Familjeåterförening för svenska medborgare

Skriftlig fråga 2017/18:74 av Johanna Jönsson (C)

till Statsrådet Heléne Fritzon (S)

Utlänningslagen är skriven så att bara utländska medborgare kan vara anknytningspersoner i Sverige vid anhöriginvandring. Det skapar orimliga effekter, framför allt för statslösa barn.

I februari år slog Migrationsöverdomstolen fast att utlänningslagens formulering i 5 kap. 3 § första stycket 4 innebär att barn som fått svenskt medborgarskap inte kan få återförenas med sin familj. Den aktuella paragrafen säger att uppehållstillstånd på grund av anknytning ska ges till en utlänning som är förälder till ett ogift utländskt barn som är flykting eller annan skyddsbehövande, om barnet vid ankomsten till Sverige var skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller om barnet lämnats ensamt efter ankomsten.

Migrationsöverdomstolen skriver i sin dom (MIG 2017:4): I och med att YJ är svensk medborgare, och därmed inte ett utländskt barn, följer det redan av ordalydelsen i 5 kap. 3 § första stycket 4 utlänningslagen att han inte kan vara en sådan anknytningsperson som avses där.

Detta innebär att barn som beviljats svenskt medborgarskap hamnar i ett sämre läge än barn som inte är svenska medborgare. Det gör i sin tur att många barn hamnar i en orimlig situation, där de måste avstå från medborgarskap om de vill kunna återförenas med sin familj.

Jurister som uttalat sig om detta i medierna har sagt att lagtexten står i strid med folkrätten och EU-rätten, men Migrationsöverdomstolens vice ordförande konstaterar att det inte finns utrymme för någon annan tolkning så länge lagen är formulerad på det här sättet.

Min fråga till statsrådet Heléne Fritzon är:

Bereds en ändring i nuläget, och när kan vi i så fall förvänta oss ett förslag på riksdagens bord?