invandrarpolitiken
Skriftlig fråga 1997/98:715 av Jonsell, Annika (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1998-05-07
- Anmäld
- 1998-05-11
- Besvarad
- 1998-05-13
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
En familj i Halmstad skall nu utvisas till Kina, enligt ett beslut av Invandrarverket. Familjen har bott i Sverige i sju år, båda makarna har bra inkomst och stabilt arbete, deras barn har vuxit upp i Sverige.
Detta fall är bara ett i raden som visar på bristerna i den svenska invandrarpolitiken. Det är nästan omöjligt att få permanent uppehållstillstånd i Sverige för den som inte uppfyller flyktingkriterierna. Människor med särskilda kvalifikationer kan få komma hit och arbeta i några år, de kan få bygga hus och engagera sig i samhällsarbete, de kan t.o.m. få rösträtt i kommunalvalet. Men att få pemanent upphållstillstånd är mycket svårt.
Detta är en lagstiftning som är såväl omänsklig som omodern. Internationella erfarenheter från Kanada, Australien och USA visar att invandrarnas integration gynnas av ett större ansvar för sin egen försörjning. I dessa länder förväntas invandrare vara till nytta för samhällsekonomin. Arbetsmarknadsintegrationen sker mycket snabbt tack vare att staten så litet som möjligt blandar sig i integrationsprocessen.
USA är det land i västvärlden som under 1990-talet haft de mest öppna gränserna. Varje år under 90-talet har 1 miljon människor invandrat till USA och fortsätter trenden så kommer över 10 miljoner människor invandrat till landet under 1990-talet.
Avser regeringen lägga fram förslag som gör det möjligt för fler att få permanent uppehållstillstånd i Sverige?
Svar på skriftlig fråga 1997/98:715 besvarad av , ()
- Statsrådet Pierre Schori
Annika Jonsell har frågat mig om regeringen avser lägga fram förslag som gör det möjligt för fler att få permanent uppehållstillstånd i Sverige.
I det migrationspolitiska beslut som riksdagen tog i december 1996 framhålls att det med tanke på de intensiva kontakter som finns över gränserna är helt naturligt att många vill bosätta sig i Sverige, stadigvarande eller tillfälligt. De överenskommelser om fri rörlighet mellan de nordiska länderna och inom Europeiska unionen, som Sverige ingått eller anslutit sig till, nämns här som viktiga framsteg. För dessa kategorier finns alltså i princip samma rätt att ta arbete i Sverige som här bosatta redan har. I den mån behovet av arbetsinsatser inte kan tillgodoses på den svenska arbetsmarknaden eller inom Norden eller EU finns genom gällande regler möjlighet att tillgodose detta genom invandring från andra delar av världen.
Inom EU har kommissionen lagt fram förslag att också tredjelandsmedborgare bosatta i ett EU-land i princip skall få samma möjlighet som egna medborgare att arbeta i en annan medlemsstat. Detta är också i linje med Amsterdamfördraget. Sverige har välkomnat kommissionens förslag men frågan om detta nästa steg för att skapa fri rörlighet för arbete inom EU är kontroversiell.
I de migrationspolitiska riktlinjerna slås fast att den hörnsten, som kopplingen mellan invandrings- och integrationspolitik länge utgjort i Sverige, måste fortsätta att vara ett fokus inom den sammanhållna migrationspolitiken. Som helhet måste utlänningslagen ta hänsyn till vårt lands förmåga att ta emot nya invandrare och säkra goda villkor för alla som bor i landet. Detta är i enlighet med bl.a. integrationspolitikens mål om lika rättigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund. De som slår sig ned i Sverige måste ha möjlighet att arbeta och vara delaktiga i samhället.
Invandrare med utländskt medborgarskap har redan, liksom svenska medborgare, i första hand själva ansvar för sin egen försörjning. Lika skyldigheter finns alltså. Jag är inte beredd att gå ifrån den princip om lika rättigheter som riksdagen i det integrationspolitiska beslutet år 1997 åter bekräftade i stor enighet och som har varit ett av de värdefulla inslagen i svensk invandrarpolitik under flera årtionden. En särreglering med stor risk för låga löner och social otrygghet för nya invandrare ligger varken i invandrarnas eller det svenska samhällets intresse.
Vissa kategorier arbetssökande undantas från vanlig arbetsmarknadsprövning. Detta gäller t.ex. idrottsmän och gästforskare som har sin försörjning säkrad inom ramen för ett utbyte. Förutsättningen för detta är att de endast får tidsbegränsat uppehållstillstånd inom ramen för vad som betraktas som ett internationellt utbyte. Avsikten har varit att personerna skall lämna landet när utbytet upphört. Jag vill dock påpeka att det enligt utlänningslagen är möjligt att bevilja uppehållstillstånd när humanitära skäl föreligger. Praxis har på detta område utvecklats under lång tid av berörda myndigheter och organisationer. Myndigheterna har inte på detta område utnyttjat sin möjlighet att överlämna ett ärende till regeringen för att ge vägledning.
Jag är beredd att fortlöpande pröva möjligheten att vidga utrymmet för att ge permanent uppehållstillstånd men inte med sådan inriktning som Annika Jonsell förefaller vara inne på.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.