Frigivning av politiska fångar i Iran samt kurdernas och andra minoriteters grundläggande mänskliga rättigheter

Skriftlig fråga 2021/22:749 av Amineh Kakabaveh (-)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

Människorättsaktivisten och språkläraren Zahra Mohammadi arresterades i början av 2021. Zahra Mohammadi hade länge arbetat för organisationen Nojins kulturella sällskap. Hennes brott var att hon där undervisat barn i det kurdiska språket. Under första veckan 2022 dömdes hon till fem års fängelse. Medborgarna i staden Sanandij gav ett massivt stöd till Zahras arbete som modersmålslärare, och de protesterade efter domen. Hundratals demonstranter gick till fots till fängelset dit hon förts och låsts in bakom lås och bom. 

Under de tio år som Zahra Mohammadi undervisat har hennes arbete skett öppet och varit välkänt av myndigheterna. I den iranska grundlagen 2 kap. artikel 15 står det att läsa att det vid sidan av det persiska språket, som är det officiella myndighetsspråket i landet, är tillåtet att använda lokala och etniska språk i tidningar och medier och vid undervisning i minoriteternas litteratur. Hennes undervisning har alltså inte varit olaglig. Islamiska regimens domstolar verkar inte fatta beslut utifrån vad den iranska grundlagen säger. Rätten till ett eget modersmål är en grundläggande rättighet. Eftersom domen mot Zahra Mohammadi strider mot landets egen grundlag måste den ogiltigförklaras och Zahra Mohammadi omedelbart försättas på fri fot. 

FN:s speciella rapportörer uttryckte 2019 stor oro när de fick kännedom om fängslandet av Zahra Mohammadi och att man kriminaliserat en handling utan att detta har sin grund i någon lag utan snarare är ett rent påhitt av domstolen i Sanandaj.

Att döma en ung kvinnlig lärare för att hon undervisat barn i det kurdiska språket, vilket är deras modersmål, till fem års fängelse är ett brott mot både FN:s konvention om mänskliga rättigheter och iransk grundlag, och det är en i det närmaste ofattbar grymhet. Efter vad vi har erfarit genom åren vet vi att det som har drabbat Zahra Mohammadi inte är ett enstaka fall när det gäller kvinnors och minoriteters rättsosäkerhet när de släpas inför rätta i Iran.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till utrikesminister Ann Linde:

Kommer Sverige som enskilt land och inom EU och FN att driva frågan om Zahras och andra politiska fångars och samvetsfångars frigivning samt frågan om att kurdernas och andra minoriteters grundläggande rättigheter ska respekteras i Iran?