hållbar utveckling
Skriftlig fråga 2004/05:1298 av Nordlund, Harald (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2005-03-22
- Anmäld
- 2005-03-22
- Besvarad
- 2005-03-31
- Svar anmält
- 2005-04-04
- Svar anmält
- 2005-04-06
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2004/05:1298
av Harald Nordlund (fp) till statsrådet Lena Sommestad om hållbar utvecklingDet är allmänt accepterat att det hållbara samhället uppnås först när vi har ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Begreppen används bland annat för att göra hållbarhetsbegreppet lättare att förstå och för att peka på att ansvaret för att hållbarhet ska kunna uppnås åvilar alla delar av samhället. Det är emellertid av stor vikt att den ekologiska/biologiska hållbarheten inte underordnas utan samordnas med de övriga två hållbarhetsfaktorerna.
Alltför lite uppmärksamhet har, enligt min uppfattning, hittills ägnats betydelsen av den enskilde individens attityder och kunskaper om vad som krävs för att uppnå hållbarhet. I Agenda 21 uttrycks, i avsnittet om lokal Agenda 21, nödvändigheten av att i arbetet för hållbar utveckling många människor deltar. Dessa lokala strävanden har alltför ofta handlat om att tillskapa lokala miljöplaner. Nya tag krävs för att öka kunskapen i samhället om förutsättningarna för hållbarhet.
Min fråga:
Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att öka allmänhetens kunskaper om vad som krävs för att uppnå hållbarhet?
Svar på skriftlig fråga 2004/05:1298 besvarad av
den 31 mars
Svar på fråga 2004/05:1298 om hållbar utveckling
Samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin
Harald Nordlund har frågat miljöminister Lena Sommestad vilka åtgärder hon avser att vidta för att öka allmänhetens kunskaper om vad som krävs för att uppnå hållbarhet. Arbetet inom regeringen är fördelat så att det är jag som ska svara på frågan.
Hållbar utveckling är ett övergripande mål för regeringens politik. Att verka för hållbar utveckling är därför en viktig och naturlig uppgift för alla statsråd.
I de svenska kommunerna har det under de senaste tio åren bedrivits ett intensivt och lyckosamt arbete kring lokal Agenda 21. En mängd projekt har genomförts i samarbete mellan kommuner, frivilligorganisationer och företag för att lyfta fram hur man som enskild individ kan bidra till en långsiktigt hållbar utveckling. I ungefär 70 % av landets kommuner har lokala Agenda 21-planer utarbetats, många med fokus på miljöfrågorna. Under senare år har vi kunnat iaktta en ökad förskjutning när det gäller arbetet kring lokal Agenda 21 och hållbar utveckling till de sociala och ekonomiska dimensionerna. Det har skett genom arbetet med bland annat folkhälsofrågor, demokrati och delaktighet.
Den enskildes medvetenhet och delaktighet är av stor vikt för att vi ska nå en långsiktigt hållbar utveckling. För att skapa ett mer hållbart samhälle spelar utbildningen en stor roll, det är viktigt att frågorna integreras och belyses från förskoleverksamhet, grundskola och universitet, folkbildning samt forskning och utveckling. Det handlar om ett livslångt lärande. Regeringen bereder för närvarande förslagen i betänkandet Att lära för hållbar utveckling (SOU 2004:104) och inkomna remissyttranden. Ett av förslagen i betänkandet är att stärka regleringarna på utbildningsområdet med avseende på hållbar utveckling i lagar, förordningar och för skolans del läroplanerna. Regeringen har i den forskningspolitiska propositionen Forskning för ett bättre liv (proposition 2004/05:80) lyft fram forskning för hållbar utveckling som ett prioriterat område. 210 miljoner kronor avsätts för detta ändamål.
Kommunerna har ett stort ansvar när det gäller omställningen till en mer långsiktigt hållbar utveckling. Det är på lokal nivå som tjänstemän och politiker träffar enskilda för att diskutera aktuella frågeställningar, diskutera lösningar etcetera. Från nationellt håll bistår Regeringskansliet och våra myndigheter kommunerna och länen i deras arbete på olika sätt. Det sker bland annat genom det råd för hållbar utveckling som vid årsskiftet inrättades vid Boverket. Rådet ska fungera som plattform och mötesplats för olika aktörer i samhället för att utveckla och omsätta den svenska strategin för hållbar utveckling samt fungera som länk mellan nationell och lokal nivå. Det ska också bidra med att sprida goda exempel om konkret genomförande.
Under året påbörjas en revidering av den svenska strategin för hållbar utveckling som behandlades av riksdagen under hösten 2004. Som ett led i processen med att utveckla strategin kommer olika aktiviteter att genomföras för att få in synpunkter och kommentarer från allmänhet, företagare med flera. Ett mål är också att göra den reviderade strategin mer lättillgänglig och kommunicerbar till en större allmänhet. Inom ramen för uppföljningen av den svenska strategin har också Statistiska centralbyrån fått i uppdrag att utarbeta ett antal indikatorer som på ett tydligt sätt ska visa bland annat allmänheten om vi rör oss mot en mer långsiktigt hållbar utveckling.
De kommunala energirådgivarna har också en viktig roll i arbetet med att öka allmänhetens kunskap kring energianvändning samt om förutsättningar att förändra energianvändningen i lokaler och bostäder. Även Energimyndighetens arbete med att sprida kunskap och information om hur konsumenter kan agera för att minska sina energikostnader bör i detta sammanhang lyftas fram.
Hållbara konsumtions- och produktionsmönster är en central fråga för arbetet med hållbar utveckling och något som den enskilde har stora möjligheter att påverka. Regeringen tillkallade under 2004 en särskild utredare (dir. 2004:37) för att precisera begreppet hållbar konsumtion när det gäller hushållen samt föreslå en handlingsplan med åtgärder för hur en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar konsumtion ska uppnås. Via en särskild hemsida som utredningen har kan allmänheten, organisationer och företag lämna synpunkter och kommentarer. Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2005.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.