Europeiska investeringsbanken

Skriftlig fråga 2001/02:1285 av Andreasson, Kia (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2002-06-03
Anmäld
2002-06-11
Besvarad
2002-06-12

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 3 juni

Fråga 2001/02:1285

av Kia Andreasson (mp) till finansminister Bosse Ringholm om Europeiska investeringsbanken

Europeiska investeringsbanken, EIB, hanterar stora summor pengar som går till projekt med offentligt stöd både inom och utanför EU. Bankens utlåning på ca 40 miljarder euro per år går till projekt som motsvarar ca 6 % av EU:s totala investeringar. Det är därför viktigt att EIB:s pengar används på ett sätt som bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.

Jag välkomnar mycket av det som finansministern sagt i sitt svar på en fråga från Yvonne Ruwaida, men önskar ett klargörande.

En stor del av EIB:s utlåning går till stora infrastrukturprojekt inom och utanför EU. T.ex. bereds nu ett lån till ett motorvägsbygge i Kina. Det finns en stor frestelse att kringgå miljöhänsyn och demokratiska beslutsformer där extern finansiering finns tillgänglig och för stora infrastrukturprojekt. Vi har erfarenhet av detta i Sverige, men risken är ännu större i länder där demokratin har kortare traditioner och svagare institutioner, eller där det finns ett preliminärt beslut från en finansiär.

Jag vill fråga finansminister Bosse Ringholm:

Vad avser ministern att göra för att säkerställa att EIB inte finansierar projekt med potentiellt betydande miljökonsekvenser utan att en miljökonsekvensbeskrivning gjorts och offentliggjorts och berörda människor fått komma till tals innan EIB:s beslut fattats?

Svar på skriftlig fråga 2001/02:1285 besvarad av

den 11 juni

Svar på fråga 2001/02:1285 om Europeiska investeringsbanken

Finansminister Bosse Ringholm

Kia Andreasson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att EIB inte finansierar projekt med potentiellt betydande miljökonsekvenser utan att en miljökonsekvensbeskrivning gjorts och offentliggjorts och berörda människor fått komma till tals innan EIB:s beslut fattas.

Sverige anser att EIB:s långivning borde ge ett större mervärde än vad den gör i dag. Vi vill framför allt se projekt som är mer miljöinriktade, som underlättar utvidgningen, bidrar till regional utveckling och ökar konkurrenskraften i EU. Det var prioriteringar som jag betonade vid det årliga guvernörsmötet som hölls den 4 juni. Samtidigt togs beslut om en kapitalhöjning vilket villkorades av att utlåningsverksamheten ska bli mer selektiv. Jag drev detta krav mycket hårt vilket också rönte framgång. Prioriterade verksamhetsområden kommer sålunda att få ett större utrymme i EIB:s långivning. Förhoppningen är att bl.a. bankens miljöprofil därmed kan stärkas.

För projekt med potentiellt betydande miljökonsekvenser ska det göras en miljökonsekvensbeskrivning. Såväl nationell miljölagstiftning som EU:s regelverk på miljöområdet ska följas. På samma sätt fastställs vilka berörda som ska komma till tals. Det är bankens egna regler som säger detta. Förutom projekten måste EIB också bedöma projketledningens förmåga att uppfylla de miljökrav som ställs. Vi tackar nej till projekt som inte uppfyller dessa krav.

I vissa fall kan man fatta beslut om finansiering av ett projekt innan miljökonsekvensbeskrivningen är färdig. Det förutsätter dock att miljökonsekvenserna av projektet bedöms vara av mindre omfattning. Samtidigt villkoras utbetalningen till att det finns en fullgod beskrivning i ett senare skede.

Bankens egna miljökonsekvensbeskrivningar är beslutsunderlag och offentliggörs normalt inte före beslut. EIB har inte sådana förfaranden som t.ex. Världsbanken med breda konsultationer med berörda människor innan beslut fattas. Regeringarna ansvarar för fattade beslut och berörda bör i första hand vända sig till dem. Jag anser att banken bör vara mer öppen med egna miljökonsekvensbeskrivningar än vad som är fallet i dag. De bör föreläggas styrelsen före beslut.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.