande giltighet. Jag är alltså inte beredd att nu föreslå en skärpning av vårdnadshavares ansvar på det sättet.
Det viktiga @ och mera effektiva sättet att angripa problemet @ är att man fortsätter att koncentrera sig på att förebygga sådan skadegörelse som det här är fråga om. Vårdnadshavarna har det primära ansvaret, men även samhället måste ta sitt ansvar. Skadegörelse utförs ofta av ungdomar i det område där de bor. Det lokala brottsförebyggande arbetet har därför stor betydelse för att påverka ungdomsbrottsligheten. I linje med regeringens brottsförebyggande program, Allas vårt ansvar, utvecklas nu det lokala brottsförebyggande arbetet. Här samverkar bl.a. socialtjänsten, skolan och polisen för att finna lösningar som är utformade utifrån en analys av lokala problem och förutsättningar.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.