Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

import av el från kolkraftverk

Skriftlig fråga 1999/2000:1365 av Schlaug, Birger (mp)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-08-28
Besvarad
2000-09-12
Anmäld
2000-09-19

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 28 augusti

Fråga 1999/2000:1365

 av Birger Schlaug (mp) till näringsminister Björn Rosengren om import av el från kolkraftverk

Det är olyckligt, och i allra högsta grad kontraproduktivt, om billig och skitig el från kolkraftverk importeras, vilket i viss mån sker och kommer att ske beroende på att priset är extremt lågt.

Med anledning av det av Björn Rosengren avgivna svaret på min fråga (1249) om importen av el producerad i kolkraftverk finner jag anledning att påpeka att frågan innehöll en beskrivning av en metod som innebär att importen av el beskattas med koldioxidskatt om den produceras i kolkraftverk. De leverantörer som redovisar avtal eller certifikat som visar att elen, som tillförs det svenska nätet, producerats på annat sätt. Eftersom frågan naturligtvis främst handlade om regeringens syn på en sådan principiell lösning, vilken skulle kunna vara hållbar även med EU:s regelverk, tvingas jag ta upp frågeställningen ännu en gång.

Hur avser ministern att agera med anledning av den debatt, som bl.a. den gröna rörelsens i Europa i allmänhet och bl.a. Svenska Naturskyddsföreningen i Sverige, har intensifierat, vad gäller en lösning av ovanstående art?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1365 besvarad av

den 12 september

Svar på fråga 1999/2000:1365 om import av el från kolkraftverk

Finansminister Bosse Ringholm

Birger Schlaug har frågat näringsministern hur han avser att agera för att, genom närmare beskrivna koldioxidskatteåtgärder, förhindra att billig kolkraftsel importeras till Sverige.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Den svenska elmarknaden är inte längre skild från omvärlden. I dag verkar elproducenterna på en gemensam nordisk marknad. På denna marknad beror det fysiska utbytet av kraft mellan Sverige och grannländerna på hur kraftsystemet utnyttjas. Detta beror i sin tur på prissättningen på den nordiska elbörsens marknad för handel med el. Det är omöjligt att på denna spotmarknad särskilja export och import från den övriga elhandeln. Det är således inte möjligt att identifiera importörer och exportörer i börshandeln och än mindre med vilken energikälla som elen har producerats. En skatt på el skulle således behöva fördelas ut på alla aktörer på börsen, vilket inte skulle accepteras av aktörer i de övriga nordiska länderna.

Med hänsyn till gemenskapsrätten måste vidare alla elproducenter, såväl svenska som utländska, behandlas lika. Det är visserligen rent tekniskt möjligt att mäta den elenergi som transporteras i en ledning från t.ex. Danmark till Sverige. Det är dock inte möjligt att exakt klarlägga på vilket sätt denna el har producerats. Gemenskapsrätten, i den tolkning som den getts i det s.k. Outokumpu-fallet (EG-domstolens dom den 2 april 1998 i mål C-213/96 Outokumpu Oy ./. finska distriktstullkammaren), innebär att en enhetlig skatt på importerad el högst får tas ut efter den lägsta skattesats som är tillämplig på inhemskt producerad el. Detta skulle för svensk del innebära att importerad el skulle nollbeskattas, eftersom viss el @ vindkraftsel @ i Sverige är helt befriad från energiskatt.

Jag anser således att det är såväl juridiskt som praktiskt omöjligt att i dagsläget belägga importerad el med miljörelaterade skatter. Vad gäller s.k. gröna certifikat i syfte att stimulera förbrukningen av el från förnybara energikällor pågår ett nationellt utredningsarbete. Detta integreras med fortsatt internationellt arbete på området. Det är ännu alltför tidigt att säga i vad mån sådan certifikatshandel bör kopplas till användning av ekonomiska styrmedel.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.