Halvautomatiska vapen

Skriftlig fråga 2023/24:305 av Per Söderlund (SD)

till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)

Sverigedemokraterna och regeringen har genomfört och kommer att genomföra flera förbättringar för legala vapenägare i landet. Bland annat pågår arbete med att avskaffa kravet att förnya vissa vapenlicenser vart femte år och med att utöka vapengarderoben. Detta är efterlängtade och välkomna åtgärder bland landets legala vapenägare. Dock är det viktigt att regeringens förslag inte motarbetas av myndigheter om nödvändiga förändringar ska kunna genomföras.

Den 10 november sände Sveriges Radio ett reportage om halvautomatiska vapen med rubriken Rusning efter militära jaktvapen. Rubriken i sig får sägas vara missvisande då det är fråga om civila vapen med militärt utseende. Militärer har inte för vana att jaga vilda djur.

I reportaget uttalade sig chefen för en av polisens vapengrupper om antalet ansökningar för vapen med militärt utseende och sa då att det är militära vapen som du ser i krigsfilmer. Senare sägs att de vapnen är helautomatiska vapen som gjorts om till halvautomatiska. Detta är ett gravt felaktigt påstående. Vapnen är uteslutande civila versioner som aldrig har varit vare sig militära eller helautomatiska. Vissa undantag finns där helautomatiska militära vapen byggts om till halvautomatiska, men det är inte särskilt vanligt och absolut inte normen.

Att det inte går att få fram uppgifter ur vapenregistret om vilka tillståndsgivna halvautomatiska vapen som tidigare varit helautomatiska samt att det inte finns någon definition av vad som anses vara militära vapen eller vapen av militärt ursprung gör uttalandet än mer oförståeligt.

Man bör kunna förvänta sig att ett uttalande från en chef för en av polisens vapengrupper ska vara sakligt och riktigt. Det aktuella uttalandet riskerar att snedvrida bilden av legala vapenägare ytterligare. Man kan anta att uttalandet beror på okunskap eller aktivism. Oavsett vilket är det allvarligt.

Om uttalandet beror på okunskap bör åtgärder sättas in omgående för att höja kompetensen i dessa frågor inom polisen. Tyvärr skulle det inte vara första gången tjänstemän inom myndigheten visar prov på bristande kompetens. Exempelvis fortsätter myndigheten ihärdigt att framföra den så kallade läckageteorin trots att den saknar vetenskapligt stöd.

Det skulle också vara mycket olyckligt om uttalandet beror på aktivism eller ett försök att skapa opinion på felaktiga grunder. Det skulle strida mot objektivitetsprincipen i förvaltningslagen och riskera att allvarligt skada förtroendet för Polismyndigheten.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till justitieminister Gunnar Strömmer:

Avser ministern vidta några generella åtgärder med anledning av vad som framförs ovan?