Förutsättningar för rättvis idrottsutövning

Skriftlig fråga 2023/24:706 av Carita Boulwén (SD)

till Socialminister Jakob Forssmed (KD)

Förslaget om ny könstillhörighetslag, som i praktiken skulle innebära att det är fritt för var och en att bestämma och ändra sitt kön, innebär att kvinnor i högre utsträckning kan behöva tävla mot biologiska män inom idrotten.

Genom att förenkla processen för att byta kön utan medicinsk utredning eller diagnos kan lagen ge en större flexibilitet för individer att själva definiera sin könstillhörighet. Samtidigt väcker detta frågor om huruvida det kan leda till ojämlikheter inom idrotten, särskilt när det gäller tävlingsvillkor och prestationer.

Vi har sett flera internationella exempel på hur kvinnors idrottsrelaterade arbete, som de kan ha ägnat hela livet åt, har försummats till följd av fullständigt orättvisa tävlingsförhållanden som skapats genom just sådana politiska ambitioner.

Ett exempel är Lia Thomas som blev historisk som den första transkvinnan att vinna ett collegemästerskap i simning i USA. Thomas påbörjade sin könskorrigering 2019 och tilläts tävla som kvinna 2020. Det finns många fler exempel.

Denna utveckling riskerar att underminera den grundläggande principen om dam- och herrklasser, vilka är avgörande för att säkerställa en rättvis och inkluderande idrott. Genom att tillåta att biologiska skillnader ignoreras kan kvinnor möta obalanserade tävlingsvillkor och få sina prestationer förvanskade. Detta kan ha en avskräckande effekt på kvinnor som vill satsa på en karriär inom idrotten och kan skada jämställdheten inom idrottssamhället på lång sikt.

En manlig pubertet skapar i nästan alla sporter en enorm fördel som inte försvinner även om man i efterhand sänker testosteronet med läkemedel.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Jakob Forssmed:

Hur ser ministern på idrottsrörelsens förutsättningar för rättvis utövning med hänsyn till en ny könstillhörighetslag, och avser ministern vidta några åtgärder utifrån sin åsikt?